SOU 2003:65
Alkoholbranschens idrottssponsring och alkohol vid ungdomsevenemang m.m
Till Statsrådet Morgan Johansson
Regeringen bemyndigade den 17 maj 2001 chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. kartlägga och föreslå begränsningar av alkoholindustrins sponsring av idrotten och lämna förslag på hur förekomsten av alkohol skulle kunna minskas vid olika ungdomsevenemang.
Med stöd av bemyndigandet förordnades den 1 juli 2001 dåvarande generaldirektören på Alkoholinspektionen Gun Neuman som särskild utredare. Utredningen antog namnet Utredningen om alkoholbranschens idrottssponsring m.m.
Som sakkunniga förordnades den 13 september 2001 direktör, numera sektionschef, Hans Agnéus, Statens folkhälsoinstitut, länspolismästare Knut Dreyer (entledigad fr.o.m. den 15 april 2002), sektionschef Bo Hesselgren, Konsumentverket (entledigad fr.o.m. den 8 mars 2002), kansliråd Maria Renström Törnblom, Socialdepartementet, departementssekreterare Yvonne Stein, Justitiedepartementet, departementssekreterare Kenneth Wising, Näringsdepartementet, rättssakkunnig Karin Wistrand, Utrikesdepartementet (entledigades den 1 december 2001 och förordnades på nytt den 1 september 2002), kammarrättsassessor Angela Öst, Socialdepartementet.
Samma dag förordnades som experter informationschef Cathrine Andersson, Svenska Bryggareföreningen, förbundssekreterare Sara Deltér, Svenska Kommunförbundet (entledigad fr.o.m. den 15 december 2002), generalsekreterare Michael Englund, Svenska Ishockeyförbundet, handläggare Rolf Jönsson, Riksidrottsförbundet, vice verkställande direktör Allan Nyrén, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare, marknadsdirektör Mikael Salzer, Svenska Fotbollförbundet.
Den 1 december 2001 förordnades som sakkunnig departementsråd Karin Renman Hagelroth, Utrikesdepartementet (entledigad fr.o.m. den 1 september 2002). Den 3 augusti 2002 förordnades
som sakkunnig ställföreträdande konsumentombudsman Marianne Åbyhammar, Konsumentverket (entledigad fr.o.m. den 3 september 2002). Den 3 september 2002 förordnades som sakkunnig avdelningsdirektör Catharina Jonson, Konsumentverket. Den 5 september 2002 förordnades som sakkunnig polisintendent Maria Ellior, Rikspolisstyrelsen.
Den 15 december 2002 förordnades som expert förbundssekreterare Mårten Törnqvist, Svenska Kommunförbundet.
Som sekreterare förordnades från och med den 20 augusti 2001 jurist Mikael Bentzer, Statens folkhälsoinstitut.
Utredningen får härmed överlämna betänkandet Alkoholbranschens idrottssponsring och alkohol vid ungdomsevenemang m.m. (SOU 2003:65). Sakkunniga Yvonne Stein och Karin Wistrand samt experterna Cathrine Andersson och Allan Nyrén har avgivit särskilda yttranden.
Utredningens arbete är därmed slutfört.
Stockholm i juni 2003
Gun Neuman
/ Mikael Bentzer
Sammanfattning av utredningens förslag
Alkoholkonsumtionen fortsätter att öka i Sverige. Det är såväl Systembolaget AB som restaurangerna som ökar sin försäljning. Till detta kommer bl.a. resandeinförseln och den insmugglade alkoholen som också ökar. Konsumtionen av alkohol uppgick 2002 till 9,9 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre. Det är en ökning med ungefär 24 procent sedan 1996.
Data om alkoholkonsumtionen inom olika åldersgrupper finns i första hand för skolungdomar och mönstrande värnpliktiga. En samlad bedömning av ungdomars alkoholvanor visar att den under den senaste tioårsperioden ökat i omfattning. Konsumtionen av alkohol är högst bland äldre ungdom och unga vuxna (med unga vuxna avses här personer i åldrarna 25 till 29 år). För båda könen är konsumtionen högst i åldersgruppen 20–24 år. Mot denna bakgrund anser jag att ungdomstiden i detta sammanhang sträcker sig till 25 år.
Rådsrekommendationen om unga människors, i synnerhet barns och tonåringars alkoholkonsumtion
Huvudtemat i utredningens fyra olika uppdrag har varit att begränsa ungdomsdrickandet och garantera unga människor en uppväxt fredad från påträngande alkoholreklam. Detta syfte är direkt uttalat i den rekommendation som Europeiska Unionens Ministerråd antog den 5 juni 2001. I många avseenden finns anledning anta att Sverige väl lever upp till de riktlinjer som rådet tar upp. Detaljhandelsmonopolet, höga åldersgränser för legal konsumtion av alkohol och Konsumentverkets riktlinjer är konkreta exempel på detta.
Alkoholpolitik är emellertid i dag i högsta grad en internationell fråga genom gemenskapsrättens krav på fri rörlighet för varor och en internationell produktion. Sveriges möjlighet att påverka den
internationella utvecklingen är av avgörande betydelse för att kunna bedriva en framgångsrik nationell alkoholpolitik. Rådsrekommendationen kan ur det perspektivet ses som ett system vid sidan av nationell lagstiftning, med syfte att förhindra tillverkning och försäljning av alkoholdrycker som, i strid mot de övergripande mål som unionens länder har enats om, riktar sig direkt till unga konsumenter.
Konsumentverkets riktlinjer har varit gällande sedan 1979, då Sverige ännu hade såväl tillverknings- som importmonopol för alkoholdrycker. Riktlinjerna är inte bindande på samma sätt som en lagstiftning utan utgör Konsumentverkets tolkning av alkoholagens krav på att marknadsföring av alkoholdrycker till konsument skall vara måttfull. Med tanke på förändringarna i svensk alkoholpolitik sedan dess och den ökande internationaliseringen bör Konsumentverkets riktlinjer i valda delar inarbetas i alkohollagen. Frivilliga överenskommelser och åtaganden från branschen är emellertid också i framtiden viktiga redskap för att kunna åstadkomma en framgångsrik alkoholpolitik.
Gränsen för alkoholdryck går i Sverige vid 2,25 volymprocent alkohol. Inom EU är gränsen för vad som anses som alkoholdryck varierande. Drycker med en volymprocent alkohol under 1,2 anses allmänt som lättdrycker. Emellertid har med undantag av Sverige och Finland inget EU-land ett statligt monopol för försäljning av alkoholdrycker utan dryckerna säljs i detaljhandeln eller när det gäller spritdrycker möjligen i licensierade butiker. Öl är i Sverige den enda alkoholdryck som får säljas i detaljhandeln. För de flesta av oss är öl en maltdryck med en viss beska som drycken får av humle, och som inte direkt tilltalar barn och mycket unga. Produktutvecklingen inom området maltdrycker har emellertid lett till att det numera under rubriken maltdryck säljs produkter som smakmässigt kan betraktas som läskedrycker. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening. Tanken att ändra gränsen för alkoholdryck till vad som är allmänt vedertaget inom EU, diskuterades av 1996 års Alkoholreklamutredning (SOU 1998:8), som emellertid ansåg en sådan ändrig mindre lämplig. Jag har därför föreslagit att man bör pröva möjligheten att ändra lagens definition av öl.
Regeringen bör utse en samverkansgrupp med representanter för tillverkare, importörer och detaljhandeln för att träffa överenskommelser om riktlinjer för tillverkning, import, marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker och andra alkoholprodukter som direkt vänder sig till unga konsumenter. Gruppen skall även följa
den internationella utvecklingen och ansvara för utarbetandet av de rapporter, som Europeiska kommissionen kan begära av regeringen med anledning av rådsrekommendationen.
Alkoholbranschens sponsring inom idrotten
Internationaliseringen märks också på idrottsområdet. Genom TVkanaler som huvudsakligen sänder sport kan vi följa idrottsevenemang från praktiskt taget hela världen. För internationella företag är detta naturligtvis en möjlighet att få sitt varumärke spritt och dessutom kopplas samman med de positiva värden som idrotten ger.
Sponsring av en enskild idrottare, ett idrottslag, en turnering eller annat idrottsevenemang är vanligt förekommande i dessa sammanhang. Begreppet sponsring har emellertid ingen vedertagen definition. Mot bakgrund av utredningens uppdrag att ur ett folkhälsoperspektiv diskutera möjligheterna att begränsa alkoholbranschens idrottssponsring har definitionen inte någon större betydelse. Marknadsföringsbegreppet i marknadsföringslagen täcker utredningens behov i detta avseende.
Sponsring från alkoholbranschen i form av reklamutrymme på dräkter, arenor, program, dryckesleveranser m.m. mot ersättning i pengar förekommer i första hand inom lagidrotterna och då framförallt fotboll och ishockey. Sponsring gäller främst elitserierna, som massmedialt har det största riksintresset. Utövarna har idrotten som sitt yrke och den dominerande delen av publiken utgörs av män i åldrarna 20–60 år. Enligt alkohollagen skall vid marknadsföring av alkoholdrycker särskild måttfullhet iakttas. Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av spritdrycker vin och starköl tillåter inte alkoholreklam på idrottsarenor.
Idrotten är vår största folkrörelse som i stor utsträckning är beroende av ideella insatser från ledare och tränare. Detta gäller i högsta grad barn- och ungdomsidrott. Idrottsrörelsen är väl medveten om sitt ansvar och man arbetar aktivt med frågor kring alkohol och missbruk på alla plan inom idrotten. Frågan om vilka sponsorer som skall accepteras som bidragsgivare är en fråga som i första hand bör hanteras inom idrottsrörelsen. Enligt Konsumentverkets riktlinjer är som nämnts alkoholreklam på idrottsanläggningar förbjuden. Bryggerier tillverkar såväl lättdrycker som alkoholdrycker. Jag anser att bryggerier, som har en försäljning av lätt-
drycker, som i volym motsvarar minst hälften av bryggeriets totala försäljning av lättdrycker, öl, starköl och starkcider bör få marknadsföra sina lättdrycker i idrottssammanhang med sitt firmanamn, även om firmanamnet förekommer i samband med alkoholdryck. För att förhindra förväxling mellan lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker med alkoholstarkare varianter av samma dryck, bör varumärkesreklam inte förekomma för sådana förväxlingsbara drycker. Med en sådan bestämmelsen uppnås även överensstämmelse med Radio- och TV-lagens bestämmelser om reklam och annonsering, enligt vilken ett program inte får sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.
Alkohol vid ungdomsevenemang
Den kartläggning som utredningen gjort när det gäller alkohol vid ungdomsevenemang visar att alkohol förekommer i betydligt större utsträckning i samband med musikevenemang och andra festivaler än vid idrottsevenemang. I denna del kommer jag emellertid inte med några nya förslag i egentlig mening. Problemen ligger ofta i hur serveringen av alkoholdrycker fungerar. Verktygen för att åstadkomma bättre ordning och nykterhet och för att hindra ungdomar under 18 år att dricka alkoholdrycker i samband med servering finns redan idag i alkohollagen.
Vad som behövs är en mer aktiv tillståndsprövning, en mer aktiv tillsyn över den tillfälliga serveringen till allmänheten, men också en mer aktiv påföljdshantering. För att skapa möjligheter för en förbättrad tillsyn vill jag påpeka att det kan finnas skäl för kommunen att överväga en differentierad nivå på avgiftsuttaget avseende tillsyn. Ett evenemang som pågår i flera dagar kräver rimligen mer tillsyn och tillsynsberedskap än ett som endast pågår några timmar under en dag/kväll.
Olägenheter på områdena utanför festivalområdena har framförallt berott på att ungdomar mer eller mindre har ”lämnats i fred” och att alkoholdrycker därför fritt kunnat konsumeras och langas. En ökad närvaro av vuxna och väsentligt ökade insatser från berörda myndigheter, särskilt polisen skulle behövas.
Serveringstider på restaurang
Ungdomar frekventerar i högre grad än äldre personer restauranger inte minst när det gäller sen kvällstid och nattetid. Att föreslå en begränsningsregel som ger kommunerna rätt att ange det antal serveringsställen med sena serveringstider som maximalt kan tillåtas har varit utredningens uppgift. Jag föreslår att två tillägg görs i första stycket i 6 kap 4 § alkohollagen.
Tillståndsenheten får bestämma det högsta antal serveringstillstånd med serveringstid efter kl. 01.00 (medgivande till utsträckt serveringstid efter normaltiden) som skall få finnas i kommunen. Sådana medgivanden gäller i högst två år. Därefter skall de omprövas.
En regel som begränsar rätten att servera alkohol efter ett visst klockslag reglerar inte själva rättigheten att servera alkoholdrycker som sådan, utan begränsar endast den tid under vilken rättigheten kan utnyttjas. Under förutsättning att regeln är generellt tillämplig och inte påverkar avsättningen av varor eller hindrar utländsk etablering i förhållande inhemsk borde den kunna motiveras utifrån alkoholpolitiska mål utan att hindras av EG-rätten. Regeln bör dock kompletteras med motivuttalanden som anger att en objektiv grund för antalet restauranger med sen öppettid alltid skall anges. Grunden för antalet restauranger med sen öppettid kan variera från kommun till kommun. Invånarantalet kan var ett skäl till begränsning, men även andra skäl bör kunna åberopas. Dessa skall anges i kommunernas alkoholpolitiska program.
Den kommun som vill införa en begränsningsregel får utgå från de serveringstider som redan finns i kommunen. En kommun kan vilja minska antalet restauranger som har sen tid. Eftersom det alltid finns en viss omsättning av restauranger, som av olika skäl upphör med sin verksamhet, kan kommunen utnyttja detta. Mitt förslag är att samtliga beslut om sena serveringstider skall omprövas vartannat år. En sådan omprövningstid ger en viss kontinuitet för den tillståndshavare som fått den sena tiden. Genom att serveringstiden omprövas vart annat år skapas ett incitament för tillståndshavaren att särskilt se till att lagens krav på t.ex. ordning och nykterhet uppfylls. Kravet på omprövning av medgivna sena serveringstider bör gälla generellt för alla kommuner som väljer att införa begränsningsregeln. Som exempel kan nämnas att de tre största kommunerna i landet tillämpar ett system med årlig
omprövning av serveringstider med sluttid efter klockan 03.00. Alla tre kommunerna uppger att de är nöjda med systemet.
Under utredningsarbetet har det blivit uppenbart att vissa av alkohollagens bestämmelser av kommunerna upplevs som svåra att tillämpa. Mot bakgrund av detta, men också med hänsyn till de helt nyligen ändrade förutsättningarna för marknadsföring av alkoholdrycker, anser jag att det finns skäl att överväga en total översyn av serveringsbestämmelserna och bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.
1. Inledning
Utredningens uppdrag består av fyra delar.
1. Se över möjligheterna att begränsa alkoholbranschens sponsring inom idrotten
2. Kan förekomsten av alkohol minska i samband med olika idrotts- och andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar?
3. Behövs åtgärder för att följa Rådsrekommendationen av den 5 juni 2001 om unga människors, i synnerhet barns och tonåringars alkoholkonsumtion?
4. Går det att begränsa antalet restauranger med servering efter klockan 01.00?
Ytligt sett kan delarna förefalla vitt skilda med mycket få gemensamma nämnare, men under arbetets gång har det blivit allt tydligare att utredningsuppgifterna både kompletterar och i vissa avseenden överlappar varandra.
Rådsrekommendationen innehåller en rad uttalanden och rekommendationer, som medlemsstaterna har att ta hänsyn till i sitt arbete för en ökad folkhälsa. EU: s medlemsländer uppmanas att i samarbete med tillverkare och försäljare av alkoholdrycker se till att reklam eller sponsring i samband med idrotts- eller andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar inte utformas eller marknadsförs på ett sätt som tilltalar barn och ungdom.
I rådsrekommendationen finns grunden för uppdraget nämligen strävan att åstadkomma en uppväxt och ungdomstid utan alltför påträngande marknadsföring av alkoholdrycker. Av tradition har den svenska alkoholpolitiken syftat till att särskilt skydda barn och ungdom från en för tidig alkoholdebut. Ett förbud mot marknadsföring av alkoholrycker riktad till barn och ungdom (eller som skildrar barn och ungdom) infördes år 2000 i alkohollagen.
Att majoriteten av utövare av olika sporter är unga ligger i sakens natur. Intresset för sport är emellertid något som följer oss långt upp i åren. Från aktiva utövare går vi till åskådare. Få är de som varit aktiva inom idrotten på elitnivå. Som åskådare är det dock främst elitidrotten vi ser på TV eller söker oss till arenan för att titta på. Idrott på elitnivå kräver resurser. Pengar från sponsorer är ett bidrag till finansieringen inte minst till de massmedialt intressanta arenaidrotterna fotboll och ishockey. Elitidrottare blir idoler för unga och skapar intresse för idrotten och motivation för många barn och ungdomar att själva idrotta. I dagens Sverige är motion och idrott viktiga folkhälsofrågor.
Lika folkhälsofrämjande är inte den ölkultur som följt med fotboll och ishockey, men även t.ex. motorsport och bandy. När VM i fotboll ägde rum sommaren 2002 spelades och sändes matcherna på för Sverige opraktiska tider. Uppenbarligen ansåg flera kommunala politiker att detta var skäl nog att frångå alkohollagens normala serveringstider för alkoholdrycker. Starköl kunde få serveras också före kl.11.00. VM-matcher i fotboll måste för många uppenbarligen avnjutas tillsammans med starköl, även om de äger rum kl. 07.00. Ingen kan förvåna sig över att bryggerinäringen förstått att ta vara på publikintresset genom att inom ramen för lagar och riktlinjer marknadsföra sina produkter i samband med dessa idrotter.
Restaurangernas sena öppettider och begränsningen av dessa tider är mitt uppdrag. På detta område har jag också förslag. Jag har dock tagit mig friheten att redogöra för och i någon mån kommentera också de tidiga öppettiderna och konsekvenser av dem.
Alkohollagen innehåller detaljerade regler om tillstånd för och tillsyn över servering av alkoholdrycker. Reglerna är desamma oavsett när på dygnet servering sker, om servering sker på en restaurang i en idrottsarena i anslutning till idrottsutövande, i öltält på en festival eller vid ett musikevenemang som direkt riktar sig till unga. De är alkoholpolitiskt motiverade. Syftet är att servering av alkoholdrycker alltid skall ske återhållsamt och att underåriga inte skall tillåtas dricka sådana drycker samt att det skall vara ordning på serveringsstället.
Det är inte ovanligt att en idrottsklubb har inkomster från restaurangverksamhet i samband med matcher och att inkomsterna från mat och inte minst ölförsäljning bidrar till klubbens ekonomi. Klubbarna kan ofta köpa öl och läsk till rabatterat pris, som ett led i bryggeriernas sponsorverksamhet. Detta är en utveckling som
delvis kan förklaras av att arenorna idag ofta är påkostade byggnadskomplex med krav på lönsamhet. Detta kräver att lokalerna utnyttjas frekvent och lockar stor publik. Flera restauranger och så kallade vip-loger är nödvändiga attribut för god publiktillströmning och hög lönsamhet. Arenorna är därför också avsedda att kunna användas för andra ändamål t.ex. konserter med mer eller mindre inriktning mot ungdomar.
Kommunala och ibland privat anordnade festivaler och musikevenemang har under de senaste årtiondena blivit allt vanligare över hela Sverige särskilt sommartid då vädret lockar till utomhusaktiviteter. Festivaler skapar feststämning och vi-känsla i kommunen. De ger dessutom visst bidrag till kommunernas ekonomi. För att locka besökare till festivalområdet meddelar kommunerna åtskilliga tillfälliga serveringstillstånd. Mina erfarenheter är dock att dessa festivaler kan föra med sig mindre lyckade konsekvenser. Ungdomsfylleri och med detta sammanhängande bråk och skadegörelse förekommer i en helt annan utsträckning vid festivaler än i samband med t.ex. idrottsevenemang. Fotboll- och Ishockeyförbunden har genom ett idogt arbete under senare år framgångsrikt lyckas hålla bråk och våld borta från de stora idrottsevenemangens arenor. Utredningen visar att det är i de kommunala och privata festivalarrangemangen och tillsynen kring dem som det finns mycket att göra för att begränsa ungdomsdrickandet.
Trots de gemensamma nämnarna har det varit naturligast och mest överskådligt att presentera avsnitten var för sig. Förslag, synpunkter och iakttagelser finns dessutom kortfattat redogjorda för i en sammanfattning.
1.1. Metod för utredningsarbetet
Kartläggningar
Utredningen har haft i uppdrag att bl.a. kartlägga alkoholbranschens sponsringsverksamhet respektive förekomsten av alkohol i samband med ungdomsevenemang. I kartläggningsarbetet har (huvudsakligen under år 2002) ett antal studiebesök gjorts på bl.a. idrotts- och musikevenemang. Följande studiebesök har gjorts (där inget annat anges var det utredaren och sekreteraren som gjorde besöken):
Idrottsevenemang
Fotbollsmatcher
AIK – Hammarby på Råsunda Stadion (oktober 2001).
Sverige – Schweiz på Råsunda Stadion. Landskamp för damer (maj 2002).
Sverige – Paraguay på Råsunda Stadion. Landskamp för herrar (maj 2002).
Djurgården – AIK på Råsunda Stadion (utredaren i augusti 2002).
Ishockeymatcher
Linköping – HV 71 i Stångebrohallen i Linköping (sekreteraren, januari 2002).
Djurgården – Färjestad i Globen Arena (januari 2002). Färjestad – HV 71 i Löfbergs Lila Hallen i Karlstad (mars 2002). Samma dag möte med alkoholhandläggarna i Karlstads kommun och representanter från hockeyklubben.
Djurgården – Södertäljde i Globen Arena (januari 2003).
Bandymatcher
Hammarby – Vänersborg på Zinkensdamms IP (februari 2002).
Västerås – Falun på Studenternas i Uppsala, SM-final (mars 2002).
Idrott, övrigt
Besök hos Riksidrottsförbundet (november 2001), Svenska Ishockeyförbundet (december 2001) samt Svenska Fotbollförbundet (januari 2002).
Möte med klubbchefen respektive kanslichefen på Nyköpings Hockey (sekreteraren, oktober 2002).
Möte med Driftschefen på Globen Arena (januari 2003).
Konserter/festivaler m.m.
”Facefront” rockgala i Piteå (sekreteraren, i april 2002).
Åre under Valborg 2002 (sekreteraren). Möte med alkoholhandläggaren och lokal restauratör.
”Destinys Child” ungdomskonsert på Globen (maj 2002). ”Sweden Rock Festival” i Norje utanför Sölvesborg (juni 2002). ”Hultsfredsfestivalen” (juni 2002). ”Storsjöyran” i Östersund (juli 2002). Karnevalen i Nyköping (sekreteraren, i augusti 2002). Musikkonsert i Oxelösund (sekreteraren, i augusti 2002). ”Malmöfestivalen” (sekreteraren, i augusti 2002).
Konferenser och möten enligt nedanstående.
Konferenser
Nordisk alkoholpolitisk konferens i Stockholm (sekreteraren, september 2001) respektive i Helsingfors (september 2002).
Utredaren deltog vid konferensen ”Nationellt Forum – en gemensam manifestation för en alkoholfri uppväxt arrangerad av Riksidrottsförbundet och IOGT-NTO (november 2001).
Sekreteraren medverkade vid Kommunala Alkoholhandläggares Förenings årsmöte (mars 2002).
Besök hos Dag Rekve på Norges socialdepartement och Norges Fotballforbund (mars 2002).
Möte med representanter i ledningen för Carlsberg AB i Köpenhamn (oktober 2002).
Möten
Möte med Alkoholkommittén och dess ungdomsgrupp (november 2001) respektive med kommittén (april 2003).
Möte med projektledarna i projekt Attityd (februari 2002). Möte med EMA-Telstars konsertansvarige respektive Produktion Coordinator (april 2002).
Möte med sponsorchefen på Carlsberg Sverige AB (april 2002). Möte med Ulf Spendrup på Spendrups AB (maj 2002). Möte med Ove Fondberg på Fondbergs & Co (oktober 2002).
Möten i utredningen
Utredningen har haft nio protokollförda möten (ett år 2001, fyra år 2002 samt fyra år 2003).
Övrigt
Utredaren och sekreteraren deltog i handledarutbildning ”Varför ska en idrottsförening/laget ha en alkohol- och tobakspolicy”. Anordnad av projekt Attityd och Sisu (maj 2002).
”Alkoholdagarna 2003” (mars 2003).
Rättsfall
Statens folkhälsoinstitut samlar samtliga domar som förvaltningsdomstolarna avkunnar på serveringsområdet. Sekreteraren har tagit del av samtliga dessa domar som institutet fått under utredningstiden.
1.2.1. Begreppen ungdom och ungdomsevenemang
Direktiven innehåller uttryck och formuleringar vars betydelse i sammanhanget jag har haft att ta ställning till. Utredningen ska enligt direktiven ”komma med förslag till åtgärder för att motverka våld och ordningsstörningar som har samband med förekomsten av alkohol”. Detta har jag tolkat så att utredningen ska komma med förslag till hur förekomsten av alkohol, och då sådan som inte tillhandahållits i enlighet med reglerna, kan minskas vid evenemangen. Minskar mängden felaktigt tillhandahållen alkohol (t.ex. sådan alkohol som sålts till underårig eller berusad person) borde nykterheten och ordningen bli bättre och därmed borde också risken för våld och olika ordningsstörningar minska.
Barn/ungdom
Barn och ungdomsbegreppet har blivit föremål för en särskild utredning ”Bevakad övergång – Åldersgränser för unga upp till 30 år”, (SOU 1996:111), som kartlade åldersgränser i samhället upp
till 30 år. Utredningen visade att det finns en rik flora av åldersgränser bestämda i lag eller på annat sätt.
För utredningens del är åldersgränser inom alkoholområdet och idrotten av störst intresse. Med hänsyn till utredningens uppdrag har även det europeiska perspektivet visst intresse. Alkoholens betydelse för folkhälsan och dess sociala konsekvenser har fått allt större uppmärksamhet i flera av Europas länder.
Åldersgränser inom alkoholområdet:
För servering av alkoholdrycker gäller 18 år För detaljhandel med öl gäller 18 år. Inköp på Systembolaget AB förutsätter 20 år.
Åldersgränser inom idrottsområdet:
Med ungdomsidrott avses utövare under 18 år.
Statsbidrag till barn och ungdomsorganisationer utgår efter vissa formella krav, t.ex. antal medlemmar upp till 25 år. Det statliga bidragssystemet till barn och ungdomsorganisationer regleras genom förordningen (1994:641) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Bidragsprövningen görs av Ungdomsstyrelsen.
Den övre gränsen för kommunalt aktivitetsstöd har sänkts från tidigare 25 till 20 år. Som skäl har kommunerna anfört dels besparingskrav, dels att personer i åldrarna 18 till 20 år anses som vuxna.
För landstinget tillämpas regler som motsvarar det statliga reglerna för bidragsgivning. Det innebär att åldersgränserna 7 till 25 år gäller för landstingens bidrag till ungdomsorganisationer.
Riksidrottsförbundet tillämpar 7 till 25 år för aktivitetsstöd. Åldersgränserna är en anpassning till den statliga bidragsgivningen.
I propositionen ”En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhållning”, (1998/99:107) definieras ungdom som personer i åldrarna 12–25 år (sid. 12 ff.).
Internationellt
FN:s barnkonvention avser med barn varje individ under 18 år.
Kommissionens förslag till rådsrekommendation avser enligt uppgift barn och ungdomar upp till 25 år.
Den deklaration som antogs vid WHO:s ministerkonferens om unga och alkohol den 19–21 februari 2001 avser barn och ungdomar upp till 25 års ålder.
Utredningens definition av barn och ungdom
Regeringens proposition, Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador (2000/01:20) är inte helt konsekvent när det gäller gränsen mellan barn, ungdom och vuxen. På sidan 70 under rubriken ”Generella insatser för vuxna” skriver regeringen att vuxna kan delas in i ”unga vuxna (vanligen åldersgruppen 18–25 år)” och övriga vuxna. Under samma rubrik på sidan 71 nämner propositionen ”alla ungdomar i ålder 18–25 år”.
Beroende på sammanhanget gör regeringen alltså i propositionen ingen klar gränsdragning mellan åldersgränserna för barn, ungdom och vuxna. Också inom idrottens område är gränserna för barn, ungdom och vuxen varierande. Med ungdomsidrott avses idrott upp till 18 års ålder. Bidrag från stat, landsting och Riksidrottsförbundet förekommer till 20 år. Även kommunerna har gett bidrag upp till denna ålder.
På alkoholområdet går en tydlig högsta gräns vid 20 år, då inköp får ske på Systembolaget. Internationellt får, åtminstone när det gäller WHO, anses att folkhälsoskäl varit motivet för en åldersgräns vid 25 år.
De större alkoholvaneundersökningar som genomförts i Sverige under de senaste åren har visat att konsumtionen av alkohol är högst bland äldre ungdomar och unga vuxna (med unga vuxna avses här personer i åldrarna 25 till 29 år). För båda könen är konsumtionen högst i åldersgruppen 20 till 24 år. Ungdomar i den åldern är ofta förebilder för yngre och det är i ådrarna 18–25 år som de framtida alkoholvanorna grundläggs.
Jag anser mot denna bakgrund att det finns grund för att i utredningens perspektiv anse att ungdomstiden sträcker sig till 25 år.
1.2.2. Begreppet sponsring
Sponsring är en relativt modern företeelse som uppstod först i USA. Den slog igenom på allvar i Europa under 1970-talet och har därefter fått allt större omfattning. Under 80-talet förekom en hel del diskussion och forskning inom området sponsring. Uppenbarligen har frågan inte varit lika aktuell under senare år utan accepterats utan närmare diskussioner. I den nationella handlingsplanen för att minska alkoholskador (prop. 2000/01:20) uppmärksammar regeringen förekomsten av sponsring inom idrotten.
Några rättsfall inom skatteområdet beträffande kultursponsring har avgjorts av Regeringsrätten under 90-talet. Detta har föranlett Skatteutskottet att föreslå regeringen att göra en prövning av reglerna kring den skattemässiga behandlingen i samband med sponsring (2001/02: SkU21). Riksdagens revisorer har också i en rapport till Riksdagen (2001/02: RR9) uppmärksammat myndigheternas sponsringsaktiviteter. Någon direkt forskning inom området tycks dock inte ha bedrivits under senare år. Detta innebär inte att sponsringen som sådan minskat, tvärtom visar statistiken att sponsringen är en växande företeelse. Framförallt förekommer och växer sponsring inom områdena kultur och idrott.
Sponsring eller sponsor är termer som inte finns definierade i lagstiftningen. Begreppen definieras dock i olika sammanhang. Nedan följer exempel på definitioner från såväl ordböcker, forskare, myndigheter som organisationer.
Svenska Akademins ordlista
Enligt ordlistan betyder sponsring att understödja eller finansiera.
Nationalencyklopedin
”Sponsring, att t.ex. ett företag eller en person åtar sig att bekosta eller på annat sätt ansvara för viss verksamhet och som utbyte får möjlighet att göra reklam eller PR i någon form. Sponsring är en affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta för parterna. Genom att sammankopplas med ett evenemang av stort allmän- eller samhällsintresse hoppas sponsorn stärka sin image och trovärdighet”.
Sponsringsföreningen
(Föreningen startade 1986. Bland medlemmarna finns sponsrande företag, sponsrande parter samt konsulter och byråer, som verkar inom sponsring och s.k. eventmarketing).
”Sponsring är associationsmarknadsföring; en affärsmässig metod för kommunikation, marknadsföring och försäljning. Sponsring bygger på ett kommersiellt avtal mellan (normalt) två parter där ett företag betalar för kommersiella rättigheter att utnyttja en association (med t.ex. ett evenemang, en person, organisation, ett projekt etc.)”.
Föreningen Kultur och Näringsliv
(Intresseorganisation som främjar kultursponsring och fördjupat samarbete mellan näringsliv och kultur).
”Sponsring är ett affärsmässigt samarbete mellan två eller flera parter till ömsesidig nytta. Enligt aktiebolagslagen och bolagsordningen skall företagets insatser kunna motiveras med ett utbyte som står i rimlig proportion till använda medel. Sponsring är inte detsamma som välgörenhet och handlar ej heller om mecenatskap…Sponsring kan ses som ett kommunikationsmedel, internt såväl som externt; ett komplement till den långsiktiga marknadsföringen”.
Internationella Handelskammaren (International Chamber of Commerce, ICC)
har antagit en ”Code on Sponsorship” (1992)
Sponsring definieras här som
- ”varje form av kommunikation genom vilken en sponsor avtalsenligt tillhandahåller finansiellt eller annat stöd för att befästa en positiv koppling mellan sponsorns företagsbild, identitet, varumärken, produkter eller tjänster och en sponsrad tilldragelse, aktivitet, organisation eller individ”.
Riksskatteverket
I handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 2000 års taxering finns ett avsnitt som rubricerats ”Sponsring”. Av valda delar ur detta avsnittet framgår att
”Reklam har traditionellt sett bestått av annonser i tidningar, skyltar och bioreklam m.m. Med tiden har en utvidgning skett av det sätt på vilket företag sprider sitt eller en produkts namn. Ett sätt är att lämna ekonomiskt stöd till verksamheter eller personer. Företeelsen brukar kallas sponsring och den som lämnar stödet för sponsor…Sponsorerna
motiverar bidragen med att de skall ge dem utbyte i form av reklam, goodwill eller annat som leder till ökade intäkter etc. Att sponsringen skall verka resultatbefrämjande är en förutsättning för att bidragen skall vara avdragsgilla. Någon särskild lagreglering avseende avdragsrätt för vad som brukar benämnas sponsring finns inte. Från senare år finns få avgöranden i högsta instans om sponsring. Ett flertal kammarrättsdomar finns dock. För att bedöma om avdragsrätt föreligger måste man gå till de allmänna bestämmelserna i 20 § KL. För att sponsringen skall vara avdragsgill krävs att det är fråga om egentlig driftskostnad i näringsverksamheten. Sponsorn måste alltså erhålla något i motprestation som kan verka resultatbefrämjande i näringsverksamheten…. Av praxis framgår således att det ligger ett krav på samband mellan sponsorns verksamhet och motprestationen.”
Riksdagens revisorer har granskat sponsring av statliga
myndigheter. Man granskade 18 myndigheter och fann bl.a. att regeringen bör ta ställning till vilka myndigheter eller vilka verksamheter som skall få finansieras med sponsring, men också att initiativ bör tas till att sponsring som finansieringsform ges en tydlig definition. I revisorernas granskningsarbete har man använt följande definition:
”med sponsring menas…den typ av överenskommelse då en myndighet tillhandahåller exponering och eventuellt även andra förmåner till ett företag eller privat organisation i utbyte mot kontanta medel, varor eller tjänster. Samarbetet är affärsmässigt vilket innebär att sponsring inte handlar om välgörenhet från företagets sida”.
Per Hagstedt (ekon.lic.) har i några skrifter behandlat sponsring.
Den första skriften, ”Sponsring och idrottsreklam – en studie av relationerna mellan näringsliv och idrott” utgavs 1983. Skriften behandlar förhållandena i Tidaholms kommun 1982. Ur förordet:
”Förutom att beskriva idrottsreklamens betydelse som finansieringskälla respektive kommunikationskanal är rapporten avsedd att vara ett praktiskt hjälpmedel för såväl idrottsföreningar som företag”
.
Skriften ”Sponsring – som effektivt medieval” utgavs 1989. Den kan i viss mån sägas vara en fortsättning på den första skriften. I förordet kan man läsa att författaren i skriften har avgränsat diskussionen till ”en av de viktigaste aspekterna av sponsring, nämligen dess egenskaper som reklammedium”.
Från näringslivets sida hävdas ibland att sponsring används även i andra syften än som marknadsföring. Detta gäller särskilt kultursponsring där huvudsyftet anges i termer av att man vill påverka företagets image s.k. goodwill och fördjupa sina relationer
internt och externt. Den viktigaste motprestationen till sponsring är emellertid många gånger att sponsorn associeras med mer eller mindre tydliga företeelser som kan verka positivt för sponsorns anseende hos en viss målgrupp och därmed bidra till ökad försäljning.
Event marketing är ett begrepp, som framför allt under senare delen av 1990-talet allt oftare förekommer i marknadsföringssammanhang. I än högre grad än sponsring lider ämnesområdet av en påtaglig brist på dokumentation och definition. Utvecklingen som ägt rum har huvudsakligen skett på den praktiska sidan. Event marketing presenteras som ett samlingsnamn för marknadsföring via evenemang. Gränsen mot sponsring är svårdefinierad. Skillnaden beskrivs i litteraturen på så sätt att ett företag använder ett evenemang ”både som kommunikationsansats och medium, vilket sponsring av evenemang ofta inte gör”.1 För utredningens del kan möjligen en del av ungdomsfestivalerna mer betraktas som event marketing. Detta hindrar naturligtvis inte att också idrottsevenemang kan höra under begreppet event marketing, beroende på hur ett företag använder sponsorengagemanget i sin marknadsföring.
Sammanfattning
Studerar man litteratur kring sponsring, event marketing, reklam och marknadsföring inser man snart att sponsringsbegreppet och event marketing saknar allmänt vedertagna definitioner. Internationellt pågår ett utredningsarbete för att finna en särskild definition av begreppet sponsring. Om också den växande event marketing marknaden kommer att definieras är en öppen fråga.
Sponsring och event marketing kan hänföras till antingen reklam, representation, personalvård, gåva, samarbetsavtal eller marknadsföring beroende på hur ett företag motiverar sitt stöd. Marknadsföring är ett mycket vidsträckt begrepp. Enligt marknadsföringslagen definieras marknadsföring som reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet, som är ägnade att främja avsättningen och tillgången till produkter. Utredningen gäller alkoholbranschens sponsring, varför endast sponsring i näringsverksamhet är av intresse. För utredningens del förefaller därför begreppet mark-
1 Event Marketing, Mattias Behrer/Åsa Larsson, s. 24
nadsföring i marknadsföringslagens mening väl täcka båda begreppen sponsring och event marketing.
Mot bakgrund av utredningens uppdrag att ur ett folkhälsoperspektiv diskutera möjligheterna att begränsa alkoholbranschens idrottssponsring, har definitionen av begreppet sponsring och event marketing inte någon större betydelse. Det ligger utanför utredningens uppdrag att bidra till begreppsförvirringen i denna del. Utredningens slutsatser och förslag är i huvudsak oberoende av dessa definitioner.
2. Rådsrekommendationen om unga människors, i synnerhet barns och tonåringars alkoholkonsumtion
2.1. Uppdraget
Utredningen skall närmare överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att genomföra EU:s rådsrekommendation om unga människors, i synnerhet barns- och tonåringars alkoholkonsumtion som antogs av Ministerrådet den 5 juni, 2001. För utredningens del avser kommentarerna rekommendationens avdelning II.
Förslag
Regeringen bör tillsätta en samverkansgrupp för överläggningar med branschföreträdare för att utarbeta riktlinjer, som bygger på rådets rekommendation för tillverkning, import, marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker som vänder sig direkt till unga konsumenter.
Förutsättningarna för att ändra alkoholagens definition av öl bör utredas.
Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av alkoholdrycker bör för att få bindande verkan i tillämpliga delar inarbetas i alkohollagen.
2.2. Bakgrund
Ursprunget till rådsrekommendationen är ett initiativ mot s.k. alkoläsk från bl.a. den dåvarande socialministern Margot Wallström och en deklaration undertecknad av 200 medlemmar av Europaparlamentet, vilka uppmanade kommissionen att agera. Inom kommissionen utarbetades ett förslag om ungdomar och alkohol, som innehåller rekommendationer om hälsofrämjande, hälsoundervisande och hälsoupplysande insatser samt etiska regler riktade till
alkoholnäringen, för att begränsa marknadsföring av alkohol till barn och ungdomar. Kommissionens förslag till rådsrekommendation antogs på hälsorådets möte den 5 juni 2001. Rättslig grund för rekommendationen är artikel 152 i EG-fördraget. Förslaget översändes för frivillig konsultation med parlamentet.
En uppföljning av rekommendationen på gemenskapsnivå föreslås genom att medlemsstaterna erhåller kommissionens stöd för att implementera de föreslagna åtgärderna samt att de inom fem år efter antagandet av rekommendationen rapporterar resultaten till kommissionen.
2.3. Rekommendationens avsnitt om etiskt regler riktade till alkoholnäringen, del II med kommentarer
Medlemsstaterna bör, med hänsyn till vad som är lämpligt för deras respektive rättsliga, reglerande eller självreglerande system
1. i samarbete med tillverkare av och återförsäljare av alkohol-
haltiga drycker och med relevanta enskilda organisationer, uppmuntra upprättandet av effektiva mekanismer på området för marknadsföring, annonsering och detaljhandel för att
a) se till att tillverkarna inte producerar alkoholhaltiga drycker
som särskilt riktar sig till barn och tonåringar,
Kommentar:
Alkoholdryck definieras i alkohollagen som en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol.
Sprit och spritdrycker får inte tillverkas utan tillstånd. Tillverkning av vin, starköl eller öl får inte tillverkas för kommersiellt bruk utan särskilt tillstånd.
I detaljhandeln säljs öl med 3,5 volymprocent alkohol. Med öl förstås enligt alkohollagen en jäst odestillerad dryck som är framställd av torkat eller rostat malt som huvudsaklig extraktgivande ämne och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent alkohol. Några av dessa ”öl” t.ex. Cactus malt och Mixed malt, har en klart ungdomsinriktad utformning och smaken påminner starkt om läskedrycker. Sorti-
mentet utökas hela tiden med importerade drycker av samma karaktär.
Ett sätt att öka kontrollen av försäljningen av öl och därmed höja åldersgränsen för inköp är att tillåta försäljning av öl endast i Systembolagets butiker. Detta skulle emellertid kunna innebära att konsumenterna i större utsträckning valde ett alkoholstarkare alternativ, vilket inte är önskvärt. En annan möjlighet är att ändra alkoholagens gräns för alkoholdryck. Både 0,5 och 1,2 volymprocent återfinns som gränser för vad som skall anses vara alkoholhaltig dryck inom gemenskapsrätten. En sådan ändring diskuterades i 1996 års Alkoholreklamutredningen (SOU 1998:8), men ansågs mindre lämplig med tanke på de konsekvenser den skulle få på det övriga lättdrycksortimentet samt de omfattande lagtekniska förändringar som skulle krävas.
I dag säljs i detaljhandeln öl som smakmässigt kan betraktas som läskedryck. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening. För att förhindra att alkoholdrycker säljs i detaljhandeln som öl, utan att ha en för öl karateristisk smak, bör förutsättningarna för möjligheten att ändra alkohollagens definition av öl övervägas. Ett förslag är att öl som säljs i detaljhandeln skall ha smaksatts med humle för att ge den beska som är karakteristisk för ett traditionellt öl. Det ligger emellertid utanför denna utrednings uppgift att närmare utreda förutsättningarna för möjligheten av en sådan förändring.
Ett annat alternativ är att detaljhandeln frivilligt beslutar sig för att inte sälja drycker med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent, som direkt vänder sig till en kundkrets för vilken läskedryck bör vara ett fullgott alternativ.
Lättdrycker och alkoholsvaga drycker hämtar namn och design från alkoholstarkare varianter och producenterna får därigenom möjlighet att indirekt marknadsföra sina alkoholstarkare produkter till en ung kundkrets. Baccardi Breezer och Smirnoff Ice är internationella exempel. För Sveriges del används reklamen för öl klass I indirekt som reklam för alkoholstarkare öl. Cider tillverkas såväl som lättdryck, men också med betydligt högre alkoholhalt. De alkoholstarka varianterna av cider med upp till 7 volymprocent alkohol går smakmässigt knappast att skilja från lättdrycker och attraherar kanske särskilt unga kvinnor som föredrar cider framför öl.
Regeringen bör genom en särskild utsedd samverkansgrupp träffa överenskommelser med representanter för producenter, importörer och detaljhandeln om riktlinjer för tillverkning, import, försäljning och marknadsföring av alkoholdrycker och andra alkoholprodukter som vänder sig direkt eller indirekt till unga konsumenter. Överenskommelsen måste följas upp kontinuerligt. Gruppen bör även följa utvecklingen på den internationella marknaden samt ansvara för utarbetandet av de rapporter, som kommissionen kan begära av regeringen med anledning av rådsrekommendationen.
b) se till att alkoholhaltiga drycker inte utformas eller marknads-
förs på ett sådant sätt som tilltalar barn och tonåringar och bland annat särskilt beakta – användning av stilmedel (som bokstäver, motiv eller färger)
som förknippas med ungdomskulturen, – användning av barn, tonåringar eller modeller som ser unga
ut i marknadsföringskampanjer, – anspelningar till våld eller asocialt beteende, – anspelningar på framgång på det sociala eller det sexuella
området, eller inom idrotten – uppmaningar till barn och tonåringar att dricka, inklusive
lågprisförsäljning av alkoholhaltiga drycker till tonåringar, – reklam eller sponsring i samband med idrotts- och musik-
evenemang där ett stort antal barn och tonåringar deltar eller är åskådare, – reklam i medier som är inriktad på barn och tonåringar eller
som når ett stort antal barn och tonåringar, – gratis distribution av alkoholhaltiga drycker till barn och
tonåringar, samt försäljning eller gratis distribution av produkter som används för att marknadsföra alkoholhaltiga drycker och som särskilt kan tilltala barn och tonåringar.
Kommentar:
Möjligheterna att marknadsföra alkoholdrycker har fram till den 15 maj 2003 varit mycket begränsade. Vid marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl till konsument har det inte varit tillåtet att använda kommersiella annonser i periodiska
skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för utgivning är jämförbara med periodiska skrifter. Marknadsdomstolen har, efter ett förhandsavgörande från EG-domstolen funnit att detta förbud var för långtgående och därmed oproportionellt i EG-rättslig mening (det s.k. Gourmet-målet). Alkoholagens regler om marknadsföring i 4 kap. har därför ändrats. Från den 15 maj 2003 gäller förbud för annonsering i periodiska skrifter för spritdrycker och vin som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol. En utredning (SOU 2003:02) har tillsatts för att föreslå begränsningar i möjligheten att göra reklam för sprit och vin under 15 volymprocent alkohol. Utredaren skall vid utformningen av förslagen utgå från en hög hälsoskyddsnivå. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 juli 2003.
Enlig alkohollagen får inte kommersiella annonser i radio eller TV-program användas för marknadsföring av alkoholdrycker. All marknadsföring av alkoholdrycker i den mån den är tillåten skall enligt samma lag vara återhållsam. Den får inte vara påträngande, uppsökande, uppmana till bruk av alkohol eller rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar.
Utredningen om alkoholbranschens idrottssponsring m.m. har bl.a. haft till uppgift att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska förekomsten av alkohol i samband med olika idrotts- och andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar. Uppdraget redovisas till regeringen i detta betänkande under avsnitten 3. Alkoholbranschens sponsring inom idrotten och 4. Alkohol vid ungdomsevenemang.
För övrig marknadsföring får enligt av Konsumentverket utfärdade riktlinjer, KOVFS 1979:5 och 1979: 6, inte användas direktreklam t.ex. brevlådereklam, utomhusreklam t.ex. reklam på eller vid allmän plats, i eller på allmänt trafikmedel, i vänthall eller liknande, vid allmän idrottsplats och annan allmän arena, inbegripet reklam vid sportevenemang som är öppet för allmänheten, reklamfilm, högtalarreklam, stillbildsreklam på biografer och teatrar, video eller reklam i liknande former. Framställning i bild får inte omfatta annat än särskilt måttfull återgivning av varan eller i den ingående råvaror, enstaka flaskor eller burkar samt varumärke eller därmed jämförligt kännetecken. Bilden skall i övrigt vara neutral. Framställning i text får inte omfatta annat än sakliga uppgifter. Som
saklig uppgift anses inte personligt uttalande eller påtagligt värdeomdöme.
Det är förbjudet att som ombud eller på annat jämförligt sätt anskaffa alkoholdrycker till den som inte har rätt att få drycken utlämnad till sig. Det är inte tillåtet att lämna spritdrycker, vin eller starköl som gåva eller lån till den som inte har fyllt 20 år. Öl får inte överlämnas som gåva eller lån till den som inte fyllt 18 år (3 kap. 9 § alkohollagen)
Genom gällande lagstiftning och Konsumentverkets riktlinjer anser jag att Sverige väl uppfyller de krav som Rådet ställt upp under punkten b.
c) när så är lämpligt, utarbeta särskild utbildning för serverings-
personal och försäljare om skydd av barn och tonåringar och om befintliga restriktioner för försäljning av alkohol till unga människor.
Kommentar:
Enligt alkohollagen (3 kap. 8 §) är försäljning av spritdrycker, vin och starköl inte tillåten till den som är under 20 år. Försäljning av dessa drycker får endast ske genom det statliga detaljhandelsmonopolet Systembolaget AB. För försäljning av öl gäller en 18 års gräns. Samma åldersgräns gäller för servering av alkoholdrycker. Den som lämnar ut alkoholdrycker skall förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som lagen föreskriver. Det finns därför i Sverige ingen marknad för att lagligt sälja alkoholdrycker som riktar sig till barn och tonåringar. Däremot säljer Systembolaget vissa drycker som utformats för att attrahera en ungdomlig publik, även om inköpsåldern är 20 år.
Detaljhandel av s.k. alkoläsk har ökat kraftigt efter några års nedgång. I januari 2003 sålde Systembolaget 76 000 liter, vilket är drygt 24 procent mer än i januari 2002. Fortfarande är den dock volymmässigt en mycket liten produkt i systembutikerna. Priset är också förhållandevis högt. Produktutveckling pågår emellertid kontinuerligt.
För servering av spritdrycker, vin och starköl fordras enligt alkohollagens 6 kap. särskilt tillstånd (serveringstillstånd). Tillstånd förutsätter en lämplighetsprövning. Sökanden skall visa att han eller hon är lämplig för den socialt ansvarsfulla upp-
giften att servera alkoholdrycker och har kunskaper om alkoholagens bestämmelser om bl.a. återhållsam servering samt krav på ordning och nykterhet på serveringsstället. Flera kommuner anordnar utbildning för blivande tillståndshavare och serveringspersonal i alkohollagens regler. Föreningen Sveriges Restaurang & Hotellföretagare (SHR) samarbetar enligt uppgift med STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) – projektet för utbildning av föreningens medlemmars personal. Dessutom finns flera privata utbildningsföretag som anordnar utbildning för blivande restauratörer och serveringspersonal.
Den tillståndshavare som inte följer alkoholagens bestämmelser om hur och till vilka servering av alkoholdrycker får ske riskerar att förlora sitt tillstånd. På serveringsställe skall tillståndshavaren eller av honom utsedd serveringsansvarig person utöva tillsyn över serveringen och vara närvarande under hela serveringstiden.
Servering av öl får endast ske i lokal som är godkänd som livsmedelslokal och endast om servering av mat samtidigt bedrivs i lokalen.
d) låta tillverkarna ta del av råd och anvisningar innan de börjar
marknadsföra en produkt, investera i en produkt eller inleder en annonskampanj som föregår marknadsföringen.
Kommentar:
Tillverkningen av spritdrycker, vin, starköl och öl förutsätter ett särskilt tillverkningstillstånd. Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att utfärda föreskrifter för tillverkningen samt kontrollera att verksamheten uppfyller ställda krav. Marknadsföring av alkoholdrycker, i den mån den är tillåten, skall följa alkohollagens bestämmelser, Marknadsdomstolens praxis och Konsumentverkets riktlinjer.
e) se till att klagomål mot produkter som inte marknadsförs,
annonseras eller saluförs, i enlighet med de principer som fastställs i punkt a och b kan behandlas effektivt, och att, om så erfordras, sådana produkter kan dras bort från marknaden och att olämplig annonsering eller marknadsföring kan upphöra.
Kommentar:
Konsumentverket kontaktar i normalfallet de företag som inte uppfyller alkohollagens krav, Marknadsdomstolens praxis eller verkets riktlinjer för marknadsföring. I de flesta fall utfäster sig företaget att inte upprepa marknadsföringen. Om kontakterna inte leder till godtagbart resultat kan Konsumentombudsmannen (KO) i fall som inte är av större vikt utfärda ett förbudsföreläggande förenat med vite. Om företaget godkänner föreläggandet har detta samma rättsverkan som en dom från domstol. KO kan även föra talan mot företaget i Marknadsdomstolen. KO är då part i målet och Marknadsdomstolens dom innebär att företaget vid vite förbjuds att använda viss marknadsföring. Om företaget upprepar marknadsföringen trots ett förbudsföreläggande eller en dom från Marknadsdomstolen kan vitet komma att dömas ut. Om KO anser att en överträdelse skett ansöker KO vid tingsrätten om att få vitet utdömt. Vitet tillfaller staten.
Det utökade utrymmet för alkoholreklam i tryckta skrifter som uppkommit efter domen i Gourmet-målet skapar behov av mer utförliga förtydliganden av måttfullhetskriteriet i alkohollagen. Det bör övervägas om kriterierna kan preciseras ytterligare för att underlätta för både tillsynsmyndighet och näringsliv.
Konsumentverkets riktlinjer bör emellertid för att få en bindande verkan i tillämpliga delar inarbetas i alkohollagen. En sådan förändring innebär dock att påföljdssystemet måste ses över.
2. uppmana alkoholindustrins intresseorganisationer att åta sig
att följa principerna ovan.
Kommentar:
I den mån de uppräknade principerna inte är direkt sanktionerade i lagstiftningen faller de under det generella kravet på återhållsamhet när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker. Konsumentverket har då möjligheter att ingripa(jfr i övrigt under punkten 1 e).
Svenska Bryggareföreningen är sedan slutet av 1980-talet aktiv i fråga om egenåtgärder. Föreningen har träffat en överenskommelse med sina medlemmar som innehåller regler om
hur man skall gå tillväga för att göra reklam för alkoholsvaga drycker (upp till 2,25 volymprocent alkohol) så att reklamen inte skall sammanblandas med reklam för öl och starköl. Det finns också möjlighet för medlemsföretagen att få rådgivning avseende planerade kampanjer gällande såväl alkoholsvaga som starkare produkter från föreningen och marknadsrättslig expertis. Föreningen erbjuder även medlemmarna utbildning när det gäller marknadsföring. Det har också varit en etablerad praxis att Konsumentverket sänder över inkomna anmälningar mot Svenska Bryggareföreningens medlemmar. Dessa anmälningar bedöms sedan av Svenska Bryggareföreningens oberoende Granskningsnämnd (BGN). Om ändringarna i alkohollagen beträffande möjligheten till alkoholreklam i periodiska skrifter, inslaget av utländska producenter på marknaden och Konsumentverkets riktlinjers framtida innehåll ändrar förutsättningarna för BGN :s verksamhet får framtiden utvisa.
Sammanfattning
Genom försäljningsmonopol för alkoholhaltiga drycker med undantag för öl, åldersgränser för servering och försäljning av alla alkoholdrycker, krav på återhållsamhet vid servering av nämnda drycker, lagstadgat förbud för annonsering i periodiska skrifter av spritdrycker och vin, som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol, krav på måttfullhet vid all marknadsföring av alkoholdrycker, de riktlinjer som Konsumentverket utfärdat samt den utbildning som förekommer inom branschen, anser jag att Sverige väl uppfyller de krav EU kan ställa på en enskild nation dessa frågor. Gemenskapsrättens krav på varors fria rörlighet kan hindra ett medlemslandland från att utestänga vissa produkter från sin marknad. Överläggningar med olika branschföreträdare nationellt men även inom EU behövs för att komma vidare när det gäller frågor om ungdomars alkoholkonsumtion och hur den skall begränsas.
3. Alkoholbranschens sponsring inom idrotten
Förslag
Konsumentverkets riktlinje om alkoholreklamförbud på allmän idrottsplats och annan allmän arena, inbegripet sportevenemang som är öppet för allmänheten, bör inarbetas i alkohollagen.
En rimlig avvägning bör göras, mellan risken att lättöl och andra lättdrycker förväxlas med alkoholdrycker och rätten att använda sitt firmanamn eller varumärke. Bryggerier som har en försäljning av lättdrycker, som i volym motsvarar minst hälften av bryggeriets totala försäljning av lättdrycker, öl, starköl och starkcider, bör få marknadsföra sina lättdrycker i idrottssammanhang med sitt firmanamn, även om firmanamnet förekommer i samband med alkoholdryck. För att förhindra förväxling mellan lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker med alkoholstarkare varianter av samma dryck, bör varumärkesreklam inte förekomma för sådana förväxlingsbara drycker.
Nationella idrottsförbund inom i första hand Europa bör träffa överenskommelse om gemensamt förhållningssätt till alkoholindustrins sponsring av internationella idrottsevenemang.
3.1. Överväganden och förslag
Uppgiften är att kartlägga och beskriva alkoholbranschens sponsring inom idrotten och föreslå begränsningar av den. Utredningen skall särskilt uppmärksamma om sponsring riktar sig till ungdomsidrotten. Den deklaration som antogs vid WHO:s Europeiska ministerkonferens 2001 om unga och alkohol, som Sverige har antagit och rådsrekommendationen har slagit fast att alla barn och ungdomar har rätt växa upp i en miljö som är skyddad från
alkoholens negativa följder och som i möjligaste mån är fredad mot marknadsföring av alkoholhaltiga drycker.
Kartläggningen visar att sponsring från alkoholbranschen i form av reklamutrymme på dräkter, arenor, program, dryckesleveranser m.m. mot ersättning i pengar idag i första hand förekommer inom lagidrotterna, framförallt fotboll och ishockey. Sponsring gäller främst elitserierna. Idrottsevenemangen inom dessa idrotter har riksintresse och bevakas av TV, radio och rikspressen. Tävlingssäsongen är lång och antalet matcher åtskilliga. Det mediala genomslaget motiverar större sponsringspengar till klubbarna. För många andra idrotter täcker medieintresset i första hand större evenemang t.ex. SM, VM eller EM eller möjligen även uppladdningen kring sådana evenemang.
Idrotten är en viktig folkhälsofaktor. I dagens samhälle där ämnet idrott och hälsa i skolan har minskat i omfattning, en stor grupp barn och ungdomar tillbringar sin fritid stillasittande framför datorer, gruppen överviktiga växer och näringsintaget i form av läsk, chips och godis ökar, är idrotten en hälsofaktor som måste främjas.
Det ligger i sakens natur att idrott huvudsakligen utövas av unga. Utredningen har avseende barn- och ungdomsbegreppet (se avsnitt 1.2.1) valt att låta detta omfatta åldrarna upp till 25 år. Medelåldern för utövare i elitserierna inom ishockey och fotboll finns inom den övre delen av detta åldersintervall och ligger enligt uppgift på 23–24 år. Det är också elitidrottens matcher och tävlingar som drar till sig störst publik och massmedialt intresse. Detta utesluter inte att lokala idrottstävlingar kan ha betydande åskådarskaror och omfattande bevakning av lokalpressen.
Publikens genomsnittsålder beror på var och vid vilken tid på dygnet matchen äger rum, biljettpriset och vilken serie eller division lagen spelar. Fotbollens och ishockeyns elitserier har en åldersmässigt mycket blandad publik med ett dominerande manligt inslag. Publikmätningar görs regelbundet, men avser sällan publikens ålderssammansättning. När mätningar gjorts visar de på en tämligen hög medelålder. Direktiven till utredningen talar om idrottsevenemang där ”ett stort antal barn och ungdomar deltar”.
Barn och ungdomar är inte ett dominerande inslag vid dessa tillfällen enligt utredningens egna iakttagelser. Vid mindre publikdragande matcher förekommer det att ungdomslag från kranskommuner bjuds in, eftersom det finns gott om utrymme på åskå-
darplats, men inte ens vid dessa tillfällen utgör barn och ungdomar något dominerande inslag.
För elitidrotten inom ishockey och fotboll är sponsorpengar av avgörande betydelse för ekonomin. Elitspelare kräver höga löner. De har en internationell arbetsmarknad och vet sitt värde. Det är stjärnorna som drar den stora publiken, det är publikintresset och stjärnglansen kring sporten som skapar intresset för idrotten. Större intresse ger fler barn och ungdomar inspiration att börja idrotta. Att få fler ungdomar att idrotta är som nämnts en viktig folkhälsofråga. Publiktillströmningen inom främst elitfotbollen har ökat mycket starkt på senare år. Även elitishockeyn visar höga publiksiffror.
Inom flera lagidrotter har det utvecklats en specifik klackkultur, som inte har en direkt ungdomsinriktning. Fotboll och ishockey är emellertid idrotter med en klart manlig dominans, där förtäring av öl är ett naturligt inslag i kulturen. Trots idrottsliga framgångar i form av bronsmedalj i OS för det svenska damlaget i ishockey och damfotbollens framgångar har denna manliga dominans ännu inte brutits. ”Ölkulturen” förstärks genom politiska och praktiska beslut när önskemål om tidiga serveringstider i samband med fotbolls-VM accepteras eller att vissa restauranger tillåts ha tidiga serveringstider för att supportrar, som anländer med bussar skall hållas under kontroll fram till matchstarten. Detsamma gäller naturligtvis vissa golfrestaurangers tillstånd att servera tidiga golfspelare en starköl på morgonen (jfr avsnitt 5.13).
På grund av den hittills mycket restriktiv lagstiftningen om alkoholreklam i Sverige är det bara bryggerier med betydande tillverkning av lättdrycker som haft möjlighet att exponera sig i samband med idrott. Reklamen förekommer med några enstaka undantag i form av firmanamnet. Falcon är numera ett varumärke inom Carlsberg Breweries A/S liksom Pripps. Även varumärket Lapin Kulta förekommer i sportsammanhang. Möjligen kan andra ölvarumärken förekomma i lägre serier eller andra sporter. Sponsormarknaden förändras också hela tiden.
Att begränsa alkoholbranschens sponsring kan tyckas enkel. Det förslag som 1996 års Alkoholreklamutredning (SOU 1998:8) presenterade och som innebar att ”vid marknadsföring av lättdrycker får inte användas samma kännetecken som i sin helhet eller till någon del är i bruk för alkoholhaltig dryck eller inarbetat eller registrerat varumärke för sådan dryck” skulle kunna genomföras. Tydligt skulle då också anges att förbudet innefattar reklam i sam-
band med idrottsevenemang, dvs. reklam på dräkter och på arenan. Alkoholreklamutredningens förslag gällde nämligen endast periodiska skrifter, radio- eller televisionsprogram och film.
Fördelen med ett sådant förslag skulle vara att den positiva status som idrotten ger åt framförallt öl skulle minska. Barn och ungdomar kan förväntas vara särskilt mottagliga för reklam. Det är naturligtvis mindre lämpligt om deras idoler och förebilder gör reklam för drycker som kan förväxlas med alkoholdrycker. Med ett sådant förslag markerar samhället kraftfullt att idrott och alkohol inte hör ihop. Ett sådant förbud får inte vara en isolerad åtgärd. Självklart måste t.ex. även kommunerna i sin tillståndsgivning av serveringstillstånd i eller i anslutning till idrottsanläggningar vara restriktiva och aktiva.
Det finns emellertid argument som talar emot ett förbud i enlighet med Alkoholreklamutredningens förslag. Europakonventionen och även EG-rätten i övrigt ger ett starkt skydd för inskränkningar i rätten att fritt använda sin egendom. En lagstiftning som inskränker rätten att fritt använda rätten till ett firmanamn eller varumärke måste vara ett resultat av en avvägning av det allmänna intresset, i detta fall minskad alkoholkonsumtion för unga och den enskildes intresse att rättigheten lämnas oinskränkt. Det måste finnas proportionalitet mellan dessa intressen. Trots reklamförbudet för alkoholdrycker har konsumtionen ökat stadigt under de senaste åren. Det är väsentligen andra faktorer som bidragit till den ökande konsumtionen än den s.k. ”indirekta” ölreklamen, som t.ex. den allmänna samhällsutvecklingen, den kulturella och sociala miljön, lägre priser, ökad tillgänglighet genom generösare öppettider på Systembolaget och generösa införselregler samt ett kraftigt ökat antal restauranger. Antalet restauranger har tredubblats på 20 år.
En lagstiftning skall vara så tydlig som möjligt. Detaljreglering bör undvikas och det måste stå klart vilka åtgärder som är tillåtna eller förbjudna. Den bör också ha en förankring i allmänhetens rättsmedvetande.
En lagstiftning i linje med Alkoholreklamutredningens förslag skulle kunna leda till gränsdragningsfrågor när ett varumärke skall anses vara reklam för lättdryck som kan förväxlas med alkoholdryck. Utländska varumärken och olika sektorer inom livsmedelsindustrin kan tänkas bli mycket innovativa på lättdrycksmarknaden.
Det finns idrottsanläggningar som är s.k. multiarenor med ett flertal restauranger, som inte sällan drivs i idrottsföreningens regi.
En inte ovanlig typ av sponsring är att föreningen köper såväl lättdrycker som alkoholdrycker från sponsorn till starkt reducerade priser. På försäljningsställe är reklam för alkoholdrycker tillåten. Detta innebär att alkoholreklam oavsett förbud för sponsornamn på arena och dräkt ändå får förekomma på sådana idrottsarenor så länge den är måttfull.
Vissa idrottsdräkter är översållade med reklam. Skall måttlighetskravet som finns i alkohollagen för reklam på säljställe även gälla här? Kan ett varumärke bland många andra vara tillåtet. Kan ett namn för ett bryggeri vara tillåtet om det inte framträder mer än något annat eller ska endast mer framträdande reklam för sponsorn förbjudas.
Från allmän synpunkt kan det också tyckas märkligt att ett lokalt bryggeri på orten, som vill sponsra ortens idrottsförening, inte skall få göra detta annat än som bidrag i form av gåva, dvs. inte på sedvanligt sätt kunna ha sitt namn i programbladet eller i anslutning till idrottsanläggning.
En annan invändning mot förslaget är den omfattande reklamen för alkoholprodukter på TVs internationella sportkanaler. Utländska bryggerier som marknadsför sig mot den svenska marknaden får en konkurrensfördel gentemot svenska bryggerier.
En folkrörelse som i så stor utsträckning som idrottsrörelsen bygger på individens engagemang och villighet att ställa tid och resurser till idrottens förfogande bör i så liten utsträckning som möjligt begränsas i sina möjligheter att fatta självständiga beslut. Självklart är att märkesreklam för bryggeriprodukter inte skall förekomma på dräkter inom ungdomsidrotten eller på produkter som idrottsrörelsen säljer till barn och ungdom i souvenirbutiker. Av utredningens enkät till klubbar och specialförbund har jag emellertid styrkts i min uppfattning att idrotten gör seriösa avvägningar mellan ekonomi och ideologi. Frågor av för idrotten övergripande natur bör kunna lösas gemensamt inom specialförbunden eller Riksidrottsförbundets ram.
Av utredningens enkät framgår att många av idrottens företrädare anser att idrott och alkohol inte hör ihop. Som framgår av svaren uppfattar man dock inte alltid bryggeriindustrins marknadsföring som något annat än lättdrycksreklam. Det kan bero på att man helt enkelt anser att det endast är lättdrycksprodukterna som står för sponsringen, eller att man inte önskar bli sammankopplad med alkoholdrycker och ser det motsägelsefulla i att vara emot alkohol inom idrotten, men ändå tar emot pengar från tillver-
kare av sådana drycker. Behovet av pengar är ju inte heller utan betydelse i sammanhanget. Även mindre bidrag har betydelse. Möjligen kan man i detta sammanhang påstå att de bidrag i pengar som alkoholbranschen ger idrotten uppvägs av de ökade resurser som tillförs idrotten.
Det är viktigt att skapa en positiv idrottsmiljö med vuxna, föräldrar, ledare och tränare som avstår från alkoholförtäring i barn och ungdomars närvaro. Riksidrottsförbundet samarbetar för närvarande med IOGT-NTO i projektet ”Attityd – för en alkoholfri uppväxt”. Projektet arbetar bl.a. för att idrottsföreningar ska ta fram egna handlingsprogram. Bland annat har Ishockeyförbundet engagerat sig i Attitydprojektet. Resultatet av projektarbetet skall utvärderas nästa år (2004). Det starkaste inflytandet på en ung individ har den påverkan som kommer från de olika grupper som en person tillhör eller skulle vilja tillhöra. Föräldrar, kamrater, vänner, idrottsledare och tränare, idoler inom idrotten, musiken eller ”kändisvärlden” har i särklass det största inflytandet på en ung människas inställning till alkohol. För idrottens del gäller det att skapa goda förebilder. Riksidrottsförbundet har i en enkät ”Ungdomsbarometern” ställd till 1 200 ungdomar (svarsfrekvens 60 procent) i åldern 16–25 år bl.a. frågat om ”idrottsledare är goda förebilder för barn och ungdomar”. 84 procent instämde helt eller delvis i påståendet.
I och med Sveriges medlemskap i EU, den ökande internationaliseringen, inte minst inom mediaområdet, och privatiseringen av den svenska alkoholmarknaden har landet öppnats på ett helt annat sätt än tidigare för utländska aktörer på alkoholområdet. Detta gäller såväl marknadsföring genom utlandsbaserade eller satelitbundna TV-kanaler, Internet, utländsk press som förändringar i dryckeskulturen med allt fler ungdomsinriktade drycker som t.ex. alkoläsk.
Under utredningens gång har Marknadsdomstolen avkunnat en dom som ändrat förutsättningarna för marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl. Alkohollagens 4 kap. 11 § om förbud mot reklam för alkoholhaltiga drycker i periodiska skrifter har ändrats till att gälla drycker som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol. Lagändringen trädde i kraft den 15 maj 2003 (prop. 2002/03:87). En utredning (S 2003:02) har tillsatts med uppgift att föreslå hur reklamrätten för drycker med en alkoholhalt under 15 volymprocent skall kunna begränsas i periodiska skrifter. Alkohollagens
bestämmelse att all marknadsföring av alkoholdrycker till konsument skall vara måttfull kvarstår.
Konsumentverkets riktlinjer om tolkningen av måttfullhetskravet, som 1979 utarbetats i samarbetet med Svenska Bryggareföreningen och organisationen för de Svenska vinagenterna är fortfarande gällande. Riktlinjerna innehåller bl.a. ett av svenska aktörer accepterat förbud mot alkoholreklam på allmän idrottsplats eller annan allmän arena inbegripet sportevenemang, som är öppen för allmänheten. Riktlinjer är emellertid inte lagstiftning. Aktörer utanför Svenska Bryggareföreningen kan inte förväntas ha samma insikt om bakgrunden till riktlinjerna som Bryggareföreningens medlemmar när det gäller tolkningen av riktlinjerna. Några internationella aktörer var inte aktuella när överenskommelsen träffades. Detsamma gäller medlemmarna i Sveriges Vin och Spritleverantörer. Denna förening är inte heller så rikstäckande som Svenska Bryggareföreningen. Många mindre importörer står utanför föreningen.
Med hänsyn till det ändrade rättsläget avseende alkoholreklam är det rimligt att utgå ifrån att Konsumentverkets riktlinjer kommer att omarbetas. Det för denna utrednings del aktuella förbudet i riktlinjerna mot alkoholreklam på allmän idrottsplats och annan allmän arena inbegripet sportevenemang som är öppet för allmänheten, bör inarbetas i alkohollagen. Förbudet får då en annan rättslig status och blir direkt bindande även för utländska aktörer och tillverkare inom alla områden av livsmedelsindustrin. Det gäller då t.ex. sådana tillverkare som producerar s.k. ”alkoläsk”, som även om de är lättdrycksprodukter kan ha namn eller utformning som associerar till alkoholdrycker.
Förbudet mot reklam gäller alkoholdrycker. Regeringen har i den Nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20) uttalat tveksamhet vad gäller bryggeriernas lättölsreklam och dess indirekta reklam för alkoholstarkare öl. I och med Gourmet-målet och nu senast gjord lagändring har bilden förändrats. Alkoholindustrin är en mycket internationell verksamhet. De största företagen har världsledande positioner och omsätter mycket betydande belopp. Fusioner och förändringar förekommer hela tiden i riktning mot marknadsledande positioner. Utländska alkoholkoncerner kan ha intresse av att förvärva svenska bryggerier och produktnamn.
I Sverige har, för åtminstone de äldre bryggerierna, läskerycker och vatten inledningsvis varit den huvudsakliga produktionen.
Firmanamnen är väl inarbetade och utgångspunkten har varit lättdryckerna. Jag anser att en rimlig avvägning bör göras mellan rätten att använda sitt firmanamn för marknadsföring av lättdrycker och den begränsning som bör ske med hänsyn till de i utredningens direktiv uttalade motiven att ”sociala och av folkhälsan motiverade alkoholpolitiska hänsyn måste vara vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker”. Bryggerier (här definierade som producenter som tillverkar maltdrycker enligt alkoholagens definition) som har en försäljning av lättdrycker, som i volym motsvarar minst hälften av bryggeriets totala försäljning av lättdrycker, öl, starköl och starkcider, bör få marknadsföra sina lättdrycker på sportarenor, dräkter m.m. med sitt firmanamn även om firmanamnet förekommer i samband med alkoholdryck. För att förhindra förväxling mellan lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker med alkoholstarkare varianter av samma dryck, bör varumärkesreklam inte förekomma för sådana förväxlingsvara drycker.
En liknande bestämmelse finns i Radio- och TV-lagen, lokalradiolagen och de sändningstillstånd som finns för SVT, UR och TV-4. Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.
Inskränkningar i rätten att använda ett firmanamn eller varumärke måste, som tidigare nämnts, övervägas med hänsyn till egendomsskyddet i Europakonventionen och EG-rätten i övrigt. Det måste råda proportion i lagstiftarens sammanlagda begränsningar mot ett företag eller en bransch i dessa sammanhang. De förslag som utredningen om alkoholreklam i periodiska skrifter presenterar, måste läggas samman med de begränsningar som föreslås både vad gäller direkt och indirekt reklam på sportarenor och i övrigt. Först då kan avgöras om föreslagna begränsningar i varumärkesrätten står i proportion till målet att begränsa ungdomars alkoholkonsumtion och motverka våld och ordningsstörningar som har samband med förekomsten av alkohol.
Det är också angeläget att man i idrottssammanhang inom Europa träffar överenskommelser om vad som skall gälla beträffande alkoholreklam vid internationella idrottsevenemang i Europa.
3.2. Idrottens organisation
Idrotten är Sveriges i största folkrörelse. Detta gäller inte minst barn och ungdomar. I åldrarna sju till femton år är drygt två av tre pojkar och varannan flicka med i en idrottsförening. Idrotten bygger huvudsakligen sin verksamhet på ideellt arbete och frivilliga krafter. Över 500 000 personer arbetar som ledare. De flesta helt ideellt.
Riksidrottsförbundet, som är idrottens paraplyorganisation, har idag 67 specialidrottsförbund som medlemmar. Specialidrottsförbundens uppgift är att organisera idrottslig verksamhet på ett sådant sätt att den överensstämmer med idrottens mål och inriktning. De skall t.ex. stödja och främja ledarutbildning, samordna den nationella tävlingsverksamheten och utveckla den egna idrotten. De skall också ta ut landslag, vara med i det internationella samarbetet, representera vid världsmästerskap, europamästerskap, olympiska spel och liknande. Inom specialidrottsförbunden finns närmare 27 000 föreningar med över 4 miljoner medlemmar. En person kan dock vara medlem i flera förbund och en del föreningar består av olika sektioner och finns därför med i flera förbund. I runda tal räknar man med drygt 3 miljoner medlemmar i de olika föreningarna, av vilka ca 1 miljon är passiva medlemmar.
3.3. Idrottsutövare och åskådare
Såväl antalet specialidrottsförbund som antalet föreningar har stadigt ökat under 1900-talet. I särklass flest medlemmar har Svenska Fotbollförbundet (Fotbollförbundet) med över 1 miljon medlemmar och över 3 000 föreningar. Fotbollen har också flest antal aktiva utövare och flest antal aktiviteter för barn och ungdom i åldrarna 7 till 20 år. 73 procent av fotbollens aktiva medlemmar är barn och ungdomar. Fotbollen är även omsättningsmässigt det största förbundet. Svenska Ishockeyförbundet (Ishockeyförbundet) har ca 94 000 medlemmar och 739 föreningar. 79 procent av ishockeyns aktiva medlemmar är barn och ungdomar.1 Omsättningsmässigt är ishockeyn det tredje största förbundet.
Fotbollens internationella utbredning och popularitet blir tydlig när man ser på idrotter i Norden och Europa med hänsyn till antalet utövare. Fotbollen leder vad gäller antalet utövare i de skandina-
1 Källa. Riksidrottsförbundet.
viska länderna, men också i t.ex. Tyskland, Frankrike, Holland finns många utövare. Men ländernas nationella framgångar speglas också tydligt i olika sporters popularitet. I Norge är skidsport den idrottsaktivitet som har flest utövare efter fotbollen, medan det i Finland är friidrott och i Danmark handboll. Golf och innebandy är de idrotter som efter fotbollen har flest antal utövare i Sverige.
Att majoriteten av aktiva medlemmar i olika sporter är unga ligger i stor utsträckning i sakens natur. I de stora lagidrotterna fotboll, ishockey, innebandy och handboll är antalet aktiva medlemmar upp till 20 år närmare 70 procent. Golfsporten däremot är mindre åldersberoende. Där uppgår antalet aktiva medlemmar upp till 20 års ålder till ca 15procent.2
Mätningar av antalet åskådare vid olika idrotter förekommer. Det är däremot inte så vanligt att man gör mätningar med hänsyn till åskådarnas ålder. Svenska Hockeyligan har emellertid nyligen genomfört en arenaundersökning där även åskådarnas ålder efterfrågades. Undersökningen avsåg besökare från 15 till 70 år och äldre. Mätningarna genomfördes generellt vid en vardagsmatch, men av tolv klubbar valde fyra att dela upp sina mätningar på en vardags- och en helgmatch. Sammanlagt besvarades frågorna i publikundersökningen av 3 592 personer. 78 procent var män och 21 kvinnor (1 procent hade inte besvarat frågan). Totalt var 20 procent av åskådarna under 25 år. 60 procent var i åldrarna 26 till 60 år.
Fotbollförbundet och Föreningen Svensk Elitfotboll genomförde under september – oktober 2001 en publikundersökning. Syftet med undersökningen var i första hand att inhämta information om vikten av olika faktorer vid besök på elitfotbollsarenor samt bedömningen av arrangemangen och faciliteterna på arenanorna. Frågorna riktades till personer över 15 år. 6 658 personer deltog i publikundersökningen. 80 procent var män och 17 procent kvinnor (3 procent besvarade inte frågan). Siffrorna har samma fördelning som för ishockeyn. Medelåldern är hög, 61 procent mellan 26–60 år, 19 procent under 25 år och kvinnorepresentationen är låg.
Undersökningarnas resultat sammanfaller med den uppfattning jag fått vid besök tillsammans med utredningens sekreterare på olika matcher avseende såväl, fotboll, ishockey som bandy.
2 Källa: Riksidrottsförbundet.
3.4. Idrottens finansiering
Idrottens finansiering har varit föremål för några statliga utredningar under 1990-talet. 1993 publicerades Finansdepartementet rapport ”Idrott åt alla ? – Kartläggning och analys av idrottsstödet” (Ds 1993:58). 1998 redovisades ”Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om forskning” rapporter till idrottsutredningen (SOU 1998:33). Statens stöd till idrottsrörelsen behandlas i idrottsutredningens betänkande ”Idrott & Motion för livet (SOU 1998:76).
Pengar till idrotten kommer från såväl statliga som privata källor. Den avgjort största insatsen för idrotten är det ideella arbetet. Riksidrottsförbundet uppskattar att om idrottens ideella ledarskap betalades av samhället skulle kostnaden bli 15 miljarder kr. Den offentliga sektorn finansierar idrottsrörelsens verksamhet genom utbetalningar av olika former av bidrag genom
Riksidrottsförbundet, som fördelar de statliga medlen (ca 500 miljoner kr), landstingen (drygt 100 miljoner kr) och för kommunernas del genom subventioner i form av gratis lokaler eller andra anläggningar eller uthyrning av sådana till mycket låga hyror (ca 3,3 miljarder kr) och i form av kontanta aktivitets- och ledarbidrag (ca 1,2 miljarder kr). Under de senaste åren har statens stöd till idrotten ökat väsentlig genom bidrag från AB Svenska Spel. Totalt får idrotten drygt 1,2 miljarder kr år 2003. Idrotten har också intäkter från medlemsavgifter och sponsorer samt intäkter från publik, restaurangrörelser, försäljning av varor och TV och radio rättigheter. Sedan år 1992 har idrottsrörelsen ökat sina intäkter från framförallt spel och sponsring medan de statliga bidragen minskat i förhållande till dessa. Spelintäkterna har fått en ökad ekonomisk betydelse för breddidrotten medan sponsring nästan uteslutande berör delar av elitidrotten.3
Idrotterna har sinsemellan olika ekonomiska förutsättningar. Publikdragande arenaidrotter har betydligt större möjligheter att generera egna pengar för sin verksamhet än vad mindre idrotter som t.ex. kanot, issegling eller gång har. En betydelsefull faktor för finansieringen är också vilken position en klubb har i ett seriesystem, som t.ex. Allsvenskan i fotboll eller Elitserien i hockey. En klubb som är placerad i toppskiktet har naturligtvis betydligt större möjligheter att finansiera sin verksamhet än den som befinner sig längre ned i seriesystemet.
3 Idrott & Motion för livet, s. 126.
I de tidigare nämnda utredningarna från 1993 och 1998 studerades sponsringens del av förbundens och föreningarnas ekonomi. De flesta specialförbunden visade sig ha någon form av sponsor eller affärsavtal, men det fanns föreningar helt utan sponsoravtal. I utredningen ”Idrott åt alla” beskrivs idrottssponsringens utveckling under åren 1984–1992. Utredningen konstaterar att det är de stora mediasporterna fotboll, ishockey, skidor och tennis som visar störst intäkter från sponsring och andra affärsuppgörelser. Från 1984 till 1989 pekade kurvan uppåt för att sedan falla brant. Utredningen ”Historia, ekonomi och forskning” visar att efter nedgången 1993 skedde en uppgång och beloppen kom att närma sig 1980-talets goda siffror. Sponsring av idrott, kultur, vetenskap, m.m. inom Sverige uppskattas för år 2000 till 2,5 miljarder kr.4Idrottens del av detta bedöms ha stagnerat något med hänsyn till konkurrerande områden t.ex. kultur och vetenskap, men beräknas uppgå till 60–65 procent av den totala sponsringen. Dessutom tillkommer alla lokala sponsorskap av fotbollens division 4-lag i fotboll, golf, ungdomsföreningar etc.5
Den befintliga statistiken om sponsormarknaden är ytterst bristfällig. Det rör sig om uppskattningar eftersom det inte finns några säkra mätmetoder, vare sig på effekterna av sponsring eller hur mycket pengar som spenderas. Den sponsring som förekommer till medelstora och mindre föreningar utgörs dessutom ofta av varor eller tjänster vars värde är svårt att uppskatta.
Idrottens sponsring varierar med konjunkturen. Troligen kommer vi att få se en liknande utveckling som under början på 90-talet om den nuvarande ekonomiska osäkerheten består under en längre tid. Med hänsyn till att företag i många fall tvingats säga upp anställda har man ansett att det skulle vara stötande att satsa medel på sponsringsaktiviteter. Kraven på att få valuta för pengarna har också stigit. Tidigare kunde idrottsevenemang få stora stöd utan att sponsorerna analyserat sina mål närmare. Numera finns klarare skatteregler som anger tydligare när avdrag för sponsring får ske. Behovet av nya reklamintäkter är dock hela tiden växande. Internationella och nationella förbund, klubbar, sportprojekt och individuella stjärnor konkurrerar alla om nya intäkter.
4 Källa: IRM (Institutet för Reklam och Mediestatistik). 5 Källa: Sponsringsföreningen.
3.5. Enkät till elitserierna i fotboll och ishockey, till vissa lag utanför serierna samt till vissa specialförbund
För att få en uppfattning om i hur stor omfattning alkoholbranschen sponsrar idrotten, hur sponsringssamarbetet ser ut samt hur man inom idrotten ser på samarbetet med alkoholbranschen har en enkät skickats till samtliga klubbar som 2002 spelat i fotbollens serier Allsvenskan och Superettan, ishockeyns Elitserien och Allsvenskan norra och södra.
Enkäten har också sänts till klubbarna Kopparbergs/Landvetter IF och GAIS samt till specialförbunden Svenska Basketbollförbundet, Svenska Bandyförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Golfförbundet, Svenska Handbollförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska Tennisförbundet, Svenska Innebandyförbundet, Svenska Seglarförbundet och Ishockeyförbundet och Fotbollförbundet.
Enkäten har skickats till respektive lag eller förbund utan angivande av någon särskild person. Svaren redovisas under respektive rubrik i detta avsnitt av betänkandet. Enkäten finns som bilaga till betänkandet. Samtliga specialförbund har svarat på enkäten. Av fotbollens Allsvenskan har 13 lag av 14 svarat på enkäten (AIK har svarat muntligt), av fotbollens Superettan 15 lag av 16. Av ishockeyns Elitserien har 10 lag av 12 besvarat enkäten, av ishockeyns Allsvenskan södra samtliga 12 lag och av ishockeyns Allsvenska norra 11 lag av 12.
Följande frågor ställdes i enkäten: – Beskriv kortfattat hur sponsringen/samarbetet ser ut? – Hur stor del av klubbens intäkter står sponsringen från alko-
holföretag för?
– Har sponsoravtal funnits med alkoholföretag under de senaste
tre åren?
– Har klubben f.n. ett sponsoravtal med något alkoholföretag? – Hur ser Ni på frågan om alkoholföretags sponsring av idrott?
3.5.1. Hur sponsras idrotten ?
Att näringslivet på olika sätt stödjer idrotten är säkert ingen ny företeelse. Att på olika sätt marknadsföra sitt företag och dess produkter genom sponsring har däremot blivit allt vanligare under de senaste 20 åren.
Idrottssponsring förknippas med ett företags eller en produkts namn på idrottskläder, reklamskyltar och annonser i programblad eller matchprogram. Ett sponsoravtal kan emellertid innehålla allt från reklamskyltar, fribiljetter, vip-loger, reklam på dräkter och utrustning, möjligheten att använda klubbens namn, lokaler och utövare för olika marknadsföringskampanjer, monopolsituationer (ingen försäljning av eller reklam för konkurrerande produkter) m.m. Idrottsföreningen GAIS t.ex. har haft ett samarbetsavtal med Kopparbergs Bryggeri, som innebar bl.a. ersättning i form av en viss procent på den öl som såldes via Coop och Systembolaget. Sponsringsavtalen är vanligen relativt korta, mellan ett och ett par år, men det finns exempel på mycket långsiktiga avtal som sträcker sig över flera år, Bryggeriet Åbro sponsrar t.ex. AIK fotboll under fem år till 2007. Sponsringssamarbetet inleddes redan 1995 och har sedan förlängts.
För sponsorns del, vanligen ett företag, eftersträvas ökad kännedom om produkten eller varumärket, representation för att stärka kundrelationer, bättre attityd till företaget, ökad vi-känsla inom företaget och/eller ett personligt intresse i företagsledningen för idrott. Idrotten är helt enkelt för vissa företag en lämplig kanal att marknadsföra sina produkter och stärka den bild man önskar att konsumenten skall ha av företagets produkt eller märke.
På lokal nivå kan sponsring av ortens idrottsklubb vara en möjlighet för företag, vilkas marknad begränsar sig till länet eller den egna kommunen, att nå ut till marknaden. Å andra sidan kan på en mindre ort lokala företag känna sig mer eller mindre tvingande att stödja ortens idrottsföreningar. Nära relationer, t.ex. att egna eller vänners barn och ungdomar är medlemmar i idrottsföreningen kan vara tillräckligt skäl för sponsringsbidrag. Från företagens sida får bidragen i dessa fall mer karaktär av välgörenhet än marknadsföring.
En annan karaktär får sponsring när det gäller de välkända idrottsföreningarna inom de stora lagidrotterna med aktiviteter på elitnivå. Dräkt- och arenareklam är den reklam, som har möjlighet att bli exponerad för en större publik genom att olika sponsrade
idrottsevenemang på företrädesvis elitnivå ofta sänds på TV. Bildreportage från matcherna förekommer i stor omfattning i såväl riks- som lokalpress. Reklamen är med nödvändighet mycket enkel till sitt innehåll; vanligen namn och/eller symbol. Dräktreklamen varierar från endast namn eller logotyper för en eller ett par sponsorer läsbara för publik, på bild och i TV, till dräkter mer eller mindre helt översållade med reklam.
På idrottsarenorna är reklamens uppgift ett ofta återkommande kort bakgrundsbudskap. Effekten av den kan tänkas vara att den påminner mottagaren om någonting redan bekant och att namnet eller symbolen lättare känns igen t.ex. på hyllan i en butik.
Den viktigaste motprestationen till sponsring är emellertid många gånger att sponsorn associeras med mer eller mindre tydliga företeelser, som kan verka positivt för sponsorns anseende hos en viss målgrupp och därmed bidra till ökad försäljning. Det motivet gäller även alkoholbranschens sponsring, men utmärkande för särskilt bryggeriindustrin är att reklambudskapet i form av märkesnamnet är väsentligt. Man konkurrerar med drycker som objektivt sett kan anses rätt likvärdiga, men som av konsumenten inte anses helt utbytbara p.g.a. vissa skillnader i t.ex. utseende, smak eller pris. Företaget försöker på olika sätt skilja sin produkt från andras t.ex. genom att knyta vissa föreställningar till produkten och påverka konsumenten. Exempel på detta är Pripps Blå som vill associera till hav och båtliv. Ett annat exempel är Lapin Kulta som, att döma av affischreklamen, vill associeras med aktiva yngre män.
Det förekommer att importörer av alkohol kan sponsra idrottsföreningar direkt eller t.ex. genom att mot ersättning få vara ensamåterförsäljare av alkoholdrycker till ett tillfälligt eller stadigvarande serveringsställe i föreningens eller arrangemangets regi. Drycker som säjs under ett särskilt evenemang som pågår under flera dagar, t.ex. en tennisturnering kan ha en särskild etikett utformad för evenemanget. Matchbiljetter och vip-arrangemang är andra ersättningar som förekommer i utbyte mot pengar. Det är inte ovanligt att ledande importörer av alkoholdrycker sponsrar olika idrottsevenemang på detta sätt. I företagens redovisning bokförs dessa bidrag som utbildningsbidrag eller marknadsföringsbidrag och omfattningen av dem är svåra att beräkna.
I enkäten har de tillfrågade föreningarna och specialförbunden fått beskriva hur sponsringssamarbetet ser ut. De vanligaste svaren är pengar i utbyte mot exponering på matcher (arena och dräkt), på overaller, i matchtidningar, i restauranger och barer. Sponsorn får
vip-platser, biljetter och föreningen säljer sponsorns öl och läsk i restauranger och kiosker. Golfförbundet uppger att förbundet får pengar och att motprestationen ser olika ut beroende på projekt. Den kan vara skyltar på ett utställningsområde, biljetter m.m. Motprestationen kan också vara ett namn på en tävling t.ex. Ramlösa Water Cup eller på ett projekt som t.ex. Carlsberg HIO-club.
3.5.2. Hur stor del av klubbens intäkter står sponsringen från alkoholföretag för?
Sponsring är idag ett vanligt sätt för idrotten att utöver direkta bidrag finansiera sin verksamhet. Idrottsförbund och föreningars intresse för sponsring ökar. 1000-tals idrottsföreningar inom landet får inkomster av varierande storlek på detta sätt. Det är inte ovanligt att man vänder sig direkt till företagen, även alkoholindustrin, och begär sponsringshjälp. Så uppger t.ex. Carlsberg Sverige AB och Spendrups Bryggerier AB att man så gott som dagligen får förfrågningar om sponsringsbidrag även från bl.a. idrottsklubbar.
Vanligen är de olika idrottsföreningarna ideella föreningar. Inom fotbollen och ishockeyn har det på senare år förekommit att föreningar i några fall vad gäller senioridrotten ombildat sig till ett aktiebolag, detta gäller t.ex. AIK och Hammarby, fotboll och hockey. I dessa fall utgår inte några bidrag över huvud taget utan föreningen är helt självförsörjande. Den totala omsättningen i svensk fotboll för förbund och föreningar är ca 2 miljarder kr inklusive TV-intäkter. Ishockeyn omsätter totalt ca 1 miljard kr per år.
Svenska Hockeyligan AB har hand om den gemensamma kommersiella verksamheten för de lag som spelar i Elitserien säsongen 2002/2003. Hockeyligan hanterar bl.a. radio- och TV-rättigheter samt ett antal för föreningarna gemensamma huvudsponsorskap. En av dessa sponsorer är Carlsberg som med varumärket Falcon stöder hockeyligan med ett större belopp. Den totala omsättningen uppgår till ca 120 miljoner kronor.
Elitserien omsätter per år 600 miljoner kronor, det vill säga 50 miljoner kronor per klubb i genomsnitt. Av intäkterna är 200 miljoner kronor reklam och sponsorintäkter. Överskott av servering samt tröj- och rinkreklam beräknas till ca 15 miljoner kronor eller drygt 7 procent.
Som ett exempel på hur mycket pengar som omsätts av ett elitserielag kan nämnas att AIK Fotboll har ca 68 miljoner kr i intäkter, där intäkter från sponsorer och reklam uppgår till ca 9 miljoner kr och intäkter från event marketing och arrangemang lika mycket. AIK:s andel av förbundets TV-intäkter ger ca 2 miljoner kr och intäkter från Svenska Spel 1, 8 miljoner kr. Biljettintäkter från Allsvenskan bidrar med ca 4 miljoner och souvenirförsäljningen ca 6 miljoner kr. Mat och dryck som säljs på arenan ger endast ett mindre bidrag. Får klubben möjlighet spela i olika Europaligor ökar omsättningen avsevärt från 68 till ca 100 miljoner kr eller mer beroende på framgång.
På frågan i enkäten om hur stor del av intäkterna som sponsringen från alkoholföretag står för uppger klubbarna allt från 0,1 till 5 procent av intäkterna med undantag för Kopparbergs/ Landvetter IF som uppger 10–15 procent. Redovisningen kan variera beroende på hur man uppfattar ”alkoholbranschen”. Det finns de som anser att man inte gör reklam för alkoholdrycker utan endast för lättdrycker. Andra räknar kanske inte med försäljningen av en sponsors produkter i den restaurang och kioskverksamhet som laget i vissa fall driver. Även om procentsatsen som de olika lagen uppger när det gäller sponsringsintäkter från alkoholbranschen kan tyckas låg i vissa fall, betyder inte detta att det rör sig om små summor. Tvärtom uppgår inkomsterna ofta till avsevärda belopp.
3.5.3. Vilka alkoholföretag sponsrar idrotten ?
Fotboll är den största sporten i Sverige och i de flesta av Europas länder. Eftersom publik- och medieintresset ständigt ökar får produkter och tjänster kopplade till fotbollen högre marknadsvärde. För bryggerierna är därför särskilt fotbollsmatcher, men även ishockeymatcher tillfällen att stärka ölmärkesmedvetandet. Publikens konsumtion i samband med matcher, men också i samband med publivet däremellan ökar.
Inom fotbollens Allsvenskan och Superettan är det bryggerierna Åbro, Carlsberg genom märkena Pripps och Falcon, Spendrups, Kopparbergs och Krönlein som sponsrar ett eller flera lag. En vinimportör, Fondberg & Co, uppges också som sponsor.
I fotbollens Allsvenskan har bara AIK uppgivit alkoholföretag som huvudsponsor. Djurgården har inte svarat. I Superettan har
ingen uppgivit alkoholföretag som huvudsponsor. I ishockeyns Elitserien har Brynäs IF och Västra Frölunda uppgivit alkoholföretag som huvudsponsor. I ishockeyns Allsvenskan södra uppger en klubb att ett alkoholföretag är en av de större sponsorerna. I ishockeyns Allsvenskan norra uppger ingen att alkoholföretaget är huvudsponsor.
Av de tillfrågade specialförbunden är det endast Ishockeyförbundet, med Falcon som sponsor, och Fotbollförbundet med Åbro som sponsor, som idag har sponsoravtal med alkoholbranschen. Svenska Golfförbundet och Svenska Innebandyförbundet har haft sponsringsavtal under något av de senaste tre åren. För Innebandyförbundets del har det gällt sportdrycken Pripps Energy. Svenska Golfförbundet uppger att via vissa evenemang har såväl Carlsberg som Åbro varit engagerade. Man har också haft avtal med Carlsberg i vissa projekt. Svenska Ishockeyförbundet sponsras av Carlsberg via varumärket Falcon.
Utredningen har vänt sig till Svenska Bryggareföreningen och genom den fått uppgift om vilka bryggerier, utöver dem som nämnts i enkätsvaren, som sponsrar idrott.
Svenska Bryggareföreningens uppgifter är från den 1 oktober 2002.
Bryggeriet Krönlein sponsrar vid TV-sända evenemang rinkreklam för friidrott, handboll, tennis och damfotboll.
Kopparbergs Bryggeri har samarbetsavtal med Backa IF, Eskilstuna
Basket, Finnskoga Motorklubb, Hammarby IF, Hanhals Ishockey, IFK Fjärås, Kungsbacka Kings, Laholms Fotbollsförening, Landvetters IF, Lindeskogs IF, Qviding FIF, IF Väster, Kopparbergs Fotbollsförening, Galgbackens IF, Sävehof och Fjärås MK. Kopparbergs Bryggeri sponsrar dessa klubbar genom en varukredit på deras läsksortiment. Som motprestation kan Kopperbergs bl.a. få arenareklam, annons i matchprogrammet eller logotyp på Alagets dräkter.
Åbro sponsrar utöver fotboll även golfturneringen Scandinavian
Masters.
Carlsberg sponsrar åtta lokala ishockeylag på dräkter eller rink med varumärket Falcon samt Volvo Ocean race.
Även utländska bryggerier, som inte är medlemmar i Svenska bryggareföreningen sponsrar idrottsaktiviteter i Sverige. Genom varumärket Lapin Kulta sponsrar det finska bryggeriet Hartwall t.ex. skidtävlingar i Åre.
Den internationella bryggerimarknaden befinner sig i en stor omstruktureringsfas. Flera stora fusioner har genomförts under
senare år. Störst del av världsmarknaden, 11 procent, har amerikanska Anheuser-Bush, vars mest kända varumärke är Budweiser. Belgiska Inter-brew, brasilianska AmBev och holländska Heineken, som är världens mest spridda ölvarumärke, ligger alla runt 5 procent. Carlsberg har cirka 4 procent av världsmarknaden och placerar sig därmed på femte plats i världen med en omsättning på ca 40 miljarder kronor.
3.5.4. Vad anser idrotten om sponsring från alkoholbranschen?
För att få någon kännedom om inställningen till alkoholbranschens sponsring av idrotten i allmänhet innehåller enkäten en fråga även om detta. Svaren har i flera fall varit engagerade och utförliga. Jag har fått intrycket att frågan varit föremål för diskussioner i klubben eller föreningen.
Den principiella inställningen från elitserierna har varierat från ”tveksamma” och ”direkt olämpligt” till ”positivt” och ”de är välkomna”. Någon svarar att man inte vet om sponsorn räknas som alkoholföretag eftersom “vi bara exponerar deras läsk”. Överhuvudtaget anses att ett samarbete på lättdryckssidan kan accepteras. Om namnet skall finnas på matchdräkten finner någon tveksamt. Halmstads BK påpekar att ”eftersom vi behöver en leverantör av bl.a. läskedrycker och lättöl ser vi gärna att vi får tillbaka något i form av att företaget köper reklamutrymme, biljetter osv.” Malmö FF anser att ”Idrotten måste vara försiktig när den syns i dessa sammanhang. Framförallt skall vi inte exponeras i samband med ungdomsverksamheten”. AIK Ishockey har svarat utförligt.
”Bryggerier och dryckesproducenter är naturliga samarbetspartner för elitklubbar. Många klubbar driver idag sin verksamhet i egna arenor eller arenor där klubbarna har försäljningsrättigheter inne i arenan. Publiken förväntar sig möjligheten att kunna köpa mat och dryck under matcherna, även alkoholhaltiga drycker. Det är därför naturligt att etablera samarbete med företag som levererar dryckesprodukter, främst öl och läsk. Affärsnyttan för dessa företag är uppenbar, man erhåller marknadsföring för det egna varumärket genom exponering på dräkter och inne i arenan samtidigt som man erhåller en marginalförsäljning som gör det enklare att motivera sponsoraktiviteten. Dryckesföretag och bryggerier har utvecklats till att vara bland de största samarbetsparterna för svensk elitidrott, vilket i sin tur ökar kvalitén på den idrottsliga produkten som respektive förening säljer. Detta har givetvis effekter även på ungdomsverksamheten i respektive
förening. Ett A-lag som går bra har alltid en dragningskraft som resulterar i att flera barn och ungdomar börjar i föreningens ungdomsverksamhet. Det ingår i en seriös ungdomsverksamhet att utbilda barn och ungdom gällande effekterna av alkohol. Det är en självklarhet att alkoholkonsumtion är oförenlig med framgångsrik idrottsutövning. Då ungdomsverksamhet i princip alltid är en förlustaffär som i delar bekostas av A-lagsverksamheten är det mycket viktigt att föreningarna även i fortsättningen kan etablera samarbeten med företag som affärsmässigt passar väl in i de erbjudanden som stora föreningar har sin produktportfölj. Typiska exempel på sådana företag är bryggerier och dryckesproducenter.”
HC Örebro 90 skriver
”Vi som hockeyklubb har tagit avstånd från alkohol och droger, men som idrottsförening är vi även i behov av inkomster för att kunna driva en vettig verksamhet och just i ishockey som är en mycket dyr verksamhet. Så om det skulle komma ett bryggeriföretag och erbjuda oss väldigt mycket pengar som sponsring så skulle säkert styrelsen ta sig en ordentlig diskussion om detta. Som Ni säkert vet, så får vi idag inte många kronor från stat och kommun för den verksamhet som vi bedriver. Det är ett tufft jobb att vara idrottsledare idag.”
När det gäller specialidrottsförbunden är den principiella inställningen till sponsring från alkoholbranschen generellt negativt besvarad. Golfförbundet är negativ till sponsring av direkt ungdomsverksamhet, men anser att bryggerireklam i måttlig omfattning för och runt ett evenemang kan accepteras. Handbollförbundet anser att bryggerireklam för läsk och öl kan accepteras. Tennisförbundet och Basketförbundet är negativa till alkoholreklam, men påpekar att de är internationella sporter och att alkoholreklam vid internationella evenemang inte alltid kan undvikas. Basketförbundet påpekar också att man alltid behöver pengar och erbjuder sig någon att betala är det svårt att stå emot. Innebandyförbundet har sponsoravtal med reklam för varumärket Pripps Energy, en alkoholfri dryck. Man påpekar att rent allmänt ser man det motsägelsefulla i att idrotten särskilt i ungdomsarbetet, förknippas direkt eller indirekt med samarbetet kring varumärken inom dryckesbranschen.
Svenska Ishockeyförbundet har sponsoravtal med Falcon. Ishockeyförbundet påpekar att
”inom ishockeyn är bryggeriernas engagemang nästan alltid kopplat till arenakonsumtion i restauranger. Elitidrottens arenabesökare förväntar sig att kunna äta en middag med en gäst och tillsammans med den ta ett glas öl eller vin. Lika naturligt som att gå på konsert eller teater och göra samma sak. ----
Vi tror det är viktigt att det finns ett trovärdigt skäl till att samarbeta med den här typen av företag. Det är ju trots allt ett samarbete som båda parter ska få ut något positivt av. Att Ishockeyförbundet skulle sluta avtal med ett alkoholföretag där samarbetet inte är trovärdigt skulle inte vara bra för någondera parten. Möjligtvis skulle det skapa debatt och på så sätt röna kortsiktig uppmärksamhet. Det tror vi inte skulle vara hållbart på längre sikt. Det är dock viktigt att i viss mån skilja på elitidrott och den ideella folkrörelsen i de här frågorna. God ekonomi är bokstavligt talat en överlevnadsfråga på elitnivå inom de stora bollsporterna. De föreningar som idag inte har ordning på och har en god ekonomi tvångsnedflyttas i seriesystemen. Att då på ett hårdhänt sätt sätta upp långtgående restriktioner skulle förmodligen vara att gå för långt. Våra ryska och finska kollegor har båda bryggerier som huvudsponsorer. Karjala och Baltika är dessutom namngivare till de årliga turneringar som spelas i Finland och Ryssland.”
Svenska Fotbollförbundet har i svaret hänvisat till sina alkoholpolitiska riktlinjer. I dessa sägs bl.a.
”Vi vill bedriva vår fotboll så att den utvecklar människor positivt såväl fysiskt och psykiskt som sociat och kulturellt…….. Som landets i särklass största idrott har vi ett medansvar när det gäller fotbollsungdomars alkoholvanor…… ..Utgångspunkten måste vara att erbjuda en trygg fotbollsmiljö också ur alkoholsynpunkt. Föräldrar ska med förtroende kunna låta sina barn delta i fotbollens föreningsverksamhet. Detta ställer också krav på våra ledare, som i sin samvaro med barn och ungdomar måste vara medvetna om sin roll som vuxna förebilder. Detta innebär bl.a., att inga alkoholdrycker ska förekomma bland vare sig ledare eller aktiva i samband med fotbollsverksamhet för barn och ungdomar – t ex under träningsläger och matcher eller resor till och från dessa, att då myndighetsbeslut fattats som gör att försäljning av alkoholdrycker förekommer i samband med större arrangemang av evenemangskaraktär arrangerande förbund/förening har ett särskilt stort ansvar för att ordningskravet beaktas, att vi i sponsorsammanhang avstår från sådana åtaganden som kan uppmuntra eller på annat sätt leda till ökad alkoholkonsumtion, att vi tar upp alkoholfrågorna i vår ledarutbildning”.
3.6. Alkoholreklamens uppmärksamhetsvärde i idrottssammanhang
Alkoholreklamutredningen (SOU 1998:8) hade bl.a. till uppgift att kartlägga, beskriva och analysera utvecklingen när det gällde marknadsföring av alkoholdrycker. Utredningen bad Statistiska Centralbyrån att i en marknadsundersökning fråga konsumenterna om deras iakttagelse av alkoholreklam. Frågorna ingick i en s.k. omnibusundersökning i mars 1997. Urvalet omfattade 1 200 personer i åldern 18–74 år i hela riket. En fråga som ställdes var.
- Var har Du sett reklam för alkoholdrycker under det senaste året? Med alkoholdrycker avses spridryck, vin (även s.k. alkoläsk) starköl och folköl, men ej lättöl. Därefter gjordes en uppräkning av olika ställen där alkoholreklam kan förekomma.
Det var genomgående de i åldern 18–34 år som hade lagt märke till mest reklam. Det fanns också skillnader mellan kvinnor och mäns iakttagelser. Män tycktes lägga märke till reklam i större utsträckning än kvinnor.
En av alternativfrågorna var om de tillfrågade hade sett reklam vid arenor (t.ex. fotbollsplaner) och evenemang (även vid TVsändning). Reklam vid arenor hade setts av 30 procent (37 procent av dessa var män och 24 procent kvinnor). Detta kan jämföras med reklam på pubar och restaurang som hade setts av 63 procent (av tillfrågade mellan 18–34 år var procentsatsen 86 procent). Reklam i svenska tidningar hade 25 procent sett och reklaminslag på TV hade 36 procent sett.6
Arenareklamens uppmärksamhetsvärde är uppenbarligen inte särskilt högt. Möjligen kan den få ett särskilt värde genom att åskådarna är positiva till idrotten som reklamen är exponerad i anslutning till. Uppmärksamhetsvärdet måste också rimligen bero på hur ofta reklamen förekommer. Ser man gärna ishockey på elitnivå kan man knappast undgå varumärket Falcon.
3.7. Serveringstillstånd på idrottsplatser
1995 års alkohollag ersatte 1977 års lag om handel med drycker (LHD). I LHD fanns en särskild bestämmelse om restriktivitet med serveringstillstånd på nöjes- och idrottsplatser. Denna speciella reglering hade funnits i alkohollagstiftningen sedan 1954. Motivet hade varit att “rusdrycksförtäring inte bör tolereras vid idrottstävlingar”och att ”rusdrycksförtäring i möjligaste mån borde hållas borta från offentliga nöjestillställningar inte minst med hänsyn till ungdomen”. Bestämmelsen togs emellertid inte med i förslaget till den nya alkohollagen.7 I propositionen Förslag till alkohollag 1994/95:98, motiverades detta med att ”praxis utvecklats dithän att tillstånd numera regelmässigt meddelas exempelvis restauranger vid trav- och golfbanor. Många idrottsanläggningar
6 Alkoholreklamutredningen s. 131–133. 7 Jfr departementspromemorian En ny alkoholpolitisk tillsyns- och tillståndsmyndighet samt förslag till alkohollag (Ds 1994:92).
används dessutom till mycket annat än idrottstävlingar. Problem med spritförtäring på idrottsplatser, läktarvåld m.m. emanerar inte från sådana restauranger. Ordnings och nykterhetsproblem vid fotbollsmatcher m.m. har helt andra orsaker, t.ex. att publiken konsumerar medhavd alkohol. Regeringen anser att den särskilda restriktiviteten beträffande tillståndsgivning till serveringsställen på nöjes- och idrottsplatser hade ett mycket begränsat alkoholpolitiskt värde.” (jfr avsnitt 4.8).
I den Nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20) har regeringen i viss mån nyanserat sitt ställningstagande. Kommunernas tillstånds- och tillsynsansvar betonas, med all sannolikhet mot bakgrund av den snabbt växande konsumtionen av alkohol också bland unga och ökningen av antalet restauranger med serveringstillstånd.
3.8 1996 års Alkoholreklamutredning ( SOU 1998:8 )
Efter Sveriges anslutning till EU ansåg regeringen att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker måste ses över. Alkohollagen hade EU-anpassats efter medlemskapet och endast detaljhandelsmonopolet hade bibehållits. Enligt direktiven skulle utredningen bl.a. kartlägga, beskriva och analysera utvecklingen när det gäller marknadsföringen av alkoholdrycker och utifrån detta underlag lämna förslag till de åtgärder som kunde anses nödvändiga ur ett alkoholpolitiskt perspektiv.
Utredningen konstaterade att det genom de undersökningar som utredningen vidtagit, inte hade visats att marknadsföringen av alkoholdrycker efter EU-inträdet hade utvecklats i strid mot gällande regler. Däremot hade utredningen synpunkter på marknadsföringen av lättöl, för vilka alkoholreklamreglerna inte gällde. Enligt utredningens mening var sambandet mellan marknadsföringen av lättöl och starköl uppenbar. Varumärkena var ofta identiska eller snarlikt utformade för lättöl och starkare öl. Redan på den grunden fungerade lättölsreklam som reklam för starkare öl. Skälet till att tidigare utredningar inte gjort annonsförbudet tillämpligt på öl var att ett sådant förbud kunde hindra övergången från starkare till svagare drycker. Utredningen ifrågasatte om detta syfte uppnåtts i praktiken. Särskilda restriktioner för alkoholreklam borde därför enligt utredningens mening så långt det var möjligt omfatta även reklam för lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker.
För att försvåra att reklam för alkoholhaltiga lättdrycker förväxlades med reklam för alkoholdrycker föreslog utredningen införandet av en bestämmelse med innebörden att marknadsföring av lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker skulle utformas på sådant sätt att den inte kunde förväxlas med marknadsföring av drycker som innehöll mer än 2,25 volymprocent alkohol. Utredningen föreslog att ”i kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på deras ordning för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter, i ljudradio- eller televisionsprogram eller i filmer som visas offentligt inte får användas samma varukännetecken som i sin helhet eller till någon del är i bruk för en alkoholdryck eller är inarbetad eller registrerat i enlighet med vad som föreskrivs i varumärkeslagen för sådan dryck”.
För att syftet med den föreslagna inskränkningen i rätten att använda varukännetecken skulle uppnås måste regleringen också avse sådant användande av släktnamn, adress eller firma som kännetecken för aktuella varor som åtnjuter skydd enligt varumärkesrätten.
Alkoholreklamutredningen gjorde själv följande bedömning om den av utredningen föreslagna begränsningen i varumärkesanvändningen.
”En lagstiftning som den föreslagna med restriktioner för varukänneteckens användning innebär inte att innehavaren av rättigheten drabbas av en generell inskränkning avseende all användning av kännetecknet. Rätten att använda varukännetecknet inskränks endast under vissa förutsättningar och endast för kommersiella annonser i vissa medier. Vid övrig marknadsföring, inte minst vid marknadsföring på sälj- eller serveringsställen, kommer rättighetsinnehavaren att kunna bruka varukännetecknet utan andra begränsningar än kravet på återhållsamhet. Förslaget strider därför enligt utredningens mening inte mot den nyss nämnda proportionalitetsprincipen.”8
Alkoholreklamutredningen diskuterade också möjligheten att begränsa reklamen för främst lättöl genom att omdefiniera begreppet alkoholdrycker till att avse drycker med lägre alkoholhalt än 2,25 volymprocent. Alkoholpolitiskt motiverade reklamregler kunde göras tillämpliga också på sådana alkoholhaltiga drycker. Särskilda regler kunde även skapas för att förhindra förväxling mellan lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker å enda sidan och starköl och andra å den andra sidan.
8 Alkoholreklamutredningen s. 208–211.
Utredningen konstaterade att ”om definitionen ändras kommer det emellertid att få konsekvenser. En är att t.ex. sådan cider som säljs i livsmedelsbutikerna och som innehåller högst 2,25 volymprocentalkohol blir klassad som alkoholdryck och därigenom, om särreglering inte införs, kommer att underkastas restriktioner ifråga om marknadsföring. Även andra typer av drycker, t.ex. läskedrycker med alkohol tillsatt understigande 2,25 volymprocent kommer att omfattas av den nya definitionen. Utredningen ifrågasätter om detta ens är önskvärt. Om gränsen sänks till 1,2 volymprocent kan följden bli att bryggerierna producerar ett lättöl med en alkoholhalt under 1,2 volymprocent. Ett lättöl med så låg alkoholhalt bedöms emellertid av vissa inte smaka som öl och inte heller kunna karaktäriseras eller marknadsföras som en ölprodukt. En ändrad definition kan också kräva andra följdförändringar i alkohollagen och i annan lagstiftning som rör alkohol.”
Alkoholreklamutredningen övervägde även det lagtekniskt mer fördelaktiga förslaget att göra alkoholreklamreglerna tillämpliga på alkoholdrycker och på drycker som innehåller minst 0,5 eller 1,2 volymprocent alkohol. Båda gränserna finns inom gemenskapsrätten för vad som anses vara alkoholhaltig dryck och numera även i svensk skattelagstiftning.9
Utredningen ansåg dock att det var tvivelaktigt om dessa två sistnämnda metoder var förenliga med gemenskapsrätten och med Romfördraget. En skärpt lagstiftning borde i stället ta sikte på att förhindra förväxlingen mellan lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker med de alkoholstarka sorterna av samma produkt.
I remissvaren över Alkoholreklamutredningens betänkande yttrade sig bl.a. Stockholms Tingsrätt över hur de föreslagna reglerna förhöll sig till yttrandefriheten och varumärkesrätten. Stockholms Tingsrätt menade att förslaget om förbud att använda vissa varukännetecken i kommersiella annonser gick för långt i inskränkningen över rådigheten över ett varumärke. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet gjorde bedömningen att det föreslagna förbudet var oproportionerligt. Regeringen yttrade sig inte i propotionalitetsfrågan, men gjorde inte någon ändring i lagstiftningen i denna del. I den Nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador tar regeringen upp Alkoholreklamutredningens förslagt men anser att det finns skäl avvakta utgången i det
9 Alkoholreklamutredningen s. 179.
så kallade ”Gourmet-målet” innan närmare förslag presenteras (jfr. avsnitt 3.11)
3.9. Våld i samband med idrott
Under 1970- talet började det förekomma allt mer läktarvåld, slagsmål och regelrätta upplopp i samband med framförallt vissa fotbolls- och ishockeymatcher på elitnivå. Utan tvivel hade alkoholen en inverkan på dessa grupprelaterade ordningsstörningar. Tidigt gjordes från idrotten vissa försök att komma till rätta med dessa problem. I början av 1990-talet påbörjades ett mer systematiskt arbete. 1991 tillsattes Projekt bättre läktarkultur och 1993 Projekt bättre supporterkultur. Från och med 1995 blev det samordnande arbetet nationellt. Sedan dess är alla berörda idrottsförbund engagerade i ett samordnat arbete tillsammans med bl.a. polisiära myndigheter. Från och med 1998 kunde det konstateras att arbetet började visa resultat. Skärpta bestämmelser, riktlinjer och arenabesiktningar var en del av arbetet. Rikspolisstyrelsen har verkat för att särskilda supporterpolkiser utbildas. Dessa finns vid samtliga polismyndigheten på de orter som har fotbollsföreningar i Allsvenskan och i Superettan. Deras uppgift är att arbeta med de problem som finns supportrarna. Ett nära samarbete sker centralt mellan Rikspolisstyrelsen och Svenska Fotbollförbundet, Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Bandyförbundet. Polismyndigheterna, supporterklubbar och idrottsföreningar har ett mycket nära samarbete inför varje arrangemang/match. Ökad dialog med de positiva delarna av supporterkulturen och utbildning av publikvärdar tillsammans med Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter var en annan del. En stor samhällsnytta görs dels genom publikvärdarnas insatser på arenorna, dels genom att en stor del av rekryteringen sker bland supporterleden. Många av elitklubbarna i fotboll och ishockey har fångat upp ungdomar med kriminalitet och drogproblem. I samband med varje elitmatch i fotboll, ishockey och bandy finns idag ett samarbete med berörda idrottsföreningar och polismyndigheter utifrån fastställda kontaktlistor och manualer. Antalet allvarliga ordningsstörningar på arenan och dess omedelbara närhet har minskat. Däremot kvarstår problem inom mindre, begränsade gängbildningar före och efter vissa matcher. Oftast uppstår dessa ordningsstörningar en bit bort från arenorna. Det förekommer alkohol och också andra droger bland dessa gäng. I samband med
dessa ordningsstörningar har emellertid alkoholen en mindre betydelse. En anledning kan vara att alkoholen anses minska deras möjligheter att hävda sig i deras uppgörelser gäng mot gäng.
3.10. Supporteröl
På den svenska marknaden finns idag ett stort antal s.k. supporteröl. Med supporteröl menas ett öl som har producerats av något (svenskt eller utländskt) bryggeri och på vars förpackning det anges att det har någon form av ”koppling” till ett idrottslag och eller lagets supporterklubb. Ibland anges på förpackningen att en viss del av priset oavkortat går till supporterklubben eller i vissa fall till idrottsklubben. Ett exempel är ölet ”Brynäs Supporteröl”. Enligt etiketten på flaskan är ölet ”framtagen för Brynäs officiella supporterklubb Brooklyn Tigers. Från varje såld flaska går 18 öre till Brynäs IF”.
Supportrarna till olika idrottslag (huvudsakligen fotbolls- och ishockeylag) träffas ofta innan matcherna på sin respektive ”stamkrog” för att ”värma upp” och ”komma i stämning” inför matchen. Utredningens sekretariat har besökt några sådana stamkrogar inför några olika matcher och då kunnat konstatera att det dricks en hel del öl och då kanske också ”lagets” supporteröl. Vid de besök som gjordes inför olika matcher var det visserligen lite si och så med nykterheten hos några av gästerna men bortsett från detta var ordningen god (beträffande ett undantag se avsnitt 4.8). Den genomsnittliga åldern var relativt hög, snarare över än under 25 år.
Utredningen har frågat Systembolaget AB vilka svenska ”supporteröl” som idag (februari 2003) finns i deras sortiment (en produkt som utgått ur sortimentet år 2002 har också medtagits). Följande ölmärken – och en ciderprodukt – har bolagets statistikchef bedömt vara sådana produkter. I några fall finns produkten både på flaska och på burk. Försäljningsuppgifterna nedan avser i dessa fall den sammanlagda försäljningen (i liter) respektive år. Nedan har även angivits i de fall det på etiketten anges att någon del av priset går till idrotts- eller supporterklubben (eller dylikt).
Namn/ Idrottslag/Bryggeri m.m.
2001 2002
Bajen Fans Bärs (o.s) / Hammarby
Kopparbergs/Sofiero. På etiketten anges att produkten ”är framtagen av Bajen Fans”.
121 791 71 302
Järnkaminernas Kanna (o.s.)/ Djurgårdens IF/ Slottskällans Bryggeri.
20 147 3 857
Lirarnas Lager (b.s.)/ Örgryte IS/ Grebbestads Bryggeri.
På etiketten anges att 1 krona går oavkortat till ”ÖIS u-verksamhet”. Vidare anges att ”Lirarnas Lager – framtagen i samarbete med Örgryte IS och ÖIS Supporterklubb.
14 351 6 088
Svartgult Gnagarnas öl (utgått)/ AIK/ Bryggeri i Estland
11 490 Utgått
MFF Support (o.s. resp. b.s.)/ Malmö FF/ Slottskällans Bryggeri.
7 773 370
Di Blåes öl
(b.s.)/ Malmö FF / Två Bryggare. På etiketten anges ”MFF Support i samar-
bete med två bryggare”.
2 177
GAIS Makrillöl (o.s. resp. b.s.)/ GAIS / Herrljunga Bryggeri.
På etiketten anges ”Ett allsvenskt öl” och att ”Överskottet från detta öl tillfaller GAIS
9 275 4 760
Norrby´s Guld (b.s.) / Norrby IF (Borås) / Gamlestadens Bryggeri. På etiketten anges att
Norrbys Guld är tillägnat alla fotbollsälskare. Överskottet från detta öl tillfaller Norrby IF”.
1 160 612
Peking Pilz (b.s.) / IFK Norrköpings / Slottskällans Bryggeri.
2 730 515
Kärnan Bier resp. Kärnan Guld (b.s.)/ Helsingborgs IF /
Gamlestadens Bryggeri. På etiketten anges ”Södra Ståplats öl är ett samarbete mellan Gamlestadens Bryggeri & HIF´s officiella supporterklubb Kärnan där 50 öre per såld öl går till föreningen”.
1 590 1 066
Sundsvalls Fans (b.s.)/ IF Sundsvall Hockey/ Munkbo Ångbryggeri.
5 464 415
BoIS Bier (b.s.) / Landskrona BoIS/ Herrljunga Bryggeri.
4 140
Brynäs Supporteröl (b.s.) / Brynäs IF / Slottskällans Slottsbryggeri. På etiketten anges ”Brynäs Supporteröl är framtagen för Brynäs officiella supporterklubb Broklyn Tigers.
Från varje såld flaska går 18 öre till Brynäs IF”.
9 243
Derbyöl (b.s.)/ H 43 Lund/ Åbro Bryggeri. På etiketten anges att ”50 öre per flaska går till klubben”. Ölet säljs endast i Skåne län. Guliganöl (b.s.) / IF Eflsborg / Herrljunga Bryggeri. På etiketten anges ”För Elsborgs supportrar Guliganerna. Överskottet går till Sven Jonassons minnesfond som premierar unga lovande spelare och ledare”.
