Elkonkurrens med nätmonopol : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ELKONKURRENS

NATMON OPOL

MED

,vw

O 9 o

OQ

Q O

Statens offentliga utredningar

BMW 1993:68

w Näringsdepartementet

Elkonkurrens med

nätmonopol

Delbetänkande

av Ell_agstiftningsutredningen

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Alhrmiinna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-1354403-9 Stockholm 1993 ISSN 0375-25ox

Till statsrådet och chefen för närings-

departementet

beslut den 26 1992 bemyndigade regeringen chefen för Genom mars Näringsdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag en utarbeta förslag till lagstiftning på elområdet som bör att ny innefatta bl.a. ändrade koncessionsvillkor för elektrisk starkströmsledning och för ledningsnät inom ett visst område. Med stöd bemyndigandet tillkallades den 25 maj 1992 av överdirektören Olof Söderberg särskild utredare. som Den 22 juni 1992 förordnades till sakkunniga verkställande direktören Nils Andersson, Svenska kraftverkstöreningen, lag- Bertil Hübinette, Eskilstuna tingsrätt, civilingenjören Leif mannen Lenman, LM Ericsson, karnmarrättsassessorn Ronald Liljegren, Affársverket svenska kraftnät, sektionschefen Harald Ljung, Svenska kommunförbundet, direktören Gunnar Lundberg, Vattenfall AB och verkställande direktören Peter Åsell, Svenska Elverksföreningen. begäran har lagmannen Bertil Hübinette entledigats På egen från uppdraget räknat från den 16 februari 1993. Kammarrätts- Ronald Liljegren är entledigad från uppdraget som assessorn sakkunnig under tiden den 16 februari den 30 juni 1993 för att i stället biträdande sekreterare jfr nedan. Marknadsdirektören vara Håkan Nyberg, Affársverket svenska kraftnät, förordnades den 5 april 1993 sakkunnig under tiden den 1 april den 30 juni som - 1993. Som förordnades den 22 juni 1992 enhetschefen Hans experter direktören Åke

Olander, Närings- och teknikutvecklingsverket,

Pettersson, Stockholm Energi AB, Teknik Miljö, och departe-

4 SOU 1993 58 :

mentssekreteraren Ulf Sävström, Näringsdepartementet, den 21 september 1992 departementssekreteraren Gunnar Balsvik, Finarns-

departementet, byråchefen Bo Diczfalusy, Konkurrensverket, o-ch

verkställande direktören Jan Samuelsson, Riksförbundet

Energi-

leverantörema, samt den 28 september 1992 enhetschefen Urban

Kärrmarck, Närings- och teknikutvecklingsverket.

Till sekreterare utredningen fr.o.m. den 8 augusti 19992 förordnades hovrättsassessorn Gunilla Gustafsson. Under arbetet med detta delbetänkande har följande personer vaurit förordnade som biträdande sekreterare, nämligen fil. kand. Petter Fritz 1 april 18 juni 1993, kammarrättsassessorn Ronalld - Liljegren 16 februari 10 juni 1993, hovrättsassessom Berttil - Persson 19 april 25 juni 1993, civilingenjören Katarina Swart- ling 1 september 1992 31 mars 1993 och administratören Harritet - Zaar fr.0.m. den 6 juli 1992. Vidare har f.d. kanslichefen Lans Foyer medverkat inom utredningens sekretariat under perioden 229 18 juni 1993. mars -

Utredningen har antagit namnet Ellagstiftningsutredningen.

Jag får härmed överlämna delbetänkandet Elkonkurrens mead nätmonopol. I detta redovisas resultatet den första etappen av anv

utredningsarbetet.

Arbetet med detta delbetänkande har präglats den korta tid av sonm enligt direktiven stod till buds. I dessa resultatet borcdle angavs att redovisas senast den 28 februari 1993. Av olika skäl kumdle emellertid det egentliga utredningsarbetet påbörjas först i mitten anv augusti 1992. Jag anmälde i september 1992 behov förlängd tiadl. av Regeringen beslutade den 26 november 1992 förlängning om auv utredningstiden t.o.m. den 31 mars 1993. I början 1993 av mars anmälde jag att jag inte såg det möjligt att fullfölja inomn

uppgiften

den angivna tidsramen. Regeringen beslutade den 1993 1 april attt uppgiften skall redovisas senast den 30 juni 1993. Jag kan mu konstatera att den starka tidspressen under den första etappen anv

mitt utredningsarbete medfört, att förslag till lösningar av Visma

delfrágor inte hunnit utarbetas. De förslag som läggs fram i detta betänkande är dock enligt rniiin

bedömning tillräckligt väl övervägda för att tjäna underlag f35r

som en lagstiftning som bedöms komma att gälla endast under kortaxrre en

öwergångstid innan, som framgår av direktiven, 1902 ars ellag

sliutligt ersätts med modern lagstiftning.

De överväganden och förslag som läggs fram i detta delbetänk- A arnde har utformats i samverkan med utredningens sakkunniga, experter och sekretariat. Jag har därför funnit det naturligast att i deelbetänkandets text konsekvent använda ordet vi i stället för det formellt riktigare ordet jag eller utredningen. Ansvaret för de sllutliga avvägningar som kommer till uttryck i förslagen vilar sjiälvfallet dock enbart på mig.

De sakkunniga Nils Andersson, Gunnar Lundberg och Peter Åsell ., hzar avgett särskilda yttranden.

Den svenska sammanfattningen är avsedd att ge en översiktlig bild

aw de viktigaste förslagen. Den engelska sammanfattningen är

uttförligare och täcker samtliga förslag och viktigare motiveringar

för dessa.

Stockholm i juni 1993

Olof Söderberg

Gunilla Gustafsson

Innehåll

Ordförklaringar 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary o . o . . . o o . . . . . . . . . . . o . . - . . 0 n

1. Författningsförslag 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Konkurrens och monopol på elmarknaden 93 . . . . .

2.1¶Utredningsarbetet 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Direktiven 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 1992 års riktlinjer för elmarknaden 94 . . . . . 2.1.3 Svenska kraftnäts utredning om

förutsättningarna för en svensk

kraftbörs . - - - . o . - . . . - . . - . . ø o 0 . 2.2 Utvecklingen i omvärlden 98 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Norge, Finland och Danmark 98 . . . . . . . . . 2.2.2 EG 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Ett nordiskt perspektiv 112 . . . . . . . . . . . . . 2.3 Ökad konkurrens i Sverige 114 . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.1¶Monopolreglering genom dagens

koncessionssystem 114

. . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Konkurrensverkets bedömning av

konkurrenslagstiftningen och elmarknaden 115 . 2.3.3 Motiv för spelregler 117 nya . . . . . . . . . .

3. Ett konoessionssystem för nätverksamhet 121 . . . . . . 3.1 Nätkoncession för linje och för område 122 . . . . . . . . 3.1.1 Allmänna motiv för nätkoncessioner 122

3.1.2 Nätverksamhet, 123 m.m. . . o . - . o . . . o . . 3.1.3 Nätkoncession för linje respektive for

område 124 o o . . . . . . . - ø . . . . . - . 0 . . 0 3.1.4 Nätägare koncessionshavare 124 - . . . . . . .

3.2¶Nya regler om nättjänster 125

. . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Skyldighet att upplåta ledningar och nät 126 . 3.2.2 Tariffer för nättjänster 129 . . . . . . . . . . . 3.2.3 Bortkoppling av elkonsument 137 . . . . . . . 3.2.4 Skäliga villkor 138 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Ledig kapacitet 140 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6 Mätning och avräkning i samband med

öppna nät 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3¶Regler fir särredovisning och riktlinjer för

ekonomisk styrning nätverksamhet 145 av . . . . . . . . . 3.3.1 Principiella överväganden 146

3.3.2 Utgångspunkter fir den ekonomiska

särredovisningen 149

. . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Regler för den ekonomiska

särredovisningen 150

. . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Bedömningsgrunder för skälig prisut-

veckling och avkastning i nätverksamhet 153 . . 3.3.5 Offentlighet och prissättning på nät-

tjänster 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Koncessionsvillkori ellagen, 162 m.m. 3.4.1 Koncessionstider 163 . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Lämplig från allmän synpunkt 164 . . . . . . 3.4.3 Lämplig enhet för nätkoncession for

område 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.4 Spärmingsgräns är nätkoncession för

område 166 . . . . . . . . . o - . . . o . . . . . 3.4.5 Prövning av lämplig koncessionshavare 166

3.4.6 Överlåtelse nätkoncession 167 av . . . . . . . 3.4.7 säkerhetsskäl allmän och enskild rätt 168 - . . . 3.4.8 Planer och naturresurslagen 168 . . . . . . . . 3.4.9 Vissa bestämmmelser bör upphävas 169 som . .

3.5 Återkallelse koncession 171 av . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Särskilt storkraftnätet och systemansvar 173 om om . . . 3.6.1 Aftärsverket svenska kraftnät 173 . . . . . . . . . 3.6.2 Överföring på och anslutning till storkraft-

nätet 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.3¶Systemansvar 176

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6.4¶Författningsreglering systemansvar 181

av . . . 3.6.5 Leveranssäkerhet på andra nät än stor-

kraftnätet 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Särskilt utlandsforbindelsema 186 om . . . . . . . . . . . 3.7.1 Tillgång till utlandstörbindelser på icke

diskriminerande villkor 187 . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Nätansvarig enhet enligt EGs

transiteringsdirektiv 189

. . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Hur skall Svenska kraftnät uppfylla sina

skyldigheter enligt EGs transiterings-

direktiv 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4. Köp och försäljning i konkurrens 193 . . . . . . . . . . .

4.1¶Leveransplikt, priskontroll och skydd för mindre

konsumenter 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.1¶Leveransplikt 194

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Priskontroll 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Om undantag för üärrvärme och naturgas 195 . 4.1.4 Skydd for mindre konsumenter 196 . . . . . . .

4.2¶Köp från mindre produktionsanläggningar 200

. . . . . . 4.3 Kontroll handel med 203 av . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Export och import 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Förhållanden i andra länder 207 . . . . . . . . . . . 4.4.2 Handelsrestriktioner 209 . . . . . . . . . . . . . . .

5. Kommunal elverksamhet, 211 m.m. . . . . . . . . . . . . 5.1 Kommunal elverksamhet 212 . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2¶Offentlighetsprincipen 212

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Gällande bestämmelser 212 . . . . . . . . . . . . .

5.2.2¶Aktuellt utredningsförslag 213

. . . . . . . . . . . 5.3 Kommunalrättsliga principer 215 . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Gällande bestämmelser, m.m. 215 . . . . . . ..

5.3.2¶Aktuella utredningsförslag

. . . . . . . . . . 5.4 Särregler för kommunal elverksamhet 221 . . . . . . . .

5.4.1¶Utgångspunkter 221

. . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.2¶Undantag från offentlighetsprincipen 223

. . . .

5.4.3 Undantag från kommunalrättsliga grund-

principer 224

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Elverksamhet i ekonomiska föreningar 232 . . . . . . . .

6. Myndighetstillsyn, 235

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Myndighetsutövningi samband med nät-

verksamhet samt lämplig organisation, 235

m.m. . . . .

6.1.1¶Koncessionsgivning 236

. . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Nya myndighetsuppgifter rörande nätverk-

samheten 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.3¶Vissa myndighetsuppgifter rörande tillsyn

av handel med 246 . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.4¶Lämplig myndighet 247

. . . . . . . . . . . . . . .

6.2¶Överklagande, m.m. 249

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Talerätt, 250 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.2¶Överklagande 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

7. Beredskapsfrågor 255

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8. Övergång till nya regler 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Ändrade villkor under löpande koncessionstid 257 . . . . 8.1.1 Om giltighetstider och ändrade villkor

för koncessioner 258 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Införande av ändrade villkor 259 . . . . . . . . .

8.1.3¶Regeringsformen 261

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.4 Allmänna rättsgrundsatser 263 . . . . . . . . . . .

8.1.5¶Praxis vid lagstiftningsändringar 263

. . . . . . .

8.1.6¶Europakonventionen 264

. . . . . . . . . . . . . . 8.1.7 Förlust och ersättning 267 . . . . . . . . . . . . . 8.2 Tid och sätt för införandet 270 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Tidpunkt för ikraftträdande 270 . . . . . . . . . .

8.2.2¶Om giltigheten befintliga avtal i

av

samband med ikraftträdandet 273 . . . . . . . . .

konsekvenser för producenter, återförsäljare

9. Några

kunder 275 och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1¶Bakgrund

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sarmolika konsekvenser 276 9.2 . . . . . . . . . . . . . . . . .

10. Specialmotivering

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

till lag ändring i ellagen 284 10.1 Förslaget om . . . . . . .

10.2 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om

handel med el, 310 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 Förslaget till lag ändring i lagen om allmänna om

förvaltningsdomstolar 314

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4 Förslaget till lag ändring i lagen om vissa om

bulvanförhållanden 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.5 Förslaget till lag upphävande av lagen om om

eldistributionsanläggning 314

förvärv av m.m. . . . . .

Särskilda 315

yttranden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Utredningens direktiv 331 Bilaga . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande rätt 341 Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 NUTEKS rapporter Norge och England 353 Bilaga om

Bilaga 4 Konkurrensverkets rapport om konkurrens-

och elmarknaden 377

lagstiftningen

. . . . . . . .

Bilaga 5 Bohlins Revisionsbyrd ABs rapport om

ekonomisk sdrredovisning ndtverksamhet 407 av

6¶Konsekvensanalys 477

Bilaga . . . . . . . . . . . . . . ..

Ordförklaringar

aktiv efi’ektbalans tillstånd när den producerade effekten är lika med den för tillfället konsumerade effekten

aldiv stdrningsreserv den reserv av produktionsanläggningar vid tänkbara störningar behövs för att som snabbt eller med längre starttid ersätta

eller komplettera produktionsanläggningar

som redan är i drift

anslutning anslutning av nybyggd ledning eller annan inmatnings- eller uttagspunkt, äterny anslutning av befintlig anläggning samt ändring avtalad effekt i befintlig inav

matnings- eller uttagspunkt

avkastningsgräns används i betänkandet för att beteckna nivå på nättöretagens avkastning på eget

kapital; nivån anges av nätmyndigheten

som vägledning inför nätägarens prissätt-

ning pa nättjänster

avräkning sammanställning mätvärden och konav traktsinformation för respektive producent, återförsäljare och elkonsument i syfte att kontrollera att alla gjort rätt for sig

balansansvar ansvar för att det vid varje tidpunkt råder balans mellan försäljning eller konsumtion och egen produktion eller avtalade kraftleveranser

driftplanering gemensam planering ett kraftsystem

av där flera kraftverk skall samverka

drifrövervalazing automatisk ocheller manuell kontroll av att ett kraftsystem och dess delar fungerar enligt uppgjord plan

EGs transzterings- nätansvarig enhet inom ett EG-land kan direktiv hos nätansvarig enhet i EG-land en annat begära att få överföra egen energi på den andres nät

Ekovisam Svenska Elverkstöreningens rekommendationer för hur ersättning till små producenter högst 1500 kW bör beräknas

frekvenshállning reglering kraftproduktion för hålla av att nätfrekvensen 50 perioder sekund per inom tillåtna gränser

frekvensreglerings- den produktionskapacitet behövs i

som reserv reserv för att klara frekvenshållningen av

kraftsystemet

frekvensstyrd urkoppling av förutbestämda, i allmänhet

belastnings- stora, belastningar när nätets frekvens

frdnkoppling avviker mer än tillåtet från 50 perioder per sekund

bedömningsgrund används vid ekonomisk granskning

av

nätföretag; två bedömningsgrunder av-

kastning på eget kapital prisutveck-

resp. ling föreslås i betänkandet, kompletteran-

de bedömningsgrunder indikatorer kan

beslutas nätmyndigheten

av

indikator bedömningsgrund

se

produktionsanläggning, t.ex. vattenkraft-

infasad produktions-

verk, är inkopplad på nätet och anläggning som omedelbart kan börja leverera energi

infasning ett moment när en kraftstation startas upp då kraftstationens frekvens och spänningfasläge överensstämmer med det nät ens den ska kopplas in på och då inkoppling kraftstationen till nätet sker av

inmatningspunkr punkt på kraftledningsnät där inmatning

kraft sker från produktionsanläggning

av eller från annat nät

organiserad marknadsplats för köp respek-

kraftbörs

tive försäljning av elkraft

avtal mellan Svenska kraftnät och de

krafinatsavtalet

större kraftföretagen villkoren för att om utnyttja storkraftnätet.

tillstånd enligt gällande bestämmelser

linjekoncession nu bygga eller använda kraftledning för

att angiven geografisk sträcka en

elnät med beviljad koncession för område lokala nät försörjer det lokala elbehovet disom stributionsnät

störnings- reservkraft är tillgänglig inom fyra långsam som timmar vid störningar i elnätet reserv

momentan reaktiv kapacitet för produktion eller konsumtion stömingsreserv reaktiv effekt kan

av som utnyttjas ome-

delbart vid obalans i reaktiv effekt i nätet

momentan stärnings- produktionsreserv kan som utnyttjas reserv momentant vid störningar i systemet

mätning här vanligen använt i

betydelsen uppmät-

ning med elektriska mätinstrument av storheter som spänning, ström, effekt, energi

nordiska krafisystemet den del det nordiska av elnätet som samkörs men i växelströmshänseende är skilt

från det övriga Europa

normaldrifireserv kraftproducerande anläggningar

som står aktiv driftklara för att täcka in normala variationer i efterfrågan på elkraft

normaldrifireserv automatisk inom

spänningsreglering ett

readiv visst intervall i anslutningspunktema till

storkraftnätet

NUTEK Närings- och

Teknikutvecklingsverket

handlägger bl.a. koncessionsfrågor enligt

ellagen

ndtansvarig enhet enhet inom EG-land har

ett som befogen-

het att begära eller tillstånd för ge tran-

sitering av annans elenergi inom det

egna landet

ndzfifirlust förlust i det elektriska

överföringsnätet,

dvs. skillnaden mellan inmatad effekt och uttagen effekt

nätkoncession gemensamt begrepp för tillstånd som enligt utredningens förslag skall krävas för att få bygga och driva starkströmsledningar

myndighet enligt utredningens förslag

ndtmyndighet som

skall handlägga koncessionsfrågor och utöva tillsyn över nätverksamheten

nattarzjf pris för att ansluta till ocheller överföra elektrisk energi på elektriska nät

natverksamhet verksamhet behövs för att göra det som möjligt att överföra elektrisk ström

oaviserad ofrivilligt kraftutbyte som kan bero på

kraft

behov automatisk frekvenshållning,

O-kraft av oprognosticerad drift av produktionsan-

läggning eller belastning

0-kraftsregistrerad de produktionsföretag som inom sam-

körningsavtalet har rätt att utbyta O-kraft

omrddeskoncession tillstånd enligt gällande bestämmelser - nu att bygga eller använda kraftledningar inom ett bestämt geografiskt område

prisgrans används i betänkandet för att beteckna nivå på prisutvecklingen på nätföretagens

tjänster; nivån anges av nätmyndigheten

som vägledning inför nätägarens prissätt-

ning på nättjänster

produkz‘i0ns— avtal mellan de större kraftproducenterna

optimeringsavtalet kraftproducentema att utnyttja de kraft-

verk för tillfället har den lägsta rörsom

liga produktionskostnaden; en tidigare

benämning var samkörningsavtalet

reaktiv ejfekt uppkommer i ett växelströmssystem då

ström och spärming är fasförskjutna i

förhållande till varandra. Vid måttlig belastning på nätet täcker den reaktiva effekten som genereras i ledningarna ungefär de reaktiva förlusterna. Vid hög belastning måste däremot reaktiv effekt produceras för att kompensera de reaktiva förlusterna

realdiv eflektbalans avspeglar spänningen på nätet för höga spänningar utsätter de anslutna anläggningarna för påfrestningar medan för låga spänningar påverkar systemets förmåga att

överföra elenergi

regionala nät huvudledningar med linjekoncession inom

ett större område, i allmänhet större än ett

distributionsbolags distributionsområde;

normalt med en spänningsnivån mellan 40-130 kV

reglerrespons resultatet i nätet vidtagen ändring av en reglering av en eller flera kraftstationers drift

samkörningsavtalet se produktionsoptimeringsavtalet

snabb störningsreserv reservkraft vid som störningar på nätet är tillgänglig inom 15 minuter

spänningshállning reglering den reaktiva balansen i syfte

av att hålla spänningen på nätet inom givna gränsvärden

se storkraftnät

stamnätsavtalet avtal mellan Vattenfall och de s.k. transitörerna pris och övriga villkor för om få överföra elenergi på stamnätet att

elektrisk ledning med spänning överstigstarkströmsledning ande 48 V i tomgång

kraftledningar med

storkraftndt den stomme av

spänningar mellan 200 kV och 400 kV överför stora mängder elenergi över som länga sträckor i Sverige; kallas söder om Skellefteälven för stamnätet

störningsreserv den reserv av produktionsanläggningar vid tänkbara störningar behövs för att som snabbt eller med längre starttid ersätta

eller komplettera produktionsanläggningar

redan är i drift som

för driftmässig samordning av de systemansvar ansvar delsystem är sammanknutna via storsom kraftnätet

överföring elkraft mellan länder transitering av

för överföring elkraft, beståentransmissionssystem system av kraftledningar, ställverk, transforde av matorstationer och liknande

de partier i elnätet först överbelastas trånga snitt som då den överförda effekten växer

geografisk punkt på elnät där en viss

uttagspunkt

energiförbrukare eller distributionsföretag har anslutits och tar ut energi från nätet

den maximala effekt ett elnät kan

överföringskapacitet som

överföra

overfbringsvillkor överenskommelse pris

om och övriga

villkor för att överföra elenergi på en

annans elnät

produkten av effekt och tid

I kWh är ungefär den energi som utvecklas i elektrisk kokplatta en under en timme. 1 MWh âr den energi går åt för driva som att en personbil 100 mil. I GWh är ungefär Lunds elenergiñrbrukning under ett dygn. I TWh är den energimängd l som ett stort kâmkraftsaggregat levererar under två månaders full drift.

Effekt: energi tidsenhet per

I kW motsvarar effekten på elektrisk en kokplatta. 10 kW motsvarar effekten på villapanna. en 100 MW motsvarar effekten på ljärrvärmecentral en som kan förse ca 20 000 lägenheter med värme.

Förkortningar

1TWh l terawattimme 1 000 GWh 1 000 000 000 kWh 1 GWh 1 gigawattimme 1 000 MWh 1 000 000 kWh 1 MWh 1 megawattimme 1 000 kWh 1 kWh 1 kilowattimme l MW l megawatt 1 000 kW l kW 1 kilowatt 1 000 W l kV 1 kilovolt 1 000 V

Sammanfattning

Konkurrens och monopol pá elmarknaden

förhållanden på elmarknaden har vuxit fram med stöd av Dagens har sitt i början av l900-talet. lagregler som ursprung På förslag enhälligt näringsutskott anslöt sig riksdagen i juni av ett 1992 till de mål och strategier för elmarknadens reformering som hade förordats i proposition 199192: 133. Målet för reformering den svenska elmarknaden är enligt en av ökad konkurrens nå ett mer rationellt

propositionen att genom

produktionsresurserna och att tillförsäkra kunderna

utnyttjande av

flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. grundsyn på elmarknaden har redan kommit till

Denna principiella

konkret uttryck i Norge och på väg i Finland. Fortsätter synes vara utvecklingen i denna riktning har vi inom något eller några år ett med dessa grannländer i huvudsak gemensamt regelsystem. Även med konkurrens på elmarknaden behövs en kontroll av nätverksamheten. Med nätverksamhet vi allt som behövs för menar näten skall kunna användas för överföring av ström. att å Kontrollen gäller i första hand att ledningar och nät på skäliga 5 villkor hålls öppna och tillgängliga för alla behöver använda som dem för att överföra ström. Det elektriska nätet skall vara en handelsplats dit alla har tillträde. I andra hand behövs kontroll av nätverksarnheten för att styra en

för nättjänster tarifferna för anslutning och prisutvecklingen -

överföring och ägarnas vinstuttag. Denna ekonomiska kontroll är nödvändig eftersom nätverksamhet är ett s.k. naturligt monopol.

Kontroll av nätverksamhet

Kontroll av nätverksamheten skall enligt förslaget ske bl.a. genom ett koncessionssystem som i stora drag motsvarar det finns för som närvarande. Eftersom begreppet koncession i ellagen får nu en ny innebörd, föreslår vi benärrming, nätkoncession. en ny Den myndighet skall sköta kontrollen som av nätverksamheten

kallas nätmyndigheten.

Nätkoncession kan enligt förslaget för linje eller ges för område. Med nätkoncession för linje koncession för avses en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd sträckning. Denna nätkontyp av

cession svarar närmast mot dagens linjekoncession.

Med nätkoncession för område koncession för

avses ett lednings-

nät inom ett visst område och med högst viss

angiven spärming.

Denna koncession har likheter med den nuvarande områdeskoncessionen.

Innebörden våra förslag är: av Den som har nätkoncession skall

vara skyldig att pd skäliga

villkor överföra ström ät annan. Den som har nätkoncession för område skall normalt vara

skyldig att pä skäliga villkor ansluta anläggning inom

en omrâdet.

Om både en innehavare nätkoncession fär och av linje en för område vill ansluta anläggning, sä skall den en som har nätkoncession för omrâdet normalt företräde. ges Den som har nätkoncession skall ansvara för mätning av ström.

Frågor kring mätning, datainsamling och avräkning

m.m. utreds i särskild ordning.

Förslaget om skyldighet att överföra ström på villkor

skäliga

innebär att alla ledningar och nät Öppnas för handel med el, inte bara storkraftnät och regionnät utan även lokala nät.

Den som har nätkoncession för område skall vara skyldig att, på skäliga villkor, ansluta alla begär det, inte

som om nätmyndigheten medger undantag från denna skyldighet. Anslutning till nätkon-

cession för linje skall i första hand grundas

på frivilliga avtal. Den föreslagna rätten till anslutning och överföring kan självfallet

inte gälla utan begränsningar. Rätten skall gälla på skäliga villkor. Vad som är skäligt får, inte om parterna är ense, avgöras av

Prövningen ett villkor, t.ex. priset, är

nätmyndigheten. av om

ske i efterhand för varje enskilt fall. Alla skäligt kommer alltid att för avtal kan prövas inom ramen för

omständigheter av betydelse ett

begreppet skäliga villkor. bedömningen vad är skäliga villkor ingår ett speciellt I av som nämligen det finns ledig kapacitet för begärd

delproblem, om

eller ström. Detta gäller både vid anslutning av inmatning uttag av och vid ändrade villkor för befintlig anslutning.

nya anläggningar

Enligt vår uppfattning måste nätägaren i princip kunna vägra

anslutning med hänvisning till bristande överföringskapacitet.

med elnäten öppnas kommer rörligheten på marknaden I och att idag kommer att ägare till den kraft att öka. Fler aktörer än vara överförs på de olika näten. För att skall kunna veta vem som man ansvariga för olika leveranser kommer nya krav eller vilka som är för mätning samt insamling och rapportering att ställas på system I vilken utsträckning mindre elkunder kommer att av mätvärden. elmarknaden beror på de aktuella kostnaderna utnyttja den öppna för mätning, administration m.m. innehavaren nätkoncessionen blir ansvarig för Vi föreslår att av vilket alltså del nätverksarnheten. mätning m.m. ses som en av rad frågor behöver lösas kring mätning, Men det finns en som avräkning på elnäten. Det gäller t.ex. tekniska datainsamling och behovet enhetliga som rör mätning samt frågor så som av normer och mätvärden. Hithörande frågor bör

insamling rapportering av

utredas särskilt. Vi föreslår vidare:

Nättartjfer skall utformas på sakliga grunder.

område får inte konstrueras med utgångspunkt i

Nattarifierfbr

inom området anslutning är belägen undantag engángsvar en -

avgift anslutning.

skall så, betald avgift för en anslutning

Ndttarzfier utformas att

använda det elektriska nätet inom landet. ger rätt att i tarifier och övriga villkor för nättjänster kan Skaligheten

natmyndigheten utifrån bl. prisindikator och en

bedöms av a. en

avkastningsindikator.

här har formulerats baseras bl.a. på en princip

De riktlinjer som

för olika kundkategorier. Men strävan efter

om kostnadsriktighet

kan komma i konflikt med andra mål. Det är,

kostnadsriktighet

anser vi, knappast rimligt elkonsumenter om i områden där det är särskilt dyrt att bygga och underhålla elnäten, t.ex. i glest befolkade bygder, behöver stå för samtliga de kostnader

som elöverföringen

medför.

Ett grundläggande krav på nättariffema på de lokala näten bör enligt vår mening därför dessa inte skall vara att konstrueras med

utgångspunkt i var inom ett koncessionsområde kunden är ansluten. Även med detta system kan det naturligtvis inte undvikas att nättariffema i utpräglade glesbygdsområden kan bli relativt sett högre än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid förhållandet redan inom ramen för nuvarande med system områdeskoncessioner. Nivån på tarifferna skall awägas mellan å ena sidan kundernas intresse så låga priser av som möjligt i kombination med avtalad

säkerhet i leveransen och å andra sidan nätägarnas intresse av avkastning på det egna kapital investeras i verksamheten. som Det blir nätmyndighetens uppgift efter att hörande berörda av parter

finna den balanspunkt är skälig.

som Nätmyndigheten bör utforma vissa

bedömningsgrunder i form

av bl.a. indikatorer. Dessa skall ses som ett hjälpmedel för såväl

nätmyndigheten som koncessionshavarama och deras kunder

konsumenterna när det gäller att i konkret fall bedöma - ett vad som är skälig nivå på tarifferna.

Användningen av indikatorer speglar

som prisutvecklingen och

kapitalavkastningen i nätverksamheten har särskild

betydelse, i

synnerhet under de första åren sedan systemet med separata tariffer

för överföringstjänster har införts.

Myndigheten bör successivt

utveckla ytterligare indikatorer.

Vi föreslår särredovisning enligt följande:

Nätverksamhet skall särredovisas

som särskild rörelsegren.

Den som har nätkoncession skall in

ge årsredovisning m.m. för

nätverksamheten till nätmyndigheten.

Revisor särskilt skall uttala om årsredovisning för nätverksamhet

gjorts enligt reglerna.

Resultaträkning och balansräkning skall upprättas

enligt särskilda riktlinjer. Årsredovisningenskall bl.a. innehålla uppgifter bl.a. om

eventuella koncernbidrag och

om de olika indikatorer nätsom myndigheten angett och deras nivå för året.

I den första årsredovisningen skall redovisas hur ingångsvärdena särredovisningen har beräknats och hur dessa förhåller sig till i motsvarande värden före det särredovisning upprättades. Särskild E att r vikt bör härvid läggas på redovisningen av anläggningstillgångar. ê Xl

Villkor för natkoncessioner

Enligt förslaget behålls huvuddragen av gällande koncessionssystem ändamålet ändras till att reglera nätverksamheten enligt de nya men riktlinjerna. Förslaget innebär nätrnyndigheten då koncession söks skall att pröva bl.a. följande: Är ledningar och nat lämpliga från allmän synpunkt Utgör nätkoncession för område lämplig enhet för nätverken samhet Är sökanden lämplig nuvarande kravet på lämplig enhet med hänsyn till eldistribu- Det tionens ändamålsenliga anordnande ändras till att avse för nätverksamheten lämplig enhet. Inom ett område med nätkoncession bör finnas både kunder det är dyrt att ha knutna till nätet och t.ex. som kunder inte medñr så höga kostnader. som När nätkoncession gäller utlandsförbindelse skall enligt vårt förslag alltid pröva ansökan. Det blir därmed i dessa fall

regeringen

i samband med den lämplighetsprövning som alltid

regeringen som

skall föregå koncessionsgivning har att bedöma ansökan bl.a. en bakgrund den statsmakterna uttalade principen att mot av av Svenska kraftnät skall äga tillräckligt stor del av utlandsfören bindelserna.

Ersattningsregeli overgdngsbestammelsema

förslag innebär genomgripande förändringar villkoren för Vårt av koncessioner. Koncessionstiderna är långa, upp till 40 år, och de föreslagna villkoren bör hänsyn till konkurrensen på elmarknaav den införas vid och tidpunkt för alla koncessionshavare. en samma Villkoren för koncessioner måste därför ändras under löpande koncessionstid.

De föreslagna ändrade villkoren kan emellertid orsaka förluster för en del koncessionshavare. Deras rätt

enligt tidigare meddelade

koncessioner kan jämställas med egendom och sådan

åtnjuter skydd

av bl.a. den s.k. Europakonventionen. Vi föreslår därför en övergångsbestämmelse om ersättning staten för förluster av som är en direkt följd villkorsändringarna. Koncessionshavarna av skall dock inte kunna få ersättning fir utebliven vinst.

Storkrafinatet

Innebörden av våra förslag är ñljande:

Svenska Kraftnät åläggs systemansvar för storkraftnatet.

Svenska Kraftnät utses till nätansvarig enhet enligt E Gs trans-

iteringsdirektiv.

Vi anser att dessa ändringar skall framgå instruktionen för av affärsverket.

Handel i konkurrens

Ellagen innehåller ett antal regler

nu om leveransskyldighet,

köpskyldighet och prisreglering el. Vi ñreslär

av att dessa regler upphävs, liksom den särskilda lagen förvärv eldistributionsom av

anläggning m.m.

Tanken är att köp och försäljning skall ske i fri konkurrens. av När det gäller försäljning till mindre kunder kan dock av

möjligheterna att i praktiken snabbt skapa fungerande konkur-

en rensmarknad ifrågasättas. Även mindre om en konsument med vårt förslag får rätt att byta leverantör kan det finnas hinder för leverantörsbyte i form av sök-, mät- och informationskostnader. Den nuvarande leverantören kan därför komma få domineranatt en de ställning på den lokala marknaden för el. Konkurrensverket har bedömt den

att konkurrenslag som träder

i kraft den 1juli 1993 tillräckligt

ger skydd för mindre konsumenter mot överpriser och annat missbruk dominerande ställning. av Konkurrensverket på förhand inget behov

ser av ytterligare regleringar av elförsäljningen.

Vi utgår från att de

nya konkurrensreglema ger ett tillräckligt

konsumentskydd, i enlighet med Konkurrensverkets bedömning. Vi

vill samtidigt understryka att det är viktigt att utvecklingen på denna del av elmarknaden följs.

Vårt förslag att upphäva skyldigheten att köpa betyder att

mindre högst l 500 kilowatt inte längre

elproduktionsanlaggningar

garanterad avsättning för sin produktion. Om det visar sig har en ägare sådana mindre kraftverk förlorar på det nya regelverket att av kan det finnas anledning att överväga särskilt stöd av energipolitiska skäl. Ofta handlar det nämligen vindkraftverk och små vattenom kraftverk. I två fall vi att handel med behöver kontrolleras. anser första elsaljare m.fl. Det går inte att öronmärka

Det gäller

elleveranser. En konsument kan fortsätta att använda trots att eller elsäljare inte matar in någon kraft just

hans kraftproducent

efter det mätvärden och kontraktsinformation för honom. Först att återförsäljare och elkonsument har samman-

respektive producent,

ställts, dvs. avräkningen är genomförd, kan det kontrolleras om alla gjort rätt för sig. därför nödvändigt att alla avtal leverans av el, i något Det är om kedjan producent återförsäljare konsument, kompletteras led av - med s.k. reservkraftsavtal. Vårt förslag är att Svenska kraftnät, i egenskap av systemspeciellt att övervaka att de som har ansvarig, ges ett ansvar balansansvar också har tillräckliga reservkraftsavtal. Det andra fallet gäller export och import av el. Mot bakgrund av bl.a. vad riksdagens näringsutskott våren 1992 uttalade om önskvärdhet ömsesidighet vid export och import kan det av av finnas skäl för regeringen att noga följa utvecklingen. Innebörden av vårt förslag är följande: Den importerar eller exponerar enligt kontrakt som är som minst månader skall göra anmälan i förväg till

gällande sex

regeringen. Det är strafibart att inte göra sådan anmälan.

Kommunal elverksamhet

När handel med skall ske i konkurrens uppstår frågan, om nuvarande kommunalrättsliga regler försvårar för kommunala

företag att konkurrera på lika villkor med statliga och privata

företag.

Vi har gått igenom bl.a. innebörden

av lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen, förbudet mot spekulativa företag och

självkostnadsprincipen samt kommunallagens regler för kommunala

företag.

Vi föreslår följande ändringar fir kommunala

elföretag som drivs i privaträttslig form i regel aktiebolag.

- De fdr ratt att utan hinder

- av kommunallagens Iokaliserings-

princip bedriva produktion och handel - av med el, nätverksamhet samt viss sidoverksamhet utanför den egna kommunens omrâde. För deras produktion och försäljning el och sidoverksamhet av skall i stället för kommunallagens

- Iikstallighetsprincip och den s. sjalvkostnadsprincipen galla krav pá aflllrsmassighet och

-

sdrredovisning.

De bestämmelser vi föreslår ansluter i sak till

nära förslag som nyligen har lagts fram Avgiftsgruppen

av Civildepartementet i

betänkandet Ds 1993:16 Avgifter inom kommunal verksamhet -

förslag till modifierad självkostnadsprincip.

Våra förslag alltså endast kommunal elverksamhet avser som

bedrivs i privaträttslig form, huvudsakligen som aktiebolag.

Den kommun så önskar kan naturligtvis i

som även fortsättningen

bedriva produktion och handel med i

av ñrvaltningsform. Men

i så fall kommer lokaliseringsprincipen gälla

att liksom också

likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen. Den sistnämnda

kommer dock kanske vilket kan - vara väsentligt att modifieras -

enligt Avgiftsgruppens förslag.

Nätmyndighet och Iänsrätt

Vår bedömning är att arbetet med

koncessionsfrågor inom Näringsoch teknikutvecklingsverket NUTEK blir

av ungefär samma omfattning och inriktning som för närvarande när det

föreslagna

systemet med nätkoncessioner inñrs.

Samtidigt tillkommer myndighetsuppgifter rörande

nya nätverksamheten. Dessa gäller att utfärda allmänna föreskrifter och råd om

särredovisning nätverksamhet och att bedöma pris och andra

av villkor för nättjänster.

Både koncessionsprövningen och tillsynen över nätverksarnheten

bör handhas nätmyndigheten. Vi anser att NUTEK för närva-

av rande är den lämpligaste myndigheten för detta uppdrag.

NUTEKs beslut villkoren för överföring och anslutning skall

om kunna överklagas till länsrätten i Stockholm. NUTEK får rätt att

part i domstol och att överklaga domstols avgörande som agera som inneburit att NUTEKs beslut ändrats i sak.

77d och sätt för införandet

De föreslagna reglerna kan börja gälla tidigast den 1 juli

av oss 1994.

Vi anser att samhällsekonomiska skäl talar för ett snabbt genomförande av förslagen.

För att de reglerna skall kunna träda i kraft den 1 juli 1994

nya krävs att de riksdagsbeslut som behövs kan fattas före utgången av första kvartalet 1994. Dessutom måste NUTEKs förberedelsearbete kunna startas före utgången av år 1993. Men, om alla intressenter anstränger sig, borde det kunna gå.

Summary

This report, which published in June 1993 by the Government was

Committee for proposing legislation on electricity distribution,

new directed to the Minister of Industry and Commerce. The etc., of reference for the Committee were decided by the terms Government the 26 of March 1992 Dir. 1992:39, Swedish on

only.

The proposals in this Committee Report for changes to the legislation will form the basis for further consideration by the Government whether to present draft bill with proposals to the a Riksdag Swedish Parliament.

Background

Our assignment out review of the legislation in the to carry a

field of electricity etc.

The first stage aimed at creating the prerequisites for changing

with greater competition the electricity market

over to a system on x in accordance with the guidelines approved by the Riksdag in the spring of 1992. The fundamental provisions for the field of electricity are included in the law 1902:71, 1, comprising certain regulations page concerning electrical plants referred to as the Electricity Act in the following. A summarizing outline of the present regulations

concerning electricity distribution given in Appendix 2 in

Swedish; basic information in English provided in a report from

Summary 32

1991 by the Swedish National Board for Industrial and Technical Development NUTEK, The Swedish Electricity Market From -

monopoly to Competition, B 1992:3.

The proposals we are presenting in this partial consist of report amendments to the 1902 Electricity Act and certain other statutes. The proposals include amendments certain Local to Government Act rules for electricity operations. In their form, present these rules are hardly compatible with the principle of competition on equal terms. The second stage of the investigation work aimed replacing at the Electricity Act with modern legislation. may then be found appropriate to divide the Electricity Act into laws Electwo an tricity Distribution Act and Electrical Safety Act. an

Competition and monopoly on the market electricity

1992 guidelines for the electricity market etc.

On the unanimous proposal of the Standing Committee

on Industry

and Trade, the Riksdag concurred in June 1992 the

to objectives

and strategies for the reform of the electricity market proposed as in Draft Bill 199192:133.

According to the Draft Bill, the objective in reforming the

Swedish electricity market to achieve rational utilization of more the generation resources by increased competition, and to assure customers of flexible terms of delivery at the lowest possible prices. According to the Draft Bill, this should take place by The competition for customers being intensified that so the conditions will be created for effective pricing the

on electricity

market. Power utilities and customers should have the

opportunity

to choose whom they wish to deal with. The should be

pricing

adapted to the needs and circumstances of the customers. The scope available for exporting and importing

electricity

should be improved. Both utilities and other power companies should be able to buy and sell the Swedish

electricity across

borders.

33 Summary

The competition the electricity market should be monitored on the basis of tightened-up competition legislation. No company on should be allowed to control the pricing of electricity because of its size or for other reasons. E E Restructuring of the Swedish electricity market can be said to have begun in the autumn of 1990 when the Government notified the Riksdag in memorandum 199091:50 of its plans to re-organize a the Swedish State Power Board Vattenfall from a business agency to limited liability company, and to give the national grid an a

organizational form which independent of Vattenfall.

more During the spring of 1991, the Government and Riksdag decided to confirm this orientation. The limited liability company ’Vattenfall AB’ 100 % State-owned and the business Svenska kraftnät agency Swedish Power Grid’ began their operations on 1 January 1992. According to Draft Bill 199091:87, the most important reason for transferring most of the operations of Vattenfall from a business to limited liability company was to make the management agency a of the State assets more efficient. The objective was to improve returns the capital invested, within the framework of unchanged on

lower real electricity prices and continued secure electricity

or

supply.

Developments in our immediate surroundings

In Norway, deregulated electricity market was implemented as

a from 1 January 1991, when a new Energy Act came into force.

Due to the legislation, Norway changed over from a regionali-

new

zed market that required local generation capacity and delivery

rights for the distributor, to a competitive market on which distributors and end customers given the right to freedom of were choice of their electricity suppliers. All players in the market have the right to have their electricity transmitted on the grid, provided that spare capacity available. A market-oriented power exchange was introduced. The work of reforming the Norwegian electricity market then proceeded at a brisk pace. In Finland, a working group in the Ministry of Trade and

Industry recently presented a proposal for a Draft Bill for a new

Electricity Market Act. Some of the main points in the proposal are

Summary 34

that an obligation to transmit electricity introduced, that transmission networks should be opened in stages, and that the transmission and sales of electricity shall be declared separately in the accounts. The Ministry currently considers that the Draft Bill may come into force by mid-1994 at the earliest. The debate in Denmark about how the future electricity market to be organized indicates that some form of development corresponding to that in Norway, Finland Sweden not at hand. or near During the first years of the 1990s, various bodies the EC took at the initiative towards developing single market for electricity and a other commodities within the EC. A Transit Directive 90557EEC and a Directive on Price Transparency 90337EEC adopted by the EC Council in 1990 represented step in this a direction. As a further step towards the liberalization of the electricity market, the EC Commission presented at the beginning of 1992 a proposal for a directive single market for electricity. on a A core issue in this proposal the possible rights of what was known as the third party to utilize the networks, and the freedom of choice of electricity suppliers. However, this Third Party Access TPA proposal which, according to the proposal, would begin - to be applied to a limited extent from the beginning of 1993 and would be fully implemented as from 1996 initially met robust resistance from the member countries and electricity industry organizations. At the end of 1992, the EC Council of Ministers instructed the EC Commission to modify the proposal. There are strong reasons for setting proposals in Nordic our a perspective. The fundamental view which proposal based on our has already gained concrete expression in Norway and appears to do the same in Finland. If developments continue in this direction, can be expected that, within a few years, there will be system a of rules for the electricity markets in Norway, Finland and Sweden which based on a fundamentally similar approach.

Such a development would obviously be positive for effective

competition on the Swedish market. Similar rules the electricity on markets in the Nordic countries inherently the opportunities open for future gains from efficiency improvements which should be of benefit to both the electricity generators and their customers. Moreover, the existing electricity generation in the resources

35 Summary

Nordic region are optimized to the greatest extent possible, environmental benefits would also result.

Increased competition in Sweden

The decision of the Riksdag in the spring of 1992 to introduce new guidelines for the electricity market should be viewed against the

following background.

At the time, legal regulation of electricity distribution present takes place through the concession system specified in the Elec- Act. The concession system regulates both the network

tricity

operations and the trading activities. There two types of concessions. A line concession can are

currently be granted for all high-voltage lines with a basically

defined This concession form used for lines included in the run. main grid, in regional networks in certain cases, in local or, networks. also interconnecting link with a may concern an neighbouring country. A special concession type, known as regional concession, has been created for the right to build and operate local distribution networks within specified area. The holder of a a

concession need not apply for permission specifically for regional

line below a certain voltage. every In its ’Elmarknad i förändring report B 1991:6 The Swedish

Electricity Market From monopoly to competition, B 1992:3, the

— Swedish National Board for Industrial and Technical Development NUTEK posed the question in the autumn of 1991 as to whether desirable give customers greater freedom of choice and, was to how this freedom of choice would be achieved. so, According the NUTEK analysis, perfectly obvious that to competition the electricity market limited. NUTEK claimed on that the danger of insufficient competition the electricity market on accentuated further by the decision to give the state-owned was Vattenfall greater freedom of action on the market. According to the NUTEK analysis, businesslike action from the Swedish power generators, including Vattenfall, would lead to higher electricity prices in Sweden in the long term, the rules for the electricity market remained unchanged. On the other hand, NUTEK claimed that rules the electricity market that allow for increased competion

Summary 36

tion for customers could lead to reduced electricity prices in the next few years. We agree essence with the NUTEK made in the assessment autumn of 1991 that businesslike action by the Swedish power generators, including Vattenfall, would lead to higher electricity prices in Sweden in the long term. Such development could be a counteracted by the introduction of system of increased competia tion on the electricity market which the objective of this proposal. The alternative to such action could be that the State re-assesses the guidelines that have recently been decided for the operations of Vattenfall AB.

Concession system for network operations

When rules are to be created for competitive electricity market, a there every to ask whether concession should be reason a system retained. However, the need for monitoringcontrolling the of part the operations which not subject to competition, i.e. the transmission and distribution networks, still remains. So these network operations which should be regulated in the future. This should be done within the framework of a concession system. Since the concession concept the Electricity Act would thus acquire a new meaning, suggest that should be we known as network concession.

Network concessions for lines and for regions

The implication of our proposals that

the demand for concession according the Electricity Act a to for the construction or operation of high-voltage electric lines should be retained, present line and regional concessions should be replaced

by

network concessions for lines and for regions, and a definition of network operations and other concepts should be introduced in the Electricity Act.

37 Summary

In the proposal the wording of the law, the term network to operations has been defined activities that are necessary for as transmitting the electrical network. Building and current on maintaining lines, switchgear, transformers, etc., connecting other lines and bearing responsibility for the measurement of this current transmitted typical examples of network operations. are suggested network concession should be available for that a a line or for a region. The network concession for line the concession for an a electrical line with basically predetermined run. This type of a network concession corresponds approximately to the present line concession. Network concession for region concession for lines within a a certain region. This concession has similarities with the present a regional concession.

New rules for network services

The implication of our proposals that

the holder of network concession shall be responsible for a connecting, reasonable terms, the lines and plants of others to on network, his own the holder of network concession shall be responsible for a allowing, reasonable terms, current to be fed into and taken on out of his network, regardless of who the owner of the power is, certain general guidelines for the tariff system should be

specified in the legislation,

the local networks, the network tariffs shall not be on designed the basis of where within the area a customer on located, unless otherwise allowed by the network authority, matters related to the disconnection of an electricity consumer shall be regulated by agreements between the electricity and the network and between the network consumer owner owner and the electricity vendor, the holder of the concession will be responsible for metering,

etc.,

Summary 38

matters related to metering, data acquisition and settlement should be investigated separately possible. as soon as

The proposal concerning the obligation to make lines and networks available means that all lines and networks shall be opened for trade with electricity not merely the main grid and regional networks, but also local networks. The extent to which smaller electricity customers will utilize the electricity market thus depends open on the costs of metering, administration, etc. The related questions

should be investigated separately.

The holder of a network concession for region shall be obliged a to connect, on reasonable terms, anyone who wishes to be connected, although the supervisory authority should be able to grant exemption from this obligation. The connection of line a to a network concession should principally be based voluntary on agreements. We have formulated proposals for certain general guidelines for the tariff system and advocate that these should be included in the legislation. These general guidelines should provide guidance when the tariffs devised. In the guidelines involve the are summary,

following

The network tariffs should produce incomes that cover reasonable costs of the network company. The network tariffs should reflect the physical flows the on network, and thus give correct socio-economic control signals

to the electricity generators and electricity

consumers. The tariff system should be designed that a manner stimulates competition on the electricity market. To that ensure will be simple to trade in electric various of power on types contract, should be sufficient to be connected point to a on the network in order to be able to do business with all of the actors connected to the Swedish network.

One of the factors which the guidelines formulated here on are based the principle of cost appropriateness for various customer categories. But efforts to achieve cost appropriateness conflict may with other objectives. We consider that hardly reasonable for

39 Summary

electricity in sparsely populated to meet all of the

consumers areas costs incurred in electricity transmission. In opinion, fundamental requirement the network tariffs our a on the local networks should therefore be that these should not be on designed the basis of where in the concession region the on customer connected. Even with this system, naturally unavoidable that the network

tariffs in distinctly sparsely populated areas will be relatively higher

than in distinctly urban However, this already the case areas. within the framework of the present system of regional concessions. Rules be in further i.e. the conditions for may necessary one area, the disconnection of electricity consumer. On a competitive an market, electricity have two business electricity an consumer may relationships with the network owner and one with the - one electricity vendor. In our opinion, the network owner must assure himself by of agreement of the opportunity for disconnecway an ting the latter does not meet his commitments in a customer relation both the network and the electricity vendor. If to owner in the future that contractual control of this matter proves unsatisfactory in practice, legislation have to be considered. may The proposed right of connection and transmission obviously cannot apply without limitations. The right shall apply on reasonable terms. What reasonable in each individual case must ultimately be decided by examination by the authorities. The examination of whether condition, such as the price, reasonable a will always take place in retrospect for each individual case. All circumstances of significance to agreement be assessed an can within the framework of the concept of reasonable terms. The assessment of what reasonable terms includes a special are partial problem, i.e. whether capacity available for the requested input of current. This applies both to the connection of or output plants and change in conditions for existing connection. new to a an In opinion, the network must basically be able to our owner refuse connection there a shortfall in transmission capacity. Associated to be difficult to assess for the matters may prove bodies carrying the examination. In addition, large sums of out be involved. The question be asked whether money may may would not be advisable to guide the examination in greater more

Summary 40

detail by regulations prepared previously and issued suitable

by a

authority. However, we consider most advisable that questions concerning the assessment of what reasonable in network a owner claiming a shortfall in transmission capacity should be regulated not

legislatively. A practice will gradually develop through decisions by

the regulatory authority and law courts in where the parties cases cannot reach agreement. The opening of the electricity networks will increase the mobility of the market. More actors than today will be of numerous owners the power being transmitted the various networks. To be able on to know who or are responsible for the various deliveries, new demands will be made systems for metering and for the on acquisition and reporting of measured values. We that the suggest holder of the network concession should be responsible for this information, which should thus be regarded of the network as part activities. There are a number of issues that must be solved as concerns metering, data acquisition and settlement the electricity on networks. This applies, for instance, to technical such the matters as need for consistent standards affecting the metering and the

acquisition and reporting of measured values. vitally important

that these matters should be thoroughly clarified the of the on eve changes on the Swedish electricity market. We therefore suggest that the Government should take the initiative for such

setting up an

investigation.

Rules for separate accounting and guidelines economic control

for

of the network operations

The implication of proposals that our the accounts for the network operations be

must always kept

as a separate part of the activities, regulations should be drawn concerning certain

up accounting

requirements for the network operations, a ’network authority’ should initiate negotiations with the industry concerning good accounting practice for network operations,

41 Summary

of the annual report for the network operation shall be a copy submitted every year to the supervisory authority, the network authority shall have the right to demand from the holder of the concession any further information, such as a fixed assets register, that may be necessary, whether the tariffs and other conditions for network services reasonable be assessed by the network authority on the are can basis of factors such certain specifically stated indicators, as mainly price indicator and a yield indicator, a guideline values for reasonable levels of these indicators should be specified beforehand by the network authority, when individual assessed, consideration should an case always be given to differences in the conditions facing the holder of the concession, certain principles for setting the tariffs within the country should be determined legislatively.

Our proposals based on a number of fundamental consideraare tions. The holder of concession for network operations has a a monopoly business activity and thus has largely no incentive on a for holding down prices and improving efficiency. Efforts should thus be made to create such incentives some other way. This could be done by the reasonableness of the tariffs and other delivery conditions being examined by state authority and ultimately being a examined by a court of law. will be the task of the network authority to find the balance point which reasonable, after hearing the parties involved. The level of the tariffs must be weighed between, the one hand, the on interest of the customers to obtain the lowest possible prices in combination with contractual reliability of supply and, on the other hand, the interest of the network owners obtaining a return on

the capital invested in the operations.

Separate financial accounting should be based on the following

principles:

The network owner must always keep separate accounts of the revenues and expenditures related to the network operations.

Summary 42

The network owner must always adopt, far possible, - as as other measures aimed at separating the network costs from the costs associated with other operations pursued by the network owner.

joint costs with other activities carmot be avoided, the share apportioned to the network shall be calculated along adequate distribution bases and distribution factors.

The distribution bases and distribution factors shall be docu- mented and continually followed up and adjusted

as necessary.

The companys auditors shall devote particular attention in their auditing work to ensure that the distribution bases and distribution factors for the joint adequately made

costs are up and used.

All important distribution bases and distribution factors used for calculating the network operations shall be reported in the annual report on the network operations and will thus become public information.

A separate fixed assets register shall be prepared and continu- ally updated. -The fixed assets shall be reported at the historical purchase value, after deduction of the accumulated depreciation according

to plan.

suggested that the following accounting requirements shall apply to the network activities: The provisions of the Companies Act and the Accounting Act

shall obviously apply to limited liability companies.

Operations which are not pursued in limited liability

company form, such as network operations in municipal management form, shall follow relevant parts of the provisions of the Companies Act

and Accounting Act. the task of the regulatory authority to

decide how the problems arising here should be solved. An annual report shall be drawn

up. The income statement and the balance sheet shall be drawn in

up accordance with certain guidelines. The first annual report shall include particulars of how the initial values in the separate accounts have been calculated and their relationship to the corresponding values before the separate

43 Summary

accounts drawn Special emphasis should be placed on the

were up. reporting of the fixed assets.

the network utility member of a group of companies, all

a

contributions affecting the network operations shall be group reported in the annual report.

The annual report shall contain information on the level of the various indicators specified by the network authority for the corresponding financial and for the levels actually achieved in

year, the operations during the year.

Against the background of the bases for the separate financial accounting and the reporting requirements, the network authority should be able to draw certain assessment grounds, after

up consultations with the industry, in the form of a number of indicators, etc. not the objective that such indicators should be mechanically usable by the network authority. The indicators should be regarded instead aid, both for the network authority and

as an for the concession holders and their customers the consumers

— — for assessing, in concrete a reasonable level for the tariffs.

a case,

of indicators that reflect the price development and the

The use return capital in network operations of particular significance,

on especially during the first after the system of separate tariffs

years for the transmission service has been introduced.

We that the network authority will be intent on basing its

assume assessments comprehensive information. then natural that

on the authority will gradually evolve further indicators.

Concession conditions the Electricity Act, etc.

The implication of proposals that the Electricity Act shall

our contain rules on

network concession being granted for definite period of

a a

time, not exceeding 40 years,

network concession being granted only for such lines and

a

networks suitable from the general public viewpoint,

as are

network concession for region being granted only for a

a a

unit which suitable for the appropriate arrangement of the

network operations,

Summary 44

a network concession for a region being granted for certain a maximum voltage, determined specifically for concession, every the suitability of the applicant always being examined before a network concession granted, demands being made on safety considerations and the rights of the general public and the individual, a concession not being in conflict with the Natural Resources Act, the detailed plan or regional regulations, transfer of the concession being conditional permission on being granted by the authority. In addition, the law 1987: 142 on the acquisition of electrical distribution plants should be repealed, the provision in the Electricity Act that special consideration shall be given to the opportunities of meeting local interests when a concession granted should be repealed, the provision in the Electricity Act that the concession should be granted only an electrical plant and

necessary compa-

tible with planned electrification should be repealed.

The concession period should be approximately equal the to depreciation time for the investment in the linenetwork. We suggest that a network concession should be granted for definite a period of time. As has done far, the concession authority so should determine this time specifically for concession. every However, a concession ought not to be granted for longer period a than 40 years. Suitability from the general public viewpoint should be set as a condition for a network concession, both for line and for a a

region.

The reason for such suitability appraisal to prevent socioeconomically unnecessary lines from being built, lines being or run in a manner that damage third parties. causes unnecessary to We also suggest that the present demand suitable unit for on a appropriate arrangement of electrical distribution should be amended to a suitable unit for the network operations. An example of a factor which should provide guidance for the decision of the concession authority in this that regions respect

45 Summary

should contain both customers who expensive to connect to the are network and those who do not involve such high costs.

NUTEK currently applies voltage limit for regional concessions.

a that the network concession for region should We suggest a continue be limited to certain maximum voltage. Moreover, we to a consider that the holder of network concession for region should a a normally be granted exclusive rights for building lines and pursuing network within the specified maximum voltage for the

operations

region. In the preceding, have outlined the general reasons for our we proposals concerning network concessions under state supervision. this follows the need for suitability appraisal of the From a concession holder. This regardless of whether the network concession granted for line for a region. a or In the of network concession for a link with a neighbouring case a consider that the Government should always examine country, we the application. If the applicant not Svenska kraftniit, the latter shall be given opportunity, in its capacity of party

always an

involved, the application. In its assessment, the to comment on Government should then consider the suitability of the applicant for holding concession for this specific type of line. a The network concession should not be disposed of in the future without permission. The suitability of the holder should

special new

then be examined in the manner as the application for a new same network concession. The Electricity Act currently contains general description of the a concession conditions that should be made. concerns the conditions for the construction and utilization of the plant which,

for safety otherwise from the general public viewpoint,

reasons or

appropriate. Conditions should also be specified subject to

seem observance of general public and individual rights We suggest that the rules with basically unchanged content should apply to network

concessions. regional concession must not basically be in conflict with

Today’s detailed plan regional regulations. suggested that the same

a or rules should apply to the network concession. new We suggest that the present provisions in the Electricity Act that the Law the Conservation of Natural Resources, etc. shall be on

Summary 46

applied in the assessment of concessions should also in apply conjunction with the granting of network concessions. Some of the regulations currently in force suitable in are not a system in which only the network operations subject are to a concession or which are outdated for other These regulareasons. tions should therefore be repealed. This applies the law to 1987: 142 on the acquisition of electrical distribution plants or the provisions in the Electricity Act giving special consideration on to the possibility of promoting local interests conjunction with the granting of concessions, and the concession being granted

on only

the plant necessary for and consistent with planned electrification .

Special matters related to the national grid and responsito system

bility

The implication of proposals that our the instructions for the Svenska kraftnät business be agency supplemented so that will be evident that Svenska kraftnät the one that has system responsibility in Sweden for the national transmission system, and the electricity ordinance should be supplemented that so Svenska kraftnät will be given an opportunity to issue regulations dealing with the technical utilization of the system, and concerning the obligation to supply Svenska kraftnät with the information for fulfilling its responsibilities. necessary system

The proposals are submitted against the background of discussion a of a number of questions related to the fact that the national grid

of decisive importance to the electricity of the

supply country and to a functional electricity market, and related the

to Riksdag

decision in the spring of 1992 concerning the tasks of Svenska kraftnät.

1993:68 47 Summary SOU

related the interconnecting links with neigh- Special matters to bouring countries

The implication of proposals that

our shall decide the network conccession for the Government on links with neighbouring countries, and the instructions to Svenska kraftnät should be supplemented will be clear that Svenska kraftnät umit which so that a

responsible for the grid, in accordance with the implications

specified in the EC transiting directive.

the opinion expressed terms of

We base ourselves on 0ur that for the interconnecting links with reference a principle countries should be that Svenska kraftmät shall own

neighbouring

sufficiently large proportion of the intterconnecting and manage a be able provide Swedish generators and comsumers with links to to of concluding agreements power deals with

the opportunities on

other players abroad. inconceivable that someone else may wish to However, not install interconnecting link with neighbouring country and an a therefore for network concession. Svenska kraftnät may

applies a

wish party to owner consortium, or a state or to enter as a an wish to build its own intercomnecting link private company may with a neighbouring country. for concessions for interconnecting links with neigh-

Applications

bouring countries should be examined directly the Government. The for this that the assessment have no be made on reason may the basis of broader policy perspective tham that which a a energy management authority be capable of exercising. may In such will thus be the Government whiclh, in conjunccases, tion with the suitability examination that always precedes the granting of concession, will have the appliication against a to assess of factors such the principle sstated by the

the background as

Riksdag that Svenska kraftnät shall adequately large part of own an the interconnecting links with neighbouring countries.

Summary 48

Purchasing and selling in competition

Delivery obligation, price control and protection for smaller consumers

The implication of proposals that our the provisions of the Electricity Act

concerning delivery

obligation should be repealed, the present regulation in the Electricity Act of prices and other conditions should be repealed, the special regulation in the Electricity Act of the conditions in areas in which district heating natural distributed or gas or intended to be distributed should be repealed, and the Price Control Board for electric should current be disbanded.

In our opinion, the present rules in the Act which

Electricity force

certain suppliers to deliver electricity certain to customers delivery obligation hardly compatible with in which a system trade in electricity takes place in free competition between various suppliers. We therefore suggest that the regulations in the

Electricity Act concerning delivery obligation should be repealed.

We also suggest that the current regulation in the

Electricity Act

of the price and other conditions for the delivery, transmission or purchasing of current should be discontinued. In the present Electricity Act, there certain

are exceptions from the delivery obligation applicable holders to of a regional

concessions for the distribution of electricity. These exceptions apply to areas that have access to district heating facilities natural or gas.

If there delivery obligation, there

no naturally no need for any

exception from the delivery obligation.

In today’s system, smaller electricity

consumers have some

protection through the delivery obligation and the

opportunities available for the examination of prices and other conditions in accordance with the terms of the regional present concessions. The price examinations that recommend should we be discontinued concern both electrical and energy the transmission of electric

1993:68 49 Summary SOU

However, according proposal, the prices and terms power. to our for network services, i.e. the connection and the infeed and output will be examination under the terms of the

of electricity, open to

provisions in the Electricity Act.

thought that must be possible to purchase and sell The in free competition. However, doubtful whether a

electricity

functional competitive market could be created quickly in practice for the sale of electricity to smaller customers. Although our would give smaller the right to change his proposal a consumer this does that smoothly operating market will supplier, not mean a There be obstacles in the form of

automatically emerge. may

metering and information costs. As mentioned in the searching, the supplier therefore have a dominating

preceding, present may

position the local market for electricity.

on We have asked the Swedish Competition Authority to assess whether the Competition Act, which into force on 1 July comes 1993, adequate protection for smaller consumers the

provides for the electricity market implemented. In the

1992 guidelines are opinion of the Swedish Competition Authority, the new competition

rules adequate protection against overcharging and other provide

dominance abuse. The Board does not anticipate any need for

further regulation of electricity sales.

We therefore that the competition rules will provide assume new

protection, in line with the opinion of the

adequate consumer Authority. As result, do not suggest the

Swedish Competition a we

introduction of special protection, such the sales concession any as outlined the NUTEK study entitled The Swedish system

Market From monopoly to competition NUTEK B Electricity

- 1992:3, page 137. the time, wish to underscore the importance of At same we following developments the electricity market. the new system on should to treat smaller electricity consumers unfairly, e. prove

the Swedish Competition Authority initially assigns higher

because

issues of general significance to competition than priority to a more

of charged smaller customers, the need for

the price electricity to further protection by legislative measures should be

consumer reconsidered.

Summary 50

Purchases from smaller generation plants

The implication of proposals that our

the obligation specified in the Electricity

Act of the holder of a regional concession to purchase electric power from a generation plant which located in the region and which can deliver to 1500 kW of should be discontinued. up power

The Electricity Act currently specifies certain

purchasing obligations

of a regional concessionaire. He basically responsible for

purchasing electricity from smaller electricity generation plants

rated at up to 1500 kilowatt and located within the concessionaire’s region. The price of electricity in such purchase agreements currently based on the concessionaire’s alternative cost of elec-

tricity.

According to our proposal for network concession,

a only the

network operations that will be regulated by the concessions. To draw up rules for how the holder of such network a concession should purchase electricity consistent

not with the principles

behind the current deregulation of the market,

electricity i.e. that

the generation and sales of electricity shall be separated from the network operations. Electricity shall be generated and sold competitively, while the network operations, which of

are a monopoly

nature, shall be regulated and supervised. We find that the present legally regulated obligation to purchase from smaller generation plants introduced

was in a monopoly

situation. The smaller generation plants thus forced were to sell to one buyer. This situation entirely altered the

by deregulation of

the electricity market which the Riksdag has recently expressed itself as favouring. The question whether the guarantee for disposal and price examination operative the time at present should be retained. We have therefore requested NUTEK to study the associated matters and report to us the proposals that may emerge. In its reply, NUTEK mentions that there

are advantages and

disadvantages in the various alternatives that have been studied, and that NUTEK reverts the question for

our investigation.

1993:68 51 Summary SOU

rules the electticity market will probably produce

The new on both winners and losers. of smaller electricity generation owners be the losers due to the new regulations, plants prove to among be justifiable consider whether there are energy policy may to for them special support. Support of this nature reasons giving the time, such in the form of the investment given at present as available since 1 July 1991 for investments in support that has been wind plants with ratings of at least 60 kW. power such support measures dictated by However, in our opinion, considerations should not be regulated by the

energy policy

Electricity Act.

Control trade in electricity

The implication of proposals that

our being responsible for the system, should Svenska kraftnät, for supervising that those who have

accept special responsibility

balancing responsibility also have adequate reserve power

agreements,

authority should carefully follow developthe supervisory

Sweden and in other countries, and should inform ments both in of the economic risks that may be associa-

buyers of electricity

ted with business deals in electricity.

proposal, trade electricity will naturally be According to our

regulation from the general public side as that subjected to the same

applicable to other trade. deliveries be labelled. Whether or However, electricity cannot have their obligations can be

not all parties involved discharged

measured values and contractual information determined only after dealer and electricity consumer have been for each generator, compiled, i.e. the account has been drawn up. for technical and other reasons for all thus necessary electricity delivery agreements to be supplemented, at some stage the distributor and consumer, with in the chain between generator, a reserve power agreement. We draw the conclusion that inadvisable to specify legislatithe demands agreements. Neither can any vely on reserve power

Summary 52 SOU 1993 :68

problems be solved by registration or authorization. We propose instead that Svenska kraftnät, being responsible for the system, should be given special responsibility for supervising that those who

have balancing responsibility also have

adequate reserve power agreements. However, should transpire that trade

in electricity not performing satisfactorily, the supervisory

authority should suggest to the Government the changes considers necessary. An important task of the supervisory authority should also be inform

to buyers of

electricity of the economic risks that be may associated with business transactions in

electricity.

Exports and imports

The implication of proposals that our general obligation be introduced for

notifying contracts involving the import of electric

or export power under long-term contracts.

Against the background of, for instance,

the statement of the Parliamentary Standing Committee Economic Affairs on in 1992

concerning the desirability of reciprocity in the

exports and imports of electricity, be advisable for may the Government to follow

developments closely. This be done may by introducing a general

obligation to issue notification of contracts involving the import or export of electric under long-term power contracts. Such obligation would thus not apply to trade in

temporary power already taking place on a relatively large scale.

This obligation would involve notifying the Government of the conclusion and of such scope agreements.

53 Summary

Municipal electricity operations

the generation of and trade in electricity If electricity operations -

the question arises whether

to be pursued on competitive terms,

are

control of operations pursued by local the current legislative

and in the form of cooperative associations impair authorities with companies that mainly operate only

competition on equal terms

under the terms of the Companies Act.

The implication of proposals that

our utilities operating under the terms of

municipal electricity limited liability companies should private law generally as

of the siting principle of the Local have the right regardless the generation of and trade in Government Act to pursue network operations and certain fringe activities

electricity,

outside the of their own municipality, area principle of the Local Government Act instead of the equality principle established in practice, demands on and the at-cost and separate accounting shall apply to businesslike operations and sales of electricity and to the fringe activities

the generation

of municipal companies.

of free to public records, now also applicable

The principle access operating in the form of limited liability to municipal companies municipal electricity operations will differ companies, means that from corresponding operations pursued by other parties.

Lokaldemokratiutredningen the Local Democracy Committee

that would provide increased

has recently tabled a proposal

information concerning the circumstances of

protection for

and for documents specifying the terms in agreements customers, in municipal business activities. The proposed concluded offers substantial improvement in these respects for arrangement a electricity utilities, and ought to provide the necessary

the municipal

secrecy facilities. fundamental issue whether, regardless of the make- However, a rules, the application of the principle of free up of the secrecy records applied to municipal electricity utilities access to public

Summary 54

would not disadvantage them in the competition with other

companies on the market. Spokesmen for the

municipal electricity

utilities claim that this would be the case. The problem presu-

mably not specific to the electricity utilities, but

probably also

applies to other municipal companies operating on a competitive

market. We assume that the applicability of the

principle of free

access to public records to municipal companies will be dealt with

generally in conjunction with the processing of the proposal of the

Local Democracy Committee. Special consideration then have may

to be given to electricity utilities.

After a review of the implications of certain fundamental local

government legislation principles, such the siting as principle,

equality principle, ban speculative companies on and the at-cost

principle and the special provisions in the Local - Government Act

for municipal companies in the private law sense - we suggest

certain special regulations

concerning municipal electricity

opera-

tions.

The regulations we suggest are factually closely linked to the

proposals recently submitted by the so-called

Avgiftsgruppen Levy

Group; Ministry for Civil Service in

Affairs the report Ds

1993:16 entitled Avgifter i kommunal verksamhet

Levies within

municipal activities proposal for modifying the - at-cost principle.

