Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige deltar i internatitmellt samarbete som avser inbördes rättshjälp mel- lan olika stater. bl.a. i fråga om utredning och lagföring av brott samt skatte- uppbt'ird. Flera av de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige har ingått under senare tid eller avser att ingå innehåller bestämmelser om informationsutbytc mellan staterna. lnformationsutbytet gäller bl.a. upplys- ningar och bevismaterial som myndigheterna i de berörda staterna har in- tresse av att utnyttja i sin verksamhet. En myndighet i Sverige som har erhål- lit information från en främmande stat får dock som regel inte använda infor- mationen fritt. l överenskommelserna anges nämligen ofta villkor för hur informaticmen får utnyttjas. Ett sådant villkor är t.ex. att bevismaterial inte får användas för annat ändamål än för vilket det begärdes.

Ett villkor i en överenskommelse med främmande stat. som begränsar möjligheten för svenska myndigheter att utnyttja erhållen information. kan strida mot inhemska regler om att myndighetema i sin verksamhet är skyl- diga att utnyttja eller beakta informatitmen. En polismyndighet eller en åklagare är t.ex. i princip skyldig att inleda förundersökning så snart det finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts.

I propositionen föreslås regler som innebär att svenska myndigheter skall vara skyldiga att följa sådana villkor som har överenskommits med en främ- mande stat om hur upplysningar eller bevismaterial som har överlämnats från den främmandestaten får användas. Inhemska regler om hur myndig- heten skall handla i olika hänseenden skall inte gälla i (len utsträckning som sådana regler strider mot villkor i den överenskommelse som ligger till grund för informationsutbytet. l'förbudet mot att utnyttja information i strict med

• Sida 2
•  Original

en överenskonunelse med främmande stat skall enligt förslaget gälla för alla myndigheter. även domstolar. lprtmositirmen föreslås också en ändring i reglerna om immunitet för vissa vittnen m.fl. Denna ändring har samband med frågan om Sveriges tillträde till en inom Förenta Nationerna utarbetad narkotikabrottskonvention. l,agändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

Prop. 1990/911131

PJ

• Sida 3
•  Original

Prop. l99()/91:l3l

Propositionens lagförslag Propositionens lagförslag

"1 Förslag till Lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet

llärigenom föreskrivs följande.

l & Har en svensk myndighet fatt upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och gäller pågrund av ("ix-'erenskommelse med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet. skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

2 s 1 den utsträckning det har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingätt med främmande stat. får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i Sverige från den främmande staten för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte lagföras, berövas sin frihet eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund avhandling. underlå- tenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som. när det gäller en tilltalad. inte är avsedd med kallelsen.

lmmuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans närvaro inte längre krävs. eller om han. efter att ha lämnat landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att inununiteten skall ha mindre omfattning än som nu angetts. gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den I juli lWl.

'_'.)

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1973z431) om utredning angående brott mot utländsk tullag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2

Bestämmelserna i l. 4 — 9, 13 och 16 åå lagen (1990:314) om ömsesidig handräekning i skatteärenden samt bestämmelserna om f("h'undersök- ning och tvångsmedel i lagen (19601418) om straff för varusmugg- ling samt i 23, 27 och 28 kap. rätte- gångsbalken äger motsvarande till- lämpning. Bestämmelse, vars till- lämpning förutsätter att misstanke föreligger mot någon. får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an- vändas i syfte att möjliggt'fna förver- kande av egendom. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (19901314) om ömsesidig handräek- ning i skatteärenden sägs om riks- skatteverket skall härvid i stället avse generaltullstyrelsen.

Föreslagen lydelse

äl

Bestämmelserna i 1, 4 - 9, 13 och 16 55 lagen (1990:314) om ("ömsesidig handri'tekning i skatteärenden. be- stämmelserna orn förundersökning och tvångsmedel i lagen (19603418) om straff för varusmuggling. bestäm- melserna i 23. "27 och 29 kap. rätte- gångsbalken samt bestämmelserna i 1 55 lagen (199I:000) med vissa be- stämmelser (nn internationellt samar- bete på brottmälsområdet äger mot- svarande tillämpning. Bestämmelse, vars tillämpning förutsätter att miss- tanke föreligger mot någon, får dock ej tillämpas. Tvångsmedel får ej an- vändas i syfte att möjliggöra förver- kande av egendom. Vad som i ovan nämnda bestämmelser i lagen (l99tlz3l4) om ömsesidig handräek- ning i skatteärenden sägs om riks- skatteverket skall härvid i stället avse generaltullstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

' Senaste lydelse 1990z316.

Prop. 199()/91:131 Propositionens lagförslag

• Sida 5
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

l-lärigenom föreskrivs att 1 kap. 4 ä sekretesslagen (1980:100)I skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 4 52 Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift. fär uppgiften inte hel— ler i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för upp- giften. linsiderlagen (1990: 1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fondjutpper.

! lagen (I99l:()l)l)) med vissa lie- stiimmelser (nn internationellt samar- bete [ni brottmålvmnrtidet finns be- stt'inunelver som begränsar möjlig/ie- ten att utnyttja vissa uppgijier som en svensk myndighet har fått från en fråm/nande. stat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

' Lagen omtryckt 1989:713. 2 Senaste lydelse 1990: 1345.

Prop.

1990/91 : 131 Propositionens lagförslag

• Sida 6
•  Original

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl

llärigenom föreskrivs att lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 den mån det har avtalats i en överenskommelse som Sverige har ingått nred annan stat. får den som efter kallelse i enlighet med överens- kommelsen har rest in i Sverige från den andra staten för att höras sorti tilltalad. vittne eller sakkunnig inte lagföras. _lk'ingslas eller på annat sätt underkastas inskränkning i sinjri/ret på grund av dom eller gärning som härrör från tiden före inresan i Sve- rige oelt som. S(ll'lll giiller tilltalad. inte är avsedd med kallelsen.

lmmuniteten upphör om den till- talade. vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet un- der en sammanhängande tid av fem- ton dagar från det att han har fått be- sked l'rån domstolen om att hans närvaro inte längre påfordras. eller om han. efter att ha lämnat landet. återvänder hit.

Föreslagen lydelse

l (len mån det har avtalats i en överenskommelse på privatriittens (nnråde som Sverige har ingått med annan stat. får den som efter kallelse i enlighet med ("överenskommelsen har rest in i Sverige från den andra staten för att höras som vittne eller sakkunnig inte lagföras. berövas sin fri/tet eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av dom eller gärning som härrör från ti- den före inresan i Sverige.

lmmuniteten upphör om vittnet eller den sakkunnige stannar kvar i Sverige trots att han haft möjlighet att lämna landet under en samman- hängande tid av femton dagar från det att han har fått besked från dom- stolen orn att hans närvaro inte längre påfordras. eller om han. efter att ha lämnat landet. återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att innnuniteten skall ha mindre omfattning än som nu angivits. gäller i stället den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Prop.

1990/91 : 131 Propositionens lagförslag

()

• Sida 7
•  Original

Prop. 199()/'91:131 Propositionens lagförslag

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräekning i skatteärenden llärigenom föreskrivs i fråga om lagen (199():3l4) om ömsesidig handräek- ning i skatteärenden

dels att 2 ä skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 23 5. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

] fråga om utländsk tull. andra skatter. avgifter och pålagor som av svensk tullmyndighet uppbärs vid el- ler i samband rned export eller itn- port av varor gäller denna lag endast i den mån särskilt anges i lagen (1969200) om uttagande av ut- ländsk ttrll. annan skatt. avgift eller pälaga eller i 2å lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag.

:fJ:

Föreslagen lydelse

I fråga om utländsk ttlll. andra skatter. avgifter och pålagor som av utländsk tullmyndighct uppbärs vid eller i samband med export eller im— port av varor gäller denna lag endast i den mån särskilt anges i lagetr (1969:200) om uttagande av ut- ländsk tull. annan skatt, avgift eller pälaga eller i 2.5 lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot utländsk tullag.

235

Haren svensk t)r_Vtr(lig/tet fått upp- lysningarfi'ån en ]rt'immande stat i ett skatteiirende och giiller på grund av överensk(nnmelse med den främ- mande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja upplysning- arna. skall svenska m_vndigheterfölja villkoren oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller annan för/int-

ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

• Sida 8
•  Original

J ustitiedepartementet PrOP- 1990/91:13'1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991

Närvarande: Statsrådet ()dd Engström, ordförande, och statsråden I-ljelm- Wallén, S. Andersson. Göransson. Gradin. Dahl, Johansson. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist, Freivalds. Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om vissa frågor om internationellt samarbete i brottmål m.m.

