SOU 1996:149
Elberedskapen : författningsfrågor : slutbetänkande
Till statsrådet och chefen för Närings- och handelsdepartementet
Den 7 mars 1996 bemyndigade regeringen chefen för Närings- och handelsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå ansvarsfördelning, organisation och de lag- ändringar som behövs inom elberedskapsområdet.
Med stöd av bemyndigandet förordnades den 7 mars 1996 numera finansrådet Gunnar Holmgren som särskild utredare. Som experter förordnades enhetschefen Margareta Bergström, säkerhetschefen Lars Johansson, ingenjören Kerstin Keereweer- Höglund, läraren Britt Kjellin, direktören Folke Pämerteg, kanslirådet Åke Sundin, direktören Eva Sylvén, departements— sekreteraren Bengt Toresson och departementssekreteraren Andreas Zsiga. Den 9 april 1996 förordnades Héléne Blomberg som expert i utredningen.
Utredningen redovisade i maj 1996 sitt första betänkande El- beredskapen — organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996z78).
Genom beslut den 13 juni 1996 förlängde regeringen utred- ningstiden till den 30 september 1996. Den 1 juli 1996 ent— ledigades experterna Bergström, Blomberg, Johansson, Keere- weer-Höglund, Kjellin, Sundin, Sylvén och Toresson. Samma dag förordnades hovrättsassessorn Maj Johansson och hovrätts— assessom Bertil Persson att vara experter i utredningen
Utredningens sekretariat har bestått av konsulten Ulf Wenner— berg och — fr.o.m. den 13 augusti 1996 — kammarrättsassessorn Dag Valinder. Jeanette Lindström vid Statens oljelager har sva- rat för utredningens administration.
Utredningen har antagit namnet Elberedskapsutredningen (N 1996:02).
Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Elbered- skapen — författningsfrågor (SOU 1996:]49).
Utredningens uppdrag är härmed slutfört.
Stockholm i oktober 1996
Gunnar Holmgren
/ Dag Valinder
Ulf Wennerberg
Sammanfattning
Den särskilda utredaren skall enligt direktiven lämna förslag till:
— myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med el— beredskapen
— ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elför— sörjningen vid höjd beredskap
— fördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan myndig— heter och näringsidkare inom elberedskapen
— avgiftssystem för finansiering av elberedskapen
— behövlig lagstiftning.
Frågor om organisationsstruktur, ansvarsfördelning och finan— siering av elberedskapen behandlades i utredningens första be- tänkande Elberedskapen - organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996:78). I detta betänkande behandlas be- hovet av lagstiftning och övriga författningsändringar inom el- beredskapen. '
I betänkandet föreslår vi'att de grundläggande bestämmelserna om elberedskapen samlas i en elberedskapslag. Tillämpnings- området för lagen bör omfatta beredskapsförberedelser som syftar till att ge elförsörjningen erforderlig förmåga att motstå de påfrestningar som uppstår vid höjd beredskap eller i andra situationer då elförsörjningen annars är allvarligt hotad. Lagen föreslås bli tillämplig på produktion, överföring och handel med el.
Uppgiften att tillämpa lagen föreslås läggas på en särskild myndighet — elberedskapsmyndigheten. I vårt första betänkande föreslog vi att denna uppgift skall läggas på Affärsverket sven— ska kraftnät (Svenska kraftnät). Elberedskapsmyndigheten bör ha vissa befogenheter gentemot elföretagen och de övriga organ som omfattas av lagen. Myndighetens beslutanderätt bör avse de beredskapsförberedelser som dessa organ skall genomföra för
att erforderlig förmåga skall kunna uppnås vid höjd beredskap eller annars då elförsörjningen är allvarligt hotad. Regeringen bör ge elberedskapsmyndigheten rätt att meddela verkställighets— föreskrifter inom detta område.
Beredskapsåtgärder som avser fredstida hot och risker bör enligt vår mening inte berättiga till ersättning. Av detta skäl bör el— beredskapsmyndighetens befogenheter att tvinga elföretagen att genomföra åtgärder mot fredstida hot och risker begränsas. I elberedskapslagen föreslår vi därför en regel som innebär att elberedskapsmyndigheten inte bör få tvinga företagen att ge— nomföra åtgärder mot fredstida hot och risker om dessa åtgärder framstår som oskäligt betungande.
Elberedskapslagen bör inte i detalj ange vilka beredskaps— åtgärder som elföretagen bör vidta. Det är enligt vår mening inte möjligt att genom uppräkning eller på annat sätt exakt definiera de beredskapsåtgärder som behöver vidtas. Det bör istället an- komma på elberedskapsmyndigheten att — inom ramen för de beslut som statsmakterna har fattat - precisera vilka bered— skapsåtgärder som behöver vidtas för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas vid höjd beredskap och i de övriga situa- tioner som åsyftas i lagen. I sammanhanget bör understrykas att elberedskapsmyndigheten inte kan besluta om mer långtgående beredskapsåtgärder än vad som kan finansieras med medel från det särskilda beredskapskonto som står till myndighetens förfogande. Vad gäller fredstida åtgärder föreslår vi som nämnts en särskild begränsningsregel.
Vi föreslår vidare att bestämmelser om anmälningsskyldighet vid förändringar i anläggningar och verksamhet tas in i elbered— skapslagen. Syftet med dessa bestämmelser är att elberedskaps— myndigheten i god tid skall få reda på vilka förändringar som planeras och vid behov kunna vidta åtgärder. Anmälnings— skyldigheten föreslås gälla dels för fysiska åtgärder i elektriska anläggningar dels vad gäller väsentliga verksamhetsförändringar
iövrigt. Elberedskapsmyndigheten föreslås få befogenhet att i vissa situationer bevilja undantag från anmälningsskyldigheten.
Som nämnts föreslår vi att rätten till ersättning för beredskaps— åtgärder skall begränsas till åtgärder som syftar till att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap. Beredskapsåtgärder som avser de övriga situationer som omfattas av lagen förutsätts inte bli ersättningsberättigade. Också i övrigt föreslås vissa begräns— ningar i rätten till ersättning.
I vårt första betänkande har vi föreslagit att elberedskapen skall finansieras med en elberedskapsavgift. I elberedskapslagen an- ges därför att en avgift för detta ändamål får tas ut från den som innehar nätkoncession. Avgiften får användas för att finansiera ersättningsberättigade beredskapsåtgärder samt den tillsynsverk— samhet som elberedskapsmyndigheten skall bedriva.
I övrigt föreslår vi att lagen (198411049) om beredskapslagring av olja och kol ändras i syfte att göra det möjligt att ersätta inne— havare av vissa elproduktionsanläggningar för de kostnader som uppstår vid beredskapslagring av bränslen för elproduktion vid höjd beredskap. De anläggningar som berörs av vårt förslag är i första hand gasturbiner, oljekondensverk och kraftvärmeverk.
I övrigt innebär de förslag som vi har redovisat att en rad författ- ningar måste ändras. Detta gäller bl.a. vissa myndigheters instruktioner samt förordningen (1995:1296) om elsäkerhets- avgift och nätövervakningsavgift. I kapitel 6 förtecknas de för- fattningar som berörs av våra förslag.
*? ...i."f.1,' & " f :: email if. nazi?
:,_. är parish-I nåvl. ' ;s. _»: ...g.
_ '_.1. .. mm l'l'tfx
Författningsförslag
1. Förslag till elberedskapslag
Härigenom föreskrivs följ ande.
Inledande bestämmelser
1 & Denna lag innehåller bestämmelser om elberedskap vid pro- duktion och överföring av el samt vid handel med el.
Syftet med bestämmelserna är att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd beredskap eller då elförsörjningen annars är all- varligt hotad.
2 & Bestämmelser om tillträdesskydd finns i lagen (1990z217) om skydd för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m. och i säker- hetsskyddslagen (1996:627). Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Definitioner
3 & Med beredskapsåtgärder avsesi denna lag åtgärder som be- hövs för att verksamheten avseende produktion och överföring av el samt handel med el skall kunna upprätthållas vid höjd bered— skap eller då elförsörjningen annars är allvarligt hotad.
Med höjd beredskap avses detsamma som i lagen (1992zl403) om höjd beredskap samt med elektriska anläggningar och handel med el detsamma som i ellagen (1997:000).
Beslutande myndighet
4 & Beslut om beredskapsåtgärder meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer ( elberedskapsmyndigheten ).
Beredskapsåtgärder Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder
5 & Den som driver sådan verksamhet som anges i l & skall vidta de beredskapsåtgärder som behövs för att tillgodose elförsörj- ningen i landet vid höjd beredskap.
Bestämmelser om ersättning för kostnader för beredskapsåtgär— der som vidtas i syfte att tillgodose elförsörjningen vid höjd be— redskap finns i 11 &.
6 & Skyldigheten enligt 5 & första stycket att vidta beredskaps— åtgärder gäller även åtgärder som har till syfte att tillgodose el- försörjningen vid andra allvarliga hot än när höjd beredskap rå- der. Sådana beredskapsåtgärder får dock inte göras mer ingri- pande än vad som är skäligt med hänsyn till en verksamhets eko- nomiska förutsättningar och dess betydelse för elförsörjningen.
7 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande elbered- skapsmyndigheten får meddela föreskrifter om beredskapsåtgär- der.
Anmälningsskyldighet
8 5 En elektrisk anläggning får inte uppföras, byggas om eller på annat sätt ändras innan anmälan härom gjorts till elberedskaps- myndigheten och denna beslutat om beredskapsåtgärder.
Elberedskapsmyndigheten får för vissa slag av elektriska an— läggningar eller ändringar av visst slag av sådana anläggningar medge undantag från anmälningsskyldigheten.
9 & Den som driver en elektrisk anläggning som inte undantagits från anmälningsskyldigheten enligt 8 5 skall till elberedskaps— myndigheten anmäla om verksamheten överlåts, läggs ned eller ändras på annat sätt, om verksamhetsförändringen är av väsentlig betydelse för elförsörjningen. Anmälan skall göras innan verk- samhetsförändringen vidtas.
Det som sägs i första stycket gäller också när annan sådan verk- samhet som anges i 1 & startas eller ändras.
10 & En ändring eller annan åtgärd som anmälts enligt 8 eller 9 & skall påbörjas inom två år från det att elberedskapsmyndigheten meddelade sitt beslut.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder
11 & Om inte annat följer av andra stycket utbetalas skälig er- sättning för kostnader för beredskapsåtgärder som vidtas med stöd av denna lag i syfte att tillgodose elförsörjningen vid höjd bered— skap.
Ersättning betalas inte ut för kostnader
1. för åtgärder som enligt 12 & skall vidtas på egen bekostnad,
2. för uppgiftslämnande och medverkan vid planeringen av eg— na uppgifter inom totalförsvaret, eller
3. som kan anses som ringa.
Ersättning för kostnader för beredskapsåtgärder beslutas av el- beredskapsmyndigheten.
12 & Om anmälningsskyldigheten enligt 8 5 inte iakttagits, får elberedskapsmyndigheten förelägga den som driver anläggningen eller verksamheten att på egen bekostnad vidta nödvändiga bered- skapsåtgärder.
Om föreläggandet att vidta beredskapsåtgärder inte följs, får åt- gärderna genomföras av elberedskapsmyndigheten på den för— sumliges bekostnad.
Tillsyn
13 & Elberedskapsmyndigheten har tillsynen över att denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.
14 & Elberedskapsmyndigheten har rätt att för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.
Elberedskapsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kro- nofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första stycket och då det skall vidtas åtgärder som beslutats enligt 12 å andra stycket eller 15 å andra stycket.
15 & Elberedskapsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen skall följas.
Om ett föreläggande att vidta beredskapsåtgärder inte följs, får åtgärderna genomföras av elberedskapsmyndigheten.
16 & Ett föreläggande eller förbud enligt denna lag eller före- skrifter som har meddelats med stöd av lagen får förenas med vite.
17 5 Vid ändrade förhållanden får elberedskapsmyndigheten, utan hinder av vad som tidigare bestämts, besluta att nya eller ändrade beredskapsåtgärder skall vidtas.
Avgift
18 5 Den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:000) skall betala avgift (elberedskapsavgift) för
]. finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 11 å, och
2. elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Avgiften skall grundas på det antal elabonnenter som är an- slutna till den avgiftsskyldiges nät. En högre avgift får tas ut för högspänningsabonnemang än för lågspänningsabonnemang.
Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elberedskapsavgift.
Tystnadsplikt
19 5 Den som på grund av bestämmelser i denna lag eller före— skrifter som meddelats med stöd av lagen får kännedom om enskilds affars- eller driftförhållanden eller förhållande som är av betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet får inte obehörigen röja eller utnyttja uppgifterna.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
Överklagande
20 & Elberedskapsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett beslut som inte avser påförande av avgift, gäller omedelbart om inte annat bestäms i beslutet.
Övriga bestämmelser
21 & Mål om tillstånd enligt vattenlagen (19831291) till anlägg- ning som omfattas av bestämmelserna i denna lag eller till vä- sentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anlägg- ning får inte avgöras innan prövning enligt denna lag har skett.
Första stycket äger motsvarande tillämpning för ärende om nät— koncession enligt ellagen (1997:000) om anläggningen omfattas av bestämmelserna i denna lag.
22 5 Den ökning i byggnadskostnadema som föranleds av åtgär— der enligt denna lag skall inte räknas med vid den prövning som avses i 3 kap. 4å vattenlagen (19832291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 21 5 första stycket skall beaktas de föreskrifter om vattenanläggningars utförande som meddelats med stöd av denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Genom lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
3. I ärenden och mål som har anhängiggjorts före ikraft- trädandet skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1049) om bered- skapslagring av olja och kol]
dels att 19 och 20 åå skall upphöra att gälla, dels att 6, 8, 16, 18, 18 a och 25 åå skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 å2 Denna lag tillämpas inte på 1. kol annat än såvitt avser 1. kol annat än såvitt avser lagringsskyldighet för värme- lagringsskyldighet för värme- verk och kraftvärmeverk en- produktion i värmeverk och ligt 18 a å, kraftvärmeverk enligt 18 a å,
2. bränsle som utvinns inom landet eller som framställs ur råvara som har utvunnits inom landet,
3. bränsle som säljs för utförsel,
4. bränsle som förbrukas för drift av fartyg i utrikes trafik eller som införs i landet på annat transportmedel för detta transport— medels drift,
5. gasol som används som råvara i petrokemisk industri,
6. bränsle som används för
elproduktion.
Att lagringsskyldigheten i Att lagringsskyldigheten i vissa fall kan avse annat än vissa fall kan avse annat än lagringsbränsle framgår av 14 lagringsbränsle framgår av 14 och 19 -21åå. och 21 åå.
' Senaste lydelse av 19 & 19952921 20å 19952921. 2 Senaste lydelse 19951921.
8å3
Storleken av det beredskapslager som en lagringsskyldig skall hålla beräknas på grundval av mängden sålda eller, för förbrukare som infört lagringsbränsle till landet, förbrukade bränslen (bas— mängden).
Basmängden motsvarar den mängd försålda bränslen som med- för lagringsskyldighet enligt 7 å med avdrag för bränslen som sålts direkt till eller för leverans till
1. någon som under kalenderåret närmast före försäljningen sålt bränsle inom samma varuslag i sådan omfattning att lagrings— skyldighet uppkommit enligt 7 å,
2. någon som vid tiden för försäljningen var lagrings- skyldig enligt 18, 18 a, 19, 20 eller 21 å,
2. någon som vid tiden för försäljningen var lagrings- skyldig enligt 18, 18 3 eller 21 å,
3. någon statlig myndighet som vid tiden för försäljningen enligt beslut av regeringen var skyldig att lagra bränsle inom samma varuslag, om bränslet enligt beslutet får dras av.
För förbrukare som infört lagringsbränsle till landet motsvarar basmängden den mängd förbrukade bränslen som medför lagringsskyldighet enligt 7 å.
16 å4
Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt 15 å skall den som är lagringsskyldig enligt 7 å eller 18 å tredje stycket före den 1 februari närmast efter basåret avge en deklaration rörande sin försäljning eller förbrukning under basåret av lagringsbräns- len.
Till ledning för beslut om lagringsmängder skall den som är lagringsskyldig enligt 18 a — 20 åå inom samma tid lämna en deklaration avseen- de dels förbrukningen under basåret av lagringsbränslen och naturgas, dels behovet av bränsle och annan energi för att driva anläggningen.
3 Senaste lydelse l995:921. 4 Senaste lydelse l995:921.
Till ledning för beslut om lagringsmängder skall den som är lagringsskyldig enligt 18 a å inom samma tid lämna en deklaration avseende dels förbrukningen under basåret av lagringsbränslen och natur- gas, dels behovet av bränsle och annan energi för att driva anläggningen.
Deklarationen skall avges på heder och samvete.
För värmeverk och kraft- värmeverk, gasturbinanlägg- ningar för framställning av elektrisk kraft, oljekondens- verk och anläggningar för framställning av stadsgas gäller 18 a - 21 åå i stället för vad som i 7 - 9, 11 och 15 åå samt 17 å första stycket är föreskrivet om lagrings- skyldighetens omfattning, fullgörande och fastställande. För anläggningar för fram- ställning av stadsgas fullgörs och fastställs lagringsskyldig- het enligt 21 å.
Regeringen beslutar med utgångspunkt i beredskapsbe- hovet för anläggningar som anges i 18 a - 20 åå om rikt- linjer för fastställande av lagringsskyldigheten för dem.
Den som är lagringsskyldig eller har ålagts lagringsskyl- dighet enligt 18 a, 19, 20 eller 21å och som under basåret har sålt annat lagringsbränsle än kol är också skyldig att under lagringsåret hålla be— redskapslager för motsvaran- de mängd bränsle inom samma varuslag med avdrag för bränsle som sålts till någon som anges i 8 å andra stycket 1 — 3.
5 Senaste lydelse l995:921.
l8å5
För värmeverk och kraft- värmeverk samt anläggningar för framställning av stadsgas gäller 18 a och 21 åå i stället för vad som i 7 - 9, 11 och 15 åå samt 17 å första stycket är föreskrivet om lagrings— skyldighetens omfattning, fullgörande och fastställande. För anläggningar för fram— ställning av stadsgas fullgörs och fastställs lagringsskyldig- het enligt 21 å.
Regeringen beslutar med utgångspunkt i beredskapsbe- hovet för anläggningar som anges i 18 a — 20 åå om rikt— linjer för fastställande av lagringsskyldigheten för dem.
Den som är lagringsskyldig eller har ålagts lagringsskyl- dighet enligt 18 a eller 21 å och som under basåret har sålt annat lagringsbränsle än kol är också skyldig att under lagringsåret hålla beredskaps— lager för motsvarande mängd bränsle inom samma varuslag med avdrag för bränsle som sålts till någon som anges i 8 å andra stycket 1 - 3.
18aå6
Den som vid basårets utgång innehar ett värmeverk får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva verket, om vid anläggningen under basåret förbrukats
1. minst 5 000 kubikmeter eldningsolja eller dieselbrännolja,
2. minst 4 000 ton gasol, 3. minst 8 000 ton kol,
4. minst 5 miljoner kubikmeter naturgas eller 5. bränsle som anges i l - 4 motsvarande minst 5 000 kubik- meter olja.
Vid beräkning av förbrukningen av bränslen enligt första stycket 5 skall 1 kubikmeter olja anses motsvara 0,8 ton gasol, 1,6 ton kol eller 1 000 kubikmeter naturgas.
Den som vid basårets ut— gång innehar ett kraftvärme- verk med en installerad elekt— risk effekt av minst 5 mega- watt får av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva verket.
Lagringsskyldigheten en— ligt första och tredje stycket skall avse olja, gasol eller kol— bränslen. Lagringsmängden bestäms av regeringen eller den myndighet som regering— en bestämmer med utgångs- punkt i värrneverkets eller kraftvärrneverkets eget bered- skapsbehov.
Den som vid basårets ut— gång innehar ett kraftvärme- verk med en installerad elekt- risk effekt av minst 5 mega- watt får av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer åläggas att under lagringsåret hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva verket avseende värmeproduktion.
Lagringsskyldigheten en- ligt första och tredje stycket skall avse olja, gasol eller kol- bränslen. Lagringsmängden bestäms av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer med utgångs- punkt i värmeverkets eller kraftvärrneverkets eget bered- skapsbehov avseende värme- produktion.
25 å7
Om till följd av allvarlig försörjningskris tillförseln av lagrings- bränsle till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras, får regeringen medge att beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden. Vid höjd beredskap får sådant med- givande lämnas även av den myndighet som regeringen bestäm- mer.
Om i andra fall än som anges i första stycket särskilda skäl föreligger, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att beredskapslager för olje- kondensverk tillfälligt tas i anspråk för anläggningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. Ett beslut om att hålla beredskapslager av bränsle som används för elproduktion som har meddelats enligt äldre be— stämmelser skall fortsätta att gälla enligt dessa till dess att frågan om lagringsskyldighet prövats på nytt.
7 Senaste lydelse l995:921.
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1971 :309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål
Härigenom föreskrivs att 1 å lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 å1
Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives i 2 å, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:
1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upp- rättande av förslag till befattning eller uppdrag,
4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av stats- medel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942:350) om forn— minnen eller om ersättning enligt naturvårdslagen (19641822),
5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,
6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av
regeringens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol.