Our proposals concerning exemption from the

siting principle and

equality principle of the Local Government Act and from the at-cost

principle which, according legal to usage, applies to municipal

operations should apply only to municipal electricity operations

pursued in the form of limited

a liability company.

will obviously be the local up to government to ensure that the

operations outside the will municipality not be so extensive that they

could be in conflict with the interests

of the municipality.

follows from proposal that

our the municipality which

so

requires will be free continue to to pursue the generation of and

trade electricity in

management company form. However, in

such cases, the siting principle will

apply, and so will the equality principle and the at-cost principle, although with the latter possibly

modified in accordance with the proposals

of the Levy Group.

55 Summary

the authorities, etc.

Supervision by

with network operations and the Exercise of authority in conjunction

associated organization, etc.

The implication of proposals that

our the and other conditions of the

the task of supervising price

shall be exercised, for the time being, by

network operations

NUTEK,

g

i this supervisory function, NUTEK to be able to exercise

certain rights and tasks linked to separate

should be assigned

accounting,

assigned certain supervisory tasks and

NUTEK should be

g

regards trade in electricity. certain information obligation as

the work within the authority that currently grants

In our opinion,

concessions, i.e. NUTEK, will be roughly of the

regional and line

3 and orientation at present when the proposed system same scope as network concessions introduced. of concerning network operations will At the time, new tasks same

issuing of general regulations and

These concern the emerge. accounting for these operations, and for general advice on separate and other for the network services. assessing the price terms tasks that this supervisory function Our conclusion that the and, in important respects, close association to carry out has many pursued by NUTEK as concession

points with the tasks currently

association points, the examination authority. In view of these close of the network activities should of concessions and the supervision

be handled by the same authority.

therefore suggest that the new authority There are reasons to network operations should be linked to function of supervising the

NUTEK. available for investigation work did not allow The time made our detailed analysis of the associated organizational matters. for more these issues will in the nearest future We therefore presuppose that

be considered further in suitable form.

Summary 56

If a thorough analysis of the

more organizational issue

considered desirable, wider organizational

a investigation will be

necessary. Such investigation an may come to other conclusions.

Appeals, etc.

The implication of proposals that our the decisions by NUTEK in concession matters that can currently be the subject of appeals to the Government should

continue to be to such appeals, open . the withdrawal of concession should i a be examined directly

by a county court of appeal application NUTEK,

on by

other decisions by NUTEK, in its i capacity of concession and

supervisory authority for the network operations, shall be open

to appeals to the county court of appeal,

NUTEK shall have the right to act as a party in legal action

in a court of law and shall have the

right to appeal against

a court decision that, in decision essence, reverses a by NUTEK.

Contingency matters

We have considered the associated Our matters. conclusion that the proposals we have submitted result of the first as a stage of our work does not have such that content would be necessary for us to simultaneously submit proposals concerning changes the to present contingency operations in the field of We intend

electricity.

to deal with the contingency aspects during the next stage of our investigation work. The detailed orientation more of our work in this and other areas have be specified in may to more detail in the additional directives for the continued work that were notified in the original terms of reference for review of the

our Electricity Act.

Transition to the new rules

Altered conditions during the current concession period

The implication of proposals that

our concessionaire who found to have suffered direct harm as a result of the concession conditions in the Electricity Act being a modified shall receive compensation from the State for such harm,

prerequisite for compensation being due that harm has

a occurred during the period remaining for a concession that has been granted in accordance with the earlier rules, claim has been lodged no later than six months after the a expiry of this time, general court of law shall examine the issue of compena sation.

Our proposal involves extensive changes to the terms for concessions. The concession times long to 40 years and the are - up proposed conditions should be introduced at the same time for all concessionaires. The conditions for the existing concessions would therefore have to be altered during the course of the concession time. However, the proposed changes in conditions may cause losses to of the concessionaires. Their rights in accordance with the some concessions granted earlier can be regarded as equivalent to property and thus enjoy the protection of the European Convention. We therefore suggest that transitional regulation for compensation by the State should be enacted for losses that are a direct result of the changes in conditions. However, the concessionaires should not be entitled to compensation for loss of profit.

Time and method of introduction

The implication of our proposals that

the rules suggested by should into force no earlier us come than 1 July 1994.

Summary 58

Requirements have been advanced in various contexts that the new rules suggested by us should come into force quickly possible. as as Bearing in mind the unavoidable time necessary for circulating the investigation proposal for comment, for the departmental work in conjunction with the Law Council Consultation and the final preparation of a draft bill, and for passage of the draft bill through the Riksdag, the earliest theoretical date for coming into force should be 1 July 1994. We advise that serious efforts should be made to ensure that our proposals will into force that date. come at

Some of the to the generators, dealers consequences

and customers

We have had no reason to question the analyses of the socioeconomic benefits behind the Riksdag decision in the spring of 1992 on the guidelines for a reformed electricity market. On the other hand, we have reason to supplement the analyses with, far as as possible, concrete descriptions of some probable development trends

and consequences to the more important players the electricity

on market, including various categories of consumers. A matter of obvious interest to make comparison between the a conditions facing the various protagonists today and those that will apply to them when our proposals have been implemented. However, for to be meaningful, the comparison be made cannot

in an over-simplified

manner. The basis should be the situation that prevailed before the reorganization of Vattenfall into limited liability That a company. situation was known the 0 alternative. as The situation during the 0 alternative should be compared with two different alternative future situations. One of these the alternative in which proposals have been implemented and in our which the availability of electricity good, which referred to as the availability alternative in the following. The second alternative also one which proposals have been implemented but the our availability of electricity limited and investments demanded are in new power generation capacity, which known the investas ment alternative.

59 Summary

Our generalized assessments of cover mainly the

consequences categories of major electric generators, small generators less

power than 1500 kW, household and domestic heating customers, rural

large customers principally industrial companies and customers, also dealer utilities that correspond to today’s retail distribution utilities, and district heating utilities, including combined heat and power generation utilities.

Highly condensed and simplified, assessment of the av-

our i ailability alternative that the prices charged by the large generas å will decrease, particularly in their sales to major consumers. tors 3 l Household and domestic heating customers also benefit by

may somewhat lower prices in this alternative, provided that their suppliers negotiate lower prices of But as individual

can raw power. customers, they find difficult to utilize in practice the legal

may

opportunities available for purchasing electricity from suppliers

other than those that have been serving them so far. For certain customers, be profitable to conclude short—duration contracts

may for electricity supplies. Small generators and district heating suppliers find difficult to sell at competitive prices the

may

electricity they generate. The differences in the prices payable by

rural and those payable in urban areas are expected to be

customers at the same level as they are today.

In the investment alternative, a general increase can be expected in the price of electricity. Both small electricity generators and

district heating suppliers who have combined generation of

electricity will probably record improved profitability. In this

alternative, customers will probably try to protect themselves, as far

possible, against price increases by entering into long-term as delivery contracts.

Författningsförslag

1.1¶Förslag till

i s. 1, inne-

Lag om ändring lagen 1902:71

fattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-

ningar

Härigenom föreskrivs att 1 15, 23 och 31 §§ lagen 1902:71

-

1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar s.

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri

ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omform-

ning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström.

Ha olika delar elektriska anläggning skilda innehavare,

av samma anses varje sådan del som en särskild anläggning.

Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden

i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Närmare

bestämmelser härom meddelas av regeringen.

Med närverksamhet förstås

sådan verksamhet som behövs

för att överföra ström pá det

elektriska nätet. Hit hör bl.a.

projektering, byggande och

underhåll av ledningar, ställverk och transformatorer,

anslutning av andra ledningar

och mätning av Överförd ström. Med anslutning förstås i 2 § 4 och 7m0m. dels ny anslutning av ledning eller annan anläggning, dels áterinkopp-

ling av befintlig anslutning och

dels ändring av avtalad ejfekt

i anslutningspunkt.

Regeringen utser en myn-

dighet nätmyndigheten som

handhar frågor nätverkom samhet enligt denna lag.

2 § l mom.

Elektriska starkströmsledning- Elektriska starkströmsledning-

ar får inte dras fram eller ar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd kon- begagnas utan tillstånd nätcession av regeringen eller koncession regeringen av den myndighet som regeringen eller, efter regeringens be-

bestämmer. Till en lednings myndigande, nätmyndig-

av framdragande räknas inte bara heten. Till en lednings framsjälva byggandet av ledningen dragande räknas inte bara

utan också schaktning, skogs- själva byggandet ledningen

av avverkning eller därmed jäm- utan också schaktning, skogsförliga åtgärder för att bereda avverkning eller därmed jämplats för ledningen. förliga åtgärder för att bereda

plats för ledningen.

En koncession skall avse en För ledning med i huvuden ledning med i huvudsak be- sak bestämd sträckning skall

stämd sträckning linjekon- nätkoncession för linje

ges cession eller ledningsnät inom och för ett ledningsnät inom

ett visst område områdeskon- ett visst område och med högst cession. viss angiven spänning skall ges nätkoncession för område. En transformator- eller kopp- En transformator- eller

lingsstation är avsedd för kopplingsstation som är av-

som spänning 40 kilovolt sedd för en spärming av 40 en av eller däröver och skall kilovolt eller däröver och som som anslutas till eller flera nya skall anslutas till en eller flera en ledningar får inte börja byggas nya ledningar får inte börja förrän koncession har med- byggas förrän nätkoncession delats for framdragande har meddelats för framdragav minst ledning eller ande av minst en ny ledning en ny medgivande har lämnats enligt eller medgivande har lämnats 8 för sådant framdrag- enligt 8 mom. för sådant mom. ande. framdragande. Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga vissa slag av ledningar eller stationer om eller i fråga ledningar eller stationer inom vissa områden. om

2 §2 mom.

Koncession må meddelas, Nätkoncession får ges endast med mindre anläggningen är om anläggningen är lämplig behövlig och förenlig med en från allmän synpunkt. planmässig elektrifiering och, Nätkoncession för linje får då fråga ör områdeskon- endast särskilda skäl föreom om cession för yrkesmässig dis- ligger för ledning med ges tribution, området utgör en spänning som inte överstiger med hänsyn till eldistribution- högsta tillåtna spänning för de ändamålsenliga anord- områden med nätkoncession ens nande lämplig enhet. som berörs av ledningen. Koncession för yrkesmässig Nätkoncession för område distribution må meddelas får ges om området utgör en endast den från allmän med hänsyn till nätverksamsom

synpunkt finnes lämplig att heten lämplig enhet. Områden

utöva sådan verksamhet. med nätkoncession får inte helt

Vid prövning av fråga om eller delvis sammanfalla. meddelande av omrádeskon- Nätkoncessionfdr endast ges cession enligt första och andra till den från allmän som synstyckena skall möjlighet att punkt är lämplig utöva nätatt tillgodose lokala intressen verksamhet. särskilt beaktas. Nätkoncession får inte strida Koncession får inte strida mot detaljplan eller en ommot en detaljplan eller om- rådesbestämmelser. Om syftet rådesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelmed planen eller bestämmel- serna inte motverkas, får dock serna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. mindre avvikelser göras. Vid prövning frågor av om Vid prövning av frågor meddelande nätkoncession om av meddelande av koncession skall lagen 1987:l2 om skall lagen 1987 :12 hus- hushållning med naturresurser om hållning med naturresurser m.m. tillämpas. m.m. tillämpas. Ndtkoncession fär inte över- Koncession md överlåtas låtas utan tillstånd av regeutan tillstånd av regeringen ringen eller, efter regeringens

eller den regeringen bemyn- bemyndigande, nätmyndig-

av

digar. heten.

Om förvärv av eldistribu-

tionsanläggning m.m. finnes

särskilda bestämmelser.

2 §3 mom.

Koncession meddelas för viss Nätkoncession för bestämd ges tid, överstigande fyrtio tid, längst 40 dr. eller, om särskilda skäl därtill

föranleda, sextio dr.

Vid meddelande kon- Vid meddelande nätkonav av cession skola, under förbehåll cession skola, under förbehåll av allmän och enskild rätt, allmän och enskild rätt, av föreskrivas de villkor för föreskrivas de villkor för an-

anläggningens utförande och läggningens utförande och

nyttjande som av säkerhetsskäl nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt eller eljest ur allmän synpunkt

finnas påkallade. finnas pákallade.

2 §4 mom.

Den som innehar områdes- Den som har nätkoncession är koncessionen för yrkesmässig skyldig att på skäliga villkor distribution är skyldig att överföra ström åt annan. tillhandahålla ström åt var och Den som har nätkoncession en som inom området behöver för område är skyldig att, om

den för normala förbruknings- inte nätrnyndigheten medger

ändamål, inte annat följer undantag, på skäliga villkor

om

andra stycket eller det finns ansluta en anläggning inom av särskilda skäl till undantag. området.

Inom ett område där fjärr- Den som har nätkoncession värme eller naturgas distribu- för linje får ansluta en anläggeras eller avses bli distribu- ning till ledningen. erad föreligger inte skyldighet Om särskilda skäl föreligger att leverera ström för värme- kan nätrnyndigheten besluta att försörjning byggnad, den som har nätkoncession för

av en om strömmen är avsedd för vär- linje skall ansluta en anlägg-

meförsörjning på något annat ning på av nätmyndigheten

sätt än med värmepump eller angivna villkor. om strömmen är avsedd för en Om en anläggning kan värmepump men värmepum- anslutas såväl till en nätpar, enligt riktlinjer som koncession för linje som till en kommunfullmäktige har be- nätkoncession för område får slutat, inte bör förekomma den som har nätkoncessionen inom området. Trots detta för linje göra anslutningen

föreligger dock skyldighet att endast efter medgivande av

leverera ström, om värmeför- den som har nätkoncessionen sörjningen av byggnaden med för området eller efter tillstånd större fördel kan tillgodoses av nätmyndigheten.

med elenergi än med det för Nätmyndigheten prövar, på

området gemensamma system- eget initiativ eller efter anet. Har ström till en värme- mälan, enligt detta moment

pump börjat tillhandahållas eller 7 överföring,

mom. om

före fidlmaktiges beslut gäller anslutning, nättarzjfer eller

skyldighet att leverera så andra villkor för nätverksamlänge värmepumpen är i bruk. het är skäliga samt kon-

om

Den som innehar områdes- cessionshavaren i övrigt

upp-

koncession för yrkesmässig mi: sina skyldigheter.

distribution är skyldig att, om det inte finns särskilda skäl till

undantag, köpa ström från

elprodulaionsansläggning som

är belägen inom området och som kan leverera en efiekt om högst 1 500 kilowatt.

Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt med koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en innehavare av områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina förpliktelser enligt första tredje

-

styckena. Sådan skyldighet att

leverera eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars verksamhet är av större betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses i detta moment, prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

2 §5 mom.

Gränserna för områdeskon- Gränserna för nätkoncession cession må ändras av den för område må ändras

av

regeringen bemyndigar, om nätmyndigheten om det erfor-

det erfordras för ändamåls- dras tör ändamålsenlig nätenlig distribution och kan ske verksamhet och kan ske utan utan synnerlig olägenhet för synnerlig olägenhet för konkoncessionshavaren. cessionshavaren.

2 §6 mom.

Nätmyndigheten får förelägga

en koncessionshavare att

jidlgära sina skyldigheter

enligt denna lag eller med städ

av lagen meddelade färeslmjt-

er eller koncessionsvillkor.

Föreläggande fdr förenas med

vite. Åsidosätter koncessionshava- Åsidosätter koncessions-

i väsentlig mån föreskrift, havaren i väsentlig mån föreren

givits vid meddelande av skrift, som givits vid meddesom koncession, eller förpliktelser, lande av nätkoncession, eller

i 4 eller har förpliktelser, som avses i som avses mom., han under tre år i följd haft 4 mom. eller 7 mom., eller ledningen eller ledningsnätet i har han under tre år i följd bruk, må koncessionen helt haft ledningen eller ledningseller delvis återkallas. nätet i bruk, må koncessionen

helt eller delvis återkallas. Frågor om återkallelse prövas Frågor om återkallelse av av regeringen eller den myn- nätkoncession prövas av länsdighet regeringen bestäm- rätt efter ansökan av nät-

som

mer. myndigheten.

2§7 mom.

För ástadkommande av skälig Nätverksamhet skall ekonoprissättning är koncessions- miskt redovisas skilt frän

havaren skyldig att underkasta annan verksamhet. Detta sig reglering av pris och övri- gäller även när nätverksamga villkor för leverans, över- heten bedrivs staten eller av föring eller inköp av ström på kommun. en framställning av Revisor hos den besom den som nyttjar eller önskar driver närverksamhet skall nyttja ström från anläggning- särskilt granska årsredovisen, ningen avseende nätverksamden som levererar eller som heten och ett utlåtande avge önskar leverera ström till an- årsredovisningen nätom av läggningen från en sådan verksamheten uppgjorts enligt elproduktionsanläggning som gällande bestämmelser. avses i 4 mom. tredje stycket. Nättarijf skall utformas på Frågor om prisreglering sakliga grunder. En nättarijf prövas av den myndighet som för område, utom engångsregeringen bestämmer. avgift för anslutning, får dock Framställning om ändring i inte konstrueras med utgångseller upphävande av beslutad punkt i inom området var en prisreglering får göras också anslutning är belägen. Nätav anläggningens innehavare. tarifi för överföring ström av Avtal, som strider mot beslut skall utformas så, att betald om prisreglering, är utan avgift för anslutning en ger verkan. rätt att använda det elektriska nätet inom landet. Regeringen eller efter reger-

ingens bemyndigande, nät-

myndigheten fastställer vilka

bedömningsgrunder i övrigt

som skall tillämpas vid prövning av nättarijfer enligt 4 mom. sista stycket. När

dessa bedömningsgrunder till-

ämpas, skall nätmyndigheten ta skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden. Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjs-

mdl lämna skriftlig uppgift om

ndttarzfler och övriga villkor för överföring eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall uppgift om villkoren lämnas inom skälig tid. Den

har nätkoncession skall som vidare pd begäran upplysa om möjligheten att hos nätrnyndigheten begära prövning enligt 4 mom. sista stycket.

Närmare bestämmelser om koncessionshavares skyldigheter enligt 4 mom. eller detta moment meddelas av regering-

en eller, efter regeringens

bemyndigande, av nätmyndig-

heten.

2 § 8 mom.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller, efter rege-

het regeringen bestämmer får, ringens bemyndigande, nätsärskilda skäl föreligger, myndigheten får, om särskilda om medge att en elektrisk stark- skäl föreligger, medge att en

strömsledning får dras fram elektrisk starkströmsledning

redan innan behövlig konces- får dras fram redan innan sion har meddelats eller behövlig nätkoncession har att en transformator- eller kopplings- meddelats eller att en transstation fär byggas utan hinder formator- eller kopplingsbestämmelsen i 1 station får byggas utan hinder av mom. tredje stycket. När ledningen av bestämmelsen i lmom.

är färdig att tas i bruk får, i tredje stycket. När ledningen

den ordning regeringen är färdig att tas i bruk får, i som föreskriver, tillstånd lämnas den ordning som regeringen att tills vidare under tre år föreskriver, tillstånd lämnas begagna ledningen i avvaktan att tills vidare under tre år be-

på att koncessionsansökningen gagna ledningen i avvaktan på

slutligt prövats. att koncessionsansökningen

slutligt prövats.

3 § l mom.

Upphör en koncession att Upphör nätkoncession att en gälla, är den som senast haft gälla är den senast haft som koncessionen skyldig att ta koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om åtgärder för återställning om detta är påkallat från allmän detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. eller enskild synpunkt.

Frågan om skyldighet att Frågan skyldighet att

om vidta sådana åtgärder prövas vidta sådana åtgärder prövas av regeringen eller den myn- av ndtmyndigheten. Prövningdighet som regeringen bestäm- en skall ske i samband med att mer. Prövningen skall ske i koncessionen upphör. samband med att koncessionen upphör. Iakttar den som har haft kon- Iakttar den haft nätkonsom cessionen inte vad som har cessionen inte vad har som ålagts honom, får den myndig- ålagts honom, får nätmyndighet som har att pröva frågor heten vid vite förelägga ho-

om áterstdllningsátgärder vid nom att fullgöra sina åliggan-

vite förelägga honom att full- den. göra sina åligganden. Ett

vitevbreldggande skall delges.

3 §2 mom.

Har en elektrisk starkströms- Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram utan ledning dragits fram utan koncession, där detta behövs, nätkoncession, där detta befår regeringen eller den myn- hövs, får nätmyndigheten

dighet som regeringen bestäm- förelägga ledningens innehava-

förelägga ledningens inne- att ta bort ledningen med mer re havare att ta bort ledningen tillhörande anläggningar och med tillhörande anläggningar vidta andra åtgärder för återoch vidta andra åtgärder för ställning, om detta är påkallat återställning, om detta är från allmän eller enskild synpåkallat från allmän eller punkt.

enskild synpunkt.

Föreläggandet får förenas Föreläggandet får förenas med vite. Ett vitesföreläggan- med vite. de skall delges.

3 §3 mom.

Om armans mark behöver tas Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana åter- i anspråk för sådana återställ-

ställningsåtgärder avses i ningsåtgärder som avses i 1

som 1 eller 2 mom., får regeringen eller 2 mom., får nätmyndigeller den myndighet som rege- heten besluta att tillträde till ringen bestämmer besluta att marken skall lämnas under tillträde till marken skall viss tid. lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna Återställningsåtgärderna

skall utföras så, att minsta skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. skada och intrång vållas.

Byggnader får uppföras eller Byggnader får uppföras eller

vägar byggas endast om mar- vägar byggas endast om markkens ägare och den har ägare och den som har

som ens nyttjanderätt eller servitut av- nyttjanderätt eller servitut seende marken samtyckt till avseende marken samtyckt till det eller den myndighet som det eller natmyndigheten lämavses i första stycket lämnat nat tillstånd till åtgärden. tillstånd till åtgärden. Tillstånd Tillstånd får lämnas endast om får lämnas endast om åtgärden åtgärden är oundgängligen är oundgängligen nödvändig nödvändig för att återställför att återställningsåtgärderna ningsåtgärderna skall kunna skall kunna vidtas. vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall

ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Regeringen eller den myndig- Regeringen eller den

myn-

het som regeringen bestämmer dighet som regeringen bestäm-

får, i den mån det är påkallat mer får, i den mån det är

från elsäkerhetssynpunkt, påkallat från elsäkerhetssyn-

meddela föreskrifter om kon- punkt eller hänsyn till drift-

av troll, provning eller besiktning säkerheten hos det nationella samt andra föreskrifter som elsystemet, meddela föreskriftangår elektriska anläggningar, er om kontroll, provning eller anordningar avsedda att an- besiktning samt andra föreslutas till sådana anläggningar, skrifter angår elektriska

som elektrisk materiel eller elekt- anläggningar, anordningar

avriska installationer. sedda att anslutas till sådana

anläggningar, elektrisk materi-

eller elektriska installation-

er.

Iillsynsmyndighet har rätt att Nätmynáigheten och annan

på begäran få de upplysningar tillsynsmyndighet har rätt att

och handlingar som behövs för på begäran få de upplysningar

tillsynen. och handlingar som behövs för

tillsynen.

Beslut enligt 2 § 7 mom. får Beslut nätmyndigheten

av inte överklagas. enligt 2§ 6 eller 7m0m.

eller 3 § överklagas hos läns-

rätt. Nätmyndigheten får in-

träda som part i målet när

myndighetens beslut prövas av

domstol. Ãndras nâtmyndig-

hetens avgörande i sak genom

beslut av ldnsratt eller kam-

marrdtt, fdr ndtmyndigheten

föra talan mot beslutet. i Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 å 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen. ,

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats

i

meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. Vad som föreskrivits om nätkoncessioner i 2 § 2 mom. sista stycket, 2 § 4 8 mom. samt 3 § skall gälla även för linje- och

områdeskoncessioner under återstående koncessionstider. Linjekoncession skall därvid i förekommande fall anses som nätkoncession för linje och områdeskoncession som nätkoncession för område.

Ersättning staten kan utgå till den som fått koncession enligt

av äldre regler. Sådan ersättning skall avse förlust som är en direkt följd av att villkoren i 2 § 4 mom. och 7 mom. enligt dessa över-

gångsbestämmelser skall gälla för vid ikraftträdandet befintliga kon-

cessioner. Ersättning utgår inte för utebliven vinst. Talan om ersättning skall väckas senast sex månader efter koncessionstidens

utgång, om inte preskription redan skett enligt preskriptionslagen

1981:130.

4. För ärenden angående prisreglering som inkommit till Närings-

och teknikutvecklingsverket före den 1 juli 1994 skall lagen i dess lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

1.2 till

Förslag

Lag med vissa bestämmelser om handel med el,

m.m.

Utlandshandel

I § Den som importerar eller exporterar enligt kontrakt som är gällande minst sex månader skall i förväg anmäla importen eller exporten till regeringen.

2 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 1 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Kommunala elfäretag

3 § Ett kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen 1991:900 får, utan hinder av villkoret i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva dels produktion av och handel med elverksamhet, dels nätverksamhet enligt l § lagen l902:71 s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i geografisk anslutning till företagets nätverksamhet inom kommunen, dels, i den mån det behövs för att företaget skall kunna konkurrera på lika villkor med icke-kommunala företag som bedriver elverksamhet, annan verksamhet som har nära samband med elverksamheten sidoverksamhet.

4 § Ett kommunalt företags elverksamhet och sidoverksamhet till denna skall drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt.

Om redovisning av nätverksamhet finns bestämmelser i 2§ 7 mom. lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1.3¶Förslag till

Lag om ändring i lagen 1971:289 om allmänna

förvaltningsdomstolar

i

i Härigenom föreskrivs att 14 § lagen 1971:289 om allmärma l i förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

i

1 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l li i i

Länsrätt prövar Länsrätt prövar

mål enligt skatte-, taxe- mål enligt skatte-, taxe-

rings-, uppbörds-, folkbok- rings-, uppbörds-, folkbok-

förings- och bilregisterförfatt- förings- och bilregisterförfatt-

ningarna samt lagen ningarna samt lagen

1989:479 om ersättning för 1989:479 om ersättning för

kostnader i ärenden och mål kostnader i ärenden och mål

om skatt, m.m. i den ut- om skatt, m.m. i den ut-

sträckning som är föreskrivet sträckning som är föreskrivet i dessa författningar, i dessa författningar,

mål enligt socialtjänstlagen mål enligt socialtjänstlagen

1980:620, lagen 1990:52 1980:620, lagen 1990:52

med särskilda bestämmelser med särskilda bestämmelser

om vård av unga, lagen om vård av unga, lagen

1988:870 om vård av miss- 1988:870 om vård av miss-

brukare i vissa fall, lagen brukare i vissa fall, lagen

1988:153 om bistånd asyl- 1988:153 om bistånd asyl-

sökande m.f1., lagen sökande m.f1., lagen

1985:568 om särskilda om- 1985:568 om särskilda om-

sorger om psykiskt utveck- sorger om psykiskt utveck-

lingsstörda m.f1., lagen lingsstörda m.f1., lagen

1985:569 om införande av 1985:569 om införande av E lagen 1985 :568 särskilda lagen 1985:568 särskilda

om om l 2 omsorger om psykiskt utveck- omsorger om psykiskt utveck-

l

lingsstörda m.fl., lagen lingsstörda m.fl., lagen 1992:1574 om bostadsan- 1992:1574 om bostadsan-

passningsbidrag m.m., lagen passningsbidrag m.m., lagen

1991: 1 128 om psykiatrisk 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård, lagen 1991:1129 tvångsvård, lagen 1991 :1 129

om rättspsykiatrisk vård, om rättspsykiatrisk vård,

smittskyddslagen 1988: 1472, smittskyddslagen 1988: 1472,

karantänslagen 1989:290, karantänslagen 1989:290, lagen 1970:375 om utläm- lagen 1970:375 om utlämning till Danmark, Finland, ning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verk- Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård ställighet av beslut om vård

eller behandling, körkortslagen eller behandling, körkortslagen

1977:477 och lagen 1977:477 och lagen l989:14 om erkännande och 1989:l4 om erkännande och verkställighet av utländska verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och vårdnadsavgöranden m.m. och

om överflyttning av barn, allt om överflyttning av barn, allt

i den utsträckning som är i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken, kap. föräldrabalken,

mål som avses i 24 § lagen mål som avses i 24 § lagen 1984:3 om kärnteknisk 1984:3 om kärnteknisk verksamhet, verksamhet, 4. mål som avses i 6 § första 4. mål som avses i 6 § första

stycket lagen 1985:206 om stycket lagen 1985:206 om

viten, viten, 5. mål som överklagas från mål som överklagas från

allmän försäkringskassa i den allmän törsäkringskassa i den

utsträckning som är särskilt utsträckning som är särskilt föreskrivet, föreskrivet,

mål som avses i 12 § lagen mål som avses i 12 § lagen 1992:1527 om teleterminal- 1992:1527 om teleterminal-

utrustning, utrustning,

7. mål om överprövning enligt 7. mål om överprövning enligt

6 kap. lagen 1992:1528 om 6 kap. lagen 1992:1528 om

offentlig upphandling. offentlig upphandling.

mål enligt lagen 1902.71

I, innefattande vissa be-

s.

stämmelser om elektriska

anläggningar, i den utsträck-

ning är föreskrivet i den

som

lagen.

Mål överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av

som

20 kap. 11 § lagen 1962:381 om allmän försäkring prövas av i länsrätten i Stockholms län.

I

Länsrätten i Östergötlands län prövar mal enligt luftfartslagen

1957:297 i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

g

l Förekommer vid än länsrätt flera mål enligt skatte-,

mer en l

taxerings- eller uppbördsförfattningarna som har nära samband med

varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan

avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter

ske utan

överlämnande mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

om av

Denna lag träder i kraft den l juli 1994

1.4¶Förslag till

Lag om ändring i lagen 1985:277 om vissa

bulvanförhållanden.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1985:277 vissa bulvanom förhållanden att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller när ett Denna lag gäller när ett bulbulvanförhållande används för vanförhållande används för att att kringgå ett sådant hinder kringgå ett sådant hinder mot mot att förvärva eller behålla att förvärva eller behålla viss viss egendom eller rättighet egendom eller rättighet som som uppställs i uppställs i

3 kap. 3 §bankaktiebolags- 3 kap. 3 § bankaktiebo-

lagen 1987:618, lagslagen 1987:618,

lagen 1975:1132 om för- lagen 1975:1132 för-

om

värv av hyresfastighet m.m., värv av hyresfastighet

m.m., lagen 1976:240 om för-

värv av eldistributionsanlägg-

ning m.m. ,

jordförvärvslagen 1979: jordförvärvslagen 1979:

230, 230, 8a § fondkommissions- 8a § fondkommissions-

lagen 1979:748, lagen 1979:748,

6a § lagen 1980:2 6a § lagen 1980:2 om om

finansbolag, eller fmansbolag, eller

7. lagen 1992:1368 om till- lagen 1992: 1368 tillom stånd till vissa förvärv av fast stånd till vissa förvärv fast av egendom. egendom. Med ett bulvanförhållande i lagen att någon bulvanen utåt avses framstår som ägare av viss egendom eller innehavare viss av rättighet men i verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen för annans huvudmannens räkning.

Vad sägs i det följande egendom ett bulvantör-

som om som hållande avser har tillämpning också på rättigheter.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

1.5 till

Förslag

Lag om upphävande av lagen 1976:240 om

förvärv

av eldistributionsanläggning m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen 1976:240 förvärv eldistribu-

om av tionsanläggning m.m. skall upphöra att gälla vid utgången juni

av 1994.

1.6¶Förslag till

Elförordning

Inledande bestämmelse

1 § I denna förordning finns föreskrifter som ansluter till lagen 1902:71 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

s. anläggningar, i denna förordning benämnd ellagen. De uttryck och benämningar används i lagen har samma betydelse i denna

som förordning.

Nät- och tillsynsmyndighet

2 § Närings- och teknikutvecklingsverket är sådan myndighet för

nätverksamhet nätmyndighet sägs i 1 § ellagen.

som

Såsom nätmyndighet åligger det enligt bestämmelser i ellagen Närings- och teknikutvecklingsverket att pröva vissa frågor.

3 § Närings- och teknikutvecklingsverket skall också utöva sådan tillsyn sägs i 21 § ellagen.

som

Koncessionsfrågor m.m.

4 § Utöver vad i ellagen har Närings- och teknikutveck-

som anges lingsverket även att pröva frågor om

beviljande av nätkoncession, 2. överlåtelse av nätkoncession och

tillstånd enligt 2 § 8 ellagen att dra fram elektrisk stark-

mom. strömsledning och bygga transformator- eller kopplingsstation.

5 § Närings- och teknikutvecklingsverket får inte pröva ärenden om

nätkoncession för utlandsledningar,

nätkoncession, om det i ärendet förkommer fråga tillstånd till om expropriation som skall prövas regeringen, av nätkoncession, tillstånd att överlåta nätkoncession eller förklaring eller tillstånd i 2 § 8 ellagen, när det är fråga som avses mom. om ledning med en spinning överstigande 145 kilovolt mellan två ledare och någon ägare eller kommun motsätter sig

ansökningen

eller någon statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökningen, 4. nätkoncession eller förklaring eller tillstånd i 2 § 8 som avses mom. ellagen, om det i ärendet förekommer fråga medgivande om att dra ledningar över mark som förvaltas av Uppsala eller Lunds universitet, om Närings- och teknikutvecklingsverket och universitetet inte kan enas i frågan.

Ansökan m.m.

6 § En ansökan nätkoncession skall skriftlig och underom vara tecknad av sökanden eller behörig företrädare för denne.

7 § Ansökan om nätkoncession för linje skall innehålla följande: Sökandens nanm och adress samt eventuellt organisationsnummer. Överföringsbehov som ledningen är avsedd att tillgodose. Om ledningen är avsedd att förstärka befintliga ledningar skall detta

anges och upplysning lämnas den belastning befintliga

om som

ledningar tål samt om ytterligare ledningsutbyggnader krävs med

anledning av den ledning för vilken nätkoncession söks.

Den spänningsnivå som ledningen

avser. 4. Alternativa ledningssträckningar sökanden undersökt som samt resultatet av de samråd föregått ansökningen. som Den utredning i övrigt sökanden vill åberopa till stöd för sin som ansökan.

8 § Till ansökningshandlingar i 7 § skall fogas: som avses En teknisk beskrivning över den planerade ledningen med

kostnadsberäkning. Beskrivningen skall innefatta bl.a. ritningen

avseende ledningens konstruktion och hur ledningen skall anslutas till produktionsanläggning eller befintlig ledning. En karta över ledningens föreslagna sträckning och beskrivning den mark behöver tas i anspråk för ledningen. av som Bestyrkta förteckningar över ägare och innehavare av fastigheter ledningen skall dras fram över eller fastigheter som på som av annat sätt behövs för anläggningen. 4. Uppgifter de överenskommelser som träffats om upplåtelse om mark för ledningen eller de hinder finns däremot. Om av som frivillig upplåtelse mark saknas skall åtkomst av mark av anges om expropriation, ledningsrätt eller annat förfarande. avses ske genom Om ledningen är avsedd i huvudsak att direkt ansluta elproducent elkonsument uppgifter de överenskommelser som träffats eller om med berörda innehavare nätkoncession för område eller de av hinder finns sådan överenskommelse. som mot en

6. Miljökonsekvensbeskrivning sådan krävs enligt lagen

om 1987:12 hushållning med naturresurser m.m. om

9 § Ansökan nätkoncession för område skall innehålla följande om

uppgifter.

Sökandens och adress samt eventuellt organisationsnumnamn mer. 2. Uppgift vilket geografiskt område ansökan avser. om En karta över området som anger sökandens ledningar med spänning som överstiger 250 volt a. en mellan ledare och jord eller, vid ett system som inte är jordat, en mellan två ledare, b. matande ledningar och stationer inom området, huvudsaklig sträckning ledningar med angivande av spänc. av

ningsnivå,

4. den högsta spänning för området som sökanden

uppgift om

önskar fastställd.

10 § Närings- och teknikutvecklingsverket får medge undantag från den uppgiftsskyldighet föreskrivs i 7-9 §§ eller infordra de som ytterligare uppgifter behövs för att pröva ansökan. som

11 § Ansökan om tillstånd att ledning, transformator eller

en kopp-

lingsstation får användas utan att nätkoncession för har

ledningen

meddelats enligt 2 § 8 ellagen, skall mom. vara skriftlig och

innehålla följande.

Sökandens namn och adress samt eventuellt organisationsnummer. En karta med anläggningen utmärkt.

De uppgifter anläggningen och dess ändamål i om som övrigt

behövs för att pröva ansökan.

12 § Uppfyller ansökan inte vad föreskrivs i 6-9 §§ eller ll § som eller är den i övrigt ofullständig skall Närings- och teknikutvecklingsverket förelägga sökanden att inom viss tid bristen.

avhjälpa

Efterkommer inte sökanden föreläggandet och är bristen så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, skall Närings- och teknikutvecklingsverket avvisa an-

sökningen.

Föreläggandet skall innehålla erinran att ansökan kan avvisas om

om bristen inte avhjälps. Föreläggandet skall delges.

Inhämtande av yttranden

13 § Om en ansökan inte omedelbart avslås skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det län berörs anläggningen, som av kommuner berörs anläggningen, som av sådan nätkoncessionshavare berörs anläggningen, som av

4. fastighetsägare eller innehavare fastigheter ledningarna

av som dras över eller av fastigheter på sätt behövs för som annat an-

läggningen,

andra sakägare än som anges under

Skälighetsprövning av nättanffer m.m.

Anmälan

14 § En anmälan om skälighetsprövning enligt 2 § 7 ellagen mom. skall vara skriftlig och ange

anmälarens och adress samt den eller de fastigheter dit namn strömmen levereras eller avses bli levererad, 2. nätkoncessionshavarens namn och adress, och de omständigheter sökanden vill åberopa.

yrkande som

Innehåller anmälan inte de uppgifter föreskrivs i 14 § 15 § som eller den i övrigt ofullständig kan Närings- och teknikutveckär förelägga anmälaren att inom viss tid avhjälpa bristen.

lingsverket

16 § En anmälan det slag sägs i 14 § skall resultera i att av som

Närings- och teknikutvecklingsverket företar en skälighets-

bedömning. Verkets skälighetsbedömning skall redovisas i ett särskilt beslut.

Bedömningsgrunder

Närings- och teknikutvecklingsverket skall fastställa sådana 17 § i 2 § 7 fjärde stycket ellagen.

bedömningsgrunder som anges mom.

dessa bedömningsgrunder skall framgå riktvärden för en Av skälig nivå beträffande pris på nättjänster samt avkastning på kapital för företag bedriver nätverksamhet. justerat eget som

skall publiceras i Närings- och teknik- Bedömningsgrundema utvecklingsverkets författningssamling NUTEK-FS.

och teknikutvecklingsverket fastställda bedöm- Av Närings-

skall omprövas årligen eller då omständigheterna

ningsgrunder

kräver det.

Anslutningsskyldighet samt undantag därifrån m.m.

§ Ansökan skyldighet för innehavare nätkoncession för 18 om av ansluta anläggning skall skriftlig och innehålla linje att en vara

följande.

Sökandens och adress samt eventuellt organisationsnumnamn mer. 2. Uppgift vilken nätkoncession för linje som ansökan avser. om

3. Uppgift anläggningen skall anslutas.

om var 4. De omständigheter som sökanden vill åberopa.

19 § Ansökan undantag från för om skyldigheten innehavare av nätkoncession för område enligt 2 § 4 ellagen mom. att tillåta inmatning och uttag av ström samt ansluta

nya anläggningar skall vara skriftlig och innehålla följande.

Sökandens namn och adress eventuellt organisationsnumsamt mer. Redogörelse för den aktuella nätkoncessionens

omfattning.

Uppgift om den inmatning ström, det av uttag av ström eller den anslutning som ansökan avser. 4. Yrkande och de omständigheter sökanden som vill åberopa.

20 § Närings- och teknikutvecklingsverket

får medge undantag från

den uppgiftsskyldighet föreskrivs

som i 18 och 19 §§ eller infordra de ytterligare uppgifter behövs för som att pröva ansökan.

21 § Uppfyller ansökan inte vad föreskrivs som i 18 och 19 § eller är den i övrigt ofullständig skall Närings- och

teknikutvecklings-

verket förelägga sökanden inom viss tid att avhjälpa bristen. Efterkommer inte sökanden föreläggandet och är bristen så väsentlig att ansökan inte kan ligga till grund för prövning av

ärendet, skall Närings- och teknikutvecklingsverket avvisa

an-

sökningen.

Föreläggandet skall innehålla erinran att ansökan kan avvisas om om bristen inte avhjälps. Föreläggandet skall delges.

Föreskrifter m.m.

22 § Närings- och teknikutvecklingsverket

får meddela verkställig-

hetsföreskrifter för bestämmelserna nätkoncession om i 2 § 1 mom., 2 § 5 mom., 2 § 8 och 3 § ellagen närmare bestämmelmom. samt ser om nätkoncessionshavares skyldigheter enligt 2 § 4 och 7 mom.

ellagen.

23 § Affärsverket svenska kraftnät får med stöd

av 15 § ellagen

utfärda föreskrifter angående de tekniska krav bör ställas på som anläggningar som berörs av verkets systemansvar och

till verket inge sådan information som är

skyldigheter att

nödvändig fir att verket skall kunna fullgöra sitt systemansvar. är definierat i 2 § förordningen Begreppet systemansvar 1991:2013 med instruktion för Affársverket svenska kraftnät.

Överklagande

24 § Närings- och teknikutvecklingsverkets beslut i frågor som i 16 § får överklagas hos länsrätt. Verkets beslut i frågor som avses i 12 och 21 §§ får överklagas hos regeringen. avses

förordning träder i kraft den l juli 1994, då elförordningen Denna

1982:548 upphör att gälla.

1.7 till

Förslag

Förordning om särredovisning av nätverksamhet

för elektrisk ström

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

I § Den jämte nätverksamhet enligt som 1 § fjärde stycket lagen 1902:7l s.l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, i denna förordning benämnd ellagen, bedriver annan verksamhet är skyldig att behandla

redovisningsmässigt nätverk-

samheten särskild rörelsegren

som en särredovisning.

Bestämmelserna i denna förordning gäller endast den som är I

skyldig att inneha nätkoncession enligt ellagen.

l

2 § Den löpande redovisningen för nätverksamheten

skall fullgöras I

på sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Härvid skall

I

bestämmelserna i bokföringslagen

1976:125 gälla, såvida annat inte i denna förordning eller med anges stöd härav meddelade

i

föreskrifter. I

3 § Bestämmelserna i 4 6 § andra stycket 3 och 4 7 § gäller samt även för den endast bedriver nätverksamhet. som l

Uppdelning av redovisningen

4 § Den har flera nätkoncessioner för som linje får redovisa dem gemensamt. För det fall det inom en koncern finns flera företag innehar som nätkoncession för linje skall dessa redovisas separat för varje

företag.

Den som har flera nätkoncessioner för område skall redovisningsmässigt hålla koncessionerna skilda från varandra.

innehar både nätkoncession för linje och nätkoncession Den som för område skall redovisa dessa koncessioner skilda från varandra i enlighet med vad som anges i första tredje styckena. - Närings- och teknikutvecklingsverket får om särskilda skäl före-

ligger medge undantag från skyldigheten att uppdela redovisningen

på sätt som anges i andra fjärde styckena. -

Årsredovisning m.m.

5 § För varje räkenskapsår skall särredovisningen avslutas med en årsredovisning. Denna består av förvaltningsberättelse, resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor fogas.

6 § Resultaträkningen och balansräkningen skall, såvida annat inte i denna förordning eller med stöd härav meddelade föreanges skrifter, upprättas i överenstämmelse med de bestämmelser som i 11 kap. aktiebolagslagen 1975:1385 och bokföringslagen anges 1976:125 samt i övrigt med iakttagande av god redovisningssed.

Av årsredovisningen skall därutöver framgå följande tilläggs-

upplysningar:

l beskrivning principer för intern prissättning av varor och av tjänster rör nätverksamheten, som 2 beskrivning de principer som använts för att på nätverkav samheten fördela kostnader inte går att särskilja från kostnader som för andra delar företagets verksamhet, av 3 utförliga upplysningar de principer som använts för gränsom dragningen mellan investeringar och underhållskostnader.

4 uppgift om nivån på de bedömningsgrunder som nätmyndigheten

fastställt för verksamhetsåret samt uppgift om vilken nivå på dessa bedömningsgrunder den bedrivna nätverksamheten resulterat som

Dessa tilläggsupplysningar kan lämpligen intas i noter med tydlig

hänvisning till den post i resultaträkningen eller balansräkningen vartill de hänförs.

7 § Om den bedriver nätverksamhet ingår i en koncern skall som samtliga koncernbidrag rör nätverksamheten redovisas i som årsredovisningen.

8 § Ett särskilt anläggningsregister för nätverksamheten skall upprättas. Detta register skall för varje anläggning innehålla

uppgifter om anskaffningskostnad, anskaffningstidpunkt, avskriv-

ningsplan samt ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar

av

anläggningstillgångarna.

9 § Närings- och teknikutvecklingsverket får om särskilda skäl

föreligger medge undantag från 8

Om synnerliga skäl föreligger får Närings- och teknikutvecklingsverket medge undantag även från 6

Övriga bestämmelser

g

10 § Närings- och teknikutvecklingsverket får meddela närmare föreskrifter rör innehållet i och utfornmingen årsredovis-

som av

ningen samt i övrigt tillämpningsföreskrifter för den löpande

redovisningen för nätverksamheten.

11 § Avskrift av årsredovisning för nätverksamhet samt särskilt utlåtande från revisorerna häröver skall insändas till Närings- och teknikutvecklingsverket på motsvarande sätt som föreskrivs i 11

kap. 3 § aktiebolagslagen vad gäller aktiebolags skyldighet

att

insända sådana handlingar till registretingsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

I den första årsredovisningen för nätverksamhet företag

som ett upprättar skall det särskilt anges hur olika ingångsvärden har beräknats.

1.8¶Förslag till

Förordning om ändring i förordningen

1991:2013 med instruktion för Affársverket

svenska kraftnät.

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1991:2013 med

om instruktion för Affärsverket svenska kraftnät dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 2a med

följande lydelse.

2§

Svenska kraftnät skall därvid Svenska kraftnät skall därvid också också

bygga ut storkraftnätet bygga ut storkraftnätet baserat på samhällsekonomiska baserat samhällsekonomiska

lönsamhetsbedömningar, lönsamhetsbedömningar,

2. främja konkurrens inom främja konkurrens inom

elöverföringsområdet, elöverföringsområdet,

främja forskning, utveck- främja forskning, utveckling och demonstration av ny ling och demonstration av ny teknik betydelse för verk- teknik av betydelse för verk-

av samheten, samheten, 4. svara för den operativa svara för den operativa

beredskapsplaneringen inom beredskapsplaneringen inom

sitt verksamhetsområde under sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden, kris- eller krigsförhållanden, samt

bedriva tjänsteexport inom bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde. sitt verksamhetsområde, samt

vara sådan nätansvarig

enhet som anges i det inom de

Europeiska Gemenskaperna

antagna râdsdirektivet om transitering av elelaricitet

genom kraftledningsnät

90547EEG.

Svenska krafindt har ansvaret för att på ett driftsakert sätt

i handha det nationella över-

föringssystemet för elektrisk

ström systemansvar.

i

Systemansvarinnebäransvar

för att balans kortsiktigt upprdtthálles mellan produktion och förbrukning av ström samt

att överjöringsförhállandena

är godtagbara. å

I systemansvaret ingar sdledes att genom egna insatser och samordning av andras insatser se till att frekvens och spänning kan hållas inom acceptabla gränser.

‘

Anm. På grund av att förslaget till ändring 2 § är beroende

av av när EES-avtalet träder i kraft har vi avstått från att föreslå någon ikraftträdandebestämmelse.

:SOU 1993:68 93

2 Konkurrens och elmark-

monopol på

naden

I detta kapitel finns beskrivningar av bakgrund och förutsättningar

för utredningen.

Avsnitt 2.1 tar upp den politiska bakgrunden i form av direktiv, propositioner och riksdagsbeslut samt den parallella utredningen om en svensk kraftbörs. å Avsnitt 2.2 innehåller beskrivningar av läget på elmarknaderna i våra grannländer och inom EG.

I avsnitt 2.3 dras riktlinjerna upp för en elmarknadsreform i Sverige. Allmänna frågor om konkurrens och monopol behandlas här, särskilt då den nya konkurrenslagen och Konkurrensverkets bedömning av den nya lagens effekter på elmarknaden.

2.1¶Utredningsarbetet

I

2.1.1 Direktiven

Vårt uppdrag är att göra en översyn av lagstiftningen på elområdet m.m. direktiven återges i bilaga 1. Översynen utgör en förutsättning för övergång till ett system med ökad konkurrens på elmarknaden enligt de riktlinjer som riksdagen godkände våren 1992 i vidare avsnitt 2.1.2

se

De grundläggande bestämmelserna för elområdet finns i lagen 1902:7l s. l, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar ellagen. En översiktlig redogörelse för gällande rätt

finns i bilaga 2. Enligt direktiven skall vår utredning göras i etapper. Under den första etappen har vår huvuduppgift varit över

att se ellagens regler om eldistribution för att möjliggöra öppnandet

av den svenska elmarknaden för konkurrens. Det är främst bestämmelserna i 2 § ellagen som berörs av vår översyn i denna etapp. Arbetet under en andra etapp bör syfta till att ellagen slutligt skall ersättas av modern lagstiftning. Mer preciserade riktlinjer för det arbetet som främst gäller frågor om skadestånd, elsäkerhet och

ansvar avses komma att ges genom tilläggsdirektiv. I de redan

utfärdade direktiven anförs att starka skäl talar för att ellagen skall

delas upp på två lagar, eldistributionslag och elsäkerhetslag.

en en Utredningsuppgiften under den första etappen har i direktiven sammanfattats enligt följande Dir. 1992:39 7:

s.

I denna etapp bör främst följande frågor gäller de regionala

som och nationella näten behandlas:

utformningen av en ökad transiteringsskyldighet för innehavare - av linjekoncession,

frågan om en skyldighet för innehavare av områdeskoncession att överföra leveranser för räkning till elkrävande kunder,

annans

de villkor som bör gälla fir koncessioner, inklusive utlands- - nya förbindelserna,

frågan om det ñnns skäl att införa särskild koncession för - en innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem,

regler om en särskild skyldighet för koncessionsinnehavare att ekonomiskt särredovisa nätverksamheten och att offentligt redovisa tariffer och villkor för kraftleveranser, de möjligheter som bör finnas för att pröva skäli gheten i tariffer och leveransvillkor.

2.1.2 1992 års riktlinjer för elmarknaden

De mål och strategier for reformering elmarknaden

en av som godkändes av riksdagen våren 1992 innebär i huvudsak följande jfr. prop. 1991922133 s.l8-2l, bet. 199192:NU3O s.3—5. I ett internationellt perspektiv anses den svenska elmarknaden fungera väl när det gäller att utnyttja de sammantagna produktionsoch distributionsresurserna samt att leverera med god leveranssäkerhet till abonnenterna.

Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Detta bör, sägs i propositionen 18, ske genom att

konkurrensen om kunderna skärps så att förutsättningar skapas för en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder skall kunna välja vilka de handlar med. Prisbildningen skall anpassas till kundernas behov och förutsättningar.

möjligheterna till export och import av ökas. Såväl kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja över den svenska gränsen.

konkurrensen på elmarknaden övervakas med stöd av en skärpt konlmrrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra prisbildningen på el.

I propositionen s. 18 f. redovisas i huvudsak följande skäl för

dessa riktlinjer.

Under 1900-talet har en utbyggnad av den svenska elförsörjningen skett från lokala produktions- och distributionsområden till ett landsomfattande integrerat elsystem. De speciella tekniska villkoren för produktion och distribution av har i stor utsträckning betingat utbyggnaden som har skett i samverkan mellan producenter, distributörer, stat och kommuner.

Det finns betydande osäkerheter som komplicerat såväl investeringsbesluten som driften av produktions- och transmissionsanläggningarna. Genom samarbete mellan främst kraftföretagen har osåkerhetema och därmed företagens kostnader kunnat nedbringas betydligt. För den enskilde kraftproducenten kan den faktiska produktionskapaciteten variera betydligt till följd av nederbördsvariationer eller större tekniska fel.

Konsumenterna bestämmer i hög grad själva sin konsumtion vad gäller såväl den totala efterfrågans storlek som dess fördelning över tiden. Producentens möjligheter att påverka konsumtionen är således små. El kan i praktiken inte lagras, utan produktion och förbrukning sker momentant. Elsystemet tål dock inte överbelastning. Produktionen måste vid varje tillfälle motsvara förbrukningen för att inte hela systemet skall haverera. Genom samverkan i produktionen kan sådana osäkerheter mötas till lägre kostnader för de enskilda kraft-producentema.

Även inom distributionen måste en beredskap finnas för att möta högbelastningar. En god säkerhetsmarginal måste finnas för överföringskapaciteten.

Kraftföretagen har utvecklat ett ingående samarbete för att optimera det integrerade produktionssystemet, men också vad gäller bl.a.

prissättning, marknadsbedömningar och teknisk utveckling. Ett nära samarbete finns också mellan distributionsföretagen. Sammantaget har detta samarbete tagit sig uttryck i bl.a. att kraft- och distributionsföretagen inte konkurrerar nämnvärt genom prissättningen, vilket sin tur har inneburit en prisstelhet mot krmdema. Denna struktur kan sägas ha blivit godkänd och förstärkt staten av genom bl.a. långfristiga koncessioner, i praktiken har givit föresom tagen monopolställning inom vissa områden. Konsumenterna är vanligen genom ledningsbundenheten hänvisade till enda leveranen tör. Marknaden är så gott som fullständigt geografiskt uppdelad. Inslagen av konkurrens inom dagens elförsörj ningssystem är således små. Marknaden domineras av de största kraftföretagen, och även om det händer att större kunder vänder sig till leverantör är det inte en ny vanligt. Det lokala eldistributionsñretaget har monopolställning. en Marknadsmekanismerna har i stor utsträckning varit spel inom satta ur elförsöijningen. Det har funnits skål att särbehandla elsektom under den period då landet elektriñerades. Genom producentemas samarbete har de samlade kostnaderna för elproduktionen kunnat nedbringas. Långfristiga koncessioner som innebar ensamrätt att leverera kraft var sannolikt nödvändiga för att säkerställa omfattande investeringar i nya distributionsnät. Följdema av den marknadsdominans, systemet som givit vissa aktörer möjlighet att utöva, har statsmakterna sökt motverka genom viss styrning av Statens vattenfallsverk, har varit som den största aktören på marknaden, och med administrativa medel, t.ex. genom priskontroll. Med tiden har förutsättningarna för verksamheten på elmarknaden förändrats. Det finns inte längre behov av massiva utbyggnader i elñrsöijningen. Efterfrågan på växer numera långsamt och så gott som alla områden av landet är elektriñerade. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att till låga kostnader transitera kraft inom landet och till och från utlandet. Det finns nu tekniskt avancerade system för kommunikation och distansstyming. Kraftutbytet mellan företagen behöver inte i samma utsträckning tidigare bygga på som långsiktig planering. ; Sammantaget gör detta att förutsättningar har skapats för fri och en effektiv handel med utan att andra grundläggande krav på elförsörjningen hotas. i

Vid riksdagsbehandl ingen propositionen uttalade näringsutskottet

av enhälligt bet. l99192:NU 30 s. 4 f. att det är angeläget att det

skapas en ökad konkurrens på elmarknaden. Utskottet anslöt sig till

de mål och strategier för elmarknadens reformering hade som förordats i propositionen. Utskottet tillade rationellt att ett mer

utnyttjande av produktions- och distributionsresursernapå elomrádet

bör kunna uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande den av internationella handeln. För att undvika riskerna för snedvridningar

i konkurrensen är det, anförde utskottet, önskvärt att hänsyn tas till behovet av ömsesidighet i den internationella handeln.

Vårt utredningsuppdrag innebär att vi skall lägga fram de förslag till ändringar i nuvarande lagstiftning som behövs för att dessa riktlinjer för en elmarknad med konkurrens skall kunna genomföras.

En utgångspunkt för vårt utredningsarbete är också att Statens vattenfallsverk den 1 januari 1992 delades i Affärsverket svenska kraftnät och den statliga vattenfallskoncemen med Vattenfall AB som moderbolag. Svenska kraftnät förvaltar storkraftnätet, medan Vattenfallskoncernen dels producerar och säljer el, dels äger delar

av de regionala och lokala näten. Genom uppgiftsfördelningen

mellan Svenska kraftnät och Vattenfallskoncernen har alltså på nationell nivå införts en klar åtskillnad mellan nätverksamhet å ena sidan och produktion försäljning å den andra.

I de av riksdagen våren 1992 godkända riktlinjerna för verksamheten med storkraftnätet sägs bl.a. prop. 1991922133 s. 22 att drift och förvaltning av det svenska storkraftnätet samt systemansvaret för det svenska elsystemet bör organiseras med syfte att dels säkerställa grundläggande krav på stabilitet och säkerhet i det svenska elsystemet, dels underlätta en fri handel mellan kraftföretag, återförsäljare och industri inom landet samt med andra länder. I Svenska kraftnäts uppgifter ingår att ansvara för planering, utbyggnad, drift och förvaltning av det svenska storkraftnätet.

2.1.3¶Svenska kraftnäts utredning förutsättningarna för

om

en svensk kraftbörs

Regeringen har i augusti 1992 uppdragit Affärsverket svenska kraftnät att utreda förutsättningarna för en svensk börs för handel med och, om förutsättningar för en sådan börs föreligger, lämna förslag till organisation av en sådan. Svenska kraftnäts utredning skall redovisas senast den 30 juni 1993, dvs. vid samma tidpunkt som vårt nu framlagda delbetänkande.

Uppdraget till Svenska kraftnät och vår utredningsuppgift har uppenbara anknytningspunkter. Svenska kraftnät och vår utredning har därför tagit underhandskontakter i syfte att hålla varandra väl

informerade om det pågående arbetet. Det har av tidsskäl däremot inte varit möjligt att i detalj samordna de båda utredningarnas arbete.

En av förutsättningarna för att det skall vara möjligt att införa en kraftbörs enligt uppdraget till Svenska kraftnät är, att lagstiftningen ändras i den riktning som anges i direktiven för vårt arbete.

Våra förslag till ny lagstiftning har utformats på ett sådant sätt att de nya reglerna kan användas oavsett om en kraftbörs inrättas eller inte. Förslagen är sålunda avsedda att vara neutrala i förhållande till den utredning om en kraftbörs som utförs av Svenska kraftnät.

2.2¶Utvecklingen i omvärlden

2.2.1 Norge, Finland och Danmark

Under de senaste 20 åren har elmarknaderna i flera länder i Europa utvecklats och förändrats betydligt. I vissa länder har förändringarna varit stora och genomgripande. England och Norge har sålunda genomfört väsentliga omstruktureringar av sina elmarknader. Utvecklingen i Finland har gått mot ett mera marknadsorienterat synsätt på elmarknaden. Där har som i Sverige en omstrukturering till en mera konkurrensutsatt elmarknad påbörjats.

Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK har i sina redovisningar till regeringen åren 1991 och 1992 av den aktuella utvecklingen på energimarknaderna i Europa särskilt uppmärksammat Norge och England, senast i publikationen Elmarknaderna i Europa 1992 NUTEK B:l992:11.

För att få en aktuell bild av skeendet i England samt i Norge under tiden efter det rapporten publicerades och av de erfarenheter som gjorts har vi bett NUTEK att uppdatera sin redogörelse. NUTEK har den 15 februari 1993 till oss redovisat sin aktuella bedömning av utvecklingen på de engelska och norska energimarknaderna bilaga 3.

Vi ger i det följande en starkt sammanfattad redogörelse för några huvuddrag i den övergång till en konkurrensutsatt elmarknad som redan har genomförts i Norge och för ett förslag till ny elmarknads-

lag som nyligen har lagts fram i Finland. En kort redogörelse för den danska elmarknaden lämnas också.

Den tid som har stått till buds för vårt utredningsarbete har inte medgett någon självständig värdering från vår sida av utvecklingen i Norge under den tid som gått sedan en konkurrensutsatt elmarknad infördes där. För en sådan analys hänvisas till bl.a. vad NUTEK har anfört.

I den följande redogörelsen om norska förhållanden har vi emellertid framhävt några faktorer som funnit vara av särskilt intresse inför övergång också i Sverige till ett system med en konkurrensutsatt elmarknad.

Norge

Norge var det land i Norden där tankarna på en avreglerad elmarknad först tog form och genomfördes. Den nya energilag som gäller sedan den 1 januari 1991 syftar primärt till att få till stånd en mer effektiv elmarknad.

Genom den nya energilagen övergick Norge från en regionaliserad marknad med krav på lokal produktionskapacitet och leveransrätt for distributören till en konkurrensutsatt marknad där distributörer och slutkunder har rätt att fritt välja från vem de vill köpa el. Samtliga som producerar, säljer eller köper aktörer har rätt att få transporterad på näten om ledig kapacitet finns. Rätten gäller samtliga nät. En s.k. kraftbörs har införts. En redogörelse för de typer av koncession som förekommer i Norge lämnas i avsnitt 4.1.4.

Före år 1991 karakteriserades den norska kraftmarknaden av

regionala marknader med s.k. oppdekkningspligt, d.v.s. krav pá lokal produktionskapacitet,

vertikalt integrerad elmarknad, antingen via ägande eller via långa kontrakt, och

omfattande politisk intervention i den löpande verksamheten. -

Producenter och distributörer hade en i stort sett säker avsättning för sin kraft. En fortlöpande utbyggnad av vattenkraften på regional basis ägde rum, inte sällan uppmuntrad från statsmakternas sida. Ibland var det inte bara energimässiga överväganden som låg bakom utbyggnadsbesluten. Regional- och arbetsmarknadspolitiska

skäl kunde vara utslagsgivande. Härigenom kom ett omfattande och bestående nationellt överskott att byggas upp. Den regionala fokuseringen medförde ofta att kraftverk byggdes på viss ort trots att kraften skulle ha blivit billigare om utbyggnaden skett på annan ort.

1991 års energilag ändrade spelreglerna med kort varsel. Diskussionen i Norge har inriktats främst på frågan om övergången från en reglerad till en avreglerad elmarknad borde ha genomförts gradvis istället för att forceras fram i den takt vari den skedde. Av NUTEKs senaste analys framgår att vissa problem uppstod. Bland annat hade inte riktlinjerna för den nya energipolitiken blivit helt

z kända hos myndigheterna i tid, vilket ställde till del problem.

en Elverken fick med sina till de i

bekymmer att anpassa räkenskaper

nya kraven. Övergången till ett system med punkttariffer och en helt öppen kraftbörs skedde först efter det att konkurrensen hade släppts fri. När dessa åtgärder under våren 1992 infördes på den norska elmarknaden uppstod en situation med skärpt konkurrens.

Denna situation medförde en svag lönsamhetsutveckling för vissa producenter och distributörer. Bl.a. för att motverka lönsamhetsproblemen infördes under sommaren l992 ett generellt exporttillstånd om 4 TWh, som senare höjdes till 5 TWh. Kvotema gäller kontraktstider mellan sex månader och fem år. En viss del av exportkvoten 2 TWh riktar sig till ägare av kraftverk byggda efter

i a: 1980.

Den norska regeringen lade under hösten 1992 fram ett förslag som syftade bl.a. till att det skulle bli lättare för produktions- och distributionsföretagen att anpassa sig till den nya konkurrensmarknaden. Förslaget innebar att distributionsföretag skulle få möjlighet att kräva, att sådana kunder inom det egna distributionsområdet som ville byta leverantör tecknade kontrakt med en löptid på minst fem år med sin nya leverantör. Begränsningen omfattade konsumenter vars förbrukning innebar ett effektuttag under 2 MW och en förbrukning om 5 GWh per år.

Förslaget godtogs inte av Stortinget. Motiveringen var att den föreslagna begränsningen innebar att de små och medelstora

kraftköparna inte skulle få samma möjligheter att utnyttja konkur-

rensen på elmarknaden som de större kraftköparna.

Stortinget beslutade under hösten 1992 att de skatter, som tidigare direkt belastat slutförbrukare, gradvis över en IO-års period skall läggas över på kraftproducenterna. Den l januari 1993 infördes en producentskatt på 1,2 örekWh. Samtidigt sänktes skatten för största delen av industrin från 4,15 till 2,3 örekWh. Syftet med skatteomläggningen var bl.a. att likställa inhemska och utländska kraftköpare samt att öka producenternas vilja att reducera förlusterna i nätet genom att skatten baserades på den producerade kraften och inte på den levererade kraften.

Arbetet med att reformera den norska elmarknaden har fortsatt i snabb takt. Bland de åtgärder som har införts, kommer att införas eller övervägs är t.ex. utvidgning av den norska kraftbörsen med standardiserade kontrakt, utveckling av systemet med s.k. punkttariffer, införande av lagbestämmelser som hindrar kommuner och fylkeskommuner att ställa lånegarantier till verksamhet inom produktion av och handel med kraft samt utveckling av ett nytt

skattesystem för beskattning av kraftföretag.

Finland

I Finland har en arbetsgrupp, som tillsattes våren 1992 av Handelsoch Industriministeriet, i februari 1993 presenterat ett förslag till proposition om ny s.k. elmarknadslag. En inofficiell översättning till svenska förelåg i början av april 1993.

Förslaget har remissbehandlats och därvid i huvudsak fått ett

positivt mottagande. Enligt en ursprunglig tidtabell planerades en

proposition till den finländska riksdagen i maj eller juni 1993 och ett ikraftträdande till den 1 januari 1994. Denna tidtabell har mött invändningar hos remissinstanserna. Den aktuella bedömningen inom det finländska Handels- och industriministeriet är att lagförslaget kan träda i kraft tidigast i mitten av är 1994. Något politiskt beslut om en tidtabell finns dock inte.

Målet för den nya lagstiftningen är enligt uppdraget till arbets-

gruppen att få till stånd en anpassning av lagstiftningen till de krav

de nuvarande och kommande författningsbehoven i anslutning till EES-avtalet samt till de krav den finländska konkurrens-. energi-

och miljöpolitiken ställer.

Avsikten med den nya elmarknadslagen anges i förslaget vara att ett effektivt och konkurrenskraftigt elsystem skall kunna tryggas genom att elmarknadens funktion förbättras. Genom utökad konkurrens och avreglering avses resursanvändningen kunna bli effektivare och medföra kostnadsbesparingar såväl för samhällsekonomin i dess helhet som för konsumenterna.

Enligt förslaget skall den finländska elmarknaden utgöra en normal marknad utan särskilda behov av statliga regleringar. Det skall i fortsättningen i regel inte vara nödvändigt att genom lag reglera marknadens investeringar, utrikeshandel eller prissättning

från energipolitisk synvinkel. En effektivt fungerade elmarknad

strävar av sig själv att uppfylla de mål som är viktiga för energipolitiken. En avreglering av elmarknaden förutsätter dock att övriga

konkurrensbegränsningar kan undanröjas.

Följande huvudpunkter i förslaget har störst intresse från svensk

synpunkt.

Elöverföringsskyldighet

Alla som önskar överföra skall, under vissa förutsättningar, ges tillträde till överföringsnäten. Nätinnehavaren skall erbjuda

kunderna Överföringstjänster i den ordning dessa beställt Överföring

och inom gränserna för nätets kapacitet. Villkoren för överföringen får inte vara orimliga eller innehålla omotiverade begränsningar. Villkoren skall vara offentliga och lika för alla kunder. Förslaget till ny elmarknadslag innehåller inte några regler hur detaljerna

om

kring överföringen skall organiseras, inte heller diskuteras hur

prissättningen i detalj skall fungera.

Stegvist öppnande av äverföringsnäten

Överföringsskyldigheten begränsas, under en övergångsperiod om två år, till överföring med effekt över 0,5 MW och med en kontraktslängd om minst ett år. Beroende på elmarknadens utveckling och anpassning till de nya förhållandena kan begränsningen komma att slopas eller förlängas. Motivet till att begränsningen införs att man vill försäkra sig om en stabil utveckling på elmarknaden och därigenom begränsa en ev. spekulativ elhandel.

Nättillstánd med anslutningsplikt och overjbringsskyldighet

Nättillstånd ges om nätbolagen har tillräckliga förutsättningar att sköta sin verksamhet. Tillståndet reglerar nätföretagens skyldigheter och förpliktelser. Tillståndet reglerar även det geografiska ansvarsområdet för nätbolagen. Nätbolaget har anslutningsplikt för alla elförbrukare inom ansvarsområdet. Andra bolag ges under vissa villkor rätt att bygga ledningar inom nätbolagets ansvarsområde. Detta gäller bl.a. i de fall avtal om överföringstjänster inte kan träffas eller om nätbolaget vägrar bygga ut kapaciteten på sitt nät.

Skydd för smd och medelstora konsumenter

Elförsäljare har skyldighet att på begäran av kund ge anbud om

leverans av el. Anbudet skall grunda sig på samma villkor som försäljaren tillämpar för övriga kunder i samma område. Priser och leveransvillkor skall vara offentliga. Elpriset skall särskiljas från överföringsavgifter. Handels- och industriministeriet skall fastställa elförsäljningsvillkor som reglerar krav på elkvalitet och villkor för leveransavtal. Det är nätbolaget som skall ansvara för mätutrustning till kunderna. I övrigt hänvisas i förslaget till övrig lagstiftning och särskilt till den nya konkurrenslagstiftningen. Denna ger konkur-

rensmyndighetema och konsumenterna bättre möjligheter att ingripa

mot missbruk av dominerande ställning. I detta sammanhang påpekas att elförsäljarna i regel har en dominerande ställning på marknaden.

Ekonomisk särredovisning

Alla företag som bedriver verksamhet inom överföring eller försäljning av skall avskilja dessa verksamheter från företagets

övriga verksamheter. Överföring och försäljning av skall ev. särredovisas. I redovisningen av försäljning av skall också ingå kostnaderna för anskaffning av el. Överföring och försäljning av skall vara egna resultatenheter. Dessa resultatenheter skall om

möjligt särskild företagsledning.

ha en

slopande av tillstånd och anmälningsplikt

De nuvarande tillstånd som krävs behovsprövning för att bygga kraftverk skall i huvudsak avskaffas. De tillstånd krävts för att

som exportera eller importera avskaffas. I stället införs ett anmälningsförfarande för byggande av kraftverk och för import och export av el.

Regional planering och samarbete

Den lagstadgade regionala planeringen och samarbetet rörande kraftverks- och överföringsanläggningar över viss storlek avskaffas.

Inrättande av en elmarknadsnämnd

En elmarknadsnämnd under Handels- och industriministeriet skall inrättas. Nämnden skall bestå av sakkunniga på området samt representanter för de viktigaste myndigheterna. I tvistefrågor kring z bl.a. överföringsvillkor och nättillstånd skall nämnden kunna avge rekommendationer. Nämnden skall kunna behandla frågor

ex. om nätbolag som vägrar överföra eller har en diskriminerande prissättning. Tvister skall kunna föras vidare till ministeriet för avgörande.

Det konstateras att konsumentombudmannen kan behandla bl.a. mindre konsumenters besvär i avtalsfrågor. Tvister gäller

som

anslutnings- och Försäljningsvillkor som skall utarbetas med el-

marknadslagen som underlag förutsätts i regel kunna behandlas av konsumentombudsmannen.