543
Bois Cider (b.s.) / Landskrona BoIS/ Bryggeri?
Övrigt: säljstart dec 02
(ny)
o.s. = ordinarie sortiment b.s. = beställningssortimentet
Av tabellen framgår att försäljningen av supporteröl på Systembolaget varit liten. Av de 15 olika supporteröl som fanns var det bara ett (”Bajen Fans Bärs”) som kan sägas stå för någon mer omfattande försäljning. Försäljningen av det märket uppgick de nämnda åren till drygt 120 000 liter respektive drygt 70 000 liter. Systembolagets totala försäljning av allt starköl uppgick samma år till 156 miljoner liter respektive 170 miljoner liter.
Vid förfrågan hos några av de bryggerier som tillverkar supporteröl har det framgått att försäljningen till restauranger är mycket blygsam. Publikintresset för produkterna är ofta kortlivat och de försvinner därför ofta efter bara någon eller några säsonger från marknaden.
Supporterölen har tillkommit helt och hållet på supportrarnas eget initiativ och har inget stöd från respektive specialidrottsförbund.
3.11 Lagstiftning om alkoholreklam i Sverige.
Tryckfriheten
Enligt Regeringsformens (RF) 2 kap 1 § 1 punkten är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet dvs. ”frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Tryckfrihet är en speciell del av yttrandefriheten och har sin särskilda reglering i Tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt 1 kap. 1 § 2 st. i TF står det ”varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst”. Dock finns det inskränkningar i tryckfriheten. Enligt 1 kap. 9 § 1 punkten i TF sägs att ” Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror”.
Alkohollagens bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker
Alkoholdryck definieras i 1 kap. 3 § alkohollagen som en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol. Lättöl eller lättglögg t.ex. är inga alkoholdrycker utan räknas enligt alkohollagen som lättdrycker.
Alkohollagens 4 kap. innehåller i 8 till och med 13 §§ de särskilda bestämmelser som gäller för marknadsföring av alkoholdrycker. Fram till den 15 maj i år var det enligt 11 § vid marknadsföring av spritdrycker, vin och starköl till konsument, inte tillåtet använda “kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter”. Med anledning av Marknadsdomstolens dom i det s.k. Gourmet-målet har bestämmelsen ändrats till att avse alkoholdrycker som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol.
Enligt 4 kap.10 § får inte kommersiella annonser i ljudradio- eller TV-program användas för marknadsföring av alkoholdrycker. All marknadsföring av alkoholdrycker till konsument skall enligt 8 § vara måttfull och får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmuntra till bruk av alkohol. Den får inte rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar.
Bakgrunden till Marknadsdomstolens dom i det s.k. Gourmet-målet och dess konsekvenser
Konsumentombudsmannen (KO) stämde tidningen Gourmet till tingsrätten och anförde att tidningen i sin prenumerationsupplaga hade infört annonser i strid mot alkohollagens förbud mot alkoholreklam i periodiska skrifter. Gourmet bestred KO: s talan och hävdade bl.a. att annonseringsförbudet stred mot EG-rätten. Tingsrätten beslöt på begäran av Gourmet att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen. EG-domstolen fann att det svenska alkoholreklamförbudet kunde försvåra marknadstillträdet för utländska aktörer, men överlämnade till den nationella rätten att avgöra om det bakomliggande syftet med förbudet att skydda befolkningens hälsa kunde uppnås med mindre ingripande åtgärder. Tingsrätten fann sammanfattningsvis att förbudet – när skyddssyftet ställs mot förbudets betydelse som handelshinder – måste betecknas som alltför långtgående och därmed oproportionellt i EG-rättslig mening.
Alkoholagens reklamförbud mot kommersiella annonser i tidningar kunde därför inte tillämpas. KO överklagade tingsrättens beslut till Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen fann i likhet med tingsrätten att förbudet “– när skyddssyftet ställs mot förbudets betydelse som handelshinder – måste betecknas som alltför långtgående och därmed oproportionerligt i EG-rättslig mening”. KO: s talan ogillades alltså även i Marknadsdomstolen och därmed tillämpades inte förbudet mot alkoholreklam i kommersiella annonser i målet.
Regeringen reagerade snabbt på Marknadsdomstolens domslut och presenterade ett förslag till ändring i alkohollagen, som innebar att reklamförbudet ändrades att avse spritdrycker och vin ”som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol”. Förslaget antogs av Riskdagen och gäller från den 15 maj 2003. En särskild utredare tillsattes också (S 2003:02) med uppgift att föreslå ”begränsningar av marknadsföringen till konsumenter i tryckta skrifter av alkoholdrycker. Vid utformningen av sina förslag skall utredaren utgå ifrån en hög hälsoskyddsnivå.”
Konsumentverkets riktlinjer KOVS 1979:5
Till alkoholreklamreglerna i alkohollagen har Konsumentverket utarbetat riktlinjer. Riktlinjerna har karaktären av råd och är alltså inte bindande på samma sätt som lagstiftning eller föreskrifter. De innebär en tolkning och utveckling av alkoholagens bestämmelser om måttfullhet. Nuvarande riktlinjer har gällt sedan 1979. De har utarbetats i nära samarbete med Svenska Bryggareföreningen, som kompletterat riktlinjerna med egenåtgärder, och den dåvarande föreningen för utländska vinagenter, Utländska Vin och Spritproducenters Ombud i Sverige, UVOS.
Riktlinjerna innebär utöver det lagstadgade annonsförbudet, som alltså inte tillämpades av Marknadsdomstolen, även förbud mot utomhusreklam, exempelvis reklam på eller vid allmän plats, på allmänt trafikmedel, i vänthall eller liknande, på allmän idrottsplats och annan allmän arena inbegripet sportevenemang, som är öppet för allmänheten. Reklam får inte heller förekomma inom sjukhus eller annan vårdinrättning, inom utbildningsanstalt eller lokal huvudsakligen avsedd för eller besökt av ungdom under 18 år. Riktlinjer finns också för marknadsföring av öl klass II, dvs. öl vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent alkohol.
En uppmärksam läsare kan notera att trots detta förbud mot alkoholreklam på idrottsplatser och vid sportevenemang förekommer i dessa sammanhang reklam för bryggeriernas produkter, utan angivande av vilken produkt eller alkoholstyrka som avses, av t.ex. Åbro, Falcon, Lapin Kulta m.fl. Förklaringen till detta finns förmodligen i ett par avgöranden från Radionämnden i början av 90-talet.
Radio- och TV-lagen samt Lokalradiolagen m.m.
I Radio- och TV-lagens, lokalradiolagens och de sändningstillstånd som finns för SVT, UR och TV-4 finns regler om reklam, sponsring och otillbörligt gynnande av kommersiella intressen. Efterlevnaden av de flesta av dessa regler övervakas av Granskningsnämnden för radio och TV, som 1996 ersatte den tidigare Radionämnden. Sedan 1991 får sponsrade program om allmän sammankomst eller offentligt arrangemang t.ex. idrottsevenemang, sändas i televisionen. Namn på sponsorn får anges i början och slutet av programmet. Enligt dessa lagar får ett program inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.
I Sveriges televisions sändningar från Vasaloppet år 1992 angavs bl.a. Pripps som sponsor. Pripps uppgav i ärendet att ca 40 procent av bolagets försäljning år 1991 utgjordes av öl och ca 60 procent av läskedrycker och vatten. Mot denna bakgrund kunde Radionämnden inte finna att SVT hade handlat i strid med avtalet genom att acceptera Pripps som sponsor.
Samma bedömning gjordes i ett beslut som gällde Spendrups sponsring av programmet Direkt från Berns i TV4. Av utredningen i det ärendet framgick att 55 procent av Spendrups budgeterade försäljningsvolym för år 1993 utgjordes av läsk, vatten och lättöl.
Några senare avgöranden än dessa känner utredningen inte till. Även KO har tillsyn över vissa bestämmelser i radio och TVlagen. Detta gäller dock inte alkohol utan reklam riktad till barn, läkemedelsreklam och förbudet för nyhetsuppläsare m.fl. att medverka i reklaminslag.
EU: s TV-direktiv (se nedan) föreskriver endast en viss restriktionsnivå för alkoholreklam i TV medan de svenska reglerna helt förbjuder sådan reklam. TV-direktivets uttryck ”alkoholhaltiga drycker” anses inbegripa alla drycker som innehåller alkohol, dvs.
även drycker som lättöl som innehåller mindre än 2,25 volymprocent alkohol. Detta har inte ansetts påkalla någon lagändring i den svenska lagstiftningen eftersom alkoholreklamreglerna går längre i sitt totalförbud av TV-reklam.
Totalförbudet gäller emellertid endast kanaler som sänder från Sverige. TV 3 och kanal 5 sänder från Storbritannien och för dem gäller brittisk lagstiftning. TV 3 har under hösten 2002 sänt program sponsrat av ett whiskymärke som före och efter det sponsrade programmet sänt en kort reklamfilm. Inför nyårshelgen har även reklam för champagne förekommit. Det finns därutöver ett flertal utländska kanaler som bara sänder idrott eller direkt vänder sig till ungdom som har frekvent förekomst av alkoholreklam. Som exempel kan nämnas Eurosport och MTV som också har sändningar på svenska. Reklamen för alkoholdrycker har fortsatt i TV 3 under sen kvällstid.
3.12. EG-rättsliga regler om TV-reklam
I direktiv 89/552EEG om samordning av bestämmelser som fastställts i medlemsstarternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television det s.k. TVdirektivet, finns bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Direktivet har omarbetats och delvis ändrats 1997. TV-direktivets huvudsakliga syfte är att säkerställa fri rörlighet för TV-sändningar inom unionen. Direktivet fastställer de minimikrav på medlemsstaternas regelverk som ställs för att den fria rörligheten skall kunna genomföras. I direktivet föreskrivs därför gemensamma regler på vissa områden. Direktivet är ett så kallat minimidirektiv. Detta innebär att medlemsstaterna har rätt att införa nationella regler som är mer detaljerade eller striktare inom de områden som omfattas av direktivet. Direktivet bygger på den så kallade sändarlandsprincipen. Detta innebär att varje medlemsstat skall säkerställa att alla TV-sändningar som sänds av programföretag inom medlemsstatens jurisdiktion överensstämmer med den lagstiftning som gäller för sändningar avsedda för allmänheten i den medlemsstaten. I gengäld åligger det övriga medlemsstater att säkerställa fri mottagning av TV-sändningar och inte begränsa återutsändningar inom sina territorier av TV-sändningar från andra medlemsstater.
Vad gäller TV-reklam och sponsring reglerar direktivet hur stor andel av sändningstiden som får bestå av reklam, hur reklamen får sändas samt restriktioner och förbud mot sändning av viss reklam. Med TV-reklam avses varje form av sänt meddelande mot betalning eller liknande ersättning som utförs av ett offentligt eller privat företag i samband med handel, affärsverksamhet m.m.
Med smygreklam avses presentation i ord och bild av varor, tjänster namn, varumärken eller verksamheter som utövas av en varu- eller tjänsteproducent i program då sådan presentation av programföretaget avses tjäna som reklam, och då allmänheten kan vilseledas i fråga om presentations art.
TV-reklam och köp-TV för alkoholdrycker är inte förbjuden men skall uppfylla vissa kriterier. Sådan reklam får
- inte rikta sig speciellt till minderåriga eller särskilt skildra min-
deråriga som intar sådana drycker
- inte förknippa konsumtion av alkohol med förbättrad fysisk
prestation eller med bilkörning
- inte ge intryck av att konsumtion av alkohol bidrar till sexuell
framgång
- inte göra gällande att alkohol har terapeutiska egenskaper eller
att den är ett stimulerande eller lugnande medel eller ett medel att lösa konflikter
- inte skall uppmuntra överkonsumtion av alkohol eller ge en
negativ bild av nykterhet eller återhållsamhet inte skall framhålla en hög alkoholhalt som en positiv egenskap hos dryckerna.
Direktivet innehåller inget förbud mot att ett TV-program sponsras av ett företag som tillverkar eller säljer alkoholhaltiga drycker.
3.13. Egendomsskyddet i Europakonventionen
Europakonventionen med tilläggsprotokoll har genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänsklig rättigheterna och de grundläggande friheterna införlivats med svensk rätt och gäller som lag här i Sverige.
Europakonventionens regler om skydd för äganderätten omfattar i motsats till den svenska grundlagen ett skydd mot rådigheten över immateriella tillgångar. De omfattar också ett skydd mot inskränkningar i möjligheten att fritt använda den immateriella rät-
tigheten som ensamrätten till ett varumärke eller firmanamn ger. Bestämmelsen är inte utan undantag. En stat har t.ex. rätt att genomföra lagstiftning som reglerar nyttjandet av viss egendom om den kan motiveras av ett allmänt intresse. En lagstiftning som inskränker den enskildes rätt att utnyttja sin immateriella tillgång måste vara en avvägning mellan den enskildes intresse av att hans eller hennes rättighet inte inskränks och en avvägning av det allmännas intresse, i detta fall att hålla tillbaka alkoholkonsumtionen och det måste råda en proportionalitet i detta.
3.14. Lagstiftning om idrott och alkohol i Norge och i några av EU: s medlemsländer
Norge
Reklam för alkoholdrycker är förbjuden enligt alkoholloven. Med alkoholdryck avses dryck som innehåller mer än 2,5 volymprocent alkohol. Reklamförbudet gäller alla former av reklam i tryckt skrift, film, ljusreklam, affischer, varuprover mm. Reklamförbudet omfattar alla tänkbara medier inklusive Internet. Det finns inga överenskommelser om hur marknadsföring av alkoholdrycker bör gå till eller några riktlinjer på området utfärdade av Forbrukerombudet.
Finland
Särskilda regler för alkoholreklam som riktar sig till konsumenter finns i alkohollagen. Lagen gör skillnad mellan starka alkoholdrycker, dvs. drycker som innehåller mer än 22 volymprocent alkohol och svaga alkoholdrycker som innehåller mindre än 22 volymprocent alkohol. Reklam för starka alkoholdrycker är förbjuden utom i fackpublikationer och på serverings, detaljhandels och tillverkningsställen för alkoholdrycker.
På idrottstävlingar får det förekomma kännetecknen för svaga alkoholdrycker, t.ex. på de tävlandes dräkter, på tävlingsområdet, på idrottsredskap och i på t.ex. programblad. Kännetecken får dock inte finnas på minderårigas idrottsdräkter och inte heller på tävlingar, där merparten av de tävlande eller av publiken är minderårig. I bil- båt- och annan motorsport får det förekomma kännetecken för alkoholdrycker på fordon och förarnas dräkter.
Helsingfors nyaste idrottsarena har fått sitt namn efter bryggeriekoncernen Hartwall.
Finland följer EU: s TV-direktiv, men har lagt till en sjunde punkt. Den har utformats med konsumentskyddslagen som förebild. Enligt denna är reklam inte tillåten om den strider mot god sed.
Danmark
En ny radio- och TV-lag trädde i kraft den 1 januari 2003. Den innebär att Danmark följer i EU: s TV-direktiv utan tillägg.
När det gäller reklam i övriga medier har branschen och Forbrugerombudsmannen kommit överens om etiska riktlinjer vid marknadsföring av alkoholdrycker. Riktlinjerna gäller alkoholdrycker från 2,8 volymprocent och däröver.
För marknadsföring riktad till barn eller unga gäller riktlinjerna alla alkoholdrycker. Ingen absolut åldersgräns är fastlagd, men 18 år anses vara en naturlig utgångspunkt, eftersom det är myndighetsåldern. När det gäller sport eller idrott är det tillåtet med banderoller och väggreklam för alkoholdrycker, men inte på dräkter eller personliga sportrekvisita.
Enligt de etiska riktlinjer för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker, som träffats mellan branschföreträdare och myndigheterna i Danmark, gäller att marknadsföring av alkoholdrycker under 2,8 volymprocent är tillåten i idrottssammanhang om produkten i marknadsföringen visas och omnämns som lätt alkoholprodukt. För bryggerierna är det tillåtet att marknadsföra producentnamn och logotyp.
Belgien
I Belgien finns lagstiftning när det gäller marknadsföring av alkoholdrycker. Med alkoholdryck avses alla alkoholhaltiga drycker över 1,2 volymprocent, med undantag för öl.
Reklam för öl regleras av en ”frivillig” lag som undertecknats av alla producenter och representanter för hotell, restaurang, bar och distribution (snabbköp, affärer).
Dessutom har speciella överenskommelser gjorts med producenter, konsumentorganisationer och myndigheter då det handlar om ungdomsidrott.
Alkoholreklam i TV regleras inte på federal nivå utan av språkgemenskaperna (flamländsk resp. franskspråkig). Båda kanalerna tillåter alkoholreklam i TV på vissa villkor. Sammanfattningsvis går det bra att göra reklam åtminstone för öl på idrottsarenor i Belgien.
Frankrike
Den franska lagstiftningen för alkoholreklam räknar upp ett antal medier där reklam tillåts, i övrigt är reklam förbjuden. Reklam för alkoholhaltiga drycker (drycker med mer än 1,2 volymprocent alkohol) är tillåten i:
1. tidningar, med undantag för tidningar som riktar sig till barn
och ungdom
2. radio kl. 0.00–17.00 (onsdagar 0.00–07.00)
3. form av affischer, i barer caféer etc. där alkohol säljs tillåts även
objekt med alkoholreklam
4. på fordon som fraktar dryckerna (namn på drycken och namn
och adress till tillverkare eller försäljare, annan information är förbjuden)
5. kataloger, broschyrer mm. som utsänds av tillverkare, importörer,
etc.
6. reklam för festligheter som tillägnas drycker med lokal anknyt-
ning
7. reklam för museer, kurser med oenologisk anknytning,
presentationer, provsmakning
8. på objekt som används för konsumtion av alkohol, är märkta
med tillverkarens namn och som erbjuds (gratis eller mot betalning) i samband med försäljning av drycken
Sponsring med syfte att direkt eller indirekt göra reklam för alkoholhaltiga drycker är förbjuden.
Reklam för alkoholhaltiga drycker i idrottssammanhang är som framgår av uppräkning tillåten i teorin, i form av affischer. I TVsändningar är dock all alkoholreklam förbjuden, vilket innebär att eventuella affischer med alkoholreklam inte får synas i TV-sänd-
ningar från idrottsevenemang. I praktiken blir därför användningen av alkoholreklam vid idrottsevenemang begränsad.
All reklam som riktar sig till allmänheten måste innehålla ett meddelande om att missbruk av alkohol är skadligt för hälsan. Reklamen får enbart innehålla information om alkoholhalt, ursprung, benämning, sammansättning, namn och adress till tillverkare och återförsäljare samt metoder för framställning och konsumtionssätt. Även referenser till den region där drycken framställs och de utmärkelser som mottagits får omnämnas.
Italien
Det finns ett förbud mot alkoholreklam i radio och TV i barn och ungdomsprogram, samt 15 minuter före och efter barn och ungdomsprogram. Reklam för starksprit, (över 18 volymprocent) är inte tillåten i radio och TV mellan kl. 16.00–19.00.
Starkspritsreklam är förbjuden i all tryckt press avsedd för barn och ungdom, samt i biografer i samband med barn och ungdomsfilmer. All alkoholreklam är förbjuden i lokaler där minderåriga vistas. Gränser för barn, ungdom och minderårig förefaller gå vid 18 års ålder.
När det gäller idrottsreklam och sponsring av idrott är lagstiftningen vag och ger utrymme för olika tolkningar. Vad gäller spritdrycker över 21 volymprocent gäller åtminstone i teorin att man inte får göra reklam i idrottssammanhang.
Irland
Någon lagstiftning om marknadsföring av alkoholdrycker existerar inte. Det finns ett antal ”voluntary codes” för reklam i media i andra sammanhang. Det är alltså tillåtet med alkoholreklam på sportutrustning, arenor och i TV.
Debatten om alkohol och alkoholreklam har varit livlig. Det utbredda alkoholmissbruket särskilt bland unga har diskuterats. Katolska kyrkan har kritiserat både användandet av alkohol och alkoholreklam i samband med sport. Hälsominister Michael Martin hotade nyligen med att avstå från att ge pengar till idrottsförbund som gör reklam för alkoholprodukter.
Hälsoministern har klargjort att han avser införa lagstiftning på området. Målet är att skydda barn och ungdom från alkoholreklam. Hur lagstiftningen skall se ut är i dagsläget oklart och undersökningar om vad som krävs pågår. Lagstiftningen bör kunna vara färdig i början av år 2004.
Tyskland
Lagstiftningen kring alkoholreklam är mycket liberal. All alkoholreklam är tillåten så länge den inte direkt vänder sig till barn och ungdomar. Det finns inga begränsningar vad gäller starkare drycker jämfört med svagare. Alkoholreklam i TV och på sportarenor förekommer i stor omfattning. I fotbollssammanhang görs frekvent reklam för öl.
Enligt Tyska inrikesministeriet är den gängse uppfattningen att öl och vinproducenter bör ha möjlighet göra reklam för sina produkter. När det gäller idrottsklubbar har de givetvis möjlighet att själva välja vilka alkoholsorter de vill göra reklam för på sina kläder. Bland vissa förbund finns det någon slags ”code of conduct” att man inte gör reklam för spritdrycker med hänvisning till att förbunden ska fungera som förebilder för ungdomar. Några officiella branschöverenskommelser är inte kända på inrikesministeriet.
Spanien
Specifik lagstiftning avseende reklam för alkoholhaltiga drycker i samband med idrottstävlingar saknas. Däremot är utskänkning och försäljning av sådana drycker förbjuden på idrottsarenor i de fall det rör sig om statliga eller internationellt organiserade evenemang. Syftet är då att förebygga förekomsten av eventuella våldsyttringar. Den allmänna reklamlagen, som gäller all sorts reklam, tillåter inte reklam för alkoholhaltiga drycker över 20 volymprocent alkohol på platser där konsumtionen av sådana drycker är förbjuden. Det gäller följaktligen även idrottsarenor, där förbudet mot försäljning och konsumtion gäller drycker med en volymprocent överstigande 1 procent. Enligt det statliga Idrottsrådet bör dessa förbud tolkas så att reklam för drycker innehållande en alkoholmängd över 1 volymprocent alkohol är förbjuden på idrottsarenor i samband med tävlingar av statlig eller internationell karaktär. Ingen åtskillnad
görs mellan olika former av eller underlag för reklam (dräkter, utrustning etc.). I enlighet med EU-direktivet är reklam för alkoholdrycker i TV förbjuden när det gäller drycker med en volymprocent överstigande 20 procent. Vissa regleringar och villkor gällande TV-reklam för övriga alkoholhaltiga drycker har även införts. Dessa regleringar är föremål för statlig översyn och kontroll.
Spanien är ett starkt decentraliserat land. Flera av de 17 ”delstaterna” (autonomierna) har långtgående självbestämmande. Den eventuella regleringen av alkoholreklamen vid icke statliga idrottsevenemang varierar därför sannolikt mycket i praktiken, beroende på var i landet man befinner sig.
Storbritannien
Sponsring av idrottslag är tillåten och mycket utbredd särskilt när det gäller öl. Det gäller inte minst fotbollen. Skotska ligan sponsras av whiskytillverkaren Bell´s. Servering inne på arenan förbjöds i Skotland på 80-talet, medan det serveras starköl inne på flera arenor i England. Men varken i Skotland eller i övriga Storbritannien har det stora problemet varit det som dricks på arenan, utan det som dricks hela dagen före matchen på pubarna. Reklam för alkohol är reglerad både genom lagstiftning och frivilliga överenskommelser. Alkoholreklam är tillåten, men reklamen får inte vara riktad till personer under 18 år. Riktlinjerna för TV-reklam fastställs och övervakas av en särskild myndighet.
Portugal
Sedan den 1 februari 2002 finns en lagstiftning med vissa restriktioner när det gäller försäljning och konsumtion av alkoholdrycker med mer än 0,5 volymprocent alkohol. Lagen tar sikte på barn under 16 år, berusade eller psykiskt störda personer.
Det är inte heller tillåtet att sälja alkoholdrycker på allmänna sjukvårds- och hälsoinrättningar eller i närheten av skolor.
Det är förbjudet att göra reklam för alkoholdrycker i radio mellan klockan 07.00 till 22.30.
Det finns frivilliga riktlinjer mellan annonsörer, producenter m.m. när det gäller alkoholdrycker. Riktlinjerna tar sikte på ”måttlighetsdrickande”.
3.15. Överenskommelser om alkoholbranschens sponsring vid internationella mästerskap
Lagstiftningen om alkoholreklam och möjligheterna för alkoholbranschen att sponsra idrottsevenemang varierar som framgår starkt mellan länderna. Idrott och alkohol är båda mycket internationella företeelser. Några gemensamma regler för sponsring i samband med internationella mästerskap föreligger inte. De internationella tävlingarna ägs av de internationella idrottsförbunden och det är de och värdnationens lagstiftning som bestämmer vad som skall gälla. Inom EU finns dock gemensamma utgångspunkter när det gäller barns och ungdomars rätt att växa upp i en miljö fredad mot marknadsföring av alkoholdrycker, nämligen rådsrekommendationen och den deklaration som antogs vid WHO:s Europeiska ministerkonferens 2001, om unga och alkohol. Det bör därför rimligen finnas goda möjligheter för de olika nationella idrottsförbunden i respektive land inom EU, att träffa gemensamma överenskommelser när det gäller alkoholbranschens sponsring vid internationella idrottsevenemang inom EU, som t.ex. Europamästerskap.
Man bör sålunda ta in uppgifter om planerat matutbud från sökanden men också uppgift om att miljöförvaltningen godkänt lokalen för hantering av sådana livsmedel. Man kan begära in möbleringsritningar. Hur många sittplatser är planerade? Är borden avsedda för matservering? Även om miljöförvaltningen av livsmedelshygieniska skäl vill ha så liten och enkel mathantering som möjligt finns det ingen möjlighet (eller anledning) att kompromissa bort alkohollagens krav på tillhandahållande av lagad mat. Regelsystemet gäller fullt ut. Här har kommunerna en utmärkt möjlighet att genom att hävda matkravet ”strama upp” alkoholserveringen. Matutbud och verksamhetsinriktning utgör också viktiga hörnstenar när den så viktiga alkoholpolitiska prövning skall göras.
Två exempel från verkligheten
Att det inte alltid säljs så särskilt mycket mat under ett evenemang kan illustreras med omsättningssiffrorna från en av serveringarna under Östersjöfestivalen 2002 i Karlshamn (festivalen beskrivs närmare nedan). Det aktuella serveringsstället hade beviljats tillfälligt utökad serveringsyta under de fyra festivaldagarna. Enligt den rapport som varje serveringsställe lämnade efter avslutad festival såldes på det aktuella stället mat för ca 10 000 kronor, vin för knappt 230 000 kronor, starköl för drygt 680 000 kronor samt ”övrigt” för ca 30 000 kr. Här handlade det med andra ord om näst intill uteslutande dryckesförsäljning. Även om exemplet förhoppningsvis är extremt är det nog tyvärr inte helt unikt.
Det är alltså den som har serveringstillstånd att servera alkoholdrycker som också skall tillhandahålla lagad mat. En restauratör kan inte enbart sälja alkoholdrycker under förevändning att det finns så många andra företagare i dennes närhet som säljer sådan mat.
Ett sådant fall var en konsert i Oxelösund i augusti månad 2002. Utredningens sekreterare besökte konserten. Där hade en badplats inhägnats och besökande fick betala entré för att komma in på festområdet och där lyssna på en känd artist som skulle uppträda. Artisten lockade en bred publik och många var de familjer som hade tagit med sig mat och dryck (t.ex. vin) för att ha picknick inne på området under kvällen. På området fanns också snabbmatställen av mycket enkel karaktär som sålde hamburgare, varm korv och lik-
nande. På festområdets ena sida fanns ytterligare en avgränsning gjord; ett ”VIP”-område och ett ”öl-område”. Båda var avskilda från varandra och från övriga festområdet. Matservering pågick på VIP-området, men inte på öl-området.
På det ungefär 40 gånger 50 meter stora öl-området fanns två öltält. Utanför tälten fanns ca 10 långbord med fasta träbänkar. I ett av tälten (det andra användes inte just då) ”serverades” starköl eller starkcider för vardera 45 kronor samt läsk för 20 kronor. ”Serveringen” av starköl gick till så att försäljaren skruvade av kapsylen på en plastflaska och därefter överräckte flaskan till kunden. Därmed var serveringen avklarad, dvs. några glas användes inte. Kunden kunde därefter röra sig med flaskan på öl-området (de flesta satt och drack ur flaskorna vid ovan beskrivna långbord). Ordningsvakterna såg till att inte någon kunde ta med sig flaskor ut på festområdet.
Eftersom ingen sågs äta mat tillfrågades den serveringsansvarige om det över huvud taget fanns mat att tillgå. Denne bekräftade att de inte serverade någon mat på öl-området men att mat ju fanns ute på festområdet (det gick med andra ord inte att äta en hamburgare och till detta bli serverad t.ex. en starköl). Han menade att ”de alltid gjort så här” och att detta var ett bra upplägg. Efter viss diskussion ändrade sig den serveringsansvarige dock och tillstod att det ”nog blivit fel” denna gång.
Alkoholpolitisk prövning
Den alkoholpolitiska prövningen i 7 kap. 9 § har redan nämnts. Den måste tillerkännas extra tyngd när det gäller festivalstillstånden. Oftast är det mycket folk i rörelse, olika nöjesarrangemang i anslutning till serveringarna, många barn och ungdomar under 18 år. Att polismyndighetens synpunkter bör inhämtas är närmast en självklarhet i festivalssammanhang. Av förarbetena till alkohollagen framgår att polismyndighetens åsikt alltid skall tillmätas stor betydelse. Vid en eventuell domstolsprocess brukar så också vara fallet. Ett exempel på när polismyndighetens yttrande spelade en avgörande roll i ett ärende om serveringstillstånd i samband med ett musikevenemang ges här.
Rättsfall
Två aktiebolag hade ansökt om att tillsammans få bedriva tillfällig servering i ett tält (som var uppställt i en inhägnad park) i samband med en två dagars konsert i Jönköping. Endast de som var 18 år fyllda skulle få komma in i serveringstältet. Kommunen, som tidigare år meddelat motsvarande tillstånd, avslog detta år ansökan med hänvisning till risken för alkoholpolitiska olägenheter. Bolagen överklagade beslutet och menade bl.a. att tillstånd borde ges av rättviseskäl (man argumenterade ungefär som ”andra får ju tillstånd”). Kommunen genmälde att man sedan något år tillbaka intagit en mer återhållsam linje beträffande tillfälliga tillstånd. Man uppgav också att man höll på med att omarbeta sina riktlinjer för serveringstillstånd i detta avseende.
Polismyndighetens yttrande fick (förmodligen) en avgörande betydelse för utgången av målet. I yttrandet beskrevs erfarenheterna från tidigare liknande evenemang, då en ökning konstaterats av skadegörelse och våldsbrott i förhållande till vanliga helger. Tillgängligheten av alkohol, menade polismyndigheten, hade då haft stor inverkan. Myndigheten menade vidare att alkoholintaget i ett öltält blir mer okontrollerat än i en traditionell serveringslokal, oavsett inställningen hos vakt- och serveringspersonal och arrangör. Mot bakgrund av detta och de positiva erfarenheterna från en konsert år 2001 (då ingen alkoholservering förekommit) avstyrkte polismyndigheten ansökan. Länsrätten i Jönköpings län avslog 2002-08-07, nr 1385, överklagandet.
Serveringstider
Att överväga lämpliga serveringstider är mycket viktigt. Att begränsa serveringstiden någon timma har i vissa fall haft god effekt. I Sundsvall finns sedan flera år en årlig gatufest. Efter varje års fest har man följt upp vad som var bra respektive mindre bra med årets fest. Vid 2002 års gatufest fanns en hel del problem i samband med alkoholserveringarna. Bland annat som ett försök att stävja problemen beslutade kommunen enligt uppgift nyligen att minska serveringstiden med en timme vad gäller en av festivaldagarna i framtiden.
Gemensamma serveringsytor/överblickbarhet/avgränsningar
Under festivaler är det ofta mycket folk i de stadigvarande eller tillfälliga serveringar som finns på festivalområdet. För att vid problem med t.ex. försäljning till berusade personer kunna veta vilken restauratör som överträtt reglerna bör man försöka undvika gemensamma serveringsytor. Här saknas ett direkt lagstöd men syftet med flera av reglerna (t.ex. syftet att minska risken för servering till underåriga) riskerar att få stå tillbaka om man accepterar gemensamma serveringsytor.
Frågan om det är lämpligt att flera tillståndshavare delar på en serveringsyta är inte ny. Alkoholutredningen konstaterade år 2000 att företeelsen med gemensamma serveringsytor först dök upp i samband med festivaler och då särskilt Stockholm Water Festival. Därefter spred sig företeelsen till andra liknande evenemang. Det finns numera även något enstaka exempel på inrättningar där flera tillståndshavare med stadigvarande serveringstillstånd har gemensam serveringsyta. Alkoholutredningen (Bestämmelser om alkoholdrycker, SOU 2002:59) konstaterade att erfarenheterna från Stockholm visat att det tack vare noggrann övervakning går att upprätthålla ”acceptabel” ordning och säkerhet vid gemensamma serveringsytor. Utredningen föreslog därför inte någon lagändring om att en serveringslokal endast skall få ha en tillståndshavare.1
7 kap. 10 § alkohollagen lyder:
”Serveringstillstånd skall avse viss lokal eller annat avgränsat ut-
rymme”.
Statens folkhälsoinstitut har i en kommentar (Handbok Alkohollagen) uttalat att det av bestämmelsen och mot bakgrund av andra bestämmelser i lagen följer att en och samma serveringsyta inte samtidigt kan användas av flera restaurangföretag. Som exempel på ”andra bestämmelser” anger institutet tillståndshavares tillsynsplikt över ett serveringsställe (6 kap. 3 §) och förtärings- och förvaringsförbuden (6 kap. 9 §). Skälet till detta är, enligt institutet, att tillsynsmyndigheten alltid måste veta vem som har ansvaret för serveringsverksamheten och till vem man därför skall vända sig om det till exempel konstaterats överträdelse av bestämmelserna om åldersgräns och/eller ordning och nykterhet.
1 Bestämmelser om alkoholdrycker, SOU 2000:59, s. 237.
Överblickbarhet
Alkohollagen är en social skyddslagstiftning vars regler bland annat har till syfte att minimera de problem som kan uppstå i samband med försäljning av alkoholdrycker. Skyddet för ungdom har en framskjuten plats i lagen. En tillståndshavare har ett strikt ansvar för ordningen på sitt serveringsställe. Det skall råda ordning och nykterhet och berusade gäster får inte finnas där utan skall avvisas. Tillståndshavaren skall också se till att inte underåriga eller berusade gäster tillåts dricka alkoholdrycker. Dessutom finns förbud för att gäster tillåts dricka medhavda alkoholdrycker eller att ta med serverade drycker ut från serveringsstället. Inträffar problem genom att t.ex. underåriga konstaterats dricka alkoholdrycker på ett serveringsställe kan således tillståndshavaren inte komma undan sitt ansvar genom att hänvisa till att ålderskontrollen skötts dåligt i serveringsställets entré.
För att tillståndshavaren skall kunna kontrollera att inte felaktig servering sker så måste lokalerna – och i förekommande fall serveringsytorna utomhus – vara överblickbara. Detta krav beaktas förmodligen relativt bra när det gäller prövningen av ansökningar om serveringstillstånd i ”vanliga” restauranger. När det däremot gäller prövningen av ansökan om serveringstillstånd i samband med stora evenemang som festivaler tycks detta krav ibland få stå tillbaka. Mycket av problemen med fylleri och felaktig servering under festivaler och liknande stora evenemang bottnar förmodligen i att serveringsområdet är så stort (som t.ex. i fallet Sweden Rock Festival) att överblickbarheten helt gått förlorad. Det kan också vara så att man på ett begränsat område släpper in så många människor att det av den anledningen inte går att se vem som egentligen dricker vad (som t.ex. vid nämnda konsert i Karlshamn). Här finns det anledning för kommunerna att i god tid före evenemangen tillsammans med sökanden, arrangören och berörda myndigheter försöka tillskapa serveringar där chanserna till uppsikt över vem som dricker vad blir så goda som möjligt. Detta kan ske t.ex. genom att man från berörda myndigheter kommer överens med arrangören/tillståndshavaren om hur många gäster som samtidigt skall få vistas på serveringsstället (om man inte kan komma överens finns möjligheten för tillståndsmyndigheten att slå fast detta i villkor).
Avgränsningar
När det gäller kravet på avgränsningar finns det ett direkt lagstöd i den citerade bestämmelsen. Första ledet i meningen syftar på servering som sker inomhus. För att det skall kunna bli fråga om en ”viss lokal” krävs rimligen att den avgränsas – med väggar eller dylikt – mot andra områden. Med bestämmelsens ”annat avgränsat utrymme” avses servering som sker utomhus t.ex. på en terrass eller uteservering. En sådan skall alltså vara avgränsad, genom staket eller liknande. Krav på avgränsningar finns bl.a. för att förhindra att gäster bär med sig alkoholdrycker ut från serveringsområdet. Ett annat skäl är att minska risken för att alkoholdrycker langas från serveringsområdet t.ex. till ungdomar under 18 år.
Ett exempel på väl fungerande avgränsningar är festivalen i Östersund (Storsjöyran) 2002. Under de sista festivaldagarna fanns så många som drygt 20 000 personer dagligen på ett inhägnat område mitt i centrala Östersund. På området fanns tre stadigvarande och 11 tillfälliga serveringar. Samtliga serveringar var väl avgränsade från varandra men också från gator och torg inne på festivalområdet. Att så var fallet bidrog med största säkerhet till att ordningen och nykterheten var förhållandevis god inne på området. Att det var sämre ställt med den varan på den intilliggande campingen är en annan sak (detta beskrivs i avsnitt 4.5.4).
Fram till för några år sedan tillämpades också bestämmelsen om avgränsningar i huvudsak i enlighet med det sagda i hela landet (bestämmelsen fördes f.ö. i sak oförändrad över från lagen om handel med drycker till alkohollagen 1995). Idag förekommer det, som nämnts, att kommunerna meddelar serveringstillstånd där flera tillståndshavare samtidigt delar på en och samma serveringsyta. Särskilt tycks det förekomma vid större evenemang som festivaler och liknande. Här skall nämnas ett par exempel.
Östersjöfestivalen i Karlshamn
Denna festival äger sedan många år rum inne i centrala Karlshamn under fyra dagar (torsdag – söndag) i mitten av juli månad. På torget finns under de fyra dagarna ett stort antal försäljningsstånd men också två tillfälliga serveringstält. Det är också några av stadens restauratörer som passar på och ansöker om utökning av sin servering till att omfatta t.ex. området på gatan utanför respek-
tive restaurang. År 2002 var det sammanlagt tre olika restauratörer som beviljats sådana utökade tillstånd under festivalen. Även om varje års festival invigs på torsdagen tjuvstartar man under onsdagskvällen med en stor musikkonsert från en scen på stora torget där någon känd artist framträder. Strax innan konserten utryms torget och staket avgränsar sedan torget från övriga delar av staden. De som vill lyssna på konserten får betala entréavgift (avgränsning av torget sker endast under konserten på onsdagskvällen – inte de övriga festivaldagarna). Konserterna lockar en stor publik. Så många som 10 000 respektive 7 000 personer lyssnade på konserterna 2001 och 2002 enligt uppgift på Karlshamns kommuns hemsida. Det fanns inte någon åldersgräns för att komma in på konsertområdet.
Inne på torget fanns det även under konserten servering av mat och alkoholdrycker från tillfälliga serveringsställen. År 2002 fanns där två serveringstält vilka drevs av en och samma tillståndshavare.
Ställd inför faktum – beslut på stående fot
Allt sedan början av 1990-talet har man i Karlshamn haft konsert på detta sätt kvällen före festivalen. År 1994 blev situationen lite annorlunda än åren dessförinnan. Man hade det året en mycket känd artist som skulle uppträda på scenen och detta resulterade i betydligt fler besökare än väntat. Med närmare 4 000 människor på det inhägnade torget och endast ett serveringsställe för starköl och vin blev det en oerhörd trängsel vid serveringsställets insläpp. Det blev snabbt för många människor inne på serveringsstället. Starköl langades ut över staketet till personer som inte kommit in (från ett annat serveringsställe, som saknade vakter, såldes enbart folköl vilken bars ut på torget). Några människor föll omkull i trängseln. Situationen hade inte förutsetts och det fanns inte tillräckligt med personal. De två ordningsvakter som fanns klarade inte av att hålla kontroll över serveringen varför assistans begärdes från polismyndigheten. Polismyndigheten å sin sida kontaktade länsstyrelsens alkoholhandläggare, vilken var där för tillsyn. Denne bedömde att det inte var möjligt att stänga serveringen och att risken för olyckstillbud var stor. Därför beslutade alkoholhandläggaren, i samråd med polischefen, att tillfälligt göra hela torget till serveringsyta. Det blev därigenom möjligt för åhörarna att ta med sig det som inhandlats ut på torget (och ut i publikhavet).
Även vid 2002 års konsert utformades serveringstillståndet så att hela torget utgjorde serveringsyta under konsertkvällen.
”Festivalgeneralen” för festivalen uppger på förfrågan att mängden införda flaskor och burkar med alkohol (och glasskross) blivit mindre sedan hela torget blivit serveringsområde. Detta motsägs av att polismyndigheten enligt uppgift rapporterat att besökarna år 2002 fört in mycket alkohol på torget. Biljettkontrollanterna hade på förfrågan svarat att det inte var deras uppgift att kontrollera om någon medförde alkoholdrycker. Därmed var det ingen som ville kännas vid ansvaret för kontrollera så att alkoholdrycker inte fördes med in på torget.
Intressekollision
I Karlshamn ”kolliderade” på sätt och vis två olika myndigheters intresse- och ansvarsområden – och det var alkoholpolitiken som fick stå tillbaka. Resonemanget och resultatet av detsamma var f.ö. identiskt vid musikfestivalen 2002 i Sölvesborg (Sweden Rock Festival) som beskrivs i avsnitt 4.5.2. Att göra hela torget i Karlshamn till serveringsyta är olyckligt av flera skäl. Förutom att det blir omöjligt att hävda flera av reglerna i alkohollagen (t.ex. förvarings- och förtäringsförbuden) blir det i praktiken omöjligt att kontrollera vem som dricker vad. Den viktiga ålders- och nykterhetskonstroll som förutsätts ske vid all försäljning av alkoholdrycker blir nästan helt utan värde. Med flera tusen människor på en begränsad yta blir lagningsrisken uppenbar, överblickbarheten minimal och att påstå att inga underåriga eller redan berusade skulle komma åt att dricka alkoholdrycker under sådana förhållanden vore absurt. Frågan blir då om det inte i själva verket, under sådana betingelser som just beskrivits, är lämpligt att endast tillåta alkoholfri servering under konserten.
Gemensam serveringsyta på Göteborgskalaset 2002
Jag har tagit del av en rapport2 från Göteborgskalaset (Kalaset) som år 2002 ägde rum mellan den 9 och 17 augusti. Rapporten är gemensamt författad av tillståndsenheten och Cityenhetens fält-
2 Göteborgskalaset 2002 – Rapport från Cityenheten och Tillståndsenheten, daterad 2002-09-11, dnr 338/02.
grupp och gatulangningsgrupp. Tillståndsenheten kontrollerade enligt rapporten under båda helgerna bl.a. nykterheten och åldersgränser på Kalasets restaurangområden. Fältgruppen arbetade uppsökande bland ungdomar som vistades på Kalaset. Gatulagningsgruppen är socialsekreterare som följer med civila poliser.
I rapporten beskrivs ”de problemområden som iakttogs under kalaset i fråga om ungdomar, våld och alkoholförtäring”. I rapporten anges att det dagligen funnits stora problem med ett ”mycket kraftigt ungdomsfylleri” i området kring Kungsparken och framför Stora Teatern. Bland de områden där serveringar funnits var enligt rapporten intrycket gott, med ett undantag (citat från rapporten):
”Undantaget var stora delar av området på Kungstorget, under senare delen av kvällarna främst efter kl. 23.00. Det aktuella området, hela nedre delen av torget mot kanalen, var vid denna tidpunkt så gott som uteslutande besökt av 100-tals ungdomar i varierande ålder uppskattningsvis mellan 14 och 19 år.
Förhållandena var i strid med flera av alkohollagens regler. Genom att ordningsvakterna arbetade mycket aktivt på området förhindrades dock att allvarligare incidenter inträffade.
Förhållandena går inte att jämföra med normal restaurangverksamhet. Vid årets tillsyn har bl.a. slagsmål mellan ungdomar, berusade ungdomar och ungdomar med medhavda alkoholdrycker iakttagits. Flera misstänkt underåriga har setts dricka starköl, inköpt på området. Dessa har vid kontroll inte kunnat styrka sin ålder. Vidare har lagning av starköl, som sålts på området, till misstänkt underårig iakttagits.
Liknande förhållanden har under flera år konstaterats på kalaset avseende den aktuella delen av Kungstorget. Tillståndsenheten har försökt ändra sina metoder vid tillsyn för att bättre söka klarlägga vem som eventuellt kan göras ansvarig. Från krögarnas sida har man infört särskilda krogvärdar för att dessa skall utföra kontinuerlig tillsyn. Förhållandena har dock ej förbättrats.
Att det bara finns en tillståndshavare per restaurangområde är en grundregel vid normal tillståndsgivning. Genom detta förfarande är ansvarsfrågan vid eventuella överträdelser av reglerna lätt att klargöra…
…Förhållandena under kalaset och i synnerhet på Kungstorget skiljer sig på väsentliga delar från detta. Hela kungstorget är under Göteborgskalaset ett stort gemensamt serveringsområde där alkoholserveringen sköts av 12 olika restauranger. På området sker även annan försäljning i ett antal bodar. Vid populära evenemang har det, alltsedan kalaset startade, varit så mycket folk på torget att tillsyn och uppsikt över området inte gått att utföra. Kontrollen av insläppen och ordningen på området sköts av vakter som är anlitade av arrangören…”
Rapporten avslutas med åtta förslag till hur de beskrivna problemen skall kunna minska.
Förslagen är intressanta men också relevanta även för andra stora evenemang i landet. Förslagen är därför värda en större spridning och återges i sin helhet här:
”– Att antalet dagar för Göteborgskalaset kortas, från nuvarande
9 dagar. En kortare tid skulle sannolikt föra med sig en något ökande folkanstormning och ev. ett negativt tryck på festområdena men även en möjlighet att koncentrera samhällets insatser i form av polis, föräldravandrare och socialtjänst. – Det bör tas upp en diskussion om kalaset infaller i rätt vecka med
tanke på att skolstarten kommer veckan därpå. – Fler gratis busstransporter är önskvärt för ungdomar, så att de
kommer hem från Heden vid stängningsdags. – Inför nästa års kalas bör en tydligare information ges till vuxenvärl-
den, framförallt ungdomarnas föräldrar, om de erfarenheter polis, socialtjänst och övriga instanser har dragit i fråga om ungdomsfylleriet i Göteborg under kalaset. – Att införa en åldersgräns för tillträde kvällstid till Hedens festplats
och restaurangområdet på Kungstorget. – Att varje tillståndshavare på Kungstorget har ett eget avgränsat ser-
veringsområde. – Att serveringstiden på Kungstorget kortas ned från nuvarande tid,
som är till kl. 01.00 på fredag och lördag samt till kl. 24.00 övriga dagar. – Att vakterna på Kungstorget är underställda tillståndshavaren”.
2003 års Göteborgskalas
Enligt uppgift ser det också ut att bli en del förändringar inför 2003 års kalas. Den nedre delen av Kungstorget skall få ett annorlunda utseende, med tydligare inriktning mot vuxenpublik. Arrangören har på eget initiativ för denna del av torget lovat upprätthålla en 18 års gräns kvällstid. Avgränsning skall ske mot övriga torget. Båda åtgärderna är tänkta att förhindra den stora ungdomspublik som vistats på torget de senaste årens Kalas. Uppgiftslämnaren påpekar också att det område som har en renodlad inriktning på ungdomar (år 2002 Heden respektive år 2003 Banankajen) har ett särskilt avgränsat restaurangområde med 18 års gräns för tillträde.
Alkoholfri servering som alternativ
Alkohollagens regler är inte förhandlingsbara och den rimliga lösningen vid en ”intressekonflikt” mellan två olika myndigheters ansvarsområden kan mycket väl vara att eventuell servering får bedrivas utan alkoholdrycker. Detta hade f.ö. varit den enda rimliga lösningen vid den konsert på Råsunda stadion som nämnts ovan.
Utformningen av avgränsningarna
Hur avgränsningarna ser ut spelar också en viss roll. Ett exempel är här festivalen i Malmö (se avsnitt 4.5.3). På grund av det sätt som en av serveringarna inhägnats (rep som inte hölls spända utan låg utmed marken) hade några gäster promenerat iväg med såväl vinglas som hela flaskor ut i parken. Det förtjänar att även här tilläggas att ordningen som helhet var mycket god på Malmöfestivalen.
Villkor
Enligt alkohollagen får villkor meddelas i samband med beslut om serveringstillstånd eller därefter (7 kap. 5 §). Villkoren skall motverka skadeverkningar av alkoholpolitisk art. Vid nu aktuella slag av evenemang kan villkor om t.ex. krav på ordningsvakt verkligen vara motiverade. Självklart kan den sökande överklaga beslutet om villkor till länsrätten. Det finns genom åren ett antal sådana ärenden som prövats av förvaltningsdomstolarna. Det har ibland hänt att domstolarna gjort en delvis annan bedömning än tillståndsmyndigheterna och därför antingen reducerat antalet ordningsvakter som skulle krävas eller förkortat den tid under vilken dessa skulle tjänstgöra. Bland annat av detta skäl, men framförallt av rättviseskäl bör man i varje enskilt ärende noga överväga dels från vilken tidpunkt, dels hur många ordningsvakter som behövs. Är det fråga om ett evenemang som återkommer år från år har man rimligen lättare att bedöma behovet av ordningsvakter än vid ett evenemang som ska äga rum för första gången. Det finns alltid anledning att höra polismyndighetens åsikt innan man beslutar om krav på ordningsvakt.
Det förekommer att det tillsammans med ett tillfälligt beslut om serveringstillstånd till allmänheten meddelas ett stort antal villkor, ibland t.o.m. villkor om sådant som redan är reglerat i alkohollagen
(t.ex. krav på ordning och nykterhet). Sådana ”villkor” bör inte meddelas – de riskerar att urvattna villkorsinstitutet och skapa förvirring om vad som egentligen gäller. Eventuella upplysningar om vilka regler lagen ställer hör istället hemma i informationsmaterial av olika slag. Dessutom skall ju den sökande redan för att komma ifråga för tillstånd ha visat att sådana kunskaper finns. Det förtjänar att ånyo betonas: behovet av villkoret – och utformningen av detsamma – skall noga övervägas i varje enskilt fall.
Ibland har tillståndsmyndigheten meddelat villkor om krav på viss (högre) åldersgräns. Vid åtminstone två tillfällen har länsrätten prövat om det var rätt av tillståndsmyndigheten att meddela ett sådant villkor. Utgången i de båda fallen blev olika:
Rättsfall I
Kommunen hade meddelat ett tillfälligt serveringstillstånd (för en dags musikevenemang) med villkor innebärandes att endast personer som var äldre än 20 år skulle få komma in på serveringsområdet. Kommunen ville på detta sätt, mot bakgrund av tidigare års erfarenheter vid liknande arrangemang, minska risken för servering till underåriga. Länsrätten i Örebro län anförde i sin dom 2002-07-24, nr 1688-02, att kommunens skäl för beslutet ”närmast är av ordnings- och tillsynskaraktär”. Därför, menade rätten, borde uppkommande problem lämpligen istället lösas genom andra åtgärder. Länsrätten ändrade därmed kommunens beslut såtillvida att åldersgränsen för tillträde till serveringsområdet skulle vara 18 år. Kommunen överklagade domen men fick inte prövningstillstånd i Kammarrätten i Jönköpings län (beslut 2003-03-05, nr 2448-2002).
Rättsfall II
I ett ärende om utsträckt serveringstid (till 03.00 på prov under ett år) meddelade kommunen villkor att gästerna för att komma in på restaurangen på fre- och lördagar skulle ha fyllt 20 år. Åldersgränsen behövde dock endast tillämpas mellan klockan 01 och 03. Tillståndshavaren överklagade både själva villkoret som sådant och det faktum att serveringstiden endast medgivits på prov under ett år. Länsrätten i Skåne län meddelade dom 2002-11-27, nr 4842-02. Rätten fann inledningsvis inte skäl att frångå kommunens praxis att
alltid tillämpa ett års prövotid vid beviljade av serveringstider efter klockan 01.00. När det gällde villkoret om åldersgräns beaktade rätten polismyndighetens yttrande vari nämnda gräns förordades. Rätten fann åldersgränsen väl avvägd och anförde att det fanns en inte obetydlig risk för ordningsstörningar om åldersgränsen under den utsträckta serveringstiden fre- och lördagar skulle sänkas till 18 år. Länsrätten avslog således överklagandet i sin helhet. Det förtjänar att nämnas att tillståndshavaren själv initialt gått med på att upprätthålla nämnda åldersgräns och att detta haft avgörande betydelse för polismyndighetens ställningstagande att acceptera den sena serveringstiden.
Dokumentation av vad som bestämts inför evenemanget
Dokumentationen är viktig, inte minst som underlag inför den tillsyn av serveringen som sedan bör äga rum. Om det blir aktuellt med överklaganden eller att ingripa mot tillståndet är dokumentationen av den muntliga handläggningen många gånger av avgörande betydelse för utgången i en eventuell rättslig process.
Förbud mot alkoholförsäljning
Kommunerna har i alkohollagen givits en möjlighet att helt förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker. Bestämmelsen finns i 3 kap. 10 § andra stycket och lyder:
”Kommunen får för visst tillfälle, om det anses påkallat för ordningens upprätthållande, förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker”
Statens folkhälsoinstitut har kommenterat bestämmelsen i sin Handbok Alkohollagen:
”Exempel på tillfällen då förbud mot eller inskränkning av försäljning kan komma ifråga är vid större lokala evenemang eller i samband med vissa helger. Lagstiftaren har förutsatt att bestämmelsen tillämpas med stor återhållsamhet. Beslutet kan överklagas i den ordning som anges i 9 kap. 2 §”.
I ett allmänt råd rekommenderar också institutet att kommunen alltid skall samråda med polismyndigheten innan beslut enligt denna paragraf fattas.
Bestämmelsen fanns tidigare i 66 § lagen om handel med drycker (LHD). I specialmotiveringen till paragrafen (s. 90 prop. 1976/77:108) uttalade departementschefen bl.a. följande.
”Den möjlighet som i dag finns för länsstyrelse att för visst tillfälle förbjuda eller inskränka försäljning av alkoholdrycker har utnyttjats vid marknader, motortävlingar eller större festtillställningar för allmänheten. Tillämpningen har varierat i olika delar av landet.
Med hänsyn till den starkt ökade rörligheten genom främst bilismen är det tveksamt om förbudet har någon nämnvärd alkoholpolitisk betydelse. Det är lätt att föra med sig alkoholdrycker från hemorten eller åka några mil till en annan plats där försäljning sker. Ett förbud ökar också risken för olovlig försäljning.
Emellertid kan det inte uteslutas att förbud vid särskilda tillfällen kan vara alkoholpolitiskt påkallat”.
Möjligheten att förbjuda eller inskränka försäljningen av alkoholdrycker har också, åtminstone under senare år, använts i mycket liten utsträckning. Jag känner till tre evenemang vid vilka ansvarig myndighet använt sig av möjligheten. I samtliga dessa fall gällde förbudet enbart Systembolagets försäljning (i samtliga fall har detta medfört att Systembolaget valt att hålla butiken/erna helt stängda) medan försäljningen av öl i detaljhandeln inte berördes. Ett stopp för försäljning av öl kom däremot till stånd i Gävle kommun 1996 varför detta exempel även nämns nedan.
Valborg i Uppsala
På begäran av polismyndigheten har kommunen sedan år 1996 beslutat att vissa systembolagsbutiker skall hållas stängda under valborgsmässoafton. Även för år 2003 har således ansvarig nämnd, som delade polismyndighetens bedömningar, i kommunen beslutat i enlighet med polismyndighetens önskemål. Tre butiker i Uppsalas centrum berördes av beslutet. Såväl Polismyndighetens som Ordningspolisens erfarenheter av stängningen tycks vara goda:
”Polismyndighetens utvärdering av valborgsmässofirandet i Uppsala under de år butikerna hållits stängda visar att ordningen, särskilt i nykterhetshänseende under dagen i de centrala delarna, varit avsevärt bättre jämfört med tidigare år. En bidragande orsak har varit den begränsade tillgången på alkoholhaltiga drycker som uppnåtts genom en stängning av butikerna i stadens centrum”. ”Ordningspolisens utvärdering av tidigare valborgsmässofiranden visar även att en stängning av Systembolagets butiker i city har en mycket positiv inverkan på det hårt ansträngda ordningsläget som uppstår i samband med valborgsmässofirandet i Uppsala”.
Rasslebygdsfestivalen i Emmaboda
I kommunens drogförebyggande program har slagits fast att man vill minska den ”totala drogkonsumtionen” i kommunen. Kommunen har också fått särskilda pengar från länsstyrelsen för att i ett projekt tillsammans med föräldrar och andra vuxna i kommunen minska ungdomars alkoholkonsumtion. I augusti varje år genomförs under tre dagar den s.k. Rasslebygdfestivalen inne i Emmabodas centrum. I staden finns en systembolagsbutik. År 2001 hade Systembolaget AB (åter) börjat med lördagsöppna butiker. Då festivalen vänder sig till en yngre publik diskuterade man i kommunens socialnämnd för- och nackdelar med ett beslut om att inskränka bolagets försäljning den lördag då festivalen skulle äga rum. Att stänga systembolaget en dag kunde kanske tyckas som en mycket liten åtgärd, men man menade från kommunens sida att ”lördagsöppet var en ny ”företeelse som skulle ge utökade möjligheter för festivalens unga publik att utöka sin alkoholkonsumtion”. I yttrande från bl.a. polismyndigheten framfördes en positiv inställning till en stängning av systembolaget den aktuella dagen. Kommunens beslut blev också att ”begära stängning av Systembolaget under festivallördagen”. Beslutet blev detsamma året därpå (man har ännu inte beslutat avseende år 2003).
Hultsfredsfestivalen
I kommunen genomförs varje sommar en mycket stor musikfestival. Festivalen har en stark inriktning mot ungdomar. Under två år i rad i början av 1990-talet valde man från länsstyrelsens sida att förbjuda försäljningen från ortens enda systembolagsbutik under en dag av festivaldagarna (butiken var då helt stängd). Enligt uppgift hade en förening under den dagen tagit sig för att bussa folk till systembutiken i det närbelägna Vimmerby för att de där skulle kunna göra sina inköp och fylla på lagren. Enligt uppgiftslämnaren blev dock inte bussresorna någon större succé – det var nämligen inte festivalbesökarna utan i huvudsak s.k. A-lagare som valde att åka med bussen. Någon utvärdering av om den stängda butiken fick någon påverkan på ordningen och alkoholkonsumtionen gjordes emellertid aldrig. Kommunen har heller inte sedan man helt tog över ansvaret för serveringstillstånden år 1996 använt sig av förbudsmöjligheten.
Skolavslutningen 1996 i Gävle kommun
I samband med att kommunerna tog över ansvaret för serveringstillstånden aktualiserades i kommunen även frågan om ungdomars alkoholkonsumtion och då särskilt konsumtionen av öl. Efter diskussioner mellan bl.a. kommunen och polismyndigheten utarbetade den förra ett informationsmaterial riktat till handlarna. Inför skolavslutningen 1996 besökte polismyndigheten sedan samtliga butiker i centralorten och (överlämnade informationsmaterialet och) informerade om reglerna för folkölsförsäljning. Man kom också ”överens” med handlarna om att dessa inte skulle sälja öl under själva skolavslutningsdagen och ett par dagar dessförinnan. Enligt vad som är känt följde handlarna också ”överenskommelsen”. Någon ny överenskommelse eller förbud enligt 3 kap. 10 § har därefter inte funnits i kommunen.
Är det mödan värt att ”stänga” systembolagsbutiker?
Motståndare till förbud för försäljning av alkoholdrycker på en eller flera systembolagsbutiker under t.ex. en musikfestival brukar hävda att det inte får så stor effekt. Besökarna har ändå med sig så mycket alkohol eller kan lätt ta sig till någon annan stad med öppen butik för att fylla på lagret när det är slut. I fallet Hultsfred ovan var det ju tydligen dessutom några som åkte buss till Vimmerby för att komma åt alkohol. Jag anser ändå att flera skäl talar för att man vid vissa tillfällen – och självklart alltid efter mycket noggrann prövning och med hörande av bl.a. polismyndighetens åsikt – bör pröva om inte en inskränkning eller förbud för försäljningen är befogad. De stora festivalerna är verkligen stora med 1 000-tals besökare som under ibland en hel vecka konsumerar mycket stora mängder alkoholdrycker. Även om de flesta besökarna, vilket vi har sett med egna ögon t.ex. utanför campingplatsen i Hultsfred, anländer till festivalen med ett välförsett lager av de aktuella dryckerna så orkar man helt enkelt inte bära med sig hur mycket som helst. Efter några dagar behöver somliga fylla på sitt förråd. Ju svårare det är att göra detta ju större chans borde det vara att påfyllningen blir mindre eller helt uteblir. Därmed måste också konsumtionen bli lägre.
Ett förbud kan också meddelas avseende detaljhandeln med öl (folköl). Om man överväger ett sådant förbud torde det vara
absolut nödvändigt att först ha polismyndighetens ”godkännande”. Utan den myndighetens beredskap för ingripande i de fall då försäljning ändå skett riskerar beslutet att bli verkningslöst.
Självklart är det också viktigt att informera berörda i god tid när ett beslut om förbud har fattats. Det kan t.ex. finnas skäl att överväga annonsering i lokalpress.
Signaleffekt
Ett förbud för försäljning på här aktuellt sätt är naturligtvis bara en del i de åtgärder, som kan vidtagas för att begränsa framförallt ungdomars tillgång till alkoholdrycker vid ett visst tillfälle. Men det har dessutom en viktig signaleffekt. Signalen är att vi vuxna ser så stora problem med ungdomars alkoholkonsumtion att vi t.o.m. finner oss i att själva inte kunna gå och handla alkoholdrycker den aktuella dagen eller dagarna.
Systembolagsbutiken i Hultsfred
Vi besökte Hultfredsfestivalen sommaren 2002. Trycket på ortens systembolagsbutik var mycket hårt de aktuella vardagarna under festivalen, och man tvingades begränsa antalet personer som samtidigt fick vara i butiken till mellan 15 och 20 personer. Utanför butiken ringlade sig en mycket lång (men tämligen väldisciplinerad) kö.
Att försäljningen var mycket omfattande framgår av bilden nedan. Bilden visar försäljningen i butikerna i Hultsfred och Vimmerby under juni månad 2002.
Normalt innebär midsommarveckan en försäljningstopp för systembolagsbutikerna. Så var inte fallet för butiken i Hultsfred. Där såldes tre gånger så mycket alkohol under festivalveckan som under midsommarveckan. Även butiken i Vimmerby hade en ökad försäljning under festivalen – ungefär lika mycket som midsommarveckan och betydligt mer än en ”vanlig” vecka.
4.4.2 Aktiv tillsyn
Allmänt
I alkohollagens förarbeten framhålls vikten av en aktiv tillsyn, inte minst därför att alkohollagen är en skyddslagstiftning som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta – att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar – är också huvudmålet för den av riksdagen beslutade nationella handlingsplanen3. Alkohollagen innehåller också bestämmelser som utgör ett särskilt skydd för ungdomen. De flesta kommuner tar också ut en tillsynsavgift.
Enligt alkohollagen delar kommunen och polismyndigheten ansvaret för fälttillsynen. Inte minst i samband med detta slag av tillfälliga arrangemang kan det vara lämpligt med en samordnad
3 Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador, prop. 2000/01:20
Systembolagets försäljning av starköl och cider i Hultsfred och
Vimmerby
0
2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000
01/6
lö
02/6
sö
03/6 må
04/6
ti
05/6
on
06/6
to
07/6
fr
08/6
lö
09/6 sö
10/6 må
11/6
ti
12/6
on
13/6
to
14/6
fr
15/6
lö
16/6 sö
17/6 må
18/6
ti
19/6
on
20/6
to
21/6
fr
22/6
lö
23/6 sö
24/6 må
25/6
ti
26/6
on
27/6
to
28/6
fr
29/6
lö
Juni månad 2002
Li te r
Hultsfred Vimmerby
Festival i Hultsfred 13 - 15 juni
tillsyn. Polismyndigheten har en central roll i alkohollagen, en roll som man i vissa kommuner i större utsträckning borde leva upp till.
Här skall nämnas två exempel på hur en aktiv polismyndighet – i båda exemplen dessutom samma polismyndighet – kan agera för att begränsa förekomsten av alkohol och därigenom även skadorna.
Polismyndigheten aktiv i samband med firande av Valborg
I samband med valborgsfirandet har det i Nyköping, precis som på många andra ställen i landet, funnits problem med att ungdomar berusat sig på alkohol. Inför årets (2003) Valborg gjorde därför polisen i Nyköping en extra satsning för att minska risken för att ungdomarna skall få tag på alkohol. Med start dagen före valborg rörde sig sammanlagt 12 poliser (både uniformerade och civilklädda) på platser i staden där man vet att det brukar förekomma lagning. Polisens satsning var rejäl: en normal kväll i Nyköping tjänstgör endast fyra poliser. Ortens enda systembolagsbutik var en av de platser på vilken det nu fanns en ökad polisiär närvaro. Man höll också ett antal kända adresser och langare under uppsikt. Enligt ansvarigt polisbefäl beslagtogs, och förverkades, 69 flaskor/burkar med alkoholdrycker från personer under 20 år.
Man uppger att man hade kunnat beslagta mycket fler flaskor och burkar om man haft ytterligare resurser. Det var en ganska stökig valborg. Bland annat omhändertogs nio ungdomar enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer (LOB) och avvisades två ungdomar enligt 13 § polislagen (1984:387).
Nyköpingspolisen annonserade inför festivalen
Precis som på många festivaler runt omkring i landet finns det varje år problem med fylleri även under Nyköpings karneval. Karnevalen sker inne i stadens centrala delar och ett stort öltält brukar finnas på Stortorget. Polismyndigheten i Södermanlands län gjorde i samband med festivalen 2002 en insats för att minska fylleriet och då särskilt när det gällde ungdomars fylleri. Dagen före karnevalen hade polismyndigheten i lokaltidningen låtit sätta in följande annons under rubriken ”meddelanden”.
EDDELANDE MEDDELANDE
Under karnevalen tjänstgjorde 19 poliser och sammanlagt beslagtogs och förverkades 180 flaskor/burkar (mest starköl) under de tre dagar som karnevalen pågick. 31 personer omhändertogs enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Av dessa var fyra stycken 16 år.
Samarbete mellan olika polismyndigheter
Som ett exempel på samarbete på detta område kan nämnas att sex poliser från polismyndigheten i Gotlands län några veckor under högsäsong vintern 2001/02 arbetade i Åre. År 2003 var det två Gotlandspoliser förstärkta med fyra poliser från Västernorrlands län som på motsvarande sätt arbetade några intensiva veckor i Åre.
Polismyndigheten i
Södermanlands län
Närpolisavdelningen Närpolisområde Nyköping
Polisen i Nyköping informerar
Polisens förhoppning är att karnevalsdagarna skall avlöpa lugnt med trevlig stämning, med andra ord vara den folkfest den är avsedd att vara.
Polisen i Nyköping vill informera om att hela karnevalsområdet under tiden 2/8–4/8 är ett område för offentlig tillställning. Detta innebär att alkoholhaltiga drycker varken får medföras eller förtäras inom detta område.
Överträdelse mot detta förbud medför att de drycker som anträffas förverkas och kan medföra staffansvar.
MEDDELANDE
Under några sommarveckor byter så några poliser från Jämtlands län arbetsort och tjänstgör istället på Gottland.
Tillsynsberedskap
Det kan i detta sammanhang påpekas att man i god tid före evenemanget funderar över vilken tillsynsberedskap som finns i kommunen och hos polismyndigheten – särskilt som merparten av de stora evenemangen sker under bästa semesterperiod. En aktiv och kvalitativ tillsyn fordrar naturligtvis att de som skall utöva tillsyn är tillräckligt många till antalet men också att de är pålästa och har färdigheter i att göra kontrollbesök. Det är nämligen mycket krävande att vara kontrollant på en ”konsert”. Att kontrollera en musikfestival flera kvällar i rad ger (förutom risk för lomhördhet) en viss ökad toleransnivå – man orkar kanske helt enkelt inte reagera på felaktigheter. Festivaler/konserter är ännu mer krävande att kontrollera än stora restauranger.
Differentierad tillsynsavgift
Kommunen har rätt att ta ut avgift för sin tillsyn (jfr 7 kap. 13 §). När det gäller tillfälliga tillstånd är det vanligast förekommande att det utgår en viss tillsynsavgift oavsett hur omfattande det tillfälliga evenemanget är. Det vill säga avgiften är densamma vid ett evenemang som sker under några timmar som ett som löper över flera dagar. Även om kommunenkäten (se avsnitt 4.2) inte innehöll någon fråga om avgifter har utredningen erfarit att differentierade avgifter är mycket ovanligt. Utredningen känner endast till två kommuner, Stockholm och Norrtälje, som har någon form av differentierad avgift. Enligt uppgift kostar en ansökan om tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten i Stockholm 3 200 kronor för evenemang upp till tre dagar och 4 400 kronor för evenemang som omfattar fler dagar. I Norrtälje är motsvarande kostnad 3 000 respektive 4 000 kronor. Tidsperioderna är desamma.
Jag anser att ett evenemang som går över flera dagar rimligen kräver mer tillsyn (och tillsynsberedskap) än ett som endast löper över en dag. Även storleken på evenemanget borde kunna spela in. Det måste alltså enligt utredningens uppfattning vara rimligt att tillämpa olika nivå på tillsynsavgiften för olika långa eller olika stora
evenemang. Frågan om avgifter är en kommunal fråga. Utredningen efterlyser mer tillsyn över festivalerna. En differentierad tillsynsavgift kan här vara ett hjälpmedel.
Fälttillsyn
Fälttillsynen bör i första hand inriktas mot kontroll av att de allmänna försäljningsbestämmelserna i tredje kapitlet och av att serveringsreglerna i sjätte kapitlet efterlevs. Det gäller försäljningsförbuden, inte minst förbudet att servera redan påverkade personer, kraven på ordning och nykterhet, medtagandeförbudet, förtärings- och förvaringsförbudet och att serveringsansvariga personer finns på plats. Vid tillsynen bör också kontrolleras att serveringen sker i överensstämmelse med tillståndet och med de förutsättningar som angavs i ansökningshandlingarna, till exempel: Tillhandahålls lagad mat? Är serveringslokalerna utformade i enlighet med beslutet? Följs meddelade villkor?
Dokumentation
Tillsynen måste dokumenteras noga. Överträdelser och brister bör påtalas direkt för tillståndshavaren så att rättelse kan ske omedelbart. Det är önskvärt om tillsynen genomförs av minst två personer, bl.a. underlättas dokumentationen, men också av rättssäkerhetsskäl och ur bevissynpunkt. Annars kan ord stå mot ord. En aktiv samverkan mellan kommun och polismyndighet är önskvärd. Det är lämpligt att i tillsynsarbetet även dokumentera sådant som fungerat bra på serveringsstället.
Vid en eventuell prövning i domstol (efter ett ingripande mot tillståndet) har dokumentationen av förhållandena ofta en avgörande betydelse för utgången i målet.
Uppföljning och utvärdering
En mer aktiv tillsyn är inte viktig bara av social- och ordningspolitiska skäl. Utan tillsyn kan man inte göra någon utvärdering och uppföljning av evenemanget. De flesta festivaler, stadsfester och liknande evenemang återkommer oftast årligen. Egentligen handlar det om ett stadigvarande, årligt återkommande ”festtillstånd”. Att
då göra en ordentlig utvärdering, som bl.a. kan ligga till grund för nästa års prövning och bedömningar är angeläget. Har brister konstaterats kan dessa t.ex. följas upp kommande år med villkor av olika slag.
En uppföljning är också ett hjälpmedel i kommunens viktiga roll i det alkoholskadeförebyggande arbetet enligt den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador. I planen betonas vikten av att kommunerna bl.a. kartlägger konsumtionen av alkohol. Med sådana kartläggningar kan kommunen – som en del av sitt samlade folkhälsoarbete – ta fram målinriktade alkohol- och drogpolitiska handlingsprogram.
4.4.3 Aktiv påföljdshantering
Administrativa åtgärder
Alkohollagen är uppbyggd kring tre viktiga fundament, alla med starka sociala hänsyn som utgångspunkt. Det gäller tillståndsprövningen och tillsynsarbetet men också, för det tredje, påföljdshanteringen. Kommunen skall enligt 7 kap. 19 § återkalla tillståndet eller, om det finns särskilda skäl istället meddela varning, om olägenheter uppstår eller om reglerna inte följs. Problemet är dock ibland när det gäller tillfällig servering, att innan ingripande hunnit ske, är festivalen slut. Men det kommer ett nytt år och då kanske en ny festival.
Man bör i förväg ha funderat på hur man ska agera från kommunen sida om tillståndshavaren inte följt reglerna, t.ex. meddelade villkor. Kommunen måste vara förberedd på att ”löpa linan ut”. Säger man ett och gör något annat undergräver det på sikt förtroendet för myndighetsarbetet. Det blir också orättvist mot de tillståndshavare som följer reglerna. Det måste med andra ord finnas beslutsberedskap i kommunen – det går inte att börja leta delegationsinstruktioner, semesterlistor etc. vid ett ”skarpt läge”.
Straffsanktioner
Har tillståndshavaren begått brottslig handling enligt 10 kapitlet, som faller under allmänt åtal, bör övervägas om saken skall anmälas till polismyndigheten. Det kan t.ex. gälla återkommande brister vad gäller försäljning till underåriga personer.
4.5 Tre festivaler – en jämförelse
Festivalerna i Östersund (Storsjöyran), Sölvesborg (Sweden Rock Festival) och Malmö är tre av alla de festivaler som anordnades i Sverige under år 2002. Dessa tre festivaler har som gemensam nämnare bl.a. att de funnits i flera år, genomförs varje år under flera dagar samt lockar en mycket stor publik. Det finns också en rad olikheter mellan dem och med utredningens uppdrag i bakhuvudet görs här en jämförelse dem emellan. Planering m.m. av festivalerna sker på ungefär likartat sätt. Därför beskrivs detta tämligen ingående för en av festivalerna. För de andra två koncentreras beskrivningen på förhållandena vid vårt besök. Avsnittet avslutas med beskrivning av de förhållanden som rådde vid de campingplatser som fanns intill festivalerna i Östersund och Sölvesborg.
4.5.1 Storsjöyran
Musikfestivalen i Östersund ”Yran” är en av de äldsta musikfestivalerna i Sverige. Den första Yran ägde rum redan 1963 med föreningslivet som arrangör. Sin nuvarande form med ett särskilt bolag (Storsjöyran AB) som planerar och genomför festivalen, fick Yran 1983. Man firar därmed 20- (eller kanske egentligen 40-) års jubileum i år. Förra året pågick Yran från torsdagen den 25 till söndagen den 28 juli. Antalet besökare uppgick sammanlagt till 55 000 personer.
Festival inne i staden
Storsjöyran höll som tidigare år till i de centrala delarna av Östersund. Utmed vissa gator och torg fanns höga staket uppmonterade. Vid olika platser fanns grindar. Under dagtid var grindarna öppna och området var öppet för alla och det pågick (gratis) en del aktiviteter, som t.ex. gatuförsäljning och viss musikunderhållning. Klockan 17.30 tömdes så hela området på folk (gäller även de tillfälliga serveringar som fanns inne på festivalområdet). Klockan 19.00 ”öppnade” festivalen och besökarna fick betala entré för att komma in på området. En dags entré under fredagen eller lördagen kostade 360 kronor och en tredagarsbilljet kostade 630 kronor.
Åldersgräns på serveringarna
Inne på området framträdde ett stort antal artister på nio olika scener. Det fanns även viss gatuförsäljning och också flera (11 stycken) tillfälliga serveringsställen. De flesta var belägna på ett krogstråk nära sjön. Servering i de tillfälliga serveringsställena började redan en vecka innan själva yran drog igång. Sammanlagt var de öppna under tio dagar. Någon nedre åldersgräns för att komma in på festivalområdet fanns inte. Barn under 12 år gick in gratis, men kunde endast gå in i målsmans sällskap. Däremot fanns en åldersgräns för att komma in på serveringsställena. Denna åldersgräns var enligt uppgift något flytande under dygnet. Från att ha legat på 18 år vid kvällens början höjdes den successivt (allt efter gästtillströmningen) för att i en del fall mot natten hamna på 23 år.
Vid de olika grindarna skedde viss kontroll av att inte någon försökte föra med sig flaskor in på festivalområdet. Festivalen stängdes varje dag klockan 03.00 (serveringsställena stängde dock en timme tidigare).
Planering inför varje års Storsjöyra
Eftersom Storsjöyran genomförts så många år i rad har berörda myndigheter byggt upp väl fungerande rutiner och planeringen inför varje års yra liknar i mångt och mycket föregående års planering. Möten sker mellan berörda myndigheter och arrangören vid vilka man diskuterar tidigare års erfarenheter. Socialnämnden i kommunen har gjort klart ”spelreglerna” för arrangören sedan många år. Varje år kontaktar ändå arrangören samtliga myndigheter för att stämma av eventuella förändrade krav. Av socialnämnden får då denne besked om t.ex. hur många serveringar som kan tillåtas och vilka serveringstider som skall gälla. Arrangören annonserar i lokalpressen efter intresserade (lokala) restauratörer, samtidigt som de restauratörer som var med föregående år också får en propå om nytt deltagande. Något år har det hänt att en krögare som varit med ett år inte fått förnyat förtroende, det har då enligt uppgift varit fråga om att den ekonomiska redovisningen efter festivalen inte skötts.
När arrangören har fått in intresserade restauratörer tar denne kontakt med kommunens tillståndsenhet (alkoholhandläggaren) för kontroll om enheten har några synpunkter på de tilltänkta
restauratörerna. Om det finns några frågetecken uppmanas restauratören att kontakta tillståndsenheten, annars tecknar arrangören ett driftsavtal med restauratörerna samt uppmanar dem att lämna in en sedvanlig ansökan om serveringstillstånd till kommunens tillståndsenhet.
Alkoholhandläggaren har tillsammans med representanter från polismyndigheten tidigare i planeringsarbetet kommit överens bl.a. om behovet av ordningsvakter m.m. Arrangören har också ansökt hos polismyndigheten om att få anordna offentlig tillställning. Under planeringsarbetet har också kommunens miljöförvaltning varit inkopplad för att se till att de livsmedelshygieniska aspekterna tillgodosetts.
Säkerhet
På Storsjöyrans hemsida finns under rubriken ”Säkerhet” bl.a. angivet att man infört ett publiktak, för att minska trängseln men också för att öka säkerheten för besökarna. Högst 25 000 besökare släpps in under vardera fredagen respektive lördagen (10 000 under torsdagen). Besökstaket är en av punkterna i ett särskilt program för att öka säkerheten för besökarna på yran. Man har även utbildat festivalpersonalen i säkerhetsfrågor och företrädare från Yran ingår också i ett ”internationellt festivalnätverk” som arbetar med säkerhetsfrågor. Man deltar även i det samarbete som landets tio största festivaler tagit initiativ till, där säkerheten är en av de viktigaste frågorna. Vidare beskrivs de särskilda skyddsstaket man använder. Dessa är specialtillverkade för stora festivaler. Under vissa konserter bygger man en extra rad med skyddsstaket längst fram vid scenen. Avsikten är att de yngre i publiken ska kunna vistas säkert där. Bestämmelser finns om högsta tillåtna ljudvolym, något som också skrivs in i artisternas kontrakt.
Serveringsställen
På festivalområdet fanns 11 tillfälliga serveringsställen (”öltält”) och tre stadigvarande serveringsställen (restauranger) med rätt att servera alkoholdrycker. Enligt kommunens alkoholhandläggare är det endast lokala krögare som hittills genom åren ”tillåtits” ha servering inne på festivalområdet. Inga ansökningar har heller
inkommit från andra delar av landet. Kommunen hade tillsammans med respektive serveringstillstånd meddelat villkor med krav på förordnade ordningsvakter vid varje serveringsställe. Så skulle det t.ex. finnas minst två ordningsvakter vid varje serveringsställe från klockan 19.00 till stängning under lördags- dygnet. De tillfälliga serveringarna fick endast servera vin och starköl av de starka alkoholdryckerna. Kommunen hade ställt krav på att alla serveringsställen skulle vara klart avgränsade från varandra och från det övriga festivalområdet. Ett någorlunda varierat matutbud skulle tillhandahållas och det skulle också finnas ett tillräckligt antal sittplatser.
Ansvar för tillsynen
Kommunen och polismyndigheten har som tillsynsmyndigheter ansvaret för att kontrollera att alkohollagens regler om bl.a. krav på ordning och nykterhet följs. I Östersunds kommun utövas tillsynen av alkoholhandläggaren som under Yran 2002 hade biträde av åtta stycken fältarbetare. De senare rapporterade endast sina intryck till handläggaren varefter han hade att ta ställning till om eventuell åtgärd mot någon tillståndshavare skulle vidtas.
Är tillsyn av serveringsställen möjlig under pågående festival?
Under fredagen och lördagen släpptes vardera dagen ungefär 25 000 människor in på området. Dessa rörde sig mellan ett stort antal scener och serveringsställen. Det spelades samtidigt hög musik från scenerna och i denna feststämning blev det lite stökigt med trängsel på många ställen. Framåt sen kvällstid faller mörkret och det blir då svårare att se vem som gör eller dricker vad. Många människor var mer eller mindre onyktra. ”Trycket” på flera av serveringsställena var stort och vissa tider uppstod köer. Ett exempel härpå var tiden efter det att en känd artist eller band spelat färdigt, då många besökare snabbt sökte sig till något serveringsställe för att få något att dricka (och/eller för att äta).
Att i denna miljö, under pågående festival, utöva tillsyn enligt alkohollagen är av lättförståeliga skäl inte lätt – något som alkoholhandläggaren också tillstod. I själva verket menade denne att det var näst intill omöjligt. Förutom fältarbetarnas observationer står då hoppet till ordningsvakterna och de poliser som fanns på områ-
det. Det torde dock inte vara en överdrift att påstå att såväl vakterna som poliserna höjt toleransnivån avsevärt när det gäller onykterhet under festivalen.
Nykterhetskontroll
Utredningens sekretariat besökte flera av serveringarna under lördagskvällen. Varje serveringsställe var väl avgränsat från övriga festivalområdet, men också från de övriga serveringsställena (minskar lagningsrisken). Ordningsvakterna, som i enlighet med villkoren i tillståndsbevisen fanns vid respektive serveringsställe, verkade kontrollera åldern hos dem som såg unga ut. När det gällde nykterhetskontrollen hos gästerna, såväl vid insläppen som avseende de människor som redan fanns på inne på serveringsställena, var det däremot lite si och så. Även om vårt besök ägde rum ganska tidigt på lördagskvällen fanns ändå somliga gäster på serveringsställena som visade tydliga tecken på berusning, t.ex. genom sättet att tala och gå på. Det kunde konstateras att såväl själva bestämmelsen i alkohollagen som intentionerna bakom densamma när det gäller kravet på nykterhet (och ordning) i vissa fall fått stå tillbaka.
Vid entréerna till festivalområdet kontrollerades att inte någon förde med sig egen alkohol in. Någon nykterhetskontroll värd namnet gjordes emellertid inte vad vi kunde se där. Att ”flaskkontrollen” däremot fungerade vittnade den mängd tomma flaskor och burkar utanför entréerna om.
Matförsäljning
Enligt en uppgift serverades över 100 000 portioner mat under de tio dagar som de tillfälliga serveringarna hade öppet. När sekretariatet besökte några av dessa, vid 20-tiden på lördags-kvällen, var det dock ytterst få människor som satt och åt mat (matutbudet som sådant var dock acceptabelt, detsamma gällde antalet sittplatser).
Det är i sammanhanget en klen tröst att alkoholhandläggaren berättade att man hade en mycket god ekonomisk kontroll avseende tillståndshavarnas försäljning av mat och alkoholdrycker under festivalen. Enligt de villkor som kommunen meddelat tillsammans med serveringstillstånden skulle all ”försäljning av mat,
dryck samt försåld volym av starköl, vin och cider” redovisas särskilt till kommunen på särskild blankett efter avslutad festival.
”Fest” dygnet runt i Östersund
Enligt insatschefen hos polismyndigheten i Östersund är det stora problem med ungdomsfylleri under festivaldagarna. Polismyndigheten har begränsade resurser, men eftersom festivalen inträffar under ”bästa semesterperiod” blir det extra problematiskt. Allt som allt arbetade 25 polistjänstemän (inklusive förhörsledare och ett antal poliser i inre tjänst) under årets festival. Man tvingas att prioritera, och insatser mot våld i olika former kommer då högst på listan, medan fylleriförseelser kommer längre ned. Under årets festival greps 67 personer (flertalet under de tre sista dygnen under festivalen) med stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer (LOB). Antalet personer som omhändertagits har enligt insatschefen legat på ungefär samma nivå de senaste åren.
Det fanns dock, menade han, två företeelser som får pågå alltför ohindrat under festivalen för att vara bra; dels fylleriet på den särskilda ungdomscampingen, dels det (ungdoms-)fylleri som pågår i princip dygnet runt på olika gator, torg och parker i centrala staden. De polisiära resurserna räcker helt enkelt inte till.
4.5.2 Sweden Rock Festival
Festival på ”vischan”
Sweden Rock festival genomförs sedan några år på vad som närmast kan beskrivas som en mycket stor inhägnad äng i orten Norje några mil utanför Sölvesborg. Arrangör är ett privat bolag vilket slutit avtal med såväl artister som en restauratör från en annan kommun. År 2002 pågick festivalen mellan den 6 och 9 juni. Sekretariatet besökte festivalen under lördagskvällen tillsammans med alkoholhandläggaren på Länsstyrelsen i Blekinge län och alkoholinspektören i Sölvesborgs kommun.
Länsstyrelsen var kritisk till förhållandena redan vid 2001 års festival
Inför besöket hade jag fått ta del av länsstyrelsens rapport om den alkoholpolitiska situationen i Blekinge län och särskilt avsnittet i denna om föregående års festival.4 Länsstyrelsens skrev i rapporten att arrangemang av här aktuell typ drar med sig ”en stor överkonsumtion av alkohol. För många av festivaldeltagarna handlar det enbart om att berusa sig kraftigt”. Styrelsen var vidare mycket kritisk till hur nykterhetskontrollen sköttes: ”Vid huvudingången blev samtliga visiterade för att förhindra att man medförde alkohol in på området. Hög berusningsgrad hade däremot ingen betydelse för att bli insläppt. Detta kan vara en anledning till att det inom festivalområdet låg berusade människor till synes livlösa lite överallt på marken. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att problemen med alkoholkonsumtionen inte tas på tillräckligt allvar, vilket gör det mycket svårt eller rent av omöjligt att klara alkohollagens intentioner. Arrangemanget går stick i stäv med det förebyggande arbete som eftersträvas i den nationella handlingsplanen mot alkoholskador”. Så långt länsstyrelsens rapport om förhållandena vid 2001 års festival.
Länsstyrelsens rapport om förhållandena vid 2002 års festival
Vi besökte som nämnts festivalen tillsammans med bl.a. alkoholhandläggaren på länsstyrelsen. Styrelsen redovisade sina intryck från festivalen i en rapport ställd till socialförvaltningen i Sölvesborgs kommun.5 Av rapporten framgår bl.a. att Sölvesborgs kommun inbjudit till en träff i maj månad för att ”diskutera en del praktiska lösningar” inför 2002 års festival. Med på mötet var bl.a. arrangören, en representant från det bolag som sökte serveringstillstånd samt ett antal representanter från olika berörda myndigheter. På mötet hade framkommit olika uppfattning om hur serveringen på festivalområdet skulle bedrivas. Det framkom att sökanden hade tecknat ett avtal med arrangören om att hela festivalområdet skulle vara gemensam serveringsyta. ”Sökanden hade inte något intresse av att ha folk i de två tälten och ansåg det vara svårt att ha riktig
4 Länsstyrelsens rapport 2001-10-11 ”Årsrapport för alkoholområdet, blekinge län 2002” (dnr 51.4607-01). 5 Länsstyrelsens skrivelse ”Rapport från tillsyn den 8 juni 2002 av beviljade serveringstillstånd vid Sweden Rock Festival och ur ett alkoholpolitiskt perspektiv” (dnr 705-4623-02).
mat när man skulle sälja så stora volymer med dryck som det handlade om. Det fanns gott om matställen inom området och det var OK att använda de bänkar som stod utanför tälten. Några avgränsade serveringar och sittplatser i tälten var inte tänkt att finnas”.
Av länsstyrelsens rapport framgår (förutom att länsstyrelsens representant klargjorde att gemensam serveringsyta inte var i enlighet mer reglerna för servering) att kommunens handläggare i sitt förslag till beslut om serveringstillstånd förordade att serveringen skulle bedrivas vid fem ”serveringsställen/avgränsade utrymmen inom festivalområdet, varav två serveringsställen är tält. Varje serveringsställe/avgränsat utrymme skall vara inhägnat och avgränsat”. Av beslutsförslaget framgick slutligen att matutbudet skulle utgöras av kycklingwraps, panini med skinka samt kokt korv med bröd.
Kommunstyrelsens ordförande beslutade annorlunda
Ordföranden beslutade i enlighet med förslaget – med den betydelsefulla skillnaden att hela det inhägnade festivalområdet skulle anses som serveringsställe. Enligt länsstyrelsens rapport var skälet till detta att ordföranden ansett att det fanns stora risker för incidenter vid in- och utpassering vid inhägnade serveringsställen.
Hur såg det ut på festivalen?
Länsstyrelsens rapport speglar väl förhållandena vid festivalen varför utredningen väljer att återge delar ur denna (rubrikerna är utredningens).
Kan besökaren gå så får han eller hon komma in
”Stora entrén kontrollerades ca kl. 18.00. Festivalarrangörens egna vakter visiterade samtliga inpasserande. Besökarna var företrädesvis i ålder 20–30 år men åldern varierade från små barn i vagn till övre medelåldern. Ingen alkohol fick medföras, vilket innebar att ett stort antal tomflaskor låg på marken vid entrén. Många var mycket berusade och på direkt fråga svarade en av vakterna att det inte fanns några restriktioner på berusningsgraden för att komma in. Kan personerna ifråga gå så är det OK. De dricker ändå hur mycket som helst inne på området var kommentaren”.
Röda Korset fick rycka in
”Vid den första tillsynsrundan ca 18.30 var det mycket folk inne på området och många var mycket berusade. Det var trots det ingen trängsel eller oordning, bara berusning. Människor låg på marken lite varstans och påtagligt många var ostadiga i gången. Röda Korset hade ett tält på området för att ta hand om skadade och berusade människor. Enligt ansvarig chef hade många fått brännskador då de berusat sig och somnat i solen”.
Servering?
”Vi besökte först bar tre, fyra och fem. Samtliga tre barer bestod endast av en försäljningsdisk. Bar ett och två bestod av öppen tältduk med några ståbord inne i och träbänkar utanför tältet och med containers vid ena sidan. I samtliga barer lämnades flaskor ut med avskruvad kork. Bakom bar ett satt tre män enbart sysselsatta med att skruva av korkar på flaskor…”.
Lagad mat?
”Menyn fanns anslagen endast i bar tre. Några baguetter, jordnötter samt en liten gryta med vatten till att värma korv i var vad som fanns bakom disken i bar ett. I övriga barer fick vi fråga om det fanns något att äta. I bar ett fick vi kontakt med företrädaren för [tillståndshavaren]. Han fick gå ut till en container för att hämta en oöppnad kartong med wraps för att visa oss vad som serverades. Synliga wraps saknades i samtliga barer. Det var gott om anställda som serverade petflaskor med starköl och cider och små tetrapack med vin”.
Var avsikten att lagad mat över huvud taget skulle säljas?
”Mycket mat förtärdes av besökarna men den köptes från någon av de många matvagnar som fanns på området”. Av ingånget avtal mellan Sweden Rock Festival AB och [tillståndshavaren] framgår att [tillståndshavaren] endast ges rätt att sälja baguetter och jordnötter. [tillståndshavaren] skall även tillsätta tillräckligt med personal så att försäljningen ej hämmas p.g.a. brist på personal. Avtalet reglerar även vinstfördelningen mellan parterna på försåld dryck”.
Vad gjorde polisen?
”Vi besökte även polisen och fältassistenterna. Polisen beskrev situationen som ganska problemfri med smärre incidenter. Det var många poliser i tjänst och två ridande poliser och hundar fanns med i beredskapsstyrkan. Polisen bevakade tillställningen och ingrep endast
om bråk uppstod. Berusningsgraden beaktade man inte utan vakter på området kontrollerade om människor som låg ned var kontaktbara. Om inte kontaktades Röda Korset”.
Fylleslag
”Under kvällens lopp konstaterades att berusningsgraden höjdes ytterligare hos många av festivalbesökarna. Barerna kontrollerades noggrant och vid samtliga fick alla som önskade handla alkohol oavsett i vilken berusningsstadium personerna befann sig i. Några köpte tre öl, några köpte fem öl och från bar ett gick det bra att handla öl med korken på. Legitimationskontroll förekom över huvud taget inte. Det inträffade inget bråk mellan personer under inspektionen. Vakter promenerade på området men följde inte polisens beslut att befinna sig vid barerna. Ingen ingrep mot berusade personer eller förhindrade att berusade drack ännu mer. Det fanns över huvud taget ingen kontroll från serveringsansvarig personal eller vakter avseende ordning och nykterhet inom serveringsstället som enligt tillståndsbeslutet omfattade hela festivalområdet”.
Så långt länsstyrelsen rapport från 2002 års festival. Anmärkningsvärt är att även alkoholinspektören i Sölvesborgs kommun i en skrivelse (daterad 02-06-19) framfört kraftig kritik mot förhållandena vid festivalen. Anmärkningarna i skrivelsen behandlar samma brister som länsstyrelsen gör i sin rapport. Under rubriken ”sammanfattning” avslutar inspektören med följande rader:
”Det har enligt inspektionen dock förekommit att alkohol har sålts till rejält berusade personer som har haft svårigheter att stå upprätt. Det har också sålts en större mängd flaskor till personer som sedan avlägsnat sig ut i folkvimlet, vilket får till konsekvens att kontroll att ingen underårig får sig utskänkt alkohol inte kan utövas. Det är uppenbart att det är med stora svårigheter alkohollagens intentioner kan upprätthållas på festivaler liknande den som förekommer i Norje”.
Utredningens kommentar till Sweden Rock Festival 2002.
I varken länsstyrelsens eller kommunens rapport (den senare författad av kommunens egen alkoholinspektör) överdrivs förhållandena vid festivalen. Snarare tvärtom. Det var inte mycket som fungerade i enlighet med reglerna i alkohollagen eller intentionerna bakom dem. Extra anmärkningsvärt är att förhållandena mellan festivalerna 2001 och 2002 närmast tycks ha förvärrats – trots länsstyrelsens första mycket kritiska rapport.
Vi besökte sju olika festivaler/större musikevenemang under 2002. Sweden Rock Festival stod helt i en klass för sig när det gäller fylleri.
Hur kunde det bli så fel?
Alkohollagen är en alkoholpolitiskt motiverad lag. Bestämmelserna har, när det gäller servering, som främsta syfte att åstadkomma en ansvarfull servering för att i görligaste mån minska risken för skador som kan uppstå i samband med konsumtion av sådana drycker. Reglerna om åldersgränser och kravet på ordning och nykterhet är centrala i lagen. All servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och den får inte orsaka olägenheter i form av oordning eller onykterhet. Tillståndshavaren måste hela tiden kunna kontrollera att inte underåriga eller redan berusade personer kommer åt att dricka alkoholdrycker på serveringsstället. Därför finns ett krav på att lokalerna och uteserveringen skall vara överblickbara (jfr. avsnitt 4.4).
Genom att tillåta att hela det mycket stora festivalområdet blev serveringsområde blev det i praktiken helt omöjligt att uppfylla detta krav. Det medförde också att alla som passerade entréerna var inne på serveringsstället. På ett sådant gäller som nämnts tidigare en rad olika alkoholpolitiskt motiverade bestämmelser. Så får t.ex. inte onyktra personer vistas där och absolut inte tillåtas att dricka alkoholdrycker där. På Sweden Rock Festival var det tvärtom – de blev insläppta och fick dessutom handla ytterligare obegränsade mängder starköl eller vin! Resultatet blev helt förödande. Rubriken ”fylleslag” ovan ger en rättvisande bild.
Avgränsade serveringsställen har hela tiden funnits på de två andra i detta avsnitt nämnda festivalerna. Vi besökte även Hultsfredfestivalen år 2002. Samtliga serveringar var även där väl avgränsade och på varje serveringsställe arbetade ordningsvakter. Det som fungerar på de andra festivalerna måste naturligtvis också kunna fungera även på Sweden Rock Festival. Om man befarar problem med oordning måste naturligtvis åtgärder vidtas innan evenemanget för att minska risken för sådana problem. Det kan t.ex. handla om att begränsa antalet besökare och/eller se över antalet serveringsställen och utformningen av dessa, hur de är placerade på området samt inte minst genom att överväga krav på anlitande av ordningsvakter. Allt detta för att skapa förutsättningar för att
serveringen av alkoholdrycker skall kunna bedrivas ansvarsfullt. Det yttersta ansvaret för att serveringen lever upp till lagstiftarens krav faller sedan självklart på tillståndshavaren. Gör tillståndshavaren inte det skall tillståndet ifrågasättas.
Tillfälligt serveringstillstånd får endast meddelas om den blivande tillståndshavaren avser att tillhandahålla lagad mat. Det är med andra ord förbud för tillstånd om inte detta krav är uppfyllt. Genom tillsyn kontrolleras sedan att matservering verkligen finns. Om så inte är fallet skall tillståndet ifrågasättas. På Sweden Rock Festival fanns det som nämnts mycket stora brister även i detta avseende. Särskilt märkligt är innebörden av det avtal som länsstyrelsen refererar till i sin rapport. I avtalet förband sig tillståndshavaren att i princip inte sälja någon lagad mat under festivalen. Ännu mer märkligt är att tillstånd meddelades trots vetskapen om det som överenskommits i avtalet.
Tillstånds- och tillsynsmyndigheterna i landets kommuner ägnar vid prövningen av ansökningar om tillstånd mycket av sin tid åt att pröva så att förutsättningar finns för att lagens krav skall kunna bli uppfyllda. Genom kontrollbesök kontrollerar de därefter att serveringsverksamheten verkligen bedrivs i enlighet med reglerna. Detta är en viktig del av det alkoholskadeförebyggande arbetet i landet. Genom att inom serveringstillståndets ram, dessutom två år i rad, acceptera ett sådant fylleri som i fallet Sweden Rock Festival 2002 finns flera risker. En sådan är att besökarna uppfattar förhållandena där som normala. Detta särskilt som tillsynsmyndigheten polismyndigheten enligt länsstyrelsens rapport uppenbarligen inte ingriper mot fylleriet. Besökarna kan få uppfattningen att ”så här svinigt skall det vara på musikfestivaler”. Risken finns att andra kommuner inte kan hålla emot arrangörernas krav på ”lättnader” och nya liberala ”trender” och faller undan eller väljer att se mellan fingrarna när det gäller tillsynen. Förtroendet för myndighetsutövning kan minska och på lång sikt kan hela det viktiga styrmedel som serveringsreglerna utgör urholkas.
Vad bör då göras för att förbättra förhållandena vid kommande festivaler i Norje?
Ovan har nämnts att det inte finns anledning att göra en mindre ingående prövning bara för att det rör sig om ett tillfälligt evenemang. Det förtjänar att upprepas att det inte finns några special-
regler för festivaler. Eftersom de ofta lockar en ungdomlig publik finns det tvärtom skäl att göra en extra noga bedömning och prövning. Detta har utvecklats under avsnitt 4.4.1. Genom kontrollbesök bör sedan kontrolleras att serveringsverksamheten verkligen bedrivs i enlighet med reglerna. Gör den det inte bör åtgärd vidtagas. Detta beskrivs vid avsnitten 4.4.2 och 4.4.3.
I detta sammanhang bör också uppmärksammas polismyndighetens möjlighet att genom villkor med stöd av ordningslagen (1993:1617) skapa förutsättningar för en bra ordning och säkerhet vid t.ex. konserter. Frågan har varit aktuell för Polismyndigheten i Blekinge län just i samband med Sweden Rock Festival. Blekingepolisen tillskrev år 2000 Rikspolisstyrelsen och framförde tveksamhet avseende möjligheten att meddela villkor inför konserten. I skrivelsen framfördes att rockfestivalen innebar en för Blekingepolisen resurskrävande och oftast svår uppgift.
Blekingepolisen menade att en vanlig uppfattning inom polisen var att ett arrangemang som inte omfattades av krav på tillstånd eller anmälan enligt 2 kap. 4 § ordningslagen (vilket Sweden Rock Festival inte gör eftersom den sker utomhus på område utanför detaljplanelagt område) inte heller kan regleras genom särskilda villkor meddelade av polismyndighet. Den framförda uppfattningen var ett resultat av en tolkning av bestämmelserna i ordningslagen men också av kommentaren till lagen.
Rikspolisstyrelsen har i svaret6 till Blekingepolisen utvecklat sin syn på frågan:
”Enligt 2 kap. 16 § ordningslagen skall den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning svara för att det råder god ordning vid sammankomsten eller tillställningen. Enligt andra stycket får polismyndigheten meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid sammankomsten eller tillställningen. Några krav på att det skall vara en tillstånds- eller anmälningspliktig sammankomst eller tillställning uppställs alltså inte. Enligt bestämmelsens ordalydelse är det således möjligt att villkorsbelägga arrangemanget trots att detta inte omfattas av kraven på tillstånds- eller anmälningsplikt i 2 kap.4 och 5 §§ordningslagen. Att vissa uttalanden i doktrinen har föranlett att bestämmelsen tolkats annorlunda föranleder inte styrelsen att göra någon annan bedömning. Skulle allmän förvaltningsdomstol komma till andra slutsatser än de nu redovisade bör övervägas om regeringen skall uppmärksammas på behovet av författningsändringar i ordningslagen”.
6 Rikspolisstyrelsens skrivelse 2002-11-21, dnr RÄS-500-3692/00.
4.5.3 Malmöfestivalen
Till skillnad mot de två tidigare festivalerna är Malmöfestivalen ett kommunalt evenemang. Den är också en ”bredare” festival (särskilt i jämförelse med Sweden Rock Festival) eftersom den riktar sig till såväl unga som gamla. Detta yttrar sig också en i en tredje skillnad nämligen att det är gratis att komma in på festivalen. Kommunen har valt att finansiera festivalen på annat sätt. Precis som festivalen i Östersund har Malmöfestivalen en tydlig inriktning på mat.
Centralt placerad festival
Festivalen, som startade i början av 1980-talet, äger rum inne i centrala Malmö. År 2002 pågick den mellan den 16 och 23 augusti. Arrangören uppskattar att festivalen besöktes av 1 500 000 besökare.7 Utredningens sekreterare besökte festivalen under onsdagskvällen tillsammans med chefen och två handläggare från kommunens tillståndsenhet.
Lättöl i matbodarna för första gången
På festivalområdet finns sedan många år ett stort antal ”matbodar” med allehanda sorters mat från olika länder. Dessa matbodar hade vid tidigare års festivaler serverat öl (”folköl”) till maten men för första gången serverades under denna festival inga alkoholdrycker av matbodarna utan endast lättöl och andra lättdrycker. Detta berodde på att bodarna inte uppfyllde de något strängare kraven när det gäller livsmedelshygieniska krav som blev följden av ändringen i alkohollagen i detta avseende år 2001 (2001:414). Många av matbodarnas innehavare befarade att de ”nya” reglerna skulle medföra stora ekonomiska förluster (någon enstaka handlare hade också valt att hoppa av 2002 års festival). Det är inte känt om det gjorts någon utvärdering om det verkligen blev något större ekonomiskt bortfall för dessa handlare. Flera av dem sålde i vart fall lättöl på fat och det var många av festivalbesökarna som köpte en sejdel med lättöl.
7 Eftersom man inte tar entréavgift är det svårt att exakt beräkna antalet besökare. Den angivna siffran avser ”gjorda besök”. Om en person besöker festivalen under två dagar så räknas det som två besök.
Serveringar med starkare drycker
Sammanlagt hade 17 olika sökanden (föreningar) meddelats tillfälligt serveringstillstånd under festivalen. Dessutom hade tre ordinarie restauranger sökt och fått tillstånd till utökad serveringsyta (uteservering). Serveringen fick pågå till längst 24.00, dvs. betydligt kortare tid än de andra två festivalerna i denna jämförande studie.
Rundvandring
Under den rundvandring på festivalområdet som gjordes under tre timmar på onsdagskvällen framgick med all önskvärd tydlighet att detta var en festival med en annan inriktning och publik än de två tidigare nämnda festivalerna. Här var samtliga åldersgrupper representerade och barnfamiljer dröjde sig kvar på området sent på kvällen. Detta berodde säkert på (förutom att det var en skön sommarkväll) det varierade utbudet av mat och underhållning men kanske framförallt just det faktum att hela festivalen är gratis. Några av serveringarna kontrollerades och på vissa gjordes vissa påpekanden. Det gällde t.ex. den tillståndshavare som inhägnat sitt serveringsområde ordentligt med ett tjockt rep. Felet var bara att repen var så dåligt spända att de löpte ut med marken. Följden blev att kunderna inte uppfattade avgränsningen utan promenerade ut i den närbelägna parken för att äta och dricka det som inhandlats. Incidenterna var dock mycket få och intrycket från festivalen som helhet blev också mycket positivt.
Särskilt var det anmärkningsvärt få berusade unga människor på festivalområdet (framförallt om man jämför med förhållandena vid Sweden Rock Festival).
Varför var Malmöfestivalen en så städad festival?
Genom åren har arrangören – kommunen – lyckats hitta en ”mix” av artister, matutbud och andra evenemang som gjort att Malmöborna tagit festivalen till sitt hjärta. Utan att ha belägg för det verkar det som om de flesta besökarna utgörs av Malmöborna själva (dvs. man har inte så dominerande inslag av tillresta besökare som de två andra festivalerna). En högst väsentligt bidragande orsak till svaret på frågan i rubriken är nog ändå att man lyckats få en så åldersmässigt blandad publik. I och med att så många barnfamiljer
och även äldre personer fortfarande fanns kvar under sen kvällstid blir det en sorts ”social kontroll” och därigenom kan inte ungdomarna ”ta över” festivalen. Självklart kan många andra faktorer också spela in, t.ex. den relativt tidiga stängningstiden på nätterna men också olika myndighetspersoners arbete inför och under festivalen.
Inget är så bra att det inte kan bli bättre!
Inför 2003 års Malmöfestival har tillståndsenheten i kommunen i ett informationsblad påpekat vissa saker. Informationen gicks enligt uppgift igenom på ett möte med de föreningar som ansökt om tillstånd till 2003 års festival. I den skriftliga informationen upplyser således kommunen bl.a. om åtgärder för att minska risken för att olägenheter skall uppstå vid serveringarna. Detta skall ske bl.a. genom att alla serveringar skall vara ordentligt avgränsade (minskad langningsrisk). Som exempel på andra åtgärder som de blivande tillståndshavarna bör vidta för att minska risken för olägenheter nämns:
– ”Att sätta upp skyltar på serveringen som informerar om att med-
havda drycker ej får tas in på serveringen och att alkoholdrycker ej får föras ut från serveringen. – Att bemanna serveringens entréer med dörrvärdar som kan kon-
trollera gästerna då de anländer/lämnar serveringen. – Att noga informera all personal som arbetar i serveringen om gäl-
lande serveringsbestämmelser”.
Som ett särskilt krav framhålls att lagad mat skall finnas under hela serveringstiden.
Kommunen erbjuder utbildning
Kommunen har erbjudit sig att arrangera en endagsutbildning om alkohollagens serveringsbestämmelser. Utbildningen vänder sig till den som skall arbeta på serveringarna under 2003 års festival. Utbildningen kostar 975 kronor per person.
4.5.4 Campingplatser intill festivalområdena
Vi besökte de tillfälliga campingplatser som iordningställts intill festivalområdena i Östersund och Sölvesborg (någon speciell campingplats fanns inte i Malmö). I båda fallen var det fråga om välfyllda campingplatser med många tält och mycket människor boende där. Där slutar dock likheten med en ”vanlig” campingplats i sommarsverige. På de två aktuella campingplatserna fanns, precis som på festivalområdena många mycket berusade personer (varav många var ungdomar). Det kan säkert gå vilt till även på vanliga campingplatser men knappast i den grad som på de två här aktuella platserna; tälten var i många fall mer eller mindre raserade – men ingen verkade bry sig. Några raserade och nedtrampade tält var uppenbarligen övergivna, kanske hade ägarna lämnat områdena och åkt hem.
Campingen i Östersund
För tredje året i rad hade festivalledningen tillsammans med kommunen kommit överens om att tillresta ungdomar som ville tälta skulle hänvisas till en egen camping alldeles intill själva festivalområdet. Den ”ordinarie” campingplatsen i Östersund är belägen i andra änden av staden. Skälet till överenskommelsen var att man ville minska de störnings- och ordningsproblem som uppstått tidigare år när ungdomar dragit genom staden för att komma till och från festivalområdet. Det hade enligt polismyndigheten tidigare år varit stora problem med bl.a. skadegörelse på bilar, ofredande, fylleri och urinering i folks trädgårdar. Ordningsläget på den ordinarie campingplatsen hade också blivit betydligt bättre sedan systemet med ungdomscampingen införts.
I Östersund låg ungdomscampingen på ett område som inte ingick i de områden som var offentlig (allmän) plats enligt den lokala ordningsstadgan. Detta har betydelse, bl.a. såtillvida att 2 kap. 18 § i ordningslagen inte blir tillämplig. Paragrafen stadgar ett förbud mot att dricka eller förvara spritdrycker, vin eller starköl på sådan plats om den inte sker inom serveringstillståndets ram. I och med att bestämmelsen inte är tillämplig blir det svårt för polismyndigheten att ingripa och förverka alkoholdrycker på campingområdet.
Vid ett par tält fanns anordnat enklare ”barer” dit man i ett fall släpat en gammal soffa och dito fåtöljer. Huruvida baren endast var till för tältets boende eller om även andra campare kunde få sig något att dricka var omöjligt att kontrollera. Det fanns dock så mycket alkohol på campingplatsen ändå så att ingen behövde gå många meter för att hitta något att dricka. Det faktum att det fanns så mycket alkohol på campingplatsen kan vara en orsak till, vilket någon påpekade, en del ungdomar aldrig besöker själva festivalområdet – de blir helt enkelt kvar i ”festandet” på campingen under hela den tid festivalen pågår. Det kan på sätt och vis sägas finnas en ”festival i festivalen”. En sådan kan för övrigt också sägas pågå under festivalveckan i parker och på torg genom de spontana ”fester” som uppstår utanför festivalområdet. Polismyndighetens insatschef bedömde att det fanns stora problem med ungdomsfylleri i samband med sådana ”fester” (se ovan).
Campingen i Norje/ Sweden Rock Festival
Campingplatsen låg även i detta fall i omedelbar anslutning till själva festivalområdet. Campingen liknande inte en ”vanlig” camping utan var mer en klippt åker på vilken bilar och tält fanns uppställda. Campingen beboddes till stor del av ungdomar. Många av dem var mycket berusade och det är svårt att beskriva det fylleri som helt öppet pågick där. Överallt fanns fulla människor, några sovande i solen, andra omkringvandrande med ostadig gång. Runt tälten ligger drivor med hela och trasiga glasflaskor och burkar. Här och där finns hela eller delar av tält och klädesplagg.
Precis som på campingen i Östersund finns det mycket god tillgång till alkoholdrycker på campingplatsen – ingen behöver gå många meter för att fylla på förrådet.
På ett ställe på campingen fanns en gatuförsäljare som satt upp en skylt enligt vilken man kunde göra alkotest. På skylten skrevs de högsta promillehalterna upp. Den som ”ledde tävlingen” hade enligt plakatet haft drygt 2 promille i kroppen.
Tilläggas bör att en motorcykelklubb anordnat en särskild camping för sina medlemmar. Vi besökte inte denna camping.
I detta sammanhang kan nämnas att vi också vid besöket på
Hultfredsfestivalen 2002 gick in på den närbelägna campingplatsen.
Även där var bilden i stort sett densamma som den ovan tecknade.
4.5.5 Hur ska det bli bättre ordning på campingplatserna?
Campingplatserna vid festivalerna i Östersund, Norje och Hultsfred ligger alla på av kommunen icke detaljplanerat område (enligt lokal ordningsstadga). Därmed försvåras möjligheterna för myndigheterna att ingripa och att t.ex. beslagta och förverka alkoholdrycker (jfr avsnitt 4.5.4 ovan).
Det kan dock finnas ”mjukare” vägar att uppnå bättre ordning och nykterhet på här aktuella campingplatser. Ett sätt kan vara att i samband med planeringen av festivalen ställa krav på arrangören att han eller hon även tar ett ansvar för förhållandena på campingplatsen. T.ex. kan man diskutera att bara de som löser entré till festivalen skall få bo på campingen (då minskar man risken för att personer åker till campingplats bara för att ”festa” under den tid festivalen pågår – något som inte är helt ovanligt).
Att en åldersmässigt blandad publik ger en lugnare festival är Malmöfestivalen exempel på. Om man undviker att tillskapa rena ”ungdomscampingar” i samband med festivaler torde den sociala kontrollen och därmed också ordningen och nykterheten öka. Man kan också fundera på om campingplatserna skall tillåtas bli hur stora som helst. Det borde vara lättare att påverka förhållandena inne på campingen om den inte är alltför stor. Finns behovet kan man överväga att skapa flera mindre campingplatser.
4.6 Festivalerna – trevliga inslag i sommarsverige
Alkohollagen fyller en central roll när det gäller kommunernas alkoholskadeförebyggande arbete. Lagen utgör också i stora stycken den formella grunden för det alkoholskadeförebyggande arbetet. Här finns reglerna om åldersgränser, förbuden mot överservering och reglerna för en ansvarsfull alkoholhantering. Lagen ger också polismyndigheten en viktig roll i detta arbete. Polisen är remissmyndighet och kan ge kommunerna ett värdefullt underlag för deras beslut. Polisen delar också, tillsammans med kommunerna, ansvaret för fälttillsynen. Man bör inte ”slarva bort” de möjligheter till en ansvarfull alkoholhantering som alkohollagen ger. Med myndighetssamverkan och ett förvaltningsövergripande ansvarstagande i kommunen så kan festivalerna få en sådan inriktning, att de allra flesta blir nöjda.
Det bör avslutningsvis noteras att festivalerna, stadsfesterna, m.fl. för det mesta utgör trevliga inslag i ”Sommarsverige”. De blir inte mindre trevliga om även barn och ungdomar under 18 år kan delta i allt musikutbud och i de olika festaktiviteterna. Ett exempel på festival med en åldersmässigt mycket blandad publik är Malmöfestivalen. I och med den blandade publiken skapas förutsättning för god social kontroll och bl.a. därigenom också god ordning och nykterhet.
4.7 Andra ungdomsevenemang
4.7.1 Kulturnatten i Uppsala
I Uppsala genomförs under en helg i september månad sedan 15 år tillbaka vad som kallas för ”Kulturnatten”. Ett mycket rikt utbud av kulturella evenemang (t.ex. poesiläsning, filmvisningar, konstutställningar och musikframträdanden) finns då i olika lokaler runt omkring i staden.
När evenemanget startade i slutet av 1980-talet var det också i huvudsak en mogen publik som besökte de olika evenemangen. Sedan några år har dock en yngre ”publik” tagit evenemanget som ytterligare en anledning till att samlas och ”festa”. Dessa ungdomar besöker inte de olika evenemangen utan samlas istället bl.a. i Slottsbacken. Under 2002 års evenemang samlades mellan 1 000 och 2 000 ungdomar i och runt Slottsbacken.
Tioåring omhändertagen för fylleri
Enligt chefen på socialjouren har fylleriet bland ungdomarna som samlas i staden under Kulturnatten gått ned i åldrarna de senaste åren. I spåren av detta har också våldet och olika övergrepp ökat. Kulturnattshelgen 2002 omhändertogs 25 berusade barn och ungdomar under 17 år av socialjouren. Bland dem fanns enligt uppgift en tioåring och flera trettonåringar. Enligt uppgiftslämnaren har ungdomsbråket och fylleriet nu ”samma proportioner” som Valborgsfirandet i Uppsala. Först vid 7-tiden på söndagsmorgonen kunde representanter från myndigheter och frivilligorganisationer avsluta sina särskilda insatser.
Hur kan ungdomsfylleriet minskas?
Arrangörerna av Kulturnatten, polismyndigheten och socialjouren är eniga om att något måste göras för att minska problemen kring ungdomsfylleriet under evenemanget. Chefen på socialjouren anser att mycket av problemen beror på att vuxna inte vistas på de platser som ungdomarna uppehåller sig på. Samordnaren för Kulturnattens ungdomsevenemang anser att det också behövs en ökad kontroll från föräldrarnas sida bl.a. så att ungdomarna inte så lätt kan ta med sig en flaska av föräldrarnas alkohol. Som ytterligare en faktor som kan påverka nämner en representant från Polismyndigheten i Uppsala att något borde göras år den dåliga belysningen i bl.a. Slottsbacken. Det är helt enkelt mycket svårt att se vem som gör vad bland så många ungdomar i septembermörkret.
4.8 Alkohol vid idrottsevenemang
Enligt min uppfattning förekommer det mycket mer alkohol vid musikfestivaler än vid olika idrottsevenemang. Därmed inte sagt att det saknas problem med alkohol vid idrottsevenemang. Det gör det inte, och därmed också anledning att se vad som kan göras för att minska förekomsten av alkohol även i samband med sådana evenemang.
Även om flera av de råd och ”tips” som lämnats under avsnitt 4.4 är direkt tillämpliga även på idrottsevenemang finns det anledning att här särskilt behandla frågor som hänger ihop med att alkoholservering på idrottsarenor sker under lite andra former än på en tillfällig musikfestival.
Försäljning av folköl på idrottsarenor
På flera idrottsarenor säljs öl (folköl) från enklare försäljningsställen. Det har även förekommit att öl säljs ute på läktarna av försäljare med bricka på magen.
Det kan tyckas att frågan om hur öl tillhandahålls på idrottsarenor är av mindre dignitet och alkoholpolitiskt ointressant. Jag anser att det finns all anledning att se seriöst på frågan. För det första vet vi att öl är en ungdomsdryck. För det andra innehåller en burk öl en inte föraktlig mängd alkohol. En 45 centiliters burk av det 3,5 volymprocent starka ölet innehåller ungefär 4 centiliter
sprit. Det är med andra ord fullt möjligt att berusa sig på folköl, särskilt gäller detta för unga personer. För det tredje säljs öl ibland under sådana former att kontrollen över vem som egentligen dricker vad blir obefintlig. För det fjärde minskar förtroendet för regler och myndighetsutövning om försäljning under tveksamma former tillåts. Möjligen skulle som ett femte argument kunna tilläggas att alkoholdrycken öl exponeras på ett mycket omfattande sätt (jfr avsnittet nedan om ölförsäljningen på Globen).
Bestämmelser för ölförsäljningen
Servering av öl regleras i 6 kap. 1 a § alkohollagen (på idrottsarenor är den försäljning av öl som sker avsedd att vara servering och inte detaljhandel). Enligt bestämmelsen får sådan servering ske om verksamheten bedrivs i en lokal som är godkänd enligt bestämmelser som meddelats med stöd av 22 § tredje stycket livsmedelslagen (1971:511) och om mat samtidigt serveras. Även om det alltså inte finns något krav på tillstånd enligt alkohollagen gäller flera andra bestämmelser i lagen, t.ex. bestämmelsen om åldersgränser.
För att verksamheten skall kunna anses bedrivas i en lokal fordras rimligen att serveringen sker under någorlunda restaurangliknande former, dvs. att det måste finnas just en lokal i ordets rätta bemärkelse och att det i denna finns ett antal sittplatser där man kan sitta ned och äta maten och dricka ölet. Lokalen måste vidare vara avgränsad med väggar eller på annat sätt t.ex. tältduk som är fallet i serveringstält. Avgränsningarna är viktiga för att bl.a. kunna tillse att inte underåriga kommer åt att dricka öl.
Servering av öl på Globen hösten 2002
I arenan fanns 19 stycken kiosker i korridorerna utanför de olika ingångarna till läktarsektionerna. I kioskerna såldes varmkorv, chips, godis, läsk och öl. Ölet såldes i plastmugg för 35 kronor styck. En varmkorv och en öl såldes också tillsammans och kostade då 40 kronor. Vid kioskerna fanns inga bord eller stolar och heller inte några avgränsningar. Det gick alltså bra att promenera iväg med ölglasen och även att ta med dem in på läktarplats. Detta bekräftades i samtal med chefen för Globens serveringsverksamhet.
Servering av öl på Gamla Ullevi hösten 2002
Alkoholhandläggaren på Länsstyrelsen i Västra Götalands län har i en skrivelse till utredningen beskrivit förhållandena när det gäller servering av öl vid fyra olika idrottsarenor. Här återges handläggarens beskrivning av serveringen på Gamla Ullevi i Göteborg.
”För fösta gången hade jag trängt in mig på ståplatsläktaren bland de ”riktiga ” supportrarna. Det var ett högljutt gäng, som försett sig rikligt med alkohol. Under hela matchen bars det ut mycket öl av fotbollsentusiasterna. De köpte inte en i taget utan upp till fyra stycken på McDonald-brickor i papp. Huruvida åldern kontrollerades vid försäljningstället vet jag inte men det fanns inte någon kontroll av åldersgränsen på de som konsumerade ölen. Jag trodde att ölen köptes i de korv- och godiskiosker som jag såg från läktaren. När jag efter matchens slut gick ner från läktaren såg jag att ölen såldes från en särskild ölbar, avskild från kioskerna, med en stor takskylt med reklam för Falcon. Där fanns också en stor skylt med REA, öl 15 kr. Då börjar man ju undra hur de tänker och om detta uppfyller alkohollagens krav.
Innan jag fick kontakt med kommunens handläggare så talade jag med ansvarig på Ullevi. Han uppger att folkölsförsäljningen på Ullevi har varit ett önskemål från polisen och supporterklubben. Polisens uppfattning är att det är bra att supportrarna vet om att det finns öl på arenan, då dricker de inte massa starköl innan matchen och de försöker inte heller smuggla med sig burkar in. Enligt den ansvarige är polisen nöjd med resultatet. Han uppgav också att motståndarlagens supportrar har möjlighet att köpa öl och att detta har en lugnande effekt på dessa då de känner sig behandlade på samma sätt som hemmasupportrarna. Han kunde också berätta att det var REA även på korven denna lördagseftermiddag.
Jag var också i kontakt med kommunen under november 2002. Kommunen kommer att titta på verksamheten under våren 2003”.
Min uppfattning är att servering av öl inte bör ske på ett sådant sätt som i de två exemplena ovan. För det första kan det ifrågasättas om grundförutsättningarna i lagen för att få servera öl var uppfyllda. För det andra är risken stor att underåriga personer (eller redan berusade) kommer åt att dricka alkoholdrycken öl. Ingen har ju uppsikt över vem eller vilka som dricker ölen. Särskilt illa blir det när man tillåter en person att köpa en bricka full med öl och sedan låter denne vandra iväg mot ”okända mål”. All servering av alkoholdrycker skall enligt alkohollagen ske med återhållsamhet. Att sälja brickor med öl utan att ha uppsikt över var ölen sedan tar vägen kan knappast kallas återhållsamen servering.
Serveringen av öl på idrottsarenor bör alltså ske i enlighet med alkohollagens krav på återhållsamhet och uppsikt så att inte ”fel” personer kommer åt att dricka ölen. Givet detta krävs någon form
av överblickbar inhägnad serveringsyta där det också finns ett tillräckligt antal sittplatser.
Att lagen också ställer krav på att serverig av mat samtidigt skall bedrivas i lokalen har nämnts ovan.
SM final i bandy i Uppsala
Sedan några år tillbaka spelas SM-finalen i bandy på Studenternas idrottsplatts i Uppsala. Den 17 mars 2002 möttes Falun och Västerås inför drygt 22 000 åskådare.
Planering inför finalen
Enligt uppgift från kommunens fritidsförvaltning träffas varje år inför finalen ett antal representanter från olika myndigheter, Riksidrottsförbundet, Akademiska sjukhuset samt representanter från de fyra bandylag som tagit sig till semifinal. Man diskuterar vad som varit bra respektive dåligt vid föregående års final – allt för att försöka förbättra förhållandena när det gäller ordning och säkerhet vid den kommande finalen.
Publikvärdar utbildas av bandylagen. Västeråslaget hade t.ex. 20 publikvärdar vid 2003 års final. Deras uppgift är att hålla kontroll på supportrar och att förebygga att bråk uppstår.
Förmiddagsöppna restauranger
Vid en SM-final i bandy är det många supportrar som ”bussas” till Uppsala från de båda finallagens hemorter. Enligt uppgift från en polis har man från kommunens sida tillåtit ett mindre antal restauranger att öppna tidigare finaldagen. Man har nämligen från myndighetshåll ansett det bättre att supportrarna håller till på varsin restaurang, med lämpligt avstånd mellan restaurangerna, än att de drar omkring på stan innan matchen startar. Tre restauranger hade fått tillfälligt tidigarelagd serveringstid av kommunen med en timme denna dag. Utredningens sekreterare stod utanför en av dessa restauranger vid 10-tiden den aktuella dagen (det var näst intill omöjligt att tränga sig in). Restaurangen var fylld till bristningsgränsen med supportrar av vilka många var mycket berusade. Tre poliser fanns utanför restaurangen och försökte hålla ordning
på berusade supportrar så att dessa inte skulle bli påkörda eller hindra trafiken på gatan alltför mycket. Däremot gjorde polisen synbarligen inget för att påverka situationen inne på restaurangen (så att serveringen av alkoholdrycker bättre skulle stämma överens med reglerna i alkohollagen).
Olycklig signal
Utan att gå in på detaljer kan det konstateras att bestämmelserna i alkohollagen om krav på återhållsam serverig och ordning och nykterhet helt fick stå tillbaka den förmiddagen. Enligt lagens regler får inte berusade personer finnas på restaurangen, än mindre serveras alkoholdrycker. Det kan också ifrågasättas om det är rimligt att medge serveringstid före normaltiden (om så bara med en timme) bara för att två idrottslags supportrar skall ”ha någonstans att vara” innan matchen börjar. Att de då passar på att dricka mer förstår var och en. Förfarandet som sådant skickar ut signaler både till supportrarna men också till Uppsalaborna om att man från myndighetshåll accepterar att det dricks stora mängder alkohol i samband med just en SM-final i bandy. Vart tog för övrigt i detta fall intentionerna i den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador vägen?
Många berusade i publiken
På idrottsplatsen fanns ingen servering av alkoholdrycker utan endast lättdrycker, varm korv och godis m.m. Enligt uppgift skulle visitation ske vid insläpp för att förhindra att någon skulle kunna ta med sig alkohol in på området. Vi såg dock inte till någon sådan visitation när vi gick in på området.
På den norra ståplats läktaren var det mycket trångt. Till vår förvåning var det många personer, framförallt män i medelåldern, som drack helt öppet ur medhavda brännvinsflaskor. Vi såg också ett antal män/ungdomar som drack ur ölburkar. Några var mycket berusade. Att konsumtionen av drycker var hög och att antalet toaletter uppenbarligen inte räckte till framgick med all önskvärd tydlighet vid periodpaus. Utmed staketet stod en lång rad med urinerande män.
Polisen ingriper inte
En bandyfinal är en offentlig tillställning enligt 2 kap. 3 § ordningslagen. Enligt 18 § samma kapitel råder det förbud mot att dricka och förvara spritdrycker, vin och starköl på sådan plats om det inte sker inom serveringstillståndets ram (något sådant tillstånd fanns f.ö. inte på idrottsplatsen). Vi samtalade med en polistjänsteman som tjänstgjort vid de nio senaste bandyfinalerna. Han ansåg inte att denna final utmärkte sig särskilt när det gällde berusning hos publiken, det hade varit värre året innan då Hammarby hade spelat final. Han medgav att det funnits berusade personer på läktarna men tillade att man från Uppsalapolisen inte ger sig upp på läktarna om det inte blivit bråk. Totalt var det 40 poliser i tjänst med uppgift att bevaka evenemanget inne på eller utanför idrottsplatsen och vid trafiklederna runt staden. Det skulle enligt polistjänstemannen ha varit visitation vid insläppen.
After Ski
Skidåkning i olika former lockar många svenskar till fjällen varje vinter. I de stora skidmetropolerna Åre och Sälen är det fråga om åtskilliga tusental besökare – många av dem ungdomar. I Åre har medelåldern legat runt 35 år, men ungefär en fjärdedel av besökarna var säsongen 1999/00 mellan 16 och 25 år.8 Det mesta handlar naturligtvis om skidåkning i fjällen. Men mycket kretsar också kring alkoholen. Efter dagens skidåkning lockar restaurangerna med olika erbjudanden om ”After Ski” med underhållning och ofta låga priser på alkohol. Helst skall man komma direkt från skidbacken iförd full slalomutrustning. På After Ski blir det ofta trångt, svettigt och mycket hög stämning. I Åre kulminerar firandet och skidsäsongen under Valborgshelgen varje år. Därefter brukar vårens intåg göra att skidåkning bli alltmer sällsynt i backarna. Utredningens sekreterare besökte Åre under Valborgshelgen 2002 och gick då också på ett par restaurangers After Ski.
8 Enligt ”Utredningsuppdrag för utveckling av destinationen Åre Fem Byar”
Valborg i Åre (After Ski och Skutskjutet)
Sedan 1976 arrangeras Skutskjutet vilket sägs vara ”världens största störtloppstävling för familjen”. Tävlingen lockar flera tusen åkare i samtliga åldrar (dvs. även barn). I ett särtryck av tidningen Länstidningen fanns programmet för tävlingen. Förutom rent ”sportslig information” informerades också om att After Ski skulle finnas på torget i Åre från klockan 15 dagen innan tävlingen och själva tävlingsdagen. En restaurang hade fått tillfälligt serveringstillstånd och inhägnat en stor del av torget på vilket bänkar och stolar ställts ut. Det var fråga om en mycket stor ”uteservering” (på vilken det i och för sig rådde god ordning).
På en av restaurangerna pågick After Ski (klockan var ungefär 16.30) med en mycket hög stämning, närmast festivalstämning. Lokalen var fylld till bristningsgränsen med sjungande och stimmande gäster. Ett mindre musikband uppträdde (stående på bardisken) och volymen var mycket hög. Överallt stod människor med plastmuggar eller flaskor med starköl i nävarna. Många var mer eller mindre berusade. Tjänstvilligheten att hjälpa varandra tog sig märkliga utryck såtillvida att man ibland kunde se pengar ”vandra” från uppsträckta händer över huvudena på folk fram till baren och strax därefter ett antal flaskor starköl ”vandra” tillbaka (förhoppningsvis till avsändaren av pengarna). Anledningen till detta var uppenbar: i den enorma trängseln var det svårt och skulle ta lång tid att förflytta sig fram till baren.
Att servera alkoholdrycker på ett sådant sätt rimmar varken med intentionerna bakom alkohollagen eller med dess regler. Förutom att åtskilliga personer var berusade och därför inte borde ha fått köpa mer alkohol (utan t.o.m. ha avvisats från lokalen) var sättet att servera alkoholdrycker på så långt ifrån bestämmelserna om måttfullhet som man kan komma. Någon ordentlig kontroll över vem beställaren och mottagaren av de ”vandrande” ölflaskorna var kan servitörerna näppeligen heller inte ha haft (de var f.ö. redan upptagna med nästa kunds beställning). Det var ingen tvekan om att man ”tog ut svängarna” rejält under säsongens kanske sista After Ski och att alkoholpolitiken då fick stå tillbaka.
Lördag hela veckan
För många handlar en semestervecka i fjällen om fina skidturer i en vacker miljö och avkoppling från vardagens arbete. För andra handlar det om skidåkning på dagarna men också ett festande varje eftermiddag och kväll i en veckas tid. Alkoholhandläggaren i Åre kommun (som har sitt kontor i Järpen 2 ½ mil från Östersund) sade vid något tillfälle att i Åre är det ”lördag hela veckan” under skidsäsongen. Med så många som 21 restauranger med serveringstillstånd på en så begränsad yta som Åre (96 stadigvarande serveringstillstånd fanns i kommunen år 2002) är utbudet av restauranger mycket stort. Det är trots det stora antalet restauranger ändå ”knökfullt” på flera av dem framåt kvällen och det är vanligt med långa köer utanför de mest populära ställena. I Åre finns endast begränsade polisiära resurser. Till detta kommer det faktum polisstation saknas i Åre (polisstationen ligger i Järpen). Om en restauratör kallar på polis kan det enligt uppgift ibland ta flera timmar innan polisen anländer. Alkoholhandläggaren uppger att ordningsvakterna på Åres restauranger därför har fått ta ett större ansvar än vad som annars är normalt.
Hur får man en bättre alkoholhantering på restaurangerna i Åre?
Även om alkoholhandläggaren de senaste åren inför varje säsong genom information och utbildningsinsatser försökt åstadkomma en mer ansvarsfull alkoholhantering beslöt man år 2002 att göra en kraftsamling. Inspirerade av de goda erfarenheterna från STADprojektet i Stockholm (Stockholm förebygger Alkohol och Drogproblem) ansökte kommunstyrelsen om 195 000 kronor hos länsstyrelsen för att ”förebygga alkoholskador och minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar”. Pengarna var avsedda för att under år 2003 kunna genomföra vad man kallade för ”Åre-STAD projektet”.
Under rubriken bakgrund i projektmedelsansökan angavs följande:
”Åre kommun är en restaurangtät kommun med ca 96 permanenta serveringstillstånd. De flesta restauranger och nattklubbar är koncentrerade i Åre by. Åre by växer från ca 900 fast boende till ca 10 000 tillfälliga gäster under högsäsong. De fast boende och då framför allt ungdomarna exponeras under säsongen av nöjesliv och en känsla av
semester under veckans alla dagar, vilket kan vara bekymmersamt på sikt. Det känns angeläget att kunna förebygga ett annars möjligen växande problem med alkohol och andra droger hos framförallt ungdomar, men även andra grupper. Både hos fast boende och gäster i
Åre”.
Som mål för projektet angavs:
”Att restaurangerna utarbetar egna riktlinjer för alkoholhanteringen.
Att utbilda krögare, serveringspersonal och dörrvakter i ansvarsfull alkoholservering.
Att myndigheterna utarbetar riktlinjer för kontroll och användning av sanktioner när det gäller restaurangernas alkoholhantering”.
När detta skrivs (april 2003) har ett 50-tal personer ur målgruppen genomgått projektets två-dagars utbildning. Att döma av den enklare utvärdering som gjorts har kursdeltagarna varit mycket nöjda med utbildningen.
För att undvika oklarheter skall här tilläggas att det nämnda STAD-projektet är mycket mer än två dagars utbildning. Det handlar framförallt om ett nytt sätt att samarbeta där olika myndigheter tillsammans med branschen löpande träffas och gör uppföljningar för att åstadkomma en så ansvarsfull alkoholservering som möjligt på restaurangerna.
4.9 Alkoholhandläggarnas förslag till hur tillgången på alkohol vid ungdomsevenemang kan minska.
De kommunala handläggarna ombads i enkäten komma med tips och förslag till åtgärder som kan minska förekomsten av alkohol vid ungdomsevenemang. De ombads även svara på hur man arbetade i kommunen för att stävja ungdomars alkoholkonsumtion i samband med evenemang. Av de som besvarat dessa två frågor finns av naturliga skäl många liknande svar. Nedan redovisas ett urval av handläggarnas svar (rubrikerna är utredningens).
4.9.1 Lokala politiker har en roll
Skövde kommuns handläggare påminner om de förtroendevaldas möjlighet att påverka förekomsten av alkohol vid olika arrangemang:
”Att minska förekomsten av alkohol till åldersgruppen 18–25 år kräver en total minskning av arrangemang med alkoholservering, detta är en svår attitydfråga. Beslut att tillåta servering kl. 07.00 på morgonen bara för att det är fotbolls VM förenklar inte detta attitydarbete. Många tycker idag att alkohol hör hemma på de flesta arrangemang det är också en fråga om pengar där en eventuell vinst ofta kommer från alkoholserveringen. Mycket av de frågor vi får härrör sig från att man uppfattar att det i storstäderna är ok med nästan vad som helst.
Lokala politiker har en möjlighet och ett ansvar att styra tillgången på alkohol vid tillfälliga arrangemang. Det är också viktigt att dessa beslut stöttas upp av rättsapparaten. Det faktum att Alkohollagen är en skyddslag och inte en rättighetslag bör i högre utsträckning betonas”.
4.9.2 Föräldrarna har en roll
Flera handläggare har tagit upp föräldrarnas roll och här får Ånge respektive Ludvika kommuners handläggare representera dem.
”Medvetandegör föräldrarna genom utbildning på temat – Föräldrarnas roll och ansvar. Att kunna sätta gränser m.m. Föräldrasamarbete (tillsammans med skolan) Verka för ökad medvetenhet hos föräldrarna om alkoholens skadeverkningar. Genom fältarbete, information och utbildning aktivt motverka användningen av droger och alkohol. Utveckla undervisningen om alkohol, narkotika och tobak (ANT) Drogundervisningen skall ge faktakunskaper men också hjälpa ungdomen att ta ställning till droger” (Ånge). ”Föräldrarföreningar nattvandrar, Citygruppen (kommunens ungdomsarbetare) nattvandrar, att uppmana försäljningsställen av folköl att vara särskilt uppmärksamma vid dessa arrangemang, kampanjer mot langning inför arrangemangen” (Ludvika)
4.9.3 Polisen har en roll
Flera handläggare pekar på polisens roll i sammanhanget. De får här representeras av handläggarna i Bollnäs respektive Skövde kommuner:
”Enligt kommunens ordningsstadga gäller förtäringsförbud i hela stadskärnan. Polisen är engagerad och gör nödvändiga ingripanden vid sådana evenemang. Vuxna på stan arbetar regelbundet varje helg året runt” (Bollnäs kommun). ”Polisens möjligheter att beslagta alkohol som ungdomar under 18 år innehar är både ett gott instrument för att hålla ungdomsfylleriet nere samt en tydlig signal att samhället inte accepterar detta och att det är fråga om ett brott att förse ungdomar med alkohol. De erfarenheter Polisen i Skövde haft är också att föräldrar uppskattar att man beslagtar ungdomars alkoholdrycker” (Skövde kommun).
4.9.4 Regler om markupplåtelse m.m.
Tillståndschefen i Göteborgs kommun har flera tips:
”Grunden är att man har bra och tydliga riktlinjer i kommunen där det anges under vilka omständigheter serveringstillstånd kan beviljas i samband med evenemangen. Det kan också vara bra att kommunen har tydliga regler om under vilka villkor man ger dispositionsrätt till den mark (oftast kommunens) där evenemanget äger rum. Exempel på villkor för att serveringstillstånd skall beviljas kan vara att det finns särskilda restaurangområden på evenemangsområdet där alkohol serveras och inte på hela området. Om man misstänker att många unga personer skall besöka evenemanget kan man lägga villkor om åldersgränser för restaurangområdet. Serveringstiden påverkar också. Ett evenemang som vänder sig till en blandad publik tenderar ofta att sent på kvällen övergå till att mestadels besökas av ungdomar”.
4.9.5 Planering, utbildning och utvärdering
Bollnäs kommuns handläggare poängterar bl.a. vikten av att de som skall arbeta under evenemanget är utbildade i alkohollagen.
”Inför aktuella evenemang i god tid sammankalla berörda aktörer – tillståndshavare, arrangör, polis, miljöförvaltning, vakter – för planering av genomförandet. Poängtera vikten av utbildning för all personal som arbetar med evenemanget. Krav på redovisningsrutiner när det gäller försäljning och anställda. Utvärdering med berörda aktörer efter genomfört evenemang”.
Här kan också nämnas att Åre kommuns handläggare uppger att han anordnar utbildningar i alkohollagstiftningen för sådana sökanden (föreningar) som återkommer med ansökningar om tillfälliga tillstånd. Utbildningarna är gratis och omfattar ca 4 timmar. Hittills har ungefär 50 personer genomgått sådan utbildning.
4.9.6 Samarbete med arrangören
Handläggaren i Borås: ”det viktigaste är att vi numera har en ledningsgrupp för genomförandet av kommunens Drogpolitiska handlinsprogram. Ledningsgruppen har nyligen beslutat att försöka få en ändring till stånd betr. Upplägget för ”Fest i Borås” genom samarbete med arrangörerna”.
4.9.7 Ställ krav på idrottsföreningar
Handläggaren i Grästorps kommun: ”…Fler regionala och kommunala övergripande policys, samt ”påtvingade” alkohol och drogpolicys bland enskilda organisationer och näringsidkare. T.ex. kan man kräva att alla idrottsföreningar som uppbär kommunalt aktivitetsstöd att de skall ha en speciellt utsedd föreningsansvarig för föreningens program/policy i alkohol och drogfrågor”.
4.9.8 Stenhård kontroll och nolltolerans
I Västerås Stad har en ungdomshandläggare flera idéer om hur man skall kunna minska ungdomars alkoholkonsumtion:
”…vad som kan göras för att stävja ungdomars alkoholkonsumtion vid dylika arrangemang. Här ser jag inte några direkta eller enkla lösningar. En del blir förstås att prata i skolorna om alkohol, att få jobba med sina ställningstaganden, att försöka väcka tankar hos de unga. I övrigt känns det ju som om det blåser alkoholliberaliseringens vindar just nu och en debatt och kunskapsuppryckning inom social- och ungdomsarbetarkåren vore förstås på sin plats. När det gäller punktinsatser tror jag ändå på att göra vissa återkommande åtgärder som hindrar/minskar konsumtion. Att t.ex. polis och socialtjänst går ut tillsammans, att rollfördelningen blir klar, att man kanske väljer ut ett eller två arrangemang per år man har ”stenhård” koll och nolltolerans vad gäller alkoholkonsumtion bland unga. Vissa ”kritiska helger” t.ex. vårmarknaden på Rocklunda uppfattade jag som en lågkonsumtionshelg bland våra unga. Fjolårets Wasarock och skolavslutning var istället veritabla fylleslag där i alla fall jag som ungdomsledare kände mig tvungen att ha en hög toleransnivå. Att försöka hjälpa medvetslösa och dem som är utsatta för brott. I övrigt jobba på att erbjuda goda sociala relationer till vuxna.
Ytterligare en åtgärd är förstås att erbjuda alternativa nyktra arrangemang, dylika återkommer t.ex. på Växhuset. Vi tittar ofta efter det negativa men jag minns en gång under året när vi hade ca 800 besökare/ två arrangemang men endast en ”fylla”.
När det gäller åtgärder för att stävja ungdomars alkoholkonsumtion vid arrangemang så har Fritid-Ungdom ett uppsökande fältarbete vid sådana arrangemang. Dock inte vid alla. Två ungdomsarbetare från Fritid-Ungdom finns på plats de kvällarna och bjuder samtidigt in fritidsgårdarnas personal att jobba samma kvällar. Det är ofta fråga om ett mycket varierande engagemang och naturligtvis täcks inte alla ungdomsarrangemang in. Min personliga uppfattning är ändå att arbetet från kommunens sida är prioriterat men med en styvmoderlig vänsterhand. Det finns MYCKET mer att göra, vad gäller samordning, kunskapsförmedling m.m.”
4.9.9 Bättre ålderskontroll och förbjuden ölförsäljning
Handläggaren i Umeå kommun har några korta och kärnfulla förslag:
”Bättre visitation vid insläpp, Lägre toleransnivå för avvisande, både vid insläpp och under evenemang, Bättre legkontroll vid insläpp till serveringsområde, Bättre legkontroll vid köp i serveringsområde, Bättre kontroll så att langning från serveringsområde till evenemangsområde minskas, Höga staket och kontroll vid yttre staket, Enbart tillåta att öl får serveras, Stänga/villkora butiker(s försäljning av öl) i evenemangets närhet, Alternativa evenemang för ungdomar. Vi går systematiskt genom ansökan och sökande får redovisa svar på de frågor vi har tills vi är nöjda. Vi träffar polis, vakter, sökanden m.fl. innan arrangemanget och går igenom förutsättningar på plats. Långsiktigt försöker vi stävja att folköl kan köpas ut av minderåriga”.
4.9.10 Succé för häftigt drogfritt arrangemang
Ängelholm kommuns handläggare har bifogat en beskrivning av de ungdomsdisco som kommunen anordnar sedan drygt ett år (författad av kommunens Ungdomssamordnare):
”Ängelholms kommun samarrangerar varje månad ett ungdomsdisco med en lokal arrangör [namngiven sådan] riktat mot åldern 13 – 16 år. Förköp av biljetter, affischering m.m. sköts av fritidsenhet och själva diskotek drivs helt av [namngivna samarbetspartnern]. Utanför diskotekets entré finns varje gång personal från fritidsenheten och socialtjänstens fältgrupp samt Nattvandrarna i Ängelholm för att ta hand om de ungdomar som inte ”platsar” samt kolla drogfriheten. Däremot går dessa aldrig in på diskot – där är det de anställda vakterna som sköter kollen. Samverkan sker även med närpolisen som tittar till arrangemanget så ofta de har tid och kan komma.
Efter diskot kommer mellan 150 – 200 föräldrar och hämtar varje gång – diskot med 500 ungdomar är tömt på dryga 20 minuter utan ett bråk. Arrangemanget har pågått i drygt 1,5 år och i snitt har vi haft drygt 500 ungdomar per tillfälle (totalt 19 disko). Antalet som måste ”avvisas” sjunker hela tiden, detta utan att ungdomarnas antal som besöker diskot minskar i antal. Vi får hela tiden positiva lovord från såväl ungdomar som från deras föräldrar. Vi tror att kombinationen av att föräldrar hämtar samt att du inte lämnar diskot förrän du skall gå tillsammans med engagemanget från samtliga inblandade är hemligheten bakom de lyckade diskotekskvällarna. Att ungdomarna trivs beror naturligtvis också på att de får tillgång till ett av stadens
häftigaste diskotek. Vi måste kunna erbjuda HÄFTIGA drogfria arrangemang där ”entrèbiljetten” är drogfrihet om vi skall ha en chans mot alkoholen och drogerna.
Tre enkla regler gäller på diskot: 1 Drogfritt (kollas av personal från fritidsenheten och socialtjänstens
fältgrupp). 2 Rökfritt. 3 Utgång = hemgång. Går du ut så gör du det för resten av kvällen.
Möjlighet att lufta sig finns på en särskild ”utebar” där det även spelas musik och alkoholfria drycker serveras”.
4.9.11 Överenskommelse med krögarna
Ockelbo kommuns handläggare kunde glädjande konstatera att situationen vid 2002 års Marknad blivit mycket bättre.
”I år var det inga problem, ingen under 18 år konstaterades berusad. Ett antal års arbete med att förhindra att ungdomar under 18 år fick tillgång till alkohol gav i år resultat. Bl.a. var man överens med krögarna att inga under 18 år fick uppehålla sig i serveringstälten efter klockan 20.00”.
4.9.12 Blåskontroll vid insläpp
I Sala kommun kontrollerar man ungdomarnas nykterhet vid insläppet.
”Det finns en samordnad grupp FUP (förebyggande ungdomsprojektet) där Polis, kultur-fritid, skolan, alkoholhandläggaren och socialförvaltningen ingår. Vid arrangemang finns alltid representanter för FUP-gruppen på plats. 0-vision gäller blåskontroll vid insläpp, polisen kallar till ”förhör” om någon ungdom under 18 år har öl som beslagtas av polisen (Sala)”.
4.9.13 Belysningen kan påverka
Skövde kommuns handläggare tipsar:
”…de ställen runt centrum där man vet att ungdomarna gärna sitter och dricker belyser man så att det inte blir lika kul att sitta där. Polisen har vissa år varit stenhårda och beslagtagit alla alkoholdrycker som ungdomar under 18 år haft med sig…”.
4.9.14 Tänk på de som samlas utanför området
Till Lilla Edets kommuns svar finns fogat en skrivelse från en områdeschef som ser problem med fylla bland ungdomar som håller till utanför själva evenemangsområdet:
”De senaste 4 åren har socialsekreterare tjänstgjort på kvällen och natten vid skolavslutningsdagen. Vid samtliga tillfällen har festplatsen vid Locktorp besökts. Genomgående har situationen vid Locktorp vid dessa tillfällen varit mycket bekymmersam och uppfyller väl benämningen olämplig ungdomsmiljö. Inne på själva festplatsen har det varit relativt välordnat för de deltagande i åldern 14–16 år, vaktpersonal vid ingången har kontrollerat besökarna, och flera vuxna har varit engagerade i bl.a. kaféverksamheten.
Utanför festplatsens stängsel finns alltid ett drygt 100 tal ungdomar/barn vid dessa fester. Ofta är det fler utanför än innanför. De flesta är i samma åldrar som de som är innanför stängslet men även yngre och äldre. De står i klungor eller vandrar omkring i skogen eller på stigen ner till en närbelägen sjö. En hel del föräldrar går längs stigen och hjälper till, ibland hjälps något barn som är illa ute hem. Merparten av ungdomarna går tämligen obekymrat och ogenerat omkring med ölkassar eller flaskor, några ligger berusade i skogen eller längs stigen. Polisingripanden sker så gott som vid varje tillfälle p.g.a. misshandel. Att vuxna arrangerar sådana här fester för ungdomar år efter år trots vad som sker är dels en riskmiljö, dels sänder det helt felaktiga budskap från vuxenvärlden”.
4.9.15 Droginformation på evenemanget
Handläggaren i Ronneby kommun har en ide om information vid evenemangen (apropå vissa problem vid evenemanget Tossia Bonnadagarna i Ronneby):
”Idé: att bland knallarna/ stånden ha information omkring alkohol/droger. Dela ut broschyrer, erbjuda nykterhetskontroll, diskussioner, goda råd. Kanske polis, systembolag och socialtjänst i samverkan (polisen skulle exempelvis kunna kontrollera nykterheten vid radiobilarna???).
4.9.16 Attitydförändring krävs
Alkoholhandläggaren på Länsstyrelsen i Kalmar län har på eget initiativ besvarat enkäten. Han anser att det måste till en attitydförändring men har också konkreta förlag:
”Ytterst handlar det om attityder till alkohol och andra droger. Långsiktiga satsningar krävs enligt de nationella handlingsplanerna inom alkohol- och narkotikaområdet. Konkreta åtgärder: samverkan typ
”Offensiv mot narkotika” på Hultsfredsfestivalen. Stänga angränsande serveringsställe och Systembolaget. Restriktiva tillfälliga tillstånd. Satsningar för att minska langningen och försäljningen till underåriga, typ Visa leg.nu. Satsa på unga som förebilder. Lugna Stan…” Anm. Lugna Stan är ungdomar som arbetar för drogfrihet.
4.9.17 Man måste inte dricka öl på konsert / illa att partifärg styr när det gäller tillstånden
Alkoholhandläggaren på Länsstyrelsen i Blekinge län har också på eget initiativ besvarat enkäten. Hon har följande tankar bl.a. om det rubricerade påståendena:
”Kommunerna har tankar kring detta. Det behövs dessutom en attitydförändring både hos politiker och hos människor i allmänhet. Man behöver inte förtära alkohol samtidigt som man lyssnar på ett uppträdande. Det går att ta en öl efteråt och snacka om konserten. Det behövs inte drickas öl på en marknad. Det går att handla ändå utan ölpaus. Politiker vi möter tycker ofta att det är trångsynt och gammalmodigt med restriktioner. Det saknas kunskaper på det lokala planet hos väldigt många. Vi hoppas på att samordnarna som kommer de flesta kommuner (pengar från alkoholkommittén) kan få politiker att lyssna och att tycka att det är viktigt med en attitydförändring och blir villiga att gå i spetsen. Det är illa att hanteringen av serveringstillstånd är olika i landets kommuner beroende på partifärg eller personlig inställning hos de som bestämmer. Handläggarna kommer ofta i en oerhört svår sits när deras beslutsförslag grundade på lagens intentioner blir sågade efter en omröstning i socialnämnden”.
4.9.18 Blandad publik är bäst
Handläggaren i Markaryds kommun föreslår:
”Evenemangen bör anordnas som ”familjefest” så att många vuxna finns tillgängliga. Ordningsvakter bör finnas inom området samt kommunala villkor om särskilda ordningsvakter när tillstånd enligt alkohollagen lämnas”.
4.10 Alkoholkommitténs referensgrupp
Utredningen skall enligt direktiven stämma av åtgärdsförslagen i detta kapitel med den referensgrupp av ungdomar som knutits till Alkoholkommittén. Eftersom den referensgruppen enligt uppgift inte längre finns kvar har detta inte varit möjligt. Som inledningsvis sägs i kapitlet är det dessutom här inte fråga om några förslag i
egentlig mening – utan snarare en påminnelse om de bestämmelser som idag redan gäller.
5. Serveringstider på restauranger
5.1. Förslag till begränsningsregel för sena serveringstider
Utredningen föreslår att två tillägg görs till första stycket i 6 kap. 4 § alkohollagen. Bestämmelsen lyder:
Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering av spritdrycker, vin och starköl påbörjas tidigast klockan 11.00 och avslutas senast klockan 01.00. Vid prövningen skall risken för alkoholpolitiska olägenheter särskilt beaktas. Följande två tillägg föreslås:
Tillståndsenheten får bestämma det högsta antal serveringstillstånd med serveringstid efter klockan 01.00 (medgivanden till utsträckt serveringstid efter normaltiden) som skall få finnas i kommunen.
Sådana medgivanden gäller i högst två år. Därefter skall de omprövas.
5.2. Överväganden
Utredningen har övervägt vilka olika alternativ som skulle kunna uppfylla uppdraget i direktiven, nämligen att ge de kommuner som vill en möjlighet att med rättsligt bindande verkan begränsa antalet serveringsställen med serveringstid efter klockan 01.00 (i fortsättningen sen tid). Det skall redan här nämnas att direktiven inte har tolkats så att det legat i uppdraget att även föreslå en senaste definitiv sluttid för serveringens bedrivande.
Det har framförallt varit två alternativ som prövats. Det ena var att föreslå ett mer uttalat stöd åt kommunernas riktlinjer för ser-
veringstillstånd (de flesta kommuner har idag ett alkoholpolitiskt program i vilket normalt ingår riktlinjer för hanteringen av tillstånden). I dessa behandlas ofta redan idag serveringstiderna. Det andra alternativet, vilket också utredningen stannat för, är att ge ett uttryckligt lagstöd i den bestämmelse som idag reglerar serveringstiderna. Utredningen har funnit att detta förslag är mer ändamålsenligt. Den kommun som väljer att införa den föreslagna begränsningsregeln kan sedan lämpligen arbeta in information om detta i sina riktlinjer.
Utredningen har i förslaget valt att använda begreppet serveringstillstånd (och inte tillståndshavare eller serveringsställe). I lagtexten används omväxlande begreppen, tillståndshavare, serveringsställe och serveringstillstånd. En ”tillståndshavare” är den person (oftast juridisk sådan) som har prövats och fått kommunens tillstånd att bedriva servering av alkoholdrycker. En och samma tillståndshavare kan ha flera serveringstillstånd, även i samma kommun. Det vore därför mindre lämpligt att använda begreppet tillståndshavare. ”Serveringsställe” används t.ex. i alkohollagens 7 kap. 8 § men också i direktiven till utredningen. Det utgörs av samtliga lokaler och utrymmen som tillståndshavaren förfogar över dvs. förutom själva matsalen även kök, entré, uteservering m.m. Det finns i dag exempel på när flera tillståndshavare tillåtits dela på en gemensam serveringsyta. Om det då är fråga om ett eller flera serveringsställen är inte helt klart. ”Serveringstillstånd” är själva rättigheten som sådan att få servera alkoholdrycker i en viss lokal med tillhörande utrymmen. Jag anser att förslaget blir tydligast när det är kopplat till det begreppet.
5.3. Vem bör besluta om införande av begränsningsregel?
Kommunens uppgifter enligt alkohollagen utövas enligt 7 kap. 15 § av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. Att införa en begränsningsregel av här föreslagen modell får ses som ett sådant ingripande beslut som bör följa kommunallagens bestämmelser om uppgiftsfördelning mellan kommunfullmäktige och nämnder.
5.4. Hur påverkas förslaget av om det idag finns flera olika sena tider i kommunen?
I en del kommuner finns idag flera olika sluttider efter klockan 01 representerade. Det gäller främst stora kommuner. Detta är något som utredningen inte anser bör påverka utformningen av begränsningsregeln. Kommunen får själv i förekommande fall fördela (givet att man önskar använda begränsningsregeln) det antal medgivanden till sen tid man har beslutat skall få finnas i kommunen. Detta är vikigt att notera. Ett exempel kan vara att en viss kommun bedömt att åtta restauranger med sen tid kan vara lämpligt t.ex. med hänsyn till befolkningsunderlaget. Dessa åtta kan sedan tidigare ha eller i framtiden få olika sen tid. Tre olika sluttider kanske förekommer sedan tidigare (t.ex. klockan 02, 03 och 05). Om någon av de som har sluttiden 02 eller 03 i stället vill ha 05 får ansökan om utsträckt serveringstid prövas på vanligt sätt. Kommunen kan då inte med hjälp av den föreslagna begränsningsregeln vägra sökt serveringstid utan får göra en sedvanlig prövning i det enskilda fallet. Precis som dag finns det en risk att sökanden får framgång vid ett överklagande. Ett visst stöd i argumentationen torde dock kommunen ha i om de noga motiverat sin bedömning av lämpligt antal restauranger med sen tid.
5.5. Vilket antal restauranger med sen tid bör vara utgångspunkt?
En kommun kan mycket väl vilja minska antalet restauranger som har sen tid, kanske till 0. Skulle då en kommun med hjälp av en begränsningsregel kunna ”vrida klockan tillbaka” och bestämma att de restauranger som idag har sen tid (t.ex. till klockan 02) från och med en viss tidpunkt endast äger rätt att servera till klockan 01.00? Enligt principen om att myndigheter inte bör ändra ett gynnande förvaltningsbeslut blir svaret nej. För att detta skulle vara möjligt torde krävas en lagändring med en generell kortare bestämd sluttid. Det rimliga torde i stället vara att den kommun som vill införa en begränsningsregel får utgå från de serveringstider som de facto finns i kommunen vid tidpunkten då begränsningsregeln skall börja gälla. Teoretiskt skulle det kunna bli en kraftig ökning av antalet sökande som vill ha sen tid när det blivit känt att kommunen tän-
ker införa regeln men det är svårt att se hur detta skulle kunna undvikas.
På lång sikt kan ändå antalet restauranger med sen serveringstid i den tänkta kommunen minska eftersom det alltid finns en viss ”omsättning” av restauranger. En del restauranger får sitt tillstånd återkallat med hänvisning till överträdelse av reglerna i lagen, andra åter väljer själva att sälja sin restaurang. Det är då inte är självklart att den nye tillståndshavaren söker och får samma serveringstid som den tidigare ägaren hade. Detta påverkas också i hög grad av vilket antal restauranger med sen tid kommunen bestämt skall få finnas respektive vilket antal som fanns i kommunen när regeln infördes.
5.6. Andra frågor kan uppkomma i samband med en begränsningsregel
Man kan tänka sig ett stort antal varianter av vilken påverkan en begränsningsregel skulle ha. Enklast blir det självfallet för den kommun som idag (dvs. när en sådan regel beslutats och sedermera börjar gälla i kommunen) inte har några restauranger med sen tid. Med begränsningsregeln blir det då möjligt för kommunen, om den så önskar, att även i fortsättningen inte tillåta några sena serveringstider. Vad händer då om kommunen därefter vill ändra sitt beslut och tillåta ett visst antal restauranger att servera sent?
En viss risk för anhopning av ansökningar kan det kanske bli i något fall – men dessa får hanteras i vanlig ordning och en rimlig princip borde då vara ”först till kvarn”.
5.7. Hur ska nytillkommande restauranger kunna få sen serveringstid?
Ett exempel får illustrera frågan i rubriken: I kommunen A finns följande serveringstider representerade:
Tio restauranger har serveringstid till klockan 02 och fem ytterligare restauranger har rätt att servera till klockan 03. Kommunen har bedömt att detta antal restauranger med respektive serveringstid är precis lagom (och beslutet att ha 15 sena tider i kommunen har trätt i kraft). Om då någon av de 10 restauranger som ”bara” får servera till 02 vill kunna servera till 03 får denna ansöka och prövas
som vanligt (se ovan). Men hur skall en i detta avseende nytillkommande restaurang någonsin kunna komma ifråga för sen tid (”kön” kan bli lång)?
En möjlighet skulle naturligtvis kunna vara att någon av de tillståndshavare som har sen tid på sin restaurang antingen själv väljer att meddela kommunen att den sena tiden inte längre kommer att utnyttjas. En annan möjlighet är att någon av restaurangerna får sitt serveringstillstånd återkallat eller byter ägare. Men det kan naturligtvis ingen i förväg veta när detta möjligen kan inträffa.
Utredningen har övervägt olika varianter för att nytillkommande tillståndshavare på sikt åtminstone skall ha en rimlig chans att kunna komma ifråga för medgivande till sen tid. Utredningen har här valt att snegla dels bakåt i svensk alkohollagstiftning, dels på hur de tre största kommunerna i landet idag hanterar de sena serveringstider (till 05) man har.
Fram till 1977 fanns ett omprövningssystem vilket innebar att alla tillstånd till servering av starkare alkoholdrycker prövades om vart fjärde år (s.k. oktrojperioder). Systemet med oktrojperioder hade tillkommit för att det skulle kunna ske en återkommande samtidig prövning av alla serveringstillstånd på orten. Därigenom skulle förutsättningar skapas för att förhindra bl.a. överetablering av serveringsställen. Vid en nyetablering kunde dock prövning ske och tillstånd meddelas för återstående del av löpande oktrojperiod.
I och med införandet av lagen (1977:293) om handel med drycker 1977 slopades systemet. Skälet var bl.a. att det blivit allt mer sällsynt att serveringstillstånd inte förnyades i samband med en ny oktrojperiod.1
I sammanhanget kan nämnas att de tre största kommunerna tillämpar ett system med årlig omprövning av serveringstider med sluttid efter klockan 03.00. Ingen av de tre kommunerna har alltså beviljat sluttiden 05.00 permanent. I Malmö gjorde länsstyrelsen (när den var tillståndsenhet) en överenskommelse med branschen om att ansökningar om här aktuella sena tider gällde tidsbegränsat utökad tid och det ”konceptet” har sedan kommunen fortsatt med. ”Prövotiderna” löper inte kalenderårsvis utan startar när medgivandet att servera sent gavs. Mot slutet av respektive tillståndshavares prövotid skickar kommunerna ut en påminnelse om att det snart är dags att ansöka om en ny prövoperiod. Till informationen fogas en ansökningsblankett. Alla tre kommunerna uppger att de är
1 Se prop. 1976/77:108 s. 49 och APU s. 303.
nöjda med systemet med omprövning av serveringstiderna mellan klockan 03 och 05. Tillståndschefen i Stockholms kommun uppger att systemet med omprövningar har flera fördelar:
Prövotid i kombination med villkor om exempelvis utbildning i ansvarsfull alkoholservering utgör en markering från samhällets sida att det är ett särskilt stort förtroende och ansvar att bedriva serveringsverksamhet efter klockan 03.00. Den årliga omprövningen bidrar starkt till en god dialog. Den ökar ansvarsfullheten och initiativen från krögarens sida till metodutveckling avseende ansvarsfull alkoholservering (policy- och riktlinjerframtagande…)” .
Malmö kommun tillägger att man tillämpar ett års prövotid avseende alla serveringstider efter klockan 01.00. Dvs. den som sökt en 02-tid får om han eller hon uppfyller kraven första året en 01-tid stadigvarande med tillfälligt utökad serveringstid till 02 under ett år. När året är till ända kan tillståndshavaren ansöka om och också få 02-tid stadigvarande.
Helsingborgs kommun har som enda kommun i landet valt att gå ”en egen väg”. Kommunen meddelar serveringstiden 05.00 i förekommande fall stadigvarande, dvs. utan omprövning av medgivandet till utsträckt serveringstid.
5.8. Omprövning vart annat år
Utredningen anser att, av skäl som nämnts ovan, samtliga de medgivanden (beslut) om sena tider som finns i kommunen skall omprövas efter en viss tid. Detta bör gälla generellt och inte bara i de kommuner där det beslutade maximala antalet med sen tid är uppnått. Beträffande lämplig tidsperiod för när omprövning bör ske kan alltså konstateras att Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner omprövar samtliga medgivanden om serveringstid till klockan 05 varje år. Om inte tillståndshavaren skött sig t.ex. i ekonomiskt hänseende riskerar han eller hon att inte få förnyat förtroende. Oktrojperioderna var som nämnts fyra år. Utredningen har för sin del funnit att omprövning lämpligen bör ske vart annat år. På så vis uppnås en viss kontinuitet för den tillståndshavare som fått den sena tiden och det kan underlätta hans eller hennes planering av verksamheten.
Genom det föreslagna omprövningssystemet skulle man vinna flera saker. För det första skulle systemet med begränsningsregel som sådant troligen lättare kunna accepteras av restaurangbran-
schen. För det andra skulle man kunna förvänta sig att regeln om omprövning skulle bli ett incitament att extra noga följa bestämmelserna i alkohollagen och särskilt de om kraven på ordning och nykterhet respektive iakttagandet av åldersgränsen. Om serveringsverksamheten inte skötts helt klanderfritt skulle tillståndshavaren nämligen riskera att inte få förnyat förtroende att servera sent. Det förtjänar att upprepas att det alltså bara är själva medgivandet att servera sent som skulle omprövas vart annat år. Självklart ligger det dock i sakens natur att kommunen vid en sådan omprövning kan komma att upptäcka sådana brister i restaurationen att ingripande riktas mot serveringstillståndet som sådant och att detta sedan återkallas eller varning meddelas. Vid omprövningen av den sena tiden kan kommunen göra bedömningar av de alkoholpolitiska olägenheter som den sena tiden kan ha förorsakat.
Utredningens förslag förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan berörda myndigheter (jfr 8 kap. 2 § alkohollagen). Kommunerna måste på ett smidigt sätt kunna få erforderlig information från berörda myndigheter. Från t.ex. polismyndigheten gäller det information om tillståndshavarens vandel men också eventuella incidenter som inträffat på respektive serveringsställe under det gångna året.
I och med att serveringstiderna efter normaltiden föreslås omprövas (vart annat år) kommer många fler tillståndshavares serveringstider att prövas om än vad som sker idag i de tre största kommunerna. Konsekvenserna för berörda myndigheter och restaurangföretagare behandlas i avsnitt 5.11.
5.9. Skall omprövningen vara reglerad i lag?
Utredningen har övervägt om den föreslagna omprövningen av sena tider vart annat år skall vara reglerad i lag eller om kommunerna själva skall få bestämma i denna del (t.ex. skulle man kunna tänka sig att kommunen meddelade villkor om att serveringstiden gäller i två år och att den därefter omprövas). Starka skäl talar för att den kommun som väljer att införa begränsningsregeln också därefter skall ompröva de sena tiderna vart annat år. Omprövningen föreslås med andra ord gälla samtliga medgivanden till sen tid, dvs. även eventuella ”gamla” medgivanden om sen tid. Tidsperioden på två år för dessa gamla medgivanden börjar lämpligen löpa vid den tidpunkt då kommunens beslut om att införa begräns-
ningsregeln börjar gälla. Dessa frågor regleras enklast i övergångsbestämmelser till lagförslaget.
Regeln om omprövning av sena serveringstider föreslås framgå genom ett ytterligare tillägg till första stycket i 6 kap 4 §:
Sådana medgivanden gäller i högst två år. Därefter skall de omprövas.
5.10. Överensstämmer den föreslagna begränsningsregeln med EG-rätten?
5.10.1. Medlemsskapsförhandlingarna inför EU-inträdet
Den 1 januari 1994 trädde avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) ikraft. Sverige hade därigenom bl.a. åtagit sig att tillämpa gemenskapens regelverk om monopol. Vid förhandlingarna inför Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen skedde såväl skriftväxling som möten mellan kommissionen och företrädare för den svenska regeringen.
I den s.k. avsiktspropositionen (prop. 1993/94:136) Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker, finns regeringens förslag till ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. I propositionen finns också (som bilaga 3) – och som här är av särskilt intresse – ett protokoll från ett möte den 21 december 1993 mellan kommissionen och företrädare för Sverige. Huvudorsaken till mötet var att man från båda parter ville försäkra sig om att det svenska detaljhandelsmonopolet inte skulle komma att fungera diskriminerande mot något EU-lands alkoholprodukter.
Under avsnitt II p.1 i protokollet nämns – fritt översatt från engelska – ”Tillträde till yrken: Anställning hos systembolaget och ägande av barer och restauranger skall vara möjligt för alla innevånare inom EU. Regler som rör tillstånd (licenser) för barer och restauranger skall vara objektiva (vilket till exempel kan innebära en licens per X innevånare, ingen licens inom X meter från skola etc.), publicerade och skall inte lämna utrymme för godtycklighet från den tillståndsgivande myndigheten”. Ett avslag på en ansökan om tillstånd skall vara (väl)grundat och möjligt att överklaga.” Därefter angavs att Sverige hållit med (var överens) om denna tolkning.
Det förefaller med andra ord som om kommissionen, åtminstone vid tiden för medlemsskapsförhandlingarna, skulle acceptera ett system där antalet serveringstillstånd begränsades t.ex. i förhållande
till antalet innevånare i en viss stad eller kommun. Kravet på objektivitet skulle då fortfarande vara uppfyllt. Inget lands medborgare skulle komma att särbehandlas. Var och en som stod i begrepp att söka tillstånd skulle också i förväg kunna ta reda på att en sådan regel fanns. Det skulle helt enkelt bli lika för alla.
5.10.2. Gemenskapsrättsliga utgångspunkter
I förhållande till gemenskapsrätten får bedömningen av tillåtligheten av en sådan begränsning som den nu aktuella utgå från fördragsbestämmelserna i artikel 28 och 30 EG (fri rörlighet för varor) respektive 43 och 46 EG (etableringsrätt) samt eventuellt 49 och 55 EG (fri rörlighet för tjänster). Nationella bestämmelser som begränsar möjligheterna att inom ramen för en bar- eller restaurangverksamhet sälja alkohol kan påverka såväl den fria rörligheten för alkoholhaltiga varor som möjligheten att etablera bar- och restaurangverksamhet i landet (och eventuellt den fria rörligheten för tjänsten att tillhandahålla denna verksamhet). Även om vissa skillnader kan uppstå beroende på vilka regler som blir aktuella har domstolen i senare praxis understrukit att fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster samt fri etableringsrätt utgår från samma grundprinciper och att de därför i huvudsak skall tolkas på ett enhetligt sätt.2
Enligt domstolens fasta praxis är utgångspunkten för artikel 28 EG att varje nationell åtgärd som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt hindrar handeln mellan medlemsstaterna skall vara förbjuden. Undantag kan då endast motiveras utifrån de strikta kriterier som framgår av artikel 30 EG. Åtgärden behöver därmed inte i sig vara diskriminerande för att den skall omfattas av artikel 28 EG.
Artikelns tillämpningsområde begränsas emellertid enligt den princip som framgår av domen i Keck-målet.3 Enligt denna dom faller nationella bestämmelser som inte hänför sig direkt till själva varan utan endast begränsar eller förbjuder vissa försäljningssätt utanför artikel 28 EG:s tillämpningsområde under förutsättningar att
2 Se mål C-55/94 Reinhard Gebhard mot Consiglio dell/Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano, REG 1995 s I-4165. 3 De förenade målen C-297/91 och C-268/91 Criminal Proceedings against Bernard Keck and Daniel Mithourad, REG 1995 s I-6097.
– de nationella bestämmelserna gäller för samtliga berörda när-
ingsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och
– de nationella bestämmelserna såväl rättsligt som faktiskt på-
verkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt.
Med försäljningssätt enligt Keck-domen förstås regler som inte direkt knyter an till varorna i sig och reglerar deras beskaffenhet (t.ex. bestämmelser om innehåll, utformning, förpackning osv.) utan regler som styr försäljningen, t.ex. reglerande tider för öppethållande, krav på tillstånd för handel med vissa slags varor etc. Gränsdagningsproblem kan uppstå, t.ex. vad gäller olika former av marknadsföring som inte kan särskiljas från själva varan.4 För det fall Keck-principen kan tillämpas kan den nationella bestämmelsen i fråga motiveras utifrån andra hänsyn än de som omnämns i artikel 30 EG. Om det konstateras att nationella bestämmelser, vilka visserligen kan karakteriseras som bestämmelser som endast reglerar vissa försäljningssätt, faktiskt påverkar avsättningen av varor från andra medlemsstater mer än inhemska varor, kan Keck-principen inte tillämpas. Reglernas eventuella tillåtlighet får då bedömas utifrån de strikta kriterier som anges i artikel 30 EG.
Ett exempel på denna typ av bedömning återfinns i domen i Gourmet-målet, där domstolen konstaterade att det svenska förbudet mot direktreklam för alkohol föll inom artikel 28 EG:s tillämpningsområde eftersom sådana bestämmelser om totalförbud mot direktreklam, som visserligen inte hänför sig till varan direkt utan reglerar försäljningssättet, kan medföra att marknadstillträdet för varor från andra medlemsstater försvåras i större utsträckning än vad som är fallet med inhemska varor eftersom konsumenterna av naturliga skäl är mer förtrogna med de inhemska varorna. Förbudet kunde därmed endast motiveras utifrån artikel 30 EG.5
4 Se t.ex. C-368/95 Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags- und Vertreibs GmbH mot Heinrich Bauer Verlag, REG 1997 s I-3689. 5 Mål C-405/98 Konsumentombudsmannen (KO) mot Gourmet International Products AB (GIP), REG 2001 s I-1795.
5.10.3. Sammanfattande bedömning av den föreslagna begränsningsregeln
En regel som begränsar rätten att servera alkohol efter ett visst klockslag reglerar inte själva varans beskaffenhet utan försäljningssättet för varan. Under förutsättning att regeln är generellt tillämplig och inte påverkar avsättningen för varor från andra medlemsstater mer än inhemska eller i större utsträckning hindrar utländsk etablering i förhållande till inhemsk skulle den alltså kunna motiveras utifrån alkoholpolitiska mål utan att den för den skull kommer att prövas utifrån de stränga kriterier som gäller enligt artikel 30 EG.
Något problem med den generella tillämpligheten uppstår inte så länge begränsningsregeln utformas med hänsyn till objektiva kriterier som inte hänför sig till beskaffenheten hos den näringsidkare som söker tillståndet utan t. ex. antalet invånare på en viss ort. Vad gäller avsättningen för varan påverkas denna naturligtvis generellt av att antalet serveringstillstånd på en viss ort begränsas. Såvitt kan bedömas skulle regleringen dock inte medföra någon rättslig eller faktisk skillnad i avsättning av inhemska varor i förhållande till varor från andra medlemsstater. På samma sätt kan en sådan regel visserligen sägas motverka etablering i den medlemsstaten men tillämpas på samma sätt oavsett om det är fråga om etablering av en näringsidkare från annan medlemsstat eller en inhemsk sådan. Ett generellt problem med en sådan reglering är förstås att en begränsning av antalet tillstånd av nödvändighet särskilt hindrar nyetablering. Det är svårt att se hur en regel skall utformas för att den inte skall få denna effekt. Även om tillståndet endast lämnas för begränsad tid förefaller det märkligt att kunna återkalla eller ”omfördela” ett tillstånd till någon som vill nyetablera sig på orten till nackdel för en verksamhet som redan är etablerad och uppfyller kraven för att inneha tillstånd. Det verkar emellertid inte särskilt troligt att en sådan regel faktiskt skulle ha en tillräcklig påverkan på handeln mellan medlemsstaterna för att anses strida mot den fria rörligheten för varor eller etableringsfriheten.
En begränsningsregel som den nu aktuella bör därmed inte möta hinder från ett gemenskapsrättsligt perspektiv.
Regeln bör dock kompletteras med motivuttalanden som anger att kommunen, om den beslutar att införa begränsningsregeln, samtidigt anger minst en objektiv grund för det valda antalet restauranger med sen serveringstid. En sådan grund kan t.ex. vara
innevånarantalet. Grunden bör anges i kommunens alkoholpolitiska program.
5.11. Konsekvenser för restaurangföretagarna och berörda myndigheter / konsekvensanalys
Enligt direktiven skall utredaren ”särskilt redovisa konsekvenserna för små företags villkor i enlighet med 15 § kommittéförordningen (1998:1474). Utredaren skall i denna del samråda med Näringslivets Nämnd för Regelgranskning”.6
Många kommuner håller fast vid normaltiden
Sena serveringstider är ett storstadsfenomen. Bland kommuner på landsbygden är det mycket vanligt att man beslutat att inte meddela senare serveringstider än normaltiden (klockan 01). Totalt är det ungefär en tredjedel av kommunerna som inte meddelat någon enda restaurang serveringstid efter normaltiden. Även klockan 02 är en mycket vanlig sluttid bland kommunerna. Drygt 80 procent av kommunerna har således inte meddelat någon restaurang serveringstid senare än klockan 02.00. ”Stadigvarande” serveringstid efter klockan 03.00 är mycket ovanligt (förekommer endast i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg). I samtliga dessa fall är 05.00 den senaste förekommande serveringstiden. Som nämnts tidigare är det endast Helsingborgs kommun som meddelar sådan serveringstid stadigvarande (utan omprövning). Övriga tre kommuner tillämpar sedan starten årlig omprövning av serveringstiderna i det de avser servering efter klockan 03.00. Tillståndscheferna i Stockholms och Malmö kommuner säger sig vara mycket nöjda med systemet med (årlig) omprövning.
Behövs en begränsningsregel?
Det är endast var fjärde restaurang i landet som givits rätt att servera efter klockan 01.00 och mindre än var tionde som får servera efter klockan 02.00. Man kan fråga sig om det verkligen finns
6 Näringslivets Nämnd För Regelgranskning har inkommit med två yttranden med anledning av utredningens förslag (den 4 mars 2003 respektive den 27 maj 2003. Det senare yttrandet har dnr 2001:264).
behov av en begränsningsregel när antalet restauranger med sena serveringstider är så få. Svaret är ja, och skälen är flera:
Utgången vid domstolsprövning är oviss
Många kommuner har i sitt alkoholpolitiska program tagit in riktlinjer för serveringstillstånd. Näst intill alltid behandlas i sådana riktlinjer just serveringstider. Många kommuner har haft en ambition och vilja att själva få bedöma och slå fast vad som är en lämplig tid för restaurangernas öppethållande. I flera fall har det dock visat sig att en sökande som fått avslag på sin ansökan beträffande serveringstiden (i varierande grad har kommunerna förlitat sig på sina riktlinjer) fått den sökta tiden efter överklagande till förvaltningsdomstol. Även om det tycks finnas ett visst stöd för att kommunerna fått ökat gehör för sin ståndpunkt efter lagändringen den 1 juli 2001 (se avsnitt 5.14.2) kan dock idag ingen kommun i förväg veta om den serveringstid man själv beslutat skall gälla i kommunen klarar en rättslig prövning. En begränsningsregel skulle ge den kommun som så önskar ett styrinstrument vad gäller egen bedömning av lämpligt antal tillstånd med sen serveringstid i den egna kommunen.
Fler sena serveringstider ger ökad konsumtion
Under sen kvällstid är det inte många människor som äter mat, utan det är istället alkoholdrycker som då i huvudsak konsumeras. Riksdagen har fastställt en nationell handlingsplan (Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador, prop. 2000/01:20) för att minska alkoholskadorna. Sverige befinner sig i ett läge där konsumtionsutvecklingen går på tvärs med de av regeringen och riksdagen uttalade ambitionerna. Restaurangerna står för ungefär 20 procent av den registrerade försäljningen av alkoholdrycker. För starköl är siffran drygt 34 procent. Ett rimligt antagande är att försäljningen (konsumtionen) av alkoholdrycker på restaurang borde minska om fler restauranger stängde tidigare.
Konsekvenser för restaurangföretagarna – försvåras nyetableringar?
Om en kommun har infört begränsningsregeln och det antalsmässiga ”taket” har uppnåtts kan en nytillkommande tillståndshavare inte direkt komma ifråga för serveringstid efter normaltiden. Han eller hon kan naturligtvis komma ifråga för serveringstillstånd på vanligt sätt, dvs. det är endast den sena tiden (efter klockan 01) som inte kan komma ifråga genast. Han eller hon får istället starta sin restaurangrörelse med normaltid som serveringstid men kan naturligtvis också ställa sig i kö för en önskad sen serveringstid, om inte kommunen beslutat att inte införa några serveringstider efter normaltiden över huvud taget. Det är svårt att spekulera i hur många kommuner som skulle komma att få en kö och också hur ”långa” de kan bli. I och med att begränsningsregeln endast avser serveringstiderna (dessutom de mycket sena sådana) och inte möjligheten till tillstånd som sådan borde inte förslaget innebära en alltför stor inskränkning för presumtiva restaurangbolag.
Det blir inte någon skillnad i svårighet att få sen serveringstid beroende av om sökanden är svensk eller utlänning, om sökande- bolaget är stort eller litet – det blir lika lätt eller svårt för alla.
I och med att medgivandet om serveringstid föreslås gälla i två år måste tillståndshavaren i god tid innan perioden löpt ut ansöka om att få behålla sin sena serveringstid. Förutom att i vissa fall få betala en avgift (kommunerna har idag mycket varierande avgiftsuttag) måste alltså han eller hon hålla reda på när det är dags att ansöka om ”förnyat förtroende”. Det senare är dock inte något som kan förväntas ”tynga” tillståndshavarna särskilt mycket. De tre största kommunerna vittnar dessutom om en förbättrad dialog mellan kommunen och tillståndshavarna för dem som har beslut som idag omprövas. I två av fallen påminner dessutom kommunerna i god tid innan respektive period löpt ut.
Vad kommer det att kosta?
Kommunerna har rätt att ta ut avgift för prövningar av ansökningar om tillstånd och också för den tillsyn man är skyldig att utöva över tillståndshavarna (jfr 7 kap. 13 §). Kommunernas avgifter är tänkta att ge full kostnadstäckning men inte ge överskott. En omprövning av sena serveringstider vart annat år tar naturligtvis tid att genom-
föra och kommunerna får därigenom en kostnad. Enligt uppgift tar Stockholms kommun inte betalt för omprövningen av serveringstiderna mellan klockan 03 och 05 medan den i Malmö kommun kostar 2 500 kronor. Göteborgs kommun tar inte betalt för den som inkommer senast två månader innan hans eller hennes ”årsperiod” har löpt ut. Inkommer ansökan senare kostar det 2 500 kronor. Göteborgs kommun meddelar dock då ett tillfälligt serveringstillstånd till dess att ansökan hunnit prövas. Olikheterna de tre kommunerna emellan speglar väl förhållandena vad gäller kommunala avgifter för serveringsärenden generellt sett. De varierar både i det att vissa kommuner tar betalt för en viss typ av ”prövning” medan andra inte gör det. Även avgiftsuttagets storlek varierar kraftigt från kommun till kommun. Detta är kanske inte så konstigt om man t.ex. betänker att kommunerna kan ha olika syn på och olika ambitionsnivå när det t.ex. gäller hur ofta tillsyn skall utföras. Huruvida det är lämpligt att specificera en särskild avgift för omprövning av sena serveringstider eller om det är lämpligt att istället schablonmässigt räkna med detta vid bestämmandet av tillsynsavgifterna generellt avstår utredningen ifrån. Det kan dock i sammanhanget noteras att Malmö kommun nyligen reviderat sina avgifter och numera tar ut olika stor tillsynsavgift beroende på hur länge tillståndshavaren har rätt att servera alkoholdrycker. Noteras bör att det extra avgiftsuttaget startar redan från normaltiden:
Malmö Kommuns tillsynsavgifter
Serveringstid Extra avgift (kr) Antal beslut (medgivanden) 01-02 + 1 000 24 01-03 + 2 000 36 01-04 + 4 000 2 01-05 + 6 000 6
Motiven till det extra uttaget lyder:
”det finns även anledning att differentiera tillsynsavgiften utifrån serveringstidens längd, dvs. de som har serveringstid utöver normaltiden som enligt alkohollagen är 01.00, debiteras en högre tillsynsavgift. Tillsyn som utföres efter kl 01.00 är förenat med högre kostnader och en högre tillsynsavgift kan täcka dessa merkostnader”.
Det är troligen ytterst få kommuner som har ett liknande avgiftssystem som Malmö kommun nyligen beslutat om.7 Utredningen konstaterar att kommunernas avgiftsuttag ligger utanför uppdraget, men har samtidigt stor förståelse för Malmö kommuns nya ”system” för avgiftsuttag. Det måste rimligen anses som rättvist att de som har den ”extra” serveringstiden också är med och betalar den kostnad kommunen har med anledning av detta.
Införs begränsningsregeln kommer en del kommuner sannolikt att ”övervältra” sina kostnader för omprövning på dessa tillståndshavare. Att de som har rätt att servera senare än andra också betalar en högre tillsynsavgift är dock som nämnts svårt att se som orättvist. Utslagen på vart annat år torde den i vart fall inte kunna bli alltför betungande. Den kommer också att vara känd i förväg.
Konsekvenser för kommunerna
I och med förslaget om omprövning av alla medgivanden till serveringstid efter normaltiden (vart annat år) blir det ungefär 2 500 beslut som skall omprövas. Detta innebär ett ökat arbete för kommunerna och andra berörda myndigheter. I och med att omprövningen inte sker kalenderårsvis, utan löpande från det att den sena serveringstiden första gången medges, borde inte arbetsbördan bli alltför koncentrerad till viss del på året. Eftersom omprövning föreslås ske vart annat år borde arbetsbördan inte bli alltför betungande för den genomsnittliga kommunen. Omprövningen kan dessutom ses som en del av det normala tillsynsarbetet och kommunerna har möjlighet att vid revidering av tillsynsavgifterna väga in ett eventuellt merarbete.
Hur många beslut om serveringstider kan då komma att behöva omprövas?
Ovan har nämnts att ungefär 2 500 beslut om serveringstid efter normaltiden finns i landet. För att få proportion på hur många beslut som berörs i en ”vanlig” kommun kan ett par konkreta exempel nämnas. Karlskrona och Sundsvalls kommun har 40 respektive 68 serveringstillstånd med serveringstid fram till normal-
7 Sundsvalls kommun införde redan år 1999 en extra tillsynsavgift på 2 000 kronor per år för de tillståndshavare som har rätt att servera efter normaltiden.
tiden. Dessa beslut berörs inte. De två kommunerna har 18 respektive 22 serveringstillstånd med serveringstid efter normaltiden. Utslaget över två år borde varken anhopningen av omprövningsärenden bli alltför stor och inte heller arbetsbördan som sådan. I Malmö kommun handlar det om 60 ”nya” beslut som skulle komma att prövas om (de tillståndshavare som har serveringstid efter 03.00 omprövas redan idag). Inte heller i exemplet med Malmö kommun låter arbetsbördan alltför betungande.
Konsekvenser för andra berörda myndigheter
En viktig samarbetsmyndighet är polismyndigheten. Detta gäller redan idag (jfr. 8 kap. 2 § alkohollagen). Enligt bestämmelsen skapas förutsättning för ett informationsutbyte mellan myndigheterna vilket i sin tur möjliggör en effektiv tillsyn. Den föreslagna omprövningsregeln förutsätter också ett väl fungerande samarbete och utbyte av information. Polismyndigheten kan förväntas få ett ökat antal förfrågningar från kommunerna i samband med omprövningarna av serveringstiderna. Det kan gälla frågor om tillståndshavarnas vandel men också om olika incidenter som inrapporterats av polisen själv eller av ordningsvakter på serveringsställena. Polismyndigheten har inte någon möjlighet att avgiftsfinansiera sitt merarbete i samband med kommunernas omprövning.
Andra myndigheter som kan komma att få ett visst merarbete är t.ex. kommunernas miljöförvaltningar (om störningar har funnits). Detta merarbete torde dock inte bli särskilt betungande.
Sammanfattningsvis anser jag att – den föreslagna regeln kan bli ett styrinstrument som kommu-
nerna kan använda i sitt arbete för att begränsa alkoholkonsumtionen på restauranger (och därigenom också skadorna),
– de ekonomiska och administrativa konsekvenserna för de som
är ”inne i systemet” inte blir särskilt betungande,
– att regeln inte är alltför konkurrenssnedvridande i och med att
det bara är antalet medgivande till sen serveringstid och inte antalet serveringstillstånd i sig som kan begränsas.
5.12. Serveringstider i Sverige idag
Uppgift bl.a. om vilka serveringstider olika tillståndshavare på alkoholområdet har finns, förutom hos varje kommun, registrerade i det nationella register över tillståndshavare som Statens folkhälsoinstitut hanterar (”restaurangregistret”). I registret finns dock endast en serveringstid registrerad för varje tillståndshavare. Det framgår därmed inte av registret om en viss restaurang har olika lång serveringstid under veckans dagar – något som inte är helt ovanligt. Det är också ganska vanligt förekommande med olika tider beroende på om serveringen får bedrivas till allmänheten eller till slutna sällskap. Det är näst intill alltid sluttiden på kvällen som kan variera över veckans dagar medan starttiden nästan alltid är densamma. Den senare överensstämmer också nästan alltid med normaltiden (dvs. klockan 11.00). I avsnitt 5.13. ges dock några exempel på när utsträckt serveringstid före klockan 11.00 meddelats.
Enkät till landets alkoholhandläggare
För att få en så aktuell och fullständig bild som möjligt av serveringstiderna i landet idag har utredningen ställt bl.a. frågor om serveringstider i en enkät som skickats till samtliga 289 kommuner (via länsstyrelserna). Enkäten, som finns som bilaga 4, innehöll tre frågor om serveringstid. Dessa tre frågor besvarades av samtliga kommuner. På övriga frågor i enkäten inkom svar från 204 av de 289 kommuner Sverige hade sommaren 2002.
Kommunerna har således tillfrågats bl.a. hur många restauranger som någon dag i veckan har tillstånd att servera alkoholdrycker (till allmänheten respektive till slutna sällskap) efter normaltiden 01.00. I Sverige fanns det sommaren 2002 ungefär 9 500 restauranger med tillstånd att servera alkoholdrycker till allmänheten.
Tabell 5.1. Restauranger i landet med stadigvarande* servering efter normaltiden någon dag i veckan
Antal restauranger med serveringstid även klockan**
Till allmänheten Till slutna sällskap
01-02 1699 220 02-03 694 154 03-05 61 4 senare än 05*** 5*** 0 * I Uppsala kommun har 21 restauranger, 13 studentnationer samt 4 kårer, vid ett visst antal tillfällen per år, rätt att servera till klockan 04 (restaurangerna får servera till allmänheten medan studentnationerna endast får servera till slutna sällskap). Övriga dagar på året får servering i Uppsala pågå som längst till klockan 02.00. I tabell 1 ovan är de medräknade i raden för restauranger med servering även mellan 01-02. (Uppsalas ”modell” beskrivs i avsnitt 5.12.1 nedan). ** I två fall har aktuell restaurang utsträckt serveringstid till 01.30. Dessa har här medräknats i gruppen restauranger som har serveringstid även 01-02. *** Några kommuner, med flygplats varifrån internationella avgångar/landningar sker, har svarat att det på flygplatsen finns en eller flera restauranger med serveringstillstånd ”dygnet runt”. Dock har i de flesta fall angivits att serveringen endast får ske två timmar före avgång/landning.
Tabell 5.1 visar hur många serveringstider det fanns sommaren 2002 med rätt servera alkoholdrycker efter normaltiden 01.00. Av tabellen framgår att ungefär 25 procent av samtliga restauranger i landet hade rätt att servera (till allmänheten) en extra timme efter normaltiden och också att endast 8 procent hade rätt att servera ytterligare en timme till, dvs. till klockan 03.00.
Av enkätsvaren framgick också hur många kommuner som meddelat minst en tillståndshavare serveringstid efter normaltiden.
Tabell 5.2. Antal kommuner i varje län som år 2002 hade minst en restaurang med stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten och serveringstid efter normaltiden (fördelat på tre olika sluttider) någon dag i veckan*
Län och antal kommuner Serveringstid även klockan
01-02
Serveringstid även klockan
02-03
Serveringstid även klockan
03-05
Stockholm (25) 17 kommuner 18 kommuner 1 kommun Uppsala (6) 5 1 0 Södermanland (9) 6 1 0 Östergötland (13) 8 2 0 Jönköping (13) 6 0 0 Kronoberg (8) 4 0 0 Kalmar (12) 10 2 0 Gotland (1) 1 0 0 Blekinge (5) 5 2 0 Skåne (33) 21 10 2 Halland (6) 6 2 0 V. Götaland (49) 39 10 1 Värmland (16) 12 0 0 Örebro (12) 4 0 0 Västmanland (12) 7 0 0 Dalarna (15) 9 1 0 Gävleborg (10) 7 0 0 Västernorrland (7) 7 1 0 Jämtland (8) 7 0 0 Västerbotten (15) 5 0 0 Norrbotten (14) 6 2 0 Summa 289 192 av 289 kommuner
52 av 289 kommuner
4 av 289
kommuner
*Här har inte medräknats de kommuner som rapporterat in att de endast har meddelat respektive sen serveringstid till restaurang på flygplats och där tillståndet endast kan utnyttjas i samband med internationella ankomst/avgångar. Inte heller har medräknats de kommuner som rapporterat att de endast meddelat en eller flera restauranger rätt att hålla öppet efter normaltiden (endast) ett visst antal tillfällen per år. Kommuner som rapporterat att de har restauranger som har rätt att ha öppet efter normaltiden mer återkommande, t.ex. varje helg, är dock medräknade.
Sena serveringstider är ett storstadsfenomen. På landsbygden är det betydligt vanligare att serveringstiden överrensstämmer med normaltiden (11–01). Tabell 5.2 illustrerar bl.a. att ungefär en tredjedel
av kommunerna inte har meddelat några stadigvarande serveringstider efter klockan 01.00. De kommunerna har alltså valt att ha normaltiden som norm. Vidare framgår av tabellen att det är färre än var femte kommun som meddelat serveringstid efter klockan 02.00. Denna aktuella bild av läget stämmer också bra överens med den bild som Alkoholutredningen tecknade för några år sedan.
5.12.1. Tillfälliga sena serveringstider
Ansökningar om tillfällig utsträckning av serveringstiden (på kvällen eller natten) är mycket vanligt förekommande. Det är också vanligt att kommunerna avslår sådana ansökningar och också att beslutet överklagas till förvaltningsdomstol. I avsnitt 5.14 diskuteras rättspraxis på området.
Det förekommer också att sådana tillfälligt utsträckta serveringstider meddelas med en mer generell och varaktig karaktär. Utredningen känner endast till två kommuner som tillämpar en sådan ”modell”, nämligen Vilhelmina och Uppsala kommuner. I Vilhelmina får de restauranger som har serveringstillstånd och som önskar två gånger per månad servera till klockan 02.00. Övriga dagar är det 01.00 som gäller som sluttid. Restaurangerna (f.n. fyra stycken) behöver inte anmäla i förväg när de tänker utnyttja den längre serveringstiden. Alkoholhandläggaren i kommunen uppger att man ändå från kommunens sida känner till när så sker eftersom orten är så liten. Slutligen kan noteras att det inte går att ”spara” rätten att servera längre från en månad till en annan.
Uppsalamodellen
I Uppsala finns ett antal studentnationer och kårer med mer eller mindre omfattande verksamhet. De flesta av dem bedriver också restaurangverksamhet – men då endast för studenter inskrivna vid universitetet. På dessa nationsrestauranger kan studenterna äta och dricka till relativt låga priser. Restauratörerna ”ute på stan” har sedan länge framfört åsikten att de inte kan konkurrera med nationerna bl.a. eftersom de inte kan hålla samma låga priser, men också i viss mån eftersom studentnationerna och kårerna haft tillstånd att hålla öppet senare (dessa tillstånd meddelades av länsstyrelsen före
år 1995 då kommunen övertog ansvaret för att pröva ansökningar och meddela serveringstillstånd). Nationerna och kårerna har nämligen vid ett visst antal tillfällen per år serveringstid till klockan 04.00. Övriga kvällar är den vanligaste sluttiden för dessa tillståndshavare 01. Antalet tillfällen per år då serveringen får pågå ända till klockan 04 varierar från nation till nation (idag, våren 2003, varierar antalet tillfällen med mellan som högst 13 och som lägst fyra). De flesta nationerna och kårerna har utsträckt serveringstid vid mellan fem och åtta tillfällen per år. Vissa av dessa tillfällen är bundna till olika studenthögtider medan andra är fria, dvs. nationen bestämmer själv när sen tid skall utnyttjas, t.ex. vid Frihetsgasquen på Norrlands Nation. Även om nationerna alltså vänder sig till ett slutet sällskap (den som är inskriven vid nationen och studerar på universitetet) är sällskapet så stort att de vanliga restauratörerna, åtminstone de i centrala Uppsala, inte ansett att nationerna konkurrerar med dem på lika villkor.
Många ansökningar om sen serveringstid
Under år 1997 fick kommunen ett stort antal ansökningar om längre öppethållande vid enstaka tillfällen från ”vanliga” restauranger (vilka då hade och alltjämt har 02 som vanligaste sluttid). Delegationen för serveringstillstånd beslutade i oktober samma år att vara mer restriktiv med att meddela tillfälligt utsträckta serveringstider, men uttalade samtidigt att det var angeläget att sådana tider skulle ges under lika villkor för tillståndshavarna. Man angav också från delegationens sida vissa bestämda årliga helger, t.ex. nyårsafton, då dylika utsträckta serveringstider skulle kunna meddelas. Delegationens beslut (och förslag) remitterades till olika myndigheter och tillståndshavare.
Polismyndigheten var i sitt remissvar positiv till förlaget och menade i korthet att ordningen och säkerheten i city borde bli bättre om man undvek att meddela utsträckta serveringstider vid ”enstaka jippoliknande evenemang”. Man menade också att ”sockerbitseffekten” skulle utebli då flera restauranger hade öppet samtidigt.
Uppsala Krögarförening påpekade i sitt remissvar bl.a. att gästernas vanor när det gällde krogbesök hade genomgått en betydande förändring. Från att de på 1980-talet brukade anlända till restaurangen vid 19-tiden kom de numera vanligen först vid 22-
tiden. Därför, menade föreningen, borde de serveringstider som gällde förlängas med åtminstone en timme (utan krav på ansökan).
Motförslag från branschen
En av restauratörerna kom med ett ”motförslag” till det förslag som kommunen lagt. Denne menade att ett liknande system som gällde för studentnationerna borde införas även för de vanliga restaurangerna i Uppsala. Dvs. varje restaurang borde få utsträckt serveringstid till 04.00 dels vid vissa i förväg bestämda tillfällen (vilka lämpligen kunde bestämmas av en samarbetsgrupp med representanter från kommunen och krögarkollektivet), dels också vid ett visst antal ”fria” tillfällen. Vid de fria tillfällena skulle respektive restauratör själv få välja om han eller hon ville utnyttja sin rätt fullt ut. Restaurangerna skulle enligt förslaget i god tid, t.ex. halvårsvis, i förväg meddela kommunen när de tänkte utnyttja möjligheten att ha öppet längre. På så vis, menade förslagsställaren, skulle berörda myndigheter vara väl förberedda och också kunna opponera sig om något visst tillfälle av någon anledning inte kunde anses lämpligt. En av fördelarna med att restauratörerna själva skulle kunna välja ett antal kvällar då de ville ha öppet längre uppgavs vara att restaurangföretagen då skulle få bättre ”överlevnadsmöjligheter”. Detta av konkurrensskäl: ”idag slåss ju i princip alla krogar om samma publik vid samma tillfällen”. Avslutningsvis menade förslagsställaren att fler studenter förhoppningsvis skulle välja att besöka vanliga restauranger – något som skulle gagna assimilationen mellan studenterna och Uppsalaborna.
Uppsala kommuns beslut
Delegationen för serveringstillstånd beslutade i juni 1998 i väsentliga delar i enlighet med det senast nämnda föreslaget. Under rubriken ”Längre öppethållande på restauranger vid enstaka tillfällen till allmänheten” beslutades sålunda att (efter sedvanlig prövning) utökad serveringstid kunde meddelas vid tre förutbestämda, och vid högst tre valfria, tillfällen per år. Vidare angavs att (sådant) tillstånd gavs under en prövotid av två år och att villkor om förordnad ordningsvakt kunde komma att ställas. Slutligen angavs att
beslutet för respektive restaurang skulle omprövas om det uppstod oordning eller olägenheter.
Utvärdering av 04-tiderna i Uppsala
Efter knappt två år (i maj månad år 2000) gjordes en utvärdering av 04-tiderna. I denna konstaterades att det fanns 18 ”vanliga” restauranger i kommunen med denna serveringstid. I utvärderingen tillfrågades ett antal myndigheter men också de 18 tillståndshavarna hur de såg på ”modellen” med avseende bl.a. på ordningsförhållandena och om antalet möjliga kvällar med sen serveringstid var tillräckligt. Miljöförvaltningen anförde att antalet tillfällen med sen serveringstid inte borde utökas från nuvarande sex och menade också att det vore bra med förutbestämda tillfällen: ”Fördelen med förutbestämda datum är bl.a. att de närboende får en möjlighet att förbereda sig på att dessa datum kan vara värre ur störningssynpunkt”.
Även polismyndigheten ansåg att antalet tillfällen med sen tid inte borde utökas. Systemet som sådant var väl avvägt, dock önskade man diskutera från vilken tidpunkt ordningsvakterna skulle tjänstgöra (vilket föreslogs ske något tidigare än klockan 01.00 som dittills gällt). Från restauratörshåll var bilden något splittrad. Endast fyra restauratörer besvarade kommunens remiss. Av dessa ville en ha fler ”fria” kvällar till 04.00 medan en annan, större restauratör i staden, ansåg att 04.00 var väl sent: ”Vi tycker generellt 03.00 tillstånd skulle gälla hela året, då kan man stryka 04.00 tillstånd”.
Kommunen konstaterade att man inte fått in några klagomål avseende de sena tiderna från allmänheten. Tillsammans med beslut om utsträckt serveringstid till 04 hade kommunen alltid meddelat två villkor. För det första skulle alltid två av polismyndigheten förordnade ordningsvakter tjänstgöra på restaurangen mellan klockan 01.00 och 04.00. För det andra skulle tillståndshavaren, vid varje tillfälle, minst en månad i förväg anmäla till kommunen att denne tänkte utnyttja sen serveringstid. I utvärderingen konstaterade kommunen att det många gånger brustit i anmälningsskyldigheten och att kommunens handläggare till och med flera gånger fått utgå ifrån annonser i lokalpressen för att få kännedom om (och också kunna informera polismyndigheten) när en tillståndshavare tänkte ha öppet till 04.
Frivillig förkortning av sena serveringstider?
Sommaren 2002 anordnande kommunen ett möte med de ”vanliga” restauranger som hade 04-tid. Då framfördes från krögarhåll önskemål om att få diskutera en eventuell (generell) ändring av sluttiden från 04 till 03. Vid mötet kunde dock inte någon enighet uppnås i frågan varför kommunen fick mötets ”uppdrag” att tillfråga samtliga tillståndshavare med 04-tid om intresset för en sådan ändring. Av de 22 restauratörer som då hade sådant tillstånd svarade dock endast åtta på kommunens förfrågan. Av dessa åtta var det i sin tur bara två som sade sig vara positivt inställda till en kortare serveringstid medan övriga sex svarade att de inte önskade någon förändring. Kommunen konstaterade att svarsintresset varit klent och tolkade detta som att de flesta var nöjda med 04-tid. Det blev därmed inte någon förkortad serveringstid i Uppsala.
Sena serveringstider i Uppsala idag
Uppsala kommun ansåg att systemet som sådant fungerat väl varför man, efter att först ha meddelat beslut som gällde i ett år, i juni månad 2001 permanentade systemet med tillfälliga utsträckta serveringstider till 04. ”Ettårsbeslutet” berodde på att man vid tidpunkten för kommunens beslut, i maj 2000, väntade en lagändring som skulle innebära att senaste möjliga serveringstid skulle vara 03.00, jfr Alkoholutredningens (Bestämmelser om alkoholdrycker, SOU 2000:59) förslag. Förslaget återfanns dock inte i regeringens proposition (Vissa ändringar i alkohollagen, 2000/01:97).
I Uppsala kommun är det maximala antalet sådana tillstånd (medgivanden) för varje ”vanlig” restaurang alltjämt sex per år. Den som har medgivits sen serveringstid behöver därefter inte söka nytt medgivande året därpå. Däremot har, på restauratörernas begäran får man förmoda, systemet ändrats såtillvida att samtliga sex tillfällen nu är ”fria” och tillståndshavaren kan idag själv välja vilka sex kvällar som man ska ha öppet till 04. Kommunen skriver in de tillfällen och datum som tillståndshavarna valt i deras tillståndsbevis (tanken är att de valda datumen skall gälla år från år). Vill någon av dem ändra datum för sen servering måste denne ansöka om detta hos kommunen och också betala en avgift. Idag (januari 2003) är det sammanlagt 21 ”vanliga” restauranger respek-
tive 13 nationer och 4 kårer som utnyttjar möjligheten att vissa tillfällen servera ända till klockan 04.
5.12.2. Utnyttjas alltid de sena serveringstiderna?
Det är vanligt att en tillståndshavare, t.ex. beroende på gästtillströmningen eller sjukdom bland personalen, inte har sin restaurang öppen under hela eller delar av den serveringstid som han eller hon har. Ibland kanske restaurangen är helt stängd under längre eller kortare perioder. Det är, enligt uppgift till utredningen, vanligt att kommunernas kontrollanter i sitt tillsynsarbete kommer till en viss restaurang bara för att upptäcka att den är stängd. Ytterligare ett annat inte helt ovanligt fall är en tillståndshavare som har ett stadigvarande tillstånd, med rätt att servera alkoholdrycker till allmänheten (till t.ex. klockan 02.00), men som endast sporadiskt håller restaurangen öppen. Varianterna är många, det finns säkert fler än de här beskrivna. Det kanske kan tyckas vara enbart restauratörens sak, om och när denne väljer att hålla öppet. Problem kan emellertid uppstå för tillsynsmyndigheterna i och med att de inte alltid vet om och när det är möjligt att utöva den lagstadgade tillsynsskyldigheten och därigenom också får svårt att anpassa tillsynsberedskapen.
Ett rättsfall får illustrera det ovan sagda.
Dom i Länsrätten i Skåne län 2002-12-20, nr 6364-02
Bakgrund
I målet hade en restauratör, vilken haft serveringstillstånd till allmänheten sedan 1993, haft utsträckt serveringstid (med en timme) på prov under sex månader sedan augusti 2001. Därefter skulle en utvärdering ske. Eftersom restaurangen under de sex månaderna haft ett mycket begränsat öppethållande meddelade kommunen i mars månad 2002 motsvarande serveringstid under en ny prövotid om sex månader. I april månad samma år inkom en skrivelse till kommunen från 30 personer som bodde i restaurangens närhet. I skrivelsen framfördes klagomål över ”hög musik, slagsmål, hur restaurangens gäster bl.a. gått in på tomterna runt restaurangen och spytt, urinerat, slängt burkar, krossat flaskor och gömt medhavd alkohol”. De närboende uppgav att de kände stor otrygghet. I skri-
velsen beskrevs de olägenheter som uppstått vid fyra olika tillfällen under tre helger i mars och april månad då restaurangen varit öppen (dessutom i två av fallen uppenbarligen längre än prövotiden 03.00). Vid ett av tillfällena hade polis kallats till platsen och ett större bråk (bl.a. blev en man biten i armen av en polishund) kunde först efter någon timme avvärjas.
Vid de kontrollbesök som företrädare från kommunen hade försökt göra (under dagtid och) sen kvällstid hade restaurangen varit stängd.
Kommunen ingrep
Kommunen återkallade serveringstillståndet med hänvisning till framförallt två saker. För det första menade man från kommunen sida att det vid flera tillfällen uppenbarligen funnits brister i ordning och nykterhet på restaurangen (överträdelse av 6 kap. 2 § alkohollagen). Detta hade medfört betydande olägenheter för de närboende. Bristerna hade dessutom uppstått under en begränsad tidsperiod i och med att nattklubbsverksamheten inletts först i mars månad 2002 (kommunen hade dock inte lyckats reda ut hur länge nattklubbsverksamheten legat nere innan premiären i mars). Att döma av omsättningssiffrorna på mat respektive alkoholdrycker talade mycket för, menade kommunen, att nattklubbsverksamhet inte förekommit de senaste åren innan premiären i mars 2002. För det andra menade kommunen att tillståndshavaren idag bedrev en helt annan verksamhet än då han fick sitt tillstånd, dvs. förutsättningarna för tillståndet var inte längre desamma (jfr 7 kap. 19 § p. 4).
Överklagande
Restauratören överklagade beslutet till länsrätten och anförde bl.a. att de olägenheter som uppstått i och kring hans verksamhet var normala när ”150–250 ungdomar i 18–27 års åldern går ut på helgen mellan klockan 22–03 för att dansa och roa sig”. Han menade vidare till sitt försvar att ”socialen” inte hade varit där för att utvärdera dessa olägenheter eller lämnat någon varning eller tillrättavsining.
Vidare anfördes bl.a. han att inte hade ändrat inriktning på sin verksamhet.
Länsrättens dom
Länsrätten konstaterade att det förekommit bråk vid restaurangen, vilket framgick av polismyndighetens rapport, men anförde att tillståndshavaren synes ha gjort vad han kunnat för att avstyra det bråket (avvisat berusade personer från restaurangen).
Därefter anförde rätten att man från Socialnämndens sida inte gjort några tillsynsbesök som närmare beskrivit de påtalade ordningsstörningarna eller ordningen på eller omkring restaurangen i övrigt. Inte heller hade det i utredningen presenterats några andra rapporter eller redovisade brister från polismyndigheten eller annan myndighet. Därmed, menade rätten, hade kommunen inte visat att de ordningsstörningar som funnits varit av sådan art och omfattning att de skulle rendera återkallelse av tillståndet. Därtill kom att kommunen inte heller visat att verksamheten på restaurangen förändrats i någon större utsträckning.
Länsrätten biföll sålunda överklagandet och upphävde kommunens beslut att återkalla serveringstillståndet.
Kommentar
I målet har som framgått kommunen helt förlitat sig på uppgifter från andra (polismyndigheten och närboende till restaurangen) och dess företrädare har inte själva iakttagit och dokumenterat de olägenheter som uppstått de tre olika helgerna. Det är möjligt att utgången av målet hade blivit en annan om kommunens beslut baserats på egna erfarenheter. Nu hade ju dock kommunens tjänstemän försökt göra kontrollbesök, men restaurangen hade vid varje sådant tillfälle varit stängd. Utredningens sekretariat har varit i kontakt med kommunens alkoholhandläggare och denne bekräftar att man vid flera tillfällen försökte göra tillsynsbesök men att restaurangen då alltid varit stängd. Hur skall man då undvika att gång på gång möta en stängd restaurang när man är ute på tillsyn? Svaret finns i alkohollagen. Det är framför allt två bestämmelser som är aktuella.
8 kap. 3 § ålägger en tillståndshavare anmälningsskyldighet för förändringar i verksamheten som har betydelse för tillsynen. Förutom att anmälan skall göras när verksamheten startas skall t.ex. ett avbrott i denna också anmälas. Detta bl.a. för att kommunen och polismyndigheten – tillsynsmyndigheterna – hela tiden skall veta vem och var serveringsverksamhet bedrivs och när detta sker. Vet kommunen inte det är det, som i fallet ovan, mycket svårt att kontrollera om verksamheten bedrivs i enligt med reglerna. Alla som meddelas serveringstillstånd skall ha dokumenterat att de har kunskaper i alkohollagstiftningen, bland annat om nu nämnd bestämmelse. Rättspraxis på området visar dock att det inte helt sällan brister när det gäller kunskapen (eller viljan) om att informera kommunen om en förändring i verksamheten. Det finns därför skäl att på olika sätt påminna tillståndshavarna om bl.a. denna bestämmelse. Det kan t.ex. ske vid informationsmöten (utbildningsträffar), i samband med kontrollbesök eller genom skriftlig information. Ofta har kommunen tagit fram informationsmaterial om serveringsreglerna i t.ex. en broschyr. Självklart bör denna viktiga bestämmelse nämnas i ett sådant material.
I rättsfallet ovan var det kanske inte fråga om något längre avbrott i verksamheten utan snarare så att verksamhet bedrevs endast sporadiskt. I sådana fall kan här erinras om att alkohollagen ger kommunen möjlighet att när som helst meddela de villkor som kommunen anser behövs, se 7 kap. 5 §. Ett villkor skulle t.ex. kunna utformas så att en tillståndshavare som endast bedriver sporadisk restauration skall anmäla varje sådant tillfälle till kommunen. Då skulle kommunen bättre kunna planera sin tillsynsberedskap och också ha förutsättningar för att kunna utföra sin i 8 kap. 1 § lagstadgade kontrollskyldighet.
Möjligen kan tilläggas att väl upparbetade kontakter mellan kommun och tillståndshavare (och f.ö. med övriga berörda myndigheter) kan skapa förutsättningar för att i görligaste mån slippa överraskningar i form av att inte känna till när en viss restaurang kan förväntas bedriva serveringsverksamhet eller inte.
5.13. Serveringstider
före normaltiden (11.00)
5.13.1. Stadigvarande tidig servering
Före alkohollagens tillkomst 1995 meddelades inga stadigvarande tillstånd att få servera före klockan 12 (starttiden 11.00 infördes 1995). Detta var inte uttryckligen reglerat i lagen men framgick av propositionen till lagen. Departementschefen uttalade att han ansåg att medgivande att påbörja serveringen (av spritdrycker vin och starköl) tidigare än klockan 12 kunde vara motiverat i särskilda fall ”såsom vid större konferenser och liknande sammanhang”. Han anförde vidare att ett försiktigt utnyttjande av en sådan dispensmöjlighet borde kunna ske utan att konflikt skulle uppkomma med alkoholpolitiska intressen (prop. 1976/77:108 s. 83).
I och med alkohollagens tillkomst blev frågan om tidigarelagd servering dock osäkrare. Frågan kom nämligen inte att regleras i lagen och kommenterades inte heller i propositionen eller förarbetena till lagen. Kommunernas tillståndsmyndigheter kom därigenom att tolka rättsläget olika. En del menade att det var underförstått att tidigareläggning av serveringstiden även i fortsättningen endast kunde meddelas vid vissa speciella evenemang, medan andra menade att det nu var möjligt att meddela stadigvarande tidigarelagda serveringstider.
Frågan har fram till helt nyligt i huvudsak varit aktuell i samband med de fåtal ärenden som rört trafikservering. Stockholms kommun valde till en början att endast meddela tidigare serveringstid vid enstaka tillfällen. År 1997 överklagade emellertid ett trafikföretag kommunens beslut att avslå företagets ansökan om att ombord på sin båt Vaxholm III stadigvarande få servera alkoholdrycker från klockan 09.30.
Trafikföretaget önskade servera alkoholdrycker före normaltiden ”mot bakgrund av att fartyget ofta avgår från kaj dessförinnan”. Kommunen avslog ansökan och hänvisade, förutom till 6 kap. 4 § och 7 kap. 9 §alkohollagen, bl.a. till sitt alkoholpolitiska program. Man menade att det krävdes särskilda skäl för att frångå normaltiden och några sådana fanns inte i ärendet (kommunen ansåg inte att ett fartygs avgångstider utgjorde skäl att göra avsteg från normaltiden). Efter överklagande fann Länsrätten i Stockholms län i dom 1997-11-14, nr Ö 16292-97, anledning att göra en annan bedömning än kommunen (såväl polismyndigheten som miljöförvaltningen hade inget att erinra mot ansökningen). Länsrätten kon-
staterade att ansökningar om serveringstid före eller efter normaltiden, enligt propositionen till alkohollagen, skulle bedömas med större försiktighet än ansökningar om tid inom denna ram. Därefter konstaterade rätten att det aktuella fartyget hade rätt att servera efter normaltiden (till klockan 03.00). Länsrätten fann mot bakgrund av detta och remissinstansernas inställning inte skäl att vägra tillstånd. Överklagandet bifölls alltså. Kommunen förde ärendet vidare till Kammarrätten i Stockholm som dock i dom 1998-02-024, nr 8264-97, delade länsrättens bedömning. Kommunen överklagade till Regeringsrätten som i beslut 1999-10-21, nr 1357-98 inte meddelade prövningstillstånd.
I utredningens enkät (sommaren 2002) till kommunerna ställdes bl.a. frågan om kommunerna idag har några tillståndshavare som stadigvarande har rätt att servera före klockan 11 respektive om några tillfälliga sådana tillstånd meddelats under år 2002. Av svaren framgår att det alltjämt är mycket ovanligt med serveringstider före klockan 11. Av de 289 kommunerna har endast 17 svarat att de har en eller några få tillståndshavare som har rätt att stadigvarande servera före normaltiden. Det är föga oväntat trafiktillstånd som är vanligast förekommande. Dessutom har, kanske lite oväntat, tre kommuner meddelat tillstånd till tidig servering för golfrestaurangen i kommunen. Golfarna kan i ett fall beställa in en starköl redan från klockan 8 på morgonen.
5.13.2. Tillfällig tidig servering
Före alkohollagens tillkomst förekom sådana tillstånd i mycket begränsad utsträckning. Det var då fråga om speciella evenemang, t.ex. internationella kongresser, då sökanden ansett sig behöva kunna servera alkoholdrycker någon timme före klockan 12. I och med alkohollagens tillkomst 1995 ändrades som nämnts normaltiden såtillvida att den startade redan klockan 11.00. Har då ändringen inneburit att ansökningar om tillfälliga tidiga serveringstider upphört?
Tidig servering under fotbolls VM
I utredningens enkät till landets kommuner tillfrågades kommunerna om de under år 2002 meddelat några tillfälliga tillstånd med serveringstid före klockan 11.00.
Av svaren att döma är dylika tillstånd fortfarande mycket ovanliga. Frågan blev dock förmodligen extra aktuell i flera kommuner just sommaren 2002. Fotbolls VM spelades då i Sydkorea och Japan. Matcherna spelades i flera fall tidig morgon svensk tid. Svensk TV direktsände från matcherna och många restaurangägare i landet såg en chans att locka tidig publik till sin restaurang genom att visa matcherna på (storbilds-)TV. I många fall ville dessa också kunna servera alkoholdrycker till de förväntade morgontidiga gästerna. Frågan om det var lämpligt med alkoholservering tidigt på morgnarna, fick mycket stor uppmärksamhet i pressen och restaurangägare i många kommuner ansökte om eller hörde sig för hos kommunen om möjligheterna att få sådant tillstånd. Kommunerna kom att göra olika bedömningar vid behandlingen av dessa ansökningar. I vissa fall stannade restauratörernas funderingar om tidig serveringstid på tankestadiet. Upplysta av alkoholhandläggarna om det meningslösa i att ansöka (och betala en avgift som inte skulle betalas tillbaka vid avslag) eftersom dylika tillstånd inte gick att få i kommunen fann de enligt uppgift i vissa fall för gott från att avstå från att lämna in någon ansökan över huvud taget. Andra åter som ansökte fick i somliga kommuner avslag (och några av dessa överklagade därefter beslutet till domstol). Ett sådant ärende nämns här:
Rättsfall
En restaurang ansökte om utökad serveringstid under juni månad i samband med TV-sändningar av fotbollsmatcher från VM. Ansökan avsåg servering före normaltiden, nämligen kl. 08–11. Kommunen, som avslog ansökan, menade för det första att det fanns risk för störningar för de kringboende om ansökan skulle bifallas. För det andra ansåg man att det var viktigt att markera att det var alkoholpolitiska överväganden som skulle styra serveringstiderna och inte TV-utsändningarna. För det tredje menade kommunen att ett bifall till ansökan skulle öppna upp för serveringstider före klockan 11.00, vilket knappast var förenligt med lagstiftarens
intentioner att begränsa tillgången på alkoholdrycker och i görligaste mån begränsa de skadeverkningar som följer av alkoholkonsumtion. Sökanden överklagade beslutet.
Länsrätten i Kalmar län konstaterade i dom 2002-06-12, nr 745-02, inledningsvis att vare sig polismyndigheten eller samhällsbyggnadskontoret haft något att erinra mot ansökan. Detta faktum medförde, menade rätten, dock inte att tidigarelagd serveringstid är alkoholpolitiskt lämpligt utan istället att det inte bedöms bli problem med ordning eller störning av kringboende. Ur domen:
”Tillståndsmyndigheten har i lagen getts möjlighet att bevilja serveringstillstånd med andra tider än de som anges i lagen, men skall därvid särskilt beakta risken för alkoholpolitiska olägenheter. För att frångå socialnämndens bedömning i den frågan krävs starka skäl som inte är av kommersiell natur. Några sådana skäl har inte framkommit i målet”. Länsrätten avslog överklagandet. Restaurangen överklagade till Kammarrätten i Jönköping som dock i beslut 2002-10-11, nr 2217-2002, inte meddelade prövningstillstånd.
I några andra kommuner gick det lättare att få tillstånd. Totalt i landet var det 14 kommuner som meddelade något eller några tillfälliga tillstånd med tidig serveringstid under 2002. Den överväldigande majoriteten av dessa avsåg tillstånd i samband med tidiga TV-sändningar från fotbolls VM. I bilaga 7 beskrivs två stora kommuners (Stockholms respektive Malmö) hantering av ansökningarna. I den första kommunen meddelades tillstånd medan beslutet blev det motsatta i den andra kommunen.
Tidig servering under finalen i bandy SM
I avsnitt 4.8 beskrivs ett annat evenemang under 2002 där det också meddelades tillfälligt utsträckt serveringstid före normaltiden. Det handlade då om SM-finalen i Bandy i Uppsala. Vid det tillfället fick tre restauranger tillstånd att servera en timme tidigare, dvs. från klockan 10. De två finallagens supportrar bussades till två av restaurangerna (tanken var att de därigenom inte skulle driva runt på stan timmarna innan matchen började). Utredningens kansli besökte en av dessa restauranger klockan 10 på förmiddagen matchdagen. Det vore en kraftig överdrift att påstå att ordning och nykterhet då rådde på den restaurangen.
5.14. Analys av rättspraxis när det gäller serveringstider
En av Statens folkhälsoinstituts uppgifter är att följa och sprida kännedom om rättstillämpningen på serveringsområdet och detaljhandeln med öl. Institutet (och dessförinnan Alkoholinspektionen respektive Socialstyrelsen) samlar bl.a. därför samtliga sådana domar från förvaltningsdomstolarna. På institutet finns samtliga domar sedan drygt 10 år tillbaka i tiden. Sedan 1995 görs också årliga sammanställningar med referat och kommentarer av domarna (sammanställningarna trycks i en skriftserie och/eller läggs ut på myndighetens hemsida).
Ärenden som gäller serveringstid har ofta prövats av förvaltningsdomstolarna – och då framförallt av länsrätterna. Frågan om serveringstider är i själva verket den sakfråga som oftast varit uppe till prövning. Näst intill alltid har det då varit en sökande som överklagat kommunens beslut att inte medge den sökta serveringstiden (oftast har det gällt sluttiden). Under perioden 1995–2000 prövades sålunda ca 420 ärenden gällande serveringstid i länsrätterna. Den klagande hade helt eller delvis framgång vid överklagandet i ungefär hälften (47procent) av fallen.8
Utgången av målen i länsrätterna påverkades främst av a) vilken sluttid det handlade om och b) om tillståndsenheten haft stöd eller inte i sin uppfattning av andra i sammanhanget relevanta myndigheter. Chansen till framgång för tillståndsenheten var mycket större om beslutet gällde serveringstid efter normaltiden 01.00. Om det dessutom inte tidigare fanns någon annan restaurang med den sökta tiden i närområdet eller i kommunen över huvud taget så ökade chansen till framgång i mycket stor utsträckning.
I så gott som samtliga rättsfall om serveringstider (särskilt vid tvist om sluttid efter normaltiden) har såväl miljöförvaltningen som polismyndigheten tillfrågats om sin inställning till den sökta serveringstiden. Precis som väntat ökade sedan tillståndsenhetens chans till framgång i domstolsprövningen om någon av nämnda myndigheters inställning överensstämde med tillståndsenhetens negativa inställning. Om båda remissmyndigheterna haft samma uppfattning är det mycket ovanligt att den klagande haft framgång. I de fall så ändå skett har länsrätten näst intill alltid i domskälen uttalat att t.ex. polismyndighetens yttrande varit för oprecist och allmänt hållet.
8 Källa: Servering av alkoholdrycker, Alkoholinspektionen 2001:02.
Inget av det sagda är särskilt förvånande – med tanke på ordalydelsen i själva bestämmelsen om serveringstider och förarbetsuttalandena till denna. I de senare uttalas bl.a. att just polismyndighetens och miljöförvaltningens synpunkter alltid skall tillmätas stor betydelse vid bestämmande av serveringstider (jfr s. 98 prop. 1994/95:89 respektive s. 36 prop. 2000/01:97). Det är också så att polismyndighetens yttrande tycks väga tyngre än miljöförvaltningens när man studerar fall där endast en av myndigheterna samtyckt med tillståndsenheten.
Ibland har ärendena gällt sökt serveringstid efter ett ägarskifte. Den nye ägaren har kanske sökt samma serveringstid som den förre ägaren haft. Tillståndsenheten har ibland ”försökt vrida klockan tillbaka” (den förre ägaren kan t.ex. ha fått sin serveringstid av den tidigare tillståndsmyndigheten länsstyrelsen – kommunen har haft en annan syn på sena serveringstider och velat inskränka den med någon timme). Även i dessa fall har det långt ifrån alltid varit så att kommunens beslut i denna del stått sig i domstolsprövningen (här har det ju ofta funnits en historia där det antingen varit störningsproblem eller inte vilket i sin tur påverkat utgången).
Det var alltså under perioden 1995–2000 inte helt lätt för kommunerna att framgångsrikt vägra sena serveringstider. Ingen kommun kunde då (och inte heller idag) vara helt säker på utgången vid ett överklagande av beslutet. Skälet är naturligtvis att det saknas uttryckligt lagstöd.
5.14.1. Några exempel på rättsfall angående serveringstider
Rättsfall 1
En tillståndshavare hade, bland annat för att miljöförvaltningen anfört att det fanns risk för störningar för närboende, fått serveringstillstånd till klockan 02 under en prövotid av ett år. Han hade ansökt om att få servera till klockan 03 – vilket var den sluttid tidigare ägare av restaurangen haft. I kommunens riktlinjer för servering av alkoholdrycker angavs bl.a. att tillståndshavare som fått ett tidsbegränsat serveringstillstånd som längst kunde få serveringstid till klockan 02.00 (kommunen skulle efter prövotiden göra en kostnadsfri ny prövning). Även nya tillståndshavare kunde enligt riktlinjerna och kommunens praxis få längst 02.00 första året. Tillståndshavaren överklagade beslutet avseende den kortare server-
ingstiden. Länsrätten i Skåne län, som hänvisade till riktlinjerna och miljöförvaltningens yttrande, avslog i dom 2002-07-10, nr 4808-02, överklagandet.
Tillståndshavaren överklagade domen, men Kammarrätten i Göteborg beslutade 2002-09-16, nr 4151-2002, att inte meddela prövningstillstånd.
Rättsfall 2
Kommunen meddelade en person (med enskild firma) serveringstillstånd till allmänheten med serveringstid 11.00–01.00. Samtidigt avslog kommunen ansökan i det den avsåg servering ytterligare en halvtimme, dvs. klockan 01.00–01.30. Detta med hänvisning till att den aktuella restaurangen låg i omedelbar anslutning till Stadsparken, som var en populär samlingsplats för ungdomar. Kommunen konstaterade också att det i restaurangens närhet redan fanns flera andra serveringsställen med rätt att servera till klockan 01.00. Om man, menade kommunen, skulle acceptera sökandens argumentation för ytterligare en halvtimmes serveringstid (sökanden jämförde sin serveringstid med en restaurang som hade rätt att servera till 02.00, men inte låg i den aktuella parken) så skulle även övriga restauranger i parken kunna hävda samma sak. Det skulle då bli ett större utbud av alkohol i den aktuella miljön vilket inte var lämpligt. Polismyndigheten hade i ärendet avstyrkt senare serveringstid än 01 med hänsyn till restaurangens läge (mer framgår inte av domen i denna del). Sökanden överklagade beslutet och anförde rättviseskäl och jämförde då sin serveringstid med andra restauranger i staden (utanför parken).
Länsrätten i Skåne län meddelade dom 2002-10-31, nr 5184-02. Länsrätten, som beaktade polismyndighetens yttrande och det faktum att restaurangen låg i ett för ungdomar populärt område, avslog överklagandet. Domen överklagades men varken Kammarrätten i Göteborg eller Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd (beslut 2003-02-04, nr 6258-2002 respektive beslut 2003-05-12, nr 1278-2003).
Rättsfall 3
Kommunen hade meddelat serveringstillstånd i enlighet med ansökan utom beträffande sökt serveringstid. Den sökande ville servera mellan klockan 11 och 02 året runt såväl inomhus som på uteserveringen. I beslutet medgavs serveringstid mellan 11 och 01 inomhus respektive 11 och 22 på uteserveringen. Beslutet överklagades.
Länsrätten i Norrbottens län konstaterade i dom 2002-12-19, mål nr 2327-02, att det i handlingarna inte fanns något som pekade på att polismyndigheten eller miljöförvaltningen haft något att erinra mot sökt serveringstid. Vidare hade inte socialnämnden i sitt beslut påstått att det fanns någon risk för olägenheter i samband med en utsträckning av serveringstiden. Länsrätten antecknade vidare att den tidigare tillståndshavaren på restaurangen hade haft serveringstid till klockan 02.00. Överklagandet synes ha varit oklart beträffande serveringstid på uteserveringen eftersom länsrätten angav ”För det fall pizzerians besvär även avser uteserveringen finner länsrätten att besvären skall lämnas utan bifall”. När det däremot gäller serveringstiden inne på restaurangen fann länsrätten att det i målet inte visats skäl att inte medge den sökta serveringstiden. Överklagandet bifölls sålunda i denna del.
Kommentar. Det är som nämnts relativt vanligt att kommunen förlorar mål om serveringstid (även sådana som detta då det handlar om serveringstid efter normaltiden) när man inte har stöd i sin uppfattning varken från polismyndigheten heller miljöförvaltningen. Att dessa båda myndigheters inställning skall spela en stor roll vid bestämmandet av serveringstiden framgår f.ö. av specialmotiveringen till lagrummet (och har också nämnts ovan).
5.14.2. Påverkades rättspraxis av lagändringen den 1 juli 2002?
Den 1 juli 2001 gjordes ett tillägg i 6 kap. 4 § dvs. den bestämmelse i alkohollagen som reglerar serveringstiderna. Enligt tillägget skall risken för alkoholpolitiska olägenheter alltid beaktas vid bestämmandet av serveringstider. Syftet med ändringen var enligt förarbetsuttalandena att förhindra omotiverade överklaganden. Har då ändringen i lagrummet inneburit att tillståndsenheten oftare ”vinner” vid prövning i domstol?
Ett studium av de ärenden om serveringstid som prövats 2001 och 2002 har gjorts. Här skall i sammanhanget först nämnas att antalet serveringsärenden över huvud taget (dvs. alla typer av sakfrågor om servering men också detaljhandel med öl) som prövats i förvaltningsdomstolarna har minskat i antal de senaste åren. Orsaken till denna minskning har inte gått att få fram. Under perioden 1995–2000 var det i genomsnitt drygt 300 mål per år som prövades i landets länsrätter medan motsvarande antal år 2001 respektive 2002 var endast 198 respektive 179.9
Av dessa var det 38 respektive 27 mål som rörde serveringstider de båda åren. Det handlar som synes om ett mycket litet antal ärenden. Studerar man ändå hur det gick i prövningen av målen finner man en tendens att tillståndsenhetens beslut stått sig i fler fall efter lagändringen än före.
År 2001 – lagändringen trädde ikraft den i juli det året – var det 25 ärenden som prövades de sex första månaderna respektive 13 ärenden de sex sista månaderna. Klaganden hade framgång före lagändringen i 12 av de 25 ärendena respektive efter lagändringen i 4 av de 13 ärendena. År 2002 hade klagande framgång i 6 av de 27 ärendena (dvs. endast i 22 procent av fallen). Med reservation för det låga antalet ärenden kan man ändå säga att det ser ut att finnas en tendens som innebär att tillståndsenheternas beslut om serveringstider står sig bättre i prövning i länsrätt efter lagändringen än före.
5.15. Behovet av regler om bl.a. serveringstider har ökat
Bestämmelserna om serveringstider har funnits sedan länge och det främsta motivet har varit att förhindra de nykterhets- och ordningsproblem som kan uppstå vid sådan servering. En av de bidragande orsakerna till att problemen med oordning och onykterhet kan öka vid sen servering är med största sannolikhet det faktum att det sent på natten inte konsumeras så mycket mat på restaurangerna. Istället består den konsumtion som då sker till största delen av alkoholdrycker. I alkohollagstiftningen finns, också sedan mycket länge, en bestämmelse som till stor del kan sägas ha samma syfte som regeln om serveringstider. Bestämmelsen (7 kap. 8 §) anger att varje restaurang med servering till allmänheten skall ha ett kök för allsidig matlagning och att lagad mat dessutom skall serveras vid all servering av alkoholdrycker. Tanken är bl.a. att berus-
9 Källa: Statens folkhälsoinstitut.
ningen av alkoholförtäringen blir mindre om drycken förtärs samtidigt med mat och också att sambandet med matservering ska ha en allmänt återhållande effekt på alkoholkonsumtionen.
I och med allt senare serveringstider under 1990-talet har bestämmelsen om krav på servering av lagad mat under hela serveringstiden blivit allt svårare att upprätthålla. Det är av lättförståeliga skäl inte så många restauranggäster som väljer att beställa in lagad mat sent på natten, från en begränsad meny. Den som ändå gör det riskerar dessutom många gånger att få äta i en bullrig och stökig miljö. Ljudvolymen på restaurangernas musikanläggningar skruvas i förekommande fall ofta upp allt högre sent på kvällen/natten allt eftersom sorlet från gästerna ökar.
Alkoholutredningen (se avsnitt 5.16.3) frågade kommunernas alkoholhandläggare om deras uppfattning om kravet på lagad mat upprätthölls. En fjärdedel av alkoholhandläggarna svarade att det inte förekom någon som helst matförsäljning efter klockan 01.00. Undersökningens bild av endast lite eller ingen matförsäljning alls under sen nattetid stämmer väl överens med dagens situation, vilken bl.a. bekräftas i de kontakter som utredningen haft med alkoholhandläggare från olika kommuner.
Möjligen kan en annan bidragande orsak till att det tenderar att bli stökigare på restaurangerna under sen serveringstid också vara det faktum att medelåldern på restauranggästerna tycks sjunka ju senare serveringen tillåts pågå. Att det senare är fallet ansåg de av Alkoholutredningen tillfrågade kommunala alkoholhandläggarna. Alkoholhandläggarna uppskattade att medelåldern på restauranggästerna sjönk vid sen serveringstid. Respondenterna uppgav att nästan 80 procent av restauranggästerna efter klockan 01.00 var mellan 20 och 30 år. Genomsnittsåldern för servering efter klockan 03.00 uppskattades vara något lägre, mellan 20 och 25 år (SOU 2000:59, s. 163).
Bland övriga synpunkter som också fördes fram till Alkoholutredningen var att ju senare serveringstid, ju senare går man ut på krogen. Flera kommuner önskade att en absolut senaste serveringstid skulle skrivas in i lagen – annars skulle serveringstiderna bara bli senare och senare.
5.15.1. Konsumtion av alkoholdrycker på restaurang
Hur mycket alkohol konsumeras på våra restauranger? Svaret finns i den rapportering som samtliga restauranger varje år lämnar till Statens folkhälsoinstitut. Jämför vi dessa uppgifter med den försäljning som sker via Systembolaget AB kan vi se att restaurangernas andel av den totala registrerade konsumtionen inte på något sätt är försumbar.
Tabell 5.3. Restaurangernas andel av den totala försäljningen av starkare alkoholdrycker under åren 2000–2002
Dryck
År 2000 År 2001
År 2002
Spritdrycker:
9,6 %
14,4 %
13,6 %
Vin:
11,3 %
13,1 %
12,5 %
Starköl:
37,1 %
35,1 %
33,7 %
Källa: Statens folkhälsoinstitut
Restaurangernas andel av den totala försäljningen minskar visserligen mellan åren 2001 och 2002 men det berodde enligt uppgift inte på en minskad försäljning av dryckerna på restaurangerna utan på en kraftig försäljningsökning för Systembolaget AB. För t.ex. starköl så ökade försäljningen på restauranger från år 2001 till år 2002 med 2,8 miljoner liter (samtidigt ökade systembolagets försäljning av starköl mellan nämnda år med 15,7 miljoner liter). Sammanlagt utgör restaurangernas andel av den totala försäljningen ungefär 20 procent.
Givet ovanstående beskrivning av förhållandena vid sen servering (ökad risk för ordnings- och störningsproblem, ökande andel av konsumtion i form av alkoholdrycker men minskad andel av mat, sjunkande medelålder hos restauranggästerna) och därtill lägger det faktum att en icke föraktfull andel av den totala registrerade konsumtionen av alkoholdrycker sker på restaurangerna blir det lätt att också acceptera regler om hur serveringen skall få gå till. I takt med att de traditionella alkoholpolitiska styrmedlen priset och införselreglerna minskar i betydelse ökar snarast serveringsreglernas betydelse som styrmedel.
Restaurangerna utgör en arena där man ännu, genom bl.a. regler om hur serveringen får gå till, kan förhindra oordning och alltför ohämmat drickande. Som tidigare nämnts utgör serveringstiderna
en av hörnstenarna i regelsystemet. Detta pekar sammantaget på att reglerade serveringstider blir ett än viktigare instrument i framtiden och det är svårt att se, vilket ibland har hävdats i debatten, att ett avskaffande av sådana inte skulle få mycket negativa konsekvenser i form av ökat drickande och oordning på restaurangerna.
I detta sammanhang förtjänar att något återkomma till den nya ”trend” bland vissa av kommunerna att meddela tillfälliga serveringstillstånd före den av lagstiftaren förordade normaltiden. Som beskrivits i avsnitt 5.13.1 var det synnerligen ovanligt med sådana tillstånd fram till alkohollagens tillkomst 1995. Därefter har dock ett antal kommuner meddelat sådana tillstånd i samband med morgontidiga TV-utsändningar från idrottsevenemang (och i något fall för att idrottslags supportrar inte ”skall dra runt på stan” före matchstart). Även om det vid sådan servering oftast kanske inte uppstår några direkt påvisbara olägenheter så är det ändå betänkligt av ett annat skäl. Här syftas på den signaleffekt som sänds ut i och med sådana beslut. För det första innebär det ett signal om att avsteg från den serveringstid som av lagstiftaren ansett bör utgöra huvudregel kan göras i olika sammanhang. Den här gången gällde det VM i fotboll – vad gäller det nästa gång? För det andra innebär det nästan ett budskap om att det måste drickas starköl om man samtidigt ser idrott på TV (det duger då inte med lättdrycker som t.ex. kaffe).
Samhället försöker på olika sätt stävja den ökande konsumtionen av alkoholdrycker. En nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador har fastställts av riksdagen. De här aktuella besluten kan knappast sägas överensstämma med intentionerna i handlingsplanen.
5.16. Historisk återblick
Det har i Sverige sedan lång tid tillbaka funnits bestämmelser om under vilka tider servering av alkoholdrycker får ske. Bestämmelserna har syftat till att förhindra de nykterhets- och ordningsproblem som kan uppstå vid sådan servering. Mycket talar för att risken för problem av nämnd karaktär ökar ju senare på natten som serveringen tillåts ske. Alkoholutredningens10 utvärdering av serveringstiderna till klockan 05.00 kan sägas styrka att så är fallet
10 Alkoholutredningens (S 1998:02) betänkande ”Bestämmelser om alkoholdrycker” (SOU 2000:59).
(jfr avsnitt 5.16.3). Detsamma kan sägas om en undersökning från Island, som under en försöksperiod nyligen tillät servering dygnet runt (jfr avsnitt 5.18).
Frågan om serveringstider har ofta varit uppe på agendan i den alkoholpolitiska debatten – inte minst under senare år i och med de mycket sena serveringstider som idag förekommer i några av landets kommuner. Olika utredningar har också genom åren belyst denna fråga och kommit med förslag till förändringar.
5.16.1. Alkoholpolitiska utredningen
Alkoholpolitiska utredningen (APU) gjorde en mycket grundlig översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken. När utredningen avlämnade sina fyra betänkanden ”Alkoholpolitik” 1974 hade den arbetat i hela nio år.
I APU:s delbetänkande nr. 2, ”Åtgärder” (SOU 1974:91) behandlas bl.a. frågan om serveringstider.11 Enligt de då gällande bestämmelserna om serveringstider (46 § Rff, rusdrycksförsäljningsförordningen) gällde följande. Tillståndsmyndigheterna kunde medge att serveringen fick påbörjas tidigast klockan 12 på vardagar respektive klockan 13 på sön- och helgdagar. Som sluttid för serveringen gällde senast klockan 22. Länsstyrelsen kunde dock, när särskilda förhållanden påkallade det, föreskriva att serveringen skulle avslutas vid en tidigare tidpunkt. Länsstyrelsen kunde också, när sådana stadigvarande behov fanns, meddela senare slutpunkt än klockan 22 för serveringen. Tillstånd för servering i slutet sällskap kunde medges som längst till klockan 01.
Den absoluta sluttiden 22 hade gällt sedan mycket länge och funnits med redan i 1860 års brännvinsförsäljningsförordning (enligt en undantagsbestämmelse gällde dock mellan år 1885 och 1917 att servering på landsbygd fick pågå som längst till klockan 20).
APU konstaterade att det hade blivit vanligt att länsstyrelserna medgav dispens från sluttiden 22. Utredningen redovisade att inte mindre än 76 procent av restaurangerna år 1973 hade rätt att servera spritdrycker, vin eller starköl efter klockan 22.
11 Se a.a. sid. 368-375.
APU:s förslag
Utredningen fann att det uppenbarligen fanns ett behov av förhållandevis sena serveringstider, bl.a. beroende på att vissa grupper i befolkningen hade sitt arbete förlagt till dygnets senare timmar och att teatrar och biografer i allmänhet inte stängde förrän klockan 23. Vidare anfördes att de många medgivna dispenserna från sluttiden 22 inte verkade ha lett till nämnvärda alkoholpolitiska olägenheter. APU sökte därefter hitta en sådan sluttid att dispens från reglerna skulle behöva lämnas endast mer sällan. Utredningen stannade för förslaget att servering till allmänheten normalt skulle avslutas klockan 24 (sluten servering borde dock även fortsättningsvis få pågå till 01). Fanns särskilda skäl skulle dock tillståndsmyndigheterna kunna meddela senare serveringstider (och sådana då dessutom stadigvarande).
APU föreslog också att den särskilda regeln om att serveringen inte fick påbörjas förrän klockan 13.00 på sön- och helgdagar borde slopas och att klockan 12 därmed skulle gälla generellt som starttid för veckans alla dagar (bestämmelsen i lagen om handel med drycker blev sedermera också i detta avseende utformad i överrensstämmelse härmed). Fanns särskilda skäl borde en tidigare starttid dock vid enstaka tillfällen kunna medges. APU nämnde som exempel på särskilda skäl sådan servering som ”vänder sig till nattarbetare e.d.”
Regeringens proposition och lagen om handel med drycker
Den beredningsgrupp som sammanställde APU:s förslag och remissynpunkterna delade utredningens uppfattning att serveringstiderna skulle regleras i lag, men anförde att sluttiden borde anpassas till vad som faktiskt då gällde genom de omfattande dispenserna. Beredningsgruppen föreslog därför att sluttiden istället borde vara klockan 01. Departementschefen delade i denna fråga gruppens bedömning (proposition 1976/77:108 om alkoholpolitiken s. 82–83).
Departementschefen uttalade att han ansåg att möjligheten med utsträckta tider borde behållas:
”Med hänsyn till att tidpunkten för serveringens avslutande generellt bestäms till klockan 01 för spritdrycker, vin och starköl har dock det framtida behovet av utsträckt serveringstid för dessa drycker begränsats.”
Socialstyrelsen var då central förvaltningsmyndigheten på alkoholområdet och uttalade12 i en för tillståndsmyndigheterna vägledande kommentar att ”Framställning om förlängd serveringstid för dessa drycker bör på grund av detta uttalande behandlas restriktivt”. Under många år blev också 01 den reella sluttiden för serveringen på landets restauranger.
När det slutligen gällde starttiden för serveringen delade departementschefen beredningsgruppens (och APU:s) förslag med en införd möjlighet att göra avsteg från den tidigare absoluta starttiden: ”Ett försiktigt utnyttjande av en sådan dispensmöjlighet bör kunna ske utan att konflikt uppkommer med alkoholpolitiska intressen”.
5.16.2. Alkoholpolitiska kommissionen
Alkoholpolitiska kommissionen hade i uppdrag att utvärdera den dittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram en strategi för framtiden – bl.a. i ett EG-perspektiv. Kommissionen gjorde en översyn av serveringsbestämmelserna och lade i delbetänkandet ”Serveringsbestämmelser” (SOU 1993:50) fram förslag till ändrade regler bl.a. när det gäller serveringstider.
Kommissionen ansåg att begrepp som generell sluttid och normaltid var för otydliga. I syfte att försöka skapa tydligare regler föreslogs därför att lagstiftningen borde ange när alkoholservering skulle få påbörjas och när den skulle avslutas. Tillståndsmyndigheten skulle sedan inom denna tidsram, med beaktande av vad miljöförvaltningen ansett om risken för störningar för närboende, få avgöra vilken sluttid som skulle gälla i det enskilda fallet.
Alkoholhandläggarnas åsikter
Vid tiden för kommissionens arbete – i början av 1990-talet – var 03.00 de senaste serveringstider som förekom i landet. 155 restauranger hade då denna sluttid (idag är de nästan 700 till antalet). Klockan 03 som sluttid hade utvecklats genom dåvarande tillståndsmyndigheten, länsstyrelsens praxis. Kommissionen frågade i
12 Se Socialstyrelsens kommentar till 46 § LHD, vilken återfanns på s. 28 i den skrift som utgjorde bilaga till styrelsens författningssamling 1979. Samma uttalande återfanns även i 1990 års motsvarande skrift (s. 33 i Bestämmelser rörande handel med drycker per den 1 juli 1990).
en enkät alkoholhandläggarna på länsstyrelserna och kommunerna bl.a. om deras syn på serveringstiderna. Handläggarna svarade bl.a. att man ansåg att det fortfarande borde råda särskild restriktivitet för senare sluttid än 01 (endast ca 500 restauranger i landet hade då en senare sluttid än 01). Man framförde också önskemål om en definitiv sluttid i lagen och att denna skulle vara 03. Man önskade också stöd för att i än högre grad särskilt ta hänsyn till polismyndighetens och miljöförvaltningens inställning vid bestämmandet av serveringstiderna.
Alkoholpolitiska Kommissionens förslag
Kommissionens förslag kom därefter att i flera delar överensstämma med alkoholhandläggarnas önskemål. Sålunda föreslog kommissionen att serveringstiden borde kunna bestämmas inom klart angivna gränser och att större hänsyn (än dittills) skulle tas till det enskilda fallet eller om restaurangen inom ett visst område riskerade att störa närboende. Kommissionen konstaterade att 03.00 var en efter omständigheterna väl avvägd senaste sluttid – men tillade att tillståndsmyndigheten borde iakttaga särskild försiktighet med att bevilja senare sluttid än 01.00.
Kommissionen förutsåg att propåer om ännu senare serveringstider än 03.00 skulle komma – något som redan diskuterades i den alkoholpolitiska debatten. Bland annat hade föreslagits att någon restaurang i Helsingborg och Malmö skulle medges rätt att servera senare med argumentet att det var bättre att ”den ungdomliga restaurangpubliken” stannar kvar på de ”egna” restaurangerna än att de tar färjan över till Danmark. Kommissionen menade dock att om några restauranger skulle ges dispens från den föreslagna sluttiden så skulle snart dispenserna bli så många att sluttiden successivt skulle förskjutas mot allt senare klockslag. Vidare anförde kommissionen:
”Förutom tidigare berörda störningsrisker för närboende är det ett välkänt faktum att problem med nykterhet och ordning är mest förekommande vid sen kvälls- och nattetid. Det finns således starka alkoholpolitiska skäl för att vara försiktig med alltför sena sluttider”.
När det gällde starttid, slutligen, föreslog kommissionen att en anpassning borde ske till restaurangernas normala lunchtid. Sålunda föreslogs att starttiden skulle tidigareläggas med en timme och därmed bli klockan 11.
Regeringens proposition år 1994 och ny lag på alkoholområdet
I propositionen (1994/95:89) ”Förslag till alkohollag” konstaterade regeringen (s. 71) att remissutfallet av Alkoholpolitiska kommissionens olika förslag var mycket blandat när det gällde förslaget om en senaste sluttid. Regeringen anförde att utvecklingen framförallt i storstäderna gått mot alltmer utsträckta serveringstider. Det fanns nu exempel på ännu senare sluttider än 03. Mot bakgrund av detta menade regeringen att det (uppenbarligen) fanns ett visst behov av lokal variation och att det därför inte fanns någon anledning att ändra den gällande ordningen. Tillståndsmyndigheten skulle därmed alltjämt få bestämma om andra sluttider (än 01). Samtidigt uttalades dock i författningskommentaren till bestämmelsen (6 kap. 4 §):
”Det måste dock kraftfullt understrykas att reglerna om serveringstider utgör en inte oväsentlig del av den svenska alkoholpolitiken och att sociala hänsyn därför skall ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga sådana.”
Även de önskemål som alkoholhandläggarna framfört i denna del till Alkoholpolitiska kommissionen fick gehör i regeringens proposition:
”Polismyndighetens och miljöförvaltningens yttranden och inställning skall alltid tillmätas stor betydelse vid bestämmande av serveringstider. Detta gäller inte minst vid prövning av ansökningar om tillstånd till servering efter klockan 01.00”. (s. 98 prop. 1994/95:89).
Alkohollagen (1994:1738) trädde ikraft den 1 januari 1995. Den aktuella bestämmelsen (6 kap. 4 §) löd då:
”Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering av öl påbörjas tidigast klockan 07.00 och serveringen av andra alkoholdrycker tidigast klockan 11.00. Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat skall servering av alkoholdrycker avslutas senast klockan 01.00.
Vad nu sagts gäller inte för hotellrum med minibar. Serveringsställe skall vara utrymt senast 30 minuter efter serveringstidens utgång”.
Utvärdering av 05-tider
Socialutskottet hade hösten 1994 i sitt betänkande (SoU 9, s.31) till regeringens proposition med förslag till alkohollag bl.a. framfört att serveringstiderna även fortsättningsvis skulle lagregleras.
Utskottet underströk att tillståndsmyndigheterna i varje enskilt fall, vid prövning av ansökningar om tillstånd till servering efter klockan 01.00, noga måste bedöma riskerna för olägenheter. Utskottet uttalade emellertid också att det var angeläget att de sena serveringstiderna fram till kl. 05.00 utvärderades. Utvärderingen borde, menade utskottet, bl.a. omfatta effekterna på alkoholkonsumtionen bland ungdom samt förekomsten av våld.
5.16.3. Alkoholutredningen
Alkoholutredningen13 fick i mars månad 1998 regeringens uppdrag att bl.a. göra en översyn av bestämmelserna i alkohollagen. Lagen hade då varit i kraft i drygt tre år och det fanns, bl.a. mot bakgrund av synpunkter och förslag på förändringar av lagen från Alkoholinspektionen, anledning att göra en genomgång av hur lagens bestämmelser hittills fungerat. Regeringen pekade i direktiven (1998:19, beslutade den 12 mars 1998) särskilt ut vissa serveringsbestämmelser som behövde ses över, dock inte initialt bestämmelsen om serveringstider.
I tilläggsdirektiv (1998:52, beslutade den 25 juni 1998) fick Alkoholutredningen i uppdrag att utvärdera effekterna av de sena serveringstiderna till klockan 05.00. I direktiven angavs att utvärderingen bl.a. skulle omfatta effekterna på alkoholkonsumtionen bland ungdom samt förekomsten av våld.
Alkoholutredningens enkät till kommunerna
Som nämnts skickade Alkoholutredningen en enkät till ett urval kommuner med olika frågor som här är av särskilt intresse (av de 86 kommuner som valts ut svarade 79 stycken på enkäten). Utredningen ställde frågor om kommunala riktlinjer angående serveringstider, fördelningen av serveringstider i kommunen förekomsten av våld, matförsäljningen vid sena serveringstider m.fl. frågor.
Utredningen fann, när det gällde frågan om serveringstider, bl.a. följande. – Klockan 01 var den i särklass vanligast sluttiden i praktisk
tillämpning (även om ungefär hälften av kommunerna hade
13 Betänkandet Bestämmelser om alkoholdrycker (SoU 2000:59).
klockan 02 som senaste sluttid i sitt alkoholpolitiska program).
– Nästan 80 procent av restauranggästerna efter klockan 01 var
mellan 20 och 30 år. Även om det inte fanns någon fråga om ålderssammansättningen på restauranger med serveringstid efter klockan 03, uppskattade berörda kommuner att genomsnittsåldern då var något lägre, ca 20–25 år.
– Ungefär en fjärdedel av kommunerna uppgav att det inte före-
kom någon som helst matförsäljning efter klockan 01.
– En tendens uppgavs vara att antalet misshandelsfall ökade sena
fredags- och lördagskvällar. Tolv procent av kommunerna svarade dessutom att man genom den yttre tillsynen hade konstaterat tydliga problem med oordning och påtagligt hög berusning på restauranger inom kommunen efter klockan 01.
– Bland övriga synpunkter framförde handläggarna att ju senare
serveringstid, desto senare gick man ut på krogen.
– Ett önskemål om att en absolut senaste sluttid skrevs in i lagen
framfördes också från flera kommuner – dessa menade att serveringstiderna annars skulle bli senare och senare.
Polismyndighetens åsikt
Alkoholutredningen återgav bl.a. också vad City Polismästardistrikt i Stockholms län svarade kommunen inför omprövningen av 05-tiderna. Polismyndigheten uttalade sig där bl.a. om vad man från polisens sida avsåg med krog- och nöjesrelaterad brottslighet (sådan brottslighet var t.ex. misshandel mellan klockan 20 och 06 på restaurang eller i dess omedelbara närhet mot person över 14 år). Polismyndigheten angav vidare att rapporter från olika polisdistrikt visade på en tendens att många människor med kriminellt förflutet samlas på restauranger med extremt sena serveringstider. En genomgång av de krog- och nöjesrelaterade våldsbrotten i Stockholm visade bl.a. att en förskjutning skett av våldsbrotten till allt senare på nätterna. Det fanns vidare enligt polismyndigheten en tendens till ökad berusning och grövre våld ju senare på natten de krog- och nöjesrelaterade brotten skedde. Polismyndigheten, som inte ville se ett stängt och öde Stockholm utan ville hitta en ”medelväg” när det gällde sluttid för serveringen, föreslog att 03 skulle utgöra absolut sluttid. Man förordade en övergångstid på ett
år för de dryga 20-talet restauranger som i Stockholm då hade 05tid.
Akutmottagningarna på två sjukhus
Under rubriken ”Rapporter från sjukvården” redovisades olika uppgifter från bl.a. akutmottagningarna på Sabbatsbergs sjukhus och Södersjukhuset. T.ex. hade 75 procent av de patienter som sökte vård på grund av misshandel på Sabbatsbergs sjukhus druckit alkohol. Man fann en koncentration av misshandelsfallen i citykärnan och på eller utanför restauranger.
Alkoholutredningens slutsatser
Alkoholutredningen konstaterade att de olika uppgifter utredningen hämtat in i viss mån tydde på ett samband med ordningsstörningar sent på natten i de aktuella områdena. Den tillgängliga utredningen kunde dock inte klarlägga ett säkert samband mellan sena öppettider och större antal våldsbrott eller ordningsstörningar. Även när det gällde sjukvårdens uppgifter om att ett ökat antal yngre personer, som varit påverkade av alkohol, hade tagits in allt senare på natten saknades också klara samband enligt utredningen. Utredningen konstaterade sammanfattningsvis att det inte gick att uttala sig med någon absolut bestämdhet när det gäller effekterna av de utsträckta serveringstiderna.
Förslag om tillägg i lagen
Alkoholutredningen fann att en rimlig utgångspunkt var den utformning av den aktuella bestämmelsen som regering och riksdag beslutat, med en senaste sluttid angiven till 01 (även om tillståndsmyndigheten kan avvika från den tiden). Utredningen anförde att utvecklingen av de sena serveringstiderna knappast kunde ha förutsatts när bestämmelsen utformades (1977). Utredningen anförde vidare:
”Den faktiska utvecklingen har emellertid gått i en riktning som riskerar att göra lagens huvudregel till ett undantag. Utredningen anser därför att bestämmelsen bör skärpas upp på så sätt att lagtexten anger
vissa yttersta tidsgränser inom vilka tillståndsmyndigheterna har att fritt bestämma om serveringstiden…
Vägledande för tillståndsmyndighetens prövning vid bestämmandet av serveringstid (inom den i lagen angivna tidsramen) bör vara risken för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Detta bör – för att motverka obefogade överklaganden – framgå av själva lagtexten”.
Förslag om sluttid för serveringen
När det gällde yttersta tidsgräns för serveringens avslutande tog utredningen fasta på den tidpunkt som ansetts rimlig av Alkoholpolitiska kommissionens, polismyndigheter och kommunala förvaltningar och handläggare, nämligen klockan 03. Detta blev alltså Alkoholutredningens förslag. Utredningen menade att den förslagna tidpunkten inte nämnvärt skulle rubba förutsättningarna för de restauranger som redan hade senare serveringstid senare än klockan 01. De fåtal restauranger som fått tillstånd till servering efter klockan 03 skulle genom den föreslagna lagändringen få anpassa sig till denna tidpunkt. Eftersom det skulle ta viss tid innan en lagändring kunde börja gälla borde det inte bli alltför stora svårigheter för dessa restauranger.
Förslag om starttid för serveringen
När det gällde starttid för servering fann utredningen att klockan 11 var en väl avvägd tidpunkt. Det hade heller inte framförts några allmänna önskemål om en tidigareläggning av starttiden. Utredningen fann inte skäl att föreslå undantag för inrikes trafikservering (som ju enligt LHD hade rätt att servera dygnet runt) utan 11 skulle gälla även för tillståndshavare som bedrev sådan trafik.
För servering i slutet sällskap föreslog inte utredningen någon förändring, dvs. tillståndsmyndigheterna skulle även fortsättningsvis få besluta att sådan servering skulle kunna bedrivas före 11 respektive efter 03 på natten.
När det gällde rätten att servera öl konstaterade utredningen att det inte (längre) erfordrades något serveringstillstånd utan (endast) att vissa i lagen angivna krav är uppfyllda. Tillståndmyndigheterna gör därför, menade utredningen, normalt inte någon prövning av under vilka tider sådan servering är tänkt att ske. Eventuella olägenheter från sådan servering borde kunna mötas med förbud enligt 7 kap. 21 § (utredningen föreslog också att den tid under vil-
ken ett sådant förbud kan gälla skulle utökas från sex till tolv månader). Någon reglering av serveringstiden för öl behövdes därmed inte varför denna borde utgå ur lagstiftningen.
Alkoholutredningens förslag på remiss
I remissomgången av Alkoholutredningens förslag framfördes – och som är av särskilt intresse här – kritik från bl.a. flera kommuner mot förslaget med en absolut senaste sluttid för serveringen. Kritikerna menade att kommunerna med sin kännedom om förhållandena på den egna orten bäst visste vilken sluttid som var lämplig i det enskilda fallet. Man ansåg också att risken för ordningsstörningar skulle öka om alla restauranger skulle stänga samtidigt (klockan 03).
Rikspolisstyrelsen framförde i sitt remissvar att vad som är lämplig serveringstid varierar från fall till fall. Styrelsen menade att en definitiv sluttid som den föreslagna snarast skulle uppfattas som att servering normalt skulle få fortgå till den tidpunkten även på serveringsställen där en tidigare sluttid vore mer lämplig. Från två andra polismyndigheter föreslogs att den definitiva sluttiden skulle ligga tidigare än den föreslagna.
Regeringens proposition år 2001
Regeringen anförde i sin proposition (2000/01:97) ”Vissa ändringar i alkohollagen” att frågan om restaurangernas öppethållande hade betydelse dels för närboende i och med störningsrisken, dels för polisen arbete med att upprätthålla ordning och säkerhet. Frågan hade vidare, ansåg regeringen, en rent alkoholpolitisk betydelse eftersom ökad tillgång på alkoholdrycker ofta leder till ökad konsumtion och därmed också ökade skadeverkningar.
Efter att ha konstaterat att utvecklingen närmast gått i en riktning som gjort lagens huvudregel till undantag anförde regeringen att bestämmelsen borde skärpas på så sätt att lagtexten angav kriterier för prövningen av när serveringen av spritdrycker, vin och starköl skulle få påbörjas och avslutas. Vägledande vid prövningen skulle vara risken för alkoholpolitiska olägenheter. Detta borde skrivas in i själva lagtexten, bl.a. för att stävja omotiverade överklaganden.
Regeringen uttalade vidare i detta sammanhang att det skulle ”vara önskvärt om tillståndsmyndigheterna, dvs. kommunen, med rättsligt bindande verkan hade befogenhet att ange det antal serveringsställen som maximalt kunde tillåtas med sena serveringstider i kommunen”. Frågan om konstruktionen av en sådan lagändring behövde dock utredas vidare.
Det förslag om en absolut senaste sluttid för serveringen som Alkoholutredningen lagt återfanns således inte i regeringens proposition. Däremot fanns nyheten, att kommunen alltid skulle beakta risken för alkoholpolitiska olägenheter vid prövningen av serveringstider, med i regeringens ändringsförslag.
När det gäller starttiden gjordes ingen ändring och regeringen uttalade t.ex. när det gäller frågan om trafikföretags eventuella tidiga serveringstider att samma tidsreglering som gäller för annan servering även i fortsättningen skulle gälla för denna typ av tillståndshavare. (Att detta har blivit svårt att upprätthålla i praktiken har nämnts ovan i avsnitt 5.13).
När det gällde serveringstider för öl (folköl) delade regeringen Alkoholutredningens förslag om att sådana tider inte behövdes eftersom servering av öl inte var tillståndspliktigt. Eventuella olägenheter från sådan försäljning vid olämpliga tider skulle istället mötas med förbud enligt 7 kap. 21 § alkohollagen (ett sådant förbud föreslogs också vid svårare överträdelser kunna utökas från 6 till 12 månader).
Lagändring
Riksdagen antog regeringens förslag och första stycket i 6 kap. 4 § fick från och med den 1 juli 2001 (SFS 2001:414) följande lydelse:
”Om inte tillståndsmyndigheten beslutar annat får servering av spritdrycker, vin och starköl påbörjas tidigast klockan 11.00 och avslutas senast klockan 01.00. Vid prövningen skall risken för alkoholpolitiska olägenheter särskilt beaktas.”
I avsnitt 5.14.2 gör utredningen en analys av om lagändringen påverkat länsrätternas bedömning vid prövningen av överklagade beslut om serveringstider.
5.17. Statens folkhälsoinstituts uppdrag
Institutet fick i samarbetet med företrädare från bl.a. restaurangnäringen och Rikspolisstyrelsen i mars 2001 regeringens uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram när det gäller serveringsställen. Ett åtgärdsprogram skall utarbetas i syfte att åstadkomma en bättre restaurangmiljö och restaurangkultur. Programmet skall ange vilka åtgärder som behövs för att bl.a. tidigarelägga restaurangvanorna och därmed minska behovet av sena serveringstider.
Enligt uppgift skall programmet i denna del redovisas till regeringen senast den 1 juli 2003.
5.18. Islands försök med fria serveringstider
I Islands huvudstad Reykjavik nästan dubblades antalet restauranger med serveringstillstånd under perioden 1990–1999 (från 90 till 170). Fram till år 1999 var senaste serveringstid som förekom 02.00 på helger respektive 23.30 övriga veckodagar. Eftersom många restauranger stängde samtidigt uppstod vissa problem i samband att många restauranggäster skulle hem samtidigt. En diskussion uppstod därför i slutet av 1990-talet om man kunde minska problemen genom att lätta på reglerna när det gällde serveringstider. Reykjaviks motsvarighet till vårt Kommunfullmäktige beslutade att under en försöksperiod tillåta fria serveringstider.
Försöksperioden omfattade ett år (juli 1999–juli 2000). En utvärdering påbörjades i april 2000 och det fanns då 33 restauranger som hade rätt att servera när helst de önskade på dygnet. Merparten av dessa restauranger låg samlat inom ett ganska litet område i centrala delarna av staden.
Försöket med oreglerade serveringstider men också vad man fann i utvärderingen av försöket publicerades år 2002 i skriften NAD (Nordic Council for Alcohol and Drug Research) nr 42.14
Resultatet av utvärderingen
30 av de restauratörer som haft fria serveringstider under försöksperioden telefonintervjuades och fick bl.a. frågan i vilken omfattning de hade utnyttjat rätten att servera när de ville på dygnet.
14 NAD nr 42, The effects of nordic alcohol policies. Författare: Ragnarsdottir, Kjartansdottir & Davidsdottir.
Genomsnittliga stängningstiden hade varit mellan 04.30 och 05.00 under helger (tidigaste stängningstid hade varit 03.00 och senaste hade varit 10.00 på förmiddagen). 50 procent av restaurangerna ifråga hade haft öppet senare än 04.00.
Fler polisingripanden
Antalet polisingripanden i centra delarna av staden, där de flesta av restauranger låg, ökade med 14 procent under perioden (för hela Reykjavik ökade antalet polisingripanden under motsvarande period med 6 procent). När poliserna gick av sitt nattskift klockan 06.00 på morgonen var det fortfarande många människor kvar i området – något som polismyndigheten inte hade räknat med vid planeringen av sina arbetspass.
Fler personer till akutmottagningarna
Man jämförde data från sjukhusens akutmottagningar avseende antalet personer som sökt hjälp under några av kvällarna under försöksperioden med kvällar före försöksperioden. För en viss typ av skador som typiskt sett ofta uppkommer i samband med hög alkoholkonsumtion fanns en ökning de studerade kvällarna med 34 procent jämfört med ”normala” kvällar före försöksperioden. Antalet studerade kvällar uppges dock ha varit få varför skribenterna varnar för att dra allt för långtgående slutsatser av resultatet i denna del.
Fler misstänkta rattfylleribrott
Av polisens rapporter framgick att antalet förare som var misstänkta för att ha kört bil alkoholpåverkade ökade under försöksperioden med hela 80 procent (från 29 till 52).
Serveringstider i Reykjavik idag
Försöksperioden förlängdes med ett år (t.o.m. juli 2001). Därefter beslutades att senaste serveringstid i centrala staden skall vara 05.30 på helger, 02.00 på torsdagar och 01.00 övriga dagar. Återgången
till reglerade serveringstider kom efter synpunkter från bl.a. polismyndigheten om växande problem relaterade till nattlivet under de sena (serverings)tiderna.
Särskilda yttranden
Särskilt yttrande
av Sakkunnige Yvonne Stein och experten Catharina Jonson, till vilket sakkunnige Keneth Wising ansluter sig
Förslag till definition av begreppet sponsorskap
Vi finner det olyckligt att utredaren inte definierat begreppet sponsorskap utan istället valt att på ett generellt sätt jämställa denna aktivitet med marknadsföring. Begreppet marknadsföring är inte synonymt med begreppet sponsring. Eftersom utredningens uppdrag är att lämna förslag på begränsningar av alkoholbranschens sponsring av idrotten är det av största vikt att läsaren informeras om vad utredningen menar med begreppet sponsorskap.
Sponsring täcker allt från det att den lokale handlaren sponsrar traktens pojklag i fotboll till sponsring av stora internationella evenemang. I Sverige skiljer vi av tradition på s.k. ”ren” sponsorskap och sponsorskap som en del av marknadsföring. Endast den senare är specifikt rättsligt reglerad. Internationella Handelskammaren har definierat sponsorskap som ”varje form av kommunikation genom vilken en sponsor avtalsenligt tillhandahåller finansiellt eller annat stöd för att få befästa en positiv koppling mellan sponsorns företagsbild, identitet, varumärken, produkter eller tjänster och en sponsrad tilldragelse, aktivitet, organisation eller individ”. Denna definition illustrerar väl sponsorskapets komplexitet.
Särskilt yttrande
av sakkunnige Karin Wistrand, till vilket sakkunnige Yvonne Stein ansluter sig
Förslag till begränsningsregel för sena serveringstider
Som anförs i betänkandet under avsnitt 5.10 kan en regel om begränsning av det högsta antalet serveringstillstånd med medgivande till utsträckt serveringstid antas vara förenlig med EG-rätten under förutsättning att en sådan regel grundar sig på objektiva kriterier som inte hänför sig till beskaffenheten hos den näringsidkare som söker tillståndet utan exempelvis till antalet invånare på en viss ort. I den föreslagna regeln anges emellertid inte vilka kriterier som skall ligga till grund för bedömningen av hur begränsningen skall ske. En regel som ger kommunerna utrymme att efter fritt skön bestämma på vilka grunder antalet serveringstillstånd med medgivande till utsträckt serveringstid skall begränsas, kan enligt min mening inte anses förenlig med EG-rätten. Motivuttalanden i denna fråga kan inte förändra denna bedömning. Jag kan därför inte ställa mig bakom utredningens förslag till begränsningsregel.
Särskilt yttrande
av experten Cathrine Andersson
Angående 1) Förslag två och tre i kapitel 2. Europeiska Unionens Råd om
unga människors, i synnerhet barns och toningars alkoholkonsumtion
2) Förslag ett och två i kapitel 3. Alkoholbranschens sponsring
inom idrotten
3) Förslag ett i kapitel 5. Serveringstider på restauranger
Nej till ny definition av öl
Enligt utredarens förslag två i kapitel 2, bör förutsättningarna för att ändra alkohollagens definition av öl utredas. Om definitionen ändras måste det vara ett gemensamt beslut inom EU. Definitionen för öl kan således inte avvika från ett land till ett annat av konkurrensskäl.
Nej till att riktlinjerna inarbetas i alkohollagen
Enligt utredarens förslag tre i kapitel 2 samt ett i kapitel 3 bör relevanta delar av Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av alkoholdrycker inarbetas i alkohollagen för ”att få en annan rättslig status”. Det finns ingen anledning att i alkohollagen detaljerat beskriva var alkoholreklamen inte får förekomma eller hur den inte ska få se ut. Min uppfattning är att riktlinjer, som successivt kan anpassas till förändringarna i samhället är ett bättre redskap än en detaljreglerad lag.
Nej till begränsningar av varumärkesreklam
Enligt utredarens förslag två i kapitel 3 bör en rimlig avvägning göras om risken att lättöl och andra alkoholhaltiga lättdrycker kan förväxlas med alkoholdrycker och rätten att använda firmanamn eller varumärke. Utredaren föreslår att det skall vara möjligt att marknadsföra ett firmanamn, även om firmanamn och varumärke för alkoholdryck är detsamma, förutsatt att företaget har merparten av sin försäljning av lättöl och lättdrycker. Varumärkes-
reklam skall enligt utredaren inte vara tillåtet. Efter den 15 maj 2003 är det tillåtet med reklam för produkter som understiger 15 volymprocent alkohol. Utredaren föreslår härmed att lagen åter skall ändras och att det inte skall vara möjligt att göra reklam för ett varumärke som har en alkoholhalt över 2,25 volymprocent.
Konsekvenserna av föreslaget blir att ett multinationellt företag som t ex Carlsberg kan göra reklam för sitt företag och varumärket Carlsberg men inte för en ett annat varumärke inom Carlsbergkoncernen, t ex Falcon. Spendrups kan göra reklam för sitt företag Spendrups och därmed Spendrups starköl men inte för t ex Mariestad som är ett annat varumärke för öl och starköl. Det lilla lokala bryggeriet Slottskällan i Uppsala kan t ex inte sponsra den lokala idrottsklubben med sitt företagsnamn för de tillverkar bara starköl. Detsamma gäller ett antal andra mindre bryggerier med merparten av sin försäljning på den lokala marknaden men enbart starköl i sortimentet.
Internationellt finns inte dessa begränsningar. Det betyder att vid varje sportsändning från ett annat land, vid varje bild från ett sportevenemang i vanlig dagspress eller vid varje reklamskylt vid utländska sportaktiviteter, kan utländska varumärken och multinationella företag marknadsföra sig till den svenska publiken. Om ett utländskt företag vill göra en sponsringaktivitet på ett svenskt evenemang kan det bara göras med företagsnamn förutsatt att de har merparten av sin försäljning av alkoholfria drycker. Hur skall detta kunna bedömas? Ett exempel är Wahrsteiner Brauerei som även är ett varumärke för starköl. De sponsrar bl.a. backhoppning och Formel 1. Utredarens förslag innebär att den sponsring som sker idag av detta företag/varumärke i Sverige måste upphöra eftersom det tyska bryggeriet troligtvis har merparten av sin försäljning av alkoholdrycker. Följdfrågan blir därmed, vem skall kontrollera att de har merparten av sin försäljning i lättdrycker och hur skall det gå till?
Förslaget kommer enbart leda till konkurrensnackdelar för de svenska aktörerna och fördelar för utländska varumärken. Jag anser således att det skall vara möjligt att sponsra även med varumärket förutsatt att det sker under kontrollerade former.
Förslag att tillsätta en samverkansgrupp
Mitt förslag är att Regeringen tillsätter en samverkansgrupp med företrädare för de olika idrottsförbunden, alkoholnäringen och myndigheter. Samverkansgruppen skall initialt skriva ett regelverk för hur sponsringsavtal skall se ut mellan alkoholnäringen och idrottsklubbar. Därefter skall de träffas regelbundet för att uppdatera och även följa upp eventuella överträdelser av det överenskomna regelverket. Erfarenhet visar att merparten av överenskomna regelverk tillämpas mycket bra eftersom det är de olika parterna som har enats om hur reglerna skall se ut och tillämpas.
Nej till begränsning av serveringstillstånd
Enligt utredningsförslag ett i kapitel 5 skall kommunerna få bestämma det högsta antal serveringstillstånd med serveringstid efter klockan 01.00. Jag är av den uppfattningen att det fungerar bra som det är idag. Det finns därför ingen anledning för kommunen att utifrån dagens situation sätta en gräns för hur många som skall kunna ha öppet efter kl 01.00. Om en kommun utgår från dagslägen och har t ex tio restauranger som har tillstånd efter kl 01.00. Vad händer om då om kvoten är uppfylld och det vill in en ny restaurang i kommunen? Om alla tio restauranger med nuvarande tillstånd sköter sig och tillstånden finns kvar år efter år finns ingen möjlighet för nyetableringar med längre öppethållanden i den kommunen. Ett annat exempel är om kvoten är fylld och en global restaurangkedja vill in i kommunen. Av konkurrensrättsliga skäl kan inte den restaurangkedjan nekas möjligheten att servera efter kl 01.00.
Särskilt yttrande
av experten Allan Nyrén
Jag ställer mig inte bakom utredarens förslag beträffande förslaget till begränsningsregler för sena serveringstider av följande skäl.
Restaurangerna har stor betydelse i vårt sociala och ekonomiska liv. Ett mångfacetterat restaurangutbud är en viktig del i vår dagliga tillvaro och nödvändiga för att landet skall fungera. De utgör en av grunderna för hur omvärlden uppfattar Sverige. Utvecklingen av restaurangnäringen under den senaste tioårsperioden har enligt min mening varit bra för alla som bor och verkar i vårt land. Ett uppfattning som stärks av att bl.a. företrädare för regeringen visat sin uppskattning genom att delta i näringens aktiviteter.
Det är från dessa allmänna utgångspunkter som en reglering av restaurangernas alkoholservering bör ske. Men man måste också betänka att restauranger är företag och som sådana skall de att behandlas på samma sätt som alla andra företag. Eventuella inskränkningar i deras verksamhet måste vara välgrundade och utformade på ett sådant sätt att nyttan av regleringen står i proportion till den begränsning som drabbar företaget.
Restauranger med serveringstillstånd har ett särskilt ansvar som de, tillsammans med ansvariga myndigheter utvecklat de senaste fem åren. Flera projekt är särskilt riktade mot nöjesrestaurangerna i storstäderna. De har redan medfört att kunskapen om hur alkoholserveringen skall tillgå har förbättrats betydligt. Utredaren har redovisat utvecklingen i bilaga C. Men hon har missat möjligheten att belysa hur restaurangerna skulle kunna vara ett instrument för att förändra ungdomars förhållningssätt till alkohol. Restaurangmiljön är ju faktiskt den enda där alkoholkonsumtionen övervakas och avbryts då det finns risk för att någon skall bli berusad.
Utredaren har på ett tydligt sätt beskrivit hur festivaler och liknande arrangemang mycket påtagligt bidragit till att ungdomars förhållningssätt till alkohol förändrats till det sämre. Denna inställning har de fört med sig till restaurangmiljön. Näringen har därmed helt oförskyllt fått ett problem som utredaren vill lösa med ny reglering av restaurangerna. För festivaler anser hon dock att det befintliga regelverket är tillräckligt men att tillämpningen bör skärpas.
Den nuvarande regleringen av restaurangerna i alkohollagen tjänar två syften. Ett är alkoholpolitiskt och ett annat är att åstadkomma en ekonomiskt sund näring. När kommunerna 1995 fick
ansvaret för tillsyn och kontroll blev det dock oklart vad som skulle prioriteras. Men huvudinriktningen var utan tvekan den ekonomiska kontrollen av företagen dvs. skatter och avgifter redovisades och betalades korrekt. I takt med att kommunerna organiserat sig och antagit alkoholpolitiska program tycks dock tyngdpunkten i arbetet förskjutits mot att ägna mer tid och uppmärksamhet åt hur serveringen bedrivs. Vilket jag anser är en riktig utveckling.
Utredarens förslag om att ge kommunerna rätt begränsa antalet tillstånd kommer att skapa fler problem än det löser. Att t.ex. använda antalet innevånare som en grund för begränsningen kommer inte att fungera för t.ex. semesterorter, storstadsområden uppdelade på flera kommuner eller glest befolkade områden. Varje begränsning kommer att angripas via politiska medel av de företagare som drabbas. Vi kommer att få fokus på vilket antal serveringstillstånd som skall finnas i stället för hur serveringen sköts. En utveckling som inte gagnar någon.
Utredarens förslag om att ompröva sena serveringstillstånd vart annat år bygger bl.a. på påståendet att det skulle leda till en begränsning av alkoholkonsumtionen på restauranger och därigenom också alkoholskadorna. Det finns emellertid ingen grund för dessa påståenden.
För indragning av ett givet tillstånd måste det finnas skäl. Indragningen måste också vara en rimlig åtgärd i förhållande till den nytta som man vill uppnå. Om så inte är fallet kan beslutet angripas med stöd av egendoms- och rättighetsskyddet i Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter. Denna aspekt på förslaget har utredaren dock, trots påpekanden från min sida, tyvärr inte tagit upp.
Utredarens uppdrag beträffande restaurangernas serveringstider har inte varit att utreda om en begränsning av serveringstiderna skall införas utan hur den skall utformas. Utredaren har därmed varit förhindrad att analysera skälen för och emot en begränsning. Att överhuvud tagget ge ett sådant begränsat uppdrag är att göra den svenska alkoholpolitiken en björntjänst. Det har bl.a. inneburit att försvinnandet av svartklubbarna i storstäderna efter det att serveringstiden för restaurangerna förlängts inte ens nämns i utredningen. Om uppdraget i denna del hade utformats på samma sätt som för utredningen i övrigt hade ställningstagandet säkerligen blivit samma som för festivaler nämligen att den nuvarande lag-
stiftning ger de instrument som samhället behöver men att de också måste användas.
Utredaren konstaterar i en avslutande kommentar att det finns behov av en samlad översyn av Alkohollagstiftningen. Jag instämmer i denna uppfattning och vill dessutom påpeka att då Alkoholinspektionen avvecklades upphörde tillsynen över partihandlarna. Därmed bryts kedjan i samhället kontroll vilket bl.a. medfört att restaurangerna utsätts för påtryckningar från sina leverantörer och samarbetspartners vid genomförande av både små och stora evenemang där restaurangens kunder stöds av en leverantör eller anlitar en arrangör. Det skapar både hanterings- och marknadsmässiga problem för restaurangerna som dessutom måste förklara för sina kunder hur systemet egentligen ser ut.
Kommittédirektiv
Begränsning av alkoholbranschens sponsring inom idrotten, m.m.
Dir. 2001:44
Beslut vid regeringssammanträde den 17 maj 2001.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att se över möjligheterna att begränsa alkoholindustrins sponsring inom idrotten.
Utredaren skall även närmare överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska förekomsten av alkohol i samband med olika idrotts- och andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar.
Utredaren skall också närmare överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att följa EU-kommissionens förslag till rådsrekommendation om barns och ungdomars alkoholkonsumtion som förväntas bli antagen av Ministerrådet i juni 2001.
Utredaren skall också lämna förslag på en rättslig reglering som ger kommunerna en möjlighet att med rättsligt bindande verkan ange det antal serveringsställen som maximalt skall tillåtas ha serveringstid efter kl. 01.00 i kommunen.
Bakgrund
För att effektivt kunna begränsa alkoholens skadeverkningar måste samhället kunna förhindra att kommersiella vinstintressen på alkoholhandelsområdet ges fritt spelrum. Sociala och av folkhälsan motiverade alkoholpolitiska hänsyn måste vara vägledande vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker.
En fråga som kommit att diskuteras allt mer även internationellt är alkoholbranschens ökade sponsring av olika idrottsevenemang och idrottsklubbar för att marknadsföra ett varumärke. Idrotts- och supporterklubbar har i ökande grad blivit föremål för olika former av sponsring från alkoholbranschen genom t.ex. tröjreklam, klubbspecifika ölmärken och gratis distribution av olika reklam-
artiklar. Den ökade mediala uppmärksamheten på elitidrott, den ökade uppmärksamheten på supporterkulturen, gradvisa förändringar gällande attityder till alkohol är några av de faktorer som sammantaget kan ha bidragit till alkoholindustrins ökade intresse av sponsring inom idrotten. Utvecklingen har gått mycket snabbt och det finns därför ett behov av att se över denna fråga och diskutera vilka åtgärder som eventuellt behöver vidtas.
En annan fråga är den utbredda förekomsten av alkohol vid olika idrottsevenemang med våld och andra ordningsstörningar som följd.
I den deklaration som antogs vid WHO:s Europeiska ministerkonferens om unga och alkohol, som genomfördes i Stockholm den 19–21 februari 2001, har Sverige bl.a. förbundit sig att arbeta för att minimera påtryckningar på unga människor att dricka alkohol, särskilt när det gäller marknadsföring genom gratis distribution, reklam, sponsring och ökad tillgänglighet. Detta gäller särskilt i samband med speciella evenemang.
EU - kommissionen har lämnat ett förslag (Kom (2000)736) till Ministerrådet om att anta en rekommendation om barns och ungdomars alkoholkonsumtion. Förslaget innehåller rekommendationer till medlemsländerna om att förbättra det hälsofrämjande arbetet samt utveckla lämpliga strukturer och normer för producenter och försäljare av alkoholhaltiga drycker i syfte att förebygga alkoholrelaterade problem hos barn och ungdomar.
Gällande lagstiftning om alkoholreklam
Särskilda regler för marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter finns i 4 kap. alkohollagen (1994:1738). Reglerna omfattar endast drycker som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol (jfr 1 kap. 3 § alkohollagen). Lättöl och lättcider är exempel på drycker med lägre alkoholhalt och som således inte omfattas av reglerna.
Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte kommersiella annonser i tidningar, radio eller TV användas (reklam för s.k. folköl får dock förekomma i tidningar). Annonsförbudet är möjligt genom regleringen i 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som anger att den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten inte hindrar att det
i lag meddelas förbud mot kommersiella annonser i den mån de används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker.
Vid marknadsföring på annat sätt än genom kommersiella annonser i tidningar, radio eller TV ställs det i alkohollagen upp ett krav på särskild måttfullhet. Vad som är särskild måttfullhet har klargjorts främst genom Konsumentverkets riktlinjer på området (KOVFS 1979:5 och 6). Bl.a. anses det inte som måttfullt med film- eller direktreklam eller utomhusreklam t.ex. vid allmän idrottsplats inbegripet reklam vid sportevenemang som är öppet för allmänheten. Sådan reklam är således förbjuden. Riktlinjerna innebär i princip att reklam för spritdrycker, vin eller starköl endast är tillåten på försäljningsställen för alkoholdrycker samt i facktidskrifter som vänder sig huvudsakligen till näringsidkare i branschen.
Alkohollagen innehåller också en särskild bestämmelse om att marknadsföring av alkoholdrycker inte får rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar. Enligt motiven till bestämmelsen (prop. 1998/99:134 s. 178) kan marknadsföringen anses rikta sig särskilt till barn och ungdomar om den har en sådan utformning att det kan antas att barn och ungdomar lätt lägger märke till den och kan påverkas av den.
Alkoholbranschens sponsring inom idrotten
En fråga som hänger nära samman med alkoholreklam är den om alkoholbranschens sponsring av idrottsevenemang och idrottsklubbar. Frågan är utomordentligt komplicerad och har inte heller varit föremål för några närmare överväganden i utredningssammanhang. I den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador som riksdagen antog den 21 februari 2001 tas frågan upp (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr. 2000/01:144). Regeringen tillkännagav där att den avser att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att närmare belysa möjligheterna att minska alkoholbranschens inflytande över idrotten. Framför allt borde inflytandet genom olika former av sponsring till inte minst ungdomsidrotten granskas. Utredaren skulle även få i uppdrag att närmare överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att minska förekomsten av alkohol överhuvudtaget i samband med olika idrottsevenemang.
I förslaget till rådsrekommendation (Kom (2000)736) uppmanas EU:s medlemsländer att i samarbete med tillverkare och försäljare av alkoholdrycker se till att reklam eller sponsring i samband med idrotts- eller andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar inte utformas eller marknadsförs på ett sätt som tilltalar barn och ungdom.
Sena serveringstider
Restaurangkulturen är viktig för allmänhetens attityder till alkohol. Servering av alkoholdrycker skall enligt alkohollagen ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Den svenska restaurangnäringen har därför en viktig roll att spela när det gäller att skapa förståelse för ett ansvarsfullt och måttligt bruk av alkoholdrycker. Nöjeslivet i städerna har på senare tid förskjutits mot en allt senare tid på dygnet. Detta påverkar självfallet olika restauranger att vilja hålla öppet längre än tidigare. Allmänt sett kan det sägas att en förskjutning mot senare serveringstider är en tydlig trend i hela riket. Regeringen har därför den 22 mars 2001 gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att i samarbete med företrädare för restaurangnäringen, de fackliga organisationerna, Rikspolisstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Svenska Kommunförbundet utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram. Programmet skall syfta till att åstadkomma en ansvarsfull hantering av alkoholdrycker på serveringsställen, tidigareläggning av restaurangvanor och till att motverka förekomsten av narkotika och illegalt spel på serveringsställen samt att förbereda övergången till rökfria serveringsställen.
I regeringens proposition Vissa ändringar i alkohollagen (prop. 2000/01:97) föreslås att risken för alkoholpolitiska olägenheter skall vara vägledande för tillståndsmyndighetens prövning vid bestämmandet av serveringstid. Detta skall, bl.a. för att motverka obefogade överklaganden, framgå av själva lagtexten. Det skulle dock enligt regeringens uppfattning vara önskvärt om tillståndsmyndigheten, dvs. kommunen, med rättsligt bindande verkan hade befogenhet att ange det antal serveringsställen som maximalt kan tillåtas med sena serveringstider i kommunen. I propositionen konstateras att frågan om en sådan lagstiftning behöver utredas vidare innan regeringen är beredd att ta ställning.
Uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över möjligheterna att begränsa alkoholbranschens sponsring inom idrotten. Utredaren skall närmare kartlägga och beskriva alkoholbranschens sponsringsverksamhet inom idrotten. Särskild uppmärksamhet bör ägnas att kartlägga om sponsring riktas till ungdomsidrotten. Utredaren skall även kartlägga och beskriva förekomsten av alkohol i samband med olika idrotts- och andra evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar. Utifrån detta underlag skall utredaren lämna förslag till åtgärder för att motverka våld och ordningsstörningar som har samband med förekomsten av alkohol. Åtgärdsförslagen bör diskuteras i den referensgrupp bestående av ungdomar som knutits till Kommittén som skall genomföra den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (S 2001:02).
Utredaren skall också närmare överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att genomföra EU-kommissionens förslag till rådsrekommendation (Kom (2000)736) om barns och ungdomars alkoholkonsumtion som förväntas bli antagen av Ministerrådet i juni 2001.
Kommunerna har fått det allt svårare att med hänvisning till alkoholpolitiska olägenheter begränsa antalet serveringsställen med sena serveringstider. Utredaren skall därför också med beaktande av internationell rätt lämna förslag till en rättslig reglering som skulle kunna möjliggöra för kommuner att med rättsligt bindande verkan fastslå det högsta antal serveringsställen med serveringstid efter klockan 01.00 som man kan tillåta. Utredaren skall i detta arbete även beakta intresset av goda etableringsförhållanden och fungerande konkurrens mellan serveringsställen. Utredaren skall därvid särskilt redovisa konsekvenserna för små företags villkor i enlighet med 15 § kommittéförordningen (1998:1474). Utredaren skall i denna del samråda med Näringslivets Nämnd för Regelgranskning.
Redovisning av uppdraget
Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2003.
(Socialdepartementet)
Enkät till vissa idrottsförbund
(till dnr 03-02)
Av följebrevet framgår att utredningen ska kartlägga och beskriva alkoholbranschens sponsringsverksamhet inom idrotten. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att kartlägga om sponsring riktas till ungdomsidrotten. Med sponsring menar vi här någon form av kommersiellt samarbetsavtal mellan ett företag och en idrottsklubb/förbund. I avtalet brukar t.ex. regleras att företaget bidrar med pengar eller varor i utbyte mot något (t.ex. biljetter, arena/rink- eller programbladsreklam, dräktreklam, varukredit, sponsortält).
Skriv helst Era svar direkt i enkäten. Om utrymmet inte räcker till går det självfallet bra att skriva på baksidan eller ett löst blad.
1) Har förbundet haft något sponsoravtal med något/några alkoholföretag under de senaste tre åren?
Om ja – vilket/vilka?
Om nej – gå vidare till fråga 6
2) Har förbundet f.n. ett sponsoravtal med något/några alkoholföretag?
Om ja – vilket/vilka?
Om nej – gå vidare till fråga 6
3) Beskriv kortfattat hur sponsringen/samarbetet ser ut (t.ex. pengar eller varor i utbyte mot biljetter och exponering på arenan).
4) Hur stor del av förbundets intäkter (uppskatta i %) står sponsring från alkoholföretag för?
5) Är alkoholföretaget en huvudsponsor?
6) Hur ser Ni på frågan om alkoholföretags sponsring av idrott?
Uppgiftslämnare…………………………………………………..
Telefon…………………………………………
Idrottsförbund…………………………………………...
Enkät till vissa idrottsföreningar
(till dnr 02-02)
Av följebrevet framgår att utredningen ska kartlägga och beskriva alkoholbranschens sponsringsverksamhet inom idrotten. Särskild uppmärksamhet ska ägnas att kartlägga om sponsring riktas till ungdomsidrotten. Med sponsring menar vi här någon form av kommersiellt samarbetsavtal mellan ett företag och en idrottsklubb. I avtalet brukar t.ex. regleras att företaget bidrar med pengar eller varor till ett klubblags verksamhet i utbyte mot något (t.ex. biljetter, arena/rink- eller programbladsreklam, dräktreklam, varukredit, sponsortält).
Skriv helst Era svar direkt i enkäten. Om utrymmet inte räcker till går det självfallet bra att skriva på baksidan eller ett löst blad.
1) Har Er idrottsklubb haft något sponsoravtal med något/några alkoholföretag under de senaste tre åren?
Om ja – vilket/vilka?
Om nej – gå vidare till fråga 6
2) Har Er idrottsklubb f.n. ett sponsoravtal med något/några alkoholföretag? Om ja – vilket/vilka?
Om nej – gå vidare till fråga 6
3) Beskriv kortfattat hur sponsringen/samarbetet ser ut (t.ex. pengar eller varor i utbyte mot biljetter och exponering på arena/rink).
4) Hur stor del av klubbens intäkter (uppskatta i %) står sponsring från alkoholföretag för?
5) Är alkoholföretaget en huvudsponsor?
6) Hur ser Ni ser på frågan om alkoholföretags sponsring av idrott?
Uppgiftslämnare…………………………………………………..
Telefon…………………………………………
Idrottsförening…………………………………………...
Enkät till kommunernas alkoholhandläggare
(till dnr 02-01)
Definitioner
Av följebrevet framgår att utredningen ska kartlägga förekomsten av alkohol i samband med evenemang där ett stort antal barn och ungdomar deltar. Orden/begreppen i kursiv stil kräver någon form av definition. Utredningen har därför valt att definiera nämnda begrepp så här:
Med begreppet ”i samband med” menar vi att alkoholen finns på eller i omedelbar närhet till det område där evenemanget äger rum. Ett exempel kan vara en musikfestival där det finns serveringstält (med serveringstillstånd) på festivalområdet men där det också förekommer alkohol på en närbelägen campingplats. I exemplet är såväl den alkohol som dricks inne på festivalområdet som den som dricks på campingplatsen relevant för utredningen.
Med begreppet ”evenemang” menar vi att det ska vara fråga om någon särskilt anordnad (organiserad) händelse, t.ex. jubileum, idrottstävling eller musikarrangemang. Med begreppen ”barn och ungdomar” avser vi personer som inte har fyllt 25 år. För att räknas som ”deltagare” räcker det med att man är åskådare.
Alkohol vid ungdomsevenemang
Vi vill här veta vilka olika evenemang Ni känner till, som enligt Er bedömning, bör tas med i en kartläggning av här aktuell art. Det ska alltså vara sådana evenemang som Ni bedömer överensstämmer med ovanstående definitioner. Det är endast sådana evenemang som inträffar/inträffat under 2002 (men alltså även vinterevenemang) som ska medräknas. Vi vill veta vilken typ av evenemang det är fråga om, men också om det är ett årligt återkommande evenemang eller bara äger rum vid ett tillfälle. Vi vill
också att Ni uppskattar hur stor andel av besökarna som var under 25 år.
För att utredningen ska kunna komma med förslag till hur förekomsten av alkohol vid evenemangen ska kunna minskas behöver vi kunskap om varifrån den kommer. Är det kanske så att den till största delen dricks innan evenemanget eller smugglas den in på området? Kommer den kanske från de serveringar som fanns inne på området? Vi vill därför veta om det finns/fanns serveringstillstånd meddelat på evenemanget (att det inte funnits serverings-tillstånd vid evenemanget medför inte att evenemanget blir ointressant för utredningen, dels kan ju alkoholen komma från annat håll, dels är det intressant att jämföra alkoholfria evenemang med sådana där alkohol förekommit).
Vi vill också ha Er eventuella kommentar om evenemanget, särskilt med avseende ordning och nykterhet/ ungdomar (även om det fanns förordnade ordningsvakter). Ett familje-evenemang som ändrar karaktär sent på kvällen/natten (då kanske de flesta vuxna gått hem, men ungdomarna är kvar) är naturligtvis också relevant för utredningen.
Skriv helst Era svar direkt i enkäten. Om utrymmet inte räcker till går det självfallet bra att skriva på baksidan eller ett löst blad.
OBS: När det gäller frågorna A1–A9 (som återfinns på sid. 2 i denna enkät) kan det vara lämpligt att först kopiera den sidan i erforderligt antal!
A) Vi vill alltså veta vilka olika evenemang Ni känner till, som enligt Er bedömning, bör tas med i en kartläggning av här aktuell art. OBS: Ange bara ett evenemang per denna sida av enkäten.
Om Ni har haft flera evenemang under året måste denna sida kopieras i lämpligt antal före ifyllandet.
A1) Typ av evenemang (t.ex. gatufest/marknad, hembygdsfest, musikfestival, idrottstävling):
A2) Arrangör (t.ex. kommun, idrottsförening, annan förening eller företag):
A3) Är det ett årligt återkommande eller tillfälligt evenemang? Årligt Tillfälligt (Stryk under ett av alternativen)
A4) Uppskattat antal besökare:
A5) Uppskatta andel av dessa som inte fyllt 25 år: (använd helst någon av dessa procentsatser: 25%, 50%, 75% eller 100%)
A6) Fanns stadigvarande serveringstillstånd? (ja/nej): (t.ex. i en stad befintliga restauranger vid en gatufest)
A7) Fanns tillfälligt serveringstillstånd? (ja/nej):
A8) Om det fanns problem med berusade barn eller ungdomar vid evenemanget – varifrån tror Ni att den kom? Och vilken typ av dryck tror Ni de druckit?
Svar:
A9) Sponsrades evenemanget – eller någon del av det – av alkoholbranschen (tillverkare, importör, innehavare av serveringstillstånd)?
Svar:
B) Är det Er uppfattning att antalet här aktuella evenemang i Ert län/kommun har blivit fler jämfört med för tre år sedan? Hur stor är i så fall förändringen?
Kommentar:
C) Utredningen ska komma med förslag till åtgärder som kan minska förekomsten av alkohol vid här aktuella evenemang. Har Ni några bra tips på sådana åtgärder? Vem kan göra vad på det lokala planet (t.ex. fritids- och socialförvaltningen, skolan, föräldrar på stan, polisen, frivilligorganisationer, övriga)?
Kommentar:
D) Beskriv gärna hur Ni arbetar i Ert län/kommun för att stävja ungdomars alkoholkonsumtion i samband med evenemang.
Kommentar:
E) På olika platser i landet har det på senare år byggts s.k. multihallar eller multiarenor, som kan användas för olika typer av evenemang. Ibland finns det en tämligen generös medgiven serveringsrätt för de restauranger som finns i hallarna. Det är intressant för utredningen att belysa förekomsten av sådana hallar. Vi är därför intresserade av att veta om det finns en sådan hall/arena i Ert län/kommun, men också om det planeras att byggas någon sådan i år eller nästa år. Ange helst också om det finns eller planeras någon alkoholservering.
Kommentar:
F) Vilken typ av evenemang är det som sker/är tänkt att ske i den/de multihall/ar Ni redogjort för i föregående fråga?
Kommentar:
G) I den rekommendation som Europeiska Unionens Råd antog sommaren 2001 (punkten 3 ovan) finns bl.a. rekommendationer till medlemsstaterna att – tillsammans med alkohol-branschen – bl.a. ta fram ”regler”/överenskommelser avseende marknadsföring och annonsering. Detta bl.a. för att undvika att det produceras alkoholhaltiga drycker som särskilt riktar sig till barn och tonåringar. På samma sätt är tanken att man ska undvika att alkoholhaltiga drycker utformas eller marknadsförs på ett sätt som tilltalar barn och tonåringar.
Känner Ni till om det i Ert län/kommun säljs (i dagligvaruhandeln) någon alkoholprodukt som – mot bakgrund av nämnda rekommendation – skulle kunna anses rikta sig till barn och tonåringar (genom sitt namn, förpackningens utseende, lokal marknadsföring etc.)?
Kommentar:
H) I arbetet med att föreslå en rättslig reglering avseende maximala antalet restauranger med sen serveringstid i en kommun gör utredningen en kartläggning av serveringstider i landet. För utredningen är det här endast serveringstider utanför den så kallade normaltiden 11.00-01.00 som är av intresse.
Observera att denna fråga avser samtliga restauranger i länet/kommunen. Det krävs med andra ord här inte något samband med någon typ av evenemang.
H 1a) Servering före normaltiden – stadigvarande serveringstillstånd
Hur många restauranger finns det i Ert län/ kommun som någon av veckans dagar har stadigvarande tillstånd att servera alkoholdrycker före klockan 11.00?
Svar:
H 1b) Servering före normaltiden – tillfälligt serveringstillstånd
Hur många restauranger/evenemang har i Ert län/kommun under 2002 meddelats ett eller flera tillfälliga tillstånd att servera alkoholdrycker före klockan 11.00?
Svar:
H 1c) Servering efter normaltiden (endast stadigvarande serveringstillstånd) Hur många restauranger i Ert län/ kommun har stadigvarande tillstånd att någon dag i veckan servera alkoholdrycker nedanstående tider:
Antal restauranger med serveringstid även klockan
Till allmänheten Till slutna sällskap
01-02 02-03 03-05 senare än 05
Uppgiftslämnare…………………………………………………..
Länsstyrelse/ kommun……………………………………………
Telefon…………………………………………
Kommunernas alkoholhandläggares svar
Vilka frågor som ställdes till kommunernas alkoholhandläggare framgår av bilaga.
Stockholms län
(12 av 25 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Stockholms kommun
”Nollningen” på KTH (årlig). Arrangör: studenterna vid KTH.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Majölsfestival (årlig). Arrangör: studenterna tillsammans med Högskolerestauranger.
Antal besökare: – (75 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Restaurangernas dag (årligt). Arrangör: restauratörer.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sommarfestivalen kungsträdgården (årlig). Arrangör: befintliga tillståndshavare.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Botkyrka kommun
Gatufest (två olika årliga). Arrangör: kommun, företag och förening.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Ekerö kommun
Jazzfestival (årlig). Arrangör: förening. 300–400 besökare varav färre än 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Huddinge kommun
Valborgsfirande (årligt). Arrangör: kommunen. 450–500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Ungdomsfestival (årlig). Arrangör: kommunen.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: nej.
Familjefest på torget i Skogås (årlig). Arrangör: företagarföreningen.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Nynäshamns kommun
Hamnfest (årlig). Arrangör: lokala restauratörer.
Ca 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Marknad (årlig). Arrangör: företag.
Ca 500 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Salems kommun
Hembygdsdag (årlig). Arrangör: kommunen och företagare. 2 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sigtuna kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening.
Ca 150 besökare varav 75 %ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Upplands Bro kommun
Brofestivalen (årlig). Arrangör: företagarföreningen. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Vaxholms kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Värmdö kommun
Alternativ hamnfestival (årlig). Arrangör: företag och föreningar.
I år var det högst 500 besökare (p.g.a. regn) mot normalt mellan 2 000 och 10 000 besökare. Högst 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Uppsala län
(samtliga 6 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Enköpings kommun
Hamnfestival (årligt). Arrangör: Svenska Restauranger.
Ca 10 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (en av arrangörerna) och tillfälligt.
Uppsala kommun
Festival – Fyris (årlig). Arrangör: förening.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dansbandsgala (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: – (få ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Ängby park (årlig). Arrangör: förening.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfester (tre olika, alla årliga). Arrangör: föreningar.
Antal besökare: – (25–50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kulturnatten (årligt). Arrangör: kommunen m.fl.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Konsert (årlig). Arrangör: förening.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Valborg (årlig).
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Östhammars kommun
Avslutningskonsert (avser Musikveckan i Österbybruk). Årlig.
Arrangör: kommunen. 1 200 besökare varav 30 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Fiskarfesten Öregrund (årlig). Arrangör: föreningar. 4 500 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Öregrunds racer klubb (årlig). Arrangör: klubben. 5 000 besökare varav 35 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Österby simbadsförening (årligt). Arrangör: föreningen. 4 000 besökare varav 40 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Tierps kommun
Pub (tillfällig). Arrangör: idrottsförening. 75 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dans (tillfällig). Arrangör: idrottsförening. 400 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Midsommarfest (årlig). Arrangör: förening. 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dans och pub (tillfällig). Arrangör: förening. 250 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (årlig). Arrangör: enskild. 400 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sommarfest (årlig). Arrangör: idrottsförening. 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Håbo kommun
Avslutningsbal för årskurs 9 (årlig). Arrangör: kommunen.
Ca 180 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Luciadisko (årlig). Arrangör: kommunen.
Ca 300 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Skolavslutningsarrangemang (årliga). Arrangör: kommunen.
Ca 300 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Södermanlands län
(6 av 9 kommuners alkoholhandläggare svarade dessa frågor)
Flens kommun
Fest i Flen (årlig gatufest). Arrangör: köpmannaföreningen. 3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Malmamarken (årlig marknad). Arrangör: Malmköpings Idrottsförening. 100 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Trosa kommun
Skolavslutning (årlig). 100–150 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Trosa marknad (årlig). Arrangör: -
Antal besökare:? (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Drakbåtsfinal (årlig). Arrangör: Trosa Orienteringsklubb. 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält).
Trosa stadslopp (årlig idrottstävling). Arrangör: Trosa Orienteringsklubb. 10 000 besökare varav ca 60 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält).
Familjefest (tillfälligt evenemang i anslutning till Drakbåtsrodden och Trosa Stadslopp.
Arrangör: Trosa Orienteringsklubb. 600–700 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält).
Ledungsfesten (tillfällig vikingafest). Arrangör: restaurangföretagare. 300–400 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Skolupptaktsdisko (tillfälligt). Arrangör: Trosa Frisksportsklubb. 150–200 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Trosa skördemarknad (årlig). Arrangör: - 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Trosa julmarknad (årlig). Arrangör: - 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Strängnäs kommun
Riddardagar (årlig marknad). Arrangör: företag.
Antal besökare: – (5 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
”Specialtillstånd” (årligt vid tre tillfällen under sommaren, utomhus i park bakom herrgård med serveringstillstånd). Arrangör: företag. 750 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Gatufest (årlig). Arrangör: Stadskärneföreningen. 10 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Katrineholms kommun
Katrineholms marknad (årlig). Arrangör: TT-projekt.
Ca 2 000 besökare varav 35 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Jordbrukets dag (årligt kulturevenemang). Arrangör: Sveriges Lantbruksmuseum, LRF, Länsstyrelsen samt en restaurangföretagare. 4 600 besökare varav ca 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Björkviks ring (tillfälligt familjevenemang med inriktning på bilar/ motor. Arrangör: Consolerigruppen AB.
Ca 700 besökare varav ca 15 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Katrineholmsveckan (årlig). Arrangör: Aktiebolag i samarbete med föreningen Katrineholmsveckan. 3 000–4 000 besökare varav ca 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Eskilstuna kommun
Sjöfartsfest (årlig). Arrangör: kommunen. 1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Midsommarfest (årlig). Arrangör: förening. 1 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfest (årlig). Arrangör: idrottsförening. 600 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Gatufest (årlig). Arrangör: bl.a. kommunen. 25 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Nyköpings kommun
Drakbåtsfestival (årlig). Arrangör: restaurang på uppdrag av idrottsförening.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande på intilliggande restaurang och tillfälligt.
Danstillställning (årlig). Arrangör: kommunen. 500 besökare. Antal ungdomar: -
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Teater gästabudsspel (årlig). Arrangör: teaterförening.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Musikkonsert (årlig). Arrangör: jazzklubb.
Antal besökare: – (10 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Karneval (årlig). Arrangör: Nyköpings alliansförening.
Anal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält på Stora torget) och stadigvarande.
Musikkonsert träffen (tillfällig). Arrangör: restaurang – konsertarrangör. 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Östergötlands län
(8 av 13 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Linköpings kommun
Linköpings sommarfestival (årlig). Arrangör: Linköpings Festivaler
KB (kommunen, näringslivet med flera är delägare). Ca 14 000 besökare varav 30–40 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Drakbåtsfestivalen (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: – (ca 25% ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Grön konsert (tillfälligt musikarrangemang). Arrangör: Dansk fond och Neurologiskt Handikappades förbund.
Ca 3 000 besökare varav omkring 35 % ungdmar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Munchen hoben (årligt studentarrangemang). Arrangör: studentförening.
Minst 8 000 besökare varav större delen ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Valdemarsviks kommun
Karnebåtsfestivalen (årligt evenemang under tre dagar). Arrangör:
Nöjeskonserter, ideell kulturförening. Ca 2 500 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Boxholms kommun
Litauenfestival (tillfälligt vänortsutbyte). Arrangör: förening. 1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Söderköpings kommun
Kanalens dag (tillfälligt). Arrangör: företag. 100 besökare varav färre än 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Barnens dag (årligt). Arrangör: kommunen och företagarförening. 2 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfest (årlig). Arrangör: förening. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Norrköping kommun
Musikkonsert
Ca 2 000 besökare (antal ungdomar: -). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Finnspångs kommun
Sommarrock (årligt musikevenemang). Arrangör: Finspångs Musiksällskap.
Ca 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Rockslott (årligt musikevenemang). Arrangör: idrottsklubb. 3 000–5 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Lotorps marknad (årlig). Arrangör: Lotorps Idrottsförening. 1 500–2 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Bergslagsnatta (årlig gatufest). Arrangör: Centrumföreningen i
Finspång. Ca 3 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Jönköpings län
(12 av 13 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Värnamo kommun
Karnevalen (årlig musikfestival). Arrangör: kommunen och ett antal föreningar. 25 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Kvällsrock (årlig musikfestival). Arrangör: kommunen. 400 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Skolavslut (årligt). Arrangör: kommunen. 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Nässjö kommun
Jubeldagarna (årlig gatufest/marknad). Arrangör: kommunen, köpmannaföreningen och restaurangnäringen. 4 000–5 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Eksjö kommun
Idrottstävling (tillfällig cykeltävling, enduro). Arrangör: förening.
Ca 2 000 besökare varav mindre än 10 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kolifejs (årlig hembygdsfest). Arrangör: föreningslivet i Mariannelund.
Ca 600 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfest (tillfälligt). Arrangör: Föreningslivet i Ingatorp.
Ca 1 100 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sommarkonsert (årlig – i samarbete med EMA Telstar). Arrangör:
Eksjö Hockeyklubb. Ca 3 900 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
599-Års jubileum (tillfällig stadsfest). Arrangör: kommunen.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande (och tillfälligt utökade serveringsytor).
Gislaveds kommun
Gisledagarna (årlig gatufest). Arrangör: Gisledagskommittén.
Flera tusen besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
6:e Juni firande i Anderstorp (årlig gatufest). Arrangör: olika företag.
Flera tusen besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Folkets park i smålands stenar (tillfällig musikfestival).
Ca 1 000 besökare varav 75 %ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Gnosjö kommun
Gatufest/marknad (årlig). Arrangör: kommunen, Lions och köpmannaföreningen. 1 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Habo kommun
Skolavslutningsarrangemang (årliga). Arrangör: kommunen och
Skara sommarland. 2 500 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Ungdomsfestival (tillfällig). Arrangör: kommunen. 550 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Jönköpings kommun
Idrottstävling/drakbåtsrace (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Ca 1 500 deltagare – okänt antal åskådare. 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (arrangemanget sker inne i staden).
Jönköpings marknad (årlig). Arrangör: kulturförv. och köpmannaföreningen.
Antal besökare. - Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kalasturnén (tillfällig musikfestival). Arrangör: företag. 6 000 besökare. Andel ungdomar: -
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (arrangemanget hölls inne på det inhägnade Folkets Hus området. Där finns serveringstillstånd).
Sävsjö kommun
Sommarfestival (årlig). Arrangör: Folkets Hus föreningen.
Ca 800 besökare varav 75 %ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (Kulturhuset har serveringstillstånd) och tillfälligt öltält.
Rock – pub i öltält (tillfälligt den 3 augusti). Arrangör: Folkets Hus föreningen. 75–100 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande (Kulturhuset har serveringstillstånd) och tillfälligt öltält.
Kräftskiva (tillfällig). Arrangör: Folkets Hus föreningen. 80 besökare varav mindre än 10 ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande (Kulturhuset har serveringstillstånd) och tillfälligt öltält.
Tranås kommun
Vatten – å – festivalen (årlig). Arrangör: Lions.
Ca 2 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Vaggeryds kommun
Hjulafton/nationaldagsfirande (årligt). Arrangör: kommunen.
Antal besökare: – (riktar sig till alla i kommunen). Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (öltält).
Kronobergs län
(5 av 8 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Alvesta kommun
Gatufest (årlig). Arrangör: idrottsförening. 300–500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 2 000 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Mohedadagarna (årlig gatufest). Arrangör: förening. 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Torne festplats (årlig familjefest). Arrangör: idrottsförening. 500–1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Ljungby kommun
Ljungbydagarna (årlig sex dagars centrumfest). Arrangör: ett hotell och köpmannaföreningen. 30 000 besökare varav 50 % ungdomar (2001).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Markaryds kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: bygdegårdsförening/musikforum. 1 200 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt (öl och vintält).
Strömnäsbruksfestivalen (årlig). Arrangör: ortens samhällsförening.
Ca 5 000 (under 5 dagar) besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfäligt.
Tingsryds kommun
Urshults blues och folkfest (årlig). Arrangör: förening. Ca 1 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Växjö kommun
Karl-Oskar dagarna (årlig gatufest). Arrangör: cityföreningen och nöjesarrangör.
Många tusen besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kung Inges dag Ingelstad (hembygdsfest, för första gången 2002).
Arrangör: samhällsförening i Ingelstad. Ca 200 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Evedalskonsert (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Ca 3 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Melodifestivalen (tillfälligt). Arrangör: Sveriges Television. 6 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Brodansen (årlig gatufest). Arrangör: idrottsförening.
Ca 250 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfäligt.
Ishockeylaget Lakers hemmamatcher (årliga). Arrangör: hockeylaget.
Ca 3 500 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande för slutet sällskap i VIP-rum).
Kalmar län
(samtliga 12 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Västerviks kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: företag. 50 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (årlig). Arrangör: företag. 5 000 besökare varav ca 5 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfestival (tillfällig). Arrangör: företag. 3 000–4 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Vimmerby kommun
Tabberaset (årlig familjefestival under två dagar). Arrangör: Cityföreningen.
Ca 3 000 besökare varav mellan 40 och 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hultsfreds kommun
Hultsfredsfestivalen (årlig). Arrangör: bolag.
Ca 25 000 besökare varav 75 %ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Viserums marknad (årlig). Arrangör: bolag. 15 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Oskarshamns kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening. 150 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hamnfestival (årlig marknad). Arrangör: idrottsförening. 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Mönsterås kommun
Strandfestivalen (årlig). Arrangör: idrottsförening. 1 300–1 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening. 200–300 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande (tre restauranger).
Ungdomsdisco i folkets hus (årligt). Arrangör: Folkets Hus föreningen. 1 000–1 500 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande i angränsande pub.
Bluesfestivalen (årlig). Arrangör: förening. 2 500–3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Högsby kommun
Högsbydagarna (årlig gatufest). Arrangör: föreningar och kommuner.
Ett par tusen besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Kalmar kommun
Festival (årlig drakbåtstävling). Arrangör: företag. 5 000–10 000 besökare. Antal ungdomar: -
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Nybro kommun
Serveringstält md trubadur m.m. (årligt). Arrangör: idrottsförening. 800 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Emmaboda kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening. 400–500 besökare varav 95 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Torsås kommun
Hembygdsfest (årlig). Arrangör: idrottsförening. 2 000–3 000 besökare varav ungdomar: -
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Midsommarafton (årlig hembygdsfest).
Arrangör: hembygdsföreningen. 150 besökare varav 10 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Nyårskulan (årlig idrottstävling). Arrangör: idrottsförening. 1 000 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Valborg (årlig). Arrangör: förening. 200 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Våryran (årlig marknad). Arrangör: köpmannaföreningen. 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Disco (årligt).Arrangör: Kultur- och Fritidsförvaltningen, skolan. 150 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Disco (årligt). Arrangör: idrottsförening. 400 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Gullabo marknad (årlig?). Arrangör: idrottsförening och Lions. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Torsås marknad (årlig). Arrangör: kommunen. 10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Vattenfestival (årlig). Arrangör: idrottsförening. 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Borgholms kommun
Borgholmskalaset (ersatte 2002 vattenfestivalen – årligt?). Arrangör:
IFK Borgholm. Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande.
Gotlands län (Gotlands kommun)
Medeltidsveckan (årlig). Arrangör: Stiftelsen medeltidveckan. 2 000 besökare sista söndagen (40 000 under hela veckan), varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Blekinge län
(samtliga 5 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Sölvesborgs kommun
Grön konsert (tillfällig musikfestival). Arrangör: NHR i Sverige. 3 000 besökare varav 30 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Killebomsfestival i Sölvesborg (årlig). Arrangör: kommunen, föreningar, krögare. 50 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Sweden rock festival (årlig). Arrangör: Sweden Rock festival AB. 12 000–15 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Fest för allmänheten på idrottsplatsen (tillfälligt). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare? Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Karlshamns kommun
Östersjöfestivalen (årlig). Arrangör: Karlshamns kommun. 150 000–200 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Bellevueparken – Tatuerarmässan (årlig). Arrangör: föreningar och företag.
Antal besökare:- Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kalasturnén (årlig musikfestival- sedan två tillbaka). Arrangör: företag 5 000 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Ronneby kommun
Dans/musik evenemang (årligt). Arrangör: privatpersoner. 300–400 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sillabordet (årlig gatufest). Arrangör: kommunen och tre krögare.
Ca 300 besökare varav 15 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
MC-Träff (årlig). Arrangör: Carlskrona Touring Cub och idrottsförening.
Ca 1 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Nostalgia (tillfällig veteransbilsutstllning). Arrangör: bolag. 4 000–5 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Tossia bonnardagarna (årlig marknad). Arrangör: kommunen.
Mer än 10 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Karlskrona kommun
Musikfest i Vämöparken (tillfälligt under två dagar). Arrangör: företag. 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfest (årlig). Arrangör: företag. 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival på Sparregården (årligt, en dag). Arrangör: företag. 3 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Drakbåtsfestival (årligt, två dagar). Arrangör: förening.
Knappt 5 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (tillfällig gala på Sparre). Arrangör: företag. 8 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Visfestival (årlig på Skärfva). Arrangör: företag. 4 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Marknad (tillfällig). Arrangör: företag. 2 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening. 5 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
SAIL 2002 (årlig gatufest/marknad/musikfest).
Arrangör: kommunen. Mer än 50 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Olofströms kommun
Holje marknad (årlig). Arrangör: Lions.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Olofströmdagarna (årlig). Arrangör: Restaurangägare.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande.
Dansfest i ishallen (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Skåne län
(samtliga 33 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Bjuvs kommun
Festival (årlig). Arrangör: kommunen och förening. 25 000–30 000 besökare varav 15 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Bromölla kommun
Marknad/gatufest Näsums marknad (årlig). Arrangör: företag. 300 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Marknad/festival Bromölladagarna (årlig). Arrangör: förening. 7 000 besökare varav 40 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: – (40 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt.
Båstads kommun
Idottstävling Innebandy utomhus (årlig). Arrangör: förening.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande.
Swedish Open (årligt). Arrangör: Svenska Tennisförbundet. 40 000 besökare varav 25–50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Strandparty/Concert (tillfälligt). Arrangör: företag. 2 500 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Eslövs kommun
Festival med kräftfest på Stora torget (årlig). Arrangör: Eslövs BK. 1 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: (restaurangerna på torget har stadigvarande tillstånd).
Avslutningsfest Efter SM-veckan i cykel (tillfälligt). Arrangör: kommunen. 400 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: restauranger finns runt torget.
Helsingborgs kommun
Helsingborgsfestivalen (årlig). Arrangör: kommunen.
Ca 300 000 besökare varav ca 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hässleholms kommun
Tyringedagarna (årligt). Arrangör: Kommitté.
Ca 3 000 besökare varav ca 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Sösdaladagen (årlig). Arrangör: Sösdala Alliansen.
Ca 1 000 besökare varav ca 30 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Vittsjödagen (årlig). Arrangör: Kommitté.
Ca 700 besökare varav ca 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hässleholmsfestivalen 4 dagar (årlig). Arrangör: kommunen och
Köpmannaföreningen. Sammanlagt ca 20 000 besökare varav ca 30 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Bjärnumskarnevalen 2 dagar (årlig). Arrangör: Bjärnums IF.
Ca 700 besökare varav ca 25 ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Höganäs kommun
Luna musikförening – årsfest för slutet sällskap (årlig). Arrangör: föreningen. 600 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt (för föreningens medlemmar).
Sillens dag (årligt). Arrangör: restauratörer.
Antal besökare: – (blandad publik). Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kullamarknaden (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: – (blandade åldrar). Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Musikfestival (tillfällig). Arrangör: namngivet slott.
Antal besökare: – (blandad publik – konsertgäster). Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hörby kommun
Hörby marknad (årlig). Arrangör: kommunen.
Ca 100 000 besökare (lite osäkert) varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Höörs kommun
Höör marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 3 000–4 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: Ej ingående i arrangemanget men finns i området.
Vårtivoli (årligt). Arrangör: idrottsförening. 2 000–3 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Klippans kommun
Gatufest (årlig). Arrangör: kommunen. 3 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: förening. 1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kristianstads kommun
Kristianstadsdagarna festival i centrala staden i 9 dagar (årlig).
Arrangör: Supportbolaget (stiftelse, kommunen, handeln m.fl.). 2 000 besökare per kväll. Antalet ungdomar varierar med mellan 20–80 %. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Skolavslutningsfest i Tivoliparken (årlig). Arrangör: Fritidsgårdforum. 600 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Ungdomsdisco för ungdomar, t.ex. ”Lusse-vaka” (årligt).
Arrangör: restauranger. 500 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfestival i anslutning till skolavslutningen. (tillfällig).
Arrangör: kommunen m.fl. Antal besökare: - Serveringstillstånd: nej.
Kävlinge kommun
Kävlingefesten Tivoli, musik, dans och öltält – årligen under två dagar.
Arrangör: privat. 300 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Backafesten (årlig dansfest under två dagar). Arrangör: d.o. 500 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Landskrona kommun
Studentavslutning (årlig). Arrangör: aktiebolag.
Ca 350 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Krogsvängen Årligt samarrangemang av krögare i staden.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande.
Midsommarfest Borstahusens idrottsplatts (årligt). Arrangör: aktiebolag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Landskrona karneval Arrangör: aktiebolag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Lomma kommun
Lommadagen (årlig). Arrangör: kommunen och föreningar. 1 000 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Lunds kommun
Idrottstävling (årlig). Arrangör: idrottsförening. 600 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dansgala (årlig). Arrangör: idrottsförening. 3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Lundakarnevalen (vart fjärde år). Arrangör: förening.
Mer än 100 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Malmö kommun
Malmöfestivalen (8 dagar årligen). Arrangör: Malmö stad.
Ca 500 per kväll (minst) varav 50–75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Grön konsert (nytt i Sverige, årligt i Danmark). Arrangör: företag.
Några tusen besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Osby kommun
Fest i centralparken (årlig). Arrangör: Köpmannaföreningen.
Ca 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Perstorps kommun
Karneval (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Simrishamns kommun
Sommarfestivalen (årligt arrangemang i samband med skolavslutningen). Arrangör: kommunen.
Ca 1 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Drogfria discon (årligt). Arrangör: samarbete mellan skola och socialförvaltning.
Ca 300 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Sjöbo kommun
Sjöbo marknad (årlig). Arrangör: kommunen. 150 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Skurups kommun
Potatismarknaden (tillfällig). Arrangör: idrottsallians. 1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Silladagar i Abbekås (årligt under två dagar). Arrangör: Lions,
Turist och näringsliv. Sammanlagt ca 3 000 besökare varav mindre än 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Skurups marknad (årlig under 3 dagar). Arrangör: Folkets Park.
Sammanlagt ca 9 000 besökare varav mindre än 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Dansbandsgala (årlig under 2 dagar). Arrangör: Skurups AIF.
Sammanlagt 2 000 besökare varav mindre än 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Högstadiedisco (6 högstadiet, 8 mellanstadiet per år). Arrangör: fritidsgården.
Ca 150 besökare per tillfälle, alla ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Staffanstorps kommun
Bonnamarknad (årlig). Arrangör: Lions 3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Midsommarfest (årlig). Arrangör: kommunen och föreningar. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kommunen 50 år (tillfälligt). Arrangör: kommunen. 2 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kulturnatt (årlig). Arrangör: Lions 2 000 besökare varav 5 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Svalövs kommun
Marknad (årlig). Arrangör: förening. 25 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Svedala kommun
Rockfestival (årligen i 3 dagar). Arrangör: musikförening och restaurang.
Ca 9 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Tomelilla kommun
Disco 15–18 år (ca 8 gånger per år). Arrangör: restaurang. 1 500 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Familjefest Dans i parkmiljö (årligt). Arrangör: idrottsförening m.fl.
Ca 1 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej
Barndisco (ca 1 gång per månad under året). Arrangör: Länkarna. 150–200 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Trelleborgs kommun (handläggaren har särskilt angivit att en grov uppskattning av antalet besökare gjorts för samtliga evenemang).
Palmfesten (årlig gatufest). Arrangör: kommunen. 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Vångafesten (årlig fest med nöjesfält och aktiviteter). Arrangör: idrottsföreningar. 5 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Gislövs marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Anderslövs marknad (årlig). Arrangör: lokala föreningar (?) 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Mikaelifesten (årlig gatufest/marknad). Arrangör: kommitté. 25 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Vellinge kommun
Falsterbo horse show Arrangör: aktiebolag. 40 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Ystads kommun
Öja brännboll (4–5 gånger varje sommar). Arrangör: brännbollsklubb. 4 000–5 000 besökare per säsong varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Chorus musikfestival (årlig). Arrangör: musikförening.
Ca 500–1 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Munkmarknaden (2 dagar årligen). Arrangör: handbollsklubb. 3 000–5 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Ystadsfestivalen (gatufest/marknad 5 dagar årligen). Arrangör: idrottsföreningar.
Ca 10 000–15 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Allehanda open (idrottstävling 4 dagar årligen). Arrangör: handbollsklubb och Ystad Allehanda. 5 000–10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande tillstånd till slutet sällskap.
Musikkonsert (årlig). Arrangör: restaurang.
Ca 6 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Åstorps kommun
Torpardagarna (årlig). Arrangör: Köpmannaföreningen. 10 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kvidinge loppis (årlig). Arrangör: idrottsförening. 5 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Ängelholms kommun
Musikfestival Tullakrok (årlig). Arrangör: förening. 3 800 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Örkelljunga kommun
Gatufest (årlig). Arrangör: företagarföreningen.
Ca 1 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hallands län
(1 av 6 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor).
Varbergs kommun
Konsert (årlig). Arrangör: -
Ca 2 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Musikfestival (årlig). Arrangör: Strögetföreningen i samarbete med 4 restauranger.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Rockkonsert Kalasturné (årlig). Arrangör: företag.
Ca 6 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Konsert (årlig). Arrangör: företag. 3 000–4 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Konsert (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Konsert (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Rockkonsert i nöjesparken (årlig). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Makrillfestival i Bua (årlig). Arrangör: Bua IF.
Ca 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Västra Götalands län
(26 av 49 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Alingsås kommun
Potatisfestivalen (årlig gatufest). Arrangör: kommunen och ett antal föreningar.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande.
Bengtsfors kommun
Bengtsforsfestivalen (årlig). Arrangör: köpmännen i Bengtsfors. 5 000–7 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival 2000 decibel (årlig). Arrangör: musikförening. 1 100 personer varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Bollebygds kommun
Augustifestivalen (årlig musikfestival). Arrangör: företag. 400 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Bollenatta (årlig gatufest). Arrangör: företag. 250 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Borås kommun
EM i motorcross (tillfälligt). Arrangör: förening.
Ca 150 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Jazz- och bluesfestival (årlig). Arrangör: förening.
Ca 150 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
RSK-marschen (årlig). Arrangör: förening.
Ca 200 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sommartorsdagarna (årligt). Arrangör: företag.
Ca 15 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt detta år.
Fest i Borås (årligt). Arrangör: idrottsförening och företag.
Ca 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dals-Eds kommun
Marknadsdans (årligt under höst och vår). Arrangör: ungdomsrådet. 240 betalande besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Falköpings kommun
Dansgala & pistvakt (tillfällig musikfestival). Arrangör: handelsbolag.
Ca 450 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Stjärnsommar (tillfällig musikfestival). Arrangör: aktiebolag. 7 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Färgelanda kommun
Harvens dag (årlig gatufest). Arrangör: förening och företag.
Ca 150 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Genevilyran (årlig brännbollsturnering). Arrangör: idrottsförening.
Ca 300 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält).
Dans i Ödeborgs folkets park (årlig hembygdsfest). Arrangör: krögare.
Ca 300 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Trettondagsdans (årlig). Arrangör: företag.
Ca 250 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Grästorps kommun
Grästorpsfestivalen (årlig). Arrangör: idrottsförening och företag. 500–1 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Göteborgs kommun
Göteborgs-kalaset (årligt). Arrangör: kommunen.
Ca 500 000 besökare. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kalas röda sten (årlig musikfestival). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Grön konsert (tillfällig musikfestival). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Herrljunga kommun
Herrljungakarnevalen (årlig). Arrangör: företag. 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Mörlanda marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hjo kommun
Nalen afton (tillfälligt arrangemang). Arrangör: ”Kulturvåg i Hjo”. 200 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Härryda kommun
Free-style festival (årlig musikfestival). Arrangör: kommun och förening. 350 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Lerums kommun
Lerumsdagarna (årligt). Arrangör: företag.
Ca 200 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Restaurangfestivalen (årlig). Arrangör: företag.
Ca 300 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Lilla Edets kommun
Edetfestivalen (årlig gatufest med idrottstävling). Arrangör: föreningar och företag. 500 besökare per kväll varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Avslutningsfest Låcktorp (årlig). Arrangör: föräldrar. 300 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Midsommarfest (årlig hembygdsfest). Arrangör: idrottsförening. 300 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Lysekils kommun
Kallas (tillfällig musikfestival). Arrangör: företag. 8 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Rock off (oläsligt) (tillfällig musikfestival). Arrangör: företag. 6 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Konsert havsbadsparken (tillfälliga musikfestival vid två olika tillfällen). Arrangör: företag. 1 500 respektive 800 besökare varav 25 % ungdomar vid vardera tillfället.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Mariestads kommun
Lyrestadsdagen (årlig gatufest). Arrangör: -
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Stjärnsommar (årlig musikfestival). Arrangör: bolag.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Karnevalen (årlig). Arrangör: privatperson.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Orust kommun
Vattenfestival (årlig hembygdsfest). Arrangör: förening. 500–700 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Grillparty (årlig hembygdsfest). Arrangör: idrottsförening. 600 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hölleviksstrandveckan (årlig kultur- och hembygdsfest). Arrangör: förening. 400 besökare varav 10 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Öppet varv (årlig båtmässa). Arrangör: företag.
Flera tusen besökare varav få ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Partille kommun
Partille cup (årlig idrottstävling). Arrangör: idrottsförening. 11 000–12 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Skövde kommun
Matfestivalen (årlig gatufest). Arrangör: turistbyrån. 50 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt hos deltagande restauranger.
Mudfestival (tillfällig gatufest). Arrangör: -
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Nattaspringet (årlig idrottstävling). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt (befintlig pizzeria fick utökade serveringsytor).
Kalas 2001 (tillfälligt musikfestival, liknade förekommer varje år).
Arrangör: företag. 5 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
O-ringen (tillfällig idrottstävling). Arrangör: O-ringens organisation. 20 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Bonna Phesten (årligt evenemang). Arrangör: studentkåren. 1 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt (villkor att endast studenter äger tillträde).
Stenungsunds kommun
Skolavslutningsfest (årlig). Arrangör: elevrådet.
Antal besökare: – (100 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Valborgsfirande (årlig hembygdsfest). Arrangör: kommunen.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: nej.
Midsommarfest (Årlig). Arrangör: förening.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd nej.
Kammarfestival (årlig musikfestival). Arrangör: förening.
Antal besökare: – (25 % ungdomar). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Sundanatta (årlig gatufest). Arrangör: företag.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Tjörn runt – segling (årlig idrottstävling). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: – (mellan 50 och 75 % ungdomar). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Svenljunga kommun
Texadagarna (årlig gatufest). Arrangör: köpmannaföreningen.
Ca 1 500 besökare med mindre än 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Tjörns kommun
Midsommarfirande (årlig gatufest). Arrangör: idrottsföreningar.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Töreboda kommun
Valborgsmässofest (tillfälligt arrangemang). Arrangör: idrottsförening.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: tillfälligt.
Törebodafesten (årlig familjefest). Arrangör: förening. 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Uddevalla kommun
Fjordfestival (årlig festival). Arrangör: kommunen.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
VM Motorcross BMK (årlig under 6 år). Arrangör: idrottsförening.
Ca 25 000 besökare varav drygt 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Vänersborgs kommun
Danskvällar (tillfälliga arrangemang). Arrangör: företag.
Ca 300 besökare (vid varje tillfälle) varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Rockgala (årlig musikfestival). Arrangör: restauranginnehavare. 200–300 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Idrottsfest (två gånger varje år). Arrangör: idrottsförening.
Ca 300 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Roccadfestival (årlig musikfestival). Arrangör: restauranginnehavare.
Ca 5 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfest (årlig). Arrangör: restauranginnehavare.
Ca 100 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Öckerö kommun
Björködagen (årlig hamnfest). Arrangör: idrottsförening.
Ca 50 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Knippla hamnfest (årlig hamnfest). Arrangör: idrottsförening.
Ca 700 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Värmlands län
(samtliga 16 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Arvika kommun
Danstillställning i folkets hus (tillfällig). Arrangör: förening. 350 besökare varav mindre än 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
American car meet (tillfällig bilträff). Arrangör: förening. 800 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Arvikafestivalen (årlig musikfestival). Arrangör: förening. 15 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Arvikavikend (tillfällig gatufest/marknad). Arrangör: förening. 4 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Filipstads kommun
Marknad Arrangör: förening. 150 000 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Hembygdsfest Larsmäss (årlig). Arrangör: idrottsförening. 600 besökare varav 15 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hembygdsfest (årlig). Arrangör: förening/företag. 350 besökare varav 15 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Gatufest (årlig). Arrangör: förening/företag. 400 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Gatufest (två olika, årliga). Arrangör: företagssamverkan. 500 besökare varav 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening/folkets hus. 400 besökare varav 15 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Forshaga kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: företag. 200–300 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Hagfors kommun
Eldfesten (årlig gatufest/hembygdsfest). Arrangör: idrottsförening. 1 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Vårmarknad (årlig). Arrangör: idrottsförening/Lions/köpmannaföreningen. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Rallybollen Under Sv. Rallyt (årligt). Arrangör: idrottsförening. 800 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Skolavslutning (årlig). 1 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Karlstads kommun
Hamnfestival (årlig). Arrangör: idrottsförening tillsammans med lokala krögare.
Ca 20 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Gatufest (årlig: startade 2002). Arrangör: lokala krögare.
Ca 6 000 besökare varav 50 % ungdomar (under sammanlagt 4 dagar). Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Svenska rallyt (årligt). Arrangör: Uddeholm Swedish Rally och lokal krog. 3 000 besökare varav ca 20 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kils kommun
Frykstafesten (årlig musikfestival). Arrangör: förening och företag.
Drygt 2 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kil hela veckan (årlig gatufest/marknad). Arrangör: förening och företag.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Kristinehamns kommun
Konsert (tillfällig). Arrangör: företag. 4 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Utspark av gymnasieelever (årligt). Arrangör: Gymnasiets festkommitté.
Ca 280 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (men ingen alkohol serverades på stället).
Skolavslutning (årlig). Arrangör: kommunen och kyrkan. 1 500 besökare varav 75 %ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Fastingsmarknad (årlig festival/gatufest). 10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Gymnasiefest åk 3 alla över 18 år (årlig). Arrangör: gymnasiets festkommitté. 150 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Munkfors kommun
Dragspelsstämman i Ransäter (årlig). Arrangör: Hembygdförening. 10 000 (?) besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Sunne kommun
Fryksdalsdansen (årlig dansbandsvecka). Arrangör: kommunalt bolag. 20 000 besökare varav 30 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Torsby kommun
Midsommarfirande (årligt). Arrangör: företag.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt och stadigvarande.
Uppträdande med pub (tillfälligt). Arrangör: Folkets Hus föreningen. 550 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Danstillställning (årlig). Arrangör: idrottsförening. 200 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Folkets park (årlig). Arrangör: förening. 100 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dans och musikevenemang (årligt). Arrangör: hembygdsförening.
Antal besökare: - Serveringstillstånd: tillfälligt.
Folkparksverksamhet (årlig). Arrangör: ekonomisk förening. 100 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Dansgala (tillfällig). Arrangör: idrottsförening. 900 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikfestival (tillfällig). Arrangör: Folkets Hus förening. 550 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Motortävling (årlig). Arrangör: förening. 300 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: Folkets Hus förening. 300 besökare (antal ungdomar: -).
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Årjängs kommun
Marknad (årlig). Arrangör: kommunen. 70 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Storfors kommun
Marknad (årlig). Arrangör: företagssamverkan. 10 000–12 000 besökare (?) varav ca 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Örebro län
(7 av 12 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Örebro kommun
Festivalborg (årlig). Arrangör: Studentkåren. 4 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Kalasturnén 2002 (årlig). Arrangör: företag. 6 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Örebrofesten (tillfällig Cityfest). Arrangör: krögare på orten. 5 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Karlskoga kommun
Gymnasiedisco 6 ggr per år. Arrangör: varierande krögare i kommunen. 100–200 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Avslutningsbal Gymnasiet åk 3 (årlig). Arrangör: ett hotell och studenterna själva.
Ca 200 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Stranddagarna (årligt). Arrangör: aktiebolag. 30 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Nobelfesten (årlig). Arrangör: aktiebolag. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Tivolit (årligt). Arrangör: aktiebolag. 1 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Degerfors kommun
Marknad/gatufest (årlig). Arrangör: ett företag med bl.a. näringslivet och kommunen som delägare. 2 000–3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Musikfestival (tillfällig). Arrangör: d.o. 2 000 besökare varav 25–50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Hallsbergs, Laxå, Askersunds och Kumla kommuner
Musikevenemang (årligt). Arrangör: aktiebolag.
Ca 5 000 besökare varav 45 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Västmanlands län
8 av 11 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Surahammar kommun
Gatufest/marknad (årlig). Arrangör: kommunen.
Ca 10 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Västerås kommun
Arosfestivalen – kultur och nöjesfestival årligen under fyra dagar.
Arrangör: privat bolag som tecknar avtal med kommunen om att genomföra festivalen. 200 000 besökare (enligt arrangören). Andelen ungdomar är okänd. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfällig.
Irstafesten – musikfestival som genomfördes 2002 för andra året i rad. Arrangör: privat bolag.
Ca 1 500–2 000 besökare. Andelen ungdomar är okänd. Serveringstillstånd: tillfällig.
Våryran/valborgsmässofirande (årlig sedan 4–5 år) Arrangör: ett bolag som representerar hyresvärdar och handlare i city.
Antalet besökare och andelen ungdomar är okänd. Serveringstillstånd: stadigvarande (fem restauranger i anslutning till festområdet) och ett tillfälligt.
Rocklunda vår och höstmarknad (årlig). Arrangör: Ett antal idrottsföreningar tillsammans med ett privat bolag som anlitar knallarna.
Antalet besökare och andelen ungdomar är okänd. Serveringstillstånd: nej.
Wasarocken (årlig). Arrangör: samarrangemang.
Antalet besökare och andelen ungdomar är okänd. . Serveringstillstånd: ett stadigvarande vid 2003 års evenemang.
Power meet (årlig). Arrangör: privat bolag.
Antalet besökare och andelen ungdomar är okänd. Serveringstillstånd: det finns stadigvarande sådana inom området.
Studentolympiaden – terminsstart för högskolan (årlig). Arrangör:
Mälardalens studentkår. Antalet besökare är okänt. Andelen ungdomar är stort. Serveringstillstånd: det finns stadigvarande i området.
Fagersta, Skinnskattebergs och Norbergs kommuner
Musikfestival/konstnärlig uppvisning (årlig). Arrangör: förening. 300 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Heby kommun
Folkpark med musikuppträdanden, dans och disco. Restaurang med serveringstillstånd inom området (årlig). Arrangör: musik/dans: idrottsförening, restaurang: restauratör. 1 000–1 500 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande på sommarsäsongen.
Köping och Kungsör kommuner
Kolsvanatta gatufest i byn Kolsva i Köpings kommun. (årlig).
Arrangör: förening. 2 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: ett stadigvarande (en restaurang mitt i byn där festen äger rum) respektive två tillfälliga.
Köpingsveckan/Köpingsyran (årlig gatufest under 4–5 dagar) Arrangör: kommunen, företagare och en restauratör. 20 000–30 000 besökare varav 25–50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: Stadigvarande och tillfälliga. Två restauranger med stadigvarande tillstånd utvidgar tillfälligt sina verksamheter. En av dessa utvidgar sin uteservering ut på en gata. Den andre ställer upp två stora restaurangtält på två ställen i stan.
Tor Modéen dagarna (årlig hembygdsfest och marknad under tre dagar). Arrangör: huvudarrangör är Kungsörs kommun.
Ca 6 000 besökare varav 25–30 % ungdomar. Serveringstillstånd: fyra stadigvarande inne i stan och ett tillfälligt (restaurangtält) på torget, tillhörande en restaurang i staden.
Köpings cruising (årlig ”raggarbilsrunda” under en dag). Arrangör: bilförening. 10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande i stan och ett tillfälligt (restaurangtält) på en parkering.
Dalarnas län
(11 av 15 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Avesta kommun
Karneval (årlig, under tre dagar). Arrangör: kommunen, företagarna och idrottsföreningar. 8 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (utökad serveringsyta på karnevalsområdet).
Orsa kommun
Gatufest – orsayran (årlig). Arrangör: Orsayran 2 500–3 000 besökare per tillfälle (onsdagar under juli månad) varav ca 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (två tält).
Ludvika kommun
Grängesbergs marknad (årlig). Arrangör: idrottsförening. 30 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Ludvikafsten (årlig). Arrangör: kommunen och företagarföreningen.
Ca 15 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hedemora kommun
Daldansen – 5 dagars årlig familjefestival med ungdomsinslag.
Arrangör: Föreningen Hedemora en levande stad (kommun och näringsliv). 30 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Faluns kommun
Svenska skidspelen (årligt). Arrangör: Svenska Skidspelen.
Ca 5 000–20 000 besökare per dag beroende på tävlingsgren, varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Falu folkmusic festival (årlig). Arrangör: Falu Folkmusic Festival.
Ca 2 000–5 000 besökare per kväll varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadens restauranger och tillfälligt inne på festivalområdet.
Falu marknad (årlig). Arrangör: Centrala Stadsrum, Falun.
Totalt ca 8 000–10 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadens restauranger och tillfälligt.
Smedjebackens kommun
Drakbåtsfest och marknad (årlig). Arrangör: Lions-club och fotbollsklubben.
Ca 5 000 besökare varav 35 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Mora kommun
Morafestivalen (årlig sedan 1992 på kajområdet intill centrala
Mora). Arrangemanget sker i samband med motionsloppet Vasastafetten och motorbåtstävlingen Faley Trophy i slutet av juli. Här finns tivoli och gatustånd m.m. Arrangör: enskilt företag arrenderar av kommunen. 10 000–15 000 besökare under 4 dagar (onsdag – söndag) varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Rättviks kommun
Rättvik folklore frestival (årlig). Arrangör: förening med samma namn.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: befintliga restauranger och tillfälligt i serveringstält.
Tisdagskul (årligt evenemang under 7 tisdagar på sommaren).
Arrangör: köpmannaföreningen. Antal besökare: – Serveringstillstånd: befintliga restauranger och tillfälligt i serveringstält.
Rättviks marknad – vår och höst (årligt). Arrangör: Jordägarna. 100 000–120 000 besökare per tredagarsperiod varav okänt antal ungdomar.
Serveringstillstånd: befintliga restauranger och tillfälligt i folkparken.
Malungs kommun
Dansbandsvecka (årlig). Arrangör: kommun, idrottsförening, dansbandskommittén.
Ca 30 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Säters kommun
Kalasturnén (musikkonsert för första gången 2002). Arrangör: företag. 7 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Borlänge kommun
Idrottstävling – flera liknande (årliga). Arrangör: idrottsföreningen (vilken dock lejer en restauratör vilken står för det tillfälliga serveringstillståndet. I ett fall var kommunen arrangör.
Vid ett av evenemangen (som var tillfälligt) uppges att 2 000 besökare kom varav drygt 50 % var ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälliga.
Gatufest (årlig). Arrangör: ommunen och centrumföreningen. 1 500 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfestival (årligt). Arrangör: förening. 2 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Midnattstravet (årligt). Arrangör: företag. 5 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Gävleborgs län
(5 av 10 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Gävle kommun
Havsfesten (årlig). Arrangör: förening/ företag 4 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfestival (årlig). Arrangör: förening/företag 6 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Kalaset (årlig musikfestival). Arrangör: kommunen. 4 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Hedesunda cityfest (årlig). Arrangör: förening/företag. 2 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Country fest (årlig). Arrangör: företag. 8 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Gatufest/marknad (årlig). Arrangör: Cityfest AB 300 000 besökare under 4 dagar varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Ockelbo kommun
Ockelbo marknad (årlig). Arrangör: Marknadskommittén bestående av kommunföreträdare, idrotts- och andra föreningar samt även företag. 160 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: två stadigvarande och tre tillfälliga.
Hudiksvalls kommun
Stadsfest (tre dagars årligt evenemang). Arrangör: Stadsfesten Glada
Hudik AB. 25 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Kulturskymningen (årligt). Arrangör: kommunen, restauranger, föreningar (Hudiksvalls hembygdförening). 3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Marknad i Hudiksvall (tre dagars årligt evenemang). Arrangör:
Hälsinge Marknad (samverkansorganisation för olika idrottsföreningar). 35 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Drakbåtsrodden (årlig). Arrangör: Lions. 10 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Gymnasiefester (sex årliga sådana per år). Arrangör: elevrådet gymnasieskolan. 1 000 besökare per tillfälle varav samtliga ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Cruising (årligt). Arrangör: motorklubbar.
Antal besökare: – (50 % ungdomar). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Spelmansstämmor (årliga). Arrangör: hembygdsförening. 20 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Karneval (årligt evenemang i gymnasieskolans regi). Arrangör: gymnasieelever (?) 4 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Bollnäs kommun
Carlslundsrocken (årligt evenemang i Carlslundsparken). Arrangör: tre enskilda personer. 1 500–2 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Grillnatta (årligt evenemang i centrala Bollnäs). Arrangör: företagen i
Bollnäs. 15 000–20 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande
Hofors kommun
Musikfestival (årlig). Arrangör: musikförening. 400–500 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Västernorrlands län
(Samtliga sju kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Sundsvalls kommun
Skolavslutning (årlig). Arrangör: spontan tillställning. 2 000–3 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Melodifestivalen (tillfälligt evenemang). Arrangör: Sveriges Television. 4 000 besökare/dag under två dagar varav 25 % ungdomar
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Musikarrangemang (tillfälligt evenemang). Arrangör: musikförening. 150 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Invigning av idrottsanläggning (tillfälligt evenemang).
Arrangör: Kommun och företag. 6 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: Stadigvarande och tillfälligt.
Ridtävlingar (årlig) Arrangör: förening. 200–300 besökare varav troligen 25–50 % ungdomar
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Midsommarfirande (årlig). Arrangör: förening. 1 500 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Gatufest (årlig). Arrangör: företag. 80 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: förening. 100 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Marknad (årlig) Arrangör: företag. 10 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Timrå kommun
Idrottsevenemang (tillfälligt) Arrangör: idrottsförening. 2 500 besökare varav 25 % ungdomar
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sollefteå kommun
Laxfestival (årlig) Arrangör: bl.a. kommun och företag (krögare genomför arrangemanget).
Fler än 1 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt (tre stycken).
Skolavslutning (årlig)
Fler än 1 000 besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Urkult – musikfestival (årlig. arrangör: föreningen urkult.
Fler än 1 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Sommartoppen- radiosändning och disco (årlig). Arrangör: kommunen.
Fler än 1 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej
Kramfors
Musikfestival (årlig) Arrangör: företag. 3 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Musikfestival (tillfällig) Arrangör: företag. 3 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (serveringstält).
Härnösand kommun
Musikfestival (årlig) Arrangör: företag. 5 000–8 000 besökare varav 25 ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Ånge kommun
Idrottstävling dagtid brännbollsturnering ”Träslaget” med underhållning, mat. Kvällstid vidtar ”Efterbränningen” (årlig). Arrangör: företag.
Knappt 1 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Jämtlands län
(Samtliga åtta kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Bergs kommun
Luciabandyn (årlig). Arrangör: kommunen (drogfritt arr.).
Ett par hundra besökare varav 100 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Skolavslutning (på Galhammar – ett större inhägnat område med lokal för dans och servering). Årlig. Arrangör: kommunen.
Ett par hundra besökare varav 99 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Älghälga (årlig gatufest/marknad). Arrangör: företagarföreningen.
Flera hundra besökare varav många ungdomar på kvällen. Serveringstillstånd: En av kommunens restauranger hade även tillfälligt tillstånd för serveringstält.
Övriga evenemang (Förutom de tre nämnda evenemangen hade handläggaren rapporterat in nio ytterligare evenemang, t.ex.
Rockabillyfest på Fröjdholmens festplats. För de nio evenemangen saknades dock en del uppgifter).
Ragunda kommun
Handläggaren har rapporterat in sju evenemang – för samtliga hade det meddelats tillfälligt serveringstillstånd. I övrigt är frågorna kring evenemangen inte fullständigt besvarade. De sju evenemangen är:
Påskfest vid skidanläggning (tillfällig). Arrangör: företag. Mässa (årlig). Arrangör: förening. Hembygdsfest för allmänheten (årlig). Arrangör: byförening Crusing med amerikanska bilar (årlig). Arrangör: förening. Byfest – jubileumsfest för allmänheten (tillfällig).
Arrangör: byförening
Byfest – för medlemmar (tillfällig). Arrangör: byförening. Hemvändarhelg (tillfällig). Arrangör: byförening.
Krokoms kommun
Ungdomfestival (årlig). Arrangör: idrottsförening.
Ca 900 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: nej.
Östersunds kommun
Storsjöyran (årlig). Arrangör: privata företag. 54 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälliga.
Gymnasieskolors studentavslutning (årlig). Arrangör: skolorna. 1 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: Tillfälligt (till slutna sällskap).
Bluesfestival (årlig). Arrangör: Bluesföreningen. 10 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Ishockeycup (årlig.) Arrangör: Brunflo IK 2 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt till slutet sällskap, VIP – sponsorer etc.
Skidskytte (internationellt arr. som är årligt). Arrangör: OK
Biathlon Östersund. 2 000–4 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt till slutet sällskap – VIP gäster, sponsorer, arrangörer.
Mässa expo norr (årligt). Arrangör: privat företag 20 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Strömsunds kommun
Marknad (årlig). Arrangör: Kommitté under IFK. 4 000–5 000 besökare under tre dagar varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: Idrottsförening. 400–500 under en kväll varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Marknad (årlig). Arrangör: Idrottsförening. 300 varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Bräcke kommun
Handläggaren har svarat att det i kommunen inte förekommit evenemang av den typ som utredningen avser. Handläggaren tillägger att man meddelat nio tillfälliga serveringstillstånd till allmänheten under sommaren 2002. Det har varit marknader och sommarfester som arrangerats av olika föreningar som byföreningar och Folket Husföreningar. Evenemangen har dock inte
vänt sig till ungdomspublik utan övervägande delen av besökarna (200–1 500 per evenemang) har varit vuxna. Inga rapporter om fylleri eller annan störning har meddelats.
Härjedalens kommun
Restauranger belägna vid slalomanläggningarnas dalstationer (årligt).
Arrangör: företag. 1 000 tals besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande.
Åre kommun
Fäviken game fair (årligt evenemang). Arrangör: företags- och intresseförening. 6 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Red bull big air (årligt skid- och snowboard tävling). Arrangör: privat bolag. 1 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande med tillfälligt utökad uteservering samt tillfälligt tillstånd på torget i Åre med After Ski och prisutdelning.
Saab crossmax – skidtävling (inte årligt återkommande). Arrangör: privat bolag. 500 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande på restaurang i backen med tillfälligt utökad uteservering och tillfällig tillstånd inom inhägnat område på Åre torg för After Ski och prisutdelning.
Skutskjutet – årlig skidtävling nedför Åreskutan med prisutdelning på torget.
Arrangör: Åre slalomklubb. 1 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande i restauranger runt Åre torg och tillfälligt tillstånd inom inhägnat område på Åre torg.
Västerbottens län
(5 av 15 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Vännäs kommun
Vännäsdgarna (årlig). Arrangör: Den s.k. Idrottsaliansen, som är ett samarbetsorgan idrottsföreningar emellan på orten.
Ca 15 000 besökare varav 25 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (på intilliggande hotell) och tillfälligt (ett restaurangföretag inom marknadsområdet).
Dorotea kommun
Countryfestival (årlig). Arrangör: förening. 600–800 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt. Dessutom anges tre övriga evenemang (två medlemsfester och en sommarfest). Uppgifterna kring de evenemangen är inte fullständiga.
Vindelns kommun
Gatu- och marknadsfest (tillfällig). Arrangör: företagare inom restaurangbranschen. 5 000 besökare varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Malå kommun
Musik vid malån (årlig 4 dagars musikfestival som pågår i 4 dagar och vänder sig till hela familjen). Arrangör: förening tillsammans med hotellet i kommunen.
Ca 4 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt (söm söks av hotellet).
(Anm. Handläggaren anger att denne valt att redovisa en av de två regelbundna festivaler man har i kommunen – den som besöks av flest ungdomar).
Umeå kommun
Kalasturnen (musikfestival – tillfällig). Arrangör: företag.
Ca 5 000 besökare varav 75 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Umeåfesten (årlig). Arrangör: Ett restaurangföretag (kopplat till
Umeå Folkets Hus). 15 000 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: tillfälligt.
Norrbottens län
(10 av 14 kommuners alkoholhandläggare besvarade dessa frågor)
Älvsbyns kommun
Sommarfest (årlig). Arrangör: kommunen. 400–500 besökare varav 25 % ungdomar
Serveringstillstånd: tillfälligt (öltält till restaurang på orten).
Rallarsvängen (årlig gatufest)
Antal besökare: – Serveringstillstånd: stadigvarande.
Bodens kommun
Boden alive (årlig gatufest). Arrangör: idrottsföreningar i samarbete med organisationer och kommun.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt (två lokala krögare).
Jokkmokks kommun
Jokkmokksfestivalen (årlig). Arrangör: kommunen tillsammans med lokala sponsorer. 300 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: (ja stadigvarande i Folkets Hus där arrangemanget äger rum).
Kalix kommun
Kalas Kalix (årligt evenemang som ersatt Barnens Dag). Arrangör:
Bolag som ägs av föreningar. 2 500 besökare varav 50 % ungdomar. Serveringstillstånd: stadigvarande (årligen för detta arrangemang).
Kiruna kommun
Snöfestival (årlig). Arrangör: ekonomisk förening bestående av lokala turistföretag. 10 000 besökare varav drygt 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Kirunafestivalen (årlig under 4 dagar i slutet av juni). Arrangör: samma som föregående. 35 000 besökare varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Tivoli/diskotek (årlig). Arrangör: Barnens Dag-förening. 3 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Överkalix kommun
Överkalix marknad (årlig). Arrangör: Överkalix idrottsförening. 15 000–20 000 varav 25 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Piteå kommun
Piteå dansar och ler (årlig gatufest under 5 dagar). Arrangör: Aktiebolag. 25 000 besökare i snitt per kväll (40 000 på lördagen) varav 50 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande och tillfälligt.
Face front (tillfälligt musikevenemang för att låta musicerande människor träffas och träffa olika musikförlag, textförfattare media m.m. Pågår under tre dagar) Arrangör: Kultur och Fritidsförvaltningen inom kommunen.
Ca 300 besökare varav 75 % ungdomar (medelålder ca 17 år). Serveringstillstånd: stadigvarande.
Luleå kommun
Ungdomskväll under hamnkalaset (årlig), Arrangör: Luleå Kulturförvaltning. 300 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: stadigvarande.
Snöröj (årligt). Arrangör: Fritids-Kultur. 3 000–4 000 besökare varav 100 % ungdomar.
Serveringstillstånd: nej.
Hamnspelet (första gången 2002 ev. återkommande). Arrangör: bl.a. kommunen.
Antal besökare: – Serveringstillstånd: stadigvarande (som var tillfälligt utvidgat vid detta evenemang).
Pajala kommun
Höstfest (årlig). Arrangör: idrottsförening. 1 000 besökare varav 75 % ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Arvidsjaur
Nattivalen (mindre årlig gatufest med musik och tivoli under två kvällar). Arrangör: idrottsförening. 500 besökare varav ej känt antal ungdomar.
Serveringstillstånd: tillfälligt.
Angående avgränsningar i Kungsträdgården 2002
Stockholm firar 750 år och Restaurangernas Dag i Stockholm
Ett annat exempel på gemensamma serveringsytor, och dessutom avsaknad av avgränsningar, är firandet av Stockholms 750 års jubileum i Kungsträdgården sommaren 2002. Evenemanget sammanföll dessutom detta år med Restaurangernas Dag (vilket i sin tur firades för 11:e året i rad). Flera restauranger hade meddelats tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten och dessa sålde mat och alkoholdrycker från tillfälliga serveringar i trädgården. Utredningens sekretariat besökte några av dessa och vi kunde med egna ögon konstatera att avgränsningar saknades helt – såväl mellan de olika serveringarna som gentemot övriga områden i parken. Det fanns ordningsvakter vid några av serveringarna – de var dock inte så många att de kunde förhindra personer att promenera iväg med mat och dryck. Flera personer sågs också gå iväg med vinglas i händerna ut ur parken. Vid två av serveringarna saknades också matservering. Den ena av dessa fanns vid den stora statyn mitt i parken (ett större bryggeris namn fanns på tältduken/markisen). Baren hade gott om sittplatser men inte tillstymmelse till försäljning av mat. Det var inte heller någon som köpt mat från någon av de andra serveringarna och sedan satt sig för att äta vid dessa sittplatser. Den andra serveringen utan matförsäljning var en renodlad ”vinbar” som lär ha påstått att de delade på en annan tillståndshavares matutbud. Enligt uppgift berodde avsaknaden av avgränsningar (dvs. avgränsningar mot övriga delar av parken – mellan serveringarna har man från kommunens sida aldrig krävt avgränsningar) på ett missförstånd. Tillståndsenhetens åtgärd blev att omedelbart, under pågående evenemang, kräva ett kraftigt ökat antal ordningsvakter.
Chefen för tillståndsenheten i kommunen har till utredningen uppgett dels att man ”ärvt” systemet med gemensam serveringsyta
inne i parken från länsstyrelsen, dels att man i förväg inte krävt förordnade ordningsvakter eftersom arrangören redan i sin ”paraplyansökan” (arrangörsbolaget skickar först in en övergripande redogörelse för hela evenemanget – därefter ansöker varje tilltänkt tillståndshavare för sig) specificerat en organisation för att upprätthålla ordningen och säkerheten. Enligt den presenterade organisationsplanen ingick även anlitande av förordnade vakter och annan personal.
Vidare uppger chefen för tillståndsenheten att man skall vidta åtgärder så att inte situationen från 2002 upprepas i år. Hon tillägger dock när det gäller utredningens anmärkning på att två av serveringarna 2002 helt saknade matservering följande: ”Vi har tillåtit och kommer att tillåta renodlade drinkbarer men kräver att det framgår vilken restaurang de hänger ihop med där mat serveras”.
Tidiga serveringstider – två exempel
Ja, till tidig servering i samband med fotbolls VM 2002 – Stockholm
Enligt delegationsordningen i socialtjänstnämnden i Stockholms kommun får handläggare vid tillståndsenheten (förvaltningen) fatta beslut om tillfälliga förändringar i serveringstillstånd. När de fyra första ansökningarna om tidig servering inkom sommaren 2002 (av anledning som beskrivits ovan) överlämnade förvaltningen dock dessa till tillståndsutskottet i kommunen. Detta eftersom förvaltningen ansåg att ansökningar om servering före normaltiden var av ”principiell betydelse” varför man i dessa fall valde att frånträda sin delegationsrätt. Förvaltningen angav också att man naturligtvis avsåg att, för de ytterliggare ansökningar som man visste skulle komma in den närmsta tiden, följa det beslut som utskottet skulle fatta. Innan ansökningarna överlämnades för beslut bereddes de av förvaltningen.
I beredningspromemorian konstaterades inledningsvis att man vid prövning av ansökningar om servering utanför normaltiden alltid särskilt måste beakta risken för alkoholpolitiska olägenheter. Vidare konstaterade förvaltningen att kommunen dittills aldrig hade medgivit servering före normaltiden till allmänheten. Servering till slutna sällskap hade medgivits vid endast fem olika tillfällen tidigare. Det hade då dessutom rört sig om speciella evenemang och bara gällt tidigareläggning av serveringstiden med en timme. De aktuella ansökningarna avsåg dels servering till allmänheten, dels med flera timmar tidigarelagd servering under flera dagar. Förvaltningen yttrade:
”Att medge servering innan 11.00 innebär att tillgängligheten av alkoholdrycker förhöjs. Det kan inte uteslutas att frestelsen blir stor för många människor att besöka sådana restauranger, i syfte att konsumera alkohol tidigare än vad de annars skulle ha gjort. Detta i synnerhet om restaurangen serverar alkoholdryck innan Systembolaget har öppnat. Tillstånd att servera alkohol under tidig förmiddag är således,
enligt förvaltningens mening, ej i linje med alkohollagens andemening”.
Förvaltningen föreslog därför – med ett visst stöd i form av yttrande från polismyndigheten (miljöförvaltningen hade då ännu inte yttrat sig) – att ansökningarna skulle avslås. Förvaltningen informerade avslutningsvis utskottet om att såväl Göteborgs kommun som Malmö kommun beslutat att inte medge servering före klockan 11.00 i samband med TV-sändningar från VM i fotboll.
Majoriteten i det politiskt sammansatta tillståndsutskottet gick emot förvaltningens förslag och beslutade alltså att tillstånd skulle ges till de fyra aktuella restaurangerna. Som förvaltningen förutspått inkom därefter fler ansökningar och totalt kom 20 olika restauranger i kommunen att ansöka om och få tillstånd att under ett antal dagar sommaren 2002 servera alkoholdrycker till morgontidiga gäster.
Här kan tilläggas att Alkoholsponsringsutredningens kansli besökte några av restaurangerna som bedrev tidig servering (se avsnitt 5.).
Nej, till tidig servering i samband med fotbolls VM 2002 – Malmö
Liksom i Stockholms kommun har tjänstemännen i Malmö kommuns Tillståndsgrupp (förvaltningen) delegationsrätt att besluta om tillfälliga förändringar i omfattningen av redan meddelade serveringstillstånd. När den första ansökan om tidig servering i samband med TV-sändningarna från fotbolls VM inkom utnyttjade förvaltningen, till skillnad från hur man gjorde i Stockholm, också denna rätt. Ansökan i fråga avsåg en tänkt servering av samtliga alkoholdrycker till allmänheten (frukostbuffé) från klockan 07.00 under hela juni månad.
Polismyndigheten yttrade sig över ansökan och gjorde i detta en återkoppling till propositionen (Vissa ändringar i alkohollagen, 2000/01:97). I denna uttalades att Statens folkhälsoinstitut skulle få i uppdrag att i samarbete med bl.a. polismyndigheten utarbeta ett gemensamt åtgärdsprogram som bl.a. skulle syfta till en tidigareläggning av restaurangvanorna för att minska konsumtionen av alkoholdrycker. I dessa propositionsuttalanden, menade polismyndigheten, fanns stöd för att vara mer restriktiv vid tillstyrkandet av en ansökan om alkoholservering senare än klockan 03.00 ”men
också tidigare än 11.00”. Polismyndigheten avstyrkte således ansökan.
Miljöförvaltningen tillstyrkte ansökan – trots att den samtidigt bedömde att det fanns risk för störningar för närboende.
Stadsdelsförvaltningen beslutade avslå ansökan och motiverade sitt beslut, efter att ha redogjort för relevanta uttalanden i aktuella propositioner, med en ökad risk för alkoholpolitiska olägenheter bl.a. i form av störningar för närboende. Förvaltningen menade att ett bifall till ansökan skulle innebära att alkoholservering skulle pågå, under en månads tid, i stort sett dygnet runt. Detta skulle innebära ett avsevärt avsteg från de normaltider som anges i lagen. Förvaltningen menade vidare att en öppning för serveringstider före klockan 11.00 var oförenligt med lagstiftarens uttalanden om vikten av att reglera serveringstider i syfte att begränsa tillgången på alkoholdrycker för att begränsa skadeverkningarna av sådan konsumtion. Ur förvaltningens beslut:
”Mot bakgrund av att det under senare år blivit populärt bland restauratörer att anordna arrangemang med alkoholservering kring TV-sända idrottsevenemang anser tillståndsenheten det dessutom, viktigt att markera det olämpliga i att tillåta en utveckling där tiderna för TVsändningarna styr serveringstiderna, framför de kriterier om alkoholpolitiska överväganden som enligt lagstiftaren anger skall vara vägledande i fråga. Ur alkoholpolitisk synpunkt är det tillståndsenhetens uppfattning att skapandet av nya alkoholvanor under tidig förmiddag, som dessutom kopplas till underhållning i form av TV-sända idrottsevenemang, inte kan anses förenligt med den syn på återhållsamhet som skall utgöra grundstenen i svensk alkoholpolitik”.
Restaurangägaren överklagade beslutet till Länsrätten i Skåne län. I överklagandet uppgav han att han brukade visa sportevenemang flera gånger kvällar i veckan på storbilds- TV och att han hade svårt att se varför risken för alkoholpolitiska olägenheter blev större vid morgonservering än motsvarande servering kvällstid. Detta särskilt som, menade han, konsumtionen torde vara liten vid morgonservering eftersom många gäster förmodligen tänker gå till arbetet efter matchens slut och därför skulle dricka mindre alkohol än vad de gör kvällstid. Han uppgav också att han redan hade sålt många ”VM brunchbiljetter” i förväg.
Länsrätten delade i dom 2002-05-28, nr 4659-02, i stort kommunens uppfattning. Efter konstaterande av att polismyndigheten avstyrkt ansökan och att den sökta serveringstiden väsentligt översteg normaltiden i alkohollagen uttalade rätten: ” Ett bifall till den aktuella ansökan skulle innebära att alkoholservering skulle få pågå
i stort sett dygnet runt under en månads tid vilket enligt länsrättens mening strider mot alkohollagens syfte om serveringstider (jmf prop. 2000/01:97, s. 35)”. Länsrätten fann därefter att ett tillstånd i enlighet med ansökan skulle kunna medföra olägenheter från alkoholpolitisk synpunkt varför överklagandet avslogs. Domen överklagades aldrig utan vann laga kraft.
Som nämnts ovan skrevs det mycket i tidningarna om såväl VM som frågan om det var lämpligt med servering av alkoholdrycker tidigt på morgonen. Så var fallet även i Skåne. Efter Malmö kommuns nej till tidig servering gjorde t.ex. Kvällsposten den 5 juni 2002 i en artikel en jämförelse av hur det gått i denna fråga i Stockholm respektive Malmö. Artikeln bar rubriken: ”Här är tjejerna som satte stopp för VM-ölen”.