8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stif- telser,
9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekäm- pande av djur— eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, före— läggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (194911) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskydds- lagen (1958:110) eller i ärende som avses i skogsförlägg-
ningslagen (1963:246),
11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författ- ning åvilar kommun eller an- nan kommunal förvaltnings- enhet, eller om föreläggande enligt lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och
fondbörsversamhet, lagen ( I 942 .'3 35 ) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen
(1948:433) om försäkrings— rörelse, lagen (1950z272) om rätt för utländsk försäkrings- anstalt att driva försäkrings— rörelse här i riket, lagen (1950:596) om rätt till fiske, lagen (1955:183) om bank- rörelse, lagen (l955:416) om sparbanker, lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (1959z73) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författ— ning åvilar kommun eller an- nan kommunal förvaltnings— enhet, eller om föreläggande enligt lagen (19191240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsversamhet, lagen (1948:433) om försäkrings- rörelse, lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkrings— anstalt att driva försäkrings— rörelse här i riket, lagen (19501596) om rätt till fiske, lagen (1955:183) om bank- rörelse, lagen (1955:416) om sparbanker, lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (1959z73) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m.m., lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, lagen
m.m., lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv— och invaliditetsförsäkring, lagen (1963276) om kreditaktie- bolag, jordförvärvslagen (19651290), förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföre- ningar, miljöskyddslagen (1969z387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypo- teksbank och om landshypo- teksföreningar, lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering eller lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav,
12. mål om utdömande av vite,
(1963:76) om kreditaktie- bolag, jordförvärvslagen (1965:290), förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföre— ningar, miljöskyddslagen (19692387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypo- teksbank och om landshypo— teksföreningar, lagen (19701596) om förenklad aktiehantering eller lagen (l971:827) om registrering av aktieinnehav,
13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående be- handlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verk- ställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i
arbetsanstalt, 14. mål om handräckning.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. 2. I mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas.
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 å lagen (1994:1720) om civilt försvar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 &" Vad som föreskrivs i denna Vad som föreskrivs i lag gäller inte om annat sägs i denna lag gäller inte om annat
lagen (1942:335) om särskil- följer av elberedskapslagen da skyddsåtgärder för vissa (1997:000). kraftanläggningar m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1. Bakgrund
1.1. Utredningsuppdraget
Enligt direktiven (Dir. 1996z23) skall den särskilde utredaren lämna förslag till organisation, ansvarsfördelning, lagstiftning samt avgiftssystem för finansiering av elberedskapen. Frågor om organisationsstruktur, ansvarsfördelning och finansiering av elberedskapen behandlades i utredningens första betänkande Elberedskapen - Organisation, ansvarsfördelning och finan- siering (SOU 1996:78). En sammanfattning av de förslag som lämnades i detta betänkande finns i avsnitt 1.3.
Vad gäller lagstiftningsfrågorna framhålles i direktiven att utredaren skall överväga om det ansvar och de befogenheter som följer med det centrala ledningsansvaret för elberedskapen vid höjd beredskap behöver lagfästas. Motsvarande över— väganden skall göras beträffande behovet av en central ledning i samband med svåra påfrestningar på elförsörjningen i fredstid.
Enligt direktiven skall utredaren också bedöma behovet av förändringar i lagen (l982:1004) om skyldighet för närings— idkare, arbetsmarknadsorganisationer m. fl. att delta i total— försvarsplaneringen. Detta skall ske i syfte att säkerställa el- företagens medverkan i beredskapsarbetet. I sammanhanget framhålles att utredaren bör beakta erfarenheterna av hur dessa frågor hanterats i den norska ellagstiftningen.
Utredaren skall också uppmärksamma om gällande författningar inom beredskapsområdet behöver ändras till följd av de förslag som redovisas under utredningsarbetet. Vidare framhålles i direktiven att utredaren skall utgå från att lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. er— sätts med ny lagstiftning i enlighet med Ellagstiftningsutred-
ningens förslag i betänkandet Elförsörjning i ofred (SOU 1995:51).
Regeringen förlängde genom beslut den 13 juni 1996 tiden för slutredovisning av utredningens uppdrag till den 30 september 1996.
Utredningens direktiv redovisas i bilaga 1.
1.2. Arbetets uppläggning
Utredningsarbetet har koncentrerats på att utarbeta ett förslag till en ny elberedskapslag. I det lagförslag som redovisas har vi samlat de grundläggande bestämmelserna om elberedskapen. Vi föreslår dock även ändringar i vissa andra författningar.
Detta gäller bl.a. lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt vissa myndigheters instruktioner. Också den förordning som reglerar uttaget av avgifter för myndighets— tillsynen inom elområdet behöver ändras.
Under arbetets gång har vi haft anledning att sätta oss in i det övriga lagstiftningsarbete som pågår inom elområdet. Vi har försökt att så långt som möjligt anpassa våra förslag till det övriga arbete som pågår.
Vi har också haft underhandskontakter för diskussion av vissa frågor med företrädare för Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) samt Svenska kraftnät.
Vidare har vi yttrat oss över Elbörsutredningens betänkande Regler för handel med el (SOU 1996:49).
1.3. Etapp I av utredningsarbetet
Etapp 1 av utredningsarbetet avsåg som nämnts organisation, ansvarsfördelning och finansiering av elberedskapen. I detta avsnitt lämnas en sammanfattning av de förslag som redo- visades i betänkandet.
Beträffande rollfördelningen inom elberedskapen föreslog vi att funktionen energiförsörjning även i fortsättningen skall hållas samman med NUTEK som funktionsansvarig myndighet. NUTEK:s uppgifter i egenskap av funktionsansvarig myndighet borde enligt förslaget koncentreras till uppgifter som är gemensamma för funktionen energiförsörjning.
Elförsörjningsuppgiften borde enligt förslaget ges ställning som delfunktion inom funktionen energiförsörjning. Med elförsörj— ningsuppgiften avsåg vi uppgiften att vid höjd beredskap styra elsystemet i landet på ett sådant sätt att det blir möjligt att tillgodose de elbehov som regeringen och övriga ledningsorgan i samhället prioriterar. Till denna uppgift räknade vi också ansvaret för att se till att erforderliga beredskapsåtgärder vidtas av företag och andra berörda. Vi föreslog att elförsörjnings- uppgiften skulle läggas på Svenska kraftnät.
Uppgiften att vid höjd beredskap prioritera samhällets behov av elkraft borde enligt förslaget hållas isär från övriga uppgifter inom elberedskapen. Vi konstaterade att prioriteringsuppgiften enligt gällande ansvarsfördelning inom totalförsvaret åvilar regeringen och - under denna - de civila ledningsorgan som har ett områdesansvar (civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunstyrelserna). På central myndighetsnivå omfattar ÖCB:s samordningsansvar också frågor om resursprioritering.
Med utgångspunkt från denna rollfördelning föreslog vi en myndighetsstruktur inom elberedskapen som på central nivå bör bestå av NUTEK, Svenska kraftnät och Statens kärnkrafts—
inspektion. Den sistnämnda myndigheten föreslogs få samma uppgifter vid höjd beredskap som i fred. NUTEK:s och Sven— ska kraftnäts uppgifter har redan definierats.
Beträffande Svenska kraftnäts inre organisation föreslog vi att ett beredskapsråd skall inrättas. Rådet föreslogs bestå av företrädare för elkraftsindustrin och vissa beredskapsmyndigheter. Rådets ledamöter bör enligt förslaget utses av regeringen.
Vad gäller den regionala organisationen föreslog vi att antalet elområden på sikt skall minskas till tre eller fyra med gränser som så långt som möjligt sammanfaller med civilområdenas gränser. Elbefälhavarorganisationen bör behållas. Några föränd- ringar i elbefälhavamas ställning i fred föreslogs inte.
Våra förslag till myndighetsstruktur för elberedskapen innebär att Elförsörjningsnämnden och Krigsskyddsnämnden för kraft— anläggningar kan avvecklas. Förslaget innebär också att Statens strålskyddsinstitut inte längre skall ha uppgifter inom funktionen energiförsörjning.
Elföretagen föreslogs åläggas ett ansvar för att vidta de bered— skapsåtgärder som erfordras för att verksamheten skall kunna upprätthållas vid höjd beredskap. Vi föreslog också att detta ansvar skall regleras i en särskild lag om elberedskap. Vidare bör enligt förslaget ersättning utgå för alla större kostnader som elföretagen åsamkas genom sin medverkan i beredskapsarbetet.
Vad gäller finansieringen av elberedskapen föreslog vi att en elberedskapsavgift införs i syfte att täcka myndigheternas och företagens kostnader för tillsyn och beredskapsåtgärder inom elberedskapen. Elberedskapsavgiften föreslogs uttas som en nätägaravgift som bör administreras på samma sätt som den befintliga nätövervakningsavgiften. Olika avgifter föreslogs utgå för hög- och lågspänningsabonnemang (i proportionen 600: 1 1).
Avgiftsmedlen bör enligt förslaget samlas på ett räntebärande konto med kreditmöjligheter i Riksgäldskontoret.
Det är inte vår uppgift att föreslå en ambitions— och kostnadsnivå för elberedskapen. Däremot gjorde vi vissa beräkningar i syfte att ta reda på vilken kostnadsnivå som nuvarande ambitionsnivå inom elberedskapen svarar emot. Vi kom fram till att elbered— skapen med dagens ambitionsnivå kostar 237 miljoner kronor per år. De kostnader som ingår i detta belopp specificeras i bilaga 4i utredningens första betänkande. Ett beslut om ekono- miska ramar för elberedskapen kommer att tas i höstens för- svarsbeslut.
Vi föreslog att den nya organisationen bör träda ikraft den 1 januari 1997. Svensk Elberedskap AB kommer att avvecklas vid denna tidpunkt. Svenska kraftnät föreslogs få regeringens uppdrag att förbereda genomförandet av den nya organisationen.
1.4. Remissmöte om utredningens första betän- kande
För att få synpunkter på utredningens betänkande anordnades ett remissmöte den 26 juni 1996 med deltagande av företrädare för berörda myndigheter, organisationer och andra intressenter. I det följande lämnas en kort sammanfattning av de synpunkter som redovisades på mötet. Minnesanteckningama från mötet redo- visas i bilaga 2.
Samtliga deltagande myndigheter och organisationer ställde sig bakom utredningens överväganden och förslag i stort. De påpe- kanden som gjordes gällde enskildheter i betänkandet.
Vad gäller organisationsfrågoma kommenterades särskilt det beredskapsråd som utredningen föreslår skall inrättas vid Svenska kraftnät. Från branschföreningarnas sida underströks
att beredskapsrådet måste ha ett reellt inflytande på myndig— hetens beslut vad gäller beredskapen. Svenska kraftnät ställde sig bakom utredningens förslag men betonade att myndigheten måste kunna fatta beslut också i situationer då rådet inte kan samlas.
Beträffande finansieringen anförde NUTEK att lagregleringen av elföretagens ansvar måste anpassas till de finansierings— principer som finns i näringsidkarlagen. Sydkraft AB och El— verksföreningen påpekade att det bör framgå av lagstiftningen att elberedskapsavgiften får föras vidare till elabonnentema. Några deltagare — bl.a. Svenska kommunförbundet - ansåg att elbered- skapen i egenskap av kollektiv nyttighet borde skattefinansieras.
Beträffande lagstiftningen diskuterades i övrigt frågan om den föreslagna elberedskapslagen bör vara tillämplig på samtliga elföretag eller endast på företag över en viss storlek. Kravet på konkurrensneutralitet ansågs tala för den förstnämnda lösningen.
Vad gäller genomförandet av utredningens förslag betonade de närmast berörda — Svenska kraftnät, Kraftverksföreningen och Svensk Elberedskap AB — att det är angeläget att förberedelse- arbetet kan inledas i sådan tid att organisationsförändringama kan träda ikraft den 1 januari 1997.
2. Nuvarande reglering
2. 1 Allmänt
Den beredskapslagstiftning som är tillämplig på elförsörjningen utgörs dels av generell beredskapslagstiftning dels av lagstift- ning som endast eller huvudsakligen är tillämplig på elförsörj- ningen. Den generella beredskapslagstiftningen är omfattande och gäller verksamheten inom flera totalförsvarsfunktioner - i vissa fall verksamheten inom hela totalförsvaret.
I det följande beskrivs kortfattat den med hänsyn till elförsörj- ningen viktigaste lagstiftningen inom dessa båda områden. Framställningen bygger i stor utsträckning på den beskrivning som finns i Ellagstiftningsutredningens betänkande Elförsörj- ning i ofred (SOU 1995:51).
2.2. Den generella beredskapslagstiftningen
Lagen ( ] 992:] 403 ) om höjd beredskap
Denna lag reglerar förutsättningama för beredskapshöjningar inom totalförsvaret. Lagen är tillämplig då Sverige är i krig eller krigsfara eller då andra utomordentliga förhållanden råder. Med det sistnämnda uttrycket avses att krig råder i Sveriges närhet eller att landet har varit i krig eller krigsfara. Lagen gäller inte vid fredskriser.
Lagen omfattar två beredskapsnivåer: skärpt beredskap och högsta beredskap. Högsta beredskap råder då Sverige är i krig oavsett om detta har meddelats av regeringen eller ej. Myndig- heter och andra organ som kan konstatera att landet är i krig skall agera som om ett regeringsbeslut föreligger om att högsta beredskap skall gälla. Skärpt beredskap kan anbefallas i mindre
allvarliga lägen än krig och krigsfara. Ett beslut om höjd bered- skap kan gälla hela landet eller endast en del av detta eller alternativt en viss verksamhet.
Lagen (1982.'1004) om skyldighet för näringsidkare, arbets- marknadsorganisationer m. fl. att delta i totaUörsvarsplane- ringen
Näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m. fl. är skyl— diga att på begäran av totalförsvarsmyndighet delta i totalför- svarsplaneringen. Bestämmelser om detta finns i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmark- nadsorganisationer m. fl. att delta i totalförsvarsplaneringen samt i tillämpningsförordningen till denna lag.
Enligt lagen skall näringsidkare m. fl. lämna de upplysningar om produktionsförhållandena i den egna verksamheten som totalförsvarsmyndighetema behöver för sitt arbete. Skyldighet föreligger också att medverka vid planeringen av de egna uppgifterna inom totalförsvaret.
Totalförsvarsmyndigheterna får utfärda de förelägganden som behövs för att lagen skall följas samt har möjlighet att sätta ut vite. Den som på grund av bestämmelserna i lagen har fått utföra ett arbete som har medfört betydande kostnader har möjlighet att få ersättning för detta av allmänna medel.
Lagen innehåller även bestämmelser om sekretess samt straffbestämmelser.
Ransoneringslagen ( ] 978.268 )
Regeringen får med stöd av ransoneringslagen (1978z268) meddela föreskrifter om försäljning, användning m.m. av
förnödenheter som har betydelse för totalförsvaret eller folk— försörjningen. Regeringen kan exempelvis förbjuda försäljning av vissa varor eller ange de villkor som skall gälla för för- säljning i sådana fall (6å).'
Ransoneringslagen kan till skillnad mot förfogandelagen tillämpas såväl vid säkerhetspolitiska kriser och krig som vid fredskriser. De fredstida händelser som kan föranleda ranso- neringslagens tillämpning skall dock vara av undantags— karaktär. I lagen används begreppet utomordentlig händelse.
Ransoneringslagen innehåller även vissa bestämmelser om förfogande, 13 - 17 åå. Dessa bestämmelser bör ses mot bakgrund av att förfogandelagen har ett snävare tillämpnings- område än ransoneringslagen. Ransoneringslagens bestäm— melser om förfogande är av särskilt intresse för elförsörj- ningen.
Förfogande enligt ransoneringslagen får ske enbart när det är oundgängligen nödvändigt för att ransonering skall kunna genomföras. Därigenom markeras att förfogande får ske först när andra rimliga utvägar inte står till buds. Det bör observeras att förfogande enligt ransoneringslagen enbart kan rikta sig mot näringsidkare. Näringsidkarbegreppet skall emellertid fat- tas i vidsträckt bemärkelse, dvs. varje fysisk eller juridisk per— son som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art faller under tillämpningsområdet.
Den från elberedskapssynpunkt mest intressanta möjligheten till förfogande regleras i 13 å, punkt 2. Enligt denna punkt är det möjligt att ålägga näringsidkare som i sin rörelse innehar bl.a. industrianläggning att utöva verksamhet eller på annat sätt medverka till framställning av fömödenhet som omfattas av regleringen.
I samband med ransonering av elektricitet kan särskilda avgif- ter uttas för att hindra att mer än tillåten mängd energi för- brukas. I detta syfte har en bestämmelse om överförbruk- ningsavgift tagits in i 38 å ransoneringslagen.
Den mest effektiva sanktionsformen mot överförbrukning av ledningsbunden energi är givetvis avstängning. Avstängning är en långtgående åtgärd men lagstiftaren har ansett det nödvän— digt att denna möjlighet finns tillgänglig, bl.a. vid upprepad överförbrukning. Myndighet som regeringen bestämmer ges därför i 39 å möjlighet att stänga av förbrukare från ytterligare tilldelning eller att tilldela honom mindre än han annars skulle ha fått.
F örfogandelagen ( ] 978.262 )
Förfogandelagen är endast tillämplig vid höjd beredskap. Lagens 4 — 6 åå träder automatiskt i kraft då landet är i krig. I denna del av lagen finns de grundläggande bestämmelserna om förfogande. Förfogande innebär att egendom genom beslut av en myndighet tas i anspråk för att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov.
Inom ramen för förfogandelagen får endast försörjnings- politiska intressen tillgodoses. Detta innebär att förfogande endast får omfatta egendom som har betydelse för total- försvaret eller folkförsörjningen. Förfogande får inte ske om totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt.
Förfogande får inte riktas mot staten. Egendom som ägs av staten som juridisk person kan således inte omfattas av förfogande. Hur förfogandet skall ske regleras i 5 å. Här stadgas bl.a. att fastighet skall tas i anspråk genom nytt—
janderätt. Annan egendom skall tas i anspråk genom ägande— rätt eller nyttjanderätt.
Enligt 7 å förfogandelagen är det regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer som beslutar om förfogande. Förfogande skall riktas mot en bestämd ägare eller innehavare av egendomen. Vid högsta beredskap - krig eller krigsfara - får regeringen meddela generella förfogandebeslut, dvs. beslut som avser alla eller viss krets av ägare eller innehavare av den aktuella typen av egendom.
2.3. Beredskapslagstiftning inom elområdet
Frågor om beredskapslagring av olja och kol regleras i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. Denna lag berör även lagring av bränslen för elproduktionsändamål. Detta har betydelse för innehavare av gasturbiner, oljekondensverk m. fl. anläggningar. Vi återkommer till lagen om beredskaps- lagring av olja och kol i kapitlen 5 och 7.
Lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraft- anläggningar m.m.
Endast lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraft- anläggningar m.m. (krigsskyddslagen) är exklusivt inriktad på skyddet av elektriska anläggningar. Genom en komplettering som gjordes år 1978 är lagen dock även tillämplig på rörled— ningar för olja och gas.
Lagens tillämpningsområde framgår av 1 å. Där anges att lagens bestämmelser skall gälla beträffande anläggning av väsentlig betydelse för energiförsörjningeni fråga om åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan krigs- handling eller sabotage.
12 å anges storleksgränser och andra karakteristika för anlägg— ningar som omfattas av lagen. Storleksgränsema har höjts flera gånger. Lagen kan numera sägas omfatta större kraftverk och vattenregleringsanläggningar samt storkraftnätet. Redan vid lagens tillkomst anfördes att det inte enbart är storleken av en anläggning som avgör vilken betydelse den har. Också anläggningens funktion i elsystemet har betydelse.
När det gäller omfattningen av skyldigheten att vidta skydds— åtgärder ansågs det omöjligt att precisera vilka enskilda åtgär- der som skall vidtas. I 3 å anges därför endast att en anlägg— ning som avses i lagen skall utföras på ett med hänsyn till för— hållandena i varje särskilt fall lämpligt sätt. Detsamma gäller ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning.
Vad gäller befintliga anläggningar anges i 4 å att ägaren är skyldig att vidta erforderliga åtgärder till minskandet av faran för sådan skada som avses i 1 å samt åtgärder för att begränsa verkningarna av uppkomna skador.
En anläggning som prövats enligt 3 å skall vara lämpligt utfor— mad från skyddssynpunkt. Denna bedömning torde kunna ändras efterhand som tiden går och förhållandena ändras. En anläggning som var lämpligt utformad med hänsyn till den militära teknik som fanns och de hotbilder som gällde på 1950-talet är inte för den skull lämplig för 1990-talets bered- skapskrav. Den skall då kunna prövas enligt 4 å även om den inte byggs om, ändras eller utvidgas.
Vad gäller de skyddsåtgärder som skall vidtas vid befintliga anläggningar ansågs det mest ändamålsenligt att utforma be— stämmelserna så att en skälighets- och lämplighetsbedömning är möjlig i varje enskilt fall. I 4 å finns en exemplifiering där några av de viktigaste åtgärderna anges för att minska faran för och verkningarna av krigshandlingar.