Övergångsbestämmelser

Skyldigheten att överföra skall stegvis gälla alla nät och konsumenter med en övergångstid om två år. Den ekonomiska redovisningen skall vara genomförd inom ett år från den tidpunkt då lagen träder i kraft. I de fall det finns avtal står i konflikt med

som den nya ellagens intentioner, skall parterna kunna inleda förhandlingar om att förnya avtalen inom två år från ellagens ikraftträdande.

Danmark

Följande beskrivning av den danska elmarknaden är i huvudsak hämtad ifrån NUTEKs rapport Elmarknaderna i Europa 1991 och 1992 B 1991:7 och B 1992:11.

I Danmark svarar två organisationer med skilda nätsystem fir kraftförsörjningen. Elkraft står för försörjningen på Själland med förbindelse mot Sverige medan Elsam försörjer Jylland och har bl.a. förbindelse med Tyskland. Elkraft och Elsam är paraplyorganisationer för de ungefär 120 producerande företagen i Danmark. Producenterna ägs till knappt hälften av kommuner, knappt hälften är kooperativa företag och resten utgörs av privata aktiebolag.

Det har tagits beslut om att elsystemen i Jylland och Själland skall

kopplas samman genom en överföringsförbindelse. Det planeras

även ytterligare överföringsförbindelser med Norge och Tyskland.

I Danmark törs f.n. en debatt om hur den framtida elmarknaden skall organiseras. Dels diskuteras en fusion mellan Elkraft och Elsam och dels diskuteras en avreglering av elmarknaden. Det finns dock inga beslut om några förändringar. Det verkar som om man i Danmark inte kommer att gå fram snabbare med avreglering än vad som anges av EGs direktiv se avsnitt 2.2.2.

2.2.2 EG

I direktiven för vår utredning påpekas att inom EG pågår en utveckling av en inre marknad som avses att omfatta även energiområdet.

I detta avsnitt redovisar vi kort innebörden av de senaste initiativen med anknytning till elområdet samt vår bedömning av utvecklingen under den närmaste tiden.

Grunden för samarbetet inom de Ekonomiska Gemenskaperna EG, primärrätten, utgörs främst de tre fördragen

av om upprättandet av den Europeiska kol- och stálgemenskapen Parisför-

draget, den Europeiska ekonomiska gemenskapen EEC Rom-

fördraget och den Europeiska atomenergigemenskapen. Den Europeiska enhetsakten av år 1987 innebar ändringar och tillägg till dessa grundläggande fördrag. Det är dessa avtal och det

regelverk som med tiden vuxit fram på grundval av dem l’acquis communautaire som EGs institutioner grundar sin kompetens.

Inom EG finns ett antal gemensamma organ med egna normgivningsbefogenheter och en gemensam rättsordning. På ett flertal områden har EG övertagit medlemsstaternas normgivningsbefogenheter.

EGs viktigaste institutioner är EG-kommissionen, Europaparlamentet, Rådet europeiska rådet och ministerrådet och EG-domstolen.

I Rådet kommer medlemsländemas politiska intressen till uttryck. Där bestäms politiken och fattas i allmänhet de slutliga avgörandena rörande nya gemensamma regler. Rådet består av regeringsledamöter från medlemsländerna och kan ha olika sammansättning. Besluten fattas enhälligt eller som majoritetsbeslut, beroende på vad fördragen föreskriver för olika fall.

EG-kommissionens viktigaste funktioner är att utarbeta och lägga fram förslag för Rådet samt övervaka att EG-rätten följs. Kom-

i missionen är det enda EGs har rätt att framlägga i

av organ som förslag till beslut i Rådet. Den har även vissa självständiga beslutsfunktioner, bl.a. i fråga om tillämpningen av EGs konkurrensrätt och viss självständig rätt att meddela föreskrifter. Samtliga EGkommissionens ledamöter, kommissionärerna, är tjänstemän.

Europaparlamentet består av direktvalda ledamöter från medlemsländema. Det är ett rådgivande utan lagstiftande makt. i

organ Parlamentet skall yttra sig om EG-kommissionens förslag innan Rådet fattar beslut. Beslut tagna av Rådet med kvalificerad majoritet

skall godkärmas av Europaparlamentet innan Rådet kan ta det

slutliga juridiskt bindande beslutet.

EG-domstolen är ansvarig för att EG-rätten tolkas enhetligt och den har att avgöra dess innebörd. I viktiga hänseenden har EGrätten fått sin form genom dess domar. EG-domstolen dömer bl.a. i mål mellan medlemsländerna och mellan institutionerna inbördes samt i mål mellan Kommissionen och medlemsländerna. Dess domar är bindande. En viktig uppgift för domstolen är att på begäran av nationella domstolar lämna förhandsbesked om EG-

reglernas innebörd.

I betydande utsträckning är EG-rätten bindande for medlemsländerna antingen på det sättet att reglerna är direkt tillämpliga hos

medlemsländerna eller att medlemsländerna måste anpassa sin egen lagstiftning till EGs rättsakter.

Romfördraget anger tre typer av bindande rättsakter som Rådet och Kommissionen kan utfärda. Det är fråga om förordningar, direktiv och beslut. Förordningar avser alltid hela EG-området och gäller direkt i medlemsländerna; dvs. det är inte tillåtet för medlemsländerna att själva skapa en nationell lagstiftning som överensstämmer med förordningen. Direktiv riktar sig till medlemsländerna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid men överlåter länderna att bestämma form och tillvägagångssätt för den nationella implementeringen. Beslut är bindande i alla delar för dem som de är riktade till. Det finns också rättsakter som inte är bindande, t.ex. rekommendationer, yttranden och resolutioner.

Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestämmelse strider mot en EG-bestämmelse som är direkt tillämplig, skall domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EG-domstolens praxis har EGregeln nämligen företräde framför nationella regler och skall tillämpas oavsett vad som kan vara föreskrivet i den nationella

rättsordningen. Detta sammanhänger med EG-domstolens synsätt att

EG-rätten är en egen rättsordning som är självständig i förhållande till traditionell folkrätt.

EG-direktiv pá elomrddet

Energifrågorna har tidigare legat utanför EGs strävan mot en

gemensam marknad. EG-kommissionen har emellertid på senare år ställt sig bakom långtgående planer att även denna sektor skall

omfattas av integrationssträvandena och betraktar därvid integration

inom energisektorn som en förutsättning för att Romfördragets mål

om en gemensam inre marknad skall uppnås. Härvid skall bl.a. EGs

konkurrensregler tillämpas.

Som ett första steg på elförsörjningsområdet antog EGs råd år

1990 dels transiteringsdirektivet 90547EEG, dels ett direktiv om pristransparens 90337EEG. De båda direktiven trädde i kraft inom Gemenskaperna vid årsskiftet 1991-1992.

Genom att EES-avtalet sannolikt kommer att träda i kraft for Sverige under år 1993, kommer dessa båda direktiv att gälla även för vårt land. I avsnitt 3.7 återkommer vi till vilka åtgärder som behövs för att transiteringsdirektivet skall kunna genomföras i svensk rätt.

Innebörden av transiteringsdirektivet är att en nätansvarig enhet i ett EG-land kan begära av en nätansvarig enhet i ett annat EG-land att denne upplåter sitt nät for överföring av kraft. Överföringen måste börja eller sluta i ett EG-land och passera minst en nationsgräns inom Gemenskaperna. Överföringen måste avse ett leveranskontrakt med minst ett års varaktighet. De nätansvariga enheterna förtecknas i en särskild bilaga till direktivet. I Sverige är Affärsverket svenska kraftnät en sådan nätansvarig enhet som avses i direktivet. I andra länder kan det finnas flera nätansvariga enheter som samtidigt är kraftproducenter.

Enligt direktivet om pristransparens skall två gånger per år de som säljer till industrin meddela priser och andra försäljningsvillkor för vissa typer av industriella konsumenter till EGs statistikdirektorat, som sedan offentliggör statistik om priserna. Det är enligt direktivet medlemsländerna som skall tillse att uppgifterna lämnas. De typer av industrikonsumenter som avses i direktivet förbrukar emellertid betydligt mindre än de mest elintensiva svenska industrierna. Statistiken skall inte redovisa vilken konsument som fått vilket pris. Slutkonsumenterna indelas nämligen i grupper, och priser redovisas bara om det finns minst tre industriella konsumenter i en grupp. Avsikten med detta direktiv är att ge de industriella slutkonsumenterna en ökad insikt om prisnivå och prissystem för och for gas genom att de ges större insyn på de monopoliserade marknaderna.

öppenheten när det gäller elpriser för industrikunder varierar för närvarande mellan olika länder. Det bör vara till fördel för svenskt näringsliv och svensk kraftindustri om, genom direktivet om pristransparens, graden av öppenhet ökar och formerna för öppenheten blir mer enhetliga inom vårt viktigaste marknadsområde.

Som ett andra steg i riktning mot liberalisering av elmarknaden presenterade EG-kommissionen i början av år 1992 ett förslag till direktiv om en inre marknad för el. Kärnfrågan gällde vad man

kallar tredje parts eventuella rättighet att utnyttja näten och möjligheterna att fritt välja elleverantör. Detta s.k. TPA-förslag TPA Third Party Access mötte från början kraftigt motstånd bland medlemsländer och bland elbranschorganisationer. I direktivförslaget tre huvudsakliga mål för den inre marknaden för anges

och gas. De var följande.

Fri rörlighet för produkter. Kommissionen anser att skapandet av

gränslös marknad för kräver förändringar i nationella en regleringar med avseende på produktion, import, export, transmission och distribution. Enligt Kommissionen måste man även se till att nödvändig infrastruktur för elöverföring finns tillgänglig. Förbättrad försörjningstrygghet. Processen mot en öppnare marknad torde enligt Kommissionen ge ett flexiblare och bredare utbud, vilket i sin tur leder fram till en högre nivå på försörjnings-

tryggheten.

Ökad konkurrenskraft Kommissionen att en förbättrad anser effektivitet när det gäller användning av resurser innebär fördelar för alla konsumenter, vilket anses särskilt viktigt för den energiintensiva industrin konkurrerar på världsmarknaden. som

i

I direktivförslaget Kommissionen fyra huvudprinciper för

anger

I

inñrandet denna inre marknad för och gas. Den inre marknaav

i

den för skall förverkligas gradvis, så att industrin fär tid på sig att sig till de nya förutsättningarna. Kommissionen anpassa fastställer miniminivå för liberaliseringen i varje etapp, vilket en inte hindrar att medlemsländerna kan snabbare fram på den V inhemska marknaden om de så önskar. Den s.k. närhetsprincipen

principle of subsidiarity skall vidare tillämpas. Detta innebär att

medlemsländerna skall största möjliga frihet att inom vissa ges utforma ett systern deras naturtillgångar, deras ramar som passar industri och deras energipolitik. En alltför omfattande reglering av elmarknaden skall, sägs det vidare i direktivförslaget, i största

möjliga utsträckning undvikas. Det är Kommissionens förhoppning

att den eventuella reglering marknaden, som en liberalisenya av ring kan skapa behov huvudsakligen skall ersätta existerande av, regleringar. Vidare understryker Kommissionen att det skall föras dialog i frågan med EGs ministerråd, Europa-parlamentet och en berörda parter. Kommissionen förbehåller sig dock rätten att om nödvändigt vidtaga erforderliga åtgärder för att genomföra denna

inre marknad för och gas, för vilken Kommissionen sig ha anser maktmedel med stöd av Romfördraget. Genomförandet av det andra steget i riktning liberalisering mot en

av elmarknaden baseras enligt direktivförslaget på följande

tre grunder: Ett icke diskriminerande system för tillståndsgivning vid uppförande av elproduktionsanläggningar och elnät införs. Det skall bli möjligt även för andra än kraftföretag och distributörer att t.ex. äga

överföringsledningar.

Begreppet unbundling tillämpas i vertikalt integrerade kraftföre-

tag. Innebörden härav är att ett regelverk skapas medför att som även helt eller delvis integrerade kraftföretag organiserar sin verksamhet så, att verksamhetsområdena produktion, Överföring och distribution av i ekonomiskt avseende skall redovisas separat. Någon total uppdelning av företagen eller ändring ägandeformerav na krävs dock inte. En begränsad form av s.k. TPA Third Party Access genomförs. Med TPA avses att en nätägare är skyldig att upplåta nätet för

transitering mot skälig ersättning, förutsatt att det finns tillräckligt

med ledig kapacitet på nätet. Begränsningen består i att denna

skyldighet till en början endast skall gälla gentemot större industrikunder och större distributörer med större industrikunder menas enligt förslaget sådana som använder än 100 GWh mer per år i praktiken 400 å 500 industrikunder inom EG-området, och med större distributörer sådana som distribuerar motsvarande minst 3 % av landets totala elanvändning. Kommissionens mål var att detta system skulle börja gälla från ingången av år 1993 med ett mer fullständigt införande TPA från av år 1996. Kommissionen uttalar i direktivförslaget att ett tredje och avslutande steg i liberaliseringsprocessen torde kunna inledas år 1996. Innehållet i detta sista steg skulle grundas på erfarenheterna av genomförandet av den andra etappen.

Efter kritik bl.a. under utskottsbehandlingen inom Europaparla-

mentet uppmanade EGs ministerråd i slutet år 1992 EG-kommisav sionen att omarbeta förslaget. Ministerrådet uttalade härvid att skapandet inre energiav en marknad med ökad konkurrens utgör vital del EGs inre en av marknad. Men öppnandet näten för konkurrens kan enligt av

lll

Ministerrådet inte ske utan hänsynstagande till försörjningstryggheten, skyddet miljön och skyddet av små konsumenter. av Det innebär bl.a. att s.k. public service skall kunna upprätthållas samt att tredje parts rätt att utnyttja elnät och gasnät inte får innebära diskriminering av någon part eller minska öppenheten om avtal och kunder. EG-kommissionen uppmanades också att närmare studera de olika förutsättningarna på el- och gasmarknaderna runtom i EG-länderna närmare utreda icke-EG-medlemmars rätt att få tillgång till samt att näten.

Behandling av E G-domstolen

EG-domstolens första instans har i november 1992 för första gången meddelat utslag i ett mål avsåg tillämpningen av EGs konkursom rensregler inom elsektom mål T1690 Rendo mot Kommissionen. Målet gällde klagomål ett antal holländska eldistributionsföresom hade anfört över ett beslut Kommissionen i januari 1991. Det tag av beslutet hade i sin tur fattats med anledning av klagomål från dessa elföretag till Kommissionen i maj 1988. Sakfrågorna gällde, i stark sammanfattning, om ett enligt EGreglerna otillåtet monopol på import existerar på den holländav ska marknaden. Målet komplicerades att Holland år 1989 i en ny av

uttryckligen förbjöd import elektricitet avsedd för videllag av

areförsäljning distributörer for public supply by distributors. av

Utslaget är grundat på ingående överväganden som inte kan

refereras här kring domstolens behörighet att behandla det aktuella målet och Kommissionens kompetens enligt olika rättsregler om inom EG. Kommissionen farm att de klagande borde vända sig till holländsk domstol for att få saken prövad. Först måste nämligen Kommissionen ställning till 1989 års holländska ellag var förenlig ta om med EG-rätten. EG-domstolen instämde i denna bedömning och uttalade att Kommissionen inte kunde tvinga företag att bryta mot nationell lagstiftning utan att först ha konstaterat att sådan lagstiftning stod i strid med EG-rätten. Även de klagande i detta fall inte fick gehör för sin sak i EGom domstolen, kan utslaget utläsas att domstolen i princip gillade att av

Kommissionen granskar den eventuella förekomsten monopolav företeelser inom medlemsländernas elmarknader. Enligt vad vi erfarit pågår inom Kommissionen granskning den holländska en av lagstiftningen, liksom av förhållandena i åtta andra medlemsländer som anses tillåta monopol inom elförsörjningen.

Vdr bedömning

Den senaste utvecklingen inom EG vad gäller elområdet är i motsägelsefull. Uppenbart är den hittillsvarande E

att utformningen av

EG-kommissionens förslag i syfte att erhålla liberaliserad en elmarknad möter motstånd inom de flesta medlemsländerna. av Något omedelbart genomslag inom EG för vissa dessa principer av i

Q vilka utgör en av utgångspunkterna fir vårt arbete enligt ‘ - rege-

ringens utredningsdirektiv synes inte förestående.

-

2.2.3 Ett nordiskt perspektiv

i Det finns starka skäl att sätta in våra förslag i nordiskt ett perspektiv. Särskilt naturligt är detta mot bakgrund att det finns av en tradition av drygt 30 års organiserat samarbete kring elfrågorna mellan kraftföretagen i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Detta samarbete har ägt inom för bilaterala avtal mellan rum ramen svenska och nordiska kraftföretag. Ett kompletterande forum är de nordiska kraftföretagens samarbetsorganisation, Nordel. Nordel bildades år 1963 ett för nordiskt elkraftsamsom organ arbete. Nordels ledamöter är ledande för företag representanter

B

; inom elproduktions- och elöverföringsområdena i Norden.

J Nordel är en rådgivande och rekommenderande samarbetsorganisation som med beaktande förhållandena inom de enskilda av länderna skall bidra till ett effektivt elsystem i Norden.

Med de genomgripande förändringar skett i Norge och de

som planerade förändringarna i Sverige och Finland har Nordel

förändrats kraftigt. De nybildade nationella nätföretagen i Norge

Statnet SF, Sverige Affärsverket svenska kraftnät och Finland det statsägda IVO Voimansiirto Oy, IVS och det industrin ägda av Teollisuuden Voimansiirto Oy, TVS ingår i Nordel. Nordels nu

stadgar har under våren 1993 anpassats till en förändrad konkurrenssituation. Enligt Nordels stadgar är organisationens primära mål att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande de nordiska elav

produktions- och elöverföringssystemen. Ett sådant utnyttjande är

till nytta för miljön och de berörda parterna, inklusive elkonsument- Nordel har enligt sina stadgar en icke-kommersiell roll när det erna. gäller kraftutbyten. Affärsmässiga frågor skall skötas direkt mellan

företagen.

Förutsättningarna för den framtida handeln med har sålunda förändrats kraftigt eller håller på att göra det i Norge, Finland - och Sverige. Vad detta kommer att innebära för Nordel som organisation är svårt att förutsäga innan omstruktureringarna är genomförda fullt ut i respektive land. Vi konstaterar att den principiella grundsyn som våra förslag enligt direktiven skall bygga på redan har kommit till konkret uttryck i Norge och synes vara på väg att vinna insteg i Finland. Fortsätter utvecklingen i denna riktning kommer det inom något eller några år att finnas regelsystem för elmarknadema i Norge, Finland och Sverige som bygger ett i grunden likartat synsätt. Det är uppenbart att ett sådant förhållande kommer att vara positivt för väl fungerande konkurrens den svenska marken naden. Det är rimligt att tro att en sådan utveckling skulle vara till fördel för konkurrensen även i våra närmaste grannländer. En nordisk kraftmarknad, med de fördelar den kan ge, gemensam förefaller inte någon utopi. Likartade regler för elmarknaden som i de nordiska länderna innebär i sig en möjlighet för framtida effektivitetsvinster, som bör komma såväl elproducenterna som deras kunder till godo. Ett så långt möjligt optimalt utnyttjande av

befintliga och tillkommande elproduktionsresurser inom det

nordiska området bör dessutom också innebära miljömässiga vinster.

2.3¶Ökad konkurrens i

Sverige

2.3.1¶Monopolreglering genom dagens koncessionssystem

Elnäten utgör en av de mest betydelsefulla delarna i samhällets infrastruktur. I vårt land har sedan länge staten tagit ett aktivt ansvar för att på olika sätt främja tillkomsten ett väl fungerande av ledningsnät för att trygga eltörsörjningen. Ett syftena bakom av tillkomsten av 1902 års ellag just detta. var

Sverige har i dag ett väl utbyggt nät av elledningar med staten

företrädd av Affirsverket svenska kraftnät dominerande ägare - som i fråga om storkraftnätet. Ledningarna i detta nät kan sägas utgöra pulsådrorna i det svenska elkraftsystemet. Regionala och lokala nät ägs såväl av staten genom Vattenfall AB enskilda - - som av företag och kommuner. Elnäten kan betraktas som en typ av naturligt monopol. En verksamhet som omfattas av detta begrepp kännetecknas av kontinuerligt fallande styckkostnader, normalt som ett resultat av att verksamheten är mycket kapitalkrävande med höga fasta kostnader i förhållande till de kostnader varierar med produktionen. som Därigenom blir stordriftsfördelarna i verksamheten sådana, att ett enda företag kommer att dominera verksamheten inom sitt område, och det blir i många fall svårt för konkurrent att etablera sig på en samma marknad. Andra exempel på naturliga monopol är järnvägsnät, vatten- och avloppsnät samt vissa delar av telenäten. Begreppet legalt monopol är reserverat för det fall att staten genom ett särskilt beslut har gett någon exklusiv ensamrätt att bedriva viss verksamhet. Den legala regleringen av eldistributionen sker för närvarande genom det system med koncessioner föreskrivs i ellagen. som Koncessionssystemet reglerar både nätverksamheten och handelsverksamheten. Oavsett ägandeform har det sedan lång tid ansetts ett vara samhällsintresse att naturliga monopol regleras i någon form. Genom en sådan reglering kan tillgången till marknaden säkras, monopolistiskt beteende motverkas och ett också från samhällsekonomiska utgångspunkter effektivt utnyttjande av den gjorda investeringen

SOU 1993268 115

erhållas. Det skulle i många fall ett samhällsekonomiskt resursvara slöseri med flera ledningsnät inom samma område. Två koncessioner förekommer, linjekoncessioner och typer av områdeskoncessioner. Linjekoncessiøn kan för alla starkströmsledningar med i ges huvudsak bestämd sträckning. Denna koncession används för ledningar ingår i storkraftnätet, i regionala nät eller i vissa som fall i lokala nät. Den kan också utlandsförbindelse. - avse en För rätten att bygga och använda lokala distributionsnät inom ett angivet område har skapats särskild koncessionstyp, områdesen koncession. Innehavaren områdeskoncession behöver inte söka av en tillstånd särskilt för varje ledning under en viss spärming. Områdeskoncessionen inte absolut ensamrätt till ledningar ger en inom området. En linjekoncession kan sålunda ges för ledning, dras ett område med distributionsnät. I praktiken som genom förekommer det inte överlappande områdeskoncessioner. En detaljerad redogörelse för det nuvarande koncessionsmer systemet finns i bilaga

2.3.2 Konkurrensverkets bedömning av konkurrenslag-

stiftningen och elmarknaden

I propositionen 199l92:l33 om en elmarknad med konkurrens framhöll regeringen s. 21 att omställning av elmarknaden i här en avsedd riktning förutsätter aktiv konkurrensövervakning en . Vi har låtit Konkurrensverket närmare belysa relationen mellan

ellagstiftningen och konkurrenslagstiftningen såväl konkurrens-

reglerna i EES-avtalet den nya svenska konkurrenslagen. som Konkurrensverket har till oss i januari 1993 överlämnat rapporten

Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden bilaga 4.

I rapporten analyseras effekterna av den nya svenska konkurrenslagen 1993:20 och EES-avtalets regler en avreglerad elmarknad. Inledningsvis beskrivs i korthet dels EES-avtalets konkurrensregler, dels den svenska konkurrenslag som träder i kraft den nya 1 juli 1993. Därefter diskuteras tänkbara effekter på elmarknaden konkurrensreglerna. Här behandlas bl.a. konkurrensav de nya

lagstiftningens tillämplighet på nätverksamhet och kraftleveranser på olika delar av Övertöringsnäten inkl. utlandsförbindelserna. Två

frågor blir föremål för särskild behandling. Det gäller dels frågan

om vilket skydd mindre kunder kan få den konkurrensgenom nya

lagen och annan lagstiftning, dels frågan vilken ställning mindre

om

elproducenter kan tänkas få.

De sammanfattande slutsatser Konkurrensverket redovisar som refereras nedan.

Då nättjänsterna i allmänhet inte kommer att kunna konkurrensutsättas, kommer en reglering av dessa att krävas även i fortsättningen. Konkurrenslagens förbud mot missbruk dominerande ställning av en 19 § syftar nämligen till att stävja relativt uppenbara former av missbruk. Principer för prissättning, tillträde till nätet etc. måste därñr specialregleras i form och övervakas särskild annan av en myndighet. Det hindrar dock inte att konkurrenslagstiftningen i vissa fall kan bli tillämplig på nätverksamhet. På en avreglerad marknad för krafileveranser kommer ett stort antal kraftföretag, även utländska, att konkurrera med varandra. Konkurrensverkets bedömningar bygger på förutsättningen att ellagen ändras, så att det står samtliga elanvändare fritt att välja sin leverantör av elkraft, dvs. att elnäten görs allmänt tillgängliga ända ut till hushållens lågspänningsnivå. På en sådan marknad kan enligt Konkurrensverket elleverantörema ha incitament att försöka begränsa konkurrensen sinsemellan genom avtal eller liknande. Sådana avtal kommer att strida mot den nya lagens 6 § om förbud mot konkurrensbegränsande avtal. Detta skulle Lex. bli aktuellt om konkurrerande kraftleverantörer skulle försöka samordna sina priser eller upprätthålla rådande geografiska marknadsdelning. Vad gäller kraftleveranser kan således förvänta man sig att konkurrenslagen kommer att bli tillämplig främst vad gäller konkurrensbegränsande avtal. Om dominanssituationer kommer att finnas eller skapas kan emellertid även ñrbudet mot missbruk domineranav de ställning och förvärvskontrollen komma att bli tillämpliga. Avtalsbestämmel serna avseende utlandsförbindelserna samt utnyttj andet av dessa uppfyller enligt Konkurrensverket med största sannolikhet samhandelskriteriet i EES-avtalet och faller därmed in under avtalets konkurrensregler. EGs rättspraxis, vilken är vägledande för en tolkning av såväl EES-avtalets konkurrensregler den svenska som nya konkurrenslagen, är inte särskilt omfattande vad gäller försäljning eller transitering av kraft. Det s.k. transiteringsdirektivet ingår som i EES-avtalet kan dock betydelse när EES-avtalet träder i kraft. Om avtalsbestämmelsema eller tillämpningen i övrigt begränsar konkurrensen på den svenska marknaden kan vidare den svenska konkurrenslagen bli tillämplig. Enligt 5 § i denna lag skall emellertid beslut med

stöd konkurrenslagen förenliga med EES-lagens konkurrensav vara regler. Når det gäller branschorganisationemas verksamhet finns det, såvitt verket kan bedöma, inslag exempelvis gemensamma kalkyler som - kan komma att strida mot den nya konkurrenslagen. Ett skydd för köparna finns i den nuvarande ellagen genom både möjligheten fir köparen att få pris och andra leveransvillkor prövade och skyldigheten för innehavare områdeskoncession att leverera en av normal förbrukning. Konkurrensverket uttalar att det vad ström för nättjänster, normalt inte kan konkurrensutsättas, även i gäller som fortsättningen kommer att finnas behov ett sådant skydd för av köparna. När det däremot gäller att tillhandahålla elkraft är avsikten att det skall råda fri konkurrens. Konkurrensverket bedömer att el-leverantörerna då allt att döma inte kommer att ha större möjligheter än av företag på andra marknader med fungerande konkurrens att påtvinga kunderna oskäliga priser eller andra oskäliga villkor. Om någon leverantör ändå skulle få dominerande ställning på någon del av en marknaden s.k. relevanta marknaden och skulle missbruka

den

kräva oskäligt pris eller vägra leverera, kan denna, t.ex. genom att detta angripas med stöd 19 § i konkurrenslagen. Även 6 § om av nya konkurrensbegrânsande samarbete kan bli tillämplig. köparens möjlighet att få villkor prövade, och leveran- Vad avser skyldighet leverera elkraft, Konkurrensverket därför törens att ser inget skäl att införa specialregleringar elområdet. g i Enligt nuvarande ellag är eldistributör också skyldig att köpa en ström från vissa mindre elproducenter inom koncessionsområdet. Sådan köpskyldighet kan enligt Konkurrensverket inte åläggas med

stöd av konkurrenslagen.

2.3.3 Motiv för spelregler

nya

Omstruktureringen den svenska elmarknaden kan sägas ha inletts av hösten 1990 när regeringen i skrivelse 19909l:50 till riksen

presenterade omfattande åtgärdsprogram för att bl.a. dagen ett

stabilisera den svenska ekonomin.

I skrivelsen aviserades två förändringar avseende Statens vatten-

fallsverks verksamhet. Vattenfall skulle göras om till

Vattenfall

aktiebolag, och stamnätet skulle från Vattenfall mer ges en fristående Organisationsform. Omvandlingen väntades enligt

skrivelsen 6 leda till effektivare elmarknad och skulle ses en för näringspolitik där strävan att åstadkomma väl

som uttryck en ny

marknader och effektiv konkurrens viktig del.

fungerande var en

118 sOU 1993:68

Under rubriken Effektivare statlig

förmögenhetstörvaltning

utvecklades tankegången ytterligare enligt följande 10;

Vattenfall ges en Organisationsform är bättre anpassad till som en alltmer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vattenfall kan därmed trygga en god elförsörjning och högre avkastning generera en på statens kapital. För att utveckla effektivare handel och underen lätta en decentraliserad elproduktion kommer stamnätet att ges en mer fristående organisation. Åtgärden skall ett exempel på statlig verksamhet ses som att i framtiden skall ges den Organisationsform är effektivast för som att skapa tillväxt och ett förbättrat resursutnyttjande.

Förslag av denna innebörd lades fram varen 1991 i prop.

l99091:87 näringspolitik för tillväxt. Omorganisationerna

om trädde i kraft i början år 1992, då Vattenfall AB Affärsav resp.

verket svenska kraftnät började sin verksamhet.

Det viktigaste motivet till att föra över huvuddelen Vattenfalls av verksamhet från affársverk till bolag enligt propositionen var att effektivisera förvaltningen statens kapital. Målet av angavs vara en ökad avkastningsförmåga inom för oförändrade eller

ramen lägre reala elpriser och fortsatt trygg elförsörjning. en Motiveringen

utvecklades närmare enligt följande 167:

Affärsverksformen framstår inte längre ändamålsenlig som för Vattenfalls konkurrensutsatta verksamhet. De svenska och utländska elmarknadema genomgår strukturförändring. Kunderna och en omvärlden får allt större betydelse för verksamheten. Kraven på affärsmässighet skärps. Konkurrensen mellan företag och mellan energiformer och energisystem ökar. Vattenfall bör därför möjligges heter att utvecklas inom de konkurrensutsatta områdena genom att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform.

Genom bolagiseringen underlättas bl.a. effektivisering och rationalisering av Vattenfalls verksamhet. Bolagiseringen innebär vidare en anpassning till den fortgående intemationaliseringen elmarknaden. av För att Vattenfall skall kunna delta i denna utveckling krävs en verksamhetsform som möjliggör deltagande i t.ex. konsortier och

gemensamma utvecklingsbolag. Bolagsformen Vattenfall ökade ger möjligheter att ta till affärsmöjligheter i Sverige och utomlands vara samt att konkurrera på lika villkor med övriga företag på elmarknaden.

Stamnätet borde enligt propositionen Organisationsform ges en som möjliggör att en succcessivt ökande effektivitet i det svenska

kraftsystemet kan förenas med fortsatt hög leveranssäkerhet. en

Genom åtgärder ökar konkurrensen mellan producenter i som mellan svenska och utländska producenter skulle

Sverige samt

kraftkonsumenternas ställning stärkas. Målet bör, sades det vidare

i propositionen s. 168,

svenska kraftkonsumenter kan sluta kontrakt direkt med provara att ducenter i andra länder utan att först behöva sluta kontrakt med svenska producenter. Desutom bör småskaliga producenter tillförsäkras goda möjligheter att sälja till marknaden. En fn handel med över gränserna bör eftersträvas så långt det är tekniskt möjligt.

NUTEK ställde i rapporten B 1991:6 Elmarknad i konkurrens frågan det över huvud taget ar önskvärt med större valfrihet för om kunderna och hur denna valfrihet i så fall skall åstadkommas. Enligt NUTEKs analys har dagens svenska elmarknad många förtjänster, och de brister i effektivitet direkt kan påvisas är som måttliga. Det är dock enligt NUTEK helt klart att konkurrensen på marknaden är begränsad. Det finns, fortsatte NUTEK 147,

små möjligheter för återdistributörer och slutkunder att byta leverantör. Producentema har i princip delat upp landet i leveransområden. Nya producenter vill komma in på marknaden hamnar som också i ett starkt beroendeförhållande till den etablerade producenten i området. Hur de etablerade producenternas starka ställning p g a denna brist påverkar marknaden på kort och lång sikt är källa till en konflikt mellan aktörerna och källa till oro för myndigheter som är en övervaka elmarknaden. Faran med bristande konkurrens på satta att elmarknaden har ytterligare accentuerats i och med beslutet att ge statliga Vattenfall större frihet att agera på marknaden.

I NUTEKs framhölls vidare att mycket dagens elmarkrapport av nadsmodell bygger på Vattenfalls prisledarskap på marknaden och på att Vattenfalls investeringsbeslut har varit underställda riksdagens En effekt den förestående bolagiseringen är sarmolikt,

prövning. av

uttalade NUTEK, att Vattenfall kommer att styras av markmer

nadsmässiga hänsynstaganden och att det politiska inflytandet

kommer minska. NUTEK påpekade i detta sammanhang att att kraftforetagen, inte minst Vattenfall, för att få ytterligare agerar kontroll över marknaden att köpa upp återdistributörer. genom Ett affärsmässigt agerande från de svenska kraftproducentema, inklusive Vattenfall, kommer enligt NUTEKs analys med de nu gällande reglerna for elmarknaden att på sikt leda till högre elpriser

i Sverige. Ett regelverk på elmarknaden tillåter ökad som en konkurrens om kunderna kan däremot, framhöll NUTEK, de närmaste åren leda till pressade elpriser.

NUTEK angav i detta sammanhang två huvudsakliga skäl för

införande av regler möjliggör för elkunderna välja leveransom att tör.

För det första leder ökad konkurrens till producenter och att återdistributörer tvingas att effektivisera verksamhet och y att hålla låga i priser. Därigenom minskar behovet statlig och kommunal detaljregleav i ring av marknaden. För det andra skapas förutsättningar för andra kontraktsformer på där kimdemas behov i större utsträckning än idag blir styrande..., vilket bör leda till lägre totala kostnader. På en konkurrensutsatt elmarknad bör det dessutom bli lättare för aktörer nya att komma in på marknaden.

De analyser utvecklingstendenser på elmarknaden

av som har presenterats dels i regeringens proposition våren 1991 prop.

199091:87, dels i NUTEKs rapport hösten 1991 NUTEK B i

1991:6 utgör alltså grunden fir riksdagsbeslutet 1992 om nya riktlinjer för elmarknaden.

Vi instämmer i det väsentliga i NUTEKs bedömning hösten 1991

att ett affärsmässigt beteende från de svenska kraftproducenterna,

inklusive Vattenfall, på sikt skulle leda till

högre elpriser i Sverige.

Den utvecklingen kan motverkas införandet sådant genom av ett system med ökad konkurrens på elmarknaden det som är vår uppgift att utarbeta.

Av framställningen i avsnitt 2.1.2 framgår de skäl

som ligger

bakom riksdagens beslut 1992 års riktlinjer för elmarknaden. om Om staten som ägare ställer krav på Vattenfall

att iakttaga samma affärsmässiga beteende som andra kraftföretag, samtidigt

som staten

vill motverka en utveckling mot högre elpriser, finns det enligt vår uppfattning knappast någon arman metod än att skapa förutsättningar

f och regler för fungerande konkurrens. Alternativet till i en sådana åtgärder torde att staten omprövar de riktlinjer vara som nyligen har beslutats för Vattenfalls verksamhet.

:SOU 1993:68 121

3 Ett för nätverk-

koncessionssystem

samhet

I detta kapitel redovisas först, avsnitt 3.1, de allmärma motiven för ett koncessionssystem för nätverksamhet. Därefter definieras de grundläggande nya begreppen nätverksamhet och nätkoncession samt diskuteras hur förslaget till nätkoncession förhåller sig till det

gällande systemet med linje- och områdeskoncessioner. nu

Avsnitten 3.2 och 3.3 handlar om föreslagna skyldigheter för dem

har nätkoncessioner, såsom att på skäliga villkor tillåta som överföring ström på den egna ledningennätet oberoende av vem

av

äger kraften, att ansluta bl.a. andra ledningarnät, att redovisa som nätverksamhet särskild rörelsegren samt att öppet redovisa sina

som priser för nättjänster. Vidare behandlas i dessa avsnitt bl.a. frågor

tariffer för nättjänster och om mätning av ström. Frågan om vad om

skall med att priser och andra villkor för nättjänster skall som avses vara skäliga belyses.

Större delen avsnitt 3.4 är en genomgång av de koncessions-

av villkor som enligt vår uppfattning bör ställas upp i ellagen.

Avsnitt 3.5 handlar om återkallelse av koncession.

Avsnitten 3.6 och 3.7 innehåller bl.a. förslag om systemansvar för storkraftnätet och en diskussion om regler för utlandsledningarna. Bl.a. behandlas frågan om innebörden av EGs transiteringsdirektiv

och lämpliga åtgärder for att uppfylla det.

3.1¶Nätkoncession för och för omrâde

linje

Vi föreslår.-

Kravet pd koncession enligt ellagen för byggande eller

an-

vändande av elektriska starkströmsledningar behålls.

Nuvarande linjekoncession och omrddeskoncession ersätts med

nätkoncession för linje och nätkoncession för omrâde. I ellagen införs definitioner av nätverksamhet och anslutning .

’ 3.1.1 Allmänna motiv för nätkoncessioner

När förutsättningar skall skapas för en konkurrensutsatt elmarknad

l

finns det anledning att ställa frågan om ett koncessionssystem bör

finnas kvar.

Vi har här att utgå från de mål och strategier för förändrad

en elmarknad som har beskrivits i avsnitt 2.1.2. Med den utgångspunkten står det klart att regleringar så långt möjligt bör undvikas på den konkurrensutsatta delen marknaden, dvs. produktion och

av handel med el. Behovet av övervakningstyrning ifråga den del

om av verksamheten som inte skall konkurrensutsättas, dvs. själva ledningsnätet, finns emellertid kvar. Ett system med utökad konkurrens och frihet i produktions- och försäljningsledet ställer särskilda krav på att producenter, säljare och köpare i största möjliga utsträckning garanteras möjligheter att utnyttja trans-

portvägarna, de elektriska ledningsnäten.

Det är alltså nätverksamheten i framtiden bör regleras. Den

som nya innebörden av begreppet koncession i ellagen bör komma till uttryck genom en ny benämning, nätkoncession. Som vi närmare

utvecklar i det följande bör koncessionsgivning och tillsyn över

nätverksamhet handhas myndighet, i det följande och i

av en

förslaget till författningstext benämnd ndtmyndigheten.

3.1.2¶Nätverksamhet, m.m.

Med nätverksamhet avser vi all verksamhet som behövs för att göra det möjligt att överföra ström på nätet. Att projektera en ny ledning med tillhörande ställverk, transformatorstationer m.m., ansöka om koncession, bygga, underhålla, ansluta andra ledningar, anställa personal, ingå avtal och skicka räkningar är några exempel på vad som enligt vår uppfattning bör ingå i begreppet.

Köp och försäljning av ström ingår däremot, i allmänhet, inte i nätverksamhet jfr kapitel 4.

Som närmare beskrivs i avsnitt 3.3 skall kostnader för s.k. nätförluster ingå i kostnader för nätverksamhet. Med nätförlust

skillnaden mellan hur mycket som matas in och hur menas mycket tas ut på nätet, dvs. överföringsförlusten. Koncessions-

som havaren måste på något sätt täcka denna förlust av el. Köp av i detta syfte ingår alltså i nätverksamheten.

Ytterligare ett fall av elköp kan ingå i nätverksamheten. När någon önskar mata in eller ta ut kraft från nätet och det är tveksamt om nätet klarar detta utan att bli överbelastat, kan det ibland vara

ändamålsenligt att nätägaren skapar utrymme för överföringen

genom att förmå någon arman aktör att öka eller minska sitt uttag eller inmatning. Detta förfararande kan beskrivas som ett motköp över flaskhals på nätet. Motköpet innebär en kostnad för

en nätägaren och kostnaden skall ses som en nätkostnad. Metoden kommer sannolikt främst till användning på trånga sektorer av storkraftnätet.

Också ansvaret för mätning skall enligt förslaget ingå i nätverksamheten se vidare avsnitt 3.2.6.

En definition begreppet nätverksamhet bör införas i ellagen.

av Även begreppet anslutning vidare avsnitt 3.2.1 behöver

se

definieras i ellagen.

Avgränsningen av vad som ingår i nätverksamhet är viktig för nätägarens prissättning. Kostnaderna för nätverksamheten skall enligt vårt förslag betalas dem som är anslutna till nätet. Som

av närmare beskrivs i avsnitt 3.3 skall all nätverksamhet redovisas som en särskild rörelsegren.

3.1.3 Nätkoncession för linje respektive för område

En nätkoncession föreslås kunna ges för linje eller för område.

Med nätkoncession för linje avses koncession för en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd sträckning. Denna nätkon-

typ av cession svarar närmast mot linjekoncession enligt nuvarande regler.

Med nätkoncession för område avses koncession för ledningar inom visst område. Denna koncession har likheter med den nuvarande områdeskoncessionen.

När nätkoncession för område enligt vårt förslag ges, skall koncessionsmyndigheten bestämma högsta tillåtna spärming för ledningsnätet.

En viktig skillnad mellan de föreslagna nätkoncessionerna och nuvarande linje- resp. områdeskoncessioner är att nätkoncession enbart omfattar s.k. nätverksamhet se avsnitt 3.1.2 och alltså inte reglerar köp och försäljning av el.

En likhet mellan nätkoncession för område och nuvarande

områdeskoncession är att koncessionshavaren får bygga nya ledningar med tillhörande anläggningar inom området utan att ansöka

om särskild ny koncession.

Innehavaren av en nätkoncession för område får dessutom, enligt vårt förslag, ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för området angivna högsta spärmingen. Nät-

myndigheten skall dock, i vissa undantagsfall, ha möjlighet att

bevilja koncession för linje inom detta område avseende ledningar med samma eller lägre spänning se vidare avsnitt 3.4.4.

Nätkoncession för en linje med högre spänning än den som är angiven för koncession för området kan alltid ges.

3.1.4 Nätägare koncessionshavare

-

I de flesta fall blir det ägaren till ledningen som ansöker och

om beviljas koncession. Det blir då samma juridiska eller fysiska

- person som är ledningsägare och koncessionshavare. Begreppen ledningsägare, nätägare och koncessionshavare används därför som synonymer i detta betänkande.

I verkligheten har dessa begrepp inte alltid samma innebörd.

Ägaren till en ledning kan ha upplåtit en vidsträckt nyttjanderätt av

ledningen någon annan. I nyttjanderätten kan bl.a. ingå att sköta drift och underhåll samt att ingå avtal om överföring av ström. I sådana fall bör nyttjanderättshavaren kunna få koncession för ledningen.

Det skall alltid vara koncessionshavaren som ansvarar för skyldigheter enligt lag och särskilda koncessionsvillkor. Det blir, som hittills, koncessionsmyndighetens uppgift att tillse att den som ges koncession är lämplig tör uppgiften.

3.2 regler om nättjänster

Nya

Vi föreslår:

Innehavare av nätkoncession skall vara skyldig att pd skäliga

villkor ansluta andras ledningar och anläggningar till sitt

eget nät.

Innehavare nätkoncession skall vara skyldig att pá skäliga

av

villkor överföra ström oberoende av vem som är ägare till

krafien.

För tartffsystemet skall gälla

att nättarzffen skall utformas pd sakliga grunder,

-

att avgifterna med i nästa punkt angivet undantag

- - -

bör avspegla de fysiska flödena pd nätet och pd så sätt

ge riktiga samhällsekonomiska styrsignaler till elprodu-

center och elkonsumenter,

att ndttarzfierna för de lokala näten inte skall konstru-

-

eras med utgångspunkt i var inom området en kund

finns, men att engdngsavgzfier för anslutning får vara

kostnadsriktiga,

att det skall räcka att vara ansluten till en punkt på nätet

-

för att kunna göra affärer med alla aktörer som är

anslutna till det svenska nätet.

Frågor som rör bortkoppling av elkonsument regleras i avtal

mellan elkonsument och nätägare samt mellan nätägare och

elsäljare.

Innehavare av nätkoncession skall vara ansvarig för mätning m.m.

Frågor kring mätning, datainsamling och avräkning utreds i

särskild ordning.

3.2.1¶Skyldighet att upplåta ledningar och nät

Enligt 2 § 4 mom. fjärde stycket ellagen är den som har linjekon-

cession skyldig under vissa förutsättningar leverera eller

att - överföra ström till den som har ornrådeskoncession. Samma skyldighet gäller mot förbrukare, vars verksamhet är av större betydelse för det allmärma.

Koncessionsmyndigheten kan ålägga innehavare av linj ekoncession

att uppfylla sina skyldigheter enligt lagen. Det betyder att dessa

köpargrupper om förutsättningarna är uppfyllda är tillförsäkrade

- den leverans de behöver. De kan däremot inte såsom ellagen

hittills har tolkats av NUTEK kräva leverans från viss, särskild

- en

t leverantör. Detta innebär således att den som har linjekoncession har frihet att välja mellan att själv leverera och att tillåta att någon

l

annan levererar till kraftköparen.

Frågor leverera eller överföra kraft har under i

om skyldigheten att

det senaste året fått aktualitet i samband med tvister mellan innehavare av linjekoncessioner och deras kunder rörande ingångna eller planerade kontrakt om råkraftleveranser. Vi har emellertid inte

l

haft anledning att ytterligare analysera innebörden av gällande

l

l bestämmelser.

,

Elkunder varken har i

som områdeskoncession eller driver verksamhet av större betydelse för det allmänna har inte fått något särskilt skydd i ellagen. Innehavare av linjekoncession har ingen lagstadgad skyldighet att leverera eller överföra ström till dem. l Elleverans till dessa kunder sker enbart med stöd i avtal.

Innehavare av områdeskoncession har för närvarande inte någon skyldighet att ombesörja någon annans leverans i området. Man kan därför konstatera att det i praktiken finns ett monopol för elleveranser över sådana distributionsnät.

För en utförligare redogörelse för leveranspliktens omfattning

hänvisas till bilaga

Nu gällande lydelse av ellagen kan inte generellt sägas medföra någon skyldighet för koncessionshavaren att överföra kraft för annans räkning. Ett regelverk som öppnar näten utgör dock en förutsättning för en fungerande konkurrens på elmarknaden. Alla som behöver utnyttja nätet för att transportera kraft skall ges möjlighet att göra det.

Att öppna näten för andra elleverantörer än nätägare är nödvändigt, inte tillräckligt, för att åstadkomma en elmarknad i

men konkurrens. En ytterligare förutsättning är att den som önskar ansluta sig till nätet i visst område ges möjlighet till detta.

Vi föreslår därför att det införs en skyldighet för koncessionshavaren att överföra ström på det egna nätet genom att tillåta inmatningar och uttag av kraft i befintliga anslutningspunkter, oberoende av vem som är ägare till kraften.

Anslutning till en ledning med nätkoncession för linje skall i första hand grundas på frivilliga avtal. Om parterna inte kommer överens skall dock den som har nätkoncession för linje vara skyldig att, på skäliga villkor, göra sådan anslutning som tillsynsmyndigheten ålägger honom.

Den som har nätkoncession för område skall vara skyldig att, på skäliga villkor, ansluta alla som begär det, men nätmyndigheten skall kunna dispens från denna skyldighet.

ge

Rätten till anslutning till nätkoncession för linje kräver viss

ytterligare reglering.

En direkt anslutning elproducent eller elkonsument till

av nätkoncession för linje förutsätter sålunda i normalfallet att koncessionshavaren och berörd lokalnätsägare, dvs. innehavare av nätkoncession för område i det område där anslutningen är tänkt att ske, är överens. Om en sådan överenskommelse inte kan ske inom viss tid skall nätmyndigheten avgöra frågan efter anmälan.

Nätmyndigheten bör i bedömningen bl.a. väga in att de lokala nättarifferna inte får differentieras beroende på var i området kunden är eller önskar bli ansluten se avsnitt 3.2.2. En begäran om en anslutning som för elkonsumenten är företagsekonomiskt motiverad kan alltså komma att vägras därför att anslutningen inte är samhällsekonomiskt motiverad.

Om en ny nätkoncession för linje krävs för att ansluta elproducent eller elkonsument, prövas anslutningen inom ramen för den

allmänna lämplighetsprövning som alltid är en del av koncessionsprövningen se avsnitt 3.4.

Med anslutning menas anslutning av nybyggd ledning, trans-

formator m.m. eller annan ny inmatnings- eller uttagspunkt, återanslutning av tidigare ansluten ledning eller annan inmatningseller uttagspunkt, samt rätt att ta ut eller mata in effekt än

mer

tidigare avtalats i en befintlig anslutningspunkt.

Vårt förslag innebär att alla ledningar och nät öppnas för handel med el, inte bara storkraftnät och regionnät utan även lokala nät. Om inte samma regler gäller på lokala nät som på övriga nät uppstår problem av olika slag.

Förbrukare av viss typ kan på en plats vara ansluten till ett lokalt nät och på arman plats till ett regionalt nät. Det vore olyckligt från konkurrenssynpunkt om de som är anslutna till ett regionalt nät ges möjlighet att välja elleverantör medan de som är anslutna till ett lokalt nät inte får denna möjlighet.

I England och Wales har valts ett system där möjligheten att fritt välja leverantör inledningsvis har begränsats till större kunder, med

efterfrågan på l MW eller År 1994 kommer gränsen en mer. att sänkas till 100 kW och först år 1998 avses restriktionen upphöra helt.

Detta uppges ha skapat en rad gränsdragningsproblem och medfört att kunder vidtagit konstlade åtgärder i syfte att hamna på rätt sida av gränsen.

Man kan invända att obegränsade möjligheter att byta leverantör, även med öppna nät, förblir en teoretisk konstruktion så länge det saknas tekniska och ekonomiska möjligheter för kunder med låg efterfrågan att mäta och rapportera sin förbrukning enligt de krav som kommer att ställas. Det skulle ändå uppstå en gräns mellan

en marknad i konkurrens och en marknad av dagens typ.

En sådan gräns är trots allt att föredra. Den kan inte manipuleras eller kringgås, eftersom den grundas på faktisk teknisk eller

en ekonomisk begränsning. Den kommer också flytande. En

- att vara del kunder är omedelbart beredda att betala för möjligheten att byta elleverantör, andra är mindre intresserade. Det finns skäl att anta att tekniken för mätutrustning kommer att utvecklas så att mätutrustning blir allt billigare.

I vilken utsträckning mindre elkunder kommer att utnyttja den öppna elmarknaden beror alltså på de aktuella kostnaderna för mätning, administration m.m. Vi föreslår i avsnitt 3.2.6 att hithörande frågor utreds skyndsamt.

3.2.2 Tariffer för nättjänster

Vårt utredningsuppdrag innebär att vi skall föreslå regler som skapar förutsättningar för konkurrens på elmarknaden. Kunder och leverantörer skall alltså ha frihet att ingå de affärskontralct de finner lämpliga.

Att det skall råda fullständig kontraktsfrihet på elmarknaden är emellertid inte självklart. Det framstår och klart att det

mer mer finns två visioner om hur den framtida elmarknaden bör se ut.

Enligt en vision bör det råda full kontraktsfrihet. Det betyder att handeln sannolikt kommer att ändras markant jämfört med i dag. Speciellt kommer möjligheten att kunna teckna kontrakt för korta tidsperioder att innebära stora förändringar för aktörerna på marknaden. Mäklare kommer in, nya kontraktsformer uppstår som

möjliggör vidareförsäljning, flera aktörer köper och säljer kontrakt

med kort varaktighet och får på så sätt incitament att anpassa sig till

tillfälliga prisförändringar.

En annan vision beskriver ett läge där det råder konkurrens enbart om kontrakt för längre tidsperioder, såsom kvartal, år eller längre tid. Kortsiktig handel sker endast inom ramen för det producentsamarbete som tidigare reglerades samkörningsavtalet,

av numera

produktionsoptimeringsavtalet. Genom att det regelbundet görs

leveranssäkerhetsbedömningar av de företag som deltar i sam-

arbetet, kan inom denna grupp kraft handlas till priser baseras

som enbart på de rörliga produktionskostnaderna.

Dessa två visioner, som sällan är klart uttalade, påverkar sarmolikt synen på hur tariffsystemet bör utformas. Olika intressenter kan tyckas vara oense om det ändamålsenliga i olika lösningar i fråga om ett tariffsystem, medan man i verkligheten är oense om vad

man faktiskt vill uppnå. Samtidigt är det också möjligt att betrakta dessa modeller som två steg i en långsiktig strategi för avreglering.

Tariffrågor har aktualiserats också inom för dels Svenska

ramen kraftnäts utredning om en kraftbörs, dels en utredning om framtida

tariffer på storkraftnätet som Svenska kraftnät genomför på eget initiativ.

För vårt utredningsarbete gäller att vi skall föreslå regler som möjliggör och underlättar all typ av handel med kraft. De syn-

punkter på ett ändamålsenligt tariffsystem som vi presenterar i det

följande skall ses mot den bakgrunden.

De allmänna riktlinjer vi formulerar som vägledning vid utformningen av tariffsystemet är anpassade till den först nämnda visionen för hur en framtida elmarknad kommer att se ut, alltså ett läge när full kontraktsfrihet råder. Det betyder dock inte att riktlinjerna inte skulle vara relevanta om statsmakterna av något skäl vill uppnå ett läge som närmare svarar mot den andra visionen.

Vad är en ändamålsenlig nattartfi‘

Vad som är en ändamålsenlig tariff beror ytterst på vad man vill uppnå för resultat med tariffen. Ofta är det också olika krav som ställs från de inblandade parterna. Krav kan också variera över tiden.

Hittills är det endast på stamnätet som flera aktörer regelmässigt

har utnyttjat samma nät. Det finns många exempel på transiteringar

på regionnät men här finns inget utvecklat tariffsystem. Det är

därför intressant att något analysera varför stamnätstariffen har den

utformning den har.

Under 1940-talets första del byggdes gemensamt ägda ledningar och ledningar med olika ägare i olika sektioner. Åren 1945-1946 övervägdes, inför den då förestående kraftiga utbyggnaden av vattenkraften och överföringsnätet, bl.a. att bilda ett av staten och enskilda kraftföretag gemensamt ägt stamlinjebolag. Den ordning som, bl.a. mot bakgrund av uttalanden av 1946 års riksdag, kom att gälla innebar emellertid att staten Vattenfall skulle svara för

utbyggnaden av ledningarna för 220 kV och högre spänning och att ‘

avtal om transitering på stamnätet skulle träffas med andra kraftföretag se vidare avsnitt 3.6.2.

Villkoren för de icke statliga aktörerna att utnyttja stamnätet har reglerats i olika avtal. Det nu gällande avtalet löper ut år 2004. De tariffer som utvecklats har prioriterat tre aspekter:

Fördelning av kostnaderna skulle kunna accepteras av alla. Kost- -

naderna för nätet skulle fördelas i förhållande till vilken nytta

aktörerna hade av nätet. Vattenfall bedömdes ha mindre nytta av

det gemensamma nätet än en mindre aktör eftersom man till en

relativt lägre merkostnad skulle kunna bygga ett eget nät.

Engagemanget från transitörerna skulle vara långsiktigt. Nya -

överföringsbehov skulle anmälas så långt i förväg att nätet skulle kunna byggas ut för ändamålet. Ett abonnemang kunde inte heller

minskas. På detta sätt bärs risken för investeringen av den som

förorsakade investeringen. När väl nätet var byggt skulle det utnyttjas. Den rörliga avgiften

-

för att utnyttja nätet inom ramen för vars och ens abonnemang var

låg. Vattenfall hade fram till 1992 rätt att utnyttja all ledig kapacitet.

För de behov och krav som stamnätstariffen är konstruerad för är den ändamålsenlig. Avgifterna har förhandlats fram med de övriga s.k. transitörerna. Detta avgiftssystem har med vissa justeringar övertagits av Svenska kraftnät och tillämpas för närvarande enligt det s.k. kraftnätsavtalet mellan Svenska kraftnät och de stora kraftproducenterna. Tariffsystemet är en s.k. kanaltariff. Systemet bygger på tanken att varje transitör har egna kanaler i nätet från inmatningsterminaler till uttagsterminaler. Tariffen har i huvudsak beräknats som en produkt av Överförd effekt och överföringsdistansen fågelvägsavstånd, det s.k. MWkm-talet.

Även nuvarande stamnätstariff är ändamålsenlig för de krav

om som i dag ställs, betyder det inte att den är ändamålsenlig för de krav som ställs på en konkurrensutsatt elmarknad.

Det är t.ex. stora variationer i överföringskostnaden per kW och km mellan olika kraftföretag. Speciellt små företag har en högre specifik överföringskostnad. Ett annat problem är att långsiktigheten i abonnemangen gör det svårt att ändra ett abonnemang, vilket kan vara nödvändigt vid nya handelsrelationer.

Dagens tariffsystem är dessutom administrativt krångligt att hantera om elmarknaden blir konkurrensutsatt. Systemet förutsätter

nämligen en fullständig kraftavräkning i varje punkt på nätet där

två nätägare möts, dvs. någon måste fastställa vem som tar ut kraft eller vem som matar in kraft i punkten. Idag, när det endast undantagsvis är andra än nätägaren som överför kraft på regionnä-

ten och på lokalnäten, är problemen kring avräkning hanterbara. I framtiden, när många fler än i dag äger den kraft som transporteras på de olika näten, finns det behov av förenkling om man vill undvika komplicerade administrativa system.

Tariffen måste sålunda ändras för att uppfylla de krav och önskemål som kan ställas i en konkurrensutsatt elmarknad eller ersättas med en helt ny tariff.

Potentiella problem och möjliga lösningar

Under denna rubrik belyser vi tre områden där problem kan uppstå om de principer som ligger bakom dagens stamnätstariff skulle vara vägledande när nya nättariffer utformas. Vi diskuterar också hur ett tariffsystem som löser dessa problem kan utformas.

Med många olika nätägare kan nättarifferna bli komplicerade -

En producent, återförsäljare eller kund som önskar överföra kraft från en produktionskälla till den plats där kraften skall konsumeras kan behöva nyttja tre eller flera nät med olika nätägare. Om de underliggande näten t.ex. regionnätet i förhållande till storkraftnätet har flera uttagspunkter kan teoretiskt sett varje kraftleverans dessutom behöva delas upp beroende på vilken väg man antar att kraften tar. Det är uppenbart att tarifferna då kan bli mycket komplicerade och svåröverskådliga.

Om samtliga nät däremot hade ägts av ett enda företag skulle det ha räckt med en tariff. Från avräkningssynpunkt hade det också varit betydligt enklare. Något behov att hålla reda på vilken producent, återförsäljare eller slutkonsument som äger kraften vid punkter där nät med olika ägare möts skulle inte finnas.

Våra överväganden måste emellertid grundas på den verkliga situationen med många olika företag som gemensamt skall svara för transport av kraft. Samtidigt skall en konkurrensutsatt handel med

främjas. Överföringstarifferna måste därför konstrueras på ett sådant sätt att de är enkla att använda och överskådliga i sin uppbyggnad. Lösningen torde ligga i att nätägarna bedriver ett organiserat samarbete i fråga om tariffkonstruktioner.

Gentemot producenter, återförsäljare och slutkonsumenter bör således nätägama uppträda som om de vore ett enda företag. Den som matar in kraft producenten eller som tar ut kraft kunden

- - - skall enbart behöva förhandla med den nätägare som tillhandahåller anslutningen.

Ett sådant system ställer höga krav på samordning mellan nätföretagen. Några huvuddrag i en sådan samordning kan vara följande.

De företag som äger de regionala näten tecknar abonnemang med Svenska kraftnät om rätt att mata in eller ta ut kraft från storkraftnätet. På samma sätt är det ägare till de lokala näten som tecknar abonnemang med de regionala nätägarna om att kunna ta ut kraft från regionalnätet.

De abonnemangsavgifter den lokala nätägaren betalar till regionnätägaren kommer på detta sätt att innefatta såväl del av regionalnätägarens kostnader för sitt eget nät som del av regionalnätägarens kostnader för anslutning till storkraftnätet. Den lokala nätägarens kostnader får bäras av de elkonsumenter som är anslutna till det lokala nätet.

Nättariffer som speglar de affärsmässiga transaktionerna ger fel -

signaler

Behovet av och kostnaderna för elnätet bestäms av det trans-

portarbete som skall utföras. En speciell egenskap vid eltransport

är att det inte utförs några onödiga transporter; elektrisk ström följer fysikens lagar, i detta fall minsta motståndets lag.

Även inte några äger i fysisk be-

om onödiga transporter rum märkelse, sker det ekonomiska mottransiteringar dvs. betalningar

,

görs för transiteringar i motsatt riktning till det verkliga fysiska

flödet. Ett exempel är Skellefteå Kraft AB, idag betalar för att

som föra kraft på stamnätet från Forsmark till företagets avsättningsområden i Västerbotten, trots att den verkliga effektriktningen är från norr till söder.

I praktiken är det idag endast de mindre kraftföretagen som betalar för dessa icke-transporter. Större transitörer Vattenfall och Sydkraft har möjlighet att själva sammanlagra transporten och till Svenska kraftnät presentera ett nettotransportbehov, s.k. saxning.

Om man skulle välja att basera nättariffema på de affärsmässiga transaktionerna blir konsekvensen dels restriktioner i möjligheterna att bedriva handel, dels ett tariffsystem som ger felaktiga samhällsekonomiska styrsignaler till aktörerna. Skellefteå Kraft AB skulle

fått en lägre överföringskostnad om bolaget hade investerat i

kraftproduktion i Västerbotten i stället för i Uppland. Detta är ett exempel på att tariffsystemet ger en samhällsekonomiskt felaktig

styrsignal, eftersom ytterligare kraftproduktion i norra Sverige

medför att ännu mera kraft än i dag behöver transporteras över storkraftnätet.

Det riktiga är i stället att basera tariffen på vad som fysiskt händer

i nätet om en produktionsanläggning ökar eller minskar inmatningen

eller om en konsument förändrar sitt uttag. Påverkan på nätet är exakt densamma om Skellefteå Kraft AB matar in kraft vid Forsmark som om Vattenfall skulle ha gjort det; priset på nättjänsten bör således också vara detsamma.

Eftersom nätägarna inte alltid är neutrala krävs klara regler -

Nätägarna kommer kanske inte alltid att vara neutrala i förhållande till de producenter och kunder som önskar nyttja nätet. Det finns möjligheter att missbruka sin ställning som nätägare om det saknas klara regler for vad som är accepterat när det gäller tariffsättning.

Ett exempel på en situation när en nätägare kan ha incitament att agera på ett diskriminerande sätt gäller anslutningsavgifter för lokal produktion.

Antag att en lokal produktionsanlâggning skall anslutas till ett regionnät vars huvudsakliga uppgift är att föra kraft från storkraftnätet. Om produktionsanläggningen ansluts kommer regionnätsågaren eventuellt att kunna minska sitt abonnemang på storkraftnätet och därigenom reducera sina kostnader för ledningar, transformering m.m. Även regionnåtsägarens kostnader för förluster på stamnätet minskar. Det är således ur denna aspekt en fördel fir nätägaren att produktionsanläggningen ansluts, vilket borde kunna leda till en låg anslutningsavgift eller t.o.m. kunna resultera i att regionnâtsågaren skall kunna

betala producenten för att denne ansluter sig till nätet.

Fördelens storlek är dock beroende av regionnätsägarens verkliga möjligheter att reducera sitt abonnemang på storkraftsnâtet. Dessa möjligheter är i sin tur beroende av den lokala produktionens tillförlitlighet, sammanlagring med annan produktion på nätet m.m. Samtidigt

med dessa faktiska svårigheter att fastställa en skälig avgift för anslutningen kan förhandlingen försvåras av att regionnâtsägaren kanske har ett eget intresse av att bygga produktionsanläggningen.

Detta exempel visar att en nätmyndighet kan behöva konkretisera de principer för ändamålsenliga tariffer som vi i det föregående har uttalat oss för.

Allmänna riktlinjer för ett tariflsystem

Vi ser det inte som vår uppgift att föreslå detaljerade föreskrifter om vilka tariffer som skall tillämpas av de olika nätföretagen. Den närmare utformningen av tarifferna betraktar vi som en fråga mellan nätföretagen och deras kunder. Däremot är det lämpligt att statsmakterna anger vissa allmärma riktlinjer för utformningen av tariffsystem. Dessa riktlinjer kan tjäna som vägledning för berörda företag när tariffer utformas och för nätmyndigheten i dess

granskande roll.

Följande allmärma riktlinjer anser vi skall vara vägledande när

tarifferna utformas.

Nättariffer skall utformas på sakliga grunder. De skall vara öppna och icke-diskriminerande. Nättariffema bör ge inkomster som täcker nätföretagets skäliga kostnader. Detta är viktigt för undvikande av en situation där nätverksamheten måste finansieras på annat sätt än via nättariffer eller omvänt blir utnyttjad till korssubventionering av annan verksamhet. Nättarifferna bör så långt det är praktiskt möjligt avspegla de fysiska flödena på nätet. Detta är en förutsättning för att tariffen skall ge korrekta samhällsekonomiska styrsignaler till aktörerna, dvs. till elproducenterna och elkonsumenterna,

åde på kort sikt driften och på lång sikt investeringarna. Nättariffen bör utformas ett sätt som stimulerar konkurrensen på elmarknaden. För att det skall vara enkelt att handla kraft på olika typer av kontrakt skall det räcka att vara ansluten till en punkt på nätet för att man skall kunna göra affärer med alla aktörer som är anslutna till det svenska nätet.

Utjdmning av nattariflerna inom nätkoncession för omrâde

I föregående avsnitt har vi formulerat vissa allmänna riktlinjer

som vi anser bör vara vägledande vid utformningen av nättarifferna. Hit hör principen att den som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för detta. Denna princip innebär att tarifferna i grunden skall vara kostnadsriktiga för olika kundkategorier.

Samtidigt har statsmakterna ett ansvar för att denna strävan efter kostnadsriktighet inte medför att elkonsumenter i glesbygd behöver stå för samtliga de kostnader elöverforingen medför. I stället bör kostnaderna för dessa kunder delvis täckas genom att andra kunder betalar avgifter som överstiger de faktiska överföringskostnaderna.

Ett krav bör enligt vår mening därför vara att de avgifter som kunderna betalar för att kunna ta ut kraft från nätet inte skall konstrueras med utgångspunkt i var inom koncessionsområdet kunden är ansluten. För en nätkoncession som omfattar visst område skall det alltså inte förekomma att kunder vid t.ex. områdets yttergränser av den anledningen får betala högre avgifter än de som bor i mitten av området. Som vi utvecklar närmare i avsnitt 3.4.3 blir den geografiska omfattningen av ett område föremål för myndighetsprövning i samband med koncessionsgivningen.

Denna utjämning av nätkostnaderna inom ett koncessionområde kan dock inte drivas hur långt som helst utan att betydande samhällsekonomiska kostnader uppstår. Enligt nu gällande regler har innehavaren av en områdeskoncession möjlighet att ta ut en engångsavgift i samband med att en abonnent ansluts till nätet. Storleken på denna engångsavgift är till viss del beroende av nätföretagets verkliga kostnader för anslutningen och sålunda beroende av var i nätet abonnenten önskar ansluta sig.

Vår uppfattning är att koncessionshavare även i framtiden skall kunna debitera en engångsavgift som motsvarar de faktiska merkostnader företaget får vid en anslutning av en kund. Storleken på sådana engångsavgifter skall naturligtvis vara skäliga se avsnitt 3.2.4 och kunna prövas av nätmyndighet och av domstol.

Även med detta för nätkostnader kan det inte

systern utjämning av

undvikas att nättarifferna i utpräglade glesbygdsområden blir högre

än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid förhållandet redan inom ramen för nuvarande system med områdeskoncessioner.

Även nätföretaget inte får differentiera nättariffen med

om hänsyn

till var i området kunden är belägen får i dagens system

- som kunderna på sakliga grunder uppdelas i grupper med olika tariffer, t.ex. hushållstaxa och elvärmetaxa med eller utan tidstariff.

3.2.3 Bortkoppling av elkonsument

Såväl producenter och konsumenter som andra nätägare skall ha rätt till anslutning i viss punkt och rätt att ta ut eller mata in kraft, på skäliga villkor. Detta skall gälla oberoende av vem som är ägare till den ström som överförs.

Skyldigheten att ansluta skall åvila den som har nätkoncession för ifrågavarande linje eller område. Upplåtelsen skall ske genom avtal om anslutning och rätt till uttag eller inmatning av kraft.

Vi har i avsnitt 3.2.2 angett vissa generella krav tariffsyste-

som met för nättjänster skall uppfylla. Det finns anledning att överväga om det behövs tvingande regler på ytterligare ett område.

Om en elkonsument idag inte sköter sina betalningar gentemot en återdistributör blir den yttersta konsekvensen att abonnenten stängs av från strömleverans. Denna bortkoppling grundas på bestämrnelser i avtalet mellan distributören och kunden. På den konkurrensutsatta elmarknaden kommer en elkonsument att kunna ha två affärsrelationer, en med nätägaren och en med elsäljaren.

Antag att elkonsumenten sköter sin betalningar till nätägaren men missköter sig gentemot elsäljaren. Eftersom nätägaren får betalt ligger det inte i dennes intresse att koppla bort kunden. Det är emellertid enbart nätägaren som i praktiken kan utföra avstängningen. Hur skall elsäljaren kunna försäkra sig om att nätägaren kopplar ur en elkonsument som inte sköter sig gentemot elsäljaren

Enligt vår uppfattning måste nätägaren avtalsvägen försäkra sig om möjligheten att stänga av en kund om denne inte sköter sina åtaganden gentemot såväl nätägaren som elsäl j aren. Elsälj aren måste också, genom avtal med nätägaren, försäkra sig om möjligheten att

nätägaren att koppla bort en kund som drar ström utan att fullgöra sin betalningar. Om det i framtiden visar sig att en

avtalsreglering av denna fråga i praktiken inte fungerar får lagstiftning övervägas.

Vi föreslår således inte några regler om utformningen av eller innehållet i de avtal som nätägaren ingår med sina kunder. Dessa frågor överlämnas till parterna. Vi utgår ifrån att branschen utarbetat Standardavtal för de vanligaste avtalsförhållandena.

Härvid bör, liksom idag, möjligheten till bortkoppling utnyttjas mycket restriktivt. Om möjligheten att koppla bort en kund missbrukas, skall kunden kunna kräva skadestånd. Kunden skall, om han anser att han har blivit bortkopplad utan att tillräckliga skäl härför föreligger, endast behöva vända sig till nätägaren med begäran om skadestånd. Det är nämligen denne som har utfört bortkopplingen. Nätägaren och elsäljaren får därefter göra upp om vem av dem som ytterst skall bära kostnaderna för ett sådant skadestånd.

