Upphävd författning

Lag (1960:418) om straff för varusmuggling

Departement
Finansdepartementet S7
Utfärdad
1960-06-30
Ändring införd
SFS 1960:418 i lydelse enligt SFS 1999:400
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Om straff

1 §  Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning inte får införas eller utföras, döms, om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eller fängelse i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall dömas till fängelse i högst tre år.

[S2]Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller genom annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller att gods införs eller utförs i strid mot förbud. Detsamma gäller när någon genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling. Lag (1990:139).

  • NJA 1993 s. 38:Försök till varusmuggling avseende knappt 1 hg cannabisharts har med hänsyn till tillvägagångssättet vid smugglingsförsöket ansetts icke kunna utgöra ringa brott.
  • NJA 2001 s. 86:Fråga om påföljd för artbrottslighet (varusmugglingsbrott och narkotikabrott avseende kat) med ett straffvärde av fyra månader.
  • NJA 1981 s. 825:Utvisning?
  • NJA 1995 s. 606:En åtalad gärning var vid begåendet straffbar som försök till varusmuggling men, om den hade begåtts vid tiden för lagföringen, inte straffbar i följd av ny tullagstiftning. På grund av övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen har emellertid gärningen ansetts fortfarande kunna föranleda straffansvar.
  • NJA 2000 s. 256:En person har försökt föra in 137,2 liter spritdrycker till Sverige utan att ge det till känna för tullmyndigheten. Införsel för privatbruk? Även fråga om påföljd och tid för samhällstjänst.
  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
  • RH 1997:101:Varusmuggling avseende narkotika som avbröts då gärningsmannen togs ut för kontroll vid passage i blå gång i tullfilter har bedömts som försök och inte som fullbordat brott.
  • NJA 2000 s. 69:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för varusmugglingsbrott avseende spritdrycker.
  • RH 2001:35:Fråga om det svenska sanktionssystemets förenlighet med EG-rätten med avseende på införsel av alkohol och tobak.
  • RH 1995:148:Påföljden för smuggling av eldningsolja från Finland till Sverige, varvid staten undandragits skatter om drygt 168 000 kr, har med hänsyn till brottets art, bestämts till fängelse.
  • NJA 1983 s. 601:En fritidsbåt med besättning anlände från Bornholm till Mörbylånga hamn. Färden, vars slutmål var Finland, skulle närmast fortsätta genom Kalmarsund utmed svenska kusten upp till Stockholms skärgård. Fråga huruvida gods som medfördes i båten kunde anses vara infört till riket. 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
  • RH 1993:49:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • RH 1997:90:Försök till varusmuggling avseende cigarretter, för vilka tull och avgifter skulle ha erlagts med tillsammans drygt 1,8 miljoner kr, har, med beaktande även av den förslagenhet med vilken brottet utförts, ansetts ha ett så högt straffvärde att det förelegat presumtion för fängelsestraff.
  • RH 1994:101:Narkotikabrott och försök till varusmuggling avseende 28,9 gram cannabisharts har med hänsyn till tillvägsgångssättet vid smugglingsförsöket ansetts icke kunna utgöra ringa brott.
  • RH 1993:48:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • NJA 2001 s. 214:Fråga om ansvar för brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Tillika fråga om värdeförverkande.
  • NJA 1998 s. 24:Grovt narkotikabrott (Rohypnol)?
  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
  • NJA 1995 s. 333:Fråga om tillämpning av 5 § 2 st lagen (1964:163) om införande av BrB.
  • NJA 1994 s. 374:Fråga om farlighetsgraden hos råopium och om straffmätning vid narkotikabrott och försök till varusmuggling.
  • NJA 2003 s. 268:Fråga om ansvar för varusmuggling alternativt grov oaktsamhet vid införsel av skattepliktigt gods. Tillika fråga, vid omröstning till dom i brottmål, vilken mening som skulle anses lindrigast.
  • RH 1993:50:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott och påföljden har bestämts till dagsböter.
Ändrad: SFS 1985:10 (om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64), m.m.), 1981:227 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1983:364 (om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64)), 1990:139 (om tullregisterlag m. m.), 1973:672 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.)

2 §  Är varusmuggling som avses i 1 § första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, döms till penningböter. Gäller gärningen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1991:280).

  • NJA 1981 s. 835:Fråga huruvida befattning med en insmugglad helbutelj spritdrycker utgjorde ringa brott.
  • RH 1994:101:Narkotikabrott och försök till varusmuggling avseende 28,9 gram cannabisharts har med hänsyn till tillvägsgångssättet vid smugglingsförsöket ansetts icke kunna utgöra ringa brott.
  • RH 1997:50:En person som i utlandet köpt ett läkemedel innehållande bromazepam, som är klassat som narkotika, har åtalats för narkotikabrott och försök till varusmuggling varvid han gjort gällande att han inte känt till att läkemedlet innehöll ett narkotikaklassat ämne. På grund av bristande uppsåt har han frikänts från ansvar för brott. - Yrkande om förverkande av läkemedlet har bifallits trots att den tilltalade frikänts.
Ändrad: SFS 1991:280 (om ändring i brottsbalken m.m. (böter)), 1980:1138 (om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)), 1985:10 (om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64), m.m.), 1973:672 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.)

3 §  Är varusmuggling att anse som grov skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

[S2]Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller eljest varit av särskilt farlig art eller, om gärningen har gällt narkotika, den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art. Lag (1983:364).

  • RH 1998:19:Påföljden för försök till grov varusmuggling avseende 11 760 liter 40-procentig sprit har, med beaktande av NJA 1997 s. 622, bestämts till fängelse två år.
  • NJA 1981 s. 825:Utvisning?
  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
  • RH 1998:1:EG-domstolens dom i det s.k Franzénmålet har inte ansetts utgöra hinder mot att döma för varusmuggling och försök till sådant brott avseende större partier av spritdrycker.
  • NJA 1992 s. 235:Fråga om farlighetsgraden hos LSD och "Extacy" (MDMA) vid brottsrubricering och straffmätning i mål om narkotikabrott.
  • NJA 1997 s. 622:Straffmätning vid försök till grov varusmuggling avseende 25 000 liter 96-procentig sprit.
  • RH 1997:90:Försök till varusmuggling avseende cigarretter, för vilka tull och avgifter skulle ha erlagts med tillsammans drygt 1,8 miljoner kr, har, med beaktande även av den förslagenhet med vilken brottet utförts, ansetts ha ett så högt straffvärde att det förelegat presumtion för fängelsestraff.
  • NJA 1991 s. 255:Straffmätning vid grov narkotikabrottslighet och grova varusmugglingsbrott, bestående i att en person såsom narkotikakurir vid flera tillfällen tagit befattning med stora mängder narkotika. Bl a fråga om straffskärpningsregeln i 26 kap 2 § 2 st BrB.
  • NJA 1998 s. 24:Grovt narkotikabrott (Rohypnol)?
  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
Ändrad: SFS 1981:227 (om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m.m.), 1972:194 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbruket, m.m.), 1983:364 (om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64)), 1973:672 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.)

4 §  Såsom varusmuggling skall också anses, om någon uppsåtligen

  1. förfogar över oförtullat eller obeskattat gods, restitutionsgods eller införsel- eller utförselförbud underkastat gods, som i vederbörlig ordning anmälts hos Tullverket, och därigenom föranleder att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller att godset i strid mot införselförbud kommer ut i den fria rörelsen eller att utförsel sker i strid mot utförselförbud,
  2. förfogar över infört gods, för vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsättning under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad som förutsatts,
  3. förfogar över gods, för vilket meddelats tillstånd till införsel eller utförsel under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad som förutsatts,
  4. genom vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att medge införsel eller utförsel av gods och därigenom föranleder att godset införs eller utförs i strid mot förbud. Lag (1999:400).

5 §  Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som avses i 1 eller 4 § döms till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar.

[S2]Första stycket gäller även när någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller genom annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods eller prövning som avses i 4 § 4, av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller för att gods införs eller utförs i strid mot förbud. Detsamma gäller när någon genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling. Lag (1990:139).

  • NJA 1982 s. 825:Företrädare för speditionsföretag, som var ombud för en tullskyldig, har till tullmyndigheten lämnat tulldeklaration av seende visst gods. Fråga om oriktig uppgift i deklarationen lämnats av grov oaktsamhet och om uppgiften föranlett fara för att tull eller annan allmän avgift skulle undandras statsverket. 5 § 2 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
  • NJA 1981 s. 900:Grov oaktsamhet vid upprättande av tulldeklaration? 5 § 2 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
  • NJA 1985 s. 540:Resningsärende. Förverkandereglerna i 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling är inte tillämpliga vid brott mot 5 § i lagen.
  • NJA 1985 s. 43:Ett aktiebolag med s k hemtagningstillstånd importerade gods, som var underkastat införselförbud, och dirigerade godset till ett annat företag, som bearbetade godset och återställde det till bolaget. Först därefter fick bolaget importlicens för godset. Prövning av åtal mot verkställande direktören för brott mot 5 § jämförd med 4 § 1 (1960:418) om straff för varusmuggling har skett med utgångspunkt i att godset kommit ut i den fria rörelsen i och med att det tillställdes det andra företaget för bearbetning. Fråga om verkställande direktören, som inte personligen handlagt ärendet, av grov oaktsamhet föranlett att bolaget förfogat över godset i strid mot införselförbudet.
  • NJA 1997 s. 776:Åklagare yrkade ansvar på en importör enligt varusmugglingslagen med påstående att denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låtit lämna oriktiga uppgifter i tulldeklarationer. TR:n dömde importören enligt 5 § nämnda lag för oaktsamt brott till böter. Fråga sedan domen överklagats om prövningstillstånd krävts i HovR:n. 49 kap 13 § 1 st RB.
Ändrad: SFS 1990:139 (om tullregisterlag m. m.), 1973:672 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.)

6 §  Den som förvärvar, forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods, som varit föremål för varusmuggling, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för olovlig befattning med smuggelgods till böter eller fängelse i högst två år.

[S2]Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga, att godset varit föremål för varusmuggling, dömes till böter.

[S3]Är brott som avses i denna paragraf ringa, skall ej till straff dömas. Lag (1973:672).

  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
  • RH 1996:124:Ansvar för innehav, försäljning m.m. av sprit som varit föremål för varusmuggling. Frågor bl.a. om rubricering, påföljd och förverkande av värde av försåld sprit.
  • NJA 1981 s. 835:Fråga huruvida befattning med en insmugglad helbutelj spritdrycker utgjorde ringa brott.
Ändrad: SFS 1973:672 (Kungl. Maj:ts proposition med förslag till tullag, m. m.)

7 §  Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som inte är upplåten till medföljande resandes personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som inte är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, döms befälhavaren för bristande tillsyn över transportmedel till böter, om han inte bör dömas till ansvar enligt annan bestämmelse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, skall han vara fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där tillsynen över transportmedlet i det avseende, varom här är fråga, genom skriftlig instruktion eller på annat dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne. Lag (1991:280).

8 §  För försök till varusmuggling döms till ansvar enligt 23 kap.brottsbalken. Detsamma gäller förberedelse till varusmuggling avseende narkotika samt stämpling till sådan varusmuggling avseende narkotika som inte är ringa.

[S2]Har flera medverkat till en i denna lag straffbelagd gärning tillämpas bestämmelserna i 23 kap.brottsbalken. Beträffande varusmuggling, som är ringa, gäller dock vad som nu har sagts endast om gärningen avser narkotika. Lag (1985:10):

  • NJA 2001 s. 86:Fråga om påföljd för artbrottslighet (varusmugglingsbrott och narkotikabrott avseende kat) med ett straffvärde av fyra månader.
  • RH 1998:19:Påföljden för försök till grov varusmuggling avseende 11 760 liter 40-procentig sprit har, med beaktande av NJA 1997 s. 622, bestämts till fängelse två år.
  • NJA 1981 s. 825:Utvisning?
  • NJA 1995 s. 606:En åtalad gärning var vid begåendet straffbar som försök till varusmuggling men, om den hade begåtts vid tiden för lagföringen, inte straffbar i följd av ny tullagstiftning. På grund av övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen har emellertid gärningen ansetts fortfarande kunna föranleda straffansvar.
  • NJA 2000 s. 256:En person har försökt föra in 137,2 liter spritdrycker till Sverige utan att ge det till känna för tullmyndigheten. Införsel för privatbruk? Även fråga om påföljd och tid för samhällstjänst.
  • RH 1997:50:En person som i utlandet köpt ett läkemedel innehållande bromazepam, som är klassat som narkotika, har åtalats för narkotikabrott och försök till varusmuggling varvid han gjort gällande att han inte känt till att läkemedlet innehöll ett narkotikaklassat ämne. På grund av bristande uppsåt har han frikänts från ansvar för brott. - Yrkande om förverkande av läkemedlet har bifallits trots att den tilltalade frikänts.
  • NJA 1989 s. 456:V skulle enligt uppgjord plan för annan persons räkning på utrikes ort och i överlåtelsesyfte förvärva narkotika och därefter olovligen införa den till riket. Två-tre dagar efter det att V köpt en vara, som han trodde var cannabisharts, påbörjade han återresa till Sverige. Sedan varan upptäckts vid tullkontroll och tagits i beslag har det visat sig att den bestod av henna och bivax och inte av narkotika. Åtal mot V för försök till varusmuggling har ogillats. 23 kap i § BrB och 8 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
  • RH 1997:101:Varusmuggling avseende narkotika som avbröts då gärningsmannen togs ut för kontroll vid passage i blå gång i tullfilter har bedömts som försök och inte som fullbordat brott.
  • NJA 2000 s. 69:Villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har ådömts för varusmugglingsbrott avseende spritdrycker.
  • NJA 1992 s. 235:Fråga om farlighetsgraden hos LSD och "Extacy" (MDMA) vid brottsrubricering och straffmätning i mål om narkotikabrott.
  • RH 2001:35:Fråga om det svenska sanktionssystemets förenlighet med EG-rätten med avseende på införsel av alkohol och tobak.
  • NJA 1994 s. 374:Fråga om farlighetsgraden hos råopium och om straffmätning vid narkotikabrott och försök till varusmuggling.
  • RH 1994:101:Narkotikabrott och försök till varusmuggling avseende 28,9 gram cannabisharts har med hänsyn till tillvägsgångssättet vid smugglingsförsöket ansetts icke kunna utgöra ringa brott.
  • NJA 2001 s. 214:Fråga om ansvar för brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Tillika fråga om värdeförverkande.
  • NJA 1991 s. 332:En person med hemvist i Sverige, som har tagit befattning med ett narkotikaparti i Holland och gripits av holländsk polis vid gränsen mot Tyskland, har fällts till ansvar för grovt narkotikabrott. Fråga har uppstått om personen dessutom skall dömas för försök till varusmugglingsbrott, bestående i att han försökt föra in narkotikapartiet från Holland till Sverige. Den s k försökspunkten har emellertid inte ansetts uppnådd.
  • RH 1993:50:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • RH 1998:1:EG-domstolens dom i det s.k Franzénmålet har inte ansetts utgöra hinder mot att döma för varusmuggling och försök till sådant brott avseende större partier av spritdrycker.
  • NJA 1995 s. 333:Fråga om tillämpning av 5 § 2 st lagen (1964:163) om införande av BrB.
  • NJA 1997 s. 622:Straffmätning vid försök till grov varusmuggling avseende 25 000 liter 96-procentig sprit.
  • RH 1993:49:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
  • RH 1993:48:Försök till varusmuggling avseende en tårgasspray har bedömts som icke ringa brott, och påföljden har bestämts till dagsböter.
Ändrad: SFS 1985:10 (om ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64), m.m.)

8 a §  Ansvar enligt 1--5 §§ för gärning, som medfört att tull, annan skatt eller avgift inte har påförts eller har påförts med för lågt belopp, inträder inte för den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att tull, annan skatt eller avgift kan påföras med rätt belopp. Detsamma gäller i fråga om ansvar enligt 6 § för olovlig befattning med smuggelgods, för vilket tull, annan skatt eller avgift inte har påförts eller har påförts med för lågt belopp.

[S2]Ansvar enligt 5 § för gärning som medfört fara som där avses inträder inte för den som frivilligt undanröjer faran. Lag (1987:1067).

Om förverkande

9 §  Gods, som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill, skall, tillika med emballage och kärl, vari godset förvaras, förklaras förverkat till kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas.

[S2]Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

  • RH 2000:98:Påföljden har bestämts till villkorlig dom med samhällstjänst för s.k. artbrottslighet med ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Hovrätten har därvid beaktat bl.a. att det förflutit lång tid - ca tre år - från det att den tilltalade underättades om misstanke om brott till dess att slutlig dom föreligger i målet. Det har inte ansetts uppenbart obilligt att förverka hela värdet av spritdrycker, som varit föremål för varusmuggling, trots att den tilltalade påförts skatt enligt privatinförsellagen.
  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
  • NJA 1985 s. 540:Resningsärende. Förverkandereglerna i 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling är inte tillämpliga vid brott mot 5 § i lagen.
  • NJA 1995 s. 235:Adressaten till en från utlandet avsänd postförsändelse innehållande gåvor, vilka avsänts utan adressatens vetskap och tagits i beslag innan de nått denne, har inte ansetts vara ägaren till föremålen i fråga i den meningen att talan om föremålens förverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling kunde föras mot honom.
  • NJA 2001 s. 214:Fråga om ansvar för brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Tillika fråga om värdeförverkande.
  • NJA 1994 s. 65:Fråga om förverkande av egendom som en person sökt införa till Sverige utan att erlägga mervärdesskatt.
  • NJA 1989 s. 78:Förverkande av olovligt införd moped enligt 9 § 1 st lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har med hänsyn till omständigheterna ansetts uppenbart obilligt.

10 §  Vad som använts som hjälpmedel vid varusmuggling eller försök därtill eller vid olovlig befattning med smuggelgods må, såvitt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott, som nu sagts, eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll må i stället värdet, helt eller delvis, förklaras förverkat. Vad nu sagts skall dock ej gälla mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. I stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk.

11 § har upphävts genom lag (1968:167).

12 §  Rätten må, i stället för att förklara egendom förverkad till viss del, meddela sådan förklaring med avseende å motsvarande del av egendomens värde.

Om förundersökning m.m.

13 §  Förundersökning rörande brott, som avses i denna lag, må inledas av Tullverket. Har den inletts av Tullverket, skall beträffande verket gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om undersökningsledare. Är saken ej av enkel beskaffenhet, skall ledningen övertagas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall ock eljest övertaga ledningen, när det finnes påkallat av särskilda skäl.

[S2]Åklagaren äge, då undersökning ledes av Tullverket, meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande.

[S3]Då undersökning ledes av åklagaren, äge han vid undersökningens verkställande anlita biträde av Tullverket, så ock uppdraga åt tulltjänsteman att vidtaga särskild till undersökningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhet tillåter det. Lag (1999:400).

Prop. 1998/99:79: Förutom att ”Tullverket” ersätter ”tullmyndighet” utgår det nuvarande fjärde stycket där det regleras vad som i paragrafen skall avses med tullmyndighet. Ändringen innebär att det i fortsättningen ankommer på Tullverket att förordna vilka befattningshavare som skall fullgöra Tullverkets uppgifter enligt paragrafen.

Ändrad: SFS 1999:400 (Tullagens överklaganderegler, m.m.), 1981:1079 (med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, m.m.)

14 §  Tulltjänsteman, tjänsteman vid Kustbevakningen, tjänsteman vid lots- och fyrstaten och tjänsteman vid Statens järnvägar åligger att i den mån honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder noggrant övervaka, att brott, som avses i denna lag, icke äger rum.

[S2]Tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats. Lag (1993:1687).

Om beslag

15 §  Tulltjänsteman, tjänsteman vid Kustbevakningen, tjänsteman vid lots- och fyrstaten ävensom polisman må taga egendom, som kan antagas vara enligt denna lag förverkad, i beslag. I samband med tillsyn enligt 14 § första stycket för uppdagande av varusmuggling må ock tjänsteman vid Statens järnvägar verkställa beslag som nyss sagts. Tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen äge i övrigt i fråga om brott, som avses i denna lag, den rätt att taga egendom i beslag, som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman.

[S2]Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom och han skall därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Lag (1993:1687).

16 §  När beslag lagts å egendom, som kan antagas vara enligt denna lag förverkad, skall åklagaren antingen så snart ske kan väcka åtal för brott, som föranlett beslaget, eller talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande eller ock förfara på sätt i 21 § sägs. Lag (1994:1417).

17 §  Beslagtagen egendom skall, där ej föreskrift i särskild författning till annat föranleder eller åklagaren annorlunda bestämmer, omhändertagas och förvaras av tullverket.

Om husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning

18 §  För att söka efter egendom som kan antas vara förverkad enligt denna lag får polisman, tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen utan förordnande företa husrannsakan i sådan lokal, som avses i 28 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken, samt i magasin, upplagsbodar och uthus. I övrigt har tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen i fråga om brott, som avses i denna lag, samma rätt att utan förordnande företa husrannsakan som enligt nämnda balk tillkommer polisman. Lag (1999:157).

Prop. 1997/98:181: Enligt paragrafen har polisman, tulltjänsteman och tjänsteman vid Kustbevakningen rätt att utan förordnande göra husrannsakan i vissa typer av lokaler för att söka efter egendom som kan antas vara förverkad enligt lagen om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Genom en hänvisning till 28 kap. 3 § rättegångsbalken omfattar bestämmelsen bl.a. den typ av lokaler som avses i den paragrafen. Hänvisningen ändras nu till ...

Ändrad: SFS 1988:431 (om lokalisering av kustbevakningens centrala och regionala ledning och om lagändring med andledning av att kustbevakningen blir en egen myndighet), 1999:157 (Ökade möjligheter att ingripa mot vissa mc-klubbar, m.m.), 1981:1079 (med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, m.m.)

19 §  Om det finns anledning att anta att någon, som anträffas vid en gräns- eller kustort eller ankommer till en plats, med förbindelse till utlandet, har på sig gods som enligt denna lag är underkastat beslag, får tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen för att söka efter sådant gods hos honom utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning samt ta urinprov. Ingen får dock hållas kvar för urinprovstagning. Om chefen för en tullregion finner att skärpning av tullkontrollen av persontrafiken till eller från utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd på någon plats är oundgängligen nödvändig, får efter regionchefens beslut kroppsvisitation utföras på var och en som med lägenheten eller under tidrymden ankommer till platsen från utlandet eller avreser från platsen till utlandet. Sådant beslut får verkställas omedelbart men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller den han sätter i sitt ställe.

[S2]Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, ytlig kroppsbesiktning samt urinprovstagning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och urinprovstagning beträffande kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.

[S3]Protokoll behöver inte föras och bevis om utförd kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning eller urinprovstagning behöver inte utfärdas om inte den undersökte begär det eller föremål som påträffas tas i beslag.

[S4]Bestämmelser om rätt för Tullverket att undersöka handresgods samt resväskor och liknande som medförs av resande finns även i tullagen (1994:1550). Lag (1999:400).

Om förfarandet i vissa fall vid egendoms förverkande

20 §  Är fråga om förverkande av annan egendom än forslingsredskap och är ägaren ej känd eller har han icke känt hemvist inom riket eller kan eljest ej på sätt om stämning i brottmål är stadgat delgivning ske här i riket, må talan om egendomens förverkande föras mot forslare eller annan innehavare av den beslagtagna egendomen, om han kan anträffas med stämning.

  • NJA 2000 s. 307:Värdeförverkande enligt 9 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling har inte ansetts kunna ske hos den som enbart dömts för olovlig befattning med det insmugglade godset.
21 § har upphävts genom lag (1986:1013).

Om förfarandet med förverkad egendom

22 §  Sedan slutligen avgjorts, att egendom, som enligt denna lag tagits i beslag, skall vara förverkad, skall egendomen, där ej föreskrift i särskild författning till annat föranleder, försäljas genom tullverkets försorg eller i den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom. Förvaringspersedel, som på grund av sin beskaffenhet är särskilt ägnad att användas för varusmuggling, må dock försäljas allenast om den gjorts otjänlig för sådant ändamål. Där detta ej lämpligen kan ske, skall med persedeln förfaras på sätt Tullverket bestämmer.

[S2]Har med avseende å egendom meddelats förklaring som i 12 § sägs och erlägges ersättningsbelopp som där avses inom två månader efter det saken slutligen avgjorts, skall egendomen återställas. I annat fall må egendomen för ersättningsbeloppets uttagande försäljas i den ordning som i första stycket föreskrives. Lag (1999:400).

23 §  Är beslagtagen egendom underkastad förskämning eller snar förstörelse eller annan nedgång i värde, må den genast försäljas, och skall så alltid ske om ägaren begär det. Uppskattas egendomens värde till femhundra kronor eller mera och har ej försäljning påkallats av ägaren, skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos rätten. Rätten må utan ägarens hörande meddela beslut om egendomens avyttring.

[S2]Då beslag lagts å rusdrycker, som kunna antagas vara förverkade enligt denna lag, skola bestämmelserna i 2 § 1 lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. äga motsvarande tillämpning. Lag (1974:1070).

Om åtal och talan om förverkande

23 a §  Åtal för varusmuggling eller försök därtill eller för brott som avses i 5 § får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till det, om gärningen kan föranleda påföring av tulltillägg enligt 83 § tullagen (1987:1065) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 9 §. Lag (1987:1201).

Om åtal

24 §  I mål rörande brott enligt författningar, vilkas efterlevnad Tullverket har att övervaka, må, om ej svårare straff än böter kan följa å brottet eller om målet rör brott som avses i 2 § andra meningen, talan föras av befattningshavare vid Tullverket som verket bestämmer. Sådan befattningshavare må ock meddela beslut enligt 3 § fjärde stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

[S2]Vad nu stadgats skall icke lända till inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt i fråga om brott, som nyss sagts. Lag (1999:400).

Särskilda bestämmelser

25 §  Häves beslag å utländskt oförtullat gods, skall egendomen eller, om godset redan försålts, köpeskillingen överlämnas till Tullverket för behörig redovisning. Lag (1999:400).

26 §  Tullverket skall i enlighet med vad därom är särskilt stadgat medverka vid verkställighet av böter och andra påföljder, som ådömas enligt denna lag. Lag (1999:400).

27 §  Hava i lag eller författning angående förbud mot införsel eller utförsel av visst gods givits särskilda föreskrifter om påföljd för överträdelse av förbudet, skola bestämmelserna i denna lag, där ej annat uttryckligen angives, icke äga tillämpning.

Ändringar

Lag (1960:418) om straff för varusmuggling

Ändring, SFS 1963:228

    Omfattning
    ändr. 23 §

Ändring, SFS 1964:215

    Omfattning
    ändr. 3, 8 §§

Ändring, SFS 1968:65

    Omfattning
    ändr. 3, 8 §§

Ändring, SFS 1968:167

    Omfattning
    upph. 11 §

Ändring, SFS 1969:34

    Omfattning
    ändr. 1, 3 §§

Ändring, SFS 1972:194

Ändring, SFS 1973:672

Ändring, SFS 1973:1016

    Omfattning
    ikrafttr.best.

Ändring, SFS 1974:1070

Lag (1980:1138) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Förordning (1981:90) om ikraftträdande av lagen (1980:1138) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Omfattning
    ikrafttr. av 1980:1138

Lag (1981:227) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Lag (1981:1079) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1981/82:2
    Omfattning
    ändr. 13, 19 §§, rubr. närmast före 18 §

Lag (1983:364) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Lag (1985:10) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1984/85:46
    Omfattning
    ändr. 1, 2, 8, 19, 24 §§
    Ikraftträder
    1985-03-01

Lag (1985:1093) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1985/86:41
    Omfattning
    upph. rubr. närmast före 24 §; nya 23 a §, rubr. närmast före 23 a §
    Ikraftträder
    1986-04-01

Lag (1986:1013) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1986/97:6
    Omfattning
    upph. 21 §; ändr. 24 §
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1987:1067) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Omfattning
    ändr. 4, 5, 19 §§; ny 8 a §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1987:1201) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:42
    Omfattning
    ändr. 23 a §
    Ikraftträder
    1988-01-01

Lag (1988:431) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1987/88:142
    Omfattning
    ändr. 14, 15, 18, 19 §§
    Ikraftträder
    1988-07-01

Lag (1990:139) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:40
    Omfattning
    ändr. 1, 5 §§
    Ikraftträder
    1990-06-01

Lag (1991:280) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Prop. 1990/91:68
    Omfattning
    ändr. 2, 7 §§
    Ikraftträder
    1992-01-01

Lag (1993:1409) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:67, Prop. 1993/94:24, Bet. 1993/94:JuU7
    Omfattning
    ändr. 19 §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1993:1687) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:119, Prop. 1993/94:38, Bet. 1993/94:TU11
    Omfattning
    ändr. 14, 15 §§
    Ikraftträder
    1994-03-01

Lag (1994:1417) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:40, Prop. 1994/95:23, Bet. 1994/95:JuU2
    Omfattning
    ändr. 16, 24 §§
    Ikraftträder
    1995-04-01

Lag (1999:157) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Förarbeten
Rskr. 1998/99:133, Prop. 1997/98:181, Bet. 1998/99:JuU7
Omfattning
ändr. 18 §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (1999:400) om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Förarbeten
Rskr. 1998/99:242, Prop. 1998/99:79, Bet. 1998/99:SkU19
Omfattning
ändr. 4, 13, 19, 22, 24, 25, 26 §§
Ikraftträder
1999-07-01

Ändring, SFS 2000:1225

Omfattning
upph.