SOU 1992:119

Svensk trädgårdsnäring

Till statsrådet och chefen för J ordbruksdepartementet

Genom beslut den 20 februari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med upp- drag att utreda trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 17 mars 1992 lantbruksdirektören Erik Brasch att vara särskild utredare. Den 4 maj 1992 utsågs till experter byrådirektören Håkan Björklund, lantbruks- konsulenten Magnus Engstedt, högskolelektom Lena Ekelund, lant— brukskonsulenten Sven-Gunnar Hultmark, förste lantbrukskonsulenten Hans Lindblad, agronomen Sven-Olof Månsson, avdelningsdirektören

Lars—Hugo Svensson, departementssekreteraren Ann Uustalu och för- bundsdirektören Christer Wohlström samt till sekreterare hortono-

men Cristina Virdung.

Utredningen, som har antagit namnet 1992 års trädgårdsnäringsut- redning, får härmed överlämna betänkandet (SOU 19921119) Svensk trädgårdsnäring — nuläge och utvecklingsmöjligheter.

Till betänkandet har ett särskilt yttrande fogats av experten Wohlström.

Jönköping i november 1992

Erik Brasch

/Cristina Virdung

Mull. ...-Jim”.

],". Hm.:- Mnilfnhl-uc: Utd HD!. %*!"le

[In:-l'- '-' _ '|'-l.!!! 'llllw'm ll 'i'- ' när" måfå :» : ngt-hmmm EWI 'tultrl'hål LL mah tub-n! mau-=D 135111.le undulat—wu Mmmm-u alumn Jlr. ;irihq ".EM . m m. '.'t me Mao—t'!!! s..-wu! mt. .-. nu. bara w.— '; att! 11de WMI-=! nm- »! ,man—'s tha Muuta-rumä- 1- il! Mim nu!!!. wwwins! ihm; nu mhn SRO! . .j' ,masim Mull! "man! man!" "urusla-mal ' -—|. mwmwawwmm - _ WWHMM mln-Mun! mum .MMJ mil. - " rm! '!!llll'lllu Mmumamnmmmh mum-ri! It.-np!! ria-J

" ' Hmm...-f! ultimata H'H url" Miint” whirl ammar-ll | ,. man!!! ...man .nu:

4.113th MGM! Mif! Hm Mm: .mtdtmu , utan!!! 'i'!!! L E"!!! UM &!th autumn-Ivf! bana!!! i!!! utrullat

...—141"? me-gim- mmrnmw. Mann .,, mqa”! Munin-q- m.m lill 'N! mankind tllT _. mmm..?!

SNI wil-mum i aniqpinlbl.

Sida Sammanfattning 9 1 Uppdraget, avgränsningar och arbetets bedrivande 13 2 Trädgårdsnäringens omfattning 15 2.1 Arealer och företag 15 2.2 Växthusodlingen 17 2.3 Frilandsodlingen 20 3 Trädgårdsnäringen i samhällsekonomin 25 3.1 Produktionsvärde 25 3.2 Konsumtionsvärde 26 3.3 Konsumtionsutveckling 29 3.4 Prisutveckling 29 3 . 5 Sysselsättning 31 3.6 Lokalisering 32 4 Internationell konkurrens 35 4.1 Importutveckling 35 4.2 Konkurrentländer 38 4.3 Inhemska marknadsandelar 39 4.4 Importkonkurrensen under svensk grönsakssäsong 42 4.5 Prisutvecklingen för grönsaker 45 5 Marknadsstruktur 51 5.1 Distributionskanaler 51 5.2 Trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar 53 5.3 Distribution av grönsaker 58 5.4 Distribution av prydnadsväxter 60 5.5 Trädgårdsfrämjandena 62 5.6 Stöd till producentorganisationer verksamma inom trädgårdssektom ! EG 63 5.7 Prissättning 65 5.8 Konkurrensförhållanden 69 6 Odlingsföretagens ekonomi 73 6.1 Analysförutsättningar 73 6.2 Odling under glas 74 6.3 Frilandsodling 78

6.4 6.5

7 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9

8 8.1 8.2

8.3 8.4

9 9.1 9.2 9.3 9.4 9.5 9.6

10

Sammanfattande synpunkter Internationell konkurrenskraft — en jämförelse med Danmark och Nederländerna

Trädgårdspolitik m.m. Trädgårdspolitiskt beslut är 1979 Livsmedelspolitik

Näringspolitik Miljöpolitik Regionalpolitik Energipolitik Konkurrenspolitik

EG:s jordbrukspolitik Uppfyllandet av de trädgårdspolitiska målen

Gränsskydd Bakgrund

Preferensarrangemang innebärande tullnedsättning eller tullfrihet Internationella jämförelser

Gränsskyddets betydelse

Finansiellt stöd till trädgårdsföretag Stöd till trädgårdsnäringens rationalisering Annat stöd av betydelse för trädgårdsnäringen Allmänna bestämmelser om statligt stöd till näringslivet Nuvarande stödmöjligheter till trädgårdsnäringen Utvärdering av det finansiella stödet Finansiellt stöd till trädgårdsföretag i EG

Forskning

10.1 Forskning och forskningsutövare på trädgårdsområdet 10.2 Finansiering 10.3 Samhällets mål och forskningen

11

Rådgivning

11.1 Bakgrund 11.2 Jämförelser mellan trädgårdsrådgivningen i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland

81

89 89 91 93 95 96 97 98 100 103

107 107

109 110 114

119 119

125 128 129

130 133

137 137

138 139

141 141

143

Sida 11.3 Uppfyllelse av trädgårdspolitiska och andra samhälleliga mål 145 11.4 Rådgivningsutredningen 147 12 Utbildning i trädgårdsnäringen 149 12.1 Gymnasieutbildning 149 12.2 Trädgårdstekniker/trädgårdsingenjör 151 12.3 Hortonom 152 12.4 Utvärdering 152 13 Miljöfrågor 153 13.1 Kemikalier 153 13.2 Växtnäring 163 13.3 Ekologisk och integrerad produktion 164 14 Växtskydd, utsäde och kvalitet i EG-perspektiv 169 14.1 Växtskyddsbestämmelser 169 14.2 Utsäde 174 14.3 Kvalitetsbestämmelser 175 15 Skördeskadeskydd 179 15.1 Bakgrund 179 15.2 Lantbrukets Skördeskadeskydd 180 15.3 Skördeskadeutredningen 181 15.4 Skördeskadeskydd inom EG 182 16 Trädgårdsföretagens struktur 185 16.1 Växthusföretag 185 16.2 Frilandsföretag 190 17 Överväganden och förslag 195 17.1 Behov av trädgårdspolitiska insatser 195 17.2 Mål för trädgårdspolitiska insatser 203 17.3 Medel för trädgårdspolitiska insatser 204 17.4 Övriga överväganden och förslag 212 Särskilt yttrande 227 Bilaga 1 Direktiv 199223 237 Bilaga 2 Nationella importrestriktioner som f.n. tillämpas i enskilda medlemsstater Bilaga 3 T ulljämförelse mellan EG och Sverige Bilaga 4 Använda förkortningar och ordförklaringar

'-|._.m'...- '||'lifl',m|'(|:'ll|-i | ..'-'1 uiid' ' ' nu"?! "FI.-||".

|å-nåriri. .-.' "".T.||' ... .."_.'|- rr'"|| "".' ll' ' || !! | |" '

|.'Kll' '.'

" 'l'gulmuil-l ' . " 3153 _ _ " ||| |||”

'|' '|.' a.alinääh "|H- '

'. ' .hrr'n3'åud Q'Iwrllduåg'l' '

"' ha" :.?" . "Egtli'L'l'i'Jl'Ei! |- 'J. "" |"|1.".. ' """' " ' . .r ' | || . ? .'.'"':- "tå.-352.133 |-.l!.,,.|ir I-IFI _ . "' '.':ut'fu'lifv h.,:j'm. Äh.??? "|'.'" |'.' ' h-l'imlw"

år. ';lqiu Ill-H:?!EIFL'I

""fl' Mahdi?” "fil.l'å. __|] "" ' 5311" "milj.—hellt! .

Sammanfattning

I kapitel I beskrivs utredningsuppdraget och de avgränsningar som har gjorts samt hur arbetet har bedrivits.

Kapitel 2 innehåller en redogörelse för den svenska trädgårdsnär- ingens omfattning.

I kapitel 3 placeras trädgårdsnäringen in i samhällsekonomin och i kapitel 4 beskrivs den internationella konkurrensen.

Marknadsstrukturen för trädgårdsprodukter behandlas i kapitel 5 . Ikapitel 6 lämnas en redogörelse för trädgårdsföretagens ekonomi. En jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer är också gjord.

Kapitel 7 innehåller en beskrivning av 1979 års trädgårdspolitiska mål. Andra politikområden som är av betydelse för trädgårdspoliti- ken behandlas också. Sådana områden är livsmedelspolitik, näringspo- litik, miljöpolitik, regionalpolitik, energipolitik, konkurrenspolitik och 15st jordbrukspolitik. I slutet av kapitlet utvärderas 1979 års trädgårdspolitik.

I kapitel 8—12 behandlas de olika trädgårdspolitiska medlen. Det svenska gränsskyddet i form av tullar beskrivs i kapitel 8 där också jämförelser görs med andra länder. Kapitel 9 innehåller en beskriv- ning och utvärdering av de finansiella stödformer, som finns för svensk trädgårdsnäring. Även i detta kapitel görs en jämförelse med de finansiella stöd som EG—länder, och då speciellt Danmark och Nederländerna, har.

Forskning och försök behandlas i kapitel 10. Rådgivningen tas, med en internationell jämförelse, upp i kapitel 11 och trädgårdsnäringens utbildningar beskrivs i kapitel 12.

Ikapitel 13 redogörs för trädgårdsnäringens miljöfrågor och då i synnerhet användningen av kemikalier men även växtnäringsfrågor och ekologisk respektive integrerad produktion.

Växtskydd, utsädesfrågor och kvalitetsfrågor i EG-perspektiv be— skrivs i kapitel 14. En redogörelse av skördeskadefrågoma lämnas i kapitel 15.

Kapitel 16 innehåller en redogörelse av trädgårdsföretagens struk- tur och strukturanpassning.

I kapitel 17 återfinns utredarens överväganden och förslag. Inled— ningsvis konstateras betydelsen av att ha en svensk trädgårdsnäring och motiven för att fortsätta med statliga insatser på området. Ett svenskt EG-medlemskap kommer att förändra förutsättningama för svensk trädgårdsproduktion främst genom gränsskyddssänkningar. Problemet för svensk odling är att anpassningen till EG:s lägre produ- centpriser kommer att ske snabbare än utjämningen av kostnaderna för arbetskraft, energi m.m. Näringen kan möta den hårdnande kon— kurrensen utifrån antingen dels genom effektivisering av produktio- nen, dels genom produktdifferentiering.

De trädgårdspolitiska målen från 1979 behöver liksom medlen EG— anpassas. Det innebär att trädgårdspolitiken i fortsättningen inte utgör något självständigt politikområde utan inordnas i jordbrukspolitiken.

Trädgårdsnäringen skall i första hand stödjas genom generella när- ingspolitiska åtgärder men det är även motiverat att staten genom sär- skilda trädgårdspolitiska insatser löser problem som är specifika för trädgårdsnäringen och underlättar trädgårdsnäringens EG-anpassning.

Gränsskyddets avskaffande gentemot Sveriges viktigaste konkurrent- 1änder kommer att innebära påfrestningar för trädgårdsföretagen.

Lånegarantierna föreslås vara kvar liksom bestämmelsema om de- lad risk mellan staten och låneinstituten.

Av EG:s strukturprogram bedöms investeringsstöd, startstöd och stöd till bildande av producentorganisationer vara av störst betydelse för svensk trädgårdsnäring. Förberedelsearbete behöver inledas för att dessa tre stödformer skall kunna träda i kraft genast vid ett svenskt EG-inträde.

Investeringsstödet är obligatoriskt i EG men nivån avgörs av med- lemsstaterna. Det svenska investeringsstödet föreslås läggas på unge- fär dansk nivå. Startstödet är frivilligt men förekommer i de flesta EG-länder. Sverige har redan ett liknande stöd för jordbrukare. Start- stödet föreslås nu vid ett EG—inträde även erbjudas nya trädgårdsod— lare. Stödet till bildande av producentorganisationer finns i nästan samtliga EG-stater. För att på bästa sätt utforma stödet för svenska förhållanden behöver en noggrann analys göras.

Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) prioritering av mer grundläg- gande forskning bedöms vara riktig. Forskningen måste inom priorite- rade områden ligga på en hög internationell nivå.

Trädgårdsnäringen är beroende av både forskning och försöksverk- samhet. Den senare bör dock i högre grad finansieras av näringen själv.

Rådgivningen fungerar som ett effektivt instrument för att uppnå olika samhällsmål. Inför ett EG-inträde ökar behoven av rådgivning och då särskilt inom företagsekonomi och marknadsfrågor. 2 miljo- ner kronor per år föreslås tas i anspråk för rådgivning/utbildning i trädgårdsnäringens EG—anpassning.

Ansvaret för den branschmässiga rådgivningen bör åvila näringen själv men den av Rådgivningsutredningen föreslagna ändringen av hu- vudmannaskapet för denna del av rådgivningen kommer olämpligt in- för ett EG-inträde. Det statliga driftsbidraget bör därför ges under en femårperiod.

Odlingstekniskt hävdar sig svensk odling väl. På marknadssidan har inte samma effektivitetsutveckling ägt rum. Det bör ankomma på när- ingen själv att utveckla och effektivisera marknadsföring m.m.

En satsning om 3 miljoner kronor per år föreslås till trädgårdsnär- ingens miljöfrågor och som bör finansieras med influtna miljöavgif- ter. Satsningen behövs i synnerhet för att minska användningen av be- kämpningsmedel i trädgårdsnäringen men också för att fortsätta arbe— tet med att minska växtnäringsläckage från växthus.

Medel som satsas på ekologiskt lantbruk, senast den av Omställnings- kommissionen föreslagna ökningen på 10 miljoner kronor, förutsätts kunna användas också till ekologisk trädgårdsodling.

Eftersom trädgårdsnäringen är arbetsintensiv är den regionalpoli- tiskt intressant. De regionalpolitiska stödmöjlighetema bedöms vara tillfredsställande.

Energikostnadema är en betydande del av växthusodlingens totala kostnader. Eftersom växthusodlingen blir mest drabbad av ändrat gränsskydd föreslås vissa energiskattelättnader jämfört med vad som planerats för 1994—1996.

Skador inom trädgårdsnäringen föreslås efter 30 juni 1993 ersättas enligt riktlinjerna för naturolycka. Begreppet naturolycka bör då, för— utom allvarliga frostskador i frukt- och bärodlingar samt plantskolor, också omfatta andra allvarliga icke försäkringsbara skador på varak-

tiga produktionsanläggningar. Införandet av ett särskilt Skördeskade- skydd för trädgårdsnäringen avstyrks. Behovet av ett sådant bör del- vis kunna täckas genom frivilliga försäkringar.

Statistiska centralbyråns (SCB) trädgårdsräkningar och trädgårds- inventeringar behöver genomföras även fortsättningsvis. Särskilt vä- sentligt är det att kunna göra bedömningar av trädgårdsnäringens ut- veckling under 1990-talet, eftersom förutsättningama kommer att för— ändras påtagligt. Dessutom behöver utvecklingen av producentpriser och produktionskostnadsposter följas. Jordbruksverket föreslås få i uppdrag att följa och årligen avrapportera utvecklingen inom träd- gårdsnäringen.

I takt med att staten överför ansvar på näringen ökar behovet av kollektiva medel. Sedan mitten av 1980-talet har näringen haft till- gång till återbetalade prisregleringsavgifter för handelsgödsel och be- kämpningsmedel. Enligt Omställningskommissionens förslag skall prisregleringsavgiftcma slopas fr.o.m. 1 juli 1993.

Eftersom det inte bedöms möjligt för näringens organisationer att till ett EG—inträde skapa tillräckliga kollektiva resurser, föreslås av budgetmedel 5 miljoner kronor årligen 1993/94—1995/96 tillföras när- ingen och i första hand användas till EG-anpassning och för att effek- tivisera marknadssidan. Minst 1 miljon kronor av dessa medel bör an- vändas till konsumtionshöjande åtgärder för trädgårdsprodukter.

1. Uppdraget, avgränsningar och arbetets bedrivande

Genom såväl nationella som internationella beslut på områden där trädgårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor, skapas väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produk- tions- och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör träd- gårdsnäringens utvecklingsmöjligheter utredas. Enligt direktiven (1992c23), som återges i sin helhet i bilaga 1, bör en utvärdering gö- ras av konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de beslut som därefter har fattats.

Utgångspunktema för utredningen bör vara den nya näringspolitik riksdagen har lagt fast hösten 1991. Den innebär att politiken skall in- riktas på att genom generella åtgärder skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige och att konkurrenssnedvn'dande och selektiva fö- retagsstöd avvecklas.

Utifrån detta bör förutsättningar skapas för en svensk trädgårdsnä- ring, som vid ett EG-inträde är stark och konkurrenskraftig.

Utredningen bör analysera trädgårdsnäringens kostnads-, mark- nads- och konkurrenssituation och göra jämförelser med Sveriges vik- tigaste konkurrentländer.

Utredningen bör även analysera forskningen jämfört med våra vik- tigaste konkun'entländer. Behovet av strukturanpassning, producentko— operativa försäljningsföretag och främjandeorganisationer vid ett EG— medlemskap bör analyseras, liksom möjligheten att minska användning- en av kemikalier.

Nuvarande regelsystem bör bedömas framför allt med hänsyn till GA'szs och EG:s regelsystem. Behovet av ett Skördeskadeskydd bör bedömas i ett internationellt perspektiv, liksom hur ett eventuellt så- dant bör finansieras.

För utredningsarbetet har vissa avgränsningar gjorts. Enbart den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen har behandlats. Således har vare sig hemträdgårdsodlingen eller den s.k. gröna sektorn tagits med. Od— lingen av ärter till konservindustrin har inte behandlats.

Avgränsningen har ockå gjorts så att enbart färska trädgårdsproduk- ter har behandlats, således inte beredda varor. Frågan om trädgårdsnä- ringens avsättningsmöjligheter till livsmedelsindustrin har inte stude- rats närrnare dels för att den inte specifikt har angetts i direktiven, dels för att det vid överläggningar med Statens jordbruksverk (SJV) har framkommit att verket har påbörjat arbete med att analysera vilka konsekvenser ett EG-inträde skulle få för denna fråga.

Till utredningen har regeringen överlämnat två skrivelser, som har beaktats i utredningsarbetet. I den ena skrivelsen har Lantbruksstyrel- sen redovisat ett uppdrag att lämna förslag till ny organisation för Frukt-, Grönsaks— och Blomsterfrämjandet. I den andra skrivelsen hemställer Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF) om vissa åtgärder för den svenska trädgårdsnäringen.

Utredningen har tagit som utgångspunkt ett svenskt medlemskap i EG år 1995.

Under utredningsarbete! har överläggningar ägt rum med represen- tanter för växthusodling av köksväxter, krukväxter och snittblommor; frilandsodling av köksväxter, frukt och bär; forskare vid SLU; plant- skolebranschen; Sveriges Frukt- och Grönsaksdistributörer samt med Trädgårdsfrämjandena.

Samråd har ägt rum med rådgivningsutredningen och omställnings- kommissionen. Utredningen har haft kontakter med myndigheter och organisationer, som har arbetat med frågor som berör trädgårdsnä- ringen, i första hand genom de experter, som har varit med i utredning- en. Konktakter har tagits även med andra berörda myndigheter och organisationer.

2. Trädgårdsodlingens omfattning

Inom trädgårdsnäringen sker yrkesmässig produktion av köksväxter, prydnadsväxter, frukt och bär samt plantskoleväxter. Odlingen sker dels i växthus (= under glas), dels på friland. Följande indelning av fö— retagen görs.

Växthus: grönsaker/köksväxter, krukväxter, snittblommor, lök- blommor, utplanteringsväxter, småplantor och sticklingar.

Friland: grönsaker/köksväxter, frukt, bär, snittblommor, plant- skola.

Nedan angivna uppgifter om svensk trädgårdsnäring är i huvudsak hämtade från den trädgårdsinventering, som Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde år 1991 och som gällde förhållandena år 1990. I rapporten (SCB, Trädgårdsinventeringen 1991, J 10 SM 9103) redo- visas också jämförelser med tidigare är.

2.1. Arealer och företag

Trädgårdsinventeringen visar att ca 4 300 företag år 1990 hade träd- gårdsodling, som omfattade minst 200 m2 i växthus eller minst 2 500 m2 på friland.

Både antalet växthus- och frilandsföretag har minskat sedan år 1971. (Se diagram 2.1). År 1990 fanns 1 460 växthusföretag och 3 452 frilandsföretag. Ca 600 företag har både växthus- och frilands- odling.

Diagram 2.1 Antal företag med växthusodling resp. frilandsodling 1971—1990

Antal

8000 ..!llllllllllllllllll ||i=sunaaaanuulllll ===:gnnnaaanguulnii IllllllllllllIll-uu 71 1976 1981 1984 1987 1990

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

Landets totala växthusareal har minskat med en tredjedel sedan år 1971 (Se diagram 2.2). År 1990 uppgick den till 3 281 512 m2.

Diagram 2.2 Växthusytan under perioden 1971—1990

1000-ta1 kvm

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

År 1990 var Sveriges frilandsareal 12 144 ha, ungefär densamma som 1971 (Se diagram 2.3). Mellan åren 1981 och 1987 uppvisades en ök- ning och mellan åren 1987 och 1990 en minskning av arealen.

Diagram 2.3 Frilandsarealen under perioden 1971—1990

Hektar

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

Företagen har under den senaste 20-årsperioden arealmässigt blivit ungefär dubbelt så stora. Detta gäller både växthusföretagen, som år 1990 i genomsnitt var 2 250 m2. och frilandsföretagen, som samma år var 3,5 ha.

Växthusytans fördelning på olika län framgår av diagram 2.4. Den största arealen fanns år 1990 i Malmöhus län och därnäst Kristianstads, Stockholms och Hallands län.

Diagram 2.4 anger också frilandsarealens fördelning i landet. Kris- tianstads och Malmöhus län har den största frilandsarealen. Kalmar, Gotlands, Hallands, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Östergötlands

län har också en relativt omfattande frilandsodling. Under 1980-talet har dock trädgårdsodlingen ökat utanför Skånelänen, både vad gäller frilands- och växthusodling.

Diagram 2.4 Växthusytan resp. frilandsarealen fördelade på olika län

väerusan FRILANDSAREAL

srocxnows _ UPPSALA . söommmuwos . ösrsmcrtnms. _ JÖNKOFINGS _ KRONOBERGS I

SYOCKHOLMs:

uppsau . söommmuwos .

ÖREBRO vÄsmmLANDs KOPPARBERGS GÅVLEBOFIGS VÄSTERNORRLANDS

n 300 500 900 1200 1500 "o"""m'sg 1000 2000 3000 t.ooo

lotto—tals kvm Hektar

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

2.2. Växthusodlingen

Växthusen av glas svarar för ca 90 % av den totala växthusytan. Upp- värrnda växthus utgör den dominerande delen av landets växthusareal. Tabell 2.1 visar att ett litet antal företag svarar för en stor del av landets växthusyta. Exempelvis svarar de 10 % största av företagen för så mycket som nästan hälften av arealen. Hur olika inriktningar av Växthusodlingen har förändrats sedan år 1971 framgår av tabell 2.2. För samtliga grenar har antalet företag minskat. Ytan för snittblomsterodling har minskat mycket kraftigt. Mängden producerade krukväxter har däremot nästan fördubblats och kvantiteten sticklingar och småplantor producerade i landet har blivit mer än tre gånger så stor under de senaste 20 åren.

Tabell 2.1 Växthusyta

Växthus Växthus med uppvärmning utan uppvärmning Växthusyta yta antal yta antal per företag rn2 m2 företag m2 företag

200—1 000 268 258 509 78 526 226 1 001—5 000 1 260 533 588 173 220 181 5 001— 1 440 392 159 52 775 14 Summa 2 969 183 1 256 304 521 42 1

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

Tabell 2.2 Växthus- och bänkgårdsodlingens omfattning under perioden 1971- 1991

1971 1976 1981 1984 1987 1990 Köksväxter yta, 1000 m2 1913 2 012 1704 1580 1562 1774 antal företag 1 676 1 368 829 739 641 566 Snittblommar yta, 1 000 m2 1 821 1 325 675 534 399 309 antal företag 1 384 935 541 424 341 228 Krukväxter kvantitet, 1 000 st 27 113 31 049 35 361 37 384 46 719 46 347 antal företag 1 557 1 284 933 834 812 697 Lökblommor kvantitet, 1 000 st 146 505 180 740 161 033 130 602 133 880 122 488 antal företag 1 479 1 200 789 641 587 467 Utplanteringsväxter kvantitet, 1 000 st 78 454 68 777 57 932 51 672 60 229 70 410 antal företag 1 936 * * * 970 846 Sticklingar och småplantor kvantitet, 1 000 st 33 517 28 452 60 305 61 699 111 074 117 605 antal företag 594 259 ** ** 586 326 * Uppgiften ej tillgänglig för utplanteringsväxter totalt. " Uppgiften ej tillgänglig för sticklingar och småplantor totalt.

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

2.2.1 Köksväxter under glas De klart största köksväxtkulturerna under glas är tomat och gurka med 660 000 m2 (66 ha) resp. 540 000 m2 (54 ha). För tomat och gur- ka har skördekvantiteterna ökat mycket kraftigt under perioden 1971—1990. Om man räknar på samtliga företag har avkastningen un- der perioden i genomsnitt ökat från 10,0 kg/m2 till 27,1 kg/mZ för tomat och från 21,0 kg/m2 till 33,8 kg/m2 för gurka. Även om tomat- och gurkföretag finns i hela landet, är de största företagen i huvudsak lokaliserade till södra Sverige. Sallatsodlingen i växthus har ökat under senare år främst tack vare några få specialiserade företag med krukodling av sallat med många omgångar under ett år. Melon och andra köksväxter odlas i liten omfattning i Sverige.

2.2.2. Krukväxter

Av krukväxtema är det följande arter som odlas i störst antal: Bego- nia (9 miljoner stycken), julstjäma (6 miljoner stycken) och pelargon (9,5 miljoner stycken). Det totala antalet krukväxter producerade i

Sverige är 46 miljoner stycken. Krukväxtodlingen finns i hela landet men med en tydlig dominans i Skånelänen och i storstadsregionema.

2.2.3 Snittblommor i växthus Efter minskningen i både areal och antal företag för snittblomsterod- lingen är det framför allt odlingen av rosor (59 400 m2), krysante- mum (24 945 m2) och alstromeria (20 800 m2) som finns kvar. Totalt produceras snittblommor på 120 070 mZ i landet. Den stora snittbloms- terproduktionen är lokaliserad till Skåne och storstadsområdena.

2.2.4 Lökblommor Lökblommorna i växthus domineras helt av tulpandrivningen med drygt 100 miljoner stycken av totala 122 miljoner lökblommor. Få, stora och specialiserade företag bestämmer lokaliseringen i landet.

2.2.5 Utplanteringsväxter De vanligaste utplanteringsväxtema är petunia, tagetes, penséer och lobelia. Dessa fyra svarar för 73 % av de totalt 53 miljoner produce— rade plantoma. Odlingen av utplanteringsväxter är någorlunda jämnt fördelad över landet.

2.2.6 Småplantor och sticklingar Den kraftigt ökade produktionen av småplantor och sticklingar för av- salu avser uppdragning av köksväxtplantor (53 miljoner stycken) och produktion av småplantor av prydnadsväxter (42 miljoner stycken). Odlingen är koncentrerad till stora specialiserade företag i Skåne.

2.2.7 Trender inom Växthusodlingen 1990—1992 Efter SCB:s inventering av förhållandena år 1990 har växthusodling- en i någon mån förändrats. Detta finns inte med i någon officiell sta- tistik. Följande trender kan dock anges: Den tendens som mätningarna utvisade 1987—1990 fortsätter. Det innebär att odlingen av snittkrysan- temum minskar och att odlingen av gröna växter i kruka minskar sam— tidigt som de viktigaste växtslagen av blommande krukväxter ökar nå- got. Arealema av köksväxter i växthus har förändrats relativt litet t.o.m. år 1992 men kan tänkas minska år 1993 på grund av de låga priserna är 1992. Utplanteringsväxterna omfattade 55—60 miljoner plantor under de två senaste åren.

2.3. Frilandsodlingen

Arealerna och antalet företag med frilandsodling av köksväxter, frukt, bär, snittblommor och plantskoleväxter under åren 1971 till 1990 framgår av tabell 2.3. Inom samtliga inriktningar har antalet företag minskat om man jämför år 1990 med år 1971. Utöver de i tabellen redovisade arealerna kommer den omfattande odlingen av ärtor till industrin.

Tabell 2.3

Frilandsodlingens omfattning

1971 1976 1981 1984 1987 1990

Köksväxter”

areal, hektar 4 987 5 180 5 398 6 412 6 235 5 790 antal företag 3 581 2 601 2 022 2 448 2 321 1 825 Frukt

areal, hektar 3 495 3 387 3 039 3 110 3 116 2 390 antal företag 1 508 811 620 623 558 503 Bär

areal, hektar ] 817 2 026 2 562 2 991 3 240 3 139 antal företag 2 735 1 699 1 285 1 458 1 429 1 236 Snittblommor

areal, hektar 288 169 92 87 73 65 antal företag 1 609 1 082 267 231 200 156 Plantskaleväxter

areal, hektar 890 965 750* 793* 737* 706* antal företag 683 936 327 310 303 246

* Här medräknas inte odling i container på ca 30 ha vid 65 företag 1981, ca 45 ha vid 94 företag 1984, ca 37 ha vid 85 företag 1987 och ca 40 ha vid 84 företag 1990. ** Här medräknas inte änodling till industri. Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

Köksväxtodlingen ökade under första hälften av 1980-talet både vad gäller areal och antal företag. Under senare delen av 1980-talet gick

köksväxtodlingens areal och antal företag tillbaka något igen. Även för bärodlingen ökade arealen och antalet företag under 1980-talets början. Antalet bärföretag minskade igen under slutet av 1980-talet men arealen hölls kvar på den höga nivån.

Den sammanlagda frilandsarealen har i stort sett hållits på samma nivå vid jämförelse mellan periodens början och slut. De största areal- förändringama gäller bär, vars areal nästan har fördubblats och snitt— blommor, vars areal har minskat till en fjärdedel under perioden. Are— alen för frukt och plantskoleväxter har minskat medan köksväxtareal- en har ökat något.

2.3.1 Köksväxter på friland Köksväxtodlingen på friland omfattar ett stort antal produkter. Areal- mässigt är morot den största med 29 % av arealen, därefter följer is- bergssallat och matlök, båda 11 %. I SCB:s redovisningar finns inte ärtodlingen till industrin med. Denna odling är omfattande i Sverige med en genomsnittlig areal på ca 10 000 ha.

En viss förskjutning av köksväxtodlingen från Skåne till resten av Sverige kan konstateras under 1980-talet.

2.3.2 Fruktodling Äpple är helt dominerande inom fruktodlingen och upptar ungefär 82 % av den totala fruktarealen. Därefter kommer päron med 12 % och plommon med 5 %. De viktigaste fruktodlingslänen är Kristian- stads (1 672 ha), Malmöhus (393 ha), Jönköpings (71 ha) och Krono- bergs (49 ha).

2.3.3 Bärodling Inom bärodlingen är jordgubbar den absolut största kulturen med 71 % av arealen. Svarta vinbär upptar 25 % och hallon 3 %.

J ordgubbsodlingen är relativt spridd i landet men de största area- lema finns i södra Sverige bl.a. i Kristianstads (250 ha), Blekinge (255 ha) och Kalmar (199 ha) län av hela rikets 2 237 ha. För svarta vinbär gäller motsatsen dvs. den största arealen finns i Norrbottens län (232 ha). Totalt i landet finns 797 ha svarta vinbär.

2.3.4 Snittblommor på friland Arealen snittblommor i landet uppgick endast till 65 ha år 1990.

2.3.5. Plantskola Inom plantskolesektom upptar prydnadsväxter 25 %, alléträd 20 % och fruktträd 16 % av arealen. Den totala plantskolearealen var 705

ha år 1990. Knappt 90 % av arealen fanns i Götaland med 210 ha i Malmöhus och 100 ha i Kristianstads län.

2.3.6 Trender inom frilandsodlingen 1991—1992 Följande bedömningar av frilandsodlingen under tiden 1991—1992 kan anges: Köksväxtodlingen på friland har i stort sett varit oföränd- rad. Fruktodlingsarealen, som minskade kraftigt mellan åren 1987 och 1990, har åter ökat genom återplantering på omkring halva den röjda arealen (se avsnitt 16.2.2). Bärodlingen liksom snittblomsterodlingen på friland har inte för- ändrats i någon större utsträckning. Plantskolearealema är också oför- ändrade.

"'.' l'- ". fria.": '_v . ' ,

.

'l'u .n.".'x.'_'""" 'X'” " 'i'-u" '.ti—Ei'féayf-Ziå' ..

"in ; ii.-" 53.11" "

3. Trädgårdsnäringen i samhällsekonomin

3.1. Produktionsvärde

Det samlade värdet av den svenska yrkesmässiga trädgårdsproduktio- nen uppgick år 1990/91 till knappt 2 800 miljoner kronor. Den stör- sta delen av detta, 1 750 miljoner kronor utgörs av växthusproduktio- nen medan frilandsodlingen av köks— och prydnadsväxter motsvarar ett värde av ca 700 miljoner kronor och frukt- och bärodlingen 300 miljoner kronor. Dessa värden bygger på beräkningar som gjorts vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Info i Alnarp. Av produktionsvär- det står prydnadsväxtema för drygt hälften och största delen av detta eller över 1 300 miljoner kronor utgörs av prydnadsväxter i växthus. Se vidare tabell 3.1.

Tabell 3.1 Beräknade produktionsvärden inom trädgårdsnäringen 1990/91 Produktionsområde Produktionsvärden miljoner kronor % Växthus: Köksväxter 415 15 Prydnadsväxter ] 326 48 Friland: Köksväxter 546 20 Prydnadsväxter 172 6 Frukt och bär 327 12 Summa 2 786 101

Källa: Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Info rapport 369, Trädgård 1992.

Det sammanlagda värdet av köksväxtodlingen i växthus och på friland är enligt beräkningarna 960 miljoner kronor. De ekonomiskt viktigas- te produkterna är tomat, morot och gurka som står för vardera 230, 152 och 140 miljoner kronor. De största växtslagen utgör således vär- demässigt över hälften av hela köksväxtodlingen.

Inom området frukt och bär dominerar jordgubbsodlingen på liknande sätt. Av de 327 miljoner kronorna svarar jordgubbar för 144 miljoner kronor, äpplen för 120 miljoner kronor och päron för 24 miljoner kronor.

En liknande beräkning av prydnadsväxtodlingen visar att krukväx- tema dominerar och utgör 60 % av produktionsvärdet i växthus eller 642 miljoner kronor. Snittblommor motsvarar 285 miljoner kronor och utplanteringsväxter 211 miljoner kronor. Det totala värdet för prydnadsväxtodlingen inkl. plantskoleproduktion uppgick enligt beräk- ning till 1 498 miljoner kronor 1990/91.

Husbehovsodlingen har också stor omfattning. Statistiken är dock osäker. En beräkning som gjorts utifrån försäljning av fröpåsar och uppskattning av frukt- och bärodlingens omfattning ger ett värde på 300 miljoner kronor (SLU Info år 1992).

Produktionsvärdet i trädgårdssektom är ca 9 % av jordbrukssek— torns eller 2,5 promille av bruttonationalprodukten år 1988. Den yr- kesmässiga trädgårdsodlingens andel av BNP har tidigare beräknats till ca 1,3 promille, baserat på ett förädlingsvärde inom trädgårds- näringen på ungefär 7 % av det som jordbrukssektorn tillför (Hjelm, Svensk trädgårdsforskning 1987 s. 44).

3.2. Konsumtionsvärde

När man går från produktionsvärdena till värdena för trädgårdspro- duktemas andel av vår konsumtion, tillkommer importen och det för— ädlingsvärde som skapas inom handel och distribution. Den totala pri- vata konsumtionen år 1991 värderas till 780 miljarder kronor. Av detta utgör dagligvaror (livsmedel, kemisk-tekniska artiklar, tobak och blommor) 20 % och bostäder 27 %. Köksväxter, frukt och bär svarade år 1991 för ca 21,4 miljarder kronor. Detta omfattar både färska, frysta och beredda produkter. Motsvarande värden för pryd- nadsväxter är 6,8 miljarder kronor.

Tillsammans svarar alltså trädgårdsprodukter för över 28 miljar- der kronor av vår konsumtion. Detta utgör knappt 4 % av värdet på privatkonsumtionen i landet, eller 18 % av dagligvarukonsumtionen. Till detta kommer värdet av husbehovsodlingen. Knappt hälften av köksväxtema och prydnadsväxtema utgörs av import. Däremot är ca 2/3 av frukt och bär importerade. Det skulle innebära att ungefär hälf-

ten av de 28 miljarderna utgör värdet av de svenska trädgårdsproduk- tema i konsumtionsledet. Se vidare tabell 3.2.

Tabell 3.2. Konsumtionen av trädgårdsprodukter i Sverige 1990—1991

1990 1991

Årliga trädgårdsprodukter

Totalvärdet av direktkonsumtionen, miljoner kronor. Färska, frysta och beredda produkter:

Köksväxter 8 275 8 919 Frukter, bär m.m. 11 502 12 515 Summa 19 777 21 434 Prydnadsväxter Beräknat värde i detaljhandelsledet , miljoner kronor Svensk produktion 3 450 Importerade varor 3 315 Summa 6 765

Totala konsumtionsvärdet för ätliga trädgårdsprodukter samt prydnadsväxter, miljoner kronor 28 199 Källa: Nationalräkenskapema, Jordbruksverkets rapport 1992: 10 (ätliga prod.)

Konsumtionsvärdet är avsevärt större än värdet av produkterna i od- lar- och importled. För prydnadsväxter utgör värdet i producentled en tredjedel av värdet i konsumentled. För de ätliga produkterna är skillnaden större. I Figur 3.1 illustreras värdet av de viktigaste grön- sakerna i producent-, import- och konsumentled.

Bland grönsakerna representerar tomaterna det högsta värdet även i konsumtionen. Morot och gurka ligger på andra plats. Sallat och sal- ladskål tillsammans har dock ett högre konsumtionsvärde än dessa en- skilda produkter. Importvärdet är högre än värdet av inhemsk produk- tion av tomat, lök och sallat/salladskål. Värdet av den svenska morots- och vitkålsproduktionen är däremot högre än importvärdet.

Figur 3.1. Värdet på grönsaker i producent-, import- och konsumentledet år

1990 1400 T

1200

1000

800

Mkr

600

400

200

Tomat Gurka Morot Wlkål Lök Sallad/Sallad skål

* . Produktionsvärde få lmportvårde & Konsumtionsvärde

Primärproduktionen utgör en liten del av varornas värde när de slut- ligen når konsumenten: 2,8 miljarder kronor i det inhemska produk- tionsledet ökar till 14 miljarder kronor i konsumentled. I stället åter- finner man den stora delen av trädgårdsprodukternas förädlingsvärde i handels- och distributionsleden. Detta faktum föranleder en särskild

granskning av marknadsstrukturen (se kap 5).

3.3. Konsumtionsutveckling

Konsumtionen i volym räknat har stigit kraftigt under 1980-talet. KQnsumtionen av färska grönsaker (exkl.potatis) ökade med en tredje- del medan fruktkonsumtionen ökade med en fjärdedel.

Tabell 3.3. Konsumtionen i kg per person och år under perioden 1980—1991 Färska och djupfrysta prod.: 1980 1985 1990 1991 Köksväxter 31,5 41,1 42,3 41 ,9 Frukt och bär 54,0 57,2 54,9 58,4

Källa: Jordbruksverket

Konsumtionen av prydnadsväxter är svårare att redovisa. Den vanliga importstatistikerr från Statistiska Centralbyrån (SCB) och Tullverket ges i ton medan produktionsstatistiken redovisas i antal produkter. Sta- tens jordbruksverks växtinspektionsenhet har dock sammanställt im- portstatistik i antal stycken, för vissa år, vilket möjliggör en beräk- ning av konsumtionen. År 1987 konsumerades 94 miljoner krukväx- ter i Sverige och år 1990 var antalet 103 miljoner stycken. Motsvaran- de Siffra för år 1984 var 89 miljoner stycken. Jämförelser med tidiga- re år omöjliggörs, på grund av avsaknad av importsiffror. Konsumtio- nen i antal krukväxter räknat har ökat med runt 10 % på 3 år. Vi kö- per omkring 12 krukväxter årligen per person.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns en ökande ef- terfrågan på trädgårdsprodukter hos de svenska konsumenterna. Detta gäller både prydnadsväxter, grönsaker, frukt och bär. Importen är omfattande. Ungefär hälften av det som slutligen när de svenska kon- sumenterna av trädgårdsproduktema kommer från utlandet. Fördel- ningen mellan import och inhemskt odlat behandlas i ett särskilt av- snitt om den internationella konkurrensen.

3.4. Prisutveckling

Under 1970-talet infördes livsmedelsubventioner på jordbruksproduk- ter. Dessa utgick till de produkter som omfattas av jordbruksprisreg- leringen. Den relativa prisökningen på grönsaker blev större än på de

prisreglerade produkterna. Under 1980-talet har bilden varit den mot- satta. Grönsaker har blivit relativt billigare än jordbruksprodukter. Detta gäller i såväl producentled som konsumentled. För de största enskilda produkterna har prisökningen varit större i konsumentledet än i producentledet.

Konsumentprisutvecklingen i reala termer, deflaterade med kon- sumentprisindex, KPI, visas i figur 3.2. Priserna på grönsaker fluk- tuerar från ett år till ett annat, medan KPI är en stigande trend.

Figur 3.2. Reala konsumentpriser på grönsaker 1980-1991 (1980 års penning- värde)

De viktiga växthusgrönsakema tomat och gurka har följt en negativ realpristrend i konsumentledet. Den procentuella realprisminskningen har varit ganska likartad för lök. Det reala vitkåls- och morotspriset har däremot varit i stort sett konstant. Trädgårdsprodukter har totalt sett blivit billigare i förhållande till andra livsmedel, särskilt under första halvan av 1980-talet.

Konsumentprisindex (KPI) har mer än fördubblats under åren 1980—1990, medan grönsaksprisema i producentledet har ökat från 0—50 %. Producentpriset på morot, lök och sallat har legat mer eller mindre stilla medan tomat- och gurkprisema har stigit med runt 50 %. Det senare gäller också för gurkor och rödbetor till industrin. En 50-procentig prisökning kan också noteras för äpplen och päron. Vad gäller priserna på prydnadsväxter så är data mycket bristfälliga. Odlarpriset på krukkrysantemum, pelargon och tulpaner har i stort sett hängt med den allmänna prisökningstakten med ökningar på 80— 100 % åren 1980—1990.

För flertalet inhemskt odlade trädgårdsprodukter har importpriset stor inverkan på de svenska producentprisema. Prisutvecklingen får därför ses i ett internationellt perspektiv, vilket behandlas i kapitel 4.

3.5. Sysselsättning

Uppgifterna om antalet sysselsatta i trädgårdsnäringen är osäkra. Den senaste folk— och bostadsräkningen har ännu inte sammanställts, utan de flesta beräkningar är några år gamla. Totala antalet sysselsatta upp- gick enligt Trädgårdsräkningen 1987 till 29 500 och av dessa var fler- talet deltidsarbetare. Endast 5 300 arbetade mer än 1 400 tim./år me- dan över 20 000 hade kortare arbetad tid än 400 tim./år och 4 000 ar- betade mellan 400 och 1 400 tim./år. Det finns inga uppgifter för år 1990. Uppskattningsvis kan man beräkna antalet årsverken till mellan 12—13 000 personer år 1987 (SLU Info). Med hänsyn till förändring- en i antalet företag och utnyttjade arealer kan det nuvarande antalet stadigvarande sysselsatta uppskattas till 7 500 och antalet tillfälligt sys- selsatta till 17 000 personer motsvarande ca 2000 årsverken.

Trädgårdsnäringen är en arbetsintensiv sektor. Enligt SCB:s stati- stik fanns 4 466 000 sysselsatta i landet år 1990. Trädgårdsnäringen skulle då svara för knappt 0,5 % av sysselsättningen, vilket alltså är avsevärt mer än bidraget till bruttonationalprodukten (BNP).

3.6. Lokalisering

Trädgårdsprodukter odlas traditionellt i närheten av konsumtions- centra. Klimat och biologiska förhållanden utgör begränsningen för produktionen. Under efterkrigstiden skedde en successiv koncentra- tion av odlingen av köksväxter till södra Sverige och år 1981 hade Skåne 60 % av odlingen på friland och 76 % av grönsaksodlingen i växthus.

Fruktodlingen är fortfarande koncentrerad till Skåne, och då främst Kristianstads län. Skåne behåller sina 88 % av äppelarealen. Bärodlingen är däremot decentraliserad. År 1981 hade Skåne 22 % av jordgubbsarealen och endast 10 % av svartvinbärsarealen.

Under 1980-talet har, med undantag för äppelodlingen, produktio- nen av ätliga trädgårdsprodukter decentraliserats och Skånelänens do- minans har minskat. Utvecklingen av arealen framgår av nedanstå- ende tabell.

Tabell 3.4. Skånes andel av arealen ätliga trädgårdsprodukter (%)

1980 1991 Morot 50 33 bök 51 51 Vitkål 66 51 lsbergssallat 66 59 Blomkål 85 79 Salladskål 63 46 Purjo 79 72 Totalt frilandsodlade grönsaker: 60 51 Tomat (växthus) 62 63 Gurka (växthus) 83 82 Äpple 88 88 Jordgubbar 22 17 Svarta vinbär 10 8

Man kan konstatera att Skåne har förlorat andelar av frilandsarealen, från 60—51 %, under 1980-talet. Det är främst odlingen av morot, vitkål och salladskål som har decentraliserats men även för isbergs- sallat, purjo och blomkål har Skånes areal minskat. Däremot behåller

man sin andel av lökodlingen. Också för den redan utspridda bärod— lingen kan man notera en minskning av Skånes andel av arealen.

Odlingen av köksväxter i växthus är mer koncentrerad, särskilt gurkodlingen, varav 82 % finns i Skåne. Två tredjedelar av tomatarea— len finns också i denna region och för båda produkter behåller man sin andel av arealen. Sallatsodlingen i växthus har däremot omlokali- serats, dock är Skånes minskning betydligt mindre än vad som på grund av felräkning anges i officiell statistik.

En förklaring till decentraliseringen är jordbrukets behov av alter- nativ till spannmålsodling. Jordbrukare i olika delar av landet har star- tat en produktion av frilandsodlade grönsaker, och kanske även bär.

Rådgivning och försäljningsorganisation har varit en förutsättning för produktionen. En annan förklaring till decentraliseringen har att göra med konsumentens attityder och intresse för lokalt och regionalt odlade produkter. Man kan konstatera att decentraliseringen har för- klaringar både på utbudssidan med alternativ till jordbruksgrödor, stöd till ekonomiska föreningar och en decentraliserad rådgivning och på efterfrågesidan i form av konsumentpreferenser och kvalitetsmed- vetande.

Av den totala växthusarealen är mer än hälften, eller 51 %, lokali- serad till Skåne, vilket är en liten minskning sedan år 1981 då siffran var 54 %. Knappt hälften av den totala växthusarealen ägnas åt pryd- nadsväxtproduktion. Under en 10-årsperiod har det skett en viss för- skjutning i produktionsinrikming. Tidigare hade prydnadsväxtodling— en en större andel av växthusarealen.

Prydnadsväxtproduktionen utgörs av krukväxter, utplanteringsväx- ter, snittblommor, lökblommor samt sticklingar och småplantor. Hälf- ten av det totala antalet krukväxter och hela 82 % av småplantoma od- las i Skåne. Produktionen av utplanteringsväxter är i betydligt högre grad lokaliserad till konsurntionscentra och Skåne har endast 28 % av denna odling. Lökblommor produceras ofta i stora anläggningar. Stockholms och Södermanlands län står för en tredjedel av hela pro- duktionen, Skåne har 16 % och Gävleborgs län en dryg tiondedel.

Skåne har behållit sin centrala roll som odlingsregion men en stor del av frilandsodlingen av grönsaker har decentraliserats. Det krävs inga större investeringar för en lantbrukare att starta en grönsaksod- ling på friland. Att investera i växthus har däremot varit ett alltför stort steg att ta. Nya växthusanläggningar har i några fall byggts upp

av kapital från investerare utanför trädgårdsbranschen. Lokalisering- en av växthusodlingen av främst grönsaker och småplantor men även krukväxter är starkt koncentrerad till Skåne.

4. Internationell konkurrens

Trädgårdsnäringen är i högre grad än jordbrukssektom utsatt för in- ternationell konkurrens. Produktemas begränsade transport- och lag- ringstålighet och det faktum att de inte är standardiserade, gör att man knappast kan tala om något världsmarknadspris för trädgårdspro- dukter. De holländska auktionsprisema har dock ofta karaktären av ett sådant.

Den europeiska marknaden på 1990-talet är en köparens marknad, med ett stort utbud av alla slags trädgårdsprodukter. Producenter i oli- ka länder försöker hitta nya nischer på denna marknad. Ett ökande an- tal jordbrukare i Sverige har övergått till fältmässig odling av köks- växter under 1980-talet. Samma trend kan märkas i länder som Tysk- land, Frankrike, Storbritannien och under senare år även Neder- länderna.

4.1. Importutveckling

Konsumtionen av frukt, grönsaker och blommor har expanderat kraf- tigt under en 10-årsperiod. Importen har samtidigt ökat för flertalet produkter. Figur 4.1 visar importutvecklingen för grönsaker mellan åren 1981 och 1991.

Importen har ökat med omkring 37 % under perioden. Denna ök- ning överensstämmer väl med konsumtionsökningen.

Grönsaker är emellertid inte en homogen produktgrupp, varför det kan finnas anledning att se närmare på enskilda produkter. I figurerna 4.2 a och b visas importutvecklingen för de vanligaste växthus- och frilandsgrönsakema under åren 1980—1991.

Importen av lök och vitkål ökade kraftigt år 1987, som var ett be- svärligt år för många frilandsodlare. Lökskörden halverades på grund av en regnig, kylig och solfattig säsong. Importen av vitkål har ökat markant, mest på grund av priskonkurrens, medan trenden i morots- importen varit nedåtgående. Blomkålsimporten visar ingen trend, me- dan importen av sallat (isbergs— och huvudsallat sumrnerat) stiger.

Figur 4.1 Grönsaksimport 1981—1991 (1000 ton)

Total import av grlnsaker

180000

160000

140000

120000

100000

Mn

80000

_11 ___—"__ __ _ ., __.,_._

60000

40000

20000 1 .

. l ol 1 - + 1--+ -1 --1A--1---+--1

18 0953

Importen av växthusprodukter är också den stigande. Tomat är den viktigaste importprodukten med en årlig volym på över 40 000 ton. Paprika, som knappast odlas kommersiellt i Sverige, visar en jämn ut- veckling, med undantag för år 1991, då importen ökade kraftigt. Mel- lan åren 1990 och 1991 kan noteras en kraftig ökning av importen av, förutom paprika, även tomat och gurka.

Även fruktimporten ökar kraftigt. Här kan man skilja på import av den typ av produkter som odlas i Sverige resp. inte odlas. Äppelim- porten har nära nog fördubblats under åren 1980—1991, från 55 000 ton till knappt 100 000 ton.

Vad gäller prydnadsväxter är utvecklingen svårare att beskriva. Tullverket redovisar importen i ton och ändringar i sortimentet, ex- empelvis från små till stora krukväxter, från lätta till tunga snittblom- mor, kan få stor inverkan på utvecklingen.

Figur 4.2 a och b Importutvecklingen för grönsaker 1980—1991

Import av gronsaker 1980-1991 (1000 ton) Import av grönsaker 1930-1991 (1000 ton) " T 40 __ Fxxx r/Axv/ / // —o—

5»

1000 ton

. / y ,_ :X/X/ 151

”X. /R ';. .. W ;? i?» .../. W ST

—1 4 l i 1 1 l 1 1— 1 i 0 1 1 4 1——— 1 1 4 1 | ——1 +— | 80 1981 1932 1983 1984 1985 IW 1987 1988 1989 19!) 1991 1980 1981 1982 1963 1904 1985 19% 1987 1908 I” 19% 1991 ' lök A*- virka] * mot C blanks | ' tomat _. 011118 '( salu _» wie—]

Krukväxtimporterr och snittblomsterimporten i ton räknat illustreras i figur 4.3. Endast grupperna krukväxter och avskurna blommor redo- visas, dvs. inte snitt- och kransgrönt eller gladiolus- och azalea- grup- perna.

Efter en svag utveckling av krukväxtimporten i början av 1980- talet kan konstateras en årlig volymökning fr.o.m. år 1985. Vissa upp- gifter om produkternas antal finns tillgängliga. Som jämförelse kan nämnas att importen i vikt räknat ökade med 22 % mellan åren 1987 och 1990 medan ökningen i antal stannade vid 18 %. De importerade krukväxtema skulle alltså ha blivit tyngre per styck.

Snittblornsterimporten visar en stigande trend under i stort sett hela perioden och har fördubblats under perioden 1981—1990. Mellan åren 1987 och 1990 ökade importen i ton med 21 % medan statistiken vi-

sar att ökningen i antal var ca 9 %. Slutsatsen blir att importstatistiken för prydnadsväxter är bristfällig och att olika källor ger olika resul- tat.

Importen av plantskolealster bjuder samma problem som krukväx- tema. Redovisningen är uppdelad på prydnadsbuskar och övriga plant- skoleväxter. I gruppen azalea, erica, kamelia och rhododendron åter- finns dels plantskoleväxter, dels krukväxter. Inga dramatiska föränd- ringar i denna import kan noteras för de senaste tio åren, förutom att år 1990 visar på en kraftig ökning. Den totala importvolymen upp- gick år 1990 till knappt 16 000 ton (inkl. hela azaleagruppen).

Figur 4.3 Total import av krukväxter och snittblommor, 1980—1991 (1000 ton).

I-port uv kmkleter och avskurna leter 1930-1991

25000 [.)/4. / / .. I 20000 . u . u _, i , ' ' I 1 . | 15000 1 i 5 10000 i 1 I #* .a 5000 J,, "(”' ,MY 7' /x1/ ..D' , 4; UM—O' "0— 0 %* 1 1 ek 'i —1 ,4,.., if'% #+” " ---så... + Total import av 'ÅF' Total import avskurna krukleeer ton blommor friska

4.2. Konkurrentländer

Ett stort antal länder exporterar frukt och grönsaker till Sverige. Som exempel kan nämnas att 34 exportländer stod för tomatexporten hit

under årl991. Svensk import domineras emellertid av ett fåtal länder, som har stor betydelse för enskilda produkter.

Nedanstående tabell visar de främsta exportländema för ätliga träd- gårdsprodukter.

Tabell 4.1

Exportländer på den svenska marknaden för trädgårdsprodukter år 1990.

Produkt Viktigaste exportland (% av total import)

Tomat Nederländerna (53), Spanien (35) Gurka Spanien (48), Nederländerna (43) Morötter Danmark (37), Italien (31), Nederländerna (10) Vitkål Tyskland (61 ), Nederländerna (23) bök Nederländerna (26), Polen (21), Australien (14), Italien (11) lsbergssallat Spanien (67), Nederländerna (11) Salladskål Ostenike (46), Spanien (25) Blomkål Italien (42), Frankrike (21) Purjolök Nederländerna (65), Frankrike (18) Paprika Nederländerna (57), Spanien (32) Applen Frankrike (27), Argentina (20), USA (1 l) Päron USA (28), Chile (15), Frankrike (15), Nederländerna (15), Argentina (13)

För 7 av de 12 för svensk odling viktigaste slagen av ätliga trädgårds— produkter är alltså Nederländerna bland de största exportländema till Sverige. Nederländerna är det främsta konkurrentlandet, eftersom dess säsong överensstämmer med den svenska. Spanien och Italien kon- kurrerar inte i samma utsträckning med inhemsk odling. Prisnivån i Sydeuropa är emellertid viktig genom sin påverkan på främst den holländska prisbildningen.

För krukväxter står Danmark för nästan tre fjärdedelar av impor- ten, medan Nederländerna står för cirka en femtedel.

4.3. Inhemska marknadsandelar

För en stor del av de trädgårdsprodukter som odlas inom landet har den inhemska odlingen en hög marknadsandel.

Beträffande ätliga trädgårdsprodukter varierar marknadsandelama med produktslagen men Sverige är inte självförsörjande med någon frukt eller grönsak. Tabell 4.2 visar självförsörjningsgraden uttryckt

som inhemska marknadsandelar för de viktigaste grönsakerna 1981— 1990.

Tabell 4.2 Inhemska marknadsandelar för olika köksväxtslag 1981—1990, helår, %

1981 1984 1987 1990 Tomat 22 26 29 31 Gurka 56 55 55 62 Morot 86 90 89 92 Lök 49 57 32 56 Vitkål 78 76 49 48 Isbergssallat 30 40 32 37 Salladskål 27 21 20 22 Blomkål 58 70 55 50

Svensk tomatodling har en marknadsandel på ca 30 %, medan gurk- odlingens andel är över 60 %. För sallatsodlingen, isbergssallat och salladskål är marknadsandelen tämligen liten, 37 resp. 22 % år 1990. Svensk vitkål, blomkål och lök har i runda tal hälften av den totala konsumtionen årligen. Den högsta inhemska marknadsandelen, över 90 %, noteras för morot. För frilandsodlade grönsaker var år 1987 ett dåligt odlingsår och man tappade marknadsandelar jämfört med år 1984. Räknat fr.o.m. 1981—1990 har svensk odling tagit marknads— andelar från importen i 5 fall av 8. Undantagen är vitkål, salladskål och blomkål.

Den svenska fruktodlingen har varit mindre framgångsrik. Impor- ten av äpplen har ökat kraftigt, särskilt under sista halvan av 1980- talet. Det 40 år gamla importstoppet eliminerades år 1990. Svenska äpplen kunde då behålla endast 15 % av den totala marknaden mot 27 % år 1984 och 23 % år 1981. Endast 9 % av päronen kom år 1990 från inhemsk odling, mot 15 % år 1981. År 1990 gav en speciellt då- lig skörd av frukt i Sverige.

Särskilt äppelimporten från EG-ländema ökade kraftigt år 1990. Importen från Europa är på grund av sin likartade säsong en allvar- ligare konkurrent till svensk odling än importen från Argentina, Chile och Nya Zeeland. Över hälften av den totala äppelimporten kom- mer från EG-länder och av dessa har Frankrike ökat sin andel. Även på päronmarknaden har Frankrike expanderat.

Vad gäller prydnadsväxtema varierar marknadsandelama mycket med produktslag. För de viktigaste svenska krukväxtkulturema har

den inhemska odlingen höga marknadsandelar — i genomsnitt 75 % av de sex viktigaste kulturerna, se tabell 4.3.

Tabell 4.3 Import och svenskodlat för de i svensk odling viktigaste krukväxt- kulturema 1987 och 1990, 1000 st; andel i %

Import Svensk odling Andel sv.odlat 1987 1990 1987 1990 1987 1990 Begonia 2 950 2 737 8 334 9 096 74 77 Cyklamen 723 1 023 1 725 1 658 70 62 Pelargon 1 584 1 808 8 975 9 507 85 84 Krysantemum 1 101 1 494 5 147 4 621 82 78 Saintpaulia 1 271 1 214 3 337 3 353 72 73 Julstjäma 3 222 3 365 5 376 6 155 62 65 Summa: 10 851 11 641 32 894 34 390 75 75

Källa: Trädgårdsräkningen 1988, Trädgårdsinventeringen 1991 och Lantbruksstyrel- sens/Jordbruksverkets införselstatistik.

Det är främst för dessa blommande växter som den inhemska produk- tionen dominerar. Gröna växter importeras i hög utsträckning. är 1987 var importandelen för dessa nära 80 %. Totalt för krukväxter var marknadsandelen 45 % år 1990, vilket innebär en minskning se— dan 1987. Preliminära data för år 1991 visar på att siffrorna från år 1990 håller i sig. Importen och den svenska produktionen redovisas i tabell 4.4.

Tabell 4.4 Importerade och svenskodlade krukväxter, 1987 och 1990, totalt och andel i %

Milj. stycken %

1987 1990 1987 1990 Import 47,5 56,2 50,4 54,8 Svensk produktion 46,7 46,3 49,6 45,2 Totalt: 94,2 102,5 100 100

Källa: Trädgmsrä ningen 1988, Trädgmsmventenngen 131 och EantEuksstyrel-

sens/Jordbruksverkets införselstatistik.

Om de svenska marknadsandelama är relativt höga för krukväxter, så är de desto lägre för snittblommor. Ett undantag är tulpaner, som till den helt dominerande delen drivs fram i Sverige, dock med holländsk lök som produktionsrnaterial. Denna produktion har hållit sig tämli- gen konstant under 1980-talet, med en volym av strax över 100 mil- joner stycken, motsvarande ett värde av drygt 100 miljoner kr år

1990. Övrig snittblomsterodling visar sedan flera år tillbaka en nedåt- gående trend. Fr.o.m. år 1981—1990 minskade odlingen från 42 till 25 miljoner snittblommor. Produktionen av snittkrysantemum mins- kade från 12 till 3 miljoner, medan rosodlingen har hållit sig runt 18 miljoner stycken. Rosimporten ökade mellan åren 1987 och 1990, och svensk odling förlorade marknadsandelar från 26 till 20 %. Konsumtionen ökade från 66 till 90 miljoner rosor under denna treårsperiod. Importen minskade dock år 1991, men siffror över svensk produktion saknas. Mycket höga inhemska marknadsandelar kan noteras för utplante- ringsväxter, som också har en decentraliserad produktion. Låga vär- den per viktenhet i kombination med ömtålighet hos varan tillåter knappast några längre transporter. För plantskolesektom kan marknadsandelar inte beräknas, på grund av olikheter i produktions- och importstatistiken. Det kan emellertid konstateras att importen i ton varit tämligen oförändrad under 1980- talet, men ökat med över 12 % år 1990, medan den inhemska arealen

minskade med ca 10 % fr.o.m. år 1981—1990. Värdet av den inhems- ka produktionen, 172 miljoner kronor, ligger mycker nära värdet av importen (enligt Jordbruksverket).

