Prop. 2014/15:41

Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 december 2014

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till de författningar som krävs för att genomföra avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet). FATCA är den amerikanska lagstiftningen Foreign Account Tax Compliance Act som antogs av den amerikanska kongressen i mars 2010. De skyldigheter som följer av avtalet kan delas in i tre huvudsakliga delar. För Sveriges del är det fråga om skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut när det gäller identifiering av finansiella konton som innehas av amerikanska personer, skyldigheter för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna uppgifter till Skatteverket om de konton som identifierats och skyldigheter för Skatteverket att överföra information till den amerikanska federala skattemyndigheten.

I propositionen föreslås en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Ändringar föreslås även i skatteförfarandelagen (2011:1244) för att genomföra de finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter om identifierade konton till Skatteverket. Vidare föreslås en ny lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Slutligen föreslås vissa följdändringar i inkomstskattelagen (1999:1229), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2015.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

dels godkänner avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, FATCA-avtalet (avsnitt 4.2),

dels antar regeringens förslag till

1. lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

2. lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet,

3. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

6. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

8. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Hänvisningar till S1

2. Lagtext

2.1. Förslag till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller för sådan identifiering av konton som finansiella institut ska göra, och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och

Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCAavtalet).

Lagen gäller också för sådan identifiering av icke-deltagande finansiella institut (icke FATCA-deltagande finansiella institut) och sådant tillhandahållande av information om betalningar till icke FATCAdeltagande finansiella institut som avses i FATCA-avtalet.

2 § I denna lag finns

– definitioner och förklaringar (2 kap. och 3 kap. 4–20 §§), – bestämmelser om undantagna finansiella institut, faktiska innehavare och konton (3 kap. 1–3 §§),

– bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer (4 kap.),

– bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer (5 kap.),

– bestämmelser om granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter (6 kap. 1–6 och 9 §§),

– bestämmelser om identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut och tillhandahållande av information om betalningar till sådana (6 kap. 7 och 8 §§),

– bestämmelser om granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter (7 kap.), och

– övriga bestämmelser (8 kap.).

2 kap. Definitioner och förklaringar

Var finns definitioner och förklaringar?

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i 3 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§ amerikansk person i 21 § amerikanskt territorium i 21 §

andel i eget kapital i 21 § befintligt konto i 21 § behörig förmedlare i 21 § bred pensionsfond i 3 kap. 6 § deltagande finansiellt institut i 5 § depåkonto i 11 § dotterföretag i 21 § enhet i 21 § etablerad värdepappersmarknad i 13 § FATCA i 21 § finansiellt institut i 6–10 §§ finansiellt institut med endast lågvärdekonton i 3 kap. 10 § finansiellt institut med lokalt kundunderlag i 3 kap. 8 § finansiellt konto i 11 § föremål för regelmässig handel i 12 § försäkringsavtal i 21 § försäkringsavtal med kontantvärde i 21 § hemvist i USA i 14 § icke FATCA-deltagande finansiellt institut i 21 § inlåningskonto i 11 § internationell organisation i 3 kap. 5 § investeringsenhet i 9 § investeringsansvarig i 3 kap. 15 § investeringsrådgivare i 3 kap. 14 § investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare i

3 kap. 7 §

kontantvärde i 15 § kontohavare i 16 § konto som innehas av dödsbo i 3 kap. 17 § kvalificerad utfärdare av kreditkort i 3 kap. 11 § kvalificerat kreditkortskonto i 3 kap. 20 § källskatteinnehållande enhet i 21 § källskattepliktig betalning med amerikansk källa i 21 § livränteavtal i 21 § lokal bank i 3 kap. 9 § myndighetsenhet i 3 kap. 4 § nytt konto i 21 § närstående enhet i 17 § partnerjurisdiktion i 21 § partnerjurisdiktionskonto i 3 kap. 19 § passiv icke-finansiell enhet i 21 § person med bestämmande inflytande i 18 § rapporteringsskyldigt finansiellt institut i 19 § rapporteringspliktigt konto i 21 § rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1 i 20 § specificerad amerikansk person i 21 § spärrat konto i 3 kap. 18 § uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets i 3 kap.

13 §

uppdragsgivande investeringsenhet i 3 kap. 12 § uppdragsgivande kontrollerat bolag i 3 kap. 12 §

viss temporär dödsfallsförsäkring i 3 kap. 16 §

Aktiv icke-finansiell enhet

2 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses en enhet som inte har hemvist i

USA, inte är ett finansiellt institut och

1. vars intäkter under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av intäkter från annan verksamhet än rörelse och vars tillgångar som innehades under det föregående kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgjordes av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera sådana intäkter,

2. vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

3. som är närstående till en enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4. som har sitt säte i ett amerikanskt territorium och där samtliga personer med ägarintresse i enheten har sin faktiska hemvist i detta amerikanska territorium,

5. som är

a) en annan regering än USA:s regering,

b) ett politiskt förvaltningsområde under en sådan regering som avses i a,

c) ett offentligt organ som utför uppgifter för en sådan regering som avses i a eller för ett sådant politiskt förvaltningsområde som avses i b,

d) en regering i ett amerikanskt territorium,

e) en internationell organisation,

f) en sedelutgivande centralbank som inte är amerikansk, eller

g) en enhet som ägs uteslutande av någon som avses i a–f,

6. vars verksamhet uteslutande eller nästan uteslutande består i att

a) äga hela eller delar av det utestående innehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

b) att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag som avses i a,

7. som inte bedriver eller tidigare har bedrivit någon affärsverksamhet och som investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut samt har etablerats inom de senaste 24 månaderna,