3.2.4 Skäliga villkor

Den föreslagna rätten till anslutning och överföring kan självfallet inte gälla utan begränsningar. Rätten skall gälla på skäliga villkor. Vad är skäligt i det enskilda fallet får slutligt avgöras genom

som

myndighetsprövning efter sammanvägning av för- och nackdelar en för parterna med de olika avtalsvillkoren.

Prövningen av om ett villkor är skäligt kommer alltid att ske i efterhand for varje enskilt fall. Alla omständigheter av betydelse för ett avtal kan prövas inom ramen för begreppet skäliga villkor.

Vi förutsätter att kunderna i framtiden kommer att ställa olika krav på leveranssäkerhet och att detta kommer att avspegla sig i avtalen. Det kan röra sig om t.ex. rätt till ekonomisk ersättning vid

bortkoppling eller turordningsregler vid bortkoppling. Graden

om av leveranssäkerhet på nätet blir ett avtalsvillkor vars skälighet kommer att ställas i relation till andra villkor, främst priset.

Vanliga affársrisker får anses ingå även i uppgörelser om anslutning m.m. Risken att inte få betalt, eller att inte få betalt i rätt tid, är exempel.

Den part som önskar vissa särskilda garantier får förhandla om detta med motparten. Det finns ingen skyldighet att ingå oskäliga avtal och ingen skyldighet att ta onormala affärsrisker.

Den nätägare som inte kan komma överens med sin motpart

om villkoren för en anslutning eller villkoren för inmatning eller uttag, får vara beredd att försvara sitt ställningstagande inför tillsynsmyndigheten och i sista hand domstol.

För att produktion och försäljning av skall kunna öppnas för fri konkurrens måste näten vara tillgängliga på ett icke diskriminerande sätt. Villkoren för användning av nät eller en enskild ledning, t.ex. en utlandsförbindelse, måste vara lika för alla tillhör

som samma grupp av användare. Villkoren skall vara icke diskriminerande. En bedömning härav skall ingå i prövningen av skäliga villkor.

Nätverksamheten skall visserligen ekonomiskt särredovisas,

men den behöver inte utgöra ett eget företag. I samma företag som driver nätverksamhet kan därför finnas en rörelsegren för köpförsäljning eller produktion av ström. Det kan i ett sådant företag ligga nära till hands för nätägaren att ge fördelar till dem som är anslutna till nätet och köper kraft från det egna företaget. Detta är ett exempel på vad som inte bör vara tillåtet.

Priser för olika nättjänster skall redovisas öppet. Tillsynsmyndigheten skall kunna begära in de handlingar och uppgifter som behövs för att kunna bedöma tariffernas skälighet. Det är inte nödvändigt

att tillsynsmyndigheten granskar samtliga tariffer. I praktiken kan

det bli fråga om punktvisa insatser efter anmälan från t.ex. en kund eller leverantör av kraft.

Det är inte alltid som priset på en nättjänst kan fastställas i förväg. Ett exempel detta är kostnaden för att bygga eller

en ny förstärka en befintlig anslutning. I ett sådant fall skall nätägaren vara skyldig att lämna offert på priset. Priset skall vara skäligt på samma sätt som gäller för övriga nättjänster.

Det kan ta viss tid innan nätägaren är beredd att lämna offert.

en Om inte nätägaren inom skälig tid lämnar offert skall den

en som har begärt en sådan kunna anmäla till tillsynsmyndigheten att nätägaren inte har fullgjort vad åligger denne. Tillsynsmyndig-

som heten har därefter att pröva detta inom för skäliga villkor.

ramen

Bedömningen av vad som är ett skäligt pris skall göras mot bakgrund kostnaderna för nätverksamheten. Även lågt pris

av ett kan anses som oskäligt för det fall att nätkostnaderna är extremt låga. Det skall på motsvarande sätt anses skäligt att kunden betalar ett högre pris om kostnaderna i det aktuella nätet är höga.

3.2.5¶Ledig kapacitet

I bedömningen av vad som är skäliga villkor ingår ett speciellt delproblem, nämligen om det finns ledig kapacitet för begärd inmatning eller uttag. Detta gäller både vid anslutning av nya anläggningar och vid ändrade villkor för befintlig anslutning.

Enligt vår uppfattning måste nätägaren i princip kunna vägra

anslutning med hänvisning till bristande överföringskapacitet. Om

ledning riskerar att bli så belastad att gängse leveranssäkerhet en inte kan upprätthållas, bör nätägaren inte anses vara skyldig att avtala om den begärda inmatningen eller uttaget.

Ledig kapacitet är emellertid ett tänjbart begrepp. Frågan om

ledig kapacitet finns kan inte alltid besvaras med ett enkelt eller nej. Det finns en gråzon inom vilken den ökade belastningen på nätet eller ledningen kan accepteras men där den medför risker eller nackdelar för nätägaren. Om nätägaren i ett sådant fall är skyldig att ingå begärt avtal får avgöras inom ramen för skälighetsprövningen.

Den nätägare som vägrar begärd inmatning eller uttag med

hänvisning till ledningens eller nätets bristande kapacitet, måste

kunna visa att den ökade belastning som överföringen skulle medföra är i vart fall oskälig att kräva under föreliggande omständigheter.

De nätägare som vägrar ny- eller återanslutning eller vägrar att

ändra villkoren i en befintlig anslutning med motivering att det

saknas kapacitet har alltså bevisbördan för sitt påstående. De skall ange nätets tekniska utformning och prestanda samt aktuell belastning på nätet utan den begärda anslutningen och med den

begärda anslutningen.

Om det vid en sådan jämförelse visar sig att den begärda anslutningen kan ske utan att leveranssäkerheten till övriga kunder påverkas, så finns det ledig kapacitet.

Om den begärda anslutningen är tekniskt omöjlig, kan nätägaren inte åläggas någon skyldighet att göra den, åtminstone inte omedelbart. Den som har nätkoncession för område är normalt skyldig att ansluta kunder inom området och är därför på längre sikt skyldig

- att förstärka nätet så att den begärda anslutningen kan göras. Hur

lång tid kunden skall behöva vänta får avgöras från fall till fall med hänsyn till kundens behov, kostnader för nätägaren, tid för

planering, byggande m.m.

Om anslutningen är möjlig men leveranssäkerheten kan påverkas, har man hamnat i gråzonen. Här måste en avvägning göras mellan å ena sidan kundens behov av den begärda anslutningen och hur länge han redan väntat på denna och å andra sidan riskerna för överbelastning nätet och för att nätägaren blir skyldig att betala

av skadestånd till andra kunder.

För närvarande finns det i allmänhet tillräcklig överföringskapacitet i elnäten för att klara aktuella belastningsförhållanden. Enbart det förhållandet kund byter elleverantör leder i sig inte till

att en

förändringar i de fysiska flödena, vilket är en förutsättning för att

nätägaren skall kunna hävda kapacitetsproblem.

Ibland, speciellt vad gäller vissa delar av storkraftnätet, kommer dock kapacitetsproblem att uppstå. Fördelningen av överföringskapacitet i bristsituation kan ske på olika sätt. Den i dag

en vanligaste modellen med proportionell ransonering av tidigare fördelade överföringsrättigheter är inte alltid den mest ändamålsenliga. Det finns andra lösningar, såsom kapacitetsavgifter och motköp, vilka kan vara lämpligare.

I första hand skall åtgärder vid kapacitetsbegränsning hanteras

en avtalsfråga mellan nätägaren och dennes kunder. Den som som är missnöjd med nätägarens agerande skall kunna vända sig till

tillsynsmyndigheten och slutligen till domstol.

Frågan om fördelning av ledig kapacitet på utlandsförbindelserna innehåller speciella problem. Dels är det större risk att ledningarnas kapacitet faktiskt begränsar möjligheterna att utbyta kraft, dels kan hänsyn behöva tas till hur det andra landet avser att fördela

kapaciteten.

Även efter det transporträttigheter är fördelade mellan dem

att som önskar utnyttja förbindelsen, till högstbjudande eller på annat sätt, återstår problemet att tillse att förbindelserna utnyttjas optimalt. Det skall inte vara tillåtet att aktörer sitter på transporträttigheter av strategiska skäl.

Det ankommer på ledningsägaren att uppställa de kriterier som skall gälla, men nätmyndighet och domstol kan rätta honom.

Hithörande frågor kan vara svårbedömbara för prövningsinstanserna. Dessutom kan de avse stora penningbelopp. Man kan fråga sig om inte prövningen borde styras mer i detalj i förväg

genom utarbetade föreskrifter, utfärdade av lämplig myndighet.

Vi anser det emellertid lämpligast att frågor bedömning det

om av skäliga i att en nätägare hävdar brist på överföringskapacitet inte regleras i författning. Efter hand kommer praxis att utvecklas

en genom avgöranden av nätmyndigheten och domstol i de fall parterna inte kan enas.

3.2.6. Mätning och avräkning i samband med Öppna nät

I och med att elnäten öppnas kommer rörligheten på marknaden att öka. Fler aktörer än idag kommer ägare till den kraft

att vara som överförs på de olika näten. För att det skall gå att hålla reda på

vem eller vilka som är ansvariga för olika leveranser kommer nya krav

att ställas på system för mätning samt insamling och rapportering

av mätvärden. Behovet av standardiserade spelregler kommer att öka.

I dag saknas enhetliga system för mätning och insamling

av mätdata. Regler för mätning, insamling och avräkning på storkraftnätet, som sedan länge haft flera användare, finns preciserade i

avtal. Med avräkning menas kraftsystemets redovisningssystem,

dvs. det system där kraftbalanser för respektive företag upprättas bl.a. i syfte att kontrollera att samtliga aktörer gjort rätt för sig. I

övriga fall tillämpar olika företag olika lösningar.

Den författningsreglering som finns inom detta område rör endast

lågspänningskundernas mätare. I förordningen 1981:1353, ändrad

senast 1992: 1236 om el-, vatten- och värmemätare föreskrivs sålunda l§: I fråga om elmätare får Elsäkerhetsverket meddela de föreskrifter om utförande, beskaffenhet eller egenskaper är

som påkallade för att tillvarata abonnenternas intressen.

I samband med att elnäten öppnas måste det fastslås

vem som skall ha ansvaret för att mätning sker samt för att korrekta mätdata samlas in och görs tillgängliga för berörda leverantörer, nätägare och kunder samt, vid behov, för den nationella avräkningen. Vi föreslår att innehavaren av nätkoncessionen blir ansvarig för dessa uppgifter, vilka alltså ses som en del av nätverksamheten.

Ett motiv till förslaget nätägarens ansvar är att detta ansvar

om kan regleras i ellagen och närmare kan anges i koncessionsvillkoren. Att lägga ansvaret på nätägaren ter sig också naturligt mot bakgrund av hur uppgifterna sköts idag.

Ett annat motiv för en sådan ansvarsfördelning är att även kostnaderna för dessa mättjänster kan ingå i de nätkostnader vars skälighet skall kunna prövas. Detta förhållande betyder dock inte att kostnaderna för mättjänster skall fördelas jämnt över kundkollektivet. Vår grundläggande uppfattning är i stället att den som förorsakar en kostnad också skall bära denna kostnad. Den nedan föreslagna utredningen om mätningsfrågor bör närmare analysera frågan hur mätkostnader lämpligen bör fördelas.

om

Att nätägaren är ansvarig för mätning betyder emellertid inte att

denne måste äga mätutrustningen eller själv ombesörja nödvändiga

kontroller utrustningen eller insamling av mätdata.

av

Det finns sålunda rad frågor som behöver lösas kring mätning,

en datainsamling och avräkning på elnäten. Det gäller t.ex. tekniska frågor, såsom behovet av enhetliga normer rörande mätning samt insamling och rapportering av mätvärden. Det är av stor vikt att dessa frågor blir ordentligt belysta inför förändringarna på den svenska elmarknaden.

Bl.a. företrädare för Svenska kraftnät och Elsäkerhetsverket har till framfört att mätfrågorna behöver utredas vidare utifrån

oss principen nätägarens ansvar. Vi föreslår att regeringen tar

om initiativ till sådan utredning, så att inte mätningsfrågor försvårar

en

genomförandet av vårt förslag.

Vid sidan av branschorganisationerna och Svenska kraftnät kan bl.a. den föreslagna nätmyndigheten och Elsäkerhetsverket komma att beröras av detta arbete.

Storleken av de merkostnader för mätning, insamling och

avräkning uppkommer för en kund vid leverantörsbyte kommer

som i praktiken att bli avgörande för hur stor del av elmarknaden som blir konkurrensutsatt.

Frågan vilka krav är rimliga att ställa på olika kund-

om som kategorier behöver belysas i samband med utredningsarbetet kring mätfrågorna. Innan detta är gjort är det svårt att bedöma hur stor del av elmarknaden som kommer att förbli monopoliserad.

Det system med öppna nät vi föreslår skapar formella som möjligheter att byta leverantör. Därmed skapas också incitament att utveckla såväl mättekniken organisationen kring mätningen. som Detta bör leda till att kostnaderna för de kunder vill

som byta

leverantör successivt reduceras. Det är viktigt att den föreslagna mätutredningen utformar regler på ett sådant sätt att denna potential verkligen tas till vara. Fler frågor som behöver belysas i ett utredningsarbete kring mätfrågor framgår av följande diskussion kostnader för mätning om

och avräkning.

En elkonsument idag är ansluten till områdeskoncession och som en läser av elmätaren en gång i kvartalet vill köpa ström någon än av annan den hittillsvarande huvudleverantören i området, dvs. från någon annan än den som historiskt har levererat ström i området. Nätföretaget kommer då att upplysa kunden att ett sådant byte leverantör om av kräver en annan typ av elmätare än den befintliga. Bytet elmätare av motiveras med att den nationella kraftavräkningen är baserad på timvärden, vilket i sin tur motiveras att priset på kraft varierar timme av för timme. Den nya elmätaren måste kunna registrera förbrukningen timme för timme och lagra dessa värden i ett minne. De lagrade mätvärdena skall, t.ex. via telefonledningar, kunna skickas till nätföretaget som sammanställer ett avräkningsunderlag. Nätföretaget behöver självt viss information för att debitera nätavgifter, huvudleverantören i området behöver information för att kunna beräkna den s.k. slasken se nedan, elsäljaren och kunden behöver mätinformation som underlag för fakturering respektive kontroll faktura. av Om elsäljaren har ett balansansvar jfr avsnitt 4.3, behöver den nationella kraftavrâkningen mätinfomiation. I annat fall behöver elsäljarens leverantör informationen. Om elkonsumenten i stället väljer att även fortsättningsvis köpa kraften från huvudleverantören i området räcker kanske den gamla mätaren. Huvudleverantören kommer att mäta på sätt innehavaren samma som av områdeskoncession gör i dag. Denne registrerar den kraft tillförs i området timme för timme. som Kunder som köper kraft från andra leverantörer i området, eller har en tariff som kräver timvis registrering, avräknas timme för timme. Det som är kvar, den s.k. slasken, består nätförluster samt kraft av av som skall fördelas på huvudleverantörens kunder. Nätförlustema beräknas schablonmässigt utifrån tidigare statistik, medan övrig kraft fördelas på huvudleverantörens kunder på basis kvartalsvisa eller årsvisa av avläsningar. I praktiken kommer inte alla elkonsumenter att villiga att betala vara de extrakostnader som uppstår i samband med att konsumenter lämnar områdets huvudleverantör. Denne kommer därmed att ha betydande en

konkurrensfördel gentemot andra leverantörer. För försäljning till vissa kundkategorier kommer huvudleverantören i praktiken att ha ett monopol se vidare avsnitt 4.1.4. Det kan finnas olika sätt att motverka detta förhållande. En metod är att via nåttariffen subventionera de elkonsumenter som behöver mera avancerad mätutrustning. Metoden strider dock mot vår uppfattning att kostnader i huvudsak skall bäras av dem som förorsakar kostnaderna se avsnitt 3.2.2. Ett annat alternativ är att kravet på timvis registrering av mätdata frångås. I det fallet måste elkundens effektproñl senare uppskattas schablonmässigt, vilket torde vara möjligt för vissa kundkategorier men inte för andra.

3.3 för särredovisning och riktlinjer för Regler

ekonomisk av nätverksamhet

styrning

Vi föreslår:

Nätverksamhet skall redovisas som särskild rörelsegren.

Föreskrifter utfärdas vissa redovisningskravför nätverksam-

om het, såsom: att årsredovisning skall upprättas, att resultat- och balansräkning skall upprättas enligt vissa

riktlinjer,

att ett särskilt anläggningsregister skall upprättas, att i den första årsredovisningen skall redovisas hur

ingángsvärdena i särredovisningen har beräknats, och

att boköringslagens regler i tillämpliga delar skall tillämpas

för all nätverksamhet.

Nätmyndigheten tar initiativ till överläggningar med branschen

om god redovisningssedför nätverksamhet . Årsredovisning för nätverksamhet skall varje är ges in till nät-

myndigheten.

Nätmyndigheten skall ha rätt att av koncessionshavaren fd de

ytterligare uppgifter, ex. anläggningsregister, som behövs.

Skäligheten i tarijfer och övriga villkor för nättjänster kan bedömas nätmyndigheten utifrån bl.a. vissa särskilt angivna av

indikatorer, främst en prisindikator och en avkastningsindikator.

Riktvärden för en skälig nivå pä dessa indikatorer anges av nätmyndigheten.

Vid bedömningen ett enskilt fall bör hänsyn alltid till de av tas speciella förutsättningar som gäller för koncessionshavaren.

Som ett led i utredningsarbetet har vi uppdragit Bohlins Revisionsbyrå AB att närmare analysera frågor kring ekonomisk särredovisning av nätverksamhet och att utarbeta förslag till lösningar. Uppdraget har redovisats i rapporten Ekonomisk särredovisning av nätverksamhet inom den svenska elmarknaden. Rapporten har fogats till detta betänkande bilaga som I väsentliga avseenden bygger våra förslag på den nämnda nyss rapporten.

3.3.1¶Principiella överväganden

Vi har i avsnitt 3.2 föreslagit att den har nätkoncession skall som en vara skyldig att på skäliga villkor överföra ström andra på sitt eget nät.

Den svenska elförsörjningen har byggts under lång tid i

upp samverkan mellan statliga, kommunala och privata intressen till ett landsomfattande integrerat elsystem. Distributionsresurserna utnyttjas väl med leveranser av med god leveranssäkerhet till kunderna. Det ligger ett stort ekonomiskt värde i att investeringarna i landets infrastruktur kan tillgodogöras under lång tid och utnyttjas effektivt. Prissättningen på nättjänsterna är den kanske viktigaste faktorn när

det gäller att bedöma om överföringsvillkor är skäliga.

Genom att den har koncession för nätverksamhet har som ett

monopol på en affärsverksamhet, saknas i stor utsträckning in-

citament till prispress och effektivisering. Man bör därför söka skapa sådana incitament på annat sätt. Så bör kunna ske genom att skäligheten i tariffer och övriga leveransvillkor kan granskas av en

statlig myndighet och slutligen prövas i domstol.

Vi vill emellertid framhålla att den tillsyn pris- och kostnadsav utvecklingen på nättjänster som vi finner nödvändig inte har karaktär av kontinuerlig övervakning koncessionshavarna. I av stället rör det sig om ett system med hjälp statlig myndighet vars en nätmyndigheten vid behov skall kunna säkerställa att allmänhetens

intresse skäliga priser och andra villkor för överföringstjänster av kan tillgodoses. Enligt definitionen i avsnitt 3.1.2 med nätverksamhet all menas verksamhet behövs för att göra det möjligt att överföra ström som på nätet. Sådan överföring sker mellan inmatnings- och uttagspunkter. Dessa punkter kan belägna på storkraftnätet, på vara regionala eller på lokala nät. I detta sammanhang vill vi göra det principiellt viktiga påpekandet att eventuella utgifter hos koncessionshavaren för viten jfr avsnitt 6.1.2 inte bör få räknas in i de kostnader som läggs till grund för

prissättningen.

För det skall möjligt att bedöma skäligheten i de villkor att vara koncessionshavarna erbjuder för nättjänster, föreslår vi att som nätverksamhet skall redovisas särskild rörelsegren och som en sålunda hållas i sär från all verksamhet som koncessionsannan havaren bedriver. Nätverksamheten skall, om den inte är koncessionshavarens enda verksamhet, ses som en egen rörelsegren.

Utgångspunkter och vissa regler för den ekonomiska redovisningen

anges i avsnitten 3.3.2 och 3.3.3.

Bedömning skälig avkastning och prisutveckling av

Skälighet är fråga bedömningar, varvid avvägningar måste en om göras mellan olika intressen. I detta fall gäller det något förenklat att avväga nivån på tarifferna mellan å ena sidan kundernas intresse så låga priser möjligt i kombination med avtalad av som säkerhet i leveransen och å andra sidan nätägarnas intresse av avkastning på det kapital som investeras i verksamheten. egna Både kunderna och nätägarna har intresse av att drift- och underhållskostnaderna hålls på nivå främjar önskad leveranssäkeren som het. Bedömningen skäligheten i tariff bör också ta hänsyn till av en behovet att verksamheten pengar för ny- och återav genererar investeringar. Det blir nätmyndighetens uppgift att efter hörande av berörda parter finna den balanspunkt som är skälig. Utifrån angivna utgångspunkter för den ekonomiska särredovisningen och de redovisningskrav ställs på nätverksamheten som vidare avsnitt 3.3.2 och 3.3.3 bör nätmyndigheten efter

se

överläggningar med branschen kunna utforma vissa bedömnings-

148 ÅOU 1993:68

grunder i form av bl.a. en rad indikatorer. Avsikten är inte att sådana indikatorer skall tillämpas mekaniskt nätmyndigheten. I av stället skall indikatorerna ett hjälpmedel för såväl nätses som synsmyndigheten som koncessionshavarna och deras kunder konsumenterna när det gäller att i ett konkret fall bedöma vad - som är skälig nivå på tarifferna.

Användningen av indikatorer speglar prisutvecklingen och

som

kapitalavkastningen i nätverksamheten har särskild betydelse, i

synnerhet under de första åren sedan systemet med tariffer separata

för överföringstjänster har införts.

Det finns starka skäl att särskilt observera vilken avkastning som koncessionshavarna får på det kapital de satsar i verksamheten. som Som närmare utvecklas i avsnitt 3.3.4 bör investeringar i nätverksamhet betraktas finansiell placering med relativt låg risk. som en Enligt vårt synsätt kan det emellertid knappast anses vara en skälig prissättning om koncessionshavarna möjligheter att sätta ges priserna i huvudsak utifrån vad skälig avkastning som anses vara en på satsat kapital. Metoden ger för svaga skäl för koncessionshavarna att hålla nere priserna och i övrigt främja effektiviteten. Det är därför lika viktigt att nätmyndigheten noggrant följer den prisutveckling som sker på överföringstjänstema. Detta kan åstadkommas t.ex. genom att myndigheten tar fram ett index som speglar pris- och produktivitetsutvecklingen i branschen. I detta sammanhang kan nämnas i Norge tillämpar huvudatt man sakligen en avkastningsgräns i kombination med priskontroll, en medan man i EnglandWales främst arbetar med prisrestriktion. en Hur dessa två enligt vår bedömning viktiga indikatorer bör konstrueras, och vad i dagsläget kan nivå som anses vara en skälig för avkastning och prisutveckling, behandlas närmare i avsnitt 3.3.4. Företag med nätverksamhet bör kunna anpassa sina tariffer utifrån

vad som kan anses vara en skälig prisutveckling och avkastnings-

nivå för verksamhetsåret. Därför bör nätmyndigheten riktvärange den för nivån på dessa två indikatorer innan verksamhetsåret inleds.

Tillämpningen av bedömningsgrunder i form av olika indikatorer

kommer uppenbarligen att innebära svåra avvägningar för nätmyndigheten. Härtill kommer att den restriktion för verksamheten,

tillämpningen systemet med indikatorer innebär, kan leda som av till osäkerhet vid värderingen av ett nätföretag vid en försäljning. Det är rimligt antagande att säljare och köpare kan komma att ett vilja ha någon form förhandsbesked från nätmyndighetens sida av

hur myndigheten kommer att se t.ex en höjning av prisnivån.

om Vi belyser dessa frågor närmare i avsnitt 3.3.4.

3.3.2¶Utgångspunkter för den ekonomiska särredovisningen

Den nätverksamhet enligt avsnitt 3.3.1 skall särredovisas kan som

i olika organisatoriska former. Några tvingande regler av

äga rum innebörd att verksamheten skall samlas inom en egen juridisk aktiebolag eller ekonomisk förening, anser vi inte bör person, t.ex. införas. En organisatorisk avgränsning av nätverksamheten måste däremot krävas. Kravet bör komma till uttryck i författning. Innebörden härav är att krav skall ställas på ekonomisk särredovisning nätverksarnheten inkl. resultat- och av balansräkningar samt årsredovisning för nätverksamheten, och särskild granskning utförd företagets revisorer. av -

Vi följande utgångspunkter bör gälla för den ekonomiska

anser att särredovisningen: Nätägaren skall alltid särredovisa intäkter och kostnader som entydigt hör till nätverksamheten. Nätägaren skall så långt möjligt vidtaga övriga åtgärder för att särskilja nätkostnader från kostnader för annan verksamhet som nätägaren bedriver. Där samkostnader med verksamhet inte kan undvikas, skall - annan nätkostnademas andel beräknas efter adekvata fördelningsgrunder

och fördelningsnycklar.

Fördelningsgrunder och fördelningsnycklar skall dokumenteras

och kontinuerligt följas samt vid behov justeras. upp Företagets revisorer skall vid sin granskning ägna särskild -

uppmärksamhet att fördelningsgrunder och fördelningsnycklar

för samkostnader är adekvat utformade och använda.

Väsentligare fördelningsgrunder och fördelningsnycklar som

används för beräkningen nätverksamheten skall redovisas i av

årsredovisningen över nätverksamheten och därigenom bli

offentligt tillgängliga.

Ett särskilt anläggningsregister skall upprättas och hållas aktuellt. - Anläggningstill gångar skall upptas till historiskt anskaffningsvärde efter avdrag av ackumulerade avskrivningar enligt plan. Det närmare innehållet i kraven bör preciseras regeringen eller av nätmyndigheten.

3.3.3¶Regler för den ekonomiska

särredovisningen

Vi redovisar i detta avsnitt först vår på

syn omfattningen av

särredovisningen för nätverksamhet. Därefter behandlar vi de redovisningskrav som bör tillämpas och vår på de kvaliger syn tetskrav som bör ställas på redovisningen. Vidare behandlar vi frågor kring revision av nätverksamhet samt frågor dispens från om

reglerna om särredovisning.

Omfattning av särredovisning för nätverksamhet

En nätägare kan ha flera nätkoncessioner eller bara Nätägaren en. kan ha både en eller flera nätkoncessioner för linje och eller en flera nätkoncessioner för område. All nätverksamhet skall i princip särredovisas. Den har som nätkoncession för en eller flera linjer bör få särredovisa dem gemensamt. Ett krav är dock att nätägaren skall kunna redovisa för tillsynmyndigheten hur kostnaderna beräknats for och var en av

ledningarna.

Om flera företag inom koncern bedriver nätverksamhet för en ledningar med viss sträckning, skall nätverksamheten redovisas separat för varje företag. Den som har nätkoncession för område skall särredovisa

varje

sådan koncession för sig. Den som har nätkoncessioner olika typer skall redovisa ledav ningarna tillsammans och skilt från områdena, redovisas som vart och ett for sig.

Nätmyndigheten skall kontrollera att kraven uppfylls. Myndig-

heten skall dock, det finns särskilda skäl, kunna medge om undantag från kraven på separat redovisning varje nätkoncession av

för område för sig. Ett sådant skäl kan vara att koncessionshavaren

har antal nätkoncessioner för område geografiskt gränsar till ett som varandra och för vilka denne, när systemet med områdeskoncession

gällde, inte differentierade tarifferna. I ett sådant fall bör undantag

kunna medges, åtminstone intill dess att dessa koncessioner på

koncessionshavarens begäran kan slås till en enda nätkonsamman

cession för område.

Redovisningskravför nätverksamhet

Följande krav bör gälla.

För aktiebolag gäller självfallet bokföringslagens regler. - Även icke-aktiebolag, nätverksamhet i kommunal fört.ex. -

skall i tillämpliga delar följa aktiebolagslagens och valtningsform, bokföringslagens regler. Det är en uppgift för nätrnyndigheten att

ställning till hur de problem här uppkommer bör lösas. ta som Årsredovisning skall upprättas. - Resultaträkningen skall upprättas enligt de riktlinjer som framgår punkt 3b i bilaga l till Bohlins rapport se bilaga 5. av Balansräkningen skall upprättas enligt de riktlinjer som framgår punkt 3c i bilaga 1 till Bohlins rapport. av Iden första årsredovisningen skall redovisas hur ingångsvärdena har beräknats och hur dessa förhåller sig till

i särredovisningen

motsvarande värden före det att särredovisning upprättades. Särskild

vikt bör härvid läggas på redovisningen av anläggningstillgångar.

Om nätföretaget ingår i koncern skall samtliga koncernbidrag en berör nätverksamheten redovisas i årsredovisningen. som Årsredovisningen skall innehålla uppgifter dels om vilken nivå på de olika indikatorerna nätmyndigheten angett för det som aktuella verksamhetsåret, dels vilken nivå årets verksamhet om som

har resulterat

Kvalitetskrav pd redovisningen

Kraven på tillämpning de principer för redovisning som gäller av för aktiebolag bör enligt vår mening föras in i lagregleringen för

elmarknaden.

Som komplettering till lagbestämmelserna kommer det emellertid att bli nödvändigt med branschinriktade råd och anvisningar i redovisningsfrågor. Vi förutsätter att nätmyndigheten tar initiativ till de överläggningar med branschen självklart bör äga innan som rum myndigheten utformar s.k. allmänna råd. Med allmänna råd avses

enligt författningssamlingsförordningen1976:725 sådana generella

rekommendationer tillämpningen författning

om av en som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Dessa råd är inte bindande för myndigheter eller enskilda. Vid sådana överläggningar kan successivt komma att utformas vad som kan kallas god redovisningssed för nätverksamhet.

Revision

Av det föregående har framgått att särredovisningen måste göras otvetydig och följa fastställda riktlinjer. Företagens ordinarie revisorer är enligt vår uppfattning de är som bäst skickade att kontinuerligt granska att kraven efterlevs. Vi föreslår att revisorerna åläggs att i ett särskilt utlåtande fogas som till årsredovisningen aktivt uttala sig hur särredovisningen har om skett med utgångspunkt i gällande lagstiftning och andra vägledande dokument. En föreskrift denna innebörd bör därför återfinnas i av

författning.

Dispensmöjligheter

Nätmyndigheten bör enligt vår mening ha möjlighet att i undantagsfall medge dispens från ställda krav, särskilt under de första åren efter lagändringen. Dispens bör i första hand komma i fråga när det gäller kravet på att ett särskilt anläggningsregister skall upprättas. Dispens i övrigt bör lämnas restriktivt och främst tidpunkter avse

för och omfattning redovisningsmaterial temporära

av samt

förenklingar i framtagningen av detsamma. Omfattningen

av en sådan dispensgivning får bedömas bakgrund vid vilken mot av tidpunkt som våra förslag kommer att genomföras.

3.3.4¶Bedömningsgrunder för skälig prisutveckling och

avkastning i nätverksamhet

Vårt förslag om att indikatorer skall användas vid bedömning av nätverksamheten grundar sig på uppfattningen att det är bättre att koncessionshavarna i princip har frihet att utforma den tariffstruktur som de finner ändamålsenlig inom ramen för gällande lagregler, än att nätmyndigheten detaljreglerar tarifferna. Den tillämpade tariffstrukturen måste dock svara mot de i avsnitt 3.2 redovisade kraven på ett tariffsystem som är avsett att skapa förutsättningar för handel i konkurrens.

Konsumenternas och nätmyndighetens möjligheter att bedöma pris- och effektivitetsutveckling för nätverksamheten förbättras väsentligt om ett antal standardiserade indikatorer presenteras i års-

redovisningen. Uppgifterna får ett betydande informationsvärde om

de kan följas under längre tid. De skapar möjligheter att göra jämförelser mellan företag i branschen och med vad nätmyndigheten vid olika tidpunkter bedömer vara en skälig nivå.

Indikator som visar avkastningen i verksamheten

Vilket mått på avkastningen bör användas Här finns olika möjlig-

heter. Enligt vår uppfattning bör avkastningen i första hand mätas

på justerat eget kapital efter schablonskatt 30 % för nätverksamheten. Hur detta kan räknas fram kan utläsas av bilagorna 1 och 3 till Bohlins rapport. Detta mått har bl.a. fördelen att det är

någorlunda okomplicerat och därför kan följas av alla parter

-

kunder, nätägare, granskningsmyndighet, etc.

En mera noggrann analys av avkastningsfrågor kan emellertid kräva också andra mått. Vi finner det naturligt att nätmyndigheten vid behov kompletterar med ytterligare avkastningstal, i första hand avkastning på totalt kapital ocheller avkastning på sysselsatt kapital. En kontinuerlig metodutveckling kring dessa frågor får förutsättas äga rum i nära samarbete mellan myndigheten och branschen.

Skälig avkastning

Vad kan anses vara skälig avkastning för koncessionshavaren på

satsat kapital I det följande utvecklar vi hur en avkastningsgräns

kan bestämmas och på vilket sätt en sådan indikator bör användas,

bl.a. av nätmyndigheten.

En utgångspunkt är härvid att det är skäligt att i princip godtaga en avkastning på det kapital som koncessionshavaren placerat i nätverksamheten så länge avkastningen inte överstiger vad kan

som bedömas som normalt för konkurrensutsatt affärsverksamhet med en låg risknivå.

Vad är då en normal avkastningsnivå för konkurrensutsatt affärsverksamhet med normal risknivå, dvs. ett på marknadens arbetande kapital

Ett marknadsmässigt avkastningskrav kan anses i princip grundas

sig på tre delkrav, nämligen

real avkastning, -

kompensation för bedömd inflation, och -

premie för risk affärsrisk, finansiell risk. -

De två första kraven marknadsmässig ersättning för realav-

kastning och inflation kan, som närmare utvecklas i Bohlins

rapport bilaga 5 avsnitt VI, anses komma till gott uttryck i den effektiva marknadsräntan för långsiktiga statsobligationer.

Det tredje kravet, en riskpremie, är avsedd att täcka affärsrisk och finansiell risk. Med affärsrisk menas den osäkerhet finns

som i verksamheten genom variationer mellan olika år, risk för avvikelser från gjorda bedömningar, etc. Den finansiella risken hänger samman med att det egna kapitalet normalt i första hand tas i anspråk vid finansiella svårigheter för företaget.

Kraven på riskpremiens storlek varierar starkt mellan olika affärsverksamheter. För industriell verksamhet med långsiktig

inriktning och med förhållandevis goda planeringsmöjligheter och

stabil resultatutveckling är givetvis riskpremien förhållandevis låg. Bohlins har i sin rapport exemplifierat med kraftindustrin i dess helhet, som enligt rapporten bör ha en riskpremie på nivån fyra procent.

Vi anser att den principiella uppfattning som Bohlins analys utgår från kan läggas till grund för bedömningar om en avkastningsgräns också för icke-konkurrensutsatt affärsverksamhet.

Bohlins har bedömt att riskpremien för nätverksamhet bör ligga i intervallet två fyra procent. Vi förutsätter att hithörande frågor

blir föremål för fortsatta överväganden samt en fortlöpande analys i samverkan mellan nätmyndigheten och branschen.

Bohlins illustrerar i rapporten, utifrån angivna förutsättningar, begreppet avkastningsgräns för nätverksamhet genom följande sammanfattande uppställning, varvid dock termen avkastningstak används:

Nivå f n. Realrânta och inflation indikeras av statsobligationer med fem års återstående löptid 9 % juni 1993 Riskprcmic bedömd med hänsyn till risknivå 2-4 % Bohlins bedömning Avkastningstak för nätverksamhet 11-13 % Vi vill understryka att denna uppställning endast utgör en illustration till, en typ av formel för, sättet att beräkna en avkastningsgräns. Det får ankomma på nätmyndigheten att, mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen i landet, bedöma vilka procenttal som faktiskt bör användas från tid till annan. Nätmyndigheten förutsätts härvid ha tillgång till den ekonomiska kompetens som kan behövas för ett balanserat sätt att se på begreppet avkastningsgräns.

Som har framgått av våra principiella överväganden avsnitt 3.3.1 skall begreppet avkastningsgräns inte användas för någon formellt bindande procentsats för högsta tillåtna avkastning i enskilda fall.

Vi förutsätter att nätmyndigheten noga följer hur avkastningen för nätverksarnheten utvecklas för branschen i dess helhet. Härigenom får myndigheten också ett erfarenhetsunderlag för sina bedömningar av vad som bör anses vara en skälig avkastning i de olika nätföretagen.

Den avkastningsgräns som skisserats i det föregående kan sägas avse ett n0rmalfall. Skäl kan finnas för avvikelser både nedåt och uppåt.

Indikatorför skälig prisutveckling för nättjänster

För att komplettera avkastningsindikatom bör en indikator som speglar en skälig prisutveckling för överföringstjänster utarbetas av

nätmyndigheten.

Nätmyndigheten bör noggrant följa den prisutveckling som sker på överföringstjänsterna. Det är viktigt att konsumenterna ges en andel i den produktivitetsutveckling som sker i branschen. Detta kan ske t.ex. genom att myndigheten tar fram ett indikator som speglar både pris- och produktivitetsutveckling.

Enligt vår uppfattning behöver alltså nätmyndigheten använda en mekanism som samtidigt främjar sänkta kostnader och ökad effektivitet i nätverksamheten. Användningen av en prisindikator har detta syfte.

Prisutvecklingen på nättjänster j

Nätmyndigheten bör, för att kunna fastställa nivån på den indikator som skall ange skälig prisutveckling, utgå från ett index som uttrycker prisutvecklingen för sådan verksamhet som koncessionshavaren bedriver och den förväntade produktivitetsutvecklingen i branschen. Nätmyndigheten bör fastställa konstruktionen av detta index i samråd med branschen.

Ökningen av produktiviteten i branschen kan uttryckas t.ex. i

form av en rationaliseringsfaktor och kan betraktas som ett uttryck

för den lägsta årliga effektivitetsökningkostnadsminskning som

koncessionshavaren rimligen bör uppnå och som bör komma

kunderna till godo. Vinsten av ytterligare effektivitetsökningarkost-

nadsminskningar kommer med denna konstruktion att helt tillfalla koncessionshavaren, som alltså därigenom får incitament att

ytterligare främja effektiviteten.

Storleken av en sådan generell rationaliseringsfaktor för nätverksamhet bör i förväg fastställas av nätmyndigheten för en viss bestämd tid, kanske år. i

tre

Vi anser att uppgiften att fastställa vilket index som skall användas, och vilken procentsats som avdrag skall ske med, skall läggas på nätmyndigheten. Härvid förutsätter vi att myndighetens beslut om index och procentsats föregås av diskussioner med

branschen. Under ett inledningsskede, innan närmare erfarenheter har vunnits, kan exempelvis det s.k. nettoprisindex användas med

avdrag för en rationaliseringsfaktor på 1 2 %.

-

Följande exempel är avsett att belysa hur indikatorn prisgräns kan användas i praktiken, när fråga har uppkommit om storleken av de tariffer för nättjänster som tillämpas av en koncessionshavare.

Inför övergången till sårredovisning har myndigheten offentliggjort att

den bedömda rationaliseringsfaktom under perioden år 1 år 3 uppgår

-

till 3 % årligen. Efter utgången av år 1 konstateras att tillämpat index

ñr prisutvecklingen stigit från 100 till 110, dvs. med 10 procent-

enheter. Innan prisgränsen för tariffen nås, kan i detta exempel

tariffen öka med 10 3, dvs. 7 procentenheter.

-

Om tariffema har höjts med 7 procentenheter samtidigt som kon-

cessionshavarens kostnader för nâtverksamheten i detta fall endast ökat

med 6 procent, kan koncessionshavaren helt tillgodogöra sig den

uppnådda effektivitetsökningenkostnadsminskningen om 7 6 1

-

procent utan att prisgränsen har nåtts.

En så konstruerad prisgräns skall enligt vår uppfattning inte tillämpas mekaniskt av nätmyndigheten utan bör ses som ett riktmärke för branschen.

Ytterligare indikatorer

Det faktum att innehavaren av en nätkoncession överskrider de

gränser som nätmyndigheten satt för avkastningsindikatom

ocheller prisindikatorn är inte alltid liktydigt med att en oskälig

prissättning tillämpas. Men det är en varningssignal om att en

oskälig prissättning kan föreligga. Nätmyndigheten kan därför finna

anledning till en fördjupad analys.

Vi utgår från att nätmyndigheten har ambitionen att grunda sina bedömningar på ett allsidigt underlag. Det blir då naturligt att myndigheten successivt utvecklar ytterligare indikatorer, t.ex. även mått som belyser prisnivån, jämfört med nät av likartad karaktär, eller anläggningens tekniska standard, såsom avbrottsfrekvensen.

Det finns också andra metoder än den vi törordat för att konstruera en avkastningsindikator för nätverksamheten.

En sådan metod är att använda det tekniska nuvärdet som bas.

Härmed avses anläggningsdelarnas nyanskaffningsvärde, dvs. vad

det skulle kosta att idag bygga anläggningen, med avdrag för faktiskt tekniskt-ekonomiskt åldrande.

Om skälig avkastning beräknas på basis av tekniskt nuvärde, bör avkastningsnivån beräknas utifrån real räntenivå nominell ränta minus inflation. Hänsyn tas nämligen till inflationen när det tekniska nuvärdet beräknas. Vidare får finansiella kostnader i form av räntor till externa finansiärer inte läggas till grund för beräkningen av nättariffemas storlek. Dessa kostnader kompenseras nämligen genom att avkastningen beräknas på det tekniska nuvärdet.

Kostnader som däremot bör täckas via nättariffen är den tekniska och ekonomiska förslitningen faktisk värdeminskning, vilken oftast

skiljer sig från den bokföringsmässiga avskrivningen.

Med denna metod kommer de finansiella kostnaderna att vara mera järrmt fördelade över anläggningens verkliga livslängd i jämförelse med det av oss förordade alternativet. Metoden innebär emellertid en ökad risk för att vissa nätföretag inte kan täcka sitt likviditetsbehov via inkomsterna från nättarifferna.

Den viktigaste principiella skillnaden mellan de två alternativen

för beräkning av skälig avkastning är hur hänsyn tas till den fort-

gående inflationen. Om avkastningen beräknas med utgångspunkt i aktiebolagslagens avskrivningsregler blir resultatet under

-

förutsättning av en fortgående inflation att den planmässiga

avskrivningen överstiger den faktiska värdeminskningen. I slutet av anläggningens livslängd kommer därför inga avskrivningar att kunna göras.

En fördel med att beräkna skälig avkastning på basis av tekniskt

nuvärde är att en anläggnings anskaffningskostnad inte ligger till

grund för prissättningen. På detta sätt undviks tariffsättningsproblem

t.ex. vid inkråmsförvärv.

Vår bedömning är emellertid att en avkastningsberäkning som baseras pä de bokförda värdena är att föredra. Det är dock nätmyndighetens uppgift att ange vilka övriga indikatorer som bör användas. Myndigheten kan t.ex. använda avkastningen på det tekniska nuvärdet som en kompletterande indikator vid bedömning av skäligt pris i nätverksarnheten.

Myndighetsdtgärd när prisnivån bedöms vara oskälig

Innan nätmyndigheten eventuellt kommer fram till bedömningen att ett nätföretag tillämpar en oskälig prisnivå, förutsätter vi att överläggningar förs med det berörda företaget. Härvid kan en genomgång ske av alla omständigheter som anses relevanta i det aktuella fallet.

Vi bedömer att nätägarna inom ramen för de ovan presenterade riktlinjerna kan erhålla dels skälig avkastning på sitt kapital, dels incitament att upprätthålla en god standard på ledningsnätet samtidigt som abonnentemakunderna erhåller en skälig andel av den förväntade produktivitetsökningen i verksamheten.

Vårt förslag innebär att nätmyndighetens skälighetsbedömningar

skall grundas på flera indikatorer där främst nivån på avkastningen

och prisutvecklingen bör vara vägledande.

Om nätmyndigheten vid sin slutliga bedömning finner att en oskälig prisnivå föreligger, skall detta redovisas i form av ett beslut med föreläggande för företaget att göra viss justering i sin prisnivå. Detta beslut kan sedan, som närmare utvecklas i avsnitt 6.2.2, överklagas till länsrätt.

Beslut i prisregleringsfrågor har sedan bestämmelser om prisreglering infördes i ellagen inte varit omedelbart verkställbara. Om en part inte godvilligt följt ett beslut har därför motparten tvingats vända sig till allmän domstol för att erhålla ett verkställbart

avgörande. Enligt vårt förslag upphör Prisregleringsnämnden, men

samma typ av problem kan uppkomma i fråga om beslut av

nätmyndighet. Vi föreslår inte att särskilda verkställighetsregler

införs i ellagen. För att erhålla ett verkställbart beslut kommer alltså även fortsättningsvis att krävas ett avgörande av allmän domstol. I ett sådant mål ankommer det på domstolen att, på grundval av det beslut som fattats av NUTEK, pröva parternas anspråk och

invändningar.

Om tillämpade nättariffer av NUTEK befinns ha varit för höga uppstår frågan om taxan skall anses ha varit oskälig även för tiden före NUTEKs beslut i frågan. Enligt vår uppfattning kan NUTEKs avgörande av nättariffs oskälighet i normalfallet även få en retroaktiv effekt. Frågan om rätten att i sådant fall få tillbaka erlagda avgifter bör enligt vår mening lösas avtalsvägen. Om så inte

kan ske får frågan om sådan retroaktiv återbetalningsskyldighet

liksom i dag avgöras av allmän domstol. Frågan om retroaktiv

återbetalning har prövats av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1988 s. 457 VA-avgifter samt kan, beroende på Högsta domstolens bedömning, även komma att prövas i ett mål för vilket prövningstillstånd meddelats i april 1993 se vidare avsnitt 6.1.2.

Indikatorer och värdering av ndgfbretag

Kravet på särredovisning kommer i många fall enbart att innebära att nätverksamheten särskiljs från den tidigare sammanhållna verksamheten och redovisas separat. I andra fall överlåts verksamheten till en ny eller annan juridisk person.

Vid överlåtelser av nätverksamhet, t.ex. via inkråmsförvärv eller liknande, bör nätmyndigheten särskilt granska de bokförda

nya värden som åsatts tillgångarna. Det är i sådana fall viktigt att följa

hur priserna på nättjänster utvecklas. Nätmyndigheten kan härvid

komma att ha skäl att granska tidigare åsatta värden. Ett högre bokfört värde på anläggningstillgångarna än tidigare skall inte automatiskt medföra att högre nättariffer för kunderna anses skäligt.

Det är uppenbart att användningen av de indikatorer som vi föreslår kan ha betydelse för hur ett nätdrivande företag kommer att värderas om en försäljning blir aktuell. Detta framgår av följande förenklade exempel. De procenttal för avkastning som anges i exemplet utgår från Bohlins rapport avsnitt VI.

Ett nätföretags anläggningstillgångar är i bokslutet för år 19XX

upptagna till värdet 100 milj. kr. Beloppet utgör historiskt anskaff-

ningsvärde efter avdrag av ackumulerade avskrivningar enligt plan. I

exemplet råkar beloppet 100 milj. kr. också vara samma som det

justerade egna kapital som avkastningen beräknas på. Tillsynsmyndig-

heten har inte funnit skäl att anmärka mot tariffema, vilka ger en

avkastning på ca 12-14 milj. kr. Fråga uppkommer om försäljning av

anlâggningstillgångama.

En köpare värderar anlåggningstillgångama till 200 milj. kr. utifrån

sin förväntan av vad företaget skulle kunna ge köparen i avkastning på

investeringen. Ägaren âr beredd acceptera priset. Köparen kan totalñ-

nansiera köpet genom eget kapital. Köparen anser sig nämligen kunna

räkna med en avkastning i nivån 24-28 milj. kr, dvs. samma pro-

centuella avkastning.

Men för att en sådan avkastningsnivå skall kunna uppnås kan priserna

fir nättjänstema behöva höjas. Det kan svårt för köparen att

vara som

ny ägare få förståelse hos nätmyndigheten för sådan höjning.

en

Nätmyndigheten hänvisar kanske till att myndigheten skall använda

också andra indikatorer, främst indikatom prisgräns.

Hur påverkas då köparens och säljarens värdering av anläggningstill-

gångarna

Frågan om värdering av anläggningstillgångama uppkommer också

om köpet finansieras genom upplåning. Då måste nämligen köparen

kunna räkna med att kunna ta ut sådana priser att upplåningskostnaden

kan finansieras.

Av exemplet framgår alltså att det finns ett ömsesidigt beroende mellan värderingen i samband med den aktuella försäljningen och hur nätmyndigheten kommer att använda de indikatorer står till

som buds.

Mot denna bakgrund kan frågan ställas, köpare och säljare bör

om ha rätt att få ett slags bindande förhandsbesked från nätmyndigheten om hur denna kommer att bedöma de eventuella ändringar

av tarifferna för nättjänster som en ny ägare kan vilja göra.

Vi anser det inte rimligt att ett sådant förhandsbesked skall kunna ges. Detta skulle komma att ställa alltför höga krav på nätmyndighetens resurser. I stället får denna osäkerhet hanteras köpare och

av säljare som en normal affärsrisk. Det kan tilläggas att efter någon tid kommer en praxis att utvecklas för myndighetens bedömningar, vilken kommer att ge successivt bättre underlag för parternas värderingar av denna typ av affärsrisk.

3.3.5¶Offentlighet och prissättning nättjänster

Offentlig insyn, uppföljning och kontroll är naturliga inslag i ett

regelssystem för särredovisning av nätverksamheten.

De årsredovisningar som koncessionshavarna skall enligt de

avge redovisningskrav som vi förordar avsnitt 3.3.3 skall vara offentliga. Koncessionshavaren skall varje år till nätmyndigheten sända in

årsredovisning enligt de principer vi tidigare föreslagit. Kon-

cessionshavaren skall vidare till nätmyndigheten rapportera andra förhållanden av vikt. Det kan finnas skäl för myndigheten att,

som

bas för sin verksamhet, begära in en kopia av anläggningsregistret

första gången det har upprättats. Det bör ankomma på nätmyndigheten att ange vilka övriga uppgifter koncessionshavaren alltid skall redovisa. Nätmyndigheten bör också kunna begära in andra

handlingar och upplysningar. En sådan befogenhet för nätmyndigheten behöver grundas på bestämmelser i ellagen.

För att kunder skall kunna bedöma att det pris de faktureras verkligen är skäligt, räcker det inte med att tariffer och andra leveransvillkor för nättjänster är offentligt tillgängliga. Priset för nättjänsten måste dessutom klart framgå av den faktura som kunden erhåller av koncessionshavaren eller i samband med elleverans.

Vi förutsätter att man inom branschen kommer att utarbeta mer detaljerade riktlinjer för offertgivning och fakturering, så att kunder

utan svårighet kan skilja mellan pris fir nättjänst och pris för

levererad kraft. En elkund som köper sin elleverans från samma företag som svarar för nättjänsten skall därför kunna fordra en överskådlig faktura som visar de olika kostnadsdelarna.

3.4¶Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.

Vi föreslår att ellagen skall innehålla regler av följande innebörd.

Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år.

Nätkoncession skall ges endast för sådana ledningar och nät som

är lämpliga från allmän synpunkt.

Nätkoncession för område skall omfatta en, med hänsyn till

nätverksamhetens ändamålsenliga anordnande, lämplig enhet.

Nätkoncession för område ges för viss högsta spänning som

bestäms särskilt för varje koncession. Sökandens lämplighet skall alltid prövas innan nätkoncession ges. Villkor får ställas av säkerhetsskäl.

Naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av frågor om

nätkoncession. Nätkoncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Överlåtelse nätkoncession skall tillstånd myndighet.

av fordra av

Vi föreslår vidare:

Lagen 1987:142 om förvärv av eldistributionsanläggningar

upphävs.

Bestämmelsen i ellagen om att möjligheten att tillgodose lokala

intressen skall särskilt beaktas i samband med koncessionsgivning upphävs.

Bestämmelsen i ellagen om att koncession endast ges om en

elektrisk anläggning är behövlig och förenlig med en plan-

mässig elektrijiering upphävs.

Vi föreslår dessutom att nu gällande bestämmelser om leverans-

skyldighet och köpskyldighet upphävs och att den nuvarande formen

för prisreglering för avskaffas avsnitt 4.1.

3.4.1 Koncessionstider

Nuvarande linje- och omrâdeskoncessioner utfärdas för en viss tid, inte överstigande 40 är eller vid särskilda skäl 60 är.

NUTEK:s praxis är för närvarande att meddela linjekoncessioner for 40 år och omradeskoncessioner för 10 är. Om det finns särskild anledning, t.ex. att koncessioner inom ett större område bör omprövas i ett sammanhang, ges koncessionen för kortare tid, så att alla berörda koncessioner utlöper samtidigt.

Den bestämda koncessionstiden har inneburit en säkerhet för innehavaren, eftersom denne kunnat räkna med oförändrade villkor for innehavet under i vart fall denna tid. Den långa giltighetstiden för linjekoncessioner har främjat de stora och kostnadskrävande

investeringarna i högspänningsledningar.

Så länge innehavaren följer dels de generella villkor som finns i lagstiftning eller praxis, dels de for denna koncession särskilt uppsatta villkoren, är han tillförsäkrad rätten till koncessionen under beviljad tid.

Bestämmelser i ellagen om tidsbegränsad koncession har funnits sedan är 1902. Systemet har fungerat väl och det har inte framkommit några egentliga skäl för avskaffandet av det.

Värt förslag innebär att i stort sett samma villkor skall tillämpas för alla nätkoncessioner, oberoende av om de avser nätkoncession for linje eller nätkoncession för omrâde. Det finns då ingen anledning att lagfästa NUTEKs praxis om olika långa koncessionstider. Möjligheten att bevilja koncession för upp till 60 är har i praktiken visat sig inte behövas.

Koncessionstiden bör ungefär] igen motsvara avskrivningstiden för den investering som ledningennätet utgör. I flertalet fall kan en tid om 25-40 år vara lämplig. En bestämd koncessionstid underlättar for nätägaren att beräkna pris för nättjänsterna. En lång avskrivningstid och koncessionstid kan sannolikt inverka sänkande på tariffema.

Vi föreslår att nätkoncession skall ges för en bestämd tid. Koncessionsmyndigheten skall som hittills bestämma denna tid särskilt för varje koncession. Koncession skall dock inte meddelas for längre tid än 40 år.

3.4.2¶Lämplig från allmän synpunkt

För närvarande uppställs som villkor för både linje- och områdeskoncessioner att anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektriñering 2 § 2 mom. ellagen. Av avsnitt 3.4.9 framgår att vi föreslår att dessa bestämmelser upphävs.

Som villkor för nätkoncession, såväl för linje som for område, bör i stället gälla att vissa krav på ledningens eller nätets lämplighet

ur allmän synpunkt skall vara uppfyllda.

Motivet för en sådan lämplighetsprövning är att hindra att samhällsekonomiskt onödiga ledningar byggs eller att ledningar dras fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man. Denna lämplighetsprövning kommer således i första hand att vara aktuell när det gäller nätkoncession för linje.

Ett exempel när en ansökan om nätkoncession för linje kan få

avslag med motivering att ledningen är onödig och därmed olämplig

är följande.

Ett industriföretag har en uttagspunkt på det lokala nätet. I närheten finns en ledning som ingår i regionnåtet. Nâttarifferna år lägre för regionnätet än fir lokalnätet. Om prisskillnaden år tillräckligt stor, skulle det löna sig fir industriföretaget att bygga en ny anslutande ledning till regionnätet. Nätmyndigheten bör dock inte ge koncession för en sådan ledning, om den inte är lämplig från allmän synpunkt. samhällsekonomiskt kan det nämligen vara lönsammare att använda den anslutning som redan ñnns än att bygga en ny.

Vad avser nätkoncession för område skall i första hand spärmingsgränser för området bedömas utifrån nätets lämplighet från allmän synpunkt se vidare avsnitten 3.4.3 och 3.4.4.

Omständigheter som talar för eller emot att den sökta koncessionen är lämplig kan hämtas från de synpunkter som skall inhämtas av berörda sakägare.

Om koncessionsmyndigheten anser att den ledning eller det

ledningsnät som ansökan avser inte lämpligen bör byggas eller användas, skall myndigheten avslå ansökan. Avslagsbeslutet kan prövas av regeringen.

3.4.3 Lämplig enhet för nätkoncession för område

I dag ställs som villkor för områdeskoncession att området skall utgöra en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet 2 § 2 mom. ellagen.

I 2 § 5 mom. ellagen finns också en regel om ändring av gränser för områdeskoncession om det erfordras för ändamålsenlig eldistribution och kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

I vårt förslag har den tidigare områdeskoncessionen för yrkesmässig distribution ersatts av en nätkoncession för område.

Monopolet på försäljning av inom området tas samtidigt bort.

Styrningen genom koncessionsvillkor riktas i vårt förslag sålunda enbart på nätverksamhet och nätägare.

Vi föreslår att kravet på lämplig enhet med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande ändras till att avse för nätverksamheten lämplig enhet.

Exempel på en faktor som bör vara vägledande för nätmyndighetens ställningstagande härvidlag är att områden bör både innehålla kunder som det är dyrt att ha knutna till nätet och kunder som inte medför så höga kostnader.

Orsaken är att avståndsberoende tariffer inom nätkoncession för

område enligt vårt förslag inte skall tillämpas jfr avsnitt 3.2.2.

Vi föreslår ingen principiell förändring av nuvarande möjligheter

att ändra områdesgränser under löpande koncessionstid. Syftet med en ändring skall vara att uppnå en mer ändamålsenlig nätverksamhet. Ändring av gränser skall, i likhet med vad som hittills gällt,

endast få ske under förutsättning att ingen berörd koncessionshavare drabbas av synnerlig olägenhet.

3.4.4 Spänningsgräns för nätkoncession för område

NUTEK tillämpar for närvarande en spänningsgräns för områdeskoncessioner, vilket fått till följd att områdeskoncessioner enbart meddelats för lokala nät. I allmänhet anges gränsen till 20 kV, men det finns även exempel på koncessioner för högst 30 kV och 40 kV.

Vi föreslår att nätkoncession för område också i fortsättningen skall begränsas till högst viss spänning. Innehavaren av en nätkoncession för område får dessutom, enligt vårt förslag, ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för området angivna högsta spänningen.

Koncessionsmyndigheten skall dock, i vissa undantagsfall, ha möjlighet att bevilja koncession för linje inom detta område avseende ledningar med samma eller lägre spänning. N ätkoncession för en linje med högre spänning än den som är angiven för området kan naturligtvis alltid ges.

Enligt vårt förslag skall nätmyndigheten bestämma tillåten spänning för varje nätkoncession för område i beslutet om koncession.

3.4.5 Prövning av lämplig koncessionshavare

Enligt nu gällande regler blir den som söker koncession för yrkesmässig distribution föremål för en särskild lämplighetsprövning av NUTEK. Det krävs nämligen att innehavaren är från allmän synpunkt lämplig att utöva sådan verksamhet 2 § 2

mom. ellagen.

För innehavare av linjekoncession saknas idag ett uttryckligt krav på lämplighet om inte koncessionen avser yrkesmässig distribution. I praktiken ställs ändå krav som ligger lämplighetsbedömningen nära, t.ex. att sökanden skall ha en behörig installatör som ansvarar för att den tekniska beskrivningen i koncessionsansökan är riktig.

I avsnitt 3.1.1 har vi redovisat de allmänna motiven för vårt förslag om nätkoncessioner under statlig tillsyn. Av detta följer behov av en lämplighetsprövning av koncessionshavaren. Detta behov är oberoende av om nätkoncession för linje eller för

ges område.

I vårt förslag ingår att den koncessionshavare som inte följer regler och beslut skall kunna fråntas koncessionen. En lämplighetsprövning skall också göras vid ansökningstillfället. Vi föreslår således att den som ges nätkoncession skall bedömas lämplig

vara för uppgiften.

Omständigheter som enbart har betydelse för sökandens lämplig-

het som kraftproducent eller återförsäljare av skall däremot inte prövas vid ansökan om koncession. Koncessionen nätverksam-

avser heten: prövningen avser om sökanden är lämplig att sköta denna.

När det gäller nätkoncession som avser utlandsförbindelse, fyller lämplighetsprövningen även en annan funktion. Enligt direktiven för vårt utredningsarbete skall Svenska Kraftnät äga och förvalta

en tillräckligt stor del av utlandsförbindelsema för att tillfredsställa svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal om kraftaffärer med andra aktörer utomlands.

När koncession söks för utlandsförbindelse, skall regeringen därför alltid pröva ansökan. Om sökanden inte är Svenska kraftnät, kommer Svenska kraftnät i egenskap av sakägare att ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Vid prövningen får i förekommande fall tas hänsyn till om det är lämpligt att annan sökande än Svenska kraftnät erhåller koncession. Se vidare avsnitt 3.7.1.

3.4.6 Överlåtelse nätkoncession

av

Nätkoncession bör inte heller i fortsättningen få överlåtas utan särskilt tillstånd 2 § 2 mom. sjätte stycket ellagen. Den nye innehavarens lämplighet bör prövas på sätt vid ansökan

samma som om ny nätkoncession.

Å andra sidan behövs ingen förnyad prövning av övriga villkor för nätkoncessionen. Ansvaret för att dessa villkor följs övertas av den nye innehavaren av nätkoncessionen. Denne övertar också koncessionens återstående giltighetstid.

Om förvärvaren sedan tidigare har nätkoncession för område, sker ingen automatisk sammanläggning genom överlåtelse av koncessionen. Så sker inte ens om områdena gränsar till varandra. Den nye innehavaren av nätkoncessioner skall redovisa nätverksarnheterna var och en för sig och beräkna tariffer för vart och ett av områdena.

Om en koncessionshavare har flera nätkoncessioner för område som han vill omvandla till en ekonomisk enhet, måste han begära

ändring av områdesgränserna. Detsamma gäller för det fall

koncessionshavaren önskar dela upp ett område i flera koncessioner.

‘

Med ny innehavare menas att nätverksamheten övertagits av annan fysisk eller juridisk person.

3.4.7 säkerhetsskäl allmän och enskild rätt l

-

l I 2 § 3 mom. andra stycket ellagen finns nu en allmän beskrivning av de koncessionsvillkor som bör ställas. Det gäller de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade.

säkerhetsskäl skall självfallet även i fortsättningen medföra krav på särskilda villkor för koncessioner.

Med allmän synpunkt avsågs enligt 1957 års förarbeten särskilt

behovet av naturskydd vid framdragande av stora högspännings-

förande kraftanläggningar.

Villkoren skall vidare föreskrivas under förbehåll av allmän och enskild rätt. Bestämmelsen infördes år 1957. Förbehållet erinrar

om de rättighetsbegränsningar som lagstiftning och avtal kan inne-

hålla.

Vi föreslår att regeln med i sak oförändrat innehåll skall gälla för nätkoncessioner.

3.4.8¶Planer och naturresurslagen

Dagens områdeskoncession får i princip inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser 2 § 2 mom. fjärde stycket.

Samma regel föreslås gälla för den nya nätkoncessionen.

Nuvarande stadgande 2 § 2 mom. femte stycket att lagen

om om hushållning med naturresurser m.m. skall tillämpas vid koncessionsprövning föreslås gälla också i samband med att nätkon-

cessioner beviljas.

Frågan om i vilken utsträckning dessa bestämmelser skall tillämpas vid omprövning av tidigare meddelad nätkoncession avser vi att behandla under den andra etappen av vårt utredningsarbete.

3.4.9 Vissa bestämmelser som bör upphävas

Förvärv av eldistributiønsanläggningar

Lagen 1987: 142 om förvärv av eldistributionsanläggningar innebär

i praktiken en etableringskontroll för återförsäljare av el. Vi

anser att det räcker med den lämplighetskontroll av koncessionshavare som görs i samband med överlåtelse avsnitt 3.4.5 och den allmänna kontroll av företagsförvärv som kan ske med stöd

av

konkurrenslagen 1993 :20.

Enligt vårt förslag skall handel med ske på den konkurrensutsatta marknaden. Detta medför att den särskilda lagen om eldistributionsanläggningar inte längre har någon funktion. Vi föreslår därför

att lagen upphävs.

Särskilt beaktande av lokala intressen

Enligt föreskrifter i ellagen 2 § 2 mom. tredje stycket skall möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt beaktas då områdeskoncession övervägs. Bestämmelsen tillkom år 1976 som ett uttryck för uppfattningen att kommunerna som företrädare för lokala intressen borde ges ett större inflytande på eldistributionen än vad som då var fallet.

Det föreslagna med nätkoncessioner har till uppgift

nya systemet att säkerställa allas tillgång till ledningsnäten på skäliga villkor. Villkoret om lokala intressen bör därför kunna utgå.

nu

Behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering

För närvarande uppställs som villkor för både linje- och om-

rådeskoncession att anläggningen är behövlig och förenlig med en

planmässig elektrifiering 2 § 2 mom. första stycket ellagen. Detta

villkor infördes i ellagen är 1938. Syftet var främst att hindra

utbyggnad av dubbla ledningsnät.

Ifrågavarande villkor ingår delvis i den lämplighetsprövning som föreslås och kan delvis ersättas av andra redan befintliga villkor för koncession.

Tillämpningen av naturresurslagens bestämmelser se avsnitt 3.4.8 innebär så lunda bl.a. att intresset att bygga en ledning vägs mot intresset att använda marken på annat sätt. Detta kan leda till bedömningen att ledningen inte bör byggas.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas att den nuvarande bestämmelsen kan ha haft betydelse i samband med prövningen av

koncession för utlandsledningar.

NUTEK har i yttrande den 24 november 1992 till vår utredning

anfört följande om koncessionsprövningen på denna punkt.

Syftet med ellagstiftningen är att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. I ellagen har detta kommit till uttryck på så sätt att koncession bara kan meddelas om starkströmsledningen är behövlig och förenlig med en planmñssig elektriñering, 2 § 2 mom ellagen.

Fråga har uppkommit i vad mån koncession kan meddelas för en starkströmsledning avsedd för export av elkraft. Redan i dag förekommer import och export inom det nordiska samkömingssystemet. Systemet fyller en viktig funktion i svensk och nordisk energiförsörjning. Genom det samkörande nätet skapas möjligheter att utnyttja elkraftproduktionen på ett ekonomiskt sätt, vilket minskar behovet av kraftverksutbyggnader och ger låga kostnader för elproduktion. stamnätet bidrar därigenom till låga elpriser. Genom det samkörande stamnätet erhålls också en mycket hög tillgänglighet, vilket bidrar till att elleveransema blir av hög kvalitet.

Det kraftutbyte som sålunda sker inom den nordiska samkömingen gagnar således i hög grad respektive land. Utbytet får också anses vara helt i överensstämmelse med syftet med ellagstiftningen nämligen att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. Därmed har också kraven för meddelande av koncession för de ledningar som behövs för utbytet uppfyllda. Ändamålet med ledningarna har i

ansetts vara ansökningshandlingarna angetts vara kraftutbyte eller liknande. Med tanke på den utveckling som skett inom Norden i fråga om elkraftut-

bytet bedömer NUTEK att befintliga och ledningar för höga

nya

spänningar kommer att användas i ett europeiskt elkraftutbyte. Baltic

Cables förbindelser är ett exempel härpå. I ett sådant perspektiv får

ledningarna precis som i det nordiska kraftutbytet bedömas utifrån det

behov som kan finnas för ett mer omfattande kraftutbyte.

Situationen är emellertid en annan kraftledning skulle

om en

användas enbart för att överföra elkraft från Sverige till utlandet utan

att något utbyte av kraft avses äga rum. Denna situation torde inte ha

föresvävat lagstiftaren när lagen skrevs. Det torde dårñr vara en

öppen fråga om ledningen kan anses uppfylla de krav ellagen

som

ställer upp i fråga om behövlighet och planmässighet.

NUTEK har hittills inte haft att ta ställning till någon koncessionsan-

sökan där behovet angetts vara att använda ledningen enbart för export

av elkraft. Som ovan redovisats är även frågan tillkomsten

om av en

sådan ledning i hög grad hypotetisk.

Utlandsförbindelser med uttalat syfte att användas för import och export av kraft, utanför ramen av ett utbyte av kraft, blir i princip tillåtna enligt vårt förslag se vidare avsnitten 3.7 och 4.4.

Lämplighetsprövningen av ledningen och sökanden skall ske såsom

vid andra nätkoncessioner.

Vi föreslår därför att bestämmelsen i ellagen om att anläggning

en

skall vara behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering

upphävs.

3.5¶Återkallelse av koncession

Enligt nuvarande bestämmelser i ellagen, 2 § 6 kan återkal-

mom., lelse av en koncession helt eller delvis ske i följande fall. 1 Koncessionshavaren åsidosätter i väsentlig mån föreskrift

som

givits vid meddelande av koncessionen. 2 Koncessionshavaren åsidosätter i väsentlig mån de förpliktelser

som anges i 2 § 4 mom. ellagen. 3 Koncessionshavaren har under tre år i följd inte haft ledningen

eller ledningsnätet i bruk.

Vi föreslår inga förändringar av detta regelsystem, men innehållet i de föreskrifter och förpliktelser som koncessionshavaren skall

uppfylla ändras väsentligt.

En av de stora skillnaderna mot nuvarande regler blir enligt vårt förslag att näten på skäliga villkor får användas även av andra än

koncessionshavaren. För att detta skall fungera tillfredsställande krävs bl.a. att nätverksarnheten särredovisas, att tariffer och övriga villkor för nättjänster redovisas öppet samt att tillsynen över nätverksamheten kontrolleras av det allmärma.

Enligt vårt förslag får NUTEK, i sin egenskap av nätmyndighet, utfärda förelägganden om så behövs förenade med vite mot den

- koncessionshavare som inte följer regelverket se avsnitt 6.1.2.

Koncession kan alltså upphöra enligt punkterna l och 2 till följd av att innehavaren inte uppfyllt sina skyldigheter. Den kan naturligtvis också upphöra genom att koncessionstiden utlöper, varefter det kan inträffa att ny koncession inte söks eller inte beviljas. Ett tredje tänkbart fall där koncession saknas är att ledningen byggts och används utan att koncession beviljats eller kanske ens sökts.

I samtliga nu angivna fall finns en ledning eller ett ledningsnät som med stor sarmolikhet behöver användas. Samtidigt är det dock förbjudet och straffbart att använda dem.

Flertalet fall av bristande överensstämmelse mellan koncession och användningsbehov torde kunna lösas genom att NUTEK diskuterar och förhandlar med nätägaren om den uppkomna situationen, varefter koncession kan ges.

Undantagsvis kan det uppstå situationer som inte går att anpassa

till koncessionsreglerna i ellagen. Det bör då finnas möjlighet för

nätmyndigheten att med hänsyn till anslutna kunders behov av

elektrisk kraft säkerställa fortsatt användning utan koncession.

-

Vi har övervägt att lösa problemet genom att föreslå en möjlighet att ställa ledningen eller ledningsnätet under särskild förvaltning efter modell från bostadsförvaltningslagen 1977:792. Alternativt kunde möjligheten att expropriera utvidgas till att avse även

ledningar och ledningsnät som är lös egendom. Ingrepp av denna

typ i egendomsrätten måste dock noggrant regleras i lag, och tiden under den första etappen av vårt arbete har inte räckt till för denna

uppgift.

Frågor kring förnyelse, upphörande och återkallelse av koncession samt eventuella tvängsåtgärder behöver sålunda övervägas ytterligare.

Vi räknar dock med att den föreslagna möjligheten för nätmyndig-

heten att ge koncessionshavaren vitesföreläggande tills vidare ger tillräckliga möjligheter för myndigheten att ingripa.

Till skillnad från fallen under 1 och 2 bestämmelsen under

avser 3 ledningar och nät som inte används. Enligt uppgift från NUTEK har denna typ av återkallelse av koncession praktiskt tagit aldrig använts, bl.a. beroende på att NUTEK har små möjligheter att kontrollera att ledningen inte varit i bruk tre år i följd.

Det är närmast en ordningsfråga att återkalla koncessionen i de fall då ledningen eller ledningsnätet inte längre används. Det väsentliga är att anläggningarna tas bort och att marken återställs.

Tillsynsmyndigheten har för närvarande möjlighet att ge föreläggande, eventuellt vid vite, för att genomdriva arbetet med att återställa marken. Enligt vårt förslag skall nätmyndigheten överta denna uppgift. Reglernas innehåll i sak ändras inte.

3.6 Särskilt om storkraftnätet och om system-

ansvar

Vi föreslår:

Instruktionenför Ajjllrsverket svenska kraftndt kompletteras sd att

det klart framgår att afizlrsverket är den instans som i Sverige

har systemansvarfir det nationella överföringssystemet.

Ellagen och elfbrordningen kompletteras sa att Svenska kraftnät

möjlighet att utfärda fbreskrifier dels om det tekniska

ges utnyttjandet av systemet, dels om plikten att till Svenska kraftnät

lämna erforderlig information för upprätthållande av system-

ansvaret.

I detta avsnitt diskuterar vi ett antal frågor som hänger samman dels med storkraftnätets avgörande betydelse för landets elförsörjning och för en fungerande elmarknad, dels med riksdagens beslut våren 1992 om uppgifter för Svenska kraftnät.

3.6.1 Affársverket svenska kraftnät

Den l januari 1992 inrättades Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät har till uppgift att driva och förvalta det svenska storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna.

Riksdagen har våren 1992 beslutat om riktlinjer för verksamheten

med storkraftnätet och om Svenska kraftnäts uppgifter. De angivna

riktlinjerna har i prop. 199192: 133 22 sammanfattats enligt

följande.

Storkraftnåtet har en avgörande betydelse för en fungerande elmar- knad. Det svenska storkraftnâtet och de statligt ägda utlandsförbindelsema bör förvaltas från kraftproducentema fristående

av en organisation. Affärsverket svenska kraftnät inrättades den l

som januari 1992 bör ha denna uppgift. Svenska kraftnäts framtida Organisationsform bör senare övervägas.

Svenska kraftnät bör ansvara för planering och drift storkraft- - av nätet samt för spânnings- och frekvenshållning i det svenska

m.m. elsystemet.

Svenska Kraftnät bör ansvara för utbyggnaden storkraftnåtet och - av bör uppföra de starkströmsledningar krävs för effektiv

m.m. som en handel med kraft. Storkraftnätet bör byggas ut i en ekonomiskt lönsam omfattning fir att möta efterfrågan på transmissionstjänster.

Reglerna för tillträde till och prissättning på storkraftnåtet bör utformas så att de främjar ett effektivt utnyttjande nätet och

av konkurrensen på elmarknaden. Nya aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.

Överföringsñrbindelsema med utlandet bör del

- ses som en av storkraftnätet. Svenska konsumenter och producenter bör möjlig-

ges heter att sluta avtal om krañafñrer med andra aktörer utomlands. Svenska kraftnät bör därför äga och förvalta tillräckligt stor del

en av utlandsñrbindelsema för att tillfredsställa detta behov.

Svenska kraftnät har enligt sin instruktion 1991:2013 till uppgift

att 1 §

på ett affärsmässigt sätt ñrvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter är

som anknutna till kraftöverföringssystemet.

Därvid skall Svenska kraftnät 2 §

bygga ut storkraftnåtet baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar, 2. främja konkurrens inom elöverñringsområdet,

främja forskning, utveckling och demonstration teknik

av ny av betydelse för verksamheten, 4. svara fir operativ beredskapsplanering inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsñrhållanden.

3.6.2 Överföring på och anslutning till storkraftnätet

Som följer av avsnitt 3.1 innebär vårt förslag att nätkoncession även skall krävas för innehav av ledningar i storkraftnätet.

Med storkraftnätet avses i detta avsnitt ledningar inom landet med en spänning på 220 eller 400 kV. Utlandsförbindelserna behandlas i avsnitt 3.7.

Storkraftnätet består av sammanlagt drygt 15 000 km ledningar. Dessa ledningar binder samman landets olika delar. Av de 140 TWh som årligen produceras i Sverige överförs omkring 100 TWh kortare eller längre sträckor på storkraftnätet. En förutsättning för en ökad konkurrens på elmarknaden är att kraftproducenter, återförsäljare och större kunder har tillgång till storkraftnätet på lika villkor.

Staten äger merparten av storkraftnätet, sedan 1992 genom Svenska kraftnät. Det statliga ägandet är grundat på ett riksdagsbeslut år 1946. Då uttalade riksdagen i samband med behandlingen

-

av regeringens statsverksproposition för budgetåret 194647 och

därtill hörande motioner prop. 1946:1, SU 54, rskr. 96 att

-

samtliga nytillkommande ledningar med en spänning på 220 kV

eller mer skulle ägas av staten. Mindre delar av storkraftnätet

10 %, i huvudsak ledningar som byggdes före 1946, ägs av

ca

enskilda företag. Även dessa ledningar disponeras dock via avtal

av Svenska kraftnät. En mer utförlig redogörelse finns i prop. 199192:l33 s. 10.

Enligt riksdagens beslut våren 1992 skall staten via Svenska kraftnät också i fortsättningen stå för utbyggnaden av storkraftnätet. Det kan därför övervägas om man i lagstiftningen bör införa ett uttryckligt förbud för arman än Svenska kraftnät att uppföra nya ledningar i storkraftnätet.

Vi finner dock inga skäl för ett sådant förbud. Om någon arman än Svenska kraftnät ansöker om att få bygga ledningar i storkraftnätet, kommer frågan att prövas som ett koncessionsärende av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid prövningen får göras en samrnanvägning av de skäl som sökanden anför och statsmaktemas beslut om uppgifter för Svenska kraftnät.

För storkraftnätet gäller de anslutningsregler som avser nätkoncession för linje, dvs. huvudregeln är att ingen anslutningsplikt

föreligger, utan anslutning förutsätts ske grundad på frivillighet. Om någon vägras att bli ansluten till storkraftnätet har denne dock möjlighet att begära hos nätmyndigheten att en sådan anslutning skall ske se vidare avsnitt 3.2.1..

Produktionsanläggningar och nät som skall anslutas till storkraftnätet måste uppfylla vissa tekniska och driftsäkerhetsmässiga krav. Dessa förhållanden bör regleras i anslutningsavtal mellan Svenska kraftnät och innehavaren av nätetproduktionsanläggningen ocheller genom föreskrifter utfärdade Svenska kraftnät vidare avsnitt

av se

3.6.4.

3.6.3¶Systemansvar

Av redogörelsen i avsnitt 3.6.1 för Affärsverket svenska kraftnät och dess uppgifter framgår att Svenska kraftnät har ett s.k. systemansvar för driften av storkraftnätet. Innebörden härav och hur detta skall regleras utvecklas i detta avsnitt.

El är en vara som inte kan lagras. Samtidigt varierar efterfrågan på i varje ögonblick. Det ställs stora krav på förmågan hos elpro-

duktionssystemet och elöverföringssystemet produktio-

att anpassa nen till förbrukningen. För att detta skall vara möjligt krävs tekniska och driftorganisatoriska förutsättningar att reglera

produktionen och att hålla nödvändiga reserver.

Vad ingår i systemansvar

Det finns såväl tekniska som ekonomiska skäl för att produktion och överföring av i driftskedet bör ske samordnat.

Begreppet systemansvar avser i detta sammanhang den drifts-

mässiga samordningen av de delsystem som är sammanknutna via

storkraftnätet. Systemansvaret omfattar ansvaret för de faktorer

som har betydelse för det samlade kraftsystemets förmåga att momentant

i varje ögonblick upprätthålla såväl frekvens aktiv effektbalans - -

som spänning och överföringsförmåga reaktiv effektbalans på

storkraftnätet och på utlandsförbindelserna. Vidare ingår i systemansvaret att vidta åtgärder så att kraftöverföringen hålls inom

aktuella överföringsgränser.

Innebörden av dessa begrepp förklaras närmare i det följande.

Leveranssäkerheten på längre sikt faller inte inom ramen för det systemansvar diskuteras här. Med längre sikt menar vi såväl som

produktionsoptimeringen på timbasis som utbyggnadsplaneringen på

mellan fem och tio års sikt. Svenska kraftnäts systemansvar kan alltså i princip definieras ansvaret för den momentana balansen på storkraftnätet som inklusive utlandsförbindelserna. För att Svenska kraftnät skall kunna uppfylla detta måste Svenska kraftnät också svara för vilka ansvar dimensioneringskriterier som skall gälla för elöverföringssystemet och vilken felberedskap som bör upprätthållas. Dimensioneringskriteriema för storkraftnätet bör samordnas med

dimensioneringskriterier för produktionsanläggningar och under-

liggande nät. Leveranssäkerheten är inte bara beroende av driftsäkerheten hos storkraftnätet utan även av driftsäkerheten i produktionsanläggningarna och hos de regionala och lokala näten. Dimensioneringskriterierna bör även samordnas med motsvarande kriterier i det nordiska kraftsystemet. Sammanfattningsvis krävs, för att den momentana balansen skall

kunna upprätthållas i det svenska kraftsystemet, att följande krav är

uppfyllda:

förmåga att upprätthålla aktiv effektbalans, och förmåga att upprätthålla reaktiv effektbalans, dvs. spänning och överföringsförmåga på storkraftnätet och utlandsförbindelserna. I det följande diskuteras dessa villkor mer i detalj.

Den aktiva ejfekrbalansen

Den totala produktionen måste vara lika stor som den sammanlagda

förbrukningen inklusive överföringsförluster. Produktionen av

aktiv effekt måste ständigt regleras så att den följer förbruknings-

variationerna. Det ekonomiska ansvaret för att produktionen anpassas till förbrukningen under normala förhållanden skall ligga på den balansansvarige dvs. på den i kraftaffär har ansvaret för att en som försäljning eller konsumtion överensstämmer med egen produktion eller avtal inköp ström. Men i ett stort sammanknutet system om av finns det tekniska och ekonomiska fördelar med att samordna detta arbete och fördela de kostnader som uppkommer. Det är därför som

Svenska kraftnäts systemansvar även innefattar den aktiva effektbalansen under normal drift. För att rimliga krav på driftsäkerhet i kraftsystemet skall uppfyllas måste det finnas reservkapacitet. Man skiljer här mellan normaldriftreserver och störningsreserver. I egenskap av ansvarig för den aktiva effektbalansen måste Svenska kraftnät kunna påverka kapacitet samt egenskaper som starttid och förmågan att inom viss tid öka eller minska produktionen av aktiv effekt, s.k. reglerrespons. I vissa fall kan krav också behöva ställas på geografisk placering de olika typer av av reserver som beskrivs nedan. Regleringen under normal drift delas in i s.k. primärreglering och sekundärreglering. Det sker dock hela tiden samverkan mellan en dessa bägge former. Elsystemet är uppbyggt så att frekvensen är konstant så länge det råder balans mellan produktion och förbrukning aktiv effekt. av Den automatiska frekvenshållningen sköts med hjälp den s.k. av

frekvensregleringsreserven primärreglering. Denna

parerar automatiskt små frekvensavvikelser mindre än 0,1 Hz och den fördelas mellan lämpliga vattenkraftstationer.

Frekvensregle-

ringsreservens storlek samordnas inom det nordiska kraftsystemet.

Sekundärreglering kallas den frekvenshållning under normal drift

som kräver manuella åtgärder. Övervakningen av den aktiva balansen under normal drift samt rätten och skyldigheten att beordra sekundärreglering - - av produktionsanläggningar skulle Svenska kraftnät, avtal, t.ex. genom

kunna överlåta till lämpliga elproduktionsföretag.

De aktiva stärningsreserverna skall kunna utnyttjas vid störningar i den aktiva effektbalansen eller i överföringssystemet. Störningar i effektbalansen hanteras automatiskt med hjälp den av momentana störningsreserven, vilken liksom frekvensregleringsreserven fördelas mellan lämpliga vattenkraftstationer. Den momentana störningsreservens storlek samordnas för närvarande veckovis inom det nordiska kraftsystemet. Som dimensionerande kriterium gäller att systemet skall tåla ett plötsligt bortfall den av största infasade produktionsanläggningen inom det nordiska

kraftsystemet.

Om flera stora produktionsenheter skulle falla ifrån samtidigt riskerar att den momentana störningsreserven blir otillräcklig man och att frekvensen sjunker så mycket att resultatet kan bli en storstörning. För att konsekvenserna av en sådan händelse skall

lindras finns utrustningar för frekvensstyrd belastningsfrån-

koppling hos ett stort antal förbrukare. Förbrukning kopplas då automatiskt bort så att balansen kan upprätthållas. Belastningsbortkoppling kan för att undvika omfattande störningar bli nödvändig även i andra ansträngda driftsituationer. störningar i överföringssystemet skall kunna avhjälpas och För att den momentana störningsreserven snabbt skall kunna återställas behövs det snabb störningsreserv. Denna skall återställa den en momentana störningsreserven inom 15 minuter. Den snabba störningsreserven består huvudsakligen infasade vattenkraftsav

aggregat och gasturbiner.

Slutligen finns även långsam störningsreserv som används en för att återställa den snabba inom ett fåtal timmar. Den reserven långsamma störningsreserven består av lämpliga gasturbiner och

andra disponibla produktionsanläggningar.

Svenska kraftnät bör själv samordna den momentana störningsövervaka och påverka den aktiva balansen under störd reserven, drift och ha rätt att beordra infasning av snabb störningsreserv. Som följd härav aktualiseras också för producenterna infasning av den en långsamma störningsreserven så att den snabba störningsreserven kan återställas. Närmare detaljer om hur dessa uppgifter kan lösas bör fastställas avtal eller föreskrifter utfärdade av Svenska genom kraftnät. Vi återkommer till detta i avsnitt 3.6.4.

Den reaktiva efiek2‘balansen och overfifiringsfiirmdgan

Upprätthållandet den reaktiva effektbalansen är lika viktigt som av

upprätthållandet av den aktiva effektbalansen. Spänningen avspeglar

den reaktiva balansen. Alltför höga spänningar utsätter de anläggningar är anslutna till storkraftnätet för påfrestningar, som medan för låga spänningar påverkar systemets förmåga att överföra effekt. Även de reaktiva är indelade i normaldriftreserver och reserverna

störningsreserver.

Normaldrzftreserverna reglerar automatiskt spänningen inom ett visst intervall i anslutningspunkterna till storkraftnätet. Svenska kraftnät bör som systemansvarig kunna ställa krav på

uttag och inmatning av reaktiv effekt i anslutningspunkterna till

storkraftnätet under normala förhållanden. Den momentana reaktiva störningsreserven skall möjlig vara att aktivera inom fem sekunder spänningen i någon punkt blir om högre eller lägre än vad som anses normalt. Denna störningsreserv förläggs till i nätet speciellt installerade reaktiva produktionsanlägg-

ningar samt produktionsanläggningar som är nära anslutna till

storkraftnätet. Svenska kraftnät bör systemansvarig kunna ställa krav på som

förekomsten av störningsreserver för spärmingsregleringen och

egenskaper som dessa störningsreserver skall uppfylla samt ha rätt

att beordra när de skall användas. Hur detta skall gå till i praktiken bör regleras i avtal ocheller föreskrifter.

Kraftsystemets överföringsfömtága påverkas alltså bl.a. för

av låga spärmingar. Överföringsförmågan påverkas också andra av faktorer. För att säkra överföringsförmågan krävs såväl drift-

planering som driftövervakning.

Driftplaneringen innefattar bl.a. koordinering urdrifttagningar

av

av ledningar med avställningar av produktionsanläggningar. I drift-

planeringen ingår även att ställa krav på tekniska prestanda för anslutna anläggningar, eftersom detta påverkar storkraftnätets

överföringsförmåga.

Svenska kraftnäts befogenheter vid driftplanering storkraftnätet av kan regleras genom avtal ocheller föreskrifter.

Övriga systemfrágor

Driftövervakningen innefattar bl.a. övervakning i driftskedet de av trånga snitt som finns på storkraftnätet, så att inte nätet överbelastas. För att kunna sköta detta måste Svenska kraftnät bl.a. ha information om hur mycket kraft matas in och från nätet, som tas ut men även var och när detta beräknas ske. Hur Svenska kraftnät skall få tillgång till tillräcklig information planerade överföringom ar är såvitt vi kan bedöma fråga i första hand bör regleras en som

i avtal. Enligt vårt förslag har också Svenska kraftnät möjligheter att utfärda föreskrifter beträffande tillgången till sådan information. Som systemansvarig måste Svenska kraftnät löpande kunna följa nationens totala produktion och förbrukning samt fastställa om varje enskild aktör gör rätt för sig. Detta görs i det nationella kraftavräkningssystem beträffande avräkning avsnitt 3.2.6 som Svenska se kraftnät i enlighet med sitt systemansvar driver. Svenska kraftnät måste avräkna de producenter, återförsäljare och konsumenter som har ekonomiskt för att balans råder mellan å ena sidan ett ansvar

produktion och försäljning och å andra sidan försäljning och

konsumtion. Vem har detta ekonomiska ansvar är i praktiken som beroende hur kraftkontrakten utformas. av För det skall möjligt att avräkna enskilda aktörers andel att vara den nationella kraftbalansen krävs, förutom mätvärden från av storkraftnätet och utlandsförbindelserna, även mätvärden från underinformation avtalad kraftvolym i de bilaterala liggande nät samt om kraftkontrakten. Eftersom mätning enligt vårt förslag skall ingå i nätverksamheten, och det dessutom skall åligga varje nätägare att göra mätdata tillgängliga för andra berörda parter kommer Svenska kraftnät att ha tillgång till mätvärden från underliggande nät. Behovet för Svenska kraftnät att ha tillgång till nödvändig kontraktsinformation anser vi bör tillgodoses på samma sätt som tidigare i detta avsnitt angivits beträffande information om planerade överföringar. När det gäller mätvärden skall användas i avräkning på som nationell nivå krävs det att dessa håller viss kvalitet. Hithörande frågor bör behandlas i samband med den i avsnitt 3.2.6 föreslagna utredningen avseende mätfrågor.

3.6.4¶Författningsreglering av systemansvar

Det Svenska kraftnät ålagts enligt riktlinjerna i systemansvar som

proposition l99192:l33 och har belysts ytterligare i avsnitt

som 3.6.3 är inte reglerat i författning eller avtal. Enligt direktiven bör vi pröva det finns skäl att införa en om särskild koncession för innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem där nätverksamheten är förbunden med elsystemets

frekvensreglering och driftsäkerhet.

Vi har i det föregående uttalat för med konoss att systemet cessioner även skall omfatta ledningar i storkraftnätet. Något behov

av att en särskild koncession skulle införas för storkraftnätet som helhet, eller med andra 0rd det nationella

överföringssystemet,

finner vi alltså inte. Att införa ett system med särskild koncession

för det nationella överföringssystemet enbart för kunna utpeka att den systemansvarige är inte ändamålsenligt.

Vi föreslår i stället att regeringen beslutar om ett tillägg till instruktionen för Affärsverket svenska kraftnät så det klart att framgår att Svenska kraftnät är den i Sverige har som systemansvar

för det nationella överföringssystemet.

Enligt direktiven för vårt utredningsarbete bör vi vidare beakta de

krav som kan komma att ställas i EG i detta sammanhang i samband

med ett eventuellt beslut EG-direktiv för elmarkom en gemensam nad. Som framgått avsnitt 2.2.2. är det emellertid osäkert av om detta förslag kommer att beslutas EG-direktiv och detta som när i så fall sker.

Frågor om ansvarsfördelning

Frågan om hur systemansvaret kan utformas i praktiken har

behandlats av regeringen iproposition 199192: 133 s. 26. Därvid

uttalades följande:

Den ansvarsfördelning tillgodoser de nämnda förutsättningarna för som ett fristående företag med driftsäkerhetskrav på nationell nivå bör utformas så att Svenska kraftnät utöver det direkta fir ansvaret storkraftnätet också har ansvaret för den löpande elmomentana balansen. Under normala driftsförhållanden med avseende på frekvens, spänning och överñringar kan detta ansvar utövas så att reglering av aktiv produktion överlåts till lämpliga produktionsföretag. Detta bör regleras i avtal mellan Svenska kraftnät och kraftproducentema. Under onormala förhållanden bör Svenska kraftnät ha ansvaret att med insatser stömingsreserver och andra medel återföra av systemet till normal drift. Då Svenska kraftnät inte bör ha några nämnegna värda produktionsresurser erfordras avtal med produktionsföretag för att fullfölja detta åtagande. Därtill bör Svenska kraftnät ha ett ansvar för att träffa överenskommelser fördelning och utnyttjande om av stömingsreserv med samverkande grannländer. Svenska kraftnät bör utforma kriterier och riktlinjer som underlättar det tekniska utnyttjandet av överföringssystemet.

Svenska kraftnäts roll blir härmed avtal eller på annat sätt att genom för att ansvarsfördelningen för kraftsystemets balans och svara reglering klarläggs och lämplig kostnadsfördelning uppnås. en

För närvarande preciseras ansvarsfördelningen främst i tre olika avtal, nämligen stamnätsavtalet, kraftnätsavtalet och produktionsop-

timeringsavtalet.

Nu gällande stamnätsavtal träffades är 1979 mellan Statens vattenfallsverk och elva kraftföretag, de s.k. transitörerna. Avtalet har löptid fram till och med år 2004. För närvarande pågår en förhandlingar syftar till att detta avtal skall avlösas på något som sätt. Enligt kraftnätsavtalet, gäller i stället för stamnätsavtalet som under 1993 mellan Svenska kraftnät, Vattenfall AB och de kraftföretag omfattas stamnätsavtalet, Svenska kraftnät som av ansvarar driftledning för hur de aktiva stömingsreserverna samt den som reaktiva balansen skall upprätthållas. Hur den aktiva effektbalansen skall upprätthållas behandlas i

produktionsoptimeringsavtalet. Det gäller mellan de tio största

svenska krafttöretagen och har sedan år 1992 ersatt det tidigare s.k.

samkörningsavtalet. Svenska kraftnät omfattas inte av produktion-

soptimeringsavtalet. Enligt avtalet skall Vattenfall svara för den aktiva balansen. Vi konstaterar ansvarsfördelningen enligt nämnda tre avtal inte att avspeglar ett systemansvar för Svenska kraftnät enligt de riktlinjer

kommit till uttryck i propositionen.

som Avtal den erfordras för att klarlägga arbets- och av typ som kostnadsfördelningen på storkraftnätet kommer i första hand att gälla villkoren i anslutningspunkterna till storkraftnätet. De kommer därmed att ingås mellan å sidan Svenska kraftnät och å andra ena sidan ägare av regionala nät eller större kraftproduktionsarxlägg-

ningar.

Det kan i vissa fall också bli aktuellt med avtal mellan Svenska kraftnät och innehavare av större kraftproduktionsanläggningar som är anslutna till storkraftnätet via ett regionalt nät. Sådana avtal kan röra t.ex. frekvensregleringen. Avtal denna typ bör dock av

inbegripa även den regionale nätägaren.

Vid sidan nödvändiga avtal kan Svenska kraftnät behöva av utfärda föreskrifter rör det tekniska utnyttjandet av systemet. som

Sådana föreskrifter skulle t.ex. kunna tekniska avse prestanda för anläggningar som ansluts till storkraftnätet. Vidare kan, som närmare framgår av avsnitt 3.6.3, Svenska kraftnät behöva utfärda föreskrifter om skyldighet för olika aktörer tillhandahålla för att systemansvaret nödvändig information. Syftet med dessa föreskrifter är att avlasta och förenkla avtalen. I 15 § ellagen stadgas att regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får, i den mån det är påkallat från

elsäkerhetssyn-

punkt, meddela föreskrifter kontroll, provning eller besiktning om samt andra föreskrifter som angår bl.a. elektriska anläggningar och anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar. Vi föreslår ett tillägg i denna paragraf för att klargöra föreskrifter att kan meddelas även om det är påkallat hänsyn till driftsäkerheten av i det nationella elsystemet. Svenska kraftnäts rätt att utfärda sådana föreskrifter bör fastslås i elförordningen. Vi föreslår alltså att regeringen kompletterar elförordningen så att Svenska kraftnät möjlighet att utfärda ges denna föreskrifter. typ av Det närmare innehållet i föreskrifterna är dock inte fråga för en denna utredning. En elleverantörs möjlighet att koppla bort förbrukning vid akut effektbrist regleras i dag i avtal mellan leverantör och kund. Det finns allmänna avtalsvillkor utarbetade bl.a. Svenska av Elverksföreningen och företrädare för konsumentintressen för både högspänningsleveranser AV-H-88 och lågspänningsleveranser AB-L-86. När kraft kan tillhandahållas endast i begränsad omfattning ges leverantören dessa avtal viss rätt koppla genom att bort kunden. Vid leveranser till högspänningskunder skall berörda kunders elbehov tillgodoses så likformigt möjligt, medan som

lågspänningsleverantören får fördela tillgänglig kapacitet på det sätt

han finner lämpligt. Dessa allmänna avtalsvillkor har dock endast formen rekomav mendationer, och innehållet kan avtalas bort eller ersättas med annat innehåll vid behov. Vi utgår från att elleverantörerna även fortsättningsvis kommer att avtala med sina kunder möjligheter att vid behov begränsa den om utlovade leveransen. Även i avtal mellan leverantörer och nätägare, eller mellan nätägare såsom t.ex. mellan Svenska kraftnät och de -

regionala nätägarna förutsätter vi att regler rörande leveransav-

brott kommer att ingå.

Kostnadsfördelning

Hittills har kostnaderna för att upprätthålla kvalitet och leveranssäkerhet i princip fördelats mellan producenterna genom en arbetsfördelning som dessa ansett som rättvis.

I framtiden kommer kostnader som är förknippade med systemansvaret, liksom andra nätkostnader, att preciseras. Dessa kostnader skall bäras samtliga som utnyttjar eller påverkar storkraftnätet

av och orsakar kostnaderna.

3.6.5 Leveranssäkerhet andra nät än storkraftnätet

Driftsäkerheten på storkraftnätet påverkar också driftsäkerheten på underliggande nät i viss utsträckning. Detta gäller t.ex. frekvensen.

Men det finns samtidigt viktiga leveranssäkerhetskrav på underliggande nät inte automatiskt uppfylls av ett driftsäkert

som storkraftnät. Ansvaret för dimensioneringskriterier, spänningshållning och överföringsförmåga på regionala och lokala nät måste sålunda tas av respektive nätägare.

Enligt nya bestämmelser i ellagen om produktansvar 4a och 4b §§; SFS 1992:668, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1993, är den som innehar en anläggning med egen generator eller transformator ansvarig for sak- eller personskador orsakats av en

som säkerhetsbrist i elektrisk ström.

I detta inkluderas skador som orsakas av avvikelser från en s.k. godhetsnorm. En innehavare generator eller transforma-

av egen

tor är sålunda enligt ellagen skadeståndsskyldig om skada orsakas av att spänningen avviker från denna godhetsnorm.

Godhetsnormen finns angiven i de allmänna bestämmelser för lågspänningsleveranser som har utarbetats i samarbete mellan Svenska elverkstöreningen och Konsumentverket AB-L-86.

Vi att behandla skadeståndsfrågor under nästa etapp i värt

avser

utredningsarbete.

Vi konstaterar att de regionala och lokala nätägarnas ansvar för överföringsförmågan och leveranssäkerheten på nätet inte finns

reglerat i lag för närvarande. Dessa frågor har hittills behandlats i avtal. Det finns enligt vår mening inte tillräckliga skäl för att närvarande ändra på detta förhållande. Kraven på och viljan att betala för god överföringsförmåga - och leveranssäkerhet kommer att i hög grad variera mellan olika kunder. Det är därför svårt att utforma generella krav i fören fattning. I stället bör sådana frågor även fortsättningsvis regleras i avtal. Vi vill i detta sammanhang erinra de Standardavtal om som utarbetats av Svenska elverksföreningen och Konsumentverket i form av de nyss nämnda allmänna leveransbestämmelserna. Dessa behandlar bl.a. frågor överföringsförmåga och leveranssäkerhet om på nätet.

3.7¶Särskilt om utlandsförbindelserna

Vi föreslar:

Regeringen skall besluta om nätkoncession när ansökan avser

utlandsjbrbindelse.

Instruktionenför Aflilrsverket svenska kraftnät kompletteras sd att

det klartfiamgdr att Svenska krafindt dr nätansvarig enhet ,

en enligt den innebörd som anges i EGs transiteringsdirektiv.

I den inledande redogörelsen i avsnitt 3.6.1 för Svenska kraftnäts uppgifter berörs också utlandsförbindelserna. I det följande tar vi upp dessa frågor till närmare behandling.

Kraftsystemen i Norge, Finland, Sverige och Danmark Själland

är sammankopplade med många olika förbindelser. De flesta går via

Sverige; av de sammanlagt 22 utlandsledningarna mellan de

nordiska länderna går 20 stycken mellan Sverige och ett annat land. De statligt ägda utlandsförbindelserna, som tidigare förvaltades av Statens vattenfallsverk, ingår nu i Svenska kraftnät. Med undantag av förbindelserna mellan Sverige och Själland förvaltar Svenska kraftnät den svenska andelen samtliga större utlandsförbindelser. av Av Sveriges del av förbindelserna till Själland innehar Sydkraft och

Svenska kraftnät hälften var av sjökabeln, medan Svenska kraftnät innehar alla anläggningar som hör till förbindelser på svensk mark.

Under åren 1994 och 1995 kommer en ny likströmstörbindelse, den s.k. Baltic Cable, att tas i drift mellan Sydsverige och Tyskland. Staten genom Svenska kraftnät äger ingen del i denna kabel. Förbindelsen ägs av ett svenskt aktiebolag, Baltic Cable AB. Aktierna i detta bolag ägs till lika delar av Vattenfall AB, Sydkraft AB och det tyska kraftbolaget Preussen Electra AG.

Utlandsförbindelserna har hittills främst varit viktiga som länkar

i ett produktionssamarbete mellan kraftproducenter i olika länder.

I takt med att marknaderna för öppnas inom Sverige och i andra länder i Europa kommer emellertid utlandsledningarna sannolikt att få en ny roll som länkar i ett handelsutbyte med el.

I de av riksdagen godkända riktlinjerna för verksamheten med storkraftnätet sägs bl.a. prop. 199192:133 s. 28 att utlandsförbindelsema bör ses som en viktig del av storkraftnätet. Principen bör därför vara att utlandstörbindelserna ägs och förvaltas av Svenska kraftnät..

Vi uppfattar dessa riktlinjer som uttryck för synsättet att både svenska konsumenter och svenska producenter skall kunna träffa direkta avtal med producenter och konsumenter i andra länder. För den svenska marknadens effektivitet blir det därvid av avgörande betydelse att de svenska utlandstörbindelserna är tillgängliga på icke diskriminerande villkor.

3.7.1 Tillgång till utlandsförbindelser på icke diskrimine-

rande villkor

Det nu gällande kravet om linjekoncession för rätten att bygga, äga

och driva utlandsförbindelse skall enligt vårt förslag ersättas med

en ett krav på nätkoncession. Koncessionshavaren kommer att vara skyldig att på skäliga villkor upplåta ledningen annan för Överföring av ström. Denna skyldighet kommer alltså även att gälla för utlandsledningarna.

Är sådan lagstadgad överföringsskyldighet tillräcklig för att

en säkra en allmän tillgång till utlandsledningarna på icke diskriminerande villkor

Vi ställer frågan därför att utlandsförbindelserna, i motsats till det nationella storkraftnätet, utgör enstaka och begränsade ledningar till

andra marknader. Kapacitetsbrist och prioriteringar kan därför

väntas bli vanligare beträffande dessa ledningar än beträffande ledningar inom landet. Svaret på frågan kan därför i verkligheten vara beroende av hur stor andel utlandsförbindelserna ägs

av som av andra än svenska staten genom Svenska kraftnät.

Vi har att utgå från den i direktiven uttryckta uppfattningen

att en princip för utlandsförbindelserna bör vara att Svenska kraftnät skall äga och förvalta en tillräckligt stor del av utlandstörbindelserna för att tillfredsställa svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal om kraftaffárer med andra aktörer utomlands.

Det finns också ett skäl av teknisk natur som bör framhållas i detta sammanhang. Det är nämligen från driftsäkerhetssynpunkt viktigt att den som är ansvarig för driften av det nationella transmissionssystemet, dvs. Svenska kraftnät, också hanterar de utlandsförbindelser som är växelströmsförbindelser se Utredning av alternativa elkabelförbindelser till kontinenten m.m., Svenska kraftnät mars 1992. Tillräckligt stort utrymme måste reserveras på

dessa ledningar för frekvenshållningen i Sverige och i Norden.

Det blir sannolikt i första hand Svenska kraftnät som kommer att svara för anläggandet av nya utlandstörbindelser. Svenska kraftnät har till uppgift att bygga ut storkraftnätet och förbindelserna till andra länder när det bedöms samhällsekonomiskt lönsamt. Med staten genom Aftärsverket svenska kraftnät som ägare av utlandsförbindelser uppstår inte de risker för diskriminering i samband

med prioriteringar som vi antydde ovan.

Emellertid kan det inte uteslutas att även någon kommer att

annan vilja anlägga en utlandsledning och därför ansöker om nätkoncession. Kanske blir det aktuellt for Svenska kraftnät att ingå

som part i ett ägarkonsortium, kanske vill ett statligt eller enskilt företag bygga en egen utlandstörbindelse.

Prövning av koncession för utlandsledningar bör göras direkt av regeringen. Anledningen härtill är att bedömningen kan behöva ske utifrån ett bredare perspektiv på energipolitiken än vad för-

en

valtningsmyndighet kan anlägga.

Det blir därmed i dessa fall regeringen i samband med den

som

lämplighetsprövning som alltid skall föregå en koncessionsgivning

har att bedöma ansökan bl.a. mot bakgrund av den av statsmakterna uttalade principen att Svenska kraftnät skall äga en tillräckligt stor del av utlandsförbindelserna. Det får förutsättas att Svenska kraftnät kommer att ges tillfälle att yttra sig under beredningen av ett sådant ärende.

Av avsnitt 3.4.5 har framgått att ansökan skall avslås om regeringen anser att en sökande inte är lämplig eller att den ledning som ansökan avser inte lämpligen bör byggas.

När det gäller bedömning av ledig kapacitet, och därmed samman-

hängande prioriteringsfrågor, vilket kan väntas bli ett större problem beträffande utlandsledningarna än beträffande ledningar inom landet, hänvisar vi till vad som sägs i avsnitt 3.2.5.

Det är alltså nätägaren som i första hand skall bedöma om det finns ledig kapacitet som kan upplåtas. Den som är missnöjd med nätägarens besked skall kunna få saken prövad av tillsynsmyndigheten och slutligen av domstol.

3.7.2¶Nätansvarig enhet enligt EGs transiteringsdirektiv

Som framgått av avsnitt 2.2.2 antog EGs råd år 1990 det s.k. transiteringsdirektivet 90547EEC. Detta direktiv omfattas av EES-avtalet. När EES-avtalet träder i kraft kommer direktivet att gälla även för Sverige.

I proposition 199192: 170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES ges följande beskrivning av innebörden av transiteringsdirektivet bil. 11 s. 16:

Direktivet syftar till att underlätta handel med över nationsgränsema genom att transitering av inte får vägras utan vägande skäl eller endast erbjudas på oskäliga villkor. Villkoren för transiteringen skall dock inte heller äventyra försörjningstryggheten eller servicekvalitet och skall särskilt ta full hänsyn till användningen av reservproduktionskapacitet och den mest effektiva driften av befintliga system.

Direktivet anger att vissa uppgörelser om elöverföring skall anses

vara transitering av mellan nät. De uppgörelser som avses år de som

utförs av enheter som i varje medlemsland år ansvariga för elektriska

-

högspânningsnät, utom distributionsnât,

där överföringen börjar eller slutar inom gemenskapen,

-

och transporten innebär överskridande av minst en nationsgräns inom gemenskapen.

De elektriska högspånningsnâten och de enheter som är ansvariga fir dem är förtecknade i en särskild bilaga till direktivet.

Medlemsstaterna skall tillse att berörda enheter underrättar kommissionen och berörda nationella myndigheter om varje begäran om transitering avseende leveranser överstigande ett år, inleder förhandlingar om villkoren fir transitering, anmäler ingångna transiteringskontrakt samt eventuella förhandlingar som inte resulterar i kontrakt.

Var och en av de berörda enheterna får begära medling avseende villkoren för transitering hos ett organ som upprättats av kommissionen och där berörda enheter âr representerade. Om skäliga uppgörelser

kan nås tillämpar kommissionen de förfaranden som fastställts i gemenskapsrätten.

Genom EES-avtalet tillkommer villkor som bl.a. innebär att berörda enheter inom EFTA i vissa fall får begära medlingsförfarande genom ett EFTA-organ eller den gemensamma EES-kommitten.

...Affärsverket svenska kraftnät är i Sverige sådan nätansvarig enhet som avses i EG-direktivet. Eftersom Svenska kraftnät är ansvarigt för det storkraftnåt som måste utnyttjas även när de fåtaliga icke-statliga utlandsförbindelserna utnyttjas för en transitering bör Svenska kraftnät ensamt kunna anges som berörd nätansvarig enhet.

...Enligt EG-direktivet skall berörda enheter åläggas att underrätta kommissionen om begäran om transitering m.m. Genom EES-avtalet åläggs svensk enhet motsvarande skyldighet i förhållande till ESA [EFTA Surveillance Authority] och ständiga kommitten. Affärsverket svenska kraftnät bör kunna åläggas att fullgöra dessa skyldigheter.

Svenska kraftnäts uppgift som nätansvarig enhet är enligt vår uppfattning av sådan betydelse att uppgiften bör komma till klart uttryck i verkets instruktion. Vi föreslår därför att regeringen kompletterar Svenska kraftnäts instruktion med en bestämmelse om att Svenska kraftnät är en sådan nätansvarig enhet som i

avses transiteringsdirektivet och att Svenska kraftnät därmed har att fullgöra de skyldigheter som anges i direktivet.

3.7.3 Hur skall Svenska kraftnät uppfylla sina skyldigheter

enligt EGs transiteringsdirektiv

Direktivet reglerar inte direkt en kraftproducents eller en kraftköpares rätt att få tillgång till det egna nationella nätet eller något annat lands nät. Direktivet reglerar i stället uppgörelser som utförs

av enheter som är ansvariga för elektriska högspärmingsnät i varje land, s.k. nätansvariga enheter.

Tjänstemän vid EG-kommissionens direktorat för energifrågor har

till företrädare för ellagstiftningsutredningen uppgivit bl.a. följande.

Transiteringsdirektivets bestämmelser skall tolkas på så sätt att direktivet normalt inte omfattar överföring av ström mellan två länder. Transiteringsdirektivet är dock tillämpligt vid överföring av ström mellan två länder om det vid överföringen krävs medverkan av en tredje nätansvarig enhet, vilket exempelvis kan vara fallet vid en överföring av ström mellan Danmark och Tyskland, eftersom det i dessa länder finns mer än en nätansvarig enhet.

Men det bakomliggande syftet med direktivet är förstås att underlätta handel med över nationsgränsema, och flertalet av de nätansvariga enheterna inom EG är samtidigt kraftproducenter eller kraftköpare. De kan alltså påkalla transitering enligt direktivet för företagets egna behov.

Svenska kraftnät är själv varken kraftproducent eller kraftköpare. Vi utgår från att det kommer att ingå i Svenska kraftnäts skyldigheter som svensk nätansvarig enhet att vid behov påkalla transitering i utlandet för en svensk köpares eller producents räkning.

Enligt transiteringsdirektivet blir det en uppgift för Svenska kraftnät, som svensk nätansvarig enhet, att underlätta transitering genom Sverige. Detta gäller oavsett om Svenska kraftnät är ensam ägare av utlandsförbindelserna eller om vissa av dessa ägs av andra.

Rätten till transitering enligt transiteringsdirektivet, liksom enligt de regler om nätkoncession som vi föreslår, är inte obegränsad utan

gäller på skäliga villkor.

Om någon är missnöjd med t.ex. ett besked att det inte finns ledig

överföringskapacitet kommer saken, när det gäller den del av

utlandsledningen som är belägen på svenskt territorium, att kunna prövas såväl enligt den svenska ellagen som enligt regler i transiteringsdirektivet.

Den som Önskar transitera genom Sverige har enligt direktivet rätt att vända sig till ett EFTA-organ, eller till den gemensamma EESkommitten, och begära medling avseende transiteringsvillkoren.

Om Svenska kraftnät inte kan genomföra en begärd överföring enligt transiteringsdirektivet därför att någon annan ägare till en svensk utlandsförbindelse hävdar att det inte finns ledig kapacitet,

finns möjligheten för Svenska kraftnät att begära att den svenska

tillsynsmyndigheten, dvs. NUTEK, prövar vägran är skälig.

om

Som framgått av det föregående föreslår vi alltså att även utlandsförbindelserna skall vara Öppna på ett icke diskriminerande sätt för envar som vill överföra ström på dem, att begäran

en om överföring kan prövas inom ramen för skäliga villkor samt att instruktionen för Affársverket svenska kraftnät skall kompletteras med bestämmelser om att verket är en sådan nätansvarig enhet

som anges i transiteringsdirektivet. När dessa förslag har genomförts anser vi att Sverige har uppfyllt bestämmelserna i EGs transiteringsdirektiv.

4 och i konkurrens

Köp försäljning

I detta kapitel behandlar vi i avsnitt 4.1 de regler om leveransplikt och prisprövning som nu gäller för en koncessionsinnehavare. Vi diskuterar i det sammanhanget vilket behov som i framtiden kan finnas av att skydda mindre elkonsumenter mot oskäliga priser och leveransvillkor vid köp av el.

I avsnitt 4.2 tar vi upp frågan om den köpskyldighet för koncessionsinnehavaren gentemot innehavare av små elproduktionsan-

läggningar som föreskrivs i gällande lagstiftning.

Avsnitt 4.3 innehåller ett resonemang om behovet av en speciell kontroll vid handel av el.

Avslutningsvis diskuterar vi i avsnitt 4.4 handeln med med andra länder. Vid riksdagens behandling av mål och strategier för elmarknadens reformering uttrycktes oro för konsekvenserna

av en brist på internationell ömsesidighet i detta sammanhang NU 199192:30 s. 4 f..

4.1 och för

Leveransplikt, priskontroll skydd

mindre konsumenter

Vi föreslår:

Bestämmelserna i ellagen om leveransskyldighet upphävs.

Den nuvarande regleringen i ellagen av pris och övriga villkor

upphävs.

Den särskilda regleringen i ellagen av förhållanden inom

områden där fidrrvdrme eller naturgas distribueras, eller avses

distribueras, upphävs.

Prisregleringsnämndenfär elektrisk ström avskajfas.

4. l Leveransplikt

Både den som har linjekoncession och den som har områdeskoncession är enligt nuvarande regler i ellagen 2 §4 mom. i viss utsträckning skyldig att direkt eller indirekt tillhandahålla ström åt sina kunder. I fråga om linjekoncessioner gäller skyldigheten gentemot vissa kundkategorier, medan den vid områdeskoncessioner avser vissa förbrukningsändamål.

I 2 § 4 mom. andra stycket finns ett undantag från leveransskyldigheten. Skyldigheten att leverera för innehavare av områdeskoncession gäller för normala förbrukningsändamál. Den gäller dock i princip inte för uppvärmning av byggnad inom ett område där kommunen planerat för fjärrvärme eller naturgas. Det finns också särskilda regler om strömmen är avsedd för värmepumpar. Vi behandlar dessa undantag i avsnitt 4.1.3.

Lagregler som tvingar vissa leverantörer att tillhandahålla till vissa kunder kan enligt vår mening knappast förenas med ett system där handeln med sker i fri konkurrens mellan olika leverantörer. Vi föreslår därför att bestämmelserna i ellagen om leveransskyldighet upphävs.

4.1.2 Priskontroll

Vi föreslår vidare att den nuvarande regleringen i ellagen 2 § 7 mom. första stycket av pris och övriga villkor för leverans, överföring eller inköp av ström avskaffas.

Frågan om prisreglering prövas i dag av Prisregleringsnämnden för elektrisk ström, som är en fristående nämnd knuten till NUTEK för en närmare beskrivning hänvisas till avsnitt 6.1.2. Genom att de gällande bestämmelserna om prisreglering tas bort, kommer

uppgifterna för Prisregleringsnämnden för elektrisk ström att

försvinna.

Elkonsumenten kommer alltså enligt vårt förslag inte längre att kunna kräva att hans leverantör skall sälja till ett visst pris.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att priser och villkor för närverksamheten även fortsättningsvis kommer att vara föremål för särskild övervakning enligt bestämmelser i ellagen se avsnitten 3.2 och 3.3.

Den avskaffade prisregleringen i nuvarande form torde i viss mån kompenseras sett från konsumentens synpunkt genom den

- anslutningsrätt och den rätt till inmatning och uttag av kraft som vi föreslår. En nätägare också på den lokala nivån kan i det

- föreslagna systemet inte hindra någon leverantör att sälja till viss förbrukare. Denne är alltså inte som tidigare hänvisad till endast en leverantör.

Många mindre kunder kommer emellertid under en övergångstid i praktiken att sakna möjlighet att köpa ström av någon annan än den elleverantör som hittills ansvarat för den lokala distributionen. Denne kommer på så sätt att få en dominerande ställning på delar av marknaden.

Den konkurrenslag 1993:20 som träder i kraft den l juli 1993 innehåller bl.a. ett förbud mot missbruk av dominerande ställning. Konkurrensverket kommer att kunna ålägga företag att upphöra med ett eventuellt missbruk. Dessutom kommer domstol att kunna ålägga företaget att ersätta skada som uppkommit ocheller att betala en särskild avgift konkurrensskadeavgift. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 4.1.4.

4.1.3 Om undantag för fjärrvärme och naturgas

Den som har områdeskoncession för yrkesmässig distribution är, som påpekats i avsnitt 4.1.1, för närvarande skyldig att tillhandahål-

ström var och en som inom området behöver den för normala

forbrukningsändamål.

Men när ett område har tillgång till fjärrvärme eller naturgas, är det meningen att i första hand dessa energiformer skall användas till uppvärmning av byggnader. Eldistributören är därför normalt inte skyldig att leverera ström till elvärme inom sådant område.

Undantaget för fjärrvärme infördes i samband med tillkomsten av

lagen 1977:439 om kommunal energiplanering. När lagen

1981:1354 om allmänna värmesystem beslutades, utvidgades undantaget till att gälla även för naturgas.

Vi har i avsnitt 4.1.1 föreslagit att skyldigheten att leverera ström avskaffas. När leveransplikten upphör, behövs naturligtvis inte heller något undantag från leveransplikten.

Att behålla ett förbud mot försäljning av för uppvärmningsändamål till vissa kunder skulle enligt vår uppfattning strida mot grundtanken i direktiven för utredningen att köp och försäljning

av skall ske på en fri marknad i konkurrens.

Vi föreslår därför att det inte skall finnas några särskilda regler i ellagen som rör möjligheten att använda för uppvärmningsändamål i områden som har tillgång till fjärrvärme eller naturgas.

Frånvaron av sådana regler kan komma att påverka värmemarknaden i riktning mot ökad konkurrens mellan olika uppvärmningsformer. Ett syfte med de nuvarande särreglerna i ellagen kan sägas ha varit att ge långsiktigt stabila förutsättningar för att ersätta med andra energibärare, särskilt på värmemarknaden.

Även ellagens särregler fjärrvärme och bort,

om om naturgas tas ñnns det likväl kvar andra regler som skapar särskilda förutsättningar på värmemarknaden. Lagen 1981:1354 om allmänna värmesystem innehåller regler som begränsar kundernas möjlighet

att byta uppvärmningssystem. Lagen blir tillämplig om den som

driver en fjärrvärmeanläggning eller ett naturgasnät får anläggningen respektive nätet allmänförklarat. Denna lag har dock, såvitt vi kunnat utröna, aldrig tillämpats.

4.1.4 Skydd för mindre konsumenter

Mindre konsumenter av har i dagens system ett visst skydd genom den leveransplikt och den möjlighet till prövning av pris och övriga villkor som följer med nuvarande områdeskoncessioner.

Vi föreslår i avsnitt 4.1.1 och avsnitt 4.1.2 att leveransplikten avskaffas, liksom nu gällande skyldighet för en innehavare av områdeskoncession att underkasta sig prövning av pris och övriga villkor.

Den prisprövning som vi föreslår skall avskaffas avser både

elenergi och överföring av ström. Med vårt förslag kommer

emellertid pris och villkor för nättjänster, dvs. anslutning samt

inmatning och uttag av ström, att kunna prövas med stöd av bestämmelser i ellagen avsnitt 3.3.1. Det är alltså endast priset på elenergin som inte skall kunna prövas med stöd av ellagen.

Tanken är att köp och försäljning av skall ske i fri konkurrens. När det gäller försäljning av till mindre kunder kan dock möjligheterna att i praktiken snabbt skapa en fungerande konkurrensmarknad ifrågasättas.

Även mindre konsument med vårt förslag får byta

om en rätt att leverantör betyder inte detta att en fungerande marknad uppstår automatiskt. Det kan finnas hinder i form av sök-, mät- och informationskostnader. Som påpekats i avsnitt 4.1.2 kan den nuvarande leverantören därför komma att få en dominerande ställning på den lokala marknaden för el.

Finns det då särskilda skäl att inte bara reglera priserna för nätverksamheten avsnitt 3.3 utan även att söka skydda konsumenter med liten elförbrukning mot oskäliga priser och leveransvillkor för själva kraftleveransen

NUTEK har i detta syfte pekat på möjligheten att införa en s.k. försäljningskoncession vid sidan av nätkoncessionerna, åtminstone under en övergångsperiod NUTEK B 1991:6 s. 161. Denna koncession skulle enligt NUTEK tilldelas huvudleverantören inom ett område och medföra skyldighet att leverera till kunder som saknar tekniska eller ekonomiska möjligheter att agera på en konkurrensutsatt marknad. Syftet med koncessionen angavs vara

att ge konsumenterna möjlighet att även fortsättningsvis få skälig-

heten i hela elpriset, och inte bara i nätdelen, prövat enligt ellagen.

I detta sammanhang kan det vara av intresse med en jämförelse med den nya norska energilag Lov av 29.juni 1990 nr. 50 som trädde i kraft i januari 1991.

Enligt denna lag krävs två huvudtyper av koncessioner i Norge

-

anläggningskoncession och omsättningskoncession.

Det krävs en anläggningskoncession för att bygga och driva

anläggningar för produksjon, omforming, överföring og fordel-

ning av elektrisk energi. Inom ett område kan en speciell områdeskoncession ges för utbyggnad och drift av elektriska anläggningar under en viss spänningsnivå inom området. Med en sådan områdeskoncessionen följer bl.a. leveransplikt.

Den norska omsättningskoncessionen krävs för aktörer som omsätter elektrisk energi eller som kan sägas ha en monopolställning av någon form. Det senare gäller aktörer som äger elektriska nät eller har leveransplikt genom områdeskoncessionen. Men omsättningskoncessionen krävs alltså också för sådana aktörer som deltar på kraftmarknaden med vidareformidling av elektrisk energi.

Med omsättningskoncessionen får statsmakterna i Norge därmed insyn på den konkurrensutsatta delen av elmarknaden.

Konkurrenslagen

Ett alternativ till att i ellagen införa ett speciellt konsumentskydd mot för höga priser för kraftleveransen, t.ex. i form av ett system med törsäljningskoncessioner, är att förlita sig på att mindre elkonsumenter får ett tillräckligt skydd inom ramen for den nya konkurrenslagen 1993:20, som träder i kraft 1 juli 1993.

Konkurrensverket är den myndighet som skall bevaka att konkurrenslagen efterlevs. Såsom tidigare angivits avsnitt 2.3.1 har Konkurrensverket på vårt uppdrag bedömt i vilken utsträckning konkurrenslagen kan erbjuda ett tillräckligt konsumentskydd när det gäller kraftleveranser till mindre elkonsumenter.

En avgörande förutsättning för Konkurrensverkets analys och

bedömning är att det står samtliga användare även mindre

konsumenter fritt att välja sin elleverantör. Detta förutsätter att

elnäten görs allmänt tillgängliga på alla nivåer.

Konkurrensverket konstaterar i sin rapport till att börja med att varken Allmänna bestämmelser för kraftleveranser vid lågspän-

ning AB-L-86 eller den allmänna konsumentskyddlagstiftningen

är tillämpliga i detta sammanhang.

I AB-L-86, som är ett Standardavtal som godkänts av Svenska elverksföreningen och Konsumentverket, behandlas inte frågan om priset, eftersom detta varierar mellan olika återförsäljare.

Konsumentköplagen 1990:932 är tillämplig när en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer lösa saker till konsument. Såvitt Konkurrensverket kunnat finna betraktas inte elkraft som en lös sak och omfattas därmed inte av denna lag.

I 19 § i den nya konkurrenslagen finns ett förbud mot missbruk av dominerande ställning. Förbudet gäller beteenden som drabbar andra företag eller konsumenter. Om en elleverantör bedöms ha en dominerande ställning och missbrukar denna genom att påtvinga köparna oskäliga priser, genom att tillämpa andra oskäliga villkor eller genom att helt enkelt vägra leverera kommer detta att kunna angripas med stöd av 19 § konkurrenslagen.

En enskild konsument som anser att en ellevarantör missbrukar sin dominerande ställning, t.ex. genom oskäliga priser, kan anmäla detta till Konkurrensverket.

Om Konkurrensverket finner att beteendet innebär en överträdelse av förbudet i 19 § kan företaget åläggas att upphöra med överträdelsen.

Det bör observeras att uttrycket dominerande ställning hänför sig till ett företags möjlighet att agera oberoende av konkurrenter på en viss marknad. En sådan marknad den s.k. relevanta markna-

den kan avse en enskild produkt eller ett visst geografiskt område,

exempelvis ett distributionsonlråde. En dominerande ställning i konkurrenslagens mening behöver således inte innebära att företaget i fråga är dominerande eller betydande i ett nationellt perspektiv.

Även konkurrenslagens förbud konkurrensbegränsande avtal

mot m.m. 6 § kan bli tillämpligt om det oskäliga priset är resultatet av ett samarbete mellan företag.

En enskild konsument har ingen möjlighet att klaga på Konkurrensverkets beslut genom att föra ärendet vidare.

Enligt Konkurrensverkets bedömning ger de nya konkurrensreglerna ett tillräckligt skydd mot överpriser och annat missbruk av dominerande ställning. Konkurrensverket ser på förhand inget behov av ytterligare regleringar av elförsäljningen.

Vi utgår därför från att de konkurrensreglerna ger ett till-

nya

räckligt konsumentskydd, i enlighet med Konkurrensverkets

bedömning. Vi föreslår därmed inte införande av ett system med

försäljningskoncession.

Vi vill samtidigt understryka att det är viktigt att utvecklingen på elmarknaden följs. Skulle det visa sig att mindre elkonsumenter drabbas orättvist i det nya systemet, t.ex. därför att Konkurrensverket inledningsvis prioriterar frågor av mer generell betydelse för

konkurrensen än elpriset för mindre kunder, bör behovet

av ytterligare konsumentskydd genom lagstiftning åter övervägas.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla att en enskild konsument med vårt förslag även i fortsättningen kommer att kunna klaga på priset på såväl överföring som leverans av kraft.

Idag kan man vända sig till prisregleringsnämnden för elektrisk ström oavsett om det gäller att få priset på kraftöverföringen eller priset på elenergin prövat. Med vårt förslag kommer det i stället bli två olika myndigheter, nätmyndigheten och Konkurrensverket,

som med stöd av två olika lagar ellagen respektive konkurrenslagen

- har att pröva om priset på kraftöverföringen eller nätanslutningen respektive priset på elenergin är skäligt.

4.2¶Köp från mindre produktionsanläggningar

Vi föreslår:

Skyldigheten enligt ellagen för innehavare av omrádeskon-

cession att köpa ström från en elprodulaionsanldggning som är

belägen inom omrâdet och har en ejfekr om högst I 500 kW

upphör.

12 § 4 mom. tredje stycket ellagen finns för närvarande föreskrifter om viss köpskyldighet för den som har områdeskoncession. Denne är i princip skyldig att köpa ström från sådana mindre elproduktionsanläggningar, med en effekt om högst l 500 kilowatt, som ligger inom hans koncessionsområde.

Den skyldighet att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor som innehavaren av en områdeskoncession har innefattar även köp av från dessa mindre anläggningar. Detta står i 2 § 7 mom. ellagen.

De mindre produktionsanläggningarna kan bygga på olika typer av elproduktion. Det kan vara minikraftverk för vattenkraft, vindkraft, solceller eller olika slag av biobränslen.

Elpriset i sådana köpeavtal baseras i dag på koncessionshavarens alternativkostnad för elektrisk ström. Det betyder att den ersättning innehavare av små produktionsanläggningari dag får för sin skall

motsvara vad koncessionshavaren armars hade fått betala till sin ordinarie leverantör. Denna alternativkostnad kan bli svår att definiera i framtiden om distributören har olika typer av kontrakt med olika råkraftleverantörer.

Enligt nuvarande ordning är den har områdeskoncession

som en

samtidigt köparesäljare och distributör av el. Vårt förslag om

nätkoncession innebär att det endast är nätverksamheten som kommer att regleras av koncession.

Att ålägga den som har nätkoncession att också handla med är

inte förenligt med principerna bakom den pågående omregleringen

av elmarknaden, nämligen att produktion och försäljning skall

av skiljas från nätverksamhet. Produktion och försäljning skall

av konkurrensutsättas medan nätverksamheten, är monopol-

som en verksamhet, skall regleras och övervakas.

Bestämmelserna om skyldighet för en innehavare av områdeskon-

cession att köpa från mindre produktionsanläggningar, och att

underkasta sig prisprövning för dessa inköp, infördes i ellagen så sent som år 1988.

Rekommendationer till tekniska anslutningsbestämmelser och riktlinjer för hur ersättningen för den som innehavare mindre

av produktionsanläggningar säljer till den lokale distributören Ekovisam finns emellertid sedan mitten av 1970-talet utarbetade av

Svenska Elverksföreningen.

Vid en genomgång av förhållandena för små Vattenkraftverk,

som gjordes av Statens energiverk 1984 STEV 1984:4, granskades innehållet i och tillämpningen av dessa riktlinjer. Enligt energiverket medgav riktlinjerna skälig ersättning förutsatt att de till-

en ämpades. Det visade sig dock att de i ett flertal fall hade frångåtts, oftast till nackdel för ägaren vattenkraftverket. Detta ledde så

av

småningom till att tillägget i ellagen köpskyldighet och prispröv-

om ning infördes år 1988.

Sedan lagändringen trädde i kraft har prisregleringsnänmden avgjort några ärenden som berör leveranser från små vattenkraftverk.

Vi konstaterar att den nuvarande lagreglerade skyldigheten att

köpa från mindre produktionsanläggningar infördes i monopol-

en situation. De mindre produktionsanläggningarna hänvisade till

var att sälja till en köpare. Den förestående omregleringen elmark-

av

naden förändrar denna situation helt. Frågan är om man trots detta bör behålla den garanti till avsättning och prisprövning som finns för närvarande.

Vi har bett NUTEK att studera hithörande frågor och till oss redovisa de förslag som kunde komma fram.

NUTEK har den 14 1993 i skrivelsen Ändrade förhållanden

april

för små kraftproducenter redovisat resultatet av diskussioner inom myndigheten. Av skrivelsen framgår att det finns ca 1 200 små Vattenkraftverk som totalt producerar ca 1,5 TWh per år och ca 100 vindkraftaggregat med en årsproduktion av ca 0,2 TWh. Härutöver finns ett hundratal anläggningar för biogas.

I skrivelsen konstateras att de idag befintliga små kraftverken kan få ekonomiska problem, i första hand genom att aktörerna på en fri elmarknad kan undvika att köpa kraft från små producenter på grund administrativt krångel, oförmåga att täcka helhetsbehov,

av m.m.

Detta motiverar, uttalar NUTEK, att ansträngningar görs att i anslutning till lagstiftningsarbetet försöka finna någon lämplig part att ta emot strömmen.

Det finns enligt NUTEK för- och nackdelar med att lägga mottagningsskyldigheten på huvudleverantören till ett nätområde, producenter kollektiv, Svenska kraftnät, koncessionshavaren för

som det lokala nätet samt eventuellt kommuner och landsting. En fördel med att mottagningsplikten läggs på nätföretag är, säger NUTEK, att priset i en sådan konstruktion går att definiera genom jämförelsen med kostnaden för den kraft som köps in för att täcka förluster, en kostnad som redovisas offentligt.

I sin skrivelse till oss har NUTEK nämnt att det finns för- och nackdelar med alla de nämnda alternativen, samtidigt som NUTEK

återför frågeställningen till vår utredning. Någon närmare analys

skrivelsen, heller a av dessa för- och nackdelar redovisas inte i ges J förord för något av alternativen.

Enligt vår uppfattning behöver emellertid inte de föreslagna

i

l förändringarna vara till nackdel för mindre producenter, vilket i

i också NUTEK konstaterar. Det lokala energiföretaget har tidigare

i haft monopol på försäljning inom visst område. Det ..

av monopolet upphävs i vårt förslag. På en elmarknad i konkurrens vidgas

kretsen av potentiella kunder, vilket kan till fördel också för

vara en mindre producent.

Vi vill erinra om att om små producenter i praktiken är hänvisade till den lokala återförsäljaren för sin kraftavsättning, kommer

dessutom konkurrenslagstiftningens regler angående missbruk

av dominerande ställning tillämpliga avsnitt 4.1.4.

att vara se

Även marknadspriset på är viktigt, så det kanske inte

om är avgörande under alla förhållanden. En del kunder kan ideella

av skäl vilja köpa som producerats på visst sätt, t.ex.

genom vindkraft eller biobränslen, och kan därför beredda att betala

vara ett högre pris för detta.

Troligen kommer de nya reglerna på elmarknaden att både

ge vinnare och förlorare. Om det visar sig att ägare mindre

av elproduktionsanläggningar hör till dem som förlorar på det nya regelverket kan det finnas anledning att överväga det finns

om energipolitiska skäl att ge dessa särskilt stöd. Sådant stöd förekommer också för närvarande, bl.a. i form det investeringsstöd

av som sedan den 1 juli 1991 finns att få till investeringar i vindkraftverk med en effekt minst 60 kW.

om

Enligt vår principiella uppfattning bör emellertid denna typ

av energipolitiskt motiverade stödåtgärder inte regleras i ellagen.

Mot denna bakgrund föreslår att köpskyldigheten enligt ellagen

upphör. Följden blir alltså att mindre kraftproducenter också går miste om sin garanterade rätt att sälja produktionen till ett pris

som prisregleringsnärnnden för elektrisk ström har ansett skäligt. Som en konsekvens av detta bör också den därmed sammanhängande

prisregleringen avskaffas avsnitt 4.1.2. I vad mån energipolitiska

stödåtgärder är motiverade för mindre elproduktionsanläggningar är

en fråga som faller utanför ellagsstiftningsutredningens

ram.

4.3¶Kontroll av handel med

Vi föreslar.-

Svenska krafinat skall, i egenskap av systemansvarig, speciellt övervaka att de som har balansansvar också har tillräckliga

reservkrafisavtal.

Ndtmyndigheten skall noggrant följa utvecklingen såväl i

Sverige som i övriga länder samt informera köpare av om

vilka ekonomiska risker kan vara förknippade med

som

elafiarer.

En utgångspunkt fir vårt arbete är att handel med skall utsättas för konkurrens. Denna handel blir då naturligtvis underkastad samma reglering från det allmännas sida som gäller för annan handel. Men det kan därutöver finnas skäl för särskild tillsyn och kontroll av just handel med el.

Säljare och köpare med vårt förslag rätt att använda sig

av ges

elnätet, förutsatt att det finns avtal om inmatning och uttag av av kraft.

Det går emellertid inte att öronmärka elleveranser. Det är således i praktiken möjligt att ta ut kraft från nätet utan att det samtidigt finns någon producent som matar in kraft för att möta just detta uttag.

Först efter det att mätvärden och kontraktsinformation för

respektive producent, återförsäljare och elkonsument har samman-

ställts, dvs. avräkningen är genomförd, kan det kontrolleras att alla

gjort rätt för sig.

Idag är det Vattenfall som ansvarar fir att den samlade produktio-

el, i varje ögonblick, anpassas till den sammanlagda nen av

förbrukningen. Om ett annat företags produktion av kraft har

avvikit från företagets leveranser på timbasis har avvikelsen avräknats ofrivillig eller oaviserad kraft, s.k. O-krañ.

som

Alla företag som har ett ansvar för att försäljning överensstämmer med egen produktion och eller avtalade kraftleveranser, dvs. har ett balansansvar, har idag olika typer av reservkraftsavtal, bl.a. avtal med Vattenfall om rätt att ta ut O-kraft.

Enligt prop. 199293:l33 blir det i framtiden Svenska kraftnät som ansvarar för den nationella kraftbalansen, dvs. ansvarar för frekvenshållningen i systemet. Ändringen av huvudmarmaskapet för detta ansvar påverkar inte behovet av reservkraftsavtal.

Det är således nödvändigt att alla avtal om leverans av el, i något

led av kedjan producent återförsäljare konsument, kompletteras

med reservkraftsavtal. Det är den aktör som har balansansvar som skall teckna reservkraftsavtal. Balansansvar har de som ansvarar för

att försäljning överenstämmer med egen produktion eller avtalade kraftleveranser och de som ansvarar för att egen konsumtion överensstämmer med egen produktion eller avtalade leveranser. Såväl producenter och återförsäljare som slutkonsumenter av bör kunna vara balansansvariga. Idag är det endast de producenter som direkt eller indirekt ingår i den s.k. samkörningen som kan vara balansansvariga se avsnitt 3.6.3.

Reservkraftsavtalen kan betraktas som försäkringar mot oförutsedda händelser. Om t.ex. en elsäljare med balansansvar av någon anledning råkar i svårigheter och inte kan fullgöra sin åtaganden kommer någon annan att bli ansvarig för att lika mycket kraft matas in på nätet som elsäljarens kunder drar.

Den som genom ett reservkraftavtal garanterar leverans av kommer naturligtvis att ställa vissa krav motparten. Det kan t.ex. vara krav på bankgaranti på ett belopp som står i relation till den risk som tas.

Om en elsäljare saknar reservkraftsavtal, trots att han i praktiken är balansansvarig, riskerar Svenska kraftnät som ansvarig för frekvenshållningen i systemet att drabbas ekonomiskt.

Ett närliggande problem på en konkurrensutsatt elmarknad är de stora ekonomiska risker en återförsäljare av kan utsätta sig själv och sina kunder för.

En allmänt spridd uppfattning är att marknadspriset på kommer

att gå ner efter en omreglering, men att priset på sikt kommer att stiga över dagens nivå. Genom att köpa till låga priser på kontrakt med kort varaktighet och sälja kraften till ett högre pris på långsiktiga kontrakt kan mindre nogräknade elhandlare göra stora kortsiktiga vinster. Om marknadspriset visar sig vara för högt vid

den tidpunkt köpkontrakten skall förnyas blir konsekvensen att

säljaren inte kan fullgöra sina förpliktelser. Det är då framförallt

elköparen som drabbas.

Det kan vara av intresse att i dessa frågor jämföra med den ordning som numera gäller i Norge. Där krävs, som beskrivits

översiktligt i avsnitt 4.1.4, omsättningskoncession, bl.a. för dem

som önskar handla med i eget nanm s.k. traders. Omsättningskoncession för traders har i Norge till en början endast utfärdats för ett år i taget. Enligt vad vi inhämtat har denna koncessionsform hittills främst fungerat som en form av registrering.

I Norge diskuteras för närvarande att eventuellt införa nya koncessionsvillkor i samband med koncessionsförnyelserna. Ett tänkbart villkor uppges vara att ekonomisk säkerhet i någon form kan uppvisas.

En registrering eller auktorisation liknande den i Norge av alla som handlar med är dock förknippad med en del problem. För det första är det oklart vilka konkreta krav som bör ställas på dem som handlar med el. För det andra kan elköparna invaggas i en

falsk trygghet om elsäljaren kan uppvisa ett papper på statlig

auktorisation. För det tredje kan systemet lätt bli administrativt betungande för alla inblandade.

I Sverige finns dessutom en restriktiv hållning till auktorisation av näringsidkare. De områden där auktorisation kan komma i fråga är där liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet eller större värden för den enskilda konsumenten står på spel se t.ex näringsutskottets betänkande 19909l:NU29 s. 15.

Vi har också övervägt om det finns skäl att genom lagstiftning införa ett krav på att alla avtal om leverans av el, i något led av

kedjan producent återförsäljare konsument, skall kompletteras

- med en leveranssäkring i form av reservkraftsavtal. Problemet med att lagfästa ett sådant krav är dock betydande. Det krävs bl.a. en beskrivning i lagen av vilka typer av reservkraftsavtal som skall anses vara tillräckliga.

Den slutsats vi drar är att det inte är lämpligt att lagstifta om krav på reservkraftsavtal. Inte heller en registrering eller auktorisation löser de eventuella problemen.

Vårt förslag är i stället att Svenska kraftnät, i egenskap av systemansvarig, ges ett speciellt ansvar att övervaka att de som har balansansvar också har tillräckliga reservkraftsavtal. Detta torde Svenska kraftnät klara utan ytterligare författningsstöd utöver det som är föreslaget i avsnitt 3.6.4. Svenska kraftnät får dessutom

insyn i kontraktsutfornmingen i samband med avräkningen av de

balansansvariga företagen. Strategin för prisättningen på O-kraft kan

också bidra till att de balansansvariga företagen självmant tecknar reservkraftsavtal.

Vi föreslår också att nätmyndigheten noggrant skall följa utvecklingen såväl i Sverige som i övriga länder. Om det visar sig att handeln med inte fungerar tillfredsställande bör myndigheten

föreslå regeringen erforderliga förändringar. En viktig uppgift för

nätmyndigheten bör också vara att informera köpare av om vilka ekonomiska risker som kan vara förknippade med köp av elektrisk ström.

4.4¶Export och import

Vi föreslår:

En generell, strajjfsanlctionerad anmälningsplikt införs beträf-

fande ldngsiktiga kontrakt om import eller export av kraft.

I detta avsnitt behandlas inte utlandsförbindelserna se avsnitt 3.7 utan den handel med som bedrivs på dessa ledningar.

Under årens lopp har ett flertal kontrakt med garanterade, långsiktiga, leveranser funnits mellan Sverige och andra länder, men handeln har huvudsakligen bestått av ett utbyte av tillfällig kraft. I bägge fallen har utbytet skett mellan kraftproducenter.

Svenska elproducenters utlandshandel med är inte underkastad något direkt tillståndskrav.

Enligt NUTEK har syftet med den svenska ellagstiftningen varit

att trygga landets försörjning med elektrisk kraft. Det är enligt NUTEKs bedömning en öppen fråga om koncession enligt nu gällande ellag kan ges för en utlandsledning som enbart används för att överföra kraft till utlandet.

4.4.1 Förhållanden i andra länder

Förekomsten av reglering av själva handeln med över gränserna varierar mellan våra grannländer.

I Norge tillåts t.ex. sedan 1992, efter beslut av Stortinget, utan särskilt tillstånd en export av sammanlagt 5 TWh på nya fasta kontrakt som inte överstiger fem år. Dessa exportmöjligheter skall i princip kvoteras mellan kraftföretagen i förhållande till deras

produktionskapacitet. Ytterligare långsiktiga exportkontrakt måste

godkännas av Stortinget. För att handla på den norska spotmark-

naden krävs däremot inga speciella exporttillstånd.

Den norska regleringen av utlandshandeln bygger på be-

en stämmelse i energilovens § 4-2 som säger att ingen än staten

annan har rätt att utan koncession exportera eller importera el.

Statnett SF, som handhar det norska storkraftnätet, har vidare ansvaret för den praktiska hanteringen av utlandshandeln med

elkraft, inklusive organiseringen av exportkvoteringen. Detta

regleras genom en särskild koncession.

I Finland krävs det för närvarande tillstånd av regeringen för internationella kraftaffärer. Frågor om tillståndsgivning har dock utretts i samband med den avslutade översynen den finska

nyss av ellagen, och det föreslås att kravet på tillstånd i samband med export och import av avskaffas vidare avsnitt 2.2.1.

se

Varken i Danmark eller Tyskland krävs särskilt tillstånd för att få exportera eller importera el.

En indirekt reglering existerar dock i dessa länder genom att kraftföretag har skyldighet att leverera till konsumenterna i sina företags verksamhetsområden.

Inom EG har det s.k. transiteringsdirektivet antagits. Detta direktiv omfattas av EES-avtalet. Direktivet skall underlätta transitering av mellan s.k. nätansvariga enheter i olika länder. Svenska kraftnät kommer att utses till svensk nätansvarig enhet.

Transiteringsdirektivet reglerar därmed inte direkt en svensk

kraftköpares eller svensk kraftproducents rätt att tillgång till

vare sig det nationella nätet eller något annat lands nät. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.7.

Kommissionen har föreslagit att man inom EG skall gå vidare mot en inre marknad för genom att införa en generell skyldighet för nätägare att i mån av ledig kapacitet upplåta näten till skäliga priser ett system liknande det vi föreslår för Sveriges del.

- som

Det finns dock ett motstånd mot detta direktivförslag hos framför allt de stora elproducenterna inom EGs medlemsländer. Det är därför osäkert om, och när, ett sådant direktiv kan bli verklighet

se

vidare avsnitt 2.2.2.

4.4.2 Handelsrestriktioner

Vid riksdagens behandling mål och strategier för elmarknadens av reformering påpekade näringsutskottet att det är önskvärt att hänsyn tas till behovet av internationell ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad NU 199192:30 s. 4 f.:

Enligt utskottets mening bör ett mer rationellt utnyttjande av produktions- och distributionsresursema på elområdet kunna uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande av den internationella handeln. För att undvika riskerna för konkurrenssnedvridningar âr det önskvärt att hänsyn tas till behovet ömsesidighet vid utvecklingen av av en friare elmarknad. Är det möjligt från svensk sida införa några former handelsatt av restriktioner i syfte att motverka de eventuella nackdelar som kan uppkomma i Sverige som en följd av en ensidigt Ökad utlandshandel med el El omfattas av EES-avtalets grundläggande bestämmelser om fri rörlighet av varor och tjänster, vilket blir avgörande för möjligheterna att styra utlandshandeln med el. Som huvudregel gäller därmed att handelshinder är förbjudna. En viss möjlighet till undantag finns dock. Handelsrestriktioner vid import kan accepteras när det finns väsentliga skyddsav en vara intressen som rör t.ex. miljö eller allmän hälsa och säkerhet. Men enbart ekonomiska hänsyn kan inte räknas som väsenligt skyddsintresse.

När det gäller export kan tillämpningen av den fria rörligheten

tolkas något mindre strikt. Endast sådana åtgärder som medför negativa verkningar i andra medlemsstater är otillåtna. Om de svenska näten öppnas enligt vårt förslag om ändringar i ellagen måste detta gälla för såväl svenska som utländska producenter och kunder. Vi bedömer att det inte är möjligt att motverka bristen på internationell ömsesidighet genom att t.ex. låta möjligheten att överföra ström på det svenska nätet bara gälla för svenska producenter och kunder. Med hänsyn till önskvärdheten av ömsesidighet kan det dock finnas skäl att noga följa utvecklingen. Så kan ske genom införande av en generell anmälningsplikt beträffande import eller export av kraft som säljs på långsiktiga kontrakt. Anmälningsplikten skall

alltså inte gälla sådana tillfälliga kraftleveranser redan som nu förekommer i relativt stor omfattning. Vi föreslår att sådan en

anmälningsplikt införs för långsiktiga kontrakt med garanterad

kraftleverans. Anmälningsplikten skulle innebära att uppgift om förekomst och omfattning av sådana avtal måste lämnas till regeringen. Anmälningsplikten behöver inte omfatta uppgifter priser eller om om motparter. Denna information kan användas del i underlaget för som en analys av om handeln med kraft mellan Sverige och andra länder orsakar allvarlig störning i landets ekonomi eller allvarligt påverkar beredskapen. I sådana situationer får statsmakterna bedöma vilka åtgärder som bör vidtas inom ramen för Sveriges internationella

förpliktelser.

Information rörande förekomst och omfattning sådana av mera långsiktiga export- och importavtal kan också användas som

underlag för bedömningar vad behovet nyinvesteringar,

avser av förväntad leveranssäkerhet och prisutvecklingen på den svenska marknaden. Vi bedömer att ett sådant system skulle förenligt med EESvara avtalet. Det kan noteras att den norska regeringen St.prp. 81, 1991nr. 92 anser att även den norska regleringen utlandshandeln med av kraft är förenlig med EES-avtalet se vidare avsnitt 2.2.1.

Kommunal elverksamhet, m.m.

I detta kapitel behandlas elverksamhet produktion av och handel med i kommuner och elverksamhet som drivs av ekonomiska föreningar. Frågan är det behövs särskilda bestämmelser om om undantag från bl.a. det kommunalrättsliga regelverket för att sådan verksamhet skall få konkurrensförutsättningar likvärdiga med dem gäller för elverksamhet med andra huvudmän. som Efter bakgrundsteckning i avsnitten 5.1-5.3 presenteras i en avsnitten 5.4 och 5.5 våra ställningstaganden och förslag. Dessa sammanfattas inledningsvis i de sistnämnda avsnitten. De kommunalrättsliga regler berörs gäller lika for kommuner som och landsting. I det följande nämns endast kommunerna. Begreppet företag används i detta kapitel i två olika bemärkel- I vissa fall, så i det inledande avsnittet 5.1, innefattas i ser. begreppet även sådana kommunala organ som i förvaltningsform driver verksamhet ekonomisk eller kommersiell natur. I övriga av fall endast aktiebolag och andra fristående juridiska personer. avses Den aktuella innebörden särskilt eller framgår av sammananges hanget.

5.1¶Kommunal elverksamhet

Vid 1992 ars slut fick 16 % landets lågspänningskunder sina av elleveranser från kommunala distributionsföretag drevs inom som ramen för den kommunala förvaltningen. Kommunala aktiebolag levererade elenergi till 45 % lågspänningskunderna. Ett år av tidigare var motsvarande andelar 25 % och 40 % allt enligt uppgifter från Svenska elverksföreningen. Kommunal elverksamhet har alltså på sistone i ökad utsträckning dels bolagiserats, dels överlåtits till andra ägare. I det senare fallet rör det sig vanligen om försäljning till kraftproducenter. Av totalt 278 eldistributionsföretag vid årsskiftet 1992-1993 var enligt samma källa 154 kommunala. Av dessa drevs 50 i förvaltningsform och 104 i bolagsform. Åtskilliga kommunala elföretag bedriver också elproduktion. År 1990 hade ett trettiotal kommunala företag elproduktion en egen större än l MW. Ett par av dem, främst Stockholm Energi AB, tillhör den s.k. samkörningsgruppen, äger 90 % den som ca av totala installerade effekten i Sverige. Av de företag har som egna kraftverk producerar ungefär häften endast vattenkraft, de övriga därjämte eller enbart värmekraft.

5.2¶Offentlighetsprincipen

5.2.1 Gällande bestämmelser

Kommunala elverk som drivs i förvaltningsform omfattas liksom -

kommunala myndigheter i övrigt offentlighetsprincipen. Delvis

- av är denna giltig också för kommunala aktiebolag avsnitt 5.3.1,

se

slutet.

De grundläggande bestämmelserna offentlighetsprincipen finns

om

i tryckfrihetsförordningen. De innebär i huvudsak följande.

Skriftliga handlingar som har kommit in till myndighet betraktas

en som allmänna. Detsamma gäller, med vissa undantag, handlingar som har upprättats hos myndigheten. Allmänna handlingar är i regel offentliga och skall då lämnas ut till den begär det. För många som

handlingar finns emellertid sekretesskydd under längre eller kortare tid. Härom finns bestämmelser i sekretesslagen 1980:100. För sådana uppgifter i allmänna handlingar som rör affärstransaktioner ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning egendom, tjänst eller annan nyttighet gäller, av enligt 6 kap. 2 § sekretesslagen, sekretess det kan antas att det om allmänna lider skada uppgiften röjs. Om ett ärende angår om upphandling eller det angår försäljning av lös egendom för det om allmännas räkning, får anbud inte i något fall lämnas ut till annan än den har avgett anbudet förrän alla anbuden offentliggjorts som eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts. Sekretesstiden är högst 20 år, utom beträffande handlingar som anger villkoren i ett slutet avtal. I sådana fall är den högst två, eller hos statliga affärsverk högst fem år, från det att avtalet slöts. Hos myndighet kan finnas uppgifter om affárs- och driften förhållanden för enskild har trätt i affärsförbindelse med en som myndigheten eller med ett företag där det allmänna genom myndigheten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision. En sådan uppgift skyddas enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen av - sekretess det särskild anledning kan antas att den enskilde om av lider skada uppgiften röjs. Sekretesstiden är densamma som i om nyss angivna fall. En myndighets däremot inte ett bolags vägran att lämna - men handling kan överklagas hos kammarrätten. Talan får sedan ut en fullföljas hos regeringsrätten utan prövningstillstånd. I fråga allmänna handlingar gäller vissa särskilda krav på om

registrering och arkivering.

5.2.2¶Aktuellt utredningsförslag

Lokaldemokratikommittén har avgett betänkandet SOU 1992: 134 Handlingsoffentlighet hos kommunala företag. Kommittén föreslår

där vissa förstärkningar sekretesskyddet. Vidare redovisar den

av två alternativa förslag införande möjlighet att överklaga ett om av fristående kommunalt företags beslut att vägra lämna ut en handling någon enskild har önskat ta del av. som Det de båda alternativen, direkt överklagande av ena av företagsbeslut, bygger på att vissa kommunala företag inordnas i

tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regelsystem och därigenom kommer att omfattas den lagreglerade klagorätten. av Detta skulle gälla dels for aktiebolag där kommun äger än nio mer tiondelar aktierna och dessa än nio tiondelar av representerar mer av röstetalet i bolaget, dels för andra företag där det allmänna har ett bestämmande inflytande. Enligt det andra alternativet indirekt överklagande företags- - av beslut införs i stället skyldighet for företagen utläm- - en att, om nande av en handling vägras, hänskjuta frågan till kommunstyrelsen. Handlingen skulle därvid in till denna och sålunda bli ges allmän. Företag med större enskilda ägarandelar eller större enskilt inflytande berörs inte av den utvidgade klagorätten. Lokaldemokratikommittén föreslår alternativet direkt överklagande, som bedöms bättre rättslig grund for insyn i företagen ge och medföra en snabbare överprövning. För flera typer av kommunala företag kan konkurrensituationen komma att skärpas, påpekar Lokaldemokratikommittén. Mot den bakgrunden får, menar kommittén, kravet på offentlighet i viss mån ge vika för en ökad sekretess i syfte att förtroendefulla kundrelationer skall kunna behållas. Kommittén föreslår ett förstärkt skydd för uppgifter om såväl personliga ekonomiska försom hållanden hos en enskild har trätt i affärsförbindelse med som en kommunal myndighet eller ett kommunalt företag. En sådan uppgift skall få lämnas ut bara det står klart att uppgiften kan röjas om utan att den enskilde lider skada. Av konkurrensskäl föreslår kommittén också förlängd maximitid för hemlighållande villkor i avtal av som har slutits i affärsverksamhet. Samma tid, fem år, är som nu stadgad för de statliga affärsverken föreslås gälla även för kommunala affärsverk liksom för de kommunala företagen. En sådan reglering av handlingsoffentligheten Lokalsom demokratikommittén föreslår får konsekvenser i fråga krav på om

registrering och arkivering av handlingar. Kommittén hänvisar till

den ordning redan tillämpas inom företagen, bl.a. enligt som

föreskrifter i bokföringslagen 1976:125. Enligt dess bedömning

kommer de berörda företagen att kunna uppfylla registreringskravet och tillämpa arkivlagen 1990:782 utan att detta innebär nämnvärt

ökad administrativ belastning på företagen.

5.3¶Kommunalrättsliga principer

5.3.1 Gällande bestämmelser, m.m.

I den tidigare kommunallagen 1977:179 fanns, liksom i dess föregångare, allmänt hållen bestämmelse enligt vilken kommuen ñck själva vårda sina angelägenheter. På basis härav har nerna under lång följd år i rättspraxis utvecklats vissa grunden av principer för kommunal verksamhet. Dessa principer, som vanligen innebär begränsning den kommunala kompetensen, har genom en av

gällande kommunallagen 1991:900 delvis blivit lagfásta.

den nu skall gälla under mycket skiftande förhållanden och

Principerna

medger därför inte någon långtgående exakthet i tillämpningen. De har kommit att betraktas närmast som allmänna målsättnings-

principer.

På vissa områden är kommunernas verksamhet specialreglerad. Föreskrifter i andra lagar vare sig dessa innebär specialreglering eller, såsom ellagen, är generella gäller i stället för kommunal- lagens bestämmelser i den mån de avviker från dessa. Den grundläggande bestämmelsen om en kommuns befogenheter finns i 2 kap. 1 § kommunallagen. Enligt denna bestämmelse, som

bl.a. uttryck lokaliseringsprincipen, får en kommun själv ha

ger hand sådana angelägenheter allmänt intresse som har om av anknytning till kommunens område eller dess medlemmar och som inte skall handhas enbart staten, kommun eller någon av en annan annan. I har lokaliseringsprincipen kommit att modifieras i

praktiken

olika hänseenden. En kommun kan t.ex. engagera sig i markinnehav och anläggningar inom kommuns område för sådana en annan ändamål elproduktion och eldistribution. En kommun kan som

också i speciella situationer sälja tillfällig överskottskapacitet utanför

det området. Vidare kan kommun utan hinder av lokaliseegna en ringsprincipen samarbeta med andra kommuner i syfte att förbättra resursutnyttjandet. Detta kan ske bl.a. avtal, kommunalgenom

förbund och bolag. samhällsutvecklingen har över

gemensamma huvud lett till att kommuner ofta bedriver eller medtaget numera

verkar i verksamheter också riktar sig till avnämargrupper som utanför den egna kommunens område.

Likstdllighetsprincipen är lagfäst i 2 kap. 2 § kommunallagen.

Den innebär att kommun skall behandla sina medlemmar lika, en om det inte finns sakliga skäl för något annat. Kommunen får alltså inte fatta beslut eller missgynnar viss kommunsom gynnar en medlem eller en grupp kommunmedlemmar i förhållande till av andra. Principen har betydelse för kommunens

taxesättning.

Avgifter för exempelvis elenergi är visserligen

privaträttsliga

grundade på abonnemangsavtal med de enskilda konsumenterna men leveransvillkoren skall likformiga i den mån inte tekniska vara eller ekonomiska skiljaktigheter motiverar

annat. Likställighets-

principen gäller inte gentemot utomstående. Medlem i kommun är den är folkbokförd i

en som kommunen,

äger fast egendom i kommunen eller är taxerad till kommunalskatt där 1 kap. 4 § kommunallagen. En juridisk person som är verksam inom kommun utan att äga fast egendom där en är alltså, i motsats mot vad har gällt tidigare, inte medlem i kommunen. som Lokaldemokratikommittén har i delbetänkandet SOU

- 1992:72 Det kommunala medlemskapet föreslagit framgent inte heller

- att ägande av fast egendom skall grund för i

vara medlemskap en

kommun. Om näringsverksamhet finns bestämmelser i 2 kap. 7 § kommu-

nallagen. En kommun får driva näringsverksamhet

om det sker utan vinstsyfte och verksamheten går ut på att tillhandahålla allmän-

nyttiga anläggningar eller tjänster medlemmarna i kommunen.

Denna bestämmelse kommunernas befogenheter för

om ger uttryck

vad som brukar kallas förbudet spekulativa

mot företag. S.k. sedvanlig kommunal affärsverksamhet, omfattande kommuni-

t.ex. kationer, vatten- och avloppssystem och

energiförsörjning, är i

regel av allmännyttig karaktär. Den refererade regeln innebär inte något absolut vinstförbud. Vad den uttrycker är i huvudsak

att syftet

inte får vara att bereda vinst. Nära samband med de båda sistnämnda principerna har

själv-

kostnadsprincipen, som inte är lagfäst utan alltjämt baseras på rättspraxis. Den innebär att kommunen, så långt det

beräkningsmässigt och redovisningsteknisktär möjligt, skall bestämma avgifter

för kommunal verksamhet så det inte att uppstår överskott.

Tillfälliga överskott kan dock få förekomma. Självkostnadsprincipen medför sålunda att kommunerna förhindras att utnyttja avgifter som en finansieringskälla på sådant sätt att vissa konsumentgrupper i realiteten blir särbeskattade. Däremot medger principen exempelvis att en kommun i fråga om ett kommunalt affärsverk kan företa så stora avskrivningar och vinstreservationer, att det reella värdet av verkets kapital inte minskas. Rättspraxis ger inte något entydigt svar på om det är tillåtet för en kommun att marknadsprissätta tjänster som riktar sig till andra än dess egna medlemmar.

Särskilda bestämmelser om kommunala företag i privaträttslig

form, främst aktiebolag finns i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen.

- De innehåller i huvudsak följande.

En kommun får, enligt 16 genom beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för vars handhavande det inte har föreskrivits särskild ordning, till ett aktiebolag, ett

handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en

stiftelse.

Innan en kommun lämnar över vården av en kommunal angeläg- enhet till ett aktiebolag där kommunen bestämmer ensam skall, enligt 17 fullmäktige 1 fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, 2 utse styrelseledamöter och minst en revisor, 3 se till att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller armars av större vikt fattas, samt 4 besluta om att allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos företaget enligt de grunder för allmänna handlingars offentlighet som gäller enligt tryckfrihetsförordningen och sekretess-

lagen.

Innan vården av en kommunal angelägenhet lämnas över till ett bolag eller en förening där kommunen bestämmer tillsammans med någon annan, skall, enligt 18 fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de villkor som avses i 17 § i en omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena, verksamhetens art och omständigheterna i övrigt.

5.3.2¶Aktuella utredningsförslag

Två statliga utredningar har nyligen kommit med förslag som gäller

förutsättningarna för näringsverksamhet i kommunal regi.

Avgifisgruppen, tillsatt av chefen för civildepartementet, har fått

i uppdrag med utgångspunkt i Avgiftsutredningens betänkanden

att - SOU 1990:107, SOU 1991:110, lll lägga fram förslag till

lagreglering av avgiftssättningen inom i första hand kommunernas tekniska verksamhetsområden. Gruppen har fullgjort denna huvuddel av sitt uppdrag genom betänkandet Ds 1993: 16 Avgifter inom kommunal verksamhet förslag till modifierad självkost-

- en nadsprincip, vilket har avlämnats i april 1993.

En utgångspunkt för Avgiftsgruppens överväganden har varit att det inte finns skäl för statsmakterna att särskilt reglera avgifterna inom sådana kommunala verksamheter där det finns eller kan komma att uppstå konkurrens. Gruppen räknar med att det inom överskådlig tid kommer att finnas betydande inslag av monopolverksamhet inom de kommunala tekniska verksamhetsområdena. Den har därför ansett det nödvändigt att utforma förslag till principer för avgiftssättningen, i syfte dels att skydda konsumenterna mot oskälig monopolprissättning, dels att stimulera en effektiv resursanvändning.

Den kommunala avgiftsmakten bör enligt Avgifts gruppens mening

tydligt framgå av en bestämmelse i kommunallagen. Den modifierade självkostnadsprincip som gruppen förordar innebär att endast de kostnader som är nödvändiga skall få medräknas då avgifterna fastställs för tjänster och nyttigheter. Om det uppkommer överskott skall dessa inte få användas i annan verksamhet än den för vilken avgift har upptagits. Det klargörs att avgiftssättningen får främja en effektiv resursanvändning. Detta innebär vidgade möjligheter att

differentiera avgifterna med hänsyn till de faktiska produktionskost-

nadema. Likställighetsprincipen skall emellertid även framgent

vara tillämplig på kommunala avgifter. Kommunerna kommer enligt förslaget att även i fortsättningen kunna subventionera tjänster och

nyttigheter med skattemedel. En allmän självkostnadsprincip skall

tillämpas gentemot såväl kommunmedlemmar som icke-kommunmedlemmar.

Avgiftsgruppen menar att kommunal näringsverksamhet som

bedrivs på en marknad med fungerande konkurrens skall kunna drivas under samma allmänna förutsättningar gäller för andra

som aktörer på marknaden. När en kommun tillhandahåller en tjänst eller en nyttighet i konkurrens med det privata näringslivet kan det

sägas att det finns ett marknadspris för prestationen. Enligt Avgiftsgruppens förslag skall sådan verksamhet redovisas särskilt. Den skall inte få understödjas med skattemedel på sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas.

Den kommunala rättsliga självkostnadsprincipen skall inte heller gälla om det finns privata aktörer på marknaden och verksamheten är specialreglerad, oavsett vem som är verksamhetens huvudman. Sådan reglering finns, påpekas det, för närvarande bl.a. för eldistribution. Beträffande elområdet hänvisar Avgiftsgruppen till att den fortlöpande har haft underhandskontakter med Ellagstiftningsutredningen. Det har överenskommits att de gemensamma spörsmål som rör avgiftssättning när det gäller distribution av elektricitet och andra därmed förbundna frågor i sin helhet skall beredas av Ellagstiftningsutredningen.

Avgiftsgruppen föreslår att nya bestämmelser införs i 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen.

Den förra paragrafen skulle bl.a. innehålla följande. En kommun får, om medelsbehovet inte täcks av skatt, bestämma att ta ut avgifter för en tjänst eller nyttighet som den tillhandahåller. Såvitt gäller obligatorisk verksamhet fordras dock särskilt stöd i lag. Avgiften skall bestämmas så att det totala avgiftsuttaget inte överstiger de kostnader som är nödvändiga för att tjänsten eller nyttigheten skall kunna produceras. Alla rörliga och fasta kostnader som har ett naturligt samband med verksamheten får medtas i underlaget för beräkning av nödvändiga kostnader. Avgiften i det enskilda fallet får bestämmas så att den främjar ett effektivt resursutnyttjande. Avgifter som bestäms på detta sätt får föranleda överskott och underskott under förutsättning att dessa utjämnas över tiden. Uppkomna överskott får inte användas i annan verksamhet än i den för vilken avgift har upptagits.

Undantag från vad som har sagts om avgiftssättningen skall gälla bl.a. i fråga om avgifter för sådan verksamhet enligt förslaget

som avses i 2 kap. 8 § andra stycket. Detta senare stycke utgör ett tillägg till bestämmelsen om kommunernas befogenhet att i vissa fall driva näringsverksamhet. Det innehåller följande. Om näringsverksamheten bedrivs en marknad med fungerande konkurrens skall den drivas på affärsmässiga grunder. Verksamheten skall redovisas

särskilt och får inte understödjas med skattemedel på sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas.

I specialmotiveringen till det föreslagna nya stycket i 2 kap. 8 § anförs följ ande. Bestämmelsen innebär inte någon utvidgning av den kommunala kompetensen eller avvikelse från förbudet mot spekulativ verksamhet. När det talas om att driva verksamhet på affärsmässiga grunder är det inte fråga om någon grundläggande förändring i synen på att den kommunala verksamhetens främsta mål är att tillgodose kommunmedlemmamas behov. Det är enbart

fråga om ett affärsmässigt beteende och en korrekt prissättning då

kommuner tillhandahåller vissa tjänster eller nyttigheter där prestationen, utan att vara dimensionerande för verksamheten, tillhandahålls i konkurrens med det privata näringslivet på den lokala marknaden. Det nya stycket är ett uttryck för uppfattningen att behovet av en förbudsregel bortfaller i en marknadssituation med fungerande konkurrens. På kommunal konkurrensutsatt näringsverksamhet måste emellertid ställas skärpta krav som förhindrar att konkurrensen snedvrids. Affärsmässiga grunder innebär bl.a. att vinstpåslag skall göras vid prissättningen. Verksamheten får inte heller långsiktigt subventioneras med skattemedel.

Lokaldemokratikommittén har i slutet av år 1992 avlämnat betänkandet SOU 1992: 128 Kommunal uppdragsverksamhet

förslag till försöksverksamhet. Kommittén anser att det skall finnas utrymme för viss kommunal verksamhet på affärsmässiga grunder. Så till vida ger den alltså uttryck för samma principiella syn som Avgiftsgruppen. I den lag som kommittén föreslår uppställs ett antal villkor för deltagande i den tilltänkta försöksverksamheten. Kommuner och kommunala företag skall bedriva sin uppdragsverksamhet på affärsmässiga grunder. Uppdragsverksamhet får bedrivas

även utanför kommungränsen. Vid prissättningen av de tjänster som

ingår i uppdragsverksamheten skall den kommunala självkost-

nadsprincipen inte vara bindande. Verksamheten skall bedrivas på ett sätt som inte hämmar den fria konkurrensen. Den skall särredovisas i den kommunala ekonomiska redovisningen.

5.4¶Särregler för kommunal elverksamhet

Vi föreslår:

Kommunala elföretag som drivs i privaträttsligfonn i regel

som aktiebolag får ratt att utan hinder av kommunallagens

-

Iokaliseringsprincip bedriva produktion av och handel med el,

-

nätverksamhet samt viss sidoverkswnhet utanför den egna

kommunens omrâde.

For kommunala företags produktion och försäljning

av

liksom för sidoverksamheten skall i stället för kommunallagens

-

likställighetsprincip och den i praxis fastslagna .självkostnad-

sprincipen galla krav pd affärsmässighet och sdrredovisning.

-

Beträffande offentlighetsprincipen hänvisar vi till Lokaldemokratikommitténs förslag i betänkandet SOU 1992:134 Handlingsoffentlighet hos kommunala företag och den fortsatta beredningen

av dessa förslag. Vi pekar emellertid på att fortsatta överväganden kan behövas med hänsyn till den kommunala elverksamheten.

5.4.1¶Utgångspunkter

Enligt 2 § 7 mom. ellagen i dess nuvarande lydelse är konces-

en sionshavare, för åstadkommande av skälig prissättning, skyldig att underkasta sig reglering av pris och övriga villkor för leverans,

Överföring eller inköp av ström. Denna reglering gäller sålunda

inte bara taxan för nätverksamheten utan också priset på den elenergi som levereras via nätet.

Prisregleringsnämnden for elektrisk ström har i ett beslut den 19 december 1989 utvecklat hur begreppet skälig prissättning skall tolkas. Lagtexten ger, sägs det i beslutet, inte något stöd för att lagstiftaren åsyftat att en motsvarighet till den kommunala självkostnadsprincipen skulle tillämpas. En sådan kan, uttalar nämnden vidare, inte vägledande för prövningen. Härav följer

vara

självfallet inte att prissättningen är fri. Den begränsningen måste

alltid iakttas att prissättningen inte får framstå missbruk

som av

monopolställningen. Med beaktande härav bör vedertagna affärsmässiga principer kunna tillämpas.

Det monopol som kommunala elverk drivna i förvaltningsform

eller bolagsfonn nu kan ha på elområdet kommer enligt lagbe-

stämmelser som föreslås i detta betänkande att ändras till att gälla nätverksamheten. Liksom hittills kommer monopolverksamheten att regleras genom speciella bestämmelser bl.a. i ellagen. Dessa bestämmelser kommer, i den mån de avviker från bestämmelser i kommunallagen eller rättspraxis som har utvecklats i anslutning till den, att på samma sätt som nu gälla i stället för det övergripande kommunalrättsliga regelverket. Detta senare skulle däremot få betydelse för den elverksamhet produktion av och handel med

-

som inte kommer att regleras av ellagen. Bl.a. skulle sålunda -

älvkostnadsprincipens räckvidd komma att vidgas i förhållande till vad som, enligt Prisregleringsnämndens nyss återgivna resonemang, gäller for närvarande.

För att syftet med den av statsmakterna angivna nya elpolitiken skall uppnås är det angeläget att konkurrensvillkoren för de företag som agerar på den liberaliserade elmarknaden görs likvärdiga

oberoende av huvudmannaskapet. Frågan är då om offentlig-

hetsprincipen och de kommunalrättsliga principer enligt lag eller

rättspraxis har redovisats i det föregående innebär sådana

- som restriktioner för kommunal elverksamhet att dennas konkurrensmöjligheter försämras. Om så är fallet bör övervägas särbestämmelser som undanröjer dessa restriktioner.

I detta sammanhang bör nämnas att Svenska kommunförbundet den 24 november 1992 i skrivelse till regeringen har begärt att

regeringen skall ta initiativ till åtgärder som ger alla energiföretag

möjlighet att arbeta under i allt väsentligt likartade premisser,

oberoende av vem som äger företagen. I skrivelsen begärs också att regeringen skall lägga fram förslag till riksdagen som undanröjer konkurrenshämmande hinder som finns i lagstiftningen såsom likställighetsprincipen, lokaliseringsprincipen, självkostnadsprincipen och rätten att ta del av handlingar i vad avser kommunala företag som arbetar på konkurrensutsatt marknad Kommunförbundets framställning företag oavsett om de drivs i förvalt-

avser ningsform eller i privaträttslig form.

Konkurrensverket har i juni 1993 publicerat rapporten Konkurrens och kommunala rättsprinciper Konsekvenser på en avreglerad

elmarknad. Syftet har varit i anslutning till ellagstiftningsut-

att redningens arbete undersöka om det på en avreglerad och

konkurrensutsatt elmarknad finns behov av att någon eller några av lokaliserings-, likställighets-, självkostnads-, och offentlighetsprinciperna skall kunna frångås i kommunal elverksamhet.

Konkurrensverket hänvisar till sin grundläggande inställning att kommuner i normalfallet inte skall bedriva verksamhet

som tillhandahålls av privata näringsutövare på fungerande konkurrensmarknader. När det gäller elverksamhet kan dock påvisas ett antal specifika egenskaper som skiljer denna marknad från andra marknader där kommuner normalt bedriver verksamhet. Det framhålls att koncentrationen på elmarknaden riskerar att öka om inte kommunala elföretag ges möjlighet att hävda sig i konkurrensen. Därför menar Konkurrensverket att kommunal elverksamhet bör kunna få bedrivas utan hinder av lokaliseringsprincipen,

likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen. Ett villkor skall

dock vara att vissa krav är uppfyllda som syftar till att kommunala utövare skall vara likställda med övriga aktörer på marknaden. Kraven är att verksamheten skall särredovisas och drivas i egen juridisk person, att den löpande verksamheten inte bör finansieras av skattemedel och att kommunal borgen inte får förekomma i

verksamheten. Offentlighetsprincipen bör gälla även i fortsättningen

i enlighet med Lokaldemokratiutredningens förslag.

Vi behandlar i detta kapitel frågan sådana undantag från

om kommunala rättsprinciper som Konkurrensverket föreslår. Vi tar dock inte upp dess krav beträffande kommunal borgen. Rapporten har blivit tillgänglig så sent att vi inte under detta stadium

av utredningsarbetet har kunnat ta ställning härvidlag.

5.4.2¶Undantag från offentlighetsprincipen

Principen om allmänna handlingars offentlighet en princip som

numera har viss giltighet även för kommunala företag i bolagsform

medför att den kommunala elverksamheten kommer i särställning jämfört med motsvarande rörelse som drivs andra huvudmän.

av

Lokaldemokratikommittén har nyligen lagt fram förslag om ökat skydd dels för uppgifter om kunders förhållanden, dels för handlingar som anger villkoren i avtal som har slutits i kommunal affärsverksamhet. Den föreslagna ordningen medför i dessa hänseenden en väsentlig förbättring för de kommunala elföretagen. Den torde innebära att det kommer att finnas möjligheter till den sekretess som behövs.

En grundläggande fråga kvarstår emellertid oavsett sekretess-

reglernas utformning. Innebär offentlighetsprincipens tillämplighet

på kommunala elföretag en nackdel för dessa i konkurrensen med övriga företag på marknaden Talesmän för de kommunala elföretagen hävdar att så är fallet. Problemet torde inte vara specifikt för elföretagen utan gälla även andra kommunala företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad.

Vi förutsätter att frågan om offentlighetsprincipens tillämplighet

på kommunala företag kommer att behandlas generellt i samband med beredningen av Lokaldemokratikommitténs förslag. Särskilda överväganden kan härvid behövas med hänsyn till elföretagen.

5.4.3¶Undantag från kommunalrättsliga grundprinciper

Den elproduktion som bedrivs av vissa kommunala elföretag i

-

privaträttslig form eller i förvaltningsform syftar normalt till att

tillgodose elbehovet inom respektive företags distributionsområde, dvs. den egna kommunen eller en del av denna. På samma sätt förhåller det sig med de kommunala elföretagens inköp från andra

kraftproducenter. Att elleveransema fortsättningsvis inte kommer att

som nätverksamheten omfattas av monopol ändrar inte deras - karaktär av allmännyttig verksamhet som faller inom ramen för den

kommunala kompetensen. Elproduktion kommer även framgent att

tillhöra kategorin sedvanlig kommunal affärsverksamhet.

Lokaliseringsprincipen

Kommunal affärsverksamhet skall enligt lokaliseringsprincipen ha anknytning till kommunens område eller dess medlemmar. I den mån verksamheten bedrivs inom flera kommuner genom ett företag

på basis av gemensamt ägande blir lokaliseringsprincipen tillämplig i fråga om det större område som kommunerna tillsammans bildar.

Lokaliseringsprincipen hindrar inte att en kommun såsom nu

ibland är fallet har anläggningar för kraftproduktion utanför

kommunens område. Vad gäller avsättningen av elenergi kan noteras att lokaliseringsprincipen enligt gängse beskrivning av

rättsläget inte hindrar att tillfällig överskottskapacitet i viss

utsträckning utnyttjas för försäljning utanför kommunens eget område.

En överskottskapacitet inom ramen för den normala tillförseln

enligt långsiktiga kontrakt med kraftproducenter och, i förekommande fall, genom egen produktion kan under nuvarande

förhållanden tänkas uppstå till följd av exempelvis nedläggning

av eller driftstopp i en energikrävande industri. I framtiden kan den bli en mera vanlig konsekvens av att elkonsumenter inom kommunen väljer att köpa elenergi från företag som erbjuder bättre leveransvillkor. Även sådana kommunala elföretag normalt har god

som konkurrensförmåga kan tänkas bli utsatta för ett avsevärt efterfrågebortfall, orsakat exempelvis av att industrikoncerner eller bostadsföretag träffar avtal på nationell eller regional nivå om elleveranser till sina anläggningar på olika orter.

Om ett kommunalt energiföretag på detta sätt får en överskottska-

pacitet är det väsentligt att företaget får utnyttja den för försäljning

utanför den egna kommunens område. I vilken mån detta kan ske

utan hinder av lokaliseringsprincipen är oklart.

Saken gäller emellertid inte bara försäljning inom ramen för vad

i ett kortare eller längre perspektiv kan kallas överskottskasom - pacitet. Bortfallet av tidigare efterfrågan inom kommunen kan bli bestående. En mera reguljär försäljning inom andra kommuner kan vara nödvändig för att ett kommunalt elföretags verksamhet skall bli ekonomiskt bärkraftig. Det kan vara så att företaget endast därigenom kan upprätthålla en rationell produktionskapacitet och uppnå en volym som förmår bära den tekniska och administrativa apparat som erfordras. Ett specialfall är att ett kommunalt elföretag som svarar för elförsörjning till en industri inom kommunen bör kunna åta sig leveranser också till kundföretagets anläggningar på andra håll.

Elproduktionen i landet domineras av ett par stora företag. Från allmän konkurrenssynpunkt är det viktigt att den kommunala elverksamheten även fortsättningsvis kan hävda sig vid sidan av de statliga och privata elföretagen.

De förhållanden som nu har angivits talar för att kommunal försäljning av elenergi bör få förekomma utanför den egna kommunen i vidare utsträckning än lokaliseringsprincipen nu medger.

En fråga är då om kommunernas elverksamhet, dvs. egentligen deras försäljning av el, bör helt undantas från lokaliseringsprincipen eller om högst en viss andel av försäljningen skall få avse förbrukning utanför den egna kommunen.

Det ankommer givetvis på de kommunala huvudmännen att tillse att verksamheten utanför den egna kommunen inte blir så omfattande att det strider mot kommunens intressen. Vi har övervägt om därutöver en legal begränsning av undantagets räckvidd är motiverad.

Vi vill i detta sammanhang påpeka att samarbete mellan kommuner i ett gemensamt ägt företag torde bli det normala när ett kommunalt energiföretag avses regelmässigt svara för leveranser inom två eller flera kommuner. Ett sådant samarbete skapar förutsättningar för att en elverksamhet i kommunal regi kan expandera utöver vad vad som eljest är medgivet.

Ett kommunalt elföretags egen produktion samt kontraherade inköp från andra kraftleverantörer torde normalt dimensioneras med utgångspunkt i det beräknade elbehovet inom distributionsområdet. Det är en annan sak om företaget därutöver skaffar sig kapacitet att regelmässigt i mycket stor utsträckning kunna delta i konkurrensen om kraftleveranser utanför det egna området. En sådan dimensionering torde knappast kunna motiveras på annat sätt än att rörelsen kan beräknas bli vinstgivande för kommunen. Den skulle i så fall strida mot förbudet mot spekulativa företag. Vi har inte anledning att räkna med annat än att denna grundläggande kompetensregel i fråga om kommunal näringsverksamhet skall bestå.

En tänkbar begränsning vore att det införs en regel innebärande att ett kommunalt elverks försäljning inte långsiktigt, dvs. mera varaktigt, får ha sin tyngdpunkt utanför den egna kommunen. Detta skulle ge ett betydande utrymme för agerande på den allmänna elmarknaden, samtidigt som efterfrågan inom kommunen i grunden

skulle bli dimensionerande för verksamheten. Det kan dock inte uteslutas att en sådan restriktion i vissa fall skulle framstå som alltför snäv.

Vi föreslår mot här angiven bakgrund inte någon begränsning

av den tillåtna andelen elleveranser utanför den egna kommunen.

Jämte produktion av och handel med bedriver kommunala energiföretag också arman verksamhet inom energiområdet. Oftast torde det röra sig om vad vi i detta betänkande kallar nätverksamhet. Det kan också vara fråga om produktion och försäljning av fjärrvärme, varvid fjärrvärmeproduktionen ofta sker tillsammans med elproduktionen i kraftvärmeverk. Vidare kan det vara fråga om exempelvis konsulttjänster rörande energihushållning m.m. och om entreprenadverksamhet i anslutning till energiproduktionen.

I vilken grad skall verksamhet av här angiven art vara tillåten för

ett kommunalt elföretag utan hinder av lokaliseringsprincipen Vår

utgångspunkt är att ett sådant företag skall få bedriva produktion av och handel med i fri konkurrens med andra företag. För att konkurrensen skall ske på lika villkor torde det vara nödvändigt att företaget även utanför den egna kommunen får bedriva

arman verksamhet som har ett naturligt samband med elverksamheten. Som exempel kan nämnas fjärrvärmeförsörjning, konsulttjänster och entreprenadverksamhet i enlighet med vad som nyss har sagts. Vi föreslår en bestämmelse av nu angiven innebörd.

En sådan bestämmelse innebär givetvis inga nya restriktioner för ett kommunalt energiföretags möjligheter att bedriva verksamhet inom den egna kommunen eller i formellt samarbete med annan kommun. Nätverksamhet skall enligt den lagstiftning vi

som föreslår vara avskild som en egen rörelsegren, underkastad särskilda regler. Med iakttagande härav kan nätverksamhet samt produktion av och handel med även fortsättningsvis drivas inom ramen för samma företag.

Inom ett kommunalt energiföretag kan, permanent eller tillfälligt, drivas verksamhet t.ex. konsult- och entreprenadverksamhet

- även utanför energisektorn. Frågan ändrade legala förut-

om sättningar för kommunal uppdragsverksamhet, bl.a. undantag från

lokaliseringsprincipen, har såsom redovisats i det föregående

avsnitt 5.3.2 behandlats av Lokaldemokratikommittén. Vi finner

-

inte att det ligger inom ramen för vårt utredningsuppdrag att föreslå särbestämmelser härvidlag.

Likstdllighets- och .syalvkostnadsprinciperna

Likstallighetsprincipen innebär likabehandling av kommunens medlemmar om det inte finns sakliga skäl för något annat. Denna regel torde i och för sig ge kommunala elföretag ett betydande utrymme för en prisdifferentiering baserad på skillnader i leveransvillkor m.m. Det är emellertid oklart hur stort detta utrymme Mot denna bakgrund anser vi att det bör slås fast att kommunal elverksamhet dvs. i praktiken försäljning av i viss utsträck-

- ning skall kunna bedrivas utan att vara underkastad likställighetsprincipen. Detta blir fallet i den mån det föreskrivs att den skall bedrivas på affärsmässig grund. Vi återkommer till saken senare i detta avsnitt.

Frågan om milvkostnadsprincipen inom kommunal verksamhet har, såsom berörs i avsnitt 5.3.2, ingående behandlats av Avgiftsgruppen.

Produktion och försäljning av kommer enligt de förutsättningar

som gäller för vårt arbete att bedrivas på en marknad med fungerande konkurrens mellan alternativa producenter. Enligt Avgiftsgruppens mening skall, när marknaden har denna karaktär, kommunal affärsverksamhet kunna drivas under samma förutsättningar som gäller för andra aktörer på marknaden. Självkost-

nadsprincipen har enligt Avgiftsgruppen inte relevans i sådana fall.

Garantin mot oskäliga avgifter består i att abonnenten kan välja en

arman producent.

Begreppet fungerande konkurrens innebär, konstaterar Avgiftsgruppen, bl.a. att alla producenter och konsumenter har tillträde till en marknad. Den produkt, tjänst eller nyttighet som erbjuds är förhållandevis homogen. Det skall inte heller förekomma några etableringshinder av legal eller annan natur. Denna beskrivning är uppenbarligen tillämplig på den marknadssituation som en avreglering kommer att skapa.

Det är dock sannolikt att exempelvis till följd av otillräcklig

mätutrustning mindre konsumenter under en övergångstid inte

överallt får tillgång till en fri elmarknad utan i praktiken blir

beroende av det producentval som görs av det lokala elföretaget. I sådana fall kommer alltjämt för vissa kunder elleveranserna totalt sett, dvs. inte enbart nättjänsterna, att skötas av en leverantör som har dominerande ställning och som därmed kan anses ha ett monopol jfr avsnitt 4.1.4. Om elföretaget då skulle vara skyldigt att tillämpa självkostnadsprincipen skulle utgångspunktema för prissättningen komma att vara helt olikartade för skilda kund-

kategorier. Avgiftsgruppens mening torde emellertid vara att den av

gruppen föreslagna bestämmelsen rörande kommunal affärsverksamhet på en marknad med fungerande konkurrens skulle vara tillämplig i här avsedda fall till följd av att de grundläggande förutsättningarna för en sådan marknad skulle vara uppfyllda.

Vi vill understryka betydelsen av att de kommunala elföretag som

drivs i bolagsform inte i älvkostnadsprincipen möter ett hinder för

affärsmässigt agerande. Såvitt gäller verksamhet inom den egna

kommunen torde en reglering i enlighet med Avgiftsgruppens förslag tillgodose dessa företags krav på handlingsutrymme i fråga om prissättningen. Vi anser oss emellertid inte böra basera vårt

förslag på förutsättningen att Avgiftsgruppens förslag blir genom-

fört. Dessutom innebär vårt förslag ökade möjligheter till verksamhet utanför den egna kommunen. Mot denna bakgrund föreslår vi,

i nära anslutning till Avgiftsgruppens förslag, vissa särskilda

bestämmelser rörande kommunal elverksamhet.

I likhet med Lokaldemokratikommittén i betänkandet SOU 1992:128 använder vi uttrycket på affärsmässig grund vid angivandet av verksamhetens natur. Häri bör anses ligga att

likställighetsprincipen och självkostnadsprincipen inte blir till-

ämpliga. Det kan noteras att motsvarande uttryck i lagen 1986:753

om kommunal tjänsteexport och i Avgiftsgruppens lagförslag är på

affärsmässiga grunder.

Betydelsefullt är om lagstiftaren skall uppställa krav på att

verksamheten bedrivs på affärsmässig grund eller blott medge att så får ske. I anslutning till Avgiftsgruppens förslag rörande kommunal näringsverksamhet på en marknad med fungerande konkurrens och Lokaldemokratikommitténs förslag rörande kommunal uppdragsverksamhet väljer vi den förra linjen. Kravet på affärsmässighet motiveras bl.a., såsom den senare kommittén framhåller, det

av ekonomiska risktagande som ligger i att bedriva verksamhet på den

öppna marknaden. Ett viktigt element i affärsmässigheten är att verksamheten organiseras på ett sätt som möjliggör uppföljning och

kontroll av den. Med hänsyn till de speciella förutsättningar

som gäller för verksamhet som skall bedrivas på affärsmässig grund bör föreskrivas att den skall redovisas särskilt. Beträffande den närmare innebörden av uttrycket på affärsmässig grund hänvisar vi till

specialmotiveringen.

Organisationsform

Som har visats i det föregående präglas den kommunala elverksamheten av en fortskridande bolagisering. Många kommunala elverk drivs dock i förvaltningsform, ibland tillsammans med annan teknisk verksamhet. En fråga som bör ställas är om de undantag

från kommunalrättsliga grundprinciper som här är aktuella skall

medges oavsett verksamhetens organisation eller endast ifall verksamheten bedrivs i form av en särskild juridisk person, dvs. normalt i aktiebolagsform.

Å sidan kan hävdas kommunerna bör ha frihet välja

ena att att den organisation som de önskar med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Detta skulle tala för att reglerna för den konkurrensutsatta elverksamheten bör vara neutrala med avseende på organisationsform. Det kan noteras att såväl Lokaldemokratikommitténs som Avgiftsgruppens förslag till bestämmelser om kommunal verksamhet på affärsmässig grund kännetecknas av en sådan neutralitet.

Å andra sidan kan hävdas att för en verksamhet som bedrivs på affärsmässig grund bör utnyttjas en associationsform som är avsedd för sådan verksamhet, dvs. i första hand aktiebolagsformen. Likartade organisatoriska förutsättningar kommer då att gälla för elverksamheten vare sig denna bedrivs i kommunal eller i icke-kommunal regi. Att även kommunal elverksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform synes ligga väl i linje med intentionerna bakom riksdagsbeslutet år 1992 om nya riktlinjer för elmarknaden. Att elverksamheten avskiljs som ett särskilt företag kan tänkas underlätta kontrollen av att undantagen från de kommunalrättsliga

principerna inte utnyttjas i större utsträckning än som är avsett. Det

torde skapa bättre förutsättningar för särredovisning av olika

rörelsegrenar. Betydelsefull är också den revision genom auktoriserade revisorer som aktiebolagslagen föreskriver.

Våra överväganden av de skäl som nu har berörts har lett oss till uppfattningen att de föreslagna undantagen från olika kommunala grundprinciper skall medges endast under förutsättning att ifrågavarande kommunala verksamhet bedrivs i forrn ett sådant företag

av

i praktiken vanligen ett aktiebolag som avses i 3 kap. 16-18 §§ - kommunallagen jfr avsnitt 5.3.1.

Om de föreslagna bestämmelserna blir giltiga bara för fristående kommunala företag följer härav att den kommun som så önskar blir oförhindrad att även fortsättningsvis bedriva produktion av och handel med i förvaltningsform. I sådant fall kommer emellertid

lokaliseringsprincipen att gälla liksom också likställighetsprincipen

och självkostnadsprincipen, den sistnämnda dock eventuellt vilket

-

kan vara väsentligt modifierad enligt Avgiftsgruppens förslag.

-

Det förut sagda innebär att ett kommunalt energiföretag vid sidan

av elproduktion och handel med får under förutsättning av

koncession bedriva nätverksamhet utanför kommunens gränser. En

kommun kan emellertid vilja förlägga nätverksamheten till ett särskilt företag. Även sådant bör hinder lokaliserings-

ett utan av principen få utsträcka sin verksamhet utanför kommunens gränser. I annat fall skulle bildandet av mera rationella företagsenheter inom nätverksamheten kunna försvåras och möjligheterna att bibehålla nätverksamhet i kommunal ägo kunna försvagas.

Vad vi har förordat i det föregående kommer till uttryck i 3 och 4 §§ i det förslag till lag med vissa bestämmelser om handel med el, m.m. som återfinns i avsnitt

Bestämmelsen i 3 § ger de berörda företagen vidgad rätt att bedriva verksamhet utanför den egna kommunen. I det enskilda fallet kan givetvis kommunfullmäktige när de ger ett företag dess

-

uppgifter eller yttrar sig enligt 3 kap. 17 § kommunallagen

- ange vissa begränsningar i detta hänseende. Någon övergångsbestärnmel-

se som skulle reglera fullmäktiges möjligheter att föreskriva

restriktioner för företagen i samband med införandet av den nya

ordningen synes inte erforderlig.

5.5¶Elverksamhet i ekonomiska föreningar

Vi finner inte behov av sarbestamnielserjbr den elverksamhet som bedrivs av ekonomiska föreningar.

Vid årsskiftet 199293 farms enligt uppgift från Svenska elverksföreningen 50 ekonomiska föreningar med eldistributionsverksamhet.

Kommunallagens likställighetsprincip har för de ekonomiska föreningarna en viss motsvarighet i den likhetsprincip som inom ramen för en generalklausul med mönster i aktiebolagslagen

- 1975:1385 kommer till uttryck i 6 kap. 13 § och 7 kap. 16 §

lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar föreningslagen. Enligt den ñrra paragrafen får styrelsen eller annan ställföreträdare för föreningen inte företa en rättshandling eller arman åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem. Enligt den senare paragrafen får föreningsstämman inte fatta beslut av motsvarande innebörd.

Likhetsprincipen gäller i fråga om de rättigheter och skyldigheter

som en medlem har i förhållande till föreningen i sin egenskap av medlem. En förening kan emellertid i sina stadgar föreskriva att vissa medlemmar skall vara underkastade andra regler än övriga, även om detta skulle innebära ett gynnande. Ifall ett beslut om stadgeändring i denna riktning inte stöds av alla medlemmar som missgynnas torde det dock med framgång kunna klandras hos domstol.

Utanför likhetsprincipen faller rättsförhållanden som en medlem

har till föreningen i egenskap av tredje man, t.ex. på grund av ett

köpeavtal. Generalklausulen torde emellertid vara tillämplig även

när en medlem bereds otillbörlig fördel i ett tredjemansförhållande

till ñreningen t.ex. vid köp och när en avvikelse från lik-

- hetsprincipen visserligen får ske men ñrmånen är otillbörlig med hänsyn till förhållandena.

I ett motivuttalande till föreningslagen anförs som exempel att det inte behöver strida mot likhetsprincipen att en konsumentförening med stöd av stadgarna lämnar olika hög återbäring alltefter

resultatet i en kommun, ett distrikt eller butik. I doktrinen

en

betonas att en kostnadsbetingad prissättning såväl vid köp

- av medlemmarnas produkter etc. som vid försäljning till dem

- anses vara allmänt godtagen. En sådan gottgörelse utdelning

som av överskott skulle likaledes kunna differentieras utan särskilt stöd i

stadgarna. Vad som är väsentligt är att prissättningen, utdelningen

etc. sker enligt rättvisa grunder.

Mot bakgrund av vad här sagts finns det enligt vår mening inte behov av särbestämmelser med avseende elverksamhet

som bedrivs av ekonomiska föreningar.

6 m.m.

Myndighetstillsyn,

Kapitlet handlar i huvudsak om myndighetskontrollen nätverk-

av samheten. Det inleds, avsnitt 6.1.1., med redogörelser för koncessionsgivning enligt dagens regler och enligt reglerna i detta

förslag.

Därefter finns i avsnitt 6.1.2 beskrivning de befogenheter

en av nätmyndigheten ges för att kontrollera att de reglerna följs.

nya

Myndigheten skall fastställa bedömningsgrunder för prisutveckling

och avkastning inför granskningen nätverksamheten

av samt ge ut föreskrifter om t.ex. särredovisning. Myndigheten skall pröva

frågor om villkor för överföring och anslutning är skäliga och i

övrigt lämna råd och upplysningar.

Av avsnitt 6.1.4 framgår skälen till att NUTEK för närvarande

bedöms vara lämpligast som nätmyndighet.

Regler om överklagande, både av koncessionsfrågor och frågor

av om villkoren för nättjänster, finns samlade i avsnitt 6.2. Här

beskrivs också myndighetens självständiga ställning part i

som

domstolsprocessen.

6.1 i samband med nätverk-

Myndighetsutövning

samhet samt lämplig organisation, m.m.

Vi föreslår.-

Uppgiften att utöva tillsyn över pris och andra villkor för

nätverksamheten skall tills vidare handhas NUTEK.

av

För att uppfylla denna tillsynsfimkrion tilldelas NUTEK vissa

befogenheter och uppgifter, såsom

att utfärda föreskrifter särskilt vad avser ekonomisk - m.m. , särredovisning ndtverksamheten samt skäligheten i av tartfierfbr nättjänster,

utfärda förelägganden med eller utan vite för de

- att - natkoncessionsinnehavare som inte följer regelverket för natverksamheten, att pröva klagomálfrán enskilda. - NUTEK tilldelas vissa övervakningsuppgijter och viss informationsskyldighet vad handeln med el. avser

1.1¶Koncessionsgivning

Nuvarande regler och organisation

Enligt 2 § ellagen får elektriska starkströmsledningar inte 1 mom. dras fram eller begagnas utan tillstånd koncession av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I elförordningen 1982:548 att frågor om koncession för elektriska starkanges strömsledningar och tillstånd till överlåtelse av sådan koncession i normalfallet skall prövas av NUTEK. Vidare skall NUTEK pröva frågor ändring gränser för områdeskoncession, förpliktelse om av att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 mom. ellagen samt återkallelse koncession. I vissa i elforordningen närmare angivna av

fall skall koncessionsfrågan prövas direkt av regeringen.

NUTEKs beslut angående förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 ellagen samt återkallelse av koncession mom. överklagas till kammarrätt, medan beslut bl.a. beviljande och om överlåtelse koncession samt ändring av gränser för områdeskonav cessioner överklagas till regeringen. I de fall regeringen direkt prövar koncessionsfråga är beslutet inte överklagbart. en Syftet med koncessionsplikten för elektriska starkströmsledningar är staten skall kunna tillvarata sarnhällsintressen och privata att intressen, så att inte enbart töretagsekonomiska motiv styr planering, byggande och drift elkraftledningar. Vid handläggning av av koncessionsärenden bedömer prövningsinstansen behovet av

ledningarna och väger samman allmänna och enskilda intressen i syfte att minimera olika slags intrång och påverkan på miljön.

Årligen prövar NUTEK elmarknadsenheten cirka 300 ansökningar avseende områdes- eller linjekoncession. Därtill hanterar enheten ett mindre antal andra ärenden avseende bl.a. förvärv eller överlåtelse av elektriska anläggningar, ansökningar om prisreglering eller tillstånd enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar.

Verksamheten är uppdelad på tre geografiska regioner: östra och norra Sverige, Mellansverige samt västra och södra Sverige. Verksamheten leds av en enhetschef. Inom varje regionområde finns en ansvarig som till sin hjälp har två handläggare. Därutöver arbetar en jurist, en företagsekonom samt en sekreterare inom enheten. Totalt disponerar enheten 11,5 årsarbetskrafter för verksamheten.

Linjekoncession

Vid ansökan om linjekoncession ställer NUTEK olika krav på prövningsunderlaget beroende på om ansökan avser ledningar i

storkraftnätet 400 och 220 kV och regionala överföringsledningar

t.ex. 130 kV eller avser lokala ledningar med lägre spänning.

För lokala ledningar skall sökanden visa att den sökta ledningen behövs, att dess sträckning leder till minsta möjliga intrång

m.m. För ledningar i storkraftnätet och regionala ledningar skall sökanden dessutom redovisa vad som föregått ansökan för att på ett tidigt stadium väga in olika intressenters intressen genom olika samråd,

markägarkontakter m.m.

När ansökan kommit in till NUTEK granskas den mot ellagen och

övrig lagstiftning som reglerar koncessionshanteringen. När

NUTEK anser sig ha det underlag som krävs för en prövning skickas ärendet ut på remiss till berörda länsstyrelser, kommuner och ev. markägare om sökanden träffat uppgörelse med dessa

och ansöker om expropriation eller ledningsrätt samt övriga

berörda centrala och lokala myndigheter NUTEK bedömer

som böra beredas tillfälle att yttra sig.

Om erinringar eller andra relevanta synpunkter framkommer under remissbehandlingen, får NUTEK som opartisk instans ofta

- spela en aktiv roll för att jämka samman olika motstridiga intressen.

Ofta kan det dock räcka med att NUTEK kommunicerar inkomna erinringar och synpunkter mellan sökanden och berörd part för att problemet skall kunna lösas. Efter avslutad skriftväxling fattar NUTEK beslut i ärendet.

Omrádeskoncession

En av de bedömningar som NUTEK har att göra är att kontrollera att sökandens distributionsområde uppvisar sådana gränser mot intilliggande områden att det dels själv bildar en rationell enhet, dels inte hindrar bildandet av rationella enheter i omgivningen.

Det företag som söker områdeskoncession skall ha en kompetent företagsledning och kunnig personal för att klara den löpande verksamheten på ekonomiskt bästa sätt under beaktande av konsumenternas krav på tillfredsställande leveranskvalitet och service. Vidare skall kompetens finnas för planering företagets tekniska

av och ekonomiska verksamhet. Till ansökan skall fogas ett tillräckligt underlag för bedömande av sökandens tekniska resurser och

ekonomiska förutsättningar.

NUTEK ställer vidare som krav för koncession att koncessionssökanden effektiviserar energianvändningen hos sina kunder och därigenom agerar som ett energitjänstföretag. Sökanden skall därför redovisa en plan för hur sökanden avser att utvecklas som energi-

tjänstföretag.

Prövningen av en ansökan om områdeskoncession sker till stor del genom besök hos sökanden. Vid dessa besök belyses sökandens verksamhet samt förs i regel en bred diskussion om situationen på elmarknaden och sökandens förutsättningar att bedriva eldistribution.

Efter ett remissförfarande vägs remissyttrandena samman med NUTEKs bedömning av sökanden innan beslut fattas.

Små eldistributörer, som inte uppfyller de krav som ställs för att få områdeskoncession, bedriver i regel verksamheten med stöd av linjekoncessioner. Dessa förlängs ett par år i taget i avvaktan på strukturförändringar i området, dvs. att verksamheten läggs samman till en större, rationell enhet.

Koncessionsgivning i framtiden en sammanfattning

-

För närvarande gäller att elektriska starkströmsledningar inte får byggas eller användas utan koncession enligt ellagen. Vi föreslår att nätverksamheten också i framtiden skall regleras inom ramen för ett system med koncessioner. Härvid bör termen nätkoncession användas.

I det följande sammanfattas några huvuddrag i det koncessionssys-

tem vi föreslagit jfr avsnitten 3.1, 3.2 och 3.4.

En nätkoncession föreslås kunna ges för linje eller för område.

En viktig skillnad mellan de föreslagna nätkoncessionema och nuvarande linje- resp. områdeskoncessioner är att nätkoncession enbart omfattar s.k. nätverksamhet och alltså inte reglerar köp och

försäljning av el.

Med nätkoncession för linje avses koncession för en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd sträckning.

Nätkoncession skall bara ges för sådana ledningar som är lämpliga från allmän synpunkt. I denna lämplighetsprövning ligger t.ex. att det skall undvikas att samhällsekonomiskt onödiga ledningar byggs eller att ledningar dras fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man.

Med nätkoncession för område avses koncession för ledningar inom visst område. Denna koncession skall omfatta en, med hänsyn till nätverksamhetens ändamålsenliga anordnande, lämplig enhet. Koncessionsmyndigheten bestämmer i samband med koncessions-

givandet högsta tillåtna spänning för ledningsnätet.

Den som fått nätkoncession för område får inom området bygga nya ledningar utan att ansöka om ny koncession. Koncessionshavaren får dessutom ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom den för området angivna högsta spärmingen.

Koncessionsmyndigheten skall dock om särskilda skäl föreligger ha

möjlighet att bevilja koncession för linje inom detta område

avseende ledningar med samma eller lägre spänning.

Nätkoncession, dvs. både nätkoncession för linje och nätkoncession för område, skall ges för en bestämd tid. Koncessionsmyndigheten skall som hittills bestämma denna tid särskilt för varje koncession. Koncession skall dock inte meddelas för längre tid än 40 år.

En lämplighetsprövning av den som söker koncession skall göras vid ansökningstillfállet. En sådan prövning skall göras även vid överlåtelse av koncession.

Koncessioner förutsätts som hittills bli meddelade av en myndighet. Prövning av koncession som avser utlandsförbindelse skall dock göras av regeringen avsnitt 3.7.1.

Vår bedömning är att koncessionsmyndigheten, dvs. NUTEK, bör

arbeta med frågor som rör koncessionsgivning på ett likartat sätt som i dag.

I samband med ansökan om nätkoncession för linje skall sökanden uppmanas att redovisa vad sökanden har gjort för att väga in olika intressenters intresse genom samråd, markägarkontakter m.m. Om relevanta synpunkter mot ansökan framkommer under handläggningstiden bör NUTEK, som idag, agera för att jämka samman olika motstridiga intressen.

En viktig uppgift för koncessionsmyndigheten kommer även i

fortsättningen att vara att, på olika sätt, verka för att de enheter som omfattas av nätkoncession för område är rationella.

6.1.2 Nya myndighetsuppgifter rörande nätverksamheten

Normgivning

Regeringsformen reglerar fördelningen främst mellan riksdag och

regering av kompetensen att besluta om olika normer. Utgångs-

punkten är därvid att viktigare ämnesområden bör regleras av riksdagen genom lag, medan mindre centrala sådana kan regleras

av regeringen genom förordning.

Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen skall föreskrifter om enskildas

personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska

förhållanden inbördes meddelas genom lag. Samma gäller enligt 8 kap. 3 § föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmärma, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

I 8 kap. 7 § anges att utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter, om annat än skatt, om föreskrifterna avser bl.a. näringsverksamhet.

Av 8 kap. 11 § framgår att om riksdagen enligt detta kapitel bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, så kan riksdagen även medge att regeringen överlåter åt bl.a. förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i änmet. De elektriska ledningarnanäten skall enligt vårt förslag vara tillgängliga för alla på icke diskriminerande villkor. Som tidigare redogjorts för är nätverksamhet att anse som en monopolverksamhet och saknar därför i stor utsträckning incitament till prispress och effektivisering. Från det allmännas sida är det därför behövligt att uppställa vissa normer för denna verksamhet, så att den som bedriver verksamheten inte kan missbruka sin monopolställning och därmed försvåra konkurrensen på elmarknaden. Mot bakgrund av vad som angivits i föregående stycke finner vi, att de föreskrifter beträffande nätverksarnhet som föreslås är hänförliga till sådana föreskrifter som anges i 8 kap. 3 § regeringsformen. Nätverksamhet faller väl in under begreppet näringsverksamhet. Med stöd 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen kan av därför riksdagen, såsom vi angett i förslaget till ändringar i ellagen, överlåta regeringen eller efter regeringens bemyndigande nätmyndigheten, att utfärda närmare föreskrifter i detta ämne. Det är knappast möjligt att i förväg utforma alla detaljregler som kan behövas. Vidare kan det inte anses ändamålsenligt att regeringvid varje tillfälle då behov ytterligare reglering uppstår, skall en, av behöva utfärda kompletterande bestämmelser. Nätmyndigheten bör därför möjlighet att utfärda vissa föreskrifter. ges Vårt förslag till nya bestämmelser i ellagen innehåller därför en

möjlighet för regeringen att bemyndiga nätmyndigheten att utfärda

föreskrifter, bl.a. såvitt avser särredovisningsfrågor och frågor som rör skäliga villkor för nättjänster.

Vårt förslag till förordning om särredovisning av nätverksamheten

innehåller en bestämmelse som ger möjlighet för myndigheten att utfärda föreskrifter innehållet i samt den närmare utformningen om

av årsredovisningen för nätverksarnheten. Därjämte får myndigheten

också utfärda tillämpningsföreskrifter avseende den löpande redovisningen av nätverksarnheten. Myndigheten skall även kunna bestämma de bedömningsgrunder skall tillämpas vid prövning av nättariffer, t.ex. de indikatorer som för prisutveckl ing och avkastning som har föreslagits i avsnitt 3.3.4.

Sådana bestämmelser kan myndigheten lämpligen utfärda i form

av föreskrifter.

I andra fall kan det vara lämpligare att nätmyndigheten låter sina ställningstaganden komma till uttryck i form av allmänna råd, som inte är bindande. Det kan t.ex. under en övergångsperiod också finnas behov av att utfärda allmänna råd till ledning för dem

som vill söka dispens från vissa av kraven på den ekonomiska särredovisningen se närmare avsnitt 3.3.3 samt förslaget till förordning om särredovisning av nätverksamhet. Sådana föreskrifter och

allmänna råd skall publiceras i myndighetens författningssamling.

Bedömning av pris och andra villkorför nättjänster

Nuvarande reglering

Till de skyldigheter som ellagen för närvarande ålägger koncessionshavaren hör att underkasta sig reglering pris och övriga

av villkor för leverans, överföring och inköp av ström.

Det lämnas även besked i lagtexten om det avsedda ändamålet

med denna skyldighet, nämligen åstadkommande av skälig prissätt-

ning. Av motiveringen för en betydelsefull ändring bestämmel-

av sen år 1957 prop. 1957:161 s. 57 framgår att lagstiftarens intention har varit att även andra villkor än priset på ström skall svara mot beteckningen skäliga.

Föreskriften om denna särskilda prisreglering garanti för

som skäligheten infördes ursprungligen lagändring år 1938

genom -

huvudsakligen för att hindra distributionsföretagen att missbruka

den monopolsituation som koncessionsreglerna skapar.

Prisregleringsfrågorna prövas, enligt förordningen 1979:466 om

prisreglering enligt lagen 1902:71 s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, NUTEK. Inom NUTEK

av

handhas avgörandet av prisregleringsärendena av Prisreglerings-

nänmden för elektrisk ström. sammansättningen av nänmden är sådan att såväl leverantörs- som avnämarintressenter är representerade med vardera två ledamöter. Ordföranden är domare. Ärendena föredras av en sekreterare arbetar på deltid för nämndens

som räkning. Nämnden brukar sammanträda 5-6 gånger per år.

Rätten att få villkor prövade i nämnden har endast l den som nyttjar ström från en elektrisk anläggning, 2 den som inte gör detta men som vill göra det, 3 den som levererar från en mindre produktionsanläggning med

en effekt om högst 1500 kW,

4 den som inte levererar från en mindre produktionsanläggning men vill det, samt

5 den är innehavare av en elektrisk anläggning.

som Begreppet elektrisk anläggning definieras i 1 § ellagen.

Det bör noteras att prisreglering inte kan påkallas av den som endast överför eller begär att få överföra ström på armans anläggning.

Ett prisregleringsärende initieras hos NUTEK bereds där

som innan det överlämnas till nämnden. Denna kan före egen prövning i sak överlämna ärendet för medling till Svenska elverksföreningens tariffkommission. Så sker om Prisregleringsnämnden bedömer detta vara meningsfullt. Förlikt ärende avskrivs. Annat vidhållet ärende avgörs genom beslut av nämnden. Prisregleringsnämndens avgöranden kan inte överklagas. Antalet ärenden hos Prisregleringsnämnden är för närvarande cirka 30-40 per år.

Prövningen i nämnden gäller skälighetsfrågan för aktuella villkor. Nämnden prövar inte talan om fullgörelse, exempelvis återbetalningsskyldighet. Ellagen anger 2 § 7 mom. sista stycket att avtal som strider mot beslut om prisreglering är utan verkan. Skulle tappande part inte följa nämndens beslut, måste motparten vända sig till allmän domstol tingsrätt för att få ett avgörande som är möjligt att verkställa.

Rättsläget är oklart vad gäller möjligheten att som alternativ till Prisregleringsnämnden använda allmän domstol som forum för

prövning skälighetsfrågor. När det inte föreligger något av Pris-

av regleringsnämnden meddelat beslut blir allmän domstols behörighet beroende av om tvistefrågan faller inom eller utom det område där nämnden har beslutanderätt enligt ellagens bestämmelser. Allmän domstol är nämligen enligt 10 kap 17 § första stycket 1 rättegångsbalken inte behörig att uppta en tvist som skall upptas av annan myndighet, i detta fall Prisregleringsnämnden. Av bestämmelsen kan dock inte utläsas under vilka förutsättningar allmän domstol saknar kompetens. Av rättspraxis framgår inte heller klart hur

denna kompetensfördelning skall ske. I rättsfallet refererat i NJA 1990 s. 602, fann Högsta domstolen att allmän domstol behörig var

att pröva frågan om återbetalning av extra anslutningsavgifter, s.k.

konverteringsavgifter, som erlagts till leverantör av elektrisk ström. Frågan om allmän domstols behörighet att pröva fråga återbetalom

ning av erlagda elförbrukningsavgifter är f.n. föremål för Högsta

domstolens bedömning Mål Ö 301292. har

Prövningstillstånd

meddelats i april 1993 och Högsta domstolens beslut i frågan kommer med största sarmolikhet att få stor principiell betydelse.

Allmänt om tillsynsuppgifter

m.m.

Som framgår av vad anförts tidigare i detta kapitel är det som nödvändigt att ha regler som styr det monopol nätverksamheten som

utgör. Lika nödvändigt är det att ha myndighetsfunktion

en som utövar tillsyn av pris och andra villkor för nättjänsterna. Mot bakgrund av de behov tillsyn vi kunnat identifiera av som skulle en sådan myndighetsfunktion innefatta i huvudsak följande

tillsynsuppgifter:

kontroll, övervakning och uppföljning av nätverksamhet, rådgivning och information, ingripande mot innehavare av nätkoncession, prövning av klagomål. -

Nedan följer en exemplifiering vad dessa olika huvuduppgifter

av närmare kan innefatta. Det är emellertid viktigt att påpeka att denna exemplifiering inte på något sätt gör anspråk på uttömmanatt vara de. Det är även viktigt att klargöra att den tilltänkta tillsynsfunktionen kommer att i de flesta fall agera först efter anmälan från någon utomstående jfr avsnitt 3.3.1. Tillsynsfunktionen måste dock, om den av någon orsak finner anledning därtill, ha befogenhet att på eget initiativ kunna ingripa mot ett företag på ett som eller annat sätt missköter sig.

Kontroll, övervakning och uppföljning

Denna verksamhet hör naturligen i vissa delar med nära samman vad som ovan angivits under rubriken Normgivning.

I dessa uppgifter ingår bl.a.

att efter anmälan eller då anledning därtill föreligger på eget initiativ pröva skäligheten i tariffer och övriga villkor för

nättjänster,

att följa tillämpningen av regelverket för särredovisningen, vid behov kontrollera anläggningstillgångarnas tekniska status - att

samt företagens reinvesteringsplaner,

att då skäl därtill föreligger infordra uppgifter om nätens skick och behov underhåll samt om investeringsplaner för näten, av följa hur priser och avkastning för nätverksamheten utvecklas, att att särskilt granska de bokförda värden som åsatts tillgångarna - nya vid exempelvis inkråmsförvärv, samt

granska ingivna årsredovisningar och vid behov begära in

att ytterligare material av koncessionshavarna.

Rådgivning, m.m.

Under denna uppgift faller allehanda slag av rådgivning inom verksamhetsområde enskilda, företag, andra

tillsynsfunktionens som

myndigheter eller organisationer kan komma att efterfråga. I ett

kommer säkerligen behovet av rådgivning och

uppbyggnadsskede

information mycket stort, varför det då är angeläget att att vara denna funktion finns och fungerar tillfredsställande.

Ingripande mot innehavare av nätkoncession

Tillsynsfunktionen måste utrustad med vissa maktmedel som vara kan tillgripas koncessionshavare inte rättar sig efter mot en som

myndighetens beslut. Tillsynsfunktionen bör därför ha möjlighet att

förelägga part vid vite att efterkomma myndighetens beslut. Utdömda viten kan bli särskilt kännbara för koncessionshavarna, eftersom viten inte ingår i nätverksamheten och därför inte får ingå i underlaget för nättariffema.

Prövning av klagomål

I tillsynsfunktionens uppgifter ligger inte bara att kontrollera, övervaka och följa koncessionshavarens nätverksarnhet, utan upp

även att pröva olika slag klagomål inkommer från någon av som berörd part. Sådana klagomål kan diverse olika frågor såsom någon avse att anser sig ha fått oskäliga villkor för sin överföring eller att nätföretaget, med hänvisning till att ledig kapacitet saknas, har vägrat att medge begärd anslutning.

Slutsats

De uppgifter som denna tillsynsfunktion sålunda skall fullgöra har i många och viktiga avseenden nära beröring med de uppgifter som

idag ombesörjs av NUTEK koncessionsmyndighet. Som

som exempel kan nämnas ändring befintliga gränser för ornrådeskonav cession och återkallande koncession. Vidare kommer det av framgent att finnas ett klart samband mellan skyldighet ansluta att till näten vilken, om parterna inte kan kan komma prövas enas, att av tillsynsfunktionen och möjligheten att bygga ledningar, nya vilken prövas av koncessionsmyndigheten jfr avsnitt 3.2. l. Detta

gör att koncessionsprövningen och tillsynen över nätverksamheten

bör handhas och myndighet. Vi har redan i det av en samma föregående använt benämningen nätmyndighet för denna myndighet.

6.1.3 Vissa myndighetsuppgifter rörande handel

tillsyn av

med

Som närmare framgått avsnitt 4.3 måste från samhällets sida av ställas vissa krav på dem skall bedriva handel med el. som Produkten kan i viss mån sägas utgöra kollektiv nyttighet, en eftersom all som försäljs måste överföras via näten innan den når slutkonsumenten. Detta innebär att konsumenten i fall under - vart en viss tidsperiod kommer att erhålla från systemet även - om den som konsumenten köpt ifrån går i konkurs eller på något annat sätt inte kan fullgöra sina åtaganden. Som närmare framgått av avsnitt 4.3 anser vi att Svenska kraftnät inom för sitt ramen systemansvar kan klara av att hantera detta problem utan annat

författningsstöd än de föreskriftsmöjligheter föreslagits i 23 §

som elförordningen, bl.a. genom att prissätta stora O-kraftuttag på ett

sätt aktörerna incitament att självmant teckna reservsom ger kraftsavtal. Som närmare utvecklats i avsnitt 4.3 anser vi att nätmyndigheten noggrant bör följa utvecklingen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder i denna fråga. Om det visar sig att ovan angivet krav inte efterlevs eller att handeln med inte fungerar tillfredsställande bör myndigheten föreslå regeringen erforderliga ändringar. Det är också angeläget att myndigheten informerar köpare av ström vilka ekonomiska risker kan förknippade med köp av om som vara elektrisk ström.

6.1.4¶Lämplig myndighet

När det gäller att avgöra frågan om vilken myndighet som bör handha de uppgifter tidigare redogjorts för under detta avsnitt som är flera alternativ möjliga. Bland idag befintliga myndigheter skulle NUTEK eller Elsäkerhetsverket kunna handha uppgifterna. Ett annat alternativ är att bilda en ny myndighet för bl.a. dessa

uppgifter.

De uppgifter den nya myndighetsfunktionen kommer att

som handha har ett stort inslag offentligrättslig maktutövning, såsom av

norrngivning, kontroll, ingripande via vitesföreläggande och

klagomålsprövning. Detta ställer krav på att den personal som skall

handlägga ärendena har en hög och specifik kompetens.

Som angivits i avsnitt 6.1.2 finns det sådana klara samband

mellan koncessionsmyndighetens uppgifter och tillsynen över

nätverksamheten att dessa båda verksamheter bör handhas av en och

samma myndighet.

Inom NUTEK, som idag har hand om koncessionsprövningen finns redan en kompetens i vissa av de frågor som hänger samman med tillsynen över nätverksamheten. Vidare är NUTEK en redan inarbetad instans för branschen. Slutligen finns sannolikt rationalise-

ringsvinster att göra samutnyttjande av teknisk och ekono-

genom misk kompetens i båda verksamheterna. Skäl kan sålunda anföras för att den nya myndighetsfunktionen att utöva tillsyn över nätverksamheten inledningsvis knyts till NUTEK. För den verksamhet NUTEK därefter skulle behöva utföra som behövs väsentligt större än vad representeras av den resurser som

nuvarande koncessionsenheten vid denna myndighet. Det nöd-

vändiga tillskottet är alltså hänförligt till de tillsynsuppgifterna

nya avseende nätverksamheten. Vi uppskattar att dessa uppgifter kräver åtminstone ungefär lika många hanteringen konpersoner som av cessionsgivningen, alltså ett tiotal. Av dessa måste huvuddelen ha en ekonomisk inriktning på en hög kvalifikationsnivå. Den tid som stått till förfogade för vårt utredningsarbete har inte

medgivit någon närmare analys av hithörande organisationsfrågor.

Vi förutsätter därför att dessa frågor skyndsamt övervägs vidare i

lämplig form.

I samband med sådana överväganden måste t.ex. undersökas om det behövs ett resurstillskott till NUTEK för skall

att myndigheten

kunna ta på sig dessa uppgifter eller det är möjligt företa nya om att omprioriteringar inom ramen för NUTEKs nuvarande resurser. Vi vill understryka att ett starkt skäl för vårt förslag att till NUTEK knyta funktionen att utöva tillsyn över nätverksamheten är att den administrativa förberedelseperioden skall minimeras. Den nya lagstiftningen bör nämligen kunna träda i kraft så snart som möjligt jfr avsnitt 8.2.

Om en grundligare analys organisationsfrågan önskvärd,

av anses

behövs en mer förutsättningslös organisationsutredning. En sådan

kan komma till andra slutsatser. En fördjupad analys kan t.ex. komma att visa att uppgiften att utöva tillsyn över nätverksamheten är av så specifik art att den bättre lämpar sig att bedrivas inom ramen för en separat myndighet. Huvuduppgifterna för sådan en myndighet skulle alltså vara att hantera koncessionssystemet samt utöva tillsyn över nätverksamheten inklusive viss normgivning.

Ndtmyndigheten Konkurrensverket -

Det kan ibland komma att framstå oklart det är nätmyndigsom om A -heten eller Konkurrensverket som har att pröva ett visst ärende eller mer allmänt hållna klagomål. Så kan det t.ex. förekomma att en kund klagar över sin elräkning utan att klart det är ange om nättariffen eller elpriset som avses. En kund kan också uttryckligen ange att klagomålen gäller både elpris och nättariff. .

Frågor som skall handläggas av olika myndigheter kan vidare ibland vara beroende av varandra. Några exempel anges i det följande.

Den nättariff en producent betalar för att mata in kraft ingår i

det elpris som kunden betalar. Om kunder klagar på elpriset, kan producenten invända att detta beror på den oskäliga nättariff som

tillämpas.

Det kan framstå som oklart om viss kostnad hänför sig till ett

företags nätverksamhet eller till samma företags försäljningsverksamhet.

En kund kan göra gällande att den lokala eldistributören

missbrukar sin dominerande ställning genom att i sin egenskap av

nätägare ställa så höga krav på mätutrustning att kunden inte har

råd att byta elleverantör.

Vi utgår från att nätmyndigheten och Konkurrensverket samrådet vid oklarheter och ser till att ärenden överlänmas till rätt myndighet. Vid handläggningen kan naturligtvis respektive myndighet begära in yttrande av den andra myndigheten och även låta ärenden vila i avvaktan på prövning hos den andra myndigheten.

6.2¶Överklagande, m.m.

Vi föreslar.-

De beslut av NUTEK i koncessionsörenden som för närvarande

kan överklagas till regeringen skall även i fortsättningen kunna

överklagas dit.

Ãterkallelse koncession prövas direkt lönsrött, pd

av av

ansökan av NUTEK.

Övriga beslut av NUTEK i egenskap av ndtmyndighet skall

kunna överklagas till lönsrött.

NUTEK får rött att agera som part i domstol samt rätt att

överklaga domstols avgörande som inneburit att NUTEK: beslut ändrats i sak.

6.2.1 Talerätt m.m.

Exklusiv talerdtt

Enligt 6 § lagen 1985:206 om viten prövas utdömande av viten av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Av lagtexten framgår att myndigheten har exklusiv talerätt i denna fråga.

Rätten att vara part

Vi anser att det bör införas en bestämmelse som ger myndigheten rätt att inträda som part i domstolstörfarandet. Att det finns ett allmänt organ som får uppträda som part när den enskilde överklagat ett beslut är positivt bl.a. i utredningshänseende. Utredningsmaterialet kan oftast bli fylligare och bättre genom att det uppstår en dialog mellan parterna. Vidare är det en fördel att det finns två parter om domstolen av någon anledning behöver hålla ett sammanträde i målet. För närmare beskrivning av för- och nackdelar med en eller två parter i domstolsprocessen se SOU 1991: 106, Domstolama inför 2000-talet, s. 480 ff..

Rätten för myndighet att överklaga ett domstolsbeslut

Om tillsynsmyndighetens beslut överklagats till domstol och domstolen i sitt avgörande ändrat myndighetens beslut i sak, bör det finnas en bestämmelse som ger myndigheten rätt att överklaga domstolens avgörande. Genom att en sådan ordning införs ges myndig-

heten en aktiv möjlighet att fram vägledande avgöranden av en

högsta domstolsinstans prejudikat.

6.2.2¶Överklagande

Koncessionsärenden

Som framgått avsnitt 6.1.1 överklagas NUTEKs beslut i

av koncessionsärenden till regeringen, utom vad beslut angående

avser förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 §

4 mom. ellagen. I det sistnämnda fallet är kammarrätt fullföljdsinstans.

Som närmare behandlas i avsnitten 4.1 och 4.2 föreslår vi att skyldigheten att tillhandahålla eller köpa ström avskaffas. Härav följer att motsvarande bestämmelse om överklagande bör upphävas.

Motiven för vårt ställningstagande framgår följande diskussion.

av

På förslag av regeringen antog riksdagen år 1984 riktlinjer för regler om rätt att överklaga ärenden till regeringen prop. 198384:120, KU 23, rskr 250. Riktlinjerna innebär i korthet

följande.

Ärenden där är huvudsaken skall

rättsfrågan överklagas till domstol, medan ärenden där lämplighetsavgöranden är dominerande skall överklagas i administrativ ordning. För dessa ärenden

senare anges olika besvärsvägar. Regeringen skall slutinstans endast

vara i sådana ärenden där det är önskvärt med en politisk styrning

av praxis.

Under de senaste åren har tendensen varit att allt fler ärendekategorier skall kunna prövas domstol.

av

En anledning härtill är bl.a. de krav tillgång till domstolsprövning som den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen

uppställer. Konventionens rättigheter gäller såväl fysiska

som juridiska personer.

I artikel 6 i konventionen föreskrivs att envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheten...,

vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol upprättats enligt lag.

som Den europeiska domstolen i Strasbourg har givit begreppet civila rättigheter och skyldigheter en tämligen vid tolkning, enligt vilken begreppet anses omfatta inte bara vad som traditionellt brukar hänföras till civilrätten. Även viktigare offentligrättslig reglering

av individens näringsfrihet och frihet i ekonomiskt hänseende räknas

hit kortfattad redovisning artikel 6 och praxis finns i Ds Ju

en av

1986:3. Utvecklingen på detta område har lett till att möjligheten till domstolsprövning rent generellt vidgats i Sverige genom att institutet rättsprövning införts.

Enligt lagen 1988:205 om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, är tidsbegränsad till utgången av år 1994, skall regerings-

som rätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos

regeringen eller förvaltningsmyndighet som rör något sådant

en förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 §§ regeringsformen pröva

om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel. Rättsprövning

kan gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Dessutom krävs att beslutet armars kan prövas av domstol endast efter ansökan om resning och inte skulle kunna ha prövats i annan ordning. Beslut av vissa nämnder är dock undantag-

från rättsprövning, liksom beslut i vissa typer av ärenden. na

Av förarbetena till lagen prop. 198788:69 framgår att Regetingsrättens prövning skall omfatta inte bara lagtolkning utan även faktabedömning och bevisvärdering. Även kraven i 1 kap. 9 §

regeringsformen om allas likhet inför lagen samt om saklighet och

opartiskhet skall kunna prövas. Däremot är det inte avsett att

rättsprövning skall kunna ske politiska lämplighetsfrågor i

av

egentlig mening.

När det gäller prövning av koncession för starkströmsledningar

bibehålls prövningsgrunder som till stor del avser lämplighetsbe-

dömningar se närmare avsnitt 3.4. Vid prövningen skall ske en

bl.a. olika intressen enligt naturresurslagen. Ärenden

avvägning mot

nätkoncession bör därför även i fortsättningen överklagas till om regeringen. Liknande bedömning har gjorts vad gäller överklagande av bearbetningskoncession enligt minerallagen; se prop. 198889:92.

Genom den nänmda möjligheten till rättsprövning får

ovan

Europakonventionens bestämmelser om domstolsprövning anses

vara uppfyllda.

Vad gäller återkallelse av koncession är denna fråga av avgörande betydelse för koncessionsinnehavarens möjlighet att utöva sin näringsverksamhet. I dag prövas frågan av kammarrätt som första domstolsinstans. Ärenden denna hör naturligen till de

av art allmänna förvaltningsdomstolarnas område och bör även i framtiden

prövas av förvaltningsdomstol. Vad gäller frågan om vilken instans

inom förvaltningsdomstolarna som bör utgöra prövningsinstans bör

principen vara att tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i den första domstolsinstansen. Domstolsutredningen har i sitt betänkande SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet anfört att det bör krävas mycket starka skäl för att man skall frångå principen att den

första domstolsprövningen ett förvaltningsärende alltid skall ske

av i länsrätt. Vi finner inte sådana skäl utan föreslår att länsrätt i framtiden blir första prövningsinstans för återkallande kon-

av cession.

Beslut i frågor rörande pris och andra villkor för nättjänster

m.m.

De beslut av nätmyndigheten som här kan komma ifråga är

av skiftande slag. Det kan gälla skäligheten av företagens tariffer för överföring av ocheller övriga villkor för transitering på näten. Hit hör vidare beslut i frågor om ledig kapacitet vid anslutning till näten, beslut i redovisningsfrågor riktade mot ett enskilt företag m.m.

Normbeslut, dvs. myndighetens beslut att uppställa vissa generella normer för nätverksamheten, bör dock inte omfattas av fullföljdsreglerna.

De beslut varom här är fråga har ofta stora rättsverkningar för den enskilde och är av den karaktären att rättsfrågoma träder

mer i förgrunden än rena lämplighetsbedömningar. Vad har

som nu sagts talar för att dessa ärenden bör kunna överklagas till domstol.

När det gäller val av domstolsinstans är vår uppfattning att denna

prövning bör företas av de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I dessa domstolar finns en erfarenhet förvaltningsbeslut

av som saknas i de allmänna domstolarna. sistnämnda domstolskategori kan

inte, i större mån än fdrvaltningsdomstolarna, ha någon

anses förtrogenhet med det speciella område som ellagen utgör.

Det kan i vissa fall förekomma att olika domstolar i samband med olika typer av processer kan komma att pröva slags fråga,

samma men från olika infallsvinklar.

Det är således fullt möjligt att allmän domstol i samband med

exempelvis ett fordringsanspråk kan som en del i den

- processen ha att ta ställning till bl.a. om det begärda priset för överföring

av

är skäligt. Vidare kan institutet kommunalbesvär bli tillämpligt när kommunfullmäktige har fastställt tariffer för nättjänster.

Det finns dock enligt vår mening ingen anledning anta att detta förhållande kommer att medföra några större problem.

Sammanfattningsvis finner vi att övervägande skäl talar för att myndighetens beslut i dessa ärenden bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Av skäl som anförts under rubriken Koncessionsärenden bör även nu berörda ärenden prövas av länsrätt som första domstolsinstans.

Avgöranden i frågor om nätverksamhet representerar en ny typ av mål för en länsrätt. Det regelverk som skall tillämpas är i många viktiga avseenden komplext och det kan säkerligen i en hel del fall bli fråga svara awäganden och gränsdragningar. Det är därför

om viktigt att särskild kompetens snabbt kan byggas upp hos

en domstolen.

Enligt gällande forumregler överklagas en myndighets beslut till

den länsrätt inom vars geografiska upptagningsområde myndigheten

är belägen. Med värt förslag kommer detta att innebära att länsrätten i Stockholm blir den domstol som prövar dessa ärenden. Genom att det endast blir en länsrätt som handhar dessa ärendekategorier finns förutsättningar för särskild kompetens för denna

att en typ av mal kommer att förhållandevis snabbt kunna byggas upp inom domstolen.

Vissa frågor om verkställighet av nätmyndighetens beslut behandlas i avsnitt 3.3.4.

7¶Beredskapsfrågor

I direktiven för vårt arbete ingår att bedöma hur förslagen till ändrade bestämmelser skulle påverka beredskapsverksamheten på elområdet och att lämna de förslag till förändringar kan

som föranledas därav.

En promemoria, Beredskapskrav på ellagen, har i januari 1993 överlämnats till oss av den myndighet, NUTEK, för

som svarar

beredskapsplaneringen på energiområdet.

I promemorian redovisar NUTEK fyra krav enligt myndig-

som heten av beredskapsskäl bör regleras i ellag eller

en ny annan

lagstiftning.

För det första bör det enligt promemorian finnas ändarnålspa-

en ragraf i ellagen som fastslår elförsörjningens betydelse för

samhällsutvecklingen och därmed vikten av ett väl fungerande system. I denna paragraf bör anges vilket ansvar olika aktörer har. Den närmare utformningen sådan paragraf kan, framhålls det i

av en promemorian, inte bestämmas förrän när utredningens samlade

uppfattning om systemansvar m.fl. frågor föreligger.

Vidare bör det enligt promemorian finnas bestämmelser hur

om extraordinära händelser som ligger utanför marknadsaktörernas normala kontroll skall hanteras. I promemorian föreslås

att innebörden sådan paragraf skall ungefär följande: Om

av en vara

försörjningstryggheten inom elförsörjningen allvarligt hotas till följd

av krig eller annan händelse får regeringen besluta åtgärder för

om att återställa ocheller upprätthålla den försörjning bedöms

som nödvändig för landet.

Ett tredje krav är enligt promemorian att försörjningstryggheten i elsystemet görs till föremål för regelbunden

en utvärdering.

Företag och andra aktörer skulle därför vara skyldiga att länma sådan information erfordras för att bedöma försörjningssäker-

som heten.

Enligt det fjärde kravet i promemorian bör det finnas bestämmel-

marknadsaktöremas skyldighet att upprätthålla beredskap. ser om Företagen bör kunna åläggas att i den omfattning regeringen bestämmer genomföra sådan planering och vidta sådana åtgärder

krävs för driftens upprätthållande under krig eller andra svårt som störda förhållanden. Härav följer också ett ansvar för företagen att i sådana situationer fortsätta med sin verksamhet i den omfattning regeringen bestämmer.

Vi har övervägt hithörande frågor. Vår slutsats är att de förslag vi länmar resultat den första etappen vårt arbete inte har

som av av sådant innehåll att det är nödvändigt att vi samtidigt lägger fram

förslag gäller förändringar den nuvarande beredskapsverk-

som av samheten på elområdet. Vi avser att behandla beredskapsaspekterna

under nästa etapp av utredningsarbetet. Den närmare inriktningen

vårt arbete på bl.a. detta område kan behöva preciseras i de av tilläggsdirektiv för det fortsatta arbetet som har aviserats i de ursprungliga direktiven för vår översyn av ellagen.

8 till

Övergång nya regler

Avsnitt 8.1 innehåller en diskussion om olika sätt att införa ändrade koncessionsvillkor i ellagen. Särskilt behandlas frågan skydd

om

mot otillbörliga ingrepp i koncessionshavarnas rättigheter enligt

beviljade koncessioner. Härvid belyses också frågan kraftpro-

om ducenter har något skydd mot ändringar i sin näringsverksamhet. Frågan om en ersättning för skada tas utifrån svensk lag och

upp den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen.

I avsnitt 8.2 finns en beskrivning de förberedelser bör

av som göras innan den ändrade lagstiftningen träder i kraft och

en diskussion kring val av lämplig tidpunkt för ikraftträdandet. Vidare behandlas frågor kring giltigheten av befintliga avtal i samband med ikraftträdandet.

8.1 Ändrade villkor under koncessions-

löpande

tid

Vi föreslår:

Koncessionshavare som kan visa att de lidit direkt skada att

av

koncessionsvillkoren i ellagen ändrats skall få ersättning för

skadan av staten. En förutsättning för ersättning skall vara att skadan uppkommit under den tid som återstår för koncession meddelats

en som enligt äldre regler.

Talan skall väckas senast sex månader efter utgången av denna

tid.

Allmän domstol skall pröva frågan om ersättning.

8.1.1 Om giltighetstider och ändrade villkor för konces-

sioner

En koncession för starkströmsledning meddelas enligt lag för viss tid, normalt högst 40 år, vid särskilda skäl högst 60 år. I praktiken har linjekoncessioner oftast meddelats för 40 år och områdeskoncessioner för kortare tid, 25 eller 10 år.

Starkströmsledningar kräver oftast stora investeringar. Det har bedömts vara ett starkt samhällsintresse att investeringar i sådana

anläggningar kommer till stånd. En lång avskrivningstid kan

behövas för att få en lönsam drift av anläggningen. Samtidigt har det framstått som uppenbart att denna typ av anläggningar behövs under lång tid.

Systemet med koncessioner har syftat till att bl.a. trygga innehavarens rätt att under bestämd tid kunna behålla ledningenlområdesnätet på fastställda villkor och sålunda kunna grunda sin

lönsamhetskalkyl på en viss grad av säkerhet.

I fråga de särskilt kapitalkrävande investeringarna i storkraft-

om

nätet och de regionala kraftnäten för vilka gäller linjekoncessioner

-

har dessa synpunkter tillmätts särskild vikt. Den ovan nämnda giltighetstiden av 40 år för dessa koncessioner bör ses mot denna bakgrund.

När det gäller områdeskoncessioner har även det allmärmas intresse att styra utvecklingen av den lokala eldistributionen inverkat. Det har bedömts vara ett samhällsintresse att främja tillkomsten av relativt stora distributionsföretag med väl underhållna ledningar och en säker och billig elleverans för konsumenterna. För att kunna samordna områden och innehavare har koncessionsmyndigheten successivt minskat den genomsnittliga koncessionstiden.

Allmänt gäller att en koncessionshavare under koncessionstiden inte kan tvingas gå med på ändrade villkor för koncessionen i det individuella fallet. Den som vill få till stånd en ändring av villkoren, t.ex. att ledningen skall flyttas, måste avvakta koncessions-

tidens utgång och verka för att flyttningen föreskrivs i den kon-

nya cessionen.

Däremot kan förekomma att koncessionshavaren under löpande koncessionstid måste underkasta sig ändrade generella villkor, dvs. sådana som gäller lika för alla. Sådana ändringar har införts genom lagstiftning. Som exempel från ellagen kan anföras den år 1987 införda skyldigheten att köpa ström från mindre elproduktionsan-

läggningar.

Vid lagändringar som innebär ändrade villkor för den som givits viss rätt genom koncession måste uppmärksammas innehavaren

om riskerar att drabbas av skada. Om det finns en sådan risk för skada, måste en rad frågor besvaras. Det gäller den rättsliga grunden för ersättning, frågan om vilken eller vilka typer av skada som skall ersättas och frågan om full eller begränsad ersättning. Det handlar också om vem som skall betala och om var och när ersättningsfrågan skall prövas.

Det bör påpekas att det inte finns någon principiell skillnad mellan skada orsakad återkallad koncession och skada orsakad

av av ändrade villkor för koncession. Ändrade villkor kan teoretiskt

en sett orsaka lika stor eller större skada jämfört med återkallelse.

en

8.1.2 Införande ändrade villkor

av

Enligt direktiven skall vi överväga vilka ändringar som behöver göras för att åstadkomma önskade effekter utan att otillbörliga

ingrepp görs i koncessionsinnehavarnas rättigheter enligt beviljade

koncessioner

.

Vad som är otillbörligt ingrepp bör avgöras efter jämförelse

en mellan de faktiska villkoren för koncessionshavarens verksamhet före respektive efter ändringen villkoren.

av

Ellagen innehåller inga regler om hur ändringar i koncessionsvillkor skall gå till under löpande koncessionstid.

Utgångspunkten är att de områdeskoncessioner och linjekon-

cessioner som har beviljats enligt gällande ellag och är giltiga

nu

vid den tidpunkt när de föreslagna ändringarna i ellagen

av oss träder i kraft, skall betraktas nätkoncession för område

som respektive nätkoncession för linje. Fråga uppstår då hur skall

man betrakta de villkor som varit knutna till den äldre typen kon-

av

cessioner och som genom den föreslagna lagstiftningen upphävs eller ersätts med andra villkor.

Det ligger i sakens natur att genomförandet i praktiken av den reformering elmarknaden, som riksdagen tog ställning till våren

av 1992, knappast låter sig göras, om man inte vid en och samma tidpunkt kan upphäva de rättigheter och skyldigheter som utgör grundstenarna i nuvarande koncessionssystem. Det skulle i annat fall ta upp till 40 år att genomföra det nya systemet med en elmarknad i konkurrens.

Vissa de föreslagna villkoren behöver inte prövas förrän

av nya i samband med förnyad nätkoncession söks, dvs. senast vid

att en utgången den nuvarande koncessionens giltighetstid. Sådana

av villkor kan införas successivt vid nya respektive förnyade koncessioner. En sådan lämplighetsprövning av koncessionshavare och deras ledningar och områden som vi föreslår kan införas på detta sätt. Se vidare avsnitt 8.2 om tid och sätt för införandet.

Andra villkor måste införas samtidigt för alla koncessionshavare. Sådana villkor är bl.a. skyldigheten för den som har nätkoncession för område att ansluta andras ledningar och anläggningar och skyldigheten för alla innehavare av nätkoncession att särredovisa nätverksamheten.

Samtidigt föreslår vi att vissa villkor skyldighet att köpa eller

om leverera kraft skall upphöra. Även upphävandet dessa villkor

av måste träda i kraft vid en och samma tidpunkt för alla koncessionshavare.

Det finns två vägar att välja mellan. Den ena är att de som för närvarande innehar koncessionerna frivilligt godkänner att de föreslagna ändringarna i koncessionsvillkoren införs vid en viss tidpunkt. orealistisk metod eftersom det sannolikt skulle

Det är en visa sig att en del koncessionshavare föredrar de äldre villkoren.

Eftersom de ändrade villkoren är generella, finns det också en annan väg, nämligen lagstiftning. De genom lag ändrade villkoren kan införas antingen successivt vid prövning av ny eller förnyad koncession eller omedelbart vid ikraftträdandet. Det senare alternativet står naturligtvis öppet om övergångsreglerna kompletteras med regel om ersättning för styrkt skada. Frågan är om det

en står öppet utan en ersättningsregel.

Frågorna kring en eventuell förlust för koncessionshavare och ersättning motsvarande förlusten måste dock belysas. Koncessionshavare kan samtidigt vara kraftproducenter och i denna egenskap få sämre lönsamhet till följd ändringarna i ellagen. Är detta

av en skada som bör ersättas Det finns producenter inte har någon

som koncession, men ändå riskerar att drabbas typ skada.

av samma av Skall den som inte har koncession kunna få ersättning

Nedan behandlas först frågan om vilka rättsregler som kan vara tillämpliga vid införandet av de nya koncessionsvillkoren, därefter frågorna om förluster och ersättning för koncessionshavare. Sist diskuteras om producenter med eller utan koncession i denna

- egenskap kan vara berättigade till ersättning.

8.1.3¶Regeringsformen

2 kap. 18 § regeringsformen lyder:

Varje medborgare vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning fir förlusten enligt grunder som bestämmas i lag.

Regeln förutsätter alltså att koncessionen dels är att anse som egendom, dels tas i anspråk, dels utsätts för expropriation eller annat sådant förfogande. Samtliga rekvisit skall vara uppfyllda för att medborgaren skall vara tillförsäkrad ersättning.

Begreppet egendom innehåller, förutom äganderätt, andra

särskilda rättigheter såsom nyttjanderätt, upphovsrätt och fordran,

dvs. allt ingår i förmögenhetsmassan. Även ett offentligt

som tillstånd bör anses ingå i förmögenhetsmassan, åtminstone

om tillståndet har ett ekonomiskt värde. Svensk rätt kan på år

senare

också ha påverkats av egendomsbegreppet enligt Europakon-

ventionen. Rätt till koncession kan möjligen egendom

anses som

enligt regeringsformen.

Formuleringen tages i anspråk antyder att egendom skall överföras på något sätt så att den tidigare ägaren förlorar

rådigheten över eller besittningen av sin egendom.

Vårt förslag till ändringar av koncessionsvillkoren i ellagen innebär att andra intressenter än koncessionshavaren rätt att

ges använda ledningar och nät och att en tillsynsmyndighet, i sista hand

domstol, kan besluta om villkoren för denna nyttjanderätt. en Genom att ägarens bestämmanderätt över egendomen begränsades skulle rätten till ledningar och nät i viss mån ha tagits i anspråk vid lagändringen.

Lagforslaget innebär emellertid också att nätägarna skall skälig ersättning dem använder näten. Det är därför inte fråga om

av som

ordinär förmögenhetsöverföring. En eventuell skada för ett en företag ger inte heller en motsvarande vinning för ett annat, utan förlust respektive vinst har snarast en gemensam grund i den ändrade lagstiftningen.

Slutligen skall för att stadgandet i regeringsformen skall vara

tillämpligt överföringen ske genom expropriation eller annat

sådant förfogande Ändrade koncessionsvillkor faller inte inom ramen för lagen om expropriation.

Man kan fråga sig om förfarandet att ändra villkor för koncessioner ligger så pass nära en expropriation, att det kan jämställas med annat sådant förfogande. Det finns dock flera skillnader.

Genom expropriation tvingas fastighetsägare att mot ersättning

en lämna ifrån sig fastigheten till någon annan, i allmänhet staten eller

kommun. Ledningar och nät är i sig lös egendom även om de en kan vara tillbehör till fastighet och vinnande motpart är andra som använder sig nätet, dvs. producenter och förbrukare av kraft

av samt andra koncessionshavare.

Typiskt för expropriation förmögenhetsöverföring mellan två

är en rättssubjekt. Som nyss nämndes är det vid villkorsändring i ellagen tveksamt om en överföring äger rum och än mer tveksamt vilka parterna är.

Expropriation riktar sig mot bestämda personer och genomförs vid domstol efter särskilt regeringsbeslut. Vårt förslag innebär villkorsändringar skall gälla för alla som äger ledningar och nät, och

som ändringen sker genom lagstiftning.

Sammanfattningsvis kan sägas att innehav av koncession möjligen är att anse som egendom och att vissa föreslagna ändringar av koncessionsvillkor bör kunna jämställas med att egendom tages i anspråk. Eftersom ägarnas minskade rådighet över egendomen balanseras rätten att få skälig ersättning av användarna, uppstår

av i normalfallet ingen förmögenhetsöverföring. Att villkorsändring

inte kan anses som expropriation är helt klart. Det är sannolikt inte heller fråga om annat sådant förfogande.

Regeringsformen egendomsskydd torde alltså inte vara tillämpligt

dd koncessionsvillkor i ellagen ändras enligt vart förslag.

8.1.4¶Allmänna rättsgrundsatser

Vid sidan av den skrivna lagen finns andra regler tillämpas,

som s.k. allmänna rättsgrundsatser. En sådan rättsgrundsats är att avtal skall hållas.

En koncession har ibland jämförts med ett avtal mellan staten och koncessionshavaren. Avtalet sägs då gå ut på att staten, mot ersättning, tillåter koncessionshavaren att på vissa villkor använda sin egendom under viss tid. Så länge villkoren uppfylls, har koncessionshavaren sin rätt säkrad. Om staten bryter mot avtalet

genom att tvångsvis införa nya villkor, skulle innehavaren kunna få ersättning för den skada han drabbats av genom avtalsbrottet.

Att på detta sätt jämställa staten med en enskild part är inte det vanliga synsättet. Snarare brukar man se avtalet

som en avvägning mellan statens och den enskildes intressen. Om ändringen beror på hänsyn till allmän säkerhet eller miljö torde den enskilde i allmänhet inte få någon ersättning. Om ändringen beror på att staten ändrar sin ekonomiska politik, är det inte uteslutet att ersättning skulle kunna ges.

8.1.5¶Praxis vid lagstiftningsändringar

Sedan riksdagen beslutat uttala att den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010, uppkom frågan

om eventuell ersättning till innehavare av tillstånd för kärnteknisk verksamhet.

I Ds 1988: 11 föreslogs ändringar i lagen l984:3 kärnteknisk

om verksamhet. Förslaget innebar att tillstånd skulle kunna återkallas som ett led i genomförandet av riksdagens beslut om avveckling

av kärnkraften. Tillständshavaren skulle skälig ersättning for

ges förlust som uppkom till följd av att tillståndet upphörde att gälla

tidigare än 25 år från det att reaktorn togs i kommersiell drift. Utebliven vinst skulle enligt förslaget inte ersättas.

Flera remissinstanser kritiska mot tanken att givna tillstånd

var skulle återkallas utan full ersättning. Förslaget genomfördes inte.

Innehavare av områdeskoncession är enligt 2 § 4 mom. ellagen skyldiga att köpa all produktion från små elkraftverk. Förslaget framlades i proposition 198687:167 Varken föredragande

. statsrådet eller lagrådet tog upp frågan om ändrade koncessionsvillkor, möjligen för att pris m.m. kunde prövas av prisregleringsnänmden. Eldistributören skulle inte drabbas av merkostnader jämfört med vanliga inköp av råkraft.

1985 beslutade riksdagen att linjekoncessionerna för busstrafik skulle upphöra att gälla den 1 juli 1989. Bussägare som inte önskade fortsätta sin verksamhet på ändrade villkor, gavs enligt

bestämmelser i lagen 1985:450 om buss- och taxivärderingsnämnden rätt att få fordon och andra rörelsetillgångar inlösta av trañk-

huvudmannen i respektive län.

Då den nuvarande minerallagen l991:45 infördes, gavs en rätt till ersättning för förlust till följd av återkallad bearbetningskoncession. Det krävdes enligt lagen synnerliga skäl, närmast att betydande samhällsintressen stod på spel, för att återkallelse skulle

tillåten. Ändring villkor kunde ske om verksamheten gav vara av upphov till betydande olägenheter som inte förutsågs när koncessionen meddelades. Det föreskrevs ingen rätt till ersättning vid ändrade villkor. I proposition 198889:92 framhölls tvärtom att samhället måste ha möjlighet att skydda motstående intressen genom

villkorsändring utan att detta skulle grunda rätt till ersättning för

en tillståndshavaren.

Återkallade tillstånd vanligen rätt till ersättning,

synes ge men om ändrade villkor för tillstånd kan ge denna rätt är mera osäkert. Det

kan också ha betydelse för ersättningsfrågan i vilket syfte ändringar-

na gors.

8.1.6¶Europakonventionen

Sverige är bundet av den europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

Europakonventionen, vilken eventuellt kan tillämpas på frågan om

koncessionsvillkor och näringsrätt i övrigt. Närmast intresse är av då det första tilläggsprotokollet den 20 1952 artikel 1 mars om rätten till egendom.

Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar angivas i lag och som av folkrättens allmänna gnmdsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke stats rätt att en genomñra sådan lagstiftning staten ñnner erforderlig för att som reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning skatter och av andra pålagor eller av böter och viten.

Enligt den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

Europadomstolen, innehåller artikel l tre normer: principen att egendom skall respekteras, villkoren ñr berövande egendom, av statens rätt att göra inskränkningar i rätten att utnyttja egendom för att tillgodose ett allmänt intresse. Europadomstolen har framhållit att artikeln är avsedd att skydda äganderätten. Som egendom räknas i domstolens praxis även intressen som har ett ekonomiskt värde, t.ex. rätt att bedriva viss

näringsverksamhet.

En vägran att meddela tillstånd till viss verksamhet kan medföra begränsningar i den enskildes rätt att utnyttja sin egendom. Vägran att godkänna vissa personer som revisorer, indragning tillstånd av att servera alkohol på restaurang och vägran byggnadstillstånd att ge har av domstolen ansetts som ingrepp i rätten att utnyttja egendom. Alla intrång i egendomsrätten är inte otillåtna. Många är tvärtom godtagbara efter en Vägning mot det allmärmas intresse att av intrånget får ske. Staten ha stor frihet att avgöra vad anses som ligger i det allmännas intresse. Ett syfte att nå social rättvisa är exempel på sådant intresse, liksom ekonomiska reformer i allmänhet. Men detta allmänintresse måste alltid balanseras den mot enskildes ägarintresse. I fallet Sporrong och Lönnroth hade äganderätten till ett par

fastigheter inskränkts genom långvariga expropriationstillstånd och

byggnadstörbud. Allmänintresset ansågs vid jämförelse inte en

tillräckligt starkt for att uppväga de långtgående effekter myndig-

hetens beslut fått för fastighetsägarnas möjlighet att nyttja sin egendom. Domstolen anmärkte också att fastighetsägarna inte kunde få ersättning för inskränkningen i äganderätten. Ingreppet ansågs inte godtagbart.

Om det betalas ersättning för ett intrång i äganderätten och hur mycket i så fall betalas, har stor betydelse för denna avvägning

som mellan allmänna och enskilda intressen. Enligt domstolens praxis fordras inte under alla förhållanden att full ersättning skall betalas. Men ersättningen skall åtminstone stå i rimlig relation till rättighetsintrånget, i förekommande fall till egendomens värde.

Ett offentligrättsligt tillstånd att bedriva viss näring torde utgöra egendom i artikelns mening. Huruvida en rätt till vissa villkor i ett tillstånd kan egendom, är inte klarlagt i praxis. Europa-

anses som konventionens egendomsbegrepp tycks ändå vara vidare än den svenska regeringsformens. Det är fullt möjligt att Europadomstolen skulle bedöma rättigheter enligt en koncession som egendom.

inskränkningar i rätten till egendom kan vara tillåtna, om det allmännas intresse är tillräckligt starkt. Omfördelning av jordbruksmark har t.ex. godtagits av detta skäl.

Syftet att ändra förhållandena på elmarknaden för att öka konkurrensen är i det allmännas intresse. Förslagen till ändrade villkor för nätkoncessioner innebär i huvudsak en omfördelning av rättigheter inom ett kollektiv av ledningsägare, i det allmännas intresse att reformera elmarknaden. En nätägare får visserligen enligt vårt förslag finna sig i att andra använder hans nät, men samtidigt får han själv tillgång till alla nät som ägs av någon annan. Europadomstolen skulle nog inte anse att nätägare i allmänhet belastades otillbörligt genom reformen.

När det inte är fråga om omfördelning av egendom utan om t.ex. förluster till följd borttagna garantier eller monopol, kan

av bedömningen däremot bli att de enskildas intressen anses väga tyngre än det allmännas. Det kan i sådana fall vara av betydelse om det enligt lag finns möjlighet att få ersättning för skada.

Om övergångsreglerna till den ändrade ellagen efter dom-

stolsprövning skulle ge rätt till ersättning dem som led förlust

-

lagändringen, torde de krav som uppställs i första tilläggsgenom protokollet bli tillgodosedda.

Enligt Europadomstolens praxis skall i princip full ersättning betalas för den egendom eller motsvarande någon berövas på som laglig väg. Om detta krav kan uppfyllt är i viss mån anses en

avvägningsfråga, men ersättningen skall åtminstone rimlig.

vara Kraftverksñreningen har låtit göra en utredning om behovet av en ersättningsklausul i övergångsreglerna. Slutsatsen i den utredningen är att Europadomstolen med stor sarmolikhet kommer att anse att brott mot Europakonventionen föreligger, den ändrade om ellagen inte innehåller regler såväl rätt till full ersättning för om koncessionshavare för skada vilken uppkommit ändrade kongenom cessionsvillkor som möjlighet att ett ersättningsbeslut prövat av domstol. Även vi gör den bedömningen Europakonventionen att kan innebära att regler ersättning och domstolsprövning behöver om införas samtidigt med de ändrade villkoren för koncessioner.

8.1.7 Förlust och ersättning

Koncessionshavare

De föreslagna nya koncessionsvillkoren skyldighet att på skäliga om villkor låta andra använda ledningar och nät skall visserligen gälla för alla nätägare, risken att förändringen medför ekonomisk men förlust kan ojämnt fördelad. Det kan bli för

vara en stor förändring

innehavare av områdeskoncessioner, enligt nuvarande regler som inte har någon skyldighet alls att låta andra använda näten. För

innehavare av linjekoncessioner finns sådan skyldighet i

en

begränsad utsträckning.

Den föreslagna skyldigheten att öppna näten för användning och

anslutning bör dock inte pålaga. Skyldigheten skall

ses som en

endast finnas på skäliga villkor och, viktigast, mot skälig ersättning.

Avsikten med vårt förslag år att någon förlust inte skall uppkomma för nätägaren. Det är svårt att bedöma den ekonomiska effekten de av nya villkoren för ledningsägarna, sedda För som en enhetlig grupp. enskilda företag däremot kommer det sannolikt att finnas både vinnare och förlorare.

innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution Den som är för närvarande skyldig dels att i princip tillhandahålla ström och inom området och dels att köpa ström från vissa mindre var en elproduktionsanläggningar inom området fir koncessionen. Dessa regler upphör enligt utredningens förslag. Ändringarna ger inte med säkerhet upphov till förluster fir dessa koncessionshavare. Vid samlad bedömning de föreslagna villkoren anser vi en av nya att dessa inte leder till att för närvarande kan förutse ersättman ningsgilla förluster för koncessionshavare i allmänhet. Samtidigt kan det inte uteslutas att enstaka koncessionshavare kan drabbas skada genom de ändrade koncessionsvillkoren. av Vi föreslår därför att det införs en möjlighet att vid allmän domstol begära ersättning för de förluster som bevisligen är en följd de nya villkoren för koncessioner. av

Elproducenter

Även för elproducenterna ändras förutsättningarna för att driva

näringsverksamhet vid ett genomförande av vårt förslag. Det sker

inte direkt ändrade koncessionsvillkor utan indirekt genom genom att köp och försäljning av skall ske i konkurrens. Allmänt görs den bedömningen konkurrens införs på den att om

svenska elmarknaden, kommer inledningsvis försäljningspriset på

att sjunka. Prisnivån kan sålunda bli lägre än den som producenterna har räknat med i sina tidigare kalkyler. Sett på längre sikt är utvecklingen prisnivån emellertid svår att förutse. av Framför allt kan det vanskligt att bedöma vilket roll just övervara

gången till ett konkurrenssystem får för prisutvecklingen, eftersom

denna på lång sikt också är beroende av sådana faktorer som

tidpunkt fir när kärnkraftsanläggningar tas ur drift, utbyggnads-

planer kraftproduktionsanläggningar, nederbörden vatten-

för nya kraften, storleken kraftimport och kraftexport samt allmänna av

effektiviseringar inom kraftproduktionen.

Regeringsformen erbjuder inget skydd för elproducenterna vid en

sådan förändring näringspolitiken. Inte heller torde artikel l i det av

första tilläggsprotokollet till Europakonventionen göra det.

Det är vanligt att ett företag både producerar kraft och äger de ledningar och nät som behövs för distributionen. Det kan vara svårt

för företaget att särskilja den skada som orsakats av ändrade koncessionsvillkor och den skada som orsakats av ökad konkurrens, men en sådan uppdelning måste ändå göras.

Vi anser nämligen att i vart fall eventuella förluster på grund av minskad lönsamhet i kraftproduktionen inte skall kunna ersättas av staten. Det torde knappast med fog kunna hävdas att staten, genom att besluta om en linje- eller områdeskoncession för någon som tillika är kraftproducent, därigenom har garanterat denne en viss avkastning.

Lagregel om ersättning

Vårt förslag innebär att den som har en koncession då ändringen av koncessionsvillkoreni ellagen träder i kraft skall kunna få ersättning för den skada som ändringen orsakar. Koncessionshavaren måste bevisa att skadan uppkommit som en direkt följd av de ändrade villkoren för koncessioner.

Som framgått innebär detta bl.a. att indirekta skador till följd av ökad konkurrens på elmarknaden inte skall ersättas. Skador som drabbar producenter genom att lönsamheten minskar skall således inte ersättas. Inte heller koncessionshavare bör enligt vår mening få ersättning för utebliven vinst.

I de fall då en koncessionshavare samtidigt är producent måste

den ersättningsgilla skadan särskiljas så att rena producentskador

inte blir ersatta.

Indirekta vinster eller fördelar skall inte heller avräknas mot de ersättningsgilla direkta förlusterna vid beräkning av skadeståndet.

Även det, beskrivits kommer finnas både

om som ovan, att vinnare och förlorare till följd av de föreslagna ändringarna i fråga om koncessionsvillkor, är det enligt vår mening naturligt att staten

och inte vinnarna åtar sig ansvaret för skada genom en lagändring.

-

Vårt förslag om ersättningsmöjlighet för koncessionshavare är

grundat på Europakonventionens regler om egendomsskydd.

Konventionen kräver inte alltid att en skada ersätts helt. Det väsentliga är att ersättningen är rimlig med hänsyn till ornständigheterna.

Fri- och rättighetskommittén har nyligen i betänkandet SOU 1993 :40 Fri- och rättighetsfrågor föreslagit att Europakonventionen

skall införlivas med svensk rätt och alltså direkt tillämpas av svensk domstol. Förslaget kräver ändring av grundlagen och skulle därför tidigast kunna träda i kraft den 1 januari 1995.

Om kommitténs förslag genomförts när vårt förslag till ändrad ellag träder i kraft, kommer Europadomstolens praxis angående egendomsskydd att följas utan särskild bestämmelse härom i ellagen. Om så inte blir fallet, bör svensk domstol ändå kunna söka ledning i denna praxis då ersättningens storlek skall bestämmas.

Ersättning skall längst kunna utgå för återstående tid av den koncession som meddelats med tillämpning av äldre regler. En förutsättning är dock att skada på grund av ändrade villkor enligt vårt förslag fortfarande kan styrkas. Förnyad koncession efter den föreslagna lagändringen skall alltid sökas och meddelas med tillämpning av lagen i dess nya lydelse.

Talan om ersättning skall väckas vid och prövas av allmän domstol. Talan skall väckas senast sex månader efter utgången av den koncessionstid som den påstådda skadan hänför sig till. Den allmänna preskriptionstiden enligt lag, tio år, gäller dock samtidigt.

8.2¶Tid och sätt för införandet

Vi föreslår:

De av oss föreslagna reglerna skall börja gälla tidigast den 1

juli 1994.

Bokslut för hela kalenderåret 1994 skall upprättas enligt de

grunder för särredovisning av nätverksamhet som föreslagit i

avsnitt 3.3.

8.2.1 Tidpunkt för ikraftträdande

Det har i olika sammanhang framkommit önskemål om att de nya regler som vi föreslår skall träda i kraft så snabbt som möjligt.

Med tanke på oundgänglig tidsåtgång för remissbehandling av utredningsförslaget, för departementsarbete i samband med lagrådsremiss och slutlig utformning av en proposition samt för

riksdagsbehandlingen av propositionen torde den teoretiskt tidigaste tidpunkten för ikraftträdande ligga bortom den l januari 1994.

Väsentliga ekonomiska intressen berörs av den tidpunkt som väljs. Vi anser att vårt förslag om tidpunkt för ikraftträdande bör grundas på vår bedömning av dels vilka vinster för den svenska samhällsekonomin som ett genomförande av förslagen innebär, dels vilken förberedelsetid de närmast berörda parterna kan behöva och dels vilka administrativa förberedelser som det allmärma behöver vidta för att det nya konkurrenssystemet från början skall kunna fungera så smidigt som möjligt. Förslaget om tidpunkt måste alltså utformas efter en avvägning mellan å ena sidan önskemål från olika håll att förslagen skall kunna genomföras snabbt och å andra sidan behovet av att genomförandet sker i ordnade former.

Bland de samhällsekonomiska skäl som finns för ett snabbt genomförande vill vi särskilt som närmare utvecklas i avsnitt 9.2 peka på att större köpare av slutkunder som industriföretag

såväl som återförsäljare av dagens typ under de närmaste åren

bedöms kunna köpa till lägre priser än för närvarande. Återförsäljarnas lägre inköpspriser torde i sin tur kunna få genomslag i de priser mindre konsumenter såsom hushåll kommer att få betala. En sådan utveckling torde kunna vara ett väsentligt bidrag till gemensamma ansträngningar att öka sysselsättningen och den ekonomiska aktiviteten i Sverige från dagens krissituation.

Vi har i kapitel 6 beskrivit den myndighetsfunktion för tillsyn av nätverksamheten som utgör en integrerad del av vårt förslag om nätkoncessioner och om särredovisning av nätverksamhet. Vi bedömer att denna tillsynsfunktion måste ha hunnit byggas upp och kunna fungera i full utsträckning vid den tidpunkt när den nya

lagstiftningen träder i kraft.

Ett öppnande av elnäten fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att kunna medge att de kunder som då inte är uppbundna av kontrakt kan pröva det nya systemet i praktiken. Ett större antal kunder är för närvarande uppbundna av kontrakt som löper fram till den 31 december 1994. Det är viktigt att kunder, leverantörer, nya aktörer och inte minst nätmyndigheten får viss tid för att hitta de nya formerna för sitt arbete via praktiska erfarenheter.

Under månaderna närmast före den 1 juli 1994 kommer kraven på information från myndighetens sida om den nya ordningen på

elmarknaden att vara utomordentligt stora. Inte minst många eldistributionsföretag runt om i landet kommer att efterfråga information från tillsynsfunktionen och behöva rådgivning som ett led i sina förberedelser inför de nya förutsättningarna för verksamhet på elmarknaden. Åtskilliga kommuner kan också väntas komma att höra av sig till tillsynsfunktionen för att få information och råd.

Vårt förslag att den nya funktionen inledningsvis skall knytas till en redan befintlig myndighet, NUTEK, syftar till att minimera den administrativa förberedelseperioden. Men den tid som kommer att behövas för rekrytering av tillräckligt kompetent personal för de

i

nya myndighetsuppgiftema får inte underskattas.

i

Vi bedömer att det kommer att behövas åtminstone sex månader ’ från det att ett regeringen har beslutat uppdra NUTEK att bygga upp den nya funktionen tills denna är operativ och alltså kan fungera på avsett sätt.

Vidare bör beaktas att det kommer att krävas betydande insatser hos berörda företag för att genomföra alla de åtgärder som hänger samman med övergång till särkostnadsredovisning för nätverksamheten jfr avsnitt 3.3. Uppenbarligen är det för dessa företag en

p praktisk fördel om en sådan övergång sker i samband med ett kalenderårsskifte.

Enligt vår uppfattning talar de samhällsekonomiska skälen för ett snabbt genomförande av förslagen. De administrativa svårigheterna

g

i bör därför inte betraktas som avgörande vid val av lämplig tidpunkt. Stora ansträngningar bör göras för att vårt förslag skall kunna träda i kraft den l juli 1994.

Vi anser detta vara möjligt under två ñrutsättningar. Den ena är att erforderliga riksdagsbeslut kan fattas före utgången av första kvartalet 1994. Den andra är att sådana åtgärder kan vidtas att NUTEKs förberedelsearbete kan inledas före utgången av år 1993.

Vi vill i detta sammanhang peka på att erfarenheter från Norge tyder på att nätmyndigheten har ett starkt behov av att så snart som möjligt få tillgång till material som belyser de verkliga kostnaderna för nätverksamheten. Det bör därför i övergångsbestämmelserna

för den nya lagstiftningen föreskrivas att nätägarnas bokslut för

hela år 1994 skall upprättas med tillämpning de principer för

av särredovisning av nätverksamhet som har föreslagits i avsnitt 3.3.

Ett sådant stadgande torde vara nödvändigt för att NUTEK snabbt skall kunna få tillgång till sådant material som behövs för att bedöma om priserna på nättjänster är skäliga.

8.2.2 Om giltigheten befintliga avtal i samband med av ikraftträdandet

För reglering av produktion, försäljning, överföring m.m. av ström

finns förutom lagstiftning självfallet ett stort antal avtal av olika - slag. Som exempel kan nämnas leveransavtal, abonnemangsavtal och anslutningsavtal. Det finns också mera rikstäckande avtal såsom

stamnätsavtalet och produktionsoptimeringsavtalet.

De bestämmelser i ellagen vi föreslår har till syfte att nya som öka konkurrensen vad försäljning elektrisk ström. Det skall avser av således i princip bli möjligt att köpa ström från vilken leverantör vill. Vi förordar dock inte införande av någon Övergångsbeman stämmelse allmänt reglerar giltigheten av befintliga avtal. Det som är tvärtom så att vi att ett befintligt avtal i huvudsak skall anser gälla till dess någon part säger upp det eller avtalet av andra orsaker upphör att gälla. En part som exempelvis kort före de nya bestämmelsernas ikraftträdande har tecknat ett flerårigt avtal om leverans ström kan således inte säga upp detta enbart med av hänvisning till att reglerna på elmarknaden förändrats. Detta gäller naturligtvis under förutsättning att avtalet i sig inte innehåller en sådan möjlighet. Vissa avtalsbestämmelser, främst i stamnätsavtalet och eventuellt

i produktionsoptimeringsavtalet, torde dock komma att stå i direkt

konflikt med vårt förslag om ändrade bestämmelser i ellagen. Som

angivits i Konkurrensverkets rapport till ellagstiftningsutredningen,

Konkurrenslagstiftningen och elmarknaden bilaga 4 till vårt

betänkande är det sannolikt att dessa avtal i vissa delar står i strid med 6 § ocheller 19 § i den konkurrenslagen och därmed nya såvida inte undantag meddelas är ogiltiga i den omfattning de strider mot nu nämnda paragrafer. Det är dock lika angeläget att avtalsbestämmelser får vika i den omfattning som de direkt ge strider mot de nya tvingande reglerna i ellagen. Dessa avtalsbestämmelser skulle armars kunna innebära att konkurrensen på

elmarknaden trots ändrade lagregler inte får tillräcklig genom-

- -

slagskraft.

I den mån det, vid tidpunkten för nya lagreglers införande, finns bestämmelser i ett befintligt avtal som står i konflikt med någon ny tvingande lagregel, gäller lagregeln före avtalets bestämmelser om annat inte särskilt stadgas i Övergångsbestämmelser.

Vi ser inte skäl för att äldre avtalsförhållanden skulle undantas från ellagens tillämpningsområde genom särskilda övergångsbestämmelser.

Många hushållskunder saknar skriftliga avtal med sin eldistributör. Ett för kunden bindande avtal med distributören får ändå anses föreligga, eftersom elräkningarna betalts utan invändning från kunden. Sådana icke skriftliga avtal saknar normalt uppsägningsbestätnmelser. Dessa avtal bör självfallet kunna sägas upp, eftersom de löper utan någon i förväg bestämd giltighetstid. En skälig uppsägningstid bör därvid tillämpas. Om inte parterna kan enas härom finns möjlighet att få en sådan fråga prövad av allmän domstol tingsrätt.

9 konsekvenser för

Några producenter,

återförsäljare och kunder

Den konsekvensanalys utredningen låtit göra som underlag för sina

bedömningar finns i bilaga

Kapitel 9 innehåller utredningens bedömning av förslagets sannolika konsekvenser för dem som närmast berörs av förändringarna.

9.1¶Bakgrund

Det regelsystem för elmarknaden som vi föreslår i detta delbetänkande grundat på de av riksdagen våren 1992 beslutade

riktlinjerna för elmarknadens reformering innebär genomgripande

förändringar det system för eldistribution som successivt växt

av fram i Sverige sedan början av l900-talet.

Vi har därför, trots den starkt begränsade tid som stått till vårt förfogande för utredningsarbetet, funnit anledning att söka konkretisera några sannolika konsekvenser av våra förslag för producenter,

återförsäljare och kunder.

Sådana konsekvensanalyser kan, menar vi, vara till ledning för både remissinstanserna vid granskning av våra förslag och för statsmakterna inför ett slutligt ställningstagande till dem.

För att få underlag för våra egna bedömningar har vi bl.a. uppdragit åt ekon. lic. Bo Andersson och tekn. lic. Olof Björkqvist att analysera sannolika konsekvenser av ett genomförande av utredningens förslag. De har därvid utgått från erfarenheter som samlats vid Nationalekonomiska institutionen vid Handelshögskolan

i Stockholm professor Lars Bergman och avdelningen för

Energisystemteknik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg

professor Clas Otto Wene. Analysen utgör bilaga 6 till detta delbetänkande.

9.2¶Sannolika konsekvenser

När de första stegen mot en avreglerad elmarknad togs regering av och riksdag hösten 1990 och våren 1991 ett viktigt motiv att var förvaltningen av statens kapital skulle effektiviseras. Statens vattenfallsverk skulle förvandlas från ett affärsverk till ett aktiebolag för att kunna öka avkastningsförmågan inom för oförändrade ramen eller reala elpriser. Hösten 1991 bedömde NUTEK att ett affarsmässigt beteende från de svenska kraftproducenterna, inklusive Vattenfall AB, på sikt skulle leda till högre elpriser i Sverige, men att en sådan utveckling kunde motverkas genom införande ett av system med ökad konkurrens på elmarknaden. 1992 års riksdagsbeslut om riktlinjer för reformerad elmarknad skall mot den en ses bakgrunden. En balanserad diskussion av några sannolika konsekvenser våra av förslag måste ha som en utgångspunkt det faktum att det i Sverige finns ett tekniskt väl fungerande system för krafttillförsel med hög leveranssäkerhet. Det är allmän uppfattning att det svenska en

systemet för produktion och försäljning inte uppvisar sådana

av inslag av samhällsekonomisk ineffektivitet som ansågs förekomma i England och i viss mån Norge när i dessa länder övergick - - man till en elmarknad med konkurrens. i Vi har inte haft anledning att ifrågasätta de analyser om samhällsekonomiska vinster som låg till grund för statsmakternas beslut våren 1992 om riktlinjer för en reformerad elmarknad. Däremot ser vi skäl att komplettera dessa analyser med så långt möjligt

konkreta beskrivningar några sannolika utvecklingstendenser

av och konsekvenser för viktigare aktörer på elmarknaden inklusive olika kategorier konsumenter. Det ligger nära till hands att söka göra jämförelse mellan å en ena sidan villkoren för olika aktörer enligt den ordning gäller, som nu

å andra sidan de villkor kommer att gälla för samma aktörer som när våra förslag har genomförts. Av skäl närmare utvecklas i bilaga 6 avsnitt 2 bör emellersom tid inte jämförelsen, den skall meningsfull, göras på ett så om vara förenklat sätt. Utgångspunkten bör i stället vara den situation som rådde före bolagiseringen Vattenfall. Denna situation benämns av i det följande O-alternativet. Läget under O-alternativet bör jämföras med två olika alternativa framtida lägen där våra förslag har genomförts. Det ena innebär ett alternativ där tillgången på elkraft är god, i det följande kallat tillgångsalternativet. Det andra alternativet innebär att tillgången på elkraft är begränsad och att det finns krav på investeringar i ny kraftproduktion, det s.k. investeringsalternativet. Några sarmolika utvecklingstendenser och konsekvenser för utvalda aktörer på elmarknaden skisseras i det följande. Generellt gäller att våra förslag sannolikt kommer att förändra

kraftproducenternas och elkonsumenternas riskexponering, medan

nätverksamhetens riskexponering blir ungefär oförändrad. Möjligheterna att från producenter till kunder övervältra kostnader för felaktiga investeringar kommer att vara mindre i och med t.ex. att producentemas nuvarande leveransmonopol i princip upphör. Det är också sarmolikt att inköpspriset på kommer att fluktuera

i större utsträckning än idag. I tillgångsalternativet kan priset

förväntas sjunka och i situation med investeringsbehov kan en prisnivån förväntas stiga. Prisrisken kommer således att öka både för konsumenter och för producenter. Men båda dessa kategorier kommer att kunna minska dessa prisrisker att teckna långsiktiga kraft1everansgenom avtal.

Det blir också tydligare att produktion, köp och försäljning av

innebär ekonomiska risker, eftersom konsekvenserna av olika beteenden blir synligare. Detta torde i sin tur främja effektiviteten i alla led. De stora elproducenterna hade i O-alternativet ett långtgående samarbete för att minimera sina sammanlagda produktionskostnader

grundat på samkörningsavtalet och i det närmaste säker

- en -

marknad för produktionen. Vattenfall var i praktiken prisledande.

278 öOU 1993:68

Så länge Vattenfall höjde sina priser kunde ökade kostnader vältras över på respektive kraftföretags kunder. En marknad med ökade inslag konkurrens torde skapa ökat av ett tryck mot kostnadseffektivitet för de olika producentföretagen. I tillgångsalternativet kommer det sannolikt att finnas tendens att en

producenternas priser mot rörlig produktionskostnad,

pressas särskilt för kortare kontrakt. Delar dagens överskott i producentav ledet kommer alltså att överföras till konsumenterna. I investeringsalternativet kommer troligen priserna för kortare kontrakt hamna att högre än priserna för långa kontrakt. Prisnivån blir i detta alternativ slutligen så hög, att det blir attraktivt för eller flera producenter en

att investera i ny produktionskapacitet.

För små producenter högst 1 500 kilowatt gällde i 0-alternativet liksom även gäller under dagens förhållanden att de - - genom ellagen är garanterade en säker avsättning till ett pris motsvarar som köparens alternativkostnad. På marknad med konkurrens enligt en vårt förslag kan denna elproduktion komma betraktas att som mindre kommersiellt intressant, eftersom dess tillgänglighet ofta är osäkrare. Priset kan därför komma att sjunka. Å andra sidan kan det finnas kundkategorier är beredda att betala för miljövänsom en

lig produktion. I investeringsalternativet kan satsningar på mindre

kraftverk ha fördelar, bl.a. eftersom ledtiderna från beslut till färdig

anläggning kan vara korta och produktionskapaciteten kan

anpassas till elbehovet med finare steg än vid traditionell utbyggnad. Små kunder hushâllskunder och villavärmekunder i 0var altemativet, och är i allmänhet för närvarande, tvingade att köpa från den distributör har den lokala områdeskoncessionen. som Kraften köps efter fasta tariffer, för alla kunder i gemensamma samma kategori inom ett område. Däremot finns stora prisskillnader mellan olika distributörer. När utredningens förslag har genomförts, kommer dessa kunder att ha legala möjligheter att individuellt byta leverantör. Deras praktiska möjligheter att byta begränsas emellertid under ett

inledningsskede sarmolikt av att mätningsfrâgorna inte har hunnit

lösas. Även på längre sikt kommer deras

möjligheter att vara

begränsade genom att byte leverantör måste medföra vissa av transaktionskostnader detta begrepp förklaras närmare i bilaga 6 avsnitt 5.3.

Dessa kunder kan alltså i praktiken inte omedelbart använda den rörelsefrihet med möjlighet att byta leverantör som regelsystemet dem. Men de får sannolikt ändå del av prissänkningar. Skälet ger deras leverantörer troligen kan förhandla sig fram till lägre är att inköpspriser på råkraften. De små kundernas leverantörer består i stor utsträckning kommunala företag och ekonomiska föreningar, av i vilkas styrelser kunderna på olika sätt kan vara företrädda och bevaka sina intressen. För kunder är hänvisade till köp av kraft som från vertikalt integrerade företag kan det dock inledningsvis finnas en risk att inte få del av prissänkningama.

I investeringsaltemativet kommer sannolikt den allmänna höj-

ningen prisnivån att slå igenom fullt ut på de små kundernas av

priser.

Det har i den allmänna debatten uttalats oro för landsbygdskundernas situation efter avreglering. I 0-altemativet fanns, en liksom i dag, betydande kostnadsskillnad mellan de företag som en enbart bedriver distribution på landsbygden och de som enbart bedriver distribution i tätorter. Företag samtidigt bedriver som distribution i glesbygd och i tätort jämnar ofta ut kostnaderna mellan dessa olika kundkategorier och använder alltså samma tariff.

Enligt vårt förslag skall prisutjärnning för nättjänsterna ske

en inom koncessionsområdet. Det kan dock ändå innebära fortsatta

stora prisskillnader mellan tätort och glesbygd. Men samtidigt

förordar vi att nätmyndigheten, liksom hittills, skall verka för att koncessionsområdena får sådana gränser, att de omfattar såväl

tätorter glesbygd. På detta sätt kan nätmyndigheten främja en

som utveckling mot minskade skillnader mellan tätort och glesbygd vad

gäller tarifferna för nättjänster. När det gäller priset för bör

-

betonas att landsbygdskundernas möjlighet att välja leverantör är

samma som tätortskundernas. För stora konsumenter, dvs. främst industriföretag där svarar

för väsentlig del produktionskostnaderna, kommer det system

en av vi föreslår sannolikt att verka i prissänkande riktning jämfört med läget i O-altemativet. Transaktionskostnadema i samband med ett byte leverantör är för dessa konsumenter små i jämförelse med av de vinster ett byte leverantör kan ge. som av I tillgångsalternativet kommer dessa stora kunder sannolikt att söka köpa del sin kraft på korta kontrakt för att kunna dra en av

fördel av utbudssituationen. Det kommer i så fall att innebära att en del av O-alternativets vinster för producentema förs över till dessa kunder. I investeringsaltemativet kommer stora kunder sannolikt att sträva efter långsiktiga kontrakt för att i ökad utsträckning försäkra sig om framtida kraft till kända priser. Vad som här sagts om stora konsumenter kommer sannolikt också att gälla för återförsäljare av dagens typ, dvs. de lokala eldistributörema.

För fiarrvdrmeleverantorerna sker sannolikt väsentlig föränd-

en ring jämfört med O-alternativet. Avregleringen kommer i till gångsaltemativet möjligheter för att ge

fjärrvärmeföretagen att köpa till avkopplingsbara elparmor och

värmepumpar från nya säljare. Men eftersom dessa företag redan i dag kan köpa s.k. sekunda kraft till fördelaktiga priser behöver

inte tillgångsalternativet betyda att ñärrvärmeñretaget kan köpa

kraften till ett pris som är lägre än dagens. Däremot kommer värmeverkets kunder att i tillgångsaltemativet samtidigt själva få ökade möjligheter att köpa för uppvärmning till så låga priser att det kan bli attraktivt för dem att minska sina köp fjärrvärme. av Resultatet kan bli att priset fir fjärrvärme nedåt. För pressas

kraftvärmeproducentema kan prispressen på elpriserna resultera i

försämrad lönsamhet även för deras elproduktion. Slutresultatet på kort sikt kan alltså bli sämre lönsamhet för alla fjärrvärmeleverantörer. I investeringsaltemativet kommer däremot kraftvärmen, såvitt nu

kan bedömas, att vara konkurrenskraftig vid nyinvesteringar. Det

gör att fjärrvärmens roll bör komma att stärkas på längre sikt. När våra förslag har genomförts torde det finnas möjlighet för några nya kategorier av aktörer att etablera sig. Dessa finns alltså inte i O-alternativet.

Till en början gäller det krafimaklare. Systemet med fri handel

med skapar, särskilt i tillgångsaltemativet, förutsättningar

för att

företag med uppgift att föra samman köpare och säljare kan

av etablera sig. Utsikterna till framgång för sådan affärsrörelse en är svåra att bedöma, eftersom de hänger med efterfrågan på samman de tjänster som kommer att erbjudas. Det är också

möjligt att ett

antal inköpsorganisationer kommer att uppträda. Dessa kan komma

att bestå av små återförsäljare eller slutkunder organiserat sig

som i syfte att få en bättre törhandlingsposition på elmarknaden.

10¶Specialmotivering

Vi har valt att lägga fram vårt förslag i form ett förslag

av om ändringar i den nu gällande ellagen avsnitt 10.1. Ett alternativ hade varit att föreslå en ny lag om nätverksamhet och koncessioner för sådan verksamhet.

Under etapp 2 skall övriga delar av ellagen utredas. Det är därför lämpligt att låta helhetslösningen vänta till nästa etapp. Det förefaller sannolikt att ellagen därefter upphävs och ersätts av flera nya lagar.

Eftersom vi räknar med att den ändrade ellagen skall gälla endast under en övergångstid, har vi inte funnit skäl att göra några moderniseringar i lagtexten av enbart språkliga eller redaktionella skäl. När ett eller några 0rd ändrats, har det alltså skett hänsyn

av till innehållet.

Riksdagen har den 28 maj i år beslutat upphäva 17 20 och 22 §§

i ellagen och ändra lydelsen av 27, 29, 31 och 32 §§ samma lag

och bemyndigat regeringen att bestämma om tidpunkten för

ikraftträdandet. Ändringarna har föranletts en ny ordning för

av kontroll av elektrisk materiel. Innehållet i vårt förslag påverkas inte av nämnda förändringar i ellagen.

Vårt förslag till ändringar i ellagen medför behov av följdändring-

ar i ett antal andra författningar.

De lagar som berörs och beträffande vilka vi utarbetat förslag

till ändring eller upphävande är, såvitt vi kunnat utröna, lagen

- 1971:289 om allmänna förvaltningsdomstolar ändring; avsnitt 10.3, lagen 1985:277 om bulvanförhållanden ändring; avsnitt 10.4 och lagen 1976:240 förvärv eldistributionsanläggning

om av

m.m. upphävande; avsnitt 10.5. Vidare föreslås en ny lag med vissa bestämmelser om handel med el, m.m. avsnitt 10.2.

I fråga om förordningar har vi av tidsskäl inskränkt oss till de mest centrala pá området. Sålunda har förslag utarbetats om ny lydelse av elförordningen, om en ny förordning om särredovisning av nätverksamhet för elektrisk ström samt om ändring i förordningen 1991:2013 med instruktion för Aftärsverket svenska kraftnät avsnitten 1.6 1.8.

-

10.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen

1902:71 s.1, innefattande vissa bestäm-

melser om elektriska anläggningar

1 § Med elektrisk anläggning förstås i denna lag anläggning med däri ingående särskilda föremål for produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström.

Ha olika delar av samma elektriska anläggning skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning.

Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighets-

graden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar.

Närmare bestämmelser härom meddelas av regeringen.

Med niitverksamhet förstås sådan verksamhet som behövs för att överföra ström på det elektriska nätet. Hit hör bl.a. projektering, byggande och underhåll av ledningar, ställverk och transformator er, anslutning av andra ledningar och mätning av Överförd ström.

Med anslutning förstås i 2 § 4 och 7 mom. dels ny anslutning

av ledning eller annan anläggning, dels återinkoppling av befintlig

anslutning och dels ändring av avtalad effekt i anslutningspunkt.

Regeringen utser myndighet nätmyndigheten som handhar

en frågor om nätverksamhet enligt denna lag.

I paragrafens fidrde stycke definieras begreppet nätverksamhet.

Med nätverksamhet menas all verksamhet som behövs för att göra det möjligt att överföra ström på nätet. Utöver vad som särskilt anges i lagtexten innefattar begreppet exempelvis ansökan och koncession, ingående av avtal överföring ström samt de

om av administrativa åtgärder anställning av personal etc. som

- erfordras för att systemet för Överföring av ström skall fungera.

Köp och försäljning av ström ingår däremot, i allmänhet, inte i nätverksarnhet.

Köp av för att täcka nätförluster ingår dock i nätverksamhet. Med nätförlust menas skillnaden mellan hur mycket som matas in och hur mycket som tas ut på nätet, dvs. överföringsförlusten. Koncessionshavaren måste på något sätt täcka denna förlust av el.

Ytterligare ett fall av elköp kan ingå i nätverksamheten. När någon önskar mata in eller ta ut kraft från nätet och det är tveksamt om nätet klarar detta utan att bli överbelastat, kan det ibland vara

ändamålsenligt att nätägaren skapar utrymme för Överföringen

genom att förmå någon annan som är ansluten till nätet att öka sin inmatning eller minska sitt uttag. Detta förfarande kan beskrivas som ett motköp över en flaskhals på nätet. Motköpet innebär en kostnad för nätägaren och kostnaden skall ses som en nätkostnad. Metoden kan komma till användning främst på trånga sektorer av storkraftnätet.

Eftersom ansvaret för mätning, rapportering av mätdata m.m. ligger på koncessionshavaren skall aktiviteter förknippade med detta ansvar ingå i nätverksamheten.

Avgränsningen av vad som ingår i nätverksamhet är viktig för nätägarens prissättning. Kostnaderna för nätverksamheten skall enligt vårt förslag betalas av dem som är anslutna till nätet.

I femte stycket definieras begreppet anslutning.

En förutsättning för en elmarknad i konkurrens är att den som önskar ansluta sig till nätet i visst område ges möjlighet till detta.

Med anslutning menas anslutning av nybyggd ledning, trans-

formator m.m. eller arman inmatnings- eller uttagspunkt,

ny áteranslutning av tidigare ansluten ledning eller annan inmatningseller uttagspunkt, samt en rätt att ta ut eller mata in mer effekt än

tidigare avtalats i en befintlig anslutningspunkt.

I sjätte stycket definieras begreppet nätmyndighet.

Lika nödvändigt som det är att ha regler som styr det monopol som nätverksamheten utgör är det att ha en myndighetsfunktion som bl.a. utövar tillsyn av pris och andra villkor fir nättjänsterna.

En sådan myndighetsfunktion innefattar i huvudsak följande

uppgifter:

koncessionsgivning,

-

kontroll, övervakning och uppföljning av nätverksamhet, -

ingripande mot innehavare av nätkoncession, -

prövning av klagomål. -

Vi har skapat beteckningen nätmyndighet i syfte att samla ovan-

stående uppgifter under ett gemensamt begrepp.

2 § l mom. Elektriska starkströmsledningar får inte dras fram eller begagnas utan tillstånd nätkoncession av regeringen eller,

efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Till en

lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av

ledningen utan också schaktning, skogsavverkning eller därmed

jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen.

För en ledning med i huvudsak bestämd sträckning skall ges nätkoncession for linje och för ett ledningsnät inom ett visst område och med högst viss angiven spänning skall ges nätkoncession för område.

En transformator- eller kopplingsstation som är avsedd för en spänning av 40 kilovolt eller däröver och som skall anslutas till en eller flera nya ledningar får inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för framdragande av minst en ny ledning eller medgivande har lämnats enligt 8 mom. för sådant framdragande.

Regeringen får medge undantag från bestämmelserna i första och tredje styckena i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden.

I första stycket anges det nya begreppet nätkoncession. Syftet med

narnnändringen är att markera att den nya koncessionstypen endast

avser nätverksarnhet.

Såsom tidigare gällt meddelas koncession av regeringen eller,

efter delegering, av myndighet.

I andra stycket presenteras de två varianterna av nätkoncession. Nätkoncession för linje motsvarar den äldre linjekoncessionen.

Uttrycket i huvudsak bestämd sträckning har oförändrat överförts från äldre lag. Syftet därmed är att tidigare praxis i fråga

om uttryckets innebörd fortfarande skall gälla.

Nätkoncession för område motsvarar den äldre områdeskoncessionen. Liksom tidigare skall koncessionen avse ett ledningsnät inom ett visst område. Äldre områdeskoncessioner kunde, i fall

vart teoretiskt, överlappa varandra. Som närmare framgår kommen-

av taren till 2 § 2 mom. blir detta inte längre tillåtet.

En viktig nyhet är att det i lagen föreskrivs att en viss högsta tillåten spänning skall anges för koncessionen. För närvarande finns ingen områdeskoncession för högre spänning än 40 kV,

men ingenting hindrar att spänningen i framtiden sätts högre den

om tekniska utvecklingen gör detta motiverat. Utgångspunkten

bör vara den spänning som kan förutses behövas under den planerade koncessionstiden. Spänningen bestäms individuellt för varje koncession och grundas på sökandens uppgifter och övriga omständigheter. Närmare bestämmelser om de uppgifter som skall lämnas till

nätmyndigheten finns i elförordningen.

Denna spärmingsgräns markerar omfattningen av koncessions-

havarens monopol på ledningsbyggande och anslutningar. Mono-

polet kan brytas genom beslut av nätmyndigheten. Avsikten är att förhindra att innehavare av nätkoncession för linje ansluter sådana kunder som områdesinnehavaren både kan och vill anknyta till sitt nät.

Spänningsgränsens betydelse för ledningsbyggande, anslutnings-

skyldighet m.m. beskrivs i motiveringarna till 2 § 2 och 4

mom.

2 § 2 mom. Nätkoncession fär ges endast anläggningen är

om

lämplig från allmän synpunkt.

Nätkoncession för linje får endast särskilda skäl föreligger

om ges för ledning med spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession berörs

som av

ledningen.

Nätkoncession för område får området utgör med

ges om en hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Områden med nätkoncession får inte helt eller delvis sammanfalla.

288 SOU 1993:688

Nätkoncessiøn fär endast till den från allmän synpunktt

ges som är lämplig att utöva nätverksamhet.

Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesebestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna intte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning frågor om meddelande av nätkoncession skalll

av lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. tilllämpas.

Nätkøncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringem

eller, efler regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten.

I första stycket upptas att som villkor för nätkoncession, såväl förr linje som för område, gäller att ledningen eller nätet skall varza lämpligt från allmän synpunkt.

Motivet för en sådan lämplighetsprövning är att hindra att samuhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs eller att ledningar draas fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje mam. Denna lärnplighetsprövning kommer således i Ersta hand att varra aktuell när det gäller nätkoncession för linje.

Ett exempel får belysa ansökan om nätkoncession för linjte

när en kan få avslag med motivering att ledningen är samhällsekonomiskt

onödig och därmed olämplig ur allmän synpunkt.

Ändamålet med den ledningen är att ansluta elkonsument eller

nya en elproducent till ett regionnät. Det finns emellertid inga tekniska eller samhällsekonomiskt: hinder mot att anslutningen i stället sker till det lokala nätet. Orsaken till att den sökande ser företagsekonomiska skäl för sin begäran om nätkoncession för linje år att den lokala nättariffen inte är differentierad med avseende på i området kunden önskar bli

var ansluten.

En ansökan nätkoncession för område kan också fä avslag mecd

om motivering att nätet inte är lämpligt från allmän synpunkt. Så kam

fallet t.ex. om den sökta spärmingsgränsen bedöms varza vara olämplig med hänsyn till andra nätägare som berörs.

I andra stycket anges begränsningar i koncessionsmyndighetems

möjligheter att bevilja nätkoncession för linje.

Innehavaren av en nätkoncession för område skall i princip haa ensamrätt att bygga ledningar och bedriva nätverksamhet inom dem för området angivna högsta spänningen. Endast om särskilda skäll

föreligger har nätmyndigheten möjlighet att inom detta område

bevilja en koncession för linje som avser ledningar med

samma eller lägre spänning.

Orsaken till att särskilda skäl skall föreligga för att nätkoncession

för linje får beviljas för ledningar med eller lägre spän-

samma ningar än den högsta tillåtna spärmingen för området står att finna

i kraven på tariffutformning.

Ett krav på nättarifferna på de lokala näten har liksom hittills ansetts vara att dessa inte, utan särskilda skäl, skall konstrueras med utgångspunkt från var i ett koncessionsområde kunden är ansluten se 2 § 7 mom.. Inom en nätkoncession för område skall det alltså i allmänhet inte förekomma att kunder vid t.ex. områdets yttergränser av den anledningen betalar högre avgifter än de bor i

som mitten av området.

En elkonsument som missgynnas av att tariffema inom området inte är geografiskt differentierade kan finna det lönsamt från sina

utgångspunkter att bekosta en anslutning till t.ex. ett regionalt nät.

- Men en sådan anslutning kan innebära onödiga samhällsekonomiska kostnader.

En situation när särskilda skäl däremot kan anses föreligga är, när nätmyndigheten bedömer att det är lämpligt att bevilja nätkoncession för linje i stället för nätkoncession för område i avsikt att

därigenom underlätta framtida strukturrationalisering i området. En

annan situation när särskilda skäl kan anses föreligga är när

en koncession för en ledning för vilken det idag finns linjekoncession

behöver förnyas.

I tredje stycket upptas bestämmelser att nätmyndigheten har att

om bedöma om den sökta koncessionen lämplig geografisk

avser en enhet.

Faktorer som skall vara vägledande är nätföretagets effektivitet, omfattning och därtill hörande möjligheter att hålla sig med

kompetent personal, beredskapsorganisation m.m. eller, alternativt,

förutsättningarna att klara dessa funktioner tillsammans med

angränsande nätföretag.

En annan faktor som bör vägledande för koncessionsmyndig-

vara hetens ställningstagande härvidlag är att nätkoncession för

en område bör täcka ett geografiskt område med både kunder

som medför höga nätkostnader och kunder medför låga nätkost-

som

nader. Orsaken är att avständsberoende tariffer i princip inte skall tillämpas inom nätkoncession för område.

I fiarde stycket upptas bestämmelser om att den som beviljas nätkoncession skall lämplig från allmän synpunkt att bedriva

vara nätverksamhet.

Detta krav gäller oberoende av om nätkoncessionen ges för linje eller för område. En lämplighetsprövning skall alltid göras vid

ansökningstillfállet.

I bedömningen skall bl.a. vägas in sökandens tidigare agerande

nätägare. Sökandens allmärma kompetens och utformningen av som den organisation som skall handha nätverksamheten bör också prövas.

En bedömning sökandens lämplighet är särskilt viktig

noggrann av när nätkoncession för område beviljas. Koncessionshavaren har i princip monopol inom området på att bygga ledningar upp till en viss spärming. Detta betyder att koncessionshavaren måste vara särskilt lyhörd för bl.a. elkundernas behov.

Omständigheter enbart har betydelse för sökandens lämplig-

som

het kraftproducent eller återförsäljare av skall däremot inte

som prövas vid ansökan koncession. Koncessionen avser nätverksam-

om heten och om sökanden är lämplig att sköta denna.

Riksdagen har uttalat sig för att Affärsverket svenska kraftnät skall äga och förvalta tillräckligt stor del av utlandsförbindelser-

en na för att svenska producenters och konsumenters möjligheter att sluta avtal kraftaffärer med aktörer utomlands skall kunna

om tillfredsställas. När det gäller nätkoncession för utlandsförbindelse fyller lämplighetsprövningen därför även en annan funktion. Vid prövningen får i förekommande fall tas hänsyn till om det är lämpligt sökande än Svenska kraftnät erhåller koncession.

att annan

När koncession söks för utlandsförbindelse, skall regeringen alltid pröva ansökan. Om sökanden inte är Svenska kraftnät, kommer verket i egenskap sakägare att ges tillfälle att yttra sig över

av ansökan.

I femte stycket finns bestämmelser om att en nätkoncession i princip inte får strida detaljplan eller områdesbestämmelser.

mot en Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § 2 mom. fjärde stycket.

I sjätte stycket finns bestämmelser att lagen hushållning om om

med naturresurser m.m. skall tillämpas vid koncessionsprövning.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § 2 femte stycket. mom. I sjunde stycket finns bestämmelser om att nätkoncession inte får överlåtas utan särskilt tillstånd. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 § 2 mom. femte stycket. Den nye innehavarens lämplighet skall prövas på sätt samma som vid ansökan om ny nätkoncession. Med innehavare att ny menas nätverksamheten övertagits fysisk eller juridisk av arman person. Det behövs dock ingen förnyad prövning övriga villkor för av nätkoncessionen. Ansvaret för att dessa villkor följs övertas den av nye innehavaren av nätkoncessionen. Inte heller bestäms någon ny koncessionstid, utan förvärvaren övertar återstoden innevarande av koncessionstid.

2 § 3 mom. Nätkoncession ges för bestämd tid, längst 40 år. Vid meddelande nätkoncession skola, under förbehåll av av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finnas påkallade.

För närvarande gäller att koncession meddelas för viss tid, längst 40 år, eller om det finns särskilda skäl 60 år. I praktiken har det inte funnits behov av längre koncessionstider än 40 är. Enligt första stycket skall nätkoncession för bestämd tid, ges längst 40 år. Möjligheten att ge koncession för 60 år har alltså tagits bort. Liksom hittills görs i fråga koncessionstider ingen om skillnad mellan olika typer koncessioner. av I andra stycket har nätkoncession ersatt koncession. Stadgandet har i övrigt överförts utan ändringar.

2 § 4 mom. Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor överföra ström åt annan. Den som har nätkoncession for område är skyldig att, inte om

nätmyndigheten medger undantag, på skäliga villkor ansluta

en anläggning inom området. g 5 Den som har nätkoncession för linje får ansluta anläggning en

till ledningen.

Om särskilda skäl föreligger kan nätmyndigheten besluta att den

har nätkoncession för linje skall ansluta en anläggning på av som

nätrnyndigheten angivna villkor.

Om anläggning kan anslutas såväl till en nätkoncession for

en linje till nätkoncession för område får den som har

som en

nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efler med-

givande har nätkoncessionen för området eller efter

av den som

tillstånd av nätmyndigheten.

Nätmyndigheten prövar, på eget initiativ eller efter anmälan,

enligt detta moment eller 7 mom. om överföring, anslutning,

nättanffer eller andra villkor för nätverksamhet är skäliga samt

koncessionshavaren i övrigt uppfyllt sina skyldigheter.

om

Detta moment, liksom 7 handlar om de skyldigheter en

mom., innehavare nätkoncession har under koncessionstiden. Om en

av anslutning fordrar nätkoncession, skall reglerna i 2 § 2 mom.

ny tillämpas.

Första stycket innehåller huvudregeln för den nya elmarknaden, nämligen den allmänna skyldigheten att överföra ström andra.

Skyldigheten gäller för alla innehavare av nätkoncession, både för linje och för område. Detta betyder att hela det svenska elektriska nätet inklusive utlandsiörbindelserna öppnas för överföring av ström.

I praktiken fordras tillgång till en inmatningspunkt eller en uttagspunkt på elnätet för att en överföring skall kunna ske. Koncessionshavarens motpart, dvs. i detta fall den som har rätt att begära överföring, är således den som har en sådan punkt på koncessionshavarens nät. Kraftproducenter och elkonsumenter har sådana anslutningspunkter, liksom även ägare av andra ledningar och är direkt anknutna till koncessionshavarens nät.

nät som

Som närmare anges i kommentaren till 7 mom. skall den som önskar överföra ström inom Sverige endast betala en avgift för tillgång till nätet. Den avgiften är nättariffen till ägaren av den

ledning eller det ledningsnät inmatningspunkten eller uttags-

som

punkten beñnner sig på.

Överforingsrätten med stöd betald svensk tariff upphör dock

av vid den svenska gränsen. För handel med utlandet krävs särskilt avtal med ägaren av utlandsfdrbindelsen.

Förpliktelsen att överföra ström gäller på skäliga villkor. Med villkor förstås alla faktorer påverkar innehållet i avtalet mellan

som koncessionshavaren och dennes motpart. Som exempel kan nänmas pris och betalningsvillkor, avtalstid och uppsägning, energimängd och effekt, avbrott, avstängning och skadestånd.

Ett viktigt villkor gäller de tekniska förutsättningarna. Anslutningen skall passa till nätet och dess spärming. Ledningen eller nätet skall fysiskt kunna klara den överföring som önskas, dvs. det skall finnas ledig kapacitet.

Frågan om det finns ledig kapacitet uppkommer bara i vissa situationer när de s.k. fysiska flödena i ledningarna ändras. Strömmens fysiska flöde påverkas inte av att exempelvis elförbrukare

en byter elleverantör. Nätets överföringsförmåga är densamma före

och efter leverantörsbytet. Men helt anslutning skall göras

om en ny till nätet eller om en tidigare avstängd anslutningspunkt skall tas i drift uppstår frågan om ledig kapacitet finns. Samma gäller

om belastningen på nätet ökar genom att effekten ändras i in-

en matnings- eller uttagspunkt.

Villkoren skall alltså vara skäliga för att innehavaren

av en nätkoncession skall vara skyldig att överföra ström annan. Skäligt är det som är normalt, brukligt och rimligen kan krävas

av koncessionshavaren.

Det är skäligt att vägra ingå avtal om överföring, om det inte finns ledig kapacitet. I sådan situation bör nämligen de

en som tidigare avtalat om överföring ha företräde. En koncessionshavare som även producerar eller handlar med och därför använder sitt nät för egen överföring, får inte särbehandla sig själv. Han får inte avvisa kunder med hänvisning till sitt eget framtida behov

av ledningskapacitet, men han behöver inte heller inskränka sin

tidigare användning för att frigöra kapacitet andra. En närmare

beskrivning av begreppet ledig kapacitet finns i avsnitt 3.2.5.

Det kan vara skäligt att vägra viss motpart avtal, t.ex. denne

om inte följt tidigare avtal eller det kan förväntas bli svårt att få

om betalt. Ibland är det skäligt att kräva garantier eller säkerhet

som

förutsättning för avtal.

Priset, nättariffen, kan prövas inom för skäliga villkor dels

ramen i det individuella fallet, dels vid helhetsbedömning

en av om

koncessionshavarens prisnivå är skälig med hänsyn till kostnaderna för nätverksamheten.

Skälighetsbedömningen görs i första hand av parterna. Det som parterna är överens om får också, i förhållandet dem emellan, anses

skäligt. Är de inte överens, görs bedömningen, på parts som begäran, av nätmyndigheten. Myndighetens beslut kan överklagas, i första hand till länsrätt.

I andra stycket stadgas att den som har nätkoncession för område i princip är skyldig att på skäliga villkor ansluta anläggningar inom området. Vad som menas med anslutning står i 1 § femte stycket. Skälighetsbedömningen görs och prövas på samma sätt som

skyldigheten att överföra.

Skyldigheten att ansluta gäller mot producenter och förbrukare av kraft och mot andra koncessionshavare. Skyldigheten gäller bara inom för den spänning som fastställts för området. Regeln

ramen avser att säkerställa rätt till den för överföringen nödvändiga inmatnings- eller uttagspunkten.

Nätmyndigheten kan medge undantag från skyldigheten. Undantag bör den önskade anslutningen av samhällsekonomiska eller

ges om andra allmänna skäl i stället bör ske till en ledning med nätkoncession för linje. Enbart det faktum att en anslutning till linje är företagsekonomiskt lönsamt bör inte räcka för undantag.

Tredje och fidrde stycket handlar om anslutning till nätkoncession för linje. När den önskade anslutningen skall ske på en spänningsnivå ligger över den för området högsta tillåtna, utgår lagen

som från att avtal träffas med innehavare av lämplig nätkoncession för linje. Skulle parterna inte komma överens om villkoren, kan nätmyndigheten om särskilda skäl föreligger ålägga koncessionshavaren att på myndigheten angivna villkor göra begärd

av anslutning. Huruvida särskilda skäl föreligger får bedömas efter samma grunder som ovan angivits beträffande undantag från skyldigheten för den som har en nätkoncession för område att ansluta en anläggning.

Ibland kan en anslutning göras antingen till en koncession för linje eller till en koncession för område. Sådana fall behandlas i femte stycket. Om anslutningen till linjen fordrar koncession, sker en

lämplighetsprövning enligt 2 § 2 mom. Nätmyndigheten bör i ett

sådant fall behandla koncessions-ansökan och begäran anslutning om

samtidigt.

Om anslutningen inte är koncessionspliktig, krävs i stället medgivande av områdesinnehavaren eller tillstånd nätmyndigav

heten. Denna tillståndsprövning bör ske enligt principer

samma som ovan angivits beträffande undantag från skyldigheten för den som har en nätkoncession för område att ansluta anläggning. en Lagen tillåter inte att en anläggning ansluts till nätkonarman cession för område än den som anläggningen geografiskt tillhör. I .sjätte stycket anges vilka frågor som nätmyndigheten kan pröva enligt detta moment eller 7 och hur prövning kommer till mom. en stånd. Nätmyndigheten prövar frågor om nättariffer och skäliga villkor

i övrigt för överföring, frågor anslutningsskyldighet och

om undantag från sådan skyldighet, frågor om särredovisning skett enligt de särskilda reglerna härför och frågor koncessionsom havaren fullgjort sin skyldighet att lämna uppgifter nättariffer, om

villkor for överföring och anslutning.

Nätmyndigheten är skyldig att pröva frågor efter anmälan från

någon berörd part. Vidare kan nätmyndigheten, i sin egenskap av tillsynsorgan för nätverksamheten, på eget initiativ ta ett ärende upp till behandling. Ett sådant ärende kan ha initierats anmälan av en från någon som inte är berörd av frågan, dvs. inte är part. En sådan anmälan behöver dock inte till prövning nätmyndigheten. tas upp av

Nätmyndighetens prövning sker enligt förvaltningslagens regler

om handläggning av ärenden. Om överklagande m.m. stadgas i

2 § 5 mom. Gränserna för nätkoncession område må ändras

for

av nätmyndigheten om det erfordras för ändamålsenlig nätverksamhet och kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

Den i gällande lag angivna möjligheten för myndighet att ändra

gränserna för områdeskoncession har med vissa mindre ändringar behållits. Möjligheten avser numera nätkoncession for område. Den kan användas för gränsändringar under löpande koncessionstid.

Syftet med gränsändringen är att åstadkomma en mer ändamålsenlig nätverksamhet. I detta begrepp ingår både en lämplig

geografisk indelning och för prissättning av nätverksarnheten

en lämplig fördelning av olika kundkategorier och nättyper.

Nätmyndigheten fattar beslut, som kan överklagas hos regeringen

enligt närmare bestämmelser i elförordningen.

2 § 6 Nätmyndigheten fârföreügga en koncessionshavare

mom.

att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller med stöd av

lagen meddelade föreskrifter eller koncessionsvillkor. Före-

läggande får förenas med vite.

Åsidosätter koncessionshavaren i väsentlig mån föreskrift, som givits vid meddelande av nätkoncession, eller förpliktelser, som

i 4 eller 7 eller har han under tre år i följd avses mom. mom.,

haft ledningen eller Iedningsnätet i bruk, må koncessionen helt eller delvis återkallas.

Frågor återkallelse nätkoncession prövas av länsrätt efter

om av

ansökan av nätmyndigheten.

I paragrafens första stycke finns en bestämmelse som ger nätmyndigheten möjlighet att förelägga koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen eller med stöd lagen meddelade

av föreskrifter eller koncessionsvillkor. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite. Någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek finns inte föreskriven. Vitesbeloppet skall därför enligt 3 § lagen 1985:206 viten bestämmas till ett belopp som med hänsyn till

om vad är känt adressatens ekonomiska förhållanden och till

som om omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande är förenat med vitet.

som

Enligt 6 § lagen viten prövas utdömande av viten av länsrätt

om

på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitestöreläggandet,

dvs. i detta fall nätmyndigheten. Av bestämmelsen framgår att

av myndigheten har exklusiv talerätt i frågan. Enligt en allmän

en princip kommit till uttryck bl.a. i rättsfallet NJA 1982 s. 633

som kan vite inte föreläggas när straff är utsatt, inte undantag från

om principen följer särskild föreskrift. Samma gärning får inte

av en heller föranleda både vite och straff. Ett stadgande av denna innebörd finns i 29 § första stycket ellagen.

Paragrafens andra och tredje stycken upptar bestämmelser om återkallelse av koncession.

I andra stycket anges de fall då en nätkoncession kan återkallas. Bestämmelsens lydelse motsvarar nästan helt 2 § 6 mom. första stycket i den gällande lydelsen av ellagen.

Nätkoncession kan återkallas helt eller delvis om koncessionshavaren allvarligt åsidosätter de skyldigheter som åligger denne enligt 2 § 4 mom. eller 7 mom. eller koncessionsvillkor. I 2 § 4 mom. finns bestämmelser om skyldighet för koncessionshavare att på skäliga villkor överföra ström och om koncessionshavares an-

slutningsskyldighet. I 7 mom. ges regler om utformning av

nättariffer och särredovisning nätverksamhet. Återkallelse kan

av även ske om koncessionshavaren under tre år i följd inte utnyttjat ledningen eller ledningsnätet.

I dag prövas frågor om återkallelse av NUTEK. En återkallelse av nätkoncession är emellertid av så ingripande art mot den enskilde att vi har funnit att denna fråga bör avgöras av domstol på ansökan av nätmyndigheten. I tredje stycket har därför införts en bestämmelse om att återkallelse av nätkoncession prövas av länsrätt efter ansökan från nätmyndigheten. En sådan ansökan bör regelmässigt

ha föregåtts av föreläggande enligt paragrafens första stycke. Endast

om det är uppenbart att ett föreläggande inte skulle leda till rättelse kan det underlåtas.

Frågor om återkallelse av koncession kan enbart initieras av

nätmyndigheten.

2 § 7 mom. Nätverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Detta gäller även när nätverksamheten bedrivs av staten eller en kommun.

Revisor hos den bedriver nätverksamhet skall särskilt

som granska årsredovisningen avseende nätverksamheten och avge ett utlåtande om årsredovisningen av nätverksamheten uppgiorts

enligt gällande bestämmelser.

Nättanff skall utformas på sakliga grunder. En nättanffjör

område, utom engångsavgiji för anslutning, får dock inte

konstrueras med utgångspunkt i inom området anslutning

var en

är belägen. Nättanjfför överföring av ström skall utfomtas så, att

betald avgifi för en anslutning ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten fastställer vilka bedömningsgrunder i övrigt som skall tillämpas vid prövning av nättanffer enligt 4 mom. sista stycket.

När dessa bedömningsgrunder tillämpas, skall nätmyndigheten ta

skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden.

Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om nättanffer och övriga villkor för överföring eller anslutning. Vid begäran om ny anslutning skall uppgift om villkoren lämnas inom skälig tid. Den som har nätkoncession skall vidare på begäran upplysa om möjligheten att hos nätmyndigheten begära prövning enligt 4 mom. sista stycket.

Närmare bestämmelser om koncessionshavares skyldigheter enligt 4 mom. eller detta moment meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten.

I första stycket regleras skyldigheten att särredovisa nätverksamhet. Skyldigheten gäller alla fysiska och juridiska personer, inklusive stat och kommun, som driver nätverksamhet med stöd av nätkoncession.

Enligt värt förslag skall de elektriska ledningarnanäten vara tillgängliga på icke diskriminerande villkor för alla som önskar överföra ström på dem. Den som har koncession på dessa ledningar eller nät har dock ett monopol på denna verksamhet och saknar därigenom i stor utsträckning incitament till prispress och effektivisering. Det är därför viktigt att priser för nättjänster nättariffer redovisas öppet samt att skäligheten i tariffsättningen kan granskas av det allmänna. För att det skall vara möjligt att bedöma att tarifferna är skäliga krävs att nätverksamheten redovisas avskilt från annan verksamhet.

De krav som bör uppställas på den särskilda redovisningen för nätverksamhet har diskuterats i avsnitt 3.3 i den allmänna motiveringen. En utgångspunkt för kraven på särredovisningen är att aktiebolags- och bokforingslagens bestämmelser skall tillämpas i största möjliga utsträckning. Vi har som framgår av avsnitt 3.3 funnit att de närmare bestämmelserna rörande särredovisningen bör meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av

nätmyndigheten. Vi har utarbetat ett förslag till en förordning om särredovisning av nätverksamhet för elektrisk ström se under

rubriken Författningsförslag.

Nätverksamhet kan drivas separat eller tillsammans med någon annan verksamhet, t.ex. kraftproduktion eller elförsäljning. Så snart det finns en verksamhet som inte faller under definitionen

av nätverksamhet i l § skall nätverksamheten ekonomiskt redovisas för

sig.

Verksamhet som inte räknas som nätverksamhet kan periodvis l finnas även hos företag som armars enbart driver nätverksamhet. Exempelvis kan personal som är anställd fir byggande och underhåll av ledningar tillfälligtvis användas för att utföra entreprenadarbeten ett annat företag. En sådan verksamhet får alltså inte redovisas som nätverksamhet.

I andra stycket anges de särskilda uppgifter revisorerna hos

som företag med nätverksamhet är skyldiga att utföra.

De som bäst kan kontrollera om reglerna angående särredovisning följts är företagens revisorer. Revisorerna skall därför ett

avge särskilt utlåtande om årsredovisningen har upprättats enligt gällande bestämmelser. Om årsredovisningen i något avseende är bristfällig, bör revisorerna inte bara påpeka felet utan också hur felet kan

ange rättas till. Det särskilda utlåtandet bör fogas till årsredovisningen.

Tredje stycket innehåller regler för koncessionshavarens tariffsättning för nättjänster.

I den allmänna motiveringen avsnitt 3.2.2 har uppställts vissa

riktlinjer för ett tariffsystem. Dessa riktlinjer innebär att nättariffer-

na bör utformas så att de dels täcker nättöretagets skäliga kostnader

jämte en skälig avkastning på eget kapital, dels ock stimulerar

konkurrensen på elmarknaden. Dessa riktlinjer kan sägas utgöra

grundstommen vad gäller tariffernas utformning på sakliga grunder.

Att nättariff skall utformas på sakliga grunder innebär att kunder får indelas i grupper efter kostnadsbild, t.ex. kunder med elvärme, tidstariff eller fritidshus. Lika kunder skall däremot

ha samma nättariff. N ättariffema skall vara objektiva och icke-diskriminerande.

Men en typ av kundindelning är enligt detta särskilda stadgande

i lagen inte tillåten. Nättariff för område får inte konstrueras med

utgångspunkt i var inom området en anslutning är belägen. Det

innebär att geografiska indelningar inte får göras, t.ex. med en tariff för tätort och en annan för kringliggande landsbygd. Zonindelningar efter avstånd från en viss punkt är inte heller tillåtna. Det finns dock ett undantag från detta förbud för avståndsberoende taxor, nämligen engångsavgiñer som skall täcka merkostnader vid en anslutning. Engångsavgiftens storlek skall på så sätt kunna motsvara den faktiska merkostnaden för t.ex. en nybyggd an-

slutning.

Nättariffer för nätkoncession fir linje får däremot variera med hänsyn till var anslutningspunkten är belägen. Det är alltså exempelvis tillåtet med högre avgifter för uttag av kraft i södra Sverige och lägre i norra Sverige, liksom inom ett regionalt nät.

För att underlätta handeln med skall kunder, både producenter och konsumenter, bara behöva avtal med en nätägare, nämligen ägaren av det nät på vilket kunden har en anslutningspunkt. En producent är ansluten till en regionledning skall alltså betala

som nättariff till ägaren av regionledningen. Det förutsätts att regionnätsägaren i sin tur betalat avgift till storkraftnätet och att den kostnaden lagts i nättariffen för regionnätet. En konsument, som har

uttagspunkt på ett lokalt nät, betalar på motsvarande sätt sin en nättariff till ägaren det lokala nätet. I den tariffen ingår lokal-

av nätsägarens kostnader för regionnät och storkraftnät. sistnämnda kostnader kan alltså, som framgått av det närmast föregående stycket, vara olika beroende på var i landet det lokala nätet är beläget och vid vilken punkt det är anslutet till ett regionalt nät.

Tillgång till utlandsförbindelsema för överföring till eller från Sverige förutsätter särskilt avtal med ägaren av utlandsförbindelsen. Denne har skyldighet att på skäliga villkor överföra ström. Men det finns risk för brist på ledig kapacitet när det gäller dessa förbindelser, och uppstår sådan brist måste tillgänglig kapacitet på något sätt fördelas. Överföringsrättigheter som inte utnyttjas bör inte tillåtas blockera ledningen, utan förbindelsen skall utnyttjas optimalt. Hänsyn måste dessutom tas till förhållandena i utlandet. Olika modeller för fördelning av ledig kapacitet kan tänkas, såsom kvotering eller försäljning till högstbjudande. Ägaren av utlandsförbindelsen är såsom innehavare av nätkoncession ansvarig inför

nätmyndigheten, om en missnöjd motpart begär prövning av om

villkoren för överföring är skäliga.

I fiarde stycket stadgas att regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, nätmyndigheten skall fastställa vilka bedömnings-

grunder skall användas vid prövning av nättariffer. En som en redogörelse för olika tänkbara sådana grunder finns i den allmänna

motiveringen avsnitt 3.3. En erinran om att bedömningsgrundema

inte får tillämpas schablonmässigt finns genom regeln att nätmyndigheten skall ta skälig hänsyn till koncessionshavarens särskilda förhållanden. Bedömningsgrunderna skall enligt 17 § i den föreslagna elförordningen fastställas i förväg och omprövas årligen eller då omständigheterna kräver det. Femte stycket innehåller flera skyldigheter för koncessionshavaren att lämna uppgifter av olika slag. Nättariffer och andra villkor för överföring och anslutning skall öppna och tillgängliga för alla som önskar ta del av dem. vara Uppgifterna skall finnas i skriftlig form och de skall lämnas ut utan r dröjsmål. När uppgiften gäller villkor för ny anslutning finns inte l alltid färdig nättariff att hänvisa till. För att ta fram sådana en individuella uppgifter behöver koncessionshavaren längre tid. Det räcker i dessa fall uppgiften lämnas inom skälig tid. Vad som om . l till är skälig tid får bedömas från fall fall. Koncessionshavaren har också skyldighet att på begäran upplysa

i

möjligheten att göra anmälan hos nätmyndigheten och begära

om prövning enligt sista stycket. Inte bara tariffer och villkor 4 mom. kan prövas myndigheten utan även frågor om koncessionsav

havaren uppfyllt andra skyldigheter, exempelvis lämnat uppgift om

tariffer på korrekt sätt. Om nätmyndighetens möjlighet att ge förelägganden, om det behövs vid vite, finns regler i 2 § 6 mom. Frågor om överklagande nätmyndighetens beslut behandlas i 31 av I momentets sjätte stycke erinras om att regeringen meddelar närmare bestämmelser och att även nätmyndigheten kan ges rätt att utfärda föreskrifter angående koncessionshavares skyldigheter enligt 4 mom. och detta moment.

2 § 8 mom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

nätmyndigheten får, om särskilda skäl föreligger, medge att en

elektrisk starkströmsledning får dras fram redan innan behövlig nätkoncession har meddelats eller att en transformator- eller

kopplingsstation får byggas utan hinder bestämmelsen i av 1 mom. tredje stycket. När ledningen är färdig att tas i bruk får, i den ordning som regeringen föreskriver, tillstånd lämnas att tills vidare under tre år begagna ledningen i avvaktan på att

koncessionsansökningen slutligt prövats.

Den enda ändring som gjorts är att myndighet och koncession har ersatts av nätmyndighet och nätkoncession.

3 § 1 mom. Upphör nätkoncession att gälla är den senast en som haft koncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning j om detta är påkallat från allmän eller enskild i synpunkt. Frågan om skyldighet att vidta sådana åtgärder prövas nätav myndigheten. Prövningen skall ske i samband med att koncessionen upphör. Iakttar den som haft nätkoncessionen inte vad har ålagts som

honom, får nätmyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra

sina åligganden.

3 § 2 mom. Har en elektrisk starkströmsledning dragits fram

utan nätkoncession, där detta behövs, får nätmyndigheten

förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med

tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är påkallat från allmän eller enskild synpunkt. Föreläggandet får förenas med vite.

3 § 3 mom. Om annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåtgärder som avses i l eller 2 får nätmom., myndigheten besluta att tillträde till marken skall lämnas under viss tid. Ãterställningsåtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om

SOU 1993268 303

åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningsát-

gärderna skall kunna vidtas.

Föranleder återställningsåtgärderna skada eller intrång, skall

ersättning härför utgå. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 § i den gällande lydelsen av ellagen. Vissa ändringar av redaktionell karaktär har skett. Den enda sakliga ändring som företagits är att det enligt förslaget endast är nätmyndigheten som kan besluta om de åtgärder eller tillstånd

stadgas i paragrafen. Enligt den gällande ellagen åvilar det

varom regeringen att besluta vilken myndighet som skall avgöra dessa frågor. Då regeringen bestämt att det skall vara NUTEK, dvs.

myndighet vi föreslår bli nätmyndighet, innebär det samma som emellertid i praktiken ingen förändring. Bestämmelsen om att ett vitesföreläggande skall delges har också tagits bort från paragrafens 1 och 2 Detta innebär dock ingen saklig ändring eftersom en

mom. bestämmelse motsvarande innebörd återfinns i 2 § lagen

av 1985:206 om viten. Viteslagen är tillämplig då nätmyndigheten utfärdar vitesföreläggande. I detta sammanhang bör även erinras om stadgandet i 29 § första stycket ellagen som säger att samma gärning inte fär föranleda både vite och straff.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får, i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt eller av

hänsyn till dnfisiikerheten hos det nationella elsystemet, meddela

föreskrifter kontroll, provning eller besiktning samt andra

om föreskrifter angår elektriska anläggningar, anordningar

som avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer.

I paragrafen ges en möjlighet för regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att i vissa fall meddela närmare som föreskrifter säkerhetskaraktär. Bestämmelsen äger sin motsvarig-

av het i 15 § i gällande lydelse av ellagen. Sedan den 1 januari

nu 1993 har Elsäkerhetsverket ansvaret för det svenska elsäkerhets-

arbetet. Verket har erhållit regeringens förordnande att utfärda föreskrifter med stöd av paragrafen.

Ett tillägg har gjorts i paragrafen för att klargöra att föreskrifter även kan meddelas om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet påkallar det. Produktionsanläggningar och skall anslutas till

nät som storkraftnätet måste uppfylla vissa tekniska och driftsäkerhetsmässiga krav. Sådana förhållanden kan visserligen regleras i anslutningsavtal men det kan också vara nödvändigt att utfärda närmare föreskrifter om vilka krav som skall ställas på sådana

anslutningar. Det kan även vara nödvändigt att i föreskrifter närmare fastställa regler i syfte elproduktionen till elförbruk-

att anpassa ningen och för att hålla nödvändiga elreserver. Det kan bli

nödvändigt att föreskriva informationsskyldighet för att få kunskap i

om hur mycket kraft som matas in och tas ut från nätet och och

var när detta beräknas ske. Föreskrifter kan också behövas för att det nationella avräkningssystemet se avsnitt 3.2.6 skall kunna administreras effektivt. Sådana föreskrifter bör lämpligen meddelas av det i januari 1992 inrättade Affärsverket svenska kraftnät. Svenska kraftnät har nämligen som uppgift att driva och förvalta det svenska storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna. Enligt dess instruktion 1991:2013 åligger det Svenska kraftnät bl.a. att förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert

och miljöanpassat kraftöverföringssystem. En närmare redogörelse

z för Svenska kraftnäts verksamhet och systemansvar finns i avsnitt 3.6.

I elförordningen har i 24 § intagits en bestämmelse som

ger Affärsverket svenska kraftnät rätt att utfärda föreskrifter dels angående de tekniska krav som bör ställas på anläggningar som berörs av verkets systemansvar, dels beträffande skyldighet att till verket inge sådan information som är nödvändig för att verket skall kunna fullgöra sitt systemansvar. Vad begreppet systemansvar innebär finns enligt värt förslag angivet i en ny 2a § i instruktionen för Affársverket svenska kraftnät.

23 § Nätmyndigheten och tillsynsmyndighet har rätt att på

annan begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

I denna paragraf behandlas tillsynsmyndighets rätt att erhålla den muntliga och skriftliga information behövs för att kunna

som bedriva en effektiv tillsynsverksamhet. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 23 § i den gällande ellagen. Den förändring som skett av paragrafen är att det nu framgår att det finns flera myndigheter som har tillsyn över bestämmelserna i den ändrade ellagen. Enligt utredningens förslag kommer förutom Elsäkerhetsverket även NUTEK, i sin egenskap av nätmyndighet, att utöva tillsyn över ellagens regler.

Initiativet till att ta in uppgifter kan vara tillsynsmyndighetens men det kan också ha sin grund i en anmälan till myndigheten, t.ex. om att koncessionshavare inte följer föreskrifter eller särskilda

en villkor. Uppgifter torde i många fall kunna hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten och aktörer på marknaden. Enligt 26 § finns emellertid möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande som får förenas med vite.

31 § Beslut av nätmyndigheten enligt 2 § 6 eller 7 mom. eller

3 § överklagas hos Nätmyndigheten får inträda som part

imålet när myndighetens beslut prövas domstol. Ändras nät-

av myndighetens avgörande i sak beslut länsrätt eller

genom av kammarrätt, får nätmyndigheten föra talan mot beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

av

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats

meddelas av regeringen.

Paragrafen behandlar överklagandefrågor och har sin motsvarighet i 31 § i gällande ellag.

Första stycket har erhållit en helt ny lydelse jämfört med gällande

rätt. Övriga stycken i paragrafen är oförändrade jämfört med

gällande ellag.

I dag överklagas NUTEKs beslut till regeringen, utom vad avser beslut angående förpliktelse att tillhandahålla eller köpa ström enligt 2 § 4 mom. ellagen samt återkallande av koncession. I de båda sistnämnda fallen är kammarrätt fullföljdsinstans.

Vårt förslag innebär att återkallelse av koncession enligt 2 § 6 mom. tredje stycket lagförslaget skall prövas direkt av länsrätt på ansökan av nätmyndigheten. Länsrättens beslut får överklagas till kammarrätten. Nätmyndighetens beslut i frågor om anslutning, om pris och andra villkor för nättjänster skall överklagas till länsrätt. Övriga frågor skall överklagas till regeringen.

De beslut av nätmyndigheten som kan komma att prövas av länsrätt är av skiftande slag. Det kan vara fråga om skäligheten av företagens tariffer för överföring av ocheller övriga villkor för transitering på näten. Vidare hör hit frågor om ledig kapacitet vid anslutning till näten, beslut i redovisningsfrågor riktade mot ett enskilt företag m.m.

Enligt gällande forumregler överklagas en myndighets beslut till den länsrätt inom vars geografiska upptagningsomrâde myndigheten är belägen. Det innebär att länsrätten i Stockholm blir den domstol som prövar ärendena.

Normbeslut, dvs. myndighets beslut att uppställa vissa generella normer för nätverksamheten, omfattas inte av fullföljdsreglerna.

En närmare redovisning utredningens överväganden beträffande

av frågor om överklagande finns i avsnitt 6.2 i den allmärma motive ringen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1994. 2. Vad som föreskrivits om nätkoncessioner i 2 § 2 mom. sista stycket, 2 § 4-8 mom. samt 3 § skall gälla även fo°r linje- och områdeskøncessioner under återstående koncessionstider. Lin-

jekoncession skall därvid i förekommande fall nätkon-

anses som cession för linje och områdeskoncession som nätkoncession för område.

Ersättning av staten kan utgå till den som fått koncession enligt äldre regler. Sådan ersättning skall avse förlust som är en direkt följd att villkoren i 2§ 4 och 7 enligt dessa

av mom. mom.

Övergångsbestämmelser skall gälla för vid ikrafltriidandet befim-

liga koncessioner. Ersättning utgår inte för utebliven vinst. Talan om ersättning skall väckas senast sex månader efler

Ikoncessionstidens utgång, om inte preskription redan skett enligt

preskriptionslagen 1981:130.

4. För ärenden angående prisreglering inkommit till Närings-

som

:och teknikutvecklingsverket före den 1 juli 1994 skall lagen i dess

lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

Enligt punkt 1 i Övergångsbestämmelserna träder de föreslagna ändringarna i kraft den l juli 1994. Det innebär att de nya reglerna för meddelande av nätkoncessioner skall börja tillämpas angivna dag.

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna är de områdeskoncessioner och linjekoncessioner som har beviljats enligt nu

gällande ellag och är giltiga vid den tidpunkt när de föreslagna

ändringarna i ellagen träder i kraft att betrakta som nätkoncession för område respektive nätkoncession för linje. Vissa de före-

av slagna nya koncessionsvillkoren behöver inte prövas förrän i samband med att en förnyad nätkoncession söks, dvs. vid utgången

av den nuvarande koncessionens giltighetstid. Lärnplighetsprövning

av koncessionshavare samt prövning om sökt nätkoncession är

lämplig från allmän synpunkt är exempel härpå. Andra villkor

måste tillämpas för alla koncessionshavare direkt vid lagens ikraftträdande. Sådana villkor är bl.a. skyldigheten för den som har nätkoncession för område att ansluta andras ledningar och anläggningar och överföra ström samt skyldigheten för alla innehavare av nätkoncession att särredovisa nätverksamheten.

Skyldigheten att särredovisa inträder vid ikraftträdandet av

lagändringen.

Detta innebär att årsredovisning av nätverksamhet för hela

räkenskapsåret skall göras enligt de föreslagna reglerna när räken-

skapsåret eller del därav infaller efter den 1 juli 1994. Hur koncessionshavaren tar fram det underlag som behövs för att göra

en sådan årsredovisning regleras inte i övergångsbestämrnelserna.

Det ställs således inte krav på att den löpande redovisningen av nätverksamhet, skild från övrig verksamhet, skall påbörjas före lagens ikraftträdande.

Anläggningsregister med ingångsvärden m.m. upprättas per

skall

den dag räkenskapsåret börjar. Om räkenskapsår och kalenderår

sammanfaller, skall alltså anläggningsregistret hänföras till årsskiftet 1993-1994. Det bör påpekas att NUTEK enligt 9 § förslaget till förordning

om särredovisning av nätverksarnhet för elektrisk ström har viss

möjlighet att medge undantag.

Revisors skyldighet att granska och avge utlåtande avser på motsvarande sätt årsredovisning av nätverksamhet där räkenskapsåret avslutas efter den l juli 1994.

Vid den tidpunkt då lagstiftningen träder i kraft skall den som bedriver nätverksamhet se till att nättarifferna finns klara och tillgängliga för den som önskar ta del av dem. Företaget avgör därvid på eget ansvar vilket bokföringsunderlag som behövs.

För regeln om överlåtelse av koncession i 2 § 2 mom. sista stycket innebär övergångsbestämmelsen att när en äldre koncession överlåts, fordras tillstånd enligt de föreslagna reglerna. Den nye koncessionshavarens lämplighet skall således prövas, även om sådan prövning inte behövde ske av den förste innehavaren av koncessionen. De nya reglerna avgör också vilken myndighet som får ge tillstånd till överlåtelsen. Om överlåtelsen gäller en utlandsförbindelse, skall således regeringen pröva frågan, även om kon-

i

cessionen ursprungligen meddelades av förvaltningsmyndighet.

Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna kan under vissa

förutsättningar ersättning av staten utgå till den som fått koncession enligt äldre regler.

i

Som närmare beskrivs i avsnitt 8.1 finns en risk för att vissa koncessionshavare drabbas av skada till följd av att deras linjerespektive områdeskoncessioner enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna under återstående koncessionstider skall anses som nätkoncessioner. Av hänsyn främst till Europakonventionens regler om skydd för egendom har en rätt till ersättning upptagits i punkt

En talan om ersättning kan väckas av den som har en linjekoncession eller en områdeskoncession då denna lag träder i kraft. Talan väcks mot staten vid allmän domstol.

Ersättning kan utgå för förlust som är en direkt följd av att de nya villkoren i 2 § 4 och . mom. skall gälla även för koncessioner som meddelats enligt äldre bestämmelser. I nämnda moment finns de nya reglerna om överföring, anslutning, särredovisning, nättariffer

Motsvarande regler i äldre lag fanns i 2 § 4 mom. och avsåg m.m.. förpliktelser i särskilda fall att leverera eller överföra ström eller i visst fall att köpa ström. Det är bara de omedelbara följderna av en villkorsändring som ger rätt till ersättning. Förluster till följd av den ekonomiska politiken med ökad konkurrens på elmarknaden skall inte vara ersättningsgilla, även om de skulle ha visst samband med att villkoren ändrats. Eftersom man kan tänka sig att utebliven vinst någon gång kan uppfattas som en direkt förlust av ändringen, har det uttryckligen sagts att denna typ av skada inte ersätts. En säljare kan alltså inte jämföra elpriset före och efter lagändringen av och, priset blivit lägre, begära ersättning för mellanskillnaden. om Det är vanligt företag både producerar kraft och har att samma koncession för de ledningar och nät som behövs för distributionen. I sådana företag kan det vara svårt att särskilja dessa två typer av förlust. Eftersom ersättningsregeln utgår från Europakonventionens egendomsskydd, bör närmare ledning för bedömandet av den ersättningsgilla förlusten kunna hämtas från avgöranden av

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Förlusten skall ha uppkommit under den återstående koncessionstiden. När koncession förnyats efter ikraftträdandet och meden delats enligt de nya reglerna, kan en eventuell kvarvarande förlust till följd av lagändringen inte längre ersättas. Talan skall väckas senast månader efter koncessionstidens sex utgång. Eftersom koncessionstiderna är långa, upp till 40 eller 60

år, kan ett ersättningsanspråk hinna preskriberas enligt allmärma

regler innan tiden för att väcka talan gått ut. Vid långa återstående koncessionstider kan därför eventuellt flera successiva processer föras eller preskriptionen behöva avbrytas på annat sätt.

I punkt 4 regleras vissa övergångsfrågor av processuell natur. För

åstadkommande skälig prissättning har koncessionshavaren i av 2 § 7 gällande ellag ålagts skyldighet att underkasta sig mom. en reglering pris och övriga villkor för leverans, överföring eller av inköp ström. Villkorsreglering kan begäras av den som använder av eller önskar använda ström från anläggningen. Reglering kan också begäras den levererar eller önskar leverera ström till av som

anläggningen från en sådan elproduktionsanläggning inom området

som den som har en områdeskoncession är skyldig att köpa ström

från. Anläggningens innehavare kan begära ändring i eller upphävande beslut

av om prisreglering. Enligt förordningen 1979:466

om prisreglering enligt lagen l902:71 s.l, innefattande vissa bestämmelser elektriska

om anläggningar, prövas frågor

om prisreglering av NUTEK. Frågorna avgörs beslutande av en nämnd

inom NUTEK, Prisregleringsnämnden

för elektrisk ström. Bestämmelsen i punkt 4 hur skall förfara anger man med sådana ärenden angående prisreglering inkommit inte som men slutligt prövats före ikraftträdandet. Enligt föreskriften skall ärendet prövas enligt ellagen i dess lydelse före ikraftträdandet.

Beträffande vad som skall gälla för avtal som ingåtts före lagens

ikraftträdande hänvisas till avsnitt 8.2.2 i den allmänna motivering-

en.

10.2¶Förslaget till lag med vissa bestämmelser

om handel med el, m.m.

l § Den importerar eller som exporterar enligt kontrakt är som gällande minst månader skall i förväg anmäla

sex importen eller

exporten till regeringen.

I denna paragraf upptas bestämmelser

om att mera långsiktiga

import- och exportkontrakti förväg skall anmälas till regeringen. Utlandshandel med är inte underkastad något direkt tillstånds-

krav. Däremot har det ansetts viktigt att import- och exportkontrakt

av mera långsiktig karaktär är allmänt kända.

Sådan information behövs för att det skall bli möjligt att göra

marknadsbedömningar, t.ex. beträffande förväntad leveranssäkerhet

och prisutveckling på den svenska marknaden. Informationen behövs också underlag för som en analys av huruvida handeln med kraft mellan Sverige och andra länder orsakar

allvarlig störning i

landets ekonomi eller allvarligt påverkar

beredskapen.

Anmälningsskyldigheten är alltså inte knuten till den produsom cerar eller använder kraften, utan till den

som begär överföring till

eller ifrån Sverige. Skyldigheten är inte heller knuten till produktion

eller användning kraften i Sverige.

av Den som t.ex. köper kraft i

och säljer den i Sverige skall anmäla importen även om Norge köparen i sin tur säljer kraften vidare till Tyskland. detta sammanhang innebörd avtal. Kontrakt har i samma som skall minst månader torde normalt vara Avtal som gälla sex sådant avtal skulle muntligt, skall anmälan skriftliga. Om ett vara

ändå ske. anmälningsskyldighet krävs att avtalet skall gälla minst sex För kan den bestämda avtalstiden vara minst sex månader. Antingen kan den enligt avtalets bestämmelser förlängas till månader eller minst månader. Det saknar betydelse för skyldigheten att sex är skriftlig eller muntlig. Ett

anmäla om förlängningsklausulen

tremånaderskontrakt skall alltså anmälas parterna träffat muntlig om överenskommelse tre månaders förlängning. om skall innehålla anmälarens kontraktstid och Anmälan nanm, hur mycket ström enligt avtalet kan importeraslex-

uppgift om som

angiven tid och den närmare utformningen av porteras under skyldighet pris eller motpart finns villkoren härför. Någon att uppge

inte. innebär att uppgift förekomst, omfattning

Anmälningsplikten om

utformning sådana avtal måste lämnas till regeringen. och av

eller oaktsamhet bryter mot 1 § döms 2 § Den som med uppsåt av till böter eller fängelse i högst månader. sex I ringa döms inte till ansvar.

fall

för kontrakt i l § anmäls till regeringen Ansvaret att som anges eller importerar eller

ligger hos den fysiska juridiska person som

sker överföring via en utexporterar el. Importexport genom landsförbindelse. Anmälan skall göras den som överför på egen av eller avtalat överföring med Affärsverket utlandsförbindelse om kraftnät eller innehavare utlandsförbindelse. svenska annan av åligger det i allmänhet verkställande direk-

Inom ett aktiebolag

för den löpande förvaltningen, att tillse att tören, såsom ansvarig tid till regeringen. I företag arman typ skall anmälan i rätt görs av ligga hos motsvarande högste chef för den löpande ansvaret Beroende på organisationen i det särskilda företaget förvaltningen. hos med särskilda kan ansvaret även ligga t.ex. en styrelseledamot

uppgifter.

Ringa fall, såsom anmälan några dagar för sent, bör inte medföra straffansvar.

3 § Ett kommunalt företag i 3 som avses kap. 16-18 §§ kommu-

nallagen 1991:900 får, utan hinder villkoret i 2 av kap. 1 §

kommunallagen om anknytning till kommunens område

eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

dels produktion och handel med

av elverksamhet,

dels nätverksamhet enligt 1 § lagen 1902:71

s. 1, innefattande

vissa bestämmelser elektriska

om anläggningar, i geografisk

anslutning till företagets nätverksamhet inom

kommunen,

dels, iden mån det behövs för att företaget skall kunna konkurre-

ra på lika villkor med icke-kommunala företag som bedriver

elverksamhet, ,

annan verksamhet har nära samband som med

elverksamheten sidoverksamhet.

Produktion av och handel med sammanfattas

under begreppet

elverksamhet. Nätverksamhet för vilken

gäller särskild reglering

faller utanför detta begrepp. - Elverksamhet och, i regel, verksamhet inom arman energisektorn får anses utgöra sådana angelägenheter allmänt av intresse som

omtalas i 2 kap. 1 § kommunallagen

1991:900 och faller alltså så

till vida inom för den kommunala

ramen kompetensen. Här

behandlas följaktligen endast

frågan om undantagande från lokalise-

ringsprincipen, dvs. frågan om rätt för kommun bedriva viss en att verksamhet utanför kommunens område. Så får i den mån det inte redan är tillåtet enligt rättspraxis, vilket bl.a. gäller elproduktion för behov inom kommunen ske endast när verksamheten - drivs i form

av ett sådant kommunalt företag i 3 16-18 som avses kap. §§, dvs.

ett aktiebolag, ett handelsbolag, ekonomisk ideell en förening, en

förening eller en stiftelse.

I anslutning till elverksarnhet kan förekomma verksamhet som har nära samband med denna och kommunalt som ett företag bör kunna bedriva även utanför den kommunen egna om det skall kunna

konkurrera på lika villkor med icke-kommunala

företag som

bedriver elverksamhet. Hit hör främst

fjärrvärmeförsörjning,

konsultverksamhet, t.ex. med inriktning på

energihushållning, och

entreprenadverksamhet med anknytning till Även

elproduktionen.

sidoverksamhet blir, under angiven förutsättning, undandenna s.k.

tagen från lokaliseringsprincipen.

särskild kategori. Undantag från Nätverksamhet anges som en medges även lör ett kommunalt företag som

lokaliseringsprincipen

nätverksamhet samband med produktion av och handel driver utan undantaget är bildandet rationella med el. Syftet med att av mera skall underlättas. Företagets nätverksamhet utanför

företagsenheter

skall därför ha geografisk anslutning till dess den egna kommunen nätverksamhet inom kommunen. Detta innebär inte att, om ett innehar olika nätkoncessioner för område, de ifrågavarande företag alla omständigheter måste direkt gränsa till områdena under kommunalt nätföretag skall emellertid inte kunna varandra. Ett etablera nätverksamhet i skilda delar av landet.

elverksamhet och sidoverksamhet till 4 § Ett kommunalt företags affärsmässig grund och redovisas särskilt. denna skall drivas på nätverksamhet bestämmelser i 2§ Om redovisning av finns vissa bestämmelser elektriska

7 mom. lagen, innefattande om

anläggningar.

affärsmässig grund innebär att likställighetsprincipen Uttrycket på när det gäller prissättningen i den

och självkostnadsprincipen bryts

verksamhet omfattas av lagen. som verksamheten skall bedrivas på affärsmässig grund innebär Att företaget skall tillämpa ett affärsmässigt beteende och en främst att

En viss vinstmarginal skall inräknas i priset,

korrekt prissättning.

undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som om inte annat affärsdrivande verksamhet skall

gäller för det privata näringslivets

Bestämmelsen omfattar elverksamhet och

alltså vara vägledande.

sidoverksamhet såväl inom utanför den egna kommunen. som skall bedrivas affärsmässig grund skall Den verksamhet som särredovisning den samlade redovisas särskilt. Kravet på avser verksamheten enligt första stycket.

314 SOU l993:68

10.3¶Förslaget till lag om ändring i lagen

1971:289 om allmänna

förvaltningsdom-

stolar

Ändringen i 14 § lagen 1971:289 allmärma

om förvaltningsdom-

stolar är en konsekvens den

av domstolsprövning som skall ske

enligt vissa bestämmelser i ellagen.

Utredningens överväganden beträffande frågor överklagande finns i

om avsnitt 6.2 i den

allmärma motiveringen.

10.4 till

Förslaget lag om ändring i lagen

1985:277 om vissa bulvanförhållanden.

Ändringen i l § lagen 1985:277 bulvanförhállanden om är föranledd att lagen 1976:240 förvärv av om av eldistributions-

anläggning m.m. upphävs.

10.5¶Förslaget till lag om upphävande av lagen

1976:240 om förvärv av eldistributions-

anläggning m.m.

Vi föreslår att lagen 1976:240 förvärv om av eldistributionsanläggning m.m. skall upphöra vid utgången juni 1994. av Bakgrunden till förslaget upphävande har om av lagen redovisats i avsnitt 3.4.9 i den allmänna motiveringen.

315 Särskilt yttrande

Särskilt yttrande

sakkunniga Nils Andersson och Gunnar Lundberg av

I detta särskilda yttrande behandlas ett alternativ till utredningens förslag särredovisning för nätverksamhet, övergångsregler vid om kontrollerad etappvis avreglering samt krav på en grundlig en

konsekvensanalys.

Utredningens förslag särredovisning för nätverksamhet om

Förslaget skulle bl.a. innebära överföringskostnaderna inom likartade nät kommer att variera att eller mindre slumpartat sätt beroende på nätens bokförda på ett mer värden, distributionsnätens marknadsvärden kommer att påverkas på ett att sådant strukturrationaliseringen eldistributionen i hög sätt att av grad försvåras, det administrativa merarbetet blir betydande. Det blir direkt att orimligt för företag med många nätkoncessioner för område, nätägarna inte får tillräckliga incitament till att effektivisera samt att verksamheten. Av dessa skäl borde enligt vår mening förslaget om fullständig särredovisning med upprättande av balansräkning ha fått en annan

utformning.

I stället bör kapitalkostnadsdelen i nättarifferna bestämmas med eller det tekniska nuvärdet, varvid

hjälp av nyanläggningskostnaden

särredovisning nätverksamheten kan begränsas till löpande av driftkostnader. Det administrativa merarbetet med särredovisning skulle dessutom helt kunna elimineras genom att tillsynsmyndigheten därutöver baserar sin skälighetsprövning nättarifferna på av schablonvärden för drift- och underhållskostnaderna. Genom använda nyanläggningskostnaden eller det tekniska att

nuvärdet grund för kapitalkostnaden i nättariffen blir prisnivån

som likartad i jämförbara nät, vilket givetvis är eftersträvansvärt. I Norge tillämpas princip, som liknar den som Ellagstiftningsen utredningen föreslagit. Där kan överföringstariffen för en låg-

Särskilt yttrande 3 16

spärmingskund variera med faktor tio, motsvarande skillnad en en av ca 30 örekWh. Exempel från svenska företag visar likartade förhållanden, vilket illustrerar den föreslagna metodens nacken av delar. Förslaget om särredovisning av nätverksamheten innebär de att ekonomiska regler gäller för nätverksamhet drivs i som som aktiebolagsform kommer att bli vägledande i framtiden för all nätverksarnhet. De kapitalkostnader redovisas i verksamhetens som balansräkning utgår från de olika nätdelarnas historiska anskaffningskostnader. Dessa har sedan varje år minskats med avskriv-

ningar och ökats med nyinvesteringar.

Om man jämför de bokförda kapitalkostnaderna för olika nät finner man mycket stora skillnader för tekniskt jämförbara nät. Detta beror på nätens långa livslängder och de tjugo årens senaste höga inflation i kombination med att ett mycket antal nät stort överlåtits till nya ägare på grund eldistributionens strukturratioav nalisering. Vid dessa ägarbyten har näten värderats i Överlåtelse-

tidpunktens penningvärde och det köpande företaget har fått betala

ett pris som är betydligt högre än det säljande företagets bokförda värde. Att basera kapitalkostnaderna på bokförda värden huvudsom princip skulle i praktiken innebära att affärer med distributionsnät i hög grad försvåras. Detta beror på den

att föreslagna tillsyns-

myndigheten särskilt skall granska de bokförda värden, nya som åsätts tillgångarna vid förvärv. För att få en samhällsekonomiskt effektiv prissättning bör nätets nyanläggningsvärde eller tekniska nuvärde läggas till grund för

kapitalkostnaderna.

Inom eldistributionsbranschen finns kostnadskatalog unik för

en - Sverige som visar kostnader för utbyggnad och underhåll - av

eldistributionsanläggningar. Denna EBR kostnadskatalog,

som utkommer i upplaga varje år, har utgivits sedan 1975 och ny baseras på tidsstudier av EBR byggmetoder, materielkostnader för EBR standardkonstruktioner och medelkostnader för entreprenadmaskiner i landet. Med dessa förutsättningar EBR kostnadsanger

katalog den kostnadsnivå, erhålls vid tillämpning EBR med

som av god effektivitet. Kostnadskatalogen uppdateras löpande med avseende på tillämpning teknik. EBR står för

av ny ElByggnads-

317 Särskilt yttrande

Rationalisering, ett projekt drivs gemensamt av Kraftverkssom föreningen tidigare VAST, Elverksñreningen och Vattenfall. I områden med speciella förutsättningar, t.ex. cityområden, kan dock

även andra värderingsunderlag komma i fråga.

Utgående från nätets nyanläggningskostnad kostnaden för en -

modern anläggning med kapacitet kan kapitalkostnaden i

samma transiteringstariffen normalt beräknas med hjälp av en real annuitet

på nyanläggningskostnaden. Vid bedömningen av om nyanlägg-

ningskostnadema i tariffen är skäliga kan tillsynsmyndigheten som

del i sitt bedömningsunderlag använda ovan närrmda kostnadsen katalog. Vid användning av tekniskt nuvärde nyanläggningskost- naden reducerad med hänsyn till anläggningens ålder kan kapital- kostnaden normalt beräknas på sätt med en real annuitet samma beräknat på den återstående livslängden. men De beskrivna metoderna för att beräkna nätens kapitalkostnad är renodlade och enkla att tillämpa. Man slipper särredovisad resultatoch balansräkning och hela den byråkrati som detta innebär. Myn-

prisövervalming underlättas väsentligt. Metoden har i dighetens

praktisk användning visat att några problem med avskriv-

långvarig

ningsunderlag eller likviditet inte uppstår. Man kan dessutom förenkla kostnadsuppföljningen för enskilda distributionsföretag, drift- och underhållskostnadema i nätverkom samheten baseras på schablonvärden, lämpligen tas fram i som samråd mellan branschen och tillsynsmyndigheten. På detta sätt kan också skapa ett påtagligt incitament för nätägarna att bedriva man nätverksamheten effektivt. Utredningens förslag beaktar inte till-

räckligt denna aspekt, är avgörande betydelse för att

som av nätverksamheten även framdeles skall kunna utvecklas på ett sunt sätt.

övergångsregler vid en kontrollerad etappvis avreglering

Svenska Elverksföreningen har i ett uttalande föreslagit att avregleringen den svenska elmarknaden skall inledas med att nätet av öppnas endast for kraft kontrakterad för viss minsta tid. Elverksen

föreningens förslag möjlighet att genomföra den angelägna

ger en avregleringen elmarknaden under ordnade former och därmed av undvika att de misstag som skett vid andra avregleringar upprepa

Särskilt yttrande 318

finansmarknaden, taxi etc. Förslaget medför krav på vissa över-

gångsregler i den av utredningen föreslagna lagstiftningen.

Vi förordar etappvis avreglering, börjar med en som att de av utredningen föreslagna reglerna skall gälla för elleveranser med flerårsavtal. Kund, leverantör och koncessionshavare ingår då avtal om överföring och mätning hela avtalssom avser tiden för kraftleveransen. Därvid leverantör och kund anges samt att överföringsavtalet inte kan överlåtas. Dessutom skall leverantören uppfylla kraven på O-kraftregistrering och reservkraft. För övriga leveranser skall under övergångstiden gälla samma regler som idag med leveransskyldighet och rätt till prövning av pris och övriga villkor.

I NUTEKs utredning Elmarknad i förändring

myntades uttrycket fri fågel om den kund, gång lämnat sin

som en tidigare

leverantör. Det innebar att sådan kund inte skulle en ha rätt att återvända till den tidigare leverantörens gängse villkor. Vi anser det däremot rimligt att den kund tecknat avtal med som en arman leverantör inte skall diskrimineras den tidigare leverantören, av när avtalet löper ut. Dessa Övergångsbestämmelser kan regleras i

förordning och

regeringen bör ges rätt att besluta i vilken takt om övergångsbestämmelsema skall awecklas.

Krav på konsekvensanalys

Den förestående avregleringen elmarknaden kan innebära av en positiv utveckling för såväl elkunder och leverantörer sarnhällssom ekonomi. Avreglering andra marknader har dock av genomförts

med betydande negativa återverkningar i inledningsskedet. Elmark-

nadens kännetecken ett sammanhängande av systern med höga

kapitalkostnader i såväl produktion överföring motiverar

som en noggrann analys av effekterna avreglering på såväl kort av en som lång sikt. En avreglering elmarknaden flertalet bedömare leda av anses av till lägre priser i det korta perspektivet och snabbare en anpassning till kostnaden för kraftproduktion i det långa. Om

ny en avreglering

skall genomföras måste även det långsiktiga perspektivet stå klart vid beslutstillfället för att minska riskerna för att regering och riks-

319 Särskilt yttrande

dag vill återgå till en reglerad elmarknad, när priserna börjar stiga. Mot den bakgrunden är det utomordentligt viktigt att det, innan beslut avreglering fattas, genomförs en grundligare konsekvens-

om

analys än vad utredningstiden tillåtit.