4.4. Importkonkurrensen under svensk grönsakssäsong

Produkter som importeras utanför svensk säsong utgör givetvis ett mindre konkurrenshot än de som kommer in under den tid då inhems- ka produkter säljs på marknaden. Den transoceana fruktimporten är mindre konkurrerande än importen från EG. Även för grönsakerna är den inhemska produktionen säsongsmässig. Säsongen kan dock vari- era, från några månader, för blomkål och salladskål, till 8—10 måna- der för lagringsbara produkter. Den svenska säsongen överensstäm- mer tämligen väl med de tullperioder som gäller fr.o.m. år 1980.

I figurerna 4.4a och 4.4b illustreras mängden tomat och gurka på marknaden är 1990. Förutom månadsstatistik över importen har ut- budet vid Mäster Grön ek. för. (MG) använts. Detta har ansetts repre- sentativt för den totala svenska försäljningen och volymen är uppräk- nad till den totala svenska produktionsvolymen.

Figurerna 4.43 och 4.4b Tillgång på tomat och gurka under säsongen 1990

m Tomat m __ Gurka

ring. kvantitet

Resultatet visar att konsumtionen är störst under sommarmånaderna och att inhemsk produktion till en del avlöser importen under säsong- en. Spanien konkurrerar knappast med svensk odling. Det gör däre- mot Nederländerna, vars säsong dessutom är längre än den svenska. Medan den holländska importen av gurka är liten från april till augusti, är tomatimporten betydande hela året.

För att få en rättvisande bild över importkonkurrensen på grönsaks- marknaden bör man studera förhållandena under den svenska säsong- en. Tabell 4.5 visar hur stor andel av den årliga importen av de vikti-

gaste produkterna som kom in just under inhemsk säsong år 1981 och 1990. Under 1980-talet har grönsaksimporten ökat kraftigt. Av tabel- len framgår att en minskande andel av denna import kommer in un- der svensk säsong vad gäller tomat, gurka och huvudsallat. För sallads- kål och isbergssallat har andelen hållits tämligen konstant. Importen av vitkål och lök under säsong ökade kraftigt år 1987 vilket, som tidi- gare konstaterats, var ett dåligt produktionsår. En allt större del av den årliga importen av vitkål, morot, lök och blomkål kommer in un- der den inhemska säsongen år 1990 jämfört med år 1981.

Tabell 4.5 Andel av årlig importvolym under inhemsk säsong 1981 och 1990, %

1981 1990 Tomat 59,6 52,7 Gurka 49,7 41,0 Morot 25,7 32,6 Vitkål 59,2 79,7 Lök 25,1 32,2 Isbergssallat 16,5 16,4 Huvudsallat 35,0 31,8 Salladskål 21,3 17,6 Blomkål 4,4 1 1,1

Frågan är hur denna import konkurrerar med svensk odling. Figur 4.5 visar marknadsandelama under säsong. Det har antagits att 90 % av den totala svenska produktionen äger rum under den definierade säsongen.

Av figur 4.5 framgår att växthusproduktionen har tagit marknads- andelar under säsong fr.o.m. år 1981—1990. Tomatodlingen har kla- rat sig väl i konkurrensen men har trots det bara 40 % av marknaden mot uppemot det dubbla för gurkan. Mycket höga andelar noteras för morot och blomkål. Den senare produkten har dock tappat i konkur- renskraft. Svensk vitkål har också förlorat på marknaden. Löken, som minskade kraftigt i marknadsandel år 1987, har dock återhämtat sig

till i stort sett 1981 års nivå. Svensk isbergssallat har ökat. Av åtta produkter är tydligen tre vinnare (tomat, gurka, isbergssallad) och två förlorare (vitkål, blomkål). Tre produkter (morot, lök och sallads- kål) håller sina marknadsandelar. Samtliga grönsaker hade större marknadsandel år 1990 än under det dåliga året 1987.

Figur 4.5 Svenska marknadsandelar 1981—1990 under säsong (%)

100 '

90 - ' ' . mika? Noll'kd riga/x ao ,/ XVI»

70 & Salladskål

so'fx—x_ | |

40

ol' _,/- 30 W

20

10 '

. 1 1-—--—1---—+-—- -+-—--+-——+------:

är

195; __ &

Man bör komma ihåg att importen ökade kraftigt fr.o.m. år 1990— 1991 , särskilt för sallat, tomat och gurka. Den svenska produktionen har, enligt organisationerna, knappast ökat, varför en minskad mark- nadsandel för inhemsk odling troligen har blivit resultatet under det senaste året.

4.5. Prisutvecklingen för grönsaker

Det har tidigare redovisats hur fem av de åtta viktigaste svenska grön- saksslagen (tomat, gurka, morot, lök, isbergssallat) har tagit mark- nadsandelar från importen 1981—1990, sett på årsbasis. För vitkål, blomkål och salladskål minskade de inhemska marknadsandelama. Om man studerar förhållandena under svensk säsong visar dock en- dast vitkål och blomkål på en minskning medan morot, lök och sal- ladkål håller en konstant andel. En allt större del av den årliga im—

portvolymen av dessa tre produkter kommer in under säsongen. Detta gäller även för morot och lök men här har stark produktionsökning bidragit till att svensk produktion har bibehållit sina andelar av mark- naden. En ändring har förmodligen inträffat år 1991, eftersom impor- ten, enligt alla bedömningar, då ökade mer än den svenska produk- tionen. I vilken grad kan prisutvecklingen förklara 1980-talets mark- nadsutveckling? En ökad svensk marknadsandel borde kunna förkla- ras med ett sänkt pris på svenska i förhållande till importerade grön- saker. Ingen sådan utveckling kan dock konstateras. Relativprisut- vecklingen (importpris/svenskt pris) illustreras i figur 4.6a och b. Visserligen tillåter inte den officiella statistiken några mer förfinade analyser av utbuds— och prisutvecklingen men några slutsatser kan dras.

För tomat och gurka ligger relativpriset tämligen konstant. Import- priset på tomat och gurka var relativt lågt år 1989. särskilt för gur- kan, men steg igen år 1990. Det relativa importpriset på frilandspro— duktema isbergssallt, morot. salladskål, lök och vitkål varierar myck— et år från år, särskilt för vitkål. I de flesta fall var importpriset ovan- ligt lågt under år 1987. Då importerades också en stor del av den to- tala konsumtionen. De minskade svenska marknadsandelama berodde dock inte på ett lågt importpris, utan det var snarare så att det svenska priset blev ovanligt högt, beroende på brist på produkter till följd av låga skördar. Vi konstaterade att samtliga svenska produkter ökade sina marknadsandelar år 1990 jämfört med år 1987. De flesta import- prisema steg samtidigt. Ökade inhemska marknadsandelar kan alltså inte helt förklaras med ett ökat importpris.

För växthuskulturema finns en stark korrelation mellan importpris och svenskt pris. Tomat- och gurkpriset bestäms på auktionen i Ne- derländerna, och de svenska odlarna får sedan ett merpris för högre kvalitet. Prisutvecklingen och korrelationen för tomatpriset visas i figur 4.7 respektive figur 4.8. Importpriset månad för månad, samt beräknade månadspriser från auktionen på Mäster Grön ek.för. jäm- förs. Som synes är följsamheten stor. Det kan tilläggas att korrela- tionen mellan gurkprisema är något lägre än för tomat.

Figurerna 4.6 a och b Relativa priser 1980—1990, importpris/svenskt pris (Mäster Grön).

/ ,K W ”i

Ii:ill—l——l|lo%l+l————lll|—ll ååäåååäååå ååååäååäååå ' mungsolal _1_ E). sdlol + Gurka H* land I 1 X Mora! 0 sum . Lök X— nu

Figur4.7

Tomat, importpris och svenskt pris (Mäster Grön) 1985—1991

10

16

:* ......

, _ luporlvprls cl

41

2

w/kq

olll!—HH—+——HHIIllHllllHF—H-H—Htt—HIIIH—HIHHH isssapm ”19863er 'tsa7apm tsaeapm isaeapci 1990npil 1991 upa

Figur 4.8 Korrelation mellan importpris och svenskt pris (Mäster Grön) på tomat 1985—1991

20

16

MG pris kllkq 8

() 3 6 9 12 15 Importpris kr/kg

Eftersom priserna är korrelerade kan man inte förklara de ökade svenska marknadsandelama för tomat och gurka med ändringar i prisförhållanden.

Priset på svenska tomater och gurkor är alltså högre än import- priset. Detsamma gäller för vitkål och salladskål. För andra frilands- grödor är förhållandet omvänt, så att vi importerar dyrare produkter än dem vi odlar inom landet. Särskilt gäller detta morötter, för vilka självförsörjningsgraden är mycket hög under säsong. Den mesta im— porten kommer in under våren och försommaren och betingar ett högt primörpris. Även importerad blomkål, isbergssallat och huvud- sallat är dyrare än den svenska odlingen.

Marknadsutvecklingen för förlorarna på marknaden, svensk vitkål och blomkål, kan till stor del förklaras med prisutvecklingen. Import- priset på vitkål föll kraftigt år 1987, importen ökade och höll sedan kvar en 50-procentig marknadsandel, trots ett relativt högt pris under slutet av 1980-talet. Den lagrade vitkålen hade då slagits ut av impor— ten. Importpriset föll också det år 1987 och svenska odlare förlorade marknadsandelar. Därefter har den inhemska odlingen återtagit något av den förlorade marknadsandelen och det relativa importpriset tycks ha ökat något.

Det är alltid svårare att dra slutsatser om utvecklingen för de lag- rade produkterna än för utpräglade färskvaror, som tomat, gurka, sallat och blomkål. Eftersom en viss fördröjning kan ske i importsta— tistiken är det svårt att jämföra olika produkter. Lagrad svensk vitkål konkurrerar med nyskördad tysk, färska svenska äpplen konkurrerar

med den transoceana frukten osv. För att ytterligare komplicera bil— den konkurrerar olika produktslag också med varandra. Sammanfattningsvis kan konstateras att en ökad svensk marknads— andel endast till en del kan förklaras med att det relativa importpriset har ökat. Det svenska Odlarpriset på tomat och gurka är korrelerat till importpriset och handeln och konsumenterna betalar ett merpris för svenska produkter. Även svensk salladskål betingar ett högre pris än importen men här är enligt SPK konsumentprisema lägre för den svenska produkten än för importen. För vissa produkter, exempelvis

lök och blomkål, är prisvariationema mellan åren mycket kraftiga. Minskade inhemska andelar kan förklaras av en prispress från im- porten.

De lagringsbara är dock svåra att bedöma, på grund av att mark— naden kan delas upp i en färskvarumarknad och en marknad för lag- rade produkter. I vissa fall finns också en ren primörmarknad för exempelvis sommarkål, buntlök och buntmorötter. Inhemsk produk- tion av morot, lök, isbergssallat och blomkål får ett lägre pris än mot- svarande importprodukter. Konsumenpriset på dessa produkter är en- ligt Statens pris- och konkurrensverk (SPK) också lägre för svenskt än för importerat. De svenska frilandsodlade produkterna är alltså till skillnad från växthusproduktionen billigare än motsvarande impor- terade.

Det är viktigt att hålla i minnet att den inhemska odlingens pris fick en skjuts uppåt genom att importpriset ökade i början av 1980-talet på grund av devalveringar och i viss mån genom tullar. Inflationseffek- ten gjorde dock att det relativa konsumentpriset på grönsaker sjönk.

I början av 1990-talet kan noteras en ökad import och förmodligen sjunkande inhemska markandsandelar. År 1992 märks en sjunkande prisnivå, särskilt för tomat, gurka och äpple. I ett längre perspektiv är det svårt att bedöma denna utveckling.

En slutsats av prisstudiema är att om inte priset fullt ut kan förkla- ra varför svensk grönsaksodling tagit marknadsandelar under 1980- talet, så måste förklaringen finnas hos konsumenten. Konsumentpre- ferensema och konsumentens uppfattning om produktkvalitet har verkat för ökad inhemsk odling.

E .

.l

i i.

=. _. _ .- 1;M5L";

itf't phrfiwri mmiduiatl mam'nuuimt Mi ':'iomuinl fl "9 - .. ..

nr, när: infann på mphadliulghmåé 'l'nnn't n.. Ha. ...-n:.rtbmq' + _ ' ,

am .a. utgaf MM 2013 Jgi'. .-.D vt i'm! mm ". Ålborg i» "nån?—anus ".i- iaf!. Jianuqm ml 'na n Hui- m . ag_ifåeul islam nål alumn limma-hotat: Li ut .liuuunld' f , *

vän.—m nf: nt bensin ilq '.sumåsd mi ut..:z' m:. 'Ul månni' ' . " mamma-mm:... ...-,......- -. wwmwmmmmu ' mmdilgmlluhn JHWH-må” ' mmwmwswma.wmm' »wti: Wånqzmi svimmar...» rum...-w.. emma mmmammwwamwnm —' namn......mbmmmhmmmam. r.— ' '... " = 1W'Muwgäkwéiåuuldmwmw nu! . '- ..hrl'm ». men." lrl UML-' JMI. mill &"qu u.. " | .. _»h '

MWMMMMWWM

WWW . ' _ _. Ulm Wiggum .&an millii—m _ " ; ", .- 'lmiwttsu'htl tull w www until-M nu; ; .'".;'. MNWJMWMWM _ .. » . '. . mm mami!-tri Mmm .mgtlrlåbi'im nunna” tad &:an Mmmm-hg ' ,! "år * ,'Ltllliilx'mii an H! Hydmanmmmw "". ell. J u. '. 'Huurlu. ffa-mix. at m_s fill'.'l!l|ulll._ Lzu Lu, t.f..ilr. 1' ][ .L'J två?! EWIFJInpu'kJ [JT-Enighet. ångrat ' rawr-.fr ...a uppmana-...... n...... mm:-.a uppfan %"

5. Marknadsstruktur

5.1. Distributionskanaler

I detta avsnitt redogörs inledningsvis för vilka försäljningskanaler, som finns för färska svenska trädgårdsprodukter avsedda för direkt- konsumtion utan vidare beredning. Avsättningsmöjlighetema till livs- medelsindustrin är givetvis också av stor vikt men behandlas inte i detta sammanhang bl.a. mot bakgrund av att en stor del av de träd- gårdsprodukter, som utgör insatsvaror i livsmedelsindustrin, impor- teras.

En viktig skillnad mellan jordbruks— och trädgårdsproduktema är att de senare i stor utsträckning når konsumenten utan bearbetning, utan ett industri- eller förädlingsled. De färska trädgårdsproduktema kan i princip nå konsumenten genom följande olika marknadskanaler: Försäljning direkt till konsument, försäljning till detaljhandeln, till grossistföretag och försäljning via odlarägda ekonomiska föreningar. Statistiken över de olika kanalemas betydelse är tio år gammal och inte heltäckande.

Många lättförstörbara trädgårdsprodukter, exempelvis bär, säljs direkt till konsument genom gårdsbutik, självplock och torghandel. Vad gäller kanalens betydelse är statistiken bristfällig, men alla tecken tyder på en expansion. År 1982 gick 15 % av totala produktionen ge- nom denna kanal. Ett exempel på försäljning till detaljist är partihal- lar och saluhallar — en framgånsrik försäljningsform i större städer med köpstarka konsumenter med specifika önskemål avseende sorti- ment och kvalitet. Livsmedelsbutiker och blomsteraffärer köper också

in en del trädgårdsprodukter direkt från odlare. Man beräknade 1982 att 7% av produktionen gick denna väg och 10 % till partihallar.

Den viktigaste länken i distributionssystemet är dock det samord- nande grossistledet, som till största delen utgörs av kedjeföretag som sökt direkt kontakt med större odlare. Grossist- och detaljistledet är här starkt integrerat och de tre kedjeföretagen ICA, KF och Saba- gruppen dominerar distributionen till konsument. Förutom ett cen- tralt första grossistled, som är lokaliserat nära de stora odlingsdistrik- ten och importhamnama i södra Sverige, finns ett andra grossistled

ute i landet. Svenska trädgårdsprodukter kan levereras direkt till detta led eller gå via det första grossistledet. En fjärdedel av alla trädgårds- produkter gick genom denna kanal år 1982.

Försäljning via ekonomisk förening är oftast ett led i föregående kanal, försäljning via grossist. Det mesta av föreningarnas produkter säljes till grossisthandeln men vissa föreningar säljer också till detalj- ister. Denna kanal har i Sverige inte samma tradition som på jordbruks- området. Man räknar med att den år 1982 omfattade ca 40 % av träd- gårdsproduktema i de mest betydande produktionsområdena. För grönsaker stämmer detta procenttal fortfarande relativt väl även för landet totalt. 1 exportländer, som Danmark och Nederländerna, har försäljningen även på trädgårdsområdet sedan länge varit ordnat ge- nom samverkande ekonomiska föreningar centralt.

Ovanstående statistikuppgifter gällde trädgårdsprodukter totalt men det förelåg naturligtvis skillnader i distributionsmönster för olika pro- dukter. En större andel av utplanteringsväxtema gick direkt till konsu- ment. Frukten såldes i stor utsträckning till kedjorna centralt. J ordgub— bar och andra bär gick oftast till ej kedjeanknutna grossister. Ekono- miska föreningar hade starkare ställning när det gällde grönsaker och krukväxter. Snittblommor försåldes i stor utsträckning i partihall och till blomsterbutik. En femte kanal för försäljning till kommuner och företag hade stor betydelse för plantskoleväxtema.

Figur 5.1 illustrerar distributionsstrukturema på den svenska mark- naden för trädgårdsprodukter. Bilden är hämtad från Statens Pris- och konkurrensverk (SPK) prisstudie över grönsaker från år 1991, men kan gälla även för frukt och prydnadsväxter. Bland de fristående grossistföretagen ingår då blomstergrossistföretagen och bland fristå- ende butiker blomsterfackhandeln. Försäljning direkt till konsument saknas i figuren liksom plantskoleföretagen och torghandeln.

Figur 5.1 Distributionsstrukturen för trädgårdsprodukter

'i..liédittjåirämäi ' ' """ fin.....iuz. nu..... och out...- vkooucrN'li .r'n ""'"""tt-H'W"'"'W' ff!!'-'."l'*.'.'"”".”" ""fl'JliTi'j'” ]

l _ _ _l. l ' , . | | ]CA ; Ati—| Jnllrm n Gmpprn ICA 1 mkr ...I. Kl: (human-r SJU" 'l'r-uliug. (itnllxnkct All

mh Illulnulur ASK-centralen ”_l—|__— __" "I— —""_' "' ___ T— _ " '"— _

[ORS'I'A GllOSSlS'l 1.1Ä1)

Fristående lulclng

Stockholms Frukrimpan All (lismlyuunns- rclitmlcl Cfllll-llu

AN DRA G ROSSIS'I'LlE [)

Frans A _]—

Snndén All ICA-huhkrr ' Kl'—hu||Lt-|

A_n] Johnson i..liii'icrm'c (mn '" ...-.. / del.igda

llU'I'IKSIJZD

5.2. Trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar

Den ekonomiska föreningen, eller det kooperativa företaget, är både ett ekonomiskt företag och en medlemsorganisation. Ett medlemskap kan ge vissa samordnings- eller stordrrftsfördelar, genom möjlighet till specialisering och förbättrad information samt minskat risktagan- de. Det unika med den ekonomiska föreningen är det demokratiska inflytandet på besluten som den enskilde odlaren kan få. Medan för- säljningen sköts på ett rationellt sätt kan odlaren/medlemmen specia- lisera sig på sin odling. Stordrift i försäljning kombineras med famil- jeföretag i produktionen.

1 Sverige är trädgårdskooperativet ett tämligen nytt fenomen. I Ne- derländerna uppstod denna försäljningsform, med sitt speciella auk- tionsförfarande, för över 100 år sedan. I Sverige inleddes den första omgången föreningsbildande omkring 1960, med Trädgårdshallen i Helsingborg, Kalmar-Ölands trädgårdsprodukter, Östgöta trädgårds— produkter (ÖTH), Örebro Trädgårdshall och Värends Bär- och träd- gårdsprodukter. Till denna grupp kan även räknas Gotlands trädgårds-

produkter, bildat år 1945, och Förenade Frukt i Kivik, bildat år 1951.

Genom statliga insatser underlättades bildandet av ekonomiska för— säljningsföreningar i de regioner där trädgårdsnäringen hade en viss omfattning. Stödet kom att riktas till de etablerade regionerna. Följ- den blev att dessa stärkte sin konkurrenskraft. Särskilt Skåne fick ökad betydelse som produktionsområde mellan åren 1960 och 1980. Syftet med föreningsbildandet var att åstadkomma en rationell mark- nadsföring av trädgårdsprodukter. Sveriges handelsträdgårdsmästare- förbund (SHTF) och Lantbruksförbundet verkade tillsammans för bildandet av Trädgårdshallen, senare Mäster Grön i Skåne. Auktionen vid Mäster Grön blev prisledande i hela landet för många produkter. Mäster Grön var den organisation, som kunde möta de växande dag- ligvarukedjomas krav på större kvantiteter, enhetliga produkter och ett samlat utbud. Dagligvarukedjoma var i många fall en drivande kraft i bildandet av ekonomiska föreningar. Importen ökade och de skånska produkterna följde samma distributionskanaler.

År 1974 bildades Blomek, Blomsterodlamas ekonomiska förening i Stockholm. I övrigt dröjde det 20 år innan den andra vågen av före- ningsbildande startade omkring 1980. Denna gång var utgångspunkten inte den existerande trädgårdsproduktionen i en region utan snarast frågan varför det inte odlas mer trädgårdsprodukter just där. Drivan- de kraft var i många fall länsstyrelserna, som under 1980—talet börja- de betona trädgårdsproduktionens sysselsätmingsskapande roll. Mönst- ret för den ökade regionala odlingen var ofta likartat i olika län. För att marknadsföra produkterna bildades ekonomiska föreningar, som fick ekonomiska bidrag via olika typer av projekt för landsbygdsut— veckling. De nya föreningarna har fått starthjälp för att driva en verk- samhet men på sikt skall de bli ekonomiskt oberoende. Bildandet av föreningarna har föregåtts av en regional utredning, ofta i dåvarande lantbruksnämndemas regi. I de fall där länet har ett starkt hushåll- ningssällskap är även det en betydelsefull intressent i den regionala trädgårdsnäringens utveckling. Till den ekonomiska föreningen knyts en säljare och ofta en projektanställd odlingsrådgivare.

Bilden över trädgårdsnäringens försäljningsföreningar är inte kom— plett utan att man nämner Swegro AB, ett familjeföretag med placer— ing i Stockholm och grönsaksförsäljning över hela landet. Företaget fungerar som grossist, men har också egna odlingar och viss import,

och marknadsför sina egna produkter. Swegro-odlama, som finns på Gotland, och även i Sydsverige, Östergötland och Mälardalen, utgör sedan år 1992 en ekonomisk förening som är minoritetsägare i före- taget. Swegro har varit mycket framgångsrikt på marknaden under hela 1980-talet.

Tabell 5.1 Trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar, lokalisering, etablerings-

å r. ___—___ Organisation boka- Bildat Omsättn. Antal lisering 1990 mkr medl.

___—___— Gotlands trgp. Visby 1945 39 307 Förenade Frukt Kivik 1951 34 172 Mäster G_rön Helsingborg 1959 565 631 Kalmar-Olands trgp. Kalmar 1959 46 454 Östgöta trädgårdshall Linköping 1960 121 123 Örebro trädgårdshall Örebro 1962 38 83 Värends Bär o trgp. Urshult 1962 3 164* Blomek Stockholm 1974 42 30 Västgrönt Skara 1979 29 63 Norrbottens Bär o

Grönsaker Boden 1979 3 89* Norrgrönt Umeå 1981 10 74 Sömilands trgp. Katrineholm 1983 - - Värmlands trgp. Karlstad 1984 2 24* J ämtgrönt Östersund 1986 - - Västmannagrönt Västerårs 1986 - — Blekingegrönt Bräkne—Hoby 1988 _12_ 21 1

Totalt 9 4 3 2 4 2 5 Swegro AB Stockholm 1980 175 150 (Obs! Swegros odlarorganisation bildades 1984 och omvandlades till ek.för. 1982)

trgp = trädgårdsprodukter; - = uppgift saknas; * = avser 1987

Tabellens omsättningssiffror föranleder vissa kommentarer. Med om- sättning avses företagens totala omsättning, så som den anges i årsredo- visningarna, alltså inte endast medlemsprodukter. Vissa föreningar har en stor andel försäljning av produkter inköpta från grossister och importörer. Detta gäller exempelvis Östgöta trädgårdshall och Öre- bro trädgårdshall, vars medlemsförsäljning endast stod för en tredje— del av den totala omsättningen. Av omsättningen i Gotlands trädgårds- produkter stod medlemsprodukter för 44 %, i Norrgrönt är siffran 80 % och i Blomek ca 90 %. Hos Mäster Grön utgjorde försäljning av emballage och tjänster 8 % av omsättningen. Av Kalmar-Ölands träd- gårdsprodukters omsättning utgör trädgårdsprodukter, främst lök,

Vitkål Salladskål

Purjo

Morötter _ .

Lök .

K ålrötter

lsberas. "' '." "

Blomkål

Tomater

Gurka "» ' "'”

över hälften av försäljningen. Resten är intäkter från bruna bönor och gula ärter.

Av trädgårdsnäringens totala produktionsvärde på 2 800 miljoner kronor år 1990 stod de ekonomiska föreningarna för ungefär en tred- jedel. Den största föreningen, Mäster Grön, svarade år 1990 för näs— tan 60 % av omsättningen i de odlarägda försäljningsföreningama. Swegro AB:s omsättning motsvarade knappt 18 % av detta värde. ln- ledningsvis konstaterades att föreningarna stod för ca 40 % av mark— naden för svenskodlade grönsaker. Marknadsandelen är störst för

växthusproduktema. Hela 73 % av gurkproduktionen och 65 % av tomatproduktionen försåldes år 1990 genom odlarägda ekonomiska föreningar. På frilandssidan varierar andelen från 54 % för lök, med Kalmar-Ölands trädgårdsprodukter som främsta kanal, till 21 % för purjo och 19 % för kålrötter. De ekonomiska föreningarnas mark— nadsandelar för svenskodlade grönsaker år 1990 visas i figur 5.2.

Figur 5.2 De ekonomiska föreningarnas marknadsandelar 1990

DE EKONOMISKA FÖRENINGARNAS MARKNADSANDELAR 1990

54%

33%

056 10% 20% 30% 40% 50%

Källa: Marknadsinfo, Ingemar Bengtsson

Av de 16 föreningarna handlar endast fyra med prydnadsväxter. Des- sa är Mäster Grön Krukväxter ek. för., Östgöta trädgårdshall, Blom- ek (Blomsterodlama, ek.för.) och Norrgrönt. Dessa föreningar sva-

rar i dag tillsammans för ca 15 % av den svenska blomsterrnarknaden på 1 498 miljoner kronor. De ekonomiska föreningarna har störst be-

tydelse på krukväxtsidan.

Den regionala odlingen av grönsaker och vissa andra trädgårdspro- dukter ökade under 1980-talet, delvis på grund av konsumenternas preferenser, men delvis på grund av de nybildade ekonomiska före- ningarnas framgång på marknaden. Skåne förlorade marknadsan- delar.

I början av år 1992 gick Mäster Grön i konkurs. Vid nyåret 1991 hade Mäster Grön ombildats till fyra bolag, Mäster Grön Frukt och grönsaker AB, Snittblommor AB, Service AB och Mäster Grön Kruk- växter AB. I december 1991 beslöt man att bilda företaget Krukväx- ter ek. för. Företaget fanns således, när konkursen kom. Senare köpte man varumärket Mäster Grön, som därmed lever vidare. På grönsaks- sidan blev bilden mer splittrad. Trädgårdsmästamas ekonomiska före- ning bildades redan år 1991 på initiativ av ASK-Centralen och KF:s Färskvarucentral. De flesta av frilandsodlama var redan tidigare knut- na till dessa köpare, men ett antal f.d. Mäster Grönodlare tillkom nu på växthussidan. Svenska Odlarlaget ek.för bildades av tidigare Mäs— ter Grönodlare och behöll auktionen som försäljningssystem. Syd- grönt ek.för., den andra nybildade föreningen på grönsakssidan, gick ifrån auktionsförfarandet. Sydgrönts största kund är ICA.

Mäster Gröns omsättning på grönsakssidan uppgick år 1990 till 266 miljoner kronor. De tre nya föreningarnas omsättning uppskattas till 180 miljoner, vilket betyder att en stor del av de skånska produkterna finner andra vägar till grossist eller detaljist. Swegro AB:s omsättning har exempelvis ökat kraftigt. Andra viktiga inköpsföretag är Olof Andersson Frukt & Grönt AB, KA Lundblad & Co AB och Ewerman AB. Uppgifter om dagligvarukedjomas direkta inköp från odlare sak- nas. Klart är att de producentkooperativa företagens marknadsandel har minskat väsentligt efter Mäster Gröns konkurs.

5.3. Distribution av grönsaker

Distributionen av färska grönsaker domineras helt, liksom distribu- tion av övriga livsmedel, av de tre dagligvarukedjoma ICA, KF och Saba-grupperr. Kedjeföretagen svarar tillsammans för 75—80 % av försäljningen av grönsaker i grossistledet. De tre företagen har alla ett centralt första grossistled lokaliserat till Helsingborg (ICA Frukt och Grönt AB, resp. ASK-centralen inom Saba-Trading) eller Malmö

(KF:s Färskvarucentral). Dessa hanterar främst importerade och skåneodlade produkter, för vidare befordran till ett regionalt andra grossistled ute i landet. Hit kommer också lokalt odlade grönsaker.

Det regionala grossistledet servar ett stort antal butiker med färsk— varor. I dagarna (november 1992) har ett samarbetsavtal i dessa led mellan Saba-Trading och KF tillkännagjorts. Figur 5.3 visar flödena i distributionssystemet.

Figur 5.3 Distributionssystemet för grönsaker

Konsument.

'— odling ( _

__

Regional grossist:

Inneqzerec: ICA KF saba/Daqab

Central _ grossist 1

Importen och en betydande del av skånsk odling passerar genom den centrala grossisten. I Skåne odlas runt hälften av frilandsgrönsakema

och två tredjedelar av växthusproduktema. Den odlarägda ekonomis- ka föreningen Mäster Grön hade under en lång tid en stark ställning som leverantör av tomat och gurka, medan dess betydelse var mindre vad gällde frilandsodlade grönsaker. Den regionala grossisten har en viktig roll i systemet. Denna enhet tar emot import och inhemskt od- lat från centralen i Skåne, liksom de produkter som odlats i regionen. En stor del av de senare köps in via en ekonomisk odlarförening.

Under 1980-talet fick den regionala odlingen en ökad betydelse. De långväga transporterade grönsakerna, skåneodlade såväl som impor— terade, mötte ökad konkurrens och förlorade marknadsandelar. Ett mer marknadsnära system började konkurrera med stordriftssyste- met. I ett längre perspektiv kan man konstatera att importen tycks ha bidragit till att stärka stordriftssystemet. Under 1950-, 60- och 70- talen ökade importandelen på marknaden. En utslagning av främst mindre odlare skedde och produktionen koncentrerades till Skåne. Den största försäljningsorganisationen, Mäster Grön, bildades i Hel- singborg i slutet av 1950-talet när importtrycket hade mer eller mind- re tvingat fram en samordnad försäljning bland skånska odlare. De inhemskt odlade grönsakerna kom att följa samma distributionsvägar som importen i stordriftssystemet.

Under 1980-ta1et skedde en omsvängning. Importen tappade mark- nadsandelar sannolikt till en del på grund av en tullhöjning och mer på grund av ändrad kraftig devalvering och konsumentpreferenser. Konsumentpreferensema är också en starkt bidragande orsak till att den regionala odlingen har tagit andelar från de skånska grönsakerna inom landet. Färskhet, och fräscha produkter, är ett allt viktigare kva- litetskriterium. Ju mer närproducerade grönsakerna är, desto större chans har konsumenten att få färska produkter. Det svenskodlade har här en fördel gentemot importen, och det lokalt odlade gentemot grön- sakerna från Skåne. ”Patriotism” och lokalpatriotism kan ha bidragit till ökningen av dessa marknadsandelar. Det ökade miljömedvetandet har gett ekologisk odling en fördel gentemot den konventionella. San- nolikt har även miljömedvetandet bidragit till att ge svensk odling i sin helhet en fördel framför importen.

5 .4 Distribution av prydnadsväxter

Endast en del av den svenska prydnadsväxtproduktionen försäljes via ekonomiska föreningar. Den största föreningen är Krukväxter ek.för. med varumärket Mäster Grön. I likhet med Norrgrönt säljer man en- bart till grossister medan Östgöta Trädgårdshall (ÖTH) och Blomek säljer en stor del till detaljister och alltså har sin verksamhet längre fram i distributionskedjan. Gemensamt för de fyra föreningarna är att dagligvaruhandeln är en viktig kund. Mellan 30 och 75 % av de enskil- da föreningamas försäljning går till dagligvaruhandeln. Företrädare för föreningarna bedömde år 1989 att dagligvaruhandeln kommer att öka sin försäljning av krukväxter i fortsättningen (H. Hietala, B. Isacson, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp).

Ett exempel på hur viktig dagligvaruhandeln är för blomsterförsälj- ningen är utvecklingen inom Blomek. Dagligvaruhandelns andel av försäljningen år 1984 var 10 % för att år 1990 uppgå till 55 %. För- säljningen till fack'nandeln har minskat i kronor räknat.

Om de ekonomiska föreningarna granskas med avseende på vad de säljer till fack- resp. dagligvaruhandeln visar det sig att av de kulturer som står för två tredjedelar av svensk krukväxtproduktion går mellan 50 och 75 % till dagligvaruhandeln. Hela 70 % av dagligvaruhandelns försäljning utgörs av de fem största kulturerna. Dagligvaruhandeln säljer ett smalt sortiment men de säljer av de produkter som står för den största delen av svensk produktion. Fackhandeln säljer totalt sett en större mängd men av ett betydligt bredare sortiment. ”Volympro- dukter” säljs i stor utsträckning genom dagligvaruhandeln medan ”spe- cialkulturer” säljs genom fackhandeln. Som tidigare nämnts har ett mindre antal kulturer fått en ökad andel av svensk krukväxtproduk- tion. Dessa kulturer är storsäljare inom dagligvaruhandeln. Det är därför av stor vikt för svensk blomsterodling, liksom för grönsaksod- lingen, att möta de krav som ställs av dagligvaruhandeln.

Det regionala grossistledet inom dagligvarukedjoma ökade sina in- köp mellan åren 1980 och 1988 med 76 % i fasta priser. Två tredje- delar av inköpen kom från det centrala grossistledet i Skåne. Detta innebar dock en kraftig minskning av andelen köp inom den egna kedjan, jämfört med år 1980. En regionalisering hade skett liksom på grönsakssidan. Vinnarna på marknaden var ekonomiska föreningar och fristående grossister. En större andel av produkterna kom alltså in i dagligvaruhandeln till ett högre pris och längre bort från Skåne

år 1988 än år 1980. Sedan år 1988 har denna utveckling stabiliserats. Den svenska krukväxtodlingen, som ju expanderat starkt under en 10-

årsperiod, tycks ha gynnats av utvecklingen inom dagligvaruhandeln.

Dagligvaruhandelns totala marknadsandel för blommor är svår att uppskatta. En trolig siffra är att dagligvaruhandeln har en fjärdedel av den totala marknaden (Hietala/Isacson, 1990). Andelen är större för krukväxter och mindre för snittblommor. För snittblommoma är blomsterfackhandeln dominerande. Inom fackhandeln är Interflora den största sammanslutningen. Interflora är en internationell organi- sation, med ett moderbolag i Sverige. Med sina 830 anslutna butiker uppskattade Interflora sin marknadsandel till 41 % år 1989. Mellan åren 1980 och 1988 ökade antalet fackhandelsbutiker med 15 %. Ök- ningen var störst fram till år 1985 för att därefter stagnera. Butiker utan anställda svarade för en kraftig ökning. Större butiker (med an- ställda) har däremot minskat.

Uppskattningsvis en tiondedel av blommorna försäljs genom garden centers. I en intervjuundersökning i slutet av 1980-talet bland företrä- dare för blomsterföretag trodde de flesta att garden centers skulle öka kraftigast under 1990-talet. Självbetjäning ansågs bli det mest fram— gångsrika försäljningssättet. Kiosker och trafikbutiker trodde de flesta skulle minska sin försäljning under 1990-talet.

Plantskoleväxtema är till skillnad från andra trädgårdsprodukter inga dagligvaror. Produkterna med ett värde i odlarledet på 172 mil- joner, motsvarande 11 % av hela pryonadsväxtsektom, försäljs till konsument genom garden centers, detaljplantskolor och varuhus. Marknadsandelama för resp. detaljistkategori är inte kända, inte hel- ler konsumtionsvärdet för plantskolesektom. Förutom privata hushåll utgörs kunderna i hög grad av den offentliga sektorn samt av trädgårds— anläggar-, markbyggnads- och entreprenadfirrnor. Själva plantskole- branschen kan delas in i odlingsplantskolor, med olika kundkategori- er, samt partiplantskolor som säljer till andra företag och detaljplant- skolor/garden centers, som i första hand säljer till anläggare och kon- sumenter. Enskilda odlingsföretag kan också vara importörer.

Plantskolebranschen saknar ekonomiska försäljningsföreningar av det slag som frukt, grönsaker och blommor ofta försäljes genom. Två fackhandelskedjor med gemensam marknadsföring verkar på markna- den, Gröna Ringen och Växtrnästaren. Partiplantskoleorganisationen Sveplant arrangerar veckomöten för internt infortnationsutbyte mel-

lan köpare och säljare och för att stimulera handeln mellan de olika plantskoloma. Därigenom kan man skapa ett brett sortiment av väx- ter. År 1989 stod de för 80 % av all produktion av plantskoleväxter och runt hälften av importen. En annan medlemskedja i producent- och partiledet är Perennagruppen, som består av ett antal perennod- lingsplantskolor.

Man kan konstatera att distributionen av plantskoleväxter ombe- sörjes av sinsemellan olika typer av företag.

5.5. Trädgårdsfrämjandena

5.5.1. Verksamhet

Under senare hälften av 1960—talet bildades Svenska Grönsaksfrärnjan- det, Svenska Fruktfrämjandet och Svenska Blomsterfrämjandet. Till- sammans bildade de år 1987 Trädgårdsfrämjandena AB. De tre främ- jandena är ideella föreningar och samarbetsorgan mellan den svenska odlingen och handeln.

Främjandenas ena huvudsyfte är att upplysa om svenska trädgårds- produkter. Presskontakter, konferenser, kurser, utställningar och in— fortnationsmaterial är några kanaler att nå ut till odlare, handel och konsumenter. Främjandet fyller en viktig funktion som opinionsbil- dare i miljö- och hälsofrågor. Ofta görs speciella kampanjer riktade till viktiga målgrupper t.ex. journalister, butikspersonal, skolpersonal och elever.

Främjandenas andra huvudsyfte är att verka för en höjning av pro- duktemas kvalitet. För att uppnå detta utarbetar främjandena i samar- bete mellan odling och handel sorterings- och kvalitetsregler. Dessa regler är frivilliga men tillämpas allmänt både i odlar— och handels- led. Kvalitetsreglema för äpple och päron fastställs av Statens jord- bruksverk (SJV) tidigare Lantbruksstyrelsen och dessa regler är bin- dande för medlemmar. I stort följer dessa EG:s sorterings- och kva- litetsregler på området.

5.5.2. Finansiering Trädgårdsfrämjandena finansierar sin verksamhet dels genom mark- nadsföringsavgifter från medlemmarna dels genom kollektiva medel i

form av restituerade prisregleringsmedel. För frukt och grönsaker är medlemsavgiften 0,3 % av omsättningen vid leverans från odlaren. För lökblommor är medlemsavgiften 0,1 % och för krukväxter och övriga snittblommor 0,2 % av leveransvärdet.

Under budgetåret 1991/92 såg finansieringen ut enligt följande:

Marknadsförings- Prisreglerings- Träd gårdsnärin gens avgifter avgifter främjande Svenska Grönsaksfrämjandet 1 338 ()()0 400 000 170 000 Svenska Fruktfrämjandet 158 000 170 000 170 000 Svenska Blomsterfrämjandet 796 600 175 000 170 000

Fram t.o.m. budgetåret 1991/92 har även ett statsbidrag om 50 ()()0 kronor erhållits av vardera främjandet och ur anslaget Trädgårdsnäringens främjande 120 000 kronor till vardera Grönsaks- och Blomsterfrämjandet och 90 000 kronor till Fruktfräm— jandet.

5.6. Stöd till producentorganisationer verksamma inom trädgårdssektom i EG

Syftet med detta avsnitt är att ge en översiktlig beskrivning av förut- sättningar för och förekomst av direkt stöd till s.k. producentföre- ningar på trädgårdsområdet i EG. Det bör dock redan här uppmärk- sammas att det inom ramen för EG:s strukturpolitik förekommer fle- ra former av indirekt stöd för vilka en sådan producentsamverkan av praktiska skäl ofta är nödvändig. Detta gäller särskilt avseende kapital- intensiva investeringar som är alltför kostsamma för att bäras av en- skilda trädgårdsodlare. Som exempel kan anföras rådsförordning nr 866/90 om förbättring av villkoren för förädling och marknadsföring av bl.a. trädgårdsprodukter. Ansökningar om investeringsstöd prio- riteras t.ex på trädgårdsområdet om de avser etablerande av ”clock auction” marknader (särskilt där det ej redan finns sådana), beredning och förpackning av färska och frysta produkter, för kylningsanlägg- ningar, utrustning för prisbildning och spridning avsedd att garantera marknadstransparens. Investeringsstödet ingår som en del i EG:s all- männa strukturpolitik på jordbruksområdet. För andra sektorer än trädgårdssektom är det andra former av investeringar som priorite-

ras i stödhänseende. Investeringarna samfinansieras av stödmottaga- ren, det aktuella medlemslandet och EG (FEOGA:s orienterings- sektion).

Förutom EG:s för medlemsländerna obligatoriska generella stöd till producentorganisationer på jordbruksområdet tillämpar samtliga EG-stater utom Luxemburg en frivillig specifik och mera långtgående stödordning inom frukt- och grönsakssektom.

Producentorganisationer fullgör, främst i sydligare medlemsländer, viktiga uppgifter inom EG:s trädgårdsreglering. För att en producent- organisation skall bli berättigad dels till stöd och dels till reglerings- uppgifter krävs att organisationen bildats på initiativ av enskilda od- lare och godkänts först av EG-staten i fråga för att därefter officiellt godkännas av EG-kommissionen.

Villkoren för sådant EG-godkännande är att producentorganisatio- nema främjar en koncentration av utbudet, antar och tillämpar regler för kvalitetsförbättringar och kontroll av utbudskvantiteter, samlar in information om utbud, reglerar odlarprisema och ställer tekniska hjälpmedel till producentemas förfogande för förpackning och effek- tiv marknadsföring. Vidare kan producentorganisationema ge hjälp vid tillbyggnader. De anslutna odlarna är ålagda att som motpresta- tion leverera i princip hela sin produktion till organisationen. Dess- utom måste odlama följa de av organisationen utfärdade bestämmel- serna beträffande kvalitet och kvantitet.

Sedan den 1 april 1985 gäller att vissa av producentorganisationer- nas regler under särskilda omständigheter kan utsträckas (av de med- lemsstater som så föredrar) även till icke-anslutna producenter i det område organisationen är verksam. Det är dock endast Frankrike, som hittills har utnyttjat denna möjlighet.

I (ofta sydliga) medlemsländer med låga producentpriser och över- skottsproduktion har producentföreningama en mycket viktig (och i förhållandet till enskilda odlare privilegierad) uppgift i pris- och marknadsregleringen. Då svenska producentorganisationer inte kan förväntas komma att få denna roll görs här inte någon beskrivning av reglerna för s.k. återköp (för den som är intresserad hänvisas till sid 1—3 i JN/LBS rapportserie 199lz7).

EG:s stöd syftar alltså till att stimulera till och understödja startan— det av producentorganisationer i regioner och sektorer som karaktäri-

seras av ett stort antal till storleken små företag och som dessutom är otillräckligt organiserade.

EG:s regler medger sedan år 1972 tidsbegränsat stöd till producent- föreningars upprättande och verksamhet. Stödet förbättrades ytterliga- re mellan åren 1978 och 1983. Stödet till producentorganisationer av- trappas successivt. Första och andra året uppgår ersättningen till 5 % av värdet av den marknadsförda produktionen. Under det tredje, fjär- de och femte året reduceras stödet till 4, 3 resp. 2 % av nämnda vär- de. Stödet skall ej övergå den faktiska etablerings- och administrerings- kostnaden för producentorganisationen. Stödet skall utbetalas årligen under längst sju år.

Värdet av producentorganisationens produktion skall beräknas uti- från dels den årliga volymen som faktiskt marknadsförts, dels det ge- nomsnittligt erhållna Odlarpriset. För producentorganisationer som före den 1 juli 1985 vunnit EG:s erkännande gäller särskilda regler avseende maximala stödbetalningar.

I normalfallet svarar EG (FEOGA) för 25 % av stödkostnaden. I vissa stödområden är EG:s medfinansiering högre.

I Danmark har enligt uppgift från Lantbrugsmlnisteriet EG-med- finansierat stöd utgått till uppstartande och drift av producentorga- nisationer. Det rör sig dels om andelsförsäljningsföreningar (GASA) samt den största producentorganisationen av frukt och grönt i Dan- mark, Nord Grönt, som bildades år 1973 och har i dag ungefär 250 medlemmar.

5.7. Prissättning

I kapitel 4 konstaterades att de svenska priserna på tomat och gurka i hög grad bestäms av de holländska auktionsprisema. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) har utrett vilka faktorer som styrt prissättning- en på grönsaker i Sverige under perioden juli—oktober 1990. Frågor som har behandlats är bl.a. om det råder prisstelhet och om man har olika prissättning på svenskodlade och importerade grönsaker, om det är producentpriset eller handeln som styr prissättningen på grönsaker och vem som tar vad av grönsakskronan.

Resultaten av studierna visar på betydande variationer i både pris och pålägg inom alla led. Producentema tar den största delen av kon-

sumentpriset. I minskande ordning kommer sedan butikernas, statens och grossistemas andel (se figur 5.4).

Den största prisskillnaden mellan svenska och importerade grönsa- ker uppvisade isbergssallat, med ett konsumentpris på importproduk- ten som var dubbelt så högt som priset på svensk isbergssallat. Sven- ska tomater, gurkor och lök var dyrare än motsvarande importerade medan förutom isbergssallat även importerad sallat, morot och vitkål hade ett högre pris än inhemska produkter.

Figur 5.4 Olika leds andel av konsumentpriset under 1990

Tomat gurka isberg sallad morot vitkål gul lök

s...-i lavan kul lawn 9:ch lawn Miu! Import sm... won Sven-I kupol! Svuul kupor!

Medelvärden

D I [1111 % &?

Producent-pris lposstst I. grown bunt. moms

Källa: SPKs rapportserie 19913, Färska grönsaker

SPK konstaterade att ingen prisstelhet råder på marknaden. Ofta sker en flexibel prissättning på grönsakerna. Påläggen på grönsaker är säl— lan fasta i procent, utan snarare fasta i ören inom distributions- och handelsledet, menade man. Andra analyser har emellertid visat att procentpåslagen är den vanligaste prissättningsmetoden. (L. Ekelund Axelson 1991, doktorsavhandling, Lund, K. Elofsson och K. Åker- blom 1992, examensarbete i ekonomi vid Sveriges lantbruksuniversi- tet (SLU), Ultuna).

I olika sammanhang har det hävdats att svenska produkter missgyn- nas i dagligvaruhandeln och att handeln skulle prisdiskriminera. Olika studier har emellertid visat att man inte tar ut en högre procentrnargi- nal på importerade än på svenska tomater och gurkor. 1 en studie från SLU, Alnarp (K. Wedelsbäck 1992) studerades värden från tre år och man fick marginaler på både gurka och tomat på 52—68 %. Eftersom utgångspriset är högre på svenska växthusprodukter blir dock margi- nalen i kronor ofta högre. Såväl producent- som konsumentprisema på de svenska frilandsodlade produkterna (isbergssallat, salladskål, morot, vitkål, lök) var dock i genomsnitt lägre än på importen. SPK konstaterade också att den s.k. branschnära miljön spelar en viktig roll för prissättningen. Den svenska marknaden är begränsad och de tre stora köparna och den då prisledande föreningen Mäster Grön ansågs ha ett stort kunskaps— och informationsövertag på marknaden. SPK menade att dessa aktörer spelade en viktig roll för prisbildning- en. De fristående grossister som finns på marknaden är emellertid viktiga från konkurrenssynpunkt. Ofta ligger deras priser något un- der de stora dagligvarugrossistemas för att de skall klara konkurren- sen. 1 de fall då butiken köpt produkten direkt från lokala odlare note- rades högsta priser, både då det gäller konsumentpris och inköps- priser.

Importerade produkter ansågs viktiga för konkurrensen. De svenskodlade grönsakerna har drygt hälften av grönsaksmarknaden i Sverige. Enligt SPK verkar det som om grossistema har ett intresse av att köpa svenska grönsaker trots att de är dyrare än importerade. Man ställer frågan om det verkligen kan vara så att konsumenterna önskar köpa dyra svenskodlade tomater, trots att de kan få tillgång till en betydligt billigare importerad tomat av samma kvalitet.

Fallstudien gav upphov till frågan om växthusodlingen i Sverige är för kostsam. l SPK:s studie beaktades bara priset. Alla grönsaker be— traktas som lika oavsett ursprungsland, sort eller odlingsmetod. Kon- sumentstudier har emellertid visat på en uttalad konsumentpreferens för svenskt, för lokalt odlat och även i vissa fall för ekologiskt odlat. Undersökningar från Statens livsmedelsverk (SLV) visar att det i ge- nomsnitt finns högre halt av rester av kemiska bekämpningsmedel i importerade produkter än i svenska men antalet överskridna gräns- värden är mycket litet. Det är möjligt att en stor del av konsumen- terna betraktar inhemsk, lokalt osv. som mer ”säkert”. Kvalitet är

dels mätbar yttre och inre kvalitet, dels konsumentens uppfattning, vilket givetvis är ett subjektivt begrepp.

Mäster Grön, MG, hade år 1990 cirka hälften av den svenska to- mat- och gurkproduktionen. För frilandsgrönsaker hade andelen sjun- kit till under 10 %. Upp mot 30 grossister handlade med MG. De tre stora dagligvarublockens grossister, ICA, KF och ASK-centralen var störst som uppköpare med en sammanlagd volymandel på 70 %. Fram till år 1990 hade man ett system där varorna till huvuddelen såldes på auktion.

I början av maj 1990 började MG att sälja hela sin kvantitet av to- mater till ett fast pris. Efter en prognos av skördemängden på onsda- gen sattes sedan priset i slutet av veckan. Priset låg sedan på samma nivå under hela veckan men kunde undantagsvis ändras till följd av priset i Holland. Kunderna anmälde hur stor mängd de ville köpa och förband sig då att ta denna mängd. Prissättningssystemet ändrades för att anpassas till köparsidans krav men efter kritik från de mindre kö- parna återgick man till auktionssystemet.

Mäster Grön, som upphörde i januari 1992 genom konkurs, sålde sina medlemmars produkter till första grossistled. Detta grossistled I kännetecknas av flexibilitet i prissättningen och effektivitet i informa- tionshanteringen. Tre företag konkurrerar med varandra och har även andra konkurrenter bland enskilda grossist/importföretag. Gros- sistled II i regionerna tillämpar oftast procent-påslag vid prissättning av produkterna till butiksledet. Konkurrensen mellan kedjorna är liten, men enskilda mindre grossistföretag konkurrerar med dessa. Även på butiksnivå är procent-påslagsprissättning regel.

Detta system gör att en prisvariation i producentled förstärks i bu- tiksled. Livsmedelsutredningen kritiserade dagligvaruhandelns företrä— dare för att inte sätta pris efter faktiska kostnadskalkyler men fann det inte förvånande med tanke på att såväl butik som grossist dels hante- rar en stor mängd artiklar dels inte kan sluta saluföra mindre lönsam— ma delar av sortimentet, på grund av att konsumenten kräver ett visst urval av varor.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de högre priserna på sven- ska tomater och gurkor i kombination med procentpåslag i handels- leden gör att dessa produkter blir dyrare i konsumentled än de skulle ha blivit med fast påslag i kronor. För det frilandsodlade sortimentet är förhållandet det motsatta, eftersom de svenskodlade produkterna är

billigare än importen. Prisledarskapet hos auktionen vid Mäster Grön synes i viss mån ha tagits över av den nya auktionen vid Svenska odlar- laget ek. för. En liten del av utbudet ger ett riktpris för en stor del av den svenska produktionen. Auktions— eller fastpris är en fråga som har stor betydelse i trädgårdsnäringen och uppfattningen om resp. systems för- och nackdelar är delad bland såväl odlare som uppkö- pare.

5.8. Konkurrensförhållanden

SPK ifrågasatte i sin grönsaksprisstudie om distributionsmönstret med många mellanhänder skulle kunna fortleva vid en EG-anslutning. En utveckling skulle kunna vara att utländska producenter och exportörer gick förbi det svenska importörsledet och sålde längre ner i kedjan, till andraledsgrossist eller butik. Utvecklingen talar emot en sådan strukturförändring.

Första grossistledet stärker sina positioner inom resp. kedja. All import synes gå via förstaledsgrossisten. På sikt skulle dock den fysis— ka distributionen kunna ta andra vägar. Led I har troligtvis ett stort inforrnationsövertag genom långvarig kontakt med exportörerna över hela världen. Det geografiska läget talar också för att importen går via led 1. Att importörsfunktionen skulle flyttas ut förefaller emeller- tid osannolikt.

SPKs redovisade också tanken att import skulle kunna ske direkt till större butiker. En stor dagligvarubutik kan exempelvis beställa pallar med ett sortiment som samlats ihop direkt av producenten, då främst livsmedelsindustrin. Denna utveckling bestäms av hur stark bindning- en är mellan grossist- och detaljistledet.

Livsmedelsutredningen påpekade i sitt betänkande (SOU 1987z44) det unika i de svenska partihandelsblockens dominerande ställning, och förespråkade fler leverantörer på marknaden. Större intematio— nell konkurrens är ett medel att åstadkomma detta. Ökad grad av små- skalig och lokal livsmedelsproduktion är ett annat. Trädgårdsnäring- ens utveckling under 1980-talet har gått mot ökad decentralisering i och med att skånsk grönsaksodling förlorade marknadsandelar gent- emot regional odling. Den totala grönsakskonsumtionen ökade. Svenskodlat tog i viss mån marknadsandelar från importen och sär— skilt lokalt odlade produkter hade framgång. En nisch av lokalt och

regionalt odlat, den ekologiska odlingen, har varit särskilt framgångs- rik.

I distributionsledet, inom kedjorna, innebar denna utveckling att den regionala grossisten tog ”marknadsandelar” från det centrala ledet i Skåne. Samtidigt har butikerna fått viss konkurrens från gårdsbuti- ker, självplock och ökad torghandel. Medan denna senare utveckling tycks fortsätta, kan konstateras att förstaledsgrossisten återtar sin posi- tion. Samtidigt har den viktigaste motparten på marknaden, Mäster Grön, försvunnit.

Utbudet av grönsaker i Skåne, som står för den dominerande delen av produktionen, har splittrats på flera organisationer. Denna splitt- ring kan innebära dels att odlamas förhandlingsstyrka och informa- tionstillgång gentemot köparsidan minskar, dels att man inte kan er- bjuda de stora kvantiteter som köparen kräver. Prisfall och förlorade marknadsandelar kan bli följden av en sådan utveckling. Alternativt kan producenterna integreras med grossisten. Trädgårdsmästamas ek. för., med leveranser till KF och ASK är ett sådant exempel. Den tred- je stora aktören ICA är främsta kund hos Sydgrönt ek. för. Samtliga tre köpare är också kunder vid auktionen hos Svenska Odlarlaget ek. för., vilket innebär en konkurrens mellan olika odlare. Vad gäller prisbildningen styrs den i hög grad av auktionen, trots att utbudet är väsentligt lägre än det var hos Mäster Grön.

Konkurrensen mellan odlarna har ökat. Kritik har samtidigt riktats mot detaljistledet att man inte har effektiviserat tillräckligt. Bristande konkurrens ansågs som en anledning. I stället för prissänkning har en ökad differentiering t.ex. vad gäller service och öppethållande genom— förts. SPK ansåg år 1987 att trädgårdsnäringen under lång tid hade uppvisat en förvånansvärt hög anpassningsförmåga. Energi- och ar— betskraftsanvändningen hade reducerats och växthusbeståndet fömy- ats, vilket inneburit en kraftig produktivitetsutveckling och stegrad arealavkastning, speciellt i växthusproduktionen

Även om producentens andel av det som konsumenten betalar för grönsakerna är liten, finns det dock en korrelation mellan producent- och konsumentpris. Producentpriset har pressats ner av konkurrensen och konsumentprisema på grönsaker har fallit. Odlarna har hittills mött ett ökat konkurrenstryck med produktivitetsökning och därmed prissänkning, i stället för med produktdifferentiering som nya sorter, varumärken, förpackningar, försäljningskanaler. Ett undantag är de

ökade satsningarna på direktförsäljning till konsument. Den konsta- terade expansionen av den ekologiska odlingen har endast i liten om- fattning skett genom en övergång inom den etablerade delen av bran- schen, utan av nya producentkategorier. En ökad satsning på integre- rad produktion (IP, se avsnitt 13.32) kan dock noteras hos frilands- odlingen av grönsaker och i fruktproduktionen.

En förutsättning för att odlamas satsningar på att få fram bättre produkter är att informationen når ut till konsument. I alla diskus- sioner om fri konkurrens måste vikten av informationen om detta be- tonas. För att distribution och marknadsföring av trädgårdsprodukter skall kunna ske på ett rationellt sätt måste information om priser, kva- litet och kvantiteter finnas tillgänglig. Avtal måste på grund av pro- duktens begränsade lagringstålighet och relativa känslighet ske snabbt. För att konsumenten skall tillförsäkras produkter av god kvalitet till ett rimligt pris måste både den fysiska distributionen och informa- tionsutbytet ske snabbt.

" . ' | W'f'_71'lf|.ntlf'|å-"|:T. ..' Mi"a " F.:-F"',1;l|1.lm|=t'w ? %%

imam?" 'th '||-...nu. ::.:wl ww ägd"? år” frjl '."..||"'€'.|, 5.1-u . . .|'s."' """"|n'-" '..11"'"53 J."?

'i'.-B&D”. ||,h|'|'._ |||. ”Lila? | '=|.4.'||u-ftpl"|g£g'|f |||”: Jaha,—|'. - | ..,; .

| ||7'im'ä,*f-|-|f'.('f':1".lli "|||."I (+H. IT."||' ' ' ,'J'lé'r w.. .rånh'wm .. .. '. "ri,. "

. ""|h'|__|"|g!l. "'.,lZ|,|%—|||||||' 'l- _ _

||. '||. '|....,.| ...,, w...-gi mm.-IH "" Ätnam ..'-.

|" .-||

aj.;:||||T"|-.',-,1,||._|'||| Hagakywtrdan' '

.. | ' ||- ||| lö,—W || "ÖHRWS | __;J -| —| . "" #wwm »r- 7l'l Blåft'l |

. .. u,' ."; .|,".

.. .|"| "|, '|'-, .;,"'r _ ,,,...

'. . ) | :| ' ( - , . ?! Hän-_luw'i'g .. '|'t.'._.','|"||'.. "" " . ;" ' ' ”| ".', ”| , . J , . ,|'_'-. |.-. | . Äg.—tåli- |',|...|-"- | '|.|.'-','.' ' |:_'_-',,..|,|| "'||"? .” ..' " |, ' '.' ' ' '...F_|'" '..||F|||','| | || ..,,|,_ _ '- .”" "' .

" "."'"..' .. |. . '.'IU|I ' ' |- |_:.'l . . .! _|,,_||||."..|. ...-.. '...'””' -. :|?|'|||å||, 'f"'..?3— .., .? J -. .| | | - " , |',_',_||,|||,_ __". |"-- . j,..||,_'" ' ” _|,” it:..." .- .. :|, ”' .. '.,g' ;”. -. . |__-313.353 '.I' 432; . |||-. |E|=,|' ,-. -|| || ||. |,,'_ _ j_

. ' ”'|' ' 'Vi |??? ..,, ..!"r:. " :" .." ' . "' .' "” | |'.'F ' .l ,. '» -, | |

1||.||,;r., 2-915: ||| ,|-.'Wl.|'|,;|"'1'-|.'.",'|,.- . 'i ' - " " "H ' g.

|»

||

' ?qigä' |||=.'-'| "|,""""""|rJ,. "". ' |'.'i"' ,_ " " " ,._ |__-|||- |?|_||'|1'|, |'..'| i": |_ | ",'|i"'|,-:'-" , || | : ||

'||" "|.'. .- ._;,_-, '"-.1r.|'| .; -.J'" ._| '. . | || |., _||||'|U;4' ,,,__|| _._|,..|..,||,'u _ .| | -| | "I. '.. | |l' " ...-| ..,-||; |

|.' E'. N.. . .,,_| ;'"-7 :||_, .- , , -. . ||?- "|'- gt |dt11,,%|||f , .,|...' '|'-i;... ,. - ' - z . | .. ,|'| _, ,| ||| . . ,| .. .. |. || | ||

_.)W'Jå'f11åj'. ,, || |- _' ,. _| .,|..._|| ___- .. '." ' .'ll||.|'.;'. .. ... '-.|||u .-

,"å.||:t",||'.',-|u'. .'|'|,.'- ..,f,_,'.. , ..' ..."... .

6. Odlingsföretagens ekonomi

6.1. Analysförutsättningar

Det finns en tradition inom trädgårdsnäringen att uttrycka det enskil— da företagets produktionsekonomi i intäkter från försålda produkter, rörliga kostnader för produktionen av dessa och samkostnader som inte är produktionsbundna. För produkter där avkastningen mäts i kg/ytenhet som grönsaker i växthus och på friland, frukt och bär är det möjligt att beskriva hur avkastningen har förändrats över tiden dock med reservation för frilandsodlade produkters beroende av års- månen.

Däremot är det betydligt svårare att göra detta för produkter som inte är enhetliga till utseende, storlek och form, som krukväxter och plantskoleprodukter. Kostnadsförändringen är väl dokumenterad för enskilda produktionsmedel men för produktionsgrenama som helhet är underlaget bristfälligt. För att lönsamheten för näringen i sin hel- het skall kunna beskrivas måste samkostnadema definieras på ett lik- artat sätt. Men den blandning av olika företagsformer och varierande grad av arbetsinsats från familjen i företaget samt redovisningstek- niken innebär stora svårigheter.

Trots att Sverige sedan 1979 har en fastlagd trädgårdspolitik med uttalade mål mot vilka den faktiska utvecklingen bör kunna stämmas av firms inga ekonomiska undersökningar av samma typ som inom jordbruket. Uppgifter rörande produktionsekonomin finns dock att tillgå genom Trädgårdsutveckling AB, som ägs av TRF. Beskrivning av de olika kulturgruppemas utveckling får göras i mån av tillgång på uppgifter och kompletteras med den allmänna uppfattningen inom näringen och länsstyrelsernas lantbruksenheter.

Uppgifter om avkastning och odlingens omfattning kan hämtas från SCB-material och uppgifter om priser på produkter och produktions- medel kan erhållas från marknadens aktörer.

6.2. Odling under glas

Odling under glas bedrevs 1990 på en sammanlagd yta av 3,28 mil— joner m2 (328 ha) vid 1460 företag. Av dessa bedrev 586 även fri- landsodling. Av växthusföretagen drevs 472 tillsammans med mer än 2 ha åker och 210 med mer än 10 ha åker.

Verksamheten i de 1460 växthusföretagen varierar mycket i om- fattning, inriktning och beträffande kombinationer med andra nära- liggande verksamheter. I det följande kommenteras emellertid enbart lönsamheten i odlingsdelen av företagen.

6.2.1 Köksväxter under glas På större delen av köksväxtarealen under glas odlas tomat och gurka. Även en mindre areal av melon och sallat odlas. Lönsamhetsutvecklingen för växthusodling av tomat och gurka har ingående undersökts i ett examensarbete 1992 vid Institutionen för trädgårdsvetenskap vid SLU, Wedelbäck Katarina: Marknads— och lön- samhetsutveckling för växthusgrönsaker — en studie över svensk to- mat— och gurkodling, Alnarp 1992. Studien bygger på bl.a. på bokför- ingsmaterial från tomat- och gurkföretag. Kompletterande intervjuer har även genomförts av författaren. Tabellema 6.1 och 6.2 är hämta- de från detta arbete. Under 1970- och 1980—talen har produktionsmetodema för köks- växter gnmdligt förändrats. Den viktigaste förändringen är övergång från odling i jord och torv till odling i stenull och andra humusfria substrat. Detta har i sin tur medfört möjligheter till bättre precision vid näringstillförseln. Genom användning av växthustyper som släp- per in mer ljus, annorlunda uppbindningsmetoder och skötselrutiner och nya kunskaper inom blombiologi har man i rationella företag lyckats uppnå skördeökningar i tomatodling från 20 till 40 kg/m2 och i gurkodling från 30 till 60 kg/m2 under denna period. Detta kommer till uttryck första kolunuiema i tabellerna 6.1 och 6.2, där indexerade uppgifter fr.o.m. 1980 redovisas. Priset på produkten i odlarledet är mycket starkt korrelerat till auk— tionsprisema i Nederländerna och det gäller i något högre grad för to- mat än gurka. Svensk vara har historiskt kunnat tillgodoräkna sig en visst merpris jämfört med det internationella priset. Så länge som kost-

nadema i Sverige för kapital, energi och arbetskraft är högre än i kon- kurrentländema är det en förutsättning för produktionen att merpri— set kan vidmakthållas.

Kostnadssidan domineras av arbete (40 %) och energi för uppvärm— ning (25 %), som tillsammans utgör cirka 65 % av de totala rörliga kostnaderna. Odlingen är således mycket känslig för variationer i energipriset. Samkostnadema domineras totalt av räntor och avskriv- ning. Det egna kapitalets andel av det totalt arbetande kapitalet är i de flesta fall mycket litet. Hög skuldsättning innebär stor utsatthet för ränteförändringar. Realräntans utveckling är därför väsentlig för lön- samhetsutvecklingen.

Tabell 6.1 Intäkter och särkostnader inom tomatodling, indexerade värden

Avkastning Medelpris Intäkter Särkostnader Täckningsbidrag kg/m2 reala värden reala värden reala värden reala värden 1980 100 100 100 100 100 1981 1 1 1 87 97 109 64 1982 1 13 80 91 99 76 1983 114 89 102 99 106 1984 122 86 105 104 108 1985 120 77 95 101 81 1986 122 85 104 99 114 1987 117 96 113 102 133 1988 138 76 105 109 98 1989 139 73 102 108 90 1990 141 71 100 97 94 1991 147 67 98 95 104 1992 160 54 86 98 91 Källa: Examensarbete SLU (och prognos för 1992)

Samkostnadema består till övervägande del av kapitalkostnader. I takt med effektiviseringen av produktionen har arbete ersatts med kapital och samtidigt har realräntan ökat. Detta har medfört att samkostnader- nas andel av de totala produktionskostnadema har ökat från ca 30 % 1980 till ca 40 % i slutet av 80-talet. Under de senaste åren har därför företagen inte kunnat återinvestera och förnya växthusbetåndet i den utsträckning som skulle vara långsiktigt motiverat.

Tabell 6.2 Intäkter och särkostnader inom gurkodling, indexerade värden

Avkastning Medelpris Intäkter Särkostnader Täckningsbidrag

kg/m2 reala värden reala värden reala värden reala värden 1980 100 100 100 100 100 1981 1 13 81 89 107 64 1982 I 15 88 100 99 102 1983 104 85 87 98 73 1984 1 14 82 92 104 75 1985 1 13 87 96 105 85 1986 1 18 81 94 100 86 1987 123 103 123 107 147 1988 1 15 86 94 107 75 1989 132 71 89 108 59 1990 100 92 85 97 69 1991 l l I 78 83 86 69 1992 1 16 59 66 87 56

Källa: Examensarbete SLU (och prognos för 1992)

Täckningsbidraget i reala värden har minskat i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, bortsett från enstaka goda år, samtidigt som sam- kostnademas andel av den totala kostnaden har ökat i takt med att ar- bete ersätts av kapital.

Det är därför rimligt att påstå att lönsamheten har minskat, vilket även är den allmänna uppfattningen hos branschfolk och kreditgivare. Andra tecken som styrker detta är antalet beviljade garantilån som har ökat avseende lån till företag som behöver förbättra sin likviditet men har minskat avseende lån till investeringar. Under andra halvåret 1991 fick länsstyrelsernas lantbruksenheter ett kraftigt ökande antal ansökningar om eftergift av garantilån i samband med rekonstruktio- ner av företag som i vissa fall var i konkurs.

Odlingsytan har varit i stort sett oförändrad under perioden med en svag ökning efter de goda åren 1986 och1987, då det samtidigt skedde en förnyelse av delar av växthusbeståndet.

Under innevarande år har framför allt gurkodlingen fått kännas vid väsentliga prisfall, upp emot 25% jämfört med föregående år, som inte låter sig kompenseras av ökade skördar eller lägre kostnader. Detta har sin motsvarighet i Nederländema men där har prisfallet inte varit lika stort.

Även tomatodlingen har fått känna av väsentliga prissänkningar på 15-20%.

Odlingen av växthussallat i kruka är den kultur inom trädgårdsnär- ingen som har utvecklat den mest avancerade odlingstekniken. Av ut- vecklingen att döma har lönsamheten i produktionsgrenen varit till- fredsställande.

6.2.2 Prydnadsväxter under glas Prydnadsväxtodlingen under glas uppgick 1990 till 1,5 miljoner m2 (150 ha) fördelat på cirka 950 företag. Odlingen har utvecklats i flera avseende under de senaste 15 åren.

I mitten av sjuttiotalet började rullande bord installeras i växthusen. Det innebar att den effektiva Odlingsytan kunde ökas från ca 67% till 80% av bruttoytan. Utbyte av fasta bord har pågått under hela åttio- talet och kan nu anses fullbordat. Ungefär samtidigt introducerade ett svenskt företag rörliga gardiner för skuggningsändamål. Dessa utveck- lades sedermera till att även ha en mycket stor energibesparande ef- fekt, upp till 60% i fördraget skick. Med hjälp av statliga bidrag har en mycket stor del av prydnadsväxtodlingen med vinterkulturer instal— lerat energibesparande vävar av något slag.

För att göra det möjligt att utnyttja växthusen effektivt under hela året började användningen av assimilationsbelysning bli allmän under början och mitten av åttiotalet. I dag odlas huvuddelen av höst- och vinterkulturer i växthus med tillskottsljus I vissa fall är det nödvän- digt för att överhuvudtaget kunna odla kulturen, i andra fall anses det ha en väsentlig kvalitetshöjande effekt. Dessutom har omsättningshastig- heten i odlingen ökat. Även i prydnadsväxtodlingen har investeringar gjorts för att höja rationalitetsgraden och förbättra automatiken.

Sammantaget har detta inneburit att omsättningen mätt i antalet en- heter per kvadratmeter växthusyta och år ökade fram till slutet av åt- tiotalet. Samtidigt har energiförbrukningen för uppvärmning minskat med uppskattningsvis 25% på årsbasis.

De senaste fyra till fem åren har prisutvecklingen varit mycket svag i genomsnitt för hela sortimentet. I reala priser har det varit en minskning. Detta anses bero på en kraftig utbyggnad i Danmark sam— tidigt som holländska odlare stimuleras att övergå från produktion av gröna växter till blommande växter. Däremot har prisutvecklingen varit något bättre för de kulturer där svensk odling är dominerande

på sin hemmamarknad. Det gäller stora blommande krukväxter och utplanteringssortimentet.

För snittblommoma är bilden inte riktigt densamma. Lökdrivning- en av tulpaner är den kultur som har haft den bästa utvecklingen. Ge— nom marknadsföring av den "svenska tulpanen" och väl utvecklade kvalitetsbegrepp kan tulpanodlingen uppvisa en god lönsamhet som i sin tur har investerats i rationella anläggningar.

Rosodlingen genomled en svår period i mitten av sjuttiotalet men har därefter stabiliserats kring nuvarande nivå men med en intensiva— re produktion/kvadratmeter som har möjliggjorts med odling i stenull och tillskottsbelysning. Odlingen bedrivs i huvudsak i nyare anlägg- ningar. Priset är mycket starkt korrelerat till det holländska priset men med merpris för svensk vara. Lönsamheten har varit acceptabel men innevarande år tenderar till att bli svag.

De enskilt största särkostnadema är liksom för tomat och gurka ar- betskostnader (20%) och energikostnader för uppvännuing och assi- milationsbelysning (25%) som tillsammans utgör, beroende på kultur, ca 45%. Prydnadsväxtodling är liksom grönsaksodling mycket kapital- intensiv i investeringsskedet och följaktligen är räntor och avskriv- ningar en mycket väsentlig kostnadspost bland samkostnadema.

Lönsamheten har minskat de tre senaste åren och ett tiotal företag har gått i konkurs. Investeringarna är för närvarande mycket låga be- roende på dålig lönsamhet och den osäkerhet om framtiden när det

gäller ränteutveckling, tillgång på bekämpningsmedel, svårigheter att låna m.m. som präglar branschen.

6.3. Frilandsodling

6.3.1 Köksväxter på friland Efter en längre period av ökande arealer för frilandsodling minskade åter arealerna under andra halvan av åttiotalet utom för morötter och isbergssallat som har ökat sina arealer. 1990 uppgick odlingen till 5790 ha vid 1825 företag. Flertalet av dessa företag var jordbruks- företag. Denna typ av frilandsodling bedrivs i huvudsak på åkermark efter jordbrukstekniska principer för sådd, skötsel och skörd. En viss förskjutning av odlingen från Skåne och norröver kan konstateras. Årsmedelprisema har sjunkit i reala termer för alla större kulturer.

Den dominerande enskilda kostnaden är arbetskostnader i samband med skörd. Variationen är dock betydande mellan kulturema men 15- 35% av den totala produktionskostnaden utgörs av arbete.

Avräkningsprisema till odlaren har inte följt den allmänna prisutveck- lingen, vilket däremot jordbrukets produktionsmedelsindex har gjort. Gapet måste täckas upp av ökade skördar och rationaliseringsförbätt— ringar när det gäller skördekostnader. Den genomsnittliga arealskör- den till industrin av vitkål pekar på att det har skett en avkastnings— ökning. Det bör dessutom ha skett en produktivitetsökning under pe- rioden. Några dramatiska försämringar av lönsamheten har det troligt- vis inte varit. Vissa kulturer har utvecklats bättre andra sämre.

6.3.2. Bär

Det helt dominerande bärslaget är jordgubbar följt av svarta vinbär och hallon. De tre bärslagen karaktäriseras av en hög initial kostnad för plantering och etablering för att senare uppvisa stora kostnader för skörd. Huruvida avkastningen har ökat under åttiotalet går inte att analysera eftersom årsvariationen på grund av av klimatet är bety- dande. Odlingsytan har ökat för samtliga bärslag fram till slutet av åttiotalet då det förutom för hallon har skett en viss nedgång. För jordgubbar pågår en ökad koncentrering till storstadsområdena, vilket understryker bärets krav på närhet till konsument för bibehållen kva— litet. Förutom enstaka år med svåra klimatförhållande har jordgubbs- odlingen visat på god lönsamhet enligt bedömningar från länsstyrelser— nas lantbruksenheter. Däremot syns det som om en internationell över- produktion av svarta vinbär för närvarande har sänkt priset och för- sämrat lönsamheten i denna produktionsgren.

6.3.3 Frukt Fruktodlingen som omfattar 2390 ha vid 503 företag domineras av äpple, som odlas på fyra gånger så stor areal som päron, plommon och körsbär tillsammans. Som för alla frilandsodlade kulturer är års- variationema avseende klimatet betydande men i fruktodlingen har nya planteringssystem och förbättrad odlingsteknik utvecklats, som ökar avkastningen per ytenhet och förkortar tiden från plantering till första skörd. Fruktodlingen har en hög initialkostnad för plantering.

Det pågår för närvarande en satsning på odling av surkörsbär för industrin. Omfattningen av hittills gjorda etableringar är inte så stora men utvecklingspotentialen bedöms vara betydande.

6.3.4. Plantskolor

Området plantskolor omfattar ett antal huvudgrupper, som var för sig har olika utvecklingstendenser. Sammanlagt utnyttjas 705 ha för den- na verksamhet vid 246 företag. Efterfrågan har ökat när det gäller prydnadsbuskar, häck- och landskapsväxter och perenner, men min- skat för bärbuskar och barrväxter. Prognosen för fruktträd och löv- fällande träd av svenskt ursprung är positiv när det gäller efterfrågan.

Plantskoleodling är mycket kapitalintensiv på grund av de långa kulturtidema som binder resurser i fortn av mark och nedlagt arbete under kulturtiden. Någon statistik som beskriver branschen i ekono- miska termer finns inte men det finns inget som pekar på att bran- schen som helhet har större eller mindre problem än andra branscher.

Det senaste året har dock marknaden krympt i samband med minskat byggande och sämre finansiella resurser i kommuner och andra offent-

liga sektorer.

Branschen pekar ut tre viktiga områden för att kunna fortsätta ut- vecklingen och förbli konkurrenskraftiga och det är tillgången på ka- pital och bidrag för införande av ny teknik, forskning, försök och pro- duktutveckling samt rådgivning. Eftersom plantskoleodling känneteck- nas av långa kulturtider är det önskvärt med tillräckligt långa anpass- ningsperioder efter myndighetsbeslut som förändrar förutsättningama för import och export.

6.4. Sammanfattande synpunkter

Det finns inget som tyder på att trädgårdsnäringen som helhet befin- ner sig i en siuation av kris med konkurser, varsel och nedläggningar. Bland alla kulturslag, som odlas i Sverige på friland och i växthus, finns såväl vinnare som förlorare. För närvarande är tomatodlingen och i viss mån gurkodlingen utsatt för internationell prispress, vilken har sin grund i överproduktion i förhållande till konsumtionen i

Europa. Detta kan leda till en allvarlig kris om inte balans mellan ut- bud och efterfrågan snabbt kommer till stånd.

Fruktodlama har under flera år drabbats av upprepade skördeska- dor, vilket har undergrävt ekonomin. År 1992 har skörden varit god, vilket har lett till överskott och låga priser. Några fruktodlingar be- finner sig därför i ett allvarligt ekonomiskt läge.

Även priserna på svarta vinbär har varit mycket låga under senare år till följd av internationell överproduktion. Odlingen av svarta vin— bär uppvisar för närvarande dålig lönsamhet.

Det finns enskilda företag, som befinner sig i konkurs eller nära en sådan, men det är i huvudsak interna problem i företaget, eventuellt i en situation av fallande lönsamhet, som har utlöst detta. Om priset på produkterna har en internationell koppling, är kostnaderna för pro- duktionen av inhemsk karaktär. Som tidigare redovisat är de mest vä- sentliga kostnaderna arbetskraft, energi för uppvärtnniing och kapital— kostnader.

6.5 lntemationell konkurrenskraft — en jämförelse med Danmark och Nederländerna

Produktionskostnadema antas allmänt vara högre i Sverige än i våra konkurrentländer Danmark och Nederländerna. För att kunna under- söka detta är det nödvändigt att göra vissa begränsningar, när det gäl- ler merparten av skattelagstiftningen och insatsmedel som har liten betydelse för den totala produktionskostnaden. Därför koncentreras jämförelsen till energi, arbete, kapital och övriga viktiga insatsmedel som koldioxid, bekämpningsmedel och gödselmedel. Undersökningen sker med utgångspunkt från ett större svenskt familjeföretag, som när det gäller storleken får anses konkurrenskraftigt. Alla priser och kost- nader är omräknat till svenska kronor med Nordbankens genomsnitt- liga säljkurser för de fem första månaderna 1992, vilket ger 93,522 Skr för 100 Dkr och 321,931 Skr för 100 NLG.

I produktionskostnadsanalysema sker all produktion i Sverige med svenska, danska resp. holländska kostnader inom ramen för de fakto- rer som undersöks. Analysema ger således ingen exakt bild av den to- tala produktionskostnaden i resp. land. Konkurrenskraften gentemot i första hand Nederländerna påverkas dessutom av klimatskillnader,

som påverkar energiåtgången per producerad enhet, men även odlings— periodens längd.

Klimatskillnaden hör till den totala bilden i konkurrenskraften men det är viktigt att hålla isär vad som beror på rena kostnadsskillnader och vad som beror på klimatskillnader.

Kostnadseffektivitet är en viktig förutsättning för konkurrenskraf— ten men ger inga garantier för lönsamhet i det enskilda företaget. Den dominerande delen av trädgårdsproduktema är färskvaror och han- deln sker dag för dag där utbud och efterfrågan möts i ett pris. I flera länder i Europa har växthusarealema ökat. Vädret har varit gynn- samt, vilket har lett till ett större utbud samtidigt som efterfrågan inte har ökat i motsvarande grad. Detta är den viktigaste orsaken till sjun- kande produktpriser.

Inför nästa år kommer trycket på marknaden att öka ytterligare ef- ter devalveringar i Finland, Storbritanien och Italien där konsumen- tema kommer att få reducerad köpkraft. Handelsavtal mellan EG och Polen. Ungern och Tjeckoslovakien kan de närmsta åren skapa ytter— ligare pristryck på i första hand frukt och grönsaker.

I begreppet kostnadseffektivitet ligger även trädgårdsnäringens för- måga att på ett effektivt sätt marknadsföra sina produkter. Marknads— frågorna tas upp i kapitel 5.

6.5.1 Energi Det är många faktorer, som påverkar de olika ländernas energikost- nad i trädgårdsnäringen. Det är svårt att i alla detaljer reda ut begrep— pen om vilka regler och undantag som finns i de olika länderna. Rege-

ringen i Sverige har nyligen tillsatt en utredning som skall se över de svenska lagtextema kring energiskatter. Energiskatter finns såväl i Danmark som i Sverige. I Danmark avräknas dessa mot momsen och i Sverige reduceras skatten tillsammans med koldioxidskatten redan på fakturan. Det tas dock ut en minimiavgift om 5000 kr per företag i Danmark men som andel i produktionskostnaden saknar den betydel- se. I Nederländema betalar trädgårdsnäringen 0,3 öre/kWh i miljö- avgifter och i Sverige betalar alla förbrukarc en svavelavgift, som står i relation till bränslets svavelinnehåll.

Förändringar i energibeskattningen i Sverige har medfört att före- tagen i många fall har fått ompröva sitt energislag och investera i an-

nan uppvärmning. Detta gäller framför allt de företag som använder olika fraktioner av kol och har medfört en kostnad som är svår att uppskatta storleken av.

Även Danmark och Nederländerna har planerade men ej genomför- da förändringar av energibeskattningen men det tycks som om träd- gårdsnäringen i stort kommer att kompenseras för detta.

Energiförbrukningen är genomsnittligt något högre per producerad enhet i Sverige än i Danmark och ytterligare något högre än i Neder- länderna.

Energipriser netto att betala i svenska kronor (sept 1992) för uppvärm- ning av växthus (inkl verkningsgrad).

Energislag Sverige Danmark Nederländerna (öre/kWh) (öre/kWh) (öre/kWh) EO 1 15,9 15,5 *

EO 4 1 3,4 10,2 * Naturgas ** 13,4 9,7***

Kol 16,5 11,6 El för belysning 32 34 35

* förekommer inte i Nederländerna ** Det finns inget listpris på naturgas i Sverige. Vid prissättningen för det enskilda företaget vid övergång till gas är förutsättningen "lika kostnad som företaget hade innan konvertering." *** I Nederländerna förekommer rabattering av naturgas till den inhemska växthus- näringen. Det statliga gasbolaget ger mängdrabatt till naturgasköpare i växthusnär- ingen. Dessa specialpriserna relateras till listprisemas utveckling.

Det är inte ovanligt att företagen kombinerar olika energislag för att med hänsyn till verkningsgraden få det optimala utnyttjandet och lägsta kosmaden. I alla tre länderna förekommer olika typer av kvan- titetsrabatter men priserna gäller för en förbrukning motsvarande ca 400 kbm olja/är. Energiavgiften för el är svårare att jämföra då det finns en uppsjö av differentierade taxor. Därför utgår priset från kal— kylpriset som används i produktionskalkyler i de olika länderna. I Nederländerna har ca 20% av företagen egen eltillverkning. Vid inve- steringar i naturgas och elkraft för olika ändamål skiljer sig anslut- nings- och abonemangsavgifter åt mellan de olika länderna och dess- utom mellan leverantörerna inom länderna men det är inte generellt och därför omöjligt att använda i kalkylsammanhang för hela bran- scher.

1 de jämförande kalkylema förutses att företagaren i resp. land an- vänder det billigaste energislaget i produktionen vilket för Sverige är EO 4, Danmark EO 4 och för Nederländerna naturgas.

Vid energianvändning utanför växthus för t.ex. kyllagring, trak- torbränsle, pumpdrift m.m. utgår inga energiskattenedsättningar i Sverige.

6.5.2. Arbetslöner

Arbetslönen och lagstadgade avgifter och försäkringar är kända från avtalen mellan arbetsmarknadens parter i de olika ländema. Kostna- den för arbetskraft byggs upp på olika sätt i de olika länderna när det gäller andelen lagstadgade avgifter men undersökningen använder sig av företagets nettokostnad per arbetad timme inkl. semesterersättning, avgifter och försäkringar enligt lag och avtal men exkl. övertidser- sättning för en vuxen trädgårdsarbetare med fyra års erfarenhet.

Timkostnad

Sverige Danmark Nederländerna Lön per arbetad timme 105 91 95

Timkostnaden är således något högre i Sverige än i såväl Danmark som Nederländerna. Produktiviteten finns inte undersökt för trädgårds- branschen men det anses allmänt att holländsk arbetskraft är effektiv. Detta anses bero på en stor andel ackordslöner och att trädgårdsnär- ingen är så koncentrerad kring vissa orter att arbetstagaren har kun- nat specialisera sig på olika moment, som sedan genomförs på flera olika företag. Dessutom anses det att konkurrensen på arbetsmarkna- den har varit högre i såväl Danmark som Nederländerna och att detta har påverkat produktiviteten positivt.

6.5.3 Kapital I kapitalkostnaden värderas endast räntan och avskrivningen, medan amorteringsvillkor och beskattningregler lämnas därhän. Det är själv- klart att varje upplåningssituation värderas vid varje tillfälle av bank-

en och därför kan en exakt jämförelse inte göras. Generellt sett är vill- koren för lån något stramare i Danmark och Nederländerna men å andra sidan är räntenivån lägre i dessa länder. I Sverige finns det nu-

mera mycket små möjligheter att utnyttja avlyft till Hypoteksförening- ar och Industrikredit på grund av skärpta krav, när det gäller lönsam- het och säkerhet för lån. Kraven på säkerhet har tidigare tillfredställts av den statliga lånegarantin men efter införandet av delat risktagande har avlyftsinstituten varit mycket restriktiva med övertagande av bank- lån. Detta har betytt en högre upplåningsränta än för motsvarande in- vesteringar i Danmark och Nederländerna. Den genomsnittliga ränte- kostnaden i de olika länderna har räknats fram efter de olika länder- nas krav på eget kapital, avlyftsmöjligheter och ränta på topplånen. Räntan på eget kapital har åsatts samma räntesats som för topplånen. Ränteberäkningen avser våren 1992.

Genomsnittlig upplåningsränta för trädgårdsnäringen

Sverige Danmark Nederländerna Genomsnittsränta i % 13,25 1 1,75 10,10

Kapitalkostnaden avgörs utöver räntenivån av kostnaden för investe- ringar. En viktig del i denna kostnad vilka finansiella stöd näringen kan erhålla. I avsnitt 9.6.1 och 9.6.2 redovisas de stöd som anses ah stor betydelse för trädgårdsnäringen för trädgårdsnäringen i Dan- mark och Nederländerna.

De statliga stödforrnema särskilt i Nederländerna tycks ha minskat i betydelse de senaste åren. Däremot kan de ha haft relativt stor bety- delse under uppbyggnaden av trädgårdvnäringen under sjuttiotalet. Regionala stöd i vissa länder kan fortfarande ha en väsentlig betydel- se, framför allt i södra Europa. Även i Sverige har betydande belopp kommit trädgårdsnäringen till del över statsbudgeten i form av direk- ta bidrag, avskrivningslån, glesbygdsstöd och andra regionala insat- ser. Däremot är det rimligt att anta att investeringskostnaden i Neder— länderna och Danmark är något lägre på grund av det generellt högre kostnadsläget i Sverige samtidigt som kostnaderna ökar något för att klara svenska normer för snölast vid byggnation i inlandet norr om Skåne. Å andra sidan är t.ex markprisema i Nederländerna betydligt högre än i Sverige.

I kalkylema räknas med samma investeringskostnad men en beräk- ning görs av hur investeringskostnaden påverkar produktionskost— naden.

6.5.4. Övriga insatsmedel

All växthusproduktion sker i huvudsak från sticklingar och småplan- tor i olika utvecklingsstadier. Den procentuella skillnaden i produk- tionskosmaden för färdigvara mellan länderna antas även gälla stick- lingar och småplantor, eftersom förädlingen sker med samma produk- tionsmedel som för färdigvara.

Koldioxid är ett nödvändigt produktionsmedel, som finns naturligt i luften (ca 200 ppm), men utnyttjas i växthusproduktion i högre kon- centrationer (ca 800 ppm).

I Nederländerna utnyttjas koldioxid direkt från rökgaserna vid för— bränning av gas och produktionskostnadema belastas således inte av kostnader för koldioxid.

I Danmark köper odlarna koldioxid som bulkvara i tank och beta- lar ca 2,75 kr/kg Med samma leveranssätt kostar motsvarande vara ca 4,50 kr/kg i Sverige.

För bekämpningsmedel och handelsgödselmedel finns inga direkta jämförelser gjorda men för enstaka produkter finns uppgifter som ty—

der på att svenska odlare har ca 25% högre kostnad än danska och holländska odlare. En del av detta kan förklaras av prisreglerings-

och miljöavgifter.

6.5.5. Produktanalyser Krukväxter

Två analyser har gjorts för krukväxtkulturer med olika kulturlängd, arbetsinsatser o.s.v. Det är viktigt att komma ihåg att jämförelsen gäl- ler i ett medelstort svenskt företag. Högt rationaliserade och special- inriktade företag i både Danmark och Nederländerna kan producera till ytterligare sänkt produktionskostnad

J ulstjärna (kr/st)

Sverige Danmark Nederländerna Varukostnad 3,64 3,32 3,27 Belysning 1,37 1,40 1,23 inkl investering Energi 1,23 0.94 0.89 Arbete 1,67 1,45 1,51 Kapital 3,96 3,67 3,34 Summa 11,87 10,78 10,24 Differens 10,1% 15,9%

Enligt tidigare givna förutsättningar är produktionskostnaden ca 10 % högre i Sverige än i Danmark och ca 16 % högre än i Nederländerna. Den viktigaste skillnaden i absoluta tal är kostnaderna för energi och kapital. Om det är så att den totala investeringskostnaden är 10 % läg- re i Danmark och Nederländerna på grund av det högre svenska kost— nadsläget ökar skillnaden i produktionskostnad till 14 % resp. 20 %. Den verkliga skillnaden i produktionskostnad blir ytterligare något större om hänsyn tas till skillnader i klimat länderna emellan.

Krukkrysantemum (kr/st)

Sverige Danmark Nederländerna Varukostuad 4,15 3,82 3,78 Belysning -—— --— -—- inkl investering Energi 0,44 0,34 0,31 Arbete 0,98 0,85 0,89 Kapital 2,31 2,14 1,95 Summa 7,88 7,15 6,93 Differens 10,2% 13,7%

För krysantemumkulturen blir skillnaden i produktionskostnad något lägre beroende på att andelen varukostnad är större än i exemplet ovan. Alla skillnader i varukostnad är dock inte beaktade.

Tomater

Tomater. Produktionskostnader kr/rn2. Exkl försäljningskostnader

Sverige Danmark Nederländema Varukostuad 87,20 81,10 78,10 Energi 57,60 43,90 41,70 Arbete 120,90 104,70 109,20 Kapital inkl. 123,60 112,60 101,30 rörelsekapital Ovriga kostnader 35,00 35,00 35,00 Summa kostnader 424,30 377,30 365,30 Differens 12,5% 16,2%

Tomater. Produktionskostnader kr/kg. Samma skörd i resp. land. Exkl försäljningskostnader.

Sverige Danmark Nederländerna 10,60 9,43 9, 1 3 Differens 12,5% 16,2%

Ovanstående jämförelse förutsätter att produktionen sker i Sverige med svenska, danska resp. holländska kostnader. Om även klimatskill-

naden och ljusinstrålning beaktas, när det gäller avkastning och ener- giåtgång, ökar differensen per producerad enhet.

Tomater. Produktionskostnad kr/kg. Beaktande av klimatskillnader. Exkl. försäljningskostnader.

Sverige Danmark Nederländerna 10,61 9,43 7,03 Differens 12,5% 50,1%

Om antagandet att den totala investeringskostnaden är 10% lägre i Danmark och Nederländerna är riktigt blir produktionskostnaden i

kr/kg

Sverige Danmark Nederländerna 10,61 9, 1 6 6,85 Differens 15,8% 54,9%

F rilandsgrödor I stort sett alla frilandsgrödor som frukt, bär och grönsaker karaktär- iseras av en kort och arbetsintensiv säsong för framför allt skördear- bete. I en vitkålsproduktion kan 35% av kostnadema vara arbetskost- nader.

Plantskoloma har något bättre förutsättningar att jämna ut syssel- sättningen över året men med en topp under vår och höst. Konkur- renskraften påverkas i första hand av tillgången på arbetskraft och kostnaden för arbetskraft. I Sverige är både tillgängligheten sämre och kostnaden högre än i konkurrentländema Nederländerna och Västtyskland.

Trädgårdsnäringen har uppvaktat finansdepartementet i dessa frå- gor och refererar där till den tyska lagstiftningen när det gäller så- songsanställd personal, som innebär reducerade lagstiftade sociala av- gifter för sådan arbetskraft.

Prisreglerings- och miljöavgifter ger merkostnader för den enskil— de producenten. Prisregleringsavgiftema återförs emellertid kollek- tivt till näringen.

7. Trädgårdspolitik m.m.

I direktiven till denna utredning anges att konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de politiska beslut som därefter fattats bör utvärderas. Såväl nationella som internationella beslut på områd- en, där trädgårdsnäringen endast utgör en mindre sektor, skapar änd- rade förutsättningar för trädgårdsnäringen. Därför ges här en redovis- ning av de politikområden, som har betydelse i detta sammanhang.

7.1. Trädgårdspolitiskt beslut är 1979

Den nuvarande statliga trädgårdspolitiken har lagts fast genom beslut av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:136, JoU 1978/79:29, SkU 1978/79:47, rskr. 1978/791399). Vid utformningen av trädgårdspolitik- en utgick statsmakterna från två betänkanden (SOU 1978:51, Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering och internationella för- hållanden och Ds Jo 1978113, Svensk trädgårdsnäring: Rådgivning) från 1974 års trädgårdsnäringsutredning.

7.1.1 Allmänna riktlinjer — trädgårdspolitiska mål J ordbruksministem anförde i propositionen att statsmakterna alltsedan den s.k. energikrisens dagar vid ett flertal tillfällen hade haft att ta ställning till olika åtgärder för att stödja trädgårdsnäringen och att det sedan lång tid tillbaka hade satsats icke obetydliga samhälleliga resurs- er på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd till näringen. Ett uttalat övergripande mål hade dock saknats från samhällets sida. I likhet med 1974 års trädgårdsnäringsutredning och flertalet remissin- stanser fann jordbruksministem det därför motiverat att dra upp vissa riktlinjer för politiken på trädgårdsområdet mot vilka sedan samhäl- lets insatser på området skulle kunna stämmas av. Denna uppfattning delades också av jordbruksutskottet. De riktlinjer, som därefter lades fast, innebär att de som arbetar in- om trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Näringen

skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö. Samtidigt skall konsumentema tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga pris- er.

Utredningen föreslog också efter mönster från jordbruket att ett be- redskapsmål skulle fastställas. Jordbruksministem fann det dock inte nödvändigt att av beredskapsskäl upprätthålla en hög produktion av trädgårdsprodukter och avvisade utredningens förslag i denna del. Ut- skottet var av samma åsikt som jordbruksministem.

Den svenska produktionen skulle även i framtiden till sin omfatt— ning och inriktning vara beroende av sin internationella konkurrens- kraft. I utlandet subventionerade produkter eller dumping skulle inte få inverka på den inhemska produktionens omfattning. Som en allmän utgångspunkt för riksdagsbeslutet gällde dock att den av utredningen prognosticerade konsumtionsökningen i första hand borde under den svenska odlingssäsongen tillgodoses genom en utökad svensk produk- tion.

För att stimulera den inhemska produktionen skulle näringens in- ternationella konkurrenskraft stärkas på olika vägar. Det dåvarande gränsskyddet skulle därför behållas men justeras med hänsyn till för- ändringar i bl.a. odlingsbetingelser och transportförhållanden sedan de då gällande tullama fastställdes på 1950-talet.

Staten skulle även i ökad omfattning satsa på forskning, försök, råd- givning och finansiellt stöd. I riktlinjerna framhölls också betydelsen för de ekonomiska förhållandena inom näringen av att stabila avsätt- ningsförhållanden kan uppnås för produkterna och att distribution och handel bedrivs på ett effektivt sätt. Det ansågs också angeläget från konsumentsynpunkt att den prisövervakande myndigheten så långt möjligt regelbundet följer prissättningen på trädgårdsprodukter. Slut- ligen framhölls också att trädgårdsnäringen bör utnyttjas för att upp- nå samhälleliga regionalpolitiska mål samt att det från sociala utgångs- punkter är angeläget med förbättringar i fråga om bl.a. ordnad ledig- het och i större utsträckning arbete året om.

7.1.2 Trädgårdspolitiska medel För att effektivt kunna omsätta de trädgårdspolitiska riktlinjerna i praktiskt handlande krävs ändamålsenligt utformade medel. Den upp— sättning och utformning av medel, som blev resultat av 1979 års be-

slut, bygger liksom de allmänna riktlinjerna på förslag av 1974 års trädgårdsnäringsutredning.

I syfte att minska följdverkningama av de stora variationerna i lön- samhet som förekommer mellan olika år föreslog 1974 års trädgårds— näringsutredning att en särskild fond skulle tillskapas benämnd Fond— en för marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen. Från denna föreslogs att odlarna i efterhand skulle kunna erhålla pristillägg efter odlingssäsongen om skälig kostnadstäckning inte erhållits. Fond- en skulle även kunna användas för att finansiera stödköp, lagringsbi- drag och andra mot marknaden riktade åtgärder. Finansieringen av fonden föreslogs ske med budgetmedel, medel inom jordbruksprisreg- leringen och med produktavgifter på såväl inhemsk produktion som importerade produkter. För administrationen föreslogs att ett särskilt regleringsorgan skulle bildas.

I proposition anförde jordbruksministem att han inte, bl.a. med hänsyn till den tveksamhet som anförts av remissorganen, var beredd att ta ställning till den delen av utredningens förslag. Han förordade därför att förslaget skulle övervägas ytterligare. Utskottet delade jord- bruksministems bedömning.

De trädgårdpolitiska medlen, som fastlades genom riksdagsbeslut år 1979, kom därför endast att bestå av gränsskydd i form av tullar samt av rationaliseringsbefrämjande insatser i form av finansiellt stöd till odlingsföretag, av rådgivning, samt av forskning, försöksverkamhet och undervisning. I proposition och utskottsbetänkande behandlas en- dast den närmare utformningen av gränsskydd, finansiellt stöd och rådgivning. Förslag om forskning och försök redovisades i form av ett betänkande som utredningen lämnade år 1981, varför 1979 års trädgårdspolitiska beslut endast mycket kortfattat berör dessa ämnes- områden.

7.2. Livsmedelspolitik

Historiskt sett har det i Sverige funnits ett starkt samband mellan jord- brukspolitik och trädgårdspolitik. När statsmakterna har ändrat jord- brukspolitiken har de oftast samtidigt eller med någon fördröjning gjort följdändringar som berör trädgårdsnäringen. Genom 1979 års trädgårdspolitiska beslut fick trädgårdspolitiken en mera självständig roll gentemot jordbrukspolitiken.

Genom beslut av 1985 års riksdag utvidgades de jordbrukspolitiska riktlinjerna till att avse hela livsmedelskedjan. Begreppet jordbrukspoli- tik ersattes då av det vidare begreppet livsmedelspolitik.

Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 om en genomgripande reform av livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:46, JoU25, rskr. 1989/90:327). Det tidigare livsmedelspolitiska beslutets mål och medel ändrades ra- dikalt. Det nya beslutet innebär att prisstödets roll som livsmedelspoli- tiskt medel tonades ned, samtidigt som direkta medel för att uppnå nya eller reviderade mål angående miljö, landskapsvård, regional för- delning och beredskap förstärktes. Flertalet intema regleringar avskaf- fades fr.o.m. den 1 juli 1991, vilket innebär att priserna på de flesta prisreglerade produktema nu skyddas enbart med hjälp av ett gräns- skydd. lordbruksproducentema måste i högre grad, i likhet med vad som alltid har gällt trädgårdsproducenter, själva aktivt arbeta för att finna avsättning för sin produktion.

Riksdagen beslutade också att övergången till en mer avreglerad marknad för jordbrukets produkter skulle ske under socialt acceptabla former. Under en övergångsperiod fr.o.m. den 1 juli 1991 vidtas där- för särskilda åtgärder bl.a. för att stimulera en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Inlösensystemet för spannmål skall av- vecklas stegvis för att vara helt avvecklat den I juli 1994. Under den- na period sänks det garanterade inlösenpriset successivt till 90 öre/kg. För att spannmålsodlamas inkomster inte ska sjunka för drastiskt ges ett inkomststöd under tre år. För år 1992 uppgår detta till 700 kr/ha.

Särskilda stödåtgärder riktas också till de skuldtyngda jordbrukare, som under övergångsperioden kan komma att få ekonomiska svårighet- er till följd av avvecklingen av den interna marknadregleringen. Stöd- et ges dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag eller som avvecklingsstöd, dels i form av rådgivning m.m.

Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att miljömålet i jordbruks- politiken skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingsland- skap och att minimera jordbrukets miljöbelastning.

Kostnaderna för de olika åtgärderna under en övergångsperiod fram till den 1 juli 1996 beräknades av riksdagen uppgå till 13,6 mil- jarder kronor exkl. kostnader för inlösen av spannmål.

Sedan det livsmedelpolitiska beslutet fattades har Sverige ansökt om medlemskap i de europeiska gemenskaperna. Regeringen har publice- rat en s.k. grönbok där en första kartläggning av konsekvenserna av

ett medlemskap inom resp. område har redovisats. Av denna studie framgår att EG:s stöd till jordbruket i dag ligger på en lägre nivå än den svenska. En anpassning av stödnivån är därför nödvändig, vilket förutsätter förändringar av den svenska jordbruksproduktionen i oli- ka avseenden. Studien visar även att en lägre prisnivå för flertalet pro- duktionsgrenar inom animalieområdet är att förvänta vid ett medlemskap.

Regeringen har tillkallat en särskild kommission (omställnings— kommissionen) för att förbereda den avstämning av omställningsbe- slutet i 1990 års livsmedelspolitik, som ska ske efter det att EG har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik.

Utgångspunkten för kommissionens arbete bör enligt direktiven vara att omställningen av jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet har en stark och konkurrenskraftig jordbruks— näring och livsmedelsindustri. Det är också angeläget att det svenska jordbruket får möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärl- den. I direktiven till kommissionen konstateras att det återstår ett om- fattande arbete bl.a. med att analysera kostnadsläget för svensk livsme- delsproduktion och livsmedelsindustri innan det är möjligt att över- blicka alla konsekvenser av ett medlemskap. EG:s gemensamma jord- brukspolitik inkl. trädgårdsfrågoma ingår inte i EES-avtalet, varför detta område återstår att förhandla med EG om.

Omställningskommissionen har i ett delbetänkande i september 1992 redovisat sitt arbete vad gäller vegetabiliesektoms anpassning, export av förädlade livsmedel och åtgärder för ekologisk produktion. I det fortsatta arbetet kommer kommissionen att behandla animalie- produktionens anpassning, mål och medel för att bevara ett öppet och levande kulturlandskap, stödet till norra Sverige m.m.

7.3. Näringspolitik

I direktiven till denna utredning framhålls att utgångspunkten för ut- redningsarbetet bör vara den inriktning av näringspolitiken, som har lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, FiUlO, rskr. 1991/922108). I propositionen, som behandlar inriktningen av den ekonomiska poli- tiken, frnns ett särskilt avsnitt om en ny näringspolitik. Från detta av- snitt, som inte föranledde någon kommentar från utskottets sida, kan följande citeras:

”En rad förändringar kommer att ge näringspolitiken ett nytt inne— håll. Generella insatser för näringslivsklimatet, fungerande marknad- er, avreglering och konkurrens blir viktiga delar i en ny näringspoli- tik. Förändringama innebär en omprövning av den hittills förda, se- lektiva politiken, som bl.a. bestått av ett stort antal olika finansiella stöd till näringslivet. Både företagsstöd och skatter påverkas således av en omläggning av näringspolitiken.

Risken för snedvridning av konkurrensen på grund av olika former av stöd och selektiv beskattning är stor. Företagsstöd till vissa bransch- er konserverar befintliga strukturer och minskar dynamiken i närings- livet.

Förutom de principiella skäl som finns för att avveckla företagar— stöd innebär de skattesänkningar som föreslås att kravet på besparing- ar inom statsbudgeten ökar. Då skattesänkningama kommer alla delar av näringslivet till godo bör dessa också till stor del kunna finansieras genom besparingar i befintliga företagsstöd. Regeringen kommer att i budgetpropositionen redovisa en samlad bild av de besparingar som skall göras.”

Med anledning av budgetpropositionen 1991/92 beslöt riksdagen följdenligt att anslaget för Bidrag till trädgårdsnäringens rationalise- ring dras ned under budgetåret 1992/93 och avvecklas helt fr.o.m. budgetåret 1993/94.

I enlighet med den nya näringspolitikens riktlinjer har riksdagen hösten 1991 beslutat om skattelättnader (prop. 1991/92:60, SkUlO). Förändringarna gjordes enligt propositionen för att ge bättre arbetsbe— tingelser för de mindre företagen.

Regeringen har även aviserat att den hösten 1992 skall lägga fram en proposition på företagsbeskattningens område mot bakgrund av bl.a. förslag i betänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU 1991: 100) och betänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67). I det senare föreslår utredaren bl.a. att bolagsskatten och motsvarande för enskild näringsverksamhet sänks till 25 %, att förlustutjämning skall få ske inte enbart mot efterföljande års vinster utan även mot vinster under de tre senast föregående åren samt en mo- dell för kvittning av underskott i aktiv, nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst i högst fem år.

Förutom skattelätmader har även riksdagen med anledning av den s.k. Småföretagarpropositionen (prop. 1991/92:51, NU 1991/92z4)

beslutat om förenklingar av regelverket för de mindre företagen. Re— geringen har i propositionen också förutskickat att den skall återkom- ma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning. I en departe- mentspromemoria från Näringsdepartementet (Ds 1992:20) diskuteras införandet av ett nyföretagarlån efter mönster från Tyskland.

Enligt protokoll (den 22 september 1992) över uppgörelsen mellan

regeringen och socialdemokratiska arbetarpartiet, kommer den av re- geringen aviserade skattelättnaden för egenföretagare, som beräkna- des uppgå till 2,5 miljarder kronor, inte att genomföras nu. Förmögen- hetsskatten behålls t.o.m. år 1994. Partema har delade meningar om vad som skall ske därefter, Skattesatsen för kapitalinkomster skall lig- ga kvar på 30 %. Senare anpassning till internationellt konkurrens- kraftig nivå skall övervägas.

7.4. Miljöpolitik

I 1979 års trädgårdspolitiska beslut ingår inga uttalade miljömål. De mål och åtgärder, som har beslutats inom miljöområdet för jordbruk- et, har i praktiken kommit att i tillämpliga delar även gälla för träd- gårdsnäringen även om detta inte klart har uttalats vid riksdagsbehandling- en

Jordbrukets miljömål (prop. 1984/85:166, JoU33, rskr. 1984/85: 393) innefattar följande tre delmål:

* att begränsa de negativa biverkningarna från jordbruket på den omgivande miljön,

* att bevara vissa inslag i den svenska naturen som är beroende av jordbruket eller i vissa fall samspelet mellan jordbruket och den omgivande naturen, * att tillse att produktionsförmågan hos de utnyttjade resurserna inte på lång sikt föröds.

I 1990 års miljöpolitiska beslut fastlades ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresurserna. Detta innebär att såväl näringsidka- re som myndigheter inom resp. verksamhetsområde i ökad utsträck- ning måste ta ansvar för att miljömålen uppfylls.

I de av riksdagen år 1988 beslutade miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket (prop. 1987/88:128, JOU24 , rskr. 1987/88:374) ingår att reducera kväveläckaget med 50 % till år 2000.

Riksdagen beslutade år 1987 om en halvering av användningen av bekämpningsmedel i jordbruket mellan åren 1986 och 1990. Enligt riksdagsbeslut år 1990 skall en ytterligare halvering av bekämpnings— medelsanvändningen genomföras till strax efter år 1995. Hälso- och miljöriskema med användningen av bekämpningsmedel skall också minskas genom övergång till mindre farliga preparat och genom bätt- re teknik vid hantering och spridning. Närrnare redogörelse för bekämpningsmedel och andra miljöfrågor finns i kapitel 13.

7.5. Regionalpolitik

Den regionalpolitiska aspekten berörs knapphändigt i 1979 års träd- gårdspolitiska beslut. Riksdagen uttalade dock: * att den regionala trädgårdsproduktionen är av betydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas behov av färska produkter, * att trädgårdsnäringen i vissa områden har stor regionalekonomisk

betydelse, * att det är angeläget att trädgårdsnäringens möjligheter utnyttjas

för att uppnå regionalpolitiska mål.

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut ingår ett regionalpolitiskt mål. Detta innebär att de jordbrukspolitiska medlen skall användas så att de också främjar en god regional balans. I 1990 års livsmedelspolitiska beslut betonades ånyo det regionalpolitiska målet och att livsmedelspoli- tiken bör bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Riksdagen framhöll i 1985 års beslut att den av regionalpolitiska skäl fann det angeläget att ha kvar det särskilda prisstödet till jordbruk- et och livsmedelsindustrin i norra Sverige och att detta stöd också är betydelsefullt från beredskapssynpunkt. Stödet till jordbruket i norra Sverige har fram till budgetåret 1991/92 haft till syfte att kompensera för de merkostnader som uppstår på grund av skillnader i klimat, transportavstånd m.m.

Genom riksdagsbeslutet om den nya livsmedelspolitiken i juni 1990 ändrades gnmdema för stöd till jordbruket i norra Sverige. Enligt be- slutet skall eventuella kraftigare sänkningar av produktprisema i jord- bruket i övriga delar av landet inte tillåtas få motsvarande återverk- ningar i norra Sverige. Lönsamheten i det norrländska jordbruket

skall inte tillåtas sjunka nämnvärt som en följd av reformen. Därige- nom kommer i princip norra Sverige att undantas från den produktions- anpassning som följer av reformen.

Stödet till jordbruket i norra Sverige uppgår under innevarande budgetår till 889 miljoner kronor och utgår i form av ett pristillägg för kött, mjölk, smågrisar, potatis, getter och ägg samt som stöd till mejerier, slakterier och äggpackerier. Trädgårdsnäringen omfattas så- ledes inte av denna stödforrn.

Under åren 1987—1992 genomfördes ett särskilt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige, i vilket sysselsättningen sattes i cen- trum och gick före t.ex. krav på storleksrationalisering. Genom bl.a. investeringsstöd, utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksam- het samt utbildning och rådgivning har stöd lämnats från samhällets si- da för tillkomsten av kombinationsföretag där främst jordbruk men även trädgårdsproduktion kan ingå som en del. Programmet har i alla delar kunnat främja trädgårdsnäringen.

Ett beslut av riksdagen i mars 1990 innebar att regionalpolitiken gavs bättre resurser och effektivare arbetsformer. Länens roll i re- gionalpolitiken ökade och besluten decentraliserades. På detta sätt för- bättrades varje regions möjlighet att själv ta vara på sina resurser och utvecklingsmöjligheter. Eftersom jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk är viktiga näringar för sysselsättningen i glesbygd kan gles- bygdsstöd utgå till de areella näringarna. För växthusföretag kan in- om de särskilda stödområdena även lokaliseringsstöd utgå om projek- tet är av särskild betydelse för sysselsättningen.

7.6. Energipolitik

Energipolitiken har tidigare främst haft ett fiskalt syfte. Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet genomfördes åtskilliga skattehöj- ningar som motiverades av bl.a. energihushållningsskäl och strävandet att ersätta olja med andra energislag.

Allmän energiskatt utgår på dels fossila bränslen, dels el. En kol- dioxidskatt utgår på fossila bränslen.

För uttag av energiskatter inom industrin och växthusnäringen har sedan länge gällt speciella nedsättningsregler. För beräkning av ener- gi- och koldioxidskatt för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växt- husodling begränsas skatten till 15 % av den generella skattesatsen.

Värdet av nedsättningen uppskattas till ca 90 miljoner kronor för budgetåret 1990/91.

I prop. 1991/92:150 föreslog finansministern att nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva indu- strin och växthusnäringen, i den form den då hade, skulle avskaffas. I stället föreslogs att den allmänna energiskatten på bränslen och elekt- risk kraft slopas för industrin och växthusnäringen samt att koldioxid- skatten bestäms till en fjärdedel av den allmänna nivån. Energiskatte- omläggningen skulle helt finansieras inom energisektorn. Koldioxid- skatten höjdes därför från 25 till 32 öre/kg utsläppt koldioxid. Under åren 1993 och 1994 gäller särskilda övergångsregler. För växthusod- lingen gäller att både den allmänna energiskatten och koldioxidskatten satts till 15 % av den generella skattesatsen för bränsle. Först år 1995 slopas den allmänna energiskatten för bränsle. Koldioxidskatten höjs däremot då till 25 % av den generellt skattesatsen.

I samband med riksdagsbehandlingen framhöll näringsutskottet i ett yttrande att den svenska växthusnäringen är utsatt för en hård import- konkurrens dels genom höga energiskatter, dels genom hög energiåt- gång till följd av ett kallare klimat. Även skatteutskottet framhöll att växthusnäringen är utsatt för en mycket hård importkonkurrens och anförde: ”Utöver högre energiskatter gör vårt kallare klimat att ener— giåtgången är väsentligt högre än för konkurrenterna. Växthusnäring- en kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter.”

7.7. Konkurrenspolitik

Den nuvarande konkurrenslagen(KL) trädde i kraft år 1983. Bakgrund- en till lagen var krav på skärpta konkurrensregler, speciellt möjlighet- er att ingripa mot konkurrensbegränsande företagsförvärv.

Syftet med KL är "att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens”. Konkurrensideologin är således ledstjärnan men det be- tyder inte att lagen syftar till att åstadkomma en fullständigt ohämmad konkurrens. I stället talas i lagens förarbeten om en effektiv konkur- rens, dvs. en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning som på längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjande av samhäl- lets resurser. Vissa begränsningar av konkurrensen anses således inte bara tillåtna utan kan vara förmånliga och rent av nödvändiga. Lag-

stiftningen riktas således enbart mot s.k. skadliga konkurrensbegräns- ningar.

Ett förslag till ny konkurrenslag har upprättats av Näringsdeparte- mentet under år 1992. Promemorieförslaget innebär att konkurrens- reglema i en ny svensk konkurrenslag utformas på i princip samma sätt som EG:s konkurrensregler i Rom-fördragets artiklar 85 och 86. Konkurrensreglerna för de rent svenska förhållandena får därmed i princip samma utformning som de konkurrensregler för handeln mel- lan Sverige och ett EFTA- eller EG-land som kommer att ingå i en planerad EES-lag.

Förslaget innehåller ett förbud mot avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som har till syfte eller resultat att konkurrensen på den svenska marknaden hind- ras, inskränks eller snedvrids på ett märkbart sätt. Från detta förbud skall undantag kunna medges dels i enskilda fall genom beslut av kon- kurrensmyndigheten, dels för grupper av avtal och samordnade för— faranden enligt särskilda föreskifter. Avtal eller avtalsvillkor liksom beslut som är förbjudna skall vara ogiltiga.

Förslaget innehåller vidare ett förbud mot varje missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden. Gemensamt för de båda förbuden är enligt förslaget att en överträd- else skall kunna medföra skadeståndsskyldighet samt kunna föranleda konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra med pågående överträdelse, dels åläggande att utge konkurrens- skadeavgift för en redan begången överträdelse. Det skall finnas möj- lighet för ett företag att efter ansökan hos konkurrensmyndigheten er- hålla en förklaring om att förbuden inte är tillämpliga (icke-ingripan- debesked).

Inom olika delar av den svenska ekonomin finns betydande inslag av konkurrensbegränsningar. Många marknader är s.k. oligopolrnark- nader med ett fåtal dominerande företag. Inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln finns exempel på detta. Vertikal integration mellan olika led i kedjan producent-konsument karaktäriserar också dessa branscher, liksom horisontella konkurrensbegränsningar i form av prissamverkan eller uppdelning av marknaden. Regleringar, inte minst på jordbrukets område, utgör en annan typ av konkurrensbe- gränsning.

Etableringshinder kan också förekomma. Ett exempel är kommuner— nas möjlighet att hindra etableringar med stöd av plan- och bygglag- en, vilket sätter stopp för fri konkurrens mellan livsmedelsbutiker. Handelshinder är också konkurrensbegränsande. Dessa kan ha formen av tekniska handelshinder eller kvantitativa restriktioner, importkvot— er, tullar och liknande.

Stordriftsfördelar driver fram stora företag och produktdifferen- tiering, som omöjliggör en enkel priskonkurrens. Resultatet blir i bäs- ta fall pressade kostnader resp. ökad valfrihet. Risken är att monopol- vinster uppstår. Stora samhällsekonomiska vinster skulle göras om de skadliga konkurrensbegränsningama kunde avskaffas. Detta är också den drivande tanken bakom den Europeiska Gemenskapens inre gräns- fria marknad. Ökad frihet, ökad konkurrens, ger enligt samstämmig expertis ekonomisk tillväxt. Ökad konkurrens anses också leda till läg- re priser. Som exempel kan nämnas den sänkning av realprisema på trädgårdsprodukter som kan noteras i förhållande till de reglerade jordbruksprodukternas priser under 1980-talet. Importkonkurrensen och ett ökat antal aktörer på den inhemska grönsaksmarknaden kan ha bidragit till prissänkningen.

7.8. EG:s jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP, Common Agricultural Policy) som i EG även omfattar trädgårdssektom syftar till att uppnå följande i Rom-fördraget angivna mål: * höjd produktivitet i jordbruket * skälig levnadsstandard för jordbrukarna (trädgårdsodlare in- kluderas i detta begrepp), * stabiliserad marknad, * tryggad livsmedelsförsörjning till rimliga priser för konsumen- terna. Den gemensamma jordhrukspolitiken består av en pris- och mark- nadsdel och en strukturdel.

7.8.1 Pris/marknadsdelen EG:s marknadsregleringar bygger på tre grundprinciper, nämligen: * en gemensam marknad med gemensamma priser, * gemenskapspreferens,

* gemensam finansiering. Den gemensamma marknaden har i princip uppnåtts i och med att tullar/införselavgifter och konkurrenssnedvridande subventioner o.d. avlägsnats i handeln mellan länderna. Alla medlemsländer har samma gränsskydd mot länder utanför Gemenskapen.

Gemensamma priser syftar på de institutionella priserna, dvs. stöd— priser av olika slag, och inte på faktiska marknadspriser vilka i prak— tiken kan variera avsevärt såväl inom som mellan medlemsländerna beroende på transportavstånd, konsumentpreferenser, s.k. gröna va- lutakurser m.m.

Gemenskapspreferens innebär att gränsskyddet (tullar, referens- priser) fastställs på en sådan nivå att EG-producerad vara ges en för- månsställning på EG-marknaden framför importerad vara.

Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter och/eller tullar, i några fall kompletterade med importminimipriser, samt interna inter- ventionsåtgärder och exportstöd utgör stommen i regleringarna för flertalet viktiga jordbruksvaror. Vissa sektorer är mer reglerade än andra (t.ex. fjäderfä- och äggsektorema) genom att man förutom gränsskydd och exportbidrag tillämpar privat lagringsstöd (för fläsk) eller som för bl.a. spannmål och mejeriprodukter genom interven- tionsköp. Intervention innebär att EG garanterar jordbrukaren (eller som för mejeriprodukter senare led) ett minsta pris. Från interven- tionslagren kan produkterna avsättas antingen på EG-marknaden vid en senare tidpunkt eller genom subventioner vid användning inom livs— medelsindustrin eller exporteras.

För frukt- och grönsaker tillämpas i princip samtliga instrument dvs. gränsskydd (i form av tull i vissa fall kombinerade med ett refe- rensprissystem ämnat att förhindra lågprisimport) och interventions- uppköp samt exportbidrag. Viktigt är här att konstatera dels att nivå- erna på dessa stödpriser i regel är avsevärt lägre i förhållande till marknadsprisema än t.ex. på spannmålsområdet, dels att samtliga in- strument till skillnad från t.ex. spannmålssektom inte används för he- la trädgårdssektom utan enbart till vissa produkter.

Om man bortser från de produkter som ej odlas i Sverige rör det sig endast om ett fåtal produkter. Exportbidrag utgår t.ex. till ett stort antal produkter varav endast äpplen och tomater torde vara av intres- se för svenskt vidkommande. lnlösenförfarandet omfattar något fler produkter (bl.a. blomkål och auberginer) men stödprisema är på en så låg nivå att interventionsuppköp ytterligt sällan i praktiken före- kommer t.ex. i Danmark eller kan antas bli aktuellt för svensk odling vid ett EG-inträde. EG:s marknadsreglering för färsk frukt och grön- saker har således begränsad direkt betydelse för svensk odling. Där— emot har inlösenprisema indirekt en viktig funktion i och med att EG genom intervention köper upp t.ex. spanska tomater som annars skul- le ha verkat prissänkande på den danska eller (vid ett EG-inträde) svenska marknaden. Till skillnad från i EG är varken frukt, grön- saker eller prydnadsväxter prisreglerade i Sverige. I EG finns vis- serligen exportminimipriser för blomsterlökar men de saknar i prak- tiken hetydelse varför prydnadsväxtsektom också i EG kan hävdas va- ra undantagen från intern prisreglering.

För en mer ingående beskrivning av vilka produkter som omfattas av EG:s målpriser, uppköpspriser, referenspriser och exportbidrag liksom av hur regleringen är uppbyggd hänvisas till JN/LBS rapport- serie 1991:7.

Det är också av stor betydelse för den svenska odlingens avsätt- ningsmöjligheter att det i EG finns en marknadsreglering för bear- betade frukter och grönsaker. Regleringen innefattar bl.a. export- bidrag, importlicens, produktionsstöd som betalas till livsmedelsindu— strin för att kompensera för merkostnader vid användande av EG- råvara och minimipris (som livsmedelsindustrin måste betala till pro- ducenten för att bli berättigad till ovan nämnda produktionsstöd) för ett begränsat antal produkter. Bl.a. ges stöd för vid användande av vin- bär som insatsvara, tomatkoncentrat till framställning av tomatjuice, Williamspäron och körsbär i sockerlag.

7.8.2. Strukturdelen

En översiktlig genomgång av de stödsystem som finns i EG visar på en rik flora av stödprogram, huvudsakligen baserade på nationell fi- nansiering men med EG—budgeten (FEOGA) som medfinansiär och

med gemensamt fastställda riktlinjer vad gäller t.ex. stödmetoder och maximal stödnivå.

Strukturpolitiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspo- litiken var under 1960-talet inriktad på att åstadkomma en allmän höj— ning av produktiviteten i EG:s jordbruk. Under 1970-talet började man också att genom mer riktade åtgärder åstadkomma utveckling av jordbruket i framför allt bergsområden och områden med sämre pro- duktionsförutsättningar. För fullständighetens skull bör också nämnas att EG:s regionalpolitska stöd omfattar trädgårdsföretagen i områden med dåliga förutsättningar för jordbruksproduktion samt ekonomiskt svaga landsbygdsområden.

Under 1980-talet tillkom ett antal produktionsbegränsande och ofta miljöförbättrande stödåtgärder (träda, extensifiering, omställning m.m.). Genom att trädgårdssektom omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken kan även trädgårdsföretag erhålla strukturstöd t.ex. investeringsbidrag och stöd till startande av producentorganisa- tioner.

Till följd av den nyligen beslutade reformeringen av EG:s jord- brukspolitik har ytterligare några stödformer tillkommit. I några fall som vissa miljö- och landskapsvårdsstöd är det fråga om nya stöd me- dan det i andra fall är fråga om en vidareutveckling och förändring av befintliga stöd. Det senare gäller t.ex. för förtidspensionering och skogsplantering. Det är här fråga om en kraftig utbyggnad och ett in- förande av högre maximala stödnivåer än tidigare.

En annan viktig skillnad mot tidigare är att dessa och andra komp— letterande åtgärder är obligatoriska i avseende att programmen skall genomföras i samtliga medlemsstater.

7.9. Uppfyllandet av de trädgårdspolitiska målen

Målen i den svenska trädgårdspolitiken kan sammanfattas i fyra punkter.

Mål 1: De som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekono— misk och social standard, som är likvärdig med den som erbjuds inom

andra näringar. Näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö.

Trädgårdsnäringens lönsamhetsutveckling sedan år 1979 har be- handlats i kapitel 6. Där redovisas att näringen, som verkat i inter-

nationell konkurrens har tvingats till långtgående rationiliseringar. Genom både avkastningshöjande och kostnadssänkande ågärder har företagens samlade täckningsbidrag kunnat hållas på i stort sett oför- ändrad real nivå. Variationen är dock stor både mellan företag och branscher samt mellan olika år bl.a. på grund av årsmånen

Samkostnadema, som främst utgörs av kapitalkostnade', har dock under de senaste åren ökat sin relativa andel av företagens otala kost- nader. Det är främst företag med hög skuldsättning, som på grund av det höga ränteläget, har fått det svårare.

Vad gäller de sociala ambitionerna har möjligheten att Jereda sta- digvarande åretruntarbete inom näringen ökat i växthumdling tack vare den tekniska utvecklingen, som möjliggör längre odlngsperiod. Allmänt sett har dock andelen helårsanställda minskat. Fort'arande till- hör många som arbetar inom trädgårdsnäringen de tillfällgt anställ- da, som behövs speciellt i samband med skörd och andra arbetsinten- siva, ofta relativt korta, perioder av odlingssäsongen. Burdenheten i trädgårdsföretagen har minskat med ökad automatisering.

Bättre arbetsmiljö har blivit resultatet av investeringari nya ma- skiner och annan teknik liksom av nybyggda växthus ocl andra ar- betslokaler. Restriktivare prövning av kemiska preparat, ninskad ke- mikalieanvändning och bättre hanteringsteknik har också förbättrat arbetsmiljön.

Med hänvisning till den beskrivning av utvecklingen son har redo- visats i kapitel 2—6 och till vad som här har anförts kan korstateras att målen är tillfredsställande uppfyllda.

Mål 2: Konsumenterna skall tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser.

Allmänt sett kan sägas att svensk trädgårdsnäring har blvit allt mer kvalitetsmedveten och anger kvalitet som sitt viktigaste konturrensme- del. Användningen av bekämpningsmedel ligger intematiorellt sett på en låg nivå. Statens livsmedelsverket (SLV), som genomfören omfatt- ande kontroll av grönsaker och frukt, har funnit att restsrbstansema av kemiska bekämpningsmedel är mycket låga.

Omfattande satsningar har gjorts både på ekologisk ocl integrerad produktion (se avsnitt 13.3). Även lagrings- och transporttetnikens ut- veckling har bidragit till att förbättra trädgårdsproduktemzs kvalitet.

Som beskrivs i kapitel 14 finns endast inom plantskoleonrådet samt för hallon- och jordgubbsplantor och potatis tvingande betämmelser

om sundhet. För plantskoleväxter gäller reglerna även kvalitet och sortäkthet. För frukt, grönsaker och blommor finns frivilliga regler för kvalitet. Reglerna har utarbetats av Frukt-, Grönsaks- resp. Bloms- terfrämjandet och tillämpas allmänt i odlings-, distributions- och han- delsled. Bl.a. tack vare dessa regler förbättras konsumenternas möj- ligheter att få trädgårdsprodukter av god kvalitet.

Konsumentprisutvecklingen har diskuterats i avsnitt 3.4. Bl.a. fram- går det av figur 3.2 att de reala priserna på grönsaker under tiden från år 1979 varit fallande eller oförändrade.

Målet kan anses vara tillfredsställande uppfyllt. Mål 3: I utlandet subventionerade produkter eller dumping skall inte få inverka på den inhemska produktionens omfattning.

Genom tullar har effekten av lågprisimport kunnat dämpas. Som framgår av kapitel 8 har tillfälliga överskottspartier av vissa produk- ter under kortare perioder avsatts till låga priser på den svenska mark- naden eftersom andra länder i Europa har haft högre gränsskydd. Det- ta kan i viss mån ha minskat odlingen av dessa speciella produkter i landet men har emellertid inte påverkat omfattningen av trädgårdspro- duktionen som helhet.

Målet kan därför anses tillfredsställande uppfyllt. Mål 4: Den förväntade konsumtionsökningen bör i första hand tillgodoses genom en utökad svensk produktion under den svenska od- lirrgssäsongen.

Av redovisningen i kapitel 4 om internationell konkurrens framgår att konsumtionen av frukt, grönsaker och blommor har ökat kraftigt i Sverige under 1980-talet.

För de flesta köksväxter har den inhemska odlingen en stor mark- nadsandel. Grönsaksimporten har dock ökat under 1980-talet. Under den svenska säsongen konkurrerar olika produktslag med importen i olika stor grad (Beträffande variationen mellan produkter se avsnitt 4.4). Importen av frukt har ökat ännu mer och både svenska äpplen och päron har minskat sina marknadsandelar. Inom prydnadsväxtsek- torn varierar de svenska marknadsandelama med produktslag. För krukväxter, i synnerhet blommande, har inhemsk produktion höga marknadsandelar medan för snittblommor, undantaget tulpaner, har

den svenska produktionen låga marknadsandelar.

Även om variationerna mellan olika produktslag är stora kan man sammantaget konstatera att den svenska produktionen i huvudsak har ökat sina marknadsandelar.

Målet kan därför anses vara tillfredsställande uppfyllt för de flesta produkterna

Huruvida de trädgårdspolitiska medlen bidragit till att uppfylla må- len behandlas i kapitlen om resp. medel.

8. Gränsskydd

8.1. Bakgrund

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för det svenska tull- skyddet för trädgårdsprodukter (enligt kapitel 6—8 i tulltaxan). Den del av gränsskyddet, som består av fytosanitära införselbestämmelser, behandlas i kapitel 14.

Trädgårdsnäringens gränsskydd härstammar från 1930-talet. De förändringar av gränsskyddet, som har förekommit under efterkrigs- tiden, har främst tillkommit inom ramen för Allmänna tull- och han- delsavtalet (GATT). Som en följd av dessa förhandlingar, och då framför allt av Kennedy- och Tokyo-rundoma, har tullfrihet införts för ett stort antal produkter som inte eller i liten omfattning odlas i Sverige. Ett bestående resultat är att huvuddelen av tullpositionema är GA'l'P-bundna, dvs. Sverige kan inte ensidigt införa eller höja tullsat-

sen utan att andra GA'IT-länder ges möjlighet att med stöd av GATT- bindningar antingen begära kompensation därför eller vidta motåtgär- der.

Översyner av gränsskyddet har gjorts vid ett flertal tillfällen. Frå- gan om gränsskyddet för den svenska trädgårdsnäringens produkter prövades ingående av 1974 års trädgårdsnäringsutredning, som för detta hade utgångspunkten att bibehålla tullskyddet på i stort sett oför— ändrad nivå men med betraktande av penningvärdesförsämringama under den tid utredningsarbetet pågått. Utredningens förslag, som framlades år 1979 och som innefattade såväl tullsänkningar som tull— höjningar, innebar totalt sett ett något ökat tullskydd. I syfte att värde- säkra tullnivåema föreslogs en övergång från de dåvarande vikttullar- na till värdetullar, i flera fall förenade med minimivikt-tullar för att möta lågprisimport.

Riksdagsbeslutet kom emellertid att innebära en övergång till i hu- vudsak värdetullar för alla trädgårdsprodukter utom för vissa, som kombinerades med minimivikt-tullar. För ytterligare några produkter bibehölls vikttullar i stället för värdetullar. Detta gällde för snittblom- mor av kontrollskäl och äpple, päron och vindruvor av handelspolitis- ka skäl. Omläggningen av tullarna (kapitel 6—8 i tulltaxan) genomför-

des per den 1 februari och den 1 juli 1980. Omläggningen innebar för- utom vissa justeringar av de tullbelagda perioderna en viss tullhöjning generellt och betydande höjning för några enskilda produkter. Höj- ningar av vissa GA'IT-bundna tullsatser kunde genomföras först efter utdragna förhandlingar med EG och andra berörda parter.

De under åren 1981 och 1982 genomförda devalveringama medför- de, enligt jordbruksutskottets yttrande 1983/84:34, en klar förbättring av näringens konkurrenskraft. Under 1983/84 motionerades från fle- ra håll, mot bakgrund av ökad importkonkurrens, om förstärkt eller med hänsyn till inflationen bibehållet tullskydd. I maj 1984 begärde riksdagen en översyn av tullskyddet för svensk trädgårdsnäring. Över- synen, som genomfördes inom regeringskansliet, avsåg ett 20-tal träd- gårdsprodukter och resulterade i en proposition, i vilken det uttalades att allmänna handelspolitiska skäl talade emot en generell förstärkning av gränsskyddet. Jordbruksutskottet delade regeringens uppfattning härvidlag. När det gällde tomater föreslogs i propositionen, till följd av en omfattande lågprisimport under sommarmånaderna, en höjning av minimivikt-tullen från 70 till 100 kr/lOO kg under tiden den 1 juli—30 september.

Mot bakgrund av att en svensk GATT-bindning förelåg för denna tullposition förutsattes förhandlingar inom GA'IT-avtalet. Dessa för- handlingar resulterade i att Sverige avstod från en höjning av minimi- vikttullen med 30 kr/lOO kg. Samtidigt minskade EG under ovan nämnda tidsperiod den restitution, som utgick vid export till Sverige med motsvarande belopp. Jordbruksutskottet (JoU 1986/87:20) ut- tryckte våren 1987 uppfattningen att trädgårdsnäringen då hävdade sig tämligen väl i den internationella konkurrensen. Även två år se- nare kunde jordbruksutskottet (JoU 1988/893) konstatera att gräns- skyddet för trädgårdsnäringens produkter under rådande förhållanden fick anses väl avvägt. Alltsedan början på 1950-talet skyddades svenska äpplen och päron av kvantitativa restriktioner innebärande att import inte tilläts under svensk försäljningssäsong. I slutet av 1980-talet begärde USA i en framställan till Sverige att nämnda importrestriktioner skulle upphö- ra, eftersom man ansåg att de ej var förenliga med GATT:s regel- verk. Man tillkännagav att man annars skulle ta upp frågan för pröv— ning i GA'I'T. Inför risken av ett negativt GATT-utslag valde Sverige att förhandla fram ett nytt importsystem utan inslag av kvantitativa

restriktioner. Dessa förhandlingar fördes med USA, EG och Ungern. För äpplen och päron tillämpas en avtrappad tullskala, som innebär att högre tull tas ut vid låga jämfört med vid höga importvärden. I

samband med införandet av det nya importsystemet beslutades om en särskild bidragsram om 12,5 miljoner kronor under åren 1989—1991

för bl.a. strukturåtgärder i fruktodlingen (röjningsstöd). I dag har med stöd härav ca 1 000 ha äldre fruktodling röjts bort, vilket motsva- rar ungefär 40 % av totalytan. En hel del har återplanterats enligt mo- derna metoder.

Härutöver kan nämnas att vissa mindre tulljusteringar av tullteknisk natur dessutom har ägt rum vid övergången till ett internationellt har-

moniserat tullklassificeringssystem.

8.2. Preferensarrangemang innebärande tullnedsättning eller tullfrihet

Det svenska gränsskyddet för trädgårdsprodukter består av vikttullar, värdetullar eller värdetullar i kombination med minimivikt-tullar för vissa centrala produkter.

Det svenska tullskyddet har som grundregel varit icke-diskrimine- rande i det avseendet att tullsatsen och den tullbelagda perioden varit densamma oavsett varans ursprungsland. Ett traditionellt undantag från denna huvudregel har varit Sveriges förmånsbehandling av u-länder upptagna på den s.k. GSP-listan (Gene- ralized System of Preferences). Förmånsbehandlingen innebär att noll- tull tillämpas mot dessa länder. Här kan jämföras med EG—länder m.fl., som har liknande preferenser gentemot u-länder men till skill- nad mot Sverige är tullpreferensema ofta begränsade till på förhand

fastställda kvantiteter (kvoter). Varuomfattningen i Sveriges GSP-sy- stem har utvidgats i samband med handelspolitiska förhandlingar, som

senast innebär främst OSP-tullfrihet under vissa vinterrnånader för rosor och nejlikor. Tidigare har sådan tullfrihet medgivits för bl.a. meloner och vindruvor samt vissa förädlade fruktträd.

Genom frihandelsavtalet med Sverige år 1972 medgavs EG tullned- sättningar vid export av bl.a. vissa trädgårdsprodukter. Dessa förmån— er har även kommit att utsträckas till EFTA-statema, som också om- fattas av några ytterligare tullkoncessioner av mindre betydelse.

För osockrade äpple- och päronkoncentrat infördes i samband med införandet av en värdetull den 1 juli 1982 en tullfri kontingent om 4 200 ton årligen för varor med ursprung i EFTA—ländema. Kontingen- ten är för närvarande fördelad med 4 100 ton på Österrike och med 100 ton på Schweiz. För saft av svarta vinbär finns också en motsvar- ande EFTA-kvot för närvarande fördelad på Österrike, med nedsatt tull (5 %) för en kvantitet om 400 ton.

Genom det bilaterala jordbruksavtalet med EG och framför allt ge- nom Cohesionsavsnittet i EES-avtalet och därefter genom Sveriges bi- laterala avtal med ett antal länder medges ett antal tullpreferenser på trädgårdsområdet. Det rör sig främst om produkter som ingår i Sveriges GSP-system. Bilaterala förhandlingar har hittills utöver EG förts med Turkiet, Israel, reforrnstater i Östeuropa och de tre baltiska staterna. I vissa fall har avtalen redan trätt i kraft medan det i andra fall pågår fortfarande förhandlingar. Det har dock i huvudsak ej varit fråga om tullkoncessioner under odlingssäsongen för produkter av central betydelse för den svenska trädgårdsnäringen. Det lär bli aktu- ellt för Sverige att ingå fler sådana bilaterala avtal.

Även i GATT- och UNCTAD-sammanhang finns, inte minst från u—länder, liknande önskemål om svenska tullsänkningar på trädgårds- området.

8.3. Internationella jämförelser

8.3.1 Norge Gränsskyddet för frukt och grönsaker baseras främst på kvantitativa importbegränsningar och tullar men för potatis används i viss utsträck- ning även införselavgifter. De kvantitativa importbegränsningama för bl.a. frukt och grönsak- er (inkl. potatis) upphör att gälla när det inhemska priset under två på varandra följande veckor överstiger en övre prisgräns, 10—15 % över ett genomsnittspris, som årligen fastställs i jordbruksavtalet. I praktik- en kan en uppmjukning av begränsningen ske redan innan den övre prisgränsen uppnåtts. För frukt, grönsaker och potatis gäller dess- utom att importen släpps fri under tidsbegränsade perioder när inga eller ringa kvantiteter inhemskt odlade produkter finns på marknad- en.

Ett motsvarande system med tullar och kvantitativa importrestrik- tioner finns avseende produktionssäsongen för den norska odlingen av viktigare krukväxter och snittblommor.

Norges gränsskyddssystem är för närvarande föremål för översyn och i det norska GA'l'f—förhandlingserbjudandet i den alltjämt pågåen- de Uruguay—rundan har vissa ändringar aviserats. Förändringarna in- nebär ett minskat inslag av kvantitativa importregleringar och ökad användning av tull/tullekvivalentsystem.

8.3.2. Finland

Gränsskyddet för frukt, grönsaker (inkl. potatis) och prydnadsväxter består av förhållandevis låga tullar (vikt- och/eller värdetullar) och av kvantitativa importbegränsningar. Denna kvantitativa importregle- ring, som är av mycket större betydelse än tullskyddet, tillämpas un— der den finska odlingssäsongen. För trädgårdsprodukter, som är av- sedda som insatsvaror i livsmedelsindustrin, är den kvantitativa im— portregleringen ej avhängig odlingssäsongen utan i stället fastställs vis- sa maximala kvantiteter som får importeras under året. Det kan note- ras att tillämpningen av de kvantitativa importrestriktionema varierar beroende på produkt. Exempelvis är snittblommor i högre grad än krukväxter föremål för kvantitativ importreglering vilket är en av förklaringarna till skillnaderna i självförsörjningsgraden. Självför- sörjningsgraden i Finland uppgår enligt finska trädgårdsbranschens informationscenter till 80 % för växthusgrönsaker och snittblommor och 90 % för frilandsgrönsaker och bär, som ej går till livsmedelsin- dustrin. För krukväxter är självförsörjningsgraden uppskattningsvis 50 % medan den för plantskolesektonr uppgår till ca 65 %.

8.3.3. EG

EG har gentemot tredje land ett gränsskydd i fortn av tullar för träd- gårdsprodukter. Härutöver tillämpas för ett antal färska och kylda va- ror i EG även ett referensprissystem till skydd mot lågprisimport från tredje land samt även vissa kvantitativa restriktioner. Referenspris- systemet omfattar 11 frukter och 7 grönsaker, som har bedömts vara särskilt känsliga. I vissa fall, som t.ex. aprikoser, gäller referenspriset endast två månader under året medan det för äpplen rör sig om hela

året. Referenspriser beräknas en gång om året på basis av föregående års referenspris och det aritmetiska medelvärdet av de senaste årens representativa producentpriser från odlingsområden med de lägsta no- teringarna i varje land. Vidare beaktas utvecklingen av produktions- kostnadema vid kommissionens beslut om referenspriser. De av Minis— terrådet antagna reglerna för fastställandet av referenspriset innebär att detta ej kan understiga föregående års nivå. I praktiken höjs refe- renspriset något varje år. När referenspriset fastställs specificeras det dock månadsvis. Detta referenspris jämförs, varje dag för varje pro- dukt och varje ursprungsland, med ett importpris på de representativa importmarknadema, i Danmarks fall Köpenhamn. Om minst 30 % av en importkvantitet från ett tredje land under två på varandra följande dagar, efter avdrag från tull, prismässigt underskrider referenspriset med 0,6 Ecu/lOO kg beslutar EG:s förvaltningskommitté för frukt och grönt om en utjämningsavgift gentemot det exporterande landet, vilken enligt förordningen skall uppgå till mellanskillnaden. Denna "straffavgift" avskaffas när importpriset under två på varandra följan- de dagar är i nivå med eller överskrider referenspriset. Utjämningsav- giften tas bort, om det på EG-marknaden ej noterats några priser för aktuell produkt och land under sex på varandra följande dagar.

Referensprisema ligger ofta på en hög nivå och verkar därför be- gränsande gentemot lågprisimport.

Som framgår av bilaga 2 har medlemsländerna också tillåtits att un- der begränsade delar av året tillämpa kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande effekt om dessa var i bruk den 1 janu- ari 1970 (1980 för Grekland).

Kommissionen har föreslagit, som en del i förverkligandet av den gränsfria inre marknaden, avskaffande av dessa restriktioner men än- nu föreligger inget rådsbeslut härom.

Importlicensiering har tidvis införts i syfte att övervaka och begrän- sa importen av äpplen från den södra hemisfären och detta har varit föremål för kritisk granskning i en GA'I'F—panel Chile/EG. Numera använder man sig oftare av s.k. frivilliga exportbegränsningsavtal, som i regel innebär att exportlandet tillser att leveranserna till EG in- te överstiger vissa på förhand fastställda kvantiteter.

EG har gjort ett stort antal koncessioner på trädgårdsområdet gente- mot ett flertal utvecklings- och medelhavsländer samt genom s.k. inte-

rimsavtal med refortnstater i Europa. Avtalen gäller färska och bear- betade frukter och grönsaker, blommor och plantor.

Härigenom kommer dessa länder i åtnjutande av reducerade eller suspenderade tullar. För många produkter torde det höga tullskyddet i praktiken vara av mindre betydelse på grund av nämnda preferensar- rangemang.

8.3.4 Jämförelser mellan Sverige och EG Eftersom gränsskyddssystemen i Sverige och Norge/Finland i grund- en är så olika är det föga meningsfullt med en produktvis tulljämför- else. EG har liksom Sverige ett system med värdetullar, som för vissa för den inhemska odlingen viktigare produkter kompletteras med mi- nimivikt-tullar. Till skillnad mot Sverige tillämpar EG för vissa frukter och grönsa- ker också ett referensprissystem, som effektivt motverkar uppkomst- en av lågprisimport. Svenska importpriser för tomater och gurka un- derstiger periodvis motsvarande referenspris i EG. Om Sverige hade varit EG-medlem skulle detta ha föranlett införande av utjämningsav- gift. Något motsvarande gränsskydd mot lågprisimport tillämpas inte i Sverige. I viss utsträckning tillämpas i EG importbegränsning med hjälp av licenser på prydnadsväxtområdet Tullnivån är ofta, men långt ifrån alltid, högre i EG än i Sverige. Den främsta skillnaden är dock att perioder med tullfrihet eller tull- nedsättning förekommer betydligt större del av året i Sverige. Att så är fallet bör ses i ljuset av att den sammantagna odlingssäsongen givet- vis är längre i de 12 EG-statema än i Sverige. Ett stort antal tullprefe- renser har medgivits i såväl Sverige som EG. För en varuvis tulljämförelse hänvisas till bilaga 3. Sammantaget får Sverige anses ha en i jämförelse med EG, för att inte nämna övriga EFTA inkl. Norge och Finland, förhållandevis libe- ral importregim.

8.4. Gränsskyddets betydelse

8.4.1 Generella slutsatser och utvärderingar av 1979 års riksdagsbeslut Huvuddelen av det svenska konsumtionsutrymmet av frukt (ca 97 %), grönsaker (ca 50 %) och prydnadsväxter (ca 60 %) importeras. I det- ta avsnitt diskuteras endast den del av gränsskyddet, som består av tull- skydd. Det bör dock redan här betonas att växtskyddsbestämmelsema i praktiken utgjort en inte obetydande del av det sammantagna gräns- skyddet på prydnadsväxt— och plantskoleområdet. Som framgår av ka— pitel 14 förväntas avsevärda förändringar av växtskyddsbestämmelser- na till följd av internationella avtal och ett EG-inträde. Ett förväntat borttagande av det generella införselförbudet för päronpestvärdväxter innebär t.ex. kraftigt ökad importkonkurrens för den svenska plant- skolenäringen, eftersom den svenska odlingen av päronpestvärdväxter (som utgör en fjärdedel av den totala plantskolenäringen) har byggts upp utifrån och baserats på den marknadssituation, som har följt av frånvaron av importmöjligheter från viktigare konkurrentländer där päronpest förekommer. Tullskyddet, som varierar mellan olika tullperioder under året, ut— gör under huvudsaklig svensk odlingssäsong 17—20 % av importvär- det för produkter, som i stor utsträckning odlas i Sverige exempelvis tomat, gurka, lök och salladskål. För dessa produkter finns utom för salladskål också minimivikt-tullar som ger ett visst skydd mot lågpris- import. För produkter som sallat. blomkål, vitkål, morötter och flera köksväxter är tullskyddet ungefär 10 % under svensk högsäsong eller i vissa fall som för morötter under hela året. På snittblomsområdet, där vikttullar uttas, uppgick den genomsnittliga tullincidensen för ro- sor och nejlikor den 1 mars—30 september 1991 till 12 % av import- värdet. För krukväxter uttas tull året runt om 8 % av importvärdet. För jordgubbar uttas under huvudsaklig svensk odlingssäsong tull om 14 %. För äpplen och päron tillämpas en avtrappad tullskala, som in- nebär att högre tull uttas vid låga importvärden än vid höga import- värden. EG:s exportbidrag uppgick i slutet av juni 1992 till ca 7 öre/kg för tomater vid export till Sverige och ca 30 öre/kg vid export till övriga länder resp. 36 öre/kg för äpplen. Under denna period tillämpas det ovan beskrivna tomat-arrangemanget med EG.

Gränsskyddet för trädgårdsprodukter är betydligt lägre än för jord- bruksprodukter. Som exempel kan nämnas spannmål där den genom- snittliga importavgiften för perioden 1986—89 för vete utgjorde 87% av motsvarande importvärde. Eftersom importen avser amerikansk kvalitetsvete utan motsvarighet i Sverige är det mer rättvisande att jämföra med EG-kornmissionens noteringar för vete. Med denna be— räkning (EG-kommissionens notering är lägsta importpris till konti— nental hamn) är avgiftsincidensen 132 %. Väljer man ett annat spann- målsslag eller annan jordbruksprodukt erhålles en högre avgiftsinci- dens. Till skillnad från vad som är fallet på jordbruksområdet är dock endast ett fåtal av de produkter, som uppbär exportbidrag i EG, före- mål för gränsskydd eller odling av större betydelse i Sverige.

1974 års trädgårdsutredning bedömde att den dåtida efterfrågan på trädgårdsprodukter skulle komma att öka. Utredningen ansåg att det fanns goda förutsättningar för trädgårdsproduktion och att den ökan— de efterfrågan borde kunna tillgodoses genom utökad svensk produk- tion. Utredningen tick rätt så till vida att produktionen och avkastning- en per ytenhet såväl i växthus som på friland och specialiseringen samt den svenska odlingens marknadsandelar på vissa områden har ökat. Samtidigt kan konstateras att utvecklingstendensema under den senaste 10-årsperioden också inneburit att antalet odlare liksom den odlade arealen har minskat.

En närmast exceptionell situation har förekommit tidvis under 1992 med betydande överskottsproduktion av många trädgårdsproduk- ter i Sverige och övriga Europa. Som en följd härav har priset på många trädgårdsprodukter fallit markant på den svenska marknaden jämfört med tidigare år.

I 1979 års riksdagsbeslut uttalades att i utlandet subventionerade produkter inte skulle få inverka på den inhemska produktionens om- fattning. Här kan, vad gäller statsstöd genom exportbidrag, konstate- ras att Gemenskapens exportbidrag till produkter, som också odlas i Sverige, varit av sådan begränsad storleksordning att det uppvägts av svenska minimivikt-tullen om 50 öre/kg eller under högsäsong 70 öre/kg för tomater. Även för äpplen är det svenska tullskyddet ut- format för att motverka subventionerad eller på annat vis uppkomm- en lågprisimport. För de produkter, som i kombination med värdetul- lar har minimivikt-tullar, har tullskyddet fyllt sin funktion även om minimivikt-tullen givetvis inte gav samma skydd mot lågprisimport

från länder med ej jämförbara produktionsekonomier, främst de f.d. öststaterna, på samma sätt som t.ex. EG:s referensprissystem med im- portminimipriser.

Sammantaget får dock tullskyddet i stort sett anses ha bidragit väl till uppfyllandet av de trädgårdspolitiska målsättningarna även om låg— prisimport, och då särskilt av produkter enbart belagda med värde- tull, ibland utgjort ett mer omfattande problem än vad som förutsågs av 1974 års trädgårdsutredning.

8.4.2. Produktexempel

Ovan fördes en generell diskussion för hela trädgårdssektom. Mot bakgrund av att sektorn är mycket heterogen kan det finnas anledning att diskutera gränsskyddets betydelse för någon enskild produkt.

När det gäller en del produkter, som enbart har värdetull, har till- fälliga överskottspartier, inte bara från öststaterna, periodvis avsatts till låga priser på den svenska marknaden just på grund av avsaknaden av motsvarande gränsskyddsinstrument som i alternativa marknader i Europa (referensprissystem i EG, kvantitativa importrestriktioner i grannländerna Norge och Finland).

Av vitkål från EG-ländema, som i och för sig ej subventioneras med exportbidrag, har tillfälliga överskottspartier funnits på den svenska marknaden. Odlarorganisationer i t.ex. Tyskland har, för att undvika prisfall på den egna marknaden, exporterat överskottspartier till Sverige trots att man här erhåller låga priser. Även om man skulle bortse från importens inverkan, är den interna svenska prisbildningen av vitkål instabil och i hög grad präglad av en splittrad utbudssitua— tion. Detta beror på att huvuddelen av odlingen utförs av jordbruka- re, som har vitkål som en marginalgröda vissa år. Den del av trädgårds- odlingen som är inriktad och specialiserad på just vitkål och som in- vesterat i egna lagerbyggnader med sikte på försäljning under vårkan- ten kommer härigenom att möta en mycket svårförutsägbar och under säsongen instabil prisbild.

Med tanke på att marknadssituationen varierar beroende på pro- dukt, är det svårt att utifrån enskilda produktexempel dra några slut— satser, som kan utsträckas till att gälla generellt för hela sektorn men för den svenska odlingen av vissa produkter, som t.ex vitkål, tycks det

vara svårt att återta marknadsandelar när väl ett importmönster har etablerats.

8.4.3 Andra aspekter på gränsskyddet Ovan har främst diskuterats gränsskyddets betydelse för den inhemska odlingens konkurrenskraft. Det finns speciellt på trädgårdsområdet an- ledning atti en gränsskyddsöversikt också uppmärksamma att övertag- andet av EG:s gränsskyddssystem kan få påtagliga konsument- och budgetaspekter. Det normala tullskyddet (kapitel 6—8 i tulltaxan) för oaktat förekommande tullpreferenser ökar vid ett EG-inträde. För konsumentema innebär detta att produkter, som inte odlas inom lan- det (bananer, citroner och kiwifrukter m.m.), fördyras genom tullbe— läggningcn. När det gäller den fiskala aspekten kan konstateras att EG har ett system, som innebär att nio tiondedelar av medlemsländemas tullintäkter tillfaller FIG-budgeten. Värdet av tullintäktema för träd- gårdsprodukter (kapitel 6—8 i tulltaxan) exkl. beredningar (kapitel 20 i tulltaxan) uppgick till ca 183 miljoner kronor år 1990 resp. 213 mil- joner kronor år 1991. I december 1991 presenterade GATTzs generaldirektör ett förslag till överenskommelse på jordbruksområdet, vilket legat till grund för de fortsatta förhandlingarna. Ett eventuellt avtal baserat härpå skulle innebära gränsskyddsneddragningar om minst 15 % för varje enskild tullposition och genomsnittligt om minst 35 % för jordbrukssektorn där trädgård inkluderas. En eventuell GA'I'P-uppgörelse baserad på detta förslag kommer för övrigt också att innehålla regler om bl.a. inhemska stödåtgärder, med irmebörd att vissa sådana stöd måste reduceras och att införande av nya stödåtgärder försvåras. Vissa andra stödformer kan på särskilt angivna villkor komma att undantas från neddragningskrav (i s.k. grönt stöd). Hit kan komma att räknas olika former av investerings- stöd.

u-ul _:-"-:-' J.F. ;

'mwm warm Mmmhmmm ' ' T-u' rim-111. .'»» 11—11'9'11'. alm 11.11 £»L"1. - .1» .'||»» 1'»' - » ! .,."rttr'u nizupr'itthi.

H.. 11.114. ...m t1:r uret ankan?» 1.1 | ....— '1-"1'."1'l = .'» . " lil! mat:-tunna w uu Willma-uma _ W&Wawm ... mwmwawmwmwmmå ' . gamut man—Hmm Mmmm-mag tu i. JL ärft- -mmmt samaa; & iml institut—humrar: i!: 5111 en (muut nå- & Lqum- mazarin Hannon tatt .'tnt

1" to.. |::- ".. "Un-31.1. .eu,- L 1 1-rt. lll-'un' h." nm", HM "913151 MM EMM. tillitstfr'nmq IHE . _

italian mamamWWmu -. .cauiltttattttttllmtatrm iånamumihulémm tim " 1L'.-;!iiierrjgefr1ai:i::mn nh'miartqt'ium'tmmhutitm ." ' ma'rw rate matte: som WWW- ' mamma—ma att; mwmwmi zp' » —» 1 ' mammut» QWMM'WN 11- :» iwwmmwm mia. »' . ' ' sammma” m.m-smitt 1 mmwwtmmmm'l ' — .... »— .- . cui 11.1-Lima 'i' -trigmm' nu mm m "331315. 111 mesäglul ' 35115- .T imam! war.-wii. - :'531'7" ' "Vlfu 1111. .i' 51; wi. mmm-luntammeu 1. ir: ' 4; H” www.fh- dukt. &! tid i"!!! m 113616 måla FfDÖU'A'I' lit.;"ft'l drum” am. 51.41 run ..t tiär'm till =" gillt-. gamut :1.. F- 'S-li' årig-in få.—tim 3915ij tavlingen 3.1.-iris.! produkt-tu som LL: r nkåtw'h

9. Finansiellt stöd till trädgårdsföretag

9.1. Stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

Det trädgårdspolitiska beslutet år 1979 innebar att statligt finansierings- stöd till trädgårdsnäringen kan lämnas till åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning av företaget, till nyeta- blering och till förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt, som bi- drar till att syftet med trädgårdspolitiken uppfylls.

Tillämpningen av 1979 års beslut om finansiellt stöd regleras ge— nom förordningen (1979z427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Stöd enligt denna förordning kan lämnas som allmänt rationaliseringsstöd i hela landet. Detta stöd utgår dels som statlig gai ranti för lån dels som statsbidrag. Statsbidrag lämnas antingen i form av ett direktbidrag eller i form av ett ränte- och amorteringsfritt av— skrivningslån. Om alla villkor som är förknippade med ett sådant lån är uppfyllda avskrivs detta efter 10 år. Under perioden 1979—1987 kunde också regionalt stöd i norra Sverige i form av statsbidrag utgå enligt denna förordning. Stödgivningen administreras av Statens jord- bruksverk (SJV) och länsstyrelserna (tidigare Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndema).

Förordningen inleds med allmänna förutsättningar för att erhålla stöd. Statligt stöd kan sålunda enligt dessa bestämmelser utgå såväl till enskilda personer (en eller flera) som till juridiska personer (ekono- misk förening, handelsbolag eller aktiebolag). Förutsättningen är att minst en person får sin huvudsakliga inkomst från trädgårdsföretaget.

För att statligt stöd skall utgå för en viss åtgärd måste dessutom gäl- la att:

* åtgärden är lämplig från marknadssynpunkt och allmän synpunkt (sysselsättningseffekten skall ges stor tyngd), * företaget har eller inom en nära framtid väntas få godtagbar lön- samhet, * den som är ansvarig för driften har tillräckliga kunskaper, * åtgärden inte kan genomföras på skäliga villkor utan stöd.

9.1.1. Lånegaranti

Någon högsta gräns för garantilånen finns inte. Tillfredsställande sä- kerhet skall dock ställas för alla former av garantilån. De flesza kredit- inrättningar lämnar garantilån. Räntan är i stort sett densamma som för bottenlån.

Tabell 9.1

Lånegarantier enligt förordningen om statligt stöd till trädgårdsnär- ingens rationalisering

Beviljade belopp i hela riket i miljoner kronor

Garantier för Rationalisering Förvärv Drift Totalt Bud getår Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp 1980/81 102 33,9 13 3,4 49 6,9 1664 44,2 1981/82 118 38,3 14 4,3 42 7,3 174 49,9 1982/83 94 33,0 10 2,5 19 3,7 123 39,2 1983/84 74 28,5 15 3,3 24 4,4 113 36,2 1984/85 81 34,5 14 5,1 25 4,3 120 43,9 1985/86 56 27,0 6 2,9 11 2,4 73 32,3 1986/87 31 16,7 2 0,4 10 1,8 43 18,9 1987/88 35 17,7 6 1,2 13 3,9 54 22,8 1988/89 26 14,3 1 0,7 6 3,4 33 18,4 1989/90 15 5,2 1 0,4 11 5,1 27 10,7 1990/91 18 13,9 3 0,7 17 7,5 38 22,1 1991/92 11 5,7 1 0,9 11 5,5 23 12,1

Rationaliseringslån gäller för åtgärder som gör driften billigare och effektivare och som varaktigt förbättrar mark, ekonomibyggnad- er eller andra anordningar. Exempel är om-, till— och nybyggnad av växthus och andra ekonomibyggnader, installation av regleringsutrust- ning för temperatur, ljus och fuktighet, växthusinredning, täckdik- ning, anläggning av vägar och parkeringsplatser, stängsel. omplante- ring och nyplantering.

Amorteringstiden är högst 30 år för fruktodlingar och högst 20 år i övriga fall. Den amorteringsfria tiden är högst 6 år för investering i fruktträd och högst 3 år i övriga fall.

Förvärvslån är ett garantilån för förvärv av trädgårdsföretag el- ler mark för att starta trädgårdsföretag. Också för köp av tillskotts- mark kan man få statlig lånegaranti.

Amorteringstiden är högst 30 år. Vid förvärv av företag där växt- hus utgör en stor del av värdet är i regel amorteringstiden kortare, vanligen 20 år. Den amorteringsfria tiden är högst 3 år.

Driftslån är garantilån för köp av inventarier eller för anskaff- ning av rörelsekapital. Garanti för driftslån kan lämnas vid start av fö- retag, då produktionen läggs om i betydande grad, då ett företag utvid- gar och då ny teknik införs i företaget. Lånegaranti kan också lämnas vid tillfälliga likviditetssvårigheter som brukaren inte har kunnat råda över.

Amorteringstiden för driftslån är högst 15 år. Amorteringsfri tid är högst 6 år för fruktodlingsföretag och högst 3 år för övriga före- tag.

Maskinlån är garantilån till inköp av alla slag av trädgårdsmaski- ner, som skall användas gemensamt av flera trädgårdsföretag, och till investering i byggnader för sådana maskiner. Lånegaranti kan också lämnas då en maskinhållarrörelse startar, byter ägare eller gör en stör- re utvidgning. I låneunderlaget kan också behovet av rörelsekapital in- räknas.

Amorteringstiden för maskinlån är högst 10 år. Högsta amorterings- fria tid är 1 år, räknat från första lyftningsdagen.

Lån för insats i vissa sammanslutningar. Garanti för län kan lämnas till insats i sambruksföreningar eller i sammanslutning för ge- mensam lagring eller hantering av trädgårdsprodukter, om samman- slutningen irmebär en ändamålsenlig, gemensam drift. Också för för- värv eller lösen av sådan insats lämnas lånegaranti.

Amorteringstiden för lån till insats eller till förvärv och lösen av så- dan är högst 15 år. Högsta amorteringsfria tid är 3 år.

9.1.2 Statsbidrag Statsbidrag kan fram till utgången av budgetåret 1992/93 lämnas i he- la landet till investeringar som från samhällets synpunkt är särskilt an- gelägna: * bidrag till energibesparande åtgärder, * bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar, * bidrag till investeringar i ny teknik.

Tabell 9.2 Statsbidrag enligt förordningen om trädgårdnäringens rationalisering enligt förordningen om trädgårdsnäringens rationalisering

Beviljade belopp i hela riket i miljoner kronor per budgetår

Bidrag till ny teknik Bidrag till energi- Totalt besparande åtgärder Ant. bev. Bev. Ant. bev. Bev. Ant. bev. Bev.

bidrag bidrag belopp bidrag belopp 1980/81 31 0,4 283 9,7 314 10,1 1981/82 24 0,4 179 7,4 203 7,8 1982/83 24 0,2 153 4,8 177 5,0 1983/84 15 0.5 200 5,0 215 5,5 1984/85 17 0,06 181 5,0 198 5,06 1985/86 18 0,6 165 4,3 183 4,9 1986/87 19 0,7 69 1,5 88 2,2 1987/88 22 0,9 101 4,3 123 5,2 1988/89 16 1,1 78 2,8 94 3,9 1989/90 10 0,6 74 2,7 84 3,3 1990/91 11 1,1 72 3,9 83 5,0 1991/92 9 0,5 44 2,4 53 2,9

Källa: Lantbruksnämndemas verksamhetsstatistik

Bidrag till energibesparande åtgärder

Bidrag lämnas till trädgårdsföretag för investeringar som möjliggör användning av andra bränslen än olja eller har energibesparande ef- fekt. Bidrag för dessa ändamål beviljas som direkta statsbidrag.

Huvudsyftet med bidraget är att minska oljeförbrukningen i landet. Exempel på åtgärder som berättigar till stöd är:

* energibesparande väv, * utbyte eller ändring av värrnepanna och eldningsaggregat samt in- stallation av annan nödvändig utrustning för övergång till annat bränsle (dock ej kol), * fasta isoleringåtgärder i växthus och andra driftsbyggnader, * vindskydd och läplantering, * byte av enkelglas mot t.ex. isolerglas, * övergång till utnyttjande av spillvärrne. Bidrag kan lämnas med högst 35 % av den godkända kostnaden för åtgärden. För närvarande tillämpas dock lägre bidragsprccent. Den lägsta kostnaden, som berättigar till bidrag, är 3 000 kr. Bidraget får inte överstiga 100 000 kr för varje projekt.

Bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar Bidraget lämnas för introduktion av ny ännu ej prövad teknik för ef- fektivare energianvändning. Bidrag lämnas med högst 50 % av den godkända kostnaden för åtgärden. Den lägsta kostnaden som berätti- gar till bidrag är 5000 kr. Bidrag utgår i första hand för mindre pro- jekt (kostnad upp till 100 000 kr). För större projekt kan bidrag läm— nas av Energiverket.

Bidrag till investeringar i ny teknik Bidraget utgår till investeringar, som innebär för trädgårdsnäringen ny teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt fram- står sorn angelägen men som från den enskildes synpunkt framstår som särskilt riskfylld.

Bidraget lämnas med högst 25 % av den godkända kostnaden för åt— gärden, dock högst 250 000 kr. Bidrag utgår inte med lägre belopp än 5 000 kr.

9.1.3. Regionalt rationaliseringsstöd

I vissa delar av landet kunde under perioden 1979—1987 bidrag utgå som regionalt rationaliseringsstöd. Det gällde trädgårdsföretag i Norr— bottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt i Ljus- dals, Malungs, Vansbro, Älvdalens och Torsby kommuner.

Bidraget var avsett för större investeringar i bl.a. byggnader, inred- ningar och markanläggningar och det lämnades med högst 25 % av den godkända kostnaden för åtgärden. Om särskilda skäl förelåg kun— de bidrag utgå med 40 %, dock högst 400 000 kr. Maximala bidrag som kunde beviljas var 250 000 kr resp. 400 000 kr.

9.1.4 Förluster till följd av lånegarantier för trädgårds- näringens rationalisering Statligt stöd till trädgårdsföretag i form av lånegarantier föregås av en noggrann prövning grundad på ingående kalkyler över företagets lönsamhet och likviditet. Tillfredsställande säkerhet skall också ställas för alla former av garantilån. Detta medför att statens förluster på

grund av lånegarantier har kunnat hållas på en låg niVå. Vissa för träd- gårdsnäringen ogynnsamma år kan dock förlusterna bli betydande som framgår av tabell 9.3. Förlusterna är av tre typer. För det första förorsakas huvuddelen av dessa genom konkurser. För det andra kan staten gå med på ett ackordsförfarande i de fall en sådan lösning blir billigare för staten än konkurs. Ett tredje fall är då det är uppenbart att ett företag inom en nära framtid kommer att gå i konkurs och då staten är den enda fordringsägaren, som skulle förlora på konkurs, kan följande förfarande tillämpas. Staten löser hos banken en så stor del av garantilånet, som behövs för att företaget skall kunna drivas vi- dare. Det lösta beloppet används formellt till ett ränte— och amorterings- fritt villkorslån, som kan återkrävas om företagaren framledes får en förbättrad ekonomi. Denna lösning, som något oegentligt brukar be- nämnas eftergift, kan endast tillämpas om det är uppenbart att den blir billigare för staten än en konkurslösning.

Tabell 9.3 Täckande av förluster på grund av statlig lånegaranti enligt förordning- en om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

Utfall i miljoner kronor per budgetår 1980/81 11,3 1981/82 1,6 1982/83 2,0 1983/84 11,0 1984/85 4,4 1985/86 8,8 1986/87 11,9 1987/88 2,4 1988/89 2,8 1989/90 6,8 1990/91 5,4 1991/92 19,4

I konkursfallen har hittills de allra flesta företagen kommit att drivas med en ny ägare med lägre skuldnivå. Samtidigt har också rationalise- ring av driften tvingats fram. I ackords— och eftergiftsfallen drivs fö- retagen vidare med samma ägare med lägre skuldbörda. Även i dessa fall krävs effektiviseringsinsatser för att företaget med framgång skall kunna drivas. Här har den statliga trädgårdsrådgivningen spelat en ak—

tiv roll för att åstadkomma så goda lösningar som möjligt för såväl staten som garantigivare som för de enskilda företagarna.

9.2. Annat stöd av betydelse för trädgårdsnäringen

9.2.1 Stöd till jordbrukets rationalisering Fältmässig trädgårdproduktion, som drivs som en kompletterande pro- duktionsgren till jordbruksdriften, kan i den praktiska administrativa stödhanteringen hänföras till jordbruksområdet. Stöd till sådan odling kan därför lämnas enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering på liknande grunder och med liknande vill- kor som om stödet lämnas enligt motsvarande regler för trädgårdsnär- ingens rationalisering. Trädgårdsproduktion under glas kan däremot inte hänföras till jordbruksproduktionen även om odlingen sker som komplement till jordbruksdrift.

9.2.2 Glesbygdsstöd Ungefär samtidigt som de trädgårdspolitiska riktlinjerna lades fast år 1979 reviderades riktlinjerna för regionalpolitiken (prop. 1978/79:112, AU23, rskr. 1978/79:435). Som en följd av denna revidering utfärda- des förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygden. Denna

förordning ersattes senare av förordningen (1985:619) om glesbygds- stöd, vilken i sin tur har ersatts av den nu gällande förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd. Dessa tre förordningar avviker beträf- fande det principiella innehållet inte från varandra.

Enligt den nu gällande förordningen kan, i mån av tillgång på me- del, stöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Med glesbygd avses stora sammanhängande områden med gles bebygg- else och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och andra liknande områden. Närmare föreskrifter om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd meddelas av länsstyrel- sen.

Glesbygdsstöd kan lämnas i form av lånegarantier eller bidrag (av— skrivningslån) till företag som ger sysselsätming åt den bofasta befolk- ningen och som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och har förut- sättningar att bestå under en längre tid. Här kan således företag med

trädgårdsproduktion komma i fråga. Stödet till trädgårdsnäringen har dock varit av marginell omfattning. De stöd som har lämnats har dock varit av stor betydelse för den lokala sysselsättningen.

Lånegarantier kan lämnas för lån som tas uppför: 1. investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för stadigvarandqbruk, 2. anskaffning av maskiner och annan utrustning, 3. förvärv av mark eller företag, 4. anskaffning av rörelsekapital i samband med att stöd lämnas till investeringar.

Bidrag (avskrivningslån ) kan lämnas för:

1. investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för stadigvarande bruk,

2. anskaffning av maskiner eller annan utrustning, dock ej fordon. 3. anskaffning av båtar nödvändiga för drift av företag i skärgår- den. Då bidrag lämnas till investeringar enligt punkt 1—3 får bidrag ock- så lämnas för utgifter för marknadsföring, produktutveckling, utbild- ning eller liknande.

Tabell 9.4 Bidrag enligt förordningen om glesbygdsstöd

Beviljade investeringsbidrag till trädgårdsodling [ 1000-tals kronor Antal bidrag Bidragsbelopp 1983/84 32 2 330 1984/85 22 1 283 1985/86 27 1 639 1986/87 24 1 739 1987/88 41 2 410 1988/89 17 1 668 1989/90 26 2 441 1990/91 37 2 959

9.2.3 Regionalpolitiskt stöd För att främja en samhällsekonomisk och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet kan statligt regionalpolitiskt stöd lämnas enligt förord-

ningen (1990:642) om regionalpolitiskt stöd. Detta kan lämnas som 10- kaliseringsstöd, investeringsbidrag, sysselsättningsstöd m.m. Mottagar- gruppen för dessa stöd är något större företag än den som kommer i fråga för glesbygdsstöd och omfattar större stödbelopp.

Stöd utgår i första hand inom de två stödområden som omfattas av norra Sverige. I vissa fall kan stöd lämnas utanför dessa områden.

Under perioden 1982—1992 beviljades trädgårdsföretag regional- politisk stöd vid 24 tillfällen med sammanlagt ca 19 miljoner kronor.

9.2.4. Regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag

Riksdagen beslöt våren 1987 att anta regeringens förslag till åtgärds— program för norra Sverige. Detta beslut innebar en övergång till en delvis ny syn på jordbruks- och trädgårdspolitikens möjlighet att i glesbygden främja landsbygdsutvecklingen. Sysselsättningen skulle sättas i centrum och gå före de tidigare traditionella kraven på stor- leksrationalisering. lnsatsema i det nya åtgärdsprogrammet skulle sty- ras av glesbygdspolitiska överväganden utan direkta kopplingar till jordbruks- eller trädgårdspolitiska bedömningar av det enskilda före- tagets utvecklingspotential. En ökad samordning skulle eftersträvas mellan å ena sidan stöden till jordbruks- och trädgårdsnäringens ratio— nalisering och å andra sidan glesbygds- och arbetsmarknadsstöd.

Det nya stödet avlöste det tidigare regionala rationaliseringsstödet enligt såväl förordningen (1978z250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering som förordningen (1979:427) om statligt stöd till träd- gårdsnäringens rationalisering. Det nya stödet fick dock en vidare an- vändning sakligt och geografiskt än de tidigare formerna. Stödet får nämligen lämnas till företag som bedriver enbart jordbruks- eller trädgårdsrörelse eller jordbruks- och trädgårdsrörelse tillsammans med någon annan verksamhet.

Regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretagen som en del i åtgärdsprogrammet får lämnas i de sju nordligaste länen och i de de- lar av Älvsborgslän som utgörs av landskapet Dalsland. Genom en ändring år 1988 i förordningen får i mån av tillgång på medel regio- nalt stöd också lämnas för att främja sysselsättningen inorn jordbruks- och trädgårdsföretag belägna inom områden där glesbygdsstöd utgår.

Regionalt stöd iform av lånegaranti får lämnas för lån som tas upp för: 1. investeringar i byggnader eller andra anläggingar avsedda för

stadigvarande bruk, _ 2. köp av inventarier eller anskaffning av rörelsekapital,

3. förvärv av mark eller företag.

Regionalt stöd i form av bidrag har t.o.m. utgången av budgetåret 1991/92 kunnat lämnas för:

1. investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för

stadigvarande bruk, 2. köp av vissa inventarier.

Bidrag fick motsvara högst 25 % av den godkända kostnaden för in- vesteringen eller köpet eller, om det fanns särskilda skäl, högst 50 %. Bidrag till ekonomibyggander fick lämnas med högst 300 000 kr el- ler, om det fanns särskilda skäl, högst 500 000 kr.

Tabell 9.5 Bidrag enligt förordningen om statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag

Beviljade investeringsbidrag till trädgårdsodling, bär och svamp från Åtgärds- programmet för jordbruket i norra Sverige

Antal bidrag Bidragsbelopp

(1000-tals kronor) 1988/89 35 5 403 1989/90 51 4 777 1990/91 40 2 928

9.3. Allmänna bestämmelser om statligt stöd till näringslivet

Genom tillkomsten av förordningen (1988:764) om statligt stöd till nä- ringslivet infördes flera bestämmelser av betydelse för det ekonomis- ka stödet till trädgårdsnäringen:

* Garanti får endast avse lån i svenska kronor. Möjligheter till ut- landslån med statlig garanti finns således inte.

* Garanti får omfatta högst 75 % av det obetalda kapitalbeloppet jämte ränta till och med lånets förfallodag (samriskbegreppet). Rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock, om det är av avgörande betydelse ur bl.a. sysselsätmingspolitiska aspekt- er, medge att garanti skall omfatta hela lånebeloppet.

* Till täckning av statens kostnader för administration och förluster på grund av beviljade garantier skall långivaren i förskott till staten betala en årlig avgift på en procent av den utestående garanterade kapi- talskulden.

9.4. Nuvarande stödmöjligheter till trädgårdsnäringen

Tidigare har redovisats de möjligheter till statligt finansiellt stöd som har lämnats till trädgårdsnäringen. Omfattande ändringar i regelver- ket gjordes åren 1987 och 1988. Det kan därför vara lämpligt att av- slutningsvis sammanfatta de möjligheter som finns att lämna finansi- ellt stöd till trädgårdsnäringen under innevarande budgetår dvs. 1992/93.

Lånegarantier kan lämnas enligt följande bestämmelser: * förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering, * förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationali- sering, * förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd, * förordningen (1987:606) om statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag.

Statsbidrag (avskrivningslån) kan lämnas enligt följande bestämmelser: * förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering — bidragsmöjligheten upphör den 30 juni 1993, * förordningen (1990:643) om glesbygsstöd, * förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt stöd.

9.5. Utvärdering av det finansiella stödet

Det finansiella stödet har som trädgårdspolitiskt medel laft följande syften: * främja en rationell produktion som är konkurrenskraftig gente-

mot importen, * främja sysselsättningen, särskilt i sysselsättningssvagz områden.

Rationaliseringsstödet syftar till att bidrag för att skapa konkurrenskraf- tiga företag som kan ge en trygg sysselsättning och en gocf ekonomisk och social standard genom fömyande av produktionsanliggningama och användning av modern teknik kan förbättra arbetsmilön. Stöd till start eller övertagande av företag syftar till att underlätta för person- er med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet att etablera sig i branschen, vilket på sikt också främjar rationaliseringen.

Det statliga rationaliseringsstödet har till största delen trigått som lå- negarantier, vilket inte direkt innebär någon kostnad för staten. Kost- naderna uppkommer dels genom administration av stödet (ch dels gen- om infriande av garantier när låntagare kommer på obestånd.

Under första halvan av 1980-talet hade garantilånegivnngen myck- et stor omfattning. Därefter har den minskat successivt. Beviljade bi- drag för energibesparande åtgärder visar ungefär samma utveckling. Begränsade bidragsramar, reduktion av bidragsprocenten och antalet stödberättigade åtgärder påverkar också den redovisade Ltvecklingen för statsbidragen. Huvuddelen av lånegarantiema har beviljats till växthusföretag.

Utvecklingen av stödgivningen hänger därför samman ned framför allt växthussektoms förhållanden. Vid början av 1980-talet steg olje— priset mycket kraftigt. Likaså hade kostnaden för arbetskraft ökat mycket snabbt under 1970-talet. Det fanns därför ett stort )ch akut be- hov av att minska dessa kostnader genom energibesparing resp. arbets- rationalisering. En stor del av växthusbeståndet har förnyats eller gen- om olika åtgärder fått bättre energihushållning med hjälp iv det statli- ga stödet. Stödet har därför haft en avgörande betydelse för växthusnä— ringens utveckling.

I början av 1980-talet och särskilt efter devalveringama tycktes nä— ringen ha god konkurrensförmåga gentemot importen cch optimis- men inom näringen var god, om man bara kunde reducera betydelsen av de allt högre oljepriserna.

Vid mitten av 1980-talet hade de lönsammaste energibesparingama genomförts i de flesta företagen och en stor del av de större växthusfö- retagen hade gått över till andra energislag samtidigt som oljepriset föll kraftigt. Detta reducerade behovet av och intresset för energibe- sparande investeringar avsevärt.

Det statliga stödet, både i form av lånegarantier och energibidrag, har således haft en avgörande betydelse för växthussektorns utveck- ling och dess förmåga att konkurrera trots höga energikostnader.

Genom den förnyelse eller förbättring av anläggningarna som del-

vis framtvingats av energikostnadsproblemet har samtidigt produk- tionen rationaliserats och arbetsmiljön förbättrats i växthusföretagen. De staliga lånegarantiema har varit en nödvändig förutsättning för en mycket stor del av dessa investeringar. Under första delen av 1980- talet, när kreditmarknaden var starkt reglerad, var det mycket svårt för växthusföretag att finansiera större investeringar utan statligt stöd. Detta berodde på företagens låga belåningsvärden.

När kreditmarknaden avreglerades, och det blev mycket lättare att få banklån, minskade efterfrågan på statliga lånegarantier. Denna ut- veckling förstärktes också av att den statliga kreditgarantiavgiften in- fördes, vilket gjorde garantilånen mindre fördelaktiga. Införandet av samrisk medförde att åtminstone vissa kreditgivare höjde räntesatsen på garantilån jämfört med andra lån. Samtidigt blev en del kreditinsti- tut mycket restriktiva med att bevilja garantilån till trädgårdsnäringen på grund av förlustrisken. Detta medverkade till ytterligare nedgång i garantilånegivningen.

De minskade summorna för beviljade lånegarantier under de senas- te åren avspeglar emellertid också, och kanske i första hand, en kraf- tig minskning av investeringarna i växthusbranschen. Denna torde främst bero på den allt sämre lönsamheten i växthussektom beroende på den ogynnsamma utvecklingen av relationerna mellan produktpriser- na och kostnaderna.

Stödet i form av lånegarantier till frilandsodlingen har varit av rela- tivt liten omfattning. För fruktodlingens rationalisering har stödet dock haft en avsevärd betydelse. Införandet av modern odlingsteknik, som har effektiviserat produktionen och förbättrat konkurrensförmå- gan, har underlättats och fått betydligt större spridning än om stödet inte hade funnits. Möjligheterna till driftslån för att avhjälpa tillfälliga

likviditetssvårigheter har också haft stor betydelse för fruktodlingen, där intäkterna ofta varierar kraftigt mellan åren.

Köksväxtodlingen på friland bedrivs ofta i kombiiation med jord- bruk på sådant sätt att eventuellt stöd har beviljats som stöd för jord- brukets rationalisering. Det finns därför inga säkra tppgifter om stö- dets storlek till denna sektor men det torde ha varit relativt litet. Detta beror dels på att investeringsbehovet utöver fastighetrförvärv, är rela- tivt litet och dels på att jordbruksföretagens soliditet vanligen är hög— re än växthusföretagens.

Bidrag för införandet av ny teknik har utgått både till växthusod- lingen och frilandsodlingen. En stor del av de tekniska nyheter som har bidragit till trädgårdnäringens utveckling sedan början av 1980- talet har prövats i praktisk skala och snabbt fått stor saridning tack va- re bidraget. En del nyheter och projekt har visat sig vara mindre lyckade, vilket är naturligt. [ dessa fall har bidraget också varit väsent- ligt för att minska företagets kostnader och förluster. Även i de lycka- de fallen har det ofta visat sig att vissa utvecklings- och anpassningskost- nader har återstått för ett bra resultat. Bidraget har xarit en värdefull hjälp för att klara dessa kostnader.

Sammanfattningsvis har det statliga stödet haft szor betydelse för framför allt växthussektoms och fruktodlingens utreckling. Genom stödet har näringens produktionskapacitet och effektivitet utvecklats, så att den håller hög standard i internationell jämförelse. Härigenom har också sysselsättningen kunnat bibehållas och bättre arbetsmiljö ska- pas i betydligt större utsträckning än om stödet inte hide funnits. Mål- sättningen med stödet har därför i stor utsträckning uppfyllts. Under den senste femårsperioden har branschens utveckling emellertid varit negativ och konkurrensförmågan har åter försämrats

Genom det senaste årets ändrade förhållanden på kreditmarknaden, har de statliga lånegarantiema åter fått en avgörande betydelse för fö- retagens möjligheter att genomföra angelägna inveszeringar och lösa andra nödvändiga finansienngsbehov. Genom de obatåndssituationer, som har uppkommit bland växthusföretagen, har de låga marknadsvär- dena på växthusföretagen demonstrerats. Bankerna måste dessutom prioritera hårt bland eventuella belåningsobjekt och därför har träd- gårdsföretagen mycket svårt att tillgodose sina kreditbehov. I den skärpta konkurrenssituation, som sannolikt blir bestående under de närmaste åren och ytterligare förstärks vid ett EG-nträde, kommer

de statliga lånegarantiema att vara absolut nödvändiga för att företa— gen skall kunna finansiera de investeringar och andra anpassningar som behövs.

9.6. Finansiellt stöd till trädgårdsföretag i EG

Inom EG omfattas trädgårdsnäringen av jordbrukspolitiken. De finan- siella stöd, som kan utgå till jordbruksföretag, kan också utnyttjas av trädgårdsföretag. Inom 13st jordbrukspolitiska strukturprogram finns ett antal stöd som är gemensamma för hela EG. Här gäller att EG fastställer riktlinjer, villkor och maximala stödnivåer. I vissa fall som t.ex. investeringsstöd är stödformen obligatorisk för medlemslän- derna. I andra fall som stöd till yngre jordbrukare är stödformen fri- villig. Finansieringen av samtliga dessa stödformer delas mellan EG och det enskilda landet. Av denna anledning varierar också nivåer på och villkor för nämnda stöd beroende på medlemsstaternas ambition- er och möjligheter till medfinansiering av kostnaden för stödåtgär- dens genomförande. Det finns utöver ovan nämnda EG-medfrnansiera- de stöd dessutom nationella stöd, som i stor utsträckning varierar mel- lan olika länder. Omfattningen och utformningen av dessa nationella stöd måste dock ligga inom vissa av EG fastställda ramar. Mellan de olika medlemsländerna pågår ofta tolkningstvister huruvida ett natio— nellt stöd ligger inom ramarna.

Uppdelningen mellan gemensamma stöd och nationella stöd är svår att göra. Många gånger kompletteras ett mer generellt stöd med natio— nella särbestämmelser. Den främsta konkurrensen med den svenska trädgårdsnäringen kommer från Danmark och Holland. Vid en jäm- förelse med EG-förhållanden är det därför stödmöjlighetema i dessa båda länder som i första hand är av intresse.

9.6.1. Danmark

Av de strukturstöd som ges i Danmark är investeringsstödet (i Danmark kallat förbättringsstöd) av största betydelse för trädgårds- näringens utveckling. Denna stödform är obligatorisk och finns i samtliga EG-länder och följer en gemensam grundförordning (L 2328/91). Den har en regionalpolitisk profil på så sätt att de minst ut- vecklade länderna och områdena prioriteras. De enskilda länderna an-

tar förordningen, som inom den av EG fastställda ramen kan anpassas efter nationella önskemål. Länderna anslår också medel, vilka delvis återbetalas av EG. l Danmarks fall återbetalar EG 25 % av kostnaden för investeringsstödets utgifter.

Investeringsstödet i Danmark är underkastat EG:s allmänna regler med krav på en godkänd rationaliseringsplan för företaget, sysselsätt- ningskrav inom företaget, utbildningskrav m.m. Stödet är begränsat till investeringar på knappt 0,5 miljoner danska kronor per heltidssys- selsatt och drygt en miljon danska kronor per sexårsperiod. Stödet som ges i form av kapitaltillskott uppgår vid gällande räntenivå till följande storlek:

* 5,5 % per år i 10 år för investeringar i byggnader och installa-

tioner,

* 4 % per år i 7 år för investeringar i maskiner, inventarier och

driftskapital.

Om den sökande trädgårdsodlaren är nystartad eller har köpt eller börjat arrendera fastigheter under de senaste fem åren och dessutom är under 40 år och uppfyller vissa utbildningskrav kan han också läm- nas ett engångsstöd. Detta uppgår till:

* 8,75 % av investeringsbeloppet i fast egendom, * 5 % av investeringsbeloppet i maskiner, inventarier och driftska-

pital.

Om villkoren för investeringsstöd är uppfyllda kan statsgaranti ges för de lån som finansierar investeringen.

Stöd kan som regel lämnas för merparten av de fysiska investering- ar, som är nödvändiga för planens genomförande. Stöd utgår dock ej för markköp. Om driftsförbättringsplanen resulterar i att inkomsten överstiger 120 % av referensinkomsten, som år 1991 uppgick till 201 000 danska kronor, förverkas rätten till stöd.

Inom ramen för Yngre-Jordbrugsordningen kan stöd genom stats- garantilån ges till nyetablering, om vissa krav på ålder, utbildning och sysselsättning i företaget är uppfyllda. ] april 1990 var det maximala lånebeloppet 220 000 kr. Lånet skall säkerhetsmässigt placeras inom 90 % av fastighetens marknadsvärde. Staten betalar de 10 första halv- årsannuitetema. EG återbetalar 50 % av de danska utgifterna för den- na stödforrn.

Statsgarantier för driftslån till växthusodlare finns. För dessa lån tillämpas dock samrisk på så sätt att kreditinstitutet täcker risk för

20 % av lånebeloppet. Högst 200 000 kronor får lånas på detta sätt. Lånet är amorteringsfritt och har en löptid på sex år.

Nedan ges ett beräkningsexempel (från år 1987) på vilka stödbe- lopp som en dansk trädgårdsföretagare kan påräkna när han planerar att bygga ett nytt växthus för krukväxtodling. Trädgårdsföretagaren i beräkningsexemplet är under 40 år och har köpt fastigheten senast fem år innan den planerade tillbyggnaden.

Investeringsutgifter (Dkr)

1 000 m2 nybyggnation 400 000 Uppvärmningsanläggning 150 000 Rullbord, lampor, gardiner m.m. 450 000 Summa 1 000 000

Företaget är berättigat till följande förbättringsstöd:

Kapitaltillskott: 5,5 % i 10 år av 550 000 kr = 30 250 kr per år 4%i7årav450000kr = 18000krperår Totalt årligt bidrag 48 250 kr per år

Därutöver tillkommer engångsstödet till yngre jordbrukare:

8,75%av550000kr=48125kr 5%av4500()0kr =22500kr

Summa 70 625 kr

Trädgårdsföretaget erhåller under stödpen'oden följande bidrag: År 1 = 118 875 kr

År2—7 :48 250krperår =289 50015 År8—10:30250krperår = 90750kr Totalt 499 125 kr

Sammantaget erhåller företaget enligt detta beräkningsexempel ett

stöd som svarar mot hälften av investeringskostnaden. Vid beaktande av räntenivån blir dock värdet av stödet lägre.

9.6.2. Holland

Inom holländsk trädgårdsnäring kan i anslutning till EG:s strukturpro- gram stöd lämnas till investeringar. Därutöver kan också stöd i form av statliga garantier lämnas för lån till särskilda ändamål.

Allmänna investeringsstöd inom strukturprogrammet har traditio- nellt varit främst av följande två slag:

* Räntestöd på 1,5 % av lån som tas för investeringar på högst 300 000 gulden (ca 1 miljon kronor). Stödet utgår i 5 år. Beloppet höjs med 25 % för yngre företagare (under 35 år).

* Vid förstagångsköp av jordbruksföretag lämnades t.o.m. första kvartalet 1991 ett räntestöd på 2,5 % i 5 år på lån som togs i samband med köpet förutsatt att brukaren var under 35 år och det maximala stödberättigade lånebeloppet inte uppgick till mer än 300 000 gulden (ca 1 miljon kronor). Stödreglema var underkastade EG:s krav på godkänd förbättringsplan, brukarens huvudsysselsättning vid företaget m.m. Denna stödform avvecklades under år 1991 till följd av statsfinan- siella svårigheter i Nederländerna.

På grund av de ökade miljöproblemen inom lantbruk och trädgårds- näring i Holland infördes år 1990 stöd till investeringar i miljöförbätt— rande åtgärder, förbättrad produktkvalitet och bättre arbetsmiljö. För att vara stödberättigad skall investeringarna syfta till att begränsa läck- age av växtnäring. reducera användningen av handelsgödsel och be— kämpningsmedel eller förbättra produktkvaliteten t.ex. genom investe- ringar i lagringsanordningar.

Stödet är betingat av att verksamheten uppfyller EG-stödförord— ningamas krav på huvudsysselsättning och genomförandet av en för- bättringsplan, Investeringarna i miljö, produktkvalitet och arbetsmiljö får utgöra 70 % av förbättringsplanens samlade investeringar och in- vesteringarna får inte leda till produktionsutvidgning. Stödet lämnas i förhållande till den lånefinansierade delen av investeringarna med följ— ande satser:

Miljö Bidragsprocent — fast egendom 25 — lösöre 20 Produktkvalitet 20 Arbetsmiljö 20

Den totala stödramen uppgår till 100 miljoner gulden per är (ca 338 miljoner kronor).

10. Forskning

I direktiven till 1974 års trädgårdsnäringsutredning ingick behandling av frågor rörande forskning och försök på trädgårdsodlingens områ- de. År 1981 lämnades ett delbetänkande, i vilket bl.a. betonades vikt- en av att den framtida trädgårdsforskningen organiserades så att hel- hetssyn och tvärvetenskapligt samarbete stimuleras. Såväl organisatoris- ka förändringar som nya tjänster föreslogs.

10.1. Forskning och forskningsutövare på trädgårdsområdet

Forskning och försök bedrivs i såväl offentlig som privat regi. Huvud— delen av den statligt finansierade forskningen och försöksverksamhe- ten genomförs vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Insitutionema för trädgårdsvetenskap, hortikulturell växtförädling, växtskyddsveten- skap, lantbruksteknik samt trädgårdsnäringens byggnads- och klimat- teknik vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp svarar för huvuddelen av forskningen inom trädgårdsområdet vid Lantbruksuniversitetet.

Forsknings- och utvecklingsarbete sker också vid enskilda företag inom växtförädling, odling och handel med olika insatsvaror. Livsme- delsindustriemas råvarubehov säkras genom omfattande kontraktsod- lingar. För att tillgodose specifika kvalitetskrav och kontinuerliga le— veranser till de olika processlinjema bedrivs ett omfattande forsk- nings- och utvecklingsarbete i resp. företags regi. Statligt finansierad försöksverksamhet inriktad på livsmedelsindustrins FoU-behov har samtidigt minskat.

Verksamheten vid Institutionen för trädgårdsvetenskap har efter år 1988 fått en ny organisation. De tidigare växtslagsorienterade profes- surema med ansvar för både grundläggande forskning och försöks- verksamhet har numera inriktningar med ansvar för fördjupad forsk- ning inom områdena Mark och substrat, Tillväxt och utveckling resp. Trädgårdsproduktlära. Ansvaret för försöksverksamhet och tillämpad forskning har ålagts. statshortonomema. Samtidigt avvecklades Södra trädgårdsförsöksdistriktet och ansvaret för försöksstationema i Kivik

och Torslunda överfördes till Institutionen för trädgårdsvetenskap me- dan försöksstationen Stjämelund avvecklades.

Vid Röbäcksdalen i Umeå finns en försöksavdelning för norrländsk trädgårdsodling. Avdelningen ingår i Institutionen för trädgårdsveten- skap. Försöksverksamhet bedrivs också vid försöksstationema på Ul- tuna och i Rånna.

Alnarpsinstitutionema har som de enda universitetsinstitutionema i landet inom sina resp. områden ansvar för forskning, försöksverksam- het och information inom trädgårdsområdet. Vid institutionerna be- drivs också grundutbildning (Hortonomlinjen) och forskarutbildning. Försöksverksamheten har också ett riksansvar, varför kunskap som är tillämpbar inom olika delar av landet måste genereras. Genom integrering av olika kompetenser har tvärvetenskapliga

forskningsprogram kunnat etableras. Ramprogrammen Miljöanpassat odlingssystem för växthuskulturer, Alternativa produktionsformer och Integrerad produktion är exempel härpå.

10.2. Finansiering

Lantbruksuniversitetets sammanlagda kostnad för forskning uppgick 1991/92 till 750 miljoner kronor. Trädgårdsodlingens andel härav uppgick till 42 miljoner kronor, eller 5,6 % Hur denna summa för- delas på olika finansieringskällor framgår av tabell 10.1.

Tabell 10.1 Forskningsanslag till trädgårdsodlingsämnen vid Lantbruksuniversi- tetet från olika källor budgetåret 1991/92

SLU:s egna anslag 24 009 Forskningsråd 5 851 Myndigheter m.fl. 7 246 Övrigt 5 004 Totalt 42 110

Källa: SLU, Fördjupad anslagsframställning för 1993/94—1995/96.

Härav framgår att trädgårdforskningen till mer än hälften är finansi- erad av SLU:s anslag över statsbudgeten.

Figur 10.1 visar fördelningen mellan olika anslagsgivare inom SLU:s olika forskningsområden.

Figur 10.1 Anslagsgivare

Forskninqsverksamheten 1990/91 efter ämnesområden och Flnensiärer

16 15

14 11 12 11 10

! Landskapsplanen-lng -: Enarqiämnen % Skogsuppsk/indelnlng

om Ekonomiska o statistiska ämnen Tekniska ämnen

& Livsmedelsämnen

f ' Kliniskal ämnen få Vattenbruk Husdjursämnen — växt o skagsskyddsämnen

:' Ekologi o miljövårdsämnen

. kugsproduktlunsämnen MT dgbrdsodllnqsämnen Jordbrukets odlinqsämuen Harkvetenska ig '"

_Nubviaxwm

0 20.000 40.000 60.000 80.000 100.000 120.000 140.000 160.000 1. kr

_ Anslag Inkomster Externa medel

Jämfört med forskningen inom lantbruksområdet är den extemfinan- sierade forskningen inom trädgårdsområdet av begränsad omfattning. Man bör då hålla i minnet att trädgårdsnäringen karakteriseras av mycket små företag och organisationer. Samtidigt medför det avse- värt större antalet odlade växtslag och den mera avancerade odlings— tekniken ett betydande forskningsbehov, om konkurrensneutralitet på kunskapsområdet visavi konkurrentländema skall kunna upprätthållas.

10.3. Samhällets mål och forskningen

I direktiven till denna utredning ingår att analysera och inventera forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamheten mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö- och energipolitik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell och konkurrenskraftig produktion.

En internationell trend under senare år har varit att den statsfinan- sierade produktionsforskningen har minskat i omfattning till förmån för mera grundläggande forskning. I stället har trädgårdsnäringen i ett flertal länder i stigande omfattning gått in som hel- och delfinan-

Grundl. ueturvetensk. o biomed.

siär av den tillämpade forskningen (försöksverksamheten). För Sveri- ges del har resurser omfördelats till mera grundläggande forskning, medan trädgårdsnäringens bidrag till den tillämpade forskningen är av ringa omfattning.

Samtidigt har lantbruksforskningen inom Lantbruksuniversitetet vidgats till att omfatta även leden efter primärproduktionen. Livsme- delsforskning, postharvest-forskning inom trädgårdsområdet, mark- nadsfrågor, konsumentattityder etc. har tillkommit som nya forsk- ningsområden, delvis genom omfördelning av resurser från produk- tionsforskningen.

Metoder för minskad miljöbelastning ingår i dag som en naturlig del inom produktionsforskningen. Ett exempel är det redan nämnda forskningsprogrammet Miljöanpassat odlingssystem för växthuskul- turer. Målet är att utveckla slutna odlingssystem utan läckage av växt- näringsbeiikat vatten till omgivningen samtidigt som beh3vet av till- förd växtnäring rninskar. I anslutning härtill pågår men grundläg- gande forskning över röttemas funktion i olika odlingssubstrat, upp- tagningen av vatten och växtnäring etc. Biologisk karakterisering av kompost pågår och syftar till att öka kunskapen om grundläggande biologiska och fysikaliska funktioner för utveckling av rthålliga sy- stem.

Ett projekt som behandlar alternativ till kemisk tillväxt'eglering av krukväxter är ett exempel på forskning som syftar till en minskad an- vändning av kemiska medel. Med kunskap om olika klimatfaktorers in- verkan på plantans tillväxt och utveckling kan man uppnå retardering av krukväxter m.m. utan eller med mindre mängd kemiska retarde- ringsmedel.

Inom växtskyddsforskningen pågår bl.a. projekt rörante biologisk bekämpning, feromonsystem och deras praktiska tillämpringar, resi- stensbiologi och populationsdynamiska studier. På tekniksidan utförs en rad försök med alternativ till kemisk be- kämpning inom frilandsodlingen såsom termisk ogräsbekänpning och rätt tidpunkt för jordbearbetning.

11. Rådgivning

11.1. Bakgrund

Den statliga rådgivningen till den yrkesmässiga trädgårdsodlingen tog sin början efter riksdagens beslut år 1961 att 13 konsulenttjänster vid hushållningssällskapen skulle ändras till specialkonsulenter för yrkes- mässig trädgårdsodling. 1 ett principbeslut av 1965 års riksdag fördes hushållningssällskapens och lantbruksnämndemas uppgifter beträffan— de trädgårdsnäringens rationalisering samman i lantbruksnämndema. Där hade den sin hemvist fram till den I juli 1991 då lantbruksnämn— dema omorganiserades till enheter i länsstyrelserna.

Den statligt finansierade rådgivningen ansågs i 1979 års trädgårdspo- litiska beslut vara en mycket viktig del av stödet till trädgårdsnäring- en. Vägledande för dess inriktning skulle vara de allmänna riktlinjer- na för trädgårdspolitiken. Näringen består på något undantag när av små familjeföretag, som inte har möjlighet att själva fortlöpande följa forskningen och utvecklingen på området. För att klara dessa företags internationella konkurrenskraft utgick såväl proposition som utskotts- betänkande (prop. 1978/79zl36, JoU29, rskr. 1978/793399) från att samhället genom rådgivning måste svara för den nödvändiga kunskaps- förmedlingen. Gapet mellan känd och använd teknik skulle göras så li- ten som möjligt.

Ställningstagandet om rådgivningen grundades på att en snabb tek- nisk utveckling kunde förväntas under 1980-talet. Växthusanläggning- ama skulle behöva förnyas och moderniseras i betydande omfattning. Detta skulle komma att ställa stora krav på den tekniska och ekonomis- ka rådgivningen.

Omläggningar av produktionen skulle bli nödvändiga till följd av ändrade konsumtionsvanor och konkurrensförhållanden, vilket ställde särskilda krav på odlingsrådgivningen. En ökande specialisering lik- som konsumenternas ökande anspråk på högkvalitativa produkter, som odlas utan eller med ett minimum av kemiska bekämpningsme- del, skulle också komma att ställa stora krav på rådgivningen.

En utbyggnad av rådgivning på det företagsekonomiska området förväntades höja odlingens effektivitet såväl på detta område som på

det odlingstekniska. En rationell produktion ansågs som er. förutsätt- ning för andra mål såsom likvärdig standard i trädgårdsnärrngen jäm- fört med andra grupper, produkter av god kvalitet till rimliga priser, god arbetsmiljö, trygg sysselsättning och hushållning med energi.

Med hänvisning till riksdagens ställningstagande till rådgwning som trädgårdspolitiskt medel beviljades medel för fyra nya tjänster som ekonomirådgivare, en ny tjänst som rådgivare i tekniska frågor och två tjänster som rådgivare i odlingstekniska frågor vid lantbruksnämn— dema och en tjänst som statskonsulent i prydnadsväxtodlin; vid lant- bruksuniversitet. Vid fördelningen av de nya tjänsterna skulle behovet av förstärkt rådgivning i norra Sverige särskilt beaktas. Organisation- en skulle med hänsyn till inriktning och fördelning av resurser omprö- vas tid efter annan utifrån aktuellt behov inom näringen.

Som en följd av 1979 års trädgårdspolitiska beslut utarbetade Lant- bruksstyrelsen (LBS), som redan tidigare var huvudman för den stat- liga rådgivningen, en tjänste-föreskrift. Av denna framgick itt 45 råd- givare var fördelades på 18 lantbruksnämnder, rådgivningscentraler- na i Malmö, Göteborg och Stockholm inräknade samt att landet var indelat i fem rådgivningsdistrikt. Placeringsort, verksamlntsområde och specialinriktning fanns angivet för varje tjänst. Det framgick vi- dare bl.a. att en rådgivare för plantskoleskötsel och en för blomster- lök, placerade vid lantbruksnämnden i Malmö, hade riket isin helhet som verksamhetsområde. De tekniska rådgivarna arbetad: över ett eller två distrikt. Övriga rådgivare hade mer än ett län eller hela di- strikt som verksamhetsområde. Vidare fastslogs att det i varje län skul- le firuias en samrådsgrupp, som skulle vara samarbetsorgai för kon- takter mellan näringens olika grenar och organisationer i lätet.

Fram till i mitten av 1980-talet var den statliga trädgådsrådgiv- ningen i princip kostnadsfri men vid denna tid infördes vid lantbruks- nämndema en avgiftsfinansiering av vissa rådgivningstjänser.

I mitten av 1980-talet gjorde Lantbruksstyrelsen en översyn av rådgivningen och beslutade om en ytterligare specialisering. För alla rådgivare skulle distrikten i stället för länen utgöra arbetiområden. Denna organisationplan gällde fram till år 1991, då lantbruksnämn- dema övergick till att bli lantbruksenheter eller motsvaraide i läns-

styrelserna.

11.2. Jämförelser mellan trädgårdsrådgivningen i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland

Av tabell 11.1 framgår hur stort antal trädgårdsrådgivare som finns i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland och som är helt eller delvis finansierade med statliga medel. Som jämförelse visar tabell 11.2 produktionsvärde och odlade ytor i resp. land.

Tabell 11.1 Med statliga medel helt eller delvis finansierad och jämförbar rådgiv— ning

Sverige Danmark Holland Norge Finland Antal Antal Antal Antal Antal tjänster tjänster tjänster årsverken årsverken Växthus 16 17 96 12 3 Friland 16 14 66 38 5 Ekonomi 7 14 1 Teknik 3 6 2 Ledning 3 9 Ej spec. 10 Summa rådg.1 42 54 171 50 21 1Viss myndighetsutövning ingår i dessa tjänster.

Tabell 11.2 Uppgifter om produktionsvärde och ytor i resp. land

Sverige Danmark Holland Norge Finland Prod.värde (milj. SEK) 2 786 4 212 38 689 2 385 2 480 Yta, växthus (1 000m2) 3 282 5 102 94 790 2 064 4 440 Yta, friland (ha) 12 144 18 705 77 000 5 065 12 980

11.2.1 Sverige År 1992 är det totala antalet trädgårdsrådgivare vid länsstyrelserna 42 stycken. Dessa finansieras till 80—90 % med statliga medel. Med statlig finansiering arbetar också statskonsulenter vid Sveriges lant- bruksuniversitet (SLU) och tjänstemän vid Statens jordbruksverks (SJV) växtskyddscentraler. Dessa tjänster är dock inga renodlade råd-

givartjänster utan arbetet omfattar mest information till rådgivare m.fl. Jordbruksverkets regionalt placerade rådgivare för ekologiskt lantbruk arbetar även med ekologisk trädgårdsodling men inte heller dessa sysslar enbart med rådgivning direkt till odlare. Hushållnings- sällskapen har ett antal rådgivare, som riktar sig till trädgårdsföretag.

Trädgårdsutveckling AB är ett konsultföretag, som ägs av Trädgårds- näringens Riksförbund (TRF) och som erbjuder rådgivningstjänster till företag inom trädgårdsnäringen. Trädgårdsutveckling AB utför ca 10 årsverken. Verksamheten finansieras till tre fjärdedelar genom di— rektdebitering.

11.2.2. Danmark

I Danmark finns sammanlagt 54 trädgårdsrådgivare, som är finansi- erade till ca 30 % med statliga medel. Rådgivarna är anställda av Dansk Erhvewsgal'tnerfuiening (DEG), Dansk Erhvervsfrugtavl och Landbrugets Rådgivningstjenst.

Dessutom förser Landbrugets Rådgivningscenter, Århus, rådgiv- ningen till producenterna av frilandsgrönsaker, frukt och bär med in- formation.

11.2.3. Holland

Holland har 171 tjänstemän för trädgårdsrådgivning, som i dag helt fi- nansieras med statliga medel men man planerar att successivt minska statsfinansieringen till 50 % år 2003. Rådgivarna är organiserade i 10- kalt placerade rådgivningsgrupper under Dienst Landbouwvoorlich— ting (DLV).

Statligt stöd hanteras av Jordbruksministeriet. Information and Knowledge Center (IKC) arbetar med information från forskning och försök. Denna verksamhet kommer att förbli statligt finansierad. So- cio-Economic Advisory Service arbetar bl.a. med företagsekonomisk rådgivning och är till 50 % statligt finasierat.

11.2.4 Norge De 50 trädgårdsrådgivama arbetar inom Fylkes- och herredsgartner- organisationen, Forsöksringene, Gartnerhallen och Norsk Gartner- forbund. Graden av statsfinansiering ligger på 80—90 %.

11.2.5 Finland

Finlands 21 trädgårdsrådgivare finns placerade vid Trädgårdsförbun- det, Handelsträdgårdsförbundet, Svenska Lantbrukssällskapens För- bund och Landsbygdscentralema. Ca 50 % av rådgivamas verksamhet är finansierad med statliga medel.

11.3. Uppfyllelse av trädgårdspolitiska och andra samhälleliga mål

1979 års trädgårdspolitiska beslut fick betydande konsekvenser för trädgårdsrådgivningen. Genom förstärkningen av den rikstäckande organisationen har rådgivningen i sina olika former gjorts tillgänglig för alla som är verksamma inom yrkesmässig trädgårdsodling och or- ganisationen med distrikten som tjänstgöringsområde för samtliga tjänster har gjort en specialisering av rådgivningen möjlig. Denna spe- cialisering har kunnat drivas längst i de mer företags- och rådgivartä- ta distrikten.

En förutsättning för att uppfylla 1979 års trädgårdspolitiska mål är att företagen har en rationell och konkurrenskraftig produktion. Som framgår av kapitel 6 och 16 har produktionsmetodema under 1970- och 1980—talen förändrats mycket kraftigt, framför allt inom växthusod- lingen men också på friland. Rådgivningen har på ett aktivt sätt bidra- git till att förbättra odlingstekniken och därmed till att höja odlingens effektivitet.

Ställningstagandet i 1979 års trädgårdpolitiska beslut om att växt- husanläggningama med hjälp av den tekniska och ekonomiska rådgiv- ningen skulle behöva förnyas har förverkligats under 1980-talet. För- nyelsetakten var dock, speciellt under slutet av årtiondet, inte tillräck- lig.

Växthusodling har varit och kommer även i fortsättningen att vara kapitalkrävande. Det statliga stödet i form av lånegarantier och bidrag

till ny teknik i kombination med rådgivning har där haft st01 betydel- se.

Satsningen på en utökad trädgårdsrådgivning i norra Sverige efter 1979 års trädgårdspolitiska beslut har resulterat i en ökad oclingsare- al och ett ökat antal sysselsatta i trädgårdsodlingen i norra Sverige.

Ett viktigt mål i 1979 års trädgårdspolitiska beslut var att efter 1970-talets s.k. energikris minska energiförbrukningen i växthusod- lingen. Den statliga rådgivningen gick därför i början av 1950-talet ut med rekommendationer om energibesparande åtgärder och jvergång från olja till fasta bränslen. Detta gav mycket god effekt ocl tillsam- mans med effektiviseringen av produktionen har dessa förändringar gjort att energiförbrukningen per producerad enhet har minslat betyd- ligt.

Under 1980-talet har samhället också ställt upp miljömål för jord— bruket och dessa miljömål har indirekt kommit att påverka t'ädgårds— näringen och i hög grad förändrat statens rådgivning till täringen. Miljöpolitiken gäller framför allt kemikalieanvändningen, växtnärings— läckaget och ekologisk odling (se kapitel 13).

Några exempel där den statliga rådgivningen har spelat en avgö- rande roll för minskad användning av kemikalier är:

* behörighetskurser för dem, som använder kemiska bekänpnings—

medel,

* information om biologisk bekämpning, * utveckling av och information om odlingstekniska me'oder som alternativ till kemisk retardering.

Ett exempel på arbete med minskat växtnäringsläckage i rädgårds- odlingen är ett utvecklingsprojekt som drivs av Jordbruksverket. Pro— jektet avser utveckling av slutna odlingssystem avseende vättnäring i växthusföretag och information till rådgivare och företagae. Resul- taten hittills visar att det finns goda möjligheter att påtagligt minska växtnäringsläckaget från växthusanläggningar och att det fÖl detta än- damål behövs en kompetent rådgivning.

Även för att öka den ekologiska odlingen har staten satszt resurser på rådgivning (se avsnitt 13.3.1 ). De senaste åren har rådgiiama till- sammans med forskare och odlare också arbetat med att inroducera integrerad produktion (se avsnitt 13.3.2).

Rådgivningsorganisationen som vidareutvecklades genom 1979 års trädgårdspolitiska beslut har varit väl lämpad som instrument för att förverkliga trädgårdspolitiken och även för att föra ut samhällets öv- riga mål om t.ex. regional-, energi- och miljöpolitik.

1 1.4 Rådgivningsutredningen

Enligt det betänkande (SOU 1992:99) som rådgivningsutredningen lämnade i oktober 1992 bör statens ansvar begränsas till information i anslutning till myndighetsutövning. Utredaren nämner som exempel på situationer när staten har anled— ning att använda rådgivning till trädgårdsnäringen som medel för att uppnå angelägna samhällsmål: * spridning av forsknings— och försöksresultat, * introduktion av ny lagstiftning och nya mål inom miljö— och växt— Skyddsområdet, * stödet till trädgårdsnäringen i norra Sverige, * konsekvenser för svensk trädgårdsnäring av en anslutning till EG. Dessa situationer är ungefär desamma som för rådgivning till jord- bruket.

Kartläggningen, som rådgivningsutredningen har gjort av rådgiv— ningen till trädgårdsnäringen, visar att staten svarar för huvuddelen av rådgivningen till trädgårdsnäringen och att den jämfört med råd— givningen till jordbruket i högre grad är inriktad på produktionstek— nik och företagsekonomi.

Utredaren föreslår att statens engagemang i rådgivningen på träd- gårdsområdet, liksom för jordbruket, begränsas till information i an- slutning till myndighetsutövning och till de situationer, då det från samhällets synpunkt framstår som motiverat att använda rådgivning som medel för att uppnå angelägna samhällsmål.

Den information och rådgivning som är direkt kopplad till myndig- hetsutövning måste, enligt utredaren, bedrivas vid länsstyrelserna el- ler i nära anslutning till dem. För den rådgivning, som staten i fram» tiden kan ha behov av att få utförd för att uppfylla olika samhällsmål, bör gälla samma principer för trädgårdsnäringen som för jordbruket. Jordbruksverket måste ha det övergripande ansvaret för att avsedda resultat uppnås.

För utredaren framstår behoven av informations- och rådgivnings- insatser för att höja näringens konkurrensförrnåga i samband med en svensk anslutning till EG vara lika stora inom trädgårdsnäringen som inom jordbruket.

Näringen bör själv ta över den produktionstekniska och företagseko- nomiska rådgivningen. Genom detta kan staten göra en besparing på ca 6 miljoner kronor motsvarande ca 20 årsarbetskrafter. Hänsyn har då tagits till att den produktionstekniska rådgivningen som länsstyrel- serna bedriver avgiftsfinansieras med ca 2 miljoner kronor.

Utredaren föreslår att ett årligt staligt driftsbidrag ges till näringen för rådgivningen under en treårsperiod med början den 1 juli 1994. De statliga driftsbidragen bör utgöra 75, 50 resp. 25 % av den beräk- nade kostnaden för varje nyanställd rådgivare.

12. Utbildning i trädgårdsnäringen

12.1. Gymnasieutbildning

12.1.1 Gymnasiereformen år 1971 Yrkesutbildningen inom trädgårdsnäringen har under 1970— och 1980- talen ingått i gymnasieskolan. Landstingen har varit huvudman för flertalet trädgårdsskolor. Efter gymnasierefomien år 1971 bestod trädgårdsutbildningen av följande delar: * tvåårig grundläggande utbildning utan krav på föregående prak- tik, * grundutbildning om 40, 20 eller 10 veckor med krav på föregå- ende praktik, * vidareutbildning främst i form av ettårig påbyggnadsutbildning.

Den ettåriga vidareutbildningen kallades först förrnanskurs och senare högre specialkurs. Oberoende av beteckning har den varit uppdelad i separata kurser för markbyggnad resp. odling. Grundutbildning och ettårig påbyggnadsutbildning var förkunskapskrav till trädgårdstekniker- utbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Utöver det reguljära kursutbudet har trädgårdsskoloma också haft ett stort utbud av kortkurser i form av Komvux-kurser, uppdragsutbild- ning för länsarbetsnämnder och annan uppdragsutbildning.

Läsåret 1987/88 var det sista med all trädgårdsutbildning enligt 1971 års modell. Sammanlagt fanns då ca 800 elever i utbildning vid 12 trädgårdsskolor i landet. Olika former av kortkurser samlade läs- året 1989/90 ca 700 deltagare på ca 50 olika kurser.

12.1.2 Försöksverksamhet med naturbrukslinje Åren 1988—1991 bedrevs en försöksverksamhet med treåriga försöks- linjer på vissa trädgårdsskolor. Trädgårdsutbildningen kom då att in- gå som en komponent i den treåriga naturbrukslinjen, där utöver träd-

gård även jordbruk, skogsbruk, vattenbruk, hästhållning och djurvård ingick. Naturbrukslinjen hade en gemensam första årskurs och däref-

ter grenar för resp. yrkesområde i årskurs 2 och ytterligare uppdel- ning i varianter i årskurs 3. Grenen för trädgård i årskurs 2 delades

upp i varianterna odling resp. markbyggnad i årskurs 3. Inom varian- terna fanns möjlighet till ytterligare profilering för eleverna. De en- skilda skoloma kunde också specialisera sig.

I naturbrukslinjen var en större del av tiden förlagd till arbetsplat- ser jämfört med vad den var i tvååriga linjer och detta var den största förändringen med naturbrukslinjen förutom förlängningen till tre år.

12.1.3 Naturbruksprogram Försöksverksamheten med treåriga yrkeslinjer var ett steg på vägen mot en ny gymnasieskola och vuxenutbildning. År 1991 togs de sista eleverna in till försökslinjer. Naturbruksprogrammet, som därefter skall gälla, är i princip sam- manhållet, dvs. utan formell uppdelning i grenar och varianter. Inom programmet kommer dock inriktningar för de ingående yrkesområde- na att formas. Den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning sänks jämfört med försökslinjens. Kämämnena, tidigare benämnda allmänna ämnen, utökas något jämfört med försökslinjema. Landstingen kvarstår som huvudmän men statsbidragcn går till kommunerna, som i sin tur betalar ersättning när elever går utbild- ning utanför hemkommunen. Kommunerna har därmed fått inflytan- de över rekryteringen till trädgårdsutbildningen, något som är helt nytt.

Efter en övergångsperiod blir all annan utbildning än två— och tre- åriga linjer/program definierade som vuxenutbildning. För trädgårdsut- bildningens del betyder detta att grundutbildningen på 40 veckor och de ettåriga påbyggnadsutbildningama räknas som vuxenutbildning.

Kortkursema har ökat både vad gäller antal kurstillfällen och antal deltagare. Läsåret 1989/90 anordnades 75 sådana kurser med ca 1 000 deltagare.

Under en övergångsperiod finns både den tvååriga trädgårdslinjen och det treåriga naturbruksprogrammet parallellt. Arbetet med kurs- planer fortsätter och hela reformarbetet skall vara genomfört till läs- året 1995/96.

Det fasta sambandet mellan trädgårdsskolomas yrkesutbildning och Lantbruksuniversitetets utbildning till trädgårdstekniker kommer att försvinna. Fr.o.m läsåret 1993/94 övergår också Lantbruksuniversitet-

ets ettåriga trädgårdsteknikerutbildning till en tvåårig utbildning av trädgårdsingenjörer.

12.1.4. Framtiden

Tillgång till kvalificerad yrkesutbildning är en avgörande fråga för trädgårdsnäringen och dess utvecklingsmöjligheter. Tyngdpunkten i trädgårdsskolomas verksamhet ligger på ungdomsutbildning men ut- budet av kortkurser ökar. Genom dessa och genom naturbrukslinjens mer arbetsplatsförlagda utbildning ökar kontaktytan mellan skolorna och de yrkesverksamma till ömsesidig nytta. Flera skolor strävar nu också mot en mer accentuerad roll som regionalt centrum med forsk- nings- och försöksanknytning. Även detta kan ha stor betydelse för näringens utveckling.

12.2. Trädgårdstekniker/trädgårdsingenjör

Trädgårdsteknikerlinjen är förlagd till Lantbruksuniversitetet i Alnarp. Utbildningen är ettårig och fördelar sig dels på en markbygg- nadsgren, dels på en odlingsgren med inriktningar för produktion un- der glas, fältrnässig produktion av köksväxter och bär samt produk- tion av plantskoleväxter. Utbildningen måste föregås av både gymnasie- skolans grundutbildning på trädgårdsområdet eller motsvarande och

den ettåriga påbyggnadsutbildningen. Trädgårdsteknikerutbildningen ges emellertid sista gången läsåret

1992/93 då det finns 44 utbildningsplatser. Trädgårdstekniker arbetar bl.a. som lärare, rådgivare, administratörer eller som egna företaga- re.

Fr.o.m. läsåret 1993/94 ersätts trädgårdsteknikerlinjens odlings- gren av en tvåårig trädgårdsingenjörslinje, också förlagd till Lantbruks- universitetet, Alnarp. För tillträde till linjen krävs gymnasieskolans naturbruksprogram eller motsvarande och yrkesinriktad praktik. Trädgårdsingenjörer får en något bredare utbildning än trädgårdstek- nikema, varför även arbetsområdet kan förväntas bli bredare.

12.3. Hortonom

Uppläggningen av utbildningen till hortonom har sedan 1970-talet va- rit i stort sett oförändrad. Utbildningen har varit en femårig linje vid Lantbruksuniversitetet. Studierna har inletts med ett s.k. propedeu- tiskt år i Alnarp innehållande både teori och praktik inom trädgårds— odling. Efter årskurs 1 har en uppdelning skett i inriktningar för od- ling, ekonomi och teknik m.m. Årskurs 2 och 3 har varit förlagda till Lantbruksuniversitetet, Ultuna, och har innehållit grundläggande kur- ser inom resp. inriktning. Därefter har utbildningen fortsatt med till-

lämpade ämnen vid Lantbruksuniversitetet, Alnarp.

Fr.o.m. läsåret 1992/93 är hela hortonomutbildningen förlagd till Lantbruksuniversitetet, Alnarp. Utbildningen omfattar 180 p = 4,5 år.

Det första årets propedeutiska kurs är nu ersatt av en baskurs, som ger en helhetsbild av det trädgårdsvetenskapliga ämnesområdet, och med grundläggande naturvetenskapliga kurser, som ges i samarbete med Lunds universitet. Praktik i trädgårdsföretag är inte obligatorisk men det är önskvärt att fullgöra sådan före eller under studietiden.

De tidigare inriktningarna är ersatta av möjligheter till personlig profilering. Studiernas senare del kan även förläggas till annan linje vid Lantbruksuniversitetet eller till annat svenskt eller utländskt uni- versitet. Antalet utbildningsplatser är sedan slutet av 1970-talet 25 per år.

Arbetsmarknaden för hortonomer innefattar traditionellt t.ex. forskning, rådgivning, undervisning men har på senare år breddats till livsmedelsindustri, handel etc.

12.4. Utvärdering

Både inom gymnasieskolans och Lantbruksuniversitetets trädgårdsutbild— ningar genomförs nu omfattande förändringar. Dessa är bl.a. anpassning- ar till förändringar på arbetsmarknaden.

Eftersom de nya utbildningarna så nyligen har införts är det ännu för tidigt att utvärdera dem.

13. Miljöfrågor

Som framgått av redovisningen av i kapitel 7 finns i 1979 års trädgårds- politiska beslut inget uttalat miljömål. Av denna redovisning framgår också att olika miljöprogram inom ramen för livsmedelspolitiken har kommit att direkt eller indirekt också omfatta trädgårdsodlingen. Od- lama är också mycket medvetna om de krav på miljöhänsyn som om- världen ställer på deras verksamhet.

13.1. Kemikalier

13.1.1. Användning

Det svenska jordbruket använde år 1991 1837 ton (aktiv substans) bekämpningsmedel och trädgårdsnäringen 88 ton. Som framgår av tabell 13.1 har användningen minskat under hela 1980-talet både inom jordbruk och trädgård.

Tabell 13.1 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkategorier under åren 1981—1991

Verksam beståndsdel, tongenomsnitt 1981-85 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Användarkategori

Jordbruk 4 385 5 585 2 409 2 865 2 423 2 343 1 837 Skogsbruk 24 34 21 19 17 13 12 Frukt o trädgård 152 94 110 117 101 108 88 Industri 8 153 9 687 5 727 7 409 7 967 6 129 5 842 Hushålls 832 431 415 413 321 282 227 Totalt 13 546 15 831 8 681 10 823 10 830 8 875 8 007 % 100 117 64 80 80 66 59

Inom trädgårdsnäringen används kemikalier av två slag. Kemikaliema används dels för kemisk bekämpning av insekter, svampsjukdomar och ogräs dels för retardering av prydnadsväxter. Mängdema som används i den yrkesmässiga trädgårdsodlingen uppgick år 1991 till

59,3 ton svampbekämpningsmedel, 18,6 ton ogräsbekämpningsmedel, 7,8 ton insektsbekämpningsmedel och 2,2 ton tillväxtregulatorer.

Användningen av bekämpningsmedel ligger lågt i Sverige jämfört med andra industriländer.

13.1.2 Minskade miljö- och hälsorisker Enligt riksdagsbeslut från 1988 skall det övergripande målet vara att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämpningsme- del i jord-, skogs- och trädgårdsbruk. Då angavs att användningen av bekämpningsmedel skulle halveras till år 1990 jämfört med 1981— 1985, vilket också uppnåddes. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skall användningen av bekämpningsmedel ytterligare halveras till 1996.

Man kan konstatera att trädgårdsnäringen har minskat användning— en av bekämpningsmedel bl.a. tack vare ett utvecklingsarbete, rådgiv- ning och ett ökat miljö- och kostnadsmedvetande hos näringen. Minsk- ningen inom trädgårdsnäringen har dock relativt sett varit mindre än inom jordbruket.

Att minska miljö- och hälsoriskerna är ett tungt samhällsintresse. Arbetet med att minska riskerna sker på olika sätt: genom prövnings- förfarandet, föreskrifter om hantering, utbildning m.m.

Prövning

Riskerna med bekämpningsmedel har hittills minskats genom att vid prövning: * godkännandet för de farligaste medlen har dragits in, * godkännandet för medel som varit dåligt dokumenterade har dra- gits in, * användningsområdena för ett antal medel har ytterligare begrän- sats, * karenstiden, dvs. tiden mellan behandling och skörd, har i vissa fall förlängts, * medel som medför stora risker har flyttats till klass 1 (högsta be- hörighetsklass), * bättre information ges om risker är förknippade med hantering och användning, * nya dokurnentationskrav är under utarbetande.

Hantering

Föreskrifterna om spridning av bekämpningsmedel har omarbetats och kompletterats bl.a. rörande miljö- och hälsorisker vid hantering och spridning av bekämpningsmedel.

Allmänna råd ”Användning av bekämpningsmedel. Jordbruk och trädgård.” har utarbetats för att få en från arbetsmiljösynpunkt säker hantering och minska mängden använd aktiv substans.

Utbildning

Sedan 1964 har det krävts utbildning för att få använda bekämpnings- medel klass 1L. Från och med 1990 krävs utbildning även för att an- vända klass 2L-medel i jordbruk, skogsbruk och trädgård. Behörig- hetskursema bedrivs av länsstyrelsemas lantbruksenheter (tidigare lantbruksnämndema). För närvarande har cirka 32 000 personer be— hörighet för att använda bekämpningsmedel klass lL och 2L. Huvud— syftet med utbildningen är att minska riskerna för såväl yttre miljö som arbetsmiljö samt för konsumenterna.

Restsubstanser i livsmedel

Livsmedelsverket genomför rutinmässig stickprovskontroll av be- kämpningsmedel i bl.a. frukt och grönsaker. Som regel sker prov- tagningen i grossistledet. Om otillåtna halter påträffas utfärdar Livs- medelsverket villkor för fortsatt införsel eller saluhållande. I kom- mande partier sker s.k. riktad provtagning. Detta innebär att partiet hålls kvar i avvaktan på analysresultatet.

År 1991 togs 4 500 prov av importerade och svenskodlade frukt och grönsaker. Frekvensen av överskridna halter för importerade pro- dukter låg på 4,1 % medan motsvarande siffra för svenskodlat låg på 0,3 % (Se tabell 13.2).

Tabell 13.2 Statens livsmedelsverks restsubstansundersökningar 1991 avseende svenskodlade och importerade frukt och grönsaker.

Land Antal prov Totalt Inom intervallen, % av tillåtet gränsvärde 20-50 50-100 100— Sverige 1064 35 14 3st 3,3 1,3 0,3% Tyskland 129 12 7 2 9,3 5,4 1,6% Danmark 77 3 4 lst 3,9 5,2 1,3% Holland 739 104 57 33st 14,0 7,7 4,5% EG 2414 360 176 99st 15 7,3 4,1% Import totalt 3408 549 236 1405t 16,0 6,9 4, l %

Godkännande av kemiska bekämpningsmedel

Ett kemiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt av Kemikaliein- spektionen för att få importeras, saluföras, överlåtas eller användas. När Kemikalieinspektionen prövar om ett bekämpningsmedel skall godkännas görs flera slags bedömningar: * faroanalys är en bedömning av mediets inneboende möjligheter att framkalla skada på hälsa och miljö, * riskanalys är en bedömning av sannolikheten för att en skada skall uppkomma vid den avsedda hanteringen, * nyttoanalys är en bedömning av nyttan med medlet, * konsekvensanalys är en bedömning av effekterna av olika besluts- alternativ. Dessa analyser ligger sedan till grund för en risk/nytta-värdering, dvs. en bedömning av vilken risk som kan accepteras. Med ledning av denna värdering tas beslut om godkännande eller avslag.

Det är tillverkare som ansöker om godkännande. Sökande har då krav på sig att komma med dokumentation om preparatet. Dokumentatio- nen skall för hälsofarlighetsananlysen bl.a. innehålla uppgifter om:

* akut giftighet för djur, * hud- och ögonirriterande egenskaper, * allergiframkallande egenskaper.

För att kunna göra miljöfarlighetsanalysen behöver Kemikalieinspek- tionen ha uppgifter från tillverkaren bl.a. om:

* rörlighet i olika jordar, * nedbrytningstid i mark och vatten. Att ta fram dokumentation kan bli kostsamt för sökanden.

Ett preparat godkänns i högst 5 år, sedan måste ett förnyat godkän- nande ske. Alla preparat skall uppfylla dagens dokumentationskrav. Under några år görs nu en fördjupad genomgång av befintliga prepa- ratgrupper

Ansökningsavgiften för nya preparat är 10 000 kronor. Dessutom är avgiften för varje ny aktiv substans 30 000 kronor.

Årsavgiften är fr.o.m. 1992 ändrad så att den uppgår till 1,8 % av försäljningsvärdet året innan, dock högst 200 000 och minst 2 000 kronor. Tidigare var avgiften fast, något som var till nackdel för pre- parat som endast användes i begränsad omfattning.

Avgifter För bekämpningsmedel tas för närvarande ut två olika avgifter:

* miljöavgift om 8 kr per kg aktiv substans, * prisregleringsavgift om 29 kr per hektardos.

Totalt under 1990/91 inbringade dessa avgifter 17 miljoner kronor i miljöavgifter, varav 1 miljon kronor från yrkesmässig trädgårdsod- ling och 93 miljoner kronor i prisregleringsavgifter, varav 2,1 mil- joner från trädgårdsodlingen. 2,1 miljoner kronor i prisreglerings- avgifter från 1990/91 återförs till trädgårdsnäringen. Miljöavgiftema tillförs statsbudgeten.

Bristen på preparat

Från trädgårdsnäringens sida har man framhållit som ett allvarligt problem att ett antal preparat har försvunnit från marknaden. Anting- en har preparaten inte fått förnyat godkännande eller har bekämp- ningsmedelsfrrman inte ansökt om förnyat godkännande på grund av att man bedömer dokumentations- och ansökningskostnadema för hö- ga. I synnerhet gäller det senare för preparat, som används i begrän-

sad omfattning i Sverige eftersom den kultur som preparatet är avsett för är liten i Sverige.

Nya mer miljövänliga preparat har tillkommit men, enligt odlarna, är dessa inte tillräckliga för att ersätta de preparat som har försvun- nit. De menar att bristen på framför allt smalverkande preparat också försvårar utvecklingen av integrerad produktion och andra odlingstek- niker, som minimerar användningen av kemiska bekämpningsmedel. Genom att antalet preparat har minskat, ökar risken för att resistens mot bekämpningsmedlen skall uppstå hos skadegörama.

Bristen på preparat minskar. enligt näringen, den svenska odlingens konkurrenskraft jämfört med de länder som tillåter motsvarande pre- parat.

13.1-3 Konsekvenser för Sverige vid EG-inträde ]. Nuläge i EG Idag finns inga tvingande regler vad gäller minskning av användning-

en av bekämpningsmedel. Varje land är självbestämmande om bl.a. prövningsförfaranden.

2. Svensk EG-anpassning till följd av EES-avtal &) Rester i livsmedel EG har nyligen fastställt harmoniserade gränsvärden för bekämp- ningsmedelsrester i tre grupper av livsmedel, varav frukt och grön— saker är en. I EG-direktiv (90/642/EEC) redovisas bland annat den gruppindel- ning, som skall ligga till grund för de nya förslagen till gränsvärden. EG har för närvarande gränsvärden för 66 bekämpningsmedel jäm- fört med Sveriges 104. Som en följd av det föreslagna EES-avtalet kommer Livsmedels- verket under hösten 1992 att påbörja en anpassning av svenska gräns- värden. Skillnaderna är i allmänhet inte så stora. 1 de fall där Sverige har gränsvärden men inte EG, avser Sverige att behålla sina gräns- värden.

En EG-anpassning inom ramen för ett eventuellt EES-avtal innebär sammanfattningsvis att importkontrollen kan fortsätta som hittills men att en anpassning av de svenska gränsvärdena till EG-norm på sikt blir nödvändig.

b) Godkännande av bekämpningsmedel

Vad gäller EES-avtalets effekter i övrigt på bekämpningsmedels- området kan konstateras att Sverige får tillämpa sina egna klassifice- rings- och märkningsregler fram till 1 januari 1995. Beträffande för- bud och begränsningar får Sverige behålla de strängare begränsningar man har i kraft den 1 januari 1993, när avtalet börjar gälla. Däremot skall Sverige då ha övertagit de EG- regler som är strängare än Sveriges nuvarande restriktioner.

Sverige får behålla de regler för godkännande av bekämpnings— medel som gäller den 1 januari 1993. Nya regler fram till 1993 be- handlas enligt ett generellt förhandlingsförfarande.

3. Förändringar i EG Inom EG har medlemsländerna haft sina egna prövningsförfaranden. EG antog dock i juni 1991 ett mycket centralt direktiv (91/414/EEC) om saluförandet av bekämpningsmedel. Detta avses träda i kraft 1 januari 1993. Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas nationella regler vid godkännande av växtskyddsprodukter för försäljning och användning i resp. land. Direktivet innehåller i huvudsak följande:

* inrättande av en s.k. positivlista av aktiva substanser, vilkas an- vändning kan anses vara säker för människo— och djurhälsan och miljön * ett system för prövning hos medlemsstaterna för enskilda pre- parat * ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas prövning i den ut- sträckning som fytosanitära och miljömässiga förhållanden är likartade i berörda regioner * ett system för tillfälligt godkännande av preparat hos medlems- länderna * ett tioårigt program för granskning av de aktiva substanserna

* harmoniserande regler beträffande märkning och förpackning * harmoniserande regler beträffande forskning och utveckling av växtskyddsprodukter. EG har fastställt flera andra direktiv, som rör bekämpningsmedel.

4. Konsekvenser för Sverige vid EG-inträde Ett EG-inträde har viktiga aspekter när det gäller svensk trädgårds- näring.

a) Rester i livsmedel

I samband med ett medlemskap i EG försvinner gränskontroller och ersätts av stickprovskontroller inne i landet. Redan idag sker kontrollen huvudsakligen i dessa led varför detta inte innebär någon praktiska skillnad. Gentemot tredje land kommer ingen förändring att ske.

b) Godkännande av bekämpningsmedel.

En effekt av ett EG-medlemskap kan bli att antalet godkända prepa- rat i Sverige och konkurrensländema troligen kommer att bli mer likartat genom gemensamma regler.

Under en övergångsperiod kan man dock förvänta sig att nationella avvikelser kommer att finnas. Man beräknar att det kommer att ta ca 10 år innan alla gamla substanser har granskats. Under tiden får län- derna godkänna medel med s.k. olistade aktiva substanser, om dessa fanns på marknaden före den 19 augusti 1993. På sikt kommer sanno- likt tillgången på olika preparat att bli i stort sett samma inom hela EG.

Importreglema för bekämpningsmedel kommer sannolikt inte att påverkas vid ett EG-inträde.

Inom EG har miljöfrågorna fått en allt större betydelse. Detta be— kräftas av den nyligen beslutade jordbruksreforrnen och i en del and- ra uttalade målsättningar om minskad användning av bl.a. kemiska bekämpningsmedel.

13.1.4 Minskad användning av kemikalier i trädgårdsnäringen I direktiven anges att denna utredning skall analysera möjligheterna att minska kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen med bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjlighetema påverkas. Målsättning är att användningen av kemiska bekämpningsmedel skall halveras mellan år 1990 och 1996. Exakt i vad mån trädgårds- näringen skall bidra till denna halvering finns inte angivet. För att kunna minska kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen görs satsningar på följande verksamheter:

1. Odlingstekniker/odlingsformer, som minskar eller utesluter kemisk bekämpning. Exempel på metoder som särskilt minskar kemikalieberoendet är eko— logisk och integrerad produktion. Även s.k. konventionell odling har i Sverige utvecklats i samma riktning d.v.s mot allt mindre miljö- belastning. Ekologisk odling (som närmare beskrivs i 13.3.1) utesluter helt ke- miska bekämpningsmedel. Begreppet integrerad produktion är under uppbyggnad (se 13.32) i Sverige. Även om inte kemiska bekämpningsmedel utesluts kan för- brukningen av kemiska bekämpningsmedel reduceras, eftersom od- lingstekniken i första hand går ut på att behovet av kemisk bekämp- ning skall minska. Odlingssystemet har i Sverige kommit längst inom fruktodlingen och därefter köksväxtodling på friland. Mycket utveck- lings- och utbildningsarbete m.m. återstår.

2. Biologisk bekämpning Biologisk bekämpning är i synnerhet framgångsrik i växthusodlingen eftersom det är lättare att kontrollera skadegörama och dess insatta fiender i växthusets begränsade utrymme jämfört med i frilandsod- ling. Biologisk bekämpning har minskat användningen av kemikalier högst påtagligt t.ex. eftersom man i tomat- och gurkodlingar numera vanligen använder biologisk bekämpning. Detta odlingssätt har slagit igenom i odlingarna under 70- och 80-talen men föregicks av forsk- ning och försöksverksamhet, som nu fortlöpande måste vidareutveck- las.

3. Prognos- och vamingstjänst. I takt med ändrade förutsättningar både vad gäller skadegörare och bekämpningsmedel behöver prognos- och vamingstjänsten fortsätta att utvecklas. Genom att få veta förekomsten av aktuella skadegörare och vid vilken tidpunkt det är befogat att sätta in bekämpning, kan det totala behovet av kemiska bekämpningsmedel reduceras. Utvecklingsinsatser inom prognos- och vamingstjänst behövs också för odlingsforrner, som minskar beroendet av kemisk bekämpning exempelvis integrerad produktion.

4. Diagnosverksamhet. Att tidigt kunna avgöra vilken skadegöraren är, är väsentligt för att kunna sätta in korrrekta bekämpningsåtgärder och därmed minska kemikalieanvändningen. I detta sammanhang bör också påpeka att odlamas egen kunskap om olika skadegörare är grundläggande. Genom bl.a. rådgivning har kun— skapsnivån höjts inom detta område.

5. Friskt plantmaterial och resistenta sorter. Ett sätt att minska användningen och beroendet av kemiska bekämp- ningsmedel är genom säkrad tillgång på friskt plantmaterial. Utvecklingen av resistenta sorter är en annan utvecklingsväg för minskad kemikalieanvändning.

6. Sprututrustning och icke-kemiska bekämpningsmetoder. Under 1980-talet har resurser satsats inom jordbruket på utveckling och test av sprututrustning. Många miljötnässiga förbättringar har kunnat göras inom detta område och en är att bekämpningsdoserna kan minska. Även arbetsmiljöskäl talar för att sprututrustningen be- höver vidareutvecklas. Vissa generella resultat från detta arbete kan tillämpas direkt även inom trädgårdsodlingen men det finns också områden t.ex. appliceringsteknik inom vilka kunskaperna från jord- brukets område inte direkt kan överföras från jordbruk till trädgårds- odling. Svårigheten beror på trädgårdskulturemas olika växtsätt. Be- kämpningsutrustning för växthus skiljer sig naturligtvis helt från fri- landsodlingens utrustning.

Under 80-talet har även icke-kemiska t.ex. mekaniska bekämpnings— metoder efter utvecklingsarbete åter börjat användas alltmer. Meka- niska bekämpningsmetoder minskar behovet av kemiska bekämpning.

7. Rådgivning. Betydande satsningar görs inom rådgivningen för att göra använd- ningen av kemiska bekämpningsmedel mindre omfattande och säkra- re. Det är genom rådgivningen som många av resultaten från forsk- nings- och utvecklingsarbete inom ovan nämnda områden får genom- slag i praktiken. Rådgivama för också ut information om vilka be- kämpningsmedel som är godkända.

8. Utbildning.

Utbildningskraven har utökats till att gälla även klass-ZL-medel och kurserna har blivit mer omfattande. Inriktningen har också förändrats i riktning mot mer miljörelaterade frågor inkl. arbetsmiljö.

13.2. Växtnäring

13.2.1. Förbrukning

Mellan åren 1950 — 1970 ökade användningen av handelsgödsel på åk- rarna från omkring 20 till omkring 80 kg per hektar och år, som me- deltal för hela Sverige. Övriga nordiska länder använder, liksom jord— bruksländema i Europa, mer handelsgödsel per hektar än det svenska jordbruket. I slutet av 1980-talet sjönk gödselgivoma bl.a. beroende på införandet av en miljöavgift på handelsgödsel.

13.2.2 Minskat växtnäringsläckage Riksdagen beslutade 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbru— ket. År 1990 beslutades om en ny livsmedelspolitik som förenar kon— sumentemas krav på livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationellt jordbruk. De båda besluten innebär att kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att förlusterna av fosfor skall minskas väsentligt. I åtgärdsprogrammet för att halvera kväveläckaget ingår exempel- vis:

* bestämmelser om lagring och spridning av stallgödsel, * kostnadsfri växtnäringsrådgivning, * ökad andel höst- och vinterbevuxen mark, grön mark, * typgodkännande av gödselspridare (både stall- och handelsgöd-

sel), * försöks- och utvecklingsinsatser, * minskad användning av handelsgödsel.

Nuvarande åtgärder mot växtnäringsläckage berör huvudsakligen stall- gödsel och miljöproblemen i samband med hanteringen av den. En förändrad handelsgödselanvändning ger inte lika stora miljövinster som då det gäller stallgödsel. På längre sikt innebär dock en minskad

handelsgödselanvändning ge mindre växtnäringsmängder i omlopp och därmed minskade förlustrisker.

Trädgårdsodling omnämns inte speciellt när det gäller att minska kväveläckaget. Totalt sett kan trädgårdsodlingen inte heller anses or- saka särskilt stora växtnäringsförluster i relation till jordbruket. Lo- kalt kan dock trädgårdsodlingen orsaka läckage av betydelse.

Frilandsodlingen omfattas av de åtgärder som sätts in för jordbru- ket, t ex krav på grön mark. Ett utvecklingsarbete för att utveckla tekniken för recirkulering av näringslösning i växthus bedrivs för närvarande av Jordbruksverket.

Avgifter För att minska användningen tas sedan 1984 miljöavgifter ut på han-

delsgödsel. Dessutom utgår sedan 1982 en prisregleringsavgift, som även den verkar dämpande på handelgödselanvändningen.

För närvarande utgår följande avgifter per kg växtnäring:

Prisreglerings— Miljöav gift avgift, öre/k g öre/k g Kväve 1 12 60 Fosfor 243 1 20 Kalium 76 —

Under 1990/91 inbringade prisregleringsavgiftema på handelsgödsel totalt 430 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor från yrkesmäs- sig trädgårdsodling. Dessa avgifter restitueras/återförs kollektivt till näringen. Omställningskommisssiorten har i sitt delbetänkande (SOU 1992:87) föreslagit att prisregleringsavgiftema skall avskaffas fr.o.m. 1 juli 1993.

Miljöavgiftema på handelsgödsel inbringade totalt 160 miljoner kronor, varav 2,4 miljoner från trädgårdsodlingen. Miljöavgiftema tillförs statsbudgeten.

13.3. Ekologisk och integrerad produktion

13.3.1. Ekologisk produktion

I prop. 1991/92:96 om vissa jordbrukspolitiska frågor framhåller jordbruksministem att miljöhänsynen uppmärksammas i allt högre

omfattning i vår omvärld. I beslutet om reform av livsmedelspoliti- ken som fattades av riksdagen 1990 var miljöhänsynen av avgörande betydelse, bl.a. vad gäller ett mindre kemikalieberoende jordbruk. Omställningskommissionen skulle därför i sitt arbete mot bakgrund av utvecklingen inom EG, beakta behovet av mer principiella föränd- ringar i omställningsbeslutet också vad gäller åtgärder för ekologisk odling. Kommissionen har därför i sitt delbetänkande (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG ingående behandlat frågorna kring ekologisk produktion. Vissa delar av kommissionens förslag berör trädgårdsnäringen och är av intresse i detta sammanhang.

Definition Omställningskommissionen framhåller att det inte finns någon entydig definition av begreppet ekologisk produktion. I synnerhet de som är verksamma inom den ekologiska produktionen betonar helhetssynen. Några av de mål som eftersträvas är att: * producera livsmedel av hög kvalitet i tillräcklig mängd och rätt- vist fördelat,

* ge lantbrukaren en rimlig inkomst, tillfredsställelse i arbetet och en säker arbetsmiljö, * hushålla med naturresurser så att minsta möjliga skadliga påver- kan på miljön uppstår. Målen är till största delen tillämpliga såväl inom trädgårdsodling som jordbruk. I takt med att utvecklingen går mot en miljövänligare produktion även inom jordbruk och trädgårdsodling i s.k. konventio- nell odlingsforrn, minskar avståndet mellan ekologisk och konventio- nell produktion.

Kontroll

Kontrollorganistionen för ekologisk produktion (KRAV) har fastställt regler för ekologisk produktion. Även för trädgårdsodlingens del gäl- ler främst att handelsgödsel/konstgödsel och syntetiska bekämpnings— medel inte får användas. Minst ett år (karensår) måste gå efter om- läggning innan försäljning av produkter med benämningen ekologiska får ske.

Marknad

De ekologiska produkternas marknadsandelar ligger idag runt 1 %, något större i storstäderna. För ekologiskt odlade grönsaker och po- tatis är marknadsandelen 2%. Morötter har störst marknadsandel av grönsakerna med 8%. Försäljningen av ekologiskt odlade gula ärter har ökat kraftigt och även ekologiskt odlade bruna bönor finns på marknaden.

Medel till forskning, rådgivning, marknadsföring och kontroll Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) har en särskild kom- mitté, som skall precisera användningen av de medel som är avsatta för forskning inom ekologisk odling. budgetåren 1986/87—1990/91 anvisades totalt 16,3 miljoner kronor till forskning inom detta om- råde. 1991/92 budgeterades 6 miljoner kronor och 1992/93 6,2 mil- joner kronor till sådan forskning.

Rådgivningen till ekologiskt lantbruk stöds för närvarande med ca 5,5 miljoner kronor av statliga medel. Samtliga länsstyrelser har råd— givare med kunskap om ekologisk produktion. I syd- och mellan- sverige har Jordbruksverket tre regionalt placerade specialister på ekologiskt lantbruk. Inom ramen för Åtgärdsprogrammet för jord- bruket i norra Sverige finns flera rådgivare inom ekologiskt lantbruk. Vid Lantbruksuniversitet finns en statskonsulent specialiserad på eko- logiskt lantbruk.

Ekologiska produkter behöver också marknadsföras. Jordbruksver- ket förfogar 1992/93 över 2 miljoner kronor, som satsas på stöd till marknadsfrämjande åtgärder.

Statligt stöd går också till de två svenska kontrollorganisationema, KRAV och Svenska Demeterförbundet. Den senare kontrollerar en- bart biodynamiskt odlade produkter.

I de här beskrivna verksamheterna forskning, rådgivning, marknads- föring och kontroll inom ekologiskt lantbruk ingår trädgårdsodling till viss del. Det är dock svårt att bryta ut och ange hur mycket som satsas specifikt på trädgårdsodling.

Omställningskommissionen föreslog i september 1992 att stödet till den ekologiska produktionen bör ökas med 10 miljoner kronor per år 1993/94 och 1994/95. Medlen skall användas till forskning och utveck- ling, marknadsföring och kontroll.

Omläggningsstöd

Våren 1989 infördes ett stöd till: * omläggning till altemativ/ekologisk odling, * fortsatt alternativ/ekologisk odling på arealer som redan hade

lagts om till sådan. Senast 1989 måste anmälan ha gjorts. Stödet är treårigt och gäller i princip endast prisreglerade grödor. Omläggningen skall vara varak- tig. Omläggningsstödet gjorde att det ekologiska lantbruket ökade kraftigt. Eftersom trädgårdsproduktionen inte omfattas av prisreg- lering ökade inte den ekologiska trädgårdsproduktionen till följd av stödet.

13.3.2 Integrerad produktion Ett för Sverige nytt begrepp har introducerats i landet de senaste åren, integrerad produktion, förkortat IP.

Definition

Integrerad produktion definieras som ett odlingssystem där: * ekologiskt riskfria metoder prioriteras, * användning av kemikalier och gödselmedel minimeras, * produkternas livsmedelssäkerhet prioriteras, * odlarens arbetsmiljö förbättras, * ett resurs-och energisnålt odlingssystem utvecklas. Allmänt kan säga att all odling bör använda mindre miljöbelastande metoder och att svensk odling redan har kommit långt i denna rikt- ning.

Odlingstekniken

I den integrerade produktionen kännetecknas odlingstekniken av att man:

* minimerar användandet av kemiska bekämpningsmedel och prio- riterar icke-kemiska bekämpningsmetoder * undviker jorderosion och jordpackning, som kan leda till växtnär- ingsläckage och skada markens mikroliv * använder minsta möjliga mängd gödselmedel och konstbevattning

* tillämpar en växtföljd, som bibehåller markens bördighet, dess innehåll av organiskt , material och mikroliv, samt minimerar behovet av handelsgödsel och bekämpning av ogräs, skadegörare och växtsjukdomar. En förutsättning för integrerad produktion är att odlarna får en

kvalificerad utbildning.

Något organiserat kontrollsystem finns ännu inte i Sverige. En vä- sentlig del för kontrollen är att odlaren måste föra noteringar om sköt- selåtgärder för varje gröda och omgång.

F ruktodling, köksväxtodling m.m. Fruktodling är det område, där man i Sverige har kommit längst med IP. Där innebär integrerad produktion t.ex. planteringssystem där trä- den är låga, smala och öppna genom ett stort antal träd per ha och en riktig kombination av grundstam och sort. Dessa faktorer gör att an- vändningen av kemiska bekämpningsmedel kan minska. Resistenta sor- ter, välplanerad gödsling och ändamålsenlig beskärning är andra mo- ment i den integrerade produktionen för frukt.

Integrerad produktion introduceras nu inom köksväxtodlingen även i vårt land. Odlingstekniken innefattar (enligt Regler för integrerad produktion av frilandsgrönsaker, fastställda av GRF:s IP-grupp) bl.a. välbalanserad och tillräcklig gödsling, ogräsbekämpning i första hand genom förebyggande och odlingstekniska åtgärder och fånggröda/grön- gödslingsgröda för att binda kvarvarande växtnäring efter avslutad skörd. Sorter som behöver minimal användning av kemikalier väljs. Biologiska, genetiska och odlingstekniska metoder för bekämpning av skadedjur, sjukdomar och ogräs används framför kemiska meto- der. Förebyggande åtgärder är att föredra och de innebär för köks— växtodlingens del friskt utsäde, friska plantor, jordtest etc. Skadedjur, sjukdomar och ogräs måste regelbundet övervakas för att eventuell ke- misk bekämpning skall kunna minimeras.

Även inom köksväxtodling i växthus, krukväxtodling och bärodling arbetar man med att införa begreppet integrerad produktion i Sveri—

ge. Köksväxtodling under glas är det område av dessa där man har kommit längst. Redan tidigare använder man sig där allmänt i odling- arna av biologisk bekämpning av skadegörare.

14. Växtskydd, utsäde och kvalitet i EG—perspektiv

14.1. Växtskyddsbestämmelser 14.1.1 Nuläge i Sverige

Den svenska växtskyddslagstifmingen kom till för att förhindra inför- sel och spridning av växtskadegörare i Sverige. Karantänskadegörare är sådana allvarliga skadegörare, som enligt lag måste anmälas och be- kämpas. Exempel på karantänskadegörare är päronpest, coloradoskal- bagge, San José-sköldlus och potatiskräfta. Vid misstänkt förekomst av karantänskadegörare inventerar och vid behov bekämpar Statens jordbruksverk (SJV) växtinspektionen, den aktuella skadegöraren. I dag kontrolleras importen vid gränsen genom stickprov.

I Sverige har Jordbruksverket (tidigare Lantbruksstyrelsen) givit ut föreskrifter om kontroll av plantskoleväxter både avseende kvalitet och sundhet. Dessa obligatoriska bestämmelser har sin grund i förord- ning l977:945 om plantskoleväxters sundhet, sortäkthet och kvalitet. Kontrollen i produktionen och såväl parti- som minuthandel utförs av Jordbruksverkets växtinspektion.

Förutom för vedartade plantskoleväxter finns för närvarande en- dast tvingande sundhetsbestämmelser för potatisutsäde, hallon- och jordgubbsplantor. För vissa i växtskyddslagstiftningen särskilt angiv- na sjukdomar, vilka räknas som karantänskadegörare, får bekämpning dessutom ske med stöd av växtskyddslagens tvingande bestämmelser.

14.1.2. Föreslagna förändringar i Sverige

Sverige har länge varit förskonat från flera allvarligare skadegörare, som förekommer inom EG-området. Trots aktiv bekämpning har dock päronpest återkommit under senare år i kustområdena i Skåne och södra Halland. Päronpest är en bakteriesjukdom, som angriper och orsakar betydande ekonomiska förluster för odlingen av frukt- träden Pyrus (päronträd) och Malus (äppleträd) samt prydnadsväx- tema Crataegus (hagtom), Cotoneaster (Oxbär), Pyracantha (Eld- tom), Chaenomeles (Rosenkvitten), Crataegomespilus (Mispelhag-

torn), Cydonia (Kvitten), Sorbus (Rönn, Oxel) och Stranvaesia (Lager— mispel). Från början var målsättningen att helt utrota päronpesten. Då detta har visat sig ej genomförbart har målsättningen på senare år varit att begränsa spridningen av sjukdomen. Detta har gjorts genom att ta bort drabbade och närliggande värdväxter. Ett försäljningsför- bud för plantskolor inom drabbade områden skulle ha inneburit ett dråpslag för svensk plantskolenäring eftersom huvuddelen av plant- skoloma är belägna inom eller i närheten av de områden där päron- pest konstaterats. Den huvudsakliga avsättningen av produktionen sker dessutom i icke-drabbade områden.

Genom att päronpest nu kan anses vara etablerad i delar av landet och genom att målsättningen om utrotning uppgivits, bortfaller moti- vet för det sedan år 1975 tillämpade generella införselförbudet mot päronpestens värdväxter från områden där päronpesten förekommer. Ett bibehållande av importförbudet skulle av omvärlden kunna tolkas som ett i förhållande till internationella konventioner (GATT) omoti- verat tekniskt handelshinder. Av denna anledning diskuteras inom Jordbruksverket ett möjligt datum för avskaffande av nämnda import— förbud för prydnadsväxter och fruktträd. En viss omställningstid från det att ett beslut fattas tills dess beslutet kan verkställas är sannolik ef- tersom det för dessa produkter rör sig om lång produktionstid (i snitt 3,5—4 år). Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF) har uttryckt för- ståelse för att dessa liksom andra svenska Växtskyddsbestämmelser be- höver ändras till följd av internationella avtal (GATT m.m.) och ett EG-inträde. TRF anser dock att omställningsperioden bör vara väl tilltagen med hänsyn till plantskolebranschens behov av långsiktig planering. Ett borttagande av införselförbudet innebär kraftigt ökad importkonkurrens för framför allt den svenska plantskolenäringen, eftersom den svenska odlingen har byggts upp utifrån och baserats på den marknadssituation som följt av frånvaron av importmöjligheter från viktigare konkurrentländer som t ex Danmark, Nederländerna

och Tyskland där päronpest förekommer.

Det kan i sammanhanget erinras om att päronpestvärdväxter utgör uppskattningsvis 25 % av den svenska plantskoleodlingen. Flera före- tag är också numera helt specialiserade på fruktträdsproduktion.

Harmonisering av växtskyddsbestämmelser diskuterades länge i för- handlingarna om ett EES-avtal. EG har dock ännu inte beslutat om de nya regler, som måste till med tanke på att den gränsfria inre markna-

den innebär ett avskaffande av den fysiska gränskontrollen vid EG:s inre gränser.

I EES—avtalet finns en avsiktsdeklaration, som innebär att EG-kom- missionen kommer att konsultera EFTA-statema i samband med att man framlägger lagstiftningsförslag inför Ministerrådet. Det förut- sätts också i avtalet att EF'FA-statema kommer att kunna ansluta sig till åtminstone huvuddelen av denna lagstiftning. Genom denna utveck- lingsklausul är det sannolikt att åtminstone huvuddelen av EG:s kom- mande lagstiftning på växtskyddsområdet kommer att omfatta även Sverige redan före ett EG-inträde.

Den till en del kvarstående osäkerheten om vilka växtskyddsbestäm- melser, som EG kommer att enas om, liksom osäkerheten om tidsper— spektivet för ett genomförande innebär att det svenska förberedelse- arbetet försvåras. På grund av lång produktionstid och kapitalinten- siva produktionsmetoder krävs lång framförhållning. Jordbruksverket arbetar aktivt med att bygga upp ett kontrollsystem för i första hand småplantsodlingen eftersom det är högst sannolikt att småplantsodling- en kommer att omfattas av EG:s framtida produktionskontroll. Under de senaste åren har en frivillig småplantskontroll provats ut i Skåne. Småplantskontrollen, som så småningom skall omfatta småplantor av alla kulturer av större ekonomiskt värde för svensk trädgårdsodling, kommer sannolikt att bli obligatorisk. Den frivilliga kontrollen kom- mer att bestå under den tid gränskontrollen mot EG upprätthålls. Där- efter måste en obligatorisk kontroll, likvärdig med den i EG, införas. Det finns sedan länge ett certifieringssystem i drift för produktion av och handel med potatis, jordgubbs- och hallonplantor och ett motsva— rande system är under uppbyggnad för fruktträd.

Även inom det nordiska samarbetet pågår arbete med att utarbeta ett förslag till ett gemensamt certifieringssystem för friska fruktträd och prydnadsväxter, ett arbete som följs med stort intresse både från den europeiska växtskyddsorganisationen (EPPO) och EG—kommis- sionen.

Beträffande GA'I'f—förhandlingama torde ett eventuellt avtal inom ramen för Uruguay-rundan inte innebära något behov av förändrade Växtskyddsbestämmelser i EG eller Sverige.

14.1.3. EG:s Växtskyddsbestämmelser

För handeln inom Gemenskapen behöver EG övergå till en växt- skyddspolitik utan omfattande fysiska gränskontroller.

Det nuvarande regelverket är helt och hållet inriktat på handeln mellan medlemsstaterna och med tredje land. Handeln inom varje med- lemsland är däremot inte reglerad på EG-nivå. Vad man i harmonise- ringen hittills har uppnått är en standardisering av en rad listor av ska— degörare samt en reducering av antalet importförbjudna varor i han- deln mellan medlemsstaterna. Vidare har man avskaffat den systema- tiska gränskontrollen, så att högst en tredjedel av importvaroma kon— trolleras fysiskt.

Den nya, ännu ej beslutade, strategin på växtskyddsområdet innebär dock att för inom Gemenskapen producerade växter skall lika regler gälla både för handel inom och mellan Gemenskapsländema. Detta sker praktiskt genom att sundhetscertifikatet som åtföljer sändningen ersätts av ett växtpass, som fästs på produkten som kan vara små- plantor, plantskoleprodukter eller potatisutsäde men däremot inte andra färdigvaror än citrusfrukt. Märkningen sker genom en etikett på växten, bunten, kartongen e.d. Detta pass skall sedan åtfölja mate— rialet vid alla förflyttningar. Genom att etablera ett system med offi- ciella kontroller i försäljningsledet skall man försäkra sig om att Ge- menskapens växtskyddsregler tillämpas lika vid genomförandet av den inre marknaden.

För produkter, som härstammar från ett land utanför Gemenska— pen, övervägs produktionsplatskontroll utförda av EG-inspektörer och där så ej är möjligt en noggrann kontroll i samband med själva in- förseln till Gemenskapen.

Vidare diskuteras inom EG möjligheten av tillskapande av s.k. skyd- dade zoner, fria från vissa växtskadegörare. Tanken är här att låta det regionala sundhetsläget, snarare än nationsgränserna, bli avgörande för växtskyddskontrollen.

Den nya strategin innefattar även regler för hur exportländer kan bli ersättningsskyldiga för bekämpningskostnader i mottagarländema om sjukdomar sprids genom att föreskrivna kontrollåtgärder ej ge- nomförts. Ambitionen är att de nya reglerna senast träder i kraft vid tidpunkten för genomförandet av den gränsfria EG-marknaden.

14.1.4 Konsekvenser för Sverige av ett EG-inträde I det följande diskuteras sannolika konsekvenser på växtskyddsområ— det av en svensk anpassning till EG:s framtida bestämmelser oavsett om detta sker först vid ett svenskt EG-medlemskap eller tidigare gen- om EES—avtalets utvecklingsklausul. Andra för den svenska marknads- bilden viktiga faktorer, framför allt tullskyddet, avvecklas dock gen- temot EG först vid ett svenskt EG-inträde. Effekterna av det över— tagande av EG:s kommande lagstiftning på växtskyddsområdet, som kan förutses före EG-medlemskapet, begränsas starkt av dessa fakto- rer. För att upprätthålla växtskyddsnivån även efter förverkligandet av den gränsfria marknaden den 1 januari 1993 utförs fortsättningsvis kontrollen vid produktionsplatsen i stället för som nu vid gränsstatio- nen. Denna kontroll övervakas av en för EG gemensam kontrollorga- nisation benämnd Inspektoratet. Det nuvarande sundhetscertifikatet ersätts av ett växtpass, som fäs- tes på produkten och som utgör garanti inte bara för produktens sundhet utan även för dess ursprung och produktionsmetod. För att riskprodukter ej skall kunna införas till vissa skyddszoner kan passet ha begränsad giltighet. Den från konkurrenssynpunkt kanske största förändringen vid ett EG-medlemskap är att samtliga generella importförbud bortfaller gen— temot EG-ländema. Det kan i detta sammanhang också erinras om att den absoluta mer- parten av Sveriges import av trädgårdsprodukter i allmänhet och plantskoleväxter i synnerhet kommer från Gemenskapens medlemssta- er. Värdemässigt svarar EG-ländema för 75 % av den totala impor- ten av produkter belagda med krav på sundhetscertifrkat. Å andra sidan har en ökad importkonkurrens redan blivit följden av successiva lättnader avseende import av värdväxter för San José- sköldlusen och produktionsplatskontroll i exportlandet genom bilate- rala avtal med Israel, Danmark och Nederländerna samt Italien. Vid ett EG—inträde bortfaller i och för sig importförbudet på krysante- mum gentemot EG-länder. Detta torde dock helt sakna betydelse, ef- tersom Sverige redan ingått avtal som möjliggör import från de viktigaste leverantörsländema inom EG. En anpassning till EG:s växtskyddsstrategi innebär vid svenskt EG- inträde alltså slopad gränskontroll av produkter från Gemenskapen

men också utökad kontroll av produkter från tredje land vid den grän— sen. Omfattningen av denna yttre gränskontroll minskar om Finland och Norge inträder i EG vid samma tidpunkt som Sverige.

14.2. Utsäde

I Sverige är det tillåtet med grannhandel, dvs. när en odlare vid ensta- ka överlåtelse utan offentligt utbud säljer utsäde till annan odlare på orten. Grannhandel med utsäde är vanligast för potatisutsäde. Utsädes— systemet för potatis är under revision inom EG. EG:s nuvarande för- bud mot grannhandel kommer troligtvis att bestå och kommer då att innebära en väsentlig skärpning för svensk del. Detta torde medföra ett behov av kraftig utbyggnad av svensk utsädesproduktion altema- tivt kraftigt ökad import av utsädespotatis vid EG-inträdet. Sveriges Potatishandlares Riksförbund har framfört önskemål om att svensk odling snarast skall få tillgång till alla de sorter, som finns ute i Euro— pa, företrädesvis genom svensk anslutning till EG:s gemensamma sort- lista.

EES-avtalet innebär att Sverige kommer att anpassa utsädeslagstift— ningen till de regler, som gäller enligt EG:s direktiv på utsädesområ- det. Den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter skall enligt EES- avtalet vara utarbetad av EG— och EFTA-statema senast den 31 decem— ber 1995. För köksväxter finns dock en särskild sortlista. Sortema på denna lista får användas i svensk odling redan från den 1 januari 1993.

Nytt till följd av EES-avtalet är att köksväxtutsäde av de arter som anges i EG-direktiv 70/458 måste vara statsplomberat (certifierat) för att få försäljas på EES-marknaden. Tidigare har enbart kvalitetsdekla- ration krävts i Sverige. Effekten härav torde vara begränsad, efter— som huvuddelen av det köksväxtutsäde, som används i svensk odling, redan i dagsläget importeras från EG-ländema. Kravet på införsel- tillstånd för köksväxtfrö kommer att tas bort i samband med EES- avtalets ikraftträdande. Detta innebär dock endast viss administrativ

förenkling.

De bestämmelser i EG:s direktiv på utsädesområdet, som rör rela- tioner med tredje land, omfattas inte av EES-avtalet. Sverige kan utan större svårigheter redan nu harmonisera till EG:s bestämmelser och

enbart tillåta import av utsäde från länder vars utsädesproduktion godkänts av EG.

14.3. Kvalitetsbestämmelser

14.3.1 Nuläge i Sverige Som framgått av växtskyddsavsnittet finns i Sverige tvingande kvali- tetsnorrner enbart inom plantskoleområdet.

På fruktområdet finns kvalitetsregler i form av en frivillig kvalitets— garanti för äpple och päron som säljs av företag registrerade hos Svenska Fruktfrämjandet. Reglerna är fastställda av Jordbruksverket

och tillämpas främst av packerier och grossister. Det finns inga skyl- digheter att ange kvalitetsklass i butik.

Svenska Grönsaksfrämjandet har utarbetat frivilliga kvalitets- och sorteringsregler för grönsaker avsedda för färskvarumarknaden. Des- sa frivilliga kvalitetsregler tillämpas allmänt av trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar och av handeln.

Svenska Blomsterfrämjandet har utarbetat vissa kvalitetsregler som kan sägas ligga till grund för de regler, som tillämpas av blomster- grossister och av trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar. Regler- na tillämpas dock inte lika konsekvent och direkt som på grönsaksom- rådet.

14.3.2. Nuläge i EG

EG:s kvalitetsregler syftar till att tillgodose konsumentintresset av kva- litetsprodukter, hålla sämre kvalitet borta från EG-marknaden, för- bättra odlamas lönsamhet samt underlätta förutsättningama för han- del och ömsesidig konkurrens. De fyller också en viktig roll i mark- nadsregleringen.

Tio fruktslag och dubbelt så många grönsaker omfattas av EG:s ge- mensamma kvalitetsbestämmelser. Reglerna är obligatoriska så till vi- da att de är tillämpliga vid försäljning av färskvaror som levereras till konsumtion i alla led från producent till detaljist. Produkterna får endast importeras och exporteras om kvalitetsreglema är uppfyllda. Kvalitetsreglema gäller ej när det är fråga om gårdsförsäljning direkt till konsument eller vid leveranser till livsmedelsindustrin.

Enligt kvalitetsnonnema är produkterna normalt uppdelade i kvali- teterna Extra, I och 11. För vissa produkter finns också en kvalitets- klass 111 men denna klass används bara under särskilda omständighe- ter vid dåliga skördeår då dessa varor är nödvändiga för att täcka kon- sumtionsbehovet inom EG. Förutom kvalitetsindelningen omfattar reg- lema också storlekssortering, packning, beskrivning och märkning.

Kvalitetsreglema har stor betydelse då de är direkt avhängiga till möjligheterna för återköp liksom att erhålla exportbidrag. Vidare är

referenspriset vid import kopplat till kvalitetsregler.

Tabell 14.1 Kvalitetsnomier finns för närvarande för följande produkter:

Frukt Grönsaker Grönsaker Applen Kronärtskockor Gurka Aprikoser Sparris Vitlök Körsbär Auberginer Purjolök Vissa ciU'usfrukter Vissa bönor Cikoriarot (witloof) Persikor, Nektariner Brysselkål Isbergssallat, endiver Päron Morötter Ärtor Plommon Blomkål Vanlig lök- och Jordgubbar Savoykål Bavarialök Vindruvor Selleri Spenat Kiwifrukter Huvudkål (bl.a. vit- Paprika

och rödkål) Tomat Zuccini

ä a: Momtor

För en detaljerad beskrivning av kvalitetsnorrnema för gurka, tomat- er, blomkål och äpplen hänvisas till bilaga 2 i JN/LBS rapportserie l991:7

14.3.3 Konsekvenser för Sverige av ett EG-inträde De kvalitetsregler, som i dag finns inom EG, kommer inte att ha någon negativ påverkan på den svenska trädgårdsnäringens konkur- renskraft. Möjligen kan bestämmelserna för storleken på frukt inne- bära att vissa svenska sorter kan få svårt att hävda sig. EG:s regler baseras på storfallande och övriga sorter. Indelningen i dessa grupper kan bli avgörande för odlingens möjligheter att producera frukt som går att sortera som högsta kvalitet. Eftersom svensk odling ej är ex-

portinriktad torde det dock föreligga relativt goda möjligheter att från svensk sida vid en anslutning eller i det reguljära EG-arbetet påverka kvalitetsbestämmelsema.

Även om EG:s nuvarande kvalitetsnorrner ej torde medföra några större anpassningssvårigheter för svensk odling kan avslutningsvis också vissa administrativa aspekter beröras kort.

Ett EG-inträde innebär för Sveriges vidkommande en övergång från väl fungerande frivilliga kvalitetsregler till ett tvingande system, där reglerna fastställs på EG-nivå. Deltagande i besluten om nya och förändrade kvalitetsnorrner men framför allt kontrollen av dessa tor- de medföra ökad svensk administration.

Medlemsstaterna har visserligen hela ansvaret för att kvalitetsnor- mema efterlevs men mycket av detta kontrollarbete sker i nära sam- arbete med importörer och s.k. producentorganisationer.

', ...-... Law.-vi. w Mm..—...a... . . " . " 51|r|n|;|.1r|--.3'*l"|-'r-.u....'f".1:||."""'" ??...-...i... mmm ' ' '.'. - .!WffWM-MWFa' ' *," ti,-'!l'Å-llj i'll-" "| .'a '.. matrial.. imam Ehmm-.wml "

i'm-... ritar glänt., -|. am., |'.-'i tr.. .iiltjtqn ||, .»

":"t'. Jami-Jia” ml.-- ';|'qu -.4..i|.|l' ». | ...i. mamman-sim .ä'wa .it-*. utmana.-targ.” ".

' där W=".1-|-=*'t"m-L'.l'ä|-=-*m ' ' ., || nbllijupänhlllw|njmJW klara|hpw :n'l -. g | '

'||-" |?an renault-1.4 ,|lli'|.' -net-l.." . |:..rire'm..||lu'.nl - _: ' " , * '»c'**”" .v... , ""W". nur-lr" tsunami-”nl » ; -""" "ul I' " 11 > I ' .h fi .. ,' Mll | || 1 " ' || - ""| 'i- ':rn'l ' :D) | '||. -._-. .? ..'. i.u-". . '. _' 1- . .|.' | | " ..l ' | | i'm-v. | |. '. ". ._ * .._|,'|'... | |..'|| -t f.n.-m ,..' = |_ 'E- . ||' 1 | F "| . _ _ - ___-ä,.— I ' .-

1 44353 w.. .'. . | I. .J.._. :, _|'|.' . ._2|:'.'|.|.|."j_|.|||=|||7|u IP; ... lil. lm. '.'

........

.. . .. ||" "1 n.- weir-F, Milli)! VAA...-1.3...» Er! lim-im »--'» _'. '-

, -'.-'—.,-= HEMI-”#11; mma ... Gujarati-Filmnr:!

' * |'-.*-'.-*- '. ;. mille-.'.. lll-'t le.. |u..|f ...a»..— lun” ml.-11154. »..

" -_. '-"'..'||;'t. ||' rimma-www |.'! ma; mhn-:a... jag F .-

"" ""t' ,". ”zala' MEM-tr .JMHPW mål"-:! indelt-msn" i .. -. .|,_

:. LM tlf-Mr "Ul Bama-m rimliga-LW av |?me 'n ':'; | 1- .,.'. aika. ...-||. Wan Mariin. arter.—...... manila m.....

15. Skördeskadeskydd

15.1. Bakgrund

På jordbrukets område tillkom år 1961 ett permanent Skördeskade- skydd för jordbruksprisreglerade grödor, dvs. spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och sockerbetor (prop. 1961 :94, JoU22, rskr. 196lz267). Detta s.k. permanenta Skördeskadeskydd ersatte ett system med kompensation genom prishöjningar samt stödlån och bidrag (be- hovsprövade och icke behovsprövade) som prövades årligen av riksda- gen. På trädgårdsnäringens område har motsvarande möjligheter till ersättning vid skördeförluster inte funnits.

] samband med att skördeskadeskyddet infördes för jordbruket, prö— vades även om det borde utvidgas till att omfatta köksväxter och and- ra specialgrödor. Riksdagen fann dock att en sådan utvidgning inte var möjlig bl.a. med hänsyn till bristfällig skördestatistik. Riksdagen utgick dock från att en utvidgning skulle komma att ske så snart tek— niska förutsätmingar förelåg. I avvaktan på detta skulle till trädgårds- odlare liksom tidigare behovsprövade kontantbidrag betalas ut under anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. Detta an— slag slopades emellertid fr.o.m. budgetåret 1984/85 samtidigt som möjligheter till ersättning till följd av naturolycka infördes. Med na- turolycka avses rena naturföreteelser som t.ex. åsknedslag, jordskred. jordras, stormar, hagel, översvämningar och snötryck.

I samband med att riksdagen prövade frågan om ersättning till följd av naturolyckor (prop. 1983/8416, BoU6, rskr. 1983/84:41) berördes också skyddet för trädgårdsgrödor. [ propositionen anfördes följande: ”Vad gäller skador på grödor anser jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, att frågan om ersättning vid sådan skada bör prövas sedan pågående arbete rörande skördeskadeskyddets utform— ning har slutförts. De möjligheter till ersättning av statsmedel som hit- tills har funnits vid skada på trädgårdsgrödor bör därför behållas tills vidare. Detta innebär att riktlinjerna för det nuvarande naturkatastrof- anslaget bör tillämpas vid sådana skador. Medel får, som jag tidigare har anfört, begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförut- sedda utgifter.”

Riksdagen lämnade hösten 1986 motsvarande svar på en motion om skördeskadeskyddet för trädgårdsnäringen (motion 1985/86:J0260,

JoU1986/87:1).

Skador på trädgårdsgrödor kan således fortfarande ersättas efter riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofanslaget. Ersättningen bevil- jas av regeringen efter prövning i varje enskilt fall.

Under perioden 1985—juni 1991 inkom 73 ansökningar. 121 ären- den lämnades sammanlagt 2 578 000 kronor i ersättning, varav det högsta beloppet var 400 000 och det lägsta 25 000 kronor. Under bud- getåret 1991/92 inkom 13 ansökningar, vilka ännu inte har avgjorts.

15.2. Lantbrukets Skördeskadeskydd

Fr.o.m. odlingssäsongen 1988 har Lantbrukarnas riksförbund (LRF) övertagit huvudmannaskapet för skyddet genom Stiftelsen Lantbrukar— nas skördeskadeskydd, som arbetar under benämningen Skörieskade— skyddet. Samtidigt ändrades också ersättningsreglema. Ersättning ut— går numera endast vid totalskador av aktuell gröda. Som totalskador räknas obärgade arealer, arealer där skörden varit av så låg kvalitet att den måste kasseras samt arealer som inte kunnat sås på grund av då- lig väderlek. Skyddet omfattar alla lantbrukare som har mer än 5 ha åker.

Ersättning utgår endast i de områden i landet där totalskada före- kommer mera allmänt s.k. skadeområden. Dessa områden fastställs varje år av Skördeskadeskyddet på grundval av skördesituationen och väderläget. Endast de jordbrukare som har drabbats av totalskador i ett skadeområde är berättigade till ersättning. För att kunna få ersätt— ning krävs också att jordbrukaren ska ha lämnat de årliga uppgiftema till lantbruksregistret samt ha gjort vad som är möjligt för att så och skörda.

Länsstyrelserna informerar Skördeskadeskyddet om skördesituation- en i varje län. Dessa uppgifter 1igger sedan till grund för bestämning- en av eventuella skadeområden. När ett skadeområde har fastställts, sänder Skördeskadeskyddet ut ansökningsblanketter till länsstyrelsen i det aktuella området. Därifrån kan den enskilde jordbrukareni sin tur rekvirera ansökningsblanketter. Länsstyrelsen har dessutom till upp- gift att kontrollera ansökningarna och att utföra vissa fältkoniroller.

Den skördeskadeersättning som en drabbad jordbrukare kan erhål— la, framräknas på så sätt att normskördevärdet av skadan minskas med en självrisk på 20 % av jordbruksföretagets totala normskördevärde. Normskördevärdet är norrnskörden multiplicerad med grödans pris i handel under november månad det aktuella året. Värdet av vallskörd- en beräknas på ett särskilt sätt och de grödor där normskörden inte kan räknas fram representeras av andra grödor vid ersättningsberäk- ningarna. För obärgade arealer minskas ersättningen med bärgnings- kosmadema och för osådda arealer görs en speciell beräkning.

15.3. Skördeskadeutredningen

I februari 1989 tillkallade jordbruksministem en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över behovet av och formen för skördeskade- skydd för trädgårdsnäringen. Utgångspunkten för översynen skulle va- ra att både det finansiella och administrativa ansvaret för ett eventu- ellt skördeskadeskydd skulle åvila näringen. Utredningen om skördeska- deskydd för trädgårdsnäringen m.m. (Skördeskadeutredningen) avgav sitt slutbetänkande (SOU 1989z87) i september 1989. Av detta fram— går att Skördeskadeutredningen genom kontakter med olika försäk- ringsbolag hade undersökt möjligheten att tillskapa ett skördeskade- skydd byggt på en försäkringsmodell. Enligt skördeskadeutredningens mening innebär en sådan modell alltför många nackdelar, varför ut- redningen inte ville förorda ett försäkringsaltemativ. Skördeskadeut- redningen föreslog i stället att ett skördeskadeskydd för trädgårdsnär- ingen skulle utformas på ett liknade sätt som för lantbruket med sam— ma användning av totalskadebegreppet och skadeområdesbildningen. Administrationen av de två skydden föreslogs kunna ske inom samma organisation. Det formella ansvaret för verksamheten borde dock lig- ga hos skilda juridiska personer och även finansieringen av verksamhet- erna borde vara åtskilda.

Finansiering av skördeskadeskyddet för trädgårdsnäringen före- slogs ske genom att en fond på 30 miljoner kronor byggdes upp under 10 år. Ca 3 miljoner kronor per år skulle avsättas under en 10-årspe- riod för detta ändamål. Skördeskadeutredningen ansåg att det i första hand är prisregleringsavgifter på de handelsgödsel- och bekämpnings- medelsavgifter, som varje år återförs till trädgårdsnäringen, vilka bör

utnyttjas för detta. Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF) föreslogs bli huvudman för såväl skyddet som fonden.

Ett skördeskadeskydd borde enligt Skördeskadeutredningens me- ning omfatta skador som är direkt betingade av otjänlig väderlek och då endast skador på köksväxter, frukt , bär och prydnadsväxter på fri- land. Skador, som borde komma i fråga, var bl.a. utvintringsskador och vissa regnskador. Däremot borde torkskador och skador av växt- skadegörare inte vara berättigade till ersättning. Skador, som med des- sa utgångspunkter kunde komma i fråga för ersättning, torde i prakti- ken begränsas till utvintrings-, frost- och regnskador.

För att på detta sätt utvidga skördeskadeskyddet krävs att lanbruks- registret byggs ut till att omfatta flera uppgifter. Vidare måste någon form av skattning av norrnskördar för olika områden ske eftersom det saknas i dagsläget. Historiska genomsnittstal bör kunna användas för detta ändamål. Priser kan skattas i efterhand genom att prisstati- stik från olika ekonomiska försäljningsföreningar tillhandahålls. Skördeskadeutredningens förslag har ännu inte genomförts främst på grund av att de prisregleringsavgifter, som skulle anslås för fond- uppbyggnad, redan var intecknade för annan angelägen användning och att man från näringens sida inte har ansett sig kunnat gå med på den för fonduppbyggnaden nödvändiga omprioriteringen av medlen.

15.4. Skördeskadeskydd inom EG

Inom EG betalar Gemenskapen inte ut något skördeskadeskydd till trädgårdsnäringen. Däremot kan medlemsländerna inom ramen för Rom-fördraget betala ut dylikt stöd. Naturkatastrofhjälp är förenligt med Gemenskapens regler. Skadan måste dock vara minst 30 % eller i eftersatta regioner 20 %. Det statliga stödet till försäkringar, som helt täcker förluster vid naturkatastrofer, får vara högst 80 % av premier- na. I statliga program, som uppmuntrar till att ta försäkringar som täcker ”väderrisker” och som inte kan klassificeras som naturkatastro- fer, får subventioner högst uppgå till 30 % av premierna. Sådana sub- ventioner skall successivt minska och får utgå under högst 10 år.

Alla EG:s medlemsländer har arrangemang för att hjälpa jordbruka- re inkl. trädgårdsodlare som utsätts för naturkatastrofer. I några länd- er sker detta inom ramen för förberedda program med tillhörande

fonder, medan det i andra länder anvisas speciella medel från statsbud- geten för aktuella skador.

De försäkringar eller andra system mot skördeskador som finns i olika EG-länder är inte utformade efter gemensamma principer. Up- penbara olikheter förekommer i hur systemen administreras, vilka ris- ker som täcks, ersättningsnivåer, finansieringsforrner m.m. Utifrån de regler som tillämpas för ersättning har EG-ländema indelats i två huvudgrupper. I den ena sköts systemet huvudsakligen av privata för— säkringsbolag (Danmark, Irland, Tyskland, Nederländerna och Stor- britannien). Den andra gruppen fungerar med ett betydande statsstöd (Spanien, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg och Portugal). Stödet är störst i de sydligaste länderna.

”nia.-|" nymald, i" 'iflll': :l"'_'|ll','-.'. 'i'-i.- i'll” E't-i..|.|um|'|a1|ri|l..|:ni1ääh*m

- . Jin-il... 'Mm.-Uq.hrkm gm... nu..-. :|”; ..... a.m.-... .."-mmm

..'. . .. |||-Mwai Mhhwå'ätinmlå' :':'-'.',' ' " '||” "' "" ' "L-w F "ä'milin'råm ...-...g...||....| |, = . iw a.ali- .||-i' r || ;tv' . "' ava-. Mumsigaaä at...-?? ' u:. '..irtt. .wåmmrml'mtmw. . .. ' |.-'...||||. ...m- .MQ..." . - ..

Mål-'. alla|-' rfd tall" :::-||? na'giillileti' ")-"äl

-- .||-'-.'

"el..

|..I'"' glöm Hävd-3191. "|; ||| "Nu-' |'. _N'I'. _iIll'u'l' ||" ' I'Mg'hmanäb'P

illa,-.Iu'l'i'ff'ai. r - ".l'-|'-|..|"."::.-.-':r -" ..”-ml

thm'lk'r'ii lf—E " .'.-.|.-"-|.;'||1'l-r.r|.:'1lt|||.-" M'm' hmm -: "nl-JIJJL' _ "|||-t':

.- R" fw- ;'” 51.31 :..-_| || ||'_| "|| LIICI _| |. _-_|1_ll *l-lllfl': ***-"1! |||f_';|"f

mum-:: -' .'-,'|1|.;. ...,. "..'-"l .: |||-...i.-....,|||-..|.'-.I,-p. . '-,'|'4'F".|-.i.-.'.l.'||.:.||,: - '.. .-l.|. '. ".'-r|'."'..|';l:||m-|1':I.| »' . -..'.-'-'| CT '. .'*| ”be. ”|'.-*d- :. J.J.-| .|..||':.1|| r..;uim'. muziq-mn,”

'J

.” | .it iitttrdm'w ...—. .:...| La...... ha

__|-al::1

. ._...- :...-. .. ......|| ..-. i...-'.! m...-.... .. ' ' 'H|_.l ll”: 'N" '='L: Il'. Ert '.'-. " ' 'M'my' 'if—"'I _ki-"l ar.-.|'.'. .:; gbg.-ia |. l.'"-|'_'| ...-' -'-'--'|n|'||. -r'"|" |.'—'||" "

Hilmwm amn-|||

miähpydlj'm '._'|,-.' anamma '||”: gut » |||-iii”? ' ' '

16. Trädgårdsföretagens struktur

Med trädgårdsföretag avses vanligen företag som yrkesmässigt produ- cerar trädgårdsprodukter. Trädgårdsproduktionen bedrivs emellertid ofta i kombination med annan verksamhet. I synnerhet trädgårdsod- lingen på friland är ofta kombinerad med jordbruksproduktion. Träd- gårdsproduktionen är inte sällan också kombinerad med handel. I en traditionell handelsträdgård kombineras den egna trädgårdsproduktio— nen med försäljning direkt till konsument av såväl den egna produk- tionen som av inköpta produkter och förnödenheter. En liknande kom- bination av produktion och handel har mindre plantskolor och garden- centers.

16.1. Växthusföretag

Under 1980-talet har den totala växthusytan i landet minskat medan medelarealen per företag har ökat från 1900 m2 är 1981 till 2250 m2 är 1990.

Växthusen av glas svarade för 90 % av den totala växthusytan år 1990. Uppvärrnda växthus utgör den dominerande delen av landets växthusareal, 88 % år 1987. Det är i stor utsträckning äldre växthus, som saknar uppvärmning. Hela 63 % av de ouppvärmda växthusen är över 20 år gamla. De yngre ouppvärmda husen är till större delen enkla plasthus.

Växthusen med uppvärmning hade årl 987 följande fördelning efter täckningsmaterial:

Yta, m2 Andel, % Flerskiktat material 382 344 13 En- och flerskiktat material 827 162 27 Enkelglas 1 655 417 54 Plast 176 633 6 Summa 3 041 556 100

Flerskiktat material började användas i stor omfattning först omkring år 1980 i samband med de kraftiga energiprishöjningama. Därför är en stor del av växthusen med flerskiktat material relativt nya.

Åldersfördelningen för växthusen med uppvärmning var år 1987 följande: —5 år 5—9 år 10—19 år 20 år— Summa

Växthusyta, m2 675 176 509 051 891 985 965 344 3 041 566 Andel, % 22 17 29 32 100

Den ekonomiska livslängden för växthus brukar anses vara 20—25 år. Det faktum att en tredjedel av växthusytan var över 20 år gammal, visar att fömyelsetakten inte har varit tillfredsställande. Många växt— hus är gamla och oekonomiska bl.a. vad gäller arbetseffektivitet och energiåtgång. En hel del gamla växthus har dock byggts om och för-

bättrats. Åldersfördelningen har också förbättrats jämfört med för-

hållandena under 1970-talet, då över 40 % av växthusytan var över 20 år. Förbättringen har skett genom en omfattande nybyggnation, fram- för allt under början och mitten av 1980-talet. Fömyelsen framtving- ades av de kraftiga höjningarna av energipriser och lönekostnader.

Nybyggnationen efter 1987 har minskat kraftigt. Detta torde främst bero på den försämrade lönsamheten i näringen.

Av den totala växthusytan utgörs 20 % av blockhus av venlotyp. Dessa utgör en stor andel av den nybyggnation som har gjorts under 1980-talet i sydligaste Sverige. Denna växthustyp har främst använts för grönsaksodling men har under senare år i allt större utsträckning även byggts för krukväxtodling. Vid byggnation av stora ytor blir blockhus billigare än fristående hus.

Under de senaste åren torde en ökning av byggnationen av enkla båghus med täckning av plastfolie ha skett. Dessa används oftast för säsongsmässig odling.

16.1.1 Köksväxtodling under glas Köksväxtodlingen i växthus domineras helt av tomat och gurka. Där- utöver odlas främst sallat och melon i växthus. Antalet företag, som odlar köksväxter under glas, uppgår till 566. Odlingen sker på en yta av 1 774 000 m2.

Tomat och gurka Tomat- och gurkodlingen sker i stor utsträckning i stora specialisera- de företag med relativt nya växthus av venlotyp. Över 60 % av pro-

duktionen kommer från företag med mer än 5 000 m2. Ett stort antal gurk- och tomatodlare har dock små arealer. I dessa små företag drivs odlingen oftast i kombination med odlingar av andra grönsaker eller prydnadsväxter. I de odlingama har man oftast sämre växthus och därför kortare kulturtid. Skörden per arealenhet blir därför läg- re. Således svarade 44 % av antalet tomatodlare för endast 4 % av pro- duktionen år 1990.

De stora tomat- och gurkodlingama har god teknisk standard. För att klara konkurrensen med importen krävs dock en fortsatt rationa- lisering. Arbetsåtgången i svenska odlingar är betydligt högre än i nederländska. Ekonomin i möjliga rationaliseringsåtgärder är ofta beroende på anläggningens storlek. Även de större svenska odlingarna är små jämfört med de flesta nederländska. Om den svenska odlingen ska kunna bibehållas eller stärkas genom arbetsbesparande teknisk utrustning, krävs därför i många fall en ökning av anläggningamas storlek.

Arbetsbehovet i odlingarna är säsongsmässigt mycket varierande

med en topp under våren och sommaren medan arbetsbehovet under november — januari är mycket lågt. Detta är ett stort problem, efter- som odlingarna är beroende av säsongsanställd personal och det då är svårt att behålla kvalificerad arbetskraft.

Energikostnaden är också en av de största produktionskostnadema i gurk- och tomatodling. Odlingens konkurrensförmåga är därför käns- lig för ändringar i bränslekostnaden, som påverkas av beskattningens utformning. Energiprisema är betydligt högre i Sverige än i Neder- ländema.

Tomat- och gurkodlingen är en betydande del av svensk trädgårds— näring. Dess konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter är beroende av fortsatt hög rationaliseringstakt. Produktionskostnadema i Sverige kan inte pressas ned till nederländsk nivå. För att få ut ett pris på produkterna, som täcker merkostnaderna, krävs en samordnad och effektiv marknadsföring.

Sallat

Sallatsodling i växthus förekommer i viss utsträckning i kombination med annan odling i mindre företag. Produktionen kommer emellertid huvudsakligen från ett fåtal stora specialiserade anläggningar, som i huvudsak producerar kruksallat. Genom dessa företags utveckling har sallatsproduktionen ökat, medan antalet odlare har minskat mycket starkt.

Övriga köksväxter

Odlingen av övriga grönsaker i växthus sker till stor del : mindre an— läggningar och i kombination med annan produktion för lokal försälj- ning. Dessa företag kan ofta ta ut ett merpris för produkterna jämfört med grossistprisema och är därför inte så känsliga för importkonkur— rens.

EG-inträde

Ett borttagande av det svenska gränsskyddet vid ett EG—inträde skär— per konkurrenssituationen ytterligare. För att klara konktrrensen och pressa produktionskostnadema måste odlingsföretagens storlek öka så att effektivaste teknik kan användas. Arbetseffektiviteten måste ökas. vilket fordrar en kritisk granskning av hela produktionstekniken. Ra— tionaliseringen måste ske i nära samarbete med en marknadsorganisa— tion och avse även marknadsföringen och distributionen.

16.1.2. Krukväxtodling

Odlingen av krukväxter i växthus omfattade 1 166 749 m? vid 683 fö- retag enligt SCB:s "Rapporter från lantbrukets företagsregister 1990” (J 10 SM 9102). Av dessa företag hade 38 % en växthusyta om högst 1 000 m2 och är oftast traditionella handelsträdgårdar med blandad produktion och försäljning.

Krukväxtodlingen är jämnare fördelad i landet än grönsaksodlingen och bedrivs under mer varierade förutsättningar, när det gäller växt— husens standard och utrustning. Rationell krukväxtodling kräver mer kapital för inredning och utrustning jämfört med köksväxtodling och

arbetsbehovet är också betydligt större per ytenhet. Det krävs därför inte så stora växthusytor i ett familjeföretag med krukväxter jämfört med köksväxtodling för att tillräcklig sysselsättning och inkomst ska erhållas.

Krukväxtodlingen bedrivs ofta även under stor del av vintern. Där- för har man i stor utsträckning vidtagit energibesparande åtgärder i krukväxthusen. Täckningsmaterial med flera skikt används uteslutan- de för krukväxtodling. Rörliga energibesparande vävar installeras ock- så i huvudsak för krukväxtodling men används även i snittblomsterod- ling och gurkodling. Även rullbord och assimilationsbelysning finns i en stor del av krukväxtodlingen.

De större och specialiserade krukväxtföretagen är således oftast väl utrustade. Kapital- och arbetskostnadema är emellertid höga. I jämfö- relse med konkurrentländema Danmark och Nederländerna är de svenska odlingarna små och kan därför inte utnyttja den arbets- och kostnadsbesparande teknik som de stora och exportinriktade företagen i dessa länder har. I synnerhet för de skånska producenterna har lön- samheten försämrats under senare år på grund av importkonkurren— sen.

De mindre företagen med blandad produktion och lokal försäljning är inte så känsliga för importkonkurrensen. En fortsatt minskning av antalet av dessa företag kan dock förväntas.

Dessa företag kan anpassa sig genom att köpa in allt större del av sortimentet och minska den egna produktionen.

De större företagens utvecklingsmöjligheter är beroende av produk- tionsmetoder, som är kapital-, arbets- och energibesparande. Utveck- lingen är också starkt beroende av marknadsföringen.

EG-inträde

Vid ett EG-inträde bortfaller tullskyddet (värdetull om 8 %) och pris- konkurrensen ifrån främst Danmark blir hårdare. På vissa produkter som produceras i stor skala och till låga kostnader kan den svenska odlingen inte konkurrera. En ändring av produktsortimentet blir där- för en nödvändig del i anpassningen. Strukturrationaliseringen av pro- duktionsföretagen kommer att fortsätta, vilket innebär större odlings— ytor men arbetsbesparande teknik och intensivare utnyttjande av an-

läggningama. Denna utveckling måste ske i nära samverkan med marknadsorganisationer.

16.1.3 Snittblommor i växthus

Odlingen av snittblommor i växthus minskade kraftigt under 1970- talet. Snittblomsterodlingen har därefter ytterligare halverats under 1980-talet. Den kvarvarande odlingen är fördelad på ett stort antal företag med liten produktion, oftast säsongsmässig och för lokal för-

säljning. Sammanlagt odlas snittblommor bara på 309 000 m2. År

1990 svararde 25 företag med över 5 000 m2 vardera för hela 70% av produktion. Dessa företag är främst belägna i storstadsområdena. Odlingen av främst rosor i de specialiserade företagen har nu stabi— liserats och kan förväntas bibehållas vid nuvarande konkurrensför- hållanden.

16.2. Frilandsföretag

När det gäller frilandsodling (köksväxter, frukt, bär, plantskoleväxter och snittblommor) är det framför allt köksväxt- och bärodlingen, som är produktionsgrenar i jordbruksföretag. Flertalet av produkterna är mycket arbetskrävande eftersom de skördas för hand. Endast vid me- kaniserad skörd av t.ex. matlök, morötter och rödbetor är arbetsbeho— vet i samma storleksordning som för jordbruksgrödor.

16.2.1 Köksväxter på friland Köksväxtodlingen på friland omfattar ett stort antal produkter med varierande odlingsteknik och resurskrav. Det totala antalet företag med köksväxtodling på friland uppgår till 1 825 stycken exkl. odlare av konservärtor. Företagen är av mycket varierande storlek och struk-

tur.

Kontraktsodlingen till konservindustrin av konservärtor, spenat, morötter och rödbetor liksom odlingen av lök sker vid jordbruksföre- tag. Dessa växtslag omfattar stora arealer både totalt och vid varje företag. Skörden är mekaniserad.

Bladgrönsakema som kål och sallat skördas för hand, vilket kräver en stor arbetsinsats (200 — 500 timmar per ha). Produktionen sker vid specialiserade företag, som använder sig av tillfälligt anställd arbets- kraft. Tillgången på arbetskraft är en begränsande faktor för dessa ar- betskrävande kulturer.

En utvecklingsväg för en mindre del av köksväxtodlingen är lokal försäljning genom bl.a. gårdsbutiker och självplock. De ofta högre produktionskostnadema i en liten odling kan kompenseras av ett hög- re produktpris.

De stora specialiserade odlingsföretagens effektivitet står sig väl i jämförelse med konkurrentländemas. Dessa företag kommer troligen att svara för en allt större andel av den svenska produktionen. Om konkurrensen får ske på lika villkor kan även produktion för export utvecklas. Detta förutsätter att marknadsföringen organiseras effek- tivt. Organisationen av marknaden är kanske den viktigaste konkurrens- faktom. Sverige har t.ex. mycket goda förutsättningar att producera vitkål men likväl har en stor del av den svenska vitkålsodlingen kon- kurrerats ut. En viktig förklaring till denna utveckling har varit låg- prisimport ifrån Västtyskland, där marknadsorganisationema expor- terar överskottet för att inte förstöra prisbilden på hemmamarknaden.

En annan faktor som kan bli avgörande för frilandsföretagens ut- vecklingsmöjligheter är den framtida utformningen av EG:s handels- avtal med öststaterna när det gäller deras möjligheter att exportera köksväxter billigt till Sverige.

16.2.2 Fruktodling Fruktodlingen ökade mellan år 1981 och 1987. Frukt odlades 1990 på 2 390 ha vid 503 företag. Genom det röjningsbidrag, som odlarna kunde få år 1989 — 1991 minskade arealen kraftigt. Röjningsbidraget var inte kopplat till några villkor för den fortsatta odlingen men bidra- get användes i stor utsträckning till att förnya odlingarna. Skörden tor— de därför under normala väderleksbetingelser bli minst lika stor de närmaste åren som den var i mitten av 1980-talet. Röjningsbidraget kunde också användas som ett avvecklingsstöd. På detta sätt utnyttjades det av några större odlingar. Röjningsbidraget torde inte ha påverkat företagsstrukturen särskilt mycket. Medelarea- len var 1987 ca 5,6 ha och 1990 ca 4,8 ha.

Fruktodlingar drivs inte särskilt ofta i kombination med konventio- nellt lantbruk utan som renodlade fruktföretag. Däremot har ofta fruktodlare med små arealer ett annat förvärvsarbete. Detta beror både på fastighetsstrukturen och på de stora intäktsvariationema på grund av väderlekens växlingar.

Odlingstekniken och produktiviteten har utvecklats kraftigt under 1980-talet. De företag som har anlagt nya odlingar, med tätplantering av svagväxande träd, droppbevattning, stöd för träden och produktiva sorter, har hög konkurrenskraft om skuldsättningen inte är för hög. Den nya tekniken är kapitalkrävande. Finansieringen och kapitalkost- nadema är en viktig faktor i dessa företag. Vidareutveckling av od- lingsteknik och produktivitet kan förutses fortsätta under 1990-talet.

16.2.3. Bärodling Jordgubbar Jordgubbsodlingen sker ofta i kombination med jordbruk. År 1990 var bärarealen 3 139 ha vid 1236 företag. Odlarens medelareal har

ökat från 1,8 ha år 1981 till 2,4 ha år 1990. Även i de större jordgubbs- distrikten dominerar små odlingar.

Begränsande för det enskilda företagets jordgubbsareal är oftast det stora arbetsbehovet under en kort säsong. Odlama, speciellt i jordgubbs- distrikten, är beroende av utländsk arbetskraft. Även tillgänglig areal är i många företag en begränsande faktor.

Odling för självplock är allmänt förekommande i synnerhet utanför de specialiserade jordgubbsdistrikten.

Jordgubbsodlingen har hittills inte utsatts för särskilt stor konkur- rens från importen under den svenska säsongen eftersom jordgubbar- na har kort hållbarhet. En hårdare importkonkurrens kan förväntas dels eftersom odlingen i övriga Europa har gått över till hållbarare

och transporttåligare sorter, dels eftersom” kyl- och transporttekniken utvecklas. Den svenska odlingens konkurrenskraft avgörs till stor del av kostnaderna för plockningen.

Svensk jordgubbsodling kan ha utvecklingsmöjligheter med export under sensommaren när produktionen i sydligare delarna av Europa är låg och prisnivån hög. Dessa möjligheter torde öka om också Sveriges grannländer går in i EG. Export fordrar emellertid en sam— lad satsning på produktutveckling och marknadsföring.

Svarta vinbär

Odlingen av svarta vinbär är spridd i landet. Norrbottens län har den största andelen av arealen, ca 30 %, men år 1990 endast 15 % av skör- den. Andelen kontraktsodlade svarta vinbär har minskat kraftigt un- der 1980-talet.

Svarta vinbär skördas maskinellt och bären används nästan helt som industriråvara. Arbetsbehovet utöver skörden utgörs främst av beskär— ningen, som är en begränsningsfaktor för odlingamas storlek. Beskär— ningen kan mekaniseras men det minskar avkastningen.

Medelarealen för företag med svarta vinbär var 2,1 ha år 1990. En del odlingar med flera tiotals ha finns. Avsättningsmöjlighetema styr odlingens omfattning. Den svenska förädlingsindustrins köp av färska, svenska här har minskat. Man köper i stället halvfabrikat bl.a. från Danmark. En stor del av den svenska skörden har exporterats till Danmark under senare år. Det svenska priset på svarta vinbär följer världsmarknadsprisets svängningar och prisvariationema kan vara stora.

Det kan noteras atti EG ges ett särskilt stöd till livsmedelsindustrin när denna använder vinbär som har odlats inom EG. Mot bakgrund bl.a. härav är utvecklingen av den svenska odlingens avsättningsmöj— ligheter vid ett EG-inträde svårbedömbar.

Hallon

Odlingen av hallon har ökat under senare år och sker huvudsakligen i kombination med jordgubbar och för självplock.

16.2.4. Snittblommor på friland

Odlingen av snittblommor förekommer oftast som komplement till an- nan trädgårdsproduktion vid handelsträdgårdar. Antalet företag, som odlade snittblommor, var år 1990 156 med en sammanlagd areal på 65 ha. Medelarealen för snittblomsodling var ca 4 000 m2. En del självplocksodlingar av etemeller torde också ingå i dessa arealer.

Förutsättningama för snittblomsterodlingen på friland är osäkra och resultatet mycket väderberoende. De enskilda företagens odlingar torde därför förbli relativt små och inriktade på främst lokal försälj- ning.

16.2.5. Plantskola

Plantskoleproduktionen sker huvudsakligen i specialiserade företag. 246 plantskoleföretag hade år 1990 en sammanlagd areal på 706 ha. Av antalet plantskoleföretag är en stor andel mindre produktionsföre- tag, som säljer den egna produktionen lokalt tillsammans med inköpta produkter och trädgårdsfömödenheter.

De stora produktionsföretagen har ofta specialiserat sin produktion. De säljer i huvudsak i parti och kompletterar sitt sortiment genom köp från andra plantskolor och import.

Utvecklingen går mot fortsatt specialisering av produktionen och handel mellan plantskoloma. De ändringar i importrestriktioner och växtskyddskontroll som kan förutses kommer troligen att leda till änd- ringari det producerade sortimentet. De specialiserade företagens pro— duktionsmetoder och effektivitet står sig väl i internationell jämförel— se. En friare import, minskat bostadsbyggande och kommunernas be- sparingar kan komma att leda till en krympning av branschen.

17. Överväganden och förslag

17.1. Behov av trädgårdspolitiska insatser

17.1.1 Allmänna synpunkter I stora delar av Sverige finns goda förutsättningar att bedriva ratio- nell trädgårdsproduktion. Ljusförhållandena är gynnsamma under en stor del av året och tillgången på vatten är bättre än i många länder. Den kalla årstiden medför att insekts— och sjukdomsangrepp blir be- gränsade, vilket innebär att användningen av kemiska bekämpningsme- del kan hållas på en internationellt sett låg nivå. Klimatet innebär dock att vegetationsperioden för i synnerhet frilandsprodukter blir kortare än i våra viktigaste konkurrentländer och att uppvärrnnings- kostnaderna för odling under glas ökar. Svensk trädgårdsnäring har ett årligt produktionsvärde på 2 800 miljoner kronor. Antalet stadigvarande sysselsatta inom näringen kan uppskattas till 7 500 personer. Dessutom kan antalet tillfälligt sysselsat- ta upskattas till 17 000 personer (motsvarande 2 000 årsverken). Till detta kommer de, som är sysselsatta i servicenäringar, som förser pro— ducenterna med råvaror eller svarar för försäljning inkl. hopsamling och distribution samt förädling av de färdiga produkterna. Yrkesmässig trädgårdsproduktion bedrivs i ca 4 300 företag, varav 1 460 har produktion i växthus och 3 450 på friland. Trädgårdsproduk- tion drivs inte sällan i kombination med annan verksamhet, t.ex. han— del. Frilandsproduktion av köksväxter och bär drivs ofta i kombina- tion med jordbruksproduktion. Trädgårdsnäringens betydelse varierar från region till region. ] vis- sa områden utgör den en väsentlig del av näringslivet. Den övervägan- de delen av produktionen är förlagd till södra Sverige men förutsätt- ningar för trädgårdsproduktion finns över i stort sett hela landet. Kli- matfaktorer, jordar, arronderingsförhållanden och infrastrukturella faktorer är emellertid styrande för frilandsodlingens lokalisering. Enligt enig expertis på kost och hälsa bör svenska konsumenter minska intaget av fett och salt och samtidigt öka fiberintaget. Sveriges invånare bör alltså av folkhälsoskäl öka sin konsumtion av frukt och grönsaker inkl. rotfrukter och potatis. Även om vi har ökat grönsaks— konsumtionen till dagens 53 kg och frukt- och bärkonsumtionen till

58 kg per person och år, äter vi i Sverige klart mindre mängder grön- saker och fmkt än vad man i allmänhet gör i andra europeiska länder. Tillgången på ett varierat utbud stimulerar till en ökad konsumtion. En inhemsk högkvalitativ produktion bidrar till ett sådant utbud.

Trädgårdsproduktionens nuvarande omfattning, inriktning och 10- kalisering är resultat av marknadskraftemas inverkan samt av träd- gårdspolitiska åtgärder. Till grund för de statliga insatsemas inrikt- ning och genomförande ligger de trädgårdspolitiska målen från år 1979. I avsnitt 7.9 har jag kunnat konstatera att de trädgårdspolitiska målen är tillfredställande uppfyllda.