8. som inte varit ett finansiellt institut under de senaste fem åren och som håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta näringsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut, eller

9. som huvudsakligen ägnar sig åt finansiering eller hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut, och som inte tillhandahåller försäkrings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, under förutsättning att den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

En enhet ska dock inte anses vara en aktiv icke-finansiell enhet enligt första stycket 6 om den fungerar som eller utger sig för att vara någon

form av investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

3 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även en enhet

1. som har etablerats och är verksam i den jurisdiktion där den har sin hemvist och

a) som har etablerats och är verksam uteslutande för ändamål som avser religion, välgörenhet, vetenskap, konstnärlighet, kultur, idrott eller utbildning, eller

b) som är en yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetstagarorganisation, jord- eller trädgårdsbruksorganisation, medborgarorganisation eller en organisation som uteslutande verkar för att främja social välfärd,

2. som är befriad från inkomstskatt i den jurisdiktion där den har sin hemvist,

3. som inte har några ägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller enhetens intäkter eller tillgångar,

4. vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund inte tillåter att några av enhetens intäkter eller tillgångar delas ut till eller används till förmån för en privatperson eller en enhet som inte är en välgörenhetsenhet, utöver om detta sker som en följd av enhetens fullföljande av de ändamål som anges i 1 eller som betalning av skälig ersättning för utförda tjänster eller som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som enheten har förvärvat, och

5. vars hemvistjurisdiktions lagstiftning eller vars stiftelseurkund föreskriver att enhetens alla tillgångar vid dess likvidation eller upplösning tillfaller en myndighet eller en annan icke vinstdrivande organisation eller staten, regeringen eller ett politiskt förvaltningsområde under regeringen i enhetens hemvistjurisdiktion.

4 § Med aktiv icke-finansiell enhet avses även sådana stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap.317 §§inkomstskattelagen (1999:1229).

Med aktiv icke-finansiell enhet avses även en källskatteinnehållande enhet.

Deltagande finansiellt institut

5 § Med deltagande finansiellt institut avses ett finansiellt institut som har samtyckt till att uppfylla kraven i ett avtal mellan ett finansiellt institut och den amerikanska federala skattemyndigheten som anger hur det finansiella institutet ska agera för att det ska anses uppfylla kraven i relevanta bestämmelser i FATCA (FFI-avtal).

Med deltagande finansiellt institut avses även

1. ett finansiellt institut som beskrivs i ett mellanstatligt avtal enligt modell 2 och som har samtyckt till att uppfylla kraven i ett FFI-avtal, och

2. en sådan filial till ett rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som är behörig förmedlare om inte filialen är ett sådant rapporteringsskyldigt institut som avses i 20 §.

Med mellanstatligt avtal enligt modell 2 avses ett avtal som har träffats mellan USA eller det amerikanska finansministeriet och en ickeamerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering i syfte att underlätta genomförandet av FATCA genom att finansiella institut rapporterar in uppgifter direkt till den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med kraven i ett FFI-avtal, samtidigt som uppgifter även utbyts mellan en sådan icke-amerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering och den amerikanska federala skattemyndigheten.

Finansiellt institut

6 § Med finansiellt institut avses en enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §.

Med finansiellt institut avses dock inte i något fall en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består

1. i att direkt eller indirekt äga hela eller delar av det utestående aktieinnehavet i ett eller flera dotterföretag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut eller att tillhandahålla finansiering och tjänster till ett eller flera sådana dotterföretag, eller

2. av finansiering eller hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte är finansiella institut men inte tillhandahållande av försäkrings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är närstående, om den grupp som de närstående enheterna ingår i ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

Med finansiellt institut avses inte heller i något fall en enhet som är ett treasurycenter enligt definitionen av detta begrepp i relevanta amerikanska författningar i sin lydelse den 8 augusti 2014.

7 § En enhet är ett finansiellt institut om förvaring eller förvaltning av finansiella tillgångar för någon annans räkning utgör en så väsentlig del av verksamheten att de av enhetens intäkter som härrör från sådan förvaring eller förvaltning och därtill knutna finansiella tjänster motsvarar eller överstiger 20 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av

1. den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs, eller

2. den period som enheten har existerat.

8 § En enhet är ett finansiellt institut om den tar emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet.

9 § En enhet är ett finansiellt institut om den i sin näringsverksamhet, eller om den förvaltas av en annan enhet som i sin näringsverksamhet, bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

1. handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

2. individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

3. annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

10 § En enhet är ett finansiellt institut om den är ett sådant försäkringsföretag eller försäkringsföretags holdingbolag som tecknar eller är förpliktat att verkställa utbetalningar i enlighet med försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal.

Finansiellt konto

11 § Med finansiellt konto avses ett konto hos ett finansiellt institut som är

1. ett företags-, löne-, person-, spar-, kapital- eller girokonto eller konto som finns dokumenterat genom insättningsbevis, sparbevis, investeringsbevis, inlåningsbevis, eller annat liknande instrument som tillhandahålls av ett finansiellt institut inom ramen för dess regelmässiga verksamhet som kreditinstitut eller liknande verksamhet, samt belopp som förvaltas av ett försäkringsföretag och som i enlighet med ett avtal om garanterad investering eller liknande avtal är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (inlåningskonto),

2. ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som förs till förmån för någon annan person och innehåller ett finansiellt instrument eller investeringsavtal, såsom aktie eller annan andel i ett företag, skuldebrev, obligation, lånebevis eller annat skuldbevis, kreditswap, swap baserad på icke-finansiellt index, fiktivkapitalkontrakt, försäkrings- eller livränteavtal och option eller annat derivat (depåkonto),

3. en andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är ett finansiellt institut uteslutande på grund av att det är en sådan enhet som avses i 9 §, om andelen inte är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

4. en andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är ett annat finansiellt institut än ett sådant som avses i 9 §, om

a) andelen inte är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad,

b) värdet av andelen i eget kapital eller skulder direkt eller indirekt huvudsakligen fastställs på grundval av tillgångar som ger upphov till källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa, och

c) typen av andel har valts i syfte att undvika att andelen är att anse som ett rapporteringspliktigt konto enligt denna lag, eller

5. ett försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som tecknas eller förvaltas av ett finansiellt institut.

Ett konto som avses i första stycket ska dock inte anses vara ett finansiellt konto vid tillämpning av denna lag om det är undantaget från rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap.

Föremål för regelmässig handel

12 § Med föremål för regelmässig handel avses att handeln med en andel fortgående har en omfattning som inte är oväsentlig.

Vid tillämpning av 11 § första stycket 3 och 4 ska en andel av eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut dock inte anses vara föremål

för regelmässig handel om innehavaren av andelen, bortsett från ett finansiellt institut som agerar i egenskap av förmedlare, är införd som innehavare av andelen i det finansiella institutets register.

Etablerad värdepappersmarknad

13 § Med etablerad värdepappersmarknad avses en handelsplats som är officiellt erkänd och som övervakas av en offentlig myndighet där handelsplatsen är belägen och som har ett inte oväsentligt årligt värde på de andelar som handlas på handelsplatsen.

Hemvist i USA

14 § Med hemvist i USA avses skattskyldighet i USA enligt USA:s lagstiftning, på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet. Begreppet omfattar inte skattskyldighet i USA endast för inkomst från källa i USA eller endast för inkomst som är hänförlig till ett fast driftställe i USA.

Kontantvärde

15 § Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp som en försäkringstagare har rätt att få vid återköp eller uppsägning av ett försäkringsavtal, utan avdrag för avgifter för återköp eller pantsättning, eller

2. det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1. en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

2. en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livförsäkringsavtal, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag, eller

3. en återbäring till försäkringstagaren på grundval av det försäkringstekniska utfallet för avtalet eller gruppen i fråga.

Kontohavare

16 § Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som försäkringstagare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet anses som kontohavare. När

utbetalningar börjar göras från ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett finansiellt institut eller som är ett finansiellt institut etablerat eller registrerat i ett amerikanskt territorium förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för annan person eller för annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

Närstående enhet

17 § Med närstående enhet avses en enhet som kontrollerar den andra enheten, kontrolleras av den andra enheten eller står under gemensam kontroll med den andra enheten. Med kontroll avses här direkt eller indirekt innehav av mer än 50 procent av rösterna eller värdet i en enhet.

Person med bestämmande inflytande

18 § Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF).

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

19 § Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut avses ett svenskt finansiellt institut som inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap.

Det är fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond och förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en specialfond som är rapporteringsskyldiga finansiella institut i stället för värdepappersfonden eller specialfonden, om det annars vid tillämpning av första stycket skulle ha varit värdepappersfonden eller specialfonden som är rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Vid tillämpning av 22 a kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska fondbolaget som förvaltar en värdepappersfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos värdepappersfonden, och AIFförvaltaren som förvaltar en specialfond anses vara gäldenär eller garant för rapporteringspliktiga konton hos specialfonden.

Vid tillämpning av första eller andra stycket ska ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige anses vara ett svenskt finansiellt institut. Ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion ska dock inte anses vara ett svenskt finansiellt institut.

Rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1

20 § Med rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1 avses ett icke-amerikanskt finansiellt institut med avseende på vilket en ickeamerikansk regering eller ett organ underordnat en sådan regering samtycker till att inhämta och utbyta uppgifter i enlighet med ett mellanstatligt avtal enligt modell 1. Ett finansiellt institut som behandlas som ett icke-deltagande finansiellt institut enligt ett sådant modell 1-avtal ska dock inte anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1.

Med mellanstatligt avtal enligt modell 1 avses ett avtal mellan USA eller det amerikanska finansministeriet och en icke-amerikansk regering eller ett eller flera organ underordnade en sådan regering som träffats i syfte att genomföra FATCA genom att finansiella institut rapporterar in uppgifter till en sådan icke-amerikansk regering eller organ underordnat en sådan regering, varefter de inrapporterade uppgifterna ska vara föremål för ett automatiskt utbyte med den amerikanska federala skattemyndigheten.

Andra definitioner

21 § I denna lag avses med

amerikansk person: en

1. amerikansk medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA,

2. i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller ett aktiebolag, registrerat i USA eller i enlighet med amerikansk federal eller delstatlig lagstiftning, eller

3. trust, om

a) en domstol i USA har behörighet att besluta eller döma i väsentligen alla frågor som rör trustens administration, och

b) en eller flera amerikanska personer eller ett dödsbo efter en avliden amerikansk fysisk person har behörighet att kontrollera alla väsentliga beslut i trusten,

amerikanskt territorium:

Amerikanska Samoa, Samväldet

Nordmarianerna, Territoriet Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna,

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnades den 30 juni 2014 eller tidigare,

behörig förmedlare: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som sådan behörig förmedlare som benämns Qualified Intermediary,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust,

FATCA: avsnitt 1471–1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och U.S. Treasury Regulations till avsnitt 1471–1474 i USA:s

Internal Revenue Code,

försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

icke FATCA-deltagande finansiellt institut: ett finansiellt institut som identifierats som ett sådant enligt 6 kap. 8 §,

källskatteinnehållande enhet: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller källskatteinnehållande trust,

källskattepliktig betalning med amerikansk källa: betalning av ränta, utdelning, hyra, lön, arvode, premie, livränta, vederlag, ersättning och annan fastställd eller fastställbar årlig eller periodisk avkastning, vinst och inkomst, om betalningen härrör från en källa i USA,

livränteavtal: ett avtal

a) enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller

b) som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnas den 1 juli 2014 eller senare,

partnerjurisdiktion: en stat eller jurisdiktion med vilken USA har ett gällande avtal för att underlätta genomförandet av FATCA,

passiv icke-finansiell enhet: en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet,

rapporteringspliktigt konto: ett finansiellt konto som har identifierats som ett sådant enligt bestämmelserna i 4–8 kap., om det inte innehas uteslutande av en eller flera personer som är undantagna faktiska innehavare enligt 3 kap.,

specificerad amerikansk person: en amerikansk person som inte är undantagen från begreppet specificerad amerikansk person enligt artikel 1.1 ff i FATCA-avtalet i den ursprungliga lydelsen.

Betydelsen av vissa termer och uttryck

22 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i inkomstskattelagen (1999:1229), om inte något annat anges.

3 kap. Undantagna finansiella institut, faktiska innehavare och konton

Undantag från rapporteringsskyldighet respektive rapporteringsplikt

1 § Följande enheter är undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1. Sveriges riksbank,

2. myndighetsenheter,

3. internationella organisationer,

4. breda pensionsfonder,

5. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., och

6. investeringsenheter som ägs helt av undantagna faktiska innehavare. Enheter som avses i första stycket 1–3 ska dock inte vara undantagna faktiska innehavare eller undantagna från rapporteringsskyldighet i den del deras verksamhet är sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av sådana finansiella institut som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §.

2 § Följande finansiella institut är undantagna från rapporteringsskyldighet:

1. finansiella institut med lokalt kundunderlag,

2. lokala banker,

3. finansiella institut med endast lågvärdekonton,

4. kvalificerade utfärdare av kreditkort,

5. vinstandelsstiftelser,

6. uppdragsgivande investeringsenheter,

7. uppdragsgivande kontrollerade bolag,

8. uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets,

9. investeringsrådgivare, och 10. investeringsansvariga.

3 § Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1. pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229) och som tecknas och förvaltas i Sverige, om premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige,

2. viss temporär dödsfallsförsäkring,

3. konto som innehas av dödsbo,

4. spärrat konto,

5. partnerjurisdiktionskonto, och

6. kvalificerat kreditkortskonto.

Definitioner och förklaringar

4 § Med myndighetsenhet avses staten Sverige, Sveriges riksdag,

Sveriges regering, svenska landsting, svenska kommuner och till någon av dessa hörande organ, verk, integrerade delar eller kontrollerade enheter.

Med integrerad del avses person, organisation, förvaltning, verk, fond, institution eller annat organ, oavsett sammansättning, som utgör en svensk myndighet. Detta gäller dock bara om myndighetens

nettoinkomster tillgodogörs myndighetens eget konto eller annat svenskt konto som innehas av en myndighetsenhet och ingen del av nettoinkomsterna fördelas till förmån för någon privatperson. Begreppet integrerad del omfattar inte fysisk person som är statschef eller tjänsteman eller handläggare inom offentlig förvaltning och som agerar i privat eller eget syfte.

Med kontrollerad enhet avses enhet som till sin form är skild från svenska staten eller som på annat sätt utgör en separat juridisk enhet och

1. som helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera svenska myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,

2. vars nettoinkomster tillgodogörs enhetens eget konto eller konton hos en eller flera svenska myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster fördelas till förmån för någon privatperson, och

3. vars tillgångar tillfaller en eller flera svenska myndighetsenheter vid upplösning.

Inkomster anses inte fördelade till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning.

5 § Med internationell organisation avses en mellanstatlig eller överstatlig organisation

1. som har bildats enligt en överenskommelse mellan huvudsakligen andra stater eller jurisdiktioner än USA,

2. som har en gällande överenskommelse om immunitet och privilegier med Sverige, och

3. vars inkomster inte gynnar privatpersoner. Med internationell organisation avses även en institution eller ett organ som ägs helt av en internationell organisation enligt första stycket.

6 § Med bred pensionsfond avses en fond som etablerats i Sverige för att tillhandahålla ålderspension eller ersättning vid nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda, eller till förmånstagare som angetts av sådana anställda, hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, om fonden

1. inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2. regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3. uppfyller minst ett av följande krav:

a) Den är generellt undantagen från beskattning i Sverige av investeringsinkomst enligt svensk lagstiftning på grund av fondens status som pensionsordning eller ordning för andra pensionsförmåner.

b) Minst 50 procent av avsättningarna till fonden, bortsett från överföringar av tillgångar från andra undantagna pensionsfonder eller från sådana pensionsförsäkringar som avses i 3 § 1, kommer från den finansierande arbetsgivaren.

c) Utbetalningar eller uttag från fonden som inte är förenade med kostnader, bortsett från överföringar av tillgångar till andra undantagna

pensionsfonder eller till sådana pensionsförsäkringar som avses i 3 § 1, medges endast vid specificerade händelser i samband med pensionering, nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall.

d) Avsättningar, med undantag för tillåtna kompensationsinbetalningar, som arbetstagare gör till fonden begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst eller får inte överstiga 50 000 US-dollar per år.

7 § Med investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare avses en enhet som är ett finansiellt institut endast på grund av att den är en sådan enhet som avses i 2 kap. 9 §, om

1. varje direkt ägare av andel i eget kapital i enheten är en undantagen faktisk innehavare, och

2. varje direkt fordringsägare avseende skulder i enheten är ett sådant finansiellt institut som avses i 2 kap. 8 § eller en undantagen faktisk innehavare.

8 § Med finansiellt institut med lokalt kundunderlag avses ett finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det har

a) tillstånd av Finansinspektionen att bedriva verksamhet eller förvaltas av någon som har sådant tillstånd,

b) beviljats undantag från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster, eller

c) registrerats hos Finansinspektionen enligt 7 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet.

2. Det har inte något fast driftställe utanför Sverige.

3. Det marknadsför sig inte till kunder eller kontohavare utanför Sverige.

4. Minst 98 procent av värdet på de finansiella konton som förs av institutet ska innehas av personer med hemvist i Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

5. Det hade senast den 1 juli 2014 infört riktlinjer och förfaranden för att

a) förhindra att det tillhandahåller finansiella konton till ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, och

b) kontrollera om det öppnar eller håller ett finansiellt konto för en specificerad amerikansk person som inte har sin hemvist i Sverige eller för en passiv icke-finansiell enhet vars personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA och inte samtidigt har hemvist i Sverige.

6. Dess riktlinjer och förfaranden som avses i 5 anger att om det fastställts att ett sådant finansiellt konto innehas av en specificerad amerikansk person som inte har sin hemvist i Sverige eller av en passiv icke-finansiell enhet vars personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA och inte samtidigt har hemvist i Sverige, ska det finansiella institutet rapportera ett sådant finansiellt konto som om det finansiella institutet vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut och registrera sig i enlighet med 8 kap. 2 § eller stänga det finansiella kontot.

7. Det granskar befintliga konton som innehas av en fysisk person som inte har sin hemvist i Sverige eller av en enhet, i enlighet med de förfaranden i 4–8 kap. som gäller för befintliga konton för att identifiera eventuella amerikanska rapporteringspliktiga konton eller finansiella konton som förs av ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, och rapporterar sådant finansiellt konto som om det finansiella institutet vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut, eller stänger det finansiella kontot.

8. Varje sådan till det finansiella institutet närstående enhet som är ett finansiellt institut ska vara etablerad eller registrerad i Sverige och uppfylla kraven i denna paragraf, utom när det gäller närstående enheter som är pensionsstiftelser.

9. Det har inte riktlinjer eller förfaranden som diskriminerar mot finansiella konton som öppnas eller förs för fysiska personer som är specificerade amerikanska personer med hemvist i Sverige. Vid tillämpning av första stycket 2 avses med fast driftställe inte en sådan plats som inte marknadsförs till allmänheten och från vilken det finansiella institutet endast bedriver administrativa stödfunktioner. Vid tillämpning av första stycket 3 ska ett finansiellt institut inte anses marknadsföra sig till kunder eller kontohavare utanför Sverige endast på grund av att det finansiella institutet

1. har en webbplats, om det på webbplatsen inte specifikt anges att det finansiella institutet tillhandahåller finansiella konton eller tjänster till kunder som inte har hemvist i Sverige och det finansiella institutet inte på annat sätt är inriktat på eller marknadsför sig till amerikanska kunder eller kontohavare, eller

2. annonserar i tryckta medier eller via radio- eller tv-kanal som distribueras eller sänds huvudsakligen inom Sverige men som tillfälligtvis distribueras eller sänds även i andra länder, om det i marknadsföringen inte specifikt anges att det finansiella institutet tillhandahåller finansiella konton eller tjänster till kunder som inte har hemvist i Sverige och det finansiella institutet inte på annat sätt är inriktat på eller marknadsför sig till amerikanska kunder eller kontohavare.

9 § Med lokal bank avses ett finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det har tillstånd att bedriva bankrörelse eller finansieringsrörelse och bedriver uteslutande sådan verksamhet.

2. Dess affärsverksamhet består huvudsakligen i att ta emot insättningar från och bevilja lån till icke närstående privatkunder.

3. Det uppfyller kraven i 8 § första stycket 2 och 3 samt andra och tredje styckena och det är inte möjligt att öppna ett finansiellt konto via webbplatsen.

4. Dess tillgångar överstiger inte 175 miljoner US-dollar i balansräkningen och det finansiella institutet och eventuella närstående enheter tillsammans har inte mer än 500 miljoner US-dollar i tillgångar totalt sett i sin konsoliderade eller kombinerade balansräkning.

5. Samtliga närstående enheter är etablerade eller registrerade i Sverige och samtliga andra närstående finansiella institut än pensionsstiftelser

och finansiella institut med endast lågvärdekonton uppfyller kraven i denna paragraf.

10 § Med finansiellt institut med endast lågvärdekonton avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det är inte ett sådant finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 §.

2. Inget av de finansiella konton som förs av det finansiella institutet eller någon närstående enhet har ett saldo eller värde som överstiger 50 000 US-dollar.

3. Dess tillgångar överstiger inte 50 miljoner US-dollar i balansräkningen och det finansiella institutet och eventuella närstående enheter tillsammans har inte mer än 50 miljoner US-dollar i tillgångar totalt sett i sin konsoliderade eller kombinerade balansräkning.

11 § Med kvalificerad utfärdare av kreditkort avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det är ett finansiellt institut endast på grund av att det utfärdar kreditkort där insättningar endast accepteras när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden.

2. Det från och med den 1 juli 2014 har infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger 50 000 USdollar eller säkerställer att kundinsättningar som överstiger 50 000 USdollar återbetalas till kunden inom 60 dagar. Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av returnerade varor ska omfattas.

12 § Med uppdragsgivande investeringsenhet avses en enhet som

1. är ett finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 §,

2. etablerats i Sverige och inte är en behörig förmedlare eller en källskatteinnehållande enhet, och

3. en annan enhet har träffat en överenskommelse med om att agera som uppdragstagande enhet för det finansiella institutet.

Med uppdragsgivande kontrollerat bolag avses ett finansiellt institut som

1. etablerats i enlighet med svensk lagstiftning och inte är en behörig förmedlare eller en källskatteinnehållande enhet,

2. ägs helt, direkt eller indirekt, av ett rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som samtycker till att agera som uppdragstagande enhet för det uppdragsgivande kontrollerade bolaget eller uppdrar åt ett närstående bolag att agera som uppdragstagande enhet för det uppdragsgivande kontrollerade bolaget, och

3. har ett gemensamt elektroniskt kontosystem med den uppdragstagande enheten som gör att den uppdragstagande enheten kan identifiera det finansiella institutets alla kontohavare och betalningsmottagare och ha tillgång till alla konto- och kunduppgifter som det finansiella institutet har registrerade, inklusive kundidentifieringsuppgifter, kunddokumentation, kontosaldon och samtliga betalningar som gjorts till kontohavare eller betalningsmottagare.

Vid tillämpning av första och andra styckena avses med den uppdragstagande enheten en enhet som

1. har behörighet att på det finansiella institutets vägnar vidta åtgärder så att gällande krav om registrering på den amerikanska federala skattemyndighetens webbplats för FATCA-registrering uppfylls,

2. har registrerat sig som uppdragstagande enhet hos den amerikanska federala skattemyndigheten på dess webbplats för FATCA-registrering,

3. när den identifierar ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto hos det finansiella institutet, registrerar det finansiella institutet som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten senast den 31 december 2015 eller senast 90 dagar efter att ett sådant amerikanskt rapporteringspliktigt konto först identifierades,

4. samtycker till att på det finansiella institutets vägnar uppfylla alla krav när det gäller åtgärder för kundkännedom, innehållande av skatt, rapportering och annat som det finansiella institutet skulle ha ålagts att uppfylla om det vore ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut,

5. identifierar det finansiella institutet och anger det finansiella institutets identifieringsnummer i samband med all rapportering som görs på det finansiella institutets vägnar, och

6. inte har fått sin status som uppdragstagande enhet upphävd.

13 § Med uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets avses ett svenskt finansiellt institut som uppfyller följande krav:

1. Det är ett finansiellt institut endast på grund av att det är en sådan enhet som avses i 2 kap. 9 § och inte är en behörig förmedlare eller en källskatteinnehållande enhet.

2. Den uppdragstagande enheten är ett

a) rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut,

b) rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1, eller

c) deltagande finansiellt institut.

3. Den uppdragstagande enheten har behörighet att agera på det finansiella institutets vägnar.

4. Den uppdragstagande enheten samtycker till att på det finansiella institutets vägnar uppfylla alla krav när det gäller åtgärder för kundkännedom, innehållande av skatt, rapportering och annat som det finansiella institutet skulle ha ålagts att uppfylla om det vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut.

5. Det finansiella institutet utger sig inte för att vara en investeringsenhet för icke närstående parter.

6. Högst 20 fysiska personer äger samtliga andelar i skulder och eget kapital i det finansiella institutet när följande andelar inte beaktas:

a) andelar i eget kapital eller skulder som ägs av deltagande finansiella institut och finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna, och

b) andelar i eget kapital som ägs av en enhet om den enheten äger samtliga andelar i eget kapital och själv är ett uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets med tillämpning av denna paragraf.

7. Den uppdragstagande enheten

a) har registrerat sig som uppdragstagande enhet hos den amerikanska federala skattemyndigheten på webbplatsen för FATCA-registrering,

b) samtycker till att på det finansiella institutets vägnar uppfylla alla krav när det gäller åtgärder för kundkännedom, innehållande av skatt, rapportering och annat som det finansiella institutet skulle ha varit skyldigt att uppfylla om det vore ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut, och i sex år sparar dokumentation som inhämtats med avseende på det finansiella institutet,

c) identifierar det finansiella institutet i samband med all rapportering som görs på det finansiella institutets vägnar, och

d) har inte fått sin status som uppdragstagande enhet upphävd.

14 § Med investeringsrådgivare avses ett i Sverige etablerat finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 § och som är ett finansiellt institut endast på grund av att det erbjuder investeringsrådgivning till kund och agerar för sådan kunds räkning.

15 § Med investeringsansvarig avses ett i Sverige etablerat finansiellt institut som avses i 2 kap. 9 § och som är ett finansiellt institut endast på grund av att det hanterar portföljer för kund och agerar på sådan kunds vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera medel som i kundens namn sätts in hos ett finansiellt institut som inte är ett icke

FATCA-deltagande finansiellt institut.

16 § Med viss temporär dödsfallsförsäkring avses ett dödsfallsförsäkringsavtal, om

1. försäkringstiden går ut innan den försäkrade har fyllt 90 år,

2. premier betalas minst en gång om året med ett belopp som inte minskar över tid under perioden fram till den första av följande händelser:

a) avtalet upphör, eller

b) den försäkrade fyller 90 år,

3. avtalet inte har något avtalsvärde som en person kan få tillgång till genom uttag, lån eller på annat sätt utan att avtalet sägs upp,

4. andra belopp än dödsfallsförmånen som ska betalas ut vid avtalets annullering eller utgång inte överstiger de sammanlagda premier som betalats in under avtalstiden minskat med dödsfalls-, sjukdoms- och omkostnadsersättning, oavsett om sådana faktiskt uppkommit eller inte, för den eller de perioder som avtalet löpt och minskat med eventuella belopp som betalats ut innan avtalet annullerats eller löpt ut, och

5. avtalet inte innehas av person som förvärvat avtalet i värdeskapande syfte.

17 § Med konto som innehas av dödsbo avses ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett dödsbo, om kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot.

18 § Med spärrat konto avses ett konto som skapats i samband med

1. domstols beslut eller dom,

2. försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, om

a) kontomedlen utgörs uteslutande av förskottsbetalning, handpenning, deposition som säkerhet för prestation med direkt koppling till transaktionen eller liknande betalning eller av finansiella tillgångar som

satts in på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av egendomen,

b) kontot har öppnats och används uteslutande för att säkerställa att – köparen uppfyller sina skyldigheter när det gäller att betala köpeskilling för egendomen,

– säljaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller att stå för eventuella ansvarsförpliktelser, eller

– uthyraren eller hyrestagaren uppfyller sina skyldigheter när det gäller att betala eventuell ersättning för skador på den hyrda egendomen i enlighet med vad som avtalats i hyreskontraktet,

c) tillgångarna på kontot, inklusive de inkomster som de genererar, kommer att utbetalas eller på annat sätt fördelas till förmån för köparen, säljaren eller uthyraren eller för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter, när egendomen säljs, byts eller överlåts eller när avtalet upphör att gälla,

d) kontot inte är ett marginalkonto eller liknande konto som öppnats i samband med att en finansiell tillgång säljs eller byts, och

e) kontot inte är knutet till ett kreditkortskonto,

3. skyldighet för ett finansiellt institut som erbjuder ett lån med fast egendom som säkerhet att sätta av en del av betalningen uteslutande i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter som rör den fasta egendomen kan betalas vid ett senare tillfälle, eller

4. ett finansiellt instituts skyldighet att underlätta att skatter kan betalas vid ett senare tillfälle.

19 § Med partnerjurisdiktionskonto avses ett konto som förs i Sverige och som inte omfattas av definitionen för ett finansiellt konto i enlighet med ett avtal mellan USA och annan partnerjurisdiktion för att underlätta genomförandet av FATCA, om kontot är underställt samma krav och tillsyn enligt sådan annan partnerjurisdiktions lagstiftning som om kontot hade etablerats i den partnerjurisdiktionen och förts av ett finansiellt institut i den partnerjurisdiktionen.

20 § Med kvalificerat kreditkortskonto avses ett konto som är kopplat till ett kreditkort, om

1. insättningar på kontot endast accepteras när kontohavaren gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden, och

2. kreditkortsutfärdaren från och med den 1 juli 2014 har infört riktlinjer och förfaranden för att antingen förhindra kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar eller säkerställer att kundinsättningar som överstiger 50 000 US-dollar återbetalas till kunden inom 60 dagar.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av omtvistade debiteringar inte omfattas. Kundinsättning som rör kreditsaldo som uppstått på grund av returnerade varor ska omfattas.

4 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av fysiska personer

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre (lågvärdekonton)

1 § När det gäller befintliga konton vars saldo eller värde uppgick till 1 000 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014, ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut granska den information som finns i dess elektroniskt sökbara databaser. Om inte annat följer av 5 § är ett sådant konto ett rapporteringspliktigt konto om det vid granskningen framkommer

1. att kontohavaren har hemvist eller är medborgare i USA,

2. uppgifter som otvivelaktigt tyder på att kontohavaren föddes i USA,

3. att kontohavaren har en aktuell post- eller bostadsadress i USA,

4. att kontohavaren har ett aktuellt amerikanskt telefonnummer,

5. att det finns en stående instruktion att överföra medel från kontot till ett konto i USA,

6. att det finns en giltig fullmakt eller underteckningsrätt för en person som har en adress i USA avseende kontot, eller

7. att den enda adress som det finansiella institutet har registrerad för kontohavaren är en c/o- eller poste restante-adress i USA.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha processer och rutiner för att upptäcka om och när sådana omständigheter som anges i första stycket tillkommer i de elektroniskt sökbara databaserna. Om sådana omständigheter tillkommer med avseende på ett konto efter att granskningen enligt första stycket har genomförts, ska kontot om annat inte följer av 5 § anses vara ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår under vilket detta inträffar.

Ett rapporteringspliktigt konto enligt bestämmelserna i första eller andra stycket och 5 § ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer.

2 § Granskningen enligt 1 § behöver inte omfatta

1. konton vars saldo eller värde uppgick till 50 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014,

2. försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal

a) om dess saldo eller värde uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014, eller

b) om det finns legala hinder mot att sådana avtal säljs till personer som har hemvist i USA, eller

3. inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och vars saldo eller värde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre.

Ett konto som avses i första stycket 1 och 2 a ska dock granskas enligt 3–6 och 8 §§ om dess saldo eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.

Konton som vid tillämpningen av första och andra styckena inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1 § och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella

institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Konton vars sammanlagda saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar (högvärdekonton)

3 § Även när det gäller befintliga konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår, ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut genomföra granskning enligt 1 § första stycket och 2 §.

Vid tillämpning av 1 § första stycket avseende ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014, ska kontot, om inte annat följer av 5 §, anses vara rapporteringspliktigt om det framkommer att den enda adress som det finansiella institutet har registrerad för kontohavaren är en c/o- eller poste restante-adress.

4 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.

Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:

1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 § med avseende på kontot,

2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende öppnande av kontot,

3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller för att uppfylla annan lagstiftning,

4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och

5. gällande stående instruktioner att överföra medel. Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en gång för varje konto.

5 § Om sådana omständigheter som anges i 1 § första stycket har framkommit vid granskning enligt 1–4 §§, ska ett konto dock anses vara ett rapporteringspliktigt konto endast om

1. den omständighet som framkommit är en uppgift som otvivelaktigt tyder på att kontohavaren föddes i USA och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA,

b) dokumentation om ett pass som inte är amerikanskt eller en annan identifikationshandling som utfärdats av en myndighet, som visar

kontohavarens medborgarskap eller nationalitet i ett annat land än USA, och

c) en kopia av kontohavarens intyg om att denne har upphört att vara amerikansk medborgare,

2. den omständighet som framkommit är en gällande post- eller bostadsadress i USA eller ett eller flera amerikanska telefonnummer som är de enda telefonnummer som är kopplade till kontot och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, och

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens ickeamerikanska status,

3. den omständighet som framkommit är en stående instruktion att överföra medel till ett konto i USA och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, eller

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens ickeamerikanska status, eller

4. den omständighet som framkommit är att det finns en giltig fullmakt eller underteckningsrätt för en person som har en adress i USA, att kontohavaren har en c/o- eller poste restante-adress som enda adress som fastställts för kontohavaren eller att kontohavaren har ett eller flera amerikanska telefonnummer samtidigt som det finns ett eller flera andra telefonnummer kopplade till kontot och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta

a) ett intygande från kontohavaren om att han eller hon inte är medborgare eller har sin hemvist i USA, eller

b) styrkande dokumentation som visar kontohavarens ickeamerikanska status.

Vid tillämpning av första stycket är ett konto inte heller ett rapporteringspliktigt konto om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i stället för ett sådant intyg som avses i första stycket 1 c, har tillgång till eller inhämtar en rimlig förklaring av skälet till att kontohavaren inte har ett sådant intyg trots att han eller hon upphört att vara amerikansk medborgare eller varför han eller hon inte blev amerikansk medborgare vid födseln.

6 § Oavsett vad som sägs i 3–5 §§ ska ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person.

7 § Om ett konto efter att granskningen enligt 3–6 §§ har utförts blir ett rapporteringspliktigt konto enligt samma bestämmelser, ska det anses som ett sådant från och med det kalenderår då detta inträffar.

8 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som tidigare, i enlighet med ett avtal mellan det finansiella institutet och den amerikanska federala skattemyndigheten om institutets status som kvalificerad förmedlare eller källskatteinnehållande enhet, har inhämtat dokumentation från en kontohavare som fastställer om kontohavaren är medborgare eller har hemvist i USA eller inte, får förlita sig på den dokumentationen och är inte skyldigt att tillämpa 1–5 §§ med avseende på konton som innehas av den kontohavaren.

9 § Ett rapporteringspliktigt konto ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer.

5 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av fysiska personer

1 § I samband med att en fysisk person öppnar ett nytt konto hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska enheten inhämta ett intygande från den fysiska personen där han eller hon uppger de omständigheter som behövs för att avgöra om han eller hon har hemvist i

USA.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

2 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har eller får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande från kontohavaren som inhämtats inte är tillförlitligt, ska enheten inhämta ett nytt intygande från honom eller henne och bedöma dettas tillförlitlighet.

3 § Ett konto är ett rapporteringspliktigt konto om ett intygande som begärts enligt 1, 2 eller 5 § inte kommer in eller visar att kontohavaren har hemvist i USA.

Ett konto är också ett rapporteringspliktigt konto om ett sådant nytt intygande som det finansiella institutet begärt enligt 2 § inte kommer in inom 90 dagar från en sådan begäran eller inte är tillförlitligt.

4 § Om ett konto blir rapporteringspliktigt efter att ett intygande inhämtats i enlighet med 1 § första stycket, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer.

5 § Granskningen enligt 1–3 §§ behöver inte omfatta

1. inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och vars saldo uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre, eller

2. försäkringsavtal vars kontantvärde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–3 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Om ett konto är ett sådant som i enlighet med andra stