Regler för handel med el

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

REGLER FÖR

HANDEL MED EL

NÄRINGSDEPARTEMENTET

sou 1996: 49

ÃVÖDzW-E

35V

Occ

ä dä Statens

offentliga utredningar

WW 1996:49

w Näringsdepartementet

för handel

Regler

med

Betänkande av Utredningen om regler för handel med el, m.m.

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och inforrnationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20231-X

gotab 16418.Stockholm1996 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för näringsdepartementet

Den 17 augusti 1995 bemyndigade regeringen statsrådet Jörgen Andersson att tillkalla särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett

en förslag till regelverk för organiserad börshandel med el. Möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med de nordiska grannländema skulle även beaktas. Uppdraget innefattar också att utarbeta förslag till den reglering utrikeshandeln med som kan bli nödvändig for att vid

av behov kunna säkerställa den inhemska forsörjningstryggheten.

Till särskild utredare förordnades kommunalrådet Göthe Anderson.

Utredningen, påbörjade sitt arbete i oktober 1995, har antagit

som namnet Elbörsutredningen N 1995:07.

Sekreterare åt utredningen har varit hovrättsassessom Thed Adelswärd, fil kand Peter Fritz och kammarrättsassessom Maria Hammarberg. Därutöver har byrådirektören Göran Grén och jur kand Maria Westman-Clément varit sekreterare åt utredningen i den del som avser regler for utrikeshandeln med el.

sakkunniga biträda utredningen i sin helhet förordnades den

Att som 10 oktober 1995 hovrättsassessom Bengt Agartz, Näringsdepartementet och överdirektören Jan Magnusson, Svenska kraftnät.

Att experter biträda utredningen i den del som avser organiserad

som börshandel med förordnades samma dag professorn Harry Albinsson, Industriförbundet, nätverkschefen Kerstin Algéus, Elverksföreningen, kanslirådet Bo Diczfalusy, Näringsdepartementet, vice verkställande direktören Anders Hedenstedt, Vattenfall AB, hovrättsassessom Gent Jansson, Finansdepartementet, civilekonomen Svante Johansson, Svenska Fondhandlareforeningen, byggnadsingenjören Solveig Larsen, Svenska Fastighetsägareförbundet, civilingenjören Rogert Leckström, Svenska Kommunförbundet, hovrättsassessom Ronald Liljegren, Riksförbundet Energileverantörer, enhetschefen Bernt Magnusson, Finansinspektionen, utredningssekreteraren Jan-Erik Moreau, LO, chefsjuristen Sven Nyström, NUTEK och vice verkställande direktören Dag Sehlin, Posten AB.

Att därutöver experter biträda utredningen om utrikeshandeln

som utsågs Albinsson, Diczfalusy, Hedenstedt, Liljegren och Moreau. Vidare förordnades experter den 22 januari 1996 byrådirektören Martin

som Brodén, Kommerskollegium, departementsrådet Arne Rodin, Utrikesdepartementet UDH 2 och avdelningsrådet Per-Ame Sundbom, Konkurrensverket.

I kommittédirektivet angavs att utredarens överväganden och förslag avseende börshandel med skulle delredovisas senast den 30 december 1995 och att uppdraget i sin helhet skulle slutredovisas senast den 31 mars 1996. I december 1995 anmälde vi behov av förlängd tid. Regeringen beslutade den 11 januari 1996 att uppdraget inte skulle delredovisas utan att slutredovisning skulle ske senast den 31 mars 1996.

De förslag som läggs fram i detta betänkande är väl övervägda och genomtänkta för att tjäna som underlag för en lagstiftning som bedöms komma att gälla under en övergångstid intill dess en harmonisering av lagstiftningen i de nordiska länderna genomförts pâ detta område. De överväganden och förslag som läggs fram i betänkandet har utformats i samverkan med utredningens sakkunniga, experter och sekreteriat.

Särskilt yttrande har avgetts av experten Svante Johansson vilket biträtts av experterna Harry Albinsson och Dag Sehlin.

Härmed överlämnas utredningens betänkande Regler for handel med

SOU 1996:49. Uppdraget är härmed avrapporterat.

Stockholm i april 1996

Göthe Anderson

Thed Adelswärd Peter Fritz Göran Grén

Maria Hammarberg Maria Westman- Clément

Innehållsförteckning 5

Innehåü

Ordlista ll

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsuppdraget och direktiven 29

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 1 Regler för elbörs m.m.

1 Författningsiörslag 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:981 om

värdepappersrörelse 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Förslag till lag om elhandel 32

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Bakgrund 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 1 Den nya ellagstiftningen 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Reglering nätföretagen och prissättning av nättjänster 39

av 2.1.2 Systemansvar, balansansvar och den nationella

avräkningen 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Leveranskoncessionen 44

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Kontraktsformer den gamla och den nya

elmarknaden 44

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Nätanslutningsavtalet 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Olika typer av elkontrakt 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Elbörser 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Arbetet för en nordisk elbörs 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Den norsk-svenska elbörsen 49

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Elektronisk transaktionsbörs 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Behov av regelverk och tillsyn enligt tidigare utredningar 52

2.4.1 Svenska kraftnäts utredning Handelsplats för 52

. . . . . . 2.4.2 Utredning om gemensam elbörs Svenska Kraftnät och

-

Statnett, mars 1995 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 En nordisk elbörs 1996 Nordel, april 1995 53

- . . . . . . . . .

3 Nuvarande regelverk för värdepappersmarknaden i

Sverige samt regelverken i Norge 55

. . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Bakgrund 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Lag om handel med finansiella instrument LHF 57

. . . . . 3.3 värdepappersrörelse LVR 58

Lag om

. . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Tillståndspliktiga tjänster 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.2¶Tillståndsprövning och tillsyn 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning

3.4 Lag om börs- och clearingverksamhet LBC 63

. . . . . . . . 3.4.1 Börs 64

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Auktoriserad marknadsplats 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Clearingverksamhet 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.4 Tillsyn m.m. 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Insiderlagen 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Den svenska värdepapperslagstiftningen och elhandeln 71

. 3.6.1 Elhandeln och lagen om handel med finansiella

instrument 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6.2 Elhandeln och lagen om värdepappersrörelse 74

. . . . . . . . 3.7 Regelverken i Norge 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.1 Den norska ellagen 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Den finansiella lagstiftningen i Norge 79

. . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Pågående lagstiftningsarbete i Norge 81

. . . . . . . . . . . . . .

4 Annan relevant lagstiftning 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Konkurrenslagen 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Konkurrenslagens effekter elmarknaden 84

. . . . . . . . . . 4.2 Kommunallagen 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Kommunal elverksamhet 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Lag om offentlig upphandling LOU 86

. . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Effekter på elmarknaden 88

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Effekter på en elbörs 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Risker i kraftmarknaden och behovet av reglering 93

. . 5.1 Risker i kraftmarknaden 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Risker for aktörerna 94

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Systemrisker 98

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.3 Mellanhänder på elmarknaden 101

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Myndighetsansvar och tillsyn 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Tidigare myndighetsansvar 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Myndighetsansvar den nya elmarknaden 106

. . . . . . . . . 5.3 Behovet av ytterligare reglering 107

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Sammanfattning 110

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

6 Regler för avistahandel med el 113

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Vad avses med avistahandel med el 113

. . . . . . . . . . . . . 6.2 Behovet av regler for den kortsiktiga handeln med 114

. 6.2.1 Regler for organiserad avistahandel med 114

. . . . . . . . . 6.2.2 Behovet av regler för oorganiserad avistahandel med 121

6.2.3 Tänkbara former för reglering av avistahandel med 122

.

7 Reglering handeln med elderivat 125 av . . . . . . . . . . . . . 7.1 Den nuvarande regleringen av handeln med elderivat 125 . . . 7.1.1 Argument för att låta handel med och elderivat

omfattas värdepappersmarknadslagstiftningen 126

av . . . . . . 7.1.2 Argument mot att låta handel med och elderivat

omfattas värdepappersmarknadslagstiñningen 129

av . . . . . . 7.1.3 Tänkbara former for reglering av handeln med elderivat 132

8 Tänkbara former för reglering av handeln med en elderivat 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Behovet omreglering av elderivathandeln 133 av . . . . . . . . . 8.2 Reglering all handel med elderivat genom av

ellagstiftningen 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Undantag elderivat från begreppet finansiella av instrument 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Utvidgning ellagstiftningen till att omfatta handel med av elderivat 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3¶En anpassning värdepappersmarknadslagstiftningen 136

av . . 8.3.1 Reglerna handel med finansiella instrument 136 om . . . . . . 8.3.2 Argument for och emot en reglering av

mellanhandsverksamhet i ellagstiñningen 137 . . . . . . . . . . . 8.3.3 Befintliga elhandelsföretag ges möjlighet att driva

mellanhandsverksamhet på elmarknaden 140 . . . . . . . . . . . .

9¶Tillsynsmyndighet 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Eltillsynsmyndigheten får meddela tillstånd till mellan-

handsverksamhet vid all handel med elderivat 143 . . . . . . . . 9.1.1 Fördelar och nackdelar med en samlad tillsyn över

elmarknadens aktörer 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Resursbehov 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Leveranskoncessionärer möjlighet att bedriva ges mellanhandsverksamhet i begränsad omfattning 146 . . . . . . . 9.2.1 Resursbehov 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Tillsyn över elbörsverksamhet 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Utredningens överväganden och förslag 149 . . . . . . . . . .

10.1¶Utredningsuppdraget 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2¶Lagstiftningsbehovet 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.1 Allmänhetens förtroende för elmarknaden 149 . . . . . . . . . . 10.2.2 Elmarknaden viktig del samhällets infrastruktur 150 - en av . 10.2.3 Riskerna vid handel med 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.4 Behovet regler för avistahandel med 151 av . . . . . . . . . .

10.2.5 Behovet av regler för elbörsverksamhet 152 . . . . . . . . . . . . 10.2.6 Behovet av samordning av de nordiska ländernas

lagstiftning 154

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l0.2.7 Behovet att anpassa värdepappersmarknadslagstiftningen

till elmarknadens förhållanden 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Utredningens slutsatser och förslag 156 . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.1 En ramlagstiftning för all handel med 156 . . . . . . . . . . . lO.3.2 Grundläggande krav på handel med 158 . . . . . . . . . . . . . 10.3.3 Generella krav på dem som yrkesmässigt handlar med 160

10.3.4 Anmälningsskyldighet för elhandelsföretag och

mellanhänder på elmarknaden 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.5 Tillstånd till elbörsverksamhet 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.6 Regler för elbörsverksamhet 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.7 Tillstånd till elmarknadsrörelse 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.8 Krav på företag som driver elmarknadsrörelse 171 . . . . . . . 10.3.9 Clearingverksamhet på elmarknaden 173 . . . . . . . . . . . . . . 10.3.10 Tillsyn m.m. 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.11 Finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet 178 . . . .

11 Specialmotivering 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Del 2 Utrikeshandel

12 Författningsförslag 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:618 om

handel med el, m.m. 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Förslag till lag om ändring i lagen 1902:71 s. 1 inne-

fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 201 .

13 Inledning 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Direktiven 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Nuvarande reglering 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Utlandsförbindelser och handelsmönster idag 207 . . . . . . . . 13.3.1 Befintliga utlandsförbindelser 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Kraftutbyte 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

14 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 213 . . . . . . .

14.1¶Begreppet försörjningstrygghet 214

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Utrikeshandelns inverkan försörjningstryggheten och

internationell ömsesidighet 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.3 Försörjningstrygghet och tillträdet till utlands-

förbindelsema 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Import- och exportregleringar 219

. . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 EG- rättsliga aspekter 220

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.1 Definitioner och den rättsliga ramen 220

. . . . . . . . . . . . . . 15.1.2 Import- och exportregleringar 222

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.3 Försörjningstrygghet och begreppet allmän säkerhet 223

. . . 15.1.4 Proportionalitetsbedömning och alternativa medel 224

. . . . . l5.1.5 Anmälningsplikt 226

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

15.2¶Hannoniseringssträvanden 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15.3 Ingångna kontrakt 228

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.4 Slutsats 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Ägandet och förvaltande av utlandsfdrbindelser 231

. . . . 16.1 EG-rättsliga aspekter 231

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.1 Fria varurörelser och statliga handelsmonopol 232

. . . . . . . . 16.1.2 Offentliga företag och företag som tilldelats exklusiva

eller särskilda rättigheter 234

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.1.3 Konkurrensbestämmelser 236

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Nuvarande lagstiftning i förhållande till EG-rätten och

behovet av komplettering eller ändring 238

. . . . . . . . . . . . l6.2.1 Nuvarande lagstiftning i förhållande till EG-rätten 240

. . . . . 16.2.2 Behovet av komplettering eller ändring av nuvarande

reglering 241

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.3 Slutsatser 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

17 Förslag till samlad reglering 243

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.1¶Import- och exportregleringar 243

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Tillkommande utlandsforbindelser 243

. . . . . . . . . . . . . . . .

18 Specialmotivering 245

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:618

om handel med el, m.m 245

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2 Förslag till lag om ändring i lagen 1902:71 s. 1

innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar 246

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehållsförteckning

Särskilt yttrande 247

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 1995:112 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gemenskapsrättsliga gränser för Sveriges möjligheter att

kontrollera internationell handel med Rapport av Ulf

-

Bemitz och Olivier Linden. 263

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ordlista

I denna bilaga lämnas förklaringar till vissa i utredningen förekommande ord och begrepp. Förklaringama skall inte ses som exakta definitio-

utan ett hjälpmedel vid läsningen av utredningen. ner som

Auktionsbörs Auktionsförfarandet innebär att alla sälj- och köpbud för vissa timmar kontrakt lämnas till marknadsplatsen före en viss tidpunkt. Avsluten görs efter det att samtliga köpbud och säljbud rangordnats varefter ett jämviktspris fastställs. Alla avslut sker till jämviktspriset. Detta system

för avslut tillämpas den norska dygnsmarknaden.

Auktoriserad marknadsplats Företag har fått auktorisation enligt börs- och clearinglagen att

som driva verksamhet syftar till att åstadkomma regelbunden handel

som med finansiella instrument. För att få kalla sig auktoriserad marknadsplats krävs tillstånd från Finansinspektionen. Var och en som uppfyller de marknadsplatsen uppställda kraven får delta i handeln vid en

av auktoriserad marknadsplats.

Avistahandel Avser teoretiskt handel där avslut, betalning och leverans sker samtidigt. l praktiken sker dock avveckling i regel viss tid efter avslutsdagen, hur lång tid varierar mellan olika marknader. På exempelvis aktiemarknaden gäller tre bankdagar. I tidigare utredningar Handelsplats för el, SvK 1993 har avistahandel ansetts utgöra handel där tiden mellan avslut och avveckling är högst vecka. Priserna i avistahandel benämns spot-

en priser.

Avropskontrakt Kraftkontrakt där volymema bestäms genom att kundens faktiska förbrukning mäts Priset i kontraktet kan bestämt i förväg, med

upp. vara olika priser för olika tider på dygnet respektive året energileveranskontrakt, eller kan det också kopplat till aktuellt spotpris servicekraft-

vara kontrakt.

Avslut Beteckning på att överenskommelse om köp eller försäljning av

en finansiella instrument har kommit till stånd.

Avveckling Fullgörande av parternas förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument till varandra genom överförandet av likvider eller finansiella instrument. På avvecklingsdagen skall likviden överföras till säljaren och de finansiella instrumenten till köparen.

Balansansvarigt företag Företag som tecknat avtal med Svenska kraftnät om att ingå som aktör i den nationella avräkningen.

Balanskraft Kraftutbyten mellan Svenska kraftnät och balansansvariga företag. Storleken kraftutbytet bestäms i den nationella kraftavräkningen som skillnaden mellan företagets produktion/inköp och företagets försäljning/förbrukning.

Balanstjänst Den funktion inom Svenska kraftnät som sköter frekvenshållningen i det svenska elsystemet och som sköter den nationella avräkningen.

Börs Företag som driver verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel mellan till verksamheten anslutna medlemmar. För att få kalla sig börs på det finansiella området krävs tillstånd från Finans-

inspektionen.

Börsmedlem Den som av en börs fått tillåtelse att deltaga i handeln vid börsen.

Clearingverksamhet Verksamhet som består i att yrkesmässigt i options- eller terminsavtal träda part eller på annat sätt garantera att avtalet fullgörs.

som Riksdagen har genom proposition 1995/96:50 antagit en förändrad

definition begreppet clearingverksamhet. Ändringen gäller o m den

av 1 april 1996.

Derivatinstrument Ett kontrakt värde beror priset på en eller flera underliggande

vars tillgångar t.ex. valutor, räntebärande papper, råvaror eller aktier. Derivatinstrument används för att hantera eller ta på sig risk för prisförändringar. Terminer och optioner är exempel derivatinstrument.

Dygnsmarknad Benämning på den del av den nuvarande norska norsk-svenska börsen som avser krafthandel för enskilda timmar under nästkommande dygn.

Elektroniskt transaktionssystem Ett handelssystem för registrering och rangordning order och

av deñniering av avslut utifrån förutbestämda marknadsplatsregler där dessa funktioner utförs av terminalbaserade eller kommunicerande datasystem. Systemet möjliggör kontinuerlig handel.

Elkraftbörs En organiserad marknad för handel med elkraftkontrakt. Kan även omfatta avistahandel och handel med derivatinstrument där elkraft är den underliggande tillgången. En av elbörsens uppgifter är att sprida information om aktuellt pris elkraft.

Fastkraftkontrakt Elkraftkontrakt där volymen är exakt angiven i kontraktet, t.ex. 5MWh/h under årets alla timmar. Priset i fastkraftkontraktet kan vara bestämt i förväg eller relaterat till aktuellt spotpris. Handel mellan kraftföretag sker idag normalt med fastkraftkontrakt.

Kontant avräkning Avveckling av ett finansiellt instrument t.ex. termin eller option

som inte innebär leverans av varan. I stället sker betalning från endera parten med ett belopp som räknats ut grundval av avistahandeln "varan".

Finansiella instrument Fondpapper och derivatinstrument är avsedda för handel på

som värdepappers- eller valutamarknaden.

Fritt tillträde Fritt tillträde till en börs innebär att var och en som uppfyller de krav som ställs i börs- och clearinglagen och börsen får bli börsmedlem.

av

God genomlysning God genomlysning vid en börs innebär att börsmedlemmama får

en snabb, samtidig och korrekt information om handeln och att allmänheten får tillfälle att ta del av sådan information.

Kontinuerlig handel Handelssystem som är så utformade att köpare och säljare själva kan välja när de vill ingå kontrakt genom de priser och volymer de avger

order till orderbok. Avslut kan således ske "hela tiden" som en genom aktörernas växelspel. Förutsättning för att aktörerna skall kunna ingå kontrakt är att kontraktet är noterat och att handelssystemet är öppet.

Leveranskoncession Innehavaren av en leveranskoncession är skyldig att leverera elkraft till alla elkonsumenter som så vill inom det område som koncessionen avser. Priset på en sådan leverans kan prövas av nätmyndigheten.

Marknad

Allmän eller tjänster köps och säljs antingen direkt

plats där varor eller genom mellanhänder. Kallas även marknadsplats. 2. Sammanfattande benämning personer med aktuella eller potentiella möjligheter och intressen att köpa eller sälja en vara eller tjänst.

Marknadsgarant Aktörer som ingått avtal med t.ex en börs om att löpande ställa bindande köp- och säljbud på börsen för viss minimivolym. Market makers är ett annat namn dessa aktörer.

Neutralitet Neutralitet på börs innebär att de börsen uppställda reglerna

en av tillämpas ett likformigt sätt gentemot alla börsmedlemmar av viss medlemskategori.

Option En rätt för optionsinnehavaren, mot erläggande av premie, att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja tillgångar eller en rätt att vid

framtida tidpunkt få ett belopp som räknats ut grundval av en

ändringar i underliggande tillgång. Optionsinnehavaren har

en rätt men inte skyldighet att begära att avtalet fullföljs. För optionsutfárdaren innebär optionen en förpliktelse att anfordran köpa eller sälja den

tillgång optionen eller att erlägga betalning. Den underliggande

avser tillgången kan utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument, valutor, råvaror eller andra tillgångar.

Reglerkraft Kraft utbyts med balanstjänsten under drifttimmen för upp- och

som

nedreglering av produktion eller förbrukning i syfte att momentant återställa den fysiska balansen mellan tillförsel och förbrukning i det svenska kraftsystemet.

Spotpris Det pris som noteras i avistahandel brukar benämnas spotpris.

Systemansvar Ansvaret för driftsäkerheten i elsystemet. I detta ligger i första hand ett ansvar för att produktion och konsumtion i varje moment balanseras frekvenshållningen. Fr.o.m. den 1 januari 1995 har Svenska kraftnät detta ansvar enligt lag.

Termin Ömsesidigt förpliktande avtal mellan två parter om köp respektive försäljning viss underliggande tillgång se derivatinstiument mot

av en ett i avtalet bestämt pris med leverans och betalning vid en bestämd framtida tidpunkt. Tiden mellan avslut och leverans är längre än vid spothandel. En termin kan innebära att säljaren skall leverera "varan" men kan också innebära att betalning mellan parterna skall ske grundval av spotpriset på

varan vid leveranstidpunkten kontant avräkning.

Terminer kan vara standardiserade och lämpar sig då för handel på en börs, eller vara skräddarsydda för parternas speciella behov och i så fall mindre lämpade för börshandel. Terminer kallas engelska för forwards eller furures.

Veckomarknad Benämning på den del norska Statnett Markeds verksamhet som

av avser handel med futureskontrakt med som underliggande vara. Kontrakt med leverans upp till två år framåt i tiden noteras. På veckomarknaden avvecklas alla kontrakt genom kontoavräkning.

Värdepappersinstitut Företag har tillstånd från Finansinspektionen att driva värde-

som pappersrörelse. Exempel verksamheter som kräver tillstånd är förmedling och förvaltning av terminer och optioner.

Värdepappersrörelse Verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla någon eller

några av följande tjänster;

handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn,

kommissionshandel,

förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument eller i annat fall medverka vid transaktioner avseende sådana instrument mäkleri,

handel med finansiella instrument för egen räkning som en tjänst marknaden marknadsgarant,

förvaltning av någon annans finansiella instrument portföljförvaltning,

garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden köp eller försäljning av finansiella instrument som

om riktar sig till en öppen krets.

Sammanfattning

Del 1 Regler för elbörs m.m.

Inledning

Utredningen presenterar ett förslag till regelverk för all handel med el. I huvudsak innebär förslaget följande. Vissa generella krav ställs på all yrkesmässig handel med och på de företag som driver sådan verksamhet. Dessa skall enligt förslaget stå under tillsyn av en eltillsynsmyndighet. De generella kraven utgör därvid grunden för tillsynsmyndighetens arbete. I syfte att underlätta tillsynen föreslås en anmälningsskyldighet för alla som yrkesmässigt handlar med el.

Elbörsverksamhet föreslås bli tillståndspliktig och särskilda regler införs för hur sådan verksamhet skall få drivas. Enligt förslaget kommer all elbörsverksamhet, alltså även sådan som inte avser handel med finansiella instrument, att stå under Finansinspektionens tillsyn. Vidare föreslås att clearingverksamhet på elmarknaden endast skall få drivas av clearingorganisationer som tillståndsprövats enligt lagen om börs- och clearingverksamhet.

En stor del den handel som sker på elmarknaden utgör handel

av med finansiella instrument och omfattas därför av värdepappersmarknadslagstifningen. Utredningen föreslår inga förändringar vad avser dessa lagars tillämpningsområde. Företag som driver handel eller erbjuder tjänster mellanhänder med sådana elkontrakt som är att

som anse som finansiella instrument, bör även fortsättningsvis stå under Finansinspektionens tillsyn och har att bedriva sin verksamhet enligt bl a reglerna i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om

värdepappersrörelse.

Utredningen föreslår emellertid att det öppnas en möjlighet för befintliga elhandelsföretag att erbjuda tjänster som mäklare, kommissionärer och portföljförvaltare enligt andra regler än de som gäller enligt

värdepappersrörelse. Efter särskilt tillstånd från Eltillsynsmynlagen om digheten föreslås således leveranskoncessionärer, i begränsad omfattning och ett komplement till elhandelsrörelsen, få erbjuda tjänster som

som mellanhänder vid handel med elderivat. Istället för att omfattas av lagen

om värdepappersrörelse kommer dessa företags verksamhet att regleras

i ellagstiftningen och stå under Eltillsynsmyndighetens tillsyn.

2 SOU1996:49

18 Sammanfattning

Bakgrund

Efter bemyndigande från regeringen förordnade statsrådet Andersson i augusti 1995 kommunalrådet Göthe Anderson som särskild utredare med uppdrag att a föreslå ett regelverk för en organiserad handel med el. Experter från elmarknaden och värdepappersmarknaden har biträtt utredningen.

Uppdraget har bl a omfattat att utarbeta regler för den kortsiktiga organiserade handeln med el. Utgångspunkten skall enligt direktiven vara att skapa en ramlagstiftning för denna handel. Utredningen är oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov regler för handel

av med finansiella kontrakt på elområdet. Vidare skall förslag lämnas till hur tillsynen skall bedrivas. Förslagen får inte utformas så att de hindrar det nordiska samarbetet på elområdet.

Flera omständigheter har medfört att arbetet blivit betydligt mer omfattande än vad som kunde förutses då utredningen inledde sitt arbete. Det var då en allmän uppfattning att handel med inte omfattades av någon mera ingående offentligrättslig reglering. Utredningen kunde emellertid ganska snabbt konstatera att värdepappersmarknadslagstiftningens regler är tillämpliga vid handel med prissäkringskontrakt avseende k elderivat. Detta kommer att vara den

- s dominerande formen handel på den nya elmarknaden. Att elhandel

av omfattas av värdepappersmarknadens lagar är ett förhållande som inte har uppmärksammats i de utredningar och lagstiftningsärenden som föregått elmarknadsreformen. Utredningen har därför istället för att

endast analysera behovet av och föreslå nya regler för handel med

också haft att ta ställning till huruvida det är ändamålsenligt och lämpligt att elhandel omfattas av värdepappersmarknadslagtiftningen.

En målsättning för utredningen har varit att tillskapa en samlad ramlagstiftning för all handel med el, särskilt anpassad till det regleringsbehov föreligger på elmarknaden. Att införa en lagstiftning

som

endast omfattar den kortsiktiga handeln med skulle få till följd som att två mycket olika regelverk skulle gälla vid handel med el; ett för avistahandeln, som utgör den mindre delen, och ett annat för derivathandeln, är den större delen av handeln på elmarknaden.

som

Utredningen fann vidare på ett tidigt stadium att regler som enbart

kortsiktig handel med inte kan tillgodose de regleringsbehov avser som föreligger. Riskerna vid all handel med är betydande, även då denna sker i former inte omfattas av värdepappersmarknadslagstift-

som ningen. Elmarknadens roll som en viktig del av samhällets infrastruktur utgör i sig också ett tillräckligt skäl för att regler införs för all handel med el.

Det bör understrykas att uppdraget har fått utföras under stor tidspress. Det har medfört att det inte givits möjlighet att göra den mera ingående analys, vissa de mycket komplicerade frågor som

som av väckts egentligen skulle kräva. På grund härav har också vissa frågor

bl a regler om insiderhandel på elmarknaden nästan helt fått förbigås.

-

Sammanfattning utredningens allmänna överväganden

av

Det finns idag ingen särskild offentligrättslig lagstiftning som avser den kortsiktiga handeln avistahandeln med el. Med hänsyn till den

- betydelse elmarknaden har som en vital del av samhällets infrastruktur har utredningen funnit att det erfordras regler som här tillgodoser behovet av offentlig insyn och ger möjlighet till ingripanden från det allmänna så skulle visa sig nödvändigt. Allmänhetens förtroende för

om elmarknaden får inte äventyras och det är därför viktigt att säkerställa att aktörerna bedriver sin verksamhet i sunda former och med iakttagande ett gott affärsskick. Detta bör ske genom att generella krav ställs

av på alla som yrkesmässigt handlar med och att verksamheten på elmarknaden i sin helhet ställs under offentlig tillsyn.

Marknadsplatser för såväl avista- som derivathandel med elbörser

-

omfattas idag inte heller av någon lagstiftning som tillgodoser de särskilda krav som måste ställas på sådan verksamhet. Utredningen

att det är väsentlig betydelse för elmarknadens utveckling att anser av elbörser drivs i säkra och effektiva former. Här måste, förutom de allmänna regleringsbehov som nämnts ovan, även den betydelse elbörsverksamhet har för det nationella elsystemet beaktas.

En elbörs utgör så central och viktig del elmarknaden, och

en av därigenom också det svenska samhällets infrastruktur, att stränga

av krav bör ställas den vill bedriva sådan verksamhet. Skulle

som handelsplatsen gå omkull kan detta medföra mycket negativa konsekvenser för hela elmarknaden. Detta skulle också i grunden rubba allmänhetens förtroende för marknaden. Endast företag med tillräcklig kunskap och erfarenhet, med erforderlig finansiell styrka och som i övrigt lämpliga bör därför få driva elbörser efter regeringens

kan anses tillstånd.

Den främsta funktionen för en börs är att fastställa och sprida information marknadspriset på den eller de varor som handlas på

om börsen. Det är av största vikt att den information som lämnas i detta avseende är tillförlitlig och korrekt. Detta förutsätter att likviditeten i handeln inte är alltför låg. Om så är fallet föreligger det också en risk

20 Sammanfattning

för att större aktörer kan påverka prisinformationen i eget intresse. Det har ifrågasätts om den organiserade handeln med elderivat i Sverige kommer att bli av så stor omfattning att den prisinformation som kan lämnas från nationell elbörs kommer att åtnjuta förtroende. Detta är

en ett av skälen till att det ansetts angeläget att tillskapa en gemensam nordisk elmarknad.

Vid börsverksamhet med måste också den systemansvariga myndighetens behov beaktas. För att kunna fullgöra sin uppgift att hålla elsystemet i balans, måste denna myndighet ges möjlighet att säkerställa att riktig infonnation lämnas om handeln. Det är också tänkbart att den systemansvariga myndigheten i krissituation har behov att påverka

en av i vilka former handeln sker.

Elhandel sker och kommer i framtiden i än större utsträckning att ske

prissäkringskontrakt i olika former. Utredningen har konstaterat genom att merparten dessa kontrakt torde vara att anse som finansiella

av instrument enligt lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument. En stor del av handeln på elmarknaden omfattas härigenom

av värdepappersmarknadslagstiftningen och står under tillsyn av

Finansinspektionen. Enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse krävs tillstånd för verksamhet som mellanhand, t ex mäklare eller kommissionär, på värdepappersmarknaden. Rörelser av detta slag måste drivas i särskilda värdepappersbolag och dessa är underkastade tämligen detaljerade verksamhetsregler.

Enligt utredningens mening kan det i vissa avseenden ifrågasättas om värdepappersmarknadens relativt komplexa och svårtillgängliga regelverk är ändamålsenligt för elmarknaden och dess aktörer. Lämpligheten i att Finansinspektionen nu har det huvudsakliga ansvaret för tillsynen över den större delen elmarknaden och dess aktörer kan

av också diskuteras.

Möjligheten att helt undanta handel med från värdepappersmarknadslagstiftningen och att istället införa en särskild lag för all handel med har övervägts. Flertalet av de bestämmelser som nu

noga reglerar handeln med värdepapper framstår emellertid som sakligt motiverade också elmarknaden. Starka argument kan också anföras mot att införa en lagstiftning som visserligen anpassas till förhållandena på elmarknaden, men som samtidigt i stor utsträckning utgör ett parallellt regelverk till de lagar som gäller värdepappersmarknaden i övrigt. Härtill kommer att samordning av de nordiska ländernas

en lagstiftning elbörsverksamhet och handel med elderivat måste

vad avser ske inom nära framtid. Att nu genomföra en långtgående omreglering

en i den svenska lagstiftningen har utredningen därför inte funnit lämpligt.

Sammanfattning 21

Det faktum att värdepappersmarknadslagstiftningen är tillämplig vid

handel med prissäkringskontrakt på elmarknaden, kan emellertid medföra svårigheter för de företag verkar elmarknaden. De

som nu är tvungna att bilda särskilda värdepappersbolag för att kunna erbjuda sina kunder tjänster mäklare och förvaltare av elkontrakt eller som

som kommissionärer. Det kan befaras att många elhandelsföretag kommer att uppleva värdepappersmarknadens regelverk som ett alltför stort hinder och att dessa tjänster endast kommer att erbjudas av sådana värdepappersinstitut som nu verkar aktie- och optionsmarknadema. Detta kan påverka strukturen på elmarknaden i en riktning som inte varit avsedd med elmarknadsreformen. Elmarknaden bör även fortsättningsvis främst marknad för distribution av elektrisk kraft, dominerad av

vara en elhandelsföretag. Den bör inte utvecklas till att främst bli en ny kapitalmarknad för spekulation i värdetillväxten i nya former av finansiella instrument.

Utredningen föreslår därför att de befintliga elhandelsföretagen i viss utsträckning skall möjlighet att erbjuda tjänster mellanhänder

ges som på elmarknaden enligt särskilda regler i ellagstiftningen och efter

tillstånd från eltillsynsmyndigheten.

Förslaget till generella krav för handel med el

Med hänsyn till vad anförts ovan om vikten av att elhandeln sker

som i sunda former och med iakttagande gott affärsskick samt att

av samhället tillförsäkras möjligheter till insyn och kontroll över elmarknaden och dess aktörer, föreslår utredningen att generella regler införs för all yrkesmässig handel med el.

All handel med bör sker så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden. Särskilda krav föreslås också för de aktörer som yrkesmässigt driver handel med el. Dessa skall ha förmåga att kontrollera och hantera de risker verksamheten på elmarknaden är förenad med. Reglerna

som föreslås även omfatta de företag erbjuder tjänster som mellanhänder

som

elmarknaden. I syfte att underlätta eltillsynsmyndighetens arbete föreslår utredningen också generell anmälningsplikt införs för alla

att en

yrkesmässigt att handla med el. som avser

Med stöd de nämnda bestämmelserna ges eltillsynsmyndigheten

av möjlighet att tidigt ingripa mot otillbörliga förfaranden och kan motverka oseriösa företag etablerar sig på den nya marknaden och bringar denna i vanrykte. Tillsynsverksamheten kan härigenom bidra till att styra utvecklingen på elmarknaden i en sund riktning.

22 Sammanfattning

Förslaget till regler för elbörsverksamhet

Utredningen föreslår att elbörsverksamhet endast skall få drivas efter tillstånd från regeringen. Regeringen har vid sin prövning att beakta att den planerade verksamheten inte får medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden äventyras, vilket a innebär att den skall drivas i säkra och seriösa former. Vidare krävs att den inte innebär några risker för elförsörjningen, att informationen till den systemansvari-

a genom ga myndigheten säkerställs. Verksamheten får inte heller på annat sätt vara till skada för elmarknaden, t ex genom att likviditeten i handeln kan förväntas bli så låg att prisbildningen blir otillförlitlig.

Utredningen föreslår vidare att de regler som gäller för börser enligt lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet i tillämpliga delar också skall omfatta alla former av elbörsverksamhet. Dessa bestämmelser innebär bl a att krav ställs att verksamheten drivs enligt principer-

om neutralitet, fritt tillträde och god genomlysning. Börs- och na clearinglagens bestämmelser innefattar vidare krav på ändamålsenliga handelsregler samt en skyldighet att övervaka handeln och tillse att denna sker i enlighet med den lagen och andra författningar samt i enlighet med god sed på värdepappersmarknaden.

Utredningen föreslår också att särskilda bestämmelser införs med hänsyn till den systemansvariga myndighetens ansvar för balanshållningen på elnätet. Dessa innebär dels att elbörsen skall vara skyldig att lämna den systemansvariga myndigheten den information som krävs för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt ellagen, dels att handeln inte får ske i sådana former t ex i för nära anslutning till

leverans att den systemansvariga myndighetens möjligheter att

upprätthålla en säker elförsörjning försvåras.

Förslaget till regler om elmarknadsrörelse

I syfte att underlätta för elmarknadens nuvarande aktörer att fortsätta verka elmarknaden föreslår utredningen att dessa ges möjlighet att erbjuda tjänster som mäklare, portföljförvaltare och kommissionärer enligt särskilda regler i lagen om elhandel. Tillståndet skall kunna meddelas av eltillsynsmyndigheten, som också har att utöva tillsynen över dessa företag. Denna möjlighet bör endast stå öppen för de företag som redan är verksamma på elmarknaden. Företag som önskar nyetablera sig som mellanhänder eller driva en renodlad sådan verksamhet bör däremot vara hänvisade till att göra detta enligt reglerna i värdepappers-

marknadslagstiftningen. Utredningen har funnit det lämpligt att begränsa

den krets av företag som skall ges möjlighet att driva elmarknadsrörelse

Sammanfattning 23

till sådana har leveranskoncession enligt lagen 1994:618 om som handel med el. En ytterligare förutsättning för att tillstånd skall kunna lämnas är att tjänsterna erbjuds ett komplement till etablerad elhandelsrörelse som en och att mellanhandsverksamheten är av begränsad omfattning, både i absoluta tal mätt och sett i relation till den elhandel som företaget bedriver i övrigt. Förslaget innebär därför att tillstånd endast skall kunna lämnas till den verksamhet beskrivits i en till ansökan fogad plan. som

Tillsynsmyndigheten härigenom möjlighet att bedöma om de

ges nämnda kriterierna är uppfyllda. Om mellanhandsverksamheten ökar i omfattning så att den inte längre ryms inom vad som angetts i planen, erfordras nytt tillstånd. Utredningens förslag innebär vidare att verksamhetsregler för de företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse införs i lagen som elhandel. Ett grundläggande krav är att verksamheten drivs så att om allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls. Vidare skall företag driver elmarknadsrörelse ha en tillräcklig förmåga att som hantera de risker är förenade med verksamheten. De skall utarbeta som plan för hur riskerna skall hanteras. Krav ställs vidare på att företaget en fortlöpande skall ha ett bundet eget kapital minst en miljon kronor. Dessa krav i förening med tillsyn från eltillsynsmyndighetens sida en utgör enligt utredningens uppfattning en tillräcklig garanti för att företag driver elmarknadsrörelse har en erforderlig kapitaltäckning. som Företag driver elmarknadsrörelse skall enligt utredningens som förslag även underkastade ett särskilt sundhetskrav, motsvarande vara gäller för värdepappersinstitut. Härigenom kommer reglerna för det som elmarknadsrörelse att knytas till de krav ställs motsvarande som

verksamheter på värdepappersmarknaden.

En särskild eltillsynsmyndighet skall enligt utredningens förslag ges det övergripande ansvaret för tillsyn över all handel med och alla aktörer på elmarknaden. Några förändringar föreslås inte vad avser Finansinspektionens uppgifter utom i ett avseende, nämligen såtillvida all börsverksamhet elmarknaden alltså även spothandeln -skall att stå under inspektionens tillsyn. För närvarande står de företag elmarknaden bedriver handel som med finansiella instrument endast under Finansinspektionens tillsyn. Genom utredningens förslag kommer dessa företag att också stå under eltillsynsmyndighetens tillsyn. Avsikten är att denna myndighet skall ha det övergripande ansvaret för tillsynen över elmarknaden. Sedan eltillsynsmyndigheten byggt erforderlig kompetens torde Finansupp inspektionens roll på elmarknaden bli begränsad till tillsyn över de aktörer bedriver renodlad finansiell verksamhet i större som en mera omfattning.

24 Sammanfattning

Avslutande synpunkter

Det nu framlagda förslaget har utarbetats efter det att omregleringen

av elmarknaden trätt i kraft men innan verksamheten hunnit komma igång

allvar. Det kommer att ta viss tid innan det nya sättet att handla med

etablerat sig. Det är i nuläget mycket svårt att förutsäga vilka aktörer som kommer att etablera sig på marknaden och i vilka former handeln kommer att ske. Utredningen vill därför understryka samhällets behov av att noga följa utvecklingen elmarknaden och av att ha

en beredskap att ingripa fortsatta reformer ellagstiftningen.

genom av

I några avseenden har utredningen kunnat konstatera att det redan

nu föreligger behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder. Det förslag

som utredningen lägger fram medför inte några hinder för den fortsatta utvecklingen av en gemensam nordisk elmarknad. Förslaget innebär emellertid inte någon direkt anpassning till de regler som nu gäller i t ex Norge. Där pågår för övrigt en översyn av regleringen handeln

av med råvaruderivat. De legala förutsättningarna för att få driva elbörsverksamhet eller erbjuda tjänster som mellanhand elmarknaden skiljer sig idag i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Det framstår som nödvändigt för att den nordiska elmarknaden skall bli effektiv och välfungerande att en harmonisering snarast sker av de lagar som reglerar handeln med i de nordiska länderna

Utredningen kan vidare konstatera att vissa frågor på grund

av tidsbrist fått sättas åt sidan. Behovet reglering insiderhandel

av en av elmarknaden framstår enligt utredningens uppfattning som mycket stort. Det föreligger emellertid svårigheter att utpeka vilka förfaranden

som skall anses utgöra insiderhandel och var gränsen mellan tillåtna och otillåtna förfaranden skall dras. Eftersom regler om insiderhandel, för att alls bli effektiva, torde kräva någon form straffsanktion, är det

av en grannlaga uppgift att utforma sådana regler. Även detta arbete bör enligt utredningens uppfattning snarast inledas.

Del 2 Utrikeshandel med el

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag är att närmare utreda behovet av och och möjligheterna till en utökad reglering av utrikeshandeln med och föreslå lämpliga former för en sådan reglering. I direktiven till utredningen anges att en möjlig form för reglering som bör studeras är en särskild koncession för export och import av el. I direktiven anges också att utredningen skall behandla frågan om prövning

av tillkommande utlandsförbindelser. Vidare skall utredningen analysera vilka regler som skall gälla för redan ingångna kontrakt om någon form av import eller exportrestriktioner införs, samt ange vad som krävs for att eventuella villkor följs. Samtliga frågor har belyst ur ett EG-rättsligt perspektiv.

Motiv till reglering

Det sker och kommer att ske stora förändringar i reglerna för elmarknadema i de europeiska länderna. Utvecklingen går mot större öppenhet i handeln. Sverige, Norge och Finland tillsammans med England går i täten för denna utveckling. Det går dock inte att bortse från att det kommer att råda skilda förutsättningar för att bedriva handel mellan länderna och mellan företagen i de europeiska länderna

ännu en tid. Det kan därför inte uteslutas att utrikeshandeln med kan utvecklas på ett sätt äventyrar den svenska försörjningstryggheten.

som

På den svenska elmarknaden finns det endast ett fåtal kraftproducenter, var av en står för ca 50 procent av produktionsresursema. För att elmarknadsreformen i Sverige skall bli framgångsrik måste de svenska kraftföretagen mötas av konkurrens från utländska företag. Strävan är att skapa en väl fungerande nordisk elmarknad sikt kan utvecklas till en integrerad nordeuropeisk

som elmarknad. Utlandsförbindelsema är således av strategisk betydelse för att åstadkomma en fungerande konkurrens på den svenska elmarknaden. Utgångspunkten i hela reformarbetet har också varit att utlandsforbindelsema skall kunna utnyttjas på icke-diskriminerande villkor av alla aktörer på marknaden. Det har också konstaterats att det är svårt att i lag reglera hur tillgänglig kapacitet utlandsförbindelser skall fördelas. Vad beträffar de statligt ägda utlandsförbindelsema har staten valt att lägga dessa i ett neutralt nätbolag utan egna produktionsintressen för att därigenom garantera alla aktörers tillträde till handelsforbindelsema.

26 Sammanfattning

Import- och exportregleringar

Utredningen finner efter analys primärrätten, att varje export- eller

en av importreglering handeln med el, oavsett form, kan stå i strid med

av artiklarna 30 och 34 RomF. Mot bakgrund detta har utredningen sett

av över vilka alternativ stått till buds för att uppfylla rekvisiten för

som undantag enligt artikel 36 RomF. Kraven ställs för att erhålla

som undantag är att åtgärden med vilken en medlemsstat hindrar samhandeln, är nödvändig för att uppfylla det skyddsvärda syftet. Vidare måste medlemsstaten välja den åtgärd minst stör gemenskapshandeln, den

som s.k. proportionalitetsprincipen. Utredningen föreslår därför en modell

innebär att endast exporten regleras. Import av skall således vara som fri. För att ytterligare minska den handelshindrande effekten föreslår utredningen att huvudregeln skall frihandel även för export. Om

vara

den svenska regeringen finner att den svenska försörjningstryggheten är

hotad skall den dock ha möjlighet att under vissa tidsperioder införa krav på koncession för export. Utredningens bedömning är att begreppet försörjningstrygghet inte bör definieras i lag utan det bör vara upp till regeringen att med hänsyn till aktuella förhållanden avgöra om tryggheten i elförsörjningen hotas. Ett latent krav exportkoncession strider inte mot EG-rätten enligt utredningens uppfattning.

Beträffande de kontrakt ingåtts tiden före införandet av

som koncessionskrav är det utredningens uppfattning att även dessa skall omfattas föreslagen reglering. Denna lösning bör kombineras av en

av statistisk övervakning anmälningsplikt.

Det står dock riksdagen fritt att också besluta att regeringen ges möjlighet att införa krav på koncession för import av om det visar sig

påkallat för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. Vi

vara finner emellertid inte att behov av en sådan möjlighet föreligger för närvarande.

Ägande och förvaltande tillkommande utlandsförbindelser

av

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att strävan bör vara att nya utlandsförbindelser ägs och förvaltas Svenska kraftnät.

av staten genom Detta har också varit utgångspunkten för utredningens övervägande.

Nuvarande lagstiftning innehåller ett stadgande om att den som söker nätkoncession för utlandsförbindelse skall vara lämplig ur allmän

en synpunkt. I förarbetena till lagen bl.a att hänsyn vid

anges lämplighetsprövningen skall tas till om det är lämpligt om annan än

Sammanfattning 27

Svenska kraftnät skall erhålla koncession. Med nuvarande staten genom lagstiftning har staten således redan ett stort inflytande över etablerandet

utlandsförbindelser. Utredningen finner dock att det finns av nya anledning att i lagstiftningen ytterligare tydliggöra vikten av ett neutralt ägande utlandsförbindelsema.

av

Ett direkt stadgande i lag om statligt ägande och förvaltande är emellertid inte är att föredra sett ett EG-rättsligt perspektiv.

ur Utredningen förordar i stället en komplettering till nuvarande lagstiftning innebär att sökande av nätkoncession för

som utlandsförbindelse måste på lämpligt sätt säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. Det är utredningens uppfattning att en dylik lösning tillgodoser Sveriges behov

att reglera ägandet och förvaltandet utlandsförbindelsema. av av

Utredningsuppdraget och direktiven

Enligt sina direktiv Dir 1995:112 skall utredningen föreslå ett regelverk för organiserad börshandel med där möjligheterna att

en bedriva börshandel i samarbete med de nordiska länderna beaktas. Förslag skall också lämnas till den reglering av utrikeshandeln med

kan bli nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten. som

Utgångspunkten för förslagen skall enligt direktiven vara att skapa

ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el. Reglerna för en en handelsplats för skall tillgodose kraven neutralitet, fritt tillträde, information, sekretess, tillsyn och offentlighet samt en möjlighet till insyn i prisbildningen. Utredningen skall inledningsvis analysera de existerande regler är tillämpliga börshandel med och ange i

som vilken utsträckning dessa behöver kompletteras för att tillgodose de uppställda kraven. Utredningen är även oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov kompletterande regler för handel med finansiella

av kontrakt där är den underliggande Förslaget om regler för en

varan. organiserad handel med skall utformas med hänsyn tagen till samhällets behov inflytande över och insyn i börsfunktionen. Förslag

av skall lämnas hur tillsynen skall bedrivas.

I direktiven explicit att de föreslagna reglerna inte får utformas

anges så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat samarbete mellan de nordiska länderna elområdet.

Utredningen skall i ett andra skede analysera, och i förekommande fall lämna förslag till särskilda regler, behov finns för att begränsa

om utrikeshandeln med el. Syftet med en sådan reglering skulle vara att skapa möjlighet att begränsa sådan eventuell utrikeshandel med som medför negativa effekter för försörjningstryggheten. Det ingår också i uppdraget att analysera det finns behov av att under ett

om övergångsskede, då varierande grad av öppenhet tillämpas på de

en europeiska ländernas elmarknader, upprätthålla någon särskild form av kontroll över utrikeshandeln. De regler som föreslås skall utformas så att de inte skapar hinder för den kortsiktiga handeln med vare sig inom Sverige eller med de nordiska grannländerna. En analys skall också göras vilka regler som skall gälla för redan ingångna kontrakt.

av I uppdraget ingår även att utreda behovet och möjligheten att genom lagstiftning staten ensamrätt till att äga och förvalta tillkommande

ge utlandsförbindelser.

Direktiven i sin helhet framgår av bilaga

1 Del

för elbörs m.m.

Regler

1 Författningsförslag

1.1 till om i

Förslag lag ändring lagen

1991 :981 om värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap 1 § lagen 1991:981 värdepappers-

om

rörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1kap1§ Denna lag gäller värdepappersrörelse. Denna lag gäller värdepappersrörelse. För utländska företags verksamhet i För utländska företags verksamhet i Sverige gäller bestämmelserna i denna Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. För filialer till lag i tillämpliga delar. För filialer till utländska företag gäller i övrigt lagen utländska företag gäller i övrigt lagen 1992:160 om utländska filialer m. m. 1992:160 om utländska filialer m. m. Lagen gäller inte verksamhet som drivs Lagen gäller inte verksamhet drivs

som av Riksbanken, Riksgäldskontoret, av Riksbanken, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet eller av försäkrings- Kammarkollegiet, försäkringsbolag med bolag med koncession enligt försäk- koncession enligt försäkringsrörelringsrörelselagen 1982:713. selagen 1982:713 eller av leveranskon-

cessionär som erhållit tillstånd att driva

elmarknadsrörelse enligt 6 § lagen

1 9xxsxxx om elhandel. Lagen gäller inte heller sådan förvalt- Lagen gäller inte heller sådan förvaltning av finansiella instrument som är ning av finansiella instrument är

som reglerad i annan lag. reglerad i annan lag.

3 a § Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för verksamhet som bedrivs med stöd av en verksamhet som bedrivs med stöd

av en auktorisation som börs eller marknads- auktorisation som börs eller marknadsplats enligt lagen 1992:543 om börs- plats enligt lagen 1992:543 om börsoch clearingverksamhet. och clearingverksamhet, eller med stöd

tillstånd att driva elbörsverlcsamhet

av

enligt 14 § lagen l9xxsxxx om elhan-

del.

3 SOU996349

32 Författningsförslag

1.2¶Förslag till lag om elhandel

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller handel med el, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbörsverksamhet. Lagen gäller inte verksamhet som enligt 15 a § lagen 1902:71 s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, bedrivs av

den systemansvariga myndigheten.

Definitioner

2 § I denna lag betyder handel med el." yrkesmässigt bedriven verksamhet helt eller delvis

som består i förvärv eller överlåtelser av elektrisk kraft eller av elkontrakt, där syftet inte endast är att tillgodose behovet av elektrisk kraft för egen konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan elleverans, elhandelsföretag: företag som driver handel med el, mellanhänder på elmarknaden: företag som elmarknaden tillhandahåller någon de tjänster anges i 6 § 2 st,

av som elbörs: företag fått tillstånd enligt denna lag att driva elbörsverk-

som samhet, elbörsverksamhet: verksamhet att samla upp, sammanställa

som, genom och offentliggöra information om köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut avseende eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma regelbunden handel med i en omfattning som inte kan anses som ringa, elmarknadsrörelse: verksamhet som bedrivs av leveranskoncessionär och består i att på elmarknaden tillhandahålla någon av de tjänster som anges i 6 § 2 st.

Allmänna bestämmelser om handel med

Generellt krav på all handel med el

3 § Handel med skall ske så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed elmarknaden.

Krav på elhandelsföretag

4 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall ha en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisation, godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra

en och erforderlig förmåga att hantera dessa risker.

Anmälningsplikt

5§ Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall, innan verksamheten inleds, underrätta Eltillsynsmyndigheten sin

om avsikt att driva handel med el. Till anmälan skall fogas en redogörelse för den planerade verksamhetens art och omfattning.

Elmarknadsrörelse

Tillstånd till elmarknadsrörelse

6§ Efter tillstånd från Eltillsynsmyndigheten får företag

som innehar leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 handel med

om

driva elmarknadsrörelse. Tillstånd får ges för

handel med elkontrakt för annans räkning i eget namn, förmedling av kontakt mellan köpare och säljare elkontrakt eller

av förvaltning av någon annans elkontrakt.

7 § Ansökan om tillstånd till elmarknadsrörelse skall vara skriftlig och avse en eller flera av de i 6 § angivna tjänsterna. Ansökan skall innehålla en beskrivning av den verksamhet företaget bedriver, de uppgifter som behövs för att bedöma den planerade verksamhetens art och omfattning samt företagets förmåga att driva verksamheten i enlighet med denna lag och andra författningar.

Förutsättningar för tillstånd

8 § Tillstånd till elmarknadsrörelse får endast meddelas om den planerade verksamheten utgör ett komplement till den elhandel företaget bedriver i övrigt samt är av begränsad omfattning.

9 § Tillstånd att driva elmarknadsrörelse får endast meddelas om det kan antas att den planerade verksamheten kommer att drivas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Regler för elmarknadsrörelse

10 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och så att den inte är till skada för elmarknaden. Ett företag driver elmarknadsrörelse skall ha säkra rutiner för

som kontrollen över de finansiella risker som är förenade med verksamheten samt en plan för hur dessa risker skall hanteras.

11 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende

för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser

inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund. Ett företag driver elmarknadsrörelse skall

som

i sin verksamhet handla på ett ärligt och rättvist sätt, -

handla med erforderlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet, -

inneha och effektivt använda sådana resurser och rutiner som behövs för att rörelsen skall kunna bedrivas på ett riktigt sätt,

vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om sådana -

omständigheter är väsentliga i sammanhanget,

som

undvika intressekonflikter och, sådana inträffar, se till att kunderna - om behandlas rättvist, samt

i övrigt följa alla de regler gäller för verksamheten. - som

12 § Ett företag som fått tillstånd att driva elmarknadsrörelse skall ha ett bundet eget kapital alltid uppgår till minst en miljon kronor.

som Eltillsynsmyndigheten får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från kravet på bundet eget kapital såvitt avser visst företag.

Sekretess

13 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett företag som driver elmarknadsrörelse, vilken i den egenskapen får kunskap om en uppdragsgivares affársförhållanden eller personliga förhållanden, får inte obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

Författningsförslag 35

Elbörsverksamhet

Tillståndsplikt för elbörsverksamhet

14 § Elbörsverksamhet får endast drivas efter tillstånd av regeringen.

Förutsättningar för tillstånd

15 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas om det kan antas att den avsedda verksamheten inte kommer att rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden, medföra risker för elförsörjningen eller till skada för elmarknaden.

vara

16 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas företag uppfyller de villkor som gäller för auktorisation som börs

som enligt 2 kap. lagen 1992:543 om börs och clearingverksamhet.

Regler för elbörsverksamhet

17 § Bestämmelserna börs i 4 och 10 12 kap lagen

om - 1992:543 börs- och clearingverksamhet skall, med det undantag

om

i andra stycket, gälla även för en elbörs. som anges

elbörs gäller inte bestämmelserna i 4 kap 1 § 1 och 2 st lagen För en

1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

18 § En elbörs skall utöver vad som krävs enligt 4 kap 2 § lagen

- 1992:543 börs- och clearingverksamhet även till att handeln

om - se med vid börsen sker enligt denna lag och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Förhållandet till den systemansvariga myndigheten.

19 § En elbörs är skyldig att fortlöpande lämna information om handeln till den systemansvariga myndigheten på det sätt och i den utsträckning den systemansvariga myndigheten begär.

som

20 § Handeln vid elbörs får inte ske ett sådant sätt att den

en

systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla driftssäker-

heten hos det nationella elsystemet försvåras. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får

meddela närmare föreskrifter hur kravet på en säker elförsörjning

om

skall beaktas vid handeln med på börsen.

Börsmedlemmar

21 § Till börsmedlem får endast antas den har tillräckliga

som finansiella och i övrigt är lämplig att delta i handeln.

resurser

22 § Om en börsmedlem inte längre uppfyller kraven för medlemskap skall elbörsen besluta att medlemskapet skall upphöra. Har ett börsmedlem skap upphört grund av beslut enligt första stycket, får medlemmen, det finns särskilda skäl, utföra köp- eller säljorder

om vid börsen för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

23 § Börsmedlemmama skall lämna elbörsen de upplysningar som behövs för att elbörsen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna

lag och andra författningar.

Clearingverksamhet

24 § Clearingverksamhet avseende eller elkontrakt får endast drivas av företag som fått tillstånd som clearingorganisation enligt lagen 1992:543 om börs och clearingverksamhet. För verksamheten gäller

bestämmelserna i 11 och 12 kap lagen om börs- och clearingverksamhet.

Tillsyn m.m.

25 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag, med undantag av vad som anges i 26 utövas av Eltillsynsmyndigheten.

26 § Företag som har tillstånd att driva elbörsverksamhet enligt denna lag står under tillsyn av Finansinspektionen.

27 § Eltillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsyns-

myndigheten får meddela föreskrifter om

vilka upplysningar ett företag rutinmässigt skall lämna till myndig-

Författningsförslag 37

heten, anmälan skall innehålla enligt 5 vad en vad ansökan tillstånd skall innehålla enligt 7 en om 4. vad ett företag har att iakttaga enligt 10 och 11 §§. beräkning bundet eget kapital enligt 12 av

29 § Eltillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och

förbud behövs för att denna lag, eller föreskrifter eller villkor som som meddelats med stöd denna lag, skall efterlevas.

har av

30 § Är det osäkert huruvida lagen är tillämplig viss verksamhet får Eltillsynsmyndigheten förelägga den driver verksamheten att som lämna de upplysningar behövs för att bedöma om lagen är som tillämplig.

31 § Ett tillstånd enligt 6 § får återkallas av Eltillsynsmyndigheten företaget att överträda denna lag eller någon föreskrift som om genom har meddelats med stöd denna lag eller på annat sätt visat sig av olämplig att utöva sådan verksamhet som tillståndet avser. Om det är tillräckligt får tillsynsmyndigheten meddela varning istället för att återkalla tillståndet. Om tillstånd återkallas får tillsynsmyndigheten besluta hur ett rörelsen skall avvecklas.

32 § Ett tillstånd enligt denna lag har lämnats till elbörsverksom samhet får återkallas regeringen. av

33 § Meddelar Eltillsynsmyndigheten föreläggande eller förbud enligt denna lag får myndigheten förelägga vite.

Överklagande

34§ Eltillsynsmyndighetens beslut får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till

kammarrätten. Beslut meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrift som meddelats med stöd lagen skall gälla omedelbart, om inte annat som av bestäms.

35 § Föreskrifter överklagande myndighets beslut som om av en

har meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Elhandelsföretag får bedriva handel med utan krav på anmälan enligt 5 § under tre månader från lagens ikraftträdande.

Företag som före ikraftträdandet av denna lag bedrev elbörsverksamhet får bedriva sådan verksamhet utan tillstånd enligt 14 § under tre månader från lagens ikraftträdande.

Bakgrund 39

2 Bakgrund

I detta kapitel skall vi inledningsvis redogöra för huvuddragen i den elmarknadsreform som riksdagen antog den 25 oktober 1995 1995/96: NUl och trädde i kraft den l januari 1996. I följande avsnitt

som diskuteras hur kommer att handlas på den nya elmarknaden. I avsnitt 2.3 redovisas hur den norska elbörsen är utformad samt hur den elektroniska transaktionsbörs som håller att utvecklas av Statnett, Svenska kraftnät och OM i Stockholm är tänkt att fungera.

Avslutningsvis refereras vad som framkommit vad avser regelverk för elbörser i de olika börsutredningar som föregått denna utredning.

2.1 Den

nya ellagstiftningen

En ellagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1996. Den nya

ny ellagstiftningen innebär bl.a. att elkonsumentema får möjlighet att välja elkraftleverantör. Vissa viktiga förändringar på elmarknaden skedde dock tidigare. Den l januari 1992 delades Statens vattenfallsverket i två företag, Vattenfall AB och Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät övertog genom delningen ansvaret för det svenska stamnätet, inklusive huvuddelen av utlandsförbindelsema. Den l januari 1995 ålades Svenska kraftnät genom lag ett särskilt ansvar för elsystemets tekniska funktion systemansvaret.

Den ellagstiftningen innebär genomgripande förändringar för

nya såväl de företag i dag för elförsörjningen som för

som ansvarar elkonsumentema. Den nya ellagstiftningen skapar också möjligheter för nya aktörer att komma in marknaden.

Nedan redogörs för några av de centrala delarna av den nya lagstiftningen.

2.1.1¶Reglering av nätföretagen och prissättning av

nättjänster

Den ellagstiftningen som trädde i kraft den l januari 1996 innebär

nya

40 Bakgrund

omreglering handeln med i den bemärkelse att kunderna är fria en av att välja med vill teckna kontrakt om elkraftleveranser. För

vem man nätägama innebär emellertid inte elmarknadsreforrnen någon omreglering. För att bygga och driva elnät krävs det tillstånd nätkoncession. Det finns två typer av nätkoncessioner:

Nätkoncession för område, som normalt ges för ledningar med en

spänning på 20 kV eller lägre. Nätkoncession för linje, som ges for ledning med högre spänning.

I första hand utgörs sådana linjer av Svenska kraftnäts stamnät och

kraftföretagens regionala nät, till vilka kraftverk, större industrier och lokalnät är anslutna.

Från och med den 1januari 1996 är de som äger elnät skyldiga att i den ekonomiska redovisningen skilja nätverksamheten från annan verksamhet. Nätverksamhet och handel med elkraft eller kraftproduktion får inte heller bedrivas i samma juridiska person.

Nätverksamheten utgör ett s.k. naturligt monopol. Med naturligt monopol verksamhet som är så beskaffad att det är i det

menas en närmaste omöjligt for konkurrerande företag att etablera sig på marknaden. Med hänsyn härtill är nätägare skyldig att ansluta alla

en elkonsumenter och elproducenter i området till sitt nät. Nätägaren är också skyldig att tillåta inmatning och uttag elkraft oberoende av

av

är kraftleverantör eller vem som är mottagare av elkraften. vem som

Det är vidare nätägarens ansvar att svara för mätning av inmatning respektive elkraft samt rapportera dessa mätvärden till kunder,

uttag av kraftleverantörer och till den centrala avräkningen hos Svenska kraftnät se nedan.

Den ellagstiftningen ställer krav att nättariffen utformas som

nya

s.k. punkttariff. Med detta att konsumenter och producenter en menas har nätkostnad oberoende av vem man handlar med. Nätavgiften

samma varierar dock beroende på nätet en elkonsument eller en

var kraftproducent är ansluten. En elkonsument betalar således samma nätkostnad oberoende elkraften t.ex. köps lokalt belägen

av om av en kraftproducent eller elkraften köps kraftproducent som har

om av en sina produktionsanläggningar i en helt annan del av landet. Kraftproducentema får också betala nätavgifter oberoende av till vem

samma elkraften säljs. På detta sätt utgör det samlade elektriska nätet inom landet marknadsplats för alla är anslutna till nätet. Tack vare

en som systemet med punkttariff möjliggörs börshandel med elkraft.

Nättariffer och övriga villkor bestäms av nätägama utan något

Bakgrund 41

forhandsgodkännande. Nätägama står dock under tillsyn av Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK. Konsumenter och producenter

som är missnöjda med nätägarens avgifter, service och övriga villkor kan få saken prövad hos NUTEK vars beslut i frågan kan överklagas till allmän

forvaltningsdomstol.

2.1.2¶Systemansvar, balansansvar och den nationella

avräkningen

System- och balansansvar är begrepp som introduceras i den

nya ellagstiftningen.

Systemansvar

Elsystemet måste vara leveranssäkert vilket i sin tur ställer krav driftsäkerhet. Frekvensen måste hållas på nätet 50 Hertz genom att produktion och konsumtion hela tiden balanseras. Vidare måste spänningen hållas inom givna ramar så att stamnätet aldrig överbelastas m.m. För att klara detta måste någon ha ett överordnat ansvar ett

systemansvar. Sedan den 1 januari 1995 är Svenska kraftnät den systemansvariga myndigheten.

El tas ut i miljontals olika uttagspunkter på olika spänningsnivåer och matas av kraftproducenter i ett flertal inmatningspunkter. Svenska kraftnäts uppgift är att se till att lika mycket elkraft hela tiden tillförs nätet som tas ut. För att klara denna uppgift tar Svenska kraftnät löpande bud på reglerresurser från de företag som har kapacitet tillgänglig för reglering. Svenska kraftnät måste alltid ha tillgång till tillräckligt mycket reglerresurser för att kunna garantera stabiliteten i systemet. Om kraftföretagen inte frivilligt ställer reglerkapacitet till förfogande har Svenska kraftnät rätt att beordra att tillgänglig kapacitet ställs till förfogande.

Det är främst företag som har större produktionsanläggningar vilka kan öka eller minska produktionen med kort varsel snabbare än 10

deltar i denna s.k. sekundärreglering. Även konsumenter

minuter som

med bortkopplingsbar förbrukning kan komma ifråga för sekundärreglering. Mindre obalanser mellan produktion och konsumtion korrigeras med hjälp reglerutrustning som finns installerad på de större

av produktionsanläggningama. Denna utrustning känner av frekvensavvikelser och reglerar automatiskt effekten i kraftverket. Denna automatiska frekvensreglering kallas primärreglering.

42 Bakgrund

Figur 2.1 Bud på reglerresurser för uppreglering och för nedreglering

Pris

J

i

Nedreglering Upprêglering

4 4

Balansansvar Även det är Svenska kraftnät för att det alltid är

om som ansvarar balans mellan tillförsel och uttag av el, är det kraftproducentema, återförsäl j arna och elkonsumentema som ekonomiskt är ansvariga för att inte tas ut än vad som tillförs systemet.

mer

Ett nytt begrepp, balansansvar, införs i den nya lagstiftningen. Balansansvar för uttagspunkt har den som i ett avtal med Svenska

en kraftnät åtagit sig att betala för att tillföra elsystemet lika mycket elkraft som tas ut i uttagspunkten. För varje uttagspunkt måste det finnas någon

har balansansvaret. I princip kan vem som helst åta sig att vara som balansansvarig, även kunden själv.

Den nationella avräkningen

För varje balansansvarig upprättar Svenska kraftnät ett avräkningskonto. På detta konto hos Svenska kraftnät bokförs all elkraft som den balansansvarige matar på nätet och all elkraft som tas ut i de punkter där denne har åtagit sig balansansvaret. Elkraft som handlas mellan balansansvariga bokförs också på kontot. Ett saldo kontot beräknas för varje timme.

Bakgrund 43

Figur 2.2 Balanskonto hos Svenska kraftnät +

-

Uppmätt Uppmätt uttag från

inmatning på nätet nätet

Köp av fastkraft Försäljning av

fastkraft

Ev. Ev. försäljning

köp av av

balanskraft balanskraft

Eftersom det i praktiken varken är möjligt eller önskvärt att de balansansvariga är i perfekt balans uppstår positiva och negativa saldon. Ett negativt saldo innebär att den balansansvarige köpt elkraft från Svenska kraftnät och ett positivt saldo innebär att den balansansvarige sålt elkraft till Svenska kraftnät. Den elkraft som detta sätt utbyts med Svenska kraftnät kallas balanskraft. Svenska kraftnät fastställer principerna för prissättning balanskraft.

av

Mätning och rapportering mätdata

av Tillsammans med information elkraftaffárer mellan balansansvariga

om företag utgör mätdata från de olika inmatnings- och uttagspunkterna det viktigaste underlaget för den nationella avräkningen avräkningen av de balansansvariga. Mätdata från samtliga inmatnings- och uttagspunkter behöver dock inte rapporteras till Svenska kraftnät. Undantagna är alla de uttagspunkter där elkraft köps från leveranskoncessionären i området

avsnitt 2.1.3. Dessa uttagspunkter är undantagna eftersom leverans-

se

koncessionärens förbrukning bestäms skillnaden mellan vad som

som matas i området och vad tas ut andras kunder, d.v.s. som en

som av

Detta är orsaken till att kraven mätning i vissa avseenden restpost. är högre kunden köper elkraften från annan leverantör än

om en leveranskoncessionären.

De krav ställs på mätama för de kunder som inte köper elkraft

som från leveranskoncessionären i området nedan är att mätarna skall

se

44 Bakgrund

kunna registrera och lagra mätvärden för förbrukningen timme för timme. Enligt lagstiftningen är det nätägarens att sätta de

ansvar upp mätare som krävs. Det är också nätägarens att samla mätvär-

ansvar den och att rapportera dessa till den nationella avräkningen.

Även kunderna konkurrensmarknaden har få

som agerar rätt att förbrukningsstatistik för sin uttagspunkt eller sina uttagspunkter direkt från nätägaren.

Eventuella tvister mellan kund och nätägaren i frågor rör

som mätinstallation, kostnader för mätare, rapportering statistik kan

av m.m. prövas av NUTEK vars beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

2.1.3¶Leveranskoncessionen

I den nya lagstiftningen finns regler som möjliggör mjuk övergång

en till den elmarknaden. Detta görs ett system med leverans-

nya genom koncessioner som ges av NUTEK för högst fem år.

Inom en eller flera nätkoncessioner för områden, dvs lokalnät, blir en innehavare av leveranskoncession leveranskoncessionären skyldig att leverera till alla kunder som så önskar. Han blir samtidigt, på begäran av kund, skyldig att underkasta sig reglering bl.a. elpriset.

av Leveranskoncessionär får leverera kraft inom sitt område utan krav på timregistrerande mätare.

Systemet med leveranskoncession berör inte kunder som är anslutna till nätägare med nätkoncession för linje, d de kunder är

v s som anslutna till ett regionnät.

2.2¶Kontraktsformer

på den gamla och på

den nya elmarknaden

Elkonsumenter har på den nya elmarknaden minst två olika avtal, ett avtal med nätägaren och ett avtal med elkraftleverantören. De elkonsumenter som byter leverantör, d.v.s. köper elkraft från någon än

annan leveranskoncessionären i området måste direkt eller indirekt ha ett avtal

med ett balansansvarigt företag.

Bakgrund 45

2.2.1¶Nätanslutningsavtalet

I avtalet med nätägaren bestäms det pris elkonsumenten betalar för

som transporten av el. Som nämnts ovan skall en s.k. punkttariff tillämpas, vilket innebär att konsumenten får tillgång till hela det svenska nätet och att pris på elkraft betalas oberoende av varifrån elkraften

samma

köps.

De allra flesta elavbrott som drabbar elkonsumenter beror av problem på nätet. Oftast rör det sig om lokala problem till följd av snöfall, hård vind eller åska. Risken för och konsekvenserna av elavbrott är således i praktiken en fråga som regleras med nätägaren.

Andra frågor regleras med nätägaren elkonsument

som är när en kan kopplas bort från nätet och vilka åtgärder en nätägare måste vidta för att ha rätt att verkställa en bortkoppling.

Ett skäl till elkonsument skall kopplas från nätet är att kunden

att en inte betalar den leverantör är balansansvarig för kundens ut-

som

tagspunkt. Den balansansvariga har själv inga praktiska möjligheter att

avbryta leveransen till kunden utan måste be nätägaren om hjälp med att koppla bort elkonsumenten. Detta trepartsförhållande förutsätter att avtal också finns mellan den balansansvarige och nätägaren, samt i förekommande fall mellan nätägare och leveranskoncessionär.

2.2.2¶Olika typer av elkontrakt

Det finns i princip fyra olika kontraktsformer är tillämpbara när det

som gäller elkontrakt. Dessa fyra kontraktsformer beskrivs schematiskt i nedanstående figur.

Avropskraft rörlig Fasta volymer

volym

Fast pris 1 2

Spotmarknadspris 3 4

I stort sett samtliga kontrakt mellan konsumenter och elleverantörer och mellan kraftföretag och återdistributörer är i dag utformade som

kontraktstyp

Kontraktstyp 1 energileveranskontrakt innebär att kunden betalar

abonnemangsavgift rätt att ta ut en viss effekt. Kunden får en som ger

46 Bakgrund

också betala för den energi som tas ut i uttagspunkten. Denna energimängd mäts upp. Variationer i kundens uttag hanteras av den producent inom vars leveransområde kunden befinner sig. Ett leveransområde definieras i princip av kraftföretagens regionnät. Prisnivån bestäms normalt för ett år i taget, men det förekommer också längre avtalsperioder. Priset är normalt olika för olika tider dygnet och året

Denna kontraktstyp passade bra den gamla elmarknaden men har sina begränsningar en elmarknad med konkurrens, där köparen i princip är fri att köpa delleveranser från andra leverantörer eller vidaresälja elkraften.

En elkonsument kan endast ha ett energileveransavtal för en uttagspunkt.

Kontraktstyp 2 fastkraftkontrakt användes tidigare nästan enbart när de större kraftföretagen utbytte elkraft sinsemellan. Dessa kontrakt är omsättningsbara eftersom de inte är knutna till någon bestämd uttagseller inmatningspunkt på nätet. Kontrakten är exakt definierade vad

energiinnehåll och priset bestäms vid avslut. Avveckling avser av kontraktet baseras således inte mätvärden eftersom volymema är angivna i kontraktet.

En elkonsument kan ha obegränsat antal fastkraftavtal. Om kunden inte har eget balansansvar måste dock den balansansvariga leverantören godkänna fastkraftavtalen. Orsaken är att dessa avtal kommer att återfinnas den balansansvariges konto i den centrala avräkningen.

Kontraktstyp 3 servicekraftkontrakt användes inte på den gamla elmarknaden men kan få stor betydelse på den nya elmarknaden. Detta kontrakt tecknar kunden med den balansansvarige leverantören. I detta kontrakt är priset kopplat till aktuellt spotpris. De faktiska volymema baseras på uppmätt förbrukning i kundens uttagspunkt.

Följden denna kontraktstyp är att leverantören inte tar någon

av prisrisk leverantören får alltid betalt till aktuellt marknadspris.

- Elkonsumenten kan således, utan någon risk för den balansansvarige leverantören, tillåtas bygga upp en elkraftporzfölj med fastkraftkontrakt.

Genom att teckna ett servicekraftkontrakt kan en elkonsument köpa elkraft till spotpris utan att själv vara aktör på börsen. Elkonsumenten kan också utnyttja kontrakt med finansiell avveckling för sin riskhantering t.ex. terminer och optioner.

Kontraktstyp 4 kan vara aktuellt att använda om prissäkring med kontrakt som avvecklas finansiellt blir vanligt den nya elmarknaden.

Bakgrund 47

2.3¶Elbörser

Tidigare förekom i Sverige ett omfattande samarbete mellan elproducenterna för att optimera elproduktionen. Under senare år har samarbetet begränsats till att enbart omfatta utbyte av tillfällig elkraft till marknadspris, inom ramen för den s.k. Nya Produktionsoptimeringen NPO. En starkt bidragande orsak till denna utveckling är att Konkurrensverket vid flera tillfällen förklarat att organiserat produktionssamarbete inte är förenligt med en fri elmarknad.

l Svenska kraftnäts utredning, Handelsplats för el, anges att någon form av organiserad handel med tillfällig elkraft är ett nödvändigt inslag på en fri elmarknad. Utredningen pekar att det finns många olika sätt att organisera handeln på, men att en sådan handel av praktiska orsaker bör ske i börslika former. Utredningen visar vidare att en s.k. elkraftbörs måste utformas så att såväl kraftföretag som återförsäljare, mäklare och kunder ska kunna handla på börsen.

En stor fördel med att organisera handeln med elkraft i börslika former är att avslutspriser offentliggörs, vilket speciellt gynnar mindre aktörer. Andra fördelar är att transaktionskostnadema blir lägre; kunderna behöver inte söka upp många leverantörer och förhandla med dem och leverantörerna behöver inte söka upp olika kunder. En elkraftbörs leder också till lägre administrationskostnader genom att börsen kan rapportera avslutsinformation till den nationella avräkningen.

Ytterligare en fördel med börshandel är att köpare och säljare kan vara anonyma för varandra.

2.3.1 Arbetet för nordisk elbörs

en

I Norge infördes konkurrensutsatt elmarknad 1991. Den nya svenska

en ellagstiftningen har stora likheter med den norska. En bärande princip i båda fallen tar sig uttryck i punkttariffen som infördes i Norge i maj 1992 och i Sverige på stamnätet den 1 januari 1995 och på resterande inhemska nät den 1 januari 1996. Samtidigt som man i Norge införde punkttariffen infördes den s.k. reglemiarknaden, som gjorde det möjligt för norska kunder och återförsäljare att teckna avtal om balanskraft. Dessa två förändringar medförde att aktiviteterna kom igång ordentligt på den norska elmarknaden. Sedan 1971 har de ca 100 kraftproducentema i Norge haft tillgång till en elkraftbörs. I början av 1992 öppnades denna börs för elkonsumenter och elhandlare utan egen

elkraftproduktion.

Även i Finland går utvecklingen mot ökad konkurrens på

en

4 SOU1996:49

48 Bakgrund

elmarknaden. En ny ellagstiftning infördes den l juni 1995 och ett punkttariffsystem togs i bruk den 1 november 1995. Hur frågor som rör systemansvar och tillträde till utlandsförbindelsema skall lösas är ännu inte beslutade.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utformningen av ellagstiftningen och övriga regelverk kommer att vara snarlik i de tre nordiska länderna Norge, Sverige och Finland. I Danmark finns däremot inte några konkreta planer att följa de övriga nordiska ländernas exempel. Inom ramen för den nuvarande danska ellagstiftningen är dock konkurrens i princip möjlig. I praktiken är det ägarstrukturen i elförsörjningen förhindrar en fungerande konkurrens.

som

I dag finns det en mycket klart uttalad politisk vilja att åstadkomma en gemensam nordisk elmarknad. I juni 1995 slöt energiministrama i Sverige, Norge, Finland och Danmark en principöverenskommelse om att arbeta för en integrerad nordisk elmarknad. Arbetet har varit inriktat på att skapa regelverk för handel mellan länderna som gäller för

samma handel inom Norge, Sverige och Finland. Det som krävs är i korthet att utlandsförbindelsema betraktas som vanliga nät, dvs utlandsförbindel-

integreras i de norska, svenska och finska punkttariffema, samt att serna de systemansvariga företagen etablerar en enhetlig syn vissa tekniska och administrativa frågor. Svenska kraftnät och dess norska motsvarighet Statnett har ett nära systemtekniskt samarbete. Svenska kraftnät har för avsikt att gå hälftenägare i den norska kraftbörsen, vilken har

som fungerat som en svensk-norsk elkraftbörs sedan januari 1996.

Även tidigare hade de svenska aktörer möjlighet att handla den norska elkraftbörsen. Betydelsefulla förändringarna som genomfördes inför den svenska omregleringen var att gränstariffen mellan Sverige och Norge togs bort vid börshandel, samt att det har inrättats ett kontor i Stockholm som skall underlätta för svenska börsaktörer. Möjlighet att handla i svensk valuta finns vid handel på dygnsmarknaden. En annan förändring är att tidsgränsen på sex månader fram i tiden, som tidigare

den bortre gränsen för svensk aktör att handla, utökas till att vara var en samma som för en norsk aktör, för närvarande 3 år. Clearing kommer även fortsättningsvis att ske med Statnett Marked som motpart. Svenska och norska aktörer kommer vidare att få lika stort inflytande i t.ex. Marknadsrådet, spelar en stor roll i börsens utveckling, prissättning

som o.s.v.

2.3.2 Den norsk-svenska elbörsen

På börsen handlas timkontrakt och veckokontrakt. Timkontrakten avser fysisk leverans av elkraft medan veckokontrakten avvecklas finansiellt.

Timkontrakten handlas på spotbörsen, den s.k. dygnsmarknaden. Dygnsmarknaden omsatte mellan 10 och 20 % av den totala elkraftförsäljningen i Norge. Köp- eller säljbud kan anmälas genom att buden faxas eller, för de kunder som är anslutna via terminal, genom att buden skickas via datorkommunikation.

Buden består i att köparen anger hur mycket de vill köpa under varje timme och vad de är beredda att betala för elkraften. Säljare lämnar motsvarande säljbud. Många aktörer anmäler både köp- och säljbud i form av pris/volym kurvor se figur.

-

Senast klockan 12.00 skall buden för hela nästkommande dygn vara inlämnade. Efter klockan 12.00 betraktas buden som bindande offerter. Buden skall innehålla pris och kvantiteter för dygnets 24 timmar. Ibland måste också budgivama redovisa i vilken del av systemet elkraften ska köpas eller säljas, s.k. anmälningsområde. Detta krävs när det befaras uppkomma nätbegränsningar, s.k. flaskhalsar. Sverige är ett anmälningsområde.

Större aktörer lämnar bud varje dag, medan mindre aktörer oña lämnar bud för en vecka i taget. På detta sätt är det möjligt för små aktörer, inte vill lägga ner så mycket tid på elkraftinköp, att

som

utnyttja börsen.

Utifrån buden beräknas ett pris som ger balans mellan utbud och efterfrågan. Ett pris beräknas för varje timme och, vid behov, för varje anmälningsområde. Senast klockan 16.00 dagen före leveransdagen informeras budgivama om prisnivån och vad buden resulterat i för affärer.

Figur 2.3 Prisbildningen på dygnsmarknaden

Pris kr/MWh Prisbildning på spotmarknaden

säljbud i stigande prisordning

Marknadspris

i avtagande

Ar

kvantitet, MW

50 Bakgrund

Genom att affärerna bestäms genom ett auktionsförfarande, baserat i förväg inlämnade bud, har inte budgivama full kontroll hur mycket

kommer att köpas eller säljas. Eftersom alla utbyten sker till som marknadspriset jämviktspriset kan emellertid en kund, som är beroende av att få leverans från dygnsmarknaden, lägga ett mycket högt bud. På motsvarande sätt kan en leverantör som måste sälja lägga ett mycket lågt bud.

Veckokontrakt handlas på den s.k. veckomarknaden. Det finns i dag tre typer av Veckokontrakt, grundkraftkontrakt, dagkraftkontrakt och nattkraftkontrakt. Handeln i nattkraftkontrakt är liten.

Figur 2.4 Dagkraft- och grundkraftkontrakt på veckomarknaden

MW

DAGKRAFT

GRUND-

KRAFT

mån tis tors fred lörd

ons

Kontrakt för grundkraft jämn effekt under alla veckans 168

avser en timmar. Kontrakt för dagkraft avser jämn effekt för tiden mellan 07.00 och 22.00, måndag till fredag. Genom att kombinera dessa två kontraktstyper kan kunderna efterlikna sina egna behov.

I dagsläget finns det prisnoteringar på kontrakt med leverans upp till två år i framtiden.

Priset på Veckokontrakt bestäms på motsvarande sätt som dygnsmarknaden, dvs genom en sluten budgivning. Sedan l april 1995 pågår dock även telefonbaserad kontinuerlig handel. Dessa försök har fallit så väl ut att Statnett Marked överväger att införskaffa ett mer flexibelt handelssystem, s.k. elektronisk transaktionsbörs se nedan.

en

Till skillnad från kontrakt som handlas dygnsmarknaden leder inte veckokontrakten till fysisk leverans och kontrakten avräknas inte i den nationella avräkningen. I stället sker en finansiell avveckling av kontrakten.

Bakgrund 51

2.3.3 Elektronisk transaktionsbörs

På den norska-svenska elkraftbörsen sker avsluten på dygnsmarknaden genom en form av daglig auktion. För att kunna erbjuda börsaktörerna kontinuerlig handel undersöker Svenska kraftnät och Statnett möjligheterna att byta till ett modernare handelssystem. Det handelssystem man är intresserad av är ett s.k. elektroniskt transaktionssystem. Ett sådant handelssystem är under utveckling i samarbete mellan Statnett, Svenska kraftnät och OM i Stockholm. Vissa intressenter, speciellt svenska kraftföretag anser att kontinuerlig handel, där avslut kan ske hela tiden, är att föredra framför en daglig auktion. Preliminärt har Svenska kraftnät och Statnett angett att kontinuerlig handel för kontrakt som leder till fysisk leverans kan införas 1997.

En anledning till att man väntar till 1997 är att Statnett utnyttjar spotmarknaden dygnsmarknaden för att hantera flaskhalsar det norska nätet. Under 1996 kommer också flaskhalsar de förbindelser som kan uppstå mellan Sverige och Norge att hanteras med hjälp av spotmarknaden. Om kontinuerlig handel utan begränsning införs för spothandel måste stamnätsföretagen skaffa sig andra instrument att hantera situationer då näten riskerar att bli överbelastade. En möjlighet är att en kontinuerlig handel införs men begränsas vid kapacitetsbrist i nätet.

Till skillnad från en auktionsbörs är alla bud till en elektronisk transaktionsbörs offentliga, vad gäller pris och kvantitet. Aktörerna är dock anonyma för varandra, men givetvis inte för börsen. Säljare av ett kontrakt anmäler budet till börsen. På motsvarande sätt anmäler köpare köpbud till börsen. Säljbud och köpbud placeras omedelbart i den elektroniska orderboken som är tillgänglig för alla som är aktörer börsen. Så snart ett köpbud och ett Säljbud kan matchas ihop sker avslut. Parterna informeras automatiskt om sina affärer.

En fördel med den elektroniska transaktionsbörsen jämfört med en auktionsbörs är att den medger stor flexibilitet för aktörerna. Börsen passar både för aktörer som enbart handlar under normal kontorstid, som för aktörer med dygnet runtbevakning.

Praktiska drifthänsyn kommer att sätta en gräns för hur nära drifttimmen leveranstimmen affärer kan ske. Svenska kraftnät har preliminärt angett att två timmar kan vara en rimlig gräns. Det finns svenska aktörer som menar att 1 timme normalt bör räcka till.

52 Bakgrund

2.4¶Behov av och

regelverk tillsyn enligt

tidigare utredningar

I detta avsnitt redovisas vad de olika elbörsutredningar som föregått denna utredning har kommit fram till när det gäller behovet av regelverk och tillsyn för en elbörs. Vi tar här endast upp vad som sagts avseende statliga regler. Utöver eventuella krav som ställs av staten har börsen sitt eget kompletterande regelverk.

2.4.1 Svenska kraftnäts för

utredning Handelsplats

I Svenska kraftnäts utredning Handelsplats för från 1993 finns ett avsnitt behandlar behovet av regelverk och tillsyn över en elbörs.

som Svenska kraftnät tar egentligen inte ställning till om det finns behov av ett speciellt regelverk för elbörser utan hänvisar till en rapport Svenska kraftnät beställt av juristfirman FöretagsJuridik Nord.

Författaren till denna bilaga anser att traditionella elkraftkontrakt uppvisar få likheter med den typ av finansiella instrument som förekommer på värdepappersmarknaden. En slutsats är att det skulle vara olämpligt att tillämpa värdepappersmarknadslagstiftningen handel i traditionella elkontrakt.

FöretagsJuridik Nord anvisar några olika modeller för reglering av en börs och indentifierar, med viss förebild från värdepappersmarknaden, områden vilka bedöms erfordra reglering. Riskerna för prismanipulationer och övrig oönskad prispåverkan diskuteras. Vidare diskuteras principen god genomlysning varvid det konstateras att elmarknaden

om kan behöva ökad spridning av information jämfört med situationen 1993.

Vad avser övervakning och tillsyn anser FöretagsJuridik Nord att tillsyn och övervakning av en elkraftbörs kan och bör inrättas på olika nivåer. Om aktiebolagsformen används för inrättandet av en svensk elbörs ansvarar styrelsen för att handeln bedrivs i ändamålsenliga former. I den mån det anses som lämpligt kan vidare en särskild inrättad nämnd eller annat partssammansatt användas för tillsyn och

organ övervakningsuppgifter.

Därutöver anser Företagsjuridik Nord att inrättandet av ett tillsynsorgan eller en tillsynsmyndighet är önskvärt. Tillsyn i denna del bör baseras på lag.

Bakgrund 53

2.4.2 elbörs Svenska

Utredning om gemensam -

kraftnät och Statnett, 1995

mars

I utredningen konstateras att aktörerna måste ha förtroende för elbörsen om någon handel skall ske över börsen. En elbörs med tillhörande clearingfunktionen måste ha ett regelverk som är förankrat i ländernas energilagstiftning, m.m.

Om det inte stiftas speciella lagar som reglerar elbörsverksamheten, måste den allmänna energilagstiftningen med tillhörande föreskrifter tillämpas. Utredningen bedömer också att det kan bli aktuellt att inrätta särskilda kontrollorgan för elbörsen.

Svenska kraftnät och Statnett konstaterar att spotmarknaden är en kortsiktig marknad för fysisk elhandel och att denna handel kommer att påverka de fysiska förhållandena för produktion och förbrukning. Enligt utredningen betyder detta att den systemansvarige driftskoordinatom måste sätta villkoren för driften och hänsyn börs tas till detta när reglerna för spothandel bestäms.

Utredningen vidare att prissäkringsmarknaden är den marknad

anser med den största potentiella förlustrisken. Denna marknad kan dessutom verka något komplicerad för vissa aktörer. Det anses därför vara av stor vikt att avtal och regelverk för denna marknad är solida.

När det gäller regler för utländska aktörer som önskar agera på börsen Svenska kraftnät och Statnett att dessa regler bör så långt

anser det är möjligt vara lika dem som gäller för aktörer inom den gemensam-

marknaden. Man konstaterar dock att handel med länder utanför den ma

marknaden kan komma att regleras genom koncessionsgemensamma villkor utan att närmare formerna för detta.

ange

2.4.3 En nordisk elbörs 1996

Nordel, 1995

- april

Utredningen avser med en elbörs främst en plats för kortsiktiga kraftutbyten leder till fysiska leveranser, spothandel. Börsen skall

som

neutral och garantera aktörerna opartisk handel och anonymitet. vara en Utredningen ställer inga krav på speciella statliga regler för elbörser.

Utredningen konstaterar att det i Norge krävs koncession för att organisera handelsplats för fysisk spothandel, men att motsvarande

en krav inte finns i förslagen till ny finsk eller svensk ellagstiftning.

Man konstaterar också att reglerna för utrikeshandel är olika i de nordiska länderna. I Norge krävs koncession för såväl kortsiktig som långsiktig elhandel med utlandet och endast Statnett har meddelats

54 Bakgrund

koncession for handel kontrakt på upp till 6 månader. I Sverige och i Finland finns inga sådana restriktioner i den föreslagna ellagstift-

ningen.

Utredningen anser det heller inte som självklart att handel på en gemensam nordisk elkraftbörs skall betraktas som "utrikeshandel". Orsaken skulle enligt utredningen vara att handeln äger rum på en gemensam marknadsplats "det nordiska stamnätet" och elbörsens clearinginstans är motpart i alla affärer, medan de bakomliggande parterna i handeln är anonyma.

3¶Nuvarande for

regelverk värdepappersmarknaden i Sverige samt regel-

verken i Norge

I detta kapitel kommer allmän beskrivning att ges av de viktigaste

en regerverk för den finansiella marknaden i Sverige. Kapitlet kommer särskilt att belysa den gällande finansiella lagstiftningens effekter elhandeln. Kapitlet avslutas med en översiktlig genomgång av Norges ellag och finansiella regelverk.

3.1¶Bakgrund

Den svenska värdepappersmarknaden har under de senaste femton åren genomgått genomgripande förändringar. En kraftig ökning av omsättningen aktie- och penningmarknadema och uppkomsten av nya marknader för derivat olika slag samt utvecklingen av nya finansiella

av instrument samt ökad internationalisering har kännetecknat ut-

en vecklingen.

Under perioden 1980 1995 har årsomsättningen för aktier

fondbörsen ökat från 8 miljarder kronor år 1980 till 665 miljarder

ca kronor år 1995. År 1990 infördes Stockholm Automated Exchange SAX vid Stockholms fondbörs, vilket medfört att börsombud numera kan delta i handeln från vilken plats de vill. En särskild marknad för mindre och medelstora företag, den s.k. OTC-listan, tillkom år 1982. Vissa företag, varken kan noteras vid fondbörsen eller OTC-listan,

som kan sedan 1988 noteras på den s.k. O-listan. Handeln med dessa aktier sker också genom SAX.

Vid dåvarande Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB OM Stockholm AB OM inleddes handel med aktie-

- numera optioner i juni 1985. Numera sker handel med både optioner och terminskontrakt avseende aktier samt med räntebärande värdepapper och aktieindex.

Genom bankernas emissioner bankcertifikat och Riksgäldskonto-

av rets introduktion statsskuldväxlar och riksobligationer i början av

av

1980-talet växte fristående marknad för handel med räntebärande

en ny papper, den s.k. penningmarknaden, fram. Den resurskrävande och riskabla manuella hanteringen av värdepapper i fysisk form har i allt högre omfattning ersatts av datoriserade system för elektronisk papperslös handel. Ett motsvarande system för handel med obligationer

en särskild obligationsbörs SOX påbörjades vid Stockholms Fondbörs i slutet av år 1991.

Huvuddelen av alla fondpapper handlas på den svenska

som

värdepappersmarknaden är dematerialiserade i Värdepapperscentralens

VP-system som är ett kontobaserat värdepapperssystem. Systemet tillämpas sedan början av år 1991 fullt ut på aktier, obligationer

m.m.

som är registrerade i Värdepapperscentralen VPC AB. Dessa värde-

papper är registrerade på ett s.k. VP-konto hos VPC.

Genom det satellitbaserade informationssystemet Stockholm Information Exchange SIX kan anslutna användare få minutaktuell information från börser och även från vissa nyhetsbyråer.

År 1987 tillsattes värdepappersmarknadskommittén för göra

att en

översyn av lagstiftningen på värdepappersmarknaden. Enligt direktiven

Fi 1987: 1 1 och Fi 1988:27 skulle kommittén bl.a. överväga frågor

som rörde tillsynen över värdepappersmarknaden, regler för fondbörsverksamhet, optionsmarknadens verksamhet, fondkommissionäremas verksamhet och insiderhandel. De viktigaste utredningsuppgiftema angavs vara fondbörsens ställning och organisation, optionsmarknadens organisation, nonnbildning och kontroll, reglerna för börsverksamhet, fondkommissionäremas verksamhet, insiderhandel, fristående optionsrätter och vissa aktiebolagsrättsliga frågor.

Kommittén lämnade i oktober 1989 betänkandet "Värdepappersmarknaden i framtiden" SOU 1989:72. Kommitténs förslag till insiderlagstiftning togs upp i proposition 1990/91:42 om insiderhandel vilken antogs av riksdagen. Insiderlagen 1990: 1342 trädde i kraft den 1 februari 1991. Kommitténs förslag rörande handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument och om fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappersmarknaden behandlades i proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden. Riksdagen beslutade i anledning av propositionen två lagar: lag

om nya 1991 :980 om handel med finansiella instrument och lag 1991 :98 1 om värdepappersrörelse, vilka båda trädde i kraft den 1 augusti 1991. De

återstående delarna av värdepappersmarknadskommitténs betänkande togs upp i proposition 1991/92:l13 om ny börslagstiftning m.m. Riksdagen antog lag 1992:543 om börs- och clearingverksamhet vilken

trädde i kraft den 1 januari 1993.

Ovan nämnda lagar kompletteras av förordningar och föreskrifter.

Med stöd bemyndigande i lag har regeringen i relativt stor omfatt-

av ning på detta område gett Finansinspektionen FI i uppdrag att meddela föreskrifter. Finansinspektionens föreskrifter finns i Finansinspektionens

Författningssamling FFFS som även innehåller inspektionens allmänna råd till aktörer m.fl. värdepappersmarknaden.

3.2¶Lag 1991:980 om handel med

finansiella instrument LHF

Genom lagen handel med finansiella instrument upphävdes lagen

om 1979:750 rätt att förfoga över tillhöriga fondpapper. Den

om annan

handelslagen innehåller huvudsakligen näringsrättsliga regler som nya riktar sig till samtliga aktörer på värdepappersmarknaden. Dessa står under Finansinspektionens tillsyn. Verksamheten på värdepappersmarknaden skall ske i enlighet med den grundläggande principen om att handeln skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappers-

marknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen

äventyras. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet att upprätta prospekt vid emission fondpapper och vid erbjudanden om

av köp eller försäljning finansiella instrument. Det föreskrivs också

av skyldighet anmäla och offentliggöra vissa förvärv och överlåtelser av

att aktier.

Den grundläggande principen är att handel med finansiella instrument skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Bestämmelsen utgör måttstock för utformningen av de finansiella

en instrument får förekomma marknaden och en grund för

som Finansinspektionens verksamhet. Avsikten är att öka skyddet för investerare i värdepapper och att möjliggöra för Finansinspektionen att

ingripa då handel sker i strid med god sed på värdepappersmarknaden.

De znition " znansiellt instrument" och fond Papper"

av

I lagen handel med finansiella instrument definieras begreppen

om "finansiellt instrument" och "fondpapper". Med "fondpapper" bl.a.

avses aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter är utgivna för allmän omsättning. Under begreppet fond-

som

faller främst aktier och andra börsnoterade värdepapper. papper Begreppet "finansiellt instrument" är vidare till sin omfattning. Med

detta begrepp "fondpapper och rättighet eller förpliktelse

avses annan

avsedd för handel på värdepappersmarknaden". Det förutom

avser fondpapper i praktiken huvudsakligen s.k. derivat, främst optioner och terminer av olika slag som är avsedda för handel värdepappersmarknaden.

Avtal avräkning

om Vid handel på de finansiella marknaderna är det inte ovanligt att avtal träffas mellan parterna två eller flera om avräkning s.k. nettning

av

ömsesidiga förpliktelser att leverera och att betala. Avräkningen kan närmast beskrivas som ett kvittningsförfarande utöver betalningsför-

som pliktelser även omfattar skyldighet att leverera finansiella instrument eller valuta. Syftet med avräkningen är att den faktiska utväxlingen

av finansiella instrument, valuta och betalningar avsevärt kan minskas vilket bl.a. reducerar storleken på betalningsöverföringama och minskar exponeringen mot andra parter.

Tillsyn m. m.

Finansinspektionen har att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Inspektionen får förelägga den deltar i eller medverkar vid

som handel med finansiella instrument att upphöra med detta om handeln strider mot den grundläggande principen sundhetskrav eller mot

om förfogandereglema. Ett föreläggande får förenas med vite.

3.3¶Lag 1991:981 om värdepappersrörelse

LVR

Genom lagen om värdepappersrörelse upphävdes fondkommissionslagen 1979:748 och lagen 1985:571 om värdepappersmarknaden. Lagen om värdepappersrörelse föreskriver tillståndsplikt för den som yrkesmässigt tillhandahåller vissa tjänster på värdepappersmarknaden. De tillståndspliktiga tjänsterna är kommissionshandel, viss fönnedlingsverksamhet, förvaltning av annans finansiella instrument, handel samt garanti-

egen givning och medverkan vid emissioner. Lagen innehåller krav på att den som tillhandahåller dessa tjänster skall göra det så att rörelsen kan

anses sund. Endast svenska aktiebolag och banker samt vissa utländska företag kan få tillstånd att driva värdepappersrörelse. Begränsningar och tillståndsplikt gäller för värdepappersbolags och utländska värdepappers-

Värdepappersmarknadslagstüiningen 59

företags rätt att driva verksamhet, ge kredit samt att förvärva annan egendom. Det ställs vidare krav på att bolagen skall ha en viss kapitaltäckning. Företag driver värdepappersrörelse står under som Finansinspektionens tillsyn och är skyldiga att fortlöpande lämna upplysningar dit.

3.3.1¶Tillståndspliktiga tjänster

Lagen är tillämplig all värdepappersrörelse utom sådan som bedrivs Sveriges riksbank och sådan förvaltning av finansiella instrument av är reglerad i lag. Från kravet på tillstånd görs i 1 kap. 3 a § som annan undantag dels för auktoriserade börser och marknadsplatser, dels för vissa bank- och kreditmarknadsföretag med säte i andra EES-länder. Värdepappersrörelse får huvudregel endast drivas efter tillstånd av som Finansinspektionen. Tillståndet kan avse en eller flera av följande tjänster: handel med finansiellt instrument för annans räkning i eget namn, förmedling kontakt mellan köpare och säljare av finansiella av instrument eller andra fall medverkan vid transaktioner avseende av sådana instrument, handel med finansiella instrument för egen räkning, förvaltning någon annans finansiella instrument, av garantigivning eller medverkan vid emissioner av fondpapper annan eller erbjudanden köp eller försäljning finansiella instrument som om av är riktade till en öppen krets. Nedan kortfattad presentation de olika tillståndspliktiga ges en av tjänsterna.

Kommissionshandel

Handel med finansiella instrument för annans räkning men i eget namn är detsamma kommissionshandel. En huvudman kommittenten ger som ett avtal kommissionsavtal mellanman kommissionären i genom en uppdrag att köpa eller sälja finansiella instrument honom men i eget Kommissionären behöver inte namnet sin huvudman. namn. uppge Han behöver inte upplysa om att han handlar på uppdrag någon ens Äganderätten till det han köper och rätten till den betalning han annan. får då han säljer övergår genast till huvudmannen. Denna typ verksamhet har sedan länge bedrivits fondkommisav av sionsbolagen. De på uppdrag försäkringsbolag och företag agerar av

men åtar sig även uppdrag direkt från privatpersoner.

F örmedl in gsverksamhet

Med förrnedlingsverksamhet avses främst olika typer av mäklarverksamhet. En mäklare, eller förmedlare, är en kontaktlänk mellan två parter som vill göra en affär. Karaktäristiskt för en mäklare är att han själv inte disponerar över de finansiella instrument han förmedlar och han utsätter sig därför inte för någon kurs- eller prisrisk i sin förmedlingsverksamhet.

Egen handel

Egen handel är handel med finansiella instrument som bedrivs yrkesmässigt och där det primära syftet är att tillhandahålla tjänst åt andra

en aktörer på marknaden t.ex. som marknadsgarant. Det är alltså själva handeln, dvs. köp och försäljning olika finansiella instrument,

av som skall vara huvudmomentet i företagets affärsidé. Inkomstema i rörelsen kommer från skillnaden mellan köp- och säljkurser och inte från värdetillväxten i de finansiella instrumenten. I begreppet ligger också att hålla ett lager som service kunderna. Enligt förarbetena skall förvärv som utgör ett led i ett industriföretags normala kapitalförvaltning inte anses falla under begreppet egenhandel eftersom det inte är naturligt att säga att det ingår i företagets affärsidé att utföra tjänster andra aktörer marknaden. Detta gäller även verksamheten drivs i ett

om särskilt bolag som endast ägnar sig kapitalförvaltning. Med tillståndspliktig egenhandel avses således endast sådan handel som bedrivs yrkesmässigt och där det primära syftet är att utföra tjänster andra aktörer på marknaden.

En kategori företag som detta sätt ägnar sig åt egenhandel är marknadsgaranterna. Enligt avtal med en marknadsplats eller emittent åtar sig marknadsgaranten att fortlöpande ställa köp- och säljkurser på vissa finansiella instrument. På detta sätt kan säljare och köpare de

av aktuella värdepapperen vara säkra på att alltid kunna avyttra respektive förvärva dessa. Det finns ofta flera konkurrerande marknadsgaranter. Härigenom ökar marknadens likviditet och skillnaderna mellan köp- och säljkurser minskar.

Värdepappersmarknadslagstwningen 61

Förvaltning av någon annans finansiella instrument

Tillståndsplikten träffar också verksamhet som består i att mot betalning förvalta någon annans finansiella instrument, även kallat portföljförvaltning. Denna verksamhet bedrivs i dag av fondkommissionärer, banker och finansbolag även fristående förvaltare. Att ge råd om

men av förvaltning till den som ber om sådana i enskilda affärer utgör enligt förarbetena inte tillståndspliktig verksamhet.

Medverkan vid emissioner och erbjudanden köp och försäljning

om av finansiella instrument

Den tillståndspliktiga verksamheten kan bestå i att garantera att en emission kommer att fulltecknas eller i att utforma villkor eller liknande vid emissionen liksom att ta hand den praktiska hanteringen. En

om förutsättning är att emissionen eller erbjudandet riktar sig till en öppen krets.

Yrkesmässighet m. m.

Värdepappersrörelse omfattar någon av de ovannämnda tjänsterna

som får alltså endast bedrivas efter tillstånd från Finansinspektionen. Särskilt tillstånd fordras för och de olika typerna av verksamhet.

var en av

Med "värdepappersrörelse" avses verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla någon av de uppräknade tjänsterna. För att verksamheten tillståndspliktig enligt värdepapperslagen krävs

skall vara att förvaltningen sker yrkesmässigt och riktar sig direkt till allmänheten. Beträffande begreppet "yrkesmässig" anförde departementschefen att detta medför krav på att det skall vara fråga om mer än enstaka uppdrag

att även marknadsföringen av tjänsten skall tillmätas betydelse. Ett men företag i annonsering erbjuder värdepapperstjänster skall omfattas

som

lagen, även marknadsföringen endast resulterar i ett fåtal av om uppdrag.

Det allmänna sundhetskravet och rörelseregler

Värdepappersrörelse skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och att enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund. Regeln innebär bl.a. att prövning skall ske av företagets organisation,

verksamhet enligt bolagsordningen och inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad samt att dess verkställande ledning och större ägare skall uppfylla sådana kunskapskrav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att det på ett långsiktigt och stabilt sätt skall kunna driva en sund värdepappersrörelse. Det påpekas särskilt i förarbetena att begreppet "sund värdepappersrörelse" inte är statiskt, utan varierar beroende på utvecklingen av värdepappersmarknaden. Dess närmare innehåll bör fastställas med ledning av Finansinspektionens allmänna råd och praxis samt de rekommendationer som utges Svenska

av a Fondhandlareföreningen, Aktiemarknadsnämnden, Näringslivets Börskommitté och liknande organisationer.

Tredje kapitlet i lagen om värdepappersrörelse upptar begränsningar i värdepappersbolags och utländska värdepappersföretags rätt att förvärva egendom, driva sidoverksamhet och att kredit. Vidare

ge lämnas föreskrifter om förfarandet med redovisningsmedel, skyldighet att följa börsers och auktoriserade marknadsplatsers beslut om handelsstopp samt skyldighet att upprätta avräkningsnotor.

3.3.2¶Tillståndsprövning och tillsyn

Endast svenska aktiebolag, bankinstitut och utländska företag kan få tillstånd att driva värdepappersrörelse. Svenska aktiebolag som erhållit sådant tillstånd kallas värdepappersbolag.

Vad avser svenska aktiebolag krävs att företagets bolagsordning inte strider mot lagen om värdepappersrörelse eller annan författning, att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på

en sund värdepappersrörelse samt att bolaget i övrigt uppfyller villkoren enligt lagen. Vidare krävs att Finansinspektionen godkänner bolagsordningen, samt att bolaget har en verkställande direktör och en styrelse med minst fem ledamöter. Värdepappersbolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort. Finansinspektionen har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek. Kravet aktiekapitalets storlek har ändras från och med den 1 januari 1996 då en anpassning skett till EG:s regler enligt direktivet om kapitalkrav. Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst 730 000 ecu för bolag som driver egenhandel eller vid emissionsmedverkan. Motsvarande krav för mäklare och kommissionärer är minst 125 000 ecu och minst 50 000 ecu för bolag som förmedlar andelar i värdepappersfonder. Slutligen krävs även att bolaget har ett aktiekapital som med hänsyn till verksam-

Värdepappersmarknadslagstütningen 63

hetens art och omfattning är tillräckligt stort.

Bankinstitut får meddelas tillstånd att driva värdepappersrörelse om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse.

För utländska företag gäller att dessa får driva värdepappersrörelse från självständig filial i Sverige om företaget står under tillsyn av en

en myndighet eller annat behörigt organ i sitt hemland och att verksamheten i Sverige kan antas komma att uppfylla kraven en sund värdepappersrörelse.

Värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag får endast förvärva sådan egendom behövs i rörelsen. Finansinspektionens

som tillstånd erfordras vid förvärv av aktier eller andelar i företag om förvärvet ingår ett led i organisationen av företagets verksamhet.

som Deras rätt att förvärva finansiella instrument är begränsad till vissa risknivåer, vilka fastställs Finansinspektionen. Krav ställs även på

av

värdepappersbolagens kapitaltäckning.

Värdepappersinstitut står under Finansinspektionens tillsyn. Finansinspektionen skall genom sin tillsyn se till att en sund utveckling av

värdepappersmarknaden främjas. Värdepappersinstituten är skyldiga att

lämna inspektionen de upplysningar som behövs. Inspektionen har även rätt att förordna revisor, sammankalla styrelsen och i vissa fall sammankalla extra bolagsstämma i värdepappersbolag och svenska bankinsti-

en tut. Finansinspektionen kan även förelägga värdepappersinstitut att upphöra med handel på vissa marknader. I vissa fall kan inspektionen återkalla ett meddelat tillstånd eller meddela en varning.

3.4 1992:543 om börs- och

Lag clearing-

verksamhet LBC

Lagen börs- och clearingverksamhet trädde i kraft den l januari

om 1993. Genom lagen upphörde börsmonopolet för Stockholms fondbörs.

Börs- och clearinglagen erbjuder etableringsfrihet och möjlighet till

frivillig auktorisation av företag som driver verksamhet som syftar till att åstadkomma handel med finansiella instrument. Clearingverksamheten har varit föremål för översyn prop 1995/96:50 med lagändringar

följd. Dessa träder i kraft den 1 april 1996. som

Grundtanken med lagen är att stimulera nyetableringar och därmed främja ökad konkurrens på börsområdet. Incitament för den som

en

att bedriva börsverksamhet bör att skaffa sig auktorisation avser vara och därmed få värdefull kvalitetsstämpel på verksamheten.

en

5 SOUl996:49

64 Värdepappersmarknadslagstwningen

Lagen om börs- och clearingverksamhet erbjuder två former av auktorisation för företag som organiserar handel med finansiella instrument, nämligen börs och auktoriserad marknadsplats. Börsen är den som underställs de strängaste kraven.

Handeln värdepappersmarknaden förutsätter rutiner och system både för uträkning av parternas förpliktelser och för betalning och leverans. Dessa funktioner har sammanfattats i begreppet clearing.

Genom börs- och clearinglagen ändrades reglerna för clearingverksamhet avseende optioner och terminer. Vissa grundläggande krav har införts när det gäller t.ex. kvalitet, sundhet och finansiell styrka. Även för medlemmarna i clearingorganisation uppställs krav

en kapitalstyrka och lämplighet.

3.4.1 Börs

Företag driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden

som handel med finansiella instrument mellan till verksamheten anslutna medlemmar och uppfyller vissa kvalitetskrav skall kunna få

som auktorisation som börs. Något auktorisationstvång föreligger inte.

För att få auktorisation som börs skall företagets verksamhet antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitetskrav som kännetecknar en sund handel med finansiella instrument. Detta innebär bl.a. att det skall finnas ändamålsenliga regler för hur handeln vid en börs skall gå till och att börsen skall ha nödvändiga säkerhets- och kontrollsystem för handeln. För att börsverksamhet skall anses sund skall också

en iakttagas principerna fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning.

om

En auktoriserad börs skall drivas i aktiebolagsfonn eller som ekonomisk förening.

Frågor om auktorisation prövas av Finansinspektionen. Ett utländskt företags filial i Sverige kan efter tillstånd från Finansinspektionen få auktorisation som börs.

Finansiella resurser

Vilka finansiella resurser en börs behöver är avhängigt börsverksamhetens omfattning och de eventuella risker som sammanhänger med denna verksamhet. Av väsentlig betydelse är därvid om börsen, direkt eller indirekt, tar för clearing och avveckling de affärer som

ansvar av utförs vid börsen att gå som motpart eller garant.

genom

Ett företag driver en börs får delta i handeln. Följaktligen

som

Värdepappersmarknadslagstwningen 65

utsätts inte börsforetaget for de risker som hör samman med själva handeln.

En börs ansvarar normalt inte för hantering av betalning eller leverans av värdepapper. Ansvaret för detta ligger på börsmedlemmarna eller clearingorganisationen om en sådan finns. För det fall att ett företag utöver börsverksamhet även bedriver clearingverksamhet ställs andra och i vissa hänseenden strängare krav företaget.

Det kan förekomma andra typer av risker som gör att en börs behöver ett visst reservkapital. Exempelvis kan en börs ådra sig ersättningsskyldighet för olika fel som uppstår i verksamheten. Det kan röra sig om fel som begås av anställda på börsen eller av tekniska fel för vilka börsen inte kan få ersättning av någon utomstående.

Det är viktigt att det företag som erhållit statlig auktorisation har ett tillräckligt stort kapital för att klara av eventuella skadeståndskrav som kan uppkomma i verksamheten. En börs som är aktiebolag skall ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort. För en börs som är en ekonomisk förening skall motsvarande krav avse summan av gjorda medlems- och förlagsinsatser.

Börsmedlemskap

För börs skall fungera väl måste dess medlemmar motsvara högt

att en ställda krav på kompetens och finansiella resurser. Så länge som endast sådana aktörer är anslutna till en börs föreligger goda förutsättningar for att de värdepappersaffärer som görs på en börs kan fullfoljas.

Börsmedlemmar får endast vara Sveriges riksbank och värdepappersinstitut med tillstånd att driva kommissionshandel, förmedlingsverksamhet eller handel för egen räkning. Ett utländskt företag kan också vara medlem under förutsättning att företaget i sitt hemland har rätt att delta i börshandel av liknande slag och som där står under tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ.

Utöver dessa formella krav gäller ett allmänt lämplighetskrav för medlemskap. Börsen är skyldig att göra en självständig prövning av om sökanden är lämplig som medlem. Till börsmedlem får antas endast den som har tillräckliga finansiella resurser. En börsmedlem måste uppfylla de krav på finansiell styrka som är befogade att ställa med hänsyn till hur handeln är organiserad och i vilken omfattning medlemmen avser att delta i handeln. Prövningen skall också avse sökandens allmänna lämplighet. Denna prövning skall ske utifrån objektiva och sakliga grunder.

Om en börsmedlem inte uppfyller förutsättningarna för börsmed-

66 Värdepappersmarknadslagstytningen

lemskap skall börsen utesluta medlemmen. Om de formella förutsättningarna inte längre är för handen skall medlemskapet upphöra. Uteslutning kan komma i fråga om medlemmen inte längre har de nödvändiga finansiella resurserna eller har visat sig olämplig

som medlem.

Börsens verksamhet

En börs får, utöver själva börsverksamheten, endast ägna sig åt sådan verksamhet som har nära samband med denna. Om särskilda skäl finns får Finansinspektionen tillåta en börs att driva även annan verksamhet.

Börs- och clearingverksamhet kan alltså drivas i ett och samma företag. Det föreligger inte något hinder mot att börsen ägnar sig den typ av marknadsinfonnationstjänster som fondbörsen i dag erbjuder allmänheten eller åt utbildningsverksamhet med anknytning till den handel som bedrivs vid börsen.

En börs kan förvärva större eller mindre andelar i andra företag om förvärvet ingår som ett led i organisationen av verksamheten. För detta krävs Finansinspektionens tillstånd.

Notering och handel vid en börs kan avse alla typer av finansiella instrument.

Inregistrering av fondpapper

För att fondpapper, dvs. väsentligen aktier eller obligationer, skall få inregistreras vid en börs skall fondpapperen och utgivaren av dessa uppfylla vissa minimikrav. Utgivaren av inregistrerade fondpapper är skyldig att fortlöpande informera börsen om sin verksamhet och offentliggöra uppgifter om verksamheten. Börsen beslutar efter ansökan av den som har gett ut fondpapperen i frågor om inregistrering. Inregistrering av fondpapper vid en börs får inte ske förrän ett prospekt, en särskild redogörelse över verksamhetens förhållanden, godkänts av börsen och därefter offentliggjorts.

Rapporteringskyldighet

Varje börsmedlem skall till börsen rapportera avslut i vid börsen noterade finansiella instrument som har gjorts utanför börsen för egen eller annans räkning. En börs skall offentliggöra information om köpanbud, säljanbud, betalkurser och omsättning beträffande de

finansiella instrument som noteras vid börsen.

3.4.2¶Auktoriserad marknadsplats

På auktoriserad marknadsplats får finansiella instrument noteras och

en handlas. För att få auktorisation som marknadsplats skall det företag

driver marknadsplatsen, liksom dess verksamhet, uppfylla vissa som grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Bl.a. skall det finnas ändamålsenliga regler för hur handeln på marknadsplatsen skall till samt ett tillfredsställande säkerhets- och kontrollsystem för handeln. Notering och handel med finansiella instrument vid en auktoriserad

av marknadsplats får inte ske förrän marknadsplatsen givit sitt tillstånd till detta.

Utgivaren fondpapper skall fortlöpande informera marknadsplatsen

av

sin verksamhet samt offentliggöra de upplysningar beträffande om verksamheten och de fondpapper betydelse för bedömningen

som är av

kursvärdet. Om det vid en auktoriserad marknadsplats förekommer av handel med fondpapper är inregistrerade vid börs, skall

som en marknadsplatsen till börsen rapportera de avslut som gjorts vid marknadsplatsen eller anmälts dit.

Börs- och clearinglagen uppställer inte något krav medlemskap eller särskilda kvalifikationer för att delta i handeln vid auktoriserad

en marknadsplats. Marknadsplatsen får således själv bestämma vilka förutsättningar skall gälla för att få deltaga i handeln där.

som

Auktorisation meddelas Finansinspektionen. Ett utländskt företags

av filial i Sverige kan efter tillstånd från Finansinspektionen få auktorisation som marknadsplats.

Skillnader mellan auktoriserad marknadsplats och börs

Huvuddelen de grundläggande regler och principer som gäller för en

av börs skall också tillämpas beträffande en auktoriserad marknadsplats. Vissa skillnader finns dock.

Inregistrering fondpapper skall endast kunna ske vid en börs.

av

De till inregistreringssystemet hörande reglerna om börsprospekt gäller inte vid notering fondpapper vid en auktoriserad marknads-

av plats.

För börs krävs att alla deltar i handeln är medlemmar i

en som börsen. Till medlem får antas endast vissa angivna aktörer. För deltagande i handeln vid auktoriserad marknadsplats krävs inte något

en

medlemskap eller särskilda kvalifikationer.

En auktoriserad marknadsplats medges större frihet än börs när det

en gäller kravet för notering av fondpapper och tidpunkten för offentliggörande av uppgifter om handeln.

3.4.3¶Clearingverksamhet

Tillståndsplikt gäller för verksamhet går ut på att yrkesmässigt i

som options- eller terminsavtal träda som part eller på annat sätt garantera att ett avtal fullgörs. Enligt LBC får sådan verksamhet endast drivas

av företag som fått ett sådant tillstånd och clearingorganisationen måste bl.a. ta säkerheter för att reducera sin riskexponering. I Sverige

egen är det för närvarande endast OM som bedriver clearing av optioner och terminer. OM:s clearing kan beskrivas enligt följande. Sedan ett optionseller terminsavtal träffats på OM:s marknadsplats, överlämnas det till clearingen. OM träder därefter som part i avtalet varigenom partsförhållandet mellan den ursprungliga säljaren och köparen bryts. Ansvaret för att avtalet fullföljs övergår därmed OM. När en part önskar utnyttja en option utser OM genom ett slumpmässigt förfarande den motpart som har att fullfölja det han genom avtalet har utfäst sig. För att försäkra sig om att en part kan fullfölja en affär kräver OM säkerhet för gjorda åtaganden. Options- och terminsavtal kan också lämnas till OM:s clearing utan att ha träffats OM:s marknadsplats.

För att få tillstånd att bedriva clearingverksamhet krävs att den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla vissa grundläggande kvalitets- och sundhetskrav. Det skall bl.a. finnas ändamålsenliga regler för hur clearingen skall gå till. Det skall också finnas tillfredsställande säkerhets- och kontrollsystem. Tillstånd får meddelas aktiebolag eller ekonomisk förening.

Frågor om tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ett utländskt företag kan få tillstånd att bedriva clearingverksamhet via en filial i Sverige.

Finansiella resurser

Vid clearing av optioner och terminer åligger det clearingorganisationen att till att det ställs betryggande säkerheter för gjorda åtaganden och

se att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. För att begränsa riskerna krävs att deltagarna har väl fungerande riskhanteringssystem. Dessa system skall förebygga och begränsa att kredit- och

likviditetsrisker uppstår samt förhindra störningar i data- och kommunikationssystemen skulle hota det finansiella systemets stabilitet. som Ett aktiebolag driver tillståndspliktig clearingverksamhet skall som ha aktiekapital är tillräckligt stort med hänsyn till verksamhetens ett som och omfattning. För ekonomisk förening gäller motsvarande krav art en vilket innebär gjorda medlems- och förlagsinsatser skall att summan av motsvara de uppställda kraven.

En clearingorganisation skall ha kapital, garanti, försäkring eller

liknande kunderna ett tillfredsställande skydd mot förluster som som ger kan drabba dem till följd av clearingen.

En clearingorganisation får, utöver clearingverksamhet i företaget,

endast driva sådan verksamhet har nära samband med den. som

Clearingmedlemskap

Medlemskap i clearingorganisation får endast beviljas den som har en betryggande kapitalstyrka och i övrigt bedöms vara lämplig att en som delta i clearingen. Om clearingmedlem inte längre uppfyller kraven en skall clearingorganisationen besluta att medlemskapet skall upphöra.

3.4.4 Tillsyn m.m.

Börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer står under tillsyn Finansinspektionen. De skall lämna inspektionen de av

upplysningar sin verksamhet inspektionen begär.

om som Finansinspektionen får beträffande börs, auktoriserad marknadsen plats eller clearingorganisation förbjuda att ett beslut verkställs. Har redan beslutet verkställts, får inspektionen förelägga företaget att göra rättelse, om detta är möjligt. Finansinspektionen kan återkalla auktorisationen som börs eller auktoriserad marknadsplats eller tillståndet att driva clearingverksamhet. Beträffande clearingorganisation kan återkallelsen förenas med förbud en fortsätta verksamheten. I stället för återkallelse av auktorisationen att eller tillståndet kan Finansinspektionen meddela varning. Vid beslut återkallelse ett tillstånd att bedriva clearingom av verksamhet får Finansinspektionen besluta om hur rörelsen skall

avvecklas. Finansinspektionen får vid vite förelägga den som driver clearingverksamhet tillstånd att upphöra med verksamheten. Den som i utan handel med finansiella instrument använder beteckningama börs eller

auktoriserad marknadsplats auktoriserad sådan kan utan att vara som föreläggas att upphöra med detta.

3.5¶Insiderlagen 1990:1342

Sverige saknade före år 1972 lagstiftning om insiderhandel. Affärer som ansågs ohederliga eller brottsliga kunde i viss mån beivras var genom

den allmänna strafflagstiftningen och civilrättsliga regler. Genom

genom lagen 1971:827 om registrering av aktieinnehav infördes den första lagstiftningen som direkt syftade till att hindra eventuell insiderhandel. Reglerna gällde sekundärt i förhållande till brottsbalken. Genom lagen 1985:571 om värdepappersmarknaden infördes direkta förbud mot insiderhandel. Lagen tillämplig endast på och var personer

information med särskild anknytning till aktiemarknadsbolag

dvs. som enligt då gällande definition avsågs börsbolag och OTC-bolag. Reglerna omfattade inte allmänt kurspåverkande omständigheter. Den nya insiderlagen 1990: 1342 trädde i kraft den l februari 1991. Genom lagen utvidgades och skärptes förbudet mot att information om icke offentliggjord kurspåverkande omständigheter utnyttjades för handel på värdepappersmarknaden, dvs. insiderhandel. Offentliganställda tjänstemän omfattas också bestämmelserna. Aktieägare omfattas av av förbudet såvitt rör information omständigheter i de bolag där de äger om

aktier. Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag, dvs. enligt

den definition som gäller enligt insiderlagen, svenskt aktiebolag som givit ut aktier vilka är noterade vid börs eller auktoriserad marknadsen plats, har anmälningsskyldighet för eget och vissa närståendes innehav av fondpapper. De uppgifter då lämnas skall registreras. som Den personkrets som omfattas av förbud mot insiderhandel utvidgades i den nya insiderlagen till att omfatta och var en som genom anställning, uppdrag eller annan befattning fått kännedom icke om en offentliggjord kurspåverkande omständighet. Om ifråga för personen informationen vidare till utanför den angivna kretsen träffas en person även denne såsom tipsmottagare av förbudet. Som nämnts omfattas ovan också olika slag offentliganställda tjänstemän insiderlagen. Dessa av av skall, om det är påkallat med hänsyn till tillgången kurspåverkande av information inom den myndighet dit de är knutna, kunna åläggas

skyldighet att anmäla innehav fondpapper samt förändringar i sitt

av innehav. Insiderreglerna gäller alla slags fondpapper och likställda instrument som det handlas med på värdepappersmarknaden, oberoende de av om är utgivna av ett aktiemarknadsbolag. Det är alltså tillräckligt att t.ex.

Värdepappersmarknadslagstwningen 71

aktier i ett litet familjeföretag omsätts på marknaden för att insiderförbudet skall gälla. Definitionen av fondpapper har följande lydelse enligt insiderlagen. "Aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag depåbevis". Med fondpapper jämställs enligt insiderlagen även ränteoption, räntetermin, indexoption och indextennin. Det straffbara området begränsas således till de fondpapper och däri likställda finansiella instrument som räknas upp i lagen.

Förbudsregeln omfattar varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som, när informationen eller uppgiften blir allmänt känd, är ägnad att väsentligt påverka kursen fondpapperet.

Personer med insyn i aktiemarknadsbolag är skyldiga att anmäla eget och vissa närstående fysiska och juridiska personers innehav av aktier och ändringar i innehavet av aktier i bolaget. Aktieägare som äger minst tio procent aktiekapitalet eller röstetalet anses ha insynsställning.

av Anmälan skall göras till Finansinspektionen som även skall föra ett register över gjorda anmälningar. Detta insiderregister är offentligt.

Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i insiderlagen.

Straffet för insiderbrott är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år, allt under förutsättning att gämingen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken. För oaktsamhet är straffmaximum fängelse högst ett

grov ar.

3.6¶Den svenska värdepapperslagstiftningen

och elhandeln

3.6.1 Elhandeln och handel med finan-

lagen om

siella instrument

Som framgått avsnitt 3.2 definieras "finansiellt instrument" som

av ovan fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. För att avgöra i vilken mån de lagar som avser handel med finansiella instrument är tillämpliga på elmarknadens avtal måste inledningsvis några begreppsbestämningar göras.

72 Värdepappersmarknadslagstmningen

Till att börja med kan konstateras att den finansiella lagstiftningen inte är direkt tillämplig handel med råvaror som sådana. Avtal

om leverans av där köparen erlägger betalning och säljaren i nära anslutning till detta levererar elektrisk kraft omfattas

således inte av vare sig lagen om handel med finansiella instrument eller annan värdepappersrättslig lagstiftning. Sådan handel, där säljarens och köparens prestationer utväxlas i omedelbar anslutning till avtalsslutet, brukar kallas avistahandel.

I många fall ingås ett avtal om leverans av en vara relativt lång tid innan leverans och betalning skall ske. Avtalet ingås på grundval av det marknadspris som råder vid avtalets ingående. Parterna riskerar att marknadspriset förändras under den tid som förflyter fram till leveranstidpunkten. Om marknadspriset skulle öka har säljaren gjort en dålig affär, eftersom han, om han har det som skall levereras i sitt lager, skulle ha kunnat avyttra det till det högre priset. Har säljaren ingått leveransavtalet, utan att ha tillgång till det han utfäst sig att leverera, måste han själv införskaffa varan till ett högre marknadspris än det som gällde då avtalet ingicks. För köparens del är avtalet i motsvarande mån en god affär. Han kan sägas ha försäkrat sig mot prishöjningar under tiden från avtalsslutet fram till leveranstidpunkten. Det omvända kommer att gälla vid minskat marknadspris, avtalet blir lönsamt för säljaren och en förlust för köparen.

En parts rättigheter och förpliktelser enligt ett avtal kan ofta överlåtas

någon annan. Den som ingått ett avtal om leverans av en vara sex månader kan under mellantiden överlåta rätten till varan på en

senare, annan part. Om kontraktet avser leverans av en viss mängd elkraft till priset 20 öre/kWh och marknadspriset sex månader senare är 25 öre/kWH, är det möjligt för innehavaren av kontraktet att då överlåta sina rättigheter enligt kontraktet för 5 öre/kWh. Kontraktets värde kommer således att variera med det förväntade priset den vara avtalet avser. Ett sådant kontrakt som beskrivits ovan brukar betecknas som ett terminsavtal.

På en marknad där det alltid finns tillgång till den vara som terminsavtalet och där marknadspriset alltid är känt, kan handeln

avser med terminsavtal ytterligare förfmas. I stället för att vid den i kontraktet angivna tidpunkten leverera varan till det angivna priset, s.k. fysisk avräkning, kan endera parterna i stället i pengar erlägga mellanskill-

av naden mellan det på leveransdagen gällande marknadspriset och det pris

skulle erläggas enligt avtalet. I det ovannämnda exemplet skulle som säljaren således, i stället för att leverera varan, erlägga 5 öre/kWh till köparen. Denne kan sedan, om han så önskar, själv införskaffa varan på marknaden. Detta sätt att avveckla ett kontrakt kallas för finansiell

Värdepappersmarknadslagstyftningen 73

avveckling. Avräkningen mellan parterna i ett terminsavtal med finansiell avveckling kan ske löpande. Varje dag jämförs det i avtalet angivna priset med marknadspriset och en av parterna får erlägga mellanskillnaden till motparten. På detta sätt konstruerade terminsavtal brukar med en engelsk term benämnas futures medan terminsavtal där avvecklingen sker på slutdagen betecknas som forwards.

En option är ett bindande avtal om att i framtiden ingå ett nytt avtal

leverans till ett visst pris. Utfärdaren av optionen kan om av en vara förbinda sig att vid tidpunkt köpa eller sälja t.ex. elektrisk

en senare kraft, till ett förutbestämt pris. Om han förbundit sig att ingå avtal om försäljning en viss mängd till priset 20 öre/kWh under vecka 24

av och marknadspriset denna vecka visar sig vara 18 öre/kWh, har optionen inget värde för köparen eftersom han kan köpa till ett lägre pris marknaden. Om däremot marknadspriset denna vecka är 22 öre/kWh har optionen ett stort värde. Optionen kan sägas ha utgjort försäkring för

en köparen att inte behöva betala än ett visst belopp per kWh för den

mer elektriska kraften. Utställaren av optionen kräver normalt ersättning i form av en premie.

El är tidigare inte kan lagras. Detta medför

som sagts, en vara som att alla avtal köp elkraft normalt ingås en viss tid före den

om av faktiska leveransen. Detta skulle kunna uttryckas så att elkontrakt alltid

form terminsavtal. Av praktiska skäl kan emellertid handel med är en av

där kort tid förflyter mellan avtal och leverans definieras som avistaavtal. Detta är nödvändigt för att ett dagspris skall kunna definieras.

Vilka avtal på elmarknaden är då finansiella instrument

att anse som Avtal leverans medför rättigheter och förpliktelser för parterna.

om av Att naturaförpliktelsen i detta fall är skyldighet att leverera respektive

en ta emot just elkraft har ingen betydelse i detta sammanhang. Frågan är därför främst när dessa rättigheter och förpliktelser skall anses vara avsedda för handel på värdepappersmarknaden. Denna fråga kan inte besvaras någon enkel formel. Om endast mycket kort tid skall

genom förflyta mellan avtalsslutet och avvecklingen bör avtalet normalt inte kunna ett finansiellt instrument. Dels kommer det då inte att

anses som finnas någon större praktisk möjlighet att omsätta kontraktet marknaden, dels kommer inte marknadspriset att hinna förändras så mycket att handel med kontraktet blir meningsfull. Exakt var gränsen skall dras är dock bedömningsfråga. Om kontraktet inte kan eller får

en överlåtas kommer det i flertalet fall heller inte omfattas av lagstiftningen

finansiella instrument. Inte heller denna regel är emellertid alldeles om klar. Det har i vissa speciella undantagsfall förekommit att Finansinspektionen ansett avtal, enligt sin lydelse inte varit överlåtbara,

som

74 Värdepappersmarknadslagstwningen

som finansiella instrument. Vad som kan sägas med relativt stor säkerhet är därför endast att flertalet avtal elmarknaden kan vara att anse som finansiella instrument och att de prissäkringskontrakt

som nu förekommer på den norska elbörsen, med all säkerhet är att anse som sådana.

Som framgått av ovan förda resonemang om terminsavtal, är det från den synpunkt som en köpare eller säljare av elkraft har, inte meningsfullt att göra någon principiell skillnad mellan kontrakt som skall leda till fysisk leverans och kontrakt som skall leda till finansiell avveckling. Från ekonomisk synpunkt sett har båda typerna av avtal i stort

samma egenskaper och riskerna är desamma för parterna oavsett vilken avvecklingsform som valts. Beträffande futures är dock motpartsrisken mindre eftersom en kontinuerlig avräkning sker.

Sammanfattningsvis torde både termins- och optionsavtal med som underliggande vara elderivat omfattas av bestämmelserna i lagen

om handel med finansiella instrument åtminstone i de fall där avsikten är att de skall bli föremål för handel en elbörs. I sådana fall är enligt nu gällande lag Finansinspektionen tillsynsmyndighet över handeln med dessa elderivat och en viss skyldighet att upprätta prospekt föreligger.

3.6.2¶Elhandeln och

lagen om värdepappersrörelse

Eftersom avtal om leverans av i vissa fall är att anse som finansiella instrument kommer också lagen om värdepappersrörelse att

vara tillämplig beträffande handel med dessa elderivat. Detta innebär att ett yrkesmässigt tillhandahållande av de tjänster som anges i lagen

om värdepappersrörelse är tillståndspliktiga även då tjänsterna derivat

avser med som underliggande tillgång. Tillstånd lämnas Finansin-

av spektionen som också är tillsynsmyndighet. För att få tillstånd att driva värdepappersrörelse måste dels det allmänna sundhetskravet i lagen antas komma att bli uppfyllt, dels måste företaget bl.a. uppfylla vissa rörelseregler och krav på kapitaltäckning.

Nedan följer en redogörelse av värdepappersrörelser innebär att

som yrkesmässigt utföra vissa tjänster. Med "elverk" avses i nedan angivna exempel den del av de nuvarande elverken som efter den 1 januari 1996 endast bedriver handelmed och som inte har någon nätverksamhet.

Kommissionshandel är handel med en vara eller ett finansiellt instrument för annans räkning men i eget namn.

En elhandlare t.ex. ett elverk som köper och säljer bedriver inte någon kommissionshandel då de handlar i eget och för

namn egen räkning. Elverket skulle däremot kunna kommissionär det köpte

vara om

elkontrakt på uppdrag av ett visst företag men i eget namn. Tillstånd skulle då behövas av Finansinspektionen.

Med förmedlingsverksamhet avses främst vanlig mäklarverksamhet. Vad är att förmedla kontakt och sammanföra köpare och

som avses säljare finansiella kontrakt med varandra. Mäklaren är normalt inte

av part i avtalet mellan köparen och säljaren och tar inte heller några egna prisrisker.

Ett elverk som köper och säljer elkraft vidare till sina kunder bedriver inte förrnedlingsverksamhet. Elverket kan också tänkas köpa finansiella instrument med som underliggande tillgång. De finansiella instrument som elverket inte vill behålla kan avyttras till andra köpare. Inte heller i detta fall är verksamheten att betrakta som förmedlingsverksamhet, utan icke tillståndspliktig handel med och finansiella

en instrument. Elverket kommer således inte behöva tillstånd för att fortsätta driva förmedlingsverksamhet enligt lagen om värdepappersrörelse.

Handel med kontrakt för räkning. Med handel med finansiella

egen instrument handel som bedrivs yrkesmässigt och där det primära

avses är att tillhandahålla en tjänst åt en kund. Det är alltså själva handeln, dvs. köp och försäljning av olika finansiella instrument, som skall vara huvudmomentet i företagets affärsidé. Med tillståndspliktig egenhandel

endast sådan handel bedrivs yrkesmässigt och där det primära avses som syftet är att utföra tjänster andra aktörer på marknaden.

Ett elverk köper och säljer omfattas inte, vid dess normala

som hantering elkontrakt, av egenhandelsbegreppet eftersom det inte kan

av sägas ingå i företagets affärsidé att utföra tjänster åt andra aktörer marknaden. Ett elverks inköp av och förvärv av finansiella instrument samt motsvarande försäljningar i den normala elhandelsverksamheten utgör således inte egenhandel. Elverkets handel med utgör en normal elhandelsverksamhet inte kräver tillstånd. Om elverket däremot

som skulle åta sig att den öppna marknaden fortlöpande erbjuda sig att köpa och sälja elderivat var och en som vill omsätta dessa i pengar

av skulle verksamheten att "handel för egen räkning".

vara anse som Tillstånd skulle krävas Finansinspektionen för att utöva denna typ av

av verksamhet.

Med förvaltningsverksamhet uppdrag att mot betalning och

avses efter vissa riktlinjer förvalta finansiella instrument. Förvaltaren

annans

ombud för kunden, dvs. han agerar i kundens namn för agerar som kundens räkning. Exempel på sådan verksamhet är portföljförvaltning.

Ett elverk får i uppdrag att för en kunds räkning mot betalning

som och efter vissa riktlinjer t.ex. köpa och sälja elderivat eller göra vissa omplaceringar utgör förvaltningsverksamhet. För att bedriva denna typ

76 Värdepappersmarknadslagstütningen

av verksamhet krävs att förutsättningarna för en sund värdepappersrörelse är uppfyllda samt att Finansinspektionen lämnat sitt tillstånd.

Reglerna om medverkan vid emission av fondpapper m.m. torde vara särskilt aktuellt för denna utredning.

3.7¶Regelverken i Norge

3.7.1¶Den norska ellagen

Allmänt

I Norge regleras krafthandeln av Energiloven av 29. juni 1990 nr. 50 med tillhörande föreskrifter. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1991. Genom den nya energilagen öppnades näten och konkurrens infördes i produktions- och försäljningsleden. Enligt energilagen måste alla nätägare ställa överföringskapacitet till förfogande för andra aktörer. Den så kallade "oppdekkningsplikten", vilket innebar att den kraft som såldes inom en lokal/regional marknad måste produceras inom samma marknad, avskaffades och ersattes med en leveransplikt. Leveransplikten innebär att energiverken måste leverera kraft till kunderna inom sitt område men är oförhindrade att anskaffa nödvändig kraft det sätt de själva väljer. Kunderna kan däremot köpa kraft av en annan leverantör än den som har leveransplikt. Härigenom får inte energiverken en garanterad avsättning för sin kraft. Punkttariffer har också införts på samtliga nät. Det är därmed möjligt för varje kund att få tillgång till den nationella kraftmarknaden. Det är nätägarens uppgift att i överföringskostnaderna räkna med kostnaderna för transport över- och underordnade nät, så att den enskilde kunden presenteras en samställd tariff. Från och med 1993 års bokslut måste elverken redovisa kostnader och

intäkter enligt aktiebolagslagens regler samt särredovisa produktions-

och distributionsverksamheterna. Tidigare räckte det för de kommunala energibolagen att redovisa nettot intäkter minus kostnader. Någon insyn i var intäkterna och kostnaderna kom ifrån var således inte möjlig och grunderna för en effektiv reglering av nättjänstema saknades.

Myndigheter

Närings- och Energidepartementet och Norges Vassdrags- och Energiverk NVE reglerar handeln med genom att bevilja omsättningskon-

cession. För att nätägare och elåterförsäljare skall få bedriva verksamhet krävs således en omsättningskoncession. Enligt energilagen kan en koncession, vid första ansökningstillfállet, ges för en period av två år. Därefter kan omsättningskoncession beviljas för maximalt tio år. Alla omsättningskoncessioner är emellertid givna med en varaktighet till den 15 juli 1996. Systemet med omsättningskoncession är för tillfället under

utvärdering av NVE och av Närings- och energidepartementet.

I samband med att elmarknadsreformen genomfördes i Norge delades gamla Statkraft i två bolag, dels ett produktionsbolag, Statkraft SF,

upp och dels ett nätbolag, Statnett SF.

Statnett SF är ett statligt bolag som har ansvaret för storkraftnätet och koordinerar driften av elsystemet och eländen med utlandet.

som Statnett SF har koncession på utrikeshandeln med där kontrakten har

en varaktighet understigande sex månader.

Statnett Marked AS, som är ett dotterbolag till Statnett SF, har beviljats omsättningskoncession enligt energilagen för att organisera marknaden för handel med fysisk el. Statnett Marked har även tilldelats koncession för att administrera utlandshandeln med kontrakt som understiger månader. Statnett SF har som ovan nämnts däremot

sex koncession på själva utrikeshandeln.

Tillsynsmyndighet

Norges Vassdrags- och Energiverk NVE är ett direktorat underställd det norska Närings- och energidepartementet. NVE beviljar anläggningsoch omsättningskoncessioner. Dess roll liknar, vad det gäller energifrågor, de uppgifter som den svenska nätmyndigheten NUTEK har. NVE har till uppgift att tillvarata kundernas intressen genom att övervaka såväl de konkurrensutsatta verksamheterna, produktion och försäljning, som monopolverksamheten, näten.

NVE övervakar att företagen håller särskilda räkenskaper för de olika verksamhetsgrenama produktion, överföring, distribution samt försäljning. De konkurrensutsatta verksamheterna hanteras genom att det krävs omsättningskoncession för alla säljer el, även så kallade traders.

som av NVE kontrollerar dessutom att nätföretagens tariffer är rimliga och att inte diskriminering sker av kunder som t.ex. byter leverantör. Som ett led i sitt arbete sammanställer NVE omfattande statistik över tariffer,

prisutveckling, Slutligen har NVE till uppgift att hantera klagomål

m.m. samt medla vid tvister mellan parterna på elmarknaden.

78 Värdepappersmarknadslagstmningen

Utrikeshandel

Utrikeshandeln med är reglerad flera sätt. Statnett SF, som är ett norskt Statsföretag, äger idag alla utlandsförbindelser med undantag av någon regionalledning till Sverige. För nytillkommande utlandsförbindelser skall Statnett vara ensamägare. För att få bygga och driva en utlandsförbindelse krävs en anläggningskoncession. En sådan koncession beviljas av NVE. Ett visst antal villkor, som finns angivna i energilagen, skall beaktas för att koncession skall beviljas. Som exempel kan nämnas att anläggningen skall leda till en rationell energiförsörjning och att villkor får uppställas i själva koncessionen för att undvika skador på natur och kulturvärden.

Den norska exporten av elkraft är som antytts ovan begränsad av koncessioner vars storlek bestäms av Stortinget.

Handel med tillfällig kraft upp till 6 månader är i princip förbehållen staten. Statnett SF har erhållit en sådan koncession. Handeln med

sker över den norska börsen, som drivs av Statnett Marked, varigenom alla norska elproducenter får tillgång till exportmarknaden på lika villkor.

Stortinget har beslutat om en exportkvot på 5 TWh. Ett kontrakt inom denna kvot får inte ha en varaktighet som överstiger fem år. Statnett SF har ansvaret för att administrera fördelningen av denna exportkvot på kraftföretagen. Denna reglering av utrikeshandeln motiveras av att det inte skall uppstå någon press det norska vattenkraftsystemet och att leveranssäkerheten skall kunna upprätthållas

ett tillfredsställande sätt. För import och export över 5 TWh kan koncession endast beviljas

av Stortinget om särskilda skäl föreligger. Det kan i koncessionen uppställas sådana villkor som är påkallat av allmän hänsyn.

Kontrollen det uppställda regelverket för utrikeshandeln, inklusive

av villkoren i beviljade koncessioner, efterföljs åvilar NVE.

Beviljandet av koncessioner sker utifrån faktiskt ingångna kontrakt. Koncession innebär att koncessionshavaren får en exklusiv rätt till fasta kontrakt en särskild utlandsförbindelse. Anledningen till detta är bl.a. att innehavaren skall kunna finansiera byggandet av den nya utlandsförbindelsen. Det är emellertid endast en del av den sammanlagda utnyttjandetiden för kabeln som binds upp på detta sätt. Den återstående utnyttjandetiden används för utbyte av tillfällig kraft, varvid kraftflödet

förbindelsen skall i riktning från det land som för tillfället har lägst pris på den elektriska energin. Detta skrivs som ett särskilt koncessionsvillkor. Den elkraft som importeras eller exporteras på detta sätt handlas över börsen.

Värdepappersmarknadslagstüiningen 79

3.7.2¶Den finansiella lagstiftningen i Norge

Lag om värdepappershandel

Lag om värdepappershandel av 14. juni 1985 nr. 61 ersatte den tidigare fondmäklarlagen. Värdepappershandelslagen reglerar primärt omsättningen av värdepapper och derivat där den underliggande tillgången är värdepapper. Lagen reglerar bl.a. fondmäklarföretagens uppgifter och uppställer vissa begränsningar i deras verksamhet. Begränsningen i verksamheten har tolkats så sätt att fondmäklare inte har anledning att engagera sig varken i råvarumarknaden eller i handeln med derivat där den underliggande tillgången är en råvara.

I den nuvarande lagens första paragraf ges legaldefmitionen av begreppet värdepapper. Begreppet är mycket vid i sin utformning. Ett värdepapper representerar rättighet eller förpliktelse i förhållandet

en mellan ägaren värdepapperet och värdepapperets utställare. En

av skillnad görs mellan värdepapper som ger rätt till betalning och de som

rätt till "ytelser" eller som ger upphov till andra rättigheter. Till den ger första gruppen hör olika typer av obligationer. Till den andra gruppen hör t.ex. aktier, teckningsrätter och optioner. Avsikten med uppräkningen av olika värdepapperstyper är att med exempel ange de allra vanligaste och kända formerna värdepapper som kan bli föremål för

av viss omsättning. Departementet kan bestämma vilka värdepapper, där allmän omsättning kan bli aktuell, som legaldefmitionen av värdepapper skall omfatta. Regeln har kommit till i syfte att fånga upp marknadens behov att typer av värdepapper introduceras. Handel med råvaror

av nya eller råvaruderivat, t.ex. elderivat, omfattas inte av lagstiftningen.

Handel med derivat

Regeringen fastställer vilka optioner skall vara föremål för allmän

som omsättning. Den officiella kursen handeln med optioner får endast fastställas av en norsk börs. Vidare skall börsen organisera systemet kring handeln med optioner samt se till att det vid varje optionsavtal finns en fungerande clearingorganisation som garanterar att avtalet kommer att fullföljas. I föreskrift december 1994 om handel med optioner och terminer finns liknande regler intagna för terminer.

Med optionshandel värdepappershandel med optioner eller

avses indexoptioner, dvs. köp, försäljning, marknadsföring och teckning av optioner och indexoptioner. En option är definierad som ett avtal om rätt att köpa eller sälja ett antal värdepapper till en fastställd kurs innan eller

6SOU/996349

80 Värdepappersmarknadslagstmningen

eventuellt vid en bestämd tid. Som värdepapper räknas således optioner som är knutna till de olika värdepapperstyper som finns uppräknade i lagens första paragraf obligationer, aktier m.m. och som är avsedda för allmän omsättning. Bestämmelsen förutsätter att optionsavtalet är knutet till ett eller flera konkreta norska eller utländska värdepapper.

Med termin menas ett avtal om leverans av ett antal värdepapper till en fastställd kurs innan eller vid en bestämd tidpunkt. Termin är inte definierat som ett värdepapper i lagen men begreppet terminshandel är definierat som värdepappershandel med terminer.

Insiderhandel

I lag om värdepappershandel finns en reglering av insiderhandel som avser missbruk av förtrolig aktieinfonnation. Köp och försäljning

av börsnoterade värdepapper får inte göras av någon som har förtroliga upplysningar rörande förhållanden i det företag som utställt värdepapperet, och som kan antas få väsentlig betydelse för kursen värdepapperet. För handel med optioner och terminer omfattas personkretsen av dem som har förtroliga upplysningar om det företag som har utställt värdepapperet som avtalet gäller. Sanktioner vid brott mot insiderregeln är böter eller fängelse högst ett år.

Lag om värdepappersbörs

Handel med värdepapper en börs regleras av börslagen 17. juni 1988 nr. 57. Börshandel har i Oslo förekommit sedan början arton-

av hundratalet och en börslag infördes redan år 1818. Senare inrättades börser även i andra städer. Oslobörsen är en självägande institution av offentligrättslig karaktär. I börslagstiftningen anges vissa generella föreskrifter om börsverksamhet, som i allt väsentligt tar sikte Oslobörsen. Ledningen över börsen utövas av två organ, ett börsråd och en börsstyrelse. För börsverksamheten skall finnas särskilda föreskrifter som fastställs av regeringen. Börsrådet har att yttra sig över ändringar i föreskrifterna. Fondmäklarföretag med vederbörligt tillstånd kan bli medlem av börsen. Börsstyrelsen kan utfärda varning eller besluta

om suspension eller uteslutning av börsmedlem eller enskild mäklare som inte följer uppställda regler. Den kan också besluta om att ett värdepapper skall strykas från notering om det inte längre uppfyller villkoren för registrering eller andra särskilda skäl föreligger. En ytterligare sanktion är utdömande av vite på upp till 10 gånger värdepapperets årsavgift till

börsen. Också börsmedlemmar och mäklare kan åläggas ett liknande vite. Oslobörsen samarbetar med tillsynsmyndigheten, Verdipapirsentralen VPS och andra institutioner i övervakningen av marknaden.

Börsverksamheten kan i Norge endast drivas med regeringens tillstånd. Med börs förstås självägande institution som organiserar

en regelbundna och offentliga kursnoteringar vid omsättning av aktier, obligationer och andra värdepapper. På Oslobörsen handlas t.ex. med standardiserade börsnoterade optioner och terminer. Börslagen är en ramlag ger vissa allmänna föreskrifter för börsverksamhet.

som Undantag från vissa lagens krav kan emellertid göras för mindre

av börser noterar regionala värdepapper. I börslagen stadgas också att

som regeringen kan bestämma att det på börsen skall kunna ske notering av kurser på värdepapper som skall levereras och avräknas vid en senare tidpunkt, dvs. optioner och terminer.

Börslagen är emellertid inte tillämpbar på handel med elderivat eftersom råvaruderivat inte betraktas ett värdepapper i värde-

som

pappershandelslagens mening.

I Norge har central börsfunktion inrättats som ett led i arbetet

en med att säkerställa den öppna elmarknadens funktion. Den norska elbörsen är statligt ägd och drivs av Statnett SF, som har systemansvaret i landet. Statnett SF har organiserat elbörsverksamheten i ett dotterbolag, Statnett Marked AS. För att vara aktör på den norska elbörsen måste aktörerna ingå ett aktörsavtal och/eller ett handels- och clearingavtal. För handel på elbörsen krävs att aktörerna erhållit omsättningskoncession NVE. För att handla elbörsen kräver Statnett Marked att

av aktörerna ställer säkerhet. Storleken på säkerheten är satt i relation till värdet och prisrisken för den handlade volymen. Den norska elbörsen och dess verksamhet har behandlats ingående i kapitel 2 avsnitten 3.2 och 3.3.

Verdipapirsentralen VPS för kontobaserad, papperslös registrering

vissa värdepapper inrättades i Norge år 1986. VPS karaktäriseras som av

självägande institution och har ensamrätt inom sitt område. Sedan år en 1987 är VPS-anslutning obligatorisk för börsnoterade aktier och obligationslån. Kredittilsynet har direkt terminalförbindelse till VPS:s

en databas led i sitt tillsynsarbete. Även mellan börsen och VPS

som ett förekommer ett informationsutbyte.

3.7.3¶Pågående lagstiftningsarbete i Norge

Lagen värdepappershandel är för närvarande under översyn.

om

Utredningen värdepappershandelslagen överlämnade sitt första

om

82 Värdepappersmarknadslagstwningen

delbetänkande om Investeringsföretag till finansdepartementet den 16 december 1994 NOU 1995:1 Investeringsforetak. Utredningen innehöll förslag till nya regler om tillåtelse att utöva dels investeringstjänster och dels verksamhet som fondmäklarföretag. Utredningens andra del-

betänkande, "Verdipapirhandel", avlämnades till finansdepartementet den

19 december 1995. Utredningen har bl.a. lämnat förslag till en ny lag om handel med värdepapper. Lagförslaget innehåller bl.a. regler om att fondmäklarföretag i framtiden skall betecknas som investeringsföretag och att ett nytt begrepp, finansiellt instrument, skall införas i den nya lagen. Utredarna ansåg emellertid att det borde tillsättas en särskild utredning med uppdrag att undersöka vilka särskilda behov som kan tänkas föreligga för råvaruderivatmarknad och vilka anpassningar i

en Förhållande till de regler som gäller för värdepappersmarknadema som är nödvändiga. Utredarna föreslår vidare att denna särskilda utredning skall lämna förslag till vilka regler som bör ställas mäklarverksamhet med varuderivat. Eftersom erfarenheterna av varuderivatmarknader i Norge är mycket begränsade bör utredningen lämpligen ske med utgångspunkt från de erfarenheter som uppkommer i anslutning till elderivatmarknaden. Enligt uppgift kommer den föreslagna norska utredningen sannolikt att inleda sitt arbete under våren 1996 och ha till uppgift att presentera ett förslag till reglering av börshandel och krav elmäklarverksamhet under början av år 1997.

Annan relevant lagstiftning 83

4¶Annan relevant

lagstiftning

I detta kapitel behandlas i korthet konkurrenslagen, kommunallagen och lagen offentlig upphandling samt deras effekter på elmarknaden.

om

4.1¶Konkurrenslagen l993:20

En konkurrenslag trädde i kraft den 1 juli 1993. De materiella

ny konkurrensreglema i lagen har utformats efter förebild från EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Lagen innehåller två principiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av dominerande ställning. I lagen finns också regler om kontroll av företagsförvärv. Den l juli 1992 inrättades Konkurrensverket vars uppgift är att, till nytta för konsumenten, undanröja hinder för en effektiv konkurrens.

Lagens huvudsakliga innehåll

Konkurrenslagen har till ändamål att undanröja och motverka hinder för

effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, en tjänster och andra nyttigheter. Lagen innehåller som ovan nämnts två generella förbud. Det är ett förbud mot konkurrensbegränsande

ena samarbete mellan företag där syftet är att begränsa konkurrensen marknaden eller detta resultat. Det andra är ett förbud för ett

som ger eller flera företag att missbruka sin dominerande ställning marknaden.

Konkurrensverket kan i enskilda fall medge undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Undantag från förbudet skall också kunna gälla för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för enskilda undantag gruppundantag.

Avtal som är förbjudna är ogiltiga.

Möjlighet finns att efter ansökan hos Konkurrensverket få ett s.k. icke-ingripandebesked är förklaring att avtalet eller förfarandet

som en inte omfattas förbuden i konkurrenslagen.

av

Överträdelser förbuden skall kunna medföra skadeståndsskyldighet

av

84 Annan relevant lagstiftning

och konkurrensrättsliga ingripanden. Det kan ske i form av åläggande att vid vite upphöra med en pågående överträdelse eller ett åläggande att betala en konkurrensskadeavgift för en redan inträffad överträdelse.

Kontroll av företagsförvärv innebär en skyldighet att anmäla företagsförvärv för godkännande om de berörda företagen tillsammans har en omsättning minst fyra miljarder kronor. Sådana företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket för prövning. Ett ingripande skall kunna ske om företagsförvärvet får antas leda till mer påtagliga effekter som är skadliga för konkurrensen i ett mer långsiktigt perspektiv.

4.1.1¶Konkurrenslagens effekter på elmarknaden

Grundtanken i den förändrade ellag som trädde i kraft den 1 januari 1996 är att främja konkurrensen så att kunderna skall kunna välja den elleverantör som erbjuder de bästa villkoren. För att detta skall vara möjligt kommer nätägaren vara skyldig att tillåta att andra utnyttjar näten på det beskrivs i kapitel Kundernas elpris kommer i

sätt som framtiden att bestå av en nätavgift, ett pris på den elektriska kraften och eventuella skatter.

Konkurrenslagens förbud mot missbruk av en dominerande ställning gäller beteenden som drabbar andra företag eller konsumenter. Om en elleverantör bedöms ha en dominerande ställning och missbrukar denna

att påtvinga köparna oskäliga priser eller genom att tillämpa genom oskäliga villkor eller genom att helt enkelt vägra att leverera kan detta angripas med stöd av konkurrenslagen.

En enskild konsument som anser att en elleverantör missbrukar sin dominerande ställning, genom t.ex. oskäliga priser, kan anmäla detta till Konkurrensverket.

Om Konkurrensverket finner att beteendet innebär en överträdelse av förbudet mot dominerande ställning kan företaget åläggas att upphöra med överträdelsen.

Uttrycket "dominerande ställning" hänför sig till ett företags möjlighet att agera oberoende av konkurrenter på en viss marknad. En sådan marknad kan avse en enskild produkt eller ett visst geografiskt område som t.ex. ett distributionsområde. En dominerande ställning i konkurrenslagens mening behöver inte innebära att företaget i fråga är dominerande eller betydande i ett nationellt perspektiv.

Förbud mot konkurrensbegränsande avtal kan bli tillämpligt om det oskäliga priset är resultatet av ett samarbete mellan företagen.

På en omreglerad marknad för elleveranser kommer ett stort antal

Annan relevant lagstiftning 85

elföretag att konkurrera med varandra genom att det i den förändrade ellagen står samtliga elanvändare fritt att välja elleverantör. Elnäten har alltså gjorts allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå.

sådan marknad kan elleverantörema ha incitament att försöka På en begränsa konkurrensen sinsemellan avtal eller liknande. Sådana

genom avtal kommer att strida mot förbudet mot konkurrensbegränsande avtal. Så skulle kunna bli fallet konkurrerande kraftleverantörer skulle

om försöka samordna sina priser. Även utbyte information priser

av om eller kostnader kan förbjudet speciellt om det har till syfte att

vara uppnå samordning priset. När det gäller elkraftleveranser kommer

en av konkurrenslagen bli tillämplig beträffande konkurrensbegränsande avtal.

4.2¶Kommunallagen 1991:900

Med den kommunala kompetensen, förstås enligt kommunallagen, en kommuns behörighet att befatta sig med ett visst slag av angelägenheter. Kompetensen omfattar de uppgifter som kommunen har rätt att ombesörja. En kommuns handlingsfrihet är emellertid begränsad av vissa kommunalrättsliga principer. En grundläggande förutsättning för den kommunala kompetensen är att de intressen kommunen skall

som tillgodose är lokaliserade till kommunen. Lokaliseringsprincipen förhindrar i princip kommun att bedriva verksamhet inom en annan

en kommuns område. Ett kommunalt bolag kan således inte konkurrera utanför den kommungränsen. För den kommunala verksamheten

egna

gäller regel självkostnadsprincipen. Principen, vilken dock inte är

som

undantag, innebär att högre avgift inte får tas ut än vad som utan en

mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen svarar tillhandahåller. Kommunala taxor måste i princip utformas så att avgifterna inte överstiger kommunens självkostnad. Likställighetsprincipen innebär att alla konsumenter skall behandlas rättvist och objektivt. Konsumenter och konsumentgrupper får inte särbehandlas. Offentlig-

innebär, med beaktande att sekretess kan råda i särskilt

hetsprincipen av

konkurrensutsatt kommunal verksamhet, att konkurrenter till kommunala företag har möjligheter att få insyn i frågor som rör t.ex. kommunal upphandling.

4.2.1¶Kommunal elverksamhet

Fr.o.m. den 1 januari 1996 kommunala elföretag under vissa

ges förutsättningar konkurrensvillkor är likvärdiga dem gäller för

som som

86 Annan relevant lagstiftning

övriga företag på marknaden. Dessa företag kommer således att undantas från vissa kommunalrättsliga principer. Produktion och handel med är undantagna från principen att kommunal verksamhet endast får bedrivas inom den kommunen. Även kommunal nätverksamhet

egna undantas i viss mån. Kommunal elverksamhet i företagsform skall bedrivas på affärsmässiga grunder i stället för med iakttagande

av självkostnads- och likställighetsprincipen. Syftet med undantagen är att kommunala elföretag skall kunna konkurrera med andra marknadsaktörer lika villkor. Undantag medges endast verksamheten särredovi-

om sas och bedrivs i samma associationsform övriga aktörer, dvs.

som vanligtvis i aktiebolagsfonn.

4.3 om

Lag 1992:1528 offentlig upphandling LOU

Lagen om offentlig upphandling bygger bl.a. på sex EG-direktiv. Lagen innebär en omdaning i flera viktiga avseenden jämfört med de regelverk för offentlig upphandling som tidigare gällt i Sverige. Skillnaden ligger främst i att det är vidare krets omfattas lagen, att

en som av annonse-

ringsskyldighet föreligger, att pågående upphandlingsförfarande skall

kunna prövas av domstol samt att skadestånd skall kunna utkrävas enligt lagen om offentlig upphandling.

Lagens huvudsakliga innehåll

För den svenska upphandlingen har affärsmässighet, konkurrens och objektivitet varit de grundläggande krav skall uppfyllas. I denna del

som innebär EG-direktiven eller EES-avtalet inte någon förändring. Kraven betonas snarare ännu starkare. Förändringen ligger i stället i de medel som skall utnyttjas för att dessa krav skall uppfyllas. Kretsen de

av upphandlande enheter omfattas det regelverket har också

som av nya utvidgats betydligt.

Lagen om offentlig upphandling bygger som nämnts bl.a. på EG-

sex direktiv. De fyra första direktiven behandlar upphandling

av varor, byggentreprenader, tjänster och rättsmedel i de s.k. klassiska sektorerna. Det femte direktivet behandlar upphandling tjänster och

av varor, byggentreprenader inom försörjningssektorn. Det sjätte direktivet är ett rättsmedelsdirektiv för försörjningssektorn.

Till de klassiska sektorerna hör staten, kommunerna, landstingen och kyrkan samt de bolag, föreningar, samfälligheter dessa har ett

m.m. som

Annan relevant lagstiftning 87

betydande inflytande i och som inte har en kommersiell eller industriell verksamhet.

Till försörjningssektorn hör ovan beskrivna organisationer som bedriver t.ex. produktion, distribution och transport inom vatten-, energi-

transport- och telekommunikationssektorerna oavsett om de har eller , inte har kommersiellt eller industriellt intresse. Även privata organisationer bedriver sådan verksamhet med stöd av ett särskilt tillstånd

som omfattas av reglerna för försörjningssektorn.

Reglerna vid upphandling för de olika sektorerna skiljer sig på så sätt att reglerna inte är lika stränga för organisationer inom försörjningssektorn och att det finns fler undantag för dessa än vad som finns för organisationer som tillhör de klassiska sektorerna.

Olika tröskelvärden

Det finns olika sätt att upphandla beroende på om det som upphandlas värdemässigt ligger över eller under de s.k. tröskelvärdena. För de klassiska sektorerna ligger tröskelvärdet för varor och tjänster 1,6 miljoner kronor upphandlingstillfälle. Från den 1 januari 1996

per sänktes värdet för statliga myndigheter vid upphandling av varor och tjänster till 1 030 miljoner kronor grund av ett avtal med WTO GATT. För försörjningssektorn ligger tröskelvärdet, med undantag for telekommunikationssektorn, 3,2 miljoner kronor.

Upphandlingsförfaranden vid värden Över tröskelvärdet

Det finns tre olika former upphandlingsförfaranden när det som

av upphandlas värdemässigt ligger över tröskelvärdet.

Öppen upphandling innebär att upphandlingen annonseras i den Europeiska Gemenskapens Officiella Tidning. Alla leverantörer har rätt att få ta del förfrågningsunderlaget och att lämna skriftliga anbud

av inom vissa angivna tider. Den upphandlande enheten väljer ut det bästa anbudet och antar detta utan förhandling. Selektiv upphandling innebär

tvåstegsprocess. Den upphandlande enheten uppmaning en annonserar en till olika leverantörer att inkomma med anbud där de t.ex. beskriver sin ekonomiska ställning och sitt tekniska kunnande. De leverantörer som bäst uppfyller kraven väljs ut och får med i själva upphandlingen.

vara Ett förfrågningsunderlag skickas ut till respektive leverantör som inom

viss angiven tid har att lämna ett skriftligt anbud. Den upphandlande en enheten väljer därefter ut det bästa anbudet och antar detta utan

88 Annan relevant lagstiftning

förhandling. Förhandlad upphandling går till på samma sätt vid som selektiv upphandling men med den skillnaden att förhandling får ske med en eller flera leverantörer. Utanför försörjningssektom är förhandlad upphandling en undantagsform och får endast användas vid i lagen särskilt angivna tillfällen. Sammanfattningsvis kan sägas att vid upphandling över tröskelvärdet kan de upphandlande enheterna omfattas reglerna för de som av klassiska sektorerna som huvudregel endast välja mellan öppen eller

selektiv upphandling. Inom försörjningssektom kan de upphandlande

enheterna välja fritt mellan de tre olika upphandligsfomiema.

Upphandligsförfaranden vid värden under tröskelvärdet

Det finns två olika former av upphandlingsförfaranden när det som upphandlas värdemässigt ligger under tröskelvärdet. Förenklad upphandling sker genom att den upphandlande enheten annonserar eller genom skriftlig inbjudan vänder sig direkt till intressanta leverantörer. Detta förutsätter att de känner tillräckligt många för att kunna utnyttja befintlig konkurrens. Alla leverantörer har rätt att

få ut förfrågningsmaterialet och att lämna skriftliga anbud. Den

upphandlande enheten får därefter förhandla med eller flera leveranen

törer. Direktupphandling innebär ett upphandlingsförfarande utan krav

på skriftliga anbud. Detta förfaringssätt används om värdet på det som skall upphandlas är lågt eller om synnerliga skäl föreligger. Sammanfattningsvis kan sägas att vid upphandling under tröskelvärdet skall alla upphandlande enheter använda sig av förenklad upphandling. Direktupphandling kan däremot användas om värdet det som skall upphandlas är lågt eller om det föreligger synnerliga skäl.

4.3.1¶Effekter på elmarknaden

Genom omregleringen av elmarknaden den 1januari 1996 har elleverantörema splittrats upp i minst två juridiska personer. Nätverksamhet får inte bedrivas i samma juridiska person som produktion och köp och

försäljning av el. Lagen om offentlig upphandling, vid upphandling över de s.k.

tröskelvärdena, bygger i huvudsak på EG-direktiv. Till direktiven finns inte några förarbeten som kan tjäna till stöd för en viss tolkning. Enligt Romfördraget art. 177 måste en nationell domstol i slutinstans begära tolkningsbesked från EG-domstolen om den nationella domstolen är

Annan relevant lagstiftning 89

tveksam till hur EG-rätten i det enskilda fallet skall tolkas. Nedanstående synpunkter och exempel är således enbart den tolkning av EGrätten svenska myndigheter för närvarande gör på området. Ett

som fullständigt tolkningsbesked föreligger inte förrän de svenska högsta domstolsinstansema och/eller EG-domstolen har uttalat sig i de olika frågorna.

De undantag finns inom försörjningssektom som innebär att den

som upphandlande enheten inte behöver följa lagen vid upphandling och som är intresse för elproducenter och organisationer som driver nätverk-

av samhet för energidistribution är följande:

köp energi och/eller bränsle för energiproduktion m.m., - av

köp enbart görs för vidareförsäljning även om andra har rätt att - som sälja på samma villkor,

noteras och omsätts på råvarumarknad elbörs. - som en

Tveksamhet råder vad undantaget för köp av energi och/eller

om bränsle för energiproduktion egentligen omfattar. Nämnden för offentlig upphandling NOU har hittills tolkat undantaget på så sätt att all upphandling energi och/eller bränsle för energiproduktion som görs

av för verksamhet t.ex. produktion eller distribution av eller

som avser

skall omfattas undantaget oavsett vad energin eller bränslet skall gas av användas till. Motsvarande undantag finns inte för de klassiska sektorerna eller för andra verksamheter inom försörjningssektorema.

Organisationer bedriver handel med anses inte tillhöra

som

försörjningssektom.

Nedan följer några exempel på de vanligaste konstellationema och

förklaring till vilka regler gäller efter den 1 januari 1996. en som

En kommun har köp och försäljning el kvar i kommunen.

av Nätverksamheten ligger i ett kommunalt bolag. Kommunen har inte

någon produktion av el.

egen

Kommunen tillhör den klassiska sektorn eftersom kommunen varken har nätverksamhet eller bedriver elproduktion. Kommunens köp av elkraft måste således upphandlas enligt reglerna i lagen om offentlig upphandling. Kommunens elhandelsverksamhet kan emellertid leverera elkraft till kommunens lokaler m.m. utan ytterligare upphandling

egna eftersom intern handel inte omfattas av lagen.

Nätbolaget befinner sig inom försörjningssektom och kan därmed köpa för att täcka nätförluster utan upphandling eftersom det finns ett undantag för köp energi och bränsle för energiproduktion.

av

En kommun har nätverksamheten kvar inom kommunen men har lagt köp och försäljning el i ett kommunalt bolag. Kommunen har inte

av

någon egen elproduktion.

Den del kommunen bedriver nätverksamhet befinner sig

av som

90 Annan relevant lagstiftning

inom försörjningssektom. Då nätverksamheten köper för att täcka Förluster kan det göras utan upphandling eftersom det finns ett undantag för köp av energi och bränsle för energiproduktion. Det kommunala bolag köper och säljer tillhör inte försörjsom ningssektom eftersom bolaget varken har elproduktion eller driver nät. Genom att kommunala bolag som bedriver handel med undantagits från självkostnads- och lokaliseringsprincipema betraktas dessa bolag som kommersiella. De kommer därmed inte heller att omfattas av reglerna för de klassiska sektorerna och blir därmed helt undantagna från bestämmelserna i lagen. En kommun har lagt nätverksamheten och köp och försäljningen av el i två olika kommunala bolag. Kommunen har inte någon egen

elproduktion. Nätbolaget befinner sig inom försörjningssektom. Nätbolaget kan

köpa för att täcka nätförluster utan upphandling eftersom det finns ett undantag för köp energi och bränsle för energiproduktion. Det av kommunala bolag som köper och säljer tillhör inte försörjningssektom eftersom bolaget varken har elproduktion eller driver nät. Genom att kommunala bolag som driver handel med undantagits från självkostnads- och lokaliseringsprincipema kommer bolagen att betraktas som kommersiella. De blir därmed helt undantagna från bestämmelserna i

lagen.

4.3.2 Effekter elbörs

på en

Nätverksamheten befinner sig inom försörjningssektom. När nätverksamheten köper för att täcka nätförluster kan det göras utan upphandling eftersom ett undantag finns för köp energi och bränsle för av energiproduktion. Genom att reglerna i lagen om offentlig upphandling inte är tillämpliga kan nätverksamheten köpa för att täcka nätförlusten på en elbörs. Genom att kommunala bolag driver handel med undantagits som

från självkostnads- och lokaliseringsprincipema kommer bolagen att

betraktas kommersiella. Köp lagts i ett kommunalt bolag som av som

blir helt undantagna från reglerna i lagen offentlig upphandling och

om bolaget kan köpa direkt på en elbörs. När köp- och försäljningsverksamheten bedrivs inom kommunen befinner sig verksamheten inom den klassiska sektorn. Köp måste av upphandlas enligt upphandlingsreglema i lagen offentlig upphandom ling. Motsvarande förhållande föreligger när en kommun eller kommunalt företag köper för uppvärmning, belysning Detta innebär, osv.

Annan relevant lagstiftning 91

vilket är högst otillfredsställande, att kommunen inte kan köpa direkt från elbörs. Möjligen kan kommunen utnyttja elbörsen så sätt att,

en när de upphandlar el, i förfrågningsunderlaget begära priset som avdrag eller påslag för ett vid visst tillfälle gällande börspris.

Sammanfattningsvis kan konstateras att alla upphandlande enheter inom försörjningssektorerna, samt troligtvis de kommunala bolagen som bedriver handel med el, kan handla en elbörs. Anledningen till att kommunala bolag som bedriver handel med kan handla en elbörs är att dessa bolag troligtvis inte omfattas av lagen om offentlig upphandling. Upphandlande enheter utanför försörjningssektorerna som inte har produktion av inom samma juridiska person, måste upphandla enligt reglerna i lagen om offentlig upphandling. Det innebär att sådana upphandlande enheter inte kan handla en elbörs, men möjligen kan utnyttja elbörsen att, då de upphandlar el, i förfrågningsunderla-

genom get begära priset som avdrag eller påslag för ett vid visst tillfälle

gällande börspris.

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 93

5¶Risker i kraftmarknaden och

behovet av reglering

Det är naturligtvis omöjligt att med någon precision förutsäga hur handeln på den nya elmarknaden kommer att utvecklas. I detta läge kan vi endast spekulera i vilka nya handelsformer, marknadsplatser och aktörer som kommer att etableras.

Detta kapitel inleds med en diskussion om de risker som aktörerna på den nya elmarknaden kommer att utsätta sig själva och andra för. Riskerna kommer, efter förebild från den finansiella marknaden, delas in i risker för enskilda aktörer och systemrisker. Därefter skall vi redogöra för vilka myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn över elmarknadens aktörer. I avsnitt 5.3 diskuteras behovet av eventuell ytterligare reglering av de aktörer som kommer att handla med el, samt behovet av att reglera elbörser. I avsnitt 5.4 redovisar vi våra slutsatser

vad avser behovet av ytterligare reglering.

5.1¶Risker i kraftmarknaden

Traditionellt har all handel med elektrisk kraft skett bilateralt mellan producenter och distributörer eller elkonsumenter och mellan distributörer och elkonsumenter. Så gott som alla elkontrakt var utformade

som s.k. energileveranskontrakt se avsnitt 2.2.2.

Genom att kontrakten utformats som energileveranskontrakt har det varit kraftproducenterna som ansvarat för att elsystemet alltid tillförts lika mycket energi som kunderna tagit ut från nätet. svängningarna i marknaden, t.ex. vid kraftigt vikande efterfrågan vid en lågkonjunktur eller vid extrem väderlek, har kraftproducenterna tagit hänsyn till i sina

investeringsplaner.

Eftersom dagens kraftproducenter och distributörer hittills verkat på en monopolmarknad har marknadsrisken varit begränsad. Risken för att en kraftproducent eller en återdistributör skall komma på obestånd har därför varit liten. Många av dessa företag är dessutom kommunalt eller statligt ägda vilket ytterligare minskar risken för konkurs.

94 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering

Så som beskrevs i kapitel 2 organiserar de tidigare distributörerna verksamheten idag i ett nätföretag och i ett företag bedriver handel

som med elkraft. Att bedriva elkrafthandel i konkurrens helt ny

är en verksamhet för dessa företag och har ganska små likheter med den verksamhet som bedrevs i skydd av monopolet. Efter hand kommer helt nya aktörer att dyka upp på marknaden t.ex handlare traders och mäklare. Erfarenheten från Norge pekar på att dessa aktörer ofta är organiserade som aktiebolag, ofta med ganska litet eget kapital.

De företag som yrkesmässigt bedriver handel med elkraft kommer vi här i fortsättningen att benämna elhandelsföretag. Dessa företag utgör ett mellanled mellan elkraftproducenter och elkonsumenter. Verksamheten består i att köpa och sälja elkraft och prissäkringskontrakt. Aktörer som i den finansiella lagstiftningen benämns som mellanhänder, t.ex. mäklare, kommissionärer och portföljförvaltare benämner vi mellanhänder. De tidigare distributörerna kan på den elmarknaden

nya komma att verka både som elhandelsföretag och som mellanhänder.

5.1.1 Risker för aktörerna

Aktörerna på den nya elmarknaden kommer att utsatta för olika

vara former av risker. Förutom olika former marknadsrisker kommer de

av att utsättas för kreditrisk och motpartsrisk.

Marknadsrisk

Den helt dominerande risken for elhandelsföretag är marknadsrisken.

en Med elhandelsföretag menas, som nyss nämnts, företag

som agerar som mellanled mellan elkraftproducenter och elkraftkonsumenter. Flertalet

dagens distributörer kommer att elhandelsföretag. Även av agera som flertalet av dagens producenter kommer att handla med elkraft, också sådan elkraft man inte själv producerat.

Marknadsrisken kan delas in i volymrisk, likviditetsrisk och prisrisk. Volymrisken är för producenten osäkerheten om den framtida

produktionsförmågan i de egna kraftverken. Speciellt variationer i nederbörd som kan samlas i vattenmagasin innebär osäkerhet för

upp en producenterna.

Både producenter och elhandelsföretag kommer i ökad utsträckning riskera att tappa kunder. Tidigare har producenter och distributörer kunnat räkna med att leverera elkraft till alla kunder inom området. En

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 95

viktig faktor för att ett elhandelsföretag skall kunna behålla sina kunder är inköpspriserna är konkurrenskraftiga. Även kontrakterade kunder

att innebär ofta en viss volymosäkerhet eftersom kunden normalt kan variera sitt uttag av elkraft inom ramen för kontraktet.

På elmarknaden kommer det i princip alltid att finnas kraft att köpa

frågan är bara till vilket pris. Risken för fysisk ransonering är och kommer att vara liten. Orsaken härtill är att vi har så pass mycket vattenkraft i Sverige och i Norge. Vattenkraften är lätt att reglera vilket gör att effekttopparna under dagtid nästan alltid klaras. Om elsystemets långsiktiga produktionsförmåga understiger den förväntade efterfrågan kommer det att resultera i ökade priser detta kommer att dämpa

efterfrågan och leda till ökat utbud. Slutsatsen är att den största risken aktörerna på den nya elmarknaden har att hantera är prisvariationer.

Den prisrisk som aktörerna är utsatta för är osäkerheten kring det framtida elpriset satt i relation till hur företagets elkraftbalans ser ut. Ett företag som har sålt mer kraft än det har täckning för med egen produktion eller med kontrakterat inköp sägs "ligga kort" i marknaden, dvs. har behov av att köpa spotkraft. En sådan aktör utsätter sig för risken att spotpriserna blir höga, men kan samtidigt tjäna mycket pengar om spotpriserna blir låga. Något år efter den norska elmarknadsreformen var det ett antal företag som råkade ut för kraftiga förluster genom att ligga kort i marknaden under en period då spotpriserna ökade kraftigt.

På motsvarande sätt har ett företag som har överskott på egen produktion eller som har kontrakterat för mycket elkraft behov att sälja spotkraft. Risken här är att spotpriserna blir låga. Vi har förstått att det förekommer att distributörerelhandelsföretag tecknat långa kontrakt som innebär en skyldighet att köpa vissa minimivolymer. Detta har gjorts utan att teckna motsvarande långa kontrakt med kunderna. Om marknadspriset på kraft blir lägre är inköpspriset riskerar företaget betydande förluster.

Det enda sättet att verka som elkrafthandlare utan att ta betydande risker är att arbeta med en balanserad kraftportfölj, d.v.s. att hela tiden matcha försäljningskontrakt mot inköpskontrakt. Att agera utan att ta några marknadsrisker alls är sannolikt omöjligt.

Det finns anledning att anta att priset på spotkraft kommer att variera kraftigt, d.v.s. marknaden kommer att vara volatil. Det kan också antas att prisvariationerna kommer att vara svåra att prognostisera. Det är t.ex. inte lätt att förutse nederbördsmängden eller kärnkraftens tillgänglighet på ett till fem års sikt.

7 SOU196514

96 Risker i krafimarknaden och behov av reglering

Bild 5.1 Pris dygnsmarknaden januari och februari, prisområde Sverige 1996 800

Motpansrisk

Kunder på den "gamla" elmarknaden har normalt inte behövt fundera över eventuella motpartsrisker, eftersom man bara haft möjlighet att köpa från ett enda företag. Risken för att ett av de gamla monopolföretagen skulle gå i konkurs var dessutom mycket liten.

Frågan om motpartsrisker kommer i högsta grad att bli aktuell för elmarknadens aktörer eftersom många av elkontrakten är långsiktiga. Avtal om elkraftleveranser till fast pris under sju år förekommer. En kund som tecknar avtal med ett elhandelsföretag om elkraftleveranser i sju år framåt till ett fast pris måste vara mycket säker på att leverantören klarar sitt åtagande även om marknadspriset på elkraft stiger

under perioden.

På motsvarande sätt måste elhandelsföretag kunna lita på att kunden kan fullgöra sin del av avtalet även om marknadspriset på kraft blir lägre än det kontrakterade priset

När det gäller handel med finansiella instrument hanteras motpartsrisker ofta genom att köpare och säljare ställer säkerheter. Detta kan göras oberoende av om affären görs upp bilateralt eller om affären sker på en börs.

SOU 1996.-49 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 97

Kreditrisk

Traditionellt har kraftaffärer avräknats månadsvis. Om en elleverantör beviljar 30 dagars kredit betyder det att kunden betalar upp till två månader efter det att kraften faktiskt tagits ut från nätet. Brister kunden i betalning måste leverantören agera för att få kunden bortkopplad från nätet, vilket tar ytterligare minst två veckor. Sammantaget betyder det att leverantören riskerar att förlora upp till tre månaders försäljning om en kund kommer på obestånd.

Risker för aktörer Slutsats

- Den dominerande risken för framtidens elhandelsföretag är prisrisken, dvs. den risk som uppstår till följd av att priset på elkraft fluktuerar. Prisrisken förväntas vara betydande eftersom spotmarknadspriset är volatilt och prisförändringar svåra att förutse. Dessutom är det svårt att

elkrafthandlare utan att delvis exponeras för prisrisker. De agera som aktörer bedriver elhandel måste således besitta betydande kompe-

som tens om marknaden och ha tillgång till tillförlitliga

riskhanteringssystem.

Om ett elhandelsföretag inte klarar av sina åtaganden kan det komma att få allvarliga ekonomiska konsekvenser för både företagets kunder och leverantörer. Kunderna får däremot alltid sin elkraft.

Det i praktiken inträffar om ett elhandelsföretag inte kan

som fullgöra sina åtaganden är att elhandelsföretaget inte längre accepteras som balansansvarig gentemot Svenska kraftnät. Kunden måste snarast kontraktera balansansvarig leverantör. Om kunden under en

en ny kortare tidsperiod saknar balansansvarig leverantör kommer Svenska kraftnät att träda in leverantör. Eftersom huvudregeln är att elkraft

som betalas efter leveranstidpunkten, riskerar kunden endast att få betala ett högre pris för elkraften den ursprunglige leverantören klarat sina

än om åtaganden. För den kraftproducent som sålt elkraft till det elhandelsföretag inte kan fullgöra sina åtaganden finns en uppenbar risk att

som betalning inte erläggs för den elkraft som redan konsumerats.

Effekterna att ett elhandelsföretag kommer på obestånd är

av sannolikt begränsade till de företag eller privatpersoner som är direkt inblandade. elhandelsföretag skulle tvingas till konkurs till följd

Om en

för riskabla affärer kan dock allmänhetens förtroende för elmarknaav den och elmarknadens aktörer hotas speciellt om det leder till att

enskilda konsumenter drabbas ekonomiskt.

98 Risker i krajimarknaden och behov reglering

av

Systemrisker

Ett av de viktigaste motiven till den finansiella lagstiftningen är att skapa regler och institutioner som ger ett effektivt och säkert finansiellt system. Ett led i detta är, som beskrivs i kapitel att reglera de företag som är mellanhänder i handeln med finansiella instrument inklusive börser och clearingorganisationer.

En relevant frågeställning är om motsvarande motiv finns till att reglera elhandeln. D.v.s om handeln med på något sätt kan äventyra elsystemets leveranssäkerhet eller den långsiktiga försörjningstryggheten av el.

Den statliga Energikommissionen har i ett betänkande från februari 1995 SOU 1995: 14 belyst frågan elsystemets leveranssäkerhet och

om långsiktig försörjningstrygghet av el. Utredningen konstaterar att tryggheten i elförsörjningen är i viss mån beroende risken för elavbrott

av eller fysisk elransonering. Denna del försörjningstryggheten är

av av kortsiktig natur och behandlas nedan under rubriken leveranssäkerhet.

Energikommissionen ansåg i nämnda betänkande att i begreppet försörjningstrygghet också ligger att priset på elkraft inte får bli så högt att det allvarligt hotar konkurrenskraften för svensk industri eller leder till kraftigt höjda levnadskostnader för svenska hushåll. Den långsiktiga försörjningstryggheten är i hög grad beroende av investeringsutvecklingen i kraftproduktionen dvs. de etablerade producenternas

av vilja att investera i nya produktionsanläggningar och drivkrafterna för nya aktörer att investera i elkraftproduktion.

ny

Leveranssdkerhet

Den kortsiktiga leveranssäkerheten för elkund beror på säkerheten

en i hela kedjan från kraftstation till kundens anslutningspunkt.

Avbrott i elleveranserna är oftast kortvariga, från minuter till några timmar, och uppstår i de allra flesta fall till följd ett inträffat fel på

av nätet. På de lägre spänningarna är avbrottsfrekvensen mycket beroende av om man bor i tätort eller på landsbygd. Många fel drabbar luftledningar i samband med åska, storm eller snöfall. Stamnätets ledningar med anknytningar är byggda så att de i allmänhet inte påverkas

av vädret eller mycket snabbt återgår till normalläge. Stamnätet ingår vidare i hopmaskade system, och så dimensionerat, att enstaka fel inte leder till avbrott i några leveranser.

SOU 1996.-49 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 99

Så som beskrevs i kapitel 2 har Svenska kraftnät ett särskilt ansvar för att koordinera systemet och svara för balanshållning. Som ett led i detta kommer Svenska kraftnät att aktivt behöva påverka flödet i nätet genom att betala producenter för att dessa skall öka eller minska produktionen i vissa kraftstationer. För att kunna sköta de uppgifter Svenska kraftnät ålagts måste Svenska kraftnät bl.a. ges möjlighet att i förväg få kännedom om det förväntade kraftflödet på nätet.

Försörjningstrygghet

I Energikommissionens rapport konstateras att den nya konkurrensutsatta elproduktionen innebär en viktig förändring i det att producenter och elhandelsföretag i framtiden kommer att ges ett kommersiellt ansvar för sina åtagande, dvs. i första hand ett ansvar gentemot kunderna att klara de utfástelser om pris som gjorts.

Teoretiskt är det inte någon risk att investeringar på den nya elmarknaden uteblir förutsatt att konsumenterna ges möjlighet att teckna långsiktiga leverans- eller prissäkringsavtal. För att klara dessa åtaganden måste kraftproducenterna i sin tur investera i ny kraftproduktion. Om däremot rätten att köpa elkraft förvägras elkonsumenterna genom att ransonering och prisreglering regelmässigt införs finns en risk att investeringar uteblir.

Erfarenheter från bl.a. England visar att möjligheterna att få avsättning för kraften på långa avtal underlättar nyinvesteringar. Det gäller speciellt för nya aktörer som, till skillnad från de etablerade producenterna, ofta är beroende av externt kapital.

Behovet av information

Energikommissionens bedömning var att den nya konkurrenssituationen på elmarknaden inte skulle äventyra vare sig leveranssäkerheten eller den långsiktiga försörjningstryggheten. Kommissionen hade dock två frågetecken. Det ena gällde om aktörerna kunde förväntas ha tillgång till tillräckligt bra marknadsinformation för att kunna fatta rationella beslut. Det andra var om en fungerande elbörs skulle kunna etableras.

Exempel på uppgifter som kan behöva sammanställas och distribueras var enligt energikommissionen aktuella data om vattenmagasinens innehåll och aggregerad information om bilaterala handelsavtal. Kommissionen ansåg också att långsiktiga och tillförlitliga prognoser över kapacitets och efterfrågeutvecklingen i elsektorn skall redovisas regelbundet av ansvariga myndigheter.

100 Risker i krafimarknaden och behov reglering

av

Energikommissionens rapport har behandlats i regeringens proposition 1994/952222. Regeringen anslöt sig i propositionen till bedömningen att en skärpt övervakning av marknadens utveckling är nödvändig i samband med att den nya ellagstiftningen träder i kraft.

Vad avser etablerandet av en elbörs pekade energikommissionen på att en elbörs skulle ge köpare och säljare betydligt bättre beslutsunderlag än om handeln enbart sker direkt mellan parterna. Genom en elbörs skulle det finnas möjlighet att fortlöpande avläsa marknadspriset på både det för timmen aktuella priset och priset på framtida leveranser. En elbörs skulle också reducera aktörernas risk att inte kunna komplettera sin kraftportfölj genom att köpa eller sälja kraft på marknaden. Energikommissionen pekade också på att en elbörs är en nödvändig institution för elsystemets effektiva drift, och uppmanade regeringen att säkerställa att en elbörs etableras samt pekade på att samhället bör skapa ett regelverk för en sådan verksamhet.

Regeringen anslöt sig till denna del energikommissionens

av slutsatser och ett resultat är denna utredning.

Clearingverksamhet

Den typ av börs som är aktuell för elmarknaden kommer med stor sarmolikhet vara en s.k. transaktionsbörs. Det betyder att det till börsen knyts en clearingorganisation som har till uppgift att träda in som motpart i alla affärer som görs upp via börsen. På detta sätt minskar riskerna för enskilda aktörer. Clearingorganisationen kommer att reducera sin egen riskexponering genom att ta säkerheter från börsaktörerna.

I en ny proposition, clearingverksamhet m.m. proposition 1995/96:50, föreslås en ny lagstiftning på området. Många av de resonemang som förs i utredningen är relevanta för elmarknaden. I propositionen anförs:

en clearingorganisation kan bidra till att avsevärt minska riskerna

..

för deltagarna vid clearing och avveckling. Emellertid beror graden

av riskreducering på clearingorganisationens finansiella och

operativa styrka. Om tvivel skulle uppstå i fråga om organisationens

förmåga att hantera aweckling och avvecklingsproblem kan svåra

konsekvenser uppkomma för bl.a. clearingmedlemmarna. En

clearingorganisations oförmåga att hantera avveckling har i den

internationella diskussionen pekats ut som en potentiell orsak till

en

Risker i kraftmarknaden och behov reglering 101

av

systemkris. Det sagda innebär att krav bör ställas på en clearinginsti-

tution som hanterar risker. Sådana krav kan avse organisationens

finansiella styrka, operativa kapacitet och riskhanteringssystem.

proposition 1995/96:50, sid 45

Systemrisker slutsats

- Tidigare har vi konstaterat att handel med kan innebära betydande ekonomiska risker. Detta kan få negativa ekonomiska konsekvenser för de inblandade företagen och leda till att allmänhetens förtroende för elmarknaden äventyras. Frågan är konsekvenserna kan bli sådana

om att elsystemets leveranssäkerhet eller den långsiktiga försörjningstryggheten kan hotas.

Det finns inte något självklart på den frågan. Det går inte att

svar belägga att den typ dominoeffekter bedöms kunna uppstå på de

av som finansiella marknaderna och kan hota hela det finansiella systemet

som kan uppstå på elmarknaden inom överskådlig framtid. Det är emellertid sannolikt så att elbörs eller clearingorganisation skulle gå i

om en en konkurs, eller på annat sätt riskerar att mista aktörernas förtroende, kan det få betydande konsekvenser också för andra än de direkt berörda företagen. Om t.ex. elbörs där kortsiktiga leveranskontrakt handlas

en plötsligt skulle upphöra att fungera skulle det kunna leda till påfrestningar på den systemansvariga myndigheten eftersom aktörerna inte skulle kunna handla sig i balans. Utan ett tillförlitligt spotpris avräkningspris skulle det vidare innebära stora problem för de företag som tecknat finansiella prissäkringskontrakt som relateras till spotpriset på elkraft.

En oseriös verksamhet från en börs eller en clearingorganisation eller ett stort elhandelsföretag kan även få andra konsekvenser än rent ekonomiska, t.ex. att konkurrensen på marknaden fungerar sämre än den skulle göra. En förutsättning för investeringar i ny elproduk-

annars tion är att elkunderna är beredda att teckna långa avtal. Det visar på betydelsen att elkonsumenterna känner förtroende för de företag som handlar med elkraft.

5.1.3 Mellanhänder på elmarknaden

Så framgått kapitel 3 krävs det tillstånd för att bedriva vissa

som av

verksamhet på värdepappersmarknaden. Företag som har typer av tillstånd att bedriva sådan verksamhet kallas värdepappersinstitut.

102 Risker i krajimarknaden och behov reglering av

Verksamheter som kräver tillstånd är att yrkesmässigt tillhandahålla följande tjänster; kommissionshandel, mäklarverksamhet, marknads-

garantverksamhet, portföljförvaltning samt garantigivning

m.m. Motiven för att kräva tillstånd för dessa tjänster är delvis andra än de som redovisas tidigare i detta avsnitt. Vi har i första hand behandlat den prisrisk som elhandelsföretag utsätter sig för. Här handlar det inte primärt om marknadsrisker utan risken för att kommissionär, en portföljförvaltare eller mäklare skadar sin uppdragsgivare genom okunnigt, vårdslöst eller oetiskt agerande. För viss mellanhandstyp av verksamhet kan också motpartsriskerna betydande inte vara om erforderliga säkerheter tas. En portföljforvaltare t.ex. förvaltare aktieportfölj, en av en spekulerar med andras tillgångar och inte sina Även kommisegna. en sionär agerar ombud för kund, även kommissionären utåt som en om agerar i eget namn. Kommissionären riskerar således inte sina egna utan kundens medel. En kund som anlitar mäklare för att t.ex. köpa en en valutatermin är på motsvarande sätt angelägen att mäklare gör om sitt yttersta för att få ett fördelaktigt pris möjligt. Dessa som som exempel visar att riskerna med att anlita portföljförvaltare, kommissionärer eller mäklare inte i första hand är dessa bedriver att en riskfylld verksamhet och kan gå i konkurs utan att de sitt genom agerande inte sätter kundernas intressen i första rummet eller hanterar kundernas medel på ett kompetent sätt. Om kommissionär en som agerar som ombud för elköpare skulle gå i konkurs kan emellertid konsekvenserna bli likartade de skulle uppstå elhandelsföresom om ett tag går i konkurs. Det förutsätter dock att kommissionären inte uppfyllt sin skyldighet att separera uppdragsgivarens medel. För att motverka ett tveksamt agerande från värdepappersinstituten ställs det krav på att dessa företag inte handlar med värdepapper för egen räkning, d.v.s inte själv spekulerar på marknaden. Det ställs också krav på kapitaltäckning, organisation m.m. Den form av egenhandel får bedrivas värdepappersinstitut som av utan sidoverksamhetstillstånd, är s.k. marknadsgarantverksamhet. En marknadsgarant, eller market maker, åtar sig att fortlöpande ställa köpoch säljkurser i syfte att öka likviditeten i handeln med värdepapper. En marknadsgarant kan t.ex. i gengäld få handla på börs till reducerade en avgifter. Andra former av ersättning kan också förekomma.

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 103

Likheter och olikheter mellan elmarknaden och den finansiella marknaden

En viktig skillnad mellan elmarknaden och den finansiella marknaden är att strukturen på handeln med elkraft kommer sannolikt att avvika från den struktur som återfinns på den finansiella marknaderna. På elmarknaden kommer det i första hand att finnas producenter som säljer den kraft producerar, konsumenter som köper in den kraft som

man konsumeras, samt elhandelsföretag som fungerar som ett led mellan producenter och konsumenter. I detta avseende liknar således elmarknaden andra varumarknader mer än den finansiella marknaden.

En orsak till att "normala" elkontrakt får karaktären av prissäkringsinstrument och delvis kan ersättas med t.ex. terminer med finansiell avveckling är att inte kan hållas i lager. Elkraft måste produceras samtidigt som den konsumeras, vilket gör att ren avistahandel är omöjlig. För att möjliggöra handel där tiden mellan avslut och avveckling är kort måste i praktiken den kortsiktiga handeln organiseras i börslika former se avsnitt 2.3. Med undantag för s.k. servicekraftkontrakt kommer avistahandel på elmarknaden således i praktiken ske på en organiserad handelsplats.

Till likheterna mellan elmarknaden och de finansiella marknaderna hör att såväl vissa typer av "normala" elkontrakt som elterminer med finansiell avveckling kan omsättas. Eftersom värdet av kontraktet bestäms av förväntningar om det framtida spotpriset på elkraft kan ett elkontrakt vara en värdehandling i sig på samma sätt som t.ex. en aktieoption eller en valutatermin. Det betyder att handel med elkontrakt t.ex. kan utnyttjas av ett företag som vill spekulera i prisförändringar på marknaden. Eftersom elmarknaden kan förväntas vara volatil kommer spekulation att vara riskabel, samtidigt som det finns möjligheter att göra stora vinster. Marknaden kan således komma att dra till sig aktörer som tidigare inte varit intresserade av att köpa och sälja el.

Så som beskrevs i kapitel 2 bedrivs det på den norsk/svenska börsen bl.a. handel med prissäkringskontrakt med finansiell avveckling. Det är tänkbart att denna handel på sikt kommer att växa och dra till sig andra aktörer än de producenter och elhandelsföretag som i dag använder instrumenten primärt för prissäkring. Det är också tänkbart att utvecklingen kommer att gå i riktning mot att gamla och nya aktörer väljer att handla med hjälp av mäklare eller kommissionärer. Det är också tänkbart att företag etableras som erbjuder sig att förvalta ett företags innehav av elterminer. Med förvalta menas här att löpande köpa och sälja terminerna kunden i syfte att åstadkomma en värdetillväxt.

104 Risker i kraftmarknaden och behov av reglering

I dag finns det minst ett svenskt värdepappersinstiutut som mäklar elterminer och eloptioner med finansiell avveckling. Detta företag har också sidoverksamhetstillstånd för att agera som elhandelsföretag, t.ex. möjlighet att teckna avtal om balansansvar med Svenska kraftnät.

Elhandelgöretag eller mellanhand

Kommer de normala elhandlarna, dvs. dagens eldistributörer, att agera som kommissionärer, mäklare och portföljförvaltare på den nya elmarknaden eller kommer den verksamheten att tas över av helt nya företag eller företag som i dag är värdepappersbolag

Ett kommunalt elhandelsföretag skulle kunna ha följande affärsidé på den nya elmarknaden, "affärsidén är att med låg riskexponering förse elkonsumenter som är belägna i eller har anknytning till kommunen med elkraft till så fördelaktiga villkor som möjligt". Företaget har då i princip fyra olika alternativa sätt att agera för att förse kunderna med elkraft:

l Först teckna inköpskontrakt och därefter kontraktera kunder, 2 först kontraktera kunden och därefter teckna inköpskontrakt, 3 försöka att teckna inköps- och försäljningskontraktet samtidigt, 4 agera som ombud för kunden på marknaden.

Eftersom företaget har ambitioner att minska sin riskexponering

egen på marknaden kan företaget och kunderna komma överens om strategi nummer dvs. att företaget agerar som ombud för elkonsumenten. För kunderna kan detta vara ett bra alternativ eftersom kunden slipper att betala de riskpåslag elhandelsföretaget annars måste ta ut. Framtidens elhandelsföretag kan således ha önskemål om att agera som mellanhand, t.ex. mäklare, inom ramen för sin normala verksamhet.

Det är också möjligt att mindre leveranskoncessionärer väljer att låta större elhandelsföretag hjälpa till med inköp av spotkraft och prissäkringskontrakt. Vilket skulle kunna liknas vid den roll

som en portföljförvaltare har på den finansiella marknaden.

Mellanhänder pá elmarknaden slutsats

- Vår slutsats blir att mellanhandsverksamhet i form kommissions-

av handel och mäklarverksamhet sannolikt kommer att förekomma på elmarknaden. Om lagstiftaren inte direkt förhindrar det kommer

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering 105

verksamheterna att bedrivas såväl nya aktörer och aktörer från den

av finansiella marknaden kommunala elföretag och andra el-

som av handelsföretag inom ramen för sin övriga verksamhet.

Vår bedömning är att det inte behöver innebära någon nackdel för elmarknadens aktörer elhandelsföretag tillåts erbjuda kunderna t.ex.

om mäklartjänster. Det kan ett sätt att hantera risker som gagnar alla

vara inblandade parter. Det är emellertid viktigt att de företag som, utan att riskera sitt eget kapital, utför tjänster andra på marknaden och då

med kunskap omdöme och integritet, speciellt om företaget själv agerar tar positioner i marknaden.

5.2 och tillsyn Myndighetsansvar

5.2.1¶Tidigare myndighetsansvar

Tidigare hade Statens vattenfallsverk det övergripande ansvaret för elsystemet. Detta har praktiskt tagit sig uttryck i att de större kraftbolagen ingått ett antal formella och informella överenskommelser. Före den 1 januari 1992 reglerades kraftföretagens samarbete i huvudsak genom två avtal, dels stamnätsavtalet och dels samkörningsavtalet. Statens vattenfallsverk var part i båda avtalen.

Samkörningsavtalet reglerade samarbetet avseende leveranssäkerhet och produktionsoptimering. Som grundläggande krav på deltagarna uppställdes tillfredsställande leveranssäkerhet i huvudsak genom

en

kraftproduktion eller långfristiga avtal samt möjlighet att snabbt egen styra produktionen. Avtalet fastställde också principerna för utbyte av tillfällig kraft mellan avtalsparterna. Vidare förband sig företagen att hjälpa varandra vid kraftbrist och att delta i frekvensregleringen. Av avtalet framgick vidare att Statens vattenfallsverk hade det yttersta ansvaret för landets elbalans. Stamnätsavtalet reglerade villkoren för de ickestatliga elkraftföretagens tillgång till stamnätet.

I samband med bolagiseringen Statens vattenfallsverk den 1

av januari 1992 upphörde Vattenfalls övergripande för elförsörj-

ansvar ningen. intentionerna att Vattenfall skulle ges samma spelregler som

var övriga kraftföretag. De få specifika myndighetsuppgifter som låg på Vattenfall, elberedskap och forskning inom elområdet, överfördes till NUTEK.

För kraftsystemets påverkan på miljön har Statens naturvårdsverk ett

övergripande medan Statens kärnkraftinspektion har ansvaret

ansvar, för säkerheten i de svenska kärnkraftverken.

106 Risker i kraftmarknaden och behov reglering av

Statens energiverk hade ett övergripande att värna det ansvar om s.k. energiintresset dvs. att samhällets krav på billig och säker energiförsörjning tryggas på ett sätt som tillgodosåg högt ställda krav på miljö och säkerhet. Uppgiften uppfylldes genom utredningar på t.ex. regeringens uppdrag eller på eget initiativ, att fungera genom som remissinstans i energipolitiskt relevanta frågor, genomföra olika typer av konsekvensbedömningar m.m. Verket hade dessutom det operativa ansvaret för flertalet av de energipolitiska programmen. På Statens energiverk fanns också myndighetsuppgifter såsom koncessionsgivning för elektriska ledningar, föreskrifter om elsäkerhet, tillsynsansvar för

starkströmsförordningen samt energiberedskap.

Statens energiverks uppgifter fördes över till NUTEK år 1991. För elsäkerhetsuppgifterna bildades år 1993 Elsäkerhetsverket. Av NUTEKs instruktion framgår att verket bl.a. har ett övergripande för ansvar omställningen av energisystemet. NUTEK har också ett övergripande ansvar att värna om näringslivets utveckling. Eftersom energiförsörjningen och särskilt försörjningen med elenergi har stor betydelse för utvecklingen av svensk industri sammanfaller dessa intressen. I dag är ansvarsförhållandena på elmarknaden delvis förändrade eller håller på att ändras. Som nämndes bolagiserades Statens vattennyss fallsverk den 1 januari 1992. Samtidigt överfördes storkraftnätet till Affärsverket svenska kraftnät. Den 1 januari 1995 ålades Svenska kraftnät systemansvaret.

5.2.2 den

Myndighetsansvar på nya elmarknaden

Affärsverket svenska kraftnät har i dag det operativa ansvaret för storkraftnätet, dvs. 220 kV och 400 kV nätet. Svenska kraftnät har, som nyss nämnts, också det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av

elkraft systemansvar.

Myndighetsansvaret för att tillse att landets elnät utveckla och drivs effektivt samt för att effektivitetsvinsterna också kommer elkonsumenterna till del ligger på Nätmyndigheten vid NUTEK, också har det som övergripande ansvaret för att övervaka den ellagstiftningen. nya Ansvarsförhållandena när det gäller elnäten och nätstabiliteten är således väl definierade. När det gäller elsystemets långsiktiga utveckling vad leveransavser förmåga och prisutveckling är myndighetsansvaret mer komplext.

Risker i krajimarknaden och behov av reglering 107

Samhället sätter ramarna; säkerhetskrav på kärnkraftverk, miljökrav, miljöskatter, Ansvaret på myndighetsnivå för dessa ramar ligger

0.s.v. på Naturvårdsverket, Kärnkraftinspektionen m.fl. NUTEK, i egenskap

energiansvarig myndighet, har här ett ansvar för att företräda det av s.k. energiintresset gentemot andra intressen.

Samhället har också det övergripande ansvaret för att konkurrensen på elmarknaden fungerar tillfredsställande mellan svenska kraftbolag och mellan svenska och utländska kraftbolag. Myndighetsansvaret ligger i första hand på Konkurrensverket. Men även andra myndigheter har uppgifter i syfte att främja konkurrensen. Svenska kraftnät skall t.ex. enligt sin instruktion 1991:2013 främja konkurrens.

Finansinspektionen bedriver tillsyn över vissa av de företag som kommer att verka på den nya elmarknaden. Det finns redan i dag s.k. värdepappersinstitut som mäklar elterminer och eloptioner med finansiell avveckling.

Det finns således ett stort antal myndigheter som har uppgifter inom elförsörjningsområdet var och en med sin speciella funktion. Samord-

ningen av alla dessa verksamheter sker i praktiken inom departementen, speciellt inom näringsdepartementet.

5.3¶Behovet av

ytterligare reglering

I samband med att elhandeln i Norge konkurrensutsattes infördes krav på koncession för de företag handlar med omsättnings-

som koncession. De formella krav som ställs på företag som enbart handlar med är emellertid små. För dessa aktörer är koncessionskravet mer

likna vid anmälningsförfarande. Även Statnett Marked måste ha att ett

omsättningskoncession för att kunna bedriva börsverksamheten. en Kravet på koncession gäller enbart för företag som handlar med kontrakt leder till leverans elkraft. Aktörer som handlar med

som av kontrakt som avvecklas finansiellt omfattas inte av koncessionskravet.

Redan i Ellagstiftningsutredningens betänkande Elkonkurrens med nätmonopol SOU 1993:68, diskuterades behovet av ett motsvarande krav iden svenska ellagstiftningen. Utredningen konstaterade att en

nya återförsäljare av kan utsätta sig själv och sina kunder för stora ekonomiska risker. Ellagstiftningsutredningen drog emellertid den slutsatsen att reglering motsvarande den norska inte var ändamålsen-

en lig. De motiv framfördes att det oklart vilka konkreta krav

som var var

bör ställas på de företag som handlar med el. Utredningen var som också orolig för att elköpare skulle kunna invaggas i en falsk trygghet

elsäljaren kan uppvisa ett papper på statlig auktorisation. Det om

108 Risker i krafrmarknaden och behov av reglering

konstaterades också att det i Sverige finns en restriktiv hållning till auktorisation av näringsidkare. De områden där auktorisation kan komma i fråga är där liv, hälsa, säkerhet, och personlig integritet eller större värden for den enskilde står på spel.

Ellagstiftningsutredningen föreslog i stället att nätmyndigheten NUTEK noga skulle följa utvecklingen och vid behov föreslå regeringen erforderliga förändringar. Det angavs också att nätmyndigheten bör ha ett speciellt informationsansvar gentemot köpare av el. Frågan huruvida den finansiella lagstiftningen var tillämplig på de aktörer som handlar med diskuterades inte i utredningen.

Så som framgår av avsnitt 5.1 bedömer vi att elhandel är förenat med ekonomiska risker som normalt inte förekommer på andra marknader med undantag från de finansiella marknaden. Riskerna med elhandel är de samma oavsett om elkontrakten avvecklas finansiellt eller om det sker en fysisk leverans. Det torde också vara så att de aktörer som agerar som elhandelsföretag måste ges möjlighet att arbeta med såväl traditionella leveranskontrakt som med finansiella instrument

som terminer och optioner. T.ex. kommer prissäkringskontrakt mellan svenska och norska aktörer sannolikt uteslutande ske med kontrakt

som avvecklas finansiellt.

Bara för att elhandel kan innebära stora risker för inblandade parter är det naturligtvis inte självklart att verksamheten skall regleras. Som framgår av kapitel 3 omfattas emellertid delar av elhandeln redan i dag av den finansiella lagstiftningen. Att så är fallet har inte uppmärksammats av tidigare utredningar och kan således leda till oönskade konsekvenser för elmarknaden. Det är därför angeläget att konsekvenserna av såväl den nuvarande lagstiftningen som alternativa regleringar belyses.

Fyra principiellt olika regleringsalternativ framstår som tänkbara:

1 Låt handel med och med derivat av el, som fallet är i dag, styras

av ellagstiftningen, värdepappersmarknadslagstiftningen, och övrig

svensk lagstiftning. Komplettera nu gällande lagstiftning med ett regelverk för organiserad kortsiktig handel med för faktisk leverans.

2 Låt handel med omfattas den reglering finns i ellagen och

av som i övrig svensk lagstiftning men undanta handel med elderivat från den finansiella lagstiftningen. Komplettera gällande lagstiftning med ett

nu regelverk för organiserad handel med såväl elderivat kortsiktig

som handel med för faktisk leverans.

i kraftmarknaden och behov av reglering 109

Risker

3 Som alternativ 2 komplettera med särskilda regler för de

men företag som agerar som mellanhänder på elmarknaden.

4 Som alternativ 2 komplettera med särskilda regler både för de

men företag som agerar som elhandelsföretag och för de företag som agerar mellanhänder på elmarknaden.

Alternativ ett torde vara det enklaste ur lagstiftningssynpunkt. Genom att bibehålla den distinktion som finns mellan avistakontrakt och derivatkontrakt som finns i den finansiella lagstiftningen uppnås kontinuitet i lagstiftningsarbetet. Utredningens primära uppgift enligt direktiven är dessutom att ta fram ett regelverk för en elbörs för handel med tillfällig kraft som avser faktiska leveranser.

Å andra sidan kommer stor del "normal" elhandel i detta

en av alternativ sannolikt att omfattas av den finansiella lagstiftningen och omfattas Finansinspektionens tillsyn. Det måste beaktas att det finns

av väsentliga skillnader mellan elmarknaden och den finansiella marknaden och att strukturen på elhandeln kommer att avvika från den struktur

återfinns på den finansiella marknaderna. Riskerna är inte heller som de på de två marknaderna. På de finansiella marknaderna sker

samma en stor del av handeln via mellanhänder. Ett motiv till regelverket på värdepappersmarknaden är att minska risken för finansiella kriser till följd av att banker eller värdepappersinstut går omkull och i fallet drar med sig andra finansiella institut. Motsvarande motiv till att reglera handeln på elmarknaden torde inte finnas.

Alternativ två innebär att handel med elderivat undantas från den finansiella lagstiftningen. Det innebär att elhandeln successivt kan utvecklas för att passa den nya marknadens behov. Det kan vara en fördel att låta elmarknadens aktörer finna sina egna roller utan styrning från den finansiella lagstiftningen. Alternativet medför dock att samhällets möjligheter att kunna ingripa mot mäklare, kommissionärer m.fl. som förmedlar elterminer eller eloptioner kommer att vara väsentligt mindre än möjligheterna att ingripa mot de aktörer som förmedlar andra typer av finansiella instrument. Risken finns att oseriösa aktörer som inte skulle tillåtas agera på de finansiella marknaderna dras till elmarknaden. Alternativet innebär också att elclearing och börshandel med såväl elderivat som avistakontrakt måste regleras

inom ramen för ellagstiftningen.

Alternativ tre och fyra innebär att ett nytt regelverk för handel med

och elderivat utarbetas helt utifrån elmarknadens behov och förutsättningar. Ett sådant regelverk torde bli mer ändamålsenligt och mer begripligt för elmarknadens aktörer jämfört med att tillämpa det

110 Risker i krajimarknaden och behov av reglering

finansiella regelverket på elderivat. Detta alternativ kräver

dock ett mer omfattande lagstiftningsarbete än alternativ ett.

5.4¶Sammanfattning

Elhandel är förknippad med betydande risker. I de allra flesta fall kommer emellertid effekterna av ett elhandelsföretags eller

en mellanhands agerande vara begränsat till företaget och dess kunder och leverantörer. Om ett elhandelsföretag eller mellanhand får

en en mycket stor verksamhet, t.ex. genom att fungera i börslika former, kan konsekvenserna av t.ex. en konkurs eller ett oseriöst agerande påverka hela elmarknaden negativt. Speciellt angeläget är det att verksamheter som innebär en koncentration av motpartrisker bedrivs i betryggande former. Någon risk för elsystemets tekniska funktion torde inte föreligga så länge Svenska kraftnät har inflytande över den kortsiktiga handeln.

Vi har funnit att det från risksynpunkt inte är meningsfullt att skilja mellan "normal" elhandel, dvs. elkontrakt leder till fysisk

som leverans, och handel med elderivat vilka avvecklas finansiellt. Handel med långsiktiga leveranskontrakt är från en elkonsuments, ett elhandelsföretags eller mellanhands perspektiv förknippade med exakt samma risker som terminer och optioner med finansiell avveckling. Elsystemets tekniska funktion påverkas i första

hand av den kortsiktiga handeln med leveranskontrakt, inte av längre kontrakt, fysiska eller finansiella.

Endast en liten del av den "normala" elhandeln sker via kontrakt som kan anses vara avistakontrakt. Avistahandeln kommer till största del ske på en organiserad marknadsplats spotbörs. Den normala är att ett elkontrakt till sin funktion är att betrakta derivat-

som instrument, i vissa fall är de omsättningsbara och är då att betrakta som finansiella instrument.

En stor del av elhandeln regleras redan idag den finansiella - av lagstiftningen. Konsekvenserna av detta förhållande har inte analyserats av de utredningar som föregått elmarknadsreformen. I detta kapitel har vi pekat på att det finansiella regelverket å

ena sidan kan anses vara otillräckligt eftersom det nästan uteslutande reglerar mellanhandsverksamhet. Å andra sidan kan det finansiella

Risker i kraftmarknaden och behov av reglering lll

regelverket delvis anses vara för långtgående med hänsyn till att riskerna på elmarknaden, utifrån det allmännas perspektiv, inte kan anses vara lika stora som på de finansiella marknaderna.

När det gäller börs och clearingverksamhet finns det anledning att ställa större krav än på andra företag som bedriver, eller medverkar till elhandel.

8 SOU/996549

Regler för avistahandel med el 113

6 för avistahandel med

Regler

6.1¶Vad avses med avistahandel med el

Med avista avses i allmänhet sådana avtal och marknader där avvecklingen av parternas förpliktelser sker i omedelbar anslutning till avslutet. Då så inte är fallet talas istället om derivat och derivatmarknader.

För att ett avtal skall kunna avvecklas avista måste i princip säljaren

naturagäldenären ha tillgång till det sålda, eller i vart fall kunna - skaffa sig tillgång till detta i mycket nära anslutning till avtalsslutet. I de fall avtalet avser en lös sak kan detta åstadkommas genom att säljaren har ett handelslager från vilket han snabbt kan leverera.

El kan inte lagras för senare leverans och heller inte transporteras annat sätt än de ledningsnät som är förbundna med produktions-

genom anläggningen. Detta begränsar möjligheten att delta som säljare i den egentliga avistahandel med el, till sådana aktörer som har omedelbar

tillgång till el, antingen genom egna produktionsanläggningar eller

genom avtal med ett sådant företag.

Även på sådana marknader brukar betecknas avistamarkna-

som som der måste praktiska skäl viss tid förflyta mellan avslut och

- av - en avveckling. Hur lång denna tid är varierar beroende på vilken typ av marknad det är fråga om. På avistamarknaden för aktier skall avveckling ske senast tre dagar efter avslut. På penningmarknaden sker avvecklingen obligationsaffárema inom fem dagar medan det vid affärer i

av statskuldväxlar liksom vid avistahandel valutamarknaden får högst två dagar mellan avslut och avveckling.

På den spotbörs dygnsmarknaden som drivs av Stattnet Marked

- i Oslo, sker leverans inom 10-34 timmar efter avslut. Till skillnad

av mot vad som är fallet på flertalet andra avistamarknader clearas avtalen på denna börs genom att Stattnet Marked inträder som motpart till

säljare och köpare. Betalning erläggs så sätt att Stattnet Marked

fakturerar köparen samtliga dennes inköp under en viss vecka den första vardagen i nästkommande vecka. Fakturan skall betalas inom sex bankdagar. Stattnet Marked gottskriver därefter säljaren det inbetalade beloppet inom tre bankdagar. Totalt kan således normalt upp till tre

114 Regler för avistahandel med el

veckor förflyta från avslut till slutlig avveckling. Vid mellankommande helger kan tiden mellan avslut och avveckling bli ytterligare något längre.

Avistahandel med kan också förekomma utanför en organiserad handelsplats. Särskilt producenter av elkraft kan ha ett behov av kortsiktigt kraftutbyte. För normala elkonsumenter torde avistahandel med vid sidan av spotbörsen däremot inte vara av intresse. Det förekommer dock att elkonsumenter tecknar avropskontrakt med en leverantör, där priset relateras till det pris som gäller på avistamarknaden för k servicekraftkontrakt. Denna form av kontrakt torde vara

- s att anse som ett avistaavtal.

6.2¶Behovet av för den

regler kortsiktiga

handeln med

6.2.1 för avistahandel med

Regler organiserad

Utredningens direktiv tar i första hand sikte att ett förslag till regler för organiserad handelsplats för kortsiktig handel med skall

en lämnas. Här pekas också vissa behov som regleringen bör tillfredsställa. Handelsplatsen bör sålunda vara neutral och får inte diskriminera vissa aktörer. Den skall ha så stor omsättning och likviditet att enskilda aktörer inte ges möjlighet att påverka prisbildningen. Vidare skall reglerna tillgodose kravet på offentlighet och insyn i prisbildningen samt utformas med hänsyn till samhällets behov av erforderligt inflytande över och insyn i börsfunktionen.

Vad börs

är en

En organiserad marknadsplats för kortsiktig handel med är att anse som en form av råvarubörs, låt vara en ganska speciell sådan. Några andra råvarubörser förekommer för närvarande inte i de nordiska länderna. Begreppet börs har fått sitt närmare innehåll i anslutning till

förhållandena värdepappersmarknaden. Inledningsvis skall en kort beskrivning begreppet, så som det används på värdepappersmarkna-

av den, göras.

I värdepappersmarknadskommitténs betänkande "Värdepappersmar-

knaden i framtiden" SOU 1989:72 behandlas frågan om vad som

Regler för avistahandel med el 115

konstituerar en börs och vilken funktion den har på marknaden relativt ingående. Det resonemang som fördes i utredningen var i huvudsak följande.

Om ett stort antal fysiska eller juridiska personer är innehavare av värdepapper får räkna med att det alltid finns någon som vill

man omvandla dessa till likvida medel. För dessa medel vill han kanske köpa andra värdepapper. Om flera innehavare av värdepapper samtidigt vill byta dessa mot pengar och tvärt om har en marknad i värdepapperen uppstått. På sådan marknad måste den som vill sälja något i princip

en kontakta alla tänkbara köpare för att vara säker på att försäljningen sker till bästa möjliga pris. På motsvarande sätt förhåller det sig med en köpare måste kontakta alla säljare för att kunna fastställa det bästa

som priset. Transaktionskostnadema även kallade sökkostnadema blir då

- mycket höga.

På marknad där ett större antal köpare söker kontakt med många

en säljare är det naturligt att mäklare börjar uppträda. Dessa har som affärsidé att sammanföra sälj- och köpintressen. Genom sin verksamhet kommer de att skaffa sig kunskap om vilka sälj- och köpbud som finns

marknaden och på så sätt få en egen uppfattning om dagspriset. Det underlättar handeln genom att minska sökkostnadema. Vissa mäklare med god kunskap marknadsläget kan övergå till att själva fortlöpan-

om de lämna köp- och säljbud. Härigenom har grunden för en s k market maker-marknad lagts. Transaktionskostnadema på sådan marknad är

en avsevärt lägre än på marknad där alla måste söka kontakt med alla.

en Det räcker med att kontakta eller ett par market makers för att få en

en uppfattning den gällande "kursen". Systemet karaktäriseras dock av

om prisspridning och relativt höga transaktionskostnader. Köp och försäljningar värdepapper kommer att ske till olika priser eftersom

av samma

inte tar sig tid att ta reda på det bästa priset finns. En marknad man var med market makers är alltså effektivare än det förstnämnda systemet

är ändå inte riktigt effektivt eftersom all prisinformation inte finns men samlad och tillgänglig ett ställe.

Om handeln knyts till central marknadsplats minimeras sökkost-

en nadema. Genom att någon samlar upp sälj- och köporder och sorterar bort sådana bud ligger för långt ifrån varandra kommer prisin-

som formationen på ett lättillgängligt sätt att återspegla det bästa säljpriset och det bästa köppriset. När handeln är organiserad detta sätt kan den sägas ha karaktär börshandel. Den centrala marknadsplatsen utgör då

av själva börsen.

Börsens funktion i det sistnämnda handelssystemet är att utforma regler för handeln och för information och övervakning. Den

att svara

för prisinformation, möjliggöra avslut och kontinuerligt skall också svara

116 Regler för avistahandel med el SOU 1996.49

återrapportera till marknaden. Dessutom måste den fullgöra transaktionstekniska uppgifter i samband med handeln.

Uppsamlandet av köp- och säljorder och fastställandet betalkursen

av kan ske olika sätt. Traditionellt har det skett genom en auktionsmarknad, där handlarna träffas i en lokal och ropar ut de priser de är villiga att göra avslut till. Nu sker börshandel nästan uteslutande i datoriserade system. Datorn samlar upp och rangordnar buden samt bokför de avslut som kommer till stånd. Genom den informationsteknologiska utvecklingen erfordras alltså inte längre något "börsgolv" eller annan fysisk plats där köpare och säljare möts. Det är tillräckligt att de kopplar upp sig mot ett datanätverk från vilken plats som helst i världen, för att en "marknadsplats" skall ha uppstått. Det kan med den nya teknologin till och med föreligga stora svårigheter att fysiskt lokalisera handeln till ett bestämt land i ett sådant system. Det kan hävdas att handeln skall anses ske i det land där den del av datanätet befinner sig, i vilket buden sammanställs eller avslut sker. Utvecklingen är emellertid snabbt på väg dit hän att det inte längre är meningsfullt att tala om en viss dator, centralprocessor eller "server" i ett sådant nätverk. Handeln kan ske "på nätet", vilket innebär att den i princip sker överallt där en användare önskar koppla upp sig för att träffa avtal om köp eller försäljning.. Möjligheten att samla upp och sammanställa information om lämnade bud och gjorda avslut behöver i ett sådant nätverk inte vara lokaliserat till en central server, utan kan finnas i varje användares egen dator.

Börser kan således sägas ha två huvudfunktioner; att samla upp köpoch säljbud och fastställa marknadspriset samt att sammanföra sälj- och köpanbud och möjliggöra avslut. Det är dock inte nödvändigt att den organiserade verksamheten innebär att båda dessa uppgifter utförs, för att den skall anses ha börskaraktär. Om verksamheten endast går ut på att samla prisinfonnation och offentliggöra förekommande avslut, kan den i vissa fall ändå betecknas som en börs. Aktörema nyttjar informationen för att träffa nya avtal men gör upp affärerna sinsemellan utan börsens medverkan.

Behovet regler för börsverksamhet vid kortsiktig handel med el

av Det kan konstateras att för att en marknadsplats för skall bli nyttjad av marknadens aktörer måste den åtnjuta förtroende. Detta innebär att marknadsplatsen själv måste tillse att det finns ett regelverk för handeln som bl a uppfyller kraven på neutralitet och likabehandling, god genomlysning och fritt tillträde samt att handeln sker under säkra och

Regler för avistahandel med el 117

ordnade former. En sådan självreglering blir sannolikt mer detaljerad och långtgående vad avser krav på neutralitet och likabehandling samt insyn i prisbildning m m, än vad som är möjligt att åstadkomma genom lagstiftning. Från allmän synpunkt torde därför behovet av materiella regler för hur handeln skall bedrivas, inte särskilt stort. Även sett

vara från marknadsplatsens egen synpunkt föreligger det emellertid behov av insyn och kontroll från det allmännas sida. Sådana regler kan ge aktörerna trygghet i handeln och ökar deras förtroende för marknadsplatsen.

Om någon börs inte finns eller om den inte lyckas fylla sin uppgift, t genom att den inte åtnjuter marknadens förtroende eller genom att

ex aktörerna ogillar de regler gäller för handeln där eller de former

som under vilka handeln sker, kommer snart alternativa marknadsplatser eller former för handeln att etableras. Köpama och säljarna kommer att söka sig till den plats eller det tekniska system där de på det rationellaste och mest prisvärda sättet får tillgång till den säkraste informationen om det vid varje tidpunkt gällande bästa köp- eller säljbudet. Skulle en viss marknadsplats inte motsvara aktörernas behov och förväntningar, kommer denna marknadsplats därför inte att kunna bibehålla sin roll. Handeln skulle helt enkelt ske på något annat sätt eller på någon annan marknadsplats.

Det existerar redan en handelsplats för kortsiktig handel med i Norge. Denna är inte omfattad några särskilda näringsrättsliga

av bestämmelser det slag utredningens direktiv avser. Visserligen kan

av det antas att den norska tillsynsmyndigheten N VE inom ramen för den allmänna tillsynsverksamhet som är kopplad till kravet tillstånd

omsättningskoncession för all handel med fysisk el, även beaktar

sådana krav på organiserad marknadsplats som nu avses. Dessa har

en emellertid, såvitt utredningen känner till, inte preciserats i någon norsk författning eller i några av NVE utfärdade föreskrifter. Någon möjlighet att i svensk lag ställa krav på hur avistahandel med skall bedrivas i ett främmande land finns utan bindande internationella överenskom-

melser givetvis inte.

-

Definition och reglering börsverksamhet i värdepappersmarknads-

av

lagstiftningen

I den gällande svenska värdepappersmarknadslagstiftningen finns

nu inget tillståndskrav för börsverksamhet. Värdepappersmarknadskommittén föreslog ett sådant och definierade därvid börsverksamhet på följande sätt: "... att köp- och säljanbud samt uppgifter om betalkurs

118 Regler för avistahandel med el

beträffande fondpapper och andra finansiella instrument regelbundet genom automatisk databehandling eller vid auktion eller på annat liknande sätt sammanförs och att grundval härav information

ges om marknadsläget i syfte att åstadkomma handel, allt under förutsättning att verksamheten inte drivs i mindre omfattning".

I remissbehandlingen av utredningens förslag framfördes kritik mot definitionen. Bankinspektionen, riksbanksfullmäktige, bankorganisationema och Svenska Fondhandlareföreningen uttryckte farhågor för att den skulle ge upphov till gränsdragningsproblem. Några remissinstanser ansåg att en klar åtskillnad måste göras mellan informationssystem och börsverksamhet och ansåg att en avslutsfunktion måste vara kopplad till handelssystemet eller marknadsplatsen för att börsverksamhet skulle föreligga. Andra remissinstanser ansåg definitionen oklar och menade att den även kunde omfatta system för marknadsinformation.

Departementschefen avvisade kommitténs förslag att tillstándstvång skulle införas för börser. Han ansåg att utvecklingen på börsområdet och datorsystemens funktioner avsevärt försvårade möjligheterna att i

en lagtext åstadkomma en precis och funktionell avgränsning börsverk-

av samhet. Riskerna var enligt hans uppfattning uppenbara att, oberoende av hur förfinad en sådan avgränsning görs, möjligheterna att sätta den ur spel ändå skulle vara betydande. Det förelåg också risk att en alltför tekniskt betingad definition av börsverksamhet skulle medföra att handeln tog former var mindre effektiva och säkra än vad de annars

som behövde vara. Enligt LVR fordras tillstånd för förmedling av kontakt mellan köpare och säljare finansiella instrument och medverkan i

av annat fall vid transaktioner avseende sådana instrument. Denna definition är så vitt utformad att den inrymmer all typisk börsverksamhet. Departementschefen anförde vidare: "Med utgångspunkt i att verksamhet av börskaraktär, oavsett vilka slag av finansiella instrument den avser, i grunden är tillståndspliktig enligt LVR tillgodoses det allmänna intresset av att sådan verksamhet inte skall kunna drivas i former som står utanför insyn och kontroll. Jag ser det därför inte som nödvändigt att i den nya börslagstiftningen införa auktorisationsplikt, utan auktorisation bör ske på frivillig basis. Därmed minskar,i enlighet med vad jag tidigare sagt, behovet av en otvetydig börsdefirition".

På kapitalmarknadema föreligger alltså ingen tillståndsplikt för

börsverksamhet. Detta har, som framgått ovan, bl a motiverats med att sådan verksamhet ändå är en tillståndspliktig form av värdepappersrörelse, att svårigheter föreligger då det gäller att klart definiera begreppet "börsverksamhet" och att det finns skäl att allmänt främja en ökad konkurrens på börsområdet. Incitamenten för den som vill driva

Regler för avistahandel med el 119

börs att skaffa sig den auktorisation lagen medger, vilken medför att en vissa grundläggande krav måste uppfyllas, har värdepappersmarknadema ansetts tillräckligt starka utan tillståndsplikt.

På avistamarknaden för förhåller det sig i flera avseenden annorlunda än värdepappersmarknaden. Eftersom produktionen och förbrukningen alltid måste hållas i balans, är det nödvändigt för

av den systemansvariga myndigheten att fortlöpande få information om de avtal ingåtts avistamarknaden såväl på som utanför en eventuell

som börs. Detta innebär att Svenska Kraftnät måste kunna ställa krav hur rapporteringen ingångna avtal från spotbörsen sker. Regler om detta

av finns redan idag delvis i ellagstiftningen.

Det finns elmarknaden ett särskilt behov av att handeln äger rum i mycket nära anslutning till leveransen. Ju närmare leveranstidpunkten det finns möjlighet att köpa och sälja el, effektivare blir prisbildningen och optimeringen av elproduktion och elanvändning. Skulle handeln med fysisk kraft splittras på flera marknadsplatser

upp skulle detta kunna medföra sämre prisbildning och större svårigheter

en att upprätthålla ett kostnadseffektivt system för balanshållning på nätet. Om informationen mellan marknadsplatsen för fysisk och den systemansvariga myndigheten skulle missvisande eller upphöra att

vara fungera, skulle detta, även vid mycket kortvariga störningar, kunna få allvarliga konsekvenser för elförsörjningen. Svenska Kraftnät som systemansvarig myndighet kan också komma att vilja utnyttja handelssystemet avistabörs för att hantera k flaskhalsar i elnätet.

en s Det sagda talar för att den organiserade avistahandeln med endast bör ske på marknadsplats, över vilken också den systemansvariga

en myndigheten har inflytande och kontroll.

I de utredningar föregått ellagsrefonnen har befarats att

som likviditeten i avistamarknaden helhet för är för låg för att en

som organiserad handel med god genomlysning skall kunna tillskapas. Detta utgör ett skälen för att gemensam nordisk elbörs ansetts behövlig.

av en Om uppdelning avistahandeln med sker, så att handel

en av nu samtidigt bedrivs på flera marknadsplatser, föreligger det därför också

uppenbar risk för att likviditeten kommer att bli alltför låg en respektive marknad. Prisbildningen kan därmed komma att bli missvisande. Visserligen kommer detta sannolikt att leda till att de marknadsplatser har lägst likviditet, efter tid tvingas upphöra med sin

som en verksamhet och att handeln då kommer att öka i motsvarande mån på andra marknadsplatser. Under ett inledningsskede kan emellertid konkurrens mellan olika marknadsplatser, vilkas ägare har finansiell styrka att "hålla ut", leda till att likviditeten överallt blir för låg.

nog Detta kommer att medföra större osäkerhet i prisbildningen och

en

120 Regler för avistahandel med el

medföra problem för aktörerna, som måste nyttja flera marknadsplatser. Det kan också konstateras att "börskonkurrens" under inledningsskedet av elmarknadsrefonnens genomförande, särskilt om den ledde till att någon marknadsplats grund av obestånd tvingades upphöra med sin verksamhet, allvarligt skulle kunna skada aktörernas och allmänhetens förtroende för elmarknaden.

På dagens svenska elmarknad finns ett hundratal producenter. Vattenfall AB svarar dock för ungefär hälften av rikets elproduktion och Sydkraft för knappt en fjärdedel. Det föreligger en allmän risk för att stora aktörer på en marknad kan påverka priserna på denna. Detta är också ett av skälen till att tillskapande av en gemensam nordisk börs ansetts önskvärd. Härigenom kommer de stora aktörernas inflytande den gemensamma kraftmarknaden att minska vilket medför bättre konkurrens och stärker tilltron till marknadens funktion hos övriga aktörer. Om en uppdelning av handeln sker på flera marknadsplatser, blir osäkerheten större vad gäller de stora aktörernas möjligheter att påverka marknadsprisema i en för dem riktning.

gynnsam

Det kan slutligen konstateras att handel med avistakontrakt

en organiserad marknadsplats form råvarubörs. Sådan verksam-

utgör en av het har tidigare inte bedrivits i Sverige och bortsett från den norska

kraftbörsen heller inte i de övriga skandinaviska länderna. Erfarenhet

saknas alltså i huvudsak av hur sådan handel bör regleras. Till detta kommer att el, som förut flera gånger anmärkts, är mycket speciell

en råvara med alldeles speciella egenskaper. Utvecklingen elmarknaden har under de senaste åren också gått mycket fort. Så är även fallet med den tekniska utvecklingen i övrigt. Det är svårt att förutsäga vilka

nya former handeln kommer att få och hur marknaden kommer att utvecklas. Detta är också ett starkt argument för att samhället bör förbehålla sig möjligheten att i förväg pröva innovationer då det gäller sättet

om nya att köpa och sälja är förenliga med intresset trygg elförsörjning

av en och stabil prisbildning på elmarknaden.

Definition av elbörsverksamhet

Det är förenat med relativt stora svårigheter att i lag definiera vad börsverkamhet är, d v s vilken verksamhet som skall tillståndsplik-

vara tig som börs. Problemet har på kapitalmarknaden lösts att all

genom verksamhet skulle kunna börsverksamhet där är

som anses vara tillståndspliktig. Börsverksamhet är form tillståndspliktig

en av värdepappersrörelse som inte erfordrar särskilt tillstånd men för vilken

Regler för avistahandel med el 121

möjlighet till auktorisation erbjuds. Det har därför inte funnits ett så uttalat behov att precisera just börsverksamhet. av Starka skäl talar för att särskilt tillstånd bör krävas för elbörsverksamhet. Svårighetema är emellertid lika stora att definiera den tillstånd-

spliktiga verksamheten på elmarknaden som i kapitalmarknadslagstift-

ningen. Om definitionen görs vid kommer verksamheter kanske inte som borde omfattas tillståndsplikten och de regler som knyts till denna, av viss mäklarverksamhet eller market making, att drabbas. Altematit ex är att göra inskränkt definition. Denna riskerar att inte vet en mera innefatta alla de former organiserad elhandelsverksamhet som bör av föremål för tillståndsplikt. vara

En möjlighet är att, i likhet med värdepapperslagstiftningen, införa

tillståndsplikt också för sådan verksamhet gränsar till börsverksamsom het. Detta kommer då främst mäklarverksamhet. Härigenom kan att avse tillsynsmyndighet i varje enskilt fall bedöma, huruvida den verksamen het bedrivs sådan omfattning eller är avsedd att bedrivas på som är av sådant sätt att det finns anledning att betrakta den som börsverksamett het. Målet för all börsverksamhet torde att sprida information om vara marknadspriset den omsätts i syfte att tillskapa en vara som organiserad marknadsplats för handeln. Utgångspunkten för definitionen elbörsverksamhet bör därför att det är sådan verksamhet som av vara att sammanställa köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut genom syftar till att åstadkomma regelbunden handel med el. en

6.2.2¶Behovet regler för oorganiserad

av

avistahandel med

Utöver den avistahandel med äger spotbörsen, torde som rum kortsiktig handel med inte ske i någon större omfattning på framtidens elmarknad. Avistahandel med utanför den organiserade handelsplatsen kan i huvudsak endast tänkas få någon nämnvärd omfattning i två speciella fall. Elproducenter kommer även i framtiden ha ett behov kortsiktigt kraftutbyte. Denna form handel kan lätt att av av eller mindre börslika former. Vidare kan enskilda elkonsumenter få mer ingå avtal leverans el, där priset är direkt beroende marknadsom av av

priset för på spotmarknaden.

Det framstår inte troligt att tjänster som mäklare eller portsom följförvaltare med inriktning enbart på avistamarknaden kommer att erbjudas i större omfattning. Huruvida kommissionshandel på avistamarknaden för överhuvud taget är möjlig är beroende av hur

122 Regler för avistahandel med el

man definierar begreppet kommission. Skäl kan anföras för att kommissionslagen överhuvud taget inte kan tillämplig på den kortsiktiga anses elhandeln. Motiv för att trots det sagda införa regler för all avistahandel med elkraft kan främst att lagstiftningen härigenom kommer omfatta vara att all sådan verksamhet är att organiserad kortsiktig som anse som en handel med el. I övrigt synes varken den omfattning avistahandeln kan komma att få utanför organiserad handelsplats eller de risker den en medför, utgöra skäl för någon ingående reglering. mera

6 7 1 Tänkbara former för

reglering av avistahandel med

Det är fullt möjligt att införa regler endast tar sikte på förutsom sättningarna att få driva organiserad handelsplats för och på hur en denna handel skall äga Som framgått torde emellertid regler rum. ovan som endast omfattar organiserade handelsplatser för avistahandel med lätt kunna kringgås. Sådana regler kan därför svårligen uppfylla de regleringsbehov som angivits i utredningens direktiv. Två tänkbara former för reglering föreligger i övrigt. Antingen kan bestämmelser införas omfattar all avistahandel med el, alltså även som sådan handel sker utanför den organiserade marknadsplatsen, eller som också kan krav uppställas att all kortsiktig handel med skall ske på

en organiserad marknadsplats.

Det senare alternativet innebär införande börstvång. I lag skulle av kunna föreskrivas att all avistahandel med måste ske på svensk elbörs och i enlighet med de regler gäller där. Detta skulle emellertid som medföra flera oönskade effekter och stå i strid med andra, klart uttalade politiska målsättningar för utvecklingen den elmarknaden. av nya Ett av huvudskälen till omregleringen den svenska elmarknaden av har varit att skapa en rationell och kostnadseffektiv elmarknad. Häri ligger, som anförs i det i direktiven citerade avsnittet Nordels av rapport om förutsättningarna för en nordisk elbörs, att denna måste vara förståendeskapande, opartisk, finansiellt stabil och öppen för aktörernas synpunkter och behov. Genom ett börstvång skulle incitamentet för börsen att utforma handeln ett sådant rationellt och förtroendeskapande sätt i hög grad minska. Börstvång på de finansiella marknaderna har varit föremål för omfattande överväganden i tidigare utredningar kapitalmarknadslagom

stiftningen. En sådan reglering har dock bestämt avvisats lagstiftaren.

av

Regler för avistahandel med el 123

Till detta kommer att de regler utredningen har att överväga inte får utformas så att de hindrar eller försvårar ett nordiskt samarbete på elområdet. En elbörs finns redan i funktion i Norge. Det kan knappast komma ifråga att föreskriva att all handel bedrivs med svensk-

som producerad svenska aktörer måste den norska börsen,

av äga rum vilken tidigare anförts inte omfattas av någon särskild lagstiftning

som

det slag Att föreskriva att all handel med måste ske av som nu avses.

svensk börs och i enlighet med svenska regler skulle också på en otvivelaktigt utgöra ett hinder för utvecklingen den nordiska

av elmarknaden och torde därför inte heller vara en tänkbar lösning.

Det bästa alternativet torde således vilket antyds redan i utred-

ningens direktiv att tillskapa ramlagstiftning för all kortsiktig

- vara en handel med och att i detta regelverk införa särskilda bestämmelser om elbörsverksamhet.

De krav bör ställas på organiserad marknadsplats för elhandel

som en torde i huvudsak likartade med de i börs- och clearinglagen

vara som gäller för auktoriserade marknadsplatser vad avser krav på fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning utgöra förebild för en särskild reglering elbörsens verksamhet. De nämnda bestämmelserna bör

av kompletteras med regler och krav behövs till skydd för elförsörj-

som ningen och med hänsyn den systemansvariga myndighetens behov av inflytande och kontroll över hur handeln en organiserad marknadsplats bedrivs.

á i

Reglering handeln med elderivat 125

av

7 av handeln med elderivat

Reglering

7.1¶Den nuvarande regleringen av handeln

med elderivat

Avistahandel med omfattas idag inte av någon särskild offentligrättslig lagstiftning. Det gör däremot handel med elderivat. En stor del den normala elhandeln kan förväntas komma att ske genom

av prissäkringsavtal. Den större delen av dessa avtal torde vara att anse

finansiella instrument enligt lagen om handel med finansiella som instrument. Härigenom kommer värdepappersmarknadens regelverk att vara tillämpligt på dessa former av elhandel.

Begreppet "finansiella instrument" är inte entydigt utan relativt svårt att fastställa. De närmare gränserna för vilka avtal som omfattas av definitionen och vilka som inte omfattas av denna måste avgöras av tillsynsmyndigheten. Detta kan som närmare kommer att utvecklas

nedan föranleda särskilda tillämpningssvårigheter på elmarknaden.

-

En följd att stora delar av handeln med kommer att ske genom

av handel med finansiella instrument är att den då måste ske enligt den grundläggande regeln i 1 kap 2 § lagen handel med finansiella

om instrument LHF, dvs. så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Vidare står handeln under tillsyn av Finansinspektionen.

De företag erbjuder tjänster mellanhänder vid handel med

som som finansiella instrument omfattas av reglerna i lagen om värdepappershandel LVR. I denna lag föreskrivs tillståndsplikt för vissa typer av tjänster nämligen kommissionshandel, förmedlingsverksamhet, s.k. marketmaking, förvaltning finansiella instrument och

av annans emissionsmedverkan. För de verksamheter som erhåller tillstånd att bedriva sådana tjänster ställs a krav på kapitaltäckning.

Det framstår uppenbart att flertalet av de tjänster som omfattas

som tillståndsplikt enligt LVR också kommer att erbjudas på elmarkna-

av den. Elmäklare och portföljförvaltare har redan etablerat sig i Sverige. Särskilda regler för marknadsgaranter finns i de aktörs- och handels avtal kan tecknas med den norska elbörsen. Kommissionshandel

som med elderivat kommer säkert också att förekomma.

126 Reglering av handeln med elderivat

Till begreppet finansiella instrument är vidare knutet regler börs-

om och clearingverksamhet i LBC. Lagen ger möjlighet till auktorisation som börs och auktoriserad marknadsplats samt innehåller krav på tillstånd för clearingverksamhet och uppställer vissa tvingande regler för sådan verksamhet. Det bör observeras att börsverksamhet i grunden är en tillståndspliktig form av värdepappersrörelse enligt LVR.

En fråga som blivit föremål för ingående överväganden i utredningen

är huruvida det är lämpligt att värdepappersmarknadslagstiftningen är

tillämplig på handeln med elderivat. Argument har anförts för och emot att elderivat skall undantas från begreppet finansiella instrument. Nedan kommer ett antal av skälen för och emot att handeln med elderivat omfattas av kapitalmarknadens regelverk att presenteras.

7.1.1 för att låta handel med och el-

Argument derivat omfattas av värdepappersmarknadslagstiftningen

Behovet reglering är likartat

av De ändamål som motiverat den offentligrättsliga regleringen av handeln med finansiella instrument värdepappersmarknaden är i huvudsak tillämpliga också vid handel med finansiella instrument med

som underliggande tillgång. Behoven lagstiftning till skydd för investerare

av och av regler som säkerställer att mellanhändema har tillräcklig kunskap och en lämplig organisation av verksamheten samt att de bedriver denna på ett sådant sätt att förtroendet för marknaden inte äventyras är, i allt väsentligt de samma vid handel med sådana elderivat som utgör finansiella instrument på elmarknaden som på kapitalmarknadema. Riskerna är också likartade vid handel med derivat, oavsett det är

om aktier, valuta, index eller elektrisk kraft dessa baseras på.

som

Ett befintligt, väl övervägt regelverk

Värdepappersmarknadens regler är särskilt anpassade till de risker handeln med finansiella instrument innebär. Lagstiftningen

har successivt vuxit fram under följd år och grundar sig på

en av noggranna överväganden av behovet av och formerna för lagreglering.

Lagstiftningen omfattar såväl regler för de marknadsplatser där

Reglering av handeln med elderivat 127

handeln bedrivs regler för alla aktörer på marknaden. Den har

som nyligen genomgått en omfattande reform och är således modem och väl anpassad till internationella krav. Det är inte rimligt och ändamålsenligt, särskilt med hänsyn till den osäkerhet som nu råder beträffande elderivatmarknadens framtida utveckling, att för handel med sådana elderivat är finansiella instrument, tillskapa helt andra regler än de

som

efter omfattande och ingående överväganden införts för handel med som värdepapper i allmänhet.

Ett sådant arbete blir omfattande och kräver noggranna överväganden. De regler som nu gäller för handel med finansiella instrument måste analyseras och behovet av dessa regler elmarknaden ingående studeras. Om särskilda regler införs för handel med sådana finansiella

instrument är elderivat medan värdepappersmarknadslagstiñningen

som skall gälla för alla andra typer av finansiella instrument, måste de skilda regelverken harmoniera med varandra. I den mån olika regler skall gälla, t ex för dem som agerar som mellanhänder elmarknaden i förhållande till mellanhändema på andra värdepappersmarknader, måste denna skillnad klargöras. Om elderivathandeln undantas från den finansiella lagstiftningen måste konsekvenserna noga övervägas.

Till detta kommer att faktaunderlag beträffande det behov av reglering kan föreligga på den elmarknaden naturliga skäl

som nya av saknas. Handeln har just inletts och det saknas i stor utsträckning erfarenhet och kunskap om i vilka former handeln kommer att ske.

av Visserligen kan slutsatser i någon utsträckning dras av förhållandena i Norge. Även här pågår emellertid omreglering handeln med

en av finansiella instrument och stora förändringar har nyligen skett vad avser reglerna för elbörsen.

Ett implementerat regelverk

En ramlagstiftning medför alltid en initial osäkerhet beträffande den

ny nämnare tolkningen av bestämmelserna. Denna osäkerhet kan endast undanröjas sedan reglerna kommit att tillämpas under en tid, genom den praxis som då utbildas vid de myndigheter som har att tillämpa lagstiftningen. Det tar med andra ord viss tid för en ny lagstiftning att "sätta sig". Så torde numera i huvudsak vara fallet med kapitalmark-

nadslagstiftningen, där reglerna konkretiserats genom Finansinspektio-

och domstolarnas praxis. Om handel med elderivat även fortsättnens ningsvis omfattas av den finansiella lagstiftningen, kommer rättsläget sannolikt att klarare beträffande vilka regler som gäller för sådan

vara handel, än regler och nya begrepp introduceras.

om nya

9 SOU1996:49

128 Reglering av handeln med elderivat

Existerande självreglering och handelsbruk på kapitalmarknaden

På kapitalmarknaden finns sedan länge en omfattande självreglering. De

olika marknadsplatsema Stockholms Fondbörs, OM Stockholm AB

-

och PMX har alla egna regelverk i form av inregistreringskontrakt och

handelsregler som ställer detaljerade krav de aktörer som vill delta där. Ett antal branschorganisationer värdepappersmarknaden fyller också en betydelsefull roll som normbildare och bidrar till att verksamheten bedrivs på ett seriöst och professionellt sätt. Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges F inansanalytikers Förening, Svenska Bankföreningen och Stockholms Handelskammare är exempel organisationer som genom att utarbeta regler for sina medlemmar och genom att delta i olika etikkommittéer och nämnder samt genom responsaverksamhet bidrar till regelbildningen. Näringslivets Börskommitté och Aktiemarknadsnämnden spelar också en betydelsefull roll genom att fortlöpande utfärda rekommendationer och avge uttalanden, som fått ett stort genomslag på aktiemarknaden. På derivatmarknaden har Clearing Control CC HB CCHB till uppgift att fortlöpande kontrollera att aktörerna uppfyller sina åtaganden.

Det kommer att ta viss tid innan ett likartat system för självreglering hunnit utvecklas på den nya elmarknaden. Om handel med vissa typer av elderivat även fortsättningsvis faller under kapitalmarknadslagstiftningen skulle detta medföra att det samlade norrnsystem som lagstiftning och självreglering området utgör i förening blir tillämpligt på de nya typerna av finansiella instrument. Om elderivat undantas kommer inledningsvis endast ramarna lagstiftningen att finnas elmarknaden

- genom nya regler i ellagstiftningen.

Om handeln med elderivat omfattas av den nu gällande värdepapperslagstiftningen kommer således rättsläget beträffande vilka formella och informella regler som gäller att vara klarare än om ett helt nytt regelverk införs.

Befintligt system för tillståndsgivning och tillsyn

På värdepappersmarknaden har Finansinspektionen en väl definierad roll som tillståndsgivande myndighet med skyldighet att utöva tillsyn över handeln och över de finansiella marknademas aktörer. Myndigheten har en fungerande organisation för denna verksamhet. Inom Finansinspektionen finns kunskap om och erfarenhet av hur tillsynsverksamhet av detta slag skall bedrivas. Det kan att ta lång tid att bygga

upp motsvarande kompetens inom ramen för ett nytt regelverk.

Reglering av handeln med elderivat 129

Lagstiftaren har redan tagit ställning

Under den nyligen genomförda reformen av värdepapperslagstiftningen uppmärksammades behovet av ett regelverk som skulle kunna tillämpas

de tidigare okända, finansiella instrument som efter hand kunde

nya,

komma att introduceras. Värdepappersmarknadskommittén angav

uttryckligen sin målsättning att behandla alla former för options-

som och terminshandel, oavsett vilka underliggande tillgångar de baserades på, medan regleringen av börshandel med råvaror angavs falla utanför kommitténs uppdrag. I förarbetena till lagen om handel med finansiella instrument och till lagen om värdepappersrörelse nämns uttryckligen att nyskapade former råvaruderivat lämpligen borde kunna omfattas av

av regleringen. De lagar som gäller kapitalmarknaden har antagits av riksdagen under stor enighet. Lagstiftaren kan således redan sägas ha förutsett behovet av bestämmelser för handel med finansiella instrument

det slag elderivaten utgör och även angivit vilka regler som av som skall gälla.

7.1.2 Argument mot att låta handel med och

elderivat omfattas av Värdepappersmarknadslagstiftningen

Gränsdragningsproblem betráfande elkontrakt

Som framgått kapitel 5 kommer större delen handeln på elmarkna-

av av den att ske med avtal är att beteckna som derivatinstrument. I den

som mån dessa är att som finansiella instrument, omfattas handeln för

anse

närvarande värdepappersmarknadslagstiftningen. Det är förenat med

av svårigheter att precisera vilka kontrakt som kommer att anses utgöra finansiella instrument och vilka faller utanför detta begrepp. En

som leveranskoncessionär vill erbjuda en kund tjänsten att förmedla

som kontakt med leveranskoncessionär eller med en elproducent för

en annan att teckna viss typ avtal, kan ha svårigheter att avgöra huruvida

en av detta är verksamhet kräver särskilt tillstånd enligt lagen om

en som värdepappersrörelse eller om det endast är att anse som mäklarverksamhet avseende en råvara elektrisk kraft.

-

Nya typer prissäkringskontrakt på elmarknaden konstrueras

av fortlöpande. Med hänsyn till formerna för handeln och de aktörer som bör möjlighet att verka på elmarknaden framstår värdepappersmar-

ges knadslagstiftningens indelning av avtal i sådana som utgör och inte

130 Reglering av handeln med elderivat SOU 1996149

utgör finansiella instrument som mindre ändamålsenlig. Istället för att fokusera på vilken kontrakt omsätts, skulle det kunna

typ av som vara lämpligt att anpassa reglerna till den typ av verksamhet aktören

som bedriver och de risker denna verksamhet medför. Detta kan enklast ske inom för ett gemensamt regelverk för handel med el.

ramen

Värdepappersmarknadens regelverk och en reglering av derivathandeln med el har delvis olika syften.

Värdepappersmarknadslagstiftningen innehåller regler som motiveras av skilda behov. Vissa regler, exempelvis det generella kravet på handel med finansiella instrument och kravet sund värdepappersrörelse, kan primärt sägas syfta till att upprätthålla god etik och förhindra otillbörli ga förfaranden marknaden. Härigenom åstadkoms ett skydd för enskilda investerare, vilket bidrar till effektiv marknad för handel med

en värdepapper.

Ett annat motiv för det regelverk som gäller kapitalmarknaden är att skydda det finansiella systemet som sådant. De företag som verkar på värdepappersmarknadema fyller en mycket väsentlig uppgift genom att samla riskkapital och kanalisera detta till de privata och

upp offentliga organisationer som är i behov av rörelsekapital. För att våga placera sina tillgångar det må vara små banksparare eller stora

försäkringsbolag måste investerarna känna trygghet då de anförtror

sina medel till värdepappersmarknadens mellanhänder. Genom den reglering som värdepappersinstituten har att verka under söker staten åstadkomma att dessa företag är så säkra och stabila att de åtnjuter allmänhetens förtroende.

Marknaden för torde främst bli en marknad för producenter, elhandlare och konsumenter av en råvara. Det framstår inte som sannolikt att elderivat i stor utsträckning kommer att handlas av personer och företag som endast vill spekulera i kommande prisförändringar. De flesta aktörer som handlar på en elbörs torde däremot vara intresserade av att handla både med den fysiska varan och med elderivat i syfte att åstadkomma prissäkring och riskspridning. Det är svårt att att ekonomiska problem hos en elhandlare eller en mellan-

se hand på elmarknaden skulle kunna ge upphov till den typ av kedjeeffek-

ter som vissa av värdepappersmarknadslagstiftningens bestämmelser

syftar till att förhindra

Med hänsyn till den omfattning handeln med elderivat sannolikt kommer att få och de aktörer i huvudsak kommer att handla på

som

Reglering av handeln med elderivat 131

marknaden, kan det alltså ifrågasättas om precis samma regler som gäller för handel med finansiella instrument värdepappersmarknaden också bör gälla vid handel med elderivat elmarknaden.

Mellanhänder på elmarknaden en ny typ av aktörer

-

Den elmarknaden kommer även fortsättningsvis att vara dominerad

nya

producenter, elhandlare och konsumenter av elektrisk kraft. Dessa har av behov att handla med elderivat för prissäkring. Orsaken till detta är

av att elkraft inte kan lagras och att spotmarknaden för är volatil. Handel med prissäkringsinstrument är således en integrerad och naturlig del av elhandeln. Det innebär att många av den klassiska elmarknadens aktörer kommer att vilja erbjuda sina kunder sådana tjänster som är tillståndspliktiga enligt LVR. Genom att också mäklare eller kommis-

agera som sionärer för kunderna kan deras konkurrenskraft öka. För större elbolag kommer det säkert inte att medföra några större problem att bilda ett värdepappersbolag och söka tillstånd av Finansinspektionen. De har tillräckliga för att relativt snabbt kunna skaffa den kompetens

resurser och den organisation som krävs för att handla med elderivat inom ramen för kapitalmarknadslagstiftningens regelverk.

Även mindre elföretag har behov att kunna konkurrera den

av nya marknaden att erbjuda tjänster mäklare eller kommissionärer

genom som vid handel med elderivat, om än i mindre omfattning. Större delen av deras verksamhet består i att de själva tecknar inköpskontrakt avseende elektrisk kraft och sedan kontrakterar kunder. För många av dem skulle det innebära ytterligare omställning, utöver den de redan tvingats

en genomgå, tvingas starta särskilda värdepappersbolag och ansöka

att nu om tillstånd hos Finansinspektionen, för att bedriva en begränsad verksamhet de uppfattar som en naturlig del av normal elhandel.

som Genom att handeln med värdepapper utgör en förhållandevis liten del

deras verksamhet, framstår det som tveksamt huruvida de kan få av bedriva sin huvudsakliga verksamhet elhandel som en särskild

- sidoverksamhet inom för den tillståndspliktiga värdepappers-

ramen rörelsen.

Genom att tillskapa ett gemensamt regelverk som avser såväl elhandelsverksamhet som mellanhandsverksamhet elmarknaden och

omfattar både för avistahandel och handel med elderivat och ge som mindre aktörer möjlighet att i begränsad omfattning erbjuda tjänster som mäklare av elderivat inom ramen för sin normala affärsrörelse, skulle verksamheten underlättas för elmarknadens klassiska aktörer.

132 Reglering av handeln med elderivat

Två tillsynsmyndigheter för elmarknaden

I kapitel 6 har skisserats en reglering innebär att regelverket för

som avistahandeln med bl a skall innefatta att aktörerna denna marknad ställs under tillsyn. Det framstår inte som rimligt att Finansinspektionen skall utöva tillsyn över avistahandel med el. Genom att vissa typer

av

elderivat omfattas av värdepappersmarknadslagstiftningen är emellertid Finansinspektionen tillsynsmyndighet för denna typ av elhandel. Som

tidigare anförts kommer i stor utsträckning samma aktörer att omväxlande handla på avistamarknaden och på derivatmarknaden. Detta medför att två olika tillsynsmyndigheter kommer att ha till uppgift att utöva tillsyn över samma aktörer då dessa utför något som, från deras synpunkt sett, troligen framstår som en sammanhållen verksamhet. Värdepappersinstituten får ett försteg jämfört med de nuvarande elhandlama

De företag som redan har tillstånd att driva värdepappersrörelse kommer i princip att oförhindrade att utöka sin verksamhet till att

vara vara mellanhänder i handeln med elderivat. För att kunna erbjuda sina kunder avistakontrakt samt bedriva handel för egen del som balansansvariga aktörer, vilket kommer att efterfrågas, måste dock värdepappersinstituten beviljas tillstånd till detta av Finansinspektionen.

Som anförts ovan kommer det att ta viss tid innan de företag

som nu är verksamma som elproducenter och eldistributörer hunnit etablera sig på den finansiella marknaden. Värdepappersinstituten kommer således att få ett försteg och kan, i varje fall inledningsvis, komma att utöva

en dominerande roll på elmarknaden, vilket inte torde önskvärt.

vara

7.1.3 Tänkbara former för reglering av handeln

en

med elderivat

Två huvudaltemativ föreligger vad avser regleringen av handeln med elderivat. Det ena innebär att handeln med dessa helt undantas från

värdepappersmarknadslagstiftningens tillämpningsområde och att

särskilda regler för denna handel införs i ellagstiftningen. Det andra

huvudaltemativet innebär att värdepappersmarknadslagstiftningen även

fortsättningsvis blir tillämplig då det gäller handel med finansiella instrument på elmarknaden. Vissa anpassningar kan dock göras inom ramen för detta regelverk, i syfte att underlätta verksamheten för elmarknadens aktörer. Båda alternativen bör nämnare analyseras vilket kommer att ske i följande kapitel.

Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat 133

8¶Tänkbara former för en av

reglering

handeln med elderivat

8.1 Behovet av av elderivat-

omreglering

handeln

Som framgått kapitel 7 finns det skäl talar för att värdepappers-

av som marknadslagstiftningen inte bör göras direkt tillämplig handeln med

och elderivat. Särskilt gäller detta reglerna för mellanhändemas verksamhet. De krav ställs i lagen värdepappersrörelse för att

som om få bedriva sådan verksamhet framstår i vissa avseenden allt för

som rigorösa för elmarknadens förhållanden. Genom att endast företag som uppfyller dessa krav får bedriva mäklarverksamhet kan elderivatmarknaden, i varje fall inledningsvis, komma att domineras av värdepappersmarknadens nuvarande aktörer. Detta kan komma att skapa en struktur på elmarknaden inte är önskvärd. Vidare kan det medföra

som svårigheter att två myndigheter samtidigt har att utöva tillsyn över elmarknadens aktörer. Det finns således anledning att överväga om inte särskilda regler för handel med elderivat borde införas i ellagstiftningen och denna form handel helt eller delvis undantas från värdepappers-

av

marknadslagstiftningens tillämpningsområde.

Utredningen har analyserat två tänkbara alternativ. Det första är att definitionen finansiella instrument i 1 kap 1 § lagen om handel med

av finansiella instrument LHF ändras, så att alla avtal med som underliggande tillgång faller utanför definitionen. Härigenom kommer elhandel att undantas från större delen den lagstiftning omgärdar

av som de finansiella marknaderna.

Ett annat och mindre ingripande alternativ är att göra de anpass-

ningar värdepappersmarknadslagstiftningen som är motiverade av

av förhållandena på elmarknaden och dess aktörers behov. Elkontrakt undantas från begreppet finansiella instrument

134 Tänkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

8.2 av all handel med

Reglering genom ellagstiftningen

8.2.1 elderivat från

Undantag av begreppet

finansiella instrument

Om elderivat exkluderas från begreppet finansiella instrument, kommer i princip all handel med och elderivat att falla utanför den värdepappersmarknadsrättsliga lagstiftningen. Således kommer

inte lagen om handel med finansiella instrument tillämplig någon form

att vara av elhandel och härigenom kommer såväl handeln de företag

som som agerar elmarknaden att falla utanför Finansinspektionens tillsynsområde. Det bör observeras att även vissa civilrättsliga bestämmelser, t ex nettningsreglema i 5 kap LHF, kommer att upphöra att gälla vid elhandel.

Genom att lagen om värdepappersrörelse inte längre kommer att gälla för elmarknaden, blir de krav som gäller för värdepappersinstitut inte tillämpliga företag som agerar mellanhänder i handeln med elderivat. Härtill kommer att värdepappersmarknadens mellanhänder endast kommer att kunna erbjuda sina tjänster elmarknaden efter särskilt sidoverksamhetstillstånd från Finansinspektionen.

De regler som gäller för clearingverksamhet kommer inte heller att gälla vid handel med elderivat och inte heller insiderlagstiftningen.

Sammantaget kommer en lagstiñningsâtgärd av nu nämnt slag att leda till att handel med elderivat, förutom allmän civil- och offent-

av ligrättslig lagstiftning, endast att omfattas av det fåtal bestämmelser

om handeln som idag återfinns i ellagstiftningen. Detta regelverk tar inte i något avseende sikte på handeln med elderivat.

Elmarknadens aktörer kommer i huvudsak inte heller att vara föremål för offentlig tillsyn, undantaget den tillsyn NUTEK har att utöva enligt ellagstiftningen. Reglerna för denna tillsyn har inte utformats med tanke på handel med elderivat. Företag erbjuder tjänster mellanhän-

som som der på elmarknaden kommer inte heller att vara underkastade några särskilda tillståndskrav eller rörelseregler eller vara föremål för någon särskild tillsyn.

Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat 135

8.2.2¶Utvidgning av ellagstiftningen till att omfatta

handel med elderivat

De främsta argumenten för att undanta handel med elderivat från den värdepappersmarknadsrättsliga lagstiftningen är att denna lagstiftning inte är anpassad till förhållandena på elmarknaden och att det vore en fördel att istället tillskapa ett samlat regelverk för all handel med el. Härigenom skulle reglerna kunna göras mindre svårtillgängliga och bättre anpassade till elmarknadens behov. De regler som gäller för mellanhändemas verksamhet skulle kunna vara bättre anpassade till elmarknadens förhållanden och sådan verksamhet skulle då kunna få bedrivas i samma rörelse som elhandel i övrigt. Vidare skulle det vara

fördel elmarknaden i sin helhet stod under tillsyn av en enda en om tillsynsmyndighet. Det kan även antas att elmarknaden, om den omfattas

Värdepappersmarknadslagstiftningen, får en annan struktur och

av kommer att domineras andra aktörer än om all handel med regleras

av

i ellagstiftningen. Om elhandel helt undantas från värdepappersmarknadslagstiftningen

måste de behov lagstiftning som föreligger den nya elmarknaden

av istället tillgodoses att särskilda bestämmelser införs i ellagstift-

genom ningen. Frågan hur ingripande och omfattande detta regelverk bör vara kan i princip ses utifrån två olika utgångspunkter.

Om antar att handel med elderivat i väsentliga hänseenden

man skiljer sig från handel med finansiella instrument i övrigt eller att handeln på den elmarknaden inte är förenad med samma risker eller

nya medför behov lika omfattande reglering som handeln med andra

av en finansiella instrument har ansetts medföra, kan regelverket inskränkas till ett mindre antal generellt hållna bestämmelser ramkaraktär.

av Sådana bestämmelser kan också utgöra grund för en tillsynsmyndighets verksamhet. Det är sedan möjligt att låta utvecklingen på elmarknaden visa vilka regler efterhand bör införas.

som

Finner å andra sidan att regleringsbehovet i huvudsak är det

man

vid handel med finansiella instrument, oavsett vilken den samma underliggande tillgången är, kommer åtgärden att undanta elderivat från

kapitalmarknadslagstiftningen visserligen att göra det möjligt att

tillskapa särskild lag för all handel med el, men denna kommer med

en nödvändighet att i stor utsträckning bli ett parallellt regelverk till

värdepappersmarknadslagstiftningen. Detta kommer också att bli

tämligen omfattande. Det lämpliga i att tillskapa skilda regelverk som till stora delar innehåller likartade regler kan starkt ifrågasättas.

Värdepappersmarknadslagstiftningen kommer även i framtiden att

förändras, bl på grund det reformarbete som pågår inom EU. Det

a av

136 Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat

föreligger risk för att de två regelverken ändringar i endera

en genom av dem, även i de delar som reglerna motiveras av samma regleringsbehov, med tiden kommer att skilja sig åt.

Oavsett vilken utgångspunkt man väljer att inta kan det konstateras att det är en omfattande och grannlaga uppgift att söka analysera de bestämmelser som gäller värdepappersmarknaden och avgöra huruvida dessa kan undvaras på elmarknaden eller Ett sådant arbete kräver ingående kunskaper om det tämligen komplexa och svåröverskådliga regelverk som kapitalmarknadslagstiftningen utgör. Härtill kommer att bedömningen måste grunda sig på osäkra antaganden om hur elmarknaden kommer att utvecklas i framtiden, vilka former handeln kommer att få och vilka aktörer som kommer att etablera sig.

Utredningen har under den korta tid som stått till förfogande inte kunnat göra någon mera ingående analys av detta slag. Det kan också ifrågasättas om ett sådant arbete omfattas av utredningens direktiv. Redan vid en relativt summarisk genomgång av de kapitalmarknadsrättsliga lagama har det emellertid visat sig att en stor del av dessa bestämmelser sakligt sett framstår som motiverade även vid handel med elderivat. Följden av att undanta handeln med elderivat från värdepappersmarknadslagstiftningen torde därför just bli en mycket omfattande ellagstiftning med regler som i hög grad liknar de som i allmänhet gäller för handel med finansiella instrument.

8.3¶En av värdepappersanpassning marknadslagstiftningen

Ett mindre ingripande alternativ är att så långt möjligt göra de an-

passningar av värdepappersmarknadslagstiftningen som är motiverade

med hänsyn till förhållandena elmarknaden och dess aktörers behov. Nedan skall behoven av sådana anpassningar och möjligheten att genomföra dessa behandlas.

8.3.1¶Reglerna om handel med finansiella instrument

Delar den värdepappersmarknadsrättsliga lagstiftningen tar sikte

av själva handeln med finansiella instrument. Dessa regler synes inte i sig medföra några svårigheter för elmarknadens aktörer. Det torde tvärt om

fördel t de tidigare nämnda reglerna om förfogande över vara en om ex annans finansiella instrument och nettningsreglema i LHF även fortsätt-

Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat 137

ningsvis är tillämpliga vid handel med elderivat. Finansinspektionen har att övervaka att bestämmelserna om handeln efterlevs. Inte heller detta torde medföra några olägenheter för elmarknaden.

8.3.2 för och emot mel-

Argument en reglering av

lanhandsverksamhet i ellagstiftningen

Ett de främsta argumenten för att värdepappersmarknadslagstiftningen

av inte bör gälla vid handel med är att dess krav på tillstånd för att erbjuda tjänster mellanhand och de krav som ställs sådan

som verksamhet kan medföra svårigheter för elmarknadens nuvarande aktörer. En elhandlare kan ibland ha behov av att förmedla kontakt mellan köpare och säljare prissäkringskontrakt, att hjälpa till med

av förvaltning större kunds kraftkontraktsportfölj eller att agera som

av en kommissionär för någon sina kunder. Att detta företag skulle tvingas

av bilda ett särskilt värdepappersbolag efter tillstånd från Finansinspektio-

för så begränsad verksamhet framstår inte som ändamålsenligt. nen en

En möjlighet att minska de olägenheter som reglerna i LVR kan

medföra är att i ellagstiftningen införa särskilda regler om erbjudande

vissa tjänster mellanhand vid handel med elderivat. Tillav som synsmyndigheten för elmarknaden kan möjlighet att meddela

ges tillstånd för verksamhet mellanhand vid handel med elderivat enligt

som regler i ellagstiftningen. Efter att ha erhållit sådant tillstånd skulle ifrågavarande företag kunna utföra tjänster på elmarknaden enligt regler i ellagstiftningen istället för enligt de regler gäller för värdepappers-

som institut.

De blivande mellanhändema på den elderivatmarknaden kan

nya indelas i tre Befintliga värdepappersinstitut med erfarenhet av

grupper. och kunskap handel med finansiella instrument kommer att erbjuda

om sina tjänster också på elmarknaden. För denna kategori medför det givetvis inte några svårigheter att leva under det värdepappersmarknadsrättsliga regelverk de är vid att verka under.

vana

Nya företag med särskild inriktning mellanhandsverksamhet på elmarknadshandel kommer sannolikt också att etableras. I vilken utsträckning så kommer att ske och vilka typer företag som kommer

av att etableras är mycket svårt att förutse. Det kan finnas skäl att också för

nytillkommande aktörer öppna möjlighet att erbjuda mellanhands-

en tjänster på elmarknaden under andra villkor än de som gäller enligt

värdepappersmarknadslagstiftningen. De argument som kan anföras för

detta är främst att det på elmarknaden bör finnas möjlighet för mindre företag att etablera sig mäklare eller portföljförvaltare. Vidare bör

som

138 Tänkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

förutsättningarna för att få erbjuda sådana tjänster längre sikt göras likartade i de nordiska länderna, vilket kan motivera att särskilda regler införs också för nystartade mellanhandsföretag i den svenska ellagstiftningen. Behovet av en reform som möjliggör nyetablering mellanhän-

av der på elmarknaden under andra förutsättningar än de följer den

som av befintliga värdepappersmarknadslagstiftningen framstår emellertid inte som akut. En harmonisering av reglerna för mellanhandsverksamheten på den nya elmarknaden bör ske i samarbete mellan de nordiska länderna. Ett sådant reformarbete kan antas komma att ta viss tid. I avvaktan på att en sådan omreglering genomförs framstår det inte

som motiverat att göra stora förändringar i den nu gällande lagstiftningen.

Utöver befintliga värdepappersinstitut och nytillkommande aktörer kan ett antal redan nu befintliga elhandelsföretag, vilka före elmarknadsreformen drivit verksamhet elhandlare, i viss utsträckning ha behov

som av att komplettera sin elhandelsrörelse med verksamhet mäklare

som eller kommissionärer eller av att driva någon form av förvaltningsverksamhet. Det är främst med hänsyn till denna kategori företag

av som det finns anledning att överväga om inte mindre rigorösa regler redan nu bör införas vad gäller möjligheterna att driva verksamhet

som mellanhänder på elderivatmarknaden. Det kan, med hänsyn till hur den framtida strukturen elmarknaden skall bli, finnas vissa skäl för att den verksamhet dessa företag avser att bedriva faller inom ellagstiftningens och inte värdepappersmarknadslagstiftningens tillämpningsområde. Andra krav skulle kunna ställas kapitaltäckning och kravet att verksamheten bedrivs i en separat rörelse skulle helt eller delvis kunna efterges. Mellanhandsverksamheten blir då inte förbehållen företag som verkar enligt reglerna i lagen om värdepappersrörelse. Det vore mycket otillfredsställande om värdepappersmarknadslagtiñningens krav skulle medföra att befintliga elhandelsföretag förhindrades bedriva en konkurrenskraftig verksamhet på alla delar av elmarknaden och denna istället till stor del övertogs kapitalmarknademas nuvarande

av aktörer.

Handel med derivat där utgör den underliggande tillgången är inte i sig mindre riskabel än handel med andra former derivat. Med

av hänsyn till den stora Volatilitet som avistamarknaden för uppvisar ligger motsatsen närmare till hands. Vad gäller mellanhandsverksamheten torde denna i hög grad likna och vara förenad med samma svårigheter och risker vid erbjudande motsvarande tjänster

som av värdepappersmarknaden. Nytillkommande och existerande elmarknadsaktörer har heller ingen egen erfarenhet av den förhållandevis komplicerade verksamhet som derivathandeln som sådan utgör och än mindre

Tänkbara former för en reglering av handeln med elderivat 139

någon kunskap mellanhandsverksamhet vid sådan handel. Detta talar

om för att kraven på dem vill mellanhänder bör i nivå

som agera som vara

med vad gäller på värdepappersmarknaden i övrigt.

som

I vissa avseenden kan dock riskerna framstå som mindre uttalade.

Som tidigare nämnts syftar reglerna i värdepappersmarknadslagstift-

ningen delvis till att skydda betalningssystemet som sådant. Det har här förelegat behov av att tillse att inte obestånd eller för högt risktagande hos aktör medför störningar som sprider sig till större delar av

en marknaden och därigenom kan orsaka skador på hela samhällsekonom in.

Värdepappersmarknadens betydelse för kapitalbildningen och vikten av

att upprätthålla allmänhetens förtroende för de institutioner som verkar där har också medfört att de regler som kringgärdar verksamheten blivit

tämligen rigorösa.

På elmarknaden är inte behovet av skydd för betalningssystemet eller

kapitalbildningen påtagbart. Däremot gör sig andra regleringsbehov, t ex

skyddet för det nationella elsystemet och allmänhetens förtroende för elmarknaden gällande. Detta talar för att andra och kanske mindre ingripande regler kan räcka.

Frågan huruvida andra regler än de som gäller enligt lagen om värdepappersrörelse bör gälla för mellanhänder på elderivatmarknaden är i huvudsak beroende av vilken bedömning man gör i två olika hänseenden.

En första fråga är de nuvarande reglerna medför att den nya

om elmarknaden härigenom får andra aktörer och en annan struktur än den önskvärda. Avsikten med elmarknadsreformen har varit att åstadkomma ett rationellare system för distribution och handel med el, inte att tillskapa marknad för spekulationsaffärer i en ny form av

en ny finansiella instrument. Det kan finnas en risk att de krav som ställs

mellanhandsverksamhet i värdepappersmarknadslagstiftningen medför

att kapitalmarknadens aktörer snabbt kommer att skaffa sig en alltför dominerande ställning på elmarknaden Detta kan leda till att handeln får andra former än de företag ägnar sig åt eldistribution även

om som nu fortsättningsvis kan existera och verka på alla delar av elmarknaden.

Värdepappersinstituten har konkurrensfördel genom att de

en behärskar den delvis komplicerade verksamhet som mellanhandsverksamhet vid handeln med finansiella instrument utgör. Aktörema elmarknaden har i gengäld kunskaper om och erfarenhet av handel med

och för de större elföretagen synes värdepappersmarknadslagstiftningens krav och regler inte utgöra något oöverstigligt hinder. Hur utvecklingen kommer att bli beträffande elmarknadens framtida struktur är i nuläget mycket svårt att uttala sig Det är heller inte säkert att

om. effekterna att mindre ingripande regler för mellanhandsverksamhet

av

140 Tänkbara former för reglering handeln med elderivat

en av

på elmarknaden verkligen skulle leda till att marknaden påverkas i den önskade riktningen. Behovet av att tillskapa regler som är mindre ingripande än de gäller för mellanhänder på elmarknaden får

som nu sålunda betecknas som svårbedömt.

En andra fråga är huruvida de risker som mellanhandsverksamheten vid handel med finansiella instrument i allmänhet är förknippad med och de regleringsbehov som lagen om värdepappersrörelse uppfyller skiljer sig från de risker och behov av reglering som föreligger vid motsvarande verksamhet elmarknaden. Inte heller denna fråga har något säkert eller enkelt svar. Det regelverk som omgärdar mellanhandsverksamheten på värdepappersmarknaden har en mängd olika motiv. Det avser bl a att skydda investerare, upprätthålla allmänhetens förtroende för kapitalmarknadema, förhindra oetiskt beteende från aktörernas sida och till att skydda det nationella betalningssystemet och kapitalbildningen. Uppräkningen kan göras längre. I många fall kan en viss regel samtidigt motiverad av flera av dessa regleringsbehov.

sägas vara

Utredningen har inte kunnat finna att riskerna vid verksamhet som mellanhand vid handel med elderivat i något avgörande hänseende är mindre än vid handel med andra finansiella instrument. Något behov av att genom bestämmelser i ellagstiftningen skydda betalningssystemet eller upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden finns visserligen inte. I gengäld föreligger här ett likartat behov av att skydda systemet för elförsörjningen och att upprätthålla allmänhetens förtroende för elmarknaden. Att utpeka vissa bestämmelser i lagen om värdepappersrörelse som helt omotiverade eller uppenbart alltför rigida för elmarknadens förhållanden låter sig knappast göras.

8.3.3 att

Befintliga elhandelsföretag ges möjlighet

driva mellanhandsverksamhet på elmarknaden

Av det ovan anförda framgår att behovet av att införa särskilda regler för mellanhandsverksamhet elmarknaden är särskilt motiverat och i viss mån också brådskar då det gäller elmarknadens nu befintliga aktörer. Huvuddelen av dessa är företag som efter omregleringen av elmarknaden driver elhandel som leveranskoncessionärer. Dessa står enligt ellagen under tillsyn av NUTEK och har genom elmarknadsreformen tvingats göra en omfattande omorganisation av sin verksamhet. Det är ofta fråga om kommunalt ägda bolag, för vilka det skulle medföra avsevärda olägenheter att tvingas starta ett särskilt värdepappersbolag efter tillstånd från Finansinspektionen för att bedriva

en

Tänkbara former för reglering handeln med elderivat 141

en av

begränsad mellanhandsverksamhet. Om de på grund av reglerna i LVR förhindras erbjuda sådana tjänster som kunderna kan detta i vissa fall medföra att de förlorar större kunder.

Värdepappersmarknadslagstiftningen kan också medföra att många

befintliga elhandelsföretag avstår från att erbjuda tjänster som mellanhänder elderivatmarknaden och därför inte skaffar sig den erfarenhet och kunskap sådan verksamhet. Elmarknadsreformen har inte syftat

om till att åstadkomma en sådan utveckling utan istället att tillskapa en

fungerande elmarknad där också de nu befintliga elhandelsföretagen kan

verka.

De argument som kan anföras mot att de nu nämnda företagen tillåts bedriva mellanhandsverksamhet under andra förutsättningar än vad som gäller enligt LVR är främst att de skyddsändamål och risker som motiverar reglerna i LVR också gäller på elmarknaden. Då det emellertid skulle vara fråga om en begränsad verksamhet hos ett förhållandevis litet antal företag torde det vara möjligt för tillsynsmyndigheten följa dessa företag. Som förutsättning för tillstånd

att noga skulle kunna krävas att verksamheten endast får utgöra ett komplement till företagets elhandelsrörelse. Tillståndet skulle kunna begränsas till att

viss, särskild plan beskriven verksamhet. Genom sådana avse i en bestämmelser torde det inte medföra några beaktansvärda risker att medge att avsteg gjordes från reglerna i lagen om värdepappersrörelse

för dessa företag.

En reform som begränsar sig till den krets av företag som har leveranskoncession har flera fördelar. Det skulle motverka allt för

en snabb strukturomvandling på elmarknaden. Samtidigt skulle elmarknadens aktörer och Eltillsynsmyndigheten ges möjligheter att skaffa sig erfarenhet och kunskap om handel med elderivat i begränsad

av omfattning. Härigenom kan erfarenheter vinnas i avvaktan på att en

nordisk reglering denna verksamhet införs. gemensam av

,ágçââz JI än

9¶Tillsynsmyndighet

Enligt direktiven till utredningen skall utredaren också lämna förslag till hur tillsynen över den föreslagna lagstiftningen skall bedrivas. Vårt ställningstagande i kapitel 10 påverkas delvis av vilka konsekvenser de olika förslagen i kapitel 8 medför för tillsynsmyndigheten på elmarknaden respektive på finansmarknaden.

9.1 får meddela

Eltillsynsmyndigheten

tillstånd till mellanhandsverksamhet

vid all handel med elderivat

Förslaget är i korthet att en ny lag "lag om handel med el" införs. I denna lag regleras all handel med d.v.s. såväl derivathandel som avistahandel och såväl handel för egen del som mellanhandsverksamhet. Finansinspektionen kommer även fortsättningsvis att utöva tillsyn över handel med i den mån elkontrakt betraktas som finansiella instrument enligt lagen handel med finansiella instrument. Företag som önskar

om bedriva handel med och elderivat som värdepappersbolag enligt lagen om värdepappersrörelse kan söka tillstånd till detta hos Finans-in-

spektionen.

Enligt den nya lagen om handel med ställs vissa allmänt formulerade krav på de företag yrkesmässigt bedriver handel med för

som egen del. Dessa företag är skyldiga att anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten. Den nya lagen ställer ytterligare krav på de företag som bedriver mellanhandsverksamhet elmarknaden. Dessa krav är anpassade till det regleringsbehov som finns på elmarknaden men motsvarar i stora stycken de krav som ställs mellanhänder den finansiella marknaden. För att få agera som mellanhand på elmarknaden krävs tillstånd som meddelas av tillsynsmyndigheten. I den föreslagna lagstiftningen ställs det dessutom ytterligare krav för att få starta och driva elbörsverksamhet. Tillstånd för att driva elbörsverksamhet meddelas av regeringen.

Detta förslag är fördelaktigt om det bedöms som önskvärt att åstadkomma samlad tillsyn över de företag som agerar på elmarkna-

en

l0 SOU1996:49

144 Tillsynsmyndighet

den. Detta kan åtminstone delvis åstadkommas genom att tillsynen över

ellagstiftningen integreras med den övriga elmarknadstillsynen den nya

NUTEK i dag för. Inte heller i detta förslag kan målet med som svarar

samlad tillsyn uppnås fullt ut eftersom Finansinspektionen kommer en att bedriva tillsyn av viss typ av elhandel handel med finansiella instrument och av vissa av de företag som agerar på marknaden värdepappersbolagen. För att åstadkomma en samlad tillsyn skulle det

nödvändigt att helt undanta och elderivat från begreppet vara "Finansiellt instrument". Som framgår av kapitel 10 anser vi att ett sådant omfattande ingrepp inte är tillrådligt för närvarande utan förutsätter i så fall ytterligare analyser och att en samordning skett med lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.

9.1.1¶Fördelar och nackdelar med en samlad tillsyn

över elmarknadens aktörer

Fördelar

Genom att integrera tillsynen över de företag som vill agera som mellanhänder elmarknaden med övrig elmarknadstillsyn skapas förutsättningar för samlad tillsyn. Fördelarna med en samlad tillsyn är att elmyndigheten kan skaffa sig total bild över verksamhet på

en elmarknaden och de företag som agerar på marknaden. Detta torde vara

stor fördel inte minst mot bakgrund att nätmyndigheten har en av regeringens uppdrag att följa utvecklingen den nya elmarknaden och vid behov föreslå modifieringar av regelverket. Genom att utöva tillsyn över de företag som agerar som mellanhänder och över en eventuell elbörs måste myndigheten tillföras ytterligare kompetens vilket kan vara till nytta för den övriga tillsynsverksamheten. Genom att tillsynsmyndigheten uppgifter och kan det dessutom finnas

ges nya nya resurser förutsättningar för ökad automi från NUTEKs övriga verksamhet,

en vilket torde önskvärt.

vara

För aktörerna elmarknaden torde det vara en fördel att ha en tillsynsmyndighet som hanterar företaget eller företagsgruppens samtliga tillståndsärenden. Många av de företag som kommer att agera som mellanhänder elmarknaden kommer sannolikt att i samma eller ett närstående företag driva verksamhet med stöd av leveranskoncession eller med stöd av nätkoncession.

Tillsynsmyndighet 145

Nackdelar

En nackdel med den skisserade lösningen är att eltillsynsmyndig-

ovan heten måste tillföras kompetens vad avser tillsyn över mellanhandsverksamhet. Sådan kompetens finns i dag Finansinspektionen. Det torde inte helt enkel uppgift att på kort tid bygga upp rutiner

vara en och kompetens för att utfärda föreskrifter, pröva tillståndsärenden samt utöva tillsyn på detta område. Frågan är också vad som kommer att hända innan den lagstiftningen träder i kraft. Formellt är de företag

nya

att bedriva mellanhandsverksamhet den svenska marknasom avser den skyldiga att ansöka om att bli värdepappersbolag. Det finns redan i dag t.ex. norska företag sannolikt bedriver tillståndspliktig

som verksamhet i Sverige.

9.1.2¶Resursbehov

Förslaget innebär nyss nämnts att ytterligare resurser tillförs

som nätmyndigheten. Däremot torde inte Finansinspektionen behöva förstärkas till följd förslaget. Denna utredning har inte haft möjlighet

av att genomföra någon ingående analys vilket ytterligare resursbehov

av den föreslagna lagstiftningen kräver. De siffror vi anger skall mer ses

indikationer än slutliga ställningstaganden. som

Följande uppgifter tillförs myndigheten med lagförslaget:

1 Registrering och tillsyn över de företag som yrkesmässigt handlar med räkning.

för egen

2 Tillståndsgivning och tillsyn över de företag som agerar mellanhänder på elmarknaden.

3 Föreskrifter och allmänna råd föranledda av den nya lagstiftningen.

Tillsynsobjekten enligt punkt 1 uppgår i dag till mellan 200 och 300 företag. De flesta dessa företag bedriver sin verksamhet med stöd av

av leveranskoncession. Resursbehovet för att hantera dessa företag enligt den lagstiftningen torde vara av mindre omfattning. Emellertid

nya kommer företag handlar med successivt att etableras på

nya som marknaden vilket leder till merarbete för myndigheten. Totalt bör merarbetet kunna hanteras med ett tillskott av två till tre personer.

Det är svårt att förutsäga hur många företag som kommer att agera

som mellanhänder på elmarknaden. En uppskattning är att antalet företag kan uppgå till mellan 10 och 50 stycken. Oberoende av antalet

tillsynsobjekt krävs dock vissa basresurser hos tillsynsmyndigheten.

Inledningsvis torde en grupp på fem till sex personer behövas för dessa uppgifter. Om mellanhandsverksamheten får en betydande omfattning kan det på sikt krävas ytterligare resurser.

En inte obetydlig uppgift kommer att vara att utfärda föreskrifter och allmänna råd med stöd av den föreslagna lagstiftningen. För att klara detta i tid krävs sannolikt en hel del resurser initialt. Resursbehovet av mer permanent natur torde uppgå till en eller två personer.

En mycket grov bedömning ger att tillsynsmyndigheten behöver ett resurstillskott mellan åtta och tolv personer för att kunna hantera de nya uppgifter som förslaget föranleder. Initialt kan det krävas ytterligare resurser för att komma igång.

9.2¶Leveranskoncessionärer

ges möjlighet

att bedriva mellanhandsverksamhet i

begränsad omfattning

Till skillnad från ovan nämnda förslag är huvudregeln i detta förslag att de företag önskar agerar som mellanhänder elmarknaden söker

som tillstånd att bli värdepappersbolag. Tillstånd meddelas av Finansinspektionen. De enda som har rätt att bedriva mellanhandsverksamhet på elmarknaden utan att vara värdepappersbolag är företag som har s.k. leveranskoncession. Dessa företag har möjlighet att i en begränsad omfattning bedriva mellanhandsverksamhet efter tillstånd från eltillsynsmyndigheten. Eltillsynsmyndigheten kommer inte att ställa speciellt stränga krav för att bevilja ett sådant tillstånd. Detta är en övergångslösning tills dessa att lagstiftningen harmoniserats med lagstiftningen i övriga nordiska länder.

9.2.1¶Resursbehov

Detta förslag innebär att Finansinspektionen kommer att få ökad

en arbetsbelastning jämfört med dagsläget. Gissningsvis kommer mellan fem och trettio företag att ansöka om att bli värdepappersbolag för att bedriva mellanhandsverksamhet elmarknaden. Finansinspektionen har rutiner och kompetens för att hantera denna tillståndsärenden.

typ av

Inspektionen har också erhållit en viss kunskap om elmarknaden eftersom ett de företag som sedan tidigare låg under tillsyn bedriver

av mellanhandsverksamhet på elmarknaden. Det går emellertid inte att bortse från att elmarknaden är marknad för Finansinspektionen.

en ny De företag vill bedriva mellanhandsverksamhet på elmarknaden

nya som har dessutom kanske inte tidigare mött de krav som ställs på värdepappersbolag. Det kan innebära att dessa tillståndsärenden blir mer resurskrävande än andra ärenden. En sammantagen bedömning är således att även Finansinspektionen kan behöva resurstillskott på några

för att hantera dessa nya företag. personer

Med denna lösning blir arbetsbelastningen på eltillsynsmyndigheten vad tillståndsgivning och tillsyn över mellanhandsverksamhet av

avser avsevärt mindre omfattning än enligt det förslag som redovisas i 9.1 .Vår bedömning är att eller två personer torde räcka för att hantera de

en leveranskoncessionärer önskar bedriva mellanhandsverksamhet i

som begränsad omfattning. Sammantaget skulle således nätmyndigheten vid NUTEK behöva förstärkas med mellan 4-8 till följd av detta

personer förslag.

9.3 över elbörsverksamhet

Tillsyn

En fråga tidigare inte behandlats är vilken myndighet som skall

som bedriva tillsyn över en eventuell elbörs. Utredningens förslag i samtliga alternativ är att tillstånd från regeringen skall krävas oberoende av om börshandeln avser derivathandel eller avistahandel. Utredningen har vidare sett det önskvärt att en elbörs kan erbjuda handel i såväl

som avistakontrakt som derivatkontrakt.

Med förslag enligt 9.1 har elmarknadsmyndigheten resurser för att bedriva tillsyn över mellanhandsverksamhet elmarknaden, oavsett om handeln avistakontrakt eller derivatkontrakt. Det ter sig således

avser naturligt att eventuella elbörser hamnar under tillsyn av elmarknadsmyndigheten. Om Stockholms fondbörs, OM eller något annat som står

under Finansinspektionens tillsyn i dag skulle ansöka om och beviljas

tillstånd att driva derivatbörs är det emellertid sannolikt ändamåls-

en enligt att låta Finansinspektionen svara för tillsynen.

Med förslag enligt 9.2 kommer elmyndigheten i princip sakna resurser att utöva tillsyn över mellanhandsverksamhet. Det ter sig därför naturligt att Finansinspektionen blir tillsynsmyndighet för en eventuell elbörs organiserar både derivat- och avistahandel. En eventuell

som

enbart bedriver avistahandel skulle antingen kunna övervakas elbörs som

av eltillsynsmyndigheten eller av Finansinspektionen.

148 Tillsynsmyndighet SOU 1996.49

Eftersom det är osäkert om det kommer att bedrivas tillståndspliktig elbörsverksamhet i Sverige är det inte aktuellt att överväga behovet av eventuella myndighetsresurser för en sådan tillsyn.

Utredningens överväganden och förslag 149

10¶Utredningens överväganden och förslag

10. 1

Utredningsuppdraget

Utredningen har enligt direktiven i uppdrag att utarbeta regler för en organiserad handelsplats för el. Utgångspunkten skall vara att skapa en ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med och utredningen är oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov regler för handel

av med finansiella kontrakt elområdet. I direktiven anges att det är viktigt att handeln med bedrivs ett effektivt sätt, samtidigt som försörjningstryggheten inte får hotas. Vidare skall förslag lämnas till hur tillsynen skall bedrivas. Förslagen får slutligen inte utformas så att de hindrar det nordiska samarbetet på elområdet.

10.2¶Lagstiftningsbehovet

10.2.1 Allmänhetens förtroende för elmarknaden

Distributionen har hittills i stor omfattning skett genom allmän-

av nyttiga företag åtnjutit förtroende hos medborgarna. Det är av vikt

som att allmänhetens förtroende för elmarknaden inte minskar då den nya elmarknaden växer fram och nya aktörer uppträder denna.

Avsikten med den nyligen genomförda elmarknadsrefonnen har bl

varit att effektivisera handeln med el. En rationell elhandel medför a lägre kostnader, något ytterst kan komma de enskilda elkonsumen-

som tema till del. En utveckling där ett fåtal aktörer tillgodogör sig

ensamma

merparten rationaliseringsvinsten skulle däremot vara mycket

av olycklig. I de fall detta skulle ske förfaranden som kan betecknas

genom

tveksamma från samhällets synpunkt måste det allmänna ges som möjlighet att ingripa. I viss mån finns redan dessa möjligheter genom konkurrenslagstiftning och näringsrättslig lagstiftning samt vissa

annan straffrättsliga stadganden. Det finns emellertid trots detta särskild

anledning att i varje fall i ett inledningsskede följa utvecklingen

- - noga på elmarknaden och tillse att omregleringen inte leder till från allmän

synpunkt oacceptabla effekter.

Reglerna för handel på den nya elmarknaden bör därför i likhet

med vad som är fallet finansmarknaden ge möjlighet för samhället

att ingripa mot förtroendeskadliga, otillbörliga och oetiska förfaranden oavsett var de förekommer elmarknaden.

10.2.2 Elmarknaden del samhällets

- en viktig av

infrastruktur

Elförsörjningen utgör en viktig del av samhällets infrastruktur. Redan detta faktum talar för att särskilda regler som ger möjligheter till offentlig insyn och kontroll över verksamheten erfordras. Av kapitel 5 framgår att riskerna vid handel med el, oavsett i vilka former denna sker, är likartade med riskerna vid den handel äger på

som rum värdepappersmarknaden. Vidare utgör den nya formen av elhandel en ny marknad, som i värsta fall kan locka till sig nya, mindre seriösa aktörer.

Det måste förhindras att den nya elmarknaden utvecklas på ett sätt som kan medföra skadeverkningar för elmarknaden. Av särskild betydelse är att inte enskilda konsumenters intressen åsidosätts som en

följd av bristande samhällsinflytande. Möjligheterna till offentlig insyn

och till ingripande från samhället måste också av detta skäl säkerställas vid den nya form av handel med som nu kommer att äga rum. Reglerna bör ge möjligheter till snabba och effektiva ingripanden från det allmännas sida då så erfordras. De måste så långt möjligt hindra oseriösa aktörer från att etablera sig den nya elmarknaden. Det är

av stor vikt att den reform som nu genomförs inte äventyras genom att

nödvändiga regler som möjliggör samhällsingripanden saknas, om

utvecklingen skulle gå i en riktning som från allmän synpunkt framstår

som olämplig.

Den nya elmarknaden bör emellertid också ges möjlighet att finna sin egen fonn. Lagstiftningen får inte utformas så att den i onödan styr eller stör den process som nu tar sin början, under förutsättning att verksamheten äger rum inom de gränser som samhället kan godta. Detaljreglering och ett alltför stelbent och komplicerat regelverk bör därför undvikas. Lagstiftningen bör i stället kännetecknas flexibilitet och

av förmåga att anpassa sig till nya typer av verksamhet på elmarknaden.

Utredningens överväganden och förslag 151

102.3¶Riskerna vid handel med

Utredningen har funnit att de typer risker föreligger vid handel

av som med finansiella instrument på elmarknaden i allt väsentligt är likartade med de risktyper som måste beaktas vid handel med andra finansiella

instrument på värdepappersmarknaden.

Aktörema på elmarknaden, såväl de befintliga elproducentema och eldistributörema som nytillkommande företag, kommer att vara ovana vid det sättet att handla. Innan tillräcklig kunskap och erfarenhet

nya hunnit byggas i dessa företag Föreligger det uppenbar fara att

upp en misstag kommer att begås. Det kan också befaras att elmarknaden under ett inledningsskede kan komma att locka till sig mindre seriösa mellanhänder. Genom att erbjuda tjänster elmäklare, kommissionä-

som

eller rådgivare finns det risk att dessa, av okunskap eller i rer en förhoppningen att göra snabba vinster, kan vara mer benägna att ta risker och göra felbedömningar än motsvarande aktörer de finansiella marknaderna. De risker som hänför sig till mellanhändemas organisation, rapporteringsvägar och ledning, torde också rent allmänt vara större i nystartade verksamheter än i etablerade sådana.

Det kommer att ta tid innan självreglering motsvarande den på

en kapitalmarknadema har uppstått på elmarknaden. Nya organisationer måste bildas och regelverk måste utarbetas och antas. Kunskap om de

reglerna måste också hinna spridas hos marknadens aktörer och bli nya accepterade hos dessa. Fram till dess självregleringen elmarknaden tagit form och den marknaden stabiliserats, finns det anledning för

nya samhället att särskilt följa utvecklingen och att snabbt kunna

noga ingripa då det finns anledning till detta.

Slutligen kan konstateras att spotmarknaden för har uppvisat större benägenhet till stora kurs- och prisförändringar k Volatilitet än vad

s

är fallet aktie- och optionsmarknadema. Marknadsriskema som t ex framstår därför rent större vid handel med elderivat än vid

av som handel med andra värdepapper.

Utredningens bedömning vad riskerna vid elhandel leder till

avser slutsatsen att samhällets behov kontroll av aktörerna på den nya

av elmarknaden är lika stort som den nu är på de etablerade kapitalmarknadema.

10.2.4¶Behovet för avistahandel med

av regler

Det saknas idag regler för handel med som ger det allmänna tillräcklig insyn i spothandeln med och erforderliga möjligheter till

152 Utredningens överväganden och förslag

kontroll och ingripanden denna marknad. Den enda offentligrättsliga lagstiftning som finns är den som avser leveranskoncession. Det är, särskilt under inledningsfasen av den marknadens utveckling, viktigt

nya att samhället noga kan följa utvecklingen och att det finns möjligheter till ingripanden då så erfordras. Som framgått ovan har utredningen också funnit att all handel med på den nya elmarknaden kommer att vara förenad med vissa risker. Dessa är främst förknippade med handeln med prissäkringskontrakt men föreligger även vid organiserad spothandel.

10.2.5 Behovet för elbörsverksamhet

av regler

Behovet av regler för elbörsverksamhet är a motiverat av att en organiserad marknadsplats för är en viktig del av det svenska samhällets infrastruktur. Det allmänna har ett ansvar för att sådan verksamhet bedrivs i sunda former, på ett sätt som är tillförlitligt och inte medför att elmarknaden utsätts för några risker.

Den systemansvariga myndigheten har också ett behov av insyn i handeln. Tillförseln av måste, som framgått ovan, ständigt motsvara konsumtionen av elkraft. Ansvaret för detta åvilar den systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät. För att Svenska kraftnät på ett effektivt sätt skall kunna sköta sin uppgift att hålla det svenska elsystemet i balans måste avistahandeln med ske i mycket nära samarbete med denna verksamhet. Den systemansvariga myndigheten måste ges ett erforderligt inflytande över hur handeln sker och kunna säkerställa att den fortlöpande erhåller korrekt information om ingångna avtal. Skulle en marknadsplats för haverera, kan detta i värsta fall få allvarliga följder för hela det svenska elsystemet. Om flera marknadsplatser för fysisk handel tillskapas, medför detta också negativa effekter för den systemansvariga myndigheten och kan försvåra dess arbete. Även detta är ett tungt vägande skäl för att samhället bör ges ett betryggande inflytande över eventuella nyetableringar av marknadsplatser för el.

Av största vikt för en fungerande elmarknad är att den information om priset på och elderivat som sprids är korrekt och fullständig. Om marknadsplatsen lämnar oriktig information kan detta vara direkt skadligt för hela elmarknaden. Förutsättningen för att prisbildningen på en handelsplats för skall bli rättvisande är i sin tur att likviditeten i handeln är tillräckligt stor. Elmarknaden skiljer sig från t ex aktiemarknaden och penning- och obligationsmarknadema bl a genom att antalet aktörer är avsevärt färre. Härtill kommer att det kan antas att en

betydande del handeln med under överskådlig tid kommer att ske av bilateralt och inte på börs. Det föreligger alltså en risk för att likviditeten på elbörs kan bli för låg och att prisinformationen därigenom blir en missvisande. För att motverka sådan utveckling bör nyetablering av en marknadsplatser för handel med prövas samhället och få ske av endast det kan förväntas att detta inte leder till att prisinformationen om till marknaden blir felaktig. En elbörs utgör så central och viktig del elmarknaden, och en av därigenom också det svenska samhällets infrastruktur, att stränga av krav bör ställas på den vill bedriva sådan verksamhet. Skulle som handelsplatsen gå omkull skulle detta medföra mycket negativa konsekvenser för hela marknaden och i grunden rubba allmänhetens förtroende. Detta får inträffa. Endast företag med tillräcklig kunskap

inte

och erfarenhet, med erforderlig finansiell styrka och som i övrigt kan lämpliga bör därför få driva elbörser. anses Det saknas ännu nämnvärd erfarenhet hur börshandel med av kommer att utvecklas. Strukturen på elmarknaden, som producentsidan domineras ett mindre antal företag, kan ett skäl för att av vara handeln inte bör ske på flera olika marknadsplatser. En snabb etablering flera elbörser skulle också kunna få negativa konsekvenser för den av nordiska elmarknad håller på att utvecklas. I gemensamma som avvaktan på att tillräckliga erfarenheter vunnits vilka närmare följ der om den typen handel kan få på elmarknaden, kan det finnas nya av anledning att inta restriktiv hållning till etablering av nya elbörser. en Ellagstiftningen bör grund det anförda kompletteras med regler av elbörsverksamhet. Reglerna bör omfatta organiserade som avser marknadsplatser för såväl spothandel handel med elderivat. som Tillstånd till börsverksamhet på elmarknaden är en fråga av nationellt intresse. Den måste avgöras efter samlad bedömning av en mängd en samverkande faktorer. Beslutet kommer också att ha betydelse för det ekonomiska samarbetet med övriga nordiska länder. Den bör därför avgöras regeringen efter yttrande från tillsynsmyndigheten och den av systemansvariga myndigheten. Tillstånd bör endast kunna meddelas under förutsättning att den avsedda verksamheten inte kan till skada för elmarknaden anses vara eller elförsörjningen. En svårighet möter vid införande tillståndskrav för elsom av börsverksamhet är att precisera vilken verksamhet som skall omfattas av regleringen. En utgångspunkt bör vara att verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med eller med derivat som har en underliggande tillgång och där information om köp- och säljbud som avseende sådana avtal regelbundet sammanför för att skapa information

om marknadsläget bör vara tillståndspliktig.

Särskilda regler erfordras för hur själva elbörsverksamheten får bedrivas. Dessa skall bl innefatta krav på handelsregler säkerstäla som ler principerna om fritt tillträde, neutralitet och god genomlysning av handeln. Därutöver måste även regler elbörsens anknytning till den om systemansvariga myndigheten och denna myndighets rätt att utöva inflytande över formerna för handeln regleras.

10.2.6¶Behovet av samordning av de nordiska

ländernas

lagstiftning

Av utredningens direktiv framgår att de förslag som presenteras inte får försvåra handeln med på nordisk elmarknad. Det norska en gemensam verdipapirhandellovutvalget har bl a i uppdrag att utreda huruvida det är ändamålsenligt eller att låta optioner och terminer baserade på

råvaror omfattas av den norska värdepappersmarknadslagstiftningen.

nya I sitt andra delbetänkande "Verdipapirhandel" den 19 som avgavs december 1995, finner utvalget att det i Norge bör tillsättas särskild en utredning med uppdrag att undersöka vilka särskilda behov som föreligger för en varuderivatmarknad och vilka anpassningar i förhållande till de regler gäller för värdepappersmarknadema är som som nödvändiga mot denna bakgrund. Utvalget föreslår också att denna utredning skall lämna förslag till vilka krav som bör ställas mäklarverksamhet med varuderivat. Man konstaterar att eftersom erfarenheterna av varuderivatmarknader i Norge är mycket begränsade så bör utredningen lämpligen ske med utgångspunkt i de erfarenheter som nu uppkommer i anslutning till elderivatmarknaden. Den närmare utformningen av reglerna för handel med elderivat i Sverige i allmänhet och de krav skall ställas på mellanhändema på som den svenska elmarknaden i synnerhet bör samordnas med det lagstiftningsarbete som nu kommer att inledas i Norge. Enligt uppgift kommer den föreslagna norska utredningen sannolikt att inleda sitt arbete under våren 1996 och ha till uppgift att presentera ett förslag till reglering av börshandel och krav på elmäklarverksamhet under början 1997. av Det framstår inte som ändamålsenligt att olika regler skall gälla för handel med i de länder som gemensamt skall utgöra nordisk en elmarknad. Särskilt olyckligt det de krav ställs på vissa vore om som verksamheter, t ex elbörs- och mellanhandsrörelse, är mycket olika i de skilda länderna, i synnerhet det redan tillskapats som en gemensam

handelsplats. Utredningen vill därför framhålla att det föreligger ett

Utredningens överväganden och förslag 155

uppenbart behov av att harmonisera lagstiftningen, vad avser handel med elderivat, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbörsverkamhet i de nordiska länderna. En samordning av reglerna för elbörsoch mellanhandsverksamhet i Sverige och Norge framstår som särskilt brådskande.

10.2.7 Behovet att värdepappersmarknads-

anpassa

till elmarknadens förhållanden

lagstiftningen

Argument kan anföras både för och emot att handel med elderivat

undantas från värdepappersmarknadslagstiftningen. Det faktum att

behovet reglering och riskerna med handeln i huvudsak är de samma

av vid handel med finansiella instrument, oavsett vilken underliggande tillgång ett derivat har, talar för att reglerna för handel med finansiella instrument i huvudsak bör tillämpliga också handel med

vara elderivat i sådana former.

som äger rum

Andra skäl talar emellertid för att värdepappersmarknadslagstiftningens regler för handel med finansiella instrument inte bör vara direkt tillämpliga på den handel kommer att äga rum på den nya

som elmarknaden. Elmarknaden kommer att få annan struktur och

en omfattning än de finansiella marknaderna. Den politiska avsikten med omregleringen har varit att skapa ett rationellt system för produktion och distribution elektrisk ström. Omsättningen marknaden för elderivat

av kommer liten i förhållande till omsättningen penning- och

att vara aktiemarknadema. Marknaden för elderivat kommer därför inte att medföra risker för det nationella betalningssystemet och för sam-

samma hällsekonomin, vilket kan motivera vissa avsteg från de regler som ställts för handeln med finansiella instrument. Det framstår också

upp

tveksamt elderivatmarknaden i någon större omfattning kommer som om att locka till sig privatpersoner eller enskilda investerare. Härvidlag är det dock svårt att göra några säkra prognoser. I gengäld måste behovet

reglering till skydd för elförsörjningen beaktas denna elmarknad. av Detta kan motivera att delvis andra krav ställs handeln med elderivat

än de som ställs i värdepappersmarknadslagstiftningen.

Behoven offentligrättslig reglering är således likartade men inte

av en exakt de vid handel med elderivat vid handel med andra

samma som finansiella instrument. Reglerna för handel med elderivat bör så långt möjligt utformas med beaktande av elmarknadens specifika förhållanden och dess aktörers behov. Genom att undanta elderivat från begreppet finansiella instrument och tillskapa särskilda regler för all elhandel, skulle verksamheten för elmarknadens aktörer kunna underlättas,

156 Utredningens överväganden och förslag

samtidigt som de behov av samhällelig insyn och kontroll över handeln som motiveras av elmarknadens struktur och omfattning tillgodoses i

erforderlig omfattning.

Att undanta handeln med elderivat från värdepappersmarknadslagstiftningen och istället införa särskilda regler, speciellt anpassade till elmarknadens behov, är emellertid en lagstiftningsåtgärd som kräver ingående överväganden. Utgångspunkten måste vara att de regler som i allmänhet gäller för handel med finansiella instrument bör gälla också för handel med elderivat, om inte särskilda skäl talar emot detta. Sådana skäl kan vara att en annan typ av aktörer kommer att dominera elmarknaden eller att handel inte sker i samma former som värdepappersmarknaden. Med hänsyn till att elmarknaden nu befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede är det svårt att göra säkra bedömningar i dessa avseenden.

Det kan också med fog ifrågasättas om det ligger inom ramen för utredningens direktiv att föreslå långtgående förändringar i regleringen av handeln med elderivat. Arbetet med ett sådant lagförslag är i vart fall så omfattande att det inte är möjligt att inom den tid utredningen har fått till sitt förfogande, presentera ett med tillräcklig omsorg och noggrannhet utformat lagförslag.

10.3 slutsatser och

Utredningens förslag

10.3.1 En för elhandel

ramlagstiftning

Sammanfattning: lag elhandel föreslås. Generella be-

En ny om

stämmelser införs för all handel med el. Grundläggande krav

ställs på dem som yrkesmässigt handlar med el. Särskilda regler

föreslås för elbörser och mellanhänder elmarknaden.

Elmarknadens funktion som en del av samhällets infrastruktur, vikten av att elmarknaden även fortsättningsvis kommer att åtnjuta allmänhetens förtroende och de risker som elhandel medför, utgör enligt utredningens uppfattning motiv för att samhället bör tillförsäkras erforderliga möjligheter till insyn, kontroll och inflytande över hur elhandeln bedrivs och hur elmarknaden utvecklas.

Utredningens överväganden och förslag 157

Utredningen föreslår därför att särskild lag om elhandel tillskapas. en I denna bör införas generella bestämmelser hur handel med får om bedrivas och vissa grundläggande krav ställas på dem som yrkesmässigt ägnar sig åt sådan verksamhet. Kraven bör gälla oavsett om det är fråga avistahandel med eller handel med elderivat och även för handel om med sådana elkontrakt finansiella instrument. som är att anse som Elmarknaden bör också ställas under tillsyn av en myndighet med för att all elhandel bedrivs i enlighet med de angivna kraven. ansvar Myndigheten skall dessutom utöva tillsyn över den yrkesmässigt som bedriver elhandel och därvid ansvara för efterlevnaden av de allmänna kraven hos dessa rörelser. Utredningen förslår vidare att krav på tillstånd och särskilda rörelseregler införs för vissa typer verksamhet. För elbörsverksamhet bör av krävas tillstånd från regeringen. Tillstånd får meddelas om den planerade verksamheten inte är till skada för elmarknaden och om den kan förväntas ske i sunda former och i enlighet med de regler som bör gälla för elbörsverksamhet. För att erbjuda tjänster mellanhand vid handel med sådana som elkontrakt utgör finansiella instrument erfordras idag tillstånd från som finansinspektionen enligt lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. De krav ställs för att erhålla sådant tillstånd framstår i vissa fall som som alltför rigorösa för de företag verkar elmarknaden. Kravet att som nu mellanhandsverksamheten skall bedrivas i ett särskilt värdepappersbolag

och de kapitaltäckningskrav ställs på värdepappersinstitut torde

som medföra att de företag finns elmarknaden skulle känna sig som nu förhindrade att erbjuda tjänster mäklare, kommissionärer och som

portföljförvaltare.

Utredningen föreslår därför att det öppnas en möjlighet för de befintliga företag på elmarknaden som vill erbjuda sig att utföra tjänster mellanhänder vid handel med elderivat att, som ett komplement till som vanlig elhandel, kunna få tillstånd till detta enligt särskilda regler om elmarknadsrörelse i lagen elhandel. Tillståndet, som bör meddelas om

Eltillsysmyndigheten, rätt att utföra tjänster mäklare,

av ger som kommissionär och portföljförvaltare på elmarknaden som ett komplement till elhandelsrörelsen och i begränsad omfattning utan hinder av bestämmelserna i lagen om värdepappersrörelse. Avsikten med förslaget är att befintliga elhandelsföretag skall ges en möjlighet att fortsätta verka på elmarknaden på rimliga villkor. Möjligheten att få tillstånd att driva elmarknadsrörelse bör därför begränsas till de företag fanns på elmarknaden då ellagsrefonnen som genomfördes. Däremot föreslår utredningen inte någon förändring i de regler gäller för företag etablerar sig på elmarknaden efter som som

158 Utredningens överväganden och förslag SOU 1996.49

omregleringen. Utredningen har övervägt olika möjligheter att utpeka den krets av företag, vilka existerade elmarknaden före ellagsreformen och de föreslagna reglerna elmarknadsrörelse

som om därför bör omfatta. De elhandlare som fanns före den 1januari 1996 har måst bilda företag för nätverksamhet och elhandel. Det är därför

nya svårt att utpeka befintliga företag genom bestämmelser som tar sikte på när företaget påbörjade viss verksamhet elmarknaden.

Det lämpligaste sättet att utpeka den avsedda kretsen företag torde

av istället att knyta möjligheten att erhålla tillstånd till innehav

vara av leveranskoncession vid ansökningstidpunkten. En leveranskoncession kan t ex överlåtas till en ny aktör och det är också tänkbart att företag som verkade på elmarknaden före den 1 januari 1996, den

genom föreslagna begränsningen inte kommer att ges möjlighet att ansöka

om elmarknadsrörelsetillstånd. Utredningen har emellertid vid samlad

en bedömning funnit att innehav av leveranskoncession utgör det mest ändamålsenliga kriteriet för att utpeka elmarknadens befintliga el-

handelsforetag.

l0.3.2 krav handel med

Grundläggande på

Sammanfattning: All handel med skall ske så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Regeln syftar till att åstadkomma att all handel med sker på ett sätt som är förenligt med gott affärsskick och att den äger i seriösa och

rum ordnade former. Elmarknadens aktörer är i första hand underkastade samma regler och samma krav gott affarsskick gäller vid handel

som med andra varor och tjänster. De allmänna lagregler gäller för den

som form av handel det är fråga måste givetvis iakttas också vid

om elhandel. Detta är en förutsättning för att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas och bör också utgöra grunden för bedömningen av vad som skall anses utgöra god sed på elmarknaden.

I vissa avseenden måste emellertid kraven handel med ställas något högre än de krav som gäller vid handel med andra Snart

varor. sagt varje svensk medborgare och alla svenska företag är beroende

av elektrisk kraft. Det är av stor vikt att samhällets elförsörjning och de

Utredningens överväganden och förslag 159

som deltar i denna verksamhet åtnjuter allmänhetens förtroende och att handeln med sker i ordnade och seriösa fonner. Höga krav på gott affärsskick och ett sunt agerande ställs dem som yrkesmässigt ägnar sig åt handel med el.

Den föreslagna bestämmelsen avser alla former av yrkesmässig elhandel. Den omfattar såväl avtal leverans av fysisk som

som avser finansiella kontrakt där någon av parternas förpliktelser är beroende av priset på el. Någon anledning att begränsa tillämpningen till vissa typer

företag eller aktörer finns enligt utredningens uppfattning inte. av

Bestämmelsen innebär att avtal som ingås elmarknaden varken från allmän eller enskild synpunkt får framstå som otillbörliga. Vid handel som sker mellan elhandelsföretag och enskilda konsumenter bör vid bestämmelsens tillämpning utgångspunkten vara att konsumenterna skall erhålla ett skydd motsvarande det som erbjuds på andra områden. Utredningen hänvisar i denna del till den pågående utredningen om konsumentskydd vid leverans av Dir 1995:148.

I de fall det är fråga om en mera renodlad finansiell verksamhet utgör de regler gäller för hantering av och handel med

som annars värdepapper en utgångspunkt för bedömningen av när handeln kan anses skada allmänhetens förtroende för elmarknaden eller strida mot god sed.

Utredningen har övervägt huruvida särskilda bestämmelser om insiderhandel bör införas i lagen handel med el. Det är utredningens

om uppfattning att starka skäl talar för att förbud mot insiderhandel behövs

elmarknaden. Svårigheter föreligger emellertid att tillräckligt precist utpeka den typ av icke offentliggjord information som elmarknaden skall medföra att förbudet mot handel inträder. Ett förbud mot insiderhandel torde, för att bli effektivt, behöva förenas med långtgående befogenheter för tillsynsmyndigheten att utreda misstänkta insiderbrott. Vidare bör förbudet vara straffsanktionerat. Det krävs noggranna överväganden beträffande vilka typer av agerande som skall anses som ett brott mot ett förbud mot insiderhandel. Med hänsyn till den korta tid som ställts till utredningens förfogande har det inte varit möjligt göra de överväganden som krävs för att ett förslag till regler om insiderhandel

elmarknaden skall kunna lämnas. Detta är dock något som enligt utredningens uppfattning bör bli föremål för en reglering tämligen omgående.

I avvaktan på att särskild reglering av insiderhandel på elmarkna-

en den införs kommer det generella kravet på all handel med att kunna erbjuda ett visst skydd mot flagranta fall missbruk av icke offent-

av liggjord kurspåverkande information. Som exempel kan nämnas att en viss elproducent får kunskap om att produktionskapaciteten av tekniska orsaker kommer att minska kraftigt i ett visst kärnkraftverk. Om

ll SOUl99ös49

160 Utredningens överväganden och förslag SOU I996.49

producenten då, utan att offentliggöra informationen, köper prissäkringskontrakt i stor omfattning på börsen i syfte att uppnå ekonomiska fördelar framför dem som inte känner till produktionsbortfallet kan det ifrågasättas om inte förfarandet står i strid med god sed på elmarknaden. Ett sådant förfarande kan också medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden skadas.

Andra exempel handel som kan strida mot bestämmelsen är att enskilda konsumenter förmås att köpa elderivat, som medför oacceptabla risker för konsumenten. Om konsumenter systematiskt förmås att teckna kontrakt fysisk leverans av el, trots att leverantören är medveten

om om att kunden saknar balansansvarig leverantör och erforderlig mätutrustning, torde detta också kunna vara ägnat att rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden. Ett annat exempel kan vara att handel sker med sådana prissäkringsavtal, avsedda att avvecklas genom fysisk leverans, som utställaren uppenbarligen inte kommer att kunna infria. I sådana fall bör tillsynsmyndigheten kunna ingripa genom förelägganden eller förbud mot att handla med den aktuella typen av kontrakt.

10.3.3¶Generella krav på dem yrkesmässigt

som

handlar med

Sammanfattning: De grundläggande kraven på de som yrkesmässigt bedriver handel med innebär att företagen skall -ha lämplig organisation och godtagbar kontroll över de risker

en som är förknippade med verksamheten -ha i förhållande till verksamhetens art och omfattning, erfor-

en, derlig finansiell styrka.

Elmarknadsreformen och utvecklingen av den nya elmarknaden kommer att medföra att handeln med i stor utsträckning kommer att ske med derivatinstrument baserade på el, s k prissäkringskontrakt. Sådana innebär alltid risktagande för någon parterna. Även företag

ett av som sedan decennier tillbaka varit verksamma med distribution av saknar kunskap och erfarenhet av handel med en konkurrensutsatt marknad.

Enskilda personer och företag är alla i behov av elektrisk kraft och kommer för sin elförsörjning att vara beroende av att de företag som

Utredningens överväganden och förslag 161

skall på elmarknaden kan använda sig av prissäkringskontrakten agera på ett riktigt sätt. Om elhandlare på grund av obestånd tvingas upphöra med sin verksamhet kommer dess kunder visserligen fortfarande att få el, då till ett pris kan högre. Vidare kommer detta att men som vara kunna medföra andra icke oväsentliga olägenheter för kunderna, och framkalla oro hos dem. Skulle konkurser i elhandelsföretag bli vanliga kan detta i grunden rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden. Det är därför ett allmänt intresse att de företag som börjar agera på elmarknaden har kunskap och grundläggande förmåga att hantera det om sättet att handla samt att verksamheten äger rum i seriösa och nya ordnade former. Elderivat utgör, rätt hanterade, ett utmärkt sätt att begränsa elhandelsföretags risker. Det föreligger emellertid också en fara att elderivaten kommer att utnyttjas i rent spekulationssyfte. Företag eller anställda i företaget kan frestas att handla på ett sätt som visserligen ger möjlighet till goda vinster samtidigt medför oacceptabla risker. Det generella men kravet på elhandelsföretag innebär att de inte, på grund av stor okunskap eller avsaknad erforderliga interna rutiner, får driva verksamheten av utan någon möjlighet att kontrollera eller hantera riskerna i denna. krav bör i detta avseende kunna ställas på elmarknadens Två typer av aktörer. För det första bör krävas att företagets organisation och interna rutiner är lämpliga och tillfredsställande med hänsyn till arten och omfattningen företagets verksamhet. För det andra bör de företag av skall på elmarknaden ha förmåga att hantera riskerna i som agera en elhandeln står i rimlig relation till rörelsens omfattning. Härvid bör som de elkonsumenters intressen som är beroende av dess fortlevnad beaktas. Det bör därför krävas att företagen har möjlighet att fortlöpande kontrollera och följa sin riskexponering. Det bör också finnas upp interna föreskrifter i vilken utsträckning enskilda beslutsfattare har om rätt att i företagets namn handla med elderivat. Beträffande kravet finansiell styrka hos elhandlare måste åtskillnad göras mellan ett mindre elföretag, som i huvudsak köper och säljer och uteslutande använder sig elderivat för sin egen prissäkav ring, och ett företag bedriver omfattande handel med eller som en elderivat. Vidare bör kraven vara beroende av företagets roll elmarknaden. Andra krav kan ställas elhandlare som endast har större elproducenter säljare och större industrier som köpare än en som leveranskoncessionär säljer till ett stort antal enskilda personer. som I det förstnämnda fallet torde ofta elhandlarens motparter själva vara kapabla att bedöma vilken risk är förenad med hans verksamhet som

162 Utredningens överväganden och förslag

och att kräva erforderlig säkerhet. I det fallet kan det

senare vara av större vikt att tillsynsmyndigheten ställer tydliga krav och tillser att de efterlevs.

Det är inte möjligt att generellt ange vilka krav skall ställas på

som eget kapital eller kapitaltäckning hos elhandelsföretag. Det måste istället överlämnas tillsynsmyndigheten att, efter en samlad bedömning

av varje företags verksamhet, avgöra huruvida denna står i rimlig

proportion till företagets finansiella styrka. Vad avser stora elhandelsföretag, där en obeståndssituation skulle medföra ekonomiska konsekvenser för ett stort antal privata elkonsumenter eller få betydande effekter för hela elmarknaden, torde de kapitaltäckningskrav i lagen

som anges om kapitaltäckning och stora exponeringar kunna till vägledning vid

vara denna bedömning.

Det kan antas att merparten de företag vill mellanhän-

av som agera der på elmarknaden kommer att erbjuda sina tjänster vid handel med finansiella instrument. Sådan verksamhet kräver tillstånd

enligt lagen om värdepappersrörelse eller tillstånd som elmarknadsrörelse. Det är möjligt att ett litet antal företag kommer mellanhänder vid handel

att agera som som inte sker med finansiella instrument, t ex som mäklare för

av fysisk leverans på avistamarknaden. Utredningen föreslår att 4 och 5 lagen om elhandel även skall omfatta dem som bedriver mellanhandsverksamhet på elmarknaden. Härigenom kommer företag erhållit

som tillstånd till värdepappersrörelse och som agerar på elmarknaden, samt företag som inte medverkar i handel med sådana elkontrakt utgör

som finansiella instrument och därför inte är tillståndspliktiga, att omfattas av de generella kraven på handel med el.

En kategori av elhandelsföretag som kommer att träffas den

av föreslagna bestämmelsen är de som har leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 om handel med el. Det saknas i denna lag regler

om återkallelse av leveranskoncession. Med hänsyn till att även ett

a sådant företag kan föreläggas att upphöra med sin elhandel, framstår regler om vad som i sådana fall skall gälla beträffande leveranskoncessionen som behövliga. Utredningen förslår att denna fråga blir föremål för närmare överväganden vid kommande översyn

en av ellagstiftningen.

Utredningens överväganden och förslag 163

10.3.4 för elhandelsföretag Anmälningsskyldighet

och mellanhänder elmarknaden

på

Sammanfattning: Alla yrkesmässigt bedriver eller avser att

som

bedriva handel med skall skyldiga att anmäla detta för

vara

registrering hos tillsynsmyndigheten. Ansökan skall innehålla en

beskrivning verksamheten och de upplysningar tillsynsmyndig-

av

heten i övrigt är i behov för att kunna fullgöra sina uppgifter.

av

Genom ellagsreforrnen har helt ny marknad tillskapats. På en sådan

en kan det förenat med särskilda svårigheter för en tillsynsmyndighet

vara att identifiera de aktörer etablerar sig och att skapa sig en bild av

som deras verksamhet. Så länge det finns utrymme kommer nya företag ständigt att etablera sig. Nya affärsidéer kommer att leda till nya typer

elhandelsföretag och mellanhänder. De mindre seriösa företagen av kommer efter hand att tvingas upphöra med sin verksamhet men kan innan dess i vissa fall hinna göra stor skada. Det finns därför anledning för tillsynsmyndigheten att särskilt följa utvecklingen vad gäller

noga tillkomsten verksamheter elmarknaden. För att ge myndig-

av nya heten större möjligheter till god kontroll över marknadens utveckling

en och för att öka förutsättningarna för tidiga och effektiva ingripanden då så erfordras, bör en anmälningsplikt införas.

Även andra skäl talar för att ett registreringsförfarande är önskvärt. Erfarenheter från omregleringen den norska elmarknaden visar att det

av är vikt att tillsynsmyndigheten får en samlad bild av alla de företag

av

på något sätt deltar i eller medverkar i handeln. Vissa typer av som tjänster kan komma att erbjudas under missvisande beteckningar. Det kan också svårt för tillsynsmyndighet att kontrollera huruvida

vara en

rörelse inte blivit tillståndsprövad bedriver verksamhet en som men som

gränsar till tillståndspliktig sådan, överträder gränsen eller Detta som skulle underlättas myndigheten fick vetskap om alla former av

om verksamhet på elmarknaden.

Under de närmaste åren kommer också sannolikt ett fortsatt reformarbete vad gäller reglerna för handel med att äga rum. Utredningen föreslår att Sverige tar initiativ till samordning av de nordiska

en regelverken på detta område. Också detta är ett skäl för att en så god bild möjligt bör skapas den nya elmarknadens struktur och

som av utveckling.

164 Utredningens överväganden och förslag

Förslaget innebär att den som avser att yrkesmässigt verka som aktör eller erbjuda sina tjänster som mellanhand på elmarknaden skall

vara skyldig att anmäla detta för registrering hos tillsynsmyndigheten och att därvid ange vilken typ och omfattning av verksamheten samt

som avses grunddragen i hur den skall bedrivas. Närmare bestämmelser hur

om anmälan skall ske meddelas regeringen eller efter regeringens

av

bemyndigande, få meddelas av tillsynsmyndigheten.

10.3.5 Tillstånd till elbörsverksamhet

Sammanfattning: Elbörsverksamhet får endast bedrivas efter tillstånd från regeringen. Tillstånd skall kunna meddelas om verksamheten kan förväntas uppfylla kraven på att allmänhetens förtroende for elmarknaden skall upprätthållas och att elförsörjningen inte sätts i fara samt att verksamheten inte kan antas medföra skada för elmarknaden. Vidare skall som förutsättning för tillstånd gälla att sökanden kan uppfylla de krav som ställs börser i 2 kap lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet.

Utredningen föreslår att all verksamhet som, genom uppsamling och sammanställning av information om köp- och säljbud eller priset vid gjorda avslut avseende och elderivat, syftar till att åstadkomma organiserad handel i mer än ringa omfattning skall kräva tillstånd av regeringen. Det har därvid ingen betydelse om handeln avser finansiella instrument eller eller om den är att anse som avista- eller derivatbörsverksamhet.

För att vara tillståndspliktig bör börsrörelsen ha en viss storlek och omfattning. Verksamhet som vid en samlad bedömning kan anses som ringa bör inte kräva tillstånd. Därvid har det dels betydelse vilken omsättning som handeln kan förväntas få, dels hur stor krets

av intressenter verksamheten vänder sig till och inom vilket geografiskt område den är avsedd att verka. Spridande av information om elpriser till en mindre och sluten krets av personer eller företag bör således falla utanför kravet på tillstånd.

Som generell förutsättning för tillstånd till elbörsverksamhet skall gälla att verksamheten kan förväntas uppfylla kraven på att allmänhetens

Utredningens överväganden och förslag 165

förtroende för elmarknaden upprätthålls och att elförsörjningen inte sätts i fara samt att verksamheten inte är till skada för elmarknaden. Kraven att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas och att elförsörjningen inte får sättas i fara motsvarar i huvudsak de bestämmelser gäller för all handel med el. Av företag som organiserar handel med marknadsplats bör förväntas att de som en i särskilt hög grad efterlever dessa krav. Endast företag som kan visa sig mycket god kunskap och kompetens vad gäller handel med och ha en elderivat i sin organisation bör kunna tillstånd. ges I kravet på att elförsörjningen inte får sättas i fara ligger att börsverksamheten inte får bedrivas så att den äventyrar balanshållningen i det nationella överföringsnätet eller försvårar för den systemansvariga myndighet att fullgöra sina uppgifter. Av särskild vikt är att den som driver elbörsverksamhet skall ha sådana resurser och tekniska system att oförutsedda avbrott i handeln spotmarknaden inte inträffar. Kommunikationen mellan börsen och den systemansvariga myndigheten samt mellan börsen och dess medlemmar måste också säkerställd. vara För att tillstånd till elbörsverksamhet skall kunna meddelas krävs också att den planerade verksamheten inte är till skada för elmarknaden. Med detta bl att verksamheten inte får medföra att prisbildavses a ningen eller kurssättningen på och elderivat blir osäker, t ex grund för låg likviditet på marknadsplatsen. Med begreppet elmarknaden av givetvis i första hand den svenska marknaden. Som anförts i avses kapitel 2 håller nordisk elmarknad att bildas. Kravet en gemensam elmarknaden inte får skadas skall därför också ges den innebörden att börsverksamheten inte får medföra skadeverkningar för någon elmaratt knad den svenska elmarknaden är del av. Om således en som en börsverksamhet i Sverige skulle kunna leda till skadeverk-

planerad

ningar för den nordiska elmarknaden bör ansökan om tillstånd till sådan verksamhet inte meddelas. En ytterligare förutsättning för tillstånd är att företaget uppfyller de krav ställs för auktorisation börs enligt 2 kap lagen om börssom som och clearingverksamhet. Härigenom kommer också att krävas att en elbörs driver sin verksamhet så att allmänhetens förtroende för

värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte

otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses sund. Enligt börs- och clearinglagen skall börs och därmed även en elbörs en därvid tillämpa principerna fritt tillträde, neutralitet och god om -

genomlysning.

formellt hänseende kommer att 2 kap lagen om börs- och I - genom clearingverksamhet görs tillämplig svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar att kunna erhålla tillstånd till elbörsverksamhet.

166 Utredningens överväganden och förslag

Börsens bolagsordning eller stadgar skall godkännas regeringen i

av samband med att tillståndet beviljas och får därefter inte ändras utan Finansinspektionens tillstånd. Börsen skall ha styrelse på minst fem

en personer och verkställande direktör. Vidare krävs att aktiekapitalet respektive summan av gjorda medlemsinsatser och förlagsinsatser med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort.

Utländska företag kommer under de förutsättningar i

som anges 2 kap 7 § lagen om börs- och clearingverksamhet att möjlighet att

ges driva elbörsverksamhet från filial i Sverige.

Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 1 kap 3 lagen

om värdepappersrörelse, så att företag som erhållit tillstånd att driva elbörs enligt lagen om handel med inte skall behöva tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse i den mån verksamheten är tillståndspliktig enligt den lagen.

10.3.6 Regler för elbörsverksamhet

Sammanfattning: De krav som gäller för börser i lagen om börsoch clearingverksamhet skall i huvudsak gälla också för elbörsverksamhet. Härutöver införs särskilda regler om elbörsens förhållande till den systemansvariga myndigheten.

Förslaget innebär att de regler som gäller för börser enligt lagen

om börs- och clearingverksamhet i huvudsak också blir tillämpliga på elbörsverksamhet. Då det gäller bestämmelserna om börsmedlemskap i 3 kap lagen om börs- och clearingverksamhet har utredningen emellertid funnit det mest ändamålsenligt att införa särskilda regler i lagen

om handel med el. Med hänsyn till att inregistrering av fondpapper inte kommer att ske vid en elbörs saknas anledning att låta 5 och 6 kap lagen om börs- och clearingverksamhet vara tillämpliga på elbörsverksamhet. I övrigt medför förslaget att bestämmelserna i 4 och 10 12 kap

lagen om börs- och clearingverksamhet delar skall gälla också för elbörsverksamhet, med vissa smärre ändringar.

Av 4 kap 1 § lagen om börs- och clearingverksamhet följer att notering och handel med alla slags finansiella instrument skall få äga rum vid en börs. Vid en elbörs som tillståndsprövats enligt ellagstiftningen bör dock i allmänhet endast notering och handel få med

äga rum

Utredningens överväganden och förslag 167

och elderivat. I den mån ett företag önskar notera och driva handel med både elderivat och andra finansiella instrument, bör detta att kräva tillstånd också enligt lagen värdepappersrörelse. För att få använda om beteckningen börs vid handel med andra finansiella instrument än elderivat bör också krävas att företaget erhållit auktorisation enligt lagen börs- och clearingverksamhet. 4 kap 1 § andra stycket avser om inregistrering fondpapper och bör inte göras tillämpligt på elkontrakt. av Utredningen föreslår att 4 kap 1 § 1 och 2 lagen om börs- och clearingverksamhet inte skall tillämplig vid elbörsverksamhet. vara I 4 kap 2 § föreskrivs att en börs skall ha ändamålsenliga handelsregler samt att börsen skall övervaka handeln och kursbildningen och tillse att den sker i överensstämmelse med lagen om börs- och clearingverksamhet och andra författningar samt i enlighet med god sed på värdepappersmarknaden. Detta bör gälla också för elbörser med det tillägget att börsen också skall tillse att handeln sker i enlighet med god sed elmarknaden. Bestämmelsen i 4 kap 3 § lagen om börs- och clearingverksamhet notering kurser liksom kravet börsmedlemmar att rapportera om av avslut gjorts utanför börsen i finansiella instrument som noteras som där, bör gälla även för elbörser. Den sistnämnda bestämmelsen är av särskild betydelse på elmarknaden, där det har befarats att likviditeten i vissa typer elderivat kan bli så låg att kursbildningen inte blir av tillförlitlig. Bestämmelserna i 4 kap 5 7 liksom 10 -12 kap lagen börs- och clearingverksamhet bör också vara tillämpliga även på om elbörsverksamhet. Som anförts är det särskild vikt att börsverksamheten inte ovan av medför några risker för elförsörjningen. Det bör därför införas särskilda regler vad gäller börsens förhållande till den systemansvariga myndigheten. Dessa innebär dels att börsen är skyldig att fortlöpande lämna den information handeln till den systemansvariga myndigheten, dels att om den systemansvariga myndigheten får meddela de föreskrifter om börsverksamheten behövs för att den skall kunna fullgöra sin som

uppgift.

168 Utredningens överväganden och förslag

10.3.7 Tillstånd till elmarknadsrörelse

Sammanfattning: Leveranskoncessionär bör ges möjlighet att efter särskilt tillstånd bedriva viss mellanhandsverksamhet i

begränsad omfattning elmarknaden elmarknadsrörelse.

Därvid skall särskilt tillstånd att driva värdepappersrörelse krävas.

Utredningen har funnit att värdepappersmarknadslagstiftningens

reglering i vissa avseenden framstår som alltför rigorös och komplicerad för att vara ändamålsenlig vid handel med el. Särskilt gäller detta det regelverk som omgärdar värdepappersinstitutens verksamhet. Osäkerheten kring elmarknadens utveckling, behovet av att inom de närmaste åren åstadkomma en samordning av de nordiska ländernas regelverk på området och den begränsade tid som stått till utredningens förfogande, medför att vi nu inte föreslår någon mera ingripande omreglering vad avser mellanhandsverksamhet vid handel med elderivat. En eventuell samlad översyn bör istället anstå tills dess en säkrare bedömning av den nya elmarknadens struktur kan göras. Den bör också ske i samarbete med Norge och de övriga nordiska länderna, så att den nordiska elmarknaden regleras av harmoniserade regelverk.

I ett avseende finns det dock anledning att redan nu föreslå en anpassning av värdepapperslagstiftningen till elmarknadens behov, nämligen då det gäller de nu befintliga elhandelsföretagens möjligheter att erbjuda tjänster som mäklare, kommissionärer eller portföljförvaltare. Elmarknaden domineras idag av kraftproducenter och elhandelsföre-

av tag som tidigare utgjort en del av de lokala elverken och som nu driver verksamhet som leveranskoncessionärer. De sistnämnda företagen är mindre, ofta kommunalt ägda bolag. De regler gäller för värde-

som pappersinstitut kommer att medföra att dessa företag, såvida de inte bildar särskilt värdepappersbolag, kommer att förhindrade att

vara erbjuda tjänster som mellanhänder i handeln med elderivat.

Huvuddelen av de befintliga elhandelsföretagens verksamhet består i att återförsälja el, som de köpt av producenter, andra elhandelsföretag eller via elbörsen. Vid vissa tillfällen kan emellertid större kund

en vara intresserad av att låta elhandelsföretaget agera som mäklare eller kommissionär i stället för återförsäljare vid handeln med elderivat. Det är också möjligt att en större elkonsument vill överlåta elföretaget att

Utredningens överväganden och förslag 169

ombud hantera och administrera portfölj av elkontrakt som som en tillhör konsumenten. De mindre elhandelsföretagens behov av att få

utföra sådana tjänster torde inte så stort att det för dem framstår vara framkomlig väg att starta ett särskilt värdepappersbolag för som en mellanhandsverksamheten. Å andra sidan det olyckligt om all vore sådan verksamhet förbehölls ett fåtal stora företag. Utredningen föreslår därför möjlighet öppnas för elhandelsföreatt en efter tillstånd från tillsynsmyndigheten för elmarknaden få driva tag att verksamhet mellanhänder elderivatmarknaden i begränsad som omfattning elmarknadsrörelse. Genom ändring i lagen värdepapen om persrörelse skall de företag erhållit sådant tillstånd få erbjuda som tjänster mellanhand utan att omfattas de bestämmelser som som av gäller för sådana rörelser värdepappersmarknaden. De skall därvid stå

under tillsyn eltillsynsmyndigheten och inte av Finansinspektionen. av Tillstånd skall kunna lämnas för mäklarverksamhet, kommissionshan-

del och förvaltning annans elkontrakt. Marknadsgarantverksamhet är av däremot så särpräglad finansiell verksamhet, förenad med så en pass risker att det knappast finns anledning att införa möjligheter att stora meddela tillstånd till detta i ellagstiftningen. Som förutsättning för tillstånd till mellanhandsverksamhet elmarknaden bör krävas att verksamheten är att som ett kompleanse till den elhandel företaget i övrigt bedriver. Vidare skall den ment avsedda mellanhandsverksamheten stå i sådan proportion till omfatt-

ningen företagets övriga verksamhet samt till företagets kompetens av och kapitalstyrka att den framstår begränsad. Det bör understrykas som sådan mellanhandsverksamhet kan tillåtas enligt detta lagrum att som endast får utgöra sidoverksamhet i förhållande till företagets normala en handel med el. Mellanhandsverksamheten måste därför både mätt i absoluta tal och i relation till företagets övriga verksamhet, framstå satt mindre omfattande. som Tillsynsmyndigheten skall grunda sitt tillståndsbeslut en ansökan

från företaget, vilken bl skall innehålla en beskrivning av den a verksamheten. En sådan beskrivning bör vara relativt

planerade

detaljerad. Utöver verksamhetens art och omfattning samt utsträckning i tiden bör framgå vilka risker enligt företagets uppfattning kan som förenade med mellanhandsverksamheten och hur man avser att vara hantera dessa. Vidare bör framgå vilka interna och externa kontroll- och säkerhetssystem kommer att finnas och hur företagets kunder i som mellanhandsverksamheten skall skyddas. Det är därvid av särskild

betydelse att företaget uppmärksammar de affärsetiska frågor som uppkommer då inom för rörelse agerar både som man ramen samma mellanhand för klienter och som elhandlare.

I lagen om handel med föreslås inte någon motsvarighet till de detaljerade bestämmelserna om förutsättningar för tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse. Det får istället ankomma på tillsynsmyndigheten att med ledning bestämmelserna i värdepappersmarknads-

a av

lagstiftningen och efter samråd med Finansinspektionen avgöra den

om planerade verksamheten kan tillåtas. Tillståndet bör normalt endast omfatta den i ansökan beskrivna verksamheten. Endast små avvikelser från vad som angivits i ansökan bör kunna accepteras utan att

en ny tillståndsprövning görs. Om verksamheten utökas eller förändras i nämnvärd utsträckning i förhållande till vad planerades vid

som ansökningstillfállet måste normalt en ny prövning göras. I tveksamma fall torde företaget genom underhandskontakter med Tillsynsmyndigheten kunna få besked huruvida ett nytt tillstånd erfordras vid

om förändringar i verksamheten.

För företag som inte har leveranskoncession eller företag har

som detta men där den planerade mellanhandsverksamheten är sådan

av omfattning att den inte endast kan ett komplement till

anses som handeln med el, inte de föreslagna bestämmelserna att medföra

avser några förändringar i förhållande till gällande rätt. I den mån verksam-

heten faller under värdepappersrörelselagens tillämpningsområde

kommer dessa företag således att behöva tillstånd till värdepappersrörelse enligt bestämmelserna i denna lag.

Några särskilda regler för sådan mellanhandsverksamhet inte

som avser finansiella instrument föreslås inte. Visserligen är det tänkbart att ett företag kan komma att specialisera sig på att erbjuda sådana tjänster. Detta torde dock inte bli särskilt vanligt. Det omfattas i sådana fall

av det generella kravet på elhandelsrörelse och anmälningsplikten enligt 4 och 5 lagen om elhandel samt kommer att stå under tillsyn

av

Eltillsynsmyndigheten. Detta torde ge det allmänna tillräckliga möjlig-

heter till insyn i och kontroll över sådan verksamhet.

Utredningens överväganden och förslag 171

10.3.8 Krav driver elmarknadsrörelse

på företag som

Sammanfattning: De krav bör ställas företag som

som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse inryms i huvudsakligen i de generella krav elhandelsföretag. Särskilda krav på bundet eget kapital, kontroll över och förmåga att hantera de risker handeln kan medföra samt särskilda uppföranderegler skall gälla för dessa företag.

Inledningsvis kan konstateras att de generella kraven dem som handlar med kommer att tillämpliga även de företag som

vara givits tillstånd att driva elmarknadsrörelse. Dessa innebär bl a att företaget måste driva handeln ett sätt inte är ägnat att rubba

som allmänhetens förtroende för elmarknaden eller sätta enskildas elförsörjning i fara. Vidare skall företaget ha lämplig organisation, till-

en fredsställande kontroll över de risker handeln med kan medföra och

med hänsyn till verksamhetens art och omfattning tillräcklig förmåga en att hantera dessa risker. Om företaget erhåller tillstånd att driva elmarknadsrörelse kommer detta att påverka den närmare innebörden av de nämnda kraven för företagets del.

Företag åtar sig att som mellanhand kommer att få en

som agera

roll än ett vanligt elhandelsföretag. De kommer att hantera annan tillgångar tillhör tredje man och ha att sätta huvudmannens

som intressen framför sina då de utför tjänsterna. Detta ställer delvis

egna andra krav på företagets organisation, kontrollsystem och riskhanteringsförmåga.

Företaget måste ha förutsättningar att kunna organisera sin verksamhet så att någon sammanblandning inte sker mellan de olika rollerna

mellanhand och aktör på elmarknaden. Detta torde förutsätta att som företaget har viss grundläggande finansiell styrka. Utredningen

en föreslår därför att endast företag som har ett bundet eget kapital som uppgår till 1 000 000 kr skall kunna tillstånd till elmarknadsrörelse.

ges Beloppet motsvarar ungefär vad krävs för värdepappersbolag enligt

som 2 kap 5 § 3 lagen värdepappersrörelse. Företaget skall fortlöpande

p om hålla detta bundna kapital intakt. Närmare föreskrifter hur det

egna om bundna kapitalet skall beräknas och vilken rapportering av detta

egna

bör ske till tillsynsmyndigheten bör meddelas föreskrifter. som genom Tillsynsmyndigheten bör också, särskilda skäl föreligger, ha rätt att

om medge undantag från kravet bundet eget kapital.

172 Utredningens överväganden och förslag

De företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse kommer

som nämnts ovan att hantera tillgångar som inte tillhör företaget - självt. I bl a lagen om redovisningsmedel liksom i 18 kap handelsbalken och i kommissionslagen finns bestämmelser vad den

om som agerar som mellanman för någon annan har att iaktta och vilket han har

ansvar i förhållande till sin huvudman. Redan risken för att huvudmannens tillgångar äventyras på ett otillbörligt sätt måste emellertid undvikas. En regel motsvarande den som för värdepappersinstitutens del gäller enligt 1 kap 7 § lagen om värdepappersrörelse bör därför gälla också för företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse.

För företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse gäller

som det allmänna kravet att alla som yrkesmässigt handlar med skall ha en godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra och en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning erforderlig förmåga att hantera dessa risker. Kravet bör emellertid skärpas och konkretiseras för dessa företag. Det bör därför krävas att de har säkra rutiner för kontrollen av sin riskexponering och en plan för hur riskerna skall hanteras. Vid bedömningen av rutinerna och planen är

om tillfyllest kan lagen 1994:2004 om kapitaltäckning och stora

exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag vara till vägledning för tillsynsmyndigheten.

Utredningen har övervägt huruvida krav på kapitaltäckning borde ställas på de företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse. Sådana krav blir med nödvändighet tekniskt relativt komplicerade För att sådana regler skall fylla sin funktion måste också krav på fortlöpande rapportering till tillsynsmyndigheten uppfställas. Med hänsyn till att endast ett mindre antal företag kan förväntas erhålla tillstånd att driva elmarknadsrörelse och då dessa kommer att stå under tillsyn,

noggrann har utredningen valt att nu inte föreslå särskilda regler kapitaltäck-

om ning. Tillsynsmyndigheten bör emellertid noga följa utvecklingen och särskilt uppmärksamma om sådana regler bör införas i framtiden.

Utöver de ovan nämnda kraven på organisation och finansiell styrka bör även krav på ett godtagbart etiskt uppträdande i förhållande till kunderna ställas företag erhåller tillstånd att

som agera som mellanhänder på elmarknaden. I 1 kap 7 § lagen om värdepappersrörelse har i anslutning till det allmänna sundhetskravet ett antal uppföranderegler införts. Dessa regler framstår som ändamålsenliga att tillämpa företag som erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse.

Utredningens överväganden och förslag 173

10.3.9¶Clearingverksamhet på elmarknaden

Sammanfattning: Clearingverksamhet på elmarknaden bör endast få drivas företag som fått tillstånd som clearingorgani-

av sation enligt lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet

om och bedrivas enligt bestämmelserna i denna lag. Det skall även gälla clearingverksamhet vid avistahandel med el.

Clearingverksamhet vid handel med finansiella instrument regleras i lagen 9922543 börs- och clearingverksamhet. Bestämmelserna om

l om clearing har nyligen ändrats jfr 1995/96:50. Bland annat har

prop

definitionen clearingverksamhet utvidgats. Med clearingverksamhet

av

fortlöpande verksamhet består i avses numera som

på clearingmedlemmamas vägnar göra avräkningar beträffande a att deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i

svensk eller utländsk valuta eller

inträdande part eller garant ta över ansvaret för b att genom som som

förpliktelsemas fullgörande, eller

på annat väsentligt sätt sörja för att förpliktelserna avvecklas genom

c

överförande likvid eller instrument.

av

och clearinglagens bestämmelser innefattande tillståndsplikt för

Börsclearingverksamhet är således tillämpliga vid handel med sådana elkontrakt är att finansiella instrument. Däremot utgör

som anse som clearing spotbörs för ingen tillståndspliktig verksamhet. Sådan

på en clearingverksamhet är emellertid i allt väsentligt att jämställa med motsvarande verksamhet på värdepappersmarknaden. Riskerna framstår

helt likartade och de krav ställs clearingorganisationer som som enligt 8 och 9 kap börs- och clearinglagen framstår relevanta och

som

ändamålsenliga även vid clearingverksamhet på spotmarknad for el.

en

Avista- och derivatbörsverksamhet drivs inom ramen för samma rörelse vid den elbörs är verksam i Norge. Om sådan verksamhet

som också etableras i Sverige framstår det lämpligt att samma regler

som skall gälla för clearingverksamhet vid båda typerna handel. Finans-

av inspektionens tillsynsverksamhet kommer härigenom att omfatta all

clearingverksamhet i företaget.

Utredningen föreslår således att börs- och clearinglagens bestämmel-

clearing görs tillämpliga på alla former av elhandel och att ser om verksamheten endast får drivas clearingorganisationer som tillstånds-

av prövats enligt den lagen.

174 Utredningens överväganden och förslag

10.3 1 O Tillsyn

m.m.

.

Sammanfattning: En Eltillsynsmyndighet ges det övergripande ansvaret för tillsyn över handel på elmarknaden. Den skall även meddela tillstånd till elmarknadsrörelse. Finansinspektionens roll som tillsynsmyndighet blir i huvudsak oförändrad. Spotbörsverksamhet för kommer emellertid att falla under Finansinspektionens ansvarsområde.

Förslaget innebär att en myndighet med tillsyn över all handel med upprättas. Det framstår som lämpligt att den föreslagna tillsynsmyndigheten samordnas med den övriga tillsyn över elmarknaden idag

som bedrivs av NUTEK.

Tillsynsmyndighetens arbetsuppgifter och verksamhetsområde vidgas

som en följd av utredningens förslag. Förslaget innebär att tillsynsmyndigheten utöver tidigare uppgifter skall övervaka att bestämmelserna i den nya lagen om elhandel följs. Tillsynsmyndigheten skall till så att

se all handel på elmarknaden sker så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och att den sker i enlighet med god sed elmarknaden. Myndigheten skall därutöver övervaka att de företag

som agerar på elmarknaden har en med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisation samt godtagbar kontroll över de

en risker som handeln med kan medföra.

Tillsynsmyndigheten skall således aktivt verka för att lagen efterlevs men koncentrera sina resurser till punktvisa insatser på områden där det finns anledning att anta att lagen inte följs. Det ankommer på tillsynsmyndigheten att självständigt bedöma vilka insatser som skall göras. För det fall ett enskilt företag inte har lämplig organisation

en eller otillfredsställande interna kontrollrutiner eller att företagets riskexponering är otillfredsställande stor bör tillsynsmyndigheten i första hand genom samråd med berört företag försöka få ändring till stånd.

en

Uppgiftss/çyldighet

Tillsynsbestämmelsema är allmänt hållna. Avsikten med detta är att tillsynsmyndigheten skall kunna bedriva sin tillsyn ett så effektivt sätt som möjligt och att flexibilitet skall finnas i tillsynen så att den lätt kan anpassas efter ändrade förhållanden på elmarknaden.

Utredningens överväganden och förslag 175

Tillsynsmyndighetens allmänna tillsyn över elhandelsföretag och företag som fått tillstånd att bedriva elmarknadsrörelser samt mellanhänder på elmarknaden sker genom granskning av de uppgifter som myndigheten i sin egenskap av tillsynsmyndighet har rätt att begära in. Tillsynsmyndigheten har rätt att kräva alla de uppgifter och upplysningar som behövs för att myndigheten skall kunna fullgöra sin tillsynsfunktion. I detta ligger naturligtvis att myndigheten inte rent rutinmässigt skall kunna kräva in obehövliga uppgifter från företagen utan kravet på uppgiftslämnande till tillsynsmyndighetem måste stå i rimlig proportion till det syfte som verksamheten har. På motsvarande sätt och med samma avvägning skall tillsynsmyndigheten kunna genomföra undersökningar hos företagen.

Vilka uppgifter rutinmässigt kan begäras får närmare anges

som

regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigav heten. När det gäller inhämtande uppgifter i ett konkret tillsynsärende

av finns det däremot inte några begränsningar av vilka uppgifter som myndigheten får begära in.

Elhandelsföretag

Behovet av en viss samhällelig insyn i verksamhet som inte är att anse

tillståndspliktig elhandelsverksamhet tillgodoses genom ett krav som anmälningsplikt. Alla företag som driver handel med el, s.k. elhandelsföretag, samt företag som agerar som mellanhänder på elmarknaden åläggs att anmäla företagets verksamhet till tillsynsmyndigheten. Härigenom får tillsynsmyndigheten nödvändig information om elmarknaden och möjlighet att fortlöpande följa utvecklingen av denna.

I anmälan, som skall vara skriftlig, bör bl.a. anges företagets namn, ansvarig ledning, samt företagets verksamhet och dess omfattning.

Anmälningsförfarandet möjliggör för tillsynsmyndigheten att erhålla

nödvändig information om dels handeln och dels de företag som verkar på elmarknaden. För att uppfylla de krav som på detta sätt ställs på myndigheten, och för att anmälningsförfarandet skall bli så verkningsfullt möjligt bör det förenas med en rätt att begära uppgifter och

som företa inspektioner hos berörda företag.

Elmarknadsrörelse

Elhandelsföretag som innehar leveranskoncession och som i begränsad omfattning utför tjänster innebär kommissionshandel med el,

som elmäklarverksamhet eller förvaltning av någon annans elkontrakt har

12SOUI996:49

176 Utredningens överväganden och förslag

möjlighet att ansöka om tillstånd för denna verksamhet enligt den nya lagen om elhandel. Dessa tjänster är i många delar likartade de tjänster som tillhandahålls av företag som står under tillsyn av Finansinspektionen. Då tillsynsmyndigheten meddelar tillstånd till elmarknadsrörelse bör detta ske efter samråd med Finansinspektionen så att myndigheten kan utnyttja den kompetens och kunskap som finns inom inspektionen.

Elhandelsföretag som söker tillstånd att bedriva elmarknadsrörelse skall till sin ansökan foga detaljerad beskrivning av den planerade

en verksamheten. Verksamhetens art och omfattning skall anges likaså vilka risker som är förenade med verksamheten och hur företaget tänkt att hantera dessa. Vidare bör framgå vilka interna och externa kontrolloch säkerhetsrutiner som kommer att finnas samt hur företagets kunder kommer att skyddas. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får utfärda närmare regler vad en ansökan om tillstånd

om skall innehålla.

För att säkerställa att dessa företag lever upp till de krav och förutsättningar angivits vid tillståndsgivningen krävs att de står under

som fortlöpande tillsyn. För att få en så effektiv och ändamålsenlig insyn

möjligt i dessa företags verksamhet bör tillsynsmyndigheten ha rätt som att löpande inhämta de uppgifter myndigheten behöver. Till-

som synsarbetet innebär att tillsynsmyndigheten har möjlighet att genomföra branschundersökningar på elmarknadsområdet samt på motsvarande sätt

Finansinspektionen kunna infordra den information som kan anses som erforderlig för att följa utvecklingen detta område. I vissa fall kan det

befogat med stickprovskontroller.

vara

Utredningen föreslår att företag erhållit tillstånd att bedriva

som elmarknadsrörelse löpande skall rapportera de upplysningar och uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna utöva en aktiv tillsyn över såväl handeln som verksamheten.

Elbörsverksamhet

Elbörsverksamhet skall stå under Finansinspektionens tillsyn. Det

framstår inte ändamålsenligt att Eltillsynsmyndigheten bygga

som

särskild kompetens för att utöva tillsyn över börsverksamheten. upp en När det gäller elbörsverksamhet bör någon åtskillnad inte göras mellan avista- och derivatbörsverksamhet. Även avistabörsverksamhet

en ren kommer således att falla under Finansinspektionens tillsyn.

Utredningens överväganden och förslag 177

Finansinspektionen förutsätts samarbeta med Eltillsynsmyndigheten när det gäller de särskilda elmarknadsbetingade kraven en elbörs.

Lagens efterlevnad

Tillsynsmyndigheten skall ha möjlighet att kunna förelägga de företag

bedriver verksamhet i strid mot i lagen uppställda regler att vid vite som upphöra med viss del eller hela verksamheten. Ett sådant ingripande skall kunna ske mot både svenska och utländska företag som inte uppfyller lagens krav. Ett upprepat åsidosättande av uppgiftsskyldigheten bör kunna medföra att ett tillstånd att bedriva elmarknadsrörelse dras in. En möjlighet att kunna utfärda varning bör också finnas.

Vite

Tillsynsmyndigheten får i samband med meddelande föreläggande

av eller förbud utsätta vite. Myndigheten skall inte få döma ut förelagt vite. Därmed kommer lagen 1985:206 om vite att bli tillämplig. Detta innebär att myndigheten får ansöka hos länsrätten om utdömande av

vitet.

Sekretess

Enligt 8 kap 6 § sekretesslagen 1980: 100 gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet,

består i bl.a. utredning, tillståndsgivning eller tillsyn med avseende som på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift dels enskilda affárs- eller driftförhållanden, om det kan antas

om

den enskilde lider skada uppgiften röjs, dels andra ekonomiska att om eller personliga förhållanden för den har trätt i affärsförbindelse

som eller liknande förbindelse med den är föremål för myndighetens

som verksamhet. Ordet tillsyn omfatta alla de fall där en myndighet

anses har övervakande eller styrande funktion i förhållandet till

en näringslivet. Under begreppet tillsyn faller också sådan rådgivning som

sker led i myndighets tillsynsverksamhet. I NUTEK:s till-

som en synsverksamhet kan sekretess gälla till följd förordnande enligt 8 kap

av 6 § sekretesslagen. Detta framgår punkten 9 i bilagan till sekretess-

av förordningen 1980:657. Enligt denna punkt gäller 8 kap 6 § sekretesslagen när verksamheten består i utredning, tillståndsgivning och tillsyn

178 Utredningens överväganden och förslag

som handhas av NUTEK. Med stöd av denna bestämmelse bör uppgifter som lämnats av företag som står under NUTEK:s tillsyn åtnjuta erforderligt sekretesskydd.

10.3.11¶Finansiering av tillsynsmyndighetens

verksamhet

Sammanfattning: Medel för tillsynsmyndighetens verksamhet skall aviseras över statsbudgeten. Finansiering av verksamheten bör ske genom en särskild avgift på låg- respektive högspänningsabonnenter.

Hela nätmyndighetens verksamhet vars kostnader uppgår till ca 20 miljoner kronor per år finansieras i dag genom en årlig avgift nätövervakningsavgift som betalas av de som innehar nätkoncession. Den

årliga avgiften är 3 kronor per lågspänningsabonnent och 600 kronor per

högspänningsabonnent. Även Elsäkerhetsverket, också sköter

som uppbörden nätövervakningsavgiften, finansieras på ett likartat sätt.

av Till skillnad från nätmyndigheten finansieras dock Elsäkerhetsverket genom en avgift där avgiftsskyldigheten ligger direkt elabonnentema. Årsavgiften till Elsäkerhetsverket är 6 kronor för en lågspänningsabonnent och 500 kronor för en högspänningsabonnent.

Kostnaderna för de myndighetsuppgifter som tillförs nätmyndigheten

genom utredningens förslag uppskattas till mellan 3 och 6 miljoner kronor per år. Eftersom nätmyndighetens verksamhet i dag finansieras via avgifter ter det sig naturligt att söka en lösning där också denna tillkommande verksamhet avgiftsfinansieras. Ett alternativ är att finansiera den tillkommande verksamheten via statsbudgeten.

Vid avgiftsfinansiering av tillsynsverksamhet är det normalt de som tillsynen har att erlägga avgifterna. Det skulle i detta fall

avser som betyda elhandelsföretag och företag som driver elmarknadsrörelse. Om verksamheten skulle finansieras via en enhetlig årlig anmälningsavgift skulle avgiften uppgå till mellan 10 och 20 000 kronor per år. En sådan avgift är på inget sätt betungade för de större företagen på marknaden. Det finns dock uppenbar risk för att mindre seriösa företag upplever

en avgiften som så hög att man helt enkelt låter bli att anmäla verksamheten. Avgiften kan därmed bli kontraproduktiv i den bemärkelsen att

Utredningens överväganden och förslag 179

just de företag man vill ha en extra kontroll låter bli att anmäla verksamheten.

Ett alternativ till en enhetlig avgift är att differentiera avgiften genom att t.ex. relatera avgiften till företagens omsättning. Eftersom det huvudsakliga syftet med de föreslagna reglerna och tillsynen är att försvåra för oseriösa aktörer på elmarknaden kommer tillsynen

att agera att vara selektiv och inriktas mot företag och verksamheter som myndigheten inte tidigare känner eller myndigheten fattat misstanke

som mot. En avgift som differentieras med hänsyn till företagens storlek ter sig därför omotiverad. En differentierad avgift kan också bli administrativt betungande både för tillsynsmyndigheten och för de företag som skall lämna beräkningsunderlag.

Att låta finansiera den tillkommande verksamheten genom att höja avgifterna för innehavama nätkoncession är naturligtvis den enklaste

av lösningen rent administrativt. Eftersom nätföretagen för denna kostnad vidare till elabonnentema får också den som reglerna och

grupp tillsynen är tänkt bära kostnaderna för verksamheten. Från

att gagna principiell synpunkt framstår denna lösning emellertid som mindre lämplig eftersom koppling mellan tillsynsobjekten och tillsynskost-

en nadema helt saknas.

Ett tredje alternativ är att lägga avgiftsskyldigheten direkt på elabonnentema enligt de principer tillämpas för finansiering av

som Elsäkerhetsverket. Med denna modell finns det i vart fall ett indirekt samband mellan avgiften och motprestationen eftersom det kan anses ligga i alla abonnenters intresse att oseriösa aktörer förhindras att agera på elmarknaden. Denna lösning är också enkel att administrera.

Om väljer avgiftsfmansiering av tillsynsmyndighetens

man en verksamhet bedömer vi att det tredje alternativet, d.v.s. att lägga avgiftsskyldigheten direkt på elabonnentema, är att föredra. En avgift direkt de företag ligger under tillsyn riskerar att försvåra

som myndighetens arbete genom att mindre seriösa företag får ekonomiska incitament att låta bli att anmäla verksamheten. Genom att lägga avgiften på elabonnentema undviks också ytterligare administrativa kostnader eftersom Elsäkerhetsverket kan sköta uppbörden enligt de rutiner som tillämpas i dag.

:då: 93591SzâátâWS6:3 iiiv :mm gümüä at; V

7 .vf gsüååüåfäauáåwåiümäiä.; v

y i {

f wöigjifiâ, .tsafiigvs .åÅmuáål .mi m J

s ewa áäfüâm wéâxüww

f

V :men A

Specialmotivering 181

1 1 Specialmotivering

Inledande bestämmelser

T illämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid handel med el, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbärsverksamhet. Lagen gäller inte verksamhet enligt 15 § lagen 1902: 71 s. I, som a innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar, bedrivs av om den systemansvariga myndigheten.

I paragrafen att lagen gäller vid handel med el. Begreppet anges definieras i följande bestämmelse. Lagen gäller också vid erbjudande av vissa tjänster mellanhand på elmarknaden samt för elbörsverksamsom het . Handel med kan ofta form handel med finansiella vara en av instrument. I sådana fall är lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument tillämplig på handeln. Den erbjuder tjänster mellanhand vid handel med finansom som siella instrument omfattas normalt bestämmelserna i lagen 1991:981 av

värdepappersrörelse. Även denna lag kommer fortsättningsvis att

om tillämplig vid mellanhandsverksamhet på elmarknaden, utom såvitt vara de företag erhållit tillstånd att driva elmarknadsrörelse. avser som Enligt 15 § lagen l902:71 l, innefattande vissa bestämmelser a s. elektriska anläggningar med systemansvar för elektrisk ström om avses det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av ström. Sådan verksamhet den systemansvariga myndigheten bedriver för att som fullgöra sin uppgift enligt denna bestämmelse omfattas inte av lagens

tillämpningsområde.

Definitioner

2 § I denna lag betyder handel med el: yrkesmässigt bedriven verksamhet helt eller delvis

som består i förvärv eller överlåtelse elektrisk kraft eller elkontrakt,

av av där syftet inte endast är att tillgodose behovet elektrisk kraft för

av egen konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan elleverans, elhandelsföretag: företag som driver handel med mellanhänder på elmarknaden: företag på elmarknaden till-

som handahåller någon de tjänster i 6 § 2 st,

av som anges elbärsverksamhet: verksamhet som genom att samla sammanställa

upp, och offentliggöra information köp- och säljbud samt priset vid

om gjorda avslut avseende el eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma regelbunden handel med el i en omfattning som inte kan

anses som ringa, elbärs: företag som fått tillstånd enligt denna lag att driva elbörsverksamhet, elmarknadsrörelse: verksamhet som bedrivs leveranskoncessionär

av och består i att på elmarknaden tillhandahålla någon de tjänster

av som anges i 6 § 2 st..

Med handel med el avses yrkesmässigt bedriven verksamhet helt

som eller delvis består i förvärv eller överlåtelse av elektrisk kraft eller

av elkontrakt, där syftet inte endast är att tillgodose behovet elektrisk

av kraft för konsumtion eller att åstadkomma prissäkring för sådan

egen elleverans.

I lagen görs åtskillnad mellan sådan verksamhet består i att själv

som inträda som självständig part i avtal överlåtelser eller elkon-

om av trakt, och erbjudande av vissa tjänster som mellanhand på elmarknaden. Endast den förstnämnda typen av verksamhet omfattas begreppet.

av Den som uppträder som mäklare eller kommissionär elmarknaden skall således inte anses bedriva handel med el.

Det krävs att verksamheten skall vara yrkesmässig för att den skall omfattas av begreppet handel med el. Kravet på yrkesmässighet medför att det skall vara fråga om återkommande köp och försäljningar inom ramen för en näringsverksamhet. Härigenom kommer inte privatpersoners köp och försäljningar elkontrakt med finansiell avräkning

av i liten skala att omfattas, så länge de inte är att betrakta närings-

som

verksamhet. Ett kraftproducerande företag, liksom ett företag

vars verksamhet består i att köpa eller elkontrakt för vidareförsäljning i vinstsyfte, torde däremot alltid kunna bedriva handel med i

anses

Specialmotivering 183

lagens mening, även om verksamheten i sig är av liten omfattning. Begreppet omfattar inte inköp av elektrisk kraft för egen konsumtion och inte heller förvärv eller överlåtelser av elderivat, så länge syftet är att åstadkomma prissäkring den egna elkonsumtionen. Detta gäller av oavsett inköpen görs av privatpersoner eller inom ramen för en om näringsverksamhet. Ett större industriföretag som köper elektrisk kraft för företagets behov och, i syfte att åstadkomma prissäkring, även köper och säljer elterminer med finansiell avräkning, skall således inte anses driva handel med el. Om verksamheten däremot består i att investera kapital i eltenniner i förhoppningen dessa skall ge avkastning bör detta form handel med el. anses som en av Rekvisitet att inköpen inte skall ske för egen konsumtion bör ges en relativt vid tolkning. Ett moderbolag som samordnar elinköpen för dotterbolagens räkning eller förening köper för sina meden som lemmars enskilda konsumtion bör således normalt inte grund härav bedriva handel med i lagens mening. - anses Med elhandelsföretag sådana företag som driver den ovan avses beskrivna verksamheten Det har därvid ingen betydelse vilken organisationsform företaget drivs Med mellanhänder på elmarknaden avses företag som elmarknaden tillhandahåller tjänster mäklare, kommissionär eller förvaltare som någon elkontrakt Dessa typer av verksamhet kommer av annans . närmare att beskrivas i anslutning till 6 Definitionen elbörsverksamhet har varit föremål för relativt av ingående överväganden. Den föreslagna definitionen att träffa alla avser former organiserade handelsplatser insamlar information om av som köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut och sprider detta till en öppen krets i syfte att åstadkomma handel. För att anses av personer elbörsverksamhet krävs det således inte att verksamheten också som innefattar ett tillhandahållande system för avslut genom system för av sammanförande lämnade köp- och säljbud. Ett sådant krav skulle av enligt utredningens uppfattning göra definitionen alltför snäv och kunna

förorsaka gränsdragningsproblem.

Insamlandet informationen om köp- och säljbud samt priset vid av gjorda avslut skall ha till syfte att fastställa marknadspriset för eller det aktuella slaget elderivat. Det har ingen betydelse på vilket sätt av informationsinsamlandet, sammanställningen uppgifterna eller av

offentliggörandet den sammanställda prisinformationen sker. Det

av normala torde att detta sker ett elektroniskt informationsvara genom system och elbörsverksamheten behöver då inte vara lokaliserad till en viss geografisk plats. Den erbjuder deltagande i ett sådant system som

för inforrnationsspridning kan rekvisiten i övrigt är uppfyllda

- om -

anses driva elbörsverksamhet.

För att det skall vara fråga börsverksamhet skall informationen

om om prisbildningen offentliggöras. Ett företag visserligen

som sammanställer information priset på endast använder dessa uppgifter

om men för eget bruk eller delger informationen till en begränsad och sluten krets av personer bedriver alltså inte elbörsverksamhet i lagens mening.

För att elbörsverksamhet skall anses föreligga krävs också att verksamheten syftar till att åstadkomma handel av viss omfattning. Ett företag som då och då samlar och offentliggör information om priset på som producerats på visst sätt i syfte att åstadkomma handel med just sådan el, bör normalt inte anses driva elbörsverksamhet.

Med elmarknadsrörelse avses verksamhet som bedrivs av sådana leveranskoncessionärer enligt 6 § lagen 1994:618 handel med

om som erhållit tillstånd av Eltillsynsmyndigheten att erbjuda någon de

av tjänster som anges i 6 § 2 st.

Allmänna bestämmelser om handel med

Generellt krav på all handel med el

3 § Handel med el skall ske så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och i enlighet med god sed på elmarknaden.

I paragrafen anges de generella krav som ställs på all handel med el. Vad som avses med handel med har behandlats i anslutning till 2

Den föreslagna bestämmelsen avser alla former av yrkesmässig elhandel. Den omfattar såväl avtal som avser leverans av fysisk som finansiella kontrakt där någon av parternas förpliktelser är beroende av priset på el.

Bestämmelsen innebär att avtal som ingås på elmarknaden varken från allmän eller enskild synpunkt får framstå som otillbörliga. Vid handel som sker mellan elhandelsföretag och enskilda konsumenter bör utgångspunkten vara att god sed innebär att åtminstone lika stor hänsyn tas till konsumentskyddsintresset som vid annan handel. Utredningen hänvisar i denna del till den pågående utredningen om konsumentskydd vid leverans av el.

I de fall det är fråga om en mera renodlad finansiell verksamhet utgör de regler som annars gäller för hantering av och handel med värdepapper en utgångspunkt för bedömningen av när handeln kan anses skada allmänhetens förtroende för elmarknaden eller strida mot god sed.

Specialmotivering 185

Som anförts i avsnitt 10.3.2 kan Eltillsynsmyndigheten med stöd av denna bestämmelse ingripa mot klara fall av insiderhandel. Som exempel kan nämnas att viss elproducent får kunskap om att

en produktionskapaciteten tekniska orsaker kommer att minska kraftigt

av i ett visst kärnkraftverk. Om producenten då, utan att offentliggöra informationen, köper prissäkringskontrakt i stor omfattning på börsen i syfte att uppnå ekonomiska fördelar framför dem inte känner till

som produktionsbortfallet, kan det ifrågasättas om inte förfarandet står i strid med god sed på elmarknaden. Ett sådant förfarande kan också medföra att allmänhetens förtroende för elmarknaden skadas.

Exempel på handel i övrigt kan strida mot bestämmelsen är att

som enskilda konsumenter förmås att köpa elderivat, som medför oacceptabla risker för konsumenten. Om konsumenter systematiskt förmås att teckna kontrakt fysisk leverans el, trots att leverantören är medveten om

om av att kunden saknar balansansvarig leverantör och erforderlig mätutrustning, torde detta också kunna ägnat att rubba allmänhetens

vara förtroende för elmarknaden. Ett annat exempel kan vara att handel sker med sådana prissäkringsavtal, avsedda att avvecklas genom fysisk leverans, utställaren uppenbarligen inte kommer att kunna infria. I

som sådana fall bör tillsynsmyndigheten kunna ingripa genom förelägganden eller förbud mot att handla med den aktuella typen av kontrakt.

Krav på elhandelsföretag

4 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall ha

med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämplig organisaen tion, godtagbar kontroll över de risker handeln med kan medföra

en och erforderlig förmåga att hantera dessa risker.

Bestämmelsen upptar generella krav de företag som driver handel med eller mellanhänder på elmarknaden. Dessa företag

agerar som kommer mycket skiftande storlek och ha varierande

att vara av inriktning på sin verksamhet. Det är inte möjligt att i lag närmare precisera de krav bör ställas företagen i de i bestämmelsen

som nämnda avseendena. Det bör krävas att företagen har en sådan organisation fortlöpande kan kontrollera och följa sin riskex-

att man upp

Det bör också finnas interna föreskrifter i vilken ut-

ponering. om

sträckning enskilda beslutsfattare har rätt att i företagets namn handla

med elderivat.

Beträffande kravet på organisation och fömiåga att hantera risker måste åtskillnad göras mellan mindre elföretag, som i huvudsak köper

186 Specialmotivering

och säljer och uteslutande använder sig elderivat för sin av egen prissäkring, och företag som bedriver en omfattande handel med eller elderivat. Tillämpningen av bestämmelsen bör också beroende vara av företagets roll elmarknaden. Andra krav kan ställas på elhandelsföretag som endast har större elproducenter och stora industrier som kunder än på ett företag som säljer till ett stort antal enskilda

personer. Det är inte möjligt att generellt vilka krav skall ställas på ange som eget kapital eller kapitaltäckning hos elhandelsföretag. Det måste istället

överlämnas tillsynsmyndigheten att, efter samlad bedömning

en av varje företags verksamhet, avgöra huruvida riskexponeringen står i rimlig proportion till företagets finansiella styrka. Vad stora avser elhandelsföretag, där en obeståndssituation skulle medföra ekonomiska konsekvenser för ett stort antal privata elkonsumenter eller få betydande effekter för hela elmarknaden, torde de kapitaltäckningskrav som anges i lagen 1994:2004 kapitaltäckning och stora exponeringar för om kreditinstitut och värdepappersbolag kunna till viss vägledning vid vara

denna bedömning.

Det kan antas att merparten de företag vill mellanhänav som agera der på elmarknaden kommer att erbjuda sina tjänster vid handel med finansiella instrument. Sådan verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse eller tillstånd som elmarknadsrörelse. Det är emellertid möjligt att ett litet antal företag kommer att agera som mellanhänder vid handel inte sker med finansiella instrument, som exempelvis som mäklare av för fysisk leverans på avistamarknaden. Bestämmelsen omfattar därför även dem bedriver mellanhandssom verksamhet elmarknaden. Härigenom kommer företag erhållit som tillstånd till värdepappersrörelse och på elmarknaden, samt som agerar företag som inte medverkar i handel med sådana elkontrakt utgör som finansiella instrument och därför inte är tillståndspliktiga, att omfattas av de generella kraven elhandelsföretag.

Anmälningsplikt

5 § Elhandelsföretag och mellanhänder på elmarknaden skall, innan verksamheten inleds, underrätta Eltillsynsmyndigheten sin om avsikt att driva handel med el. Till anmälan skall fogas redogörelse en för den planerade verksamhetens art och omfattning.

Specialmotivering 187

Förslaget innebär att den som avser att yrkesmässigt verka som aktör eller erbjuda sina tjänster mellanhand på elmarknaden skall vara som skyldig att anmäla detta för registrering hos tillsynsmyndigheten och att därvid vilken typ och omfattning av verksamheten som avses samt ange grunddragen i hur den skall bedrivas. Närmare bestämmelser hur anmälan skall ske får meddelas av om

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av tillsynsmyndig-

heten.

Elmarknadsrörelse

Tillstånd till elmarknadsrörelse

6 § Efter tillstånd från Tillsynsmyndigheten får företag som innehar leveranskoncession enligt 6 § lagen 1994:618 handel med om el driva elmarknadsrörelse. Tillstånd får ges för handel med elkontrakt för annans räkning i eget namn, förmedling kontakt mellan köpare och säljare av elkontrakt av eller förvaltning någon annans elkontrakt. av

Paragrafen möjlighet för de företag som har leveranskoncession ger enligt 6 § lagen handel med att erhålla tillstånd till elmarknadsom rörelse. Efter att ha erhållit sådant tillstånd får företaget genom den föreslagna ändringen i l § 2 st lagen värdepappersrörelse bedriva om den verksamhet tillståndet på elmarknaden utan att vara underavser

kastat de regler gäller för värdepappersinstitut.

som Tillstånd kan lämnas för tre olika typer tjänster nämligen handel av med elkontrakt för räkning i eget namn, förmedling av kontakt annans mellan köpare och säljare elkontrakt och förvaltning av någon annans av elkontrakt. Dessa tjänster motsvarar de typer verksamhet som avses av i 1 kap. 3 § 1-2 och 4 lagen om värdepappersrörelse.För en närmare p beskrivning verksamheterna hänvisas till proposition 1990/91 142, sid av : 106 Med elkontrakt i bestämmelsen sådana avtal där någon av avses förpliktelse består i leverans eller där förpliktelsen är parternas av beroende eller annat sätt knuten till ett elpris. av I 1 kap 3 § p 2 lagen om värdepappersrörelse anges även annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument" som en

form tillståndspliktig förmedlingsverksamhet. Definitionen har där

av

188 Specialmotivering

fått denna utformning för vissa, för värdepappersmarknaden

att rymma speciella verksamheter såsom förmedling lån fondpapper för k

av av s blankning. Motsvarande verksamhet torde knappast förekomma på elmarknaden och tillägget framstår här därför inte nödvändigt.

som Sådan typ av verksamhet bör i allt fall inte få bedrivas inom för

ramen en elmarknadsrörelse.

7 § Ansökan om tillstånd till elmarknadsrörelse skall skriftlig

vara och avse en eller flera av de i 6 § angivna tjänsterna. Ansökan skall innehålla beskrivning den verksamhet företaget bedriver, de

en av uppgifter som behövs för att bedöma den planerade verksamhetens art och omfattning samt företagets förmåga att driva verksamheten i enlighet med denna lag och andra författningar.

Tillstånd till elmarknadsrörelse skall endast lämnas efter

en noggrann prövning från Eltillsynsmyndigheten. Prövningen skall grunda sig på en detaljerad ansökan innefattande en beskrivning den planerade

av verksamheten. Genom att tillstånd endast kan lämnas till den verksamhet ansökan avser kommer en tydligare avgränsning av vad tillståndet avser att ske.

Ansökan skall också innefatta en beskrivning av företagets förmåga att driva verksamheten. Det bör krävas att relativt detaljerade upplysningar lämnas om företagets verksamhet, kompetens och finansiella styrka vid ansökningstillfállet. Härigenom bereds tillsynsmyndigheten möjlighet att bedöma huruvida den planerade elmarknadsrörelseverksamheten kan anses utgöra ett komplement till den övriga verksamheten och vara av begränsad omfattning. Vidare bör det härigenom vara möjligt att bedöma om den verksamhet ansökan avser vid en samlad bedömning kommer att kunna uppfylla de förutsättningar för tillstånd i 8 och 9 §§.

som anges

Förutsättningar för tillstånd

8 § Tillstånd till elmarknadsrörelse får endast meddelas om den planerade verksamheten utgör ett komplement till den elhandel företaget bedriver i övrigt samt är av begränsad omfattning.

Avsikten med att ge elhandelsföretag möjlighet att erbjuda tjänster

som mellanhänder på elmarknaden efter särskilt tillstånd från Eltillsynsmyndigheten och i enlighet med bestämmelserna i denna lag är att de

Specialmotivering 189

härigenom skall kunna utföra sådan verksamhet som har ett naturlig samband med handeln med i övrigt, utan att tvingas bilda särskilda värdepappersinstitut och driva verksamheten enligt bestämmelserna i

lagen om värdepappersrörelse.

En första förutsättning för att tillstånd till elmarknadsrörelse skall kunna lämnas är därför att den planerade verksamheten har ett samband med företagets övriga verksamhet. Det krävs således att den planerade verksamheten utgör ett komplement till befintlig elhandelsrörelse. Ett en exempel kan att elhandelsföretaget byggt upp en kompetens vad vara gäller handel med prissäkringskontrakt och därför vill erbjuda sig att utföra tjänster förvaltare större industris "kraftportfölj". Ett som av en annat exempel kan att företaget huvudsakligen bedriver egen handel vara med också vill kunna erbjuda tjänsten att förmedla kontakt men mellan säljare och köpare elkontrakt. Tillsynsmyndigheten har av givetvis inte att pröva huruvida de tjänster företaget önskar erbjuda behövs eller är efterfrågade. Däremot bör erbjudandet av tjänsterna inte framstå i förhållande till företagets övriga verksamhet främmansom en de rörelse. En andra förutsättning för tillstånd att driva elmarknadsrörelse är att denna skall begränsad omfattning. Möjligheten att erbjuda vara av tjänster mellanhand på elmarknaden skall främst stå öppen för som sådana företag, där det vid samlad bedömning inte framstår som en rimligt de bildar ett särskilt värdepappersbolag för denna del av att verksamheten. Om emellertid omsättningen i mellanhandsverksamheten mätt i absoluta tal är stor, bör tillstånd till elmarknadsrörelse inte lämnas. Sådana företag bör istället driva mellanhandsverksamheten inom för ett särskild värdepappersbolag. Att i lagen ange någon precis ramen gräns för när verksamheten är att begränsad, är inte möjligt. anse som Denna fråga måste överlämnas till rättstillämpningen. Elmarknadsrörelseverksamheten skall också framstå som begränsad i förhållande till den verksamhet företaget i övrigt bedriver. Om omfattningen den planerade mellanhandsverksamheten, satt i relation av till företagets övriga verksamhet, framstår som stor kan det visserligen i allmänhet ifrågasättas den utgör ett komplement till den befintliga om elhandelsverksamheten. Skulle emellertid så befinnas vara fallet måste också prövas den planerade mellanhandsverksamheten kan anses om begränsad i förhållande till företagets storlek, finansiella styrka och vara omfattningen dess elhandelsverksamhet. av

9 § Tillstånd att driva elmarknadsrörelse får endast meddelas om den planerade verksamheten kan antas komma att drivas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Regler för elmarknadsrörelse

J 0 § Elmarknadsrörelse skall drivas så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls och så att den inte är till skada för elmarknaden.

Ett företag som driver elmarknadsrärelsen skall ha säkra rutiner för kontrollen över de finansiella risker är förenade med verksamheten

som samt en plan för hur dessa risker skall hanteras.

Bestämmelsen innehåller de grundläggande kraven på företag driver

som elmarknadsrörelse. Rekvisitet att allmänhetens förtroende för elmarknaden skall upprätthållas har berörts ovan i anslutning till 3§. Elmarknadsrörelsen fâr heller inte till skada för elmarknaden sådan.

vara som

I paragrafen föreskrivs vidare att Företaget skall ha säkra rutiner för kontrollen av de finansiella risker är förenade med verksamheten

som och en plan för hur dessa risker skall hanteras. I första hand medför bestämmelsen att företaget måste identifiera och värdera de risker

som är förenade med verksamheten samt ta ställning till vilka interna rutiner och handlingsföreskrifter som dessa risker motiverar. Exempel frågor som normalt bör bli föremål för överväganden är vilka befogenheter företagets anställda och verkställande direktör bör ha då det gäller handel med prissäkringskontrakt. Vidare bör det ofta finnas rutiner

som säkerställer att korrekt och begriplig information företagets

om riskexponering fortlöpande delges den verkställande ledningen.

Företag som driver elmarknadsrörelse kan också behöva hantera pengar och värdepapper tillhör kunderna. Vid utförandet de

som av nämnda tjänsterna agerar företaget som uppdragstagare och har att följa andra lagar än de normalt reglerar dess verksamhet. Dessa syftar

som ofta till att skydda uppdragsgivarens intressen. Bestämmelserna i kommissionslagen och i lagen 1944:981 om redovisningsmedel kan exempelvis vara tillämpliga på mellanhandsverksamheten. Av den plan för hanteringen av riskerna företaget är skyldigt att upprätta bör

som framgå hur företaget avser att skydda sina kunders intressen. Detta innebär dels att planen bör hur riskerna kan begränsas så att

ange företagets egen fortlevnad inte äventyras, dels att företaget visar hur man beaktat de regler som uppställts till skydd för egendom

som företaget innehar för annans räkning.

Specialmotivering 191

11 § Elmarknadsrörelse skall bedrivas så att allmänhetens

förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas

kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund. Ett företag driver elmarknadsrörelse skall

som

i sin verksamhet handla på ett ärligt och rättvist sätt, -

handla med erforderlig skicklighet, omsorg och skyndsamhet, -

inneha och efektivt använda sådana resurser och rutiner som behövs för att rörelsen skall kunna bedrivas på ett riktigt sätt,

vid sina kontakter med kunder lämna tillräcklig information om -

sådana omständigheter som är väsentliga i sammanhanget,

undvika intressekonflikter och, sådana inträfar, se till att - om kunderna behandlas rättvist, samt

i övrigt följa alla de regler som gäller för verksamheten. -

Bestämmelsen motsvarar 7 § lagen värdepappersrörelse och

om innefattar de grundläggande sundhetskraven på företag som yrkesmässig tillhandahåller tjänster som mellanhänder på värdepappersmarknaden. Dessa krav bör ställas också på företag som erbjuder tjänster som mellanhänder på elmarknaden.

12 § Ett företag driver elmarknadsrörelse skall ha ett bundet

som eget kapital alltid uppgår till minst miljon kronor. Tillsynsmyn-

som en digheten får, särskilda skäl föreligger, medge undantag från kravet

om på bundet eget kapital såvitt avser visst företag.

Utredningen har funnit att sådana bestämmelser om kapitaltäckning som finns i lagen kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut

om och värdepappersbolag inte bör införas för företag som driver elmarknadsrörelse. Krav bör emellertid ställas på att företaget har erforderliga finansiella i förhållande till den verksamhet man bedriver.

resurser

Förebilden för bestämmelsen har varit det bundna egna kapital

-

125 000 som enligt 1 kap. 5 § lagen om värdepappersrörelse

ecu krävs sådana värdepappersbolag vilkas verksamhet varken innefattar

av mottagande medel konto, marknadsgarantverksamhet eller

av garantigivning vid emissioner m. Detta motsvarar idag drygt en

m miljon kronor. Bestämmelsen innefattar ett krav på att det bundna egna kapitalet fortlöpande skall hållas intakt på denna nivå. Med hänsyn till att mellanhandsverksamheten, även mätt i absoluta tal, enligt 8 § skall

begränsad, kommer förevarande paragraf att viss mening innefatta vara

ett krav på kapitaltäckning.

13SOUl99ös49

192 Specialmotivering

Regler om vad som utgör ett aktiebolags respektive ekonomisk

en förenings bundna egna kapital återfinns i 11 kap 7 § aktiebolagslagen 1975:1385 respektive 9 kap 7 § lagen 1987:667 ekonomiska

om föreningar.

Sekretess

13 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett företag

som driver elmarknadsrörelse vilken i den egenskapen får kunskap

om en

, uppdragsgivares a/färsförhållanden eller personliga förhållanden, får inte obehörigen röja vad han fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

Bestämmelsen motsvarar 1 kap 8 § lagen om värdepappersrörelse.

Elbörsverksamhet

Tillståndsplikt för elbörsverksamhet

14 § Elbärsverksamhet får endast drivas efter tillstånd av regeringen.

Förutsättningar för tillstånd

15 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas om det kan antas att den avsedda verksamheten inte kommer att rubba allmänhetens förtroende för elmarknaden, medföra risker för elförsörjningen eller vara till skada för elmarknaden.

Som grundläggande förutsättningar för meddelande av tillstånd till elbörsverksamhet uppställs tre krav. Det första sammanhänger med det allmännas behov att tillse att elbörsverksamheten måste drivas så att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls. Detta rekvisit har behandlats i anslutning till 3

Det andra kravet att elbörsverksamheten inte får medföra risker för

elförsörjningen sammanhänger främst med behovet av en nära

knytning av den organiserade elhandeln till systemansvaret för elnätet.

Som en tredje förutsättning for tillstånd till elbörsverksamhet anges att verksamheten inte medför skada för elmarknaden. I detta ligger att etableringen av börsverksamhet inte får medföra svårigheter för de aktörer på marknaden som har behov av att handla med el. Vidare får

inte etablering elbörser medföra att handeln blir uppdelad så av många marknadsplatser att likviditeten på dessa blir för låg eller att en etablerad och välfungerande marknadsplats utsätts för sådana påfrestningar att den där befintliga handeln sätts i fara. Som tidigare sagts är erfarenheten elhandel i konkurrens liten, av såväl i Sverige utomlands. Det är svårt att förutse hur handeln som kommer att utvecklas och vilka former den kommer att få. Med hänsyn härtill bör ett skäl för att inte omedelbart tillåta etablering av elbörsverksamhet kunna vara att följderna för elmarknaden ännu inte med tillräcklig säkerhet kan överblickas. En svensk-norsk elbörs har relativt nyligen inlett sin verksamhet i Oslo. Det är uttalad målsättning från de nordiska länderna att en en nordisk elmarknad bör tillskapas. En sådan utveckling har av gemensam flera skäl befunnits mycket önskvärd. Vid bedömningen huruvida vara den tilltänkta elbörsverksamheten kan medföra några skadeverkningar för elmarknaden bör därför också beaktas vilka följder verksamheten f°ar för sådan marknad den svenska elmarknaden är del en gemensam som av. Regeringen torde vid beredningen av en tillståndsansökan normalt

inhämta yttranden från den systemansvariga myndigheten, från Eltillsynsmyndigheten och från Finansinspektionen.

16 § Tillstånd att driva elbörsverksamhet får endast meddelas företag uppfyller de villkor gäller för auktorisation som börs som som enligt 2 kap. lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

Genom hänvisningen till 2 kap lagen om börs- och clearingverksamhet kommer det sundhetskrav ställs på börser i 2 kap 1 § lagen om som börs- och clearingverksamhet också att gälla för elbörser. Denna bestämmelse innefattar vidare krav börs i sin verksamhet att en tillämpar bestämmelserna fritt tillträde, neutralitet och god genomom lysning.

Andra kapitlet lagen börs- och clearingverksamhet innehåller

om härutöver vissa formella förutsättningar för auktorisation som börs. Dessa bestämmelser innebär i korthet att svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar kan erhålla auktorisation som börs under förutsättning att bolagsordning respektive stadgar inte strider mot börsoch clearinglagens bestämmelser eller någon författning, den annan planerade verksamheten kan antas uppfylla sundhetskravet enligt 2 kap 1 § lagen börs- och clearing verksamhet samt företaget i övrigt om uppfyller de villkor i lagen. Möjlighet finns att under vissa som anges

förutsättningar ansöka om auktorisation innan bolaget eller föreningen

har bildats. Vidare föreskrivs att en börs bolagsordning eller stadgar skall godkännas av Finansinspektionen i samband med att auktorisation beviljas och att beslut om ändringar bolagsordning eller stadgar av därefter inte får registreras utan inspektionens tillstånd. Krav ställs också på att börsen skall ha ett tillräckligt stort eget kapital. Dess styrelse skall bestå minst fem ledamöter och företaget av skall ha en verkställande direktör. De nämnda bestämmelserna skall också gälla förutsättningar för som meddelande av tillstånd till elbörsverksamhet.

Regler för elbörsverksamhet

17 § Bestämmelserna börs i 4 och 10 12 kap lagen om - 1992:543 om börs- och clearingverksamhet skall, med det undantag som anges i andra stycket, gälla även för elbörs. en För en elbörs gäller inte bestämmelserna i 4 kap 1 § 1 och 2 st lagen 1992:543 om börs- och clearingverksamhet.

De bestämmelser som i börs- och clearinglagen reglerar verksamheten vid börser, samt den lagens bestämmelser avbrytande handel, om av tillsyn och överklagande skall gälla också för elbörsverksamhet och tillsynen över denna.

18 § En elbörs skall utöver vad krävs enligt 4 kap 2 § - som lagen 1992:543 börs- och clearingverksamhet även till om - se att handeln med el vid börsen sker enligt denna lag och i enlighet med god sed på elmarknaden.

Genom bestämmelsen åläggs elbörsen ett för att handeln sker ansvar med beaktande också de regler gäller för handel med el. av som Elbörsen har således att tillse att såväl börs- och clearinglagen i som lagen om elhandel efterlevs och att verksamheten vid börsen inte står i strid med dessa bestämmelser.

Förhållandet till den systemansvariga myndigheten

19 § En elbörs är skyldig att fortlöpande lämna information om handeln till den systemansvariga myndigheten på det sätt och i den

utsträckning den systemansvariga myndigheten begär.

som

Enligt 15 § lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska

a anläggningar med systemansvar det övergripande ansvaret för att

avses elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar landet kortsiktigt upprätthålla mellan produktion och

av förbrukning ström. Regeringen har utsett affärsverket Svenska

av kraftnät att ha systemansvaret. Av nyssnämnda bestämmelse följer även att regeringen för utfärda föreskrifter om skyldighet för kraftproducenter och elkonsumenter att till den systemansvariga myndigheten ge in uppgifter produktion och konsumtion av ström.

om

Genom den föreslagna bestämmelsen kommer det även att åligga en elbörs att lämna den information om handeln till den systemansvariga myndigheten, erfordras för att myndigheten skall kunna fullgöra

som sina uppgifter enligt ellagen.

20 § Handeln vid elbörs får inte ske på ett sådant sätt att den

en

systemansvariga myndighetens möjligheter att upprätthålla driftssäker-

heten hos det nationella elsystemet försvåras. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den systemansvariga myndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur kravet på en säker elförsörjning skall beaktas vid handeln med el på börsen.

Enligt bestämmelsen får handeln inte bedrivas så att den systemansvari-

myndighetens verksamhet försvåras. Ett exempel kan vara att det ga uppkommer svårigheter att upprätthålla balansen i elsystemet på grund

att handel på spotbörs sker alltför kort tid innan leverans. av en

Börsmedlemmar

21 § Till börsmedlem får endast antas den har tillräckliga

som finansiella och i övrigt är lämplig att delta i handeln.

resurser

22 § Om börsmedlem inte längre uppfyller kraven för med-

en lemskap skall elbörsen besluta att medlemskapet skall upphöra.

Har ett börsmedlemskap upphört på grund beslut enligt första

av stycket, får medlemmen, det finns särskilda skäl, utföra köp- eller

om

säljorder vid börsen för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

23 § Börsmedlemmarna skall lämna elbörsen de upplysningar

som behövs för att elbörsen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra författningar.

Bestämmelserna i 21-23 motsvarar 3 kap l § 2 st samt 2 och 3 lagen om börs- och clearingverksamhet. Någon begränsning vilka

av som får antas som börsmedlemmar, motsvarande den som finns i 3 kap 1 § l st lagen om börs- och clearingverksamhet, har inte ansetts erforderlig för elbörser.

Clearingverksamhet

24 § Clearingverksamhet avseende eller elkontrakt får endast drivas av företag som fått tillstånd som clearingorganisation enligt lagen 1992:543 om bärs och clearingverksamhet. För verksamheten

gäller bestämmelserna i 11 och 12 kapitlen i den lagen.

Genom bestämmelsen utvidgas det tillståndspliktiga området för clearingverksamhet till att omfatta all sådan verksamhet på elmarknaden, oavsett om handeln avser finansiella instrument eller inte. De regler om clearing som återfinns i 8 och 9 kap börs- och clearinglagen kommer också att gälla for all clearing vid handel med el. Vidare bör de bestämmelser om tillsyn och överklagande som finns i 11 och 12 kap.

börs- och clearinglagen göras tillämpliga.

Tillsyn m.m.

25 Tillsyn över efterlevnaden denna lag, med undantag vad

av av

som anges i 26 utövas av Eltillsynsmyndigheten.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer Eltillsynsmyndigheten.

All tillsyn som rör elbörsverksamhet enligt 26 § i denna lag ligger utanför Eltillsynsmyndighetens ansvarsområde.

26 § Företag som har tillstånd att driva elbörsverksamhet enligt denna lag står under tillsyn av Finansinspektionen.

Specialmotivering 197

Den tillsyn över börsverksamhet som Finansinspektionen har att utöva enligt 11 kap. lagen börs- och clearingverksamhet gäller enligt 17

om § i denna lag även elbörsverksamhet. I tillsynsfunktionen ingår bl.a. att Finansinspektionen har rätt att infordra de uppgifter som behövs för att kunna bedriva en effektiv och flexibel tillsyn.

Finansinspektionen bör i frågor av specifik elmarknadskaraktär

samråda med Eltillsynsmyndigheten.

27 § Eltillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplys-

ningar och handlingar behövs för tillsynen.

som

Paragrafen behandlar Eltillsynsmyndighetens rätt att erhålla den

muntliga och skriftliga information som behövs för att kunna bedriva en

effektiv tillsynsverksamhet. Eltillsynsmyndigheten har rätt att kräva in alla de uppgifter och

upplysningar behövs för att myndigheten i enskilda tillsynsärenden

som skall kunna fullgöra sin tillsynsfunktion. Myndigheten skall inte rutinmässigt kunna kräva uppgifter från företagen utan kravet på uppgiftslämnande bör stå i rimlig proportion till syftet med kontrollen. På motsvarande sätt och med samma avvägning skall myndigheten kunna genomföra undersökningar hos företagen.

Tillsynsmyndigheten kan på eget initiativ inhämta uppgifter men det

kan också ha sin grund i anmälan till myndigheten, t.ex. att en

en elmarknadsrörelse erhållit tillstånd elmäklare utvidgat

som att agera som sin verksamhet till att även förvalta annans elkontrakt.

I de flesta fall torde uppgifter kunna inhämtas helt formlöst mellan myndigheten och aktören på marknaden. Enligt 33 § i denna lag finns möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande som får förenas med vite.

28 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsynsmyndigheren får meddela föreskrifter om

vilka upplysningar ett företag rutinmässigt skall lämna till myndigheten,

anmälan skall innehålla enligt 5 vad en vad ansökan tillstånd skall innehålla enligt 7

en om vad ett företag har att iakttaga enligt 10 och 11 §§. beräkning bundet eget kapital enligt 12

av

I punkten 1 anges att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Eltillsynsmyndigheten, kan föreskriva att företagen rutinmässigt lämnar vissa uppgifter till tillsynsmyndigheten med syfte att effektivisera myndighetens arbete. Exempel på sådan uppgift är företagets årsredovisning.

Av anmälan enligt punkten 2 skall exempelvis framgå vilket

namn företaget har, vilken eller vilka personer som är ansvariga för företagets verksamhet, vilken verksamhet som företaget bedriver och i vilken

omfattning.

En ansökan om tillstånd enligt punkten 3 skall innehålla, förutom företagets namn, ansvarig ledning och bevis om beviljad leveranskoncession, en beskrivning av den verksamhet som företaget bedriver samt en detaljerad beskrivning av den planerade mellanhandsverksamhetens art och omfattning. Av ansökan skall vidare framgå företagets förmåga att driva den planerade mellanhandsverksamheten samt vilka risker som kan vara förenade med verksamheten och hur företaget tänker att hantera dessa. Det bör också framgå vilka interna och externa kontrolloch säkerhetssystem som kommer att finnas och hur företagets kunder i mellanhandsverksamheten kommer att skyddas.

Enligt punkten 4 skall Eltillsynsmyndigheten se till att en elmark-

nadsrörelse har tillräckligt säkra rutiner för kontrollen över de finansiella risker är förenade med verksamheten samt en plan för hur dessa

som risker skall hanteras. Vid bedömningen av om rutinerna och planen är

tillräckliga kan lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för

kreditinstitut och värdepappersbolag vara till vägledning för tillsynsmyndigheten.

I ll § har tagits in uppföranderegler för en elmarknadsrörelse efter förebild från l kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse.

Punkt Utöver vad som framgår av specialmotiveringen till 12 § i denna lag får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Eltillsynsmyndigheten meddela föreskrifter för beräkning av det bundna

egna kapitalet.

3 0 § Är det osäkert huruvida lagen är tillämplig på viss verksamhet

får Eltillsynsmyndigheten förelägga den som driver verksamheten att

lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om lagen är

tillämplig.

Eltillsynsmyndigheten har rätt att begära upplysningar från ett företag

om det är osäkert huruvida den verksamhet som företaget bedriver omfattas av lagens bestämmelser. Eltillsynsmyndigheten skall kunna

49 Specialmotivering 199 SOU I 996:

rikta formell förfrågan till företag kan misstänkas ägna sig åt

en som tillståndspliktig elmarknadsrörelse.

Föreläggande att lämna upplysningar får enligt 33 § förenas med vite.

31 § Ett tillstånd enligt 6 § får återkallas av Eltillsynsmyndigheten

företaget att överträda denna lag eller någon föreskrift som om genom har meddelats med stöd denna lag eller på annat sätt visat sig

av olämplig att utöva sådan verksamhet som tillståndet avser. Om det är tillräckligt får myndigheten meddela varning i stället för att återkalla tillståndet.

tillstånd återkallas får myndigheten besluta hur rörelsen skall Om ett avvecklas.

Paragrafen reglerar återkallelse ett tillstånd för en elmarknadsrörelse.

av

tillståndet skall återkallas krävs att företaget i något väsentligt För att hänseende brutit mot bestämmelser i denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd denna lag. Avsikten är inte att enstaka

av en överträdelser skall leda till att tillståndet dras in. Det är först när det framgår företaget vägrar att låta sig tillrättaföras återkallelse bör

att som tillgripas. I mindre flagranta fall kan tillsynsmyndigheten istället för återkallelse meddela varning. Återkallas tillståndet måste företaget däremot få viss tid på sig att avveckla verksamheten. I beslutet om återkallelse måste därför när verksamheten senast skall upphöra.

anges

32 § Ett tillstånd enligt denna lag har lämnats till elbörsverk-

som samhet får återkallas av regeringen.

Vad i ll kap. tillsyn i lagen om börs- och clearing-

som anges om verksamhet gäller i tillämpliga delar elbörsverksamhet.

33 § Meddelar Eltillsynsmyndigheten föreläggande eller förbud

enligt denna lag får myndigheten förelägga vite.

får i samband med föreläggande eller förbud

Eltillsynsmyndigheten

utsätta vite. Myndigheten skall inte döma ut förelagt vite. Lagen 1985:206 vite blir därigenom tillämplig. Vitesförfarande som ger

om

rätt att förelägga ett företag vite skall kunna

tillsynsmyndigheten överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

2 Del

Utrikeshandel med

12 Författningsförslag

12.1 till lag om ändring i lagen Förslag

1994:618 om handel med el, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:618 om handel med el,

att det skall införas en ny paragraf 2 a av följande lydelse. m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen kan under perioder då den

svensk försörjningstryggheten kan anses

hotad, införa krav på koncession för

export av el. Koncession kan beviljas av

regeringen inte allmän hänsyn till

om

landets försörjningstrygghet talar emot

ett sådant beviljande.

12.2¶Förslag till lag om ändring i lagen

innefattande vissa bestämmel-

1902:71 s. 1 ser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1902:71 s. 1 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar att 2 § 2 mom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§2mom

Nätkoncession får meddelas endast om Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. synpunkt. Nätkoncession för linje får endast Nätkoncession för linje får endast om om det finns särskilda skäl meddelas för det finns särskilda skäl meddelas för ledning som är avsedd för spänning som ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning inte överstiger högsta tillåtna spänning for de områden med nätkoncession som for de områden med nätkoncession som berörs av ledningen. berörs ledningen. av Nätkoncession för område får bara Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör med meddelas området utgör med en om en hänsyn till nätverksamheten lämplig hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis för ett område helt eller delvis som sammanfaller med ett annat sammanfaller med ett annat koncessionkoncessionsomrâde. sområde. Nätkoncession utlands- Nätkoncession utlandssom avser en som avser en förbindelse får inte meddelas om förbin- förbindelse får inte meddelas förbinom delsen allvarligt skulle försämra möjlig- delsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elför- heterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. sörjningen i landet. Nätkoncession får endast beviljas den Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt är lämplig att från allmän synpunkt är lämplig att som utöva nätverksamhet. utöva nätverksamhet. Vid prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på lämpligt sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke- Nätkoncession diskriminerande villkor. Nätkoncession för område får endast beviljas den för område får endast beviljas den som som dessutom är lämplig att bedriva nätverk- dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området. samhet inom det begärda området. Nätkoncession får inte strida mot Nätkoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmel- Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre inte motverkas, får dock mindre serna

F ärfattningsförslag 203

avvikelser göras. avvikelser göras.

Vid prövning frågor om meddelan- Vid prövning av frågor om meddelan-

av de nätkoncession skall lagen de av nätkoncession skall lagen

av 1987:12 hushållning med natur- 1987:12 om hushållning med natur-

om

tillämpas. resurser m.m. tillämpas. resurser m.m.

Nätkoncession får inte överlåtas utan Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd regeringen eller efter rege- tillstånd av regeringen eller efter rege-

av ringens bemyndigande, av nätmyndig- ringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid prövning ansökan heten. Vid prövning av ansökan om

av om överlåtelse nätkoncession skall fjärde överlåtelse av nätkoncession skall fjärde

av stycket tillämpas. stycket tillämpas.

w :2r.u:4v:, L.. ";:".J-Tñ éåf

i g%;:;{.,$2 F{.-v"3{3T1{:i..iâå§-›§ w:::x;

:am:

t v :Mari wii-t. :m: Väwgsâêâkgxzøzásøváäv

13¶Inledning

Denna andra del av utredningen som rör utrikeshandeln är uppdelad i

sex kapitel utöver det kapitel där lagförslaget återfinns. Inledningskapit-

let ger bakgrunden i form av direktiv, nuvarande reglering samt utlandsförbindelser och handelsmönster i dagsläget. Kapitel 14 beskriver motiven för Sverige att reglera utrikeshandeln. I kapitel 15 och 16 görs en rättslig analys av möjligheterna att införa import- och exportregleringar samt svenska statens möjligheter att äga och förvalta tillkommande utlandsförbindelser. Analysema görs främst ett EG-

ur rättsligt perspektiv. I kapitel 17 redovisas ett förslag till samlad reglering av utrikeshandeln och tillkommande utlandsförbindelser. Slutligen, i

kapitel 18, återfinns en specialmotivering till lagförslagen.

13.1¶Direktiven

Riksdagen beslutade våren 1994 om en reformering av elmarknaden i enlighet med de förslag regeringen lagt fram i propositionen Handel med i konkurrens 1993/94:162. Sommaren 1994 tillkallade

regeringen en kommission, Energikommissionen, med parlamentarisk

sammansättning. Enligt sina direktiv dir. 1994:67 skulle kommissionen särskilt behandla utrikeshandeln med och de regionalpolitiska frågorna. I tilläggsdirektiv till Energikommissionen i november 1994 dir. 1994:120 angavs beträffande utrikeshandeln med att utvecklingen inom EU mot en omreglering av elmarknadema går långsammare än vad som tidigare hade förutsatts. Kommissionen fick därför i uppdrag att analysera det arbete som pågår inom EU och bedöma hur detta påverkar utformningen av elmarknadsreformen. Riksdagen beslutade i december 1994 att skjuta upp elmarknadsrefonnens ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissionen att genomföra bredare

en konsekvensanalys av de nya reglerna innan reformen trädde i kraft. Energikommissionen överlämnade därefter i februari 1995 delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995: 15 med förslag till kompletteringar av regelverket för elmarknadsreformen. I regeringens proposition Ny ellagstiftning 1994/95 :222 föreslogs ett antal ändringar och komplette-

14SOU1996:49

206 Inledning

ringar i den vilande ellagstiftningen. Dessa trädde i kraft den 1 januari 1996.

Energikommissionen i sitt delbetänkande att det på kort sikt

angav inte finns anledning att vänta sig mer omfattande utrikeshandel med

en

och att det därför inte, i ett kortare perspektiv, finns något behov av ökad styrning och kontroll utrikeshandeln. Det sker emellertid för

av närvarande snabb förändring reglerna för elmarknadema i flera

en av europeiska länder, i riktning mot större öppenhet i handeln. Under en

en övergångsperiod kommer därför skilda förutsättningar att råda för möjligheterna att bedriva handel med mellan länderna, och mellan företagen i dessa länder. Det kan därför inte utslutas att utrikeshandeln med under vissa förutsättningar kan utvecklas ett sätt som

äventyrar den svenska försörjningstryggheten. Genom beslut vid regeringssammanträde den 17 augusti 1995

uppdrogs mot denna bakgrund utredare att lämna förslag till den

en reglering utrikeshandeln med kan bli nödvändig för att

av som säkerställa försörjningstryggheten Kommittédirektiv 1995:112; Regler för organiserad handel med el, m.m..

Utgångspunkten för analysen skall enligt direktiven vara att utrikeshandeln normalt är till fördel för Sverige. Då syftet med en eventuell reglering är att skapa möjligheter till begränsning av sådan

utrikeshandel medför negativa effekter för försörjningstryggheten,

som måste regleringen utformas ett sådant sätt att handelns positiva effekter inte äventyras. Mot denna bakgrund bör enligt direktiven en särskild koncession för export och import av övervägas.

Enligt direktiven skall utredaren också behandla frågan om prövningen tillkommande utlandsförbindelser. I prop. 1994/952222

av framhölls att strävan bör att utlandsförbindelsema ägs och

en vara förvaltas staten, för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig

av försörjningstrygghet. Utredaren bör pröva behovet av och möjligheten att lagreglering tillgodose denna strävan. Vidare skall

genom en utredaren analysera vilka regler skall gälla för redan ingångna

som kontrakt.

13.2¶Nuvarande

reglering

bestämmelserna finns i lagen l902:71 s.1 in-

De grundläggande

nefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar, nedan

om benämnd ellagen. Enligt 2 § 1 ellagen skall en ansökan om

mom. nätkoncession utlandsförbindelse prövas av regeringen.

som avser en

Inledning 207

Enligt 2 § 2 mom. ellagen får nätkoncession meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt. Vad gäller nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får sådan inte meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Enligt förarbetena bör vid prövningen ett antal bedömningskriterier tillämpas, exempelvis förbindelsens betydelse för den allmänna tillgången av överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i det svenska elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten. Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande att dessa bedömningskriterier borde införas i själva lagtexten. Generellt gäller att vid prövning frågor meddelande av nätkoncession skall lagen

av om l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

För närvarande föreligger ingen särskild koncession för export och import el. Energikommissionen föreslog dock i sitt delbetänkande att

av

sådan särskild koncession införs. Enligt kommissionen bör det finnas en

presumtion för att koncession beviljas, men regeringen skall ha en möjlighet att kunna avslå en sådan begäran om allmän hänsyn till

landets försörjningstrygghet talar emot ett beviljande av en sådan

koncession.

Vidare innehåller lagen 1994:618 om handel med el, m.m regler som rör utrikeshandeln. I lagens § 2 föreskrivs att den som ingår avtal

medför att import eller export av elektrisk ström kommer att pågå som under tid minst månader skall göra anmälan om avtalet till

en av sex den myndighet regeringen utser. En sådan anmälan skall göras inom en månad från det avtalet ingicks. Denna generella anmälningsplikt trädde i kraft den l januari 1996. I regeringens proposition 1994/95:222 föreslås utvidgning anmälningsplikten så att denna omfattar även

en av uppgift om motpart.

13.3¶Utlandsförbindelser och handelsmönster i

dag

Som bakgrund till de följande kapitlen skall vi inledningsvis redogöra för de ekonomiska drivkrafterna till att knyta ihop olika länders elsystem.

Inriktningen har hittills varit att varje land skall vara självförsörjande på elkraft. Huvudsyftet med att knyta samman elsystemen har varit att minimera de totala rörliga produktionskostnadema genom handel med s.k. tillfällig kraft. Denna handel har till stor del styrts av kraftföretagens rörliga produktionskostnader. Vinstema av handeln har fördelas enligt

208 Inledning

den vinstdelningsprincip som rekommenderats av de nordiska kraftpioducentemas samarbetsorganisation NORDEL.

Den främsta fördelen med denna s.k. samköming är att de rörliga produktionskostnadema i det totala produktionssystemet sänkts, i synnerhet under år när förutsättningarna avviker från det planerade 02h normala. t.ex. vid torrår eller vâtår. Det finns speciellt stora fördehr med att koppla samman elsystem med mycket vattenkraft med elsystem med mycket värmekraft. Orsaken är att det ofta är billigt att reglera vattenkraftproduktion, d.v.s. att öka produktionen för att möta 1:elastningsvariationer eller bortfall av annan produktion. I ett elsystem med en stor andel vattenkraft finns det sällan någon risk att effekten i den samlade produktionen inte skall räcka till. Däremot finns risk för att den totala mängden vatten inte skall räcka till att producera all den energi behövs. I ett vännekraftsystem är situationen den omvändi.

som

Genom att integrera ett värmekraftsystem och ett vattenkraftsystem uppnås två fördelar. För det första kan vattenkraften utnyttjas, vill-et minskar behovet att bygga värmekraft, som enbart kommer att utnyttjas under ett fåtal timmar. För det andra kan den befintliga värmekraftan utnyttjas mer de år det är ont om vatten i stället för att det ställs knv på investeringar i dyr reservproduktion eller i flerårsmagasin för att kunna spara vatten.

13 .3.1 utlandsförbindelser

Befintliga

Det nordiska kraftsamarbetet startade redan 1912 då ett bilateralt aval träffades mellan Sydkraft och kraftföretagen Själland om en förbindelse under Öresund. Det första avtalet elsamarbete mellan Norge 0:h

om Sverige tecknades i början av 1930-talet i samband med elektrifieringsn

malmbanan Kiruna-Narvik. År 1958 tack att storkraftnätei i av vare

, Sverige och Finland byggts ut, kunde det första avtalet om samköming i norr mellan Sverige och Finland tecknas. De elektriska förbindelsena mellan de fyra nordiska länderna Sverige, Norge, Finland och Danmak har successivt byggts ut och i dag finns totalt 22 större förbindelser mellan de fyra länderna. Av dessa går 20 mellan Sverige och ett grannland.

Elsystemen i Norge, Finland, Sverige och Själland är hopknutna med växelströms-förbindelser och har således samma frekvens. Man säger att dessa system körs synkront. Jylland är kopplat till det synkrona nordiska systemet via likströmsförbindelser till Norge och Sverige. Jylland ir också anslutet till Tyskland och dänned till det samkörande europeiska

Inledning 209

systemet UCPTE, växelströmsförbindelser. genom har likströmsförbindelse med Tyskland. Även Sverige är Själland en anslutet till Tyskland via likströmsförbindelse Baltic cable. Det en finska systemet är vidare anslutet till det ryska systemet genom en likströmslänk i södra Finland. I tabellen nedan presenteras data för de befintliga överföringsförbindelsema mellan Sverige och våra grannländer.

e

förmåga MW svenska delen

+- +-

st växe ström + + Hovgård -650--1300 st ero- växe m

Tegelstrupgård

orge tsem oten - l v ejm ö erpströmmen- ea orgv - e ogsäter en e 1- etäjäs v e m växe ström +0-+750 v yn- Keminmaa -750--950 1x ssaus växe enno- +e.. c e +- c

Uppgifterna överföringsfönnåga gäller tillåtna planenliga utbyten.

om Att bestämma överföringsförmåga för en växelströmsförbindelse är

oftast ett komplext problem som kräver analys av de sammankopplade

Kraftföretagen Preussen Electra, Sydkraft och vattenfall äger en tredjedel vardera av Baltic Cabel.

systemens egenskaper vid belastningssituationer. Överföringsgränsema för normal drift måste sättas så att marginaler finns för att klara flertalet stömingssituationer utan att leveranssäkerheten för hela systemet påverkas. I tabellen betyder ett minustecken att kraften exporteras från Sverige och ett plustecken att den importeras till Sverige. Eftersom kapaciteten på växelströmsförbindelsema varierar beroende på

belastningsfcârhållanden är överföringskapaciteten i vissa fall angiven

som ett intervall.

Den totala kapaciteten på våra utlandsförbindelser till

summerar drygt 7 000 MW. Om hela kapaciteten utnyttjas for export eller import skulle teoretisk närmare 60 TWh år kunna importeras eller

per exporteras. En sådan stor Utrikeshandel är emellertid inte i praktiken möjlig att klara med hänsyn till dimensioneringen det övriga nätet i

av norden.

Kraftutbyte

Kraftutbytet mellan Sverige och våra grannländer bestäms till helt övervägande del av rådande kraftsituation och varierar mellan åren och under året. I tabellen på nästa sida redovisas kraftutbytet åren 1988 till 1994.

Inledning 21 1

venges port mar TWh

verlges export

3 3 3 9

Av tabell framgår att Sveriges har varit nettoexportör av elkraft nästa under hela perioden 1988-1994 med undantag för år 1994 då Sverige nettoimportör. Kvantitetema är dock relativt begränsade och uppgår var endast till någon eller några procent den totala inhemska produkav tionen.

ettoexport,

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 213

14¶Motiv för att

Sverige reglera

utrikeshandeln

Elmarknadsreformens huvudprincip är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å sidan produktion och försäljning av och å andra

ena sidan överföring nätverksamhet. Produktion och försäljning skall

av ske i konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen regleras och övervakas på särskilt sätt för att säkerställa en effektiv nätverksamhet. Reforrnen innebär också förändringar vad gäller utrikeshandeln. Tidigare skedde all utrikeshandel mellan kraftproducenter i respektive land. Dessa hade i praktiken leveransskyldighet gentemot de

en elkonsumenter fanns inom producentemas leveransområde. På den

som

elmarknaden har utländska kraftproducenter samma möjlighet att nya sälja elkraft i Sverige svenska producenter. För att utrikeshandeln

som skall största möjliga ekonomiska utbyte bör den dock präglas av

ge ömsesidighet, d.v.s. att svenska producenter ges motsvarande möjligheter att sälja elkraft i utlandet.

Om svenska konsumenter och producenter skall kunna träffa avtal med konsumenter och producenter i andra länder blir en avgörande fråga för den svenska marknadens effektivitet att utlandsförbindelsema är tillgängliga för alla icke diskriminerande villkor. Vid en jämförelse med våra grannländer finner att i Norge ägs utlandsförbindelsema

man

det statliga nätföretaget Statnett. I Finland ägs idag utlandsförbindelav

det statliga kraftföretaget IVO sannolikt kommer dessa att serna av läggas över i ett nationellt nätföretag ägt av bl.a. IVO och det privata kraftföretaget PVO. I Sverige ägs sedan 1991 merparten av utlandsförbindelsema Svenska kraftnät. I riktlinjerna för verksamheten med

av storkraftnätet prop. l99l/92zl33, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1992/92:133, sägs a.tt utlandsförbindelsema bör ses som en viktig del

storkraftnätet och att principen därför bör vara att utlandsförbindelav

ägs och förvaltas av Svenska kraftnät. sema

214 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln

14.1¶Begreppet Försörjningstrygghet

Begreppet försörjningstrygghet är mångfacetterat och svårt att definiera. Traditionellt har forsörjningstrygghet i första hand uppfattats

som elsystemets förmåga att fysiskt förse elkonsumenterna med kraft, d.v.s. att risken för elavbrott och elransonering skall hållas på en rimlig nivå. I begreppet försörjningstrygghet ligger också att priset på inte skall bli så högt att det allvarligt hotar konkurrenskraften för svensk industri eller leder till kraftigt höjda levnadskostnader för svenska hushåll. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. I 1991 års energipolitiska riktlinjer betonas detta:

"En säker tillgång till ett rimligt pris är en viktig förutsättning

för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energi

politiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin som omfattar viktiga basnäringar

som

pappersindustrin, gruvindustrin och stålindustrin är detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på sätts efter marknadens villkor."

Ett viktigt krav i sammanhanget är att utvecklingen fortgår utan så tvära och kraftiga prisförändringar att elkundemas möjligheter att planera för framtiden omöjliggörs. I en tryggad elförsörjning ligger således att regelverket för produktion och överföring av är sådant att kundernas behov av tillgodoses på ett kostnadseffektivt sätt till stabila och rimliga priser.

Försörjningstrygghet är ett begrepp som är föränderligt över tiden. Det nordiska samarbetet och de steg som vidtagits och kommer att vidtas inom den europeiska unionen för att tillskapa en inre marknad för

påverkar vår syn på försörjningstryggheten. Under tiden för den monopoliserade elmarknaden behövde man endast ta hänsyn till den svenska forsörjningstryggheten. I och med omregleringen av den svenska elmarknaden och det nordiska samarbetet, tillkommer ytterligare faktorer som måste iakttas. I EU:s försök att skapa en inre marknad för handel med har utgångspunkten varit att fler nätverk som kan sammanlänkas mer kommer detta att öka solidariteten mellan medlemsstaterna och leda till en ökad flexibilitet för den europeiska industrin. En inre marknad för handeln med kommer följaktligen att vidga begreppet ytterligare. I uttalanden från kommissionen och i EG-

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 215

domstolens praxis har frågan om en medlemsstats möjligheter att begränsa handeln och konkurrensen med hänvisning till landets

försörjningstrygghet varit föremål för prövning.

Sammanfattningsvis kan sägas att tillgängliga domstolsavgöranden och kommissionsbeslut pekar på att, under övergångsperioden fram till dess att den inre marknaden för handel med är genomförd, medlemsstatema möjlighet att genom nationella åtgärder begränsa

ges en konkurrensen eller hindra de fria varurörelsema för att vidmakthålla en nationell försörjningstrygghet. Förutsättningarna härför har varit att åtgärderna har varit ändamålsenliga, att inga andra mindre ingripande åtgärder varit tillgängliga och att ingreppen hållits till ett minimum. Varken domstolen eller kommissionen har definierat begreppet försörjningstrygghet, däremot gjort bedömningar i de enskilda

men fallen de nationella åtgärderna har kunnat beviljas undantag från

om gemenskapsreglema fri konkurrens och den fria varurörligheten. En

om definition i författning begreppet försörjningstrygghet vore olycklig

av med tanke på dess omfattande och i tiden föränderliga betydelse.

14.2¶Utrikeshandelns inverkan

på försörj-

ningstryggheten och internationell

ömsesidighet

Skillnader i kostnader och priser central betydelse för att handel

är av skall uppstå mellan olika länder. Farhågoma om utrikeshandelns inverkan försörjningstryggheten grundas ofta antagandet att de svenska elpriserna skulle stiga följd ökad utrikeshandel.

som en av en I Energikommissionens delbetänkande Ny ellagstiftning redovisades produktionskostnader och priser i Norden och i Tyskland. Energikommissionen fann att det på kort sikt inte finns någon anledning att vänta

omfattande utrikeshandel med el, bl.a. därför att utrikessig en mer förbindelsemas kapacitet är begränsad. Kommissionen fann dock att det inte kan uteslutas att utrikeshandeln med i ett längre tidsperspektiv kan utvecklas på ett sätt äventyrar den svenska försörjningstrygg-

som heten.

I dag råder olika förutsättningar vad gäller tillträdet till de europeiska ländernas elmarknader. Strävandena inom EU att upprätta en inre marknad för elektricitet och har ännu inte krönts med framgång.

gas Vissa länder har infört regler för att skapa förutsättningar för konkur-

medan andra fortfarande har monopolmarknad. Denna brist på rens, en internationell ömsesidighet medför risk för konkurrenssnedvridningar,

en

216 Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln

eftersom anpassningsmekanismema är helt olika på konkurrensutsatt

en marknad jämfört med en monopolmarknad. Vid riksdagens behandling av regeringens proposition om en elmarknad med konkurrens prop. 1991/92: 133 betonade näringsutskottet det önskvärda i att ta hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet för att sådana konkurrenssnedvridningar skall undvikas bet. 1991/92:NU 30. Vid ministerrådets energiministrarna möte den 29 november 1994 konstaterades bl.a. att fullbordandet av den inre marknaden för kräver flexibla lösningar, som måste tillämpas i en anda av ömsesidighet mellan medlemsländerna och leda till en likvärdig och icke-diskriminerande öppning markna-

av dema. Dessa slutsatser har bekräftats och upprepats vid råds-

senare möten.

I Norge, där särskild koncession för export och import införts,

var avsaknaden av ömsesidighet ett viktigt argument för att reglera utrikeshandeln. Bl.a. anfördes det från norsk sida att det inte rimligt

var att svenska producenter skulle ha fri tillgång till den norska kraftmarknaden samtidigt som norska producenter hade begränsade möjligheter i Sverige.

att agera

14.3 och tillträdet till

Försörjningstrygghet

utlandsförbindelsema

Inledningsvis nämndes att elmarknadsreformen syftar till effektiv

en konkurrens mellan kraftföretagen. Detta möjliggörs att alla

genom aktörer möjlighet att utnyttja de elektriska nätet icke-diskrimine-

ges rande villkor. För att inte felaktiga nättariffer skall tillämpas i handeln med har lagstiftningen utformats så att nätverksamhet inte får bedrivas i samma bolag som produktion och handel. Vad beträffar statliga utlandsförbindelser har svenska staten valt att låta samtliga förbindelser förvaltas av Svenska kraftnät. Syftet med att skapa ett fristående nätföretag med neutral ägare att garantera alla aktörer

en var tillgång till näten icke-diskriminerande villkor. I ellagstiftningen ställs krav på nätkoncession för att äga och förvalta elektriska linjer och utlandsförbindelser. Koncessionsinnehavaren åläggs skyldighet att

en upplåta ledningen annan för överföring av ström.

En relevant fråga i detta sammanhang är frågan ledig kapacitet

om på utlandsförbindelsema. Det är en stor risk att kapaciteten i utlandsförbindelserna begränsar möjligheterna att utbyta kraft. I detta fall uppstår frågan om hur transporträttighetema skall fördelas och hur

Motiv för Sverige att reglera utrikeshandeln 217

förbindelsema skall utnyttjas på ett optimalt sätt. Det har utpekats i tidigare utredningar att det inte skall vara tillåtet att hålla transporträttighetema strategiska skäl se SOU 1993:68 s. 141. Detta är av dock ytterst svårreglerad situation, nämligen hur man skall kunna en det faktiskt finns ledig överföringskapacitet och att anledningen visa att till vägran att utföra transiteringen beror något annat än kapacitetsbrist. Mot bakgrund det uttalade syftet i direktiven att reglera av utrikeshandeln för säkerställa långsiktig försörjningstrygghet, kan att en frågan tillträdet till utlandsförbindelsema icke-diskriminerande om villkor beroende hur stor del förbindelsema som ägs och vara av av förvaltas svenska staten Svenska kraftnät ang. tillgång till av genom utlandsförbindelsema på icke-diskriminerande villkor se SOU 1993:68

s. 188 ft. Även finansieringen utlandsförbindelser med länder som inte av nya har öppen elmarknad är fråga är beroende av vem som äger en en som förbindelsen. Finansieringen i dessa fall bygger ofta att det finns handelsavtal mellan producenter i respektive land. Även långsiktiga om står ägare till förbindelsen måste staten kanske acceptera att staten som långsiktiga transiteringsavtal tecknas för att klara finansieringen. Dylika långsiktiga avtal vissa producenter motsvarande rättigheter som om ger själv ägde förbindelsen. En fördel med om staten skulle äga man förbindelsen är att även andra än kontraktsparterna ges möjlighet att förbindelsen efter det att transiteringskontrakten löpt ut.

utnyttja

En koncentration på produktionssidan kan allmänt anses vara ett för konkurrensen marknaden. Genom en ökad konkurrens

problem

från utlandet, främst från Norge även från Finland och Danmark, men minskar emellertid de producentemas dominans. I dagsläget görs stora därför ansträngningar för att skapa goda förutsättningar för handel stora mellan de nordiska länderna och där målet är att skapa en integrerad nordisk elmarknad. Om de stora producentema subventionerar utbyggnaden utlandsförbindelser och export elkraft för att på så av av höja elprisnivån i Sverige är det utveckling inte ligger i sätt en som samhällets intresse. En investering i utlandsförbindelse kan således en sig dålig investering ett samhällsekonomiskt perspektiv, te som en ur mycket lönsam för eller flera kraftproducenter. I ellagen men vara en finns angivet koncession endast får beviljas ledningen är lämplig att om från allmän synpunkt. Denna paragraf gäller såväl för utlandsförbindel-

för inhemska ledningar. ser som

Import- och exportregleringar 219

15 Import- och exportregleringar

Som redan framgått är utrikeshandeln allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen. I dagsläget finns det inte heller något behov av ökad styrning och kontroll utrikeshandeln med el. Frågan har dock av det möjligt att lägga vissa restriktioner på utrikeshan-

uppkommit om är

deln med denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten. om En eventuell reglering, t.ex. i form koncession för export och import av el, måste dock utformas ett sådant sätt att handelns positiva av effekter inte samt att den inte står i strid med Sveriges äventyras internationella åtaganden. Sverige medlem i WTO bunden de multilaterala regler för är som av varuhandeln enligt allmänna tull- och handelsavtalet GATT. GATT innehåller, både när det gäller tullar och andra avgifter och på de icke tariffára handelshindrens område, ett principstadgande riktat mot nationella regler diskriminerar mellan utländska varor art I och som allmänt krav på nationell behandling dessa art III.

uppställer ett av

Vidare finns principiellt förbud mot kvantitativa restriktioner för ett XI. Avgifter och formaliteter förknippade med import och export art och får inte heller överstiga de verkliga kostnaderna för import export i fråga VIII. GATT uppställer också regler icketjänsten art om diskriminering statliga handelsföretags agerande art XVII. En av reglering utrikeshandeln i form import- och exportrestriktioner av av måste därför stå i överensstämmelse med bestämmelserna i GATT. Som den Europeiska Unionen måste dock Sverige i handeln medlem av gentemot övriga medlemsländer efterkomma de mer långtgående

enligt Romfördraget regler är direkt tillämpliga och som reglerna - som

har direkt effekt i Sverige. Den rättsliga bedömningen nedan kommer

därför att göras med utgångspunkt från tillämpliga gemenskapsrättsliga

stadganden. Det bör tilläggas att sådan bedömning även äger en inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vilket bl.a.

tillämpning

inkluderar Norge.

EG:s primärrättsliga regelverk d.v.s. Romfördraget är i flera

på elområdet. Då betraktas vara f°ar avseenden tillämpligt som en därför eventuell reglering inte stå i strid med reglerna om varors fria en analys dessa regler är därför först på sin

rörlighet. En grundläggande av

220 Import- och exportregleringar

plats. I anslutning till detta skall även andra möjligheter till regleringar, utöver import- och exportkoncession, analyseras. Inledningsvis hänvisas också till den till utredningen bifogade rapporten gemenskapsom rättsliga gränser för Sveriges möjligheter att kontrollera internationell handel med el, gjorts under ledning professor Ulf Bemitz som av

bilaga 2.

På det sekundärrättsliga området har direktiv antagits öppenhet om

i prissättningen för och och transitering högspänd el.

gas om av Sedan några år tillbaka pågår också ett arbete syftar till att skapa som en inre elmarknad. Hur dessa harmoniseringssträvanden påverkar

möjligheterna att införa import och exportregleringar skall också kort

beröras.

15.1¶EG-rättsliga aspekter

15.1.1¶Definitioner och den

rättsliga ramen

Det har tidigare rått osäkerhet huruvida skulle betraktas tjänst som en eller en vara i Romfördragets mening. Enligt artikel 60 skall med tjänster anses "prestationer normalt utförs mot ersättning, i den som utsträckning de inte faller under bestämmelserna fri rörlighet för om varor, kapital och personer". Varubegreppet finns sådant inte som definierat i fördraget. EG-domstolen har däremot i sin rättspraxis slagit fast att med skall förstås produkter vilka kan "värderas i varor pengar och som sådana kan bli föremål för kommersiella transaktioner" mål 7/68 Kommissionen mot Italien 1969 ECR 634. 1 fallet Campus Oil mål 72/83 1984 ECR 2727 uttalade domstolen vidare att principen om fria varurörelser omfattar alla med undantag sådana varor, av som

uttryckligen undantas från fördragets tillämpningsområde. Vad

som avses därmed är vapen, ammunition och krigsmateriel. Relativt nyligen klargjorde vidare EG-domstolen att elektricitet måste utgöra anses en vara vid tillämpningen av artikel 30 RomF mål C-393/92 Almelo mot Ijsselmij, ECR 1994 ECR 1477. Domstolen uttalade också att elektricitet klassas enligt den tulltaxan CN som en vara gemensamma 27.16 och att domstolen redan i mål Costa mot ENEL mål 6/64 1964 ECR 1141 ansett att elektricitet kunde komma inom tillämpningsområdet för artikel 37 rör anpassning statliga handelsmonopol som av en artikel som lyder under varuavsnittet i Romfördraget. Import och export av skiljer sig därför i princip inte från import och export andra av

Import- och exportregleringar 221

och eventuell reglering handeln får därför inte stå i strid varor en av med reglerna fria rörlighet inom EU.

om varors

Enligt artiklarna 30 och 34 RomF skall kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Dessa bestämmelser främst artikel 30 som rör

import utgör grundstenama för varors fria rörlighet inom gemenskapen

och har visat sig vara effektiva instrument för avvecklandet av en rad typer av handelshinder. Rättspraxis på detta område är mycket omfattande. EG-domstolen har gjort en mycket vid tolkning av begreppet "åtgärder med motsvarande verkan". Förbudet omfattar alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen mål 8/74 Dassonville 1974 ECR 837. Avgörande för bedömningen är därför inte utformningen av åtgärden utan den verkan åtgärden har eller kan ha. Reglerna är riktade till medlemsstaterna. Med åtgärder förstås därvid förvaltningsmässigt eller lagstiftning

genom införda förvaltningsmässi förfaranden och varje handling som

normer, ga härrör från ett offentligt organ. Som åtgärder betraktas inte enbart förfaranden gäller direktimport respektive direktexport. Även

som förfaranden träffar reimport/reexport, transitering och parallell-

som import utgör åtgärder.

Det bör påpekas att det tycks finnas en viss skillnad i EG-domstolens

tolkning mellan importbestämmelsen art. 30 och exportbestämmelsen

art. 34. Domstolen har i sin praxis inte tolkat artikel 34 lika extensivt

artikel 30. Detta kan i och för sig bero på att domstolen inte givits som

möjlighet att bedöma nationella åtgärder som gällt exportsituasamma tionen i utsträckning skett beträffande importsituationen.

samma som Till skillnad från import har domstolen oftast krävt bevis för att diskriminering förelegat eller att syftet varit att diskriminera mål 15/79 Groenveld 1979 ECR 3409. Det har i doktrinen också ifrågasatts huruvida den nämnda Dassonville-definitionen kan tillämpas i en

ovan

exportsituation.

Enligt artikel 36 RomF skall bestämmelserna i artiklarna 30 och 34 inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för import, export eller transitering grundas på hänsyn till bl.a. allmän moral, allmän

som ordning eller säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta förtäckt be-

en gränsning handeln mellan medlemsstaterna. Denna undantagsbe-

av stämmelse har tolkats restriktivt bl.a. mål 46/76 Bauhuis 1977 ECR 5 och EG-domstolen har slagit fast att den endast gäller skyddshänsyn

icke-ekonomisk natur bl.a. mål 7/61 Kommissionen mot Italien av en 1961 ECR 3 17. Domstolen har framförallt med hjälp av proportionali-

l5 SOUI996:49

222 Import- och exportregleringar

tetsprincipen dvs. att åtgärden är det minst ingripande medlet att

tillgodose skyddshänsynet utformat mycket stränga krav för att

nationella åtgärder som medför handelshinder skall kunna berättigas. Den medlemsstat som åberopar undantaget i artikel 36 åläggs bevisbördan mål 251/78 Denkavit 1979 ECR 3369.

Därutöver har domstolen i sin rättspraxis ansett att vissa åtgärder

som i sig måste anses falla under förbudet i artikel 30, men som tillgodoser vissa s.k. tvingande hänsyn mandatory requirements / exigences. impératives är berättigade under förutsättning att de gäller utan skillnad på inhemska och importerade varor. Som sådana tvingande hänsyn har hittills godtagits bl.a. skyddet för miljön och konsumentskydd.

15.1.2¶Import- och exportregleringar

Alla regleringar som i någon mån anknyter till en varas gränsöverskridande utgör öppet diskriminerande åtgärder. Att krav importlicenser står i strid med artikel 30 framgår tydligt av domstolens praxis. Redan 1971 i fallen International Fruit förenade målen 51-54/71, 1971 ECR 1107 uttalade EG-domstolen att nationella regleringar kräver,

som om så endast som en forrnalitet, import eller exportlicenser eller liknande tillstånd står i strid med gemenskapens regler om fria varurörelser. Förbud mot licenser gäller även för det fall att licensen syftar till att insamla statistik mål 41/76 Donckerwolcke 1976 ECR 1921.

Mot denna bakgrund torde det inte råda något tvivel om att en begränsning i utrikeshandeln med el, vilken form den än tar sig, utgör en åtgärd med motsvarande verkan enligt artiklarna 30 och 34 i RomF. En begränsning i utrikeshandeln är i sig diskriminerande och ett undantag från förhuden i artiklarna 30 och 34 kan därför endast grundas

någon av de hänsyn som finns uppräknade i artikel 36. Bedömningen görs i två steg: det eller de regleringsintressen som den nationella åtgärden är avsedd att säkerställa måste finnas uppräknade i artikel 36 och de måste stå i proportion till det skyddsvärda syñet. Sålunda handlar det om att i varje enskilt fall göra en intresseavvägning mellan

det nationella regleringsintresset och det gemenskapsrättsliga intresset

av fria varurörelser.

Import- och exportregleringar 223

15.1.3¶Försörjningstrygghet och begreppet

allmän säkerhet

Med utgångspunkten att utrikeshandeln normalt är till fördel för Sverige och dess handelspartner, skall syftet med eventuell reglering vara att en skapa möjligheter till begränsning sådan utrikeshandel med som av medför negativa effekter för försörjningstryggheten. I fallet Campus oil mål 72/83, 1984 ECR 2727, ansåg EGdomstolen att syftet att säkerställa en ständig tillförsel av en minsta mängd petroleumprodukter kunde ett mål innefattas i vara som begreppet allmän säkerhet enligt artikel 36 RomF. Domstolen tolkade även för första gången räckvidden av begreppet allmän säkerhet:

"På grund petroleumprodukters utomordentliga betydelse som - av energikälla i modern ekonomi är de av grundläggande betydelse en för ett land, eftersom inte bara dess näringsliv utan framför allt dess institutioner, dess väsentliga offentliga verksamheter och till och med invånarnas överlevnad beror av dem.

Ett avbrott i tillförseln av petroleumprodukter, med därav följande risker för landet, skulle därför innebära ett allvarligt hot mot den allmänna säkerhet staterna enligt artikel 36 i fördraget får lov som att skydda".

"Syftet att säkerställa en ständig tillförsel av en minsta mängd petroleumprodukter sträcker sig bortom rent ekonomiska intressen vilka inte i sig kan anföras i samband med artikel 36 och kan därför ett mål innefattas i begreppet allmän säkerhet". vara som

"De regler antas i detta syfte måste berättigade utifrån - som vara objektiva omständigheter motsvarar behovet av allmän säkerhet. som När väl har konstaterat att reglerna är berättigade, är det inte man uteslutet att artikel 36 kan tillämpas, även om reglerna är sådana att det utöver de mål rör allmän säkerhet också skall vara möjligt som att uppnå andra mål ekonomisk natur medlemsstaten kan av som tänkas eftersträva".

I Campus oil det således fråga ett grundläggande nationellt var om intresse inte kunde ifrågasättas gemenskapssynpunkt. Det kan som ur särskilt intressant att notera att den omständighet att tillgodoseendet vara

224 Import- och exportregleringar

av det nationella intresset tillika hade ekonomiska aspekter likväl inte var tillräckligt för att klassificera den nationella föreskriften uttryck

som för ekonomiska hänsyn.

I fallet Kommissionen mot Grekland mål C-347/88 1990 ECR 4747 prövades huruvida upprätthållandet ensamrätt att importera

av

petroleumprodukter kunde berättigas med hänsyn till försörjningssäker-

heten. En sådan reglering av införsel där dessutom försäljningsprisema reglerades av den grekiska staten ansågs av domstolen alltför

som en ingripande åtgärd eftersom marknaden helt kunde styras av statliga intressen ekonomisk natur.

av

Skyddandet av allmän säkerhet behandlades också i fallet Richardt mål C-367/89 1991 ECR I-4621 vilket gällde ett förbud i Luxemburg mot att föra ut varor som klassificerats strategiska till det forna

som Sovjetunionen. Domstolen betonade i sitt avgörande att artikel 36 skall tolkas så att begreppet allmän säkerhet omfattar såväl medlemsstats

en inre säkerhet som dess yttre säkerhet. Domstolen slog således fast att import, export och transit av strategiska produkter kan hota stats

en allmänna säkerhet.

Mot denna bakgrund torde man med säkerhet kunna säga att en begränsning av gemenskapshandeln med i syfte att säkerställa försörjningstryggheten innefattas i begreppet allmän säkerhet och att artikel 36 RomF är tillämplig. Några andra av de skyddshänsyn uppräknas i

som artikel 36 torde inte komma på fråga. Efter Campus oil bör det dessutom stå klart att länder som är beroende av import t.ex

av elektricitet kan tvinga importörer att täcka en viss del av sitt behov från dyrare inhemska källor för att hålla dessa vid liv. Resonemanget blir däremot svårare att tillämpa på länder som är nettoexportörer

av elektricitet, eftersom dessa inte står utan energikällor i händelse

av strypt tillförsel.

15.1.4 och

Proportionalitetsbedömning alternativa

medel

En handelshindrande åtgärd, vilken i och för sig kan berättigas får inte ha mer restriktiva effekter samhandeln än vad som erfordras för att tillgodose det skyddsvärda syftet. För att kunna utnyttja undantaget i artikel 36 måste därför medlemsstaten enligt proportionalitetsprincipen välja den åtgärd som minst stör gemenskapshandeln. Frågan uppstår därför huruvida en särskild koncession för export och import av är det alternativ som är bäst lämpat för att säkerställa försörjningstrygg-

heten. De möjligheter som står till buds beskrivs nedan. I punkterna a till och med redogörs för olika alternativ som alla behandlar kon-

e

cession för import- och/eller export. Alternativ a är den lösning som måste ha största handelshindrande effekt och således löper största

anses risken för att underkännas vid proportionalitetsbedömning, medan

en alternativ är den lösning minst stör gemenskapshandeln. I punkt

e som f beskrivs alternativ lösning, nämligen införandet av en allmän

en

prisreglering.

Allmän koncession för import och export

a

Ett permanent koncessionssystem införs för både import och export. För att få koncession bör den sökande kunna styrka att det finns ett ingånget avtal import och/eller export av som gäller under förutsättning att

om sökt koncession beviljas. Koncessionen beviljas av regeringen. Huvudregeln skulle att koncession beviljas, men regeringen har möjlighet

vara att avslå sådan begäran allmän hänsyn till landets försörjnings-

en om trygghet talar emot ett beviljande koncessionen. Det är inte helt

av uteslutet att ett sådant system skulle stå sig vid en proportionalitetsbedömning i EG-domstolen. Då det föreligger ett flertal alternativ

avsevärt lindrar den handelshindrande effekten och som måste som

säkerställa att mål uppnås, d.v.s. att säkerställa den anses samma svenska forsörjningstryggheten, är det dock föga troligt att ett permanent allmänt koncessionssystem för import och export klarar proportionalitetsbedömningen.

b Selektiv koncession för import och export

Ett permanent koncessionssystem införs för både import och export som i alternativ a. Vissa länder omfattas däremot inte systemet och

av åtnjuter fullständigt och automatiskt undantag från koncessionsplikten. På detta sätt tar hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet

man

att undantar de länder redan avreglerat sina elmarknagenom man som der. Man inför reglering å la carte. Ett sådant selektivt

s.a.s. en koncessionssystem skulle grundas objektiva kriterier, men likväl EGrättsligt diskriminerande. I praktiken skulle vidare detta alternativ

anses

svårgenomförbart eftersom det är vanskligt att fastställa graden av

vara omreglering och således dra gränsen för vilka länder som skulle åtnjuta undantag.

226 Import- och exportregleringar

c Fri import koncession för export

-

Ett permanent koncessionssystem införs som i alternativ a, men gäller endast för export. Då farhågoma om utrikeshandelns inverkan

försörjningstryggheten ofta är kopplade till antagandet att elprisema

skulle stiga som en följd av en ökad export till länder med högre

av elpriser, är det således primärt exporten, och inte importen, som kan komma att utgöra ett hot mot den svenska försörjningstryggheten. Det kan vara svårt att påvisa att koncession för import skulle vara nödvändig för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. I detta alternativ går importen således fri från koncessionsprövning, vilket också

är en fördel mot bakgrund den omständigheten att EG-domstolen generellt

av tolkat exportbestämmelsen artikel 34 RomF mindre extensivt än importbestämmelsen.

d Fri import och export koncessionkrav för import och export

-

då försörjningstryggheten hotas

Ett latent, d.v.s. icke-pennanent koncessionssystem för import och export införs. Koncession för import respektive export krävs under

en

tidsperiod då den svenska regeringen anser att försörjningstryggheten är

hotad. Huvudregeln skulle således under normala förhållanden vara frihandel. Med utgångspunkten att utrikeshandeln normalt sett är till fördel för den svenska elförsörjningen och då det i dagsläget inte tycks föreligga något omedelbart behov av en reglering, skulle ett sådant latent koncessionssystem vara att förorda. Vidare för ett latent systern med sig den fördelen att det endast riskerar att bli föremål för

en domstolsprövning då det sätts i kraft.

15.1.5¶Anmälningsplikt

Ovanstående lösning bör kombineras med en statistisk övervakning för att regeringen fortlöpande skall äga kännedom om handeln med och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag. Om det skulle

vara nödvändigt att införa krav på koncession används övervakningen som

för att tillse att regleringen följs. Som nämnts

kontrollinstrument ovan

gäller EG-rättens förbud mot import- och exportlicenser även för det fall att licensen syftar till att insamla statistik. Anmälningsskyldigheten måste mot denna bakgrund utformas som en ren statistisk övervakning

Import- och exportregleringar 227

och inte administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen vara 1994:618 handel med el, bör därför kvarstå i sin nuvarande om m.m., form.

Fri import och export koncessionkrav för

e -

export då försörjningsttjyggheten hotas

Ett latent, d.v.s. icke-perrnanent koncessionssystem införs som i alternativ d, gäller endast för export. Koncession för export krävs men under tidsperiod då den svenska regeringen anser att försörjningsen tryggheten är hotad. Huvudregeln skulle således under normala

förhållanden frihandel. Under tidsperioder då försörjningstryggheten

vara hotad skulle endast exporten beläggas med koncessionskrav medan anses importen är fri. Även denna lösning bör kombineras med en statistisk övervakning beskrivits under d. Detta alternativ är det som som ovan

minst stör gemenskapshandeln och borde sannolikt klara proportionali-

tetsbedömningen.

f Allmän prisreglering

Ett annat alternativ kan att inte alls reglera utrikeshandeln utan vara istället införa allmän prisreglering på den svenska marknaden. Detta en kan ske i form fastställande ett maximipris eller genom prisstopp. av av EG-domstolen har slagit fast att prisregleringar som gäller för såväl inhemska importerade normalt sett är förenliga med artikel som varor 30. En prisreglering kan däremot få verkningar är oförenliga med som artikel 30 när det fastställda priset är på så låg nivå att försäljningen av importerade antingen omöjliggörs eller försvåras jämfört med varor avsättningen inhemska bl.a. målen 65/75 Tasca 1976 ECR av varor 291 och 13/77 Inna mot ATAB 1977 ECR 2115. För att inte falla under förbudet i artikel 30 RomF måste sådan reglering därför en undvika öppen diskriminering och behöva omfatta alla varor i förevarande fall all elektricitet konsumeras på den svenska som marknaden oberoende mål 181/82 Rousse 1983 ECR av ursprung 3849. Dessutom måste indirekt diskriminering undvikas vid sättandet ett maximipris. Härvid måste hänsyn tas till alla kostnader som av särskilt belastar importerade samt till utländska produktionskostvaror nader. Med tanke på att produktionskostnadema i utlandet och särskilt den europeiska kontinenten t.ex. i Tyskland är betydligt högre än i Sverige torde därför ett sådant maximipris komma att bli mycket högt. Det kan därför endast utgöra ett effektivt instrument i kampen mot

mycket prisökningar. Införandet prisreglering har vidare

stora av en

nackdelarna att verka restriktivt konkurrenshänseende och ur vara onödigt betungande för den svenska inhemska marknaden. Detta alternativ skulle således gå stick i stäv med omreglering den en av svenska elmarknaden.

15.2¶Harmoniseringssträvanden

Det är uppenbart att längre integrationen drivs mot en gemensam marknad, desto svårare blir det att upprätthålla restriktiva föreskrifter. Undantaget i artikel 36 RomF kan i princip inte åberopas när sekundärrättsliga regler föreligger. När ett direktiv specialreglerar ett område gör EG-domstolen därför sin bedömning utifrån direktivets regler och medlemsstaternas möjligheter hand begränsas starkt. att agera egen När kommissionen presenterade sitt första förslag upprättandet om av den inre marknaden för elektricitet och COM91 548 slutlig, gas angavs att den inre marknaden skulle upprättas gradvis. 1990 och 1991 antogs direktiv om öppenhet i prissättningen för och gas nr 90/3 77/EEG och om transitering högspänd 90/547/EEG. Vad

av nr

gäller inre marknadsdirektivet har i dagsläget ännu inte någon gemensam ståndpunkt kunnat nås. Vid årsskiftet 1995-96 kvarstod oenigheten mellan medlemsländerna. Det spanska ordförandeskapet avslutade

som

sitt arbete vid årsskiftet 1995-1996 gick på eget ut med ansvar deklarationen att direktivförslaget nu är i sin absoluta slutfas och att det bör vara möjligt att nå ståndpunkt vid nästa rådsmöte. en gemensam Denna optimism delas dock inte i alla läger och det är därför i dagsläget omöjligt att förutse vilket resultat kommer att nås och vid vilken som tidpunkt. Mot denna bakgrund bör den svenska regleringen endast kunna komma på fråga fram till dess inre marknad för föreligger inom att en EU. Regleringen måste därför över och troligen slopas vid ett ses svenskt införlivande av direktivet.

15.3 kontrakt

Ingångna

Om det blir aktuellt att införa koncessionskrav för export kommer av redan ingångna kontrakt om elöverföring till utlandet att påverkas. Som koncessionskravet är tänkt att fungera är det endast den exporterar som som kan komma att lida skada vid en tillämpning lagstiftningen. av Risken för skada uppstår endast exportören nekas koncession för om

den han enligt sitt kontrakt skall exportera. Frågan är således om exportören har rätt till ersättning från staten för den han inte kan exportera p.g.a. att han nekas koncession.

Enligt bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Bestämmelsen antyder således att egendom skall överföras på något sätt så att den tidigare ägaren förlorar rådighet över eller besittningen sin egendom. Utredningen anser att så inte är fallet då

av koncession nekas och att därför bestämmelserna i 2 kap. 18 § regeringsformen inte kan tillämplig i detta fall. Det föreslagna kon-

anses cessionskravet är ett utslag hänsyn till allmän säkerhet och om

av regeringen beslutar att införa koncessionskrav är det en åtgärd som

om

allmänt och nationellt intresse. Det är mot bakgrund härav är av

utredningens uppfattning att staten inte är ersättningsskyldig för

eventuella skador ett införande koncession för export kan medföra

av för dem redan tecknat avtal överföring av till ett annat land.

som om

Utredningen inte någon anledning att undanta redan ingångna

ser kontrakt från att omfattas koncessionskravet. Att förhand fastställa

av

rimlig tidsgräns för vilka kontrakt som skall omfattas av en koncessionskravet är svårt.

Slutsatsen blir därför att exportörer redan har ingått kontrakt

som enligt vilka de skall leverera till utlandet skall omfattas fullt ut av koncessionskravet om ett sådant införs av svenska regeringen.

15.4¶Slutsats

Det torde inte råda något tvivel begränsning i utrikeshandeln

om att en med el, vilken form den än tar sig, utgör en åtgärd med motsvarande verkan enligt artiklarna 30 och 34 R0mF. En begränsning i utrikeshandeln är i sig diskriminerande och ett undantag från förbuden i artiklarna 30 och 34 kan därför endast grundas på någon de hänsyn som finns

av uppräknade i artikel 36. EG-domstolen har i sin rättspraxis uttalat att begreppet allmän säkerhet i artikel 36 innefattar en medlemsstats strävan att säkerställa försörjningstryggheten. Den nationella åtgärden måste

dock nödvändig för att uppfylla det skyddsvärda syftet och

vara

medlemsstaten måste enligt proportionalitetsprincipen välja den åtgärd

minst stör gemenskapshandeln. Sålunda handlar det om att i varje som

enskilt fall intresseavvägning mellan det nationella regleringsin-

göra en tresset och det gemenskapsrättsliga intresset av fria varurörelser.

230 Import- och exportregleringar

Det är inte helt uteslutet att krav på allmän koncession för export och import av skulle stå sig vid en sådan proportionalitetsbedömning. Det kan dock svårt att påvisa att koncession för import skulle

vara vara nödvändig för att säkerställa den svenska försörjningstryggheten. Då farhågoma om utrikeshandelns inverkan på försörjningstryggheten ofta är kopplade till antagandet att elprisema skulle stiga som en följd

av en ökad export av till länder med högre elpriser, är det primärt

exporten, och inte importen, som kan komma att utgöra ett hot mot den svenska försörjningstryggheten. För att lindra den handelshindrande effekten

av ett allmänt koncessionssystem för både export och import, vore det därför lämpligare att belägga endast exporten med koncessionskrav. Importen skulle således vara fri, vilket också är fördel mot bakgrund

en av den omständigheten att EG-domstolen generellt tolkat exportbestämmelsen artikel 34 RomF mindre extensivt än importbestämmelsen.

För att ytterligare lindra den handelshindrande effekten förespråkas dock ett latent, icke-permanent koncessionssystem. Huvudregeln skulle således under normala förhållanden vara frihandel. Under tidsperioder då försörjningstryggheten enligt regeringens bedömning hotas skulle endast exporten beläggas med koncessionskrav medan importen är helt fri.

Denna lösning bör kombineras med en statistisk övervakning s.k. anmälningsplikt för att regeringen fortlöpande skall äga kännedom am handeln med och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag. Anmälningsplikten måste utformas som en ren statistisk övervakning och inte vara administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen am handel med el, m.m., bör därför kvarstå i sin nuvarande form.

Även de kontrakt ingåtts tiden före införandet koncessim-

som av skrav för export skall omfattas av föreslagen reglering.

Slutligen bör framhållas att den svenska regleringen endast kan gälla under en övergångsperiod, d.v.s. fram till dess att en inre marknad för

föreligger inom EU.

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 231

16 och förvaltande av

Ägande

utlandsförbindelser

Frågan ägande och förvaltande tillkommande utlandsförbindelser

om av sammanfaller till stor del med frågan om tillgången till förbindelsema för alla aktörer på elmarknaden icke- diskriminerande villkor. Hit hör också kravet att hög effektivitet vid utnyttjandet tillgodoses ett konkurrensneutralt sätt. Av Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU1 framgår att riksdagen att tillkommande utlandsförbindelser skall

anser ägas och förvaltas staten. Av direktiven följer att utredaren skall

av behandla frågan behovet och möjligheten lagreglering

om av att genom tillgodose strävan att utlandsförbindelsema ägs och förvaltas av

en staten. Sverige är medlem i EU förpliktigad att följa gemenskaps-

som

rätten. Även gemenskaprätten inte direkt reglerar äganderätten och

om medlemsstaternas egendomsordning, finns det regler i Romfördraget som skall tillse att bl.a. inte principerna den gemensamma marknaden

om och de fria varurörelserna kringgås. I detta kapitel följer en EG-rättslig analys reglerna statliga handelsmonopol och offentliga företag

av om eller företag tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter. I slutet

som

kapitlet återfinns analys den nuvarande lagstiftningen och av en av behovet av att ändra denna.

16.1¶EG-rättsliga aspekter

I gemenskapsrätten lämnas frågan äganderätt orörd. Artikel 222

om RomF slår nämligen fast att fördraget inte i något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Samtidigt skall medlemsstatema enligt artikel 3a RomF införd unionsfördraget, föra

genom

ekonomisk politik baseras nära samarbete med andra en som medlemsstaters ekonomiska politik, den inre marknaden, gemensamt fastställda mål och enligt principen öppen marknadsekonomi med

om en fri konkurrens. Av artikel 5 följer vidare lojalitetsförpliktelse som innebär att med-

en lemsstatema skall vidta lämpliga åtgärder för att tillse att de gemen-

målsättningarna fullgörs och samtidigt avstå från att införa samma

232 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

åtgärder som kan äventyra att fördragets mål uppnås. En medlemsstat har följaktligen ett begränsat utrymme för att nationellt besluta eller

om, bibehålla åtgärder, står i strid med gemenskapsrätten.

som

16.1.l Fria varurörelser och

statliga handelsmonopol

Även Romfördraget inte direkt reglerar äganderätten, finns

om det bestämmelser som skall förhindra att diskriminering sker i handeln mellan medlemsstaterna mellan statligt ägda rättssubjekt och privat ägda sådana, när det gäller försäljningsvillkor eller villkoren för avsättning

av varor. Artikel 37 RomF innehåller bestämmelser statliga handelsmonopol.

om Artikeln tillämpas varje organ genom vilket medlemsstat, rättsligt

en eller i praktiken, direkt eller indirekt kontrollerar, styr eller märkbart påverkar import och export mellan medlemsstaterna. Bestämmelserna tillämpas även på monopol som staten överlåtit på andra t.ex

genom koncession och således inte enbart formella monopol. Syftet med artikeln är bl.a. att tillse att medlemsstater inte försöker kringgå bestämmelserna de fria varurörelsema i artiklarna 30-36 RomF

om

genom statliga handelsmonopol.

För att utgöra ett monopol enligt artikeln räcker det med

att ett organ har transaktioner av varor sin huvudsakliga uppgift och att

som varorna ingår i handeln med andra länder inom gemenskapen. Organet skall vidare ha aktiv roll i dessa transaktioner mål 6/64 Costa mot

en se

ENEL 1964 ECR 585. Ett monopol behöver dock inte nödvändigtvis innebära att staten har total kontroll över handeln, vilket alltså innebär att artikelns tillämpningsområde är relativt stort.

Domstolen har uttalat begränsningar av artikelns omfattning

genom att den endast omfattar åtgärder faller inom ett monopols specifika

som verksamhetsområde som måste vara handel med varor målen 119/73

se Peureux 1979 ECR 975 och 155/73 Sacchi 1974 ECR 409 Varuhandeln måste dock ske på den inre marknaden eftersom artikeln inte omfattar handel med tredje land.

Rättsfallet Manghera mål 59/75 1976 ECR 91 innebar

en prejudicerande tillämpning av artikel 37. I det slog domstolen fast at artikel 37 endast tillämpas på monopol styr tillgången ocl

som efterfrågan varor från andra länder. Det står alltså medlemsstatemt fritt att diskriminera de medborgarna. Vidare anförde domstolen

egna at även om det inte är direkt uttalat, så faller exklusiva import- eller

exporträttigheter av vissa varor inom artikelns tillämpningsområde. I det

aktuella fallet fann domstolen att det endast den del monopolet

var av

Ägande och förvaltande utlandsförbindelser 233

av

som berörde exklusiva import- och exporträttigheter som måste upphöra och inte själva monopolet. På samma grund har domstolen i senare fall krävt att exklusiva importmonopol för bl.a. telekommunikation och elektricitet skall avvecklas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett statligt handelsmonopol

faller under artikelns tillämpningsområde måste påverka tillgången som och efterfrågan på varor från andra länder och på det sättet diskriminera importerade till förmån för varor av inhemskt ursprung.

varor

Införande av nya handelsmonopol

Bestämmelsen i artikel 371 syftar till att gradvis anpassa redan befintliga monopol. I artikel 372 RomF finns bestämmelser som stadgar att medlemsstat inte heller skall vidta några nya åtgärder som

en strider mot punkten l i artikeln eller som begränsar räckvidden av artiklarna berör tullavveckling och avskaffande av kvantitativa

som restriktioner mellan medlemsstaterna. Domstolen uttalade förvisso i målet Sacchi mål 155/73 Sacchi 1974 ECR 409 att det inte fanns några hinder för medlemsstat, sett från ett allmänt intresse och för ett

en icke-ekonomiskt ändamål, att begränsa konkurrensen genom att bevilja s.k. särskilda rättigheter till ett företag eller annan verksamhet. Men i Costa mot ENEL mål 6/64 Costa mot ENEL 1964 ECR 585 uttalade domstolen att artikel 37 förbjuder nya former av villkor som diskriminerar mellan medlemsstaterna vid anskaffning och avsättning av

Ett monopol är kommersiell natur och som påverkar varor. som av handeln borde således svårt att upprätthålla och än mindre införa

vara utan att diskriminerande effekter uppstår.

Anhängiggjorda mål vid EG-domstolen och statliga handelsmonopol

Den 13 juni 1994 anhängiggjorde kommissionen en talan om fördragsbrott mot fem medlemsstater Irland, Nederländerna, Italien, Frankrike och Spanien. I samtliga fall behandlas frågan import- och ex-

om portrestriktioner enligt artiklarna 30, 34, 37 och 90 RomF.

av Domstolen har ännu inte prövat dessa, utan avgörandet väntas komma under år 1996. I sin talan mot Irland mål C-156/94 har kommissionen bl.a. anfört att ett statligt monopol som åtnjuter en särskild rättighet att importera vissa och på ett godtyckligt sätt avgör tillgång och

varor som efterfrågan på dessa och därigenom även priset, är diskriminerande

varor enligt artikel 37. Kommissionen att de särskilda rättigheter som

menar Irland påfört ett särskilt är i strid med artikel 372. Vad beträffar

organ

234 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser SOL1996.49

undantaget från artiklarna 30 och 34 i artikel 36 RomF kommis-

anser sionen att Irland inte har visat att åtgärderna är nödvändiga. Irland ha", enligt kommissionens mening, inte heller visat att det inte finns andra åtgärder att tillgripa som skulle inverka mindre den fria rörlighetei, för att uppnå samma mål.

Kommissionens talan mot Spanien mål C-160/94 grundas samma argumentation som i fallet mot Irland. Skillnaden mellan de txå målen är att kommissionen i sin talan mot Spanien ifrågasätter fordragsenligheten spansk lagstiftning beträffande avvecklingen

av ev statliga monopol, särskilt vad avser exklusiva importmonopol. Kommissionen anser att den spanska lagstiftningen beviljar särskilda rättigheter till ett statligt organ och därigenom exkluderar andra ekonomiska operatörer från själva systemet. Som en beståndsdel i systemet ingår nämligen en exklusiv rätt för ett statligt monopol till allt som berör internationella uppkopplingar och internationellt utbyte av elkraft. Kommissionen har något kryptiskt anfört att saken vore annorlunda on det statliga organet hade haft en option till rättigheterna än

snarare särskilt tilldelade rättigheter, d.v.s. att alla aktörer borde ha haft tillgårg till de internationella uppkopplingama och det internationella kraftutbytet. Slutligen har kommissionen anfört att den spanska lagstiftningen inte lämnar någon möjlighet för andra operatörer att få tillstånd till internationella uppkopplingar och internationellt utbyte.

De anhängiggjorda målen beskrivs endast kortfattat i EGT C 202/94/EG och det är naturligtvis svårt att uttala vad de kommer at innebära för den framtida tillämpningen av EG-rätten avseende monopol

elområdet. Onekligen kommer utfallen vara av största intresse får framtida tillämpning av bl.a. artikel 37 RomF.

l6.1.2 Offentliga företag och företag tilldelats

som

exklusiva eller särskilda

rättigheter

Enligt artikel 90 1 skall medlemsstaterna, beträffande offentliga företag och företag som de beviljar exklusiva eller särskilda rättigheter, inte vidta och inte heller bibehålla någon åtgärd som strider mot regleri fördraget, i synnerhet bestämmelserna i artiklarna 6 och 85-94 Roml. En medlemsstat får inte heller genom investeringar i offentliga företag eller företag som man tilldelat exklusiva eller särskilda rättigheter kringgå bestämmelserna i artikel 92 RomF statsstöd. Bestämmelserna tillämpas på alla organ som staten råder över eller som staten har til.-

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 235

delat exklusiva eller särskilda rättigheter se mål 155/73 Sacchi 1974 ECR 409. Den direkta skillnaden mellan artiklarna 90 och 37 RomF är att tillämpningsområdet för artikel 37 är snävare genom att den endast omfattar varor och därför ofta används i samband med artiklarna 30-36 RomF. Artikel 90 däremot kan tillämpas i samband med flera andra bestämmelser, artiklarna 6 RomF principen om likabehandling, artiklarna 30-36 RomF fri rörlighet för varor, 52 och 53 RomF rätten till fri etablering, 59 RomF fri rörlighet för tjänster och 85-94 RomF konkurrensbestämmelsema inklusive bestämmelser om statsstöd. Av artikel 902 framgår att företag som tilldelats uppdraget att tillhandahålla tjänster allmänt ekonomiskt intresse eller som har av karaktären fiskala monopol, skall vara underkastade reglerna i av fördraget, särskilt konkurrensreglema, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får dock inte som påverkas i omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Detta en innebär att ett företag skall tillhandahålla tjänster av allmänt som ekonomiskt intresse inte får hota den gemensamma marknaden med fri konkurrens sin verksamhet. I ett kommissionsbeslut från den 16 genom januari 1991 sselcentrale, Kommissionsbeslut 91/50/EEG framgår att sista meningen i artikel 902 hänvisar till skapandet av den inre marknaden. Beträffande artikel 902 bör även två av de fall som är anhängiggjorda vid domstolen nämnas målen C-156/94 och C-158/94, se under 4.1.1. I dessa har kommissionen anfört att artikel 902 ovan RomF inte medger undantag från artikel 30 för statliga företag som tilldelats särskilda rättigheter att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, om dessa till fördel för egen räkning och för att skydda sin egen verksamhet hindrar import från andra medlemsstater. Kommissionen anför klart och tydligt att den inte anser att undantag kan medges enligt artikel 902 RomF om nationella åtgärder öppet strider mot bestämmelserna om den fria varurörligheten. I sin dom i Corbeau mål C-320/911993 ECR 2533 gav domstolen uttryck för att tjänster är av allmänt ekonomiskt intresse endast om de kommer alla tillgodo inom medlemsstatens territorium och om de erbjuds till enhetliga tariffer och liknande kvantitet utan att ta hänsyn till speciella situationer eller förtjänstmöjligheter vid varje tillfälle. I senare rättspraxis märks attitydförändring från domstolens sida, där den i en viss mån presumerar att offentliga företag eller företag som tillförts särskilda rättigheter strider mot artikel 90l RomF och att undantagsmöjligheten enligt 902 RomF därför omgående undersöks.

236 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

I artikel 903 sägs slutligen att kommissionen skall säkerställa att bestämmelserna i artikeln tillämpas och, när det är nödvändigt, utfärda direktiv eller beslut vad avser medlemsstaterna. Slutsatsen blir att artikel 90 kan tillämpas i samband med ett antal olika bestämmelser i fördraget och att det härav är svårt att förutse vilken talan som kan komma att föras i samband med dess tillämpning. Genom domstolens attitydförändring till företag som omfattas av artikeln verkar det som om existensen offentliga företag eller företag av som tilldelats särskilda rättigheter presumeras strida mot artikel 90l och att domstolen därför omgående undersöker om det finns möjligheter till undantag enligt 902. En medlemsstat anmäls bör därför som vara väl förberedd att kunna visa varför det är av allmänt ekonomiskt intresse att ett företag har tilldelats särskilda rättigheter och att handeln inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse.

16. 1.3 Konkurrensbestämmelser

Artikel 90 innebär att offentliga företag och företag som tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter skall underkastade reglerna i vara fördraget, särskilt konkurrensreglema. Det främsta målet för den gemensamma konkurrenspolitiken skall vara att garantera den fria rörligheten och frigöra produkter och produktionsfaktorer. Alla hinder för fritt ekonomiskt utbyte skall undanröjas så att fri konkurrens råder. Konkurrensreglema gäller uteslutande för företag. Begreppet företag definieras inte i Romfördraget, men enligt förarbetena till konkurrenslagen prop. 1992/93:56 omfattas varje form av verksamhet ekonoav misk eller kommersiell natur. Det spelar ingen roll om verksamheten är avsedd att ge ekonomisk vinst eller Det spelar heller ingen roll i vilken juridisk form verksamheten bedrivs, utan det viktiga är att någon form ekonomisk eller kommersiell verksamhet bedrivs. Även av offentliga organ kan falla under begreppet, med undantag för de fall då det är frågan om myndighetsutövning. Konkurrensreglema i artiklarna 85 och 86 RomF innehåller två grundläggande förbud. Artikel 85 ställer upp ett förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och artikel 86 innehåller ett förbud mot missbruk av dominerande ställning. Artiklarna korresponderar med bestämmelserna i 6 resp. 19 § konkurrenslagen SFS 1993:20. I samband med artikel 90 är det framför allt artikel 86 som har tillämpats. Vid domstolens tillämpning av artikel 86 undersöks om ett företag i dominerande ställning har missbrukat denna ställning. rättsfall I senare

Ägande och förvaltande utlandsförbindelser 237

av

från domstolen där offentliga företag eller företag som tillerkänts exklusiva eller särskilda rättigheter, och där artiklarna 86 och 90 tillämpats, har domstolen i viss mån ändrat inställning.

Från att tidigare ha klarlagt missbruket av en dominerande ställning, har domstolen börjat lägga tonvikten på att identifiera existensen

av exklusiva eller särskilda rättigheter som leder till att ett företag får en dominant ställning, och som till sin utformning sannolikt kan leda till missbruk.

l rättsfallet Höfner mål C-4l/90 1991 ECR 1979 tillämpade domstolen för första gången artikel 90 i samband med artikel86. Målet gällde en tysk federal arbetsförmedling som tilldelats ett lagstadgat monopol. Domstolen slog för det första fast att arbetsförmedlingen innehade en dominerande ställning och för det andra att en dominerande ställning i sig inte är i strid med artikel 86 Slutligen anförde domstolen

. att en medlemsstat ändå bryter mot artikel 86 och 901 genom att tilldela ett företag särskilda rättigheter då företaget vid utnyttjandet av dessa rättigheter leds till att missbruka sin dominerande ställning.

I ett annat mål som rörde ett grekiskt TV-monopol mål C-260/89 ERT 1991 ECR 2925 fann domstolen att beviljandet av särskilda rättigheter till företag som gör att de är tvungna att bryta mot artikel 86 för att fullgöra sina skyldigheter strider mot artikel 90 l. I rättsfallet Porto di Genova mål C-179/90 1991 ECR 5889 sammanförde domstolen slutsatserna från Hofner och ERT, men krävde ändå bevis för att den dominerande ställningen missbrukats. I Porto di Genova framkom en ytterligare aspekt som diskuterats i doktrinen, nämligen huruvida ett offentligt företag eller ett företag som tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter, passivt kan missbruka sin dominerande ställning. Ett passivt missbruk skulle enligt doktrinen vara ineffektivitet som beror på ovilja att modernisera. Ineffektiviteten för alltså med sig att företaget inte kan tillgodose marknadens efterfrågan dess tjänster.

I rättsfallet Corbeau mål C-320/91l993 ECR 2533 hindrade ett statligt postmonopol privata aktörer från att erbjuda sina tjänster på marknaden. Domstolen intog en något annorlunda hållning i detta rättsfall. Domstolen anförde utan att närmare analysera artikel 901 RomF, att denna måste läsas samman med artikel 902 och undantaget för ett allmänt ekonomiskt intresse. Domstolen menade att det

var skäligt att begränsa konkurrensen vad gäller tillträdet till vissa ekonomiskt fördelaktiga delar av en tjänst som omfattar många delar, så länge som inte dessa delar går att separera från den övriga verksamheten. Följaktligen borde det finnas en möjlighet att begränsa konkurrensen för vissa delar av ett system som är direkt relaterade till funktionen för resterande del och som skäligen måste uppfattas som nödvändiga för att

16SOUI9$6:49

238 Ägande och förvaltande utlandsförbindelser

av

garantera hela systemets funktion. Generaladvokaten i målet anförde att det inte är någon skillnad mellan åtgärder som utvidgar redan befintliga särskilda rättigheter och att införa dylika, eftersom båda hindrar konkurrensen. Den egentliga frågan var i stället huruvida åtgärderna i fråga kunde anses vara objektivt försvarbara med hänsyn till det allmänna ekonomiska intresset.

16.2¶Nuvarande i förhållande

lagstiftning

till EG-rätten och behov av

komplette-

ring eller ändring

Enligt gällande lagstiftning lag 1902271 s l innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ellagen är det regeringen

prövar ansökan nätkoncession för utlandsförbindelser 2 § l som om mom.. Vid sin prövning skall regeringen först pröva om det är lämpligt från allmän synpunkt att bevilja koncession för anläggningen 2 § 2

första stycket. Vidare sägs att nätkoncession inte får meddelas om mom förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet och koncession får endast beviljas den som är lämplig från allmän synpunkt att utöva nätverksamhet 2 § 2 mom fjärde och femte stycket. Slutligen skall nätkoncession förenas med de villkor behövs för att skydda allmänna intressen m.m.2 §

som 3 mom.. I det följande skall möjligheterna enligt gällande lagstiftning att tillgodose den uttalade principen att staten skall äga och förvalta utlandsförbindelsema analyseras.

För att finna svar på hur gällande lagstiftning skall tillämpas och vilka möjligheter den erbjuder måste framför allt förarbetena och tidigare uttalanden riksdag och regering ses över. Av special-

av motiveringen till prop. 1993/94: 162 s. 146f framgår att lämplighetsprövningen enligt ellagen 2 § 2 mom första stycket, avser att hindra att samhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs. Koncession skall alltså inte lämnas till ledningar där tillräcklig överföringskapacitet redan

nya finns eller då en ny ledning orsakar onödigt stor skada för tredje man. Lämplighetsprövningen avser nätkoncession i allmänhet och inte specifikt utlandsförbindelser.

I den allmänna motiveringen till samma proposition 5.99 anges att i samband med prövningen av en ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse bör t.ex. förbindelsens betydelse för den allmänna tillgången till överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i det svenska

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 239

elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten vägas i regeringens bedömning. I prop. 1994/ 1995:222 s. 41 sägs att den nu införda ändringen i ellagen i 2 § 2 mom fjärde stycket avseende bedömningsgrunder vid prövning av ansökan om koncession, ger staten ett stort inflytande över etableringen av utlandsförbindelsema. På samma sida uttrycks i sista stycket att strävan skall vara att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av staten.

Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande SOU 1995:14 ett tillägg till första stycket i 2 § 2 mom. ellagen av följande innehåll: Vid meddelande nätkoncession avser utlandsförbindelse skall

av som dessutom särskilt beaktas förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning. Energikommissionen ansåg att formuleringen innebar att fler faktorer därmed skulle beaktas vid regeringens prövning av koncessionen. Bland faktorerna nämndes behovet förbindelsen ett

av ur långsiktigt försörjningstrygghetsperspektiv, betydelsen förbindelsen kan ha för driftsäkerheten av det svenska elsystemet och innefatta den omständigheten utlandsförbindelse för att klara driftsäkerheten

att en ny skulle kräva alltför omfattande förstärkningar av exempelvis storkraftnätet och slutligen det faktum att utlandsförbindelsema utgör en viktig del landets infrastruktur, så många skall ha tillgång till SOU

av som 1995:14 s. 95.

Beträffande lämplighetsbedömningen i 2 § 2 mom femte stycket av den söker nätkoncession sägs i specialmotiveringen till prop.

som 1993/94: 162 148, att det ingår i lämplighetsprövningen att ta hänsyn

s. till det är lämpligt att än staten Svenska kraftnät som

om annan genom skall erhålla koncession koncessionen gäller utlandsförbindelse.

om

I riktlinjerna för verksamheten med det svenska storkraftnätet underströks att koncession kan medges även för utlandsförbindelse i vilken Svenska kraftnät inte är delägare eller på annat sätt disponerar kapacitet. I SOU 1993:68 Elkonkurrens med nätmonopol s. 188 sägs att: "Emellertid kan det inte uteslutas att även någon annan kommer att vilja anlägga utlandsledning ...Kanske blir det aktuellt för Svenska

en kraftnät att ingå part i ett ägarkonsortium, kanske vill ett statligt

som eller enskilt företag bygga utlandsförbindelse". I båda fallen

en egen skall bedömningen koncessionsansökan ske mot bakgrund av den av

av statsmakterna uttalade principen att Svenska kraftnät skall äga en tillräckligt stor del utlandsförbindelsema.

av

240 Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser

16.2.1 Nuvarande i förhållande

lagstiftning

till EG-rätten

I den nuvarande lagstiftningen anges att nätkoncession endast får meddelas den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Detta gäller alla nätkoncessioner även nätkoncessioner som avser utlandsförbindelser. I regerings proposition Handel med i konkurrens prop. l993/94:l62 angavs s. 148 att det i bedömningen skall vägas in sökandes allmänna kompetens och utformning av den organistion skall handha nätverksamheten. Om sökande tidigare

som bedrivit nätverksamhet bör också hans tidigare agerande som nätägare vägas in. Vidare angavs i nämnda proposition att hänsyn vid en lämplighetsprövning avseende nätkoncession för utlandsförbindelse i förekommande fall får tas till om det är lämpligt att annan än Svenska kraftnät erhåller koncession. Detta mot bakgrund av att riksdagen hade uttalat att staten genom Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandsförbindelsema, en uppfattning som även nuvarande riksdag stödjer se 1995/96:NU1 s. 22.

En tillämpning av den nuvarande regleringen för att uppfylla riksdagens riktlinjer i ägandefrågan kan eventuellt leda till att Sverige anmäls för åtgärder i strid med artiklarna 30-34, 86 och 90 RomF. Att artikel 90 skulle tillämpas beror på att Svenska kraftnät torde anses vara ett företag enligt artikelns mening, inte minst p.g.a. verksamhetens natur. Det är i dag inget statligt monopol enligt bestämmelserna i artikel 37 RomF, eftersom än staten genom Svenska kraftnät redan i dag

annan äger en utlandsförbindelse t.ex Baltic Cable och att den nuvarande regleringen inte utesluter att annan kan söka och beviljas koncession för en utlandsförbindelse Det finns dock möjlighet att artikel 37 kan bli

. aktuell i ett skede, nämligen om tillämpningen av svensk

senare lagstiftning leder till att uteslutande staten kan äga eller förvalta utlandsförbindelser. Svenska kraftnät torde även vara att anse som ett företag som anförtrotts tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt 902 och skall som sådant särskilt iaktta konkurrensbestämmelserna.

Svenska kraftnät har anförtrotts uppgiften att tillse att det svenska storkraftnätet skall fungera på ett för hela Sverige tillfredsställande sätt. Förvaltningen av utlandsförbindelsema utgör en viktig del i denna uppgift. Av rättsfall från domstolen följer att den anser att under vissa betingelser kan det vara berättigat att begränsa konkurrensen för vissa delar i ett system är direkt relaterade till funktionen för resterande

som del Corbeau. Även nuvarande lagstiftning inte direkt står i strid

se om

Ägande och förvaltande av utlandsförbindelser 241

med EG-rätten kan det bli nödvändigt for staten att rättfärdiga ett undantag från EG:s bestämmelser. Undantaget för allmänt ekonomiskt intresse medges enligt 902 RomF. En viktig förutsättning är dock att Sverige kan försvara sitt agerande på objektivt försvarbara grunder. Nationella domstolar kan tillämpa artikel 90 och följaktligen även pröva undantaget i artikel 902. Nationell domstol kan således göra en bedömning huruvida det är omöjligt för bl.a. Svenska kraftnät att av fullgöra sina åligganden med fullständig tillämpning konkurrensen av bestämmelserna. Det har under kapitel 4.1.2 nämns att domstolen intagit annorlunda attityd gentemot offentliga företag och företag som en tilldelats exklusiva eller särskilda rättigheter. Domstolen verkar numera existensen dessa strider mot artikel 901 och underpresumera att av söker omgående undantagsmöjligheterna i 902. Det gäller härmed att Sverige klart definierar vilka grunder ämnar försvara sin man nuvarande reglering. Denna argumentation bör enligt utredningens uppfattning bygga på när regeringen skall samma resonemang som pröva ansökan koncession för utlandsförbindelser. om Objektivt försvarbara grunder är t.ex att ett statligt ägande inte på något hindrar samhandeln, utan tvärtom tillser att denna sker på lika sätt villkor för alla aktörer elmarknaden och att konkurrensen därigenom Energiförsörjning och säkerställandet av försörjningstryggheten gynnas. fråga ankommer medlemsstaten att definiera och faller är en som inom medlemsstats exklusiva sfär, så länge som åtgärderna är en ändamålsenliga och innebär minsta möjliga inverkan samhandeln.

16.2.2¶Behovet av komplettering eller ändring

av nuvarande reglering

Utredningen vill inte utesluta möjligheten för riksdagen att föreskriva i lag tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av att Det är dock utredningens uppfattning att nuvarande lagstiftning staten. endast är i behov komplettering enligt vilken det vid prövning av av en nätkoncession för utlandsförbindelser särskilt skall beaktas hur sökanden säkerställa att ledningen kommer att upplåtas icke-disavser att kriminerande villkor. tillträdet till utlandsförbindelsema icke-diskriminerande Frågan om villkor kan i hög grad beroende hur stor del av förbindelserna vara av ägs och förvaltas svenska staten Svenska kraftnät såsom som av genom varande neutral ägare dvs ägare inte har ekonomiska en en som intressen i företag bedriver elproduktion eller handel med el. En som komplettering enligt ovannämnda lydelse innebär en prövning i varje

av

enskilt fall, vilket inte utesluter att även andra än Svenska kraftnät ges möjlighet att söka och erhålla koncession. Den föreslagna kompletteringen är därför enligt utredningen den lösning bäst tillfredsställer som riksdagens uttalade i ägandefrågan och som samtidigt inte direkt står i strid med EG-rätten. Utredningen vill dock understryka tillämpatt en ning som i praktiken innebär att endast staten beviljas koncession kan komma att innebära överträdelse EG-rätten. en av Nuvarande lagstiftning med angiven komplettering skulle kunna beskrivas som ett uttryck för att det är önskvärt att staten äger och förvaltar tillkommande utlandsförbindelser, att det inte är uteslutet men att annan än staten kan tillgodose kraven icke-diskriminerande tillträde till förbindelsema, ett neutralt ägarskap samt garantera fri en konkurrens och således beviljas koncession.

l6.2.3 Slutsatser

Utredningen finner att det med all sannolikhet finns risk för att en en konflikt med EG-rätten kan komma att uppstå Sverige inför om en lagstiftning som uttryckligen stadgar att endast staten kan äga och förvalta utlandsförbindelsema. Nuvarande lagstiftning med kompleten tering, enligt vilken det vid prövning av nätkoncession för utlandsförbindelser särskilt skall beaktas hur sökanden att säkerställa att avser ledningen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor, står inte direkt i strid med EG-rätten. En tillämpning kommer att innebära som att det i praktiken endast är staten kan beviljas koncession kan som förvisso komma att visa sig problematisk. Den förslagna kompletteringen utesluter inte möjligheten för regeringen att bevilja koncession för utlandsförbindelse till än annan staten. En dylik lösning borde tillgodose Sveriges behov att av kontrollera ägandet och förvaltandet tillkommande utlandsförbindelav

ser. Vidare klargör kompletteringen bedömningsgrundema avseende

sökandens lämplighet så att kravet på lika tillträde icke-diskriminerande villkor tillgodoses.

Förslag till samlad reglering 243

17 Förslag till samlad reglering

17.1¶Import- och exportregleringar

I dagsläget föreligger ingen särskild koncession för export och import el. innehåller lagen 1994:618 handel med el, m.m. av Däremot om regler utrikeshandeln. I lagens § 2 föreskrivs att den som ingår som rör avtal medför att import eller export ström kommer att pågå som av tid minst månader skall göra anmälan avtalet till under en av sex om den regeringen utser. En sådan anmälan skall göras inom en

myndighet

månad från det avtalet ingicks. Denna generella anmälningsplikt trädde

ikraft den 1 januari 1996. syfte skapa möjligheter till begränsning sådan utrikeshandel I att av med medför negativa effekter för försörjningstryggheten, föreslås som latent, d.v.s. icke-permanent koncessionssystem för export. Detta sker ett lämpligast att paragraf införs under rubriken genom en ny "Utrikeshandel" i lagen handel med el. Utredningen föreslår ett om stadgande utformat enligt följande: Regeringen kan under perioder då den svenska försörjningstryggheten hotad, införa krav på koncession för export el. Konanses av kan beviljas regeringen inte allmän hänsyn till landets cession av om försörjningstrygghet talar emot ett sådant beviljande. regeringen fortlöpande skall äga kännedom handeln med För att om och ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag bör föreslagen

reglering kombineras med den redan lagstadgade anmälningsplikten.

Anmälningsplikten måste utformas statistisk övervakning som en ren och inte administrativt betungande. Stadgandet i 2 § lagen om vara handel med bör därför kvarstå i sin nuvarande form. m.m.,

17.2¶Tillkommande utlandsförbindelser

betona vikten att tillkommande utlandsförbindelser skall För att av utnyttjas på icke-diskriminerande sätt och för att regeringen ett ge

bedömningsgrunder vid sin prövning av förbindelsema ytterligare

föreslås ett nytt led i 2 § 2 mom fjärde stycket:

244 Förslag till samlad reglering

Nätkoncession får endast beviljas den från allmän synpunkt

som är lämplig att utöva nätverksamhet. Vid prövning nätkoncession för

av utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på lämpligt

sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på ickediskriminerande villkor. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Föreslagen komplettering innebär också att regeringen möjlighet

ges att förtydliga med vilka villkor koncession skall förenas, bl.a. lika

en tillträde till förbindelsema, iakttagande lika behandling, rationellt

av användande av förbindelsen och andra hänsyn t.ex. miljö.

som

18¶Specialmotivering

18.1 till lag om ändring i Förslag lagen 1994:618 om handel

med el, m.m.

2 § Regeringen kan under perioder då den svensk försörjningstrygg-

a heten kan anses hotad, införa krav på koncession för export av eL Koncession kan beviljas av regeringen om inte allmän hänsyn till landets försörjningstrygghet talar emot ett sådant beviljande.

Utlandshandel är allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen. I ett kortare tidsperspektiv finns det inte något behov av styrning eller kontroll utrikeshandeln el. Föreslagen ändring innebär att en

av av möjlighet införs för regeringen att lägga vissa restriktioner på utrikeshandeln med om denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten.

Vidare innebär lagändringen ett införande av ett latent kommande, d.v.s ett icke-permanent koncessionssystem för export av el. Regeringen kan införa krav på koncession för export under en tidsperiod då den anser att försörjningstryggheten är hotad. Huvudregeln skall således under normala förhållanden vara frihandel. Under tidsperioder då försörjningstryggheten anses hotad skall således exporten beläggas med ett koncessionskrav, medan importen är fri. För att regeringen fortlöpande skall äga kännedom om handeln med och för att ha tillgång till ett objektivt beslutsunderlag, skall lagändringen kombineras med en statistisk övervakning enligt den redan lagstadgade anmälningsplikten i lagens 2 Regeringen skall i sin bedömning av huruvida försörjningstryggheten är hotad, ta hänsyn till om tillgången på till ett rimligt pris kan säkerställas.

Vidare skall regeringen väga in kravet på att elkraft tillhandahålls svenska kunder på ett kostnadseffektivt sätt till stabila priser. Regeringen skall vid sin bedömning göra en avvägning i varje enskilt fall rnot

246 Specialmotivering

bakgrund av gemenskapsrätten och mot bakgrund den nivå

av av hannonisering gemenskapen nått vid tidpunkten för regeringens bedömning.

18.2¶Förslag till lag om i ändring lagen

1902:71 s.l, innefattande vissa bestäm-

melser om elektriska anläggningar.

2 § 2 mom fjärde stycket.

Nätkoncession får endast beviljas den från allmän synpunkt är

som lämplig att utöva nätverksamhet. Vid prövning av nätkoncession för utlandsförbindelse skall särskilt beaktas hur sökanden på lämpligt sätt avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på ickediskriminerande villkor. Nätkoncession för område får endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

I regeringens proposition 1994/952222 Ny ellagstiftning framhålls att en strävan bör vara att tillkommande utlandsförbindelser för ägs och förvaltas av staten genom Svenska kraftnät. Mot bakgrund av det uttalade syftet att reglera utrikeshandeln med för att säkerställa den långsiktiga svenska försörjningstryggheten kan frågan om tillträdet till förbindelsema icke-diskriminerande villkor beroende hur stor

vara av del av forbindelsema som ägs av svenska staten genom Svenska kraftnät.

Föreslagen ändring av 2 § 2 mom innebär en komplettering av befintlig lagstiftning som möjliggör för regeringen att vid sin prövning av sökande av nätkoncession för utlandsförbindelse, pröva om denne på lämpligt sätt kan säkerställa att ledningen verkligen kommer att upplåtas på icke-diskriminerande villkor. Ändringen innebär en prövning i varje enskilt fall varvid det inte är uteslutet, att regeringen kan bevilja koncession för utlandsförbindelse till annan än staten genom Svenska kraftnät, om sökande på lämpligt sätt säkerställer kravet på lika tillträde till förbindelsen på icke-diskriminerande villkor.

Särskilt yttrande 247

Särskilt

yttrande

Särskilt yttrande experten Svante Johansson, Svenska Fondhand-

av lareföreningen. Yttrandet har biträtts av experterna Harry Albinsson, Industriförbundet och Dag Sehlin, Posten AB.

I huvudsak ett väl motiverat förslag

Utredningen har valt att föreslå reglering handeln med där de

en av elkontrakt som är finansiella instrument även fortsättningsvis lyder under de regler gäller för hantering och handel med värdepapper.

som För leveranskoncessionärer öppnas möjlighet att i begränsad

en omfattning erbjuda mellanhandstjänster utan att krav ställs på att koncessionären samtidigt är värdepappersinstitut. Nya regler skapas vilka syftar till att tillgodose samhällets skyddsintressen vad avser de elkontrakt inte är finansiella instrument. På det stora hela synes

som utredningens förslag på ett lämpligt sätt tillgodose önskemålet att skydda förtroendet för elmarknaden samtidigt kontinuitet i lagstiftningen,

som lagtillämpningens förutsägbarhet och rationalitet i tillsynen uppnås.

Tillståndskrav för elbörs avviker från tidigare principer

På ett område har Elbörsutredningen valt att föreslå regler avviker

som

från de principer rådet på värdepappersområdet, nämligen genom

som att föreslå att elbörser skall vara tillståndspliktiga och att tillstånd skall meddelas av regeringen.

Fara för elbörsmonopol

Nuvarande lagstiftning beträffande värdepappersbörser har sitt ursprung

i värdepappersmarknadskommittén Fi 1987:11. I sitt betänkande

föreslog denna att det dåvarande monopolet för Stockholms Fondbörs skulle avskaffas och ersättas med tillståndsplikt och att tillstånd skulle meddelas regeringen efter behovsprövning.

av

Detta förslag kritiserades flera remissinstanser, bl.a. Riksgälds-

av kontoret, Näringsfrihetsombudsmarmen, Riksbanksfullmäktige, Sveriges Industriförbund, Småföretagamas Riksorganisation samt Svenska

248 Särskilt yttrande

Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen, för att det skulle

försvåra konkurrensen och leda till sämre effektivitet i marknaden. Remissinstansema ansåg alltså att de effektivitetsvinster konkurrensen, eller den potentiella konkurrensen, mellan olika börser medför överväger risken för fragmentering likviditeten. Kritiken finns refererad i

av regeringens prop. 1991/92:113. Praktiska erfarenheter har värdepappersområdet bekräftat nyttan av att en börsorganisation utsätts för konkurrens eller potentiell konkurrens.

De faktiska omständigheter som föreligger beträffande den svensknorska elbörsen pekar mot att den av elbörsutredningen föreslagna regeln att regeringen meddelas tillstånd för elbörs efter skadeprövning kan få samma olyckliga konsekvenser behovsprövning. Den

som en svensk-norska elbörsen är tänkt att drivas i ett bolag som till hälften vardera nätmyndighetema i Sverige respektive Norge. Regeringen

ägs av har alltså att ta ställning till konkurrerande börsers inverkan på elsystemet och elmarknaden samtidigt den svenska nätmyndigheten

som är ägare till den befintliga börsen.

Skrivningen i den norska St Meld nr 11 1995-96, där det sägs att "Et felles eierskap i Statnett Marked AS förutsätter at det ikke etableres

en egen handelsplass i Sverige som konkurrerer med Statnett Marked", utgör ytterligare en komplikation. Det ligger nära till hands att tänka sig att blotta förekomsten av denna passus anses innebära att varje konkurrerande elbörs är till skada för elmarknaden. Slutsatsen blir att elbörsutredningens förslag i realiteten innebär risk för skapande ett

av elbörsmonopol.

Tillståndsplikt träffar både el för leverans och finansiella instrument

Tillståndsplikten för elbörser träffar såväl börser som avser handel med kortsiktig för leverans som börser som avser finansiella instrument med som underliggande värde elderivat. Skillnaderna mellan de olika slagen av elkontrakt är dock så stora att även om det skulle

vara motiverat att kräva tillstånd för elbörser som noterar för leverans så är tillståndsplikten därmed motiverad för börser som noterar elderivat.

Handel med för leverans har viss inverkan på driften elsystemet

av och det finns visst fog för argument att funktionen hos en elbörs kan påverka detta. Argumentet mister dock i styrka när betänker att

man större delen av omsättningen av för leverans kommer att ske i form att bilaterala kontrakt som handhas över börs. Elderivat har ingen inverkan på elsystemet och för börser som uteslutande noterar sådana

Särskilt yttrande 249

går det inte att tänka sig situation där handeln skulle kunna inverka en menligt elsystemet. Vad beträffar de norska kravet att konkurrerande verksamhet etableras i Sverige måste notera att norsk lagstiftning helt saknar man reglering det vi i Sverige betecknar som finansiella instrument av som med underliggande värde. Norska myndigheter saknar alltså som möjlighet under gällande lag i Norge förbjuda konkurrerande att nu börser vilka noterar elderivat. Det förefaller vara alltför långtgående att tillmötesgå de norska önskemålen att förbjuda svenska konkurregenom rande börser för finansiella instrument.

Definitionen börsverksamhet av

När börsverksamhet är tillståndspliktig blir definitionen av sådan avgörande. Den föreslagna legaldefinitionen "verksamhet som genom att regelbundet samla sammanställa och offentliggöra information om upp, köp- och säljbud samt priset vid gjorda avslut avseende eller elkontrakt, har till syfte att åstadkomma regelbunden handel med samt i omfattning inte kan ringa" sönderfaller i två delar. en som anses Den delen beskriver sådana aktiviteter som all elhandel och i ena synnerhet alla mellanhandstjänster bygger på, nämligen att samla information köp- och säljbud gjorda avslut, allt i syfte att om samt om få till stånd regelbunden handel. Den andra delen handlar om att denna information offentliggörs. Det skiljer börsverksamhet från annan som mellanhandsverksamhet enligt denna definition är alltså att börsen sprider information bud, priser och avslut. om

Definitionen slår fel

I sitt förslag hade värdepappersmarknadskommittén en till sitt sakliga

innehåll identisk definition börsverksamhet. Denna blev av remissav instansema kritiserad dels därför att den för vag och gav upphov till var åtskilliga gränsdragningsproblem dels därför att den tog sikte på

informationsspridningen och därför träffade vad som primärt var att

betrakta informationssystem. Flera remissinstanser ansåg att som definitionen borde innehålla hänvisning till att börsfunktionen en innefattar möjligheten att genomföra avslut samlat auktionsförgenom farande eller motsvarande. Samma kritik drabbar elbörsutredningens

förslag. Som skäl för att skydda elbörsen från konkurrens anförs att likviditeten kan splittras. Denna farhåga framstår överdriven. Vi är som

250 Särskilt yttrande

övertygade om att den nu verksamma norsk-svenska elbörsen har möjlighet att uppnå fullgod likviditet kraft. Det förefaller av egen dessutom bakvänt att försöka skydda likviditeten att lägga genom restriktioner på andra aktörers informationsspridning. Hotet mot börsens likviditet kommer vad beträffar för leverans från handel med bilaterala kontrakt, och vad beträffar finansiella instrument från börser etablerade i andra jurisdiktioner. I inget fallen är det möjligt att av lagstifta bort hotet.

Lösning i enlighet med proposition 1991/92:113 förespråkas

I regeringens prop. 1991/92:1 13 anvisar departementschefen elegant en lösning på motsvarande problem vad avser värdepappersbörser. Han konstaterar att all börsliknande verksamhet är tillståndspliktig såsom utgörande mellanhandstjänster. Staten har alltså tillräckliga medel att få insyn i och kontrollera all börsliknande verksamhet vad finansiella avser instrument, och detta gäller således redan för elderivat. Företag så som önskar kan erhålla frivillig auktorisation börs och underkastar sid som då ytterligare krav. Genom att auktorisationen är frivillig blir den exakta definitionen av börsverksamhet mindre avgörande. Auktorisation meddelas av Finansinspektionen. Denna ordning kan utan vidare åtgärder tillämpas finansiella elkontrakt och borde för sådana vara den naturliga. När det gäller börshandel med för leverans bör motsvarande lösning sökas. Alla elhandelsföretag föreslås bli skyldiga att underrätta tillsynsmyndigheten om sin verksamhet och till anmälan foga en redogörelse för den planerade verksamheten. Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att löpande begära uppgifter verksamheten och om vidare att förelägga elhandelsföretag att upphöra med viss uppenbart olämplig verksamhet. Dessa möjligheter är visserligen något än svagare de som står till buds på det finansiella området kopplat till kravet men på att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätthålls, och enskildas elförsörjning inte äventyras torde fullt tillräckliga möjligheter att stoppa osunda verksamheter finnas. Auktorisation börs för som handel med för leverans kan därmed göras frivillig och definitionsfrågorna blir mindre avgörande.

Bilaga 1 251

4%

WIRE

W

Dir.

Kommittédirektiv

för handel med el, m.m.

Regler organiserad

vid den 17

Beslut regeringssammanträde augusti

1995 Sammanfattning uppdragetEn utredare skall

av

föreslå ett regelverk för organiserad börshandel med el, där - en möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med våra nordiska

grannländer beaktas,

lämna förslag till den reglering utrikeshandeln med som kan bli - av nödvändig för att säkerställa försörjningstryggheten.

Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1994 reformering elmarknaden

om en av bet. 1993/94:NU22, rskr. 1993/942358 i enlighet med de förslag regeringen lagt fram i propositionen Handel med i konkurrens 1993/94:162.

Sommaren 1994 tillkallade regeringen kommission, Energi-

en kommissionen N 1994:04, med parlamentarisk sammansättning. Energikommissionen skall enligt sina direktiv dir. 1994:67 granska de pågående energipolitiska for omställning och utveckling av

programmen energisystemet och analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Enligt direktiven skulle kommissionen särskilt behandla utlandshandeln med och de regionalpolitiska frågorna.

Riksdagen beslutade i december 1994 att skjuta upp elmarknads-

reformens ikraftträdande för att skapa möjligheter för Energikommissio-

att genomföra bredare konsekvensanalys av de nya reglerna för nen en elmarknaden innan reformen träder i kraft prop. 1994/95:84, bet. 1994/95:NU10, rskr. 1994/952141. Kommissionen fick i uppdrag att

252 Bilaga I

med förtur behandla bl.a. frågan utrikeshandeln med el. om Energikommissionen överlämnade i februari 1995 delbetänkandet Ny elmarknad SOU 1995:15 med förslag till kompletteringar av regelverket för elmarknadsreformen. Regeringen har nyligen överlämnat propositionen Ny ellagstiftning 1994/95:222 där det föreslås ändringar och kompletteringar i den vilande ellagstiftningen och att denna skall träda i kraft den 1 januari 1996. Ellagstiftningsutredningen N 1992:04 har i uppdrag att utarbeta

förslag till ny lagstiftning på elomrädet. Utredningen har nyligen

överlämnat betänkandet Elförsörjning i ofred SOU 1995:51. Utredningen skall slutföra sitt arbete senast den 1 november 1995.

Organiserad handel med el

De nya regler som föreslås i propositionen kommer att leda till en förändrad rollfordelning på elmarknaden, där kundens behov står i centrum. Genom att det står varje kund fritt att välja leverantör kommer den nuvarande regionala avgränsningen av elförsörjningen att luckras upp. Det är också sannolikt att kontrakt med skiftande varaktighet och varierande villkor i övrigt kommer att utvecklas for att bättre än i dag tillgodose kundernas specifika behov. Huvuddelen av handeln med förväntas liksom hittills ske genom tidsbundna kontrakt mellan kraftproducenter och distributörer eller slutförbrukare. En effektiv marknad förutsätter emellertid också det att finns en väl fungerande kortsiktig handel med med öppen prisbildning. Ett tiotal företag i dag för merparten elproduktionen i svarar av

Sverige. Ettkostnadseffektivtutnyttjande av produktionsanläggningarna,

dvs. att anläggningar med de lägsta rörliga produktionskostnaderna används i första hand, förutsätter att kraftproducenterna har möjlighet att köpa s.k. tillfällig kraft varandra. Också återdistributörer och av större förbrukare har ett intresse att kunna täcka del sina av av en av behov genom kortsiktig handel med el. För närvarande sker en samordning den svenska elproduktionen av genom den s.k. produktionsoptimeringen, är ett produktionssom samarbete mellan de större kraftforetagen. Konkurrensverket har dock i beslut den 24 november 1994 funnit att produktionsoptimeringen i sin nuvarande form inte är förenlig med konkurrenslagen l993:20. Verket har därför avslagit kraftproducenternas ansökan s.k. ickeom ingripandebesked. Verket har dock medgett undantag för samarbetet fram t.o.m. den 31 december 1995. Beslutet inte

att bevilja

Bilaga 1 253

icke-ingripandebesked har av kraftproducenterna överklagats till Stockholms tingsrätt.

Regeringen gör i propositionen 1994/951222 Ny ellagstiftning bedömningen att en organiserad handelsplats for en elbörs ytterligare kan förbättra handeln samt förbättra prisinformationen och beslutsunderlaget för producenter, leverantörer och förbrukare av el. Det också att en elbörs för handel med tillfällig kraft som avser

anges faktiska leveranser har betydelse både för elsystemets effektiva drift och för Svenska kraftnäts möjligheter att handha systemansvaret. Börsen skall därför ses som en del av elsystemets infrastruktur.

Regeringen konstaterar att Svenska kraftnät som systemansvarig myndighet har central roll i elsystemet, och att affärsverket med sin

en kompetens och sina resurser bör medverka till att en elbörs etableras för den svenska marknaden. Med hänsyn bl.a. till att det i dag saknas regler som uppfyller samhällets krav på en elbörs bör huvudmannaskapet för en börs tills vidare ligga hos Svenska kraftnät.

I Norge, där reformering av elmarknaden genomfördes år 1991,

en har en central börsfunktion inrättats som ett led i arbetet med att säkerställa den öppna elmarknadens funktion. Börsen är statligt ägd och drivs av Statnett SF, som har systemansvaret i landet. Statnett har organiserat verksamheten i ett dotterbolag, Statnett Marked A/S.

Svenska kraftnät fick i augusti 1992 i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för en svensk börs för handel med och, om det fanns sådana förutsättningar, lämna förslag till organisation av en sådan elbörs. Svenska Kraftnät överlämnade i mars 1993 rapporten Handelsplats för el. I rapporten konstateras att det finns tekniska förutsättningar för att etablera en börs för handel med i Sverige.

I en bilaga till rapporten görs en genomgång av lagstiftningen vad

börsverksamhet och värdepappershandel. Lagen 1992:543 om avser börs- och clearingverksamhet innehåller regler om börsverksamhet, anordnande och hållande av andra marknadsplatser samt clearingverksamhet. Reglerna gäller för sådan verksamhet som rör handel med finansiella instrument. Lagen reglerar en rad förhållanden, såsom sundhetskrav, fritt tillträde, neutralitet, genomlysning, sekretess, övervakning av handeln, information m.m.

Därutöver finns andra lagar som reglerar eller har betydelse för handeln med finansiella instrument. Dit hör lagen 1936:819 om skuldebrev, lagen 1991:880 om handel med finansiella instrument, lagen 1991:981 om värdepappersrörelse och insiderlagen 1990: 1342. Enligt rapporten är nämnda regelverk dock inte direkt tillämpliga på handel med el.

Energikommissionen framhåller i sitt delbetänkande att det finns,

l7 SOU1996:49

254 Bilaga 1

framför allt för elkunder och små producenter, ett behov den öppna

av prisinformation som tryggas genom en organiserad handel. En elbörs på nordisk basis skulle också kunna fylla en viktig funktion för hela det nordiska elsystemet. Även kommissionen konstaterar dock det i dag

att saknas svensk lagstiftning som är tillämplig på detta område. Kommissionen rekommenderar därför regeringen att låta utarbeta förslag till en lagstiftning som reglerar organiserad handel med el.

Svenska kraftnät och dess norska motsvarighet Statnett har nyligen redovisat en utredning om en gemensam svensk-norsk elbörs, med inriktning på handel med tillfällig kraft. I rapporten konstateras att det finns tekniska förutsättningar för att skapa en svensk-norsk elbörs. Det finns emellertid behov ett standardiserat regelverk for börsens

av verksamhet. Också samarbetsorganisationen Nordel har nyligen publicerat en rapport om förutsättningarna för en nordisk elbörs. I rapporterna identifieras ett antal krav bör ställas på sådan

som en elbörs, bl.a. att den är förtroendeskapande, opartisk, finansiellt stabil och öppen för aktörernas synpunkter och behov.

Inom ramen för det nordiska samarbetet uppdrog de nordiska energiministrarna i februari iår ämbetsmannakommittén för energioch näringspolitik att utreda och redovisa förslag till ändamålsenliga former för kraftutbyte och elhandel som omfattar alla nordiska länder. En redovisning skedde vid de nordiska energiministrarnas möte i juni i år. Vid mötet gjorde energiministrarna ett gemensamt uttalande där man slog fast att det, bl.a. mot bakgrund de förändringar skett

av som på elmarknaderna, är viktigt att utveckla det nordiska elsamarbetet. Vidare konstaterades att det finns behov att etablera organiserad

av en handelsplats, där priset för kortsiktigt elutbyte kan fastställas, och att Sverige och Norge avser att inrätta organiserad marknadsplats för

en en s.k. elbörs med utgångspunkt i samarbetet mellan Statnett och Svenska kraftnät.

Kontroll av utrikeshandeln med

Sverige har under en lång följd år haft ett omfattande utbyte kraft

av av med de nordiska grannländerna. Det har främst rört sig utbyte

om av

s.k. tillfällig kraft för att utjämna tillfälliga eller säsongsmässiga

variationer i utbud och efterfrågan.

Nuvarande ellag 1902:7l s. 1 innehåller inte några särskilda regler som avser utrikeshandel med el. Under senare år har emellertid viktiga förändringar skett i förutsättningarna för utrikeshandel med el. Bland annat har ny teknik för s.k. undervattenskablar utvecklats. Det är

SOU 1996.-49 Bilaga 1 255

möjligt att överföra långa sträckor med god ekonomi. Ett numera uppmärksammat projekt där denna teknik används är den s.k. Baltic Cable mellan Sverige och Tyskland. Vidare pågår sedan några år en förändring av regelverken för elområdet i många länder, med sikte på att introducera ett större mått av konkurrens.

Vid riksdagens behandling av regeringens proposition om en elmarknad med konkurrens prop. 1991/922133 betonade näringsutskottet det önskvärda i att ta hänsyn till behovet av internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skall undvikas bet. 1991/92:NU 30.

I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen prop.

1993/94:162 om handel med i konkurrens konstaterade näringsutskottet att det sker utveckling på elmarknaderna i Europa,

en men att arbetet med att skapa en inre marknad på den europeiska kontinenten går långsammare än i Norge och Finland. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att det fanns skäl att ytterligare analysera utlandshandelns konsekvenser för den svenska elförsörjningen.

I tilläggsdirektiv till Energikommisionen i november 1994 dir. 1994:120 angavs beträffande utlandshandeln med att utvecklingen inom EU mot en avreglering av elmarknaderna går långsammare än vad

tidigare hade förutsatts. Kommissionen fick därför i uppdrag att som analysera det arbete som pågår inom EU och bedöma hur detta bör påverka utformningen av elmarknadsreformen i Sverige.

I sitt delbetänkande framhåller Energikommissionen beträffande utrikeshandeln med att det i dag inte finns anledning att vänta någon omfattande svensk elexport med prishöjande effekter. På längre sikt ökar dock osäkerheten om utvecklingen i omvärlden. Kommissionen konstaterar att den vilande ellagstiftningen ger staten möjligheter att utöva en viss kontroll över utrikeshandeln med el. Vid prövningen av ansökan om nätkoncession för utlandsförbindelse bör ett antal bedömningskriterier tillämpas, exempelvis förbindelsens betydelse för den allmänna tillgången på överföringskapacitet till utlandet, driftsäkerheten i det svenska elsystemet och den långsiktiga leveranssäkerheten. Kommissionen föreslår att dessa bedömningskriterier införs i själva lagtexten.

Kommissionen föreslår vidare att det skall införas en särskild koncession för export och import av el. För att få en sådan koncession bör den sökande kunna styrka att det finns ett ingånget avtal om export och/eller import av som gäller under förutsättning att sökt koncession beviljas. Koncessionen skulle beviljas av regeringen. Huvudregeln bör vara att koncession beviljas, men regeringen skall ha möjlighet att kunna avslå en sådan begäran om allmän hänsyn till landets

256 Bilaga I

försörjningstrygghet talar emot ett beviljande av en sådan koncession. I regeringens proposition 1994/952222 Ny ellagstiftning föreslås, mot angiven bakgrund, att ellagen kompletteras med bestämmelse en som innebär att nätkoncession för utlandsförbindelse inte får meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i landet. Det framhålls också strävan att en bör vara att tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten, för att tillgodose intresset av långsiktig försörjningstrygghet. Vidare föreslås utvidgning den anmälningsplikt, avseende längre en av kontrakt, som finns i den vilande ellagstiftningen. När det gäller frågan om en eventuell reglering utrikeshandeln av med framhåller regeringen att ytterligare utredning är nödvändig. Utlandshandel är allmänt sett till fördel för den svenska elförsörjningen. I ett kortare tidsperspektiv finns det inte något behov av ökad styrning och kontroll av utrikeshandeln med el. Det bör dock införas en möjlighet att lägga vissa restriktioner på utrikeshandeln med om denna i framtiden bedöms hota försörjningstryggheten. En särskild koncession för export och import av bör därför övervägas. En eventuell reglering av utrikeshandeln måste dock utformas på ett sådant sätt att handelns positiva effekter inte äventyras. EG:s regelverk är i flera avseenden tillämpligt på elområdet. Det gäller bl.a. Romfördragets regler fria varurörelser samt om konkurrensreglerna. Vidare har direktiv antagits om öppenhet i prissättningen för gas och nr 90/377/EEG och transitering om av högspänd nr 90/547/EEG. Sedan några år tillbaka pågår också inom EU ett arbete syftar till att skapa förutsättningar för inre som en elmarknad. Det råder i dag osäkerhet vilket resultat kommer om som att nås och vid vilken tidpunkt. Vid ministerrådets energiministrarna möte den 29 november 1994 konstaterades bl.a. att fullbordandet den inre marknaden för av kräver flexibla lösningar, måste tillämpas i anda som en av ömsesidighet mellan medlemsländerna och leda till likvärdig och en icke-diskriminerande öppning marknaderna. Dessa slutsatser av bekräftades vid rådsmötet den 1 juni 1995. Samtidigt konstaterades emellertid att ett antal frågor måste diskuteras vidare, innan en gemensam ståndpunkt kan antas.

sov 1996:49 Bilaga 1 257

Utredningsuppdraget

Allmänt

Den regeringen föreslagna reformeringen av elmarknaden syftar till

av att skapa förutsättningar för ökad valfrihet för elkonsumenterna och att åstadkomma en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen. Det är viktigt att handeln med bedrivs på ett effektivt sätt, samtidigt som forsörjningstryggheten inte får äventyras. Utredaren skall mot denna bakgrund dels lämna förslag till regler för en organiserad börshandel med el, dels närmare utreda behovet av och möjligheterna till en utökad reglering utrikeshandeln med och föreslå lämpliga former för en

av

sådan reglering.

Börshandel med

En organiserad börshandel med kan spela en viktig roll både för den fysiska handeln med och för att åstadkomma en effektiv riskhantering. En elbörs på nordisk basis skulle på motsvarande sätt fylla en viktig funktion för hela det nordiska elsystemet.

En organiserad handelsplats för måste för att fylla sitt syfte åtnjuta ett stort förtroende hos alla utnyttjar den. Det innebär bl.a. att den

som måste vara neutral och att den inte får diskriminera vissa aktörer samt att den har så stor omsättning och likviditet att enskilda aktörer inte ges möjlighet att påverka prisbildningen. Verksamheten måste vidare följa vissa givna regler och bör även vara föremål för tillsyn och kontroll.

Energikommissionen framhåller i sitt delbetänkande att det i dag saknas svensk lagstiftning som kan anses vara direkt tillämplig på en organiserad handelsplats för el. Kommissionen föreslår därför att regler tas fram tillgodoser kravet på neutralitet, fritt tillträde,

som information, sekretess och tillsyn.

Utredaren skall lämna förslag till det regelverk som krävs för en organiserad handelsplats för el. Utöver nyss nämnda krav skall reglerna också tillgodose krav på offentlighet och möjlighet till insyn i prisbildningen. Utredaren bör i sitt arbete inledningsvis närmare analysera vilka existerande regler som är tillämpliga på börshandel med och i vilken utsträckning dessa regler behöver ändras eller

ange kompletteras för att tillgodose de angivna kraven på en organiserad börshandel med el. Utgångspunkten för förslagen skall vara att skapa en ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el. Utredaren är dock oförhindrad att uppmärksamma ett eventuellt behov av kompletterande regler för handel med finansiella kontrakt på elområdet.

258 Bilaga I

En handelsplats för skulle, på sätt andra delar samma som av infrastrukturen, utgöra en vital samhällsfunktion. För att den skall åtnjuta allmänt förtroende är det angeläget att samhället ett ges tillräckligt inflytande över och erforderlig insyn i börsfunktionen. Flera av de uppgifter som en börs fyller har också ett nära samband med den

löpande driften av elsystemet. En förutsättning för att börsen skall

svara mot dessa krav är att den är knuten till systemansvaret för det nationella elsystemet. Utredarens förslag skall utformas med hänsyn tagen till dessa förhållanden. Utredaren skall också lämna förslag till hur tillsynen skall bedrivas. Utredaren bör i sitt arbete ta del av de erfarenheter vunnits i som Norge i samband med introduktionen börs för handel med el. av en Reglerna får inte utformas så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat samarbete mellan de nordiska länderna på elområdet. Utredaren bör i sitt arbete utgå från börsfunktion inrättas i att en samband med att den ellagstiftningen träder i kraft. Arbetet bör nya därför bedrivas skyndsamt.

Regler för utrikeshandeln med

Som Energikommissionen angivit finns det på kort sikt ingen anledning att vänta sig en mer omfattande utrikeshandel med el, bl.a. därför att utrikesförbindelsernas kapacitet är begränsad. Genom de nämnda nyss kompletteringarna av den vilande ellagen, beträffande kriterierna för prövning av utlandskoncession och den utökade anmälningsplikten för långsiktiga kontrakt med el, skapas goda förutsättningar för en samhällskontroll av utrikeshandeln med el. Det sker emellertid för närvarande snabb förändring reglerna en av för elmarknaderna i flera europeiska länder, i riktning mot större en öppenhet i handeln. Under övergångsperiod kommer därför skilda en förutsättningar att råda för möjligheterna att bedriva handel med mellan länderna, och mellan företagen i dessa länder. Som energiministrarna i ministerrådet har uttalat är det angeläget att liberaliseringen av de europeiska elmarknaderna sker på ett sätt som medger Ömsesidighet vad avser förutsättningarna för handel och tillträdet till de andra ländernas marknader. Det kan inte heller uteslutas att utlandshandeln med under vissa förutsättningar kan utvecklas på ett sätt som äventyrar den svenska försörjningstryggheten. Utredaren skall mot denna bakgrund analysera under vilka omständigheter det kan finnas behov särskilda regler begränsning av om av utrikeshandeln och i så fall lämna förslag till sådana regler.

SOU 1996.49 Bilaga 1 259

Utgångspunkten för analysen skall att utrikeshandel normalt är till vara fördel för Sverige och dess handelspartner. Syftet med en eventuell reglering skall därför vara att skapa möjligheter till begränsning av sådan utrikeshandel med medför negativa effekter för som försörjningstryggheten. Det bör vidare beaktas om det under ett övergångsskede, då varierande grad av öppenhet tillämpas på de en europeiska ländernas elmarknader, kan finnas skäl att upprätthålla någon särskild form kontroll, för att säkerställa att det råder av ömsesidighet i handeln med och i fråga tillträdet till de nationella om marknaderna. En möjlig form för reglering är en särskild koncession för export och import el. En sådan reglering har införts i Norge. av Utredaren är dock oförhindrad att föreslå andra former av reglering om det visar sig vara mer ändamålsenligt. I sitt arbete skall utredaren också behandla frågan om prövningen av tillkommande utlandsförbindelser. I prop. 1994/952222 anförs att en strävan bör att utlandsförbindelserna ägs och förvaltas av staten, vara för att tillgodose samhällets intresse av långsiktig försörjningstrygghet. Utredaren bör pröva behovet av och möjligheten att genom en lagreglering tillgodose denna strävan. De regler föreslås skall utformas så att de inte skapar hinder som för kortsiktig handel med vare sig inom Sverige eller med våra en nordiska grannländer. Vidare skall utredaren analysera vilka regler som skall gälla för redan ingångna kontrakt, om det skall finnas möjligheter att ställa särskilda villkor på kontrakt om utlandshandel t.ex. i upp form koncessionsvillkor och vad som krävs för kontroll av att av sådana villkor följs.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredarens överväganden och förslag avseende börshandel med skall redovisas med förtur och senast den 30 december 1995. Uppdraget i sin helhet skall slutredovisas senast den 31 mars 1996.

Utredaren skall samråda med Ellagstiftningsutredningen

N 1992:04. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Näringsdepartementet

U, g, å.âêz4:.°ö-zvr.esip 1 v-

5 .. s ø. h Jag .-Täff,'§3-§27:155. " M : En ill.i v

- Ãåeçliäåäâüi. å, ggn. 22:23:.:m, . iårâeiá

:z:.ru.§§å:i:"24våâsalvnsiázfkxx; .äáeévårxrsi gmfzu :çâåáñnâffszléiáaáf

êuususxitig;tis. g-záswêáxia é åJamáaaââtáif ixgsazl . .;v,1iê52;. n .. 1-4å Hg ..

Wå;:2$ 2z;5;;.,.,5:,zøxtwmig; ;m r§i.{êi'§i$Ein :på au{ 4

5:Ali;v7. 1üssÅa§ÃTÃå7-.HQ.Ãmf

:L:

mv ázájwg ...råriäåigåäfgüg;5580.

f n .

wisászøxøzxâfsä:ååm

§.33Ã3YTä arga; .- §

åädâ.:kjâcåüjágâiâå,imêqezbiT

.x- .. w

Gemenskapsrättsliga gränser för Sveriges möjligheter att kontrollera internationell handel med el

Rapport till utredningen om regler för organiserad handel

med

Av Prof. Ulf Bernitz, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet och Olivier Linden, LLM i europeisk rätt

Översättning: Bo Diczfalusy

Januari 1996

262 Bilaga 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Del INLEDNING

Kapitel Uppdraget

Kapitel Tillämpning av gemenskapsrätten inom elsektorn 2.1 Gemenskapsrätten och den svenska lagstiftningen 2.2. Tillämpning av Gemenskapens regler fri rörlighet

om 2.2.1 Principen om icke-diskriminering 2.2.2 Reglerna om fri varurörlighet 2.2.3 Reglerna om fri rörlighet för tjänster 2.2.4 Tänkbara undantag 2.3 Tillämpning av Gemenskapens konkurrensregler 2.4 Förslaget till direktiv om en inre marknad för elektricitet 2.5 Elsektorns särställning i gemenskapsrätten

Kapitel Konsekvenser av en överträdelse gemenskapsrätten

av 3.1 Möjliga förfaranden gentemot den svenska lagstiftningen 3.1.1 Förfaranden av enskilda 3.1.2 Förfaranden av kommissionen 3.2 Möjliga påföljder vid överträdelser av gemenskapsrätten 3.2.1 Ogiltighet av oförenlig lagstiftning 3.2.2 Skadestånd

DEL DE OLIKA ALTERNATIVEN

Kapitel 4: Frånvaro av reglering

Kapitel Allmän prisreglering 5.1 Tänkbar utformning av en prisreglering 5.2 Förenlighet med reglerna om fri varurörlighet 5.2.1 Frånvaro av diskriminering 5.2.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF 5.3 Förenlighet med konkurrensreglerna 5.4 Slutsatser

Bilaga 2 263

Kapitel 6: Kontroll av utrikeshandeln 6.1 överträdelser reglerna fri rörlighet

av om 6.1.1 Importrestriktioner art. 30 RomF

6.1.2¶Exportrestriktioner art 34 RomF

6.1.3¶Reglering av överföringen art. 59 RomF

6.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF 6.2.1 Ändamålsenligheten kontroll utlandshandeln

av en av 6.2.2 Formen för reglering av utrikeshandeln

Del 3:SLUTSATSER

Kapitel 7: Sammanfattning och slutsatser 7.1 Frånvaro av reglering

7.2¶Allmän prisreglering

7.2.1 Accepterande av en rimlig prisökning på 7.2.2 Vägran att acceptera några prisökningar 7.3 Reglering av importen och exporten av 7.3.1 Ãndamâlsenligheten reglering av utrikeshandeln

av en 7.3.2 Det minst begränsande sättet att reglera utrikeshandeln 7.4 Slutord

264 Bilaga 2

Del INLEDNING

Kapitel l: Uppdraget

Sedan den 1 januari 1996 är den svenska elmarknaden, efter norsk förebild, helt avreglerad. Alla konsumenter kan välja sina leverantörer av el, och varje distributör har rätt att leverera till de kunder han önskar. En av de viktigaste konsekvenserna denna liberalisering är

av att konkurrensen kommer att driva ned elpriserna i Sverige. Dessa priser är redan bland de lägsta i Europa.

Avregleringen påverkar också utrikeshandeln. Exempelvis har tysk

en konsument rätt att köpa i Sverige, och en italiensk leverantör rätt att leverera till de kunder han önskar. Denna öppenhet kan emellertid innebära ett hot mot den svenska försörjningstryggheten på längre sikt. Eftersom elpriserna är högre i andra länder finns det risk för att öppenheten i utrikeshandeln leder till kraftiga prisökningar på den svenska elmarknaden.

Så länge Sveriges handelspartners skyddar sina egna elmarknader

genom monopol och regleringar kommer detta hot att bestå. Det förs en diskussion inom den Europeiska gemenskapen att avreglera den

om europeiska marknaden, kommissionens förslag har hittills inte

men tilltalat medlemsstaterna, och ingen enighet har ännu nåtts. De åtskilda marknaderna kommer därför troligen att bestå ännu tid.

en

Med hänsyn till att de europeiska elmarknaderna inte har liberaliserats överväger den svenska regeringen att anta en lagstiftning skyddar

som den svenska elsektorn för riskerna med fri utrikeshandel.

en Utredningen om organiserad handel med har i uppdrag att bl.a. föreslå en reglering av handeln i syfte att säkra den svenska försörjningstryggheten på lång sikt. Ett av de problem väcks i

som samband med en sådan kontroll är förenligheten med EG:s regelverk. Syftet med denna rapport är att undersöka under vilka betingelser ett

sådant säkrande av försörjningstryggheten kan bedömas förenligt

vara med gemenskapsrätten.

Priserna i Tyskland är exempelvis dubbelt så höga de svenska.

som

SOU 1996.-49 Bilaga 2 265

Rapporten består av tre avsnitt:

Ett inledningsavsnitt som beskriver de gemenskapsrättsliga regler som

är tillämpliga på elsektorn och som den svenska lagstiftningen måste underkasta sig. I avsnittet analyseras också de legala konsekvenserna av en eventuell överträdelse av gemenskapsrätten genom en svensk lagstiftning kapitel 1 3.

-

En beskrivning av ett antal möjliga sätt att säkra försörjningstrygg- heten på den svenska elmarknaden och en genomgång av de villkor som de olika alternativen måste uppfylla för att vara förenliga med gemenskapsrätten kapitel 4 -6.

Ett slutavsnitt där de olika förslagen till lösningar sammanfattas och - , slutsatser presenteras. I bilaga finns en referenslista kapitel 7 och bilaga.

Kapitel 2: Tillämpning av gemenskapsrätten inom elsektorn

I detta kapitel allmän beskrivning av de regler i gemenskaps-

ges en rätten, som är tillämpliga på elsektorn. Först beskrivs EG-rätten och dess effekter på det svenska rättssystemet avsnitt 2.1 Därpå görs en

. genomgång av de grundläggande legala principerna i Unionsfördraget avsnitt 2.2 och 2.3. Slutligen diskuteras det föreslagna direktivet om en inre marknad för avsnitt 2.4. I ett avslutande avsnitt berörs elsektorns ställning i förhållande till gemenskapsrätten avsnitt 2.5.

2.1 Gemenskapsrätten och den svenska lagstiftningen

Den 1 januari 1995 blev Sverige fullvärdig medlem av den Europeiska Unionen Genom undertecknandet Anslutningsfördraget förband sig

av Sverige inte bara att följa ett antal internationella regler, utan också att underkasta sig en ny rättsordning. I själva verket utgör den europeiska gemenskapen i sig en egen rättsordning. Dess regler är direkt tillämpliga i medlemsstaterna principen om direkt effekt och den nationella lagstiftningen måste stå i överensstämmelse med gemenskapsrätten principen om företräde. Vid överträdelse av dessa

2 I denna rapport kommer beteckningama Europeiska Gemenskapen EG och Europeiska Unionen EU att användas synonymt.

266 Bilaga 2

regler genom nationell lagstiftning har alla fysiska och juridiska personer rätt att få sin sak prövad enligt gemenskapsrätten.

EG utgör ett komplicerat rättssystem. Det består ett antal lagregler av och rättsprinciper. Till den första kategorin, och överst i hierarkin, återfinns Fördraget om den Europeiska Unionen T EU. Den utgör Unionens "grundlag", och innehåller regler om de gemensamma institutionerna men också om skapandet den inre marknaden av som omfattar de s.k. fyra friheterna fri rörlighet för tjänster, varor, personer och kapital, och de gemensamma politikområdena konkurrens, jordbruk etc.. Under Fördraget finns den sekundära lagstiftningen, som består av förordningar och direktiv. Genom dessa kan Fördragets principer tillämpas, och de är överordnade nationell

lagstiftning.

Rättsprinciperna, i form av rättspraxis från EG-domstolen i Luxemburg och EG-kommissionens beslut, är grundläggande i EG-rätten. Lika viktigt som att förstå reglerna i Unionsfördraget är kunskapen hur om dessa regler tolkas av Domstolen. Domstolen fungerar som en sorts författningsdomstol genom sin tolkning av Fördraget och sekundärav lagstiftningen. Dess beslut är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Förenligheten med gemenskapsrätten, det rör Fördraget, den oavsett om sekundära lagstiftningen eller Domstolens beslut, är ett nödvändigt villkor vid antagande av all nationell lagstiftning.

2.2. Tillämpning av Gemenskapens regler fri rörlighet om

EG-fördraget syftar till att åstadkomma en inre marknad, dvs. "ett område utan inre gränser där fri rörlighet för tjänster, varor, personer och kapital säkerställs" Artikel 7a i Fördraget. Elsektorn, är som en del av den inre marknaden, är helt och hållet underkastad de regler som avser dessa friheter. Speciellt gäller reglerna icke-diskriminering om avsnitt 2.2.1, och reglerna om fri rörlighet för avsnitt 2.2.2 varor och tjänster avsnitt 2.2.3. För att möjliggöra mindre strikt en tillämpning av dessa regler ger gemenskapsrätten visst utrymme för att skydda de nationella elmarknaderna avsnitt 2.2.4.

2.2.1¶Principen icke-diskriminering

om

Reglerna om fri rörlighet och den inre marknadens funktion grundas på den rättsliga princip om icke-diskriminering föreskrivs i Fördraget som

Bilaga 2 267

Artikel 6. Enligt denna princip är det förbjudet för medlemsländerna att vidta åtgärder som gör åtskillnad på nationella och utländska marknader, till förfång för de sistnämnda. Att principen om ickediskriminering upprätthålls är föremål för strikt kontroll av gemenskapens institutioner Kommissionen och Domstolen. Kontrollen avser såväl direkt som indirekt diskriminering.

En direkt eller öppen diskriminering föreligger när en nationell rättsregel gör åtskillnad på inhemska och utländska varor, tjänster eller personer.Detta skulle t.ex. vara för handen om en särskild skatt tillämpades på importerad elektricitet, eller om den nationella lagstiftningen ställde speciella krav på utländska företag som önskar bygga ett kraftverk, medan motsvarande krav inte ställdes på inhemska företag. Öppen diskriminering är strängt förbjuden enligt gemenskapsrätten, och möjligheterna till undantag för medlemsländerna för att skydda nationella intressen är starkt begränsade.

En indirekt eller dold diskriminering föreligger när en nationell regel inte formellt skiljer på inhemska och utländska varor, tjänster eller personer, men där effekterna blir mer kännbara för sistnämnda kategori. Exempelvis skulle en särskild skatt på kärnkraftgenererad el, som tillämpades likadant på nationell och utländsk produktion, utgöra en dold diskriminering om kärnkraftsel nästan uteslutande importerades från andra medlemsländer i EU. I detta fall skulle enbart den importerade utländska elen drabbas av skatten. Liksom i fråga om öppen diskriminering ser gemenskapsrätten mycket strängt på dold diskriminering. Möjligheterna att få undantag är dock något större om

diskrimineringen är indirekt.

2.2.2 Reglerna om fri varurörlighet

Elenergins natur har sedan länge diskuterats inom EU. Vissa medlemsländer har anfört att har de egenskaper som kännetecknar en tjänst, medan andra har hävdat att är en vara. Numera föreligger inte längre några tvivel, efter ett beslut i Domstolen nyligen där det slogs fast att skall betraktas som en vara och därför är underkastad tillämpningen av gemenskapsreglerna om fri varurörlighet. Dessa regler innehåller förbud mot åtgärder av medlemsländerna som hindrar import

3 Fallet C-393/92 City of Almelo 1994 ECR I-1477.

268 Bilaga 2

avsnitt 2.2.2.1 eller export avsnitt 2.2.2.2.

2.2.2.1. Inga restriktioner pá importen

Artikel 30 i Fördraget är en av de mest tillämpade i gemenskapsrätten. Den innehåller ett strikt förbud mot "kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan". Uttrycket "kvantitativa restriktioner" avser i första hand importkvoter. Uttrycket "åtgärder med motsvarande verkan" har fått en vidsträckt tolkning av EG-domstolen. Sådana åtgärder innefattar alla "handelsregler uppställs

som av medlemsländerna som innebär hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom Gemenskapen.

Denna tolkning innebär för det första att förbudet i artikel 30 inte bara är tillämpligt vid en faktisk vägran att acceptera produkt utan också

en när importen enbart försvåras och, för det andra, att det inte behöver bevisas att handelshinder föreligger; det räcker med att det finns

en sådan möjlighet. Med andra 0rd är förbudet i artikel 30 tillämpligt när importen av en produkt från ett medlemsland till ett annat är eller kan göras onödigt komplicerad.

Denna tolkning är mycket vittgående; den fokuserar på den restriktiva effekten på handeln inom gemenskapen och inte bara på att en diskriminering föreligger. I själva verket innebär all statlig lagstiftning som riktar sig mot produkter viss begränsning handeln. En

en av starkare begränsning i ett medlemsland innebär att utländska

producenter, vars produkter uppfyller lägre krav på begränsningar i sina hemländer, missgynnas.

Om Sverige t.ex. ålägger elleverantörerna avgift med syfte att

en ge konsumenterna information om framställningssättet för deras " grön"

eller "icke-grön" el innebär det att gemenskapshandeln försvåras eftersom utländska leverantörer är mer avvaktande till att exportera till en marknad där det ställs högre krav än på deras hemmamarknader.

4 Fallet 8/4 Procureur du Rai v. Dassssonville 1974 ECR 837.

Bilaga 2 269

År 1979 uppställde Domstolen, i det berömda Cassis de Dijon-fallet5, principen ömsesidigt erkännande. Den innebär att en produkt, som

om har tillverkats och marknadsförts i ett medlemsland, med beaktande av de legala krav gäller i detta land, också skall erkännas i alla de

som andra medlemsländerna vilka således måste godta lagreglerna i det

, förstnämnda landet. Detta innebär att om en tysk leverantör tillåts distribuera i Tyskland utan att vara tvungen att informera sina kunder

hur elen framställts, så skall han ha samma möjlighet i alla andra om medlemsländer. Har man i svensk lagstiftning infört ett krav på att kunderna skall informeras hur elen framställts, så gäller detta krav

om inte för den tyske leverantören.

Domstolen accepterade dock att skillnader mellan de nationella lagstiftningarna kan leda till vissa begränsningar i gemenskapshandeln. På vissa villkor är sådan nationell lagstiftning således förenlig med gemenskapsrätten. Dessa villkor innebär för det första att den nationella lagstiftningen i fråga tillämpas på ett likvärdigt sätt på importerade och inhemska frånvaro direkt diskriminering och för det andra

varor av att den är nödvändig för att uppnå berättigade mål s.k. "tvingande hänsyn" såsom skydd av folkhälsan, affärsmoralen, konsumentskydd eller skydd miljön. Ett tredje villkor gäller också: det är kravet på

av att den åtgärd vidtas medlemsstaten står i proportion det

som av tvingande hänsyn som den syftar till att uppnå

Om dessa villkor är uppfyllda är medlemsstatens åtgärd inte förbjuden enligt gemenskapsrätten. Det innebär att Sverige endast har rätt att kräva tysk leverantör att han skall informera sina kunder om sin

av en produkts egenskaper så länge detta krav ställs på alla leverantörer oavsett nationalitet g det är nödvändigt för att skydda miljön och/eller konsumenterna, 99h är proportionellt mot detta mål, dvs. inte är mer långtgående än vad som är absolut nödvändigt.

Tolkningen förbudet i artikel 30 RomF mot åtgärder som har

av

verkan som kvantitativa restriktioner är mycket strikt.

motsvarande

Aven Cassis de Dijon-fallet innebar en uppmjukning av denna

om

5 Fallet 120/78 Cassis de Dijon 1979 ECR 649.

° Detaljerna kring tillämpningen av proportionalitetsprincipen behandlas i avsnitt 2.2.2.4.

18SOUl99bs-J9

270 Bilaga 2

tolkning, är det uppenbart att medlemsländernas frihet att införa regler som riktar sig mot tillverkning eller försäljning produkter inom deras

av eget land är starkt begränsad. Det är inte ovanligt lag, har

att en som antagits i god tro av ett medlemsland, innebär en begränsning

av handeln av det enkla skälet att den uppställer krav är hårdare än

som i andra medlemsländer.

För att undvika missbruk till följd av EG-domstolens restriktiva tolkning, har den nyligen mjukat upp sin kontroll av medlemsländernas åtgärder genom att medge att förbudet i artikel 30 inte omfattar lagstiftning som reglerar "vissa säljåtgärder" som inte är diskriminerande trots att gemenskapshandeln begränsas7. Räckvidden

av denna nya tolkning är ännu inte klarlagd. Det är okänt vilka "säljåtgärder" som täcks av detta uttryck, och under vilka omständigheter de är tillämpliga på elsektorn. Denna osäkerhet kommer att beaktas i denna rapport.

2.2.2.2. Inga restriktioner pd exporten

På motsvarande sätt som art. 30 innehåller art. 34 ett förbud mot "kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder har motsvarande

som verkan". Tolkningen av art. 34 är emellertid mindre strikt än när det gäller art. 30. Domstolen godtar således åtgärder medlemsländerna

av som begränsar gemenskapshandeln, så länge de tillämpas likvärdigt på alla inhemska varor inklusive exportvaror.

Det är därför tillräckligt för ett medlemsland att kunna visa att dess lagstiftning inte är diskriminerande, för att den skall förenlig med

vara art. 34. Om vi jämför med exemplet i avsnitt 2.2.2.1, så hindrar art. 34 inte att svensk lag kräver information hur elen har framställts,

om även om en svensk exportör av måste underkasta sig strängare regler än vad som gäller för hans konkurrenter i Tyskland tyska leverantörer som levererar pä sin hemmamarknad omfattas inte dessa regler.

av

7 Jfr. fallen C-267 och 268/91 Keck and Mithouard 1993 ECR I-6097.

3 Jfr. det viktiga fallet 15/79 Groenveld 1979 ECR 3409.

Bilaga 2 271

2.2.3 Reglerna om fri rörlighet för tjänster Enligt gemenskapsrätten är det inte tillräckligt att garantera elenergins fria rörlighet; det är också nödvändigt att inte begränsa den fria rörligheten för verksamheter som hänger samman med elsektorn. En tysk producent måste exempelvis ha rätt att bygga ett kraftverk i Sverige och utnyttja det svenska elnätet på samma villkor som svenska företag. Produktion och överföring av är underkastade gemenskapsrättens regler om fri rörlighet för tjänster.

Reglerna fri rörlighet för tjänster grundas på den rättsliga principen

om om likabehandling, som innebär att ett medlemsland bara får uppställa regler för tjänstesektorn så länge de inte diskriminerar utländska företag i förhållande till inhemska. I motsats till reglerna om fri varurörlighet avsnitt 2.2.2.1 innebär begränsning av handeln, till följd av skilda

en nationella regelverk, inte något förbud mot regler av medlemsländerna som är likvärdiga för alla företag.

Om Sverige t.ex. kräver att de som överför skall ha tillstånd för detta så kommer utländska företag, inte är underkastade sådana krav i

som sitt hemland, att vara tveksamma till att etablera sig på den svenska marknaden. Detta innebär en begränsning i gemenskapshandeln, men skulle inte innebära något brott mot reglerna fri rörlighet för

om tjänster, eftersom svenska företag behandlas likadant.

2.2.4 Tänkbara undantag Gemenskapsrätten medlemsländerna möjlighet att tillämpa dis-

ger

kriminerande lagstiftning, detta är berättigat med hänsyn till

om nationella intressen. Reglerna undantag återfinns i art. 36 avseende

om fri varurörlighet och art. 66 avseende fri rörlighet för tjänster och innebär att strikta och kumulativa villkor måste vara uppfyllda.

Medlemsländer åberopar nationella intressen för att rättfärdiga

som diskriminerande lagstiftning behöver inte ha tillstånd för detta av kommissionen eller EG-domstolen. Men om någon klagar på den nationella lagstiftningen vid EG-domstolen eller nationell domstol,

en så måste medlemsstaten visa att villkoren i art. 36 och 66 är uppfyllda. Om medlemslandet inte lyckas övertyga Domstolen så kommer denna

att förbjuda den aktuella lagstiftningen.

Det första villkoret hänför sig till den typ mål som ett medlemsland

av åberopar. I både art. 36 och art. 66 finns en begränsad lista med mål. Det enda dessa mål berör elsektorn är målet om allmän

av som

272 Bilaga 2

säkerhet. Domstolen har slagit fast att detta mål innefattar begreppet

försörjningstrygghet för energiprodukter°. Det är inte möjligt för ett

medlemsland att hänvisa till andra motiv, såsom konsumentskydd eller skydd av miljön, för att få diskriminerande åtgärder godtagna.

Det andra villkoret hänför sig till avsaknad harmonisering på

av gemenskapsnivå. Ett medlemsland kan bara åberopa försörjningstrygghet för att rättfärdiga diskriminerande åtgärder i elsektorn om gemenskapsrätten inte reglerar frågan. Det innebär så

att snart försörjningstryggheten är säkrad genom gemensamma direktiv, är medlemsländernas rättigheter uttömda när det gäller att införa diskriminerande lagstiftning i syfte. När det gäller

samma försörjningstrygghet på energiområdet har några direktiv antagits,

men dessa är mycket allmänna och helt otillräckliga for att säkerställa

att detta mål uppnås. Medlemsländerna kan fortfarande åberopa argumentet om försörjningstrygghet för att rättfärdiga diskriminerande åtgärder i elsektorn.

Det tredje och sista villkoret är det svåraste att uppfylla; det går under beteckningen proportionalitetstestet. Alla åtgärder syftar till att

som säkerställa försörjningstryggheten kan inte undantas enligt gemenskapsrätten; det är bara åtgärder som är proportionella mot detta syfte

som kan medges undantag enligt art. 36 och 66 . Detta innebär att den begränsande lagstiftning som är i fråga skall ha så liten effekt

som möjligt på gemenskapshandeln. Med andra ord skulle Domstolen vägra att ge undantag för en åtgärd i ett medlemsland ägnad att säkra

som var

9 I fallet Campus Oil medgav Domstolen att behovet av att säkra försörjningstryggheten för oljeprodukter kunde rättfärdiga att diskriminerande åtgärder vidtogs Republiken Irland. Se fallet 72/83

av Campus Oil 1984 ECR 2727.

° Sådana motiv kan bara motivera icke-diskriminerande åtgärder som begränsar handeln mellan medlemsländerna. Jfr. principen ömsesidigt

om erkärmande i avsnitt 2.2.2.1.

" Villkoren i proportionalitetstestet gäller också Cassis de Dijon-regeln: en icke-diskriminerande åtgärd motiveras skyddet miljön

som av av och/eller konsumentskyddet är inte förbjuden enligt art. 30 den år

om proportionell mot dessa mål se avsnitt 2.2.2.1 ovan.

Bilaga 2 273

försörjningstryggheten, det möjligt att vidta en annan åtgärd

om var

uppfyllde samma syfte men som var mindre diskriminerande vad som avser utrikeshandeln.

2.3 Tillämpning av Gemenskapens konkurrensregler

Konkurrensreglerna utgör, liksom reglerna om de fyra friheterna, ett av de medel i Fördraget för att nå målet om ekonomisk

som anges integration. Gemenskapens regler konkurrens syftar till att hindra

om medlemsstaterna och privata företag från att bibehålla eller införa hinder för handeln inom den gemensamma marknaden. Detta skydd omfattar två uppsättningar regler: sådana som innebär ett förbud för privata företag att skapa begränsningar i handeln genom avtal eller missbruk dominerande ställning art. 85 och 86R0mF och sådana

av en

riktar sig mot medlemsländer, och som avser sådant statsstöd som som begränsar handeln och därmed är oförenligt med den gemensamma marknaden art. 92 RomF.

Inom för syftet med denna rapport krävs ingen utförlig be-

ramen skrivning konkurrensreglerna. De har bäring på lagstiftningen i

av medlemsländerna endast i de fall då denna uppmuntrar till konkurrensbegränsande överenskommelser mellan företag eller missbruk av en dominerande ställning. Exempelvis skulle en statlig regel om ett maximipris på utgöra ett brott mot konkurrensreglerna om fastställandet detta pris skedde i samarbete med privata företag.

av

Inte heller det generella förbudet mot att ge statligt stöd behandlas i denna rapport, eftersom detta knappast bidrar till att uppnå syftet med uppdraget. Det bör emellertid nämnas att statligt stöd som grundas på icke-diskriminerande kriterier är förenligt med de gemensamma konkurrensreglerna. Detta gäller t.ex. när ett medlemsland använder skatteinstrumentet för att bibehålla låga priser i elsektorn. Gemenskapsrätten medger statliga åtgärder såsom sänkta konsumtionsavgifter på el, om de tillämpas lika på inhemsk och importerad el.

2.4 Förslaget till direktiv om en inre marknad för elektricitet

I och med att det finns privata och offentliga monopol i elsektorn inom

2 Detta förbud diskuteras utförligare i kapitel 5.3 nedan.

274 Bilaga 2

Unionen, så finns det långtgående begränsningar i handeln och därmed många överträdelser av reglerna om fri rörlighet och konkurrens. Hittills har emellertid kommissionen endast fört de mest uppenbara handelshindren inför EG-domstolen. Vad beträffar de andra överträdelserna så förväntar sig kommissionen politisk lösning

en genom att ett direktiv antas avreglering elsektorn och skapande

om av av en inre marknad.

Kommissionen har lagt fram flera förslag för Ministerrrådet,

men hittills har ingen ståndpunkt kunnat antas, och motståndet är

gemensam fortfarande så starkt att en lösning torde dröja. Men även ett

om direktiv antas kommer det inte att leda till fullständig avreglering

en av elsektorn, såsom har skett i Norge och Sverige. I bästa fall kommer det att ge möjlighet för medlemsländerna att välja mellan två system för avreglering: Tredjepartstillgång TPA och Ensamköparsystem Single

Buyer, SB.

Eftersom elmarknadsdirektivet ännu inte har antagits är det inte möjligt att utgå från det i denna rapport. Likväl bör målet total

om en avreglering av elmarknaderna inom gemenskapen hållas i minnet vid

analysen av de långsiktiga hoten mot försörjningstryggheten, och

kommer också att refereras till vid presentationen olika lösningar för

av den svenska regeringen.

2.5 Elsektorns särställning i gemenskapsrätten

Under mer än trettio år var elsektorn undantagen från tillämpningen

av gemenskapens regler. Detta återspeglade allmänhetens uppfattning att energifrågor var så känsliga att de borde förbehållas de enskilda medlemsländerna. Detta ledde till en hög toleransnivå vad de

avser

3 De exklusiva import- och exportråttighetema för i fem medlemsländer Frankrike, Irland, Italien, Spanien och Nederländerna ifrågasätts f.n. av kommissionen inför Domstolen. Ett beslut väntas till andra hälften

av 1996.

I TFA-systemet har alla elproducenter rätt att leverera till alla kunder, och vissa kunder har rått att välja leverantör. I SB-systemet införs konkurrens i produktionen och distributionen, nätägaren rätten att leverera

men ges till slutkonsumenterna.

Bilaga 2 275

starkt reglerade och slutna elmarknaderna inom EG. När avregleringspolitiken gjorde sitt intåg i början 1990-talet ökade antalet fall som av fördes inför EG-domstolen.

Eftersom tillämpningen gemenskapsrätten på elsektorn är av sent av är den legala osäkerheten emellertid betydande. De förslag till ursprung handlingsalternativ för den svenska regeringen, som presenteras i denna kan därför inte betraktas helt säkra; tvivlen på deras rapport, som förenlighet med gemenskapsrätten kvarstår så länge det inte finns några avgöranden från Domstolen.

I denna sfär osäkerhet, där trender är nästan lika viktiga som legala av instrument, finner man en förståelse från gemenskapsinstitutionernas sida när det gäller de risker är förknippade med de nationella som elmarknaderna. Detta gäller i synnerhet när det gäller att trygga försörjningstryggheten; ett medlemsland som åberopar detta argument för att försvara diskriminerande åtgärder skulle troligen få en mer omfattande behandling i Domstolen, än vad gäller för motsvarande som frågor i andra sektorer.

Kapitel 3: Konsekvenser överträdelse av gemenskapsrätten av en

Respekterandet gemenskapsrätten innebär för svensk del att strikta av villkor gäller när lagstiftning införs om långsiktig försörjningstrygghet. Som nämndes i början förra kapitlet är den europeiska gemenskapen av ett rättssystem har företräde framför de nationella rättssystemen. som Detta innebär i motsats till vad normalt gäller för att - som internationell offentlig rätt överträdelse av gemenskapsrätten - en kommer att medföra mycket kännbara och verkningsfulla effekter för Sverige.

I detta kapitel diskuteras de risker som är förknippade med den svenska lagstiftningen, den innebär överträdelse gemenskapens regler om en av fri rörlighet och konkurrens. Diskussionen uppdelas två frågor: om

Vilken åtgärder kan Sverige bli föremål för Avsnitt 3.1 - typ av Vilka sanktioner kan drabba Sverige vid en överträdelse av gemen- -

skapsrätten Avsnitt 3.2..

3.1 Möjliga förfaranden gentemot den svenska

lagstiftningen

Om en överträdelse sker gemenskapsrätten svensk

av genom lagstiftning

som avser handeln med el, eller det råder tvivel reglernas om om förenlighet med gemenskapsrätten, så kan två typer förfaranden ske av inför domstolen: Förfaranden enskilda avsnitt 3.1.1 och/eller av förfaranden av kommissionen avsnitt 3.1.2.

3.1.1 Förfaranden av enskilda

Var och en som har ett berättigat ekonomiskt intresse kan väcka talan vid nationell domstol vid överträdelse gemenskapsrätten. en av Principen om direkt effekt, är hörnsten i gemenskapens som en rättssystem, innebär att enskilda får åberopa EG:s regler för försvara att de rättigheter som Fördraget tillerkänner dem, dessa rättigheter har om överträtts genom en åtgärd medlemsstaten. Denna princip gäller av reglerna om fri rörlighet art. 30, 34, 36 och 59 och

R0mF om

konkurrens art. 85 och 86 R0mF, liksom det generella förbudet mot

diskriminering art. 6 R0mF.

Sådana enskilda kan vara företag eller privatpersoner. Det kan vara en svensk konsument frihet att köpa från utländsk leverantör vars en har beskurits genom åtgärd begränsar utrikeshandeln. Det kan en som också röra sig om ett svenskt eller utländskt elföretag rättigheter vars enligt gemenskapens regler att handla fritt har inskränkts den genom svenska lagstiftningen. Det bör observeras att enskilda inte behöver lida verklig skada av den svenska lagstiftningen; potentiell begränsning en av handeln är tillräcklig för att ärendet skall kunna föras till EGdomstolen.

Ett klagomål från enskild inför nationell domstol följer de en en nationella rättegångsreglerna. Genom gemenskapsrätten del att utgör en av det svenska rättssystemet, måste den nationella domstol som har att behandla ärendet beivra brott mot gemenskapens regler, även om överträdelsen är en följd lag antagits den svenska av en som av riksdagen. En svensk domare har t.o.m rätt att föreskriva tillfälliga

5 En av de grundläggande fallen i EG-rätten gällde klagomål av en italiensk elkonsument, Mr. Costa, vägrade att betala sina elräkningar som med argumentet att den italienska lagen nationalisering elsektom stod om av i strid med Fördraget. Se fallet 6/64 Costa ENEL 1964 ECR 585. v.

Bilaga 2 277

åtgärder sätter lagstiftningen ur spel, till klagandens förmån.

som

Om svensk domare är osäker på huruvida ett brott mot fördrags-

en reglerna föreligger, kan han hänskjuta ärendet till EG-domstolen i Luxemburg för ett förhandsavgörande reglerna om detta återfinns i art. 177 RomF. Domstolar i högsta instans är skyldiga att hänskjuta sådana ärenden till EG-domstolen. I ett förhandsavgörande ger Domstolen sin tolkning gemenskapsrätten. Om den anser att en överträdelse har

av

Domstolen på vilka villkor detta sker; det ankommer sedan skett anger på den ansvariga nationella domstolen att avgöra huruvida dessa villkor är uppfyllda i den nationella lagstiftningen i det aktuella fallet.

3.1.2 Förfaranden av kommissionen

Om kommissionen tar ett fall inför EG-domstolen är denna skyldig

upp att avgöra det. Oavsett hur Domstolen beslutar förenligt eller inte så har dess beslut företräde framför alla nationella beslut; gemenskapsrättens homogenitet bibehålls därigenom i hela Unionen. Domstolens beslut kan inte överklagas.

Enligt art. 169 RomF får kommissionen föra talen inför Domstolen på eget initiativ eller efter ett klagomål av en enskild. Den lg, men behöver inte, agera; kommissionen avgör själv om den vill ta upp ett ärende. Kommissionen använder sina maktbefogenheter för att förhandla med medlemsländer, nationella regler står i strid med

vars gemenskapslagstiftningen, om ändringar som tar hänsyn till deras skyldigheter gentemot gemenskapen. Beroende på hur allvarlig överträdelsen är och på de nationella intressen som står på spel, kan dessa förhandlingar pågå i månader och t.o.m. år innan en överenskommelse kan nås eller ärendet hänskjuts till Domstolen. Ibland accepterar kommissionen tillfälliga lösningar av kompromisskaraktär.

I föreliggande fall, och med beaktande av elsektorns speciella ställning i gemenskapsrätten, är det inte givet att kommissionen skulle inleda ett förfarande vid EG-domstolen om den svenska lagstiftningen i något avseende ansågs åsidosätta gemenskapsrätten. Kommissionen kan dock utnyttja sina rättigheter närhelst den önskar. Att kommissionen inte vidtar rättsliga åtgärder hindrar inte heller enskilda från att väcka talan i nationella domstolar.

En eventuell överenskommelse mellan Sverige och kommissionen om innehållet i en svensk lag kan därmed inte ses som en garanti för att

278 Bilaga 2

denna lagstiftning får stå oemotsagd i prövning enligt gemenskapsen rätten. Ett exempel från ett annat område utgörs förhandlingsav en överenskommelse mellan Sverige och Kommissionen, Systemom bolagets framtida existens, inte har hindrat enskild från som en att ta upp fallet i EG-domstolen efter ett hänskjutande från svensk en tingsrätt.

3.2 Möjliga påföljder vid överträdelser av gemenskapsrätten

Om svensk lagstiftning i något avseende beñnns oförenlig med vara gemenskapsreglerna om fri rörlighet eller konkurrens är två typer av påföljder tänkbara: Den nationella lagstiftningen blir ogiltig avsnitt 3.2.1 - Staten kan bli skyldig att betala skadestånd för effekterna över- - av trädelsen avsnitt 3.2.2.

3.2.1 Ogiltighet oförenlig lagstiftning av

Om EG-domstolen finner att en nationell lagregel är oförenlig, så gäller denna regel inte längre. Domstolens beslut är bindande för medlemsländerna, dvs. de verkställande, lagstiftande och dömande organen. Dessa är skyldiga att bortse från den oförenliga svenska lagstiftningen. Om de vägrar att göra detta har och rätt med stöd var en att, av Domstolens beslut, begära hos sin nationella domstol att inte omfattas av lagen. Ogiltigheten inträder redan då överträdelsen sker, och inte vid beslutstidpunkten, vilket innebär att skyldigheter åläggs enskilda som är ogiltiga från början.

3.2.2 Skadestånd

En överträdelse av gemenskapens rättigheter till följd statliga av åtgärder kan medföra en skyldighet för svenska staten att betala skadestånd om överträdelsen har lett till ekonomiska förluster för

individer eller företag. Denna skadeståndsskyldighet har nyligen

uppmärksammats av EG-domstolen i det berömda Francovich-fallet. Räckvidden av detta fall är dock fortfarande ganska osäker. Nya beslut, som kan klargöra rättsläget, förväntas snart från EG-domstolen.

S Fallet C-6 och 9/90 Francovich and Bonrfaci 1991 ECR 1-5357.

1996:49 Bilaga 2 279 sou

DEL 2: DE OLIKA ALTERNATIVEN

Kapitel 4: Frånvaro av reglering

Tillämpningen gemenskapsreglerna fri rörlighet och konkurrens av om förefaller att i viss mån stå i konflikt med Sveriges nationella intresse

att säkra den långsiktiga försörjningstryggheten för el. För att lösa

av denna konflikt föreslås i denna rapport tre olika alternativ: Frånvaro av reglering kapitel 4 - En allmän prisreglering kapitel 5 - En reglering import och export kapitel 6. - av av

Genomgången det första alternativet blir mycket kort eftersom det av inte innebär några problem vad forenligheten med gemenskapsavser rätten. Frånvaron reglering på nationell nivå är helt i linje med av gemenskapens idé, innebär att marknadskrafterna och inte statliga som ingrepp skall reglera de ekonomiska förhållandena inom elsektorn och åstadkomma anpassning utbudet till efterfrågan. l sitt förslag till en av direktiv inre marknad för har kommissionen inspirerats av om en denna liberala inställning.

Men även frånvaro reglering på nationell nivå inte innebär några om av problem vad förenligheten med gemenskapsrätten, så löser det avser inte heller problemet med prisökningar till följd den svenska av marknadens öppenhet i förhållande till de reglerade marknaderna. Kommissionens förslag till lösning är att reglera handeln på gemenskapsnivå, åtminstone tills direktivet inre elmarknad men om en har antagits så kommer problemet med risker för kraftiga prisökningar

att bestå.

Det ankommer på Sverige att avgöra om dess elmarknad kan vänta avreglering på europeisk nivå, eller om en viss reglering krävs redan en i dagsläget. I det fallet kan Sverige välja antingen en generell senare prisreglering gäller utan diskriminering for all tillförsel av el, eller som att reglera utrikeshandeln. Båda dessa lösningar begränsar utrikeshandeln direkt eller indirekt, och måste därför tillämpas med iakttagande av strikta villkor.

Som allmän kommentar till de olika alternativ som presenteras i en rapporten kan redan från början konstateras att Sveriges nationella mål skulle uppnås på ett mer effektivt sätt genom en reglering av

280 Bilaga 2

utrikeshandeln än genom allmän prisreglering, å andra sidan en men skulle det enklare att åstadkomma förenlighet med vara gemenskapsrätten om prisreglering valdes i stället för reglering en av import och export.

Kapitel 5: Allmän prisreglering

Ett tänkbart styrmedel i kampen mot kraftiga prisökningar för kan vara att dämpa ökningen genom nationell prisreglering. En sådan en reglering måste omfatta all säljs eller förbrukas i Sverige, som oavsett dess ursprung inhemsk eller importerad, för att inte vara diskriminerande. I detta kapitel antal olika presenteras ett typer av

prisregleringar som skulle kunna tillämpas avsnitt 5.1. Därefter sker

en genomgång av de villkor, på vilka sådana regleringar är förenliga med gemenskapsrättens regler fri varurörlighet och konkurrens om avsnitt 5.2 och 5.3

5.1 Tänkbar utformning prisreglering av en

Den reglering som föreslås i detta kapitel syftar till bibehålla att en rimlig prisnivå i Sverige. Den innebär att priserna lagregleras på ett icke-diskriminerande sätt. Därigenom skulle den svenska

lagstiftningen

stå i ett bättre förhållande till gemenskapsrätten än den bestod i om en reglering av utrikeshandeln kapitel 6. I princip står allmän

se en

prisreglering inte i strid med reglerna fri varurörlighet och konkurom rens. Förenligheten är en följd av att ingen direkt diskriminering förekommer, kan dock ifrågasättas vissa grundläggande villkor men om inte är uppfyllda se avsnitt 5.2 och 5.3.

Fördelen med att regleringen dpriori är förenlig med

gemenskapsrätten

måste dock vägas mot en betydande nackdel: prisreglering skulle en begränsa konkurrensen, vilket kan stå i motsatsställning till de allmänna

liberaliseringssträvandena på den svenska elmarknaden. En prisreglering

innebär ett ingrepp i de fria marknadskrafterna när det gäller att balansera utbudet mot efterfrågan. Om exempelvis utbudet är otillräckligt för att täcka efterfrågan kommer den prisökning, skulle som utjämna detta, inte till stånd.

Bilaga 2 281

Hur mycket konkurrensen begränsas av en prisreglering beror emellertid på vilken form av reglering som väljs. En prisreglering kan utformas på flera olika sätt:

fastställande ett högsta försäljningspris: I detta fall bestämmer - av svenska myndigheter ett försäljningspris som inte får överskridas. Hur mycket konkurrensen begränsas beror till stor del på maximiprisets nivå. Om nivån är låg kan det innebära en avsevärd begränsning av konkurrensen.

ett prisstopp: Denna åtgärd har mindre påverkan på handeln än en högstprisreglering. I detta fall förbjuder myndigheterna företagen inom elsektorn att höja priserna, oavsett prisernas nivå. En sådan åtgärd kan tillämpas tillfälligt och i första hand vid försörjningskriser. Ju längre prisstoppsperioden är, desto mer begränsas konkurrensen.

Möjligheterna att reglera priset begränsas inte till dessa två typer. Det är t.ex. möjligt att begränsa tillämpningen av en högstprisreglering

att sätta den kraft under viss tid dvs. den tid som behövs genom ur en för att minska överefterfrågan. Det är också möjligt att införa dispenser så att elföretag, som får allvarliga ekonomiska problem, får rätt att höja priserna.

En strikt tillämpning av en högstprisreglering kan med andra ord i viss mån till den ekonomiska verkligheten i elsektorn. När det

anpassas gäller förenligheten med gemenskapsrätten kommer avsnitt 5.2 och 5.3 i första hand att behandla en strikt tillämpning av en högstprisreglering, utom för de fall de legala effekterna av andra former av prisreglering skiljer sig från en sådan tillämpning.

5.2 Förenlighet med reglerna om fri varurörlighet

En allmän prisreglering är tillämplig på all tillförsel av el, oavsett var leverantören finns. Eftersom producerad i Sverige och i t.ex. Tyskland skulle vara föremål för samma högstpris, föreligger ingen direkt diskriminering. En indirekt diskriminering skulle emellertid vara för handen försäljningen av importerad försvårades i förhållande

om till inhemskt producerad el, till följd av prisregleringen.

Detta skulle exempelvis fallet om det maximipris som fastställdes

vara av de svenska myndigheterna var så lågt att tyska företag som har

högra produktionskostnader i sitt hemland inte kunde importera till

- Sverige med rimlig lönsamhet. Svenska företag, som har fördelen av

282 Bilaga 2

lägre produktionskostnader, skulle således få en fördel. Denna situation är inte acceptabel enligt gemenskapsrätten om den inte kan motiveras med hänsyn till allmän säkerhet.

Den rättsliga analysen av en prisreglerings förenlighet med gemenskapsrätten sker i två steg: -för det första är, enligt art. 30 RomF, all diskriminering direkt eller indirekt förbjuden. Det avgörande elementet, som avgör om

en prisreglering är diskriminerande, består i fastställandet av maximipriset.

för det andra kan Sverige, om prisregleringen är diskriminerande och således står i strid med art. 30, åberopa försörjningstrygghetsskäl med stöd av art. 36 RomF.

Först diskuteras under vilka förhållanden prisreglering tillämpas

en som på den svenska marknaden är förenlig med art. 30 RomF avsnitt 5.2.1. Därefter diskuteras, om det andra fallet är för handen, på vilka villkor ett undantag kan medges enligt art. 36 RomF avsnitt 5.2.2.

5.2.1 Frånvaro av diskriminering

I art. 30 RomF förbjuds begränsningar den fria varurörligheten i

av form av t.ex. sådan prisreglering diskriminerar utländska

som produkter. Detta skulle vara för handen i elsektorn det högsta

om tillåtna försäljningspriset för fastställdes på så låg nivå att

en importörerna inte kunde återvinna sina "importkostnader" eller tvangs sälja till förlust eller med för låg marginal. EG-domstolen sin

- genom rättspraxis och kommissionen har skapat en komplicerad modell för

när prisreglering är förenlig med art. 30 RomF.

Modellen bygger på idén att beräkningen av det maximalt tillåtna försäljningspriset skall beakta såväl inhemska som utländska kostnader. Dessa kostnader består av:

"importkostnader", som utgörs av de extrakostnader som det för med sig att importera över nationsgränserna avsnitt 2.1 .1;

Problemet med en prisreglerings förenlighet med reglerna fri

om varurörlighet rör enbart importen art. 30 RomF. En sådan åtgärd

av varor diskriminerar per definition inte exporten detta innebär att art. 34

av varor; inte övertråds genom att ett högstpris på införs i Sverige.

Bilaga 2 283

produktionskostnaderna i utlandet avsnitt 5.2.1.2. -

Detta "beaktande" avser såväl fastställandet av ett högsta försäljningspris undantag från dessa regler som medges av

som medlemsstaterna för privata företag avsnitt 5.2.1.3. Det får därigenom ett avgörande inflytande på metoden för att beräkna detta pris avsnitt 5.2.1.4.

5.2.1.1 inkluderande av "importkostnaden"

Vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset skall hänsyn tas till de kostnader föranleds av att nationsgränsen överskrids. Med

som "importkostnader" avses speciellt långa tidsintervall mellan säljbud utomlands och leveranser i Sverige, kostnader för Valutaväxling m.m. Till detta kan läggas de särskilda kostnader som uppkommer för importörer i form av transportkostnader på de svenska utlandsförbindelserna t.ex. speciella tariffer för utnyttjandet av Baltic Cable.

Avsikten med dessa regler prisreglering inte skall avskräcka

är att en importörer av från att komma på den svenska marknaden, genom att "importkostnaderna" inte inräknas. Om man vid beräkningen av högstpriset bortser från dessa kostnader, föreligger en överträdelse av art. 30 RomF.

5.2.1.2 Inkluderande av kostnaderna i utlandet

Att "importkostnaderna" inkluderas vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset är inte tillräckligt för att garantera att en prisreglering är förenlig med art. 30 RomF. Bestämmelsen innebär att

vid beräkningen måste ta hänsyn till de kostnader som uppstår i man andra europeiska länder.

Denna skyldighet syftar till att undvika situationer då en utländsk leverantör, har mycket höga produktionskostnader, inte har

som möjlighet att ta ut dessa kostnader på det svenska importpriset därför att svenska myndigheter har fastställt ett alltför lågt maximalt försäljningspris. Samtidigt skulle svenska leverantörer kunna distribuera

på sin hemmamarknad genom att maximipriset utgick enbart från

deras låga produktionskostnader. Följden av en sådan prisreglering

skulle bli att den svenska marknaden stängdes.

284 Bilaga 2

Av denna orsak uttalade EG-domstolen i ett tidigare EG-fall att det pris som fastställs av de nationella myndigheterna skall grundas på de verkliga kostnaderna för produkten på den inhemska och de europeiska marknaderna. De verkliga kostnaderna för en produkt omfattar kostnader for forskning, råvarukostnader, arbetskraftskostnader, administration, transporter, marknadsforingskostnader m.m. Om Sverige väljer att införa ett högsta tillåtna försäljningspris så måste

man ta hänsyn till såväl sina egna låga produktionskostnader som de högre produktionskostnaderna hos sina europeiska handelspartner när priset fastställs.

5.2.1.3 Dispenserfrán tillämpningen av ett högstpris

Skyldigheten att inkludera utländska kostnadselement såsom "importkostnaden" och produktionskostnaderna i utlandet vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset påverkar också kriterierna för när

ett elföretag kan få dispens att höja priserna. Gemenskapsrätten

förbjuder tillämpningen av en högstprisreglering som gäller för alla leverantörer, om enbart inhemska företag ges möjligheter till undantag.

En tillåtelse från svenska myndigheter för företag att höja priserna måste grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande. Om t.ex. tillstånd att höja priserna till svenska elföretag med

ges ekonomiska svårigheter, som beror på ett besvärligt ekonomiskt läge i landet, så måste samma undantagsmöjligheter finnas för utländska företag som är i en liknande situation i sitt hemland. De svenska myndigheternas definition av ett "besvärligt ekonomiskt läge" måste omfatta såväl nationella som utländska förhållanden inom EU; i annat fall står regeln i strid med art. 30 RomF.

1 4 Beräkningsmetoden

.

Som framgått ovan krävs i gemenskapsrätten art. 30 RomF att, då

en prisreglering införs hänsyn tas till produktionskostnader i utlandet och

, "importkostnader" vid bestämningen det högsta tillåtna försäljnings-

av priset och villkoren för dispens. Detta krav innebär att beräkningsmetoden skall vara öppen. Av den svenska lag, vilken

genom en

s Fallet 65/75 Tasca 1976 ECR 291.

SOU 1996.49 Bilaga 2 285

prisreglering införs, skall således framgå vilka olika produktionskostnader fastställandet priset grundas på, och på vilket sätt de

som av

beaktats i kalkylen.

När det gäller beräkningsmetoden ger gemenskapsrätten medlemsstaterna ganska spelrum. Även det i 30 R0mF

ett stort om art. krävs att nationell prisreglering skall beakta de kostnader som

en

uppkommer för importerade produkter, så är det inte klart i vilken

utsträckning dessa kostnader skall beaktas. EG-domstolen har alltid lämnat stort utrymme för medlemsländerna att beräkna det högsta tillåtna försäljningspriset, så länge de inte enbart beaktar inhemska förhållanden eller förfördelar utländska importörers leveranser.

EG-kommissionen och EG-domstolen kräver starka motiv för de klaganden som med stöd av art. 30 R0mF ifrågasätter en prisreglering,

I ett nyligen avgjort fall tillbakavisade Domstolen kommissionens argument att den grekiska maximiprisregleringen för oljeprodukter gynnade inhemska produkter. Kommissionen hade inte frambragt tillräckligt underlag för att på ett övertygande sätt kunna visa att de olika kostnadselementen i prisregleringen hade beräknats på ett sätt som

missgynnade importörer.

Detta exempel visar hur viktigt det är att en nationell prisreglering beaktar utländska produktionskostnader; på vilket sätt de beaktas är en sekundär fråga i gemenskapsrätten, och bör inte skapa några problem med förenligheten så länge den diskriminerande effekten inte är alltför uppenbar. Om ett fall rörande den svenska lagstiftningen tas upp i EGdomstolen kommer domstolen att göra skönsmässig bedömning.

en Något fastlagt schema för bedömningen finns inte, utan en avvägning kommer att göras mellan de positiva tillräckligt beaktande av utländska

produktionskostnader och negativa elementen begränsningar av

handeln inom Gemenskapen.

Det är därför inte möjligt att ange en modell för vad som kan accepteras enligt gemenskapsrätten. Att beakta de höga

produktionskostnaderna i Tyskland vore till exempel förenligt med art.

30 R0mF, att ge dem obetydlig vikt i beräkningsmodellen skulle

men innebära prisdiskriminering och därmed en överträdelse av denna

en

9 Fallet C-347/88 Commission v. Greece 1990 ECR 4747.

l9 SOUI99b:49

286 Bilaga 2

bestämmelse. Om Sverige väljer att reglera priserna för bekämpa att alltför höga elpriser i elsektorn, och tvekar över regleringens man förenlighet med gemenskapsrätten, så bör bedömning göras den en av föreslagna lagstiftningen och speciellt av beräkningsmetoden.

I praktiken skulle beaktandet utländska kostnader vid beräkningen av av högsta tillåtna försäljningspris medges de svenska myndigsom av heterna leda till en ökning priserna på den svenska marknaden, av eftersom priserna är bland de lägsta i Europa. Effekten prisav en reglering skulle bli att undvika alltför kraftig prisökning. Maximien priset skulle bli ett genomsnitt av priset på den svenska marknaden och på de andra europeiska marknaderna, där produktionskostnaderna är mycket högre.

Om den svenska regeringen anser att detta genomsnittspris fortfarande är alltför högt och vill bibehålla det i nivå med priserna på den inhemska marknaden, måste den basera beräkningen det högsta av tillåtna försäljningspriset enbart på de inhemska produktionskostnaderna. En sådan reglering skulle innebära en överträdelse av art. 30 RomF. Den skulle emellertid kunna rättfärdigas av behovet att upprätthålla försörjningstryggheten för el, och Sverige skulle då kunna åberopa reglerna i art. 36 RomF.

5.2.2¶Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 R0mF

Om den svenska lagstiftningen fastställer ett alltför lågt maximalt

försäljningspris, som därmed utgör indirekt diskriminering, skulle

en det fortfarande vara möjligt för Sverige att åberopa undantaget i 36 art. RomF och att göra prisregleringen förenlig med gemenskapsreglerna om fri varurörlighet. Som framgick i kapitel 2 avsnitt 2.2.4 kan ett medlemsland rättfärdiga diskriminerande åtgärder med hänvisning till

behovet att säkra försörjningstryggheten.

av

Att förhindra alltför höga priser i elsektorn är ett legitimt mål som

innefattas i begreppet försörjningstrygghet, och den svenska lagstift-

ningen kan därför grundas på art. 36 RomF. För att detta undantag skall tillämpas måste beräkningen det tillåtna

av högsta försäljningspriset medföra minsta möjliga begränsning handeln

av mellan medlemsländerna. Detta är den s.k. proportionalitetsprincipen. De svenska myndigheterna måste kunna visa det tillåtna att maximipriset inte kan höjas utan att

försörjningstryggheten

sov 1996:49 Bilaga 2 287

marknaden äventyras.

Tillämpningen proportionalitetsprincipen på elsektorn är osäker. Än

av så länge finns ingen rättspraxis, och det är därför inte möjligt att förutse resultatet av en domstolsprocess med någon säkerhet. Det ankommer på Sverige att visa, med ekonomiska argument, att den reglering införs elpriserna är det enda sättet att åstadkomma

som av försörjningstrygghet. Ju mindre den svenska lagstiftningen beaktar utländska produktionskostnader, svårare blir det för Sverige att framgångsrikt hävda att det är det enda möjliga sättet att undgå att forsörjningstryggheten hotas och mindre är således utsikterna att regleringen bedöms vara förenlig med gemenskapsrätten.

Ett sätt på vilket Sverige skulle kunna vägra acceptera prisökningar från utländska marknader, samtidigt som man inkluderar utländska produktionskostnader vid beräkningen högstpriset, vore att enbart beakta

av dessa kostnader om de inte är följden av en monopolsituation. En sådan kompromisslösning skulle ha viss möjlighet att klara proportionalitetstestet eftersom den grundas på ett integrationsvänligt argument, nämligen en fullständig avreglering av den europeiska elmarknaden.

Tillämpningen av en sådan lösning skulle innebära

för det första att det är möjligt att identifiera och särskilja de "objekti- va" produktionskostnader som skulle ha rått i ett läge med fri konkur-

avreglerade marknader från den produktionskostnad som uppstår rens till följd av avsaknaden av konkurrens;

för det andra att enbart de "objektiva" produktionskostnaderna i utlandet och i Sverige inkluderas vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset.

Om dessa två villkor kan uppfyllas skulle det maximala försäljningspriset ligga mycket nära de faktiska elpriserna i Sverige, där elmarknaden redan är avreglerad. Därmed skulle elpriserna bibehållas på en låg nivå med hjälp prisreglering. En sådan åtgärd skulle

av en vara diskriminerande eftersom utländska producenter inte skulle kunna komma in på den svenska marknaden med oförändrad vinst. Trots

m Om maximipriset t.ex. bestäms till 25 öre måste Sverige visa att ett fastställande på nivån 26 öre skulle ha inneburit ett så uppenbart hot mot dess elmarknad att försörjningstryggheten inte längre kunde säkerställas.

288 Bilaga 2

denna diskriminerande effekt har den svenska prisregleringen beaktat utländska produktionskostnader på ett objektivt sätt, och kan därför undantas från förbudet i art. 30 RomF.

Det bör återigen understrykas att tillämpningen proportionalitetsprinav cipen på en åtgärd som prisreglering inom elsektorn är osäker. Den lösning som består i att inkludera utländska "objektiva" kostnader vid beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset har god chans en att klara proportionalitetstestet. Men denna chans skulle ännu vara större om alla produktionskostnader i utlandet beaktades. På motsvarande sätt skulle chansen till framgång mindre inte helt vara men försumbar om beräkningsmetoden enbart beaktade inhemska produktionskostnader.

5.3¶Förenlighet med konkurrensreglerna

Fastställandet av ett högsta tillåtna försäljningspris är förenligt med gemenskapens konkurrensregler inte Sverige kräver att vissa om elföretag deltar vid beräkningen priset. EG-domstolen godtar inte av delegering av normgivningsmakten från staten till företag, eftersom detta påverkar konkurrensen; det utgör ett konkurrensbegränsande avtal om priser mellan oberoende och konkurrerande företag vilket strider mot art. 85 och/eller 86 RomF..

Tre situationer kan uppkomma: priset beräknas utan att något konkurrerande företag deltar. I detta fall respekteras konkurrensreglerna. priset beräknas i samarbete med ggg konkurrerande företag. Ett sådant samarbete står i strid med konkurrensreglerna. Om de deltagande företagen är enbart inhemska överträds dessutom reglerna fri om

varurörlighet diskriminering.

priset beräknas i samarbete medsamtliga konkurrerande företag. Då sker ingen överträdelse konkurrensreglerna. av

Med "deltagande" att företagen är inblandade i någon del menas av beslutet, och utan hänsyn till betydelsen denna inblandning, även av om det rör sig om en förfrågan utan avgörande betydelse för beslutet. Med "konkurrerande företag" avses alla företag på elmarknaden, privatägda såväl som offentligt ägda. Undantag medges för ägaren till högspänningsnätet som kan delta i fastställandet försäljningspriser eftersom av han naturligen är skyddad från konkurrens och därmed är opartisk.

SOU 1996.49 Bilaga 2 289

Dessutom kan såsom NUTEK delta vid beräkningen av maximiorgan priset.

5.4 Slutsatser

Fastställandet ett högsta tillåtna försäljningspris på elmarknaden kan av utgöra ett effektivt medel mot alltför höga energipriser. Om Sverige väljer denna typ av reglering kommer det sannolikt inte att uppstå några problem vad förenligheten med gemenskapsreglerna om fri avser varurörlighet, inte det pris som fastställs av svenska myndigheter om är så lågt att det utgör ett hinder för importörer att komma in på den svenska marknaden. För att undgå detta förbud måste beräkningen av det högsta tillåtna försäljningspriset ske med viss omsorg. Detta pris skall beakta produktionskostnaderna i Sverige och, i viss mån, i andra

europeiska länder.

I själva verket beror frågan prisreglerings förenlighet med om en gemenskapsrätten på vilken prisökning Sverige är berett att acceptera: Om Sverige accepterar en betydande men begränsad prisökning, att beakta de utländska produktionskostnaderna vid beräkningen genom det maximalt tillåtna priset, så står regleringens förenlighet med av gemenskapsrätten utom allt tvivel. Om Sverige vägrar att acceptera en betydande prisökning genom att inte beakta de utländska produktionskostnaderna vid beräkningen av högsta tillåtna försäljningspris, så är chanserna mindre att man får undantag från gemenskapsrätten.

Slutligen måste fastställandet av ett högsta tillåtna försäljningspris vara förenligt med gemenskapens konkurrensregler, om det inte har bestämts efter samarbete med enbart svenska elföretag.

Kapitel 6: Kontroll av utrikeshandeln

Ett alternativ till prisreglering är att reglera utrikeshandeln. Detta en har, till skillnad från fastställandet av ett maximipris, inte nackdelen av begränsa den interna konkurrensen. Å andra sidan har reglering att en utrikeshandeln betydligt begränsande effekt på handeln inom av en mer gemenskapen, eftersom den enbart riktar sig mot import och export av el. I själva verket står reglering import och export uppenbart i en av strid med gemenskapsreglerna fri varurörlighet, och kan bara om beviljas undantag under speciella förutsättningar.

290 Bilaga 2

Det torde inte föreligga något problem med forenligheten med

gemenskapens konkurrensregler eftersom den reglering handeln av som beskrivs i detta kapitel inte innebär något ekonomiskt stöd med statliga svenska medel till inhemska företag, eller

uppmuntrar till konkurrensbegränsande samarbete mellan elföretag

eller till missbruk dominerande ställning från eller flera av en ett

företags sida

På grund av detta inriktas detta kapitel helt och hållet på reglerna om fri varurörlighet. Överträdelser dessa regler beskrivs

av först avsnitt

6.1, varefter de villkor, på vilka ett undantag från gemenskapsrätten

kan beviljas, diskuteras avsnitt 6.2.

6.1 Överträdelser reglerna fri rörlighet av om

I kapitel 2 beskrevs gemenskapsrättens princip icke-diskriminering. om Denna regel, som utgör grunden för den marknadens gemensamma funktion, innebär att medlemsstat inte får lag en anta en som gynnar den inhemska marknaden på bekostnad likvärdiga europeiska av marknader. I det sammanhanget är det uppenbart reglering att en av import och export, oavsett i vilken form, är diskriminerande. Den utgör

t.0.m. en direkt diskriminering, och utgör därför allvarlig en överträdelse av reglerna om fri rörlighet.

Reglering av utrikeshandeln med omfattas i själva verket olika av tre bestämmelser i Romfordraget: Art. 30 behandlar restriktioner på som importen av varor avsnitt 6.1.1, art. 34 behandlar restriktioner som på exporten av varor avsnitt 6.1.2 och art. 59 den fria som avser rörligheten för tjänster avsnitt 6.1.3.

2 Detta kan innebära ett kollektivt eller enskilt missbruk domineav en rande ställning eller en konkurrensbegrånsande åtgärd i Sverige, detta men beror i så fall inte på en lagstiftning reglering utrikeshandeln. om av Tillämpningen av Sveriges och gemenskapens konkurrensregler påverkas inte av en sådan reglering.

r l Bilaga 2 291

l

l l

6.1.1 Importrestriktioner art. 30 RomF

Art. 30 innehåller ett förbud mot importrestriktioner och åtgärder med

motsvarande verkan. Detta förbud är helt tillämpligt på en reglering av importen el. En sådan åtgärd skulle ha en begränsande effekt på av gemenskapshandeln, och eftersom den är diskriminerande kan den inte bli föremål för den mjukare tolkning nyligen har börjat tillämpas som EG-domstolen. av

Det bör noteras att förbudet i art. 30 gäller all reglering av importen även regleringen inte är direkt diskriminerande. Om t.ex. om regleringen är formalitet t.ex. en anmälningsplikt för import av en ren krav på tillstånd så föreligger likväl en överträdelse av reglerna utan fri varurörlighet. Och om regleringen endast avser om överföringsverksamheten är underkastad reglerna om fri rörlighet

som

för tjänster och inte försäljningen el, så får detta ändå som indirekt av effekt att handeln mellan medlemsländerna begränsas, och utgör därmed

överträdelse av art. 30 RomF. en

6.1.2¶Exportrestriktioner art 34 RomF

Art. 34 innehåller förbud mot kvantitativa exportrestriktioner och ett åtgärder med motsvarande verkan. Eftersom reglering av utrikeshanen deln diskriminerar i förhållande till försäljning av på den exporten lokala marknaden, så utgör denna åtgärd överträdelse av art. 34 en RomF. Vad tillämpningen av art. 30, så är en exportreglering en avser dess utformning. Även åtgärd med motsvarande verkan, oavsett om denna reglering bara riktas mot överföringen av el, som är en tjänst, så sker överträdelse reglerna fri varurörlighet eftersom en av om regleringen har indirekt diskriminerande effekt på exporten av el. en

6.1.3 Reglering av överföringen art. 59 RomF

För att undgå förbudsreglerna fri varurörlighet art. 30 och 34 har om diskuterat att reglera överföringen i stället för köp och försäljning man el. Fördelen med denna lösning är att en reglering av överföringen av

n År 1993 inledde EG-domstolen period med större tolerans för en begränsningar handeln mellan medlemsländerna. Från tillämpningen av av art. 30 RomF undantas vissa statliga åtgärder reglerar "vissa som säljarrangemang" sätt för inhemska och utländska produkter. För på samma utförligare beskrivning, kapitel 2 avsnitt 2.2.2. l om konsekvenserna en se fallet Keck and Mithouard. av

292 Bilaga 2

skulle vara underkastad reglerna fri rörlighet för tjänster art. 59 om RomF som är mer toleranta än reglerna fri varurörlighet. Överom föringsverksamhet har alltid åtnjutit fördelen gemenskapsrättens av mindre rigorösa tillämpning reglerna fri rörlighet för tjänster. av om

En reglering av överföringen på utlandsförbindelserna skulle av emellertid medföra konsekvenser reglering samma som en av utrikeshandeln. Även den hade varit förenlig om med reglerna om fri rörlighet för tjänster, så hade det inte inneburit att reglerna fri om varurörlighet inte var tillämpliga. Enligt gemenskapsrätten är reglering av överföringen av ett indirekt sätt att reglera handeln, och inget hindrar att en privatperson åberopar art. 30 och 34 inför EG-domstolen för att få till stånd ett avskaffande åtgärden. av

Samma resonemang gäller för reglering rätten att bygga en av förbindelser till utlandet koncessionsprövning. Om inte sådana genom förbindelser ställer speciella tekniska och/eller miljömässiga krav, jämfört med inhemska ledningar, så skulle statlig en

koncessionsprövning utgöra en diskriminering mellan inhemska och

utländska europeiska marknader. Enligt gemenskapsrätten betraktas ett sådant system som ett indirekt sätt att reglera utrikeshandeln. Om å andra sidan konstruktionen utlandsförbindelser ställer särskilda krav av på teknisk kompetens eller miljöhänsyn, så är särreglering förenlig en

med gemenskapsreglerna om fri rörlighet för och tjänster.

varor

Bortsett från sistnämnda fall så skulle reglering överföringen en av av el, som inte tillämpas likvärdigt på hemmamarknaden och på exporten,

23I direktivet 66/ 162/EEC uteslöt Ministerrådet överföringsverksamhet från skyldigheten att avskaffa begränsningar i friheten att erbjuda tjänster. Se EGTl966 L 42/584.

u I detta fall får regleringen av utlandsförbindelser inte innehålla villkor som inte är nödvändiga för att uppfylla de tekniska och miljömässiga kraven. Om begränsningarna avseende konstruktionen av överföringsledningar inte kan motiveras försörjningstrygghet, så skulle av regleringen innebära överträdelse reglerna fri rörlighet. en av om

Bilaga 2 293

inte undgå förbuden i art. 30 och 34 RomF. Det enda sättet för den svenska lagstiftningen att undvika att bli fälld enligt gemenskapsrätten är att åberopa det undantag i art. 36 RomF som avser

försörjningstrygghet.

6.2 Undantaget för försörjningstrygghet art. 36 RomF

Gemenskapsrätten utrymme för statliga åtgärder, som innebär

ger överträdelser reglerna fri varurörlighet, att undantas på grundval

av om

de skäl räknas i art. 36. Ett dessa skäl, allmän säkerhet, av som upp av har EG-domstolen utvidgats till att omfatta försörjningstrygghet. l

av själva verket finns det ingen annan möjlighet för Sverige än att åberopa detta argument, för att upprätthålla förenligheten med gemenskapsrätten. I kapitel 2 diskuterades tillämpningen av detta argument på elsektorn, och slutsatsen blev att Sverige bara kan hävda

reglering utlandshandeln faller inom undantagsreglerna i art. att en av

36 om den är proportionell mot målet att säkra försörjningstryggheten.

Enligt proportionalitetstestet krävs att diskriminerande åtgärder i så liten utsträckning som möjligt begränsar gemenskapshandeln. Denna test är nyckelfrågan när det gäller förenligheten med reglerna om fri rörlighet. Om klarar den så kan den svenska lagstiftningen omfattas av

man tillämpningen art. 36, vilket innebär att den undantas från förbuden

av i art. 30 och 34 RomF. Om man inte klarar den, så kan lagstiftningen inte grundas på argumentet om forsörjningsttygghet för att motivera överträdelser art. 30 och 34; i detta fall skulle den vara förbjuden.

av

För att klara proportionalitetstestet så måste den svenska lagstiftningen kunna besvara följande två frågor:

Är reglering utrikeshandeln den lämpligaste dvs. minst begränsan- - av de åtgärden för att säkra försörjningstryggheten for el Svaret blir beroende på hur definitionen av försörjningstrygghet utformas.

Vilket de olika sätt, på vilka utlandshandeln kan regleras, innebär - av den minsta begränsningen gemenskapshandeln I detta fall beror

av

7-5Den enda fördelen med att reglera utlandsförbindelsema i stället för utlandshandeln år att det förstnämnda kan anses utgöra en mindre ingripande åtgärd vid tillämpning av proportionalitetsprincipen se avsnitt 6.2.2.1.

294 Bilaga 2

svaret på utformningen av den reglering som utövas de svenska

av

myndigheterna.

Den första frågan riktar in sig på möjligheterna för Sverige att kontrollera utlandshandeln med avsnitt 6.2.1, medan den andra frågan gäller formen for en reglering enligt svensk lagstiftning

avsnitt

6.2.2.

6.2.1 Ändamålsenligheten kontroll utlandshandeln

av en av

Den första frågan för proportionalitetstestet gäller ändamålsenligheten av att Sverige inför en reglering av utlandshandeln. Enligt gemenskapsrätten skall man överväga andra åtgärder säkrar försörjningstrygg-

som heten för på ett mindre diskriminerande sätt än reglering

genom av import och export av el. Det argument som ger stöd för den svenska

lagstiftningen utgår från tanken att ändamålsenligheten reglering

av en av utlandshandeln beror på vad innefattas i målet försörjnings-

som om trygghet. Med andra ord kan man klara proportionalitetstestet

om begreppet försörjningstrygghet definieras på ett sådant sätt att det enbart kan säkerställas genom en reglering import och export.

av

Först presenteras den rättsliga tankegången bakom detta argument avsnitt 6.2.1.1 och därefter diskuteras vilka legala konsekvenser

en sådan tillämpning skulle medföra avsnitt 6.2.1.2.

I Rättslig tankegång

Argumentet för en reglering utlandshandeln baseras på strikt

av en definition av begreppet försörjningstrygghet. Denna definition måste vara så strikt att inga andra åtgärder än reglering import och

en av export kan säkerställa den. Följande exempel, där tre olika definitioner

ges av begreppet forsörjningstrygghet, illustrerar tankegången:

i Exempel Försörjningstrygghet definieras behovet hindra

som att alltför kraftiga prisökningar.

Alltför kraftiga prisökningar utgör ett hot mot

försörjningstryggheten,

och därför måste medlemsländerna ha rätt att vidta

diskriminerande

åtgärder för att förhindra dem. För att skydda sina låga priser skulle

Bilaga 2 295

den svenska regeringen föreslå en reglering av utlandshandeln som utformas antingen som kvantitativa restriktioner t.ex. en begränsning

den mängd importeras och exporteras eller som en reglering av som

import- och exportpriserna; ett tredje sätt vore att kombinera prisav reglering med kvantitativa regleringar.

Det är uppenbart att den svenska lagstiftaren härigenom stärker försörjningstryggheten och således inom ramen för art. 36

agerar RomF. Det finns emellertid mindre begränsande metod, nämligen en

en prisreglering, som skulle uppfylla samma mål. Detta alternativ, som diskuterades i kapitel tillämpas likvärdigt på inhemsk produktion och import av el. Enligt gemenskapsrätten är en prisreglering mindre diskriminerande än en reglering av gemenskapshandeln, och syftar också till att bibehålla låga priser.

Om försörjningstrygghet innebär att hindra alltför kraftiga prisökningar på el, så kan reglering av import och export inte klara proportionali-

en tetstestet, eftersom det finns mindre begränsande sätt att åstadkomma detta.

ii Exempel Försörjningstryggheten definieras som tillgodoseendet

av all efterfrågan I detta exempel förutsätter försörjningstryggheten att all inhemsk efterfrågan är tillgodosedd. För att nå detta mål är det möjligt att reglera gemenskapshandeln genom att t.ex. begränsa exporten när den inhemska produktionskapaciteten inte är tillräcklig för att tillgodose efterfrågan.

Liksom i det första exemplet är det uppenbart att Sverige, genom att reglera utrikeshandeln, skulle säkra försörjningstryggheten för el, som den definieras här, och regleringen skulle därför falla innanför tillämpningsområdet för art. 36 RomF. I detta fall existerar emellertid ett mindre begränsande alternativ, nämligen att avstå från reglering, som skulle uppfylla syftet. Enligt gemenskapsrätten säkerställer den

marknadens icke-diskriminerande funktion, som grundas gemensamma på de naturliga utbuds- och efterfrågemekanismerna på europeisk nivå, att samma mål uppnås som vid en reglering av handeln, men utan diskriminering.

Om försörjningstrygghet innebär att all efterfrågan tillgodoses så kan

en reglering av import och export inte klara proportionalitetstestet,

eftersom det finns ett icke-diskriminerande alternativ för att uppnå

296 Bilaga 2

målet.

iii Exempel Försörjningstrygghet definieras kombination som en av att hindra alltför kraftiga prisökningar och att tillgodose all efterfrågan

I det tredje exemplet kombineras de båda föregående situationerna. Eftersom en reglering av handeln, inklusive gemenskapshandeln, kan uppfylla vart och ett av målen att tillgodose hela efterfrågan och att bibehålla låga priser, så kan den också säkerställa försörjningstryggen het som innehåller båda komponenterna. . u I detta fall, i motsats till de två tidigare, existerar inga andra lösningar än en reglering av import och export för att säkerställa att låg en prisnivå råder och att hela efterfrågan tillgodoses. Om vi studerar de lösningar som föreslogs i exempel 1 och 2 närmare, ser att de inte kan garantera försörjningstryggheten som den har definierats här.

en allmän prisreglering: genom att fastställa ett högsta tillåtna försäljningspris på den inhemska marknaden kan priset bibehållas på en låg nivå, men regleringen kan utgöra ett hot mot balansen mellan utbud och efterfrågan. I exempelvis ett läge där den inhemska produktionskapaciteten är otillräcklig för att tillgodose hela efterfrågan skulle

regleringen hindra importen att "fylla gapet" till följd de högre

av priserna på importen. frånvaro av reglering: marknadskrafterna på europeisk nivå åstadkom- mer balans mellan utbud och efterfrågan på el, hindrar inte men en prisökning på den svenska marknaden.

I frånvaron av andra lösningar som säkrar försörjningstryggheten skulle en svensk reglering av import och export ha en god möjlighet att klara proportionalitetstestet, trots att sådan reglering är extremt disen kriminerande.

I de tidigare exemplen användes ett argument utgår från strikt som en definition av begreppet försörjningstrygghet; definition en som kombinerar kravet på priser förhindrandet alltför kraftiga prisav . ökningar och volymer att balansera utbudet mot efterfrågan. Genom- v gången av detta argument vore emellertid ofullständig utan gransken ,v ning av hur det konkret kan tillämpas på den svenska elmarknaden.

SOU 1996.49 Bilaga 2 297

1 2 Rättsliga konsekvenser . Tillämpningen det argument diskuterades i avsnitt 6.2.1.1 av som medför vissa legala konsekvenser har att göra med den strikta som

definitionen försörjningstrygghet, den begränsade tidsrymden för

av regleringen och skapandet regional elmarknad för de nordiska av en länder har avreglerat sina elmarknader. som

i Definition begreppet försörjningstrygghet i den svenska lagstiftav ningen. En förutsättning för tillämpningen ett legalt argument, som grundas av på strikt definition försörjningstrygghet, är att Sverige har rätt att en av själv definiera detta begrepp. I ett tidigare fall slog EG-domstolen fast medlemsländerna själva har rätt att definiera begreppet allmän moral att liksom begreppet allmän säkerhet, är ett av de skäl för undantag som, räknas i art. 36 RomF. På motsvarande sätt kan man dra som upp slutsatsen att det ankommer på Sverige och inte på EU att definiera vad Sverige med försörjningstrygghet för el. menar

Sveriges frihet att definiera begreppet försörjningstrygghet är emellertid begränsad till objektiva kriterier. Ett medlemsland kan således inte hävda att varje hot mot dess nationella intressen är ett hot mot försörjningstryggheten. I Sveriges fall måste detta begrepp definieras som en kombination två välgrundade mål: av förhindrande alltför kraftiga prisökningar på den inhemska - av marknaden. Detta är ett mål uppenbarligen innefattas i begreppet som försörjningstrygghet, och kan därför av Sverige definieras som en beståndsdel i denna. Alltför kraftiga prisökningar skulle påverka hela den svenska ekonomin negativt. Detta är tillräckligt som skäl för ett statligt ingripande i form en reglering av importen och/eller av exporten.

Täckandet hela efterfrågan: Detta är också ett mål som upp- - av enbarligen innefattas i begreppet försörjningstrygghet, och kan därige- Sverige definieras som en del av säkerheten. Om produktionen nom av otillräcklig förefaller risken för en viss grad av förlamning av vore samhällsekonomin ett tillräckligt hot för att rättfärdiga en att vara reglering av exporten.

7 Fallet 121/85 Conegate v. Customs and Excise Commissioners 1986 ECR 1007.

298 Bilaga 2 s0U 1996:49

Som framgick i avsnitt 6.2.1.1 så utesluter denna kombination alla andra lösningar än reglering utrikeshandeln. För att undvika

av missförstånd och eventuella klagomål är det viktigt att i den svenska

lagstiftningen ange en definition av begreppet försörjningstrygghet och

att nämnda dess två komponenter.

ii Begränsad varaktighet för regleringen Ytterligare en fråga måste beaktas; det gäller varaktigheten

av regleringen av handeln med mellan medlemsländerna. Denna reglering är mer ändamålsenlig än frånvaron reglering eftersom den,

av som framgick av avsnitt 6.2.1.1, förhindrar prisökningar på den inhemska marknaden. Å andra sidan skulle frånvaron

av kontroll bara leda till prisökningar så länge de utländska europeiska marknaderna var skyddade från konkurrens.

Det är frånvaron konkurrens förhindrar tillkomsten

av som av en gemensam marknad. Existensen av monopoliserade marknader stör det samspel mellan utbud och efterfrågan leder till

som ett "konkurrensutsatt pris", och lagstiftning reglerar handeln mellan

en som medlemsländerna skall uppfattas som en tillfällig åtgärd, i avvaktan på att den avreglering som har skett i Sverige kommer till stånd också i andra medlemsländer i EU. Det innebär att så Sveriges kolleger

snart i EU har avreglerat sina elmarknader, så kan Sverige inte längre motivera en reglering import och export med att vill förhindra

av man

alltför kraftiga prisökningar. Vid den tidpunkten får antingen

man reglera den inhemska marknaden på motsvarande sätt allmän

genom en

prisreglering eller avstå från alla regleringsåtgärder.

En svensk lagstiftning reglerar gemenskapshandeln kan därför bara

som upprätthållas tillfälligt. Det bör därför nämnas i lagstiftningen att den gäller för en begränsad tid t.ex. tre eller fem år, med möjligheter till förlängning och att den skall upphöra att gälla övriga europeiska

om marknader avregleras, och i vart fall före ikraftträdandet EG-

av direktivet om en inre marknad för el. På det sättet skulle den svenska

27 Se avsnitt 2.2.4. Så fort direktivet om en inre marknad för har antagits på gemenskapsnivå, upphör Sveriges rått att vidta diskriminerande åtgärder för att säkra försörjningstryggheten, inte EG-kommissionen

om medger att Sverige får fortsätta att tillämpa sin nationella lagstiftning.

Bilaga 2 299

regeringen anpassa sitt förslag till EU:s avregleringsprogram. En sådan lagstiftning kan också skapa ett tryck på andra medlemsländer att avreglera sina elmarknader.

Proportionalitetsprincipen kan bara upprätthållas om regleringen av gemenskapshandeln tillämpas under en begränsad tidsrymd; i annat fall kan inflationsbekämpning, som utgör en del i begreppet försörjningstrygghet, inte åberopas, och tillgodoseendet av all efterfrågan skulle utgöra dess enda beståndsdel. I det fallet skulle frånvaron av reglering vara ett mer ändamålsenligt sätt att uppnå målet, och regleringen av utrikeshandeln skulle inte längre klara proportionalitetstestet.

iii Skapandet av en regional elmarknad Frågan om varaktigheten hos den lagstiftning som reglerar utrikeshandeln hänger samman med frågan om skapandet av en regional elmarknad för de medlemsländer som redan har avreglerat sina marknader. Detta gäller speciellt Norge lyder under motsvarande regler

som

genom EES-avtalet, Finland och Storbritannien. Frågan är om dessa länder kan åtnjuta ett fullständigt och automatiskt undantag från den svenska handelsregleringen. Detta skulle vara ett första steg mot att åstadkomma en regional elmarknad.

Frågan måste besvaras med eftertanke, eftersom denna frågeställning hittills inte har varit föremål för prövning i EG-domstolen. I princip innehåller gemenskapsrätten inget förbud mot att Sverige beviljar automatiska undantag från sin egen reglering av import och export av el, under förutsättning att dessa avvikelser baseras på objektiva kriterier som hänger samman med förhindrandet av alltför kraftiga prisökningar på el, eller tillgodoseendet av hela sin efterfrågan. Länder som Norge

73Ett andra steg skulle vara upprättandet av gemensamma regler.

29Exempelvis tillåter Schengen-avtalet borttagandet av alla gränskontroller för personer mellan de länder som har undertecknat avtalet, men utan att skapa nya regleringar gentemot de länder som inte undertecknat, vilket skulle vara fallet För den regionala elmarknaden.

3° Sådana kriterier kan inte hänvisa till graden av avreglering på andra länders marknader, eftersom detta inte är objektivt. Å andra sidan kan de hänvisa till den låga prisnivån på andra utländska marknader, oavsett om dessa marknader är avreglerade eller inte.

300 Bilaga 2

och Finland kan således få undantag från regleringen, eftersom deras priser är så låga.

Länder som Frankrike, vars pris också är lågt, kan emellertid inte förvägras att undantag motsvarande det Norge kan få, med

som motiveringen att den franska marknaden är skyddad från konkurrens. På motsvarande sätt kan andra länder som har avreglerat t.ex. Storbritannien, men som inte har så låga priser, inte undantas från regleringen. Om man inte respekterar villkoret om objektiva kriterier kan detta äventyra hela regleringen, eftersom detta skulle innebära att bekämpandet av prisökningar på elmarknaden inte de svenska

av myndigheterna uppfattas som en del av försörjningstryggheten.

Sammanfattningsvis kan således en reglering utrikeshandeln med

av införas i Sverige. En sådan reglering kan också utesluta vissa medlemsländer såsom Finland eller Storbritannien, under förutsättning att den grundas på en strikt definition av begreppet försörjningstrygghet och att den tillämpas under en begränsad tidsperiod. Om dessa villkor är uppfyllda är det första villkoret i proportionalitetsprincipen uppfyllt, avseende ändamålsenligheten av en reglering. För att förenlig med

vara gemenskapsrättens regler om fri varurörlighet måste regleringen också uppfylla det andra villkoret i testet, som rör regleringens form.

6.2.2 Formen för reglering utrikeshandeln

av

Som framgick i avsnitt 6.2.1 så kan Sverige införa lagreglering

en av utrikeshandeln som är förenlig med gemenskapens regler fri

om varurörlighet. Denna rätt att lagstifta begränsas dock av vissa krav på hur regleringen skall utformas. En reglering import och export kan

av utformas på många olika sätt: den kan inriktas på handeln med eller överföringen av el, den kan vara permanent eller tillfällig, den kan innehålla mer eller mindre strikta undantagsregler etc.

Proportionalitetsprincipen gäller också beträffande detta val: den innebär att den svenska lagstiftningen måste utformas på det sätt

som innebär den minsta begränsningen utrikeshandeln. Detta krav

av

omfattar syftet med regleringen avsnitt 6.2.2.1, dess omfattning

avsnitt 6.2.2.2 och de kriterier som den grundas på avsnitt 6.2.2.3.

Bilaga 2 301

6.2.2.1 Syftet med regleringen

En reglering av utrikeshandeln kan inriktas antingen mot verksamheter som rör köp och försäljning, eller mot överföringsverksamheten, Båda sätten är effektiva medel att hålla nere den svenska prisnivån för el. En reglering av köp och försäljning innebär emellertid en starkare begränsning av handeln med andra medlemsländer. Därför rekommenderar vi att regleringen inriktas på överföringen av från andra länder. Det finns två skäl till detta.

För det första har en reglering av köp och försäljning av effekter som går utöver en enkel reglering av import och export: den begränsar också mellanliggande verksamheter. Exempelvis skulle aktiviteter på börsen, såsom köp av från en utländsk säljare, omfattas av regleringen även om de inte nödvändigtvis innebar ett fysiskt flöde av el. Om Sverige inte på ett övertygande sätt kan visa att sådana aktiviteter påverkar försörjningstryggheten negativt dvs. förhindrandet

alltför kraftiga prisökningar på och tillfredsställandet av all av efterfrågan så skulle regleringen vara alltför begränsande för att klara proportionalitetstestet och därmed kunna få undantag enligt art. 36 RomF.

För det andra innehåller det föreslagna direktivet om en inre marknad för viss reglering av överföringsverksamheten, men inte av köp

en och försäljning. I gemenskapsrätten har också överföringsverksamhetens speciella egenskaper uppmärksammats. En reglering av denna verksamhet bedöms därför vara en mildare åtgärd. Detta argument är av generell natur snarare än strikt legalt. Om EG-domstolen tar upp ett fall där proportionalitetsprincipen skall tolkas, kommer domaren att väga regleringens positiva effekter mot de negativa. Med argumentet att en reglering av överföringen övervägs i gemenskapsrätten kan Sverige ställa denna typ reglering i ett bättre sken än en reglering av köp och

av försäljning.

Om väljer att i svensk lagstiftning införa en reglering av överfö-

man ringen till och från andra länder, kommer regleringen att omfatta

av antingen tillträdet till överföringsnäten eller konstruktionen av nya överföringsledningar för el. Det råder inget tvivel om att ett system med tillståndsgivning koncessioner skulle innebära en mindre begränsning handeln med medlemsländerna, eftersom den bara

av

3 Jfr. speciellt fotnot 23 i detta kapitel

20SOUI99á:49

302 Bilaga 2

tillämpas vid ett tillfälle. Så snart elektrisk ledning har byggts

en omfattas den inte längre regleringen.

av

Å andra sidan är en sådan reglering inte lika effektiv direkt

som en reglering av tillträdet till nätet, medel for att hindra alltför kraftiga

som prisökningar och tillgodose all efterfrågan. Den svenska lagstiftningen bör således inriktas på konstruktionen utlandsförbindelser för att

av klara proportionalitetstestet, om man inte kan hävda och visa att

det

är ett otillräckligt medel för att trygga forsörjningstryggheten för el.

2 Regleringens omfattning

Enligt proportionalitetstestet skall omfattningen reglering

av en av utrikeshandeln innebära minsta möjliga begränsning av gemenskapshandeln. Två typer av reglering kommer att diskuteras:

Ett system med permanenta tillstånd för import och export: i detta systern krävs tillstånd för all handel med andra länder.

Ett system med tillstånd som begränsas till vissa tidsperioder: t.ex. ett regelverk för tillstånd som endast sätts i kraft vid försörjningskris

en för el. För att ha information infor ett krisläge införs ett system med permanent anmälningsskyldighet for import och export.

Ett tvåstegsförfarande, där ett systern med permanent anmälningsskyldighet under normala omständigheter kombineras med tillfälliga perioder med tillståndstvång i krislägen skulle ha mindre be-

en gränsande effekt på handeln inom Gemenskapen än ett permanent tillståndssystem. Sverige klarar således proportionalitetstestet

om man väljer ett tvåstegsforfarande, om man inte kan visa att endast ett system med permanent tillståndsskyldighet krävs för att upprätthålla försörj-

ningstryggheten.

Vad beträffar omfattningen kontrollen utrikeshandeln, så ställs tre

av av ytterligare frågor i proportionalitetstestet:

Omfattar regleringen både import och export En reglering

- av antingen import eller export är självfallet mindre begränsande. Det är emellertid fortfarande möjligt att hävda att det från ekonomiska utgångspunkter är mer effektivt med en kombinerad reglering import

av

och export för att nå försörjningstrygghetsmålet.

Medges undantag från regleringen Att medge undantag från till- stånden, om de beviljas på objektiva grunder, är ett sätt att mildra de

Bilaga 2 303

begränsande effekterna på handeln inom Gemenskapen. Men liksom i det förra fallet skulle avsaknad undantagsmöjligheter inte

en av innebära att den svenska lagstiftningen fälls, man kan visa att

om beviljande undantag skulle motverka uppfyllelsen av målet om

av

forsörjningstrygghet.

Kommer tillstånd för import och export att ges i varje individuellt fall, eller for bestämd tidsperiod oavsett antalet kontrakt Den

en

lösningen är mindre begränsande för den gemensamma handeln, senare

precis i de tidigare fallen skulle Sverige kunna hävda att men som behovet att säkra försörjningstryggheten kräver ett särskilt tillstånd för

varje import- och exportkontrakt.

En allmän kommentar skall till dessa tre frågor: i princip skall

ges omfattningen den reglering som meddelas genom svensk lagstiftning

av

så lite begränsande möjligt. Men i praktiken ger EGvara som domstolen medlemsländerna ett visst utrymme för att finna mer effektiva sätt att upprätthålla törsörjningstryggheten. Eftersom domarna i Luxemburg kommer att göra avvägning mellan de negativa

en effekterna på handeln och de positiva effekterna för försörjningstryggheten, så ligger det i Sveriges intresse att åstadkomma så få sådana negativa effekter som möjligt, for att öka systemets förenlighet med gemenskapsrättens regler om fri rörlighet.

6.2.2.3 Kriterier för regleringen

Proportionalitetsprincipen innebär slutligen att de kriterier som tillämpas vid regleringen utrikeshandeln inte får innebära en större

av begränsning än nödvändigt. Dessa kriterier avser priser och/eller volymer för handlas med andra länder. Enligt

som

proportionalitetsprincipen skall det undersökas vilka prisnivåer och

volymer avgör huruvida import och export kan förbjudas eller

som tillåtas, och i fall tiden kan begränsas till perioder med onormala

32Exempelvis skulle ett automatiskt undantag kunna medges för import och export begränsade mängder el, och/eller för priser under en viss

av nivå. I detta fall skulle elföretagen inte behöva ansöka om tillstånd av regeringen.

33Samtidigt år detta ett sätt att minska antalet potentiella klagomål.

förhållanden eller krislägen. Vidare skall beräkningsmetoden för dessa nivåer vara öppen och tillämpas objektivt på all import och export av el.

Det skall återigen påpekas att EG-domstolen Sverige ett visst ger manöverutrymme vid fastställande av dessa nivåer. Domarna har inte ekonomisk kompetens att avgöra ett visst kriterium är tilltaget i om överkant. Det ligger därför i Sveriges intresse att ställa kriterier upp som har så liten påverkan på gemenskapshandeln möjligt, och som som har beräknats på ett öppet och objektivt sätt.

Del 3: SLUTSATSER

Kapitel 7: Sammanfattning och slutsatser

Sedan den l januari 1995 ingår Sverige i ett nytt och komplicerat rättsligt system, den europeiska unionen. Sveriges medlemskap innebär att varje beslut som fattas av riksdagen lagar etc. eller regeringen förordningar, administrativa beslut etc. måste förenliga med vara gemenskapsrätten. Detta företräde gäller utan undantag för alla samhällssektorer, däribland elsektorn speciellt berörs gemenskasom av pens regler om fri rörlighet och konkurrens.

Enligt förstnämnda regler skall t.ex. el och tjänster t.ex. varor produktion och överföring av el röra sig fritt inom Unionen, utan inre gränser och utan att diskrimineras på grund ursprungsland. I av synnerhet råder förbud för medlemsländerna att skapa hinder för importen art. 30 RomF och exporten art. 34 RomF, av varor om inte dessa åtgärder grundas på hänsyn till skyddet nationella av intressen såsom försörjningstryggheten för art. 36 RomF. Detta undantag är emellertid omgärdat strikta villkor. av

De gemensamma konkurrensreglerna syftar till säkerställa att att konkurrens råder på den gemensamma marknaden. Genom dessa regler

3 Det senare avser enbart ett tvâstegsförfarande, där permanent eller en tillfällig anmålningsskyldighet kombineras med tillfälliga tillstånd.

Bilaga 2 305

förbjuds alla åtgärder vidtas företag och av medlemsländerna

som av och har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen inom EU.

som Exempelvis är avtal mellan privata företag om att bestämma ett marknadspris förbjudna art. 85 RomF liksom missbruk av en dominerande ställning art. 86 RomF. Liknande förbud gäller för statligt stöd

art. 92 RomF. Den svenska konkurrenslagstiftningen liknar gemenska-

pens konkurrensregler.

Att medlemsländerna och företagen efterlever dessa gemensamma regler säkerställs ett förbättrat och effektivt system för kontroll av

genom förenligheten, grundas på intensiv rättslig aktivitet av EG-domsto-

som len och kommissionen. Var och en som har ett berättigat intresse t.ex. inhemska eller utländska elföretag eller elkonsumenter, andra medlemsländer eller kommissionen kan föra ett ärende till domstol

domstol och/eller EG-domstolen när gemenskapens regler

nationell

har överträtts genom en statlig åtgärd. Om den nationella lagstiftningen inte är förenlig med gemenskapsrätten är den ogiltig, och den felande medlemsstaten är ansvarig; den kan t.o.m. åläggas att betala skadestånd för att ersätta dem har drabbats av överträdelsen.

som

Det är mot denna bakgrund som Sverige har anledning att bedöma huruvida regler, rör elmarknadens organisation, är förenliga med

som gemenskapsrätten. Denna rapport syftar till att göra en sådan bedömning: uppdraget innebär att finna lösning på konflikten mellan

en Sveriges nationella intresse av försörjningstrygghet för och efterlevnaden av gemenskapsrätten. Tre lösningar har undersökts: Frånvaro

reglering avsnitt 7. l, en allmän prisreglering avsnitt 7.2 och en av reglering utrikeshandeln med avsnitt 7.3. För varje föreslagen

av lösning har bedömning gjorts av dess förenlighet med gemenskaps-

en rätten och dess effektivitet när det gäller att upprätthålla försörjnings-

tryggheten.

7.1 Frånvaro av reglering

Lösningen att Sverige avstår från att reglera elsektorn såväl hela marknaden som utrikeshandeln är förenlig med gemenskapsrätten. Från

strikt legal utgångspunkt är det den bästa lösningen, och ligger helt en

i linje med Gemenskapens idé att försörjningstryggheten i princip

upprätthålls på det effektivaste sättet genom att marknadskrafterna får balansera utbudet mot efterfrågan.

306 Bilaga 2

7.2¶Allmän prisreglering

En av de åtgärder som föreslås i rapporten innebär att ett högsta tillåtna pris fastställs för försäljningen i Sverige. Detta är ett effektivt av medel för att bibehålla rimlig prisnivå på elmarknaden och, eftersom en det tillämpas på alla leverantörer oavsett nationalitet, icke-disen kriminerande åtgärd. Från EG-rättslig utgångspunkt är därför en prisreglering att föredra framför reglering import och en av export.

Att ingen direkt diskriminering föreligger är emellertid inte tillett räckligt villkor för att säkerställa prisreglering är förenlig med att en gemenskapsreglerna om fri varurörlighet art. 30 RomF. I själva verket kan en indirekt diskriminerande effekt uppstå sådan åtgärd om en tillämpas så strikt att den enbart eller i första hand drabbar importörerna av el. Det skulle fallet det högsta tillåtna vara om försäljningspriset fastställdes på så låg nivå att enbart inhemska en leverantörer kunde vidareföra sina produktionskostnader för till konsumenterna med skälig vinst. Importörer, priser är för höga till vars följd av höga produktionskostnader, skulle i detta fall i praktiken hindras från att komma in på marknaden.

När det gäller den svenska elmarknaden så beror på frågan svaret om förenligheten av en prisreglering på vilken ökning elpriset, till följd av av öppenheten gentemot utländska marknader, Sverige är berett som att acceptera. Två olika situationer kan urskiljas: Om Sverige kan acceptera påtaglig rimlig ökning elpriser- - en men av na, så torde en prisreglering inte skapa några problem vad avser förenligheten se avsnitt 7.2. l. Om Sverige vägrar att acceptera några påtagliga ökningar - av elpriserna, så är prisregleringens förenlighet med gemenskapsrätten osäker. Vad som kommer att gälla blir då beroende vilka av ekonomiska och legala argument Sverige åberopar avsnitt som se 7.2.2.

De kriterier som tillämpas i gemenskapsrätten för avgöra att om en prisreglering är alltför strikt är beräkning de högsta tillåtna en av försäljningspriser som gäller på marknaden. Eftersom detta pris avgör vilken prisökning som Sverige är berett att så är acceptera, fastställandet av detta pris centralt när det gäller avgöra statlig att en åtgärds förenlighet med reglerna fri varurörlighet. om

Bilaga 2 307 SOU 1996.-49

7.2.1 Accepterande rimlig prisökning på av en

Om Sverige kan acceptera att elpriserna, till följd av den svenska marknadens öppenhet, stiger till viss rimlig nivå, så blir syftet upp en med att fastställa ett högsta tillåtna elpris inte att förbjuda prisökningar begränsa dem.I praktiken innebär detta att beräkningen av det utan att högsta tillåtna försäljningspriset tar hänsyn till såväl de svenska som de utländska produktionskostnader leverantörerna vidkänns. som

Enligt gemenskapsrätten får medlemsstaterna själva fastställa nivån på maximipriset, och i synnerhet föreskrivs ingen på förhand bestämd

beräkningsmetod för detta pris. Däremot krävs det att "betydande"

hänsyn till den produktionskostnad importörerna får vidkännas tas som vid beräkningen maximipriset. Det finns ingen definition av vad som av med "betydande", det förefaller sannolikt att åsättandet av menas men endast 10 % vikt för utländska produktionskostnader vid beräkningen priset inte är tillräckligt för att garantera prisregleringens förenlighet av

med gemenskapsrätten.

Under förutsättning beräkningsmetoden för det högsta tillåtna att försäljningspriset tar hänsyn till utländska och inhemska produktionskostnader så skulle reglering elpriserna i Sverige vara förenlig en av med gemenskapens regler om fri varurörlighet.

7.2.2 Vägran att acceptera några prisökningar

Om Sverige bedömer att även måttliga prisökningar skulle innebära ett betydande hot mot försörjningstryggheten, så skulle en prisreglerings förenlighet med gemenskapsrätten osäker. I detta fall skulle de vara utländska produktionskostnaderna inte eller åtminstone inte till en beaktas vid beräkningen det högsta tillåtna försälj-

betydande del av

ningspriset. Denna beräkning skulle leda till att maximipriset fastställdes låg nivå, eftersom det då enbart skulle grundas på de på en inhemska elproduktionskostnaderna som är bland de lägsta i Europa. För importörer från "reglerade" marknader skulle det i praktiken bli omöjligt komma på den svenska marknaden, vilket skulle öka att risken för att den svenska lagstiftningen skulle bedömas vara oförenlig

med gemenskapsrätten.

Det enda legala argument skulle kunna åberopas av Sverige i den som situationen är i själva verket fastställandet ett så lågt maximipris att av skulle det enda sättet att säkra försörjningstryggheten på lång sikt, vara därför bör kunna åtnjuta den undantagsregel som finns i och att man 36 RomF. I praktiken skulle det innebära att Sverige med hjälp art. om

308 Bilaga 2

av ekonomiska argument kan visa, betydande att en prisökning vore ett hot mot den långsiktiga försörjningstryggheten för i Sverige, så skulle den svenska prisregleringen kvalificera sig för undantag enligt art. 36 R0mF.

7.3 Reglering importen och exporten av av

Reglering av utrikeshandeln strider definition per mot gemenskapsrätten. När det gäller fastställandet mycket lågt av ett maximalt försäljningspris för avsnitt 2.2 kan detta endast komma

se

i åtnjutande av det undantag från förenligheten finns i 36 som art. R0mF. Enligt denna bestämmelse måste import

en reglering av och

export av vara den enda, eller åtminstone den minst begränsande, åtgärden för att säkra försörjningstryggheten för el. Det innebär att en reglering av utrikeshandeln måste uppfylla två samtidiga villkor:

Regleringen av import och export måste det ändamålsenliga

- vara mest sättet att trygga försörjningstryggheten för avsnitt 7.3.1

se

Av de olika tänkbara sätten att reglera utrikeshandeln får endast det minst begränsande tillämpas i Sverige avsnitt 7.3.2.

se

7.3.1 Ändamålsenligheten reglering utrikeshandeln av en av

För att kunna hävda att reglering utrikeshandeln en av mellan med-

lemsländerna är det mest ändamålsenliga sättet säkra försörj-

att

ningstryggheten i Sverige, måste Sverige definiera begreppet försörj-

ningstrygghet på ett sådant sätt att reglering import och är en av export det enda sättet att säkra den. Det rättsliga föreslås i argument som denna rapport är att definiera detta begrepp kombination som en av att bibehålla låga elpriser och att tillgodose all efterfrågan för

utbudet

skall alltid tillgodose efterfrågan.

Det är uppenbart att en prisreglering som är mindre begränsande än en reglering av handeln kan säkerställa att det första målet uppnås låga priser, att det utgör ett hot det andra målet. men mot På motsvarande sätt skulle frånvaron reglering leda till balans mellan utbud av och

efterfrågan, men med en prisökning följd. Det sista påståendet

som gäller dock bara så länge övriga europeiska elmarknader är reglerade. Så snart de har avreglerats kommer marknadskrafterna att leda till såväl

en sänkning av elpriserna som balans mellan utbud och efterfrågan.

En reglering utrikeshandeln i Sverige kan därför enbart av betraktas

Bilaga 2 309

som en tillfällig åtgärd som motiveras av att den europeiska elmarknaden inte fungerar som en konkurrensmarknad. Under förutsättning att Sverige gör en strikt definition av begreppet forsörjningstrygghet, och att regleringen endast upprätthålls under en begränsad tidsperiod, skulle antagandet av en lag som reglerar import och export av kunna åtnjuta undantag enligt art. 36 RomF.

7.3.2 Det minst begränsande sättet att reglera utrikeshandeln

Det rättsliga argument som består i att göra en strikt definition av försörjningstrygghet för är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för att en reglering av utrikeshandeln skall kunna åtnjuta undantag enligt art. 36 RomF. Enligt denna bestämmelse krävs också att den reglering som Sverige infor innebär minsta möjliga begränsning av gemenskapshandeln. Det sista villkoret innebär att syftet, omfattningen och de kriterier som regleringen av import och export grundas på inte får vara mer diskriminerande än nödvändigt för att säkra

försörjningstryggheten.

När det gäller syftet med regleringen skulle den vara mindre begränsande om den riktades mot Överföringen av tillträdet till utlandsförbindelserna eller konstruktionen av nya utlandsförbindelser än om den riktades mot köp och försäljning av själva elenergin.

När det gäller regleringens omfattning skulle den vara mindre begränsande om den innebar en kombination av en permanent anmälningsplikt under normala omständigheter och ett tillfälligt tillståndssystem som var begränsat till krislägen. Om regleringen enbart avsåg exporten eller importen skulle den ha större chans att få undantag enligt art. 36 RomF. I rapporten beskrivs andra former av reglering som skulle vara mindre begränsande, t.ex. möjligheter att acceptera avvikelser som motiveras av objektiva kriterier till förmån för importörer eller exportörer, eller ändamålsenligheten av en individuell kontroll av varje import- eller exportkontrakt ijämförelse med en mer

övergripande kontroll.

De kriterier som regleringen grundas på måste fastställas på objektiv grund och skall vara så lite diskriminerande som möjligt. Om den svenske lagstiftaren t.ex. föreskriver ett alltför lågt pris for import och export av el, som inte får överskridas, så är en sådan reglering inte förenlig med gemenskapsrätten. Och om det genom den svenska lagstiftningen införs import- och exportkvoter för el, som fastställs på

310 Bilaga 2

en onormalt låg nivå i förhållande till målet om försörjningstrygghet, så kommer denna reglering inte att klara proportionalitetstestet och är därmed oförenlig med gemenskapsreglerna om fri rörlighet.

7.4 Slutord

Slutsatsen av denna rapport är, föga förvånande, att effektivare

en åtgärd är för att upprätthålla försörjningstryggheten, mindre förenlig är den med gemenskapsrätten och hårdare krav måste ställas på den. Med undantag för det fall då ingen reglering tillgrips, eller då en prisreglering medger en betydande men begränsad prisökning, så kan i själva verket den grundläggande frågan om olika föreslagna åtgärders förenlighet med gemenskapsrätten inte ges ett entydigt positivt svar.

Det avgörande är hur de rättsliga argument som framförts här används eller missbrukas, och speciellt vilken faktisk betydelse de har vid beräkningen av ett högsta tillåtna försäljningspris eller vid definitionen av försörjningstryggheten för el. Ju mer åtgärden begränsar gemenskapshandeln, desto tyngre bevisbörda åligger den svenska regeringen, vilket gör den mer utsatt och ökar risken för att blir

man fälld.

Bilaga 2 311

Bilaga

Referenslista

Denna referenslista hänvisar enbart till tillämpningen av gemenskapsreglerna på elsektorn.

Böcker

L. Hancher "EC Electricity Law", Chancery Law, 1992. - J .H.V. Stuyck and A.J Vossestein, "State Entrepreneurship, National - . Monopolies and European Community law", Kluwer, 1993.

2. Artiklar

S. Beeston and N. Charbit, "Third Party Access in the energy sector in EC law", Oil and Gas Law and Taxation Review 1995 nol, pp.5- 10. J.-L. Buendia Sierra, "The Concept of Third Party Access under the - EEC Treaty Rules" i J .H.V. Stuyck and A.J. Vossestein, "State Entrepreneurship, National Monopolies and European Community law", Kluwer, 1993, pp.41-46. Burchard, Third Party Access and European Law, EuZW, Heft - Fr. v. 22/1992, pp.693-697. M. Börresen, Lavér, "Third Party to electricity and natural - access in Sweden", Oil and Gas Law and Taxation Review 1995 nol, gas pp.34-37. P. Conradi Andersen, "Free Movement of Electricity, Third Party - Access and Quantitative Restrictions", Legal Issues of European Integration, 1995, pp.49-84. C. D. Ehlermann, "Quelles regles de fonctionnement pour marché intérieur de lénergie", Revue du Marché Commun et de l°Union Européenne no 380 7-8/94, pp.450-459. M. Empel, "Comments the Energy sector" i J .H.V. Stuyck - van on and A.J Vossestein, "State Entrepreneurship, National Monopolies and . European Community law", Kluwer, 1993, pp.39-40. A. Piquet, "Le secteur électrique européen et marché intérieur de - Pénergie", Cahiers Juridiques de lElectricité et du Gaz 1/92, pp.1-5. Gowan, "La normalisation et marché intérieur de Pénergie", - Energy in Europe no 21 7/93, pp.95-98.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönsteri svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden Om kön och fördelningavfritidsresurser.C 1990-talet.U. . Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskning och Pengar.U. . regeringskonferensen1996.UD. 30.Borgenärsbrotten enöversyn 11 kap. - av Politikområdenunderlupp. FrågoromEU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen1996.UD. 3 .Attityder och lagstiftningi samverkan O Ettár medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheteravarbeteti EU. UD. 32. Möss och människor.Exempel bra l Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och lT-användningblandbarnoch ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.UD. 33. Banverketsmyndighetsrollm.m. K. Batterierna enladdadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.A. . - Om järnvägenstrañkledningm.m. K. 35. Kriminalunderrättelseregister . lO.Forskningför var vardag.C DNA-register. Ju. . ll. EU-mopeden.Ålders-och behörighetskravför 36.Högskola i Malmö. U. tvâ- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FN:s familjeár. S. .Kommuner och landstingmed betalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39.Rapport från klimatdelegationen1995. 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 14.Budgetlag regeringensbefogenheterpá- 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. finansmaktensomrâde.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. Union för bådeöstochväst.Politiska,rättsliga 42 Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament . . och ekonomiskaaspekteravEU:s sjätte ochoffentligheti EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44.Översyn skatteflyktslagen, av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelniexpropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier 46. Enskildavägar.K. efter muck. bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. Sverige, EU och framtiden.EU 96-k0mmitténs 48. ShapingSustainableHomesin Urbanizing an bedömningarinför regeringskonferensen1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat lI. N. UD. 49. Reglerför handelmedel. N. 20.Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. U. 2 Reformoch förändring.Organisationoch . verksamhetvid universitetoch högskolorefter 1993árs universitets-och högskolereform.U. 22.Inflytande riktigt Om eleversrätt till inflytande.delaktighetochansvar.U. 23.Kartläggningoch analysavden offentliga sektorns upphandlingav varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundochövriga . EU-ländersförslagoch debattinför regeringskonferensen1996.UD. 25. Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Banverketsmyndighetsrollm.m. 33

Enskildavägar.46 Mössoch människor.Exempel bra

lT-anvândningbland barnoch ungdomar.32 Finansdepartementet

Justitiedepartementet Kommunerochlandstingmedbetalnings-

svårigheter.12 Kriminalunderrättelseregister

regeringensbefogenheter DNA-register. 35 Budgetlag-

ftnansmaktensomrâde. 14 Elektroniskdokumenthantering.40

Borgenärsbrotten enöversynav ll kap. Presumtionsregelniexpropriationslagen.45 -

brottsbalken.30

Översyn skatteflyktslagen. Utrikesdepartementet av

Reformeratförhandsbesked.44 Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför

regeringskonferensen1996. 4 Utbildningsdepartementet

Politikomrádenunderlupp. Frågorom EU:s första

Dennya gymnasieskolan hur gär det l pelareinför regeringskonferensen1996. 5 -

Samverkansmönsteri svenskforskningsfinansiering.2 Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns

Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 erfarenheteravarbeteti EU. 6

Reform ochförändring. Organisationochverksamhet Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och

vid universitetochhögskolorefter 1993års säkerhetspolitikinför regeringskonferensen.7

universitets-och högskolereform.21 Union för bådeöstoch väst.Politiska, rättsliga

Inflytande riktigt Om eleversrätt till och ekonomiskaaspekterav EU:s sjätte -

inflytande,delaktighetoch ansvar.22 utvidgning. 15

Enstrategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Förankringoch rättigheter. Omfolkomröstningar,

Detforskningspolitiskalandskapeti Norden utträdesrätt.medborgarskapochmänskliga

1990-talet.28 rättigheteri EU. 16

Forskningoch Pengar.29 Sverige.EU ochframtiden.EU 96-kommitténs

Högskolai Malmö. 36 bedömningarinför regeringskonferensen1996.19

Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför Fran Maastrichttill Turin. Bakgrundochövriga

individ och lokalsamhälle.47 EU-ländersförslagoch debattinför

regeringskonferensen1996. 24 Jordbruksdepartementet

Demokratioch öppenhet.Om folkvalda parlament

Offentlig djurskyddstillsyn.13 ochoffentlighet i EU. 42

Jämställdheteni EU. Spelregleroch

Arbetsmarknadsdepartementet verklighetsbilder.43

Aktiv arbetsmarknadspolitik+ expertbilaga.34

Försvarsdepartementet

Kulturdepartementet Totalförsvarspliktigam95. Förslagomjobb/studier

bostadsbidrag,dagpenning, Frånmassmediatill multimedia efter muck, försäkringar. 18 attdigitaliserasvensktelevision. 25

Statensmaritima verksamhet.41

Näringsdepartementet

Socialdepartementet Kartläggningoch analysavden offentliga sektorns

Sverigesmedverkani FN:s familjeâr. 37 upphandlingav varor och tjänstermed

miljöpåverkan.23

Kommunikationsdepartementet ShapingSustainableHomes anUrbanizing

World. SwedishNational Reportfor Habitat ll. 48 Omjärnvägenstrafikledningm.m. 9

Ålders- Reglerför handelmedel. 49 EU-mopeden. ochbehörighetskravför

tvá-och trehjuligamotorfordon. l l

Bättretrafik medväginformatik. 17

Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. 26

Statens offentliga 1996 utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet

Fritid i förändring. Om kön ochfördelningavfritidsresurser.3 Forskningför vár vardag.10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel. 31

Miljödepartementet Batterierna enladdadfråga. 8

- Nationalstadsparken38 Rapport från klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39

POSTADRESS:10647STOCKHOLM FAX:08-20 50 21,TELEFON:08-6909190

ISBN 91-38-2023 l-X

ISSN O375-25OX

Omslagsbild:AndersKörling