1 5 å krigsskyddslagen anges att åtgärderna inte får vara oskäligt betungande. Detta måste enligt förarbetena bedömas med hänsyn till ett företags avkastning. Åtgärderna fick inte vara så kostsamma att ett företags tillkomst eller utveckling hindrades. Det ansågs vara bättre från totalförsvarets och folk- försörjningens synpunkt att en oskyddad anläggning byggdes än att det överhuvudtaget inte byggdes någon anläggning. I de fall önskvärda skyddsåtgärder inte helt kunde bäras av en anläggnings ägare borde därför enligt förarbetena statsbidrag kunna utgå.
För prövning av bl.a. frågor om vilka åtgärder som bör ut- föras vid en anläggning finns inom NUTEK en särskild nämnd, Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Nämn- dens verksamhet regleras i NUTEK:s instruktion 38 — 44 åå.
Den som skall bygga en anläggning som avses i krigs- skyddslagen eller verkställa väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning skall enligt 11 å anmäla anläggningen för prövning till Krigsskyddsnämnden. Om an- mälningsskyldigheten försummas kan den försumlige dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Inhämtande av Krigsskyddsnämndens utlåtande är obligato- riskt i vissa mål om tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) och vid koncessionsprövning för starkströmsledning enligt ellagen.
Krigsskyddsnämnden får enligt 16 å krigsskyddslagen före— lägga den som skall utföra en åtgärd att göra detta. Vite kan annars kan dömas ut. Om åtgärden ändå inte utförs kan den enligt samma paragraf utföras på den försumliges bekostnad. Krigsskyddsnämnden kan då begära handräckning av läns- styrelsen.
, '.'-mill burn
':'-':' 'IÄWIIIHNI
Tj]! Warm dm'iu
tili nu
I.]... restarung Hui
tarm !:)!”de
'l-lllll r. lf" jbi'ifmiimz
. __ qmnåhbuikafm ,.Gmmmw' _ ." - WWW”
3. Tidigare lagstiftningsförslag inom el- beredskapsområdet
3.1. Förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vis- sa elektriska anläggningar (SOU 1995:51)
Ellagstiftningsutredningen behandlade elberedskapsfrågoma un- der utredningsarbetets andra etapp. Utredningen redovisade sina förslag i betänkandet Elförsörjning i ofred (SOU 1995:51). I detta sammanhang behandlas endast det förslag till lag om beredskapsåtgärder vid elektriska anläggningar som redovisades av utredningen.
Den föreslagna lagen avses ersätta lagen (1942z335) om sär— skilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. (krigs- skyddslagen). Utredningen ansåg att denna lag är föråldrad bl.a. med hänsyn till hotbildens förändring och den ökade tekniska integrering som skett av elsystemet. Den nya lagen föreslås få ett vidare tillämpningsområde vad gäller anläggningstyper och funktionskrav än den gamla lagen.
Syftet med den lag som föreslogs av utredningen är att den skall möjliggöra beslut om beredskapsåtgärder vid de elektriska an- läggningar som omfattas av lagen. Lagen gäller för anläggningar som bedöms vara av väsentlig betydelse för elförsörjningen i landet. För anläggningar av viss storlek föreslogs dessutom an— mälningsplikt vid uppförande eller ändring av anläggningen.
I lagförslaget finns bestämmelser om att en anläggning skall vara utformad på ett sådant sätt att dess funktion vid störda för— hållanden underlättas. Anläggningen bör också utformas på ett sådant sätt att reparations- och underhållsåtgärder underlättas. Samtidigt föreslogs en begränsningsregel innebärande att ett beslut om beredskapsåtgärder inte får göras mer omfattande
eller ingripande än vad som skäligen kan krävas med hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse.
Beredskapsåtgärd som genomförs i samband med att en anlägg- ning uppförs, byggs om eller ändras skulle enligt förslaget inte vara ersättningsberättigad. Den ovan nämnda begränsnings- regeln är dock avsedd att fungera som en spärr mot alltför kost— nadskrävande förelägganden från prövningsmyndighetens sida.
Den föreslagna författningstexten redovisas i bilaga 3.
3.2. Remissinstanserna
De remissinstanser som yttrade sig i frågan är i huvudsak positivt inställda till lagförslaget. NUTEK ansåg dock att lagen bör kompletteras med en bestämmelse om anmälnings— skyldighet vid nedläggning eller avstängning av en elektrisk anläggning. ÖCB ansåg att det inte kan uteslutas att det också kan behövas lagstiftning om beredskapsansvar hos producenter och leverantörer av elström.
Huvuddelen av de som yttrade sig om utredningens betänkande berörde inte alls lagförslaget utan begränsade sina yttranden till andra delar av utredningens förslag.
4. Tidigare lagstiftningsförslag inom el- området
4.1. Förslag till ny ellag (SOU 1995:108)
Ellagstiftningsutredningen har redovisat ett förslag till ny ellag i betänkandet Ny ellag (SOU 1995:108). Den nya lagen föreslås ersätta den nu gällande ellagen (1902z71) som har blivit för- åldrad.
Den nya ellagen föreslås gälla vid produktion, överföring och användning av el samt vid handel med el m.m.
Kapitel 2 i lagförslaget innehåller bestämmelser om nätkon- cession. I författningstexten stadgas att nätkoncession skall krä— vas för byggande och användning av en elektrisk starkströms- anläggning. Nätkoncession kan ges för linje eller område och får beviljas om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt och uppfyller vissa andra villkor.
Kapitel 3 innehåller bestämmelser om nätverksarnhet. Bestäm- melserna innebär att en juridisk person som bedriver nätverk- samhet inte får bedriva produktion av eller handel med el. Vidare finns bestämmelser om skyldighet för nätkoncessions- innehavare att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till nätet och att överföra el till de som är anslutna till nätet.
Kapitel 4 innehåller bestämmelser om nättariffer. Bl. a. stadgas att nättariffema skall vara skäliga och utformas på sakliga grun- der. I övrigt ges detaljbestämmelser om hur nättariffema skall utformas och beräknas.
Kapitel 8 innehåller bestämmelser om systemansvar och balans- ansvar. 1 kapitlet stadgas att den systemansvariga myndigheten har rätt att beordra ett elföretag att mot ersättning öka, minska
eller helt stänga av produktionen av el om frekvenshållningen inom elsystemet kräver detta.
Kapitel 9 innehåller bestämmelser om elsäkerhet. I kapitlet stad- gas att en elektrisk anläggning och anslutna elektriska anord- ningar skall vara beskaffade och placerade samt brukas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet erhålles mot skadeverk— ningar av el. I övrigt innehåller kapitlet bestämmelser som syftar till att precisera vem som i olika situationer har ansvar för att vidta och bekosta skyddsåtgärder.
Kapitel 10 innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar för skador orsakade av elektrisk ström.
Kapitel ] 1 innehåller bestämmelser om tillsyn över efterlev— naden av lagen och om befogenhet för tillsynsmyndigheterna att meddela förelägganden och förbud. Föreläggande och förbud får förenas med vite.
Förslaget till ny ellag bereds för närvarande inom regerings- kansliet. Lagen kan tidigast träda i kraft den 1 juli 1997.
4.2. Förslag till ny lag om handel med el m.m. (SOU 1 996:49)
Elbörsutredningens förslag redovisas i betänkandet Regler för handel med el (SOU 1996:49). Förslaget omfattar två delar. Den ena av dessa innehåller regler för elbörsverksamhet. Den andra innehåller bestämmelser om utrikeshandel med el. Utredningens förslag vad gäller elbörsverksamheten har samlats i ett förslag till ny lag om elhandel. De bestämmelser som gäller utrikes— handel med el föreslås föras in i den befintliga lagen (1994:618) om handel med el m.m.
Den nya lagen om elhandel — del I i betänkandet — föreslås gälla för handel med el, mellanhandsverksamhet på elmarknaden och elbörsverksamhet. I lagen finns bestämmelser om tillstånd till elmarknadsrörelse samt olika villkor som skall vara uppfyllda för att ett sådant tillstånd skall beviljas. Som ett generellt krav för handel med el anges att denna verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för elmarknaden upprätt- hålls och att elhandeln i övrigt sker i enlighet med god sed på elmarknaden.
Elbörsverksamhet föreslås endast få bedrivas efter tillstånd av regeringen. Som förutsättning för tillstånd anges att den avsedda verksamheten inte får antas komma att rubba allmänhetens för- troende för elmarknaden, medföra risker för elförsörjningen eller vara till skada för elmarknaden. Vidare anges som för— utsättning för tillstånd att sådant endast får meddelas företag som uppfyller de villkor som enligt lagen (1992:543) om börs— och clearingverksamhet gäller för auktorisation som börs.
Också clearingverksamhet avseende el görs tillståndspliktig. Clearingverksarnhet föreslås endast få bedrivas av företag som fått tillstånd för clearingverksamhet enligt ovan nämnda lag om börs- och clearingverksamhet.
Tillsyn över efterlevnaden av lagen föreslås utövas av en eltill- synsmyndighet och — vad gäller företag som har tillstånd att bedriva elbörsverksamhet — av Finansinspektionen.
Beträffande utrikeshandeln med el - del II i betänkandet - före- slås vissa ändringar i lagen (1994:618) om handel med el m.m. Dessutom föreslås vissa ändringar i ellagen (1902z71).
De lagändringar som föreslås är relativt begränsade. I lagen om handel med el föreslås en bestämmelse om att regeringen under perioder då den svenska försörjningstryggheten är hotad skall ha möjlighet att införa krav på koncession för export av el.
I ellagen föreslås en ändring som till största delen utgår från Ellagstiftningsutredningens förslag till ny ellag. Elbörsutred- ningen har dock gjort tillägget att man vid prövning av konces— sion för utlandsförbindelse särskilt skall beakta hur sökanden avser att säkerställa att ledningen kommer att upplåtas på icke— diskriminerande villkor.
5. Ny lagstiftning inom elberedskapen
5.1. Ny elberedskapslag
Utgångspunkter
I vårt första betänkande föreslog vi att de grundläggande be- stämmelserna om elberedskapen bör samlas i en elberedskaps— lag. Med grundläggande bestämmelser avser vi en reglering av skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder, elberedskapsmyndig- hetens befogenheter, rätten till ersättning för de kostnader som beredskapsverksarnheten ger upphov till samt grunderna för det avgiftssystem som bör skapas för finansieringen av bered- skapskostnaderna inom elområdet. Vi föreslog också att uppgiften att fungera som elberedskapsmyndighet bör ligga på Svenska kraftnät och att administrationen av elberedskaps- avgiften bör skötas av Elsäkerhetsverket.
I utredningsarbetet har vi haft att beakta Ellagstiftnings— utredningens förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. (SOU 1995:51). I våra direktiv uttalar regeringen att vi skall utgå från att lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. er— sätts med ny lagstiftning i enlighet med Ellagstiftningsutred- ningens förslag. Vi har också tagit del av den norska lag— stiftningen om ledningsförhållandena inom elförsörjningen i krigssituationer. Ett utdrag ur den norska lagstiftningen finns i bilaga 4.
Ellagstiftningsutredningens förslag till ny ellag (SOU 1995: 108) bereds för närvarande inom regeringskansliet. I våra övervägan— den har vi utgått från att den befintliga lagstiftningen ersätts med ny lagstiftning i huvudsak enligt Ellagstiftningsutredningens förslag. De förslag som vi framlägger är dock inte beroende av detta. Om den fortsatta beredningen av förslaget till ellag leder till lagstiftning bör en hänvisning till elberedskapslagen införas i
ellagen. En sådan sammanlänkning av lagarna är angelägen för att markera att beredskapsfrågoma är en betydelsefull del av den samlade regleringen inom elområdet. Hänvisningen kan dock införas oavsett vilken lag som kommer att gälla. Då vi i det följande använder uttrycket ellagen avser vi- om ingenting annat sägs - Ellagstiftningsutredningens förslag till ny ellag.
I denna etapp av utredningsarbetet har vi på nytt övervägt frågan om de grundläggande bestämmelserna om elberedskapen bör arbetas in i det förslag till ny ellag som har utarbetats av Ellag- stiftningsutredningen eller om bestämmelserna bör samlas i en särskild lag (elberedskapslag). Allmänt sett vore det önskvärt med en längre gående samordning av lagstiftningen inom elområdet. Flera olika lagförslag har redovisats så gott som samtidigt av olika utredningar. Detta har resulterat i en viss överlappning mellan de bestämmelser som föreslås. Det finns därför anledning att i anslutning till beredningen av förslaget till ny ellag överväga om alla bestämmelser inom elområdet bör samlasi en gemensam lag. Det ankommer dock inte på oss att pröva denna fråga.
Elbörsutredningen har föreslagit att möjligheter till reglering av utrikeshandeln med el skapas i situationer då landets försörj— ningstrygghet är hotad (SOU 1996:49). Detta förutsätts ske genom ett latent koncessionssystem för export av el. Bestäm— melser om detta föreslås tas in i lagen (1994:618) om handel med el m.m. Den reglering som Elbörsutredningen föreslår tillgodoser enligt vår mening även de behov som kan tänkas uppstå vid höjd beredskap eller då elförsörjningen annars är allvarligt hotad.
Mot bakgrund av vad som anförts i det föregående finns det enligt vår mening inte anledning att nu inordna de grund- läggande bestämmelserna om elberedskapen i en ny ellag. Kravet på tydlighet och överskådlighet torde istället bäst till— godoses om bestämmelserna inom elberedskapen i det här
skedet samlas i en särskild lag. Vi står därför fast vid vårt ur- sprungliga förslag att dessa bestämmelser bör samlas i en särskild lag — en elberedskapslag.
Vissa avgränsningsfrågor
Vid utformningen av förslaget till elberedskapslag har vi strävat efter att så långt som möjligt bygga på den reglering som finns i den generella beredskapslagstiftningen. Särbestämmelser för elberedskapsområdet bör införas endast då detta är nödvändigt. Förfogandelagen (1978z262), ransoneringslagen (1978z268), la- gen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmark- nadsorganisationer m. fl. att delta i totalförsvarsplaneringen samt viss annan generell beredskapslagstiftning är kraftfulla styrme- del som medger en långtgående reglering av beredskapsverk- samheten. Behovet av särbestämmelser är därför begränsat.
Elberedskapslagens tillämpningsområde kan avgränsas på olika sätt. En möjlighet är att ge lagen samma eller i huvudsak samma tillämpningsområde som den nya ellag som har föreslagits av Ellagstiftningsutredningen. En annan möjlighet är att knyta la— gens tillämpningsområde till ägande eller innehav av en elektrisk anläggning.
I denna fråga bör framhållas att det är en brist att den nu gällande beredskapslagstiftningen inom elområdet är så starkt inriktad på åtgärder i fysiska anläggningar (kraftverk, transformatorstationer m.m.). Enligt vår mening är det väsentligt att tillämpa ett mer systeminriktat synsätt enligt vilket en rad olika verksamheter måste bidra till att ge elförsörjningen förmåga till att motstå de påfrestningar som kan uppstå i samband med ett krig eller andra allvarliga påfrestningar på elsystemet.
Vi föreslår därför att det förstnämnda avgränsningsaltemativet väljs. Elberedskapslagen bör därför - med ett undantag - ges
samma tillämpningsområde som den nya ellagen. Undantaget gäller användningen av el. I linje med det förslag till ansvars- fördelning mellan berörda myndigheter som lämnades i vårt första betänkande bör elberedskapsmyndighetens ansvarsom— råde inte omfatta prioritering av behovet av el vid höjd bered- skap. Denna uppgift bör skötas av andra myndigheter med stöd av den generella beredskapslagstiftningen.
Vissa särbestämmelser kan behövas beträffande elektriska anläggningar med hänsyn till dessas betydelse för elförsörj- ningen. Vi har valt att ta in de dessa bestämmelser i vårt förslag till elberedskapslag. Därvid har vi i huvudsak utgått från Ellag- stiftningsutredningens förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar. I de delar som avser finansie— ringen av beredskapsåtgärderna finns emellertid grundläggande skillnader jämfört med vad Ellagstiftningsutredningen har före- slagit.
En annan fråga är om elberedskapslagen endast bör omfatta påfrestningar som uppstår vid höjd beredskap eller om den även bör omfatta andra allvarliga påfrestningar på elsystemet. Med det senare avser vi hot och risker som inte har någon säkerhetspolitisk bakgrund. Den breddning av totalförsvarets uppgifter som har skett genom etapp I av försvarsbeslutet (prop. 1995/96:12, bet. FöUl, bet. UFöUl, rskr. 44—46) talar för att lagens tillämpningsområde bör omfatta även andra situationer än höjd beredskap. De beredskapsförberedelser som vidtas med stöd av lagen bör därför kunna avse också andra allvarliga hot mot elförsörjningen än krig och krigsfara. Det kan t. ex. vara fråga om naturkatastrofer, kärnkraftsolyckor, terrorism m.m.
Det är dock inte rimligt att ersättning utgår för åtgärder som ligger inom ramen för elföretagens fredstida verksamhetsansvar. Sådana åtgärder ersätts inte enligt nu gällande regler och bör inte heller ersättas i framtiden. Statsmaktemas avsikt med att bredda totalförsvarets uppgifter torde inte vara att fredstida säkerhets—
åtgärder skall bekostas med allmänna medel. Mot denna bak— grund föreslår vi att ersättningsrätten begränsas till bered— skapsåtgärder som avser påfrestningar vid höjd beredskap. Beredskapsåtgärder som avser fredstida hot och risker bör således inte berättiga till ersättning. Samtidigt innebär detta att elberedskapsmyndighetens befogenheter att tvinga elföretagen att genomföra åtgärder mot fredstida hot och risker bör begränsas. Av detta skäl föreslår vi att elberedskapsmyndigheten inte bör få tvinga företagen att genomföra beredskapsåtgärder mot fredstida hot och risker om dessa åtgärder framstår som oskäligt betungande.
Några huvudfrågor i elberedskapslagen
Inledningsvis nämndes att elberedskapslagen bör innehålla grundläggande bestämmelser om skyldigheten att vidta bered— skapsåtgärder, elberedskapsmyndighetens befogenheter, rätten till ersättning för de kostnader som beredskapsverksamheten ger upphov till samt grunderna för det avgiftssystem som skapas för att finansiera beredskapsåtgärderna. I det följande kommen- teras vissa av dessa frågor.
Elberedskapslagen bör inte i detalj ange vilka beredskaps- åtgärder som elföretagen bör vidta. Det ärinte möjligt att genom uppräkning eller på annat sätt exakt definiera de beredskaps- åtgärder som behöver vidtas. Det bör istället ankomma på elberedskapsmyndigheten att - inom ramen för de beslut som statsmakterna har fattat — precisera vilka beredskapsåtgärder som behöver vidtas för att elförsörjningen skall kunna upprätthållas vid höjd beredskap och i de övriga situationer som åsyftas i lagen. I sammanhanget bör understrykas att elberedskapsmyn— digheten inte kan besluta om mer långtgående beredskapsåtgär- der än vad som kan finansieras med medel från det särskilda beredskapskonto som står till myndighetens förfogande.
Elberedskapsmyndigheten bör ha vissa befogenheter gentemot elföretagen och de övriga organ som omfattas av lagen. Myn— dighetens beslutanderätt bör avse de beredskapsförberedelser som dessa organ skall genomföra för att erforderlig förmåga skall kunna uppnås vid höjd beredskap eller annars då elförsörj- ningen är allvarligt hotad. Regeringen bör ge elberedskapsmyn— digheten rätt att meddela verkställighetsföreskrifter inom detta område. Detta innebär att företagens åligganden i enskilda fall bestäms genom beslut som fattas av elberedskapsmyndigheten — inte genom avtal som sluts med företagen.
Vi har valt att inte ta in bestämmelser om verksamheten vid höjd beredskap i lagen. Enligt vår bedömning är de bestämmelser som finns i ransoneringslagen och förfogandelagen tillräckliga för den reglering som behöver ske vid höjd beredskap. Ran- soneringslagen är tillämplig också i andra situationer än vid höjd beredskap. Regeringen kan då - med stöd av lagen — besluta att ge den myndighet som regeringen finner lämplig befogenhet att vidta ransoneringsåtgärder. Vi har dock i vårt första betänkande föreslagit att det regelverk som styr genomförandet av en energiransonering bör ses över. Detta förslag kvarstår.
Då förändringar planeras i en elektrisk anläggning som har betydelse från beredskapssynpunkt är det angeläget att elbered- skapsmyndigheten får reda på detta i så god tid att bered- skapsåtgärder kan vidtas vid genomförandet av förändringen. Beredskapsåtgärdema avser i regel fysiska åtgärder (fortifikato- riskt skydd, dubblering av vissa funktioner, etc.) som inte alls eller endast till mycket stor merkostnad kan genomföras vid andra tillfällen än vid en ny— eller ombyggnad av en anläggning. I syfte att ge elberedskapsmyndigheten möjlighet att pröva behovet av sådana åtgärder föreslår vi att anmälningsskyldighet skall gälla vid förändringar i elektriska anläggningar. Bestäm- melser om detta har tagits in i förslaget till elberedskapslag. Möjlighet bör också finnas att undanta förändringar som har mindre betydelse från anmälningsskyldigheten.
Också viktigare förändringar i elföretagens verksamhet i övrigt bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Det bör ankomma på elberedskapsmyndigheten att precisera vilka verksamhetsföränd— ringar som skall anmälas. Vi föreslår att bestämmelser om an- mälningsskyldighet också i dessa fall tas in i elberedskapslagen.
Grundprincipen bör vara att elföretagen beviljas ersättning för beredskapsåtgärder som syftar till att säkra elförsörjningen vid höjd beredskap. I vårt första betänkande har vi föreslagit att vissa undantag görs från rätten till ersättning. Dessa gäller bl.a. åtgärder som omfattas av lagen om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m. fl. att delta i totalförsvars- planeringen och beredskapskostnader som får anses vara ringa. Rätten till ersättning bör även omfatta de beredskapsåtgärder som elberedskapsmyndigheten förutsätts vidta i sin egen verksamhet. Också kostnaderna för den tillsynsverksamhet som elberedskapsmyndigheten skall bedriva bör täckas med avgifts— medel.
Avgiftssystemets utfomning behandlades utförligt i vårt första betänkande (SOU 1996:78, s. 53 - 59). I linje med vad vi då föreslog bör i elberedskapslagen tas in bestämmelser om att nätkoncessionsinnehavare skall vara skyldiga att betala elbered- skapsavgift, att avgiften skall utgåi proportion till antalet anslut- na högspännings— och lågspänningsabonnemang och att en hög— re avgift får tas ut för högspänningsabonnemang än för låg— spänningsabonnemang. Regeringen bör meddela närmare be- stämmelser om elberedskapsavgifteni den förordning som reg- lerar övriga avgifter inom elområdet.
Några särskilda straffbestämmelser bör inte tas in i elbered- skapslagen. Det borde vara tillräckligt med de konsekvenser som blir följden om en anläggning uppförs eller ändras utan att detta har anmälts till elberedskapsmyndigheten. Elberedskaps- myndigheten har också möjlighet att utfärda vite som stöd för de förelägganden och förbud som utfärdas.
Lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraft— anläggningar m.m. är även tillämplig på rörledningar för tran— sport av råolja, naturgas och produkter av råolja eller naturgas. Behovet av skyddsåtgärder för sådana anläggningar bör enligt vår mening kunna tillgodoses i samband med utformningen av villkor för koncession för rörledningar av detta slag. Koncession krävs enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar.
Elberedskapslagens innehåll och disposition
Bestämmelserna i elberedskapslagen bör sammanföras i några huvudområden. Dessa bör vara:
Tillämpningsområde och definitioner
Här preciseras lagens tillämpningsområde. Vidare anges innebörden av vissa begrepp som är centrala för lagens tillämp— ning (beredskapsåtgärder, höjd beredskap, elektrisk anläggning m. fl.). Tillämpningsområdet bör - med ett undantag - överens— stämma med det tillämpningsområde som har föreslagits för den nya ellagen. Detta innebär att alla som är verksamma inom elförsörjningen kommer att åläggas att genomföra beredskaps— åtgärder - om detta behövs. Det närmare innehållet i dessa åtgärder bör regleras i en förordning eller - efter bemyndigande av regeringen - i föreskrifter som meddelas av elberedskaps- myndigheten.
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder
Här preciseras elföretagens skyldighet att vidta beredskaps- åtgärder och att underkasta sig de föreskrifter som elberedskaps— myndigheten meddelar för beredskapsåtgärderna. Däremot finns inga bestämmelser om att elföretagens och övriga berördas skyl- dighet att upprätthålla verksamheten vid höjd beredskap. Som
nämnts är det tillräckligt med den reglering som finns i den generella beredskapslagstiftningen. Det viktiga är att beredskaps- förberedelser har genomförts. Om detta har gjorts kan förfo- gandelagen (1978z262) tillämpas om ett företag skulle välja att lägga ned verksamheten vid ett krigsutbrott.
Skyldighet att anmäla planerade förändringar av elektriska anläggningar och av viss verksamhet vid elföretagen
Här bör tas in bestämmelser om anmälningsskyldighet vid förändringar i elektriska anläggningar och för viss verksamhet som bedrivs av elföretagen. Syftet med bestämmelsen är att elberedskapsmyndigheten skall få reda på planerade föränd— ringar i sådan tid att behovet av beredskapsåtgärder kan prövas och ett beslut fattas om vilka kompletteringar som anläggnings- ägaren eller den som driver verksamheten skall genomföra. El- beredskapsmyndigheten bör ha möjlighet att begränsa anmäl- ningsskyldigheten till viktigare anläggningar, t. ex. produktions- anläggningar av viss storlek, transformatorstationer och andra överföringsanläggningar i de delar av nätet som har störst bety— delse för att tillgodose prioriterade behov, större driftcentraler och kommunikationsanläggningar, etc. Beträffande verksam- hetsförändringar föreslås anmälningsskyldigheten redan i lagen begränsas till att avse förändringar som har väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Tillsyn över beredskapsverksamheten
Här finns olika bestämmelser om den tillsyn av efterlevnaden av lagen som elberedskapsmyndigheten förutsätts utöva. Avsnittet innehåller också bestämmelser om rätt för elberedskaps- myndigheten att meddela förelägganden och förbud. Myndig— hetens förelägganden och förbud bör kunna förenas med vite. Dessutom finns bestämmelser om att elberedskapsmyndigheten i egenskap av tillsynsmyndighet har rätt att få de upplysningar
från företag och andra som krävs för att tillsynsuppgiften skall kunna fullgöras.
Ersättning för beredskapsåtgärder samt avgifter för finansiering av beredskaps- och tillsynsåtgärder
Här regleras frågor om ersättning och avgifter. Bl.a. anges att rätt till ersättning föreligger för beslutade och genomförda bered— skapsåtgärder. Vidare preciseras vilka beredskapsåtgärder som inte berättigar till ersättning enligt lagen samt grunderna för beräkning av elberedskapsavgiften. Ersättningens storlek i det enskilda fallet fastställs av elberedskapsmyndigheten.
5.2. Beredskapslagring av olja och kol för elproduk- tionsändamål
Ivårt första betänkande föreslog vi (SOU 1996:78, sid 54 — 55) att elberedskapsavgiften också skall kunna användas för att finansiera kostnaderna för den beredskapslagring av olja m.m. som sker för att möjliggöra elproduktion vid höjd beredskap. Det rör sig bl.a. om beredskapslagring som syftar till att möjlig— göra drift av gasturbiner och oljekondensverk under dessa för— hållanden.
Motivet för vårt förslag är att snedvridningseffekter mellan olika typer av elproduktionsanläggningar kan uppstå om ersättning inte kan erhållas för beredskapslagring som avser elproduktions— ändamål. Kostnaden för denna beredskapslagring är betydande. Det finns därför risk för att viss reservkapacitet avvecklas om inte ersättning utgår. Detta vore enligt vår uppfattning olyckligt från beredskapssynpunkt.
Mot denna bakgrund föreslår vi att lagen ( 1984: 1049) om bered— skapslagring av olja och kol med tillhörande förordning ändras på ett sådant sätt att beredskapslagring av bränslen för elproduk-
tionsändamål undantas från lagen. Det bör ankomma på elbered— skapsmyndigheten att bedöma hur mycket bränslen som be- höver beredskapslagras för elproduktionsändamål och att be- kosta denna lagring med medel som täcks av elberedskaps- avgiften.
Vårt förslag berör i första hand lagringen av bränslen vid gasturbiner, oljekondensverk och kraftvärmeverk. Den sist- nämnda typen av anläggningar producerar såväl el som värme. Förslaget innebär att den del av bränslelagringen som avser elproduktionsändamål undantas från lagen. I samtliga fall måste samråd ske mellan elberedskapsmyndigheten och den myndig- het som är tillsynsmyndighet enligt lagen om beredskapslagring av olja och kol (för närvarande NUTEK).
5.3. Förslag
I detta kapitel har föreslagits:
att bestämmelser om elberedskapen vid produktion, över- föring och handel med el samlas i en elberedskapslag att syftet med bestämmelserna i elberedskapslagen skall vara att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd bereskap eller annars då elförsörjningen än allvarligt hotad att beredskapslagring av bränslen för elproduktionsändamål undantas från lagen om beredskapslagring av olja och kol.
6. Övriga författningsfrågor
6.1. Allmänt
De förslag som presenterats i vårt första betänkande motiverar ändringar i ett antal författningar. Inledningsvis har föreslagits en ny lag om elberedskapsåtgärder - en elberedskapslag. Genom den lagen upphävs lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgär- der för vissa kraftanläggningar m.m. Vidare har lagts fram för— slag om ändringar i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, lagen (1971 :309) om behörighet för allmän förvalt- ningsdomstol att pröva vissa mål och lagen (1994:1720) om civilt försvar.
I det följande förtecknas ytterligare författningar som berörs av våra förslag. Härutöver behöver ändringar göras i ett antal för— fattningar som utfärdats av de förvaltningsmyndigheter som har uppgifter på elberedskapsområdet. Dessa författningar behand- las emellertid inte här.
I vårt första betänkande föreslog vi att det regelverk som styr genomförandet av en energiransonering bör ses över då bestäm— melserna inom detta område är föråldrade (SOU 1996:78 s. 63). Vi vill i detta sammanhang på nytt understryka behovet av en sådan översyn.
6.2. Ellagstiftningsutredningens förslag till ellag
I våra överväganden med förslag till elberedskapslag har vi ut— gått från att det förslag till ellag som presenterats i Ellagstift— ningsutredningens slutbetänkande Ny ellag (SOU 1995:108) leder till lagstiftning. Någon ändring föreslås därför inte i lagen (1902171 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Samtidigt har framhållits att en ny ellag inte är en förutsättning för att vårt förslag till elberedskapslag skall kunna
sättas i kraft. Vad som däremot bör göras oavsett vilken grund- läggande lagstiftning på elområdet som gäller är att det i den aktuella lagen bör tas in en hänvisning till elberedskapslagen. På så sätt tydliggörs sambandet mellan lagarna och det görs klart att det i annan lagstiftning finns särskilda bestämmelser om skyl- dighet att vidta beredskapsåtgärder för den som driver verksam— het avseende produktion av el, överföring av el eller handel med el.
Som också påpekats i det tidigare är ett annat alternativ att ta in bestämmelserna om elberedskap i ellagen. Möjligheterna att på det sättet samordna en del av regleringen på elområdet bör lämp— ligen prövas i samband med beredningen av Ellagstiftnings— utredningens förslag till ellag och vårt förslag till elberedskaps— lag.
6.3. Instruktioner för vissa myndigheter
Förordningen ( l988:520) med instruktion för Elförsörjnings- nämnden
I vårt tidigare betänkande ( SOU 1996:78 s. 39) har föreslagits att Elförsörjningsnämnden avvecklas. Med hänsyn härtill bör förordningen (1988:520) med instruktion för Elförsörjnings— nämnden upphävas.
Elförsörjningsnämndens uppgifter enligt förordningen bör tas över av Svenska kraftnät. Denna myndighets uppgifter i egen- skap av delfunktionsansvarig myndighet för elförsörjningen bör regleras i förordningen (1991:2013) med instruktion för Affärs- verket svenska kraftnät.
Förordningen (1988:]041) med instruktion för Totalförsvarets chefsnämnd
Enligt 3 å förordningen (1988:1041) med instruktion för Total- försvarets chefsnämnd är ordföranden i Elförsörjningsnämnden ledamot i chefsnämnden. Med hänsyn till förslaget att avveckla Elförsörjningsnämnden och den föreslagna ändrade ansvars- fördelningen bör generaldirektören i Svenska kraftnät ingå i chefsnämnden.
Förordningen (1988: I 12 l ) med instruktion för civilbefälhavare
I förordningen (1988: 1 121) med instruktion för civilbefälhavare regleras civilbefälhavamas ansvar och uppgifter m.m. Förord- ningen bör ändras med anledning av de förslag som lagts fram i vårt tidigare betänkande ( SOU 1996:78 s. 47 - 48). 17 å förord— ningen bör tilläggas att civilbefälhavaren inom elförsörjningen skall ägna särskild uppmärksamhet åt att ange områden och verksamheter som skall prioriteras såvitt avser leverans av el- kraft.
Förordningen ( ] 990: 151 0) med länsstyrelseinstruktion
Som föreslagits i vårt första betänkande bör länsstyrelsernas uppgift inom elförsörjningen vid höjd beredskap vara att utarbeta underlag för civilbefälhavamas prioriteringar av behovet av elkraft. Bestämmelser härom bör lämpligen tas in i 56 å förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion, jfr. för- ordningen (1988: 1 121) med instruktion för civilbefälhavare.
Förordningen (1991:810) med instruktion för Närings- och teknikutvecklingsverket
NUTEK:s roll som ansvarig myndighet för funktionen Energi- försörjning framgår av 10 — 12 åå förordningen (1991:810) med instruktion för Närings- och teknikutvecklingsverket.
Förordningen bör ändras med anledning av de förslag som vi tidigare redovisat om att delfunktionsansvaret för elförsörj- ningen bör läggas på Svenska kraftnät (SOU 1996:78 s. 37 - 38).
I 10 å första stycket förordningen bör uttryckligt föreskrivas att NUTEK skall samråda med Svenska kraftnät för att säkerställa totalförsvarets krav avseende energiförsörjning.
Vidare kan det övervägas om det i denna förordning bör anges att ansvaret för beredskapsplanering inom delfunktionen Elkraft skall ligga på Svenska kraftnät. I så fall bör i förordningen sägas även att det är Svenska kraftnät som har ansvaret för att vid höjd beredskap leda och samordna elförsörjningens resurser.
Ändringar i förordningen bör vidtas även såvitt avser nuvarande reglering rörande Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. Således bör 28 å ändras och 38 - 45 åå upphävas.
Förordningen (1991:2013) med instruktion för Ajfärsverket svenska kraftnät
Förordningen (1991:2013) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät bör ändras i enlighet med de förslag till ändrade uppgifter m.m. för Svenska kraftnät som vi har redovisat i vårt tidigare betänkande. Av förordningen bör vidare framgå att Svenska kraftnät är elberedskapsmyndighet enligt elberedskaps— lagen.
Svenska kraftnäts ansvar som delfunktionsansvarig myndighet på energiområdet bör regleras i förordningen. Således bör anges att ansvaret för beredskapsplanering inom delfunktionen Elkraft skall ligga på Svenska kraftnät, jfr. 2 å förordningen. Det bör också framgå av förordningen att Svenska kraftnät har ansvaret för att vid höjd beredskap leda och samordna elförsörjningens resurser.
Som föreslagits i vårt tidigare betänkande bör ett beredskapsråd knytas till Svenska kraftnät. Beredskapsrådet skall ha en råd- givande funktion. Rådet bör höras innan beslut tas i frågor om beredskapsåtgärder som är av större betydelse. Syftet med den- na ordning är att ge berörda intressenter insyn i och möjligheter att påverka beredskapsplaneringen och utformningen av de beredskapsåtgärder som vidtas inom delfunktionen Elkraft. I beredskapsrådet bör ingå experter på beredskapsfrågor och el- försörjning. Företrädare för Försvarsmakten, ÖCB, NUTEK och elindustrin bör ingå i rådet.
Beredskapsrådets funktion och sammansättning m.m. bör reg— leras i förordningen med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät. Bland annat bör anges att andra ledamöter i delega- tionen än generaldirektören utses av regeringen för en bestämd tid. Det bör också framgå vilka ärenden om beredskapsåtgärder som skall tas upp i rådet, dvs. frågor om beredskapsåtgärder som är av större betydelse. Beredskapsrådet bör emellertid höras i varje fråga om beredskapsåtgärder och ersättning för sådana som rör Svenska kraftnät med det undantaget att brådskande ärenden bör få avgöras utan att rådet hörs. Om ett ärende av- gjorts utan att beredskapsrådet hörts, bör det anmälas på rådets nästkommande sammanträde.
6.4. Bestämmelser om vissa avgifter inom el- området
Förordningen (199521296) om elsäkerhetsavgift och nätöver— vakningsavgift innehåller bestämmelser om avgifter avsedda att finansiera statlig elsäkerhetsverksamhet (elsäkerhetsavgift) och verksamheten vid nätmyndigheten (nätövervakningsavgift).
Som anförts i vårt första betänkande (SOU 1996:78 s. 63) bör förordningen kompletteras med bestämmelser om den elbered— skapsavgift som skall betalas enligt förslaget till elberedskaps- lag.
Avgiftens konstruktion som nätägaravgift och närmare utform— ning i övrigt har behandlats i vårt första betänkande (SOU 1996:78 s. 56 - 59). Vissa i sammanhanget centrala begrepp har definieras i betänkandet Ny ellag SOU 1995: 108 (s. 205 — 207).
I samband med ändringarna i förordningen bör övervägas om den i stället bör rubriceras förordning om vissa avgifter på el— området.
6.5. Ändringar av vissa övriga författningar
Förordningen ( [982.551 ) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Förordningen (1982:551) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. ansluter till lagen (1942:335) om sär- skilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Liksom lagen bör förordningen, som innehåller bestämmelser om Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, upphävas när el— beredskapslagen sätts i kraft.
Som föreslagits i vårt första betänkande bör Krigsskydds- nämnden för kraftanläggningar avvecklas ( SOU 1996:78 s. 39).
I en ny förordning — en elberedskapsförordning — bör tas in bestämmelser om ansvarig myndighet på elberedskapsområdet och ges de normgivningsbemyndiganden m.m. som behövs för elberedskapslagens tillämpning. Som tidigare nämnts har vi föreslagit att Svenska kraftnät skall vara elberedskapsmyndighet.
Totalförsvarets folkrättsförordning (] 990: 12)
I 24 å totalförsvarets folkrättsförordning (1990: 12) föreskrivs att NUTEK skall se till att kärnkraftverkens reaktorbyggnader märks ut med det internationella kännetecknet för anläggningar innehållande farliga krafter. Den uppgiften bör tas över av Sven— ska kraftnät och förordningen ändras i enlighet härmed.
Förordningen (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga an- läggningar m.m.
Förordningen (1990:1334) om skydd för samhällsviktiga an- läggningar m.m. innehåller bestämmelser om verkställigheten av lagen (19902217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar
m.m.
I 3 å förordningen sägs att länsstyrelsen innan ett beslut fattas om att egendom, till vilken staten har äganderätt eller nyttjande- rätt, skall vara skyddsobjekt skall ge den myndighet som dis- ponerar egendomen tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan att beslutet onödigt fördröjs. I ärenden rörande egendom som dis- poneras både av myndigheter som bedriver militär verksamhet och myndigheter som bedriver civil verksamhet föreskrivs att Försvarsmakten skall höras.
1 paragrafen bör göras ett tillägg innebärande att samråd med Svenska kraftnät skall ske i ärenden rörande elektriska anlägg— ningar.
Beredskapsförordningen (1993242)
Beredskapsförordningen (1993z242) innehåller bestämmelser om bl.a. indelning av myndigheters funktionsansvar inom olika samhällssektorer, se 14 - 16 åå. I bilagan till förordningen för- tecknas berörd funktion, ansvarig myndighet och i förekom— mande fall övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen.
Bilagan till förordningen bör ändras så till vida att Elförsörj— ningsnämnden och Statens strålskyddsinstitut inte skall kvarstå som övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen (SOU 1996:78 s. 39).
Förordningen ( I 995 .23 8 ) om totalförsvarsplikt
14 kap. 5 å förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter på begäran av vissa angivna myndigheter. En sådan skyldighet bör finnas även på begäran av Svenska kraftnät.
Förordningen ( [995.971 ) om beredskapslagring av olja och kol
Idet tidigare har föreslagits vissa ändringar i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol (avsnitt 5 .2). I konsekvens härmed bör även förordningen (l995:971) om beredskaps— lagring av olja och kol ändras. Tillsynsmyndighetens, dvs. NUTEK:s, befogenhet i 3 å att besluta om lagringsskyldighet bör således inte längre avse kraftvärmeverk avseende dessas
elproduktion och inte heller gasturbinanläggningar eller oljekon- densverk.
6.6
Förslag
I detta kapitel har föreslagits:
att
att
att
att
att
en hänvisning till den av oss föreslagna elberedskaps— lagen införs i ellagen
Elförsörjningsnämndens instruktion upphävs
instruktionerna för Totalförsvarets chefsnämnd, civil- befälhavarna, länsstyrelserna, Närings- och teknikutveck— lingsverket samt Affärsverket svenska kraftnät ändras
förordningen om elsäkerhetsavgift och nätövervaknings— avgift kompletteras med bestämmelser om den elbered- skapsavgift som vi har föreslagit
vissa övriga förordningar inom beredskapsområdet änd- ras.
.:. 'if-I U| ”*."- . ' lr ' . | - . .
3.6
A* låtar;-' i." 'I) ! |) | .
i ӊr
. i ,.
. ,- irl-, '
" l . lr
..'. ... . 1.- . . . .l'
* li,
7. Författn ingskommentarer
7.1. Elberedskapslagen
Den föreslagna regleringen innehåller bestämmelser om bered- skapen på elområdet och syftar till att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd beredskap eller då elförsörjningen annars är all- varligt hotad. De bestämmelser om elberedskapen som behövs har tagits in i en ny lag - en elberedskapslag.
Ett alternativ som övervägts och som bör prövas vidare i sam- band med beredningen av detta förslag är att arbeta in bestäm- melserna om elberedskap i det förslag till ellag som Ellagstift— ningsutredningen presenterat i betänkandet Ny ellag (SOU 1995:108). Beredningen av detta förslag pågår för närvarande inom regeringskansliet. I detta skede har vi emellertid valt att samla bestämmelserna om elberedskap i en särskild lag. Häri- genom görs det tydligt vilka föreskrifter som det finns behov av för att trygga elförsörjningen. Ett motiv för tydlighet i nämnda hänseende är bl.a. den förändrade situationen på elmarknaden med nya aktörer, ökad konkurrens och ett ökat inslag av ut- ländskt ägande.
Den nya marknadssituationen har vidare ansetts motivera att även regleringen i sig görs tydlig främst i fråga om vilka upp— gifter och befogenheter den på elberedskapsområdet ansvariga myndigheten har.
Den nya lagen ersätter lagen (1942:335) om särskilda skydds- åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Inledande bestämmelser
15
I paragrafen anges lagens innehåll och syfte. Bestämningen i första stycketi fråga om innehållet i lagen utgår från den som används i Ellagstiftningsutredningens förslag till ellag (SOU 1995:108). Att som i nämnda lagförslag med tillägget "m.m." särskilt peka ut verksamheten vid kommunala elföretag har inte ansetts nödvändigt i förevarande lag. Någon skillnad i sak i detta hänseende är emellertid inte avsedd.
Som bestämmelser om elberedskap anses föreskrifter om de förberedelser av olika slag som görs i fred i syfte att trygga elförsörjningen vid bl.a. höjd beredskap. Särskild betydelse har då de elektriska anläggningarna och funktionen hos dessa. Men även verksamheten i övrigt på elområdet såvitt avser produktion och överföring av el samt handel med el har inte sällan väsentlig betydelse för elförsörjningen.
Hur den faktiska verksamheten vid produktion och överföring av el och vid handel med el samt användningen av el vid bl.a. höjd beredskap skall styras är inte frågor som bestämmelserna i förevarande lag reglerar. Termen användning finns därför inte med när det anges vad lagen innehåller. En annan sak är att beredskapsåtgärder av olika slag indirekt kan få betydelse för verksamheten på elområdet och på användningen av el. I fråga om den direkta styrningen av verksamheterna och användningen vid höjd beredskap och andra situationer då elförsörjningen är allvarligt hotad finns bestämmelser i bl.a. ransoneringslagen (1978z268), jfr. även 8 kap. 2 å förslaget till ellag (SOU 1995:108) samt 2 a å förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. (SOU 1996:49 s. 201, 214 215 och 245).
Andra stycket anger regleringens syfte och gränserna för dess tillämpningsområde. Bestämmelserna i lagen syftar till att elförsörjningen i Sverige skall kunna tillgodoses i situationer när denna är allvarligt hotad. De beslut som fattas med stöd av lagen måste alltid kunna återföras till syftesbestämmelsen.
Med elförsörjningen i landet avses inte enbart landet som helhet utan även elförsörjningen inom en viss ort eller ett visst område.
Som anges uttryckligt i paragrafen är elförsörjningen allvarligt hotad vid höjd beredskap, dvs. när höjd beredskap beslutats enligt lagen (1992:1403) om höjd beredskap, se kommentarerna till 3 å andra stycket.
Som andra allvarliga hot mot elförsörjningen kan anses bl.a. terrorism, dvs. brott som innebär användning av våld, hot eller tvång för politiska syften även om brotten inte hotar rikets säkerhet, omfattande sabotage eller skadegörelse, bojkotter och ekonomiska sanktioner, större naturkatastrofer, omfattande bränder, extrem torka och andra extrema väderförhållanden samt stora tekniska störningar i delar av elförsörjningssystemet oav- sett anledningen till störningama, jfr ransoneringslagen (1978z268).
Till en del är de beredskapsåtgärderi form av fysiskt skydd och planering m.m. som inriktas på förhållandena vid höjd bered- skap tillräckliga för att trygga elförsörjningen även under freds- tida kriser, alltså då elförsörjningen annars är allvarligt hotad. Av naturliga skäl skiljer sig emellertid i väsentliga hänseenden det krigstida scenariot med luftanfall mot centrala anläggningar från det skyddsbehov som motiveras av exempelvis bojkotter, ekonomiska sanktioner, extrema väderförhållanden eller större tekniska missöden. Effekter av krigshandlingar bedöms upp— komma i de högre spänningssystemen medan störningama i fred, t.ex. på grund av extrema väderförhållanden, regelmässigt drabbar lägre spänningssystem. Ytterligare skillnader i skydds—
behovet har sin grund i att det anläggningsskydd som vidtas för krigssituationer leder till att sabotage och skadegörelse i fred riktas mot andra enheter i elförsörjningssystemen.
Också den beredskapsplanering som inriktas på förhållandena vid höjd beredskap skiljer sig från den planläggning och de öv- riga förberedelser som tar sikte på fredskriser. Den krigstida regleringen av elförbrukningen avser i första rummet effekt- ransonering, dvs. bortkoppling av abonnenter i syfte att fördela momentant disponibel elkraft enligt civilbefälhavarnas priori- teringar. Den fredstida regleringen avser däremot främst ranso— nering av elkraft, dvs. långsiktiga regleringsåtgärder i syfte att på ett så likabehandlande sätt som möjligt minska användningen av el under en viss period. Beredskapsplaneringen för sistnämnda fredstida störningar ryms inte inom den planläggning som sker inriktad på förhållandena vid höjd beredskap.
25
Regleringen i förevarande lag tar sikte på bl.a. fysiska åtgärder som hänför sig till byggnadskonstruktioner och utrustning som tillhör elektriska anläggningar. Den avser emellertid inte åtgärder som gäller anordnande av bevakning eller av verkskydd. I dessa frågor hänvisas därför till den särskilda lagstiftning som finns om skydd för samhällsviktiga anläggningar samt de särskilda bestämmelserna om verkskydd.
Definitioner
35
I första stycket anges vad som menas med beredskapsåtgärder. I princip är varje åtgärd som beslutas i enlighet med lagens syfte
att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd beredskap eller då elförsörjningen annars är allvarligt hotad en beredskapsåtgärd.
Bland olika åtgärder kan nämnas fysiska skyddsåtgärder vid elektriska anläggningar, t.ex. en anläggnings placering, val av byggnadsmaterial, dimensionering av grund, väggar och tak, inhägnad och larm, anskaffande och lagring av reservdelar, komplettering med systemtekniska delar, utbildning av repara- tionspersonal, utbildning och övning av egen och krigsplacerad personal, krigsplanläggning av driften vid en elektrisk anlägg- ning samt krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser.
För mindre elektriska anläggningar torde det inte annat än i un— dantagsfall vara befogat med åtgärder avseende s.k. fortifika— toriskt skydd, medan detta kan komma i fråga vid större anlägg- ningar som i krig kan väntas bli utsatta för stridshandlingar. Även mindre anläggningar kan emellertid spela en stor roll för elsystemet varför tekniska kompletteringar leder till ökad leve- ranssäkerhet. Framhållas bör att det vid elektriska anläggningar är så att många åtgärder som avser att förstärka grundkonstruk— tionen och öka motståndskraften mot brand och sprängskador svårligen och endast till stora kostnader kan vidtas sedan anlägg- ningen väl uppförts. Det är därför angeläget att frågan om beredskapsåtgärder prövas redan på ett inledande stadium, se 8 å och kommentarerna till denna paragraf.
Åtgärder för att öka produktions— och överföringssystemens ut— hållighet under höjd beredskap eller därmed jämförbara förhål- landen genomförs i dag inte enbart i form av traditionella skyddsåtgärder mot brand- och sprängverkan. Exempelvis är det en strävan att förbättra möjligheterna att starta och driva separata delsystem i händelse av att storkraftnätet skulle sättas ur funktion. Åtgärder som här kommer i fråga omfattar bl.a.
— tekniska förstärkningsåtgärderi kontroll— och fjärrstymings- system,
— förberedelser vid produktionsanläggningar för dödnätsstart, husturbindrift och drift av separata delsystem (vilket kräver installation av frekvensregleringsutrustning, dieselaggregat, komplettering av regionala och lokala nät, komplettering av driftövervakningsutrustning samt manualer, utbildning och övning för drift under höjd beredskap och andra förhållanden då elförsörjningen är utsatt för störningar), — åtgärder i ledningsnät för säkrare matning, - anskaffning av reservkomponenter till vissa produktions— och distributionsanläggningar samt — installation av styr— och reglerteknik för målinriktade leveran— ser.
Andra exempel på beredskapsåtgärder som kan nämnas är beredskapslagring av olja och kol för elproduktion, jfr lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Mängden beredskapsåtgärder som kan aktualiseras är stor och kan förväntas variera över tiden. Att ytterligare precisera eller exemplifiera förekommande beredskapsåtgärder är därför mind— re lämpligt, se vidare 5 å och kommentarerna till denna paragraf.
Vilka åtgärder somi det enskilda fallet skall genomföras vid en anläggning eller i en verksamhet kommer det an på elbered— skapsmyndigheten att besluta om, se 4 och 5 åå. Avgörande är då bl.a. förhållandena vid den aktuella anläggningen, anlägg- ningens placering och roll i elsystemet samt anläggningens be— tydelse för användarna. Myndigheten skall härvid skaffa sig det underlag som behövs för att kunna göra en riktig bedömning. Att inte alla kostnader för beredskapsåtgärder som skall vidtas ersätts framgår av 11 å.
I syfte att åstadkomma tydlighet anges i andra stycket att inne- börden av vissa uttryck i förevarande lag har samma betydelse som i annan lagstiftning. Enligt 1 å lagen (1992:1403) om höjd beredskap är höjd beredskap antingen skärpt beredskap eller
högsta beredskap. Om Sverige är i krigsfara råder högsta bered— skap. Om Sverige är i krigsfara eller råder det sådana utom— ordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utan— för Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara kan det råda skärpt eller högsta beredskap. Beslut här- om fattas av regeringen. I fråga om vad som avses med elek- trisk anläggning och handel med el hänvisas till SOU 1995:108 5. 167 - 169 resp. 5. 72 och 199 - 200, jfr. beträffande handel med el förslaget till lag om elhandel (SOU 1996:49 s. 182 - 183).
Beslutande myndighet
45
Paragrafen anger den enligt lagen på elberedskapsområdet beslu- tande myndigheten — i lagen kallad elberedskapsmyndigheten. Det ankommer på regeringen att ta ställning till vilken myndig— het som skall vara elberedskapsmyndighet.
Vilka specifika uppgifter som myndigheten har i egenskap av elberedskapsmyndighet framgår av lagen i övrigt. Ytterligare preciserade uppgifter kan tillkomma på grundval av föreskrifter som meddelas av regeringen.
Elberedskapsmyndighetens beslut skall kunna återföras till lagens syfte att tillgodose elförsörjningen i riket vid höjd bered- skap eller då elförsörjningen annars är allvarligt hotad.
I fred och i övrigt under förhållanden då elförsörjningen inte är allvarligt hotad har myndigheten att besluta om beredskaps- åtgärder, finansieringen av dessa, utöva tillsyn, etc. Det är emel— lertid inte elberedskapsmyndighetens uppgift att bestämma om prioriteringen mellan olika behov av el vare sig vid höjd bered— skap eller då elförsörjningen annars är allvarligt hotad. Vid höjd
beredskap görs sådana prioriteringar av regeringen eller av de myndigheter under regeringen som har att svara för ledning och samordning av totalförsvarets verksamhet. Motsvarande gäller i andra fall då elförsörjningen är allvarligt hotad och ransonerings- lagen ( 1978z268) satts i kraft.
Beredskapsåtgärder
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder
55
I första stycket regleras den grundläggande skyldigheten i fråga om fredstida åtgärder för dem som omfattas av lagens bestäm— melser. Beredskapsåtgärder skall vidtas i verksamhet avseende produktion och överföring av el samt handel med el. Skyldig— heten att vidta åtgärder vilar på den som driver den verksamhet som är aktuell, dvs. ägaren eller i förekommande fall nyttjande- rättshavaren.
Atti lag ange vilka beredskapsåtgärder som skall genomföras i olika fall låter sig inte göras. Mängden förekommande bered- skapsåtgärder som kan bli aktuella att vidta är stor. Det är också så att formerna för beredskapsåtgärder varierar över tiden med vad som för närvarande kan betecknas som en övergång från ett objektsorienterat till ett systemorienterat synsätt. Självfallet har den tekniska utvecklingen stor betydelse. Ändrade synsätt och nya tekniker gör att det i dag inte kan förutses vad som i fram— tiden krävs för en tillräcklig elberedskap. Den ständigt pågående utvecklingen gör det därför mindre lämpligt att i lagtexten låsa fast eller ens exemplifiera vilka specifika beredskapsåtgärder som kan bli aktuella i olika fall.
De beredskapsåtgärder som beslutas skall givetvis kunna åter- föras till lagens syfte. Det innebär att beredskapsåtgärderna skall
vara inriktade på att tillgodose elförsörjningen dels vid höjd beredskap, dels under andra förhållanden då elförsörjningen är allvarligt hotad (se 6 å).
Beslut om beredskapsåtgärder i enskilda fall fattas av elbered- skapsmyndigheten. Det är således elberedskapsmyndigheten som i första instans avgör både vad som för ett visst företag skall betecknas som en beredskapsåtgärd och omfattningen av de beredskapsåtgärder som företaget har att vidta. Elberedskaps- myndigheten beslutar också om kostnadsersättning med anled— ning av vidtagna beredskapsåtgärder, se 11 å.
Självfallet är det av yttersta vikt att alla behövliga beredskaps- åtgärder vidtas för att trygga elförsörjningen vid höjd beredskap. Det är ett av skälen för att det utgår ersättning för de kostnader som det för med sig att genomföra åtgärderna. För att framhålla sambandet mellan skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder och rätten till kostnadsersättning har i andra stycket tagits in en upp- lysning om ersättningsbestämmelsema i 11 å. Samtidigt bör på- pekas att en beredskapsåtgärd skall vidtas endast om den skyd- dar mot det allvarliga hot mot elförsörjningen som kan förväntas i situationer då höjd beredskap råder. I det sammanhanget är det av betydelse bl.a. hur väsentlig en anläggning eller verksamhet är för elförsörjningen. Det ligger vidare i sakens natur att bered— skapsåtgärderna inte får förfela sitt syfte genom att hindra en verksamhets funktion i elförsörjningssystemet.
Öå
I fråga om beredskapsåtgärder inriktade på fredstida kriser av skilda slag, dvs. då elförsörjningen annars är allvarligt hotad (se 1 å), utgår inte någon kostnadsersättning. Beträffande sådana förhållanden kan konstateras att varje tänkbart hot mot elförsörjningssystemet i dess olika delar inte motiverar en kom— promisslös skyldighet att vidta beredskapsåtgärder. Redan att det
skall vara fråga om ett hot mot elförsörjningen som är allvarligt innebär en inskränkning av området för de beredskapsåtgärder som elberedskapsmyndigheten kan lägga på företagen att vidta. Genom förevarande paragraf markeras ytterligare att nyttan av en beredskapsåtgärd för fredstida kriser noga måste vägas mot de kostnader och övriga olägenheter som åtgärden för med sig för det företag som skall vidta den. De kostnader som läggs på den som driver den aktuella verksamheten måste stå i rimlig proportion till de fördelar från beredskapssynpunkt som vinns om beredskapsåtgärdema genomförs. Beredskapsåtgärdema får således inte vara mer ingripande för den enskilde än vad som är skäligt att kräva med hänsyn till en anläggnings eller verksam- hets ekonomiska förutsättningar och betydelse för elförsörj— ningen.
75
I paragrafen anges uttryckligt att regeringen eller efter rege- ringens bemyndigande elberedskapsmyndigheten får meddela föreskrifter om beredskapsåtgärder. Genom generella men pre- ciserade föreskrifter som har sin grund i lagens syfte ochi övrigt vad som sägs i förevarande paragraf kan en god förutsebarhet skapas i fråga om skyldigheterna i beredskapshänseende för den som driver verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser eller som avser att starta sådan verksamhet.
Anmälningsskyldighet
85
Första stycket innehåller föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om fysiska förändringar av elektriska anläggning.
Innebörden av att en elektrisk anläggning omfattas av denna skyldighet är att de krav på beredskapsåtgärder som beredskaps— myndigheten beslutar måste iakttas. Ytterst är det den som dri- ver en elektrisk anläggning som skall ändras eller som avser att uppföra en elektrisk anläggning som har ansvaret för att en an- mälan görs, dvs. ägaren eller i förekommande fall nyttj anderätts- havaren.
Särskilt vid större anläggningar är det så att åtgärder som avser att exempelvis förstärka grundkonstruktionen och öka mot— ståndskraften mot brand och sprängskador svårligen och endast till stora kostnader kan genomföras sedan anläggningen upp- förts. Det är därför angeläget att det på ett tidigt stadium prövas vilka beredskapsåtgärder som behövs. Förutsättningar härför finns om anmälningsskyldigheten iakttas. Som anges i regle— ringen får den aktuella byggnadsåtgärden inte vidtas förrän el- beredskapsmyndigheten prövat vilka beredskapsåtgärder som skall genomföras. Uppförandet av en anläggning eller ett änd- ringsarbete får således inte påbörjas före myndighetens beslut.
Enligt 12 å kan den som utan att anmäla det uppför, bygger om eller på annat sätt ändrar en elektrisk anläggning själv få stå för kostnaderna för nödvändiga beredskapsåtgärder.
De förändringar som skall anmälas skall givetvis ha sådan bety- delse för beredskapen att anmälningen tjänar något syfte. I and- ra stycket ges elberedskapsmyndigheten därför utrymme att medge undantag från anmälningsskyldigheten. Härigenom ska— pas möjligheter för elberedskapsmyndigheten att från området för anmälningsplikt undanta vissa anläggningstyper liksom mindre ändringar eller ändringar som av annat skäl inte bedöms påverka elberedskapen. Det kan exempelvis vara fråga om an- läggningar eller ändringar i anläggningar som endast har lokal betydelse eller som inte berör abonnenter med beredskaps— uppgifter och som därför generellt kan undantas från anmäl- ningsskyldigheten. Påpekas bör emellertid att även mindre kraft-
anläggningar kan ha ett särskilt beredskapsvärde dels genom att de försörjer viktiga försvarsanläggningar, dels genom att de kan fungera som s.k. startmotorer för andra kraftstationer.
Innebörden av att undantag från anmälningsskyldigheten med— ges är att beredskapsåtgärder inte behöver vidtas vid anlägg- ningen.
Bestämmelserna i paragrafen är avsedda att kompletteras med verkställighetsföreskrifter. Efter bemyndigande av regeringen kan elberedskapsmyndigheten meddela sådana föreskrifter. Härigenom kan dels generella undantag från anmälningsskyl- digheten föreskrivas, dels meddelas föreskrifter om formerna för anmälningar m.m.
Strykas under bör att det blir elberedskapsmyndighetens uppgift att skapa former för ett smidigt fungerande anmälningsför— farande. Exempelvis kan anmälningsskyldigheten till stor del komma att fullgöras i samband med den löpande beredskaps- planeringen, vilken förutsätts ske i dialog med företagen på el— marknaden. På så sätt och genom möjligheten till undantag från skyldigheten att göra anmälningar kan det betungande inslaget i denna skyldighet begränsas.
9å
Genom paragrafen markeras betydelsen av att också andra större förändringar i verksamheten vid en elektrisk anläggning eller i övrigt av produktions- eller överföringsverksamhet eller verk- samhet avseende handel med el anmäls. Det gäller både när en verksamhet startas och när en pågående verksamhet förändras eller läggs ned. Det är härvid tillräckligt att den åtgärd som pla— neras anmäls innan den vidtas. Ett beslut av elberedskapsmyn— digheten om nya eller ändrade beredskapsåtgärder behöver inte avvaktas.
Främst är syftet med att dessa förändringar anmäls att elbered- skapsmyndigheten skall kunna följa de ändringar på elmark— naden som är av större betydelse från beredskapssynpunkt. Anmälningsskyldigheten enligt förevarande paragraf är därför inskränkt till verksamhetsförändringar som är av väsentlig bety- delse för att möta allvarliga hot mot elförsörjningen. Några sanktioner som tar sikte särskilt på om anmälningsskyldigheten i dessa fall inte fullgjorts har för närvarande inte ansetts moti- verade. Till stor del kommer anmälningsskyldigheten att kunna fullgöras vid den löpande beredskapsplaneringen och övriga kontakter mellan elberedskapsmyndigheten och elföretagen. En förändring som kan omfattas av anmälningsskyldigheten kan vara exempelvis nedläggning eller överlåtelse eller en väsentlig neddragning eller utvidgning av verksamheter som har en central roll i elförsörjningssystemet.
Anmälningsskyldigheten kommer att gälla bl.a. den som driver dels större elektriska anläggningar, dels mindre kraftanlägg— ningar vilkas beredskapsvärde ändå är stort, se 8 å. Även omfattande verksamhet avseende handel med el kan ha väsentlig betydelse för elförsörjningen inte minst från planeringssyn- punkt.
Bestämmelserna i första och andra styckena är avsedda att kompletteras med verkställighetsföreskrifter, jfr 8 å.
105
Paragrafen innehåller bestämmelser om giltigheten av en an- mälan. Om en åtgärd som anmälts inte påbörjats inom före- skriven tid skall en ny anmälan göras. I så fall gäller således 8 och 9 åå.
Ersättning för beredskapsåtgärder ] ] å
Första stycket innehåller huvudregeln om ersättning för kost— nader för beredskapsåtgärder som vidtas med stöd av lagen, dvs. beredskapsåtgärder och kostnader för som varit föremål för elberedskapsmyndighetens prövning och beslut.
En första förutsättning för att kostnadsersättning skall betalas ut är att de beredskapsåtgärder som är i fråga är inriktade på de förhållanden som råder vid höjd beredskap. Kostnader för åt- gärder som saknar betydelse för verksamheten på elområdet under sådana förhållanden ersätts alltså inte. Rätten till ersättning är härigenom snävare än lagens tillämpningsområde, eftersom en skyldighet finns att även vidta beredskapsåtgärder som tar sikte på vad som kan kallas fredstida kriser, se 1 å andra stycket.
Ibland går det inte att säga att en viss beredskapsåtgärd tjänar sitt syfte enbart i fredstid eller enbart vid höjd beredskap. Åtgärder kan inte sällan ha dubbla funktioner. Beträffande sådana sam- mansatta beredskapsåtgärder får en proportionering göras mel— lan fredsnyttan av åtgärden och behovet av åtgärden vid höjd beredskap. Proportioneringen får härefter ligga till grund när ställning tas till hur stor del av kostnaderna som skall ersättas. Vidare kan det i vissa fall vara svårt att i förväg ange kost— naderna och därmed ersättningens storlek på annat sätt än att en kostnadsram ges. För att den praktiska hanteringen skall under— lättas anges därför att skälig ersättning skall betalas ut för kost— naderna i fråga. Innebörden härav är således inte att den aktuella ersättningen inte skall täcka samtliga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt lagens syfte.
I andra stycket räknas upp de undantagsfall i vilka ersättning inte betalas ut.
Som framgår av 12 å kan beslut fattas om att bl.a. den som producerar eller överför elektrisk kraft på egen bekostnad skall genomföra annars ersättningsgilla beredskapsåtgärder. Som förutsättning härför gäller att anmälningsskyldigheten i 8 å för- summats. Undantaget i punkt ] avser nämnda situation.
Enligt punkt 2 betalas ersättning inte ut för kostnader för upp- giftslämnande och medverkan vid planeringen av egna uppgifter inom totalförsvaret. Däremot kan — liksom i fråga om andra näringsidkare - i vissa fall ersättning betalas ut enligt 2 å lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknads- organisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen. Enligt den lagen kan ersättning betalas ut till ägare eller innehavare av industriella anläggningar och andra näringsidkare för arbete avseende uppgiftslämnande om personal, lokaler, maskiner och annan utrustning, produktion, förbrukning av energi, råvaror och andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och annat dylikt som totalförsvarsmyndighetema behöver för sitt plane- ringsarbete. Ersättning kan utgå också för medverkan vid plane- ringen av de egna uppgifterna inom totalförsvaret. För att ersätt— ning skall betalas ut krävs emellertid enligt nämnda lag att arbe— tet medfört betydande kostnader.
Enligt förevarande lag skall kostnader för företagens egen krigs— planläggning samt utbildnings- och övningsverksamhet inte er- sättas, utan får bäras av företagen själva. Om emellertid elbered- skapsmyndigheten beslutar om exempelvis särskild övnings- verksamhet kan ersättning komma att betalas ut under förutsätt— ning att kostnaderna inte är ringa.
I syfte att förenkla den administrativa hanteringen föreskrivs i punkt 3 att kostnader som är ringa inte ersätts. Vad som i det enskilda fallet kan anses som ringa är det elberedskapsmyndig- hetens sak att ta ställning till. I vissa situationer kan kostnaderna anses som ringa i absoluta tal. Det kan också vara så att kost- naderna ställda i relation till den aktuella verksamheten anses
som ringa även om de i sig inte är obetydliga. Givetvis behöver inte de kostnader som i ett fall bedöms som ringa anses som ringa i ett annat.
För att vinna tydlighet föreskrivs i tredje stycket att det är el- beredskapsmyndigheten som beslutar om ersättning för bered- skapsåtgärder.
Bestämmelser om betalning av avgift för finansiering av kost- naderna för beredskapsåtgärder finns i 18 å.
125
Som framgår av 11 å skall - med vissa undantag — ersättning betalas ut för kostnader för de beredskapsåtgärder som beslutas av elberedskapsmyndigheten. Rätten till kostnadsersättning kan emellertid gå förlorad om anmälningsskyldigheten i 8 å inte iakttas. Har således en anläggning uppförts eller ändrats utan att föreskriven anmälan gjorts och visar det sig efter prövning att åtgärder enligt lagen borde ha vidtagits kan enligt första stycket den som driver anläggningen föreläggas att vidta åtgärderna på egen bekostnad. Detta gäller även om det är föregående inne— havare som varit försurrrlig, vilket innebär att en ny ägare bör kontrollera sådana förhållanden innan ett förvärv görs.
Följs inte ett sådant föreläggande som avses i första stycket ges genom föreskrifterna i andra stycket elberedskapsmyndigheten möjlighet att genomföra beslutade beredskapsåtgärder. Den som driver anläggningen eller verksamheten kan då tvingas att stå för kostnaderna och dessutom betala vite om sådant satts ut. Det effektivaste sättet att få åtgärder genomförda torde i regel vara att just sätta ut ett lämpligt avpassat vite.
Bestämmelser som ger elberedskapsmyndigheten befogenhet att låta genomföra beredskapsåtgärder i andra fall finns i 15 å.
Tillsyn 13 och 14 åå I 13 och 14 åå finns bestämmelser om tillsyn.
I 14 å föreskrivs en skyldighet för den som innehar en anlägg- ning eller som driver en annan verksamhet som omfattas av lagen att på begäran lämna de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Det kan exempelvis vara fråga om att till- handahålla ritningar och andra handlingar som behövs för att elberedskapsmyndigheten skall få det underlag som behövs för sitt beslut om vilka åtgärder som skall vidtas. Ett föreläggande att lämna ut handlingar kan förenas med vite, se 15 och 16 åå.
Elberedskapsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områ— den, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verk- samhet som omfattas av förevarande lag bedrivs, t.ex. i syfte att besiktiga eller kontrollera en anläggning eller i övrigt vidta åtgär- der enligt lagen. Besiktningen eller kontrollen skall ha samband med tillämpningen av lagen och kunna återföras till regle- ringens syfte. Ett motiv för att kräva tillträde till en anläggning kan vara att undersöka anläggningen i syfte att bedöma vilka åtgärder som bör komma i fråga.
I undantagsfall kan det förekomma att elberedskapsmyndigheten vägras tillträde till en anläggning. I sista hand, liksom i bråd- skande fall, kan myndigheten - om det är nödvändigt - få verk— ställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen. Detsamma gäller om medgivande till till- träde till en anläggning inte ges i de fall elberedskapsmyndig- heten skall låta genomföra beredskapsåtgärder med stöd av 12 å andra stycket eller 15 å andra stycket.
l5å
Första stycket ger elberedskapsmyndigheten en generell befo- genhet att meddela de förelägganden och förbud som i enskilda fall behövs för lagens tillämpning. -
I praktiken kommer förelägganden, som ytterst kan förenas med vite, att användas enbart i de fall det inte är möjligt för elbered- skapsmyndigheten att lösa sina uppgifter i samförstånd med el- företagen. I fråga om exempelvis det uppgiftslämnande som kan bli aktuth enligt lagen förutsätts att detta kan ske vid formlösa kontakter mellan elberedskapsmyndigheten och aktörerna på marknaden.
Bestämmelser om vite finns i 16 å.
Föreskrifterna i andra stycket gör det möjligt för elberedskaps- myndigheten att genomföra beredskapsåtgärder i de fall exem— pelvis en anläggningsinnehavare vägrar att utföra dem. Om i behörig ordning ändringar av en anläggning anmälts till elbered- skapsmyndigheten skall ersättning betalas ut för de beredskaps- åtgärder som elberedskapsmyndigheten låter utföra. Den som förelagts att vidta aktuella åtgärder drabbas således i detta fall endast av att betala vite om sådant förelagts.
I 12 å finns särskilda bestämmelser om elberedskapsmyndig- hetens möjligheter att vidta åtgärder för annans räkning när anmälningsskyldigheten i 8 å inte iakttagits.
16å
Alla förelägganden enligt lagen skall kunna förenas med vite. Vite bör således kunna sättas ut även i de fall där den som försummar att vidta beslutade åtgärder riskerar att drabbas av att åtgärderna utförs på egen bekostnad. Om vitet sätts tillräckligt
högt kan detta förmå innehavaren av anläggningen eller verk- samheten att själv genomföra åtgärderna, vilket kan vara en snabbare väg att få åtgärder vidtagna än att elberedskapsmyndig- heten exempelvis anlitar en särskild entreprenör för byggnads- arbeten.
17å
En motsvarande bestämmelse om verkan av ändrade förhållan— den finns i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. De skäl som då anfördes och som fortfarande är giltiga var bl.a. att det torde, inte minst med hän— syn till att kraven på en anläggnings luftskydd kunde ändras till följd av nyvunna erfarenheter, vara nödvändigt att det fanns möjlighet att meddela nya eller ändrade föreskrifter.
Avgift 18 5
Paragrafen innehåller bestämmelser om elberedskapsavgift. Av— giften skall dels finansiera de beredskapsåtgärder som kostnads- ersättning skall utgå för, dels täcka kostnaderna för elbered- skapsmyndighetens verksamhet enligt lagen.
Den avgiftsskyldiga kretsen har avgränsats till de som innehar nätkoncession enligt det förslag till ellag som för närvarande bereds inom regeringskansliet (SOU 1995:108).
Avgiftens konstruktion som nätägaravgift har behandlats i SOU 1996:78 s. 56— 57.
Avgiften skall utformas som en fast avgift grundad på antalet elabonnenter som är anslutna till den avgiftsskyldiges nät (SOU
1996:78 s. 57 - 59). Avgiften per högspänningsabonnemang skall kunna vara högre än avgiften per lågspänningsabonne— mang. Se vidare SOU 1995:108 5. 205 - 207 och SOU 1996:78 s. 57— 58 i fråga om relationen mellan avgifterna, jfr. förord— ningen (1995:1296) om elsäkerhetsavgift och nätövervaknings- avgift som innehåller föreskrifter om avgifter avsedda att finansiera statlig elsäkerhetsverksamhet (elsäkerhetsavgift) och verksamheten vid nätmyndigheten (nätövervakningsavgift).
Kostnaderna för elberedskapsmyndighetens tillsynsverksamhet enligt lagen kan antas bli begränsade. Avgift för detta ändamål kan därför tas ut efter samma grunder som tillämpas i fråga om avgiften för finansiering av beredskapsåtgärder.
För den närmare utformningen av avgiftssystemet ges i tredje stycket regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm— mer ett bemyndigande att meddela föreskrifter om elberedskaps- avgift. Som redovisats 1 SOU 1996:78 kan, om regeringen be— stämmer det, Elsäkerhetsverket komma att ha del i att adminis— trera avgiften.
Tystnadsplikt 19 å
Den som driver en kraftanläggning eller annan verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser kommer att vidta beredskaps— åtgärder av betydelse för totalförsvaret eller annars för rikets säkerhet. Av just försvarshänsyn är det av avgörande betydelse att uppgifter om beredskapen inte röjs. Föreskrifter härom finns i första stycket. Motsvarande gälleri förhållande till enskilda i de fall någon i samband med att beredskapsåtgärder vidtas eller vid höjd beredskap får del av uppgifter om enskilds affärs- eller driftförhållanden. Särskilt om olika företag av samordningsskäl används i beredskapsplaneringen på regional nivå kan dessa
komma att få del av uppgifter som inte i något fall får utnyttjas eller föras vidare.
Bestämmelserna omfattar personer som är eller har varit verk- samma inom sådana företag som omfattas av lagen, främst på grundval av anställning eller uppdrag.
Endast den som obehörigen för en uppgift vidare bryter mot tystnadsplikten. Att exempelvis till elberedskapsmyndigheten el- ler domstol lämna uppgifter som tystnadsplikt gäller för inne- bär inte att uppgifterna lämnas obehörigen.
Som framgår av upplysningen i andra stycket gäller sekretess— lagens (1980:100) bestämmelser i det allmännas verksamhet. Verksamheten hos elberedskapsmyndigheten omfattas således av sekretesslagens bestämmelser. Inom ramen för den myndig— hetens arbete blir härmed sekretesslagen tillämplig också på ledamöterna i beredskapsrådet (SOU 1996:78 s. 41).
Bestämmelser om straff för den som bryter mot tystnadsplikten i förevarande paragraf finns i 20 kap. 3 å brottsbalken.
Överklagande 20 5
I första stycket regleras rätten att överklaga beslut som har meddelats i särskilda fall enligt lagen och enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen. Häri innefattas bl.a. beslut avseende skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder, förelägganden att på egen bekostnad genomföra sådana åtgärder, beslut av elberedskapsmyndigheten att låta utföra beredskaps— åtgärder, beslut om ersättning för kostnader för beredskaps— åtgärder, förelägganden och förbud i övrigt samt beslut om på- förande av avgift.
På sätt som föreskrivs i andra stycket är huvudregeln att el— beredskapsmyndighetens beslut — förutom i fråga om påförande av avgift - skall gälla omedelbart. Annorlunda kan förordnas i visst fall om exempelvis myndigheten anser att så kan ske utan fara i beredskapshänseende.
Övriga bestämmelser 21 å
Motsvarande bestämmelser finns i lagen (1942:335) om sär— skilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Skälet till att den finns där och inte i vattenlagen resp. 1902 års ellag har ansetts vara fördelen att ha alla bestämmelser om skydds- åtgärder samlade i en lag. Likalydande bestämmelser har tagits in i förevarande lag.
22å
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser som har sin mot— svarighet i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.
Enligt 3 kap. 4 å vattenlagen gäller att ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Vid beräkningen av dessa kostnader skall således inte beaktas kostnader som föranletts av åtgärder enligt förevarande lag.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Elberedskapslagen ersätter lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Äldre bestäm- melser skall emellertid fortfarande tillämpas i ärenden och mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet.
7.2. Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
Skyldigheten att hålla beredskapslager i förevarande lag omfattar bl.a. bränsle för elproducerande anläggningar, dvs. framför allt gasturbiner och kondenskraftverk. Denna skyldighet avses fort— sättningsvis regleras genom elberedskapslagen (1997:000) med rätt till ersättning för de kostnader som lagringen för med sig (avsnitt 5.2).
65
I paragrafen anges vissa undantag från lagens tillämpnings- område. Av bestämmelserna följer att lagen i fråga om kol gäller enbart kol som används i värmeverk och kraftvärmeverk. Änd— ringarna i paragrafen har sin grund 1 att någon lagringsskyldighet avseende bränsle för elproduktion inte skall föreskrivas enligt förevarande lag. Detta framgår av tillägget i första stycket 6.
85
Andra stycket 2 har ändrats med hänsyn till att 19 och 20 åå med bestämmelser om elproducerande anläggningar upphävs.
165
Andra stycket har ändrats med hänsyn till att 19 och 20 åå med bestämmelser om elproducerande anläggningar upphävs.
185
Eftersom lagen inte skall reglera lagringsskyldighet av bränsle för elproduktion, har första stycket ändrats i enlighet härmed.
Andra och tredje styckena har ändrats med hänsyn till att 19 och 20 åå med bestämmelser om elproducerande anläggningar upphävs.
18a5
Tredje stycket, som innehåller bestämmelser om kraftvärme- verk, har ändrats, eftersom lagringsskyldigheten av bränsle för sådana anläggningars elproduktion inte längre skall regleras genom förevarande lag.
Fjärde stycket har ändrats på motsvarande sätt.
19 och 20 55
Paragraferna, som reglerar lagring av bränsle för att driva gas— turbinanläggningar resp. oljekondensverk, upphävs. Motsva- rande lagringsskyldighet avses i stället kunna beslutas med stöd av elberedskapslagen (1997:000).
255
Andra stycket slopas med hänsyn till att frågor om bered— skapslager för oljekondensverk inte längre skall regleras genom förevarande lag.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft samtidigt som elberedskapslagen (1997:000), dvs. den 1 juli 1997. Av prak- tiska skäl skall beslut om lagringsskyldighet enligt äldre bestäm- melser gälla till dess att elberedskapsmyndigheten hunnit pröva frågan om beredskapslagring av bränsle för elproduktion på nytt med tillämpning av bestämmelserna i elberedskapslagen. Syftet är att ge elberedskapsmyndigheten den tid som behövs för ut- redning och beslut om beredskapsåtgärder m.m.
7.3. Lagen (1971:309) om behörighet för allmän för- valtningsdomstol att pröva vissa mål
I konsekvens med att lagen (1942:335) om särskilda skydds- åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. upphävs och då hän- visningen till lagen även i övrigt blivit inaktuell slopas nämnda hänvisning.
7.4. Lagen (1994:1720) om civilt försvar
1 paragrafen har tagits in en hänvisning till elberedskapslagen som ersatt lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. Någon ändring i sak är inte av- sedd. Bestämmelsernai elberedskapslagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen samt det som beslutas med stöd av nämnda bestämmelser skall alltså gälla framför lagen om civilt försvar.
BLU Kommittédirektiv ww &] . . . . Dir. Ansvarsfördelnmg och organisation inom 199623 elberedskapsområdet
Beslut vid regeringssammanträde den 7 mars 1996
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall lämna förslag till — myndighetsorganisation för det fredstida arbetet med elbered- skapen, — ansvarig myndighet för den centrala ledningen av elförsörj— ningen i krig och vid höjd beredskap,
- fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom elbered- skapen mellan myndigheter och näringsidkare inom elförsörj- ningen, - den lagstiftning som kan behövas, och - system för avgiftsfinansiering av elberedskapen.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 31 maj 1996.
El]agstiftningsutredningen
Nuvarande organisation och ansvarsfördelning inom beredskapen på elförsörjningens område
Enligt beredskapsförordningen (1993z242) är Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarig myndighet för funk-
tionen Energiförsörjning inom totalförsvarets civila del. Funk- tionen omfattar försörjning med bränslen, drivmedel och elkraft. Inom NUTEK finns en särskild beslutande nämnd, Krigsskydds— nämnden (KSN), som prövar ärenden enligt lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. (krigsskyddslagen). NUTEK har i krig eller vid höjd beredskap samordningsansvaret för landets energiförsörjning, och ett direkt ansvar för försörjningen med bränslen och drivmedel. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Statens kärnkraftinspektion (SKI), Statens strålskyddsinstitut (SSI), Statens oljelager (SOL) och Elförsörjningsnämnden (EFN). Av dessa myndigheter träder EFN i verksamhet endast i krig eller när regeringen annars bestämmer det för att planera, leda och samordna elförsörjningen. Nämnden övertar då NUTEK:s totalförsvarsuppgifter inom elför- sörjningsområdet.
Svenska kraftnät har till uppgift att utöva systemansvaret för elektrisk ström enligt 15 a & lagen (1902z71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Svenska kraftnät har därmed det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.
NUTEK ansvarar för de fredstida beredskapsuppgiftema inom elförsörjningen. Huvuddelen av beredskapsarbetet utförs av bola- get Svensk Elberedskap AB i enlighet med ett avtal med NUTEK. Svensk Elberedskap AB ägs och finansieras av Svenska Kraft- verksföreningen. Bolaget är fredskansli åt EFN. På regional nivå svarar sju s.k. elområdeskanslier för beredskapsförberedelserna i enlighet med avtal med Svensk Elberedskap AB. Kansliema är knutna till enskilda företag inom elförsörjningen och finansieras delvis av dessa.
Ellagstiftningsutredningens förslag Ellagstiftningsutredningen (ELU) redovisade i delbetänkandet
Elförsörjning i ofred (SOU 1995:51) förslag till ändringar av bl.a. beredskapsorganisationen på elförsörjningens område.
Enligt förslaget delas funktionen Energiförsörjning i två nya funktioner, nämligen Bränsle— och drivmedelsförsörjning samt Elförsörjning. NUTEK föreslås behålla funktionsansvaret för Bränsle- och drivmedelsförsörjning samt ansvaret för över— gripande frågor vid energiransoneringar.
Vidare föreslås, med hänvisning till den s.k. ansvarsprincipen, att EFN inrättas som en myndighet i fredstid med ansvar för den nya funktionen Elförsörjning. EFN:s huvudsakliga arbetsuppgif- ter i fredstid skall enligt förslaget vara planläggning, utbildning och övning. EFst uppgifter i krig föreslås vara oförändrade. Svenska kraftnät skall i krig eller vid höjd beredskap utöva sina operativa uppgifter som systemansvarig myndighet under BFN:s ledning. Därutöver skall SKI ingå i funktionen.
Elbranschens medverkan i beredskapsarbetet i såväl fred som krig bör enligt ELU i första hand säkerställas genom avtal. EFN förutsätts bedriva sin verksamhet i nära samarbete med elkraft- branschen. I EFN skall enligt förslaget ingå företrädare för såväl allmänna som branschanknutna intressen.
ELU föreslår att elberedskapen skall finansieras med medel över statsbudgeten i ungefär nuvarande omfattning. Det förutsätts att elbranschen liksom hittills skall finansiera huvuddelen av sina beredskapskostnader.
ELU förslår vidare en ny lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m. som skall ersätta krigsskyddslagen. Enligt förslaget skall KSN avvecklas och att dess uppgifter övertas av EFN.
Remissinstanserna
Delbetänkandet har remissbehandlats. Beträffande förslaget att dela upp funktionen Energiförsörjning i två nya funktioner är remissopinionen delad. Flera remissinstanser förordar att funk- tionen hålls samman. Förslaget att inrätta EFN i fredstid tillstyrks av flera remissinstanser, däribland Försvarsmakten, Riksrevisions- verket, Svenska Elverksföreningen och Svenska Kraftverks- föreningen. Andra instanser, bl.a. Överstyrelsen för civil bered— skap och NUTEK, anför att nuvarande ordning bör behållas. Några remissinstanser framhåller att den verksamhet som EFN
enligt förslaget skall bedriva i fred skiljer sig väsentligt från EFN:s centrala ledningsuppgifter i krig.
Några remissinstanser ifrågasätter EFst möjligheter att hävda sin myndighetsställning mot bakgrund av bl.a. nämndens sam- mansättning, frånvaron av lagstadgade krav på elföretagens med- verkan i beredskapsarbetet och de föreslagna samverkans- formerna mellan nämnden och elbranschen.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att avveckla KSN och förslaget till ny lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar.
Majoriteten av remissinstansema tillstyrker ELU:s förslag till finansiering. Flera remissinstanser anser dock att den föreslagna anslagsnivån är för låg.
Utgångspunkter för uppdraget F unktionsindelningen inom energiförsörjningsområdet
Det finns en viss utbytbarhet mellan energislagen i energisys— temet. Denna flexibilitet bör tillvaratas i samband med långvariga försörjningsproblem inom energiområdet i fred och krig. Det förutsätter en viss samordning av försörjningen med å ena sidan bränsle— och drivmedel och å andra sidan elkraft. Även i det fredstida beredskapsarbetet inom energiområdet finns det behov av samordning. Det övergripande ansvaret för beredskaps- uppgiftema inom energiområdet bör därför även i fortsättningen hållas samman inom en funktion (Energiförsörjning).
Genom en uppdelning av funktionen Energiförsörjning i två delfunktioner, Bränsle- och drivmedelsförsörjning samt Elförsörj— ning, skapas förutsättningar för en tydligare ansvarsfördelning. Samtidigt tillgodoses behovet av samordning. Som central för- valtningsmyndighet inom energiområdet bör NUTEK ha ansvaret för funktionen Energiförsörjning. En utgångspunkt för utredaren bör vara att NUTEK ansvarar för delfunktionen Bränsle— och drivmedelsförsörjning.
Det fredstida ansvaret för delfunktionen Elförsörjning
Arbetet med de fredstida beredskapsuppgiftema inom elförsörj— ningsområdet förutsätter ett nära samarbete med företagen inom elbranschen. Svenska kraftnät har genom systemansvaret operativa uppgifter inom elförsörjningen och samarbetar med företagen inom elbranschen i systemanknutna frågor. Av detta följer att Svenska kraftnät har viktiga uppgifter i det fredstida beredskaps- arbetet inom elförsörjningen.
Det bör råda en klar boskillnad mellan den ansvariga myndig- heten och de företag som bedriver kommersiell verksamhet inom elförsörjningen. Myndighetsarbetet inom elberedskapsområdet bör organiseras så att det kan bedrivas oberoende av andra intressen. Det motiverar att ansvaret för det fredstida elbered- skapsarbetet läggs på en särskild myndighet. Myndigheten bör dock organiseras så det skapas förutsättningar för att kompetensen inom Svenska kraftnät och det redan etablerade samarbetet med företagen inom elbranschen tas till vara.
ELU bedömer att den centrala fredstida organisationen för elberedskapen behöver ha en personalstyrka på ca 10 personer. Remissinstansema instämmer i huvudsak i denna bedömning. Utredningens bedömning bör kunna ligga till grund för ett mer detaljerat förslag till organisation för den centrala myndighet som skall arbeta med elberedskapsfrågor i fredstid.
Den centrala ledningen av elförsörjningen i krig och höjd beredskap
I krig och vid höjd beredskap finns ett mer omfattande och långtgående behov av central ledning och samordning av el— försörjningen än under normala förhållanden. Enligt nuvarande ordning skall EFN inrättas i krig eller då regeringen så bestämmer för att utöva den centrala ledning som behövs.
Ett alternativ är att den myndighet som skall ansvara för elberedskapen i fred också är central ledningsmyndighet för elförsörjningen i krig och vid höjd beredskap.
Svenska kraftnäts uppgift att utöva systemansvaret för elekrisk ström har likheter med de uppgifter en central ledningsmyndighet skall fullgöra i krig och vid höjd beredskap. Det kan motivera att
Svenska kraftnät skall vara central ledningsmyndighet i dessa situationer. ELU föreslår i slutbetänkandet (SOU 1995:108) Ny ellag att det i lagen ges uttryckliga möjligheter för den system- ansvariga myndigheten att beordra innehavare av nätkoncession att avbryta eller begränsa leveransen av el till en elkonsument.
Det bör övervägas om det kan finnas behov av att i samband med svåra påfrestningar inom elförsörjningen i fredstid införa en central ledning motsvarande den i krig eller vid höjd beredskap.
Behov av lagstöd inom elberedskapsområdet
ELU:s förslag innebär inga förändringar av EFst uppgifter i krig. EFN:s befogenheter är inte reglerade i ellagen till skillnad från exempelvis Svenska kraftnäts befogenheter när det gäller systemansvaret. ELU lämnar inget förslag till reglering. Det bör övervägas om det finns behov av att i lag föreskriva om lednings- och befogenhetsförhållandena i krig och andra situationer som kräver central ledning av elförsörjningen.
Bestämmelser om medverkan i totalförsvarsplaneringen finns i lagen (1982:1004) om skyldighet för näringsidkare, arbets- marknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen (näringsidkarlagen). Det bör övervägas om det finns behov av kompletteringar till näringsidkarlagen för att säkerställa elföre- tagens medverkan i elberedskapsarbetet.
INorge regleras ledningsförhållanden inom elförsörjningen i krigsituationer i lagstiftningen. Lagstiftningen ställer bl.a. krav på att kraftföretagen i krig skall ingå i en gemensam beredskaps- organisation.
Finansiering av elberedskapen
Enligt krigsskyddslagen kan ägaren till en anläggning över en viss storlek åläggas att ge anläggningen ett utförande som är lämpligt från skyddssynpunkt. Likaså kan ägare till vissa större elprodu- cerande anläggningar åläggas att hålla vissa oljelager med stöd av lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol. För vissa andra slag av beredskapsåtgärder lämnas statsbidrag sedan år 1987. Företag inom elbranschen svarar därutöver för vissa kostnader för elberedskapen. '
Inom oljeförsörjningsområdet kommer de lagringsskyldiga från den 1 juli 1996 med stöd av lagen (1984:1049) om bered- skapslagring av olja och kol att åläggas ansvaret för lagringen av olja för det civila försvarets behov i krigssituationer (prop. 1994/951176, bet. 1994/952NU25, rskr. 1994/95z393). De lag- ringsskyldiga skall därmed också svara för finansieringen av lagringen i likhet med vad som gäller för lagringen för fredstida oljekriser.
En utgångspunkt bör vara att även elförsörjningsområdet bör svara för sina beredskapskostnader. Ett avgiftssystem för att finan- siera elberedskapens kostnader bör övervägas. Avgiftssystemet bör vara konkurrensneutralt.
För närvarande avgiftsfinansieras statens verksamhet med elsäkerhet och nättillsyn. Avgifterna regleras i förordningen (1995:1296) om elsäkerhetsavgift och nätövervakningsavgift. Uppbördssystemet administreras av Elsäkerhetsverket.
Efter bemyndigande av regeringen tillkallade chefen för Försvarsdepartementet nyligen en särskild utredare med uppdrag att se över principerna för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret (dir. 1995:152).
Utredningsuppdraget Allmänt
En särskild utredare tillkallas för att lämna förslag till fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom elberedskapen mellan myndigheter och näringsidkare inom elförsörjningen. Utredaren skall lämna förslag till den lagstiftning som kan behövas. Utredaren skall vidare föreslå organisation för den myndighet som skall ha ansvaret för elberedskapen i fredstid. Utredaren skall överväga var myndighetsansvaret för den centrala ledningen av elförsörjningen i krig och vid höjd beredskap bör läggas. Utredaren skall även lämna förslag till ett konkurrensneutralt system för avgiftsfinansiering av elberedskapen.
Organisation av en myndighet för elberedskap
Ansvaret för uppgifterna inom elberedskapen i fred bör samlas på en myndighet. En utgångspunkt skall vara att myndigheten knyts till Svenska kraftnät. Utredaren bör pröva lämpligheten av att lägga verksamheten inom eller utanför Svenska kraftnäts organisation. En uppgift för utredaren är att lämna förslag till organisation, ledningsform och beslutsordning för verksamheten.
Vidare skall utredaren överväga var myndighetsansvaret för den centrala ledningen av elförsörjningen i krig och vid höjd beredskap bör läggas. Utredaren skall i detta sammanhang överväga och beakta det eventuella behovet av central ledning i samband med omfattande påfrestningar inom elförsörjningen i fredstid. Utredaren bör i första hand pröva tre alternativ. Det första alternativet är att dagens ordning med EFN som centralt ledningsorgan behålls. Det andra är att den myndighet som skall ha ansvaret för det fredstida arbetet med elberedskap också ges ansvaret för den centrala ledningen av elförsörjningen i krig eller andra extraordinära situationer. Det tredje är att ansvaret läggs helt på Svenska kraftnät. Utredaren bör överväga vilket alternativ som är mest ändamålsenligt. Utredaren skall därvid lämna förslag till de ändringar i ledningsform och beslutsordning vid berörda myndigheter som följer av utredarens överväganden. Därvid bör även behovet av ändringar i de berörda myndigheternas instruktioner beaktas.
Utredarens förslag till organisation för elberedskapen skall även omfatta den regionala nivån.
Ansvarsfördelning inom området för elberedskap
Utredaren skall ange hur ansvars- och arbetsfördelningen för uppgifter inom elberedskapen bör fördelas mellan å ena sidan den myndighet som skall ha ansvar för elberedskapen i fredstid och å andra sidan övriga myndigheter och näringsidkare inom elförsörjningen, såsom NUTEK, Svenska kraftnät, Elsäkerhets- verket, elproducenter och nätföretag. Motsvarande förslag skall lämnas för ansvars- och arbetsfördelning i krig, höjd beredskap
eller andra situationer som kräver en central ledning av elförsörj- ningen.
I uppdraget ingår att föreslå ansvars- och befogenhets— förhållanden som bör gälla för elberedskapens regionala orga- nisation.
Utredaren skall beskriva de uppgifter som ligger i samord- ningsansvaret inom funktionen Energiförsörjning. I uppdraget ingår också att lämna förslag till ansvarsfördelning i fråga om ransonering av elkraft.
Behov av lagstöd inom elberedskapsområdet
Utredaren skall överväga om det ansvar och de befogenheter som följer med det centrala ledningsansvaret för elförsörjningen i krig och vid höjd beredskap bör lagfästas. Utredaren skall göra motsvarande överväganden ifråga om det eventuella behovet av central ledning i samband med svåra påfrestningar inom elförsörjningen i fredstid. Utredaren skall lämna förslag till den reglering som bedöms nödvändig.
Utredaren skall även bedöma behovet av förändringar i näringsidkarlagen för att säkerställa elföretagens medverkan i beredskapsarbetet inom elförsörjningen. I uppdraget ingår att lämna förslag till den reglering som bedöms nödvändig. Utredaren bör härvid beakta erfarenheterna av hur dessa frågor hanteras i den norska ellagstiftningen. Även i övrigt bör utredaren uppmärksamma eventuella behov av ändringar i gällande författningar inom beredskapsområdet till följd av sina överväganden och förslag. Utredaren skall utgå från att krigsskyddslagen ersätts med ny lagstiftning i enlighet med ELU:s förslag.
Finansiering av elberedskapen
I uppdraget ingår att lämna förslag till ett konkurrensneutralt system för avgiftsfinansiering av elberedskapen. Även förslag till den lagreglering som behövs i sammanhanget skall redovisas. Utredaren bör i första hand överväga lösningar som innebär att befintliga uppbördssystem inom elområdet kan utnyttjas.
Tidsplan, arbetsformer m.m.
Utredaren bör vara fri att ta upp även andra frågor som utred- ningsarbetet kan föranleda.
För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående redovisning av regio- nalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994123) samt att beakta jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994: 124).
I tillämpliga delar skall utredaren också beakta principerna i regeringens beslut den 1 september 1994 om en ordning för systematisk genomgång i regeringskansliet av företagsregler. Särskilt skall beslutet beaktas vad gäller marknadseffektiviteten och de i beslutet nämnda checklistorna.
Utredaren skall i fråga om finansiering samråda med den särskilda utredare som nyligen tillkallats av chefen för För— svarsdepartementet för att se över principerna för finansiering av beredskapsåtgärder inom det civila försvaret (dir. 1995:152).
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 1996.
(Näringsdepartementet)
SOU 1996:149
Remissmöte den 26 juni 1996 om utredning- ens första betänkande
Minnesanteckningar från remissmöte i Närings- och handels- departementet den 26 juni 1996 om Elberedskapsutredningens delbetänkande Elberedskapen - Organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996:78)
1. Remissinstansema
Näringsdepartementet har inbjudit berörda myndigheter, företag och organisationer till ett remissmöte för att inhämta synpunkter på Elberedskapsutredningens (EBU) betänkande Elberedskapen - Organisation, ansvarsfördelning och finansiering (SOU 1996:78). Vid remissmötet, som genomfördes den 26 juni 1996, deltog före- trädare för följande myndigheter och organisationer.
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), Civilbefälhavaren i mellersta civilområdet (CB M), Statskontoret, Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Elsäkerhetsverket, Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens kärn- kraftinspektion (SKI), Svenska Kommunförbundet (Kommun— förbundet), Riksförbundet Energileverantörerna (REL), Svenska Kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen), Svenska Elverks- föreningen (Elverksföreningen), Svensk Elberedskap AB och Sydkraft AB.
De myndigheter, som hade blivit inbjudna till mötet men som inte deltog, är Försvarsmakten, Statens Räddningsverk, Försvarets forskningsanstalt, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket och Krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
2. Allmänna synpunkter
Av dem som deltog vid remissmötet var samtliga i huvudsak posi- tiva till utredningens förslag.
ÖCB anförde att genom förslaget åstadkoms en tydlig an- svarsfördelning inom funktionen. ÖCB påpekade att åtgärder för
att förbättra elberedskapen även innefattar åtgärder hos elanvän— darna och att dessa åtgärder bör i finansieringssammanhang vägas mot åtgärder hos elföretagen.
CB M anförde att förslaget innebär en tydlig ansvars- fördelning med helhetssyn på elberedskapen i fred och krig.
Svenska kraftnät anförde att finansieringsfrågan genom ut- redningens förslag får en tillfredställande och konkurrensneutral lösning. Verket anförde, tillsammans med Kraftverksföreningen och Svensk Elberedskap AB, att det är angeläget med ett tidigt beslut så att de organisatoriska förändringar som krävs kan inledas i god tid före 1 januari 1997.
Elsäkerhetsverket anförde att förslaget innebär att en nära anknytning mellan det freds— och det krigstida myndighetsarbetet åstadkoms.
NUTEK anförde att NUTEK som funktionsansvarig myn- dighet har ett mer omfattande ansvar än det utredningen föreslagit när det gäller frågor om prioriteringar.
SKI instämde i utredningens överväganden och förslag. Utredningen har enligt inspektionens mening åstadkommit en tydlig ansvarsfördelning inom elberedskapen.
Kommunförbundet och Elverksföreningen anförde att el- beredskapen är en kollektiv nyttighet som bör finansieras med skattemedel.
Sydkraft AB anförde att utredningens förslag innebär en balans mellan myndigheternas och företagens ansvar, samt mellan ansvaret på central och regional nivå. Vad gäller finansie- ringsförslaget är det enligt Sydkrafts mening angeläget att det tydligt framgår att nätföretagen har rätt att föra vidare kostnader för den föreslagna avgiften.
3. Förutsättningar för en ny organisation inom elbered- skapen
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte samtliga utredningens förslag.
Svensk Elberedskap AB anförde att utredningens förslag att lagstadga om elföretagens skyldighet att fortsätta sin verksamhet i krig skapar goda arbetsförutsättningar för elberedskapsarbetet.
4. Rollfördelning inom elberedskapen
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte samtliga i huvudsak utredningens förslag.
NUTEK anförde att verkets ansvar för prioriteringar av be- hovet av elkraft bör vara mer omfattande än utredningen föreslår. Som funktionsansvarig myndighet med övergripande kunskap om utbytbarhet och samband inom energisystemet bör NUTEK ha till uppgift att prioritera energiförsörjningen och göra avvägningar mellan olika användarkategorier med utgångspunkt i riktlinjer från regeringen och ÖCB.
ÖCB anförde att ansvaret för att göra prioriteringar bör lig- ga hos de organ som har ett områdesansvar. Genom att lägga an- svaret hos sektorsmyndighetema riskerar suboptimeringar att uppstå. Sektorsmyndighetema har ett betydande ansvar för analys och information inom sektorns verksamhetsområde.
Svensk Elberedskap AB anförde att NUTEK:s roll som funktionsansvarig för funktionen Energiförsörjning bör vara att säkerställa samhällets behov av energi men att ansvaret för priori- teringar av energileveranser mellan olika förbrukarkategorier bör ligga hos de områdesansvariga myndigheterna.
5. Organisationsalternativ vad gäller elberedskapen på central nivå
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte samtliga utredningens förslag.
Kraftverksföreningen tillstyrkte förslaget att lägga myndig- hetsansvaret för elberedskapen vid Svenska kraftnät, men beto- nade vikten av att verksamheten särskiljs i Svenska kraftnäts verksamhet och organisation.
Elverksföreningen tillstyrkte utredningens förslag men konstaterade att det föreslagna beredskapsrådet måste vara kraft- fullt och ha ett reellt inflytande. Vidare underströk föreningen att den enhet som skall arbeta med beredskapsfrågor bör ha en självständig ställning. Nätmyndighetens ställning inom NUTEK kan enligt föreningen tjäna som förebild i detta sammanhang.
Svenska kraftnät anförde att beredskapsarbetet måste sär- skiljas från verkets övriga verksamhet.
6. Myndighetsstruktur och ansvarsfördelning inom elbered- skapen i fred
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte samtliga i huvudsak utredningens förslag.
SKI och Elverksföreningen anförde att beredskapsrådets ställning i Svenska kraftnäts krigsorganisation är otydlig i utred— ningens förslag.
Svenska kraftnät anförde att strävan bör vara att rådet kan sammankallas i krig och bistå generaldirektören för Svenska kraftnät i beslutsfattandet. Det är dock viktigt att Svenska kraftnät kan fatta beslut även i skeden då rådet inte kan samlas. Rådet bör därför ha en rådgivande ställning.
Svensk Elberedskap AB anförde vad gäller beredskaps- rådets uppgifter i krig att erfarenheter från övningar med El- försörjningsnämnden visar att det är viktigt att förankra beslut hos de berörda elföretagen, men att förutsättningama måste finnas för ett snabb och samlat beslutsfattande.
ÖCB föreslog att personer från elföretagen krigsplaceras vid Svenska kraftnät i likhet med den lösning som valts inom ÖCB för funktionen industriell varuförsörjning.
Elsäkerhetsverket anförde att Svenska kraftnät enligt utred— ningens förslag får en passiv ställning när det gäller att påverka beredskapsåtgärderna.
ÖCB anförde att uppgiften att samordna och inrikta medger en stark styrning av elföretagens beredskapsansträngningar från Svenska kraftnäts sida.
7. Myndighetsstruktur och ansvarsfördelning inom elbered- skapen under säkerhetspolitiska kriser och i krig
Vid remissmötet framfördes inga synpunkter på utredningens förslag i dessa delar.
8. Elföretagens beredskapsansvar
Vid remissmötet framfördes inga synpunkter på utredningens förslag i dessa delar.
9. Finansiering av beredskapsförberedelserna
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte huvuddelen utred- ningens förslag.
NUTEK anförde att den föreslagna lagregleringen av elföre— tagens ansvar för att betala administrativa beredskapskostnaderna bör överensstämma med de regler som finns i den s.k. näringsidkarelagen. Vidare anfördes att frågan om vem som skall stå för drift- och underhållskostnader i beredskapsinvesteringar klargöras tydligare än i betänkandet. NUTEK anförde vidare att verket bör uttolka regeringens och ÖCB:s inriktning och i samråd med Svenska kraftnät föreslå inriktning för delfunktionen.
Svensk Elberedskap AB anförde att den föreslagna lös- ningen innebär att elföretag får planeringsuppgifter i proportion till det enskilda företagets storlek, vilket är konkurrensneutralt. Elberedskap anförde vidare att det är ytterst angeläget att de medel som inflyter genom beredskapsavgiften enbart används för åtgärder inom elberedskapen.
ÖCB framhöll att statsmakterna genom att införa en avgifts- finansiering reducerar möjligheterna att göra avvägningar mellan olika funktioner när det gäller civilförsvarsmedlens användning. ÖCB förordade därför att elberedskapsavgiftens användnings- område definieras så brett som möjligt.
Sydkraft och Elverksföreningen anförde att det bör framgå i lagstiftningen eller på annat sätt att den föreslagna beredskaps- avgiften får föras vidare till elkundema.
10. Behov av ny lagstiftning
Av dem som deltog i remissmötet tillstyrkte samtliga i huvudsak utredningens förslag.
Elsäkerhetsverket anförde när det gäller företagens skyl- dighet att fortsätta sin verksamhet i krig att en undre gräns för företagsstorlek bör införas i lagstiftningen.
Svensk Elberedskap AB anförde att skyldigheten bör om- fatta samtliga företag oavsett storlek. Därigenom åstadkoms enligt Elberedskap en konkurrensneutral lösning.
Elverksföreningen noterade att det kommande lagstiftnings- arbetet rör två frågor; dels en lag om elberedskap, dels frågor om av författningsstöd när det gäller ransonering av el.
11. Särskilda frågor
Vid remissmötet framfördes inga synpunkter på utredningens förslag i dessa delar.
12. Vissa genomförandefrågor
Svenska kraftnät, Kraftverksföreningen och Svensk Elberedskap AB anförde att det är angeläget att organisationsförändringama inleds snarast så att de kan genomföras i tid till den 1 januari 1997. I övrigt anfördes inga synpunkter på utredningens förslag.
13. Övriga frågor - tillsynsansvaret för beredskapslagring av olja vid elektriska anläggningar
Kraftverksföreningen och Svensk Elberedskap AB anförde att ansvaret för beredskapslagringen av olja och kol vid elprodu- cerande anläggningar i enlighet med ansvarsprincipen bör föras över från NUTEK till Svenska kraftnät. Därmed får Svenska kraftnät ett helhetsansvar när det gäller elförsörjningen. Man bör enligt Elberedskap skilja mellan två myndighetsuppgifter när det gäller bränslelagringen; dels uppgiften att bestämma lager- volymer, dels tillsynen över lagren. Svenska kraftnät bör ha till uppgift att i samråd med NUTEK fastställa bränslelagringens omfattning.
NUTEK och ÖCB anförde att NUTEK även fortsättningsvis bör ansvara för de myndighetsuppgifter som hänger samman med bränslelagringen vid elproducerande anläggningar. Därigenom underlättas NUTEK:s uppgift att göra avvägningar mellan olika energianvändningsområden. NUTEK bör ha till uppgift att i sam- råd med Svenska kraftnät fastställa bränslelagringens omfattning.
SOU 1996:149
Ellagstiftningsutredningens förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektri- ska anläggningar (SOU 1995:51)
Förslag till lag om beredskapsåtgärder vid vissa elektriska anläggningar m.m.
Härigenom föreskrivs följande
1 & Denna lag gäller anläggningar för produktion och överföring av el samt ledningscentraler för nätdrift och produktion av el, vilka är av väsentlig betydelse för elförsörjningen i riket eller inom en ort eller ett område. I fråga om sådana anläggningar kan enligt denna lag beslutas att beredskapsåtgärder mot inverkan av stridshandlingar skall vidtas.
Bestämmelser om tillträdesskydd finns i lagen (1990:217) om skydd för vissa samhällsviktiga anläggningar m.m.
Bestämmelser om verkskydd finns i lagen (1994:1720) om civilt försvar.
2 & Regeringen får föreskriva att vissa anläggningar med hänsyn till effekt, spänning, storlek eller funktion är sådana anläggningar som avses i 1 &.
En anläggning som omfattas av föreskrift enligt första stycket får ej uppföras, byggas om eller på annat sätt väsentligt ändras innan anmälan skett till den myndighet regeringen bestämmer (prövningsmyndigheten) för prövning enligt 4 &.
Har arbetet inte påbörjats inom två år från det prövningsmyn- digheten meddelade sitt beslut, skall ny anmälan göras.
3 & En anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 5 första stycket skall vara utformad med beaktande av kravet på god funktion under störda förhållanden. Den skall utföras med sådant material och på sådant sätt att reparations— och underhållsåtgärder underlättas.
4 & För en anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 & första stycket kan prövningsmyndigheten utfärda föreläggande angå- ende de åtgärder som krävs för att uppfylla kraven enligt 3 &. Ett
sådant föreläggande får ej göras mer omfattande eller ingripande än vad som skäligen kan krävas med hänsyn till anläggningens omfattning och betydelse.
Avser föreläggandet en anläggning som skall uppföras, byggas om eller väsentligt ändras skall föreläggandet riktas mot den som för egen räkning avser att utföra eller låta utföra arbetena.
I annat fall än som avses i andra stycket skall föreläggandet riktas mot den som äger anläggningen. Ett sådant föreläggande får även riktas mot den som bedriver verksamheten.
5 & Prövningsmyndigheten får utfärda föreläggande enligt 4 & även för annan anläggning än som omfattas av föreskrift enligt 2 & första stycket.
65 Vid ändrade förhållanden får prövningsmyndigheten, utan hinder av vad den förut bestämt, meddela nya eller ändrade före- skrifter.
7 å Mål om tillstånd enligt vattenlagen (1983z291) till anlägg- ning som omfattas av föreskrift enligt 2 & första stycket denna lag eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning enligt denna lag har skett.
Första stycket äger motsvarande tillämpning för ärende om nåt- koncession enligt lagen (1902z71 5.1), innefattande vissa be— stämmelser om elektriska anläggningar om anläggningen om- fattas av föreskrift enligt 2 & första stycket.
8 5 Den ökning i byggnadskostnadema som föranleds av åtgärder enligt denna lag skall inte tas i beräkning vid den prövning som avses i 3 kap. 4 & vattenlagen (1983:291).
Vid meddelande av tillstånd som anges i 7 5 första stycket skall beaktas de föreskrifter prövningsmyndigheten har meddelat i fråga om vattenanläggningars utförande.
9 & Har någon vidtagit åtgärd efter ett föreläggande som grundas på annat än att anläggningen skall uppföras, byggas om eller på annat sätt väsentligt ändras, har han rätt till ersättning av staten för de kostnader som åtgärden föranlett om ej sådant förhållande som avses i 10 & föreligger.
Ersättning enligt första stycket utgår inte om kostnaderna är
ringa.
10 & Om en anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 5 första stycket uppförts, byggts om eller på annat sätt väsentligt ändrats utan att anmälan skett enligt andra stycket samma lagrum kan anläggningens ägare föreläggas att vidta åtgärder på egen bekostnad för att anläggningen skall uppfylla de krav som anges i 3 &. 11 5 Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.
12 5 Om ett föreläggande enligt 4 & eller 10 5 inte följs, får åt- gärderna vidtas av prövningsmyndigheten. En sådan åtgärd får vidtas på den försumliges bekostnad.
13 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreläg- ganden som har meddelats med stöd av lagen utövas av prövningsmyndigheten.
14 & Prövningsmyndigheten har rätt att på begäran få de upp— lysningar och handlingar som behövs för tillsynen samt för klarläggande av vilka åtgärder som är påkallade för att anläggningen skall uppfylla kraven enligt 3 &. Myndigheten har också rätt att för samma ändamål få tillträde till anläggningen.
15 & Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att tillträde enligt 14 & skall kunna ske och åtgärder med tillämpning av 12 & skall kunna genomföras.
16 5 Den som utan att göra anmälan som avses i 2 & andra stycket påbörjar, uppför, bygger om eller på annat sätt väsentligt ändrar en anläggning som omfattas av föreskrift enligt 2 5 första stycket döms till böter eller fängelse högst sex månader.
17 & Beslut av prövningsmyndigheten i frågor enligt 4, 5, 10, 11 eller 12 åå får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv— ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
18 & Ett beslut som prövningsmyndigheten under höjd bered— skap meddelar enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart om inte annat bestäms i beslutet.
Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs lagen (1942z335) om särskilda skydds- åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. I mål och ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen träder i kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.
Beträffande åtgärder som vidtagits eller skolat vidtagas enligt äldre bestämmelser gäller i frågor om rörledningar lagen (1978:160) om vissa rörledningar och i övrigt den nya lagen.
SOU 1996:149
Den norska beredskapslagstiftningen inom el- området
Bestämmelser om elberedskap meddelas i den norska energi— lagen (Energiloven). Kapitel 6 i lagen behandlar frågor om el— beredskap. Detaljbestämmelser finns i en förordning som knu- tits till energilagen (Forskrift om produksjon, omformning, overföring, omsetning og fordeling av energi, m.m.). I det föl— jande redovisas författningstexten till kapitel 6 i den norska energilagen.
Lag om produksjon, omforming, overforing, omsetning og fordelning av energi, m.m. (29 juni 1990 nr. 50)
Kap. 6. Beredskap
& 6-1. (Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon)
Kraftforsyningen skal under beredskap og i krig underleg— gas Kraftforsyningens beredskapsorganisasjon. I denne organisa- sjon inngår de enheter som står under kraftforsyningen i fred.
Norges vassdrags- og energiverk skal samordne beredskaps— planleggingen og lede kraftforsyningen under beredskap og i krig.
For å gi Norges vassdrags- og energiverk råd om planleg- ging og gjennomforing av beredskapsarbeidet ifredstid oppnev- ner departementet et beredskapsråd. Departementet gir instruks for rådet.
& 6-2. (Vedtaksmyndighet m.v.)
Etter dette kapittel kan Norges vassdrags- og energiverk treffe vedtak om forsvarsmessig sikring av kraftforsyningsanlegg av betydning for landets kraftforsyning og av kraftforsyningens ledelse og drift. Viktige og prinsipielle saker skal Norges vass- drags- og energiverk forelegge för Beredskapsrådet for kraftfor- syningen. Rådets ståndpunkt skal fremgå av saken.
Dersom Norges vassdrags- og energiverk treffer vedtak i strid med Beredskapsrådets anbefalinger, kan et flertall i Rådet bringe saken inn for departementet til overprovning.
Vedtak om tiltak for å sikre organisasjonens ledelse og drift ved beredskap og i krig kan treffes både med hensyn til personell, materiell og bygningstekniske sikringstiltak.
& 6-3. (Sikringstiltak)
Vedtak etter dette kapittel om tiltak for sikring mot skade ved krigshandling eller sabotasje kan treffes for bestående anlegg, anlegg under bygging eller planlagte anlegg som er eller trolig vil bli av betydning for landets kraftforsyning.
Ved anlegg som nevnt i förste ledd förstås:
a. Kraftverk med generatoreffekt på minst 15.000 kVA. b. Transformator- eller koblingsstasjon med gjennomgangs- effekt på minst 2.000 kVA. c. Elektrisk kraftledning, beregnet på minst 132 kV nominell spenning. d. Damanlegg eller andre reguleringsanlegg, som kan magasi- nere minst 5 millioner kubikmeter vann. e. Fjemvarrneanlegg som har en ytelse på minst 10 MJ/s
(10.000 kW)
f. Driftssentraler
Når saerlige forhold tilsier det, kan Norges vassdrags- og energiverk bestemme at også anlegg som ikke fyller de minste- krav som er nevnt i andre ledd, skal anses som anlegg av betyd- ning for landets kraftforsyning.
& 6-4. (Pålegg)
Selskaper som driver virksomhet som omfattas av dette kapittel, kan pålegges for egen regning å sette i verk de sikrings- tiltak mot krigsskade og sabotasje som Norges vassdrags- og energiverk i hvert enkelt tilfelle finner påkrevd. Medforer gjen— nomforingen av et pålegg vesentlige utgifter for selskapet som ikke oppveies av motsvarende fordelar, fastsetter Norges vass— drags- och energiverk det vederlag selskapet skal ha.
När det anses nodvendig og uten hensyn til tidligare pålegg, kan nye eller endrede tiltak kreves satt i verk.
Pålegg kan ikke omfatte anskaffelse av våpen.
& 6-5. (Fordeling av utgifter og vederlag)
Når et anlegg ikke drives for eierens regning, kan utgifter og vederlag etter & 6-4 fordeles mellom eier og bruker ut fra hva som anses rimelig.
Blir pålegg om sikringstiltak gjennomfort vesentlig av hen- syn til enkelte avtakere av elektrisk kraft eller varrneenergi, kan de utgifter dette medforer helt eller delvis belastes avtakerne.
& 6-6. (Meldeplikt)
Den som vil bygge, bygge om, endre eller utvide anlegg som nevnt i å6-3, skal for arbeidet settes igang melde fra till Norges vassdrags- ocg energiverk for å få fastsatt de sikringstiltak som skal gjores ved anlegget. Meldingen skal vaere vedlagt de planer, beskrivelser, tegninger og karter som er nodvendige for at vedtak kan treffes.
Eier eller bruker av anlegg er pliktig til å gi departementet, Norges vassdrags- och energiverk og de disse gir fullmakt, de opplysninger de ber om, og adgang til anlegg mot skriftlig legitimasjon.
& 6-7. (Gebyr til dekning av utgifter)
Kongen kan bestemme at det skal utlignes gebyr til dekning av utgifteme ved Norges vassdrags- ocg energiverks arbeid med kraftforsyningsberedskap. Utgiftema utlignes på eiere og brukere av de anlegg dette kapittel omfattar.
Kronologisk förteckning
l. 2.
3.
4.
12.
13. 14.
15.
16.
17. 18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
Den nya gymnasieskolan - hur går det? U. Samverkansmönster i svensk forsknings- ftnansiering. U. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD. . Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första
pelare inför regeringskonferensen 1996. UD. . Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns
erfarenheter av arbetet i EU. UD.
. Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och
säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafrkledning m.m. K. 10. . EU—mopeden. Ålders— och behörighetskrav för
Forskning för vår vardag. C.
två— och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. Fi. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgetlag - regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginformatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets— och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. Ku.
26. 27.
28.
29. 30.
31.
32.
33. 34. 35.
36. 37. 38. 39.
40. 41. 42.
43.
44
45. 46. 47.
48.
49. 50. 51.
52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.
57. 58.
Ny kurs i tratikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990—talet. U. Forskning och Pengar. U. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra IT—användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrärtelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju. Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. .Översyn av skatteflyktslagen.
Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat 11. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. 5. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. A. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Kronologisk förteckning
59.
60.
Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån
EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD.
61.0lika länder — olika takt. Om flexibel integration
62.
63. 64.
65.
66. 67.
68. 69. 70. 71
72. 73.
73.
74.
74.
75. 76.
77.
78.
79. 80.
81. 82.
83. 84. 85.
och förhållandet mellan stora och små stater i EU. UD. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik iSverige. Jo. Utvärderat personval. Ju.
Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. Några folkbokföringsfrågor. Fi. Kompetens och kapital + bilaga. N. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. _ Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer
och landsbygd. ln. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. M. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelscr. M. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. Värden i folkhögskolevärlden. U. EU:s regeringskonferens - procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.
Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. Översyn av revisionsreglerna. Fi. Viktigt meddelande.
Radio och TV i Kris och Krig. Ku. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. En översyn av luft— sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. K. Allmänt pensionssparande. S. Ekobrottsforskning. Ju. Egon Jönsson — en kartläggning av lokala sam— verkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. S.
86
87. 88. 89. 90. 91.
92. 93. 94. 95. 96. 97. 98. 99.
100.
101.
102 103
104 105
106.
107.
108 109
110.
.Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. Tredimensionell fastighetsindelning. Ju. Kameraövervakning. Ju. Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. N. Sammanhållet studiestöd. U. Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxorna för läkare och sjukgymnaster. S. IT i miljöarbetet. M. Ny yrkestrafiklagstiftning. K. Nationell teleadresskatalog. K. Botniabanan. K. Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisarion. Fö. Effektivare försvarsfastigheterl Utvärdering av en reform. Fö. Vern styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. Fö. Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. Fö. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. Fi. Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMS yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. .TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. .Miljöbalkeri. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. .Konsumentskydd på elmarknaden. C. .Att främja donationer till universitet och högskolor. U. EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. UD. Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD. .Konsumenterna och miljön. C. .Från åkerlotter till Paradis - ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. Fi. Inför ett Svenskt kulturnät — IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.
Kronologisk förteckning
111. 112. 113. 114. 115. 116. 117. 118. 119. 120. 121. 122. 123.
124.
125. 126. 127. 128.
129. 130.
131.
132.
133. 134. 135.
136.
Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. C Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. M. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. S. En körkortsreform. K. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte— utredningen. Fi. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. Station Stockholm Nord. K. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi.
Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. U. Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. S. Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. S. Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. S. Environment for Sustainable Health Development — an Action Plan for Sweden. 5. Droger i trafiken. Ju. Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. 5. Folkbildningens institutioner. U. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku.
Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. In. De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl—Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Det stora och snabba greppet. Om LEMO—reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. S. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. S.
Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofr. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo.
137.
138.
139. 140. 141. 142. 143.
144. 145. 146. 147. 148.
149.
Kommunalförbund och gemensam nämnd — två former för kommunal samverkan. ln.
Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. S. Skatt på avfall. Fi. KO:s biträde åt enskilda. In. Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. S. Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. K. Krock eller möte — Om den mångkulturella skolan. U. Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. N. Arbetstid — längd förläggning inflytande. A. Att återerövra vardagen. S. Övergångsbestämmelser till miljöbalken. M. Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. Ju. Elberedskapen. Författningsfrågor. N.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. [32]
J ustitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA—register. [35] Elektronisk dokumenthantering. [40] Presumtionsregeln iexpropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88]
Droger i trafiken. [125] Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. [148]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes— och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån
EU 96-kommitténs erfarenheter. [59] Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. [611
EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76] EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten l995-96. [106] Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. [98] Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO—reformens avveckling av personal. [99] Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123] De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl—Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande sou 1996:123. [130] Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. [131] Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖst slutbetänkande SOU 1996:123. [132]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54] Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83]
Egon Jönsson — en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsomrädet. [85]
Systematisk förteckning
Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxorna för läkare och sjukgymnaster. [91] En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. [113] Barnkonventionen och utlänningslagen. [115] Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. [124] Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. [124] Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. [124] Environment for Sustainable Health Development — an Action Plan for Sweden. [124] Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. [126] Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. [133] Jämställd vård. Möten i vården ur ett
tvärvetenskapligt perspektiv. [134] Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. [135] Ny behörighetsreglering på hälso— och sjukvårdens område m.m. [138] Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. [141] Att återerövra vardagen. [146]
Kommunikationsdepartementet
Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU—mopeden. Alders- och behörighetskrav för två— och trehjuliga motorfordon. [11] Bättre trafik med väginformatik. [17] Ny lmrs i trafikpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft— sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. [82] Ny yrkestrafiklagstiftning. [93] Nationell teleadresskatalog. [94] Botniabanan. [95] En körkortsreform [114] Station Stockholm Nord. [118] Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121] Länsstyrelsernas roll i infrastmkturplaneringen. [142]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings— svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. [14] Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30] Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44]
Pensionssamordning för svenskar i EU—tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68] Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. [77] Översyn av revisionsreglerna. [79] Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]
Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109]
Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. [116] Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119] Skatt på avfall. [139]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [21 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets— och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Vården i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90] TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet och högskolor. [105] Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. [122] Folkbildningens institutioner. [127] Krock eller möte — Om den mångkulturella skolan. [143]
Systematisk förteckning
Jordbruksdepartementet
Offentlig djurskyddstillsyn. [13] EU, konsumenterna och maten
— Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65] Effekter av EU:s jordbrukspolitik. [136]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51] Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55] Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. [56] Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63] Arbetstid — längd förläggning inflytande. [145]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia —
att digitalisera svensk television. [25] Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80] Inför en Svenskt kulturnät — IT och framtiden inom kulturområdet. [110] Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. [128]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]
Närings- och handelsdepartementet
Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. [144] Elberedskapen. Författningsfrågor. [149]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104] Konsumenterna och miljön. [108] Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. [111]
Inrikesdepartementet
Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. [71] Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. [129] Kommunalförbund och gemensam nämnd — två former för kommunal samverkan. [137] KO:s biträde åt enskilda. [140]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. [74] IT i miljöarbetet. [92]
Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. [101] Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. [103]
Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. [112] Övergångsbestärnmelser till miljöbalken. [147]