Det är från såväl samhällets som från de enskilda odlamas synpunkt angeläget att den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen kan bedrivas så rationellt som möjligt. Effektiv produktion är en förutsättning för till- fredsställande konkurrensförrnåga gentemot importen men också för rimliga konsumentpriser. En rationellt bedriven verksamhet förutsät- ter möjligheter för företagen att fortlöpande använda modern teknik och nya odlingsmetoder. Huvuddelen av de statliga insatserna har där- för varit inriktad på rationaliseringsfrämjande verksamhet.

De trädgårdspolitiska insatserna omfattar för närvarande årligt stöd till högre utbildning, forskning och försök (uppskattningsvis 50 miljo- ner kronor), rådgivning (16 miljoner kronor) samt direkta bidrag för rationalisering, naturkatastrofer m.m. (ca 5 miljoner kronor). Energi- skattenedsättningen kan beräknas till ca 90 miljoner kronor. Lånegaran- tier tecknas för ca 20 miljoner. Dessutom ingår gränsskyddet i samhäl- lets stöd till näringen. Värdet av detta är svårt att uppskatta. De totala tullama för sådana trädgårdsprodukter, som odlas i Sverige, är av storleksordningen 200 miljoner kronor.

Ett svenskt medlemskap i EG leder till att den svenska livsmedelspo- litiken och trädgårdspolitiken måste fasas in i EG:s gemensamma jord- brukspolitik. Jordbrukspolitiken och trädgårdspolitiken har i huvud- sak hållits utanför EES-avtalet. Huvuddelen av villkoren för EG-inträ- det beträffande jordbruk och trädgårdsnäring återstår därför att för- handla om. Medlemskapsförhandlingama, som nu förbereds inom re- geringskansliet, kommer att föras med sikte på en anslutning den 1 januari 1995.

Under de senaste åren har dock den internationella konkurrensen på trädgårdsområdet hårdnat. De inhemska producentprisema har där- för, mätt i realpriser, sjunkit för flera viktiga produktslag. Samtidigt

har Sverige ett högre kostnadsläge än de främsta konkurrentländema. Näringen har givetvis också påverkats av den rådande lågkonjunktur- en. Denna har, som inom andra näringar, särskilt drabbat de mest skuldtyngda företagen.

Den högre kostnadsnivån har i viss mån kompenserats av gräns- skyddet. Vid sidan av gränsskyddet har svensk odling för vissa pro- dukter en konkurrensfördel i förhållande till importen i form av det merpris, som konsumentpreferenser och transportavstånd medför. Dessa konkurrensfördelar kan generellt hävdas vara större för pro- dukter som är dyrbara eller transportkänsliga. Markprisema är vida- re betydligt lägre i Sverige än i t.ex. Nederländerna.

Ett EG-inträde kommer att påverka den svenska trädgårdsnäring- ens konkurrensförrnåga på många sätt. bl.a. kommer gränsskyddet mot andra EG—länder att slopas. Detta innebär att konkurrensen från Sveriges viktigaste konkurrentländer, Danmark och Nederländerna, kommer att öka. De nya förutsättningama måste från den svenska trädgårdsnäringens sida mötas med fortsatt rationalisering och andra anpassningsåtgärder.

Jag kan konstatera att Sverige har goda förutsättningar för trädgårds- produktion och att den nuvarande trädgårdsnäringen ger underlag för en inte obetydlig sysselsättning. Inom näringen finns kunniga företaga- re och anställda. Det finns väl utbyggda produktionsanläggningar. Jag finner det därför från resursutnyttjande- och sysselsättningssynpunkt angeläget att Sverige även fortsättningsvis kan ha kvar en internatio- nellt sett konkurrenskraftig trädgårdsnäring.

Som jag tidigare har framhållit kommer den svenska trädgårdsnä- ringen att under de närmaste åren ställas inför en rad problem. I Sverige ges näringen sedan lång tid tillbaka ett omfattande statligt stöd iform av olika trädgårdspolitiska insatser. Också i EG ges trädgårdsnä- ringen, såväl inom ramen för den allmänna jordbrukspolitiken som till följd av de olika medlemsländernas egna ambitioner, ett omfattan— de stöd. Även Finland och Norge har ett verkningsfullt stöd till sin trädgårdsnäring.

Mot bakgrund av det anförda anser jag det väl motiverat och nöd- vändigt med fortsatta statliga insatser på trädgårdsområdet. Mål och medel för dessa måste dock anpassas till de förutsättningar och behov som förväntas råda under de närmaste fem till tio åren.

17.1.2 Behov av anpassningsåtgärder I kapitel 6 behandlas odlingsföretagens ekonomi. Av redovisningen framgår att trädgårdsföretagen i Sverige är heterogena och att lönsam- hetsförhållandena varierar såväl inom som mellan olika delbranscher. Efter år 1987, som för flertalet delbranscher var ett gott år, har en försämring ägt rum. Reinvesteringar har inte genomförts i den takt som från tekniska utgångspunkter skulle varit önskvärt. Saliditeten har försämrats för f1ertalet företag. Den nu rådande lågkonjunkturen har givetvis ytterligare försämrat soliditeten, speciellt hos företag med hög skuldsättning. Odlarprisema för många trädgårdsprodukter har innevarande år varit låga såväl i Sverige som i övriga Europa. Vid ett svenskt EG-inträde kommer förutsättningama för import och export av trädgårdsprodukter att ändras. Tullarna, vid införsel från de nuvarande och de tillkommande EG-ländema, kommer att slo- pas. Vid import från länder utanför Gemenskapen kommer vårt nu— varande gränsskydd att ersättas av EG:s generellt sett högre nivå. Skyddet mot lågprisimport från icke EG-länder blir därigenom hög— re. Est avtal med en del sådana länder innebär emellertid att många av dem, visserligen inom ramen för begränsade kvoter på förmånliga villkor, får tillträde till den svenska marknaden. Samtidigt med en EG-anslutning försvinner också de ttllar, som måste betalas då svenska trädgårdsprodukter exporteras till EG-länd— er. Detta förbättrar möjligheterna för eventuell svensk export. Om Finland och Norge också blir medlemmar kan vissa exportmöjligheter till dessa länder uppkomma. Ett svenskt medlemskap i EG innebär också att EG:s nuvarande stöd för export till Sverige upphör. Sådant exportstöd från EG:s sida utbetalas för t.ex. tomater och äpplen. Vid ett EG-inträde måste Sverige anpassa sig till EG:s system för marknadsregleringar. Av de produkter som odlas i nämnvärd omfatt- ning i Sverige är det endast tomater, blomkål, äpplen och piron som berörs. EG:s återköps- och interventionsköpsreglering är konstruerad så att den i praktiken endast indirekt har'betydelse för Sverige efter- som marknadsstömingar kan undvikas genom intervention ide sydli- ga EG-ländema. De gränsskyddsändringar, som kommer att följa på ett svensk EG- medlemskap, kommer att innebära en hårdare intemationel.» konkur- rens. Liberalare fytosanitära regler kommer också att verkai samma riktning.

Av redovisningen i kapitel 6 framgår att i Sverige har trädgårds- produktionen rent allmänt ett högre kostnadsläge än i de viktigaste konkurrentländema. Till en inte oväsentlig del utgörs detta av en hög- re skatte— och avgiftsbeläggning på vissa produktionsmedel. En viss ut- jämning av produktionskostnadsnivåema kan förväntas ske vid ett EG-medlemskap. Ett problem för svensk del är att anpassningen till EG:s lägre producentpriser kommer att ske snabbt medan den förvän- tade utjämningen av kostnadsnivåema som avser energi, arbetskraft m.m. torde ta betydligt längre tid.

De svenska odlarna får svårast att konkurrera när det gäller produk- ter där vårt klimat ger sämre produktionsförutsättningar i form av lägre skördar, kortare odlingsperioder, högre byggnads- och investe- ringskostnader eller högre förbrukning av vissa produktionsmedel (t.ex. energi). Vårt klimat kan också, som tidigare framhållits, innebä- ra fördelar t.ex. lägre skadegörartryck. Generellt gäller också att Sverige har en konkurrensfördel på hemmamarknaden då det gäller produkter som är svåra att transportera med bibehållen kvalitet.

17.1.3 Anpassningsvägar Näringen kan möta den hårdnande konkurrensen utifrån dels genom produktdifferentiering, dvs. att utveckla produkter med vissa kvalitet- er och som skiljer sig från importerad vara, dels genom rationalise- ring och effektivisering av produktionen. Effektivisering i utbuds- och marknadsledet kan också vara en väg att möta den hårdnande kon— kurrensen. Produktdifferentiering kan i första hand tillgripas på hemmamark- naden genom att utveckla konsumenternas preferenser för svenska produkter. För att en sådan linje skall vara hållbar och på sikt kunna motivera ett mervärde för det svenskodlade, måste varan skilja sig från motsvarande importerade produkter t.ex. genom bättre smak, bättre hållbarhet eller miljövänlig odling. Ju mer en vara skiljer sig från vad som odlas i övriga Europa desto lättare bör det på sikt vara att hävda ett mervärde för svensk kvalitet. Ett annat sätt att få ut ett merpris kan vara att försörja en närrnarknad med högkvalitativa pro- dukter. På sikt kan även produktdifferentiering utnyttjas för export. Mot en produktdifferentiering av detta slag verkar handelns strävan- den att koncentrera utbud och prissättning.

De svenska trädgårdsföretagen är mycket heterogena. Deras möj- ligheter att genom rationaliseringar möta den hårdnande konkurrens- en varierar därför. Rent allmänt kan sägas att svensk trädgårdsnäring under de senaste 20 åren visat prov på stor anpassningsbarhet. Förrnå- gan att rationalisera har varit stor såväl genom avkasmingsökande som kostnadssänkande åtgärder.

Varje trädgårdsföretag måste klara anpassningen utifrån sina egna förutsättningar. Lösningarna, vilka som regel kommer att utgöras av en kombination av åtgärder, kommer att variera. En stor del av de nu- varande företagen kommer att genom investeringar i storleksökning, i ny teknik eller genom andra rationaliseringsåtgärder försöka sänka styckkostnadema i sin produktion.

En annan del av företagen kommer att minska omfattningen av sin trädgårdsproduktion och behålla endast de mest rationella delarna sam- tidigt som de ökar andra verksamhetsgrenar i sitt företag t.ex. handels- delen.

En tredje grupp kan välja att helt avveckla sitt företag. Det kan då vara fråga om äldre odlare med begränsad skuldsättning som i avvak- tan på pensionering inte återinvesterar i företaget.

Vissa högt skuldsatta företagare kan få svårigheter att klara anpass- ningen och tvingas därför ej sällan att avveckla. I de fall där det är fråga om ett rationellt och utvecklingsbart företag kommer det sanno- likt att drivas vidare av en ny odlare.

Trädgårdsnäringen liksom jordbruket har alltsedan efterkrigstiden genomgått en successiv omvandling efter de mönster som här skissats. Skillnaden mellan den historiska utvecklingen och den förestående an- passningen till EG-förhållanden är att den senare kommer att genom- föras snabbare. Under de närmaste åren kommer stora krav att ställas på trädgårdsföretagamas kunnande. Förutom att de skall vara odlings- tekniskt kunniga ställs stora krav på deras insikter i företagsledning, kalkylering, planering och marknadsfrågor.

Anpassning kräver också tillgång på kapital för investeringar av strukturell karaktär eller för rationaliseringar och produktionsanpass- ningar för produktdifferentiering. Det är viktigt att trädgårdsföretag- en kan få tillgång på kapital på villkor, som är skäliga och jämförbara med vad som gäller i konkurrentländema.

17.1.4 Utgångspunkter för förslagen Enligt direktiven skall utgångspunkten för utredningsarbetet vara den inriktning av näringspolitiken, som har lagts fast av riksdagen hösten 1991. Denna politik är inriktad på att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige, och att konkurrenssnedvridande selektiva företagsstöd skall avvecklas. Utifrån detta bör, enligt direktiven, skapas goda förutsätt— ningar för en trädgårdsnäring, som vid ett inträde i EG är stark och konkurrenskraftig. Jag skall därför enligt direktiven göra en analys av trädgårdsnäring- ens kostnader, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på trädgårdsområdet. Detta inne- bär att jag i första hand skall utgå ifrån att trädgårdsnäringens utveck— ling i Sverige skall stärkas genom generella åtgärder inom ramen för den allmänna näringspolitiken men att jag också bör påtala sådana pro- blem, som är specifika för trädgårdsnäringen och som inte löses gen- om generella åtgärder. En annan viktig utgångspunkt är EG-aspektema. Inom EG är träd- gårdspolitiken en integrerad del av jordbrukspolitiken. Den svenska trädgårdspolitiken måste först inordnas i den svenska livsmedelspoli- tiken/jordbrukspolitiken, vilken senare skall infasas i EG:s jordbruks- politik. Regeringens övergripande förhandlingsmål på jordbruksområdet är att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik bör kunna ske från den dag Sverige blir medlem. Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen skall uppnå så stora positiva samhällseko- nomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenter- nas och skattebetalarnas intressen. En ambition bör därvid vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjes, i båda fallen på basis av ömsesidighet. Svensk trädgårdsnäring är arbetsintensiv, kapitalkrävande och ut- satt för importkonkurrens. På grund av dessa egenskaper påverkas nä- ringen i högre grad än många andra näringar av den nuvarande extre- ma lågkonjunkturen och av Sveriges höga kostnadsläge. Det finns ing- et, som talar för att svensk trädgårdsnäring som helhet skulle ha det sämre ställt än huvuddelen av svenskt näringsliv. Näringen har varit

förskonad från omfattande nedläggningar, betalningsinställelser och konkurser. Detta hindrar inte att det har förekommit konkurser och att det finns åtskilliga enskilda trädgårdsföretag, som har stora ekono- miska svårigheter. Situationen kan dock försämras, särskilt om de nu låga odlarprisema på många produkter kommer att råda ytterligare ett par odlingssäsonger.

Jag vill i detta sammanhang peka på att om omställningskornmission- ens förslag att slopa prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och be- kämpningsmedel den 1 juli 1993 realiseras, kommer kostnaderna i de svenska trädgårdsföretagen att minska med ca 12 miljoner kronor jäm— fört med budgetåret 1991/92. Å andra sidan kommer motsvarande be- lopp till för näringen kollektiva insatser att försvinna.

Då förutsättningama för en verksamhet väsentligen ändras, har det tidigare ansetts motiverat att statsmakterna träder in och lämnar eko— nomiskt stöd för att underlätta erforderlig anpassning. Detta gäller särskilt branscher som är små och där företagen också är små och sak- nar resurser för ändamålet. Stöd av denna typ kan karakteriseras som hjälp till självhjälp. Den hjälp som det då har varit fråga om kan vara tillfälliga skattelättnader, stöd till särskilda rationaliseringar och för— ändringar av produktionsinriktning. I sådana lägen har också samhäl- let gett stöd till forskning, rådgivning och allmänt utvecklingsarbete.

Jag anser att de ändringar i gränsskyddet m.m., som beror på ett EG—inträde, utgör en sådan situation då stöd till anpassning är motive— rad. Detta gäller särskilt om näringen inte skulle komma att omfatts av någon längre övergångstid efter ett EG-inträde.

Jag kan notera att direktiven inte ger utrymme till att lägga några ofinansierade förslag och att inga medel står att finna till omfördel- ning inom trädgårdssektom. Om det emellertid i anslutning till jord- brukets EG-anpassning skulle finnas möjlighet att rikta liknande an- passningsåtgärder till trädgårdsnäringen, lämnar jag i det följande för- slag till åtgärder, som jag anser underlätta en EG-anpassning för träd— gårdsnäringen. Jag har därvid också utgått från vissa antaganden om tidsplaner och övergångstider för de erforderliga gränsskyddsändring- ama (se avsnitt 17.31).

Efter ett EG-inträde kommer näringen att få tillgång till de stöd som EG:s strukturprogram erbjuder. Det är viktigt, av inte minst kon- kurrensskäl, att svensk trädgårdsnäring redan från början kan få till— gång till åtminstone de för näringen mest verkningsfulla delarna av

detta program. Jag har i avsnitt 17.3.3 redovisat de stödformer som jag bedömer som viktigast. Förberedelserna för att införa dessa bör drivas så att stöden kan erbjudas den svenska trädgårdsnäringen vid ett EG-inträde år 1995.

17.2. Mål för trädgårdspolitiska insatser

De trädgårdspolitiska målen från år 1979 har fortfarande aktualitet. Med tanke på ett svenskt EG-inträde år 1995 är det dock angeläget med en EG-anpassning av såväl mål som medel. Inom EG är, som tidigare har redovisats, trädgårdspolitiken en integrerad del av jord— brukspolitiken (CAP, se avsnitt 7.8). Samma synsätt bör därför fort- sättningsvis också gälla i Sverige. Ett första steg bör därför vara att trädgårdspolitiken inordnas i den gällande livsmedelspolitiken. Denna bör sedan beträffande mål och medel anpassas till CAP.

Riksdagen har med anledning av beslutet om ny livsmedelspolitik våren 1990 dels uttalat allmänna utgångspunkter för den nya politik- en, dels antagit en målformulering som grund för utformning av ny livsmedelspolitik.

Riksdagsbeslutet innebär att följande utgångspunkter för livsmedels- politiken skall gälla (JoU 1989/90:25 s. 47):

1. Produktionen skall vara underkastad samma villkor som andra näringar.

2. Producentema skall ersättas för efterfrågade varor och tjänster.

3. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är of— fentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör därför be- kostas med offentliga medel. Rent tekniskt kan inordnandet av trädgårdspolitiken lättast göras genom att riksdagen kompletterar ovanstående utgångspunkter med att uttala att livsmedelspolitiken även skall omfatta hela den yrkesmäs- siga trädgårdsproduktionen dvs. såväl ätliga produkter som prydnads- växter. Det kan förefalla ologiskt att räkna in prydnadsväxter i livsmedels- politiken men redan nu innefattas energi- och fibergrödor i livsmedels- politik. Ett motiv för att jag föreslår att även prydnadsväxter skall in- gå i livsmedelspolitiken är att dessa omfattas av EG:s jordbrukspoli- tik, även om de inte omfattas av EG:s marknadsregleringar. Även av organisatoriska skäl bör trädgårdsfrågoma behandlas i ett samman-

hang. Detta gäller t.ex. statliga insatser som växtskydd, forskning, un- dervisning, arbetsmiljö m.m. Prydnadsväxtodlingen är ofta starkt in- tegrerad med produktionen av köksväxter, frukt och bär av t.ex. växt- följdsskäl.

Som grund för utformningen av livsmedelspolitiken har riksdagen lagt fast följande målformulering:

” Ett övergripande mål är att livsmedelspolitiken skall stå i överens- stämmelse med de allmänna målsättningarna om en god hushållning med samhällets totala resurser. Livsmedlen skall uppfylla livsmedels-

lagstiftningens hygien- och renlighetskrav. Samtidigt bör den förda politiken bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i förhållan— de till prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. Konsumenternas val skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges goda möjlighet— er att välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad. Livsmedelsberedskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektom och dess förmåga till anpassning, kompletterad med särskilda beredskapsåtgärder. Målet är att trygga landets livsmedels- försörjning under kriser och krig. Vid val av markanvändning och brukningsmetoder måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och långsiktig hushållning med naturresurserna. Miljömålen skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning. Att producenterna får en skälig ersätt— ning för varor och tjänster är en förutsättning för att övriga mål skall kunna förverkligas. Livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjäm- ning av sysselsättning och välfärd.”

Jag finner att denna målformulering också kan i tillämpliga delar gälla för trädgårdsnäringen på samma sätt som den gäller för jordbruk— ets olika produktionsgrenar.

17.3. Medel för trädgårdspolitiska insatser

17.3.1. Gränsskydd

Gränsskyddet har sedan år 1979 varit ett viktigt medel i den svenska trädgårdspolitiken. Tullnivåema varierar under året. Tullar uttas un- der svensk odlingssäsong i huvudsak med 8—20 % av importvärdet.

För vissa produkter finns även minimivikt-tullar som skydd mot låg- prisimport. Den närmare utformningen och funktionen av gränsskyd— det redovisas i avsnitt 8.4 och kapitel 14 samt bilaga 3.

Gränsskyddets nivå har diskuterats i riksdagen vid ett flertal tillfäll- en. Senast år 1989 konstaterade jordbruksutskottet att gränsskyddet för trädgårdsprodukter fick anses vara väl avvägt.

Tullskyddet har, enligt min åsikt, bidragit till att uppfylla de träd- gårdspolitiska målen även om lågprisimport, och då särskilt av fri- landsprodukter enbart belagda med värdetull, ibland har utgjort ett mer omfattande problem än vad som förutsågs i 1979 års beslut.

Ett svenskt EG—inträde innebär påfrestningar för de svenska träd- gårdsföretagens ekonomi, främst på grund av ändringar i gränsskydd— et. De svenska problemen uppstår i första hand genom att gränsskydd- et gentemot våra främsta konkurrentländer slopas. Producentprisema torde efter ett inträde generellt etablera sig på betydligt lägre nivå än tidigare. Detta talar för behovet av en övergångsperiod efter EG-inträ- det med stegvis sänkt gränsskydd mot övriga EG-länder. Uttalanden i EG-kommissionens avis tyder på att en sådan övergångsperiod skulle vara ett realistiskt förhandlingsutfall eftersom aviszn tar upp frågan om övergångsperiod för frukt och grönsaker till skillnad från andra varuslag. I aviszn uttalas att om en övergångsperiod aktualiseras måste den hållas kort.

Regeringens ambition är att inga övergångsåtgärder bör tillämpas efter ett EG-inträde.

Slopandet av gränsskyddet mot EG-ländema kan ske på flera sätt. Sänkningama kan i och för sig göras som en engångsåtgärd när som helst under perioden fram till ett inträde. Borttagandet av gränsskydd- et torde även kunna kombineras med en övergångsperiod som, med hänsyn till innehållet i avis:n, torde kunna sträcka sig till längst några år efter inträdet. Det torde också vara möjligt med olika avvecklings- tidpunkter och övergångsperioder för olika produkter.

Eftersom gränsskyddssänkningar mot våra viktigaste konkurrentlän- der sannolikt leder till lägre konsumentpriser bör det generellt sett va— ra fördelaktigast från konsumentsynpunkt med ett tidigt och snabbt ge- nomförande. Från trädgårdsnäringens synpunkt är däremot ett så sent påbörjande som möjligt kombinerat med en övergångsperiod som sträcker sig efter inträdet att föredra.

Utan att direkt förorda något av alternativen har jag i mina förslag utgått från en lösning, som innebär att gränsskyddet mot EG-länderna avvecklas i ett steg vid inträde. Oberoende av vilken lösning, som kommer att väljas, anser jag att behov föreligger av stöd till näringen i form av olika anpassningsåtgärder. Generellt gäller att ju tidigare och snabbare avvecklingen av gränsskyddet mot EG-ländema genom- förs, desto större blir behovet av stöd till anpassning.

17.3.2. Lånegarantier

Det finansiella stödet inom ramen för 1979 års trädgårdspolitiska beslut uppvisar stora likheter med motsvarande stöd på jordbruks— området. Stödet till trädgårdsnäringen har, framför allt vad gäller lånegarantier, större betydelse än för jordbruksnäringen eftersom trädgårdsnäringen har mer begränsade möjligheter än jordbruket att ställa säkerheter för lån i samband med investeringar.

Svenska trädgårdsodlare kan nu erhålla lånegarantier för åtgärder som effektiviserar produktionen, till utvidgning av företaget, till ny— etablering och till förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt som bidrar till att syftet med trädgårdspolitiken uppfylls. Som villkor för att få sådan lånegaranti är bl.a. att företaget har eller inom nära fram- tid väntas få godtagbar lönsamhet. Lånegarantier används också som stödforrn inom EG-länder och är förenlig med EG:s allmänna regler.

Genom det senaste årets ändrade förhållanden på kreditmarknaden, har de statliga lånegarantiema åter fått en avgörande betydelse för fö- retagens möjligheter, att genomföra investeringar och lösa andra nöd- vändiga finansieringsbehov. Bankerna måste dessutom prioritera hårt bland eventuella belåningsobjekt och därför har trädgårdsföretagen svårt att tillgodose sina kreditbehov. I den skärpta konkurrenssitua- tion som sannolik blir bestående under de närmaste åren och ytterliga- re förstärks vid ett EG-inträde, kommer de statliga lånegarantiema att vara viktiga för att företagen skall kunna finansiera de investering- ar och andra anpassningar som behövs.

Jag anser därför att lånegarantiema behöver finnas kvar. Någon ändring av de grundläggande villkoren bedömer jag inte vara nödvän- dig. Prövningen av garantiärenden måste givetvis ske med stor nog- grannhet och vara grundad på utförliga kalkyler och planer.

Eftersom stöd i form av lånegarantier till jordbruksföretag/träd- gårdsföretag i dag kan lämnas enligt tre förordningar varav två är från 1970-talet anser jag att dessa tre bör ges en teknisk översyn och arbetas ihop till en förordning, vilket kommer att underlätta den ad- ministrativa hanteringen av lånegarantigivningen. Vid de överläggning- ar jag har haft med Jordbruksverket har jag erfarit att verket avser att göra en sådan översyn, som sedan kommer att presenteras för re- geringen.

Vid de överläggningar jag haft med företrädare för länsstyrelser- nas trädgårdsrådgivare har det rapporterats om fall där bankerna trots garanti, positiva kalkyler och övrig dokumentation inte ansett sig kunna ge lån på grund av samriskbestämmelsema (se avsnitt 9.3). Jag anser mig inte nu vilja gå så långt att jag för trädgårdsnäringens vid- kommande föreslår att samrisken slopas. Jag nöjer mig med att peka på den möjlighet till dispens från samrisk som förordningen ger, om den åtgärd till vilken lånet är avsedd för, är av särskild betydelse för sysselsättningen.

17.3.3 EG:s strukturprogram Inom ramen för EG:s strukturprogram (se avsnitt 10.6) finns stöd- former som är obligatoriska för medlemsländerna och till vilka EG bi- drar med finansiering. Av de för medlemsländerna frivilliga stödfor- mema inom programmet finns dels sådana som EG lämnar bidrag till, dels sådana som är enbart nationellt finansierade. Samtliga stöd- former måste dock vara godkända av EG för att få tillämpas. Av de obligatoriska stödforrnema förefaller investeringsstödet till primärjordbruket (förordning 2381/91) vara det som kommer att ha den största praktiska betydelsen för de svenska trädgårdsföretagens ut- veckling och anpassning till nya förhållanden. Investeringsstödet (se avsnitt 9.6) är direkt inriktat på sådana företag som genom egna nog- grant planerade åtgärder vill stärka sin konkurrenskraft. För ett obligatoriskt stöd som investeringsstödet fastställer EG all- männa förutsättningar inkl. maximala ersättningsnivåer. Medlemssta— terna själva svarar för den närmare utformningen av stödet utifrån si- na egna ambitioner. EG prövar dock om de nationella reglerna uppfyl- ler vissa minimikrav och om ersättningsnivåema kan anses skäliga.

Produktionsförhållandena för trädgårdsodling är relativt lika i Danmark och Skåne. Eftersom en stor del av den svenska trädgårds- odlingen finns i Skåne, är det naturligt att det danska investeringsstöd- et bör utgöra utgångspunkt för den svenska ambitionsnivån.

Jag bedömer det som angeläget för den svenska trädgårdsnäringens framtida utvecklingsmöjligheter, att den redan vid ett EG-inträde kan erbjudas ett investeringsstöd. Förberedelsearbetet bör drivas utifrån denna målsättning. Det är dock nödvändigt med en samordning med jordbrukssidan eftersom stödet också där är obligatoriskt och grundat på samma EG-förordning. Behovet av stöd kan dock variera mellan jordbruk och trädgård och motivera skilda nivåer för de båda närings- grenarna.

Samtliga EG-stater utom Nederländerna har infört det frivilliga EG-medfinansierade startstödet (förordning 2328/91) för jordbrukare (inkl. trädgårdsodlare). I Sverige finns sedan år 1991 ett liknande startstöd enbart för jordbrukare. För trädgårdsnäringen liksom för jordbruket är en väl fungerande rekrytering viktig. Jag finner det där- för angeläget att också startstöd kan erbjudas svensk trädgårdsodling.

I avsnitt 5.6 beskrivs ett EG-medfinansierat stöd för bildande av ko- operativa producentorganisationer för frukt och grönsaker (förord- ning 1035/72). Sådant stöd finns tillgängligt för trädgårdsnäringen i samtliga EG-länder utom Luxemburg. Syftet med stödet är att stimu— lera bildandet av producentorganisationer för att komma tillrätta med strukturella svagheter i utbud och marknadsföring.

Även i Sverige behöver trädgårdsnäringens marknadssida effektivi- seras. Insatser med detta syfte är därför angelägna. Ett stöd bör dock utformas så att det inte försämrar villkoren för redan arbetande före- ningar. Jag är emellertid osäker på ändamålsenligheten för svenskt

vidkommande av den i EG använda stödformen. En närmare analys behöver därför göras av de effekter stödet gett i EG-länder, som är jämförbara med Sverige. Denna analys bör göras i nära samarbete med näringen och ligga till grund för utformningen av ett till svenska behov anpassat stöd för bildandet av kooperativa producentorganisa— tioner.

EG:s strukturprogram omfattar fler än de här omnämnda stöden. Jag har i det här sammanhanget valt ut de stöd, som jag har ansett va- ra av störst intresse för att underlätta den anpassningsprocess, som svensk trädgårdsnäring kommer att behöva genomgå i anslutning till

ett EG-inträde. Enligt min mening är det angeläget att dessa stödforrn- er kan erbjudas svensk trädgårdsnäring redan i samband med ett EG- inträde år 1995.

Förberedelsearbetet måste bedrivas med hänsyn till detta. Även and- ra stödformer inom EG:s strukturprogram kan vara av intresse och bör successivt prövas för svensk tillämpning.

17.3.4 Forskning Jag bedömer att Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) satsningar på grundläggande forskning, syntesforskning och integrerade program är riktiga. Ökad satsning på miljöanpassade och resurssnåla odlingssy- stem har skett. Den förskjutning av verksamheten inom Institutionen för trädgårdsvetenskap från växtslags- och produktionsinriktning till

en mer grundläggande och processorienterad inriktning samt till att också omfatta distribution och marknad bör gynna en rationell och

konkurrenskraftig produktion.

Forskningen är i dag internationell, vilket betyder att den kunskap som forskningen genererar via databaser är tillgänglig för alla som vill och kan ta del därav. Härav följer att svenska forskningsresultat också blir tillgängliga för producenter i konkurrentländer och om- vänt. Den framtida konkurrensförmågan kommer därför sannolikt att till stor del bero på företagens förmåga att tillämpa ny kunskap. Vik- ten av tillgången på riskvilligt kapital för utveckling av ny teknik mås— te också framhållas.

Företagsstrukturen inom svensk trädgårdsnäring med små familjefö- retag förutsätter för lång tid framöver tillgång till en effektiv rådgiv- ning med förmåga att följa forskningsfronten nationellt och internatio- nellt.

En berättigad fråga är om Sverige som ett litet land inte skulle kun- na förlita sig på utländsk forskning. Forskningsutbytet kommer även i fortsättningen att förutsätta ett ömsesidigt givande och tagande. Den svenska forskningen måste således ligga på en hög internationell nivå. Detta utgör också underlag för en hög kunskapsnivå inom hela träd— gårdsnäringen, från forskaren till medarbetaren i trädgårdsföretaget. Satsningarna på grundläggande forskning måste vara av en sådan om- fattning att kreativa forskningsmiljöer kan upprätthållas inom de olika

ämnesområdena samt att utbildningen har en stark och aktuell veten- skaplig bas.

Forskningen är av stor betydelse för utvecklingen av den svenska trädgårdsnäringen. Den framtida utvecklingen av rationella produk- tionsmetoder med sikte på en bibehållen konkurrensförrnåga är bl.a. beroende av satsningar på tillämpad forskning.

För den tillämpade forskningen måste nya arbetsformer utvecklas. Försöksverksamhetens mål att ta fram tillämpbar kunskap för en ofta hypotetisk ”medelodlare” är inte längre relevant. I ett integrerat Europa med fri rörlighet av varor och tjänster måste svensk träd- gårdsnäring identifiera de områden där man anser sig kunna konkur- rera på olika marknader. Den tillämpade forskningen, som näringen själv i ökande utsträckning bör finansiera, bör därför koncentreras till dessa områden och bedrivas i nära samverkan med berörda före- tag eller företagsgrupperingar.

Det har tyvärr inte varit möjligt för mig att, på grund av den korta tid som jag har haft till förfogande, närmare utreda och lägga mera preciserade förslag på forskningsområdet. Mot bakgrund av det jag nu har redovisat, vill jag därför föreslå att Lantbruksuniversitetet ges i uppdrag att tillsammans med Statens jordbruksverk (SJV) och näringens organisationer utreda följande:

1. Hur svensk trädgårdsforskning i ökad utsträckning skall kunna samarbeta med internationell, i huvudsak nordisk, forskning.

2. Hur näringen skall bättre kunna tillgodogöra sig internationella forskningsresultat.

3. Nya arbetsformer för och finansiering av den tillämpade forsk- ningen (försöksverksamheten).

4. Identifiering av de områden inom vilka svensk trädgårdsforsk- ning i första hand bör ha hög kompetens för att stärka näringens kon- kurrenskraft.

17.3.5. Rådgivning

Enligt 1979 års trädgårdspolitiska beslut är rådgivningen ett väsent- ligt trädgårdspolitiskt medel. I avsnitt 11.3 har redovisats att rådgiv— ningen under 1980-talet också har fungerat som ett effektivt instru- ment för att uppnå såväl trädgårdspolitiska mål som övriga samhälls- mål.

Jag anser att det är angeläget att även fortsättningsvis ha en effektiv rådgivning och vill därför peka på några områden där rådgivningen kommer att vara särskilt efterfrågad under de närmaste åren.

Som tidigare har framhållits har trädgårdsnäringen uppvisat god anpassningsförmåga till nya situationer. I samband med en svensk EG-anslutning kommer kraven på effektiv produktion att öka ytter- ligare. Företagens anpassning till EG-förutsättningar ställer speciella krav på rådgivningen genom ökad efterfrågan på företagsekonomisk och marknadsekonomisk kunskap. Rådgivningsbehoven framstår som stora för att allmänt höja näringens konkurrensförrnåga i samband med en svensk EG-anslutning.

Odlamas kunnande behöver höjas framför allt inom följande områ- den:

* företagens omställning till nya produktionsförhållanden, * EG:s marknads- och produktionsförhållanden, * inhemska marknadsfrågor, * företagsstyming.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skulle 40 miljoner kronor per år under budgetåren 1991/92—1995/96 anvisas för rådgivning, information och projekt i anslutning till omställning- en. Beloppet har av statsfinansiella skäl sänkts till 30 miljoner kronor budgetåret 1992/93.

Jag delar bedömningarna, som Jordbruksverket gör i sin anslags- frarnställning och som rådgivningsutredningen gör i sitt betänkande, att konsekvenserna för jordbruket av en EG-anslutning bör påverka omställningsprogrammets inriktning och programmet bör även inklu- dera en EG-anpassning.

Jag anser det då rimligt att dessa medel även kan utnyttjas för träd- gårdsnäringen. Jag föreslår därför att 2 miljoner kronor per år av omställningsprogrammets medel tas i anspråk för rådgivning/utbild- ning för trädgårdsnäringens behov.

Det bör ankomma på Jordbruksverket att arbeta fram lämpligt kurs- material, utarbeta kursplaner och på annat sätt underlätta för länssty- relsernas lantbruksenheter att genomföra utbildning inom området.

Ett annat område där behovet av rådgivning troligen kommer att öka inom trädgårdsodlingen är miljöområdet (närmare beskrivet i ka- pitel 13). Primära rådgivningsmål avseende miljön bör understödja nä-

ringens egna strävanden att utveckla miljövänliga och resurssnåla pro- duktionssystem, t.ex. ekologisk odling och integrerad produktion.

Jag föreslår i avsnitt 17.4.2 att ökade insatser avsätts för miljöfrå- gor inom trädgårdsnäringen. Eftersom rådgivningen spelar en avgö- rande roll för miljöfrågorna anser jag att cirka en tredjedel av dessa insatser bör kunna användas till miljöinriktad rådgivning.

Eftersom trädgårdsnäringen är en arbetsintensiv bransch kommer den även fortsättningsvis att vara väsentlig av sysselsättningskäl. Råd— givningen kommer i detta sammanhang att vara betydelsefull. Träd- gårdsnäringen spelar en regionalpolitisk roll i synnerhet i norra Sverige och rådgivningen måste då svara mot det behov av kunskap som både redan etablerade och nystartade företag har.

Beträffande rådgivningsutredningens förslag om ändrat huvudman— naskap för den branschmässiga och företagsekonomiska rådgivningen på trädgårdsområdet anser jag att den föreslagna förändringen av hu- vudmannaskapet måste ske under sådana former att en kontinuerlig tillgång på kvalificerad rådgivning till trädgårdsnäringen kan tillgodo- ses.

Tidpunkten för den föreslagna förändringen kommer olämpligt med tanke på ett svenskt [EG—medlemskap och de stora förändringar och därmed stora rådgivningsbehov som detta innebär för trädgårds—

näringen.

Jag anser därför att den föreslagna förändringen av huvudmanna- skapet bör få en längre övergångsperiod på så vis att det statliga drifts- bidraget ges under en femårsperiod och under de fem åren utgöra 75, 75, 50, 50 resp. 25 % av den beräknade kostnaden för varje nyan- ställd rådgivare.

17.4. Övriga överväganden och förslag

17.4.1. Marknadsfrågor

Den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft är inte bara beroen- de av effektivitet i primärproduktionen utan också av effektivitet i marknadsledet. Mot bakgrund av mitt uppdrag att analysera mark- nads- och konkurrenssituationen i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer och belysa behovet av en eventuell strukturanpass- ning och strukturrationalisering bl.a. vad avser producentkooperativa

försäljningsföretag och främjandeorganisationer vid ett framtida svenskt EG-medlemskap, har jag i kapitel 5 närmare beskrivit träd- gårdsnäringens utbudsstruktur och marknadsförhållanden.

Av tidigare redovisningar har framgått att den svenska primärpro- duktionen har effektiviserats successivt under hela 1980-talet. Den svenska trädgårdsodlingen torde generellt hävda sig Odlingstekniskt väl mot odlingen i Danmark och Nederländerna. Inom marknadssidan synes däremot inte samma effektivitetsutveckling ha ägt rum.

Den svenska trädgårdsnäringen består och kommer framgent att be- stå av ett förhållandevis stort antal små produktionsenheter, som inte själva har förutsättningar att aktivt genomföra försäljningsarbetet. Kö— pama är koncentrerade i tre stora kedjeföretag och odlarna är i under- läge gentemot dessa när det gäller marknadsinforrnation. Samtidigt måste odlarna möta köparnas krav på korrekt information om utbud- et, stora kvantiteter och hög grad av leveranssäkerhet.

Odlarna måste då ha hjälp av en försäljningsorganisation, som sam- ordnar utbuden, sköter försäljningen och ibland distribuerar varorna. Det är därvid viktigt att denna organisation kan genomföra sina upp- gifter på ett kostnadseffektivt sätt. En stor del av detta försäljningsar- bete genomförs av producentkooperativa föreningar, som tillgodoser odlamas krav på information om priser och efterfrågan. En god sam— ordning i producentled ger förutsättningar för en jämnare och säkra- re tillförsel av varor till senare led i handeln. Detta ger i sin tur förut- sättningar för bättre planering i företagen. Det är alltså från odlamas synpunkt önskvärt med en hög anslutning till föreningarna och att fö- reningarna sinsemellan samarbetar. Från såväl producentemas som handelns utgångspunkter är ett bättre samlat utbud en fördel. Även konsumenterna tjänar på en effektivisering av distributionen och stabi- lare priser.

Odlarna i t.ex. Danmark och Nederländerna har ett mer koncentre- rat utbud än sina svenska kollegor. I EG ges de producentkooperativa föreningarna en viktig roll. Dessa föreningar förutsätts medverka vid marknadsregleringens genomförande, kvalitetskontroller och för att allmänt främja odlingen. Ett kraftfullt startstöd till nyetablering av producentkooperativa föreningar ges därför (som jag har redovisat i avsnitt 5.6). Förslag rörande detta stöds införande i Sverige redovisar jag i avsnitt 17.3.3.

För svensk del har utvecklingen särskilt efter Mäster Gröns kon- kurs våren 1992 gått i motsatt riktning dvs. mot en ökad splittring. Vid de överläggningar, som jag har haft med olika intressenter under utredningsarbetets gång, har framhållits att en stor del av de svårighe— ter som trädgårdsnäringen har hänger samman med orationell hante- ring av utbudet och att stora effektivitetsvinster kan göras härvidlag. Mycket av näringens framtida utveckling torde vara beroende av hur den löser sina marknadsfrågor. Insatser behövs således för att effekti- visera själva utbuds- och försäljningsverksamheten. T ill marknadsom- rådet hör också insatser för att utveckla sådana produkter, som de svenska odlarna har goda förutsättningar för att odla. Det gäller för näringen att finna nischer där den svenska odlingen kan utvecklas. Till marknadsfrågoma hör också åtgärder för att öka den inhemska konsumtionen av de varor som svenska odlare producerar.

Trädgårdsfrämjandena spelar en väsentlig roll inom opinionsbild- ningen för ökad konsumtion av svenska trädgårdsprodukter. Statsmak- tema har också uttalat riktlinjer för en ökad konsumtion av frukt och grönsaker. Både från näringens och från handelns sida framhålls vär- det av Trädgårdsfrämjandenas insatser. Behovet av och förutsättning- ama för strukturanpassning och strukturrationalisering av verksamhe- ten är svår att bedöma. Främjandena själva framhåller att man strävar efter ökat samarbete med andra organisationer m.m. som bedriver lik— nande verksamhet. Även ett ökat nordiskt samarbete eftersträvas. Det bör dock ankomma på näringen att ange verksamhetens inriktning. För främjandenas del är behovet av kollektiva medel angeläget.

Jag anser att ansvaret för utbudsfrågor, försäljning, produktutveck— ling och marknadsinforrnation bör åvila näringen själv. Näringen har redan påbörjat utvecklingsarbete avseende strategier för att komma till rätta med sina marknadsfrågor. Ytterligare insatser bör göras för att utveckla metoder och medel för att få bättre information om utbud och efterfrågan. Bättre skördeprognoser kan vara en viktig del av det- ta arbete. Ökade insatser för marknadsundersökningar och produktut- veckling i syfte att finna för svensk odling lämpliga insatser och ut- vecklingsvägar är också angelägna. Även satsningar för att öka kon- sumtionen av frukt och grönsaker erfordras, vilket också stämmer överens med samhällets folkhälsoambitioner.

Näringens egna resurser för utvecklingsarbete av detta slag är emellertid för närvarande begränsade. Jag återkommer därför till re— sursfrågan i avsnitt 17.4.7.

17.4.2. Miljöfrågor

Något särskilt trädgårdspolitiskt miljömål finns inte uttalat. Sedan mit- ten av 1980-talet har dock trädgårdsnäringen i varierande utsträck- ning kommit att omfattas av de miljösatsningar som primärt avser jordbruket. Dessa är inriktade på:

* att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämp- ningsmedel, * att bättre hushålla med växtnäring, * att främja ekologisk och integrerad produktion.

Vad gäller bekämpningsmedel har trädgårdsnäringen inte fullt kun- nat följa den minskningstakt som jordbruket har kunnat uppvisa. Jag bedömer att det finns goda möjligheter för trädgårdsnäringen att på samma sätt som jordbruket ytterligare minska bekämpningsmedelsan- vändningen under förutsättning att staten bidrar med de utvecklingsåt-

gärder m.m. som redovisas i avsnitt 13.1.4.

Under senare år har många kemiska bekämpningsmedel försvunnit från marknaden. Antingen har preparatet inte fått förnyat godkännan— de eller har säljaren avstått från att ansöka om förnyat godkännande. Det senare kan bero på att säljaren har bedömt att preparatet inte hål- ler måtten vid prövningen eller att man på rent ekonomiska grunder bedömer att försäljningen inte kan täcka dokumentations- och ansök— ningskostnadema. Vissa preparat har också dragits bort från markna- den trots att de är godkända därför att de inte når en sådan försäljnings- volym att de blir kommersiellt intressanta.

Från odlarhåll har framhållits att bristen på preparat minskar den svenska odlingens konkurrenskraft jämfört med de länder där motsva- rande preparat är godkänt och försäljs. Det är svårt att bedöma i vad mån våra konkurrentländer har generösare godkännanderegler. Vissa preparat som är godkända i Sverige kan vara förbjudna i konkurrent- landet och vice versa. Även om trädgårdsnäringen i Sverige har säm- re tillgång på preparat än trädgårdsnäringen i konkurrentländema, har jag ingen grund för att ifrågasätta Kemikalieinspektionens policy för godkännande av preparat, krav på dokumentation m.m. Att mins-

ka miljö— och hälsorisker är ett tungt samhällsintresse. Jag vill peka på att godkännandeproceduren bygger på en risk/nytta-avvägning och att tillfälliga dispenser kan ges. En ingående prövning av bekämpningsme- del med hänsyn till miljö- och hälsorisker i Sverige kan underlätta för svensk odling att bygga upp en konkurrensfrämjande miljöprofil för svenska produkter.

Det är dock klart att miljöfrågorna, och då även bekämpningsme- delsfrågoma, tilldrar sig ett ökande intresse inom EG:s medlemslän- der.

En viktig del i det här diskuterade problemkomplexet är enligt min mening satsningen på åtgärder, som underlättar att minska använd- ningen av bekämpningsmedel. Sedan mitten av 1980—talet disponerar Jordbruksverket/Lantbruksstyrelsen medel för sådana insatser. Goda resultat har uppnåtts. Tyngdpunkten av satsningarna har dock förlagts till jordbrukssidan eftersom det är där de största och snabbaste vinster— na har kunnat hämtas.

Det är först under de senaste åren som satsningar på trädgårdssidan kunnat göras. Enligt min mening behövs ytterligare sådana satsningar. Eftersom ytterligare omprioriteringar från jordbrukssidan är svåra att göra, då behovet där fortfarande är stort, föreslår jag att en sats- ning på 3 miljoner kronor per år under tre år görs på trädgårdsnäring- ens miljöfrågor, i synnerhet för att minska användningen av bekämp- ningsmedel genom sådana insatser som jag redovisat i avsnitt 13.1.4. Denna ökning bör finansieras med medel som influtit i form av milj— öavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Beträffande växtnäringshushållning kan allmänt sägas att trädgårds- företagen inte förorsakat särskilt stora olägenheter i relation till jord- bruket. Lokalt kan dock trädgårdsodling förorsaka ett förorenings- tryck mot ett enskilt vattendrag eller ett kommunalt reningsverk. En fortsatt satsning på att utveckla tekniken för bl.a. recirkulering av nä- ringslösning i växthus bör göras.

Omställningskommissionen föreslår i sitt delbetänkande (SOU 1992:87) i september 1992 att stödet till den ekologiska produktionen bör ökas med 10 miljoner kronor per år under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Jag utgår ifrån att dessa medel till betydande del också får användas till ekologisk trädgårdsproduktion och tillstyrker därför förslaget.

17.4.3 Regionalpolitik Trädgårdsnäringens regionalpolitiska aspekt har berörts i avsnitten 3.6 om näringens lokalisering, 7.5 om regionalpolitiska riktlinjer samt 9.2 och 9.3 om finansiellt stöd. Riksdagen uttalade år1979 att det är angeläget att trädgårdsnäringens möjligheter utnyttjas för att uppnå regionalpolitiska mål. Förutom det särskilda branschstödet till jord- brukets och trädgårdsnäringens rationalisering har också direkt regio- nalpolitisk stöd i form av lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd lämnats för att stödja en sådan utveckling. Under perioden 1987—1992 har även regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag i norra

Sverige lämnats med hjälp av medel från Åtgärdsprogrammet för norra Sverige. Omfattningen av de olika stödforrnema redovisas i ka-

pitel 9. Under de senaste årtiondet har Skåne visserligen behållit sin centra-

la roll som odlingsregion. Framför allt frilandsodlingen, men även växthusodlingen har under samma period, ökat utanför Skånelänen. Medvetna regionalpolitiska satsningar har verksamt bidragit till denna utveckling. Tillgång på rådgivning och lämpliga försäljningsorganisa- tioner har varit en förutsättning för en framgångsrik utveckling på trädgårdsområdet i en region där näringen tidigare varit svag.

Trädgårdsnäringen är arbetsintensiv. Förutsättningen för en sådan odling fimrs i praktiskt taget hela landet. Trädgårdsverksamhet är där- för särskilt intressant från regionalpolitiska utgångspunkter och kan verksamt bidra till att regionalpolitiska mål uppnås. Glesbygds- och 10- kaliseringsstöd kan lämnas för att främja en sådan utveckling. Relativt sett satsas betydligt mer på statlig trädgårdsrådgivning i de områden som är regionalpolitiskt intressanta än i övriga delar av landet. Läns- styrelserna i hela landet har också möjlighet att med medel från läns- anslaget genomföra utvecklingsprojekt avseende trädgårdsodlingen. Mot denna bakgrund anser jag att de regionalpolitiskt betingade stöd- möjlighetema kan anses vara tillfredsställande.

Stödet till jordbruket i norra Sverige, som från början främst varit betingat av beredskapsmässiga skäl, har genom det livsmedelpoltiska beslutet år 1991 kommit att få en mer regionalpolitisk inriktning. Stö- det utgår bl.a. i form av pristillägg för kött, mjölk, smågrisar, pota- tis, getter och ägg samt som stöd till mejerier, slakterier och äggpacke- rier. Det bör noteras att från regionalpolitisk utgångspunkt kan det va- ra lika motiverat att stödja bärodling eller annan frilandsodling som

att stödja t.ex. getskötsel och potatisodling. Detta bör beaktas om stöd— ets utformning skall ses över inför t.ex. ett EG-inträde.

17.4.4 Energibeskattning Energianvändningen i den svenska växthusodlingen utgör en betydan- de andel av företagens totala produktionskostnad. I företag med to— mat— och gurkodling utgör energikostnaden 20—25 % av omsättningen och för företag med prydnadsväxtodling 15—20 %. Mot denna bak- grund har växthusodlingen, som redovisats i avsnitt 7.6, sedan länge haft en reducerad beskattning på utnyttjad energi. I Danmark och Nederländerna utgår som framgår av avsnitt 6.5 betydligt lägre ener- giskatter.

Energiskattefrågan var, som redovisats i avsnitt 7.6, föremål för en riksdagsbehandling våren 1992. Därvid beslöts att den allmänna ener- giskatten för växthusnäringens del skulle utgå med 15 % av den gene— rella skattesatsen för bränsle under åren 1993 och 1994 för att sedan slopas. Den allmänna energiskatt, som betalas av trädgårdsnäringen, beräknas uppgå till ca 9 miljoner för vardera åren 1993 och 1994.

Koldioxidskatten utgår även för växthusodlingens del med 15 % av den generella skattesatsen under åren 1993 och 1994 för att år 1995 höjas till 25 %. Höjningen av koldioxidskatten från 15 % till 25 % den 1 januari 1995 kan beräknas till 12 miljoner kronor per år för växthusnäringen som helhet.

I samband med riksdagsbehandlingen uttalade skatteutskottet (SkU yttr. 5 1991/92): ”Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter”. Om trädgårdsnäringen inte kan erbjudas någon övergångstid under vilken gränsskyddet successivt avvecklas, bör trädgårdsnäringen i stället un- der en period på tre år kunna erbjudas vissa lättnader i energibeskatt- ningen jämfört med vad som planerats. Detta kan göras på så sätt att slopandet av den allmänna energiskatten tidigareläggs till den 1 juli 1993 och koldioxidskatten endast höjs till 20 % av den generella skat- tesatsen för åren 1995 och 1996. På detta sätt skulle växthusodlingen, som är den mest utsatta delen av trädgårdsnäringen på grund av den stora gränsskyddsändringen för dessa produkter, medges skattelättna- der på uppskattningsvis 4 miljoner kronor år 1993, 9 miljoner kronor år 1994 och 6 miljoner kronor för vardera åren 1995 och 1996.

Den planerade energibeskattningen kan grovt beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor för växthusnäringen under perioden 1993—1996. Mitt förslag innebär att energiskatten dessa år sänks tillfälligt med 15—20 % mot vad som planerats. Förslaget gäller under förutsättning att finansiering kan ordnas i enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 17.1.4.

Rent allmänt kan sägas att den nuvarande energibeskattningen utgör en konkurrensnackdel för svensk produktion eftersom denna beskatt- ning är mycket lägre i våra konkurrentländer. Utvecklingen tycks dock gå mot en ökad beskattning av energi med hänsyn till de miljö- belastande effekterna också i andra europeiska länder. Den faktiska utvecklingen är dock svår att förutse, varför en avstämning och bättre anpassning till EG-förhållanden av energiskatten bör göras i anslut- ning till ett svenskt EG-inträde.

Sedan 1970-talet har svensk växthusnäring haft möjligheten att er- hålla bidrag till energibesparande åtgärder. Denna verksamhet har i relation till sitt syfte varit framgångsrik. Efterfrågan på sådana bi- drag har under de senaste åren avtagit, därför att flertalet möjliga och lönsamma åtgärder redan genomförts. Bidraget upphör enligt riks- dagsbeslut vid utgången av budgetåret 1992/93.

17.4.5. Skördeskadeskydd Naturolyckor

De skador som normalt kan ersättas inom ramen för ett skördeskade- skydd är huvudsakligen väderleksbetingade och innebär nedsättning eller förlust av årets skörd. De fleråriga trädgårdskulturema kan emellertid också drabbas av skador, som medför att förväntad skörd eller intäkt för ett antal år framöver minskas eller bortfaller helt. Det- ta gäller t.ex. allvarliga frostskador på frukt- och bärodlingar. Stora skador av detta slag inträffar inte så ofta men för de företag som drab- bas kan de innebära så stora förluster att företagets bestånd äventyras och att odlarens utkomstmöjligheter kan upphöra.

Som jag tidigare redovisat har alla EG-länder arrangemang för att hjälpa jordbrukare inkl. trädgårdsodlare som utsätts för naturkatastro- fer. Ett sådant arrangemang finns också i Sverige, nämligen reglema för ersättning till följd av naturolycka. Reglerna infördes år 1984. Skador på trädgårdsgrödor kan, i avvaktan på att frågan om träd-

gårdsnäringens skördeskadeskydd löses, ersättas enligt de något vidare riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofanslaget. Jag tycker för min del att det inte är rimligt att efter åtta år fortsätta med en lösning, som var avsedd som ett provisorium under en begränsad övergångs- period.

Jag förordar därför att skador inom trädgårdsnäringen efter den 30 juni 1993 ersätts enligt riktlinjerna för naturolycka, oberoende av hur det går med frågan om trädgårdsnäringens skördeskadeskydd. Jag har därvid utgått ifrån att begreppet naturolycka är definierat så att det omfattar allvarliga frostskador i frukt- och bärodlingar samt i plantskolor vilka medför fleråriga intäktsförluster samt andra allvarli- ga icke försäkringsbara skador på varaktiga produktionsanläggningar inom trädgårdsnäringen.

Finansiering av eventuellt skördeskadeskydd Förslaget från Skördeskadeutredningen har inte kunnat realiseras främst på grund av problem med finansieringen. Den anvisade vägen via näringens kollektivt återbetalda prisregleringsavgifter på bekämp- ningsmedel har inte kunnat användas. I sitt delbetänkande (SOU 1992: 87) i september 1992 föreslår omställningskommissionen att prisregle- ringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas fr.o.m. den ] juli 1993 för att minska kostnaderna inom växtodlingen för 1994 års skörd. Med hänsyn till detta finner jag att den av skörde— skadeutredningen föreslagna finansieringsvägen inte längre kan anses vara aktuell att arbeta vidare med.

Skördeskadeutredningen har i sitt slutbetänkande även belyst alter— nativa finansieringsformer. Följande vägar har angetts:

* avgift på försålda produkter, * avgift på omsättningen, * arealavgift. De diskuterade avgifterna skulle vara obligatoriska för alla företag som skulle omfattas av skyddet. Skördeskadeutredningen redovisar emellertid att stora administrativa problem är förbundna med alla tre alternativen.

Eftersom det trots allt finns viss erfarenhet av administration av av- gifter t.ex via lantbruksregistret anser jag att alternativet med arealav- gifter är det som lättast kan genomföras. Om jag utgår från att 3 mil-

joner kronor årligen under en 10-årsperiod behöver tillföras fonden, finner jag att i genomsnitt 250 kr per ha behöver tas ut av alla fri- landsodlare exkl. plantskoloma. Avgiften behöver dock differentieras så att avgiften blir högre för frukt— och bärodlingar än för köksväxt- odlingama, eftersom de förra bedöms komma att belasta skyddet per arealenhet mer än de senare.

Sammanfattningsvis vill jag alltså konstatera att om det för svensk trädgårdsnäring skall inrättas ett skördeskadeskydd, bör det göras en- ligt skördeskadeutredningens förslag men finansieras via arealavgift- er. Vid mina överläggningar med näringen har jag erfarit att sedan förslaget lades år1989 har mycket hänt som påverkat synen på beho- vet av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Jag finner det där- för angeläget att behovet av skyddet övervägs ytterligare innan beslut tas att genomföra ett så omfattande projekt som upprättande och drift av trädgårdsnäringens skördeskadeskydd trots allt innebär.

Skördeskadeskydd eller försäkringar När det gäller skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen finns inga iii- temationella skäl som talar för att Sverige bör införa ett sådant sys-

tem. Frågan kan därför avgöras helt utifrån vad som bedöms lämpligt från nationella utgångspunkter.

En annan viktig utgångspunkt i diskussionen om skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen är att trädgårdsföretagens intäkter normalt vari- erar kraftigt mellan åren inte bara på grund av årsmån och Skördeut- fall utan även genom att trädgårdsnäringens produktpriser varierar mer än jordbrukets både under året och mellan åren. Intäktsvaria- tionema kan delvis bemästras genom god planering i företagen. Fö- retag med god soliditet har naturligtvis lättare att klara intäktsvaria- tionema än företag med låg soliditet. Nystartade företag och företag som nyligen har gjort omfattande investeringar är som regel mycket känsliga och får lätt likviditetsproblem vid minskade inkomster till följd av minskad skörd ett enskilt år. Tillfälliga likviditetssvårigheter kan ibland avhjälpas genom lån. Jordbruks- och trädgårdsföretag har genom gällande regler för finansiellt statligt stöd möjligheter att erhål- la statlig lånegaranti för lån med upp till tre års amorteringsfrihet om villkoren i övrigt är uppfyllda. Jag vill i detta sammanhang även peka på de ändringar i skatteregler m.m., som under senare år har genom-

förts eller planeras för att underlätta för små och medelstora företag och göra dessa mer rustade att möta intäktsvariationer, om bara den långsiktiga lönsamheten är tillfredsställande.

Huvuddelen av köksväxtodlingen på friland sker i dag på väl drä- nerad åkermark och med bevattningsmöjligheter. Kvalificerad teknik används vid sådd och skörd. De tekniska möjligheterna att motverka effekterna av otjänlig väderlek ökas successivt inte bara inom köks- växtodlingen utan även inom andra grenar av frilandsodlingen. Mer omsorgsfulla val av odlingplatser för trädgårdsgrödor minskar också riskerna för skördeskador.

De överläggningar jag har haft med näringen under utredningens gång har visat att införandet av ett skördeskadeskydd för trädgårdsod- ling för närvarande inte ges hög prioritet. Jag anser därför att det nu inte längre är befogat med ytterligare insatser för att utveckla ett skör- deskadeskydd för trädgårdsnäringen.

Om det finns ett tillräckligt behov och intresse av försäkringslös— ningar för vissa klart avgränsade skadetyper, anser jag att näringen själv bör arbeta fram sådana. Inom bl.a. fruktodlingen finns möjlighet till hagelskadeförsäkring. Försäkringsbolag som erbjuder denna för- säkring uppger att lönsamheten för försäkringsgivaren är dålig på grund av låg anslutning. Detta kan bli ett problem även för andra tänk- bara försäkringslösningar. För att öka underlaget av möjliga försäkrings- tagare och sprida riskerna bör möjligheterna att samarbeta med grann— länderna undersökas. I enlighet med EG:s regler kan staten subventionera premierna för försäkringar för väderbetingade skördeskador. Detta bör kunna ske genom att staten lämnar vissa garantier, som begränsar försäkringsbo- lagens förlustrisker i introduktionsfasen. Premiema bör på detta sätt kunna hållas nere och en ökad anslutning stimuleras. En sådan medver- kan ifrån statens sida är motiverad, om statens ansvar och kostnader minskas genom avveckling av provisoriet från år 1984 om prövning av ersättningsärenden enligt de gamla reglerna för naturkatastrof och i stället prövning enligt de strängare reglerna för naturolycka införs. Sådana eventuella garantier bör vara tidsmässigt och beloppsmässigt begränsade. Slutlig ställning till om garanti skall tecknas kan avgöras först då näringen presenterar ett konkret förslag.

17.4.6 Statistik och uppföljning Det är svårt att bedöma hur trädgårdsnäringen och dess olika delbransch- er kommer att utvecklas under 1990-talet. Det är därför viktigt att det finns en utförlig statistik som belyser de förändringar som sker. Statis- tiska Centralbyråns (SCB) system med treåriga intervall mellan upp- giftsinsamlingama, där de utförligare trädgårdsräkningama alteme- rar med trädgårdsinventeringama, ger normalt en tillräckligt utförlig statistisk information om näringens utveckling. Enligt planerna skall en trädgårdsräkning genomföras avseende förhållandena år 1993. Det är viktigt att den kan genomföras med minst samma uppgiftsomfatt— ning som tidigare. Utifrån erfarenheterna om detta utvecklingsarbete vill jag framföra några synpunkter på statistikens utformning. Trädgårdsodling drivs i stor utsträckning i kombination med annan verksamhet t.ex. jordbruk och handel. Uppgifter om detta är viktiga om man vill bedöma företa- gens behov av och möjlighter till anpassning efter nya förutsättningar. Det är också angeläget att arbetskraftsavsnittet kan beredas plats i näs- ta trädgårdsräkning eftersom senaste uppgifterna om sysselsättningen inom trädgårdsnäringen är från år 1987. Vid sidan av trädgårdsräk- ningar och trädgårdsinventeringar behöver producentprisutvecklingen på trädgårdsprodukter liksom utvecklingen av de viktigaste produktions— kostnadspostema följas, eftersom detta belyser lönsamhetsutveckling- en. Eftersom utvecklingen inom näringen är så svårbedömd, är det vik- tigt att samlade bedömningar om situationen görs årligen på samma sätt som utvecklingen inom jordbruket följs med anledning av verk- ningarna av den nya livsmedelspolitiken. Jag föreslår därför att Jord- bruksverket får i uppdrag att årligen följa utvecklingen inom trädgårds- näringen.

17.4.7 Behovet av kollektiva medel

Trenden både i Sverige och intemationellt har varit att staten i ökande utsträckning överfört sitt tidigare engagemang till näringen, t.ex. be- träffande tillämpad forskning (försöksverksamhet), rådgivning, mark- nadsfrämjande åtgärder och teknikutveckling. Det ankommer på nä— ringen själv att i allt större utsträckning svara för finansiering och ge- nomförande av näringens Utvecklingsinsatser.

Näringens organisationer Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF), Grönsaksodlamas Riksförbund (GRF) och de ekonomiska förening- arna (se avsnitt 5.2) har mycket begränsade möjligheter att själva t.ex. genom medlemsavgifter skapa tillräckliga medel för att tillgodose de behov som finns. Det är således en viktig strategisk fråga för näring- en att utforma ett system för att trygga tillgången till sådana medel, som näringen kollektivt är beroende av för sin fortsatta utveckling.

Sedan mitten av 1980-talet har näringen haft tillgång till återbetala- de prisregleringsavgifter på handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Medlen administreras av Jordbruksverket (tidigare Lantbruksstyrel— sen). Olika intressenter ansöker årligen om medel för projekt, som främjar trädgårdsnäringen. TRF och GRF lägger sedan ett gemensamt förslag till fördelning, som ligger till grund för ett beslut av Jord- bruksverket. Näringen har haft ett avgörande inflytande på medlens användning.

Jag finner att kollektiva medel av det slag det här är fråga om har haft stor betydelse för näringens utveckling. En rad projekt och akti- viteter har kunnat genomföras och som utan dessa medel inte hade bli— vit av. Detta hindrar dock inte att medlen skulle kunnat användas ännu effektivare genom större planmässighet och mer koncentrerade insat- ser. För budgetåret 1991/92 inbetalades ca 12 miljoner kronor i avgif— ter, som återförs budgetåret1992/93. Drygt 3 miljoner kronor kom- mer sannolikt att som tidigare reserveras för restanlyser utförda av Statens livsmedelsverk (SLV).

Omställningskommissionen föreslår att prisregleringsavgiftema slo- pas fr.o.m. den 1 juli 1993. Skulle detta bli fallet är 1993/94 det sista budgetåret för vilket kollektiva medel finns tillgängliga. På grund av sänkta regleringsavgifter bedöms detta belopp bli betydligt lägre än ti— digare.

Som jag tidigare framhållit kommer trycket på näringens organisa- tioner att vara särskilt stort i anslutning till ett EG-inträde. Jag bedöm- er det inte som möjligt för näringens organisationer att själva under denna period kunna skapa tillräckliga kollektiva resurser för att mot- svara de behov som kommer att uppstå. Jag föreslår därför att näring- en, för att underlätta anpassningen, tillförs 5 miljoner kronor årligen av budgetmedel under budgetåren 1993/94—1995/96. Dessa bör i förs— ta hand användas till centrala insatser för att underlätta EG-anpass- ning och för att effektivisera marknadssidan. Minst 1 miljon kronor

bör användas för konsumtionsfrämjande verksamhet. Dessa medel bör administreras som den nuvarande återbetalningen av prisregleringsav- gifter, dvs. via Jordbruksverket. Beträffande finansieringen av dessa statsutgifter hänvisas till vad jag har anfört i avsnitt 17.1.4.

På sikt bör näringen finna lämpliga vägar att själv skapa erforderli- ga kollektiva medel.

t"'13 "' YJJÖ' %&:

är...?. * -- " ets-ip '$;

'i

Jalla . Wu! WH %ÄBr-åur __| . '

' IV lf . I 11 : . '|.Il=:||:|'|g"'"-1 _|” .? få ” hl||| h 4

& '.' "” ' -_ IC "'" "I ' in " . ill! 'I |" | 1"|' ; * J." i.." " ' 'Ilrll 73,— _.l1L|U || ”";-ä feng-lg. '_'. ,. on"-111571" ._ .:li'" . Il ".:! _, 'i'.-".:”; |, || .. [FI. ;' ' "|. .. .I | || ||. flm! ,.'—' ' ”i"? ['&' '...'; ':iTlL" - :?:” _" _-_,L ||. " '.J'L-"i:"l "HDi ' " ':'-_l $'%: .*— ||IF'F1'I; n. * Lil?" al'äfikllljlr | . , |||-||| |

le.-t' ...g-gult,.- -. ..

III M:" |” || --| V . ”il ...man... ,,,. ..,,,,,.|,. |.j,|| || . hamna-"l" "' E:. -1 ' |”??? . Jäla",

..i-. ,i||C'-" - || " ' ..'l ' ål' '%';-"_". itil," ';

. .. .it-najs? -.J'.i'-"... |'1t. ...i... ' - ”'i-r.- rätt=-:.. ..:: t..—.; 1:94;qu , ' , .. | || "|"? |||?

"11.4 . -. 'i'.'.'"'.—l. .'."%"'.'||',,' 6"le- _ - ”ut ha! 'Ihl r I|l| |.']!1IJIIUI1I'H '

":i'iilg'_t'..'..'ii .. ”:J'f ' .— .. _

Särskilt yttrande

av experten Wohlström

Allmänt

Utredningen om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter genom- förs i ett skede då svenskt näringsliv generellt har ställts under en stark press av en djup konjunktumedgång. Många kommer mot den bakgrunden att ställa frågan varför trädgårdsodlingens situation och utvecklingsmöjligheter kräver särskilda utredningsinsatser och varför dessa utmynnar i särskilda förslag om stöd från statens sida utöver de generella insatser för att stärka näringslivet och företagen som rege— ringen föreslagit och vidare avser föreslå.

Enligt min mening skall det aktuella utredningsarbetet ses i perspek— tivet av riksdagens beslut år 1979 om att fastlägga en särskild trädgårds- politik. Någon sådan hade dessförinnan inte existerat som grund för statliga insatser till denna näringsgren. Utvecklingen under den dryga tioårsperiod som härefter gått har i många avseenden varit dramatisk och politiskt händelserik. Förändringar i såväl nationella som inter— nationella förhållanden har haft en stark negativ påverkan på den svenska trädgårdsodlingens konkurrenssituation. Endast ett egentligt förhållande kan sägas ha haft en positiv effekt för näringen, nämligen den svenska devalveringen i början av 1980-talet. Effekten av denna förklingade emellertid ganska snabbt beroende på den kraftiga svens- ka inflations— och produktionskostnadsutvecklingen som i sin tur bl.a. var en följd av den ökade beskattningen och avgiftsbeläggningen av de viktiga produktionsmedlen energi, kemikalier, arbetskraft och kapital.

Den svenska trädgårdsodlingens situation är unik i den meningen att Sverige som enda västeuropeiska land placerat trädgårdsproduk- tionen utanför den traditionella jordbrukspolitiken och till skillnad från exempelvis Norge och Finland också utanför den inom denna van- ligtvis tillämpade jordbruksprisregleringen. Den av riksdagen år 1979 fastlagda trädgårdspolitiken innehåller inte heller de traditionella jord- brukspolitiska medlen för att mer direkt kompensera produktionen för sådana förändringar i produktionskostnader och intäkter som på-

verkat lönsamheten negativt eller för att ge den nationella produktio- nen ett tillräckligt utrymme på marknaden.

Denna situation för den svenska odlingen har inneburit dels att nå— ringen själv fått försöka kompensera sig för det högre produktions- kostnadsläget genom rationaliseringar eller förändringar av struktu— rell natur och dels att svensk trädgårdsproduktion hämmats i sitt mark- nadsagerande genom att man inte haft möjlighet att utveckla en export- marknad utan enbart varit hänvisad till en alltmer konkurrensutsatt hemmamarknad. Effekterna av detta har blivit en kraftigt avtagande lönsamhet, en delvis eftersatt rationalisering och förnyelse av produk- tionsanläggningar och en generellt försämrad soliditet i företagen. Sammantaget innebär detta att företagen är dåligt förberedda att möta fortsatta krav på anpassning bl.a. inför det väntade EG-medlemskapet. Det är mot bakgrunden av denna successiva försämring av näringens konkurrens- och lönsamhetssituation som jag sett tillkomsten av utred- ningen om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter som synnerli- gen viktig. En sådan utredning borde emellertid i beaktande av utveck— ling ha varit genomförd för flera år sedan. Den svenska jordbrukspo- litiken och livsmedelspolitiken har som bekant under motsvarande tids- period varit föremål för tätare översyner. Successiva anpassningar av denna har därför kunnat göras utifrån utvecklingen inom jordbruket och utifrån förändringar i omvärlden. Ett betydande finansiellt stöd har också beviljats för jordbrukets anpassning till nya konkurrensför- utsättningar och till ett EG-medlemskap.

Sett i det här redovisade utvecklingsperspektivet för trädgårdsnä- ringen är EG-aspektema på näringens framtidsmöjligheter en sent tillkommen utgångspunkt för den föreliggande utredningens arbete. Den nuvarande konjunkturberoende ”nationella krisen” har därmed varit en än mindre huvudutgångspunkt för utredningen.

Enligt min mening borde mot denna bakgrund utredningsarbetet be- drivits i ett stegvist koncept där det första steget skulle omfattar ett återställande av svensk trädgårdsodlings konkurrenskraft såsom den förutsattes kunna upprätthållas i det trädgårdspolitiska beslutet år 1979 och i ett andra steg därutöver se på förutsättningar och omstän- digheter samt behov av åtgärder för ett EG-medlemskap. I ett tredje steg först borde effekter av den nuvarande ”krisen” på resultatet av de tidigare utredningsstegen studeras.

Jag är klart medveten om att bl.a. den mycket korta utredningstiden inte möjliggjort ett sådant angreppssätt i utredningsarbetet. Däremot menar jag att utredningens resultat och framlagda förslag bör bedö- mas utifrån ett sådant betraktelsesätt på näringens situation. Jag vill därvid redan här framhålla att jag anser att utredningens förslag ge- nerellt inte svarar upp mot behovet av åtgärder för att återskapa rim- liga konkurrensförutsättningar för den svenska trädgårdsodlingen och mot kravet på en rimlig anpassnings— och övergångsperiod vid ett EG-medlemskap.

Vid sidan av tidsaspekten, dvs. den mycket knappt tilltagna utrednings- tiden, ser jag framför allt två ytterligare förhållanden som jag anser har verkat återhållande på utredningsarbetet och på möjligheterna att framlägga och underbygga förslag trots att tydliga indikationer om problem och svårigheter för näringen förelegat.

För det första gäller detta bristen på aktuella statistiska uppgifter om näringens utveckling, strukturellt och ekonomiskt. De senaste till- gängliga uppgifterna från Statistiska Centralbyrån (SCB) om den svenska trädgårdsnäringen hänför sig till förhållandena år 1990 då en begränsad inventering genomfördes. I beaktande av utvecklingen un- der åren 1991 och 1992 anser jag inte denna fullt relevant att basera bedömningar på. Trots näringens under många år framförda krav på en fortlöpande uppföljning av trädgårdsföretagens ekonomiska förhåll- anden och lönsamhetsutveckling, genom Statens jordbruksverks (SJV) försorg, har man inte tillmötesgått detta. Det saknas därför även inom detta område ett officiellt analysunderlag till stöd för utredningsarbet— et. Mot den bakgrunden stöder jag självfallet utredningens förslag om en kontinuerlig avrapportering av näringens utveckling som ett upp- drag för Jordbruksverket.

För det andra anser jag att utredningens direktiv varit det kanske främsta hindret för utredningens arbete. Jag bedömer att de generella kraven på utredningen att inte lägga ofinansierade förslag också åter— verkar på analyser och slutsatser vilka därmed blir mer återhållna. För trädgårdsnäringen gäller till skillnad från jordbruket att det be- gränsade antalet trädgårdspolitiska medel inte ger förutsättningar för en finansiell omfördelning med hänsyn till de önskemål och förslag som skulle kunna framställas av utredningen. Direktiven innebär där- med en sådan begränsning att de hämmar ett objektivt analys- och för- slagsarbete. Jag bedömer att de av utredningen framlagda ofinansiera-

de förslagen för statskassans del innebär en kostnad som skulle mot- svara en höjning av den allmänna bensinskatten med mindre än en tiondedels öre per liter. Detta kan ställas i relation till den höjning av bensinskatten med ca 1 kr per liter som regeringen i dagarna har före- slagit.

Med hänsyn till vad jag tidigare påtalat om näringens aktuella eko- nomiska situation och till den begränsade omfattningen av det hittills- varande statliga stödet till trädgårdsnäringen och inte minst till den väntade sänkningen av prisnivån på trädgårdsprodukter på 5—20 % vid ett EG-medlemskap bör stöd- och anpassningsåtgärdema få ta i an- språk väsentligt större belopp än vad utredningen här sett som sin ram. Jag vill erinra om att enbart avvecklingen av tullskyddet kan för- väntas sänka producentprisnivån med mer än 10 %. (Tullintäkten för trädgårdsprodukter beräknas årligen till ca 200 miljoner kronor.)

Som jag ovan framhållit anser jag att den korta utredningstiden inverkat menligt på möjligheterna att ta fram underlag och att ana— lysera viktiga problemområden och härpå utforma förslag. Ett sådant viktigt område är trädgårdsnäringens inlemmande i den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, vid ett svenskt medlemskap i EG. De områ- den detta berör är hela det fytosanitära området, den obligatoriska kvalitetskontrollen av frukt och grönsaker, restsubstanskontrollen av frukt och grönsaker, den gemensamma kemikalielagstiftningen samt inte minst inrättandet av en svensk marknadsorganisation för bevak— ning av marknadsförhållanden och genomförande av gemensamma marknadsåtgärder. På samtliga dessa områden kan den svenska träd— gårdsnäringen ställas under nya regelverk och nya kostnadsbelastning- ar. Effekterna av detta har inte vägts in i utredningens analyser och förslag.

Ett annat område som jag anser behöver ytterligare studeras är hela forsknings- och utvecklingssidan där direktiven för utredningen är omfattande och detaljerade. Jag anser att även ansvarsfrågan beträff— ande spridningen av forskningsinformation till näringen bör närmare klarläggas. Utredningen har endast mycket översiktligt behandlat det- ta område.

Växthusodlingens energianvändning och systemet för beskattning av energi utgör ett problemområde av stor betydelse för den svenska odlingens konkurrenskraft. Utredningen framhåller också att den nu- varande energibeskattningen är till nackdel konkurrensmässigt för

svensk produktion. Utredningen pekar vidare på att utvecklingen kom— mer att ytterligare förändra bilden på detta område. Ett förhållande som inte blivit föremål för en närmare bedömning från utredningens sida är det fr.o.m. år 1995 föreslagna förändrade uppbördssystemet för energiskatt inom växthusodlingen. Den avstämning av energiskatte- frågoma som utredningen föreslår bör ske i anslutning till ett svenskt EG-inträde måste därför även beakta denna fråga liksom även en ut- värdering av svavelskattens effekt för växthusodlingens konkurrens- situation. En sådan utvärdering borde även vara ett värdefullt bidrag till den översyn av de samhällsekonomiska förutsättningama för en ytterligare höjning av svavelskatten som regeringen i den nyligen framlagda propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) förklarar sig vilja göra. Jag vill därför biträda utredningsförslaget om en avstämning av energibeskattningen men jag vill yrka på att denna påbörjas omgående och ges utrymme att föreslå sådana successiva anpassningar av det svenska beskattnings- systemet som kan anses vara motiverade med hänsyn till den inter- nationella konkurrenssituationen.

Slutligen vill jag framhålla att utredningens behandling av trädgårds- näringens marknadsförhållanden och marknadsfrågor inte kunnat gö- ras med det underlag som detta kräver. Producentkooperativ samverk- an har generellt ett starkt stöd i EG:s jordbrukspolitik, CAP. Jag an- ser att det även för Sveriges vidkommande bör vara till fördel vid ett EG-medlemskap att vi i landet har en stark och samlad utbudssituation såsom bl.a. kan ske i formen av ekonomiska försäljningsföreningar. Jag har tidigare pekat på några viktiga områden som borde blivit före- mål för en bedömning i ett EG-perspektiv. För samtliga dessa områ- den gäller att producentkooperativ samverkan underlättar för Sverige att utföra sina EG-förpliktelser. Det torde heller inte vara obekant att ett av de mest akuta problemområdena för den svenska trädgårdsod- lingen är den uppsplittrande utbudsstrukturen och avsaknaden av en ef- fektiv intern marknadskommunikation i producentledet. Som utred- ningen också påpekar pågår en intern strukturöversyn inom näringen vars syfte är att öka samordningen på utbudssidan framför allt i södra Sverige. Arbetet beräknas bli slutfört under loppet av november må- nad detta år. Från såväl statsmakternas som näringens utgångspunkter hade det varit värdefullt att detta arbete hade kunnat vägas in i utred- ningens bedömningar av stöd och åtgärder på detta område.

De fyra större problemområden som jag här berört är så viktiga in- för den kommande EG-anpassningen och för näringens konkurrens— situation på både kort och lång sikt att jag anser att de bör bli föremål för en fortsatt granskning. Jag vill därför föreslå att utredningen i for— men av en kommission för trädgårdsnäringens anpassningsfrågor ges ett fortsatt uppdrag att studera dessa under i första hand våren 1993. Förutsättningar finns då att göra en mer sanunanvägd EG-analys med underlag även från Jordbruksverkets pågående EG—studier på träd-

gårdsområdet.

Speciella problemställningar

I det följande kommenterar jag vissa särskilda områden och sakförhåll- anden där jag har en avvikande mening i förhållande till utredningen. I flertalet fall utgår mitt ställningstagande från att jag inte delar utred- ningens uppfattning om att de av riksdagen år 1979 fastiagda målen för trädgårdspolitiken i dag kan anses vara tillfredsställande uppfyll— da. Mot bakgrund av min starka uppfattning av att så till övervägande del inte är fallet har jag följaktligen ansett att näringen utifrån vad jag tidigare framhållit är i behov av och berättigad till ett kraftfullare stöd än vad som föreslagits.

De trädgårdspolitiska målen I avsnitt 7.9 diskuteras de trädgårdspolitiska målen i fyra punkter. En— dast i en punkt kan jag dela utredningens uppfattning om att målet är tillfredsställande uppfyllt nämligen att konsumenterna har kunnat till— försäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser. Åtminstone kan svenska producenter inte anses vara orsaken i den händelse någon ändå hävdar att konsumentprisema varit för höga.

Beträffande målet att den som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som er- bjuds inom andra näringar och att näringen skall erbjuda trygg syssel- sättning och god arbetsmiljö anser jag inte att detta är fullt eller till- fredsställande uppfyllt. Vid bedömningen måste enligt min mening be- aktas att antalet växthusföretag fr.o.m. år 1979 minskat med i det när- maste 30 %. En nästan lika stor företagsnedläggelse har ägt rum inom frilandsodlingen. Antalet konkurser visar därvid en kraftig ökning.

Soliditeten i företagen har kraftigt försämrats vilket bl.a. innebär att den ekonomiska och lönsamhetsmässiga basen för företagares och an- ställdas sociala standard och anställningstrygghet är oroande svag. Ut- vecklingen mot en högre grad av åretrunt—sysselsättningar har vänt och beroendet till tillfällig anställd arbetskraft har ökat. Generellt är företagen i dag därför väsenligt sämre rustade att klara de påfrestning- ar en fortsatt internationell konkurrens och ett EG-medlemskap inne- bär.

Beträffande målet att import av subventionerade produkter eller dumpning inte skall få inverka på den inhemska produktionens om- fattning anser jag det inte möjligt att fastlägga i vad mån detta är upp- fyllt eller inte. Det kan tydligt konstateras att den svenska trädgårdspo- litiken inte kunnat hindra importerade produkter från att regelmässigt komma in till landet till priser som inte svarat mot faktiska produk- tionskostnader i ursprungslandet. Svenska åtaganden inom ramen för GA'IT och det förhållande att svensk trädgårdsproduktion legat utan- för ett nationellt prisregleringssystem har inneburit ett hinder för att bemöta sådana situationer. I vad mån detta eller exempelvis den gene- rellt högre kostnadsnivån har haft mest att betyda för omfattning av den svenska odlingen går svårligen att fastställa.

Beträffande det fjärde målet, att den förväntade inhemska konsum— tionsökningen i första hand bör tillgodoses genom en utökad svensk produktion under den svenska odlingssäsongen, anser jag inte heller att det redovisade statistiska materialet ger underlag för att entydigt se detta mål som tillfredsställande uppfyllt. Jag baserar min bedömning på samma statistiska material som utredningen men väger också in den produktionsminskning som blivit följden av de två senaste säsong- ernas besvärliga marknadsförhållanden och lönsamhetsproblem.

Finansiellt stöd

Jag delar utredningens mening om behovet av att bibehålla ordningen med kreditgarantier. Jag vill understryka de svårigheter som samrisk- bestämmelsema i dag innebär för tillämpningen av lånegarantistödet inom trädgårdsnäringen. Det är påvisat genom utredningen att en an- passning av företagen kräver investeringar och därmed tillgång till riskvilligt kapital på i förhållande till övriga länder jämbördiga vill- kor. Innan förhållandena på den svenska kreditmarknaden förbättrats

kommer trädgårdsföretagen att möta stora svårigheter för sin kapital- försörjning. Jag föreslår därför att trädgårdsodlingen under en fem- årsperiod räknat fr.o.m. den 1 juli 1993 dels fritas från kravet på samrisk och dels befrias från kreditgarantiavgiften. Åtgärderna bör kunna ses som en del av den kompensation jag ovan ansett bör utgå för den lägre producentprisnivå odlingen har att möta genom avveck- lingen av tullskyddet.

I avsnitt 17.3.3 föreslår utredningen att trädgårdsodlingen vid ett EG-inträde skall erbjudas ett generellt investeringsstöd och ett start- stöd till unga trädgårdsodlare enligt den modell detta stöd har i Danmark. Jag delar utredningens mening även beträffande behovet av dessa stöd. Med hänsyn till det ekonomiska läget i odlingen föreslår jag även här att stöden inrättas redan fr.o.m. den 1 juli 1993.

Mot bakgrund av det ökade behovet och intresset för att övergå till mer miljöanpassade produktionsmetoder även inom trädgårdsnäring- en vill jag föreslå att det till dessa investeringsstöd kopplas ytterligare bidragsmöjligheter för sådana investeringar som har en positiv miljö? profil och i väsentlig grad innebär en i detta avseende ändrad produk- tionsuppläggning.

Beträffande de finansiella stödfrågoma vill jag även instämma i vad utredningen anför om angelägna insatser för att effektivisera träd- gårdsodlingens marknadsarbete. Jag hänvisar till vad jag ovan fram- fört om ett fortsatt utredningsarbete i dessa frågor.

Energibeskattning

Som utredningen också framhåller utgör den nuvarande energibe- skattningen, inkl. den miljörelaterade svavelskatten en konkurrens- nackdel för svensk växthusodling. De beslut om förändringar i beskatt- ningen för industrin och växthusodlingen som riksdagen tog under vå— ren 1992 innebar i själva verket en successivt ökad skattebelastning på bränsle för uppvärmning i växthus. Regeringens ambition att begrän- sa beskatmingen hade därför inget innehåll för växthusodlingens del. Den av utredningen föreslagna tidigareläggningen av befrielsen från allmän energiskatt är ett viktigt steg i en i förhållande till konkurrent- ländema utjämnad beskattning. För att en sådan utjämning emellertid skall kunna vara acceptabel krävs också begränsningar beträffande ut— taget av koldioxid- och svavelskattema. Jag vill erinra om att svavel-

skatt inte tillämpas i våra konkurrentländer inom EG och att i dessa länder finns koldioxidskatt endast införd i Danmark. Genom beslut i folketinget under våren 1992 erhöll emellertid den danska växthusod— lingen som enda näringsgren befrielse från denna skatt under vissa villkor. Bl.a. innebar dessa att växthusföretagen skall företa s.k. ”ener- gisyn”. Jag anser att utredningsförslaget om en tillfällig justering av nedsättningen av koldioxidavgiften är vällovlig men otillräcklig. En justering av beskattningen måste avse både koldioxid- och svavelskatt-

en.

Jag har tidigare framfört att jag delar utredningens uttalande om nödvändigheten av en avstämning och anpassning till väntade EG-för- hållanden på detta område. Jag anser emellertid inte att man kan vänta med en sådan justering till dess ett medlemskap blir aktuellt. Det är i dag och under de närmaste två åren som regeringen förutskickar att EG-anpassningen skall genomföras. Det är då rimligt att en avstäm- ning och anpassning sker omedelbart såsom jag här tidigare föresla- git.

Kollektiva medel

I utredningen föreslås att trädgårdsnäringen under budgetåren 1993/94—1995/96 tillförs 5 miljoner kronor per år för centrala in-

satser för att underlätta en EG-anpassning och för att effektivisera marknadssidan. Förslaget utgår ifrån att de nuvarande prisreglerings- avgiftema inom kort slopas och att de kollektiva medel näringen där- igenom haft tillgång till också avvecklas.

Jag anser att utredningens ansats i förslaget är välvillig och positiv. Redan en mycket grov bedömning, grundad på dels den omfattande bredden av den svenska trädgårdsproduktionen och dels den fleråriga kraftfulla insats som måste till för att kostnads- och marknadsanpassa den svenska produktionen till en lägre producentprisnivå i ett EG-med- lemskap, ger emellertid vid handen att det föreslagna beloppet, varav ca 1 miljon kronor föreslås avsättas för konsumtionshöjande verksam- het, är för lågt för att kunna ge ett önskvärt resultat. Mot bakgrund av vad jag tidigare framhållit om att de nödvändiga stöd- och anpass- ningsåtgärdema måste få ta i anspråk väsentligt större belopp än vad utredningen sett som sin ram bör det här föreslagna beloppet väsent- ligt höjas. Huvudinriktningen för stödet bör i större utsträckning än

vad utredningen föreslagit vara mot marknads- och konsumtionsbe- främjande insatser. Beloppets exakta årliga storlek anser jag måste avstämmas mot den övergångsperiod som bestäms för avveckling av det nuvarande svenska tullskyddet mot EG samt för andra övergångs- åtgärder. Beloppet bör också stå i rimlig proportion till de positiva effekter som en sänkning av producentprisnivån långsiktigt får på kon- sumentpriset för aktuella produkter.

Beträffande det långsiktiga behovet inom näringen av kollektiva me- del anser utredningen att det bör ankomma på näringen själv att finna lämpliga vägar för detta. Jag kan till viss del instämma i detta. Jag vill dock erinra om att man inom flertalet EG—länder, bl.a. i Danmark och Holland, genom lagstiftning medverkar till att via produktionsav- gifter skapa kollektiva fonder för näringen. Jag anser därför att detta framgent också bör vara möjligt i Sverige.

&

ååå?

&;

Kommittédirektiv

Dir. l992:23

Utredning om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjlig- heter

Dir. 199223

Beslut vid regcringssammanträde 1992—02-20

Chefen för Jordbruksdepartcmentet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den svenska trädgårdsnäringens utvccklingsmöjlighptcr. Utredningen skall göras mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av motioner om triid- gårdsnäringen (1991/92:JOU6, rskr. 40).

Bakgrund

Den svenska trädgårdsnäringen omfattar odling av frukt, bär, köksväxter, prydnadsväxter och plantskoleväxter. Odlingen sker både i växthus och på friland. År 1990 bedrevs trädgårdsodling av ca 4 600 företag i landet. Det kanjiimföras med ca 11 500 företag år 1971. Antalet sysselsatta i trädgårds- företag var ca 30 000 personer enligt den senaste trädgårdsräkningen år 1987. Därav var ca 70 % deltidssysselsatta. Ungefär 35 % av trädgårdsföreta— gen räknas som deltidsföretag.

Växthusodling bedrevs år 1990 av ca 1500 företag på en sammanlagd yta av 3,3 milj. m2. Den genomsnittliga växthusytan per företag var ca 2 0001113. Krukväxtodlingen är värdcmässigt störst och bedrivs av ca 700 företag me- dan odlingen av köksväxter är störst till ytan, ca 1,8 milj. m2 och bedrivs av ca 570 företag.

Frilandsodling bedrevs år 1990 vid drygt 80 % av trädgårdsföretagen. Den odlade arealen var 13 700 ha, varav nära hälften var belägen i Malmöhus och Kristanstads län. Denna odling dominerades av köksväxter, främst morötter, matlök och isbergssallat. När det gäller frukt och bär svarade odlingen av äpplen och jordgubbar för de största arcalcma.

i antal företag. Frilandsodlingen av frukt och snittblommor har minskat mätt både i area] och i antal företag. Odlingen av köksväxter på friland har totalt sett ökat något fram till mitten av 1980-talet för att därefter minska och om- fattar i dag ca 5 600 ha. Arealen växthusodling minskade under 1970-talet men har i stort sett varit konstant den senaste fcmårsperiodcn.

Arealavkastningen har genomgående ökat i odlingen liksom arcalutnytt- jandet. T.ex. har skördcnivån för tomat mer än fördubblats sedan mitten av 1970-talet. De totala skördekvantiteterna är därför för några kulturer desamma som på 1970—talet även om arealer och antal företag minskat.

Konsumtionen av köksväxter har ökat från 24 kg per person år 1960 till 44 kg per person år 1990. Ökningen avser främst tomater, morötter, vitkål, röd- kål och djupfrysta köksväxtcr. Även konsumtionen av beredda köksväxter, såsom konserver, har ökat sedan år 1960. Konsumtionen av frukt och här har ökat från 51 kg per person år 1960 till 68 kg per person år 1990.

Drygt 50 % av konsumtionen av färska och djupfrysta köksväxter utgörs av importerade produkter. Motsvarande andel för år 1960 var 30%. Så- songsvis kan svenska produkter utgöra huvuddelen av k m:;umtionen t.ex. för isbergssallat och växthusgurka. Större delen av konsumtionen av frukt och bär härrör från import. Av frukt och här som går att odla i Sverige utgörs dock 50 % av konsumtionen av svenska produkter. Importerade krukväxter utgör ca 50 % av den totala försäljningen.

Trädgårdsodlingcn i Sverige beräknades år 1990 omsätta drygt 3 miljarder kronor i producentledet.

Trädgårdsprodukter är inte prisreglerade i Sverige. Det statliga ekono- miska stöd som den svenska odlingen får ärdcls ett gränsskydd bestående av tullar, dels stöd till rådgivning, rationalisering och viss marknadsföring. Näringen får även nedsättning av skatten för energi som förbrukas vid växt- husuppvärmning. Värdet av denna nedsättning kan uppskattas till ca 90 milj. kr. per år. Rationaliseringsstödet ges i form av lånegarantier och bidrag till energibesparande åtgärder och till införande av ny teknik. ] budgetproposi— tionen 1992 föreslår regeringen att stödet såvitt gäller bidragen skall minskas för budgetåret 1992/93 och avvecklas helt fr.o.m. budgetåret 1993/94. Några ändringar vad gäller möjligheterna att få lånegarantier föreslås inte.

Forskning och försöksverksamhet inom trädgårdssektom bedrivs huvud- sakligen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Denna verksamhet finansieras huvudsakligen genom statliga anslag men till viss del även av forskningsråd och av näringen. Dessutom bedrivs forsknings— och försöksverksamhet vid ett par större växtförz'idlingsföretag.

Vid länsstyrelsernas lantbruksenheter finns ca 50 trädgårdsrådgivarc. Rådgivningen finansieras huvudsakligen över statsbudgeten. Den är avgifts- belagd och ca 20% av kostnaderna täcks av intäkter från verksamheten.

Kvalitetsregler avseende äpplen och päron har fastställts av Statens jord-

bruksverk. Dessa tillämpas frivilligt av producentemas försäljningsorganisa— tioner och Fruktfrämjandet kontrollerar att de efterföljs. Det finns dock ingen skyldighet att ange kvalitetsklass i butik. För grönsaker finns inga stat- liga kvalitetsregler. Främjandeorganisationer finansieras huvudsakligen ge- nom produecntavgil'ter och visst statsbidrag. Projektmedel tillförs organisa— tionerna av återförda prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämp- ningsmedel. Statsbidraget till organisationerna försvinner fr.o.m. budget- året 1992/93. Prisregleringsavgifterna skall avvecklas under de närmaste åren.

Beslut om nuvarande statliga riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken fat— tades av riksdagen år 1979 (prop. 1978/792136, JoU29, rskr. 399). Beslutet grundade sig bl.a. på förslag från l974 års trädgårdsnäringsutredning (Ds Jo 1978:13 och SOU 197851).

1979 års riksdagsbeslut om trädgånlsnäriligen

I 1979 års riksdagsbeslut om triidgårdsnåringen behandlades förutom all- männa statliga riktlinjer det statliga finansiella stödet, stödet till energibe- sparande åtgärder samt den statliga rådgivningen på området. Vidare be— handlades tullskyddet för trädgårdsprodukter.

I riksdagens beslut slogs fast att Sverige hade goda förutsz'ittningar för en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning var beroende av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av trädgårdsprodukter förväntades öka i framtiden. Den ökade efterfrågan borde till stor det kunna tillgodoses genom en ökad inhemsk produktion. Näringens konkurrenskraft borde därför stärkas genom ökad forskning, försök, rådgivning och finan- siellt stöd. Som riktlinje skulle även gälla att de som arbetar inom trädgårds— näringen skulle ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig den som erbjöds i andra näringar. Samtidigt skulle konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser.

Riksdagsbeslutet innebar vissa ändringar i finansieringsstödet till träd- gårdsnäringens rationalisering. Bl.a. skulle stöd kunna lämnas i samband med nyetablering av företag och statsbidrag ges till investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag skulle vidare ges till investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand i Norrland. För uppförande av växthus skulle statsbidrag till energibesparande åtgärder lämnas.

Vidare beslutades vissa ändringar i tullskyddet på trädgårdsområdet. Dessa innebar en övergång från vikttull till värdetull för vissa produkter, höj— ningar och sänkningar av tullen samt vissajusteringar av tullperioderna.

Internationell utblick

Under den dryga tioårsperiod som gått sedan nuvarande riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken lades fast har samhällsekonomin och villkoren för trädgårdsnäringen förändrats i åtskilliga avseenden. De av riksdagen våren 1990 antagna beslut om livsmedelspolitiken kommer såväl direkt som indi— rekt att få konsekvenser för trädgårdsnäringen. EES—avtalet syftar bl.a. till fri rörlighet för varor och kommer att få konsekvenser för den svenska träd— gårdsnäringen. Avtalet innehåller bestämmelser som bl.a. bygger på Rorri— fördragets principer om förbud mot olika typer av handelshinder. Till EES- avtalet har också kopplats ett antal bilateralajordbruksavtal mellan EG och enskilda EFTA-länder. Sveriges bilateralajordbruksavtal med EG innehål- ler ett antal koncessioner (i båda riktningarna) huvudsakligen inom ramen för tullkvotcr. Koncessionerna omfattar bl.a. frukt och frysta grönsaker. Därutöver har Sverige medgivit tullättnader gentemot EG för ett antal träd— gårdsprodukter som huvudsakligen anses ha intresse för de sydligare EG— länderna. Parterna har genom en utvecklingsklausul också uttalat sin före- sats att gå vidare i liberaliserande riktning. Härutöver innehåller EES—avta- let gemensamma regler om t.ex. Växtskydd. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft den 1januari 1993. Det kan även konstateras att resultatet av pågående GA'I'T—förhandlingar kommer att få icke obetydliga konsekvenser för trädgårdsnäringen, liksom givetvis ett framtida medlemskap i EG.

Fr.o.m. år 1990 har den tidigare tillämpade kvantitativa importregle- ringen för äpplen och päron ersatts av ett tullskydd.

.

Uppdraget

Genom såväl nationella som internationella beslut på områden där träd— gårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor skapas väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produktions— och konkur— rensförhållanden. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas för att utreda den svenska trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. I uppdra- get bör ingå att utvärdera konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska be- slut och de politiska beslut som därefter har fattats.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av närings— politiken som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, FiUzlo, rskr. 108). Det innebär att politiken inriktas på att genom generella åtgärder t.ex. skat— tesänkningar skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör skapas förutsättningar för en trädgårdsnäring i Sverige som vid inträdet i EG är stark och konkurrenskraftig. Utredaren bör därför göra en analys av trädgårdsnäringens kostnads-, marknads-, och konkurrenssituation ijämfö—

relse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på trädgårdsområdet inkl. Norge och Finland.

Utredaren bör analysera och inventera forsknings-, försöks- och utveck— lingsverksamhet mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö- och energi- politik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell och konkurrens- kraftig produktion. En redovisning bör göras av omfattningen av den forsk- nings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som bedrivs i våra viktigaste konkurrentländer. Likaså bör utredaren redovisa behovet av sådana verk- samheter i Sverige som bör prioriteras i ett internationellt perspektiv.

Utredaren bör även belysa behovet av en eventuell strukturanpassning och strukturrationalisering, såväl vad avser enskilda produktionsföretag som producentkooperativa försäljningsföretag och främjandeorganisationerna vid ett framtida svenskt EG-medlemskap. Vidare bör möjligheterna att med bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjligheterna påverkas en minskad kemikalieanvzindningcn i trädgårdsnäringen analyseras.

I utredningsuppdraget bör också ingå att bedöma nuvarande regelsystem och eventuella förslag ur handelspolitisk synvinkel och då framför allt med hänsyn till GATT:s och EG:s regelsystem samt ett EES—avtal. Utredaren bör vidare, med beaktande av förslagen i betänkandet (SOU 1989z87) Skörde— skadeskydd för trädgårdsnäringen, bedöma behovet i ett internationellt per- spektiv av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen och hur ett sådant eventuellt bör finansieras. Utgångspunkten bör vara att näringen själv finan- sierar skördeskadeskyddet.

I arbetet bör samråd ske med Utredningen (Jo l99l:t)6) om den statliga rådgivningen tilljordbruket och med Kommissionen (Jo 1991:07) för att för— bereda en avstämning av jordbrukets omställning.

Till grund för arbetet bör bl.a. ligga den analys som gjorts av Statensjord— bruksnämnd och Lantbruksstyrelsen om konsekvenserna av ett EG-med- Icmskap för den svenska trädgårdsnäringen — Svensk trädgårdsnäring i EG.

Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna senast den 1 november 1992. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter, organisationer och utredningar.

Utredaren bör beakta regeringens direktiv (dir. 19845) till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i utredningsverksamhe- ten.

Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu anfört hemställerjag att regeringen bemyn- digar chefen för Jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976:119)— med uppdrag att utreda den svenska trädgårdsnäringens ut- vecklingsmöjligheter,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utre- daren.

Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartcmentet)

Nationella importrestriktioner som för närvarande tillämpas i enskilda medlemsstater

Medlemsstater Tidsperiod

Belgien

Danmark

Frankri ke

Produkt

Tomater avsedda för annat än som insatsvara livsmedelsindustrin

Tomater

Tomater

Ursprungsland

Algeriet Tunisien Marocko Cypern Egypten Jordanien Ovri ga

Samtliga

Algeriet Marocko Tunisien

Israel

Bulgarien

Rumänien

Spanien

Ovrt ga ">

lmportbegränsning Importförbud 16/5— l4/l l _ " _ 16/5—30/1 | — " - 16/5—3l/l2 Särskilt importtillstånd 1/6—31/10 erfordras tillsammans med importlicens lmpo..förbud l5/5—3 1/5 Minimipris '! l/6—3l/lO Importförbund 15/5—3 1/10 Miniprisx) l/l 1—3 l/12 lrnportförbud 15/515/8 Minimipris” 15/8— oktober (inom ramen för en kvot om 700 ton) Minimipris?) l/l l-3 U 12 (inom ramen för en kvot om 300 ton) Importförbud 20/5— 15/10 Minimipris” l5/5—20/5 15/10— december ( inom ramen för en kvot om 6000 ton och 200 ton fr o nr 15/10— 31/10) lmportförbud 20/5—31/l0 Minimipris” 15/5—3 1/12 lmportförbud 15/5—3 l/12

') Importen törbjuds tcmponirt när och under den period det franska marknadspriser I'ör tomater understiger minimipriset ") Särskilda bestämmelser anseende import train Spainrenf'Pnrtugul (som t'rtrml'iir allt lllandl' att inrportl'örbudct upphör att gälla från och med l99l)

Medlemsstater Tidsperiod

Produkt

Kronärtskockor

Sallad och endiver

Aprikoser

Meloner

Green beans

Vindruvor

Ursprungsland

Algeriet Marocko Tunisien Spanien

Israel Övriga "> )

Samtliga utom Algeriet, Marocko och Tunisien

Algeriet Marocko Tunisien

Övriga

Samtliga”)

utom

Algeriet. Marocko och Tunisien

Algeriet Marocko Tunisien Ovriga

Algeriet Marocko Tunisien Spanien

lmportbegränsning Minimipris ')

lrrförselförbud Minimipris” lmportförbud

lmportf ö rbud

Minimipris"

lmportförbud

lmportförbud

Minimipris”

lmportförbud

Minimipris)” lmportförbud

Minimipris

lnförselförbud

l5/3—30/6

l/-'L30/6 15/3—3 1/3

15/3-3 l/3 15/1 l—15/6

5/6—3 1/7

5/6-31/7

1/7 15/10

l/6—30/9

l/6-30/9

1/8-15/10 juli

20/7-15/8 (möjlighet till förlängning t o m 31/8) inom ramen för tids- begränsad vikt -

resp. ' värdekvoter

l/7-20/7 15/8 (eller 1/9)—3 1/12

') Importen förbjuds temporärt när och under den period det franska marknadspriser l'ör tomater understiger minimipnset ”? Särskilda bcstummclscr utseende importen train Spanien/Portugal (sum t'mmlör allt rrrncbdr att importl'örbudct upphorall galla t'rån och med [WH

Medlemsstater Tidsperiod

Grekland 15/5—3 l/12

irland

Storbritannien

Produkt

Vindruvor Tomater

Green beans Kronärtskockor Sallad och endiver Meloner Aprikoser

Tomater Sallad och endiver Green beans Tomater

Ursprungsland

Israel

Bulgarien

Turkiet

Ovnga ">

Samtliga

rr u "

rl

Samtliga

Bulgarien Bulgarien Bulgarien Rumänien

Importbegränsning

Minimipris")

lmportförbud

Minimipris!" lmportförbud

Minimipris”

lmportförbud lmportförbud

Importförbud

"

»-

Importlicens erfordras

Kvot om 10 ton kvot om 10ton Kvot om 400 ton Kvot om 1980 ton

Juli månad inom ramen för en värdekvot

1/8—31/1

lS/ll- 31/12

l/7— l4/ll ochjanuari

1/5—15/5 och [5/ l 1— 31/ 12 (Värdekvot under den senare perioden)

15/7—15/l l 1/7—31/1 l/7—3l/l

1/6—30/9 15/3—30/6 15/ 1 1 —15/6 l/7— 15/ 10 5/6—3 1/7

15/5—15/6

l5/11—l5/6 l/7—30/9 15/5-31/10 3 l/5-3l/lO

»"r'il. '? ' .. ' = trim-nt &" .. :* . -t ' * " '%';-ipfw ' ' lr ' |

I i ' |. a -. »....rr . nli,-.fi. |'. I kill."-'"??? ** älv-' ' ”Lär ! J' ll , R'n'rl'un-z-ii ' | i" '

.”...Tuw ”äi”"

cf, r ..t't: ., Iit.| . ' 'i'. " Dunkin-" . '- ' " t..'.t .-:ll'1L»f . -.' . |. .

|. År ut..-" '.»1 ' ' '1_.. in; Lr__.r "u *>,._ » t-Jiirsyhl'lnfi . r,;rl' .'.r .r. e. . . . r! r.; 1 irl-mä! in "*

Stat. ur i EG

Tulljämförelse mellan EG och Sverige

Nedan följer ettjärttförelsc Sverige-EG av tullskyddet avseende för svensk odling viktigare (färska) trädgårdsprodukter. Förstjämförs växthusgrönsaker och därefter följer en jämförelse för frilandsodlade köksväxter. äpplen och till slut för prydnadsväxter. Jämförelsen avser den period under året produkter är tullbelagda. Det bör erinras om att stora skillrtader finns vad avser tnllfria perioder (. ex. på srtitthlomsomrtidet dar Sverge till skillnad från EG tillämpar tullfria perioder för vissa blommor. Jämförelsen avser den generella tullnivån och det bör erinras ont att det tillämpas prefercnssystem med tullrtedsättningarför enskilda (till följd av främst EG:s bilaterala handelsavtal ) eller grupper av länder (Sveriges och EG:s GSI" gentemot u—länder. EG:s ntedelshavsprogram, E(izs förntårtsbehandling av ACP—länder). Förutom tullskydd arbetar EG med ett referensprissystent för att motverka lågprisimport av vissa produkter.

Vid omräkning av tullar skall ej grön valutnktrrs anvandas. I samtliga beräkningar är därför l ECU : 7.4I SEK (aktuell ornräkttirtgskurs veckorna 2935 l992).

Tidsperiod Tull Sverige EG

Växthusgrönsaker

Tomat

07020090 lS/S—BI/IO l8 "I/r., rttir10.26 kr/kg I6/5—30/6 |7 %. rttirt 050 kr/kg I/7-30/9 |7 %. min 0.70 kr/kg l/lO—3l/l0 I7%.tnin 0.50 kr/kg

070200l0 l/l l—I—l/S ll %. milt (LIS kr/kg I6/4— l5/5 IO %. mitt 0.50 kr/kg Ill I—l5/4

Referenspriser tillämpas 1/420/ l 2

Gurka

070700] I I6/531/IO 20 %*) I/530/6 20 %. min 0,50 kr/kg I/7-30/9 20 %. mill 0.70 kr/kg 070700l9 I/ll—15/5 l6 %*) I/IO- I5/3 fri

16/4—30/4 20 %

Refernspriser tillämpasl l/2- lO/ ! I

Frilandsodlade köksväxter

Lök Nyskördad kepalök 0703lOll—90 lll—31112 l2 % I/6-30/Il l0%

Annan lök

|6/7—29/l2 20 % (minimivikttull 25 kr/ IOO kg)

l/3- 15/7 fri

Vit- ueh rödkål

070490l0 l/l 73 I/I2 15 %. mitt 0.04 kr/kg l/5—30/l I IO % l/ ! 2-30/4 I7 %

l-luvudsallat lsbergssallat

Ur 0705! ! !() l/4—3 III! 15 % *t- min ().IS kr/kg l/5-30/ll ll % Ur 0705! l90 I/12-3l/3 !3 '% *). min O.!Z kr/kg |/12-30/4 fri

Referenspriser tillämpas l/l l—3 I/5 Annan huvudsallat

I/3—I5/I2 ll % I6/l2-29/2 fri

Morötter 07%!000 l/l-3]/l2 t7% |/|-3I/!2 t0%

för nyskördade morötter med ursprung ] E(i m. flutgär tull med högst !0 kr per !()0 kg under tiden ! maj — 30juni

Frukt och bär

Äpplen 0808109l IIS—3 l/l2 I4 %. min (),!8 kr/kg I/8—-23/l 0808!093 l/ l-»3I/3 8 %. mitt 0. l7 kr/kg ett tttllviirde per !00 kgav 0808l099 l/a'l—3l/7 6 %. min ().IO kr/kg - högst 200 kr 2,50 kr/kg » 20! kr - 275 kr l.75 kr/kg - 276 kr — 350 kr I.00 kr/kg - 35! kr - 0.25 kr/kg Referenspriser tillämpas l/7—30/6 24/l _ 3ll7 fri Jordgubbar 08!0|0!0 l/5-3I/7 lo %. min 0.22 kr/kg 8/6-1/8 [4 % 08l01090 l/8-30/4 l4 % I/9-7/6 fri

Prydnadsväxter

Krukväxter

Ur 060299 I3 ”"r

Färska snittblommor

Ur 0603 l/6-3l/10 24 (5: l/l l"3l/5 |"? "'?

Plantskoleväxter

Fruktträd

Ur 0602209l—99 !3 (”i

Bärbuskar (klätterväxter 3 %!

Ur 0602209! 00 !) "ta Rosor 060240! Nm [3 ”i

') Slut nr 06.02.20202209 (! annan form att rutten ”! Ur stat nr 06.02.1700 (i annan form an ['&'—(tet) '”") 06.02.400 (! annan lorm an roller)

Mittintivikttullar. niri'tn varierar mellan oltka snittblommor och perioder 000» !000 kr./100 kg under tullbelagda

perioder)

18 % (förädlade: ' (Fr.)

..) 802

m., 80?

r ' "'qu * . [15 '.!Ll'iFE.:"' .111. län:" i;:,"u- : "'tr =.; ..' t..-' .. '.'-' ."! ? ""* .'r"'::*' .'-_ . "tft”. ...,.

, 't -- t'ittjä'ih' "" ', Lägg-l.....ä'f'ti q .r... .

."" :. feg,. .-

1'”'."-' .. .. "- '" därhän %s:”-'. vi???" - '

at......w. - '...."'tiå1""th . I ' ""E/m g...—| .

.»;tgh. - '

":' ";?-'I... '|' e,, m;" | , '|.' ,." "." u'ål "Jaffar-dalig” . ,t.. " "' "",'-""Ut Hu! Il"

. ..,..._--'t .. -

.' '.lu m'l'. : 't't',-."' ' '-.

&..äm-jåprw-uf'. ,

EMI" || | | , "'

. ,. ' C . I-I_','.',tt_',_|.t- ""'"1"":.""'|. 1,1-..: ' '. '. . ft.-54.1". "] f .: ' ”

, . . .å'..'$'&"'".n=ämv ". '. tr & 1 " _v' ' 'R' _|| "(| |' - .lv ':' | '!l ..' . . E'" .. ' '... . ' "..i." ,' "".'i' , _ .. ' ' 1. ,tP'. ', " -".. - .'r.L l' _.,_l |, __ | '

I1l||:"" |""t'"l'- ' "r." ,."

""'"-('il'n'

'JF'J'S'F'W' . '" _ , ,,,. .

Använda förkortningar och ordförklaringar

A C P

EG

EFI'A

EES. avtalet

GATT

African. ('an'ibbean attd 'ZtCliil." States , den grupp tttvccklingsliittdct' som är associerade till EG genom l,omli-konvetttionctt

Europeiska (.ietnenskapen ar en satntnanslagtting av europeiska atomettergigemenskapen ( !()57). europeiska kol- oclt staluniottctt ( 195! ) oclt europeiska ekonomiska gemenskapen ( l957).

httropean Free 'frade Association . l:.uropeiska frihattdclssamtuanslutttittgen. grundad l959. som förutom Sverige har som medlemmar Norge. Finland. Island. z—sterrikc. Schweiz oclt Liechtenstein.

European Economic Space Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsomradc innebär att de sju lil—'l'A—ländema från och med den I januari [993 bildar ett enda stor marknad med fri rörlighet för t aror. personer. tjänster och kapital. Innan avtalet katt träda i kraft skall det dock godkännas av parlamenten i alla de nitton länderna.

EES—ax talct innebär dock ittt ' att H—TA-landerna ansluts till EG:s gemensamma jordbrukspolitik (i EG omfattas ocksa triidgz'trdssektot'tt av ji»rdbrukspolitikcn).

lttottt ramen för EES förhand!ingat'na har EFI'A—liittderna var för sig slutit bilaterala av tal tttcd EG. Dessa avtal innebär för Sveriges vidkomtttande pit triidgardsomt'adct dels vissa tull/avgiftsfria kvoter vid import från EG av framförallt frysta grönsaker och motsvarande vid svensk export av dill och persilja. spenat m.m. dels ensidiga svenska tullätaganden (tullfrihet eller nedsatt tull) för vissa sk. cohesions produkter sotn dc tnindrc ekonomiskt utvecklade regionerna inom EG skall kutttta dra fördel av bl, a. vissa snittblommor. vissa färska köksvaxler, meloner. örsba't'. plommon och fryslajordgubbar. Det har dock i huvudsak ej varit fråga om svenska tttllkonccssiotter under odlingssäsongen för produkter av central betydelse för den svenska trädgårdsnäringen.

General Agreement on 'I'ariffs and Trade . Allmänna tull» och handelsavtalet tillkom 1947 i FNZS regi och är ett mtlltilateralt avtal omfattande ett drygt hundratal lander pa den internationella handelns område. som primärt syftar till en !ibcrali 'l'lllg ax världshandeln och att ge denna en fast grund l'fn

GSI)

( INCTAI)

huvudprineip i (,iA'l'Il 'm- klausulen om iekedisknminerande mest-gynnad— nationsbehandling (MGN). GA'l'l' betecknar även det forum varigenom detta avtal Övervakas. Internationella förhandlingar med syfte att liberalisera världshandeln sker i dess regi. Exempel på sådana förhandlingar är den sk. 'l'okyoronden ( ”WS—79) och den nu pägaende Uruguayronden.

General System of Preferences — det allmänna preferenssystemet till förmån för n--|anderna.

United Nations Conference on 'l'rade and Development - FN:s konferens för handels och utvecklingsfrågor upprättades på u-låindernas initiativ l96r-L Antalet medlemsstater är idag l7l. Arbetsfiiltet lacker de ekonomiska relationerna mellan världens alla länder. i första hand mellan industriländer

och ntvccklingsliindcr.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

1. Frihet —— ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördes situation i kommunerna —en probleminventerin g ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden —ctt jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försälo'ingssammanslutningar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. — Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling - en nationell strategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10.Et1 nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. l ]. Fastighetsskatt. Fi. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. 13. Bundna aktier. Ju. 14.Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. 15. Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. U. 16. Kroppen efter döden. S. 17. Den sista undersökningen _ obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18. Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. S. 19. Långtidsutrcdningen 1992. Fi. 20. Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21. Bostadsstöd till pensionärer. S. 22.EES-anpassning av krcditupplysningslagen. Ju. 23. Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24.Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25. Utvärdering av försöksverksamhcten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. S. 27.Årsarbctstid. A. 28. Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet _ ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. S. 30. Kreditförsäkring — Några aktuella problem. Fi. 31.Lagstifming om satellitsändningar av TV-program.Ku. 32.Nya Inlandsbanan. K. 33. Kasinospclsverksamhct i folkrörelsernas tjänst? C. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 35. Kart— och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 36.Radio och TV i ett. Ku.

37. Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. S. 38. Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. U. 39. Begreth arbetsskada. S. 40. Risk- och skadehantering i statlig verksamhet Fi. 41. Angående vattenskotrar. M. 42. Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. M. 43. Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Development. M. 44. Resurser för högskolans grundutbildning. U. 45. Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. M. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka —— forskning kring service, stöd och vård. S. 47. Avreglerad bostadsmarknad, Del II. Fi. 48. Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. Fi. 49. EES-anpassning av marknadsföringslagstifmingen. C.

50. Avgifter och högkosmadsskydd inom äldre- och handikappomsorgcn. S 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. 52. Ett samhälle för alla. S. 53. Skatt på dieselolja. Fi. 54. Mer för mindre — nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. C. 55. Råd för forskning om transporter och kommunikation. K. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. K. 56. Färjor och farleder. K. 57. Beskattning av vissa naturaförmåner m.m. Fi. 58. Mil jöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. M. 59. Läraruppdraget. U. 60. Enklare regler för statsanställda. Fi.

61 . Ett reformerat åklagarväsende. Del. A och B. Ju. 62. Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. Fö. 63. Regionala roller — en pcrspcktivstudie. C. 64. Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. C. 65. Kartboken. C. 66. Västsverige — region i utveckling. C. 67. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. Fi.

68. Långsiktig miljöforskning. M. 69. Meningsfull vistelse på asylförläggning. Ku. 70. Telelag. K. 71. Bostadsförmedling i nya former. Fi. 72. Det kommunala medlemskapet. C.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet — service, stöd och vård för psykiskt störda. S. 74. Prova privat -— Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politik under kriser och ikrig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetän- kande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor !. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. Jo. 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen -— ett kunskapsunderlag. S. 78. Utredningen om vissa internationella insolvens— frägor. lu. 79. Statens fastigheter och lokaler - ny organisation. Fi. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Ju. 82. Genteknik — en utmaning. Ju. 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86. Ett nytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG — förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten och den ekolo giska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag — enklare — rättvisare — billigare. S. 90. Biobränslen för framtiden. lo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo. 92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skola i världen. U. 94. Skola för bildning. U. 95. Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. N. 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. Fi. 98. Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer, kostnader m.m. S.

99. Rädgivningen inom jordbruket och trädgårds- näringen. 10. 100. Staten och arbetsgivarorganisationerna. Fi. 101. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. Fö. 102. Myndigheternas förvaltningskostnader — budgetering av pris- och löneförändringar. Fi. 103. FHU92. A. 104. Vår uppgift efter Rio — svensk handlingsplan inför 2000-talet. M.

105. Administrativt stöd till Försvarsmakten. Fö. 106. Civilbeflllhavama. Fö. 107. Kulturstöd vid ombyggnad. Ku. 108. VAL, Organisation Teknik Ekonomi. Ju. 109. Investeringar i arrendejordbruket och andra arrenderättsliga frågor. Ju. 110. Infomation och den nya InformationsTeknologir — straff— och processrättsliga fragor m.m. Ju. 111. Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. 112. Administrationen i kanslihuset. Klara administrationen — Bilaga. Fi. 113. Lag om företagsrekonstruktion. lu. 114. Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelsr om ätgärderi trafikens infrastruktur. K. 115. Kontroll i konkurrens — avveckling av AB Svens] Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. K. 116. Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft ! 117. Konsumentema och lågprisbutiken. En studie av ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. Jo. 118. Arvoden för vård hos privatpraktiserande läkare. 119. Svensk trädgårdsnäring — nuläge och utvecklings möjligheter. Jo.

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Bundna aktier. [13] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Utredningen om vissa internationella insolvens- frågor. [78] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik — en utmaning. [82] Aktiebolagslagen och EG. [83] Ersättning för kränkning genom brott. [84] VAL, Organisation Teknik Ekonomi. [108] Investeringar i arrendejordbruket och andra arrende- rättsliga frågor. [109] Information och den nya InfonnationsT eknologin — straff— och processrättsliga frågor m.m. [110] Lag om företagsrekonstruktion. [113]

Försvarsdepartementet

Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62] Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Försvarsmaktens hälso- och sjukvård. [101] Administrativt stöd till Försvarsmakten. [105] Civilbefälhavama. [106]

Socialdepartementet Psykiskt stördas situation i kommunerna

—en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutct — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter - levnadsförhällanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och värd. [46] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52]

Välfärd och valfrihet — service. stöd och vård för psykiskt störda. [73] Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskaps- underlag. [77] Bostadsbidrag — enklare — rättvisare — billigare. [89] Kommunernas socialbidrag — en kartläggning av normer, kostnader m.m. [98] Arvoden för vård hos privatpraktiserande läkare. [118]

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56] Telelag. [70] Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse om åtgärder i trafikens infrastruktur. [114]

Kontroll i konkurrens — avveckling av AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning. [115]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1.

— Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [11]

Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad, Del II. [47] Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48]

Skatt på dieselolja. [53] Beskattning av vissa naturaförrnåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. [671 Bostadsförmedling i nya former. [71] Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Statens fastigheter och lokaler — ny organisation. [79] Sparar vi för lite? Hushållssparandet i samhälls- ekonomin. [97] Staten och arbetsgivarorganisationema. [100] Myndigheternas förvaluringskostriader

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

___—___—

Administrationen i kanslihuset. Klara administrationen — Bilaga. [112]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar -— kompetens. Grundutbildningens villkor

i högskolan. [1] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59] Ett nytt betygssystem. [86] Pliktleverans. [92] Svensk skola i världen. [93] Skola för bildning. [94]

Jordbruksdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor I. [76] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabilie- sektorn. livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. [87] Veterinär verksamhet — behov, organisation och finansiering. [88] Biobränslen för framtiden. [90] Biobränslen för framtiden. Bilagedel. [91] Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. [99] Den framtida skogsvårdsorganisationen. [1 11] Konsumenterna och lågprisbutiken. En studie av ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. [117] Svensk trädgårdsnäring — nuläge och utvecklings- möjligheter. [119]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling — en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [271

FHU92 [1031 Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. [116]

Kulturdepartementet Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] ] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31]

Radio och TV i ett. [36] , Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] , Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96] ] Kulturstöd vid ombyggnad. [107]

i

Näringsdepartementet * Prova privat — Provning och mätteknik inom SP och ' SMP i europaperspektiv. [74] Den svenska marknaden för projektkapital — statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildcpartementet l

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet' r folkrörelsernas tjänst? [3311 EES-anpassning av marknadsföringslagstifuiingen. [49 Mer för mindre— nya styrfonner för bam- och E ungdomspolitiken. [54] l Regionala roller — en perspektivstudie. [63] ' Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [643 Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66] Det kommunala medlemskapet. [72]

Mil jö- och naturresursdepartementel

Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåte mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34]

Kart- och mämingsutbildningari nya skolformer. [35 Angående vattenskotrar. [41]

Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. [42] Ecocycles —- The Basis of Sustainable Urban Develo ment. [43] Miljöfarligt avfall _ ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvec las om vi ingenting gör. [58]

Långsiktig miljöforskning. [68]

Vår uppgift efter Rio - svensk handlingsplan inför 2000-talet. [104]

..»... ...”... ..... ...—...,... [

K" riet. tare.

1992 112-O smekt-'om