Inledning

lnom justitiedepartementet upprättades under våren 1990 promemorian (Ds l99016l) Vissa frågor om internationellt samarbete i brottmål m.m. lprome- morian föreslås regler som begränsar svenska myndigheters möjligheter och skyldigheter att använda upplysningar eller bevismaterial som har erhållits från en främmande stat, t.ex. vid utredning av brott, om ett sådant utnytt- jande skulle stå i strid med villkor i den överenskommelse som ligger till grund för informationsutbytet med den främmande staten. Promemorian har remissbehamllats.

Jag avser nu att ta upp de frågor som behandlas i promemorian. Till proto- kollet i detta ärende bör fogas promemorians lagförslag som bilaga 1 och en förteckning över remissinstansermt som bilaga 2. En sammanställning över remissvaren finns tillgängligi Iagstiftningsärendet (dnr 90-2410).

.lag tar i detta ärende även tipp en fråga om ändringi reglerna om immuni- tet för vissa vittnen m.fl. Den ändringen har samband med frågan om Sverige skall tillträda en narkotikabrottskonvention som har utarbetats inom För- enta Nationerna. Regeringen har tidigare denna dag på min föredragning fattat beslut om proposition i det ärendet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lag- förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fo- gas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Lagrådets granskning har lett till en mindre redaktionell ändring av lagförslagen.

• Sida 9
•  Original

2. Allmän motivering

2.1. Bakgrund

1 frågor som gäller utredning och lagföring av brott samt skatteuppbörd på- går sedan gammalt ett omfattande internationellt samarbete mellan stater. Samarbetet gäller bl.a. vad som i Sverige har kommit att betecknas inbördes rättshjälp, dvs. olika former av samarbete stater emellan främst i syfte att staterna skall kunna inleda eller fullfölja rättsliga processer med internatio- nell anknytning. Sverige deltar i detta samarbete på flera olika sätt, bl.a. vad gäller upptagning av muntliga och skriftliga bevis. delgivning av handlingar och verkställighet av olika straffproeessuella säkerhetsåtgärder. t.ex. beslag och kvarstad.

Det rättsliga regelsystem som det internationella samarbetet på detta om- råde bygger på är för svenskt vidkommande dels lagstiftning, dels olika kon- ventioner och bilaterala avtal som har ingåtts med andra stater. De vidgade internationella kontakterna har gjort att Sverige under senare år i ökad om- fattning har ingått överenskommelser som innehåller bestämmelser om in- bördes rättshjälp. Lagstiftningen å andra sidan är i flera fall gammal och ofullständig och bestämmelserna finns spridda på ett stort antal författ- ningar.

Som framhålls i promemorian har den snabba utvecklingen i det interna- tionella umgänget gjort att det svenska regelsystemet i fråga om inbördes rättshjälp behöver reformeras. De ämnesområden som är aktuella för inbör- des rättshjälp förändras fortlt'ipande, och det är främst genom pågående konventionsarbete inom ramen för olika internationella organ och genom bilaterala överenskommelser med främmande stater sona, rättsutveeklingen på området nu sker. För domstolar och andra rättstillå'tmpande organ här i landet är det svårt att överblicka regelsystemet. Särskilt för domstolarna, som relativt sällan kommer i kontakt med internationella frågor, är behovet stort av en mer överskådlig lagstiftning. Lagreglerna behöver också ses över i sakligt hänseende.

lnom justitiedepartementet har inletts en översyn av de internationella straffproccssuella frågorna. Arbetet syftar till att skapa en mer enhetlig och modern lagstiftning som kan svara mot de krav som i dag ställs i det interna- tionella samarbetet. Arbetet är emellertid omfattande och någon mer hel- täckande lagstiftning kan knappast bli färdig förrän tidigast om ett par år.

På några områden är det emellertid med hänsyn till den internationella utvecklingen särskilt angeläget att nya regler utarbetas. Det fortsatta re- formarbetet bör därför enligt min mening bedrivas så att etappvisa föränd- ringar av regelsystemet kan genomföras. Siktet bör emellertid vara inställt på att så långt möjligt få en sammanhållen och överskådlig lagstiftning för området i stort.

Ett av de områden där det redan nu är nödvändigt att genomföra reformer gäller de i promemorian behandlade frågorna om infomia/imisa/byte i inter- nationella förhållanden. Vad saken närmare bestämt gäller är om regler bör införas som begränsar svenska myndigheters möjligheter att utnyttja infor- mation eller bevismaterial som har erhållits från en främmande stat i sådana

Prop. 1990/9] : 131

• Sida 10
•  Original

fall där den främmande staten har ställt tipp villkor för hur informationen får utnyttjas. I några av de konventioner och avtal sotn Sverige har ingått eller har för avsikt att ingå finns bestämmelser som på detta sätt begränsar möjlig- heten att fritt använda erhållen information. För svenskt vidkommande kan en sådan förpliktelse innebära en konflikt mellan bestämmelsen i avtalet el- ler konventionen och bl.a. olika regler i svensk rätt om myndigheters skyl- dighet att fullgöra sina myndighctsuppgifter, t.ex. regeln om äklagares abso- luta i'italsplikt enligt 20 kap. () & rättegångsbalken (RB). Frågan aktualisera- des för en tid sedan i ett lagstiftningsärettde om godkännande av Europa- råds- och ()E(f[.)-konventionen om ömsesidig lutndräckning i skatteären- _ den. m.m. föredragande statsrådet framhöll då att saken över 'ägdes inorn justitiedepartemcntet och borde kttnna lösas inorn en inte alltför avlägsen framtid (_se prop. 1989/90: 14 s. 67). Sotn jag strax skall återkomma till har en motsvarande fråga nu uppkommit inför Sveriges tillträde till en konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrotts- konventionen) som har utarbetats ittom Förenta Nationerna.

Ett annat område i det internationella samarbetet som under senare år har fått ökad aktualitet gäller överföring av fri/telsben'ivmle personer förför/rör alma/mals. Sverige ratificerade år 1967 den europeiska konventionen om in- bördes rättshjälp i brottmål men gjorde vid ratificeringen ett förbehåll be- tri'tffant'le kont-'entionens artikel 11. 1 den artikeln föreskrivs att en person sotn är berövad friheten i en konventionsstat ttnder vissa förutsättningar kan överföras till en annan konventionsstat för vittnesft'irhör eller konfrontation. Förbehållet vid ratificeringen innebär att Sverige inte lätnnar den rättshjälp som avses i artikel 11.

Behovet av en rättslig reglering på detta område i enlighet med konventio- nens bestämmelser har blivit allt mer påtagligt (se Ds Ju 19872'12). Det fort- satta arbetet inotn jttstitiedepartetnentet med de internationella straffpro- cessttella frågorna är därför inriktat på att åstadkomma en rättslig reglering även i detta hänseende. Jag räknar med att" inotn kort återkomma med för- slag till lagstiftning i denna fråga. Tanken är att den nya lag med vissa be- stämmelser otn internationellt samarbete på brottmålsområdet som jag kotntner att föreslå i detta lagstiftningsärende skall bilda utgångspunkt för en sådan reglering.

2.2 1nfortnatit'msutbyte i internationella förhållanden

2.2.1. Internationella överensktmtmelser

Som redovisas i promemorian har Sverige ttnder åren ingått ett flertal över- enskmnmelser med främmande stater om inbördes rättshjälp i olika avseen- den. Arbete pågår också i flera olika sammanhang där Sverige deltar, både bilateralt och multilateralt. med att utarbeta överenskommelser som syftar till att vidga det internationella samarbetet vad gäller inbördes rättshjälp. På hrottmålsområdet har jag redan nämnt den europeiska rättshjälpskon- ventionen som antogs år 1959 (prop. l961:48). Sverige ratificerade den kon- ventionen år 1967 och gjorde då vissa förbehåll och förklaringar (SÖ 1968115). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del året därpå. [ konven-

Prop. 1990/91 : 131

• Sida 11
•  Original

tionen åtar sig avtalsstaterna att lämna varandra rättshjälp i största möjliga utsträckning i tnål eller ärenden som avser beivrande av brott. Konventionen omfattar huvudsakligen bet-'isupptagning som avser utredning och överläm- nade av bevismaterial eller handlingar. delgivning av rättegångshandlingar och judiciella beslut. översändande av utdrag ur straffregister. lagföring i an- nat land samt underrättelse om straffdomar.

Rättshjälpskonventionen har sedermera kompletterats med ett tillägg- sprotokoll år 1978 (SÖ 1979: 12) som i vissa hänseenden utvidgar konventio- nens tillärnpningsområde. bl.a. i fråga om brott mot skatte— och avgiftsför- fattrtingar och rättshjälp på verkställighetsstadiet.

Frågor om inbördes rättshjälp behandlas även i en del andra multilaterala konventioner. t.ex. de europarådskonventitmer som rör överförande av lag- föring och straffverkställighet. Bestämmelser om inbördes rättshjälp ingår dessutom i vissa tttlärnningsavtal. En del bestämmelser av den innebörden finns i den ettropeiska trtlämningskonventionert från år 1957 (se prop. 1958zl39 och sö l959:65).

Jag vill här också nämna att en expertgrupp inom Europarådet för närva- rande ser över de etrropeiska konventionerna på straffrättstnnrådet. bl.a. vad gäller inbördes rättshjälp. Syftet med arbetet är att trtarbeta en gemen- sam konvention förde olika frågorna på området.

Mellan de. nordiska länderna gäller en (")vct'enskommelse från år 1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (SÖ 1975z42); se cirkttläret (1975301) till statsrnyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige. Danmark. Finland. lsland och Norge genom delgivning och bevisupptagning. Överenskontntelsen omfattar såväl brottmål sotn tviste- mål.

Efter att under en lång följd av år inte ha ingått några bilaterala överens- kommelser om inbördes rättshjälp utanför Norden. slöt Sverig = år 1983 en sådan överenskommelse med Ungern (prop. l985/86:8..1uU'2. rskr. 18) som trädde i kraft år 1986 (SÖ 198625). Därefter har liknande överenskommelser träffats dels med dåvarande Tyska Demokratiska Republiken år 1986 (prop. HSO/87:96. Jul) 30. rskr. 244). dels med Polen är 1989 (prop. l989/9t):55). De former av rättshjälp som omfattas av dessa överenskornmelser är främst delgivning. bevisupptagning och överförande av lagföring. De har sin mot- svarighet i den europeiska rättsltjälpskonventionen.

Enligt de nu nämnda överenskommelserna förekommer också i viss ut- sträckning ett inforrnationsutbytc mellan staterna. Det kan t.ex. gälla upp- lysningar om gällande inhemska straffbestämmelser eller att staterna skall förse varandra med utdrag ur straffregister rörande dömda personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden.

Under senare år har i olika sammanhang aktualiserats behovet av ett ut- ökat inforrnationsutbyte på brottmålsområdet. Som jag redan har berört har nyligen inom ramen för Förenta Nationernas Ekontnniska och Sociala råd (F.COSOC) utarbetats en konvention mot illegal hantering av narkotika. Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om förbättrad information vid bekämpning av olaglig narkotikahantering över gränserna. Frågan är också aktuell i en konvention om förverkandc som nyligen har utarbetats inom Europarådet. Andra överenskommelser är trnder utarbetande. Sverige har

Prop. 1990/91: 131

• Sida 12
•  Original

också nyligen träffat öve rcnskmnmelser med Spanien och med Frankrike om bilateralt samarbete på polisområdet i fråga om bl.a. bekämpande av terro- rism. Överenskommelserna tar i första hand sikte på ett ökat informations- utbyte (se prop. 1989/9tl:155 s. 1118).

Av betydelse i detta sammanhang är att det till sådana regler i överens- kornrnelserna som ger möjlighet till information brttkar knytas bestämmel- ser som villkorat" eller begränsar möjligheten för en stat att fritt använda upplysningar eller bevismaterial som staten har fått del av. Som jag tidigare nämnde kan sådana begränsningar för svenskt vidkommande medföra att en konflikt uppkommer rncllau bestämmelserna i överenskommelsen och in- , hemska regler om en myndighets skyldighet att fullgöra sina myndighetsupp- gifter.

Jag har tidigare i dag anmält frågan om ett svenskt tillträde till den nyss nämnda narkotikabrottskonventionen. Enligt artikel 7 i konventionen skall parterna erbjuda varandra inbördes rättshjälp i största möjliga omfattning vid utredningar. åtal och domstolsförfaranden avseende brott som anges i konventionen. Rättshjälp skall erbjudas bl.a. i syfte att få tillgång till infor- mation och bcvismaterial. Konventionen inneltåller i artikel 7 ptrnktcn 13 en bestämmelse som begränsar det mottagande landets möjligheter att använda sig av information för annat ändamål än det som angavs när informationen begärdes. Bestämmelsen har fi.")ljande lydelse.

"Den ansökande parten skall inte, trtan den anmodade partens samtycke, vidarebefordra eller använda information eller bevismaterial som lårnrtats av den anmodade parten för andra trtret'lningar. åtal eller rättegångar än sådana som angetts i framstållningen."

Sorn jag nyss nämnde har inom Europarådet nyligen utarbetats en konven- tion om förverkant'le av utbyte av brott m.m. Även enligt denna konvention förutsätts att en stat som lämnar trt information får föreskriva att materialet inte får användas för andra ändamål ätt för vilket det begärts. Sverige ltar undertecknat kom-'entionen inert ännu inte ratificerat den.

Sverige har även i andra sammanhang i f("irhandlingar med fråtnmande stat om inbördes rättshjälp i brottmål diskuterat frågor om ett vidgat informa- tionsutbyte staterna emellan. Vid dessa förhandlingar har bestämmelser motsvarande den nu återgivna artikel 7 punkten 13 i FN—konventionen över- vägts. liknande bestämmelser finns också intagna i ett s.k. modellavtal om inbördes rättshjälp i brottmål som behandlades trnder FNs åttonde kongress om brottslfrekämpning hösten 1990.

På skatte- och tullomradet förekommer också överenskomrnelser med reg- ler om informationsutbyte mellan olika stater.

Europaråds— och (')ECD-konventionen om ömsesidig handräckningi skat- teärendcrt undertecknades av Sverige i april 1989 (se prop. 1989/90: 14. SkU 17. rskr. 216). Konventionen innehåller bl.a. regler om informationsut- byte för taxeringsändamål. delgivning av handlingar. indrivning av skatter och avgifter samt vidtagandc av säkringsåtgärder för framtida indrivning. ltt- formationsutbytct avses ske i princip på tre sätt; automatiskt genom utbyte av kontrolluppgifter. spontant t.ex. genom att en skattemyndighet som vid en revision finner något som kan vara av intresse för en annan skattemyndig-

Prop. 199()/91:131

• Sida 13
•  Original

het överlämnar denna information till myndigheten och slutligen på begäran från en medlemsstat. ] konventionens kapitel lll. avdelning I." artikel 4 åtar sig parterna att utbyta upplysningar dels vid fastställande och uppbörd av skatt samt indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skatteford- ringar. dels vid förfarande hos administrativ myndighet eller inledande av förfarande vid rå'tttstillämpande myndighet. l punkten 2 i samma artikel finns en bestämmelse om att upplysningar inte får användas för annat ändamål än för vilket de begärdes. Bestämmelsen har följande lydelse.

”En part får använda upplysningar som erhållits enligt denna konvention i en brottrnålsprocess endast om den part av vilken upplysningarna erhållits i förväg har gett sitt samtycke därtill. Två eller flera parter kan emellertid komma överens om att avstå från kravet på sådant samtycke."

I fråga om tullsamarbete har Sverige ingått ett flertal bilaterala avtal. bl.a. med Tyskland. Frankrike. Nederländerna. Storbritannien och Nordirland. I ett avtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater om ömsesidigt bistånd i tullfrågor (se prop. 1987/88z38) finns regler om informationsutbyte mellan länderna och hur sådan information får användas. ] artikel 9 i avtalet före- skrivs bl.a. följande.

” 2) Upplysningar. handlingar och andra meddelanden som har erhållits inom ramen för det ("ömsesidiga biståndet får användas enbart för de syften som anges i denna överenskommelse, inbegripet brtrk inom ramen för rätts- liga eller administrativa förfaranden. Sådana upplysningar, handlingar och andra meddelanden får användas för andra syften endast om den tullmyndig- het som lämnat dem ger sitt uttryckliga medgivande därtill."

Motsvarande regler finns i den s.k. Nairobikonventionen (se SFS 1983:682) och i tullsamarbetsavtalen med de nordiska länderna, Frankrike, Storbrita- nien. Nederländerna och Spanien.

2.2.2. Förhållandet mellan internationella regler och svensk rätt

I fråga om internationella avtal och konventioner följer många stater den monistiska rättstraditionen. Den innebär att en överenskommelse som har träffats blir tillämplig i den staten utan att några särskilda lagstiftningsåtgär- der behöver vidtas för att införliva överenskommelsen med den nationella rättsordningen. I Sverige gäller inte den ordningen. I stället följer Sverige den dualistiska rättstraditionen. Den innebär att de avtalade reglerna i prin- cip måste införlivas med den svenska rättsordningen genom särskilda lag- stiftningsåtgärder innan de blir tillämpliga.

Som framhålls i promemorian finns det inte några föreskrifteri svensk rätt om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse skall införli 'as med den svenska rättordningen. Den praxis som har utbildats innebär i stort sett följande.

Om bestz'immclserna i en överenskommelse berör myndigheternas eller enskildas handlande, görs överenskommelsens bestämmelser tillämpliga ge- nom att en lag eller en annan författning utfärdas genom vilken bestämmel— serna i överenskomrnelscn införlivas med den svenska ri'tttsordningen. Detta behöver dock endast göras till den del dessa bestämmelser saknar motsvarig- het i eller strider mot de svenska rättsreglerna. När en överenskommelse

Prop. 1990/91 : 131

L,.)

• Sida 14
•  Original

skall inft'ftrlivas rtted svensk rätt kan två olika metoder kornrtta i fråga. Över- enskotttrttelsens bestämmelser katt införlivas med svensk rätt antingen ge- nom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation. Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskomrttelscn som beltövcr införlivas rtted svensk rätt till svensk författningstext. lrtkorporatiott innebär att det i en lag eller annan f("ftrfattning föreskrivs att konventionens bestäm- melser gäller dirckt i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndighe— terna.

[ fråga om de överenskommelser om inbördes rättshjälp som Sverige utt- der senare år ltar ingått på brottrttålsotttrådet har några särskilda lagstift- ningsåtgärder för att införliva besti'tmmelserna med den svenska rättsord- rtirtgctt inte ansetts påkallade. Avtalsförpliktelserna ltar bedömts lta täckning i svensk rätt och svenska tttyndighetcr ltar ansetts kunrta uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalen rtted stöd av gällande inhemska lagbestärtttttelser. När det gäller OECD-konventionen om ömsesidig ltandråckning i skatte- ärenden bedömdes det erttellertid nödvändigt att införliva konventionen rtted svensk rätt. Detta skedde dels på så sätt att en särskild lag (19901313) utfärdades varigenom OECD-konventionert förklarades gälla för Sveriges del, dels genom att vissa grurtdläggandc bestämmelser i konventionen trans- formerades till svensk lag genom lagett (19901314) om ömsesidig handräck- rtirtg i skattci'trenden. Även en del andra lagändringar genomfördes.

Oavsett vilka särskilda lagstiftttingsåtgärder som vidtas i Sverige nted an- ledning av en träffad överettskorttrttelse är Sverige givetvis. som betonas i protttemorian. folkrättsligt förpliktat att följa de överenskorttrttelscr som vi ltar ingått med andra stater. En bristande ("överensstärttmelse mellan en be- stämmelse i en internationell överenskommelse och en intern regel i lagstift- ningen kan rttårtga gånger ('.')verbryggas med tillårttprting av principen om att inhemska regler skall tolkas i en fördragsvi'tnlig anda. Om en renodlad kott- flikt föreligger mellan ett internationellt åtagande och den irtterna lagstift- ningen. ntåste emellertid tttyrtdighetcn välja att tillämpa lagen.

2.2.3. Myndigheternas utredningsansvar

Som jag tidigare varit ittrte på katt det vid tillämpningen av vissa bestämmel— ser om informationsutbyte hi överenskotnmelserna om inbördes rättshjälp uppkomma situationer där en konflikt föreligger rttellart det internationella åtagartdct och svensk lagstiftning. Det gäller sådana bestämmelser om att upplysningar eller bevismaterial som ltar mottagits från en främmande stat inte får användas för annat ändamål än för vilket de ltar begärts. om inte den främmande staten medger ett vidare anvättdningsorttråde. Dctttta typ av förpliktelser. som i enlighet rtted vad jag tidigare ltar redovisat fintts intagna i flera internationella överenskornmelser. katt ge upphov till konflikter nted sådana regler i den inhemska lagstiftningen som innebär att en myndighet är skyldig att utreda eller vidta andra åtgärder inottt sitt verksantltetsontråde i syfte att fullgöra sitta myrtdigltetsuppgifter.

Som en allmän princip ittortt ft'ftrvaltttingett anses gälla den s.k. official- el- ler undersökningsprincipen. En myndighet skall se till att frågor som upp- kommer ittottt rttyrtdiglteterts verksamltetsorttråde blir så utredda som deras

Prop. 1990/91:131

• Sida 15
•  Original

beskaffenltet kräver. Dertrta plikt gäller även i de fall då det är ntyndigltetert som tar initiativ till ett ingripartdc tttot en enskild (se Hellners m.fl.. Nya förvaltttingslagen. 1989. s. 61). Myndigheterrta har alltså en grundläggande skyldigltct att på eget initiativ gå vidare rtted frågor som har komntit till deras kännedom i den ntån de avser förhållanden ittom deras eget verksamhetsom- råde. Särskilda föreskrifter om detta fitttts bl.a. på skatteområdet och i fråga om socialtji'tnsten, se 3 kap. l & taxeringslagcn (19901324) och 50 & social- tjärtstlagen (19801320).

På brottmålsområdet ltar den rttr artgivna prirtcipcn konttttit till uttryck sår- skilt tydligt. Flera regler irtrtefattar en ovillkorlig skyldighet för myndighe- terna att vidta åtgärder ttär fråga är om att utreda och beivra brott. Ett polis- myndighet eller ett åklagare är i princip skyldig att inleda förunderst'åkning så srtart det finrts anledning att attta att ett brott som ltör ttttder allrttänt åtal har begåtts (23 kap. l & RB). En åklagare är vidare skyldig att, om inte att- rtat är särskilt föreskrivet. väcka åtal i fråga om brott som hör urtdcr allmänt åtal ("20 kap. (» & RB). Bestärtutselserna syftar bl.a. till att uttdattröja evert- ttrella misstankar om att polisen eller åklagarert i sitt rttyndighetsutövrtittg sktrlle kurtrta påverkas av ovidkommande hänsyn och att alla således inte skulle. bcltattdlas lika inför lagert.

När det gäller uppgifter som firtrts ltos en myndighet och som kan få bety- delse för cn attttart myndighet. t.ex. uppgifter om brott. är utgångspunkten att det inte fittns något hinder mot att rttyndigltetett lätttrtar ut ttppgifterrta i den rttått de är offentliga. Även om det rör sig om sekretessbelagda uppgifter kan trppgifter lämnas tttyrtdiglteter emellan i brottsbekämpande syfte enligt särskilda regler i 14 kap. sekretesslagen (l98tlzltlt). omtryckt 19S9z7l3; sc prop. 1983/84: 142). Ettligt dessa bestämmelser ltittdrar inte sekretess att en uppgift artgåertde misstanke om brott lämnas till polismyndighet, åklagar- ntyndigltet eller annan myndighet som ltar att ingripa rttot brottet (14 kap. 2 å). lin förutsättning för att uppgifter skall få lämnas är att det för brottet är föreskrivet fättgelse och att det kan antas att den straffbara gärningen för- anleder annan påföljd ätt böter. För vissa verksamheter, t.ex. ittom hälso- och sjukvården. gäller särskilda regler.

2.2.4. Begränsningar av myndigheternas skyldighet i vissa fall att utnyttja information från en främmande stat

Mitt förslag: En myndighet i Sverige som har fått upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för att anvättdas vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande nted anledning av brott skall vara skyldig att följa sådatta villkor i den överettskorttntelse som ligger till grund för irtformationsutbytet som begrärtsar möjligheten att ut- nyttja ittfortttationett. Svenska regler om hur myndigheten skall handla i olika ltättseenden skall inte gälla i den utsträckning som så- dana regler strider mot överenskommelsen. Även överertskorntttelser ont inforrttationsutbyte som träffas i ett ertskilt fall skall omfattas av

den föreslagna regleringen. Detsamma skall gälla för en svensk skatte- eller tttllrttyrtdighet som på motsvarande sätt ltar fått information från en främtttartde stat.

Prop. 1990/912131

• Sida 16
•  Original

Promemorians förslag: Överensståmmeri sak med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom juridiska fakultetssty- relsens forskningsnämnd vid Lunds universitet har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag har sagt i det föregående finns det situationer där en konflikt kan uppkomma mellan vad Sverige folk- rättsligt har åtagit sig i en överenskt'unmelse med främmande stat i fråga om informationsutbyte och vad som följer av vår interna lagstiftning. Lagstift- ningens nuvarande utformning i detta hänseende utgör ett hinderi det inter- nationella samarbetet och kan. som framhålls i promemorian. många gånger medföra att svenska myndigheter tvingas avstå från viktig information som en främmande stat är villig att lämna. Skall Sverige kunna delta fullt ut i fråga om infortnationsutbyte i internationella förhållanden, måste därför en lagändring göras.

Bland remissinstanserna har man över lag ställt sig positiv till promemo- rians förslag. Flera instanser framhåller särskilt att en lagändring på detta område är angelägen. Samtidigt markeras från ett par håll — utan att man därmed vill avstyrka de framlagda förslagen — att begränsningar i myndighe- ternas utredningsskyldighct alltid är förenat med nackdelar. både vad gäller effektiviteten i brottsbekämpningen och allmänhetens tilltro till rättsväsen- det. l')omstolsverket har i det sammanhanget erinrat om att en liknande fråga om att införa begränsningar i den brt.)ttsbekämpande verksamheten diskuterades med anledning av tvångsmedelskommitte'ns förslag om lagreg- lering av överskottsinformation vid användning av tvångsmedel (SOU 198454). I den proposition som lades fram på grundval av betänkandet följ- des dock inte förslaget i denna del. ett ställningstagandc som riksdagen ställde sig bakom (prop. 1988/89:124 s. 29 ff. JuU25. rskr. 313).

För egen del vill jag gärna stryka under betydelsen av att gå fram varsamt när det gäller att införa begränsningar i myndigheternas utredningsansvar. Beträffande den fråga som dotnstolsverket tar upp tnenar jag emellertid att det är en skillnad mellan å ena sidan de begränsningar som i promemorian föreslås gälla i förhållande till överenskommelser med främmande stat och å andra sidan sådana mera generellt verkande begränsningar som diskutera- des i samband med s.k. överskottsinformation vid användning av tvångsme- del. 1 det senare fallet rör det sig om överskottsinformation som kotntner fratn i samband med att brtiittsutredande organ i Sverige på ett helt lagligt sätt använder tvångsmedel. t.ex. telefonavlyssning. vid förunderst'ikning i samband med brott. Jag framhöll i det lagstiftningsärendet att jag hade svårt att förstå varför polis och åklagare just i en situationen där tvångsmedel an- vänds skulle vara förhindrade att utnyttja information som man fått del av, när det i andra sammanlutng inte finns några sådana begränsningar. En avgö- rande omständighet som talade mot att införa sådana begränsningar var en- ligt min mening att en sådan ordning skulle få negativa följder för möjlighe- terna att komma till rätta med allvarlig brottslighet i vissa fall. Både för all- mänheten och för polisen själv skulle det vara svårt att förklara varför sådana skygglappar skulle införas i den brottsbekämpande verksamheten.

De i promemorian föreslagna begränsningarna är av annat slag. På brott- målsområdet har de sin grund i att Sverige har ett intresse av att delta i inter-

Prop. l990/91:131

• Sida 17
•  Original

nationellt samarbete för att bekämpa brottslighet med internationella för- greningar. Det internationella samarbetet ställer vissa villkor som vi måste kunna uppfylla för att över huvud taget få tillgång till sådan information som här avses. Syftet med de nu aktuella förslagen är att öka möjligheterna att komma till rätta med allvarlig brottslighet. Jag vill också framhålla att de eventuella nackdelar som begränsningar av det slag som förordas i prome- morian sammantaget kan förväntas medföra får anses högst måttliga. 1 de flesta fall där en begränsningsregel skulle slå till kommer det med all sanno- likhet att vara möjligt för t.ex. polis- eller åklagarmyndigheten att utverka samtycke av den främmande staten till att få utnyttja sådan överskottsinfor- mation som inte omfattas av en framställning. Någon sådan begränsning i myndighetermts utredningsskyldighet som avses med förslagen kommer i så- dana situationer inte att inträffa. Sam mantaget menar jag alltså att förslagen är ägnade att förbättra effektiviteten i brottsbekämpningen och därmed också stärka allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Motsvarande gäller de förslag sotn har lagts fram på tull- och skatteområdet.

Med hänsyn till det nu anförda anser jag att lagstiftningsåtgärder bör vid- tas för att bringa våra inhemska regler i överensstämmelse med de interna- tionella avtalen på detta område. I den frågan harjag stöd av en bred remis- sopinion.

Som jag nyss nämnde har Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet ställt sig kritisk till promemorieförslaget. Forsknings- nämnden menar att förslaget är oförenligt med regeringsformen och att det därför inte är genomförbart i sin nuvarande utformning. Om intermitionella överenskommelser rörande informationsutbyte skall ges fi'ireträde framför nationella regler, är det enligt nämndens uppfattning nödvändigt att införliva överenskommelserna med svensk rätt. Forskningsnämnden hänvisar bl.a. till vissa uttalanden som gjordes av lagrådet i samband med att ett förslag till fartygssäkerhetslag utarbetades inom regeringskansliet (se prop. 1987/88:3 s. 191 ff.).

För egen del kan jag instämma i forskningsnämndens synpunkter så till vida att det även enligt min mening är nödvändigt att svenska myndigheter har lagstöd för en åtgärd sotn innebär att annars tillämpliga lagregler sätts åt sidan till förmån för vad som föreskrivs i en överenskommelse som har träf- fats med främmande stat. Jag menar emellertid att den fråga som lagrådet uttalade sig om i samband med att förslaget till fartygssäkerhetslag utarbeta- des är av annat slag än den som behandlas i detta lagstiftningsärcmle. Den fråga som lagrådet uttalade sig om gällde närmast om det var möjligt att i stället för bestämmelser-ml i fartygssäkerhetslagen tillämpa bestämmelser i intermttionella överenskommelser som inte var införlivade med svensk rätt. utan att det fanns någon särskild föreskrift om det i svensk lag. Problemet var med andra ord att fartygssäkerhetslagen genom hänvisningen till interna- tionella överenskommelser tog undan ett onu'åde för lagens tillämpning, utan att det fanns någon regel i svensk rätt som angav vad som skulle tilläm- pas i stället. Med det förslag som nu läggs fram är avsikten att myndigheterna skall kunna iaktta vissa angivna villkor i en internationell överenskommelse med stöd av bestämmelserna i den föreslagna lagen. Som jag ser det uppfyl- ler en sådan ordning väl de krav som anges i regeringsformen, och någon

Prop. 199()/91:131

• Sida 18
•  Original

särskild införlivandeförfattning vid sidan av den föreslagna lagen behövs en- ligt min mening inte. Den i detta hänseende valda tekniken - att ge villkor angivna i en internationell överenskommelse företräde framför inhemska regler— är för övrigt inte ny. Reglerna 12 kap. 8 äandra stycket brottsbalken om villkor vid utlämning för brott från främmande stat har en motsvarande konstruktion (se också NJA 1983 s. 441). Ett annat exempel på denna teknik finns i 9 kap. 3 s sekretesslagen som föreskriver om sekretess i den mån riks- dagen har godkänt avtal härom med främmande stat.

Jag anser alltså att en lagändring bör genomföras på det sätt som föreslås i promemorian. Lagändringen bör nära ansluta till reglerna i de internatio- nella överenskommelserna och i huvudsak gå ut på att myndigheternas skyl- dighet att göra utredningar inskränks i den utsträckning inledande av under- sökning eller liknande skulle strida mot en överenskommelse med främ- mande stat orn hur inlbrrmrtionen får utnyttjas. De nya reglerna bör dock ' inte begränsa sig till att omfatta villkor som följer av internationella överens- kommelser som regeringen har ingått. Om myndigheter i en främrmmde stat är villiga att bistå svenska myndigheter med information i ett visst ärende under förutsättning att informationen inte utnyttjas för andra ändamål, bör svenska myndigheter ha möjlighet att träffa överenskommelse om detta. En sådan överenskommclse förutsätter dock att regeringen enligt bestämmel- serna i l() kap. 3 s* regeringsformen uppdrar åt myndigheten att träffa över- enskommelsc.

En sådan inskränkning i myndigheternas rätt att utnyttja informatitm sorti här avses innebär alltså att inhemska regler om hur myndigheten skall handla i vissa hänseenden sätts åt sidan i den utsträckning som bestämmelserna i en överenskommelse med främmande stat föreskriver annat. innehåller en sådan överenskommelse t.ex. ett förbud mot att använda erhållen informa- tion för annat ändamål än det för vilket den har begärts, bör förbudet inne- bära ett principiellt hinder för myndigheten att utnyttja informationen för utredning eller lagföring av andra brott än dern som avses med framställan, även när starka motstående intressen talar för att saken bör utredas. Skulle t.ex. i ett enskilt fall sådan överskottsinformation förekomma som ger anled- ning att anta att grov brottslighet har förekommit. är myndigheten —i linje med vad som föreskrivs i avtalen — hänvisad till att utverka samtycke av den främmande staten för att få utnyttja denna information. Man bör kunna räkna med att en sådan begäran i allmänhet kommer att bifallas i de fall som här är av intresse.

Ett par remissinstanser har, från delvis skilda utgångspunkter, tagit upp frågor om sekretess vad gäller sådan information som inhämtas från en främ- mande stat. i promermu'ian berörs sekretessfrf'tgorna bl.a. i speeialmotive- ringen till den föreslagna lagen (s. 20). .

Rikspt.>lisstyrelsen framhåller i sitt remissvar att den svenska ordningen i fråga om allmänna handlingars offentlighet inte så sällan skapar problem i det internationella polisiära umgänget. Styrelsen syftar på sådana brottsutre— dningar där det finns anledning att hämta in inft'u'mation från en främmande stat men där sådan information inte lämnas ut därför att man från svensk sida inte kan garantera att materialet kan hållas hemligt. Styrelsen anser att

Prop. 1990/91 : 131

• Sida 19
•  Original

frågan om sekretesskydd för den typen av uppgifter bör uppmärksammas i det fortsatta översynsarbetet inom justitiedeparternentet.

.lag kan förstå att sekretesskyddet för den typ av uppgifter rikspolisstyrel- sen nämner många gånger är en väsentlig förutsättning för att svenska myn- digheter skall få ta del av uppgifterna från utlandet. Som styrelsen själv anty- der i sitt remissvar ligger emellertid den frågan vid sidan av det lagstiftnings- ärende som nu behandlas. Jag delar emellertid rikspolisstyrelsens uppfatt- ning att de av styrelsen påtalade problemen bör uppnrärksammas i det fort- satta översynsar'betet på detta område.

Riksåklagaren och överåklagaren i Stockholm har i sina remissvar också berört sekretessfrågor. De har bl.a. ifrågasatt om den ordning som föreslås i promemorian är tillräcklig för att Sverige skall kunna uppfylla sina åtagan- den enligt internationella överenskommelser. Överåklagaren i Stockholm har t.ex. tagit tipp frågan om sekretess efter det att åtal har väckts.

För egen del är jag klar över att det i den praktiska hanteringen hos polis- och åklagarmyndigheter kan uppstå situationer där gränsdragningsproblem kan förekomma rörande vad som får utnyttjas av myndigheten enligt över- enskommelsen med den främmande staten och vad som inte får utnyttjas. Detta är emellertid. som jag ser det. ett problem som föreligger oavsett vil- ken rättslig reglering lagstiftaren väljer för att lösa konflikten mellan över- enskommelser med främmande stater med villkor om hur information får användas och inhemska regler om utredningsskyldighet för myndigheterna. Frågan vilket material som kan utnyttjas i Sverige med beaktande av den ("St-'erenskommelse som ligger till grund för informationsutbytet får i första hand avgöras av de myndigheter som skall använda materialet och ytterst av domstolarna. om materialet skulle kotnma att åberopas där.

Frågan om sekretess efter det att åtal har väckts anser jag emellertid inte utgöra något problem i detta 1agstiftningsärende. Det beror på att de ak- tuella överenskommelser om irrformationsutbyte som Sverige har ingått med främmande stater inte innehåller några villkor om att erhållen information skall hållas hemlig. De begränsningar som gäller för informationen är endast att svenska myndigheter inte får utnyttja den på ett sätt som strider rrrot över- enskommelsen. I förhållande till dessa överenskommelser finns det alltså inte något behov av att införa särskilda regler om sekretess. Det nu sagda hindrar inte att sekretesslagens bestämmelser ändå kommer att ge ett sekre- tesskydd i flertalet fall. Det hänger samman med att omfattningen av vad som är tillåtet att använda för åtal av det utländska materialet i princip skall överensstämma med vad som efter åtal skall offentliggöras av svenska myn- digheter. Har en åklagarrnyndighet fått överskottsinformation från utlandet av sådan natur att materialet på grund av villkor i överenskommelsen inte får utnyttjas. skall åtal aldrig väckas. Den sekretess som gäller för uppgifterna korrrrrrer i allmänhet att bestå (9 kap. 18 å andra stycket sekretesslagen). Det är vidare så att sekretessen enligt 5 kap. 1 så sekretesslagen inte alltid upphör när åtal väckts. Sekretesserr kan bestå även hos domstolen.

Inte heller för sådan information som avser skattc- eller tullornrådet finns det enligt mitt mening skäl att överväga några ändringar i sekretesslagstift- ningen.

Prop. 1990/91 : 131

• Sida 20
•  Original

[ specialniotiveringen till förslagen tar jag tipp vissa andra sekretessfrågor (se avsnitten 4.1 vid l ä och 4.3).

De tiya reglerna om begrånstiingar av myndigheternas skyldighet i vissa fall att utnyttja information från utlandet år principiellt sett att betrakta som en inskränkning i grundläggande regler för svensk tiiyndighetsutövning på grttrid av vad som föreskrivs i övcrenskommelser med fräriimande stater. Regler av denna typ finns redan på det internationella straffproccssuella om- rådet. nämligen i lagen (1985988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. Mot denna bakgrund föreslås i promemorian att de nu aktttella reglerna skall sammanföras tiied reglertia i immunitetslagen till en ny lag med vissa bestäm- melser om internationellt sariiar'bctc på brottriiålsområdet. Förslaget har godtagits av remissinstanserna och även jag anser att den lösningen är natur- lig. Som jag strax skall återkomma till bör immunitetslagen dock inte upphä- vas utan ändras till att gälla vid internationellt samarbete på privaträttens område (se avsnitt 2.3).

Den nya lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brotttiiålsonirådet bör därmed också ktttina bilda utgångspunkt för det fort- satta reformarbete på det internationella straffprocessuella området sotn jag redogjorde för i avsnitt 2.1.

I enlighet tiied promemorieförslaget bör de föreslagna ändringarna på skatte- och tullområdet lämpligen göras i lagen (199():314) om ömsesidig liatidråcknitig i skatteärenden och i Iageti ( 19731431) otii utredning angående brott mot utländsk tttllag. I fråga om den förstnämnda lagen kommer jag också att föreslå en mindre justering. som beror på ett förbiseende när lagen utarbetades (se vidare avsnitt 4.2).

2.3. Vissa frågor om immunitet för vittnen m.fl.

Som jag inledningsvis nämnde tar jag i detta ärende också tipp eri fråga om sakliga ändringar i imnittnitetsreglerna. Ändringarna har samband med frå- gati om Sveriges tillträde till deti itiorii Förenta Nationerna utarbetade tiar- kotikabrottskotiventionen (s" avsnitt 2.2.1) som jag anmält tidigare i dag.

! narkotikabrottskotivetitionen artikel 7 punkten 18 fintis bestämmelser om immunitet för vittne. sakkunnig eller annan som samtycker till att avge vittnesmål eller medverka vid brottsutredning, åtal eller annat rättsligt förfa- rade inom en annan stats territorium. Ett vittne som medverkar vid en ln'ottsutredning eller rättegång i ett annat land får inte åtalas, frihetsberövas, straffas osv. för handlingar sotn hänför sig till tiden före hans utresa från den andra statens territorium. Bestämmelserna har i stort sett täcktiitigi 1985 års inimunitetslag. De svenska itnmttnitetsreglerna gäller dock endast vid kal— lelse till förhör sotn skall äga rum inför domstol medan narkotikabrottsktm- ventiorieiis bestämmelser också omfattar förhör och annan medverkan vid utredning av brott. dvs. förfaranden inför polis och åklagare. För att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt iiarkotikabrottskonventionen är det nödvi'mdigt att åtidra immunitetslagen i dessa hänseenden. En utvidg- ning av itiimuniteteti till att omfatta immunitet också inför polis och åklagare får för dagen inte betydelse vid annat internationellt samarbete än sådant som sker inom ramen för tiarkotikabrottskonventionen. Övriga konventio-

Prop. 1990/91: 131

• Sida 21
•  Original

ner som omfattas av lagetis itiitnutiitetsbestäninielser (se regeringetis tillkän- nagivande 1990: 172) är begränsade till att gälla vid rättsliga förfaranden iti- för domstol. Jag vill samtidigt fratiiliålla att diskussioner om immunitetsreg- lernas utformning som förts vid förhandlingar med fri'uiimande stater om nya avtal om inbördes rättshjälp i brottmål visar att det mer allmänt synes fitinas behov av eti sådan lagändring.

Jag föreslår mot detitia bakgrund att imnittnitetsreglernas tillämpningsoni- råde i nu aktuellt hänseende preciseras till att gälla vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott. dvs. samma formule- ring som föreslås för att avgränsa tiIlåmpriirigsområt'let för de nya reglerna om begränsningar av myndigheternas möjligheter att utnyttja information från utlandet. Även ett par andra justeringar blir nödvändiga att göra.

Eftersom 1985 års iniriiuriitetslag också gäller vid internationellt samar- bete på civilprocessens område — 1980 års llaagkonvention om internationell rättshjälp avser mål och ärenden av civil och kommersiell natur — kan immu- nitetslagen inte upphävas helt. Den bör i stället ändras till att gälla vid inter- nationellt samarbete på privaträttetis område. Tillämpnitigsområdet för 1985 års immutiitctslag kommer därmed också i fortsättningen att vara be- gränsat till att gälla vid rättsliga förfaranden inför domstol.

Enligt promemorieförslaget överförs reglerna om immunitet för vissa vitt- rien m.fl. i sak oft'irt'indrade till den nya lagen. Det materiella innehållet i immunitetsreglerna diskuteras inte i protiieriiorian. som enbart behandlar frågor om itifortiiationsutbyte i intertit'ttionella förhållanden. Under remiss- behandlingen har emellertid framförts förslag som avser materiella änd- ringar i itiitiitttiitetsreglerna. Jag avser inte att nu ta ställtiitig till dessa änd- ringsförslag. Skälet till det är att jag inorn kort tänker återkomma med för- slag som gäller öve rförin g av frihetsberövade personer för ft'irhör utomlands (s ' avsnitt 2.1). De frågor om ändringar i immunitetsbestämmelserna som har kommit upp trnder remissbehandlingeri har ett visst samband med dessa senare frågor. De bör därför enligt min mening lämpligen övervägas i det sammanhanget.

2.4. Ikraftträdande m.m.

De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 jttli 1991. Några övergårigsbestätiitiielser behövs enligt miti mening inte.

Regeringen bör särskilt tillkännage i vilka avtal eller konventioner Sverige har träffat överenskommclse om begränsningar vad gäller möjligheten att utnyttja erhållen itiformatiori och i fråga om immunitet för vittnen m.fl. Ett sådant tillkännagivande fintis för närvarande vad gäller sådana avtal om itn- tiitttiitet sorii avses i itiimunitetslagen. se SFS 1990: 172.

Några kostnader för staten kommer inte att uppstå på grund av de nya reglerna.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet tried vad jag nu har atifört har inom justitiedepartementet upprät- tats förslag till

Prop. 1990/91 : 131

• Sida 22
•  Original

1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls- Prop. området. 1990/912131 2. lag om ätidritig i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot ut- lätidsk tullag.

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),

4. lag om ändring i lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.,

5. lag om ändring i lagen (19901314) om ömsesidig handräekning i skatte- ärenden. ,

Förslagen under 2 och 5 har upprättats i samråd med chefen för finansde- partementet

4. Specialmotivering

4.1. Förslaget till lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet

1.9'

Paragrafen ititieliåller en bestämmelse sotn begränsar möjligheten resp. skyl- digheten för svenska myndigheter att utnyttja upplysningar eller bevismate- rial som har erhållits från eri fräriimande stat. i den utsträckning det i eri över- enskommelse med den främmande staten har avtalats om sådana begräns- ningar. Som framgår av vad som sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) skall bestämmelsen ses mot bakgrund av myndigheternas principiella skyldighet enligt svensk rätt att se till att frågor som uppkommer inorn myn- dighetsområdet blir så utredda som deras beskaffenhet kräver. Paragrafen innefattar alltså en begränsning av denna utredningsskyldigliet." såvitt gäller de frågor som otiifattas av eri sådati ("it-'crcnskommelse. [ förhållande till pro- memorians lagft'irslag har paragrafen omarbetats något i syfte att förenkla textcti. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.

En svensk myndighet kati få upplysningar eller bevismaterial från en frärii- mande stat med stöd av skilda typer av överenskommelser (se 10 kap. 1 — 3 åå regeringsformen). En situation är att myndigheten. på grund av en in- ternationell konvention eller bilateral överenskommelse som regeringen har ingått tiicd en främmande stat. inhämtar upplysningar eller bevismaterial i ett visst ärende. Myndigheten är då bunden av sådana regler i den internatio- nella överetiskotiiiiiclseti som begränsar möjligheten att utnyttja denna in- formation. l'än annan situation är att myndigheten — utan att det föreligger tiågoti internationell konvention eller bilateral överenskommelse av nyss ati- gett slag — träffar överenskomtiielse med ett myndighet i den främmande sta- ten oni att få upplysningar eller bevismaterial i ett visst ärende. Myndigheten i den fräriimande staten kan därvid ange vissa villkor för htir materialet får utnyttjas. som deti svenska myndigheten måste iaktta. Av 10 kap. 3 & rege- ringsformen följer att en niytidighet sorti önskar träffa en sådan överenskom- melse måste ha ett bemyndigande från regeringen. Den inskränkning i en myndighets skyldighet enligt inhemska regler att utnyttja eller beakta infor- mation som anges i paragrafen gäller för samtliga nu angivna överenskom- melser.

• Sida 23
•  Original

De överenskommelser om inft'erationsutbyte mellan stater på brottmål- som rådet jag syftar på här tar som regel sikte på upplysningar och bevismate- rial som skall användas vid utredning av brott eller i rättsliga förfaranden med anledning av brott. 1 de fall överenskommelserna ställer upp villkor för hur erhållen information får användas, finns som regel också bestämmelser om att den främrttande staten kan ge sitt samtycke till en vidare artvändrtirtg av informationen. Under vilka förutsättningar och på vilket sätt ett sådant samtycke katt erhållas framgår av överenskommelserna. '

Det i paragrafen angivna förbudet mot att utnyttja upplysningar eller be- vismaterial på ett sätt som strider mot en överenskommelse som har träffats med en främmande stat gäller inte bara för den ntyndighct som har inhämtat materialet. Även andra myndigheter omfattas av bestämmelsen. Som myrt- digheter betraktas i detta sammanhang även domstolar (se 1 kap. 8 5 rege- ringsft')rmen).

En begränsningsregel som förekommer i de internationella avtalen är att erhållen information inte får användas för annat ändamål än det för vilket den har begärts (se avsnitt 2.2.1). Har en myndighet som är bunden av en sådan bestämmelse inhämtat upplysningar eller bevismaterial från en främ- mande stat rörande en viss person och det i materialet också finns uppgifter rörande andra personer, kan myndigheten eller andra myndigheter inte utan vidare inleda undersökning eller rättsliga förfaranden mot dessa personer på grundval av vad som framkommer i materialet. Den ifrågavarande paragra- fen innebär alltså i en sådan situation att t.ex. rättegångslmlkens regler om absolut ätalsplikt sätts åt sidan och att det i stället gäller ett principiellt för- bud för myndigheten att utnyttja denna s.k. överskottsinforrnation.

En myndighet får i en situation som den nu nämnda anses "utnyttja" upp- lysrtingar eller bevismaterial inte bara när den t.ex. lägger det till grund för egna beslut eller åberopar det i domstol eller hos annan myndighet på ett sätt som påverkar ett enskilds rätt. Bestämmelsen täcker även det fallet att en myndighet som genom upplysningarna eller bevismaterialet får kärnte- dom om en viss ("anständighet enbart av den anledningen inleder en under- sökning pä det området. även om informationen senare inte konrntcr att ut- göra beslutsunderlag eller liknande. Om det å andra sidan skulle finnas an- ledning att inleda undersökning på ett visst område eller rörande en viss per- son. oavsett uppgifterna i den erhållna informationen, innebär den ifrågava- rande bestämmelsen inte något hinder härvidlag. Vad som framkommer vid ett sådan undcrst'ikning katt givetvis visa sig omfatta hela eller delar av det material som myndigheten redan förfogar över genom överskottsinforma- tion från den främmande staten. Uppgifter som på detta sätt har kommit fram genom undersökning i Sverige får utan hinder av den ifrågavarande be- stämmelsen användas i ett rättsligt förfarande. även om det råder identitet mellan dessa uppgifter eller delar därav och uppgifterna från utlandet.

Det nu anförda ger vid handen att det är av stor betydelse har den myndig- het sorn begär informatitm från utlandet utformar sin framställan. Bestäm- melserna i de internationella överenskommelserna om begränsningar vad gäller utnyttjandet syftar oftast till att ge skydd mot att materialet används för ändamål som ligger helt vid sidan av det ändamål som uppgavs när fram- ställan gjordes. Däremot finns det i allmänhet inte något motiv för en främ-

Prop. 1990/91 :131

lx)

• Sida 24
•  Original

mande stat att vilja begränsa utnyttjandet av upplysningar eller bevismate- rial som rör sartnna f("ärundersökning eller samma brottsliga förfarant'le, även om materialet berör personer som svenska myndigheter inte tidigare haft kännedom om i ärendet. Detta bör beaktas vid utformningen av en framstäl- lan för att undvika att tvivel reses om tillåtligheten av att använda materialet. 1 det santmanlntnget bör också understrykas vikten av att myndigheterna do- kumenterar den skriftväxling med utländska myndigheter som har förekom- mit i ärendet. för den händelse saken senare skulle prövas av domstol.

Det bör framhållas att förbudet mot att utnyttja viss information i strid med en överenskommelse tar sikte på sådant tnaterial som har mottagitsfrån en främmande stat. Om en polismyrtdighct i strid med en internationell över- enskommelse har utnyttjat upplysningar från en främmande stat för att i Sve- rige skat'fa fratn annat bevismaterial rörande en viss person. har polismyn- digheten genom att utnyttja upplysningarna visserligen handlat i strid med överenskommelsen och den förevarande paragrafen. Äberopas det bevisma- terial som har införskaffats i Sverige sedermera i en domstol. kan domstolen dock inte avvisa materialet med stöd av denna bestämmelse. Bevismaterialet har inte överlämnats från den främmande staten och något förbud mot att utnyttja det finns inte. En annan sak är att Sverigc i en sådan situation får anses ha brutit mot den internationella överenskommelsen oclt att den eller de myndighetspersoner sotn har införskaffat bevismaterialet kan ha begått tjänstefel.

l'åestämmelsen i den förevarande paragrafen innefattar inte någort be- gränsning i tlen enskildes rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Frågor om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar regleras i sekretesslagen. Uppgifter som itthättttas från en främmande stat med stöd av en ("Werenskommelse sotn här avses kotntner genomgående att mottas av polis- eller åklagarrnyndigheter som ett led i förundcrsökning i brottmål. Uppgifterna kommer därmed som regel att omfattas av förundersökningssekretess (se 5 kap. l ä och 9 kap. 17 och 18 ss sekretesslagen). Detsamma kommer att gälla beträffande sådan överskottsinforrnation sotn myndigheten inte har möjlighet att utnyttja utan samtycke från den främmande staten.

När det gäller frågan om att lämna uppgifter till en annan myndighet är

Prop. 1990/91:131

• Sida 25
•  Original

läget ett annat. Enligt bestämmelserna i 14 kap. 2 och 3 åå sekretesslagen kan en myndighet begära att få ta del av sekretessbelagda uppgifter sotn finns förvarade hos en annan myndighet. om vissa förutsättningar som anges i bestämmelserna föreligger. Förbudet för svenska myndigheter enligt den förevarande paragrafen att utnyttja sådana uppgifter som ltar inhämtats från en främmande stat får emellertid till följd att en annan myndighet inte kan utnyttja uppgifterna i sin verksamhet. Frågan om att Iättma ut uppgifterna till en annan myndighet torde därför inte bli aktuell.

Det skall tilläggas att förbudet i artikel 7 punkten 13 i FNs narkotikabrotts- konventionen mot att "vidarebefordra" uppgifter sotn har erhållits från en främmande stat avser förbud att vidarebefordra uppgifter till en annan stat. Något förbud mot att föra uppgifter vidare från en myndighet till en annan i samma stat finns inte i ktmventionen.

2.5f

Bestämmelserna i dentta paragraf har överft'.'>rts från lagen (1985:988) om im- ntunitct för vissa vittnen m.fl. Regleringen tar dock endast sikte på immuni- tet som följer av internationella överenskommclser på brotttnålsområdet. De intmunitetsregler som gäller vid internationellt samarbete på civilpr'oces- sens område finns i sak oftiirändrade kvar i 1985 års irnmunitetslag (se avsnitt 4.4).

I förhållande till nu gällande regler innebär de föreslagna bestänttttclserna ändringar i framför allt två hänseenden. Den ena ändringen innebär att det intmunitetsskydd som följer av paragrafen utvidgas till att gälla inte bara för- farartden inför domstol utan också vid utredning av brott som äger rum vid polis- eller åklagarmyndigltet. l'in följd av det är att imtnttnitetcn inte enbart gäller vid förhör utan också vid annan medverkan i en brottsutredning. t.ex. konfrontation. Vidare ltar den personkrets som ges immunitetsskydd enligt bestämmelserna utvidgats till att avse även andra personer än sådana sotn kallas hit i egenskap av tilltalad. vittne eller sakkunnig. De ttya reglerna in- nebär t.ex. att en målsägande som efter kallelse kommer till Sverige för att medverka vid brottsutredningen, ges det itnmunitetsskydd som följer av pa- ragrafen. Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.3.

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag

2.5

I paragrafen har nu gjorts ett tillägg. varigenom bcstännnelsen i den före- slagna l å lagett med vissa bestämmelser om internatitmcllt samarbete på brottmålsområdet görs tillämplig i fråga om upplysningar eller bevismaterial sotn har erhållits i enlighet lned överenskommelscr mcd främmande stater på tullområdet. F.n tullmyndigltet i Sverige som har erhållit upplysningar el- ler bevismaterial från en främmande stat får alltså inte utnyttja sådan infor-

Prop. 1990/912131

lk.)

• Sida 26
•  Original

mation på ett sätt som strider mot överenskommelsen. 1 övrigt hänvisas till Prop. speeialmotiveringen till l s' lagen med vissa bestämmelser om internationellt "1990/91 : 131 samarbete på brottmålsområdet. avsnitt 4.1.

4.3. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (l98t):l()()) 1 kr!/). 4 så

Tystnadsplikt inom det allmännas verksamhet regleras i sekretesslagen. Med tystnadsplikt avses förbud att röja uppgifter. Förbudet att röja uppgif- ter innefattar också ett förbud mot att utnyttja en uppgift utanför den verk- samhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

En av principerna bakom regleringen i sekretesslagen är att alla tystnads- plikter inom det allmännas verksamhet skall framgå av lagen antingen direkt eller genom en hänvisning till en annan lag. Myndigheterna kommer att om- fattas av de begränsningar i möjligheterna att utnyttja information enligt be- stämmelserna i 1 s*" i den nu föreslagna nya lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. l 1 kap. 4 & sekretesslagen finns en hänvisning till insiderlagen och dess regler-om förbud att utnyttja information (jfr. prop. 19911/91142 s. 110). Jag anser det därför vara naturligt att det av 1 kap. 4 & sekretesslagen framgår att ett förbud för myndigheter att utnyttja uppgifter också finns i lagen med vissa bestämmelser om interna- tionellt samarbete på brottmålsområdet.

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1985z988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.

Tillämpningsomrädet för lagen. som enligt gällande regler omfattar immuni- tet såväl vid internationellt samarbete på brottmålsområdet som i fråga om överenskommelser på eivilproeessens område. föreslås begränsat till att avse sådan immunitet som har avtalats i överenskommelser på civilprocessens område. Lagtexten har justerats med hänsyn till denna inskränkning i till- lämpningsområdet. Ändringen har behandlats i avsnitt 2.3.

4.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (l99():314) om ömsesidig handräekning i skatteärenden

25

Den föreslagna ändringen i paragrafen beror på ett förbiseende i samband med att lagen utarbetades (se prop. 1989/90: 14). Det är utländska tullmyn- digheter som i samband med export eller import av varor uppbär utländsk tull m.m. på det sätt som avses i paragrafen. Ordet "svensk" tullmyndighet 26

• Sida 27
•  Original

23 #"

Paragrafen. som saknar motsvarighet i den nu gällande lagen. överensstäm- mer i allt väsentligt med vad som föreslås gälla enligt ] 5 lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. En svensk myndighet som har mottagit upplysningar från främmande stat i ett skatte- ärende, får alltså inte använda upplysningarna på ett sätt som strider mot överenskommelsen.

Det bör framhållas att vissa skillnader föreligger i ifrågavarande hän- seende mellan de internationella överenskommelserna om inbördes rätts- hjälp på brottmålsområdet och den för skatteområdet gällande Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräekning i skatteärenden. En- ligt den senare konventionen får en myndighet som har erhållit upplysningar från en främmande stat i ett skatteärende inte använda dessa i en brottmåls- process, om inte den främmande staten har gett sitt samtycke till det. Förbu- det mot att använda erhållen information utan samtycke är således begränsat till brottmå'ilsprOCesser. 1 övrigt har myndigheten i princip frihet att utnyttja informationen på det sätt man finner lämpligt. Till skillnad från vad som i allmänhet gäller på brottmålsområdet kan t.ex. myndigheten lägga över- skottsinformation till grund för ett beslut om beskattning eller överlämna informationen till en kronofogdemyndighet, som på grundval av informatio- nen fattar beslut om utmätning. Utformningen av den ifrågavarande para- grafen innebär ingen ändring härvidlag.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före- slår riksdagen att anta förslagen till

1. lag med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls- området.

2. lag om ändring i lagen (1973z43l) om utredning angående brott mot ut- ländsk tullag.

3. lag om ändring i sekretesslagen (19801100)

4. lag om ändring i lagen ('l985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl.

5. lag om ändring i lagen (199():314) om ömsesidig handräekning i skatte- ärenden,

Beslut

Regeringen ansluter sig till f("iredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1990/911131

• Sida 28
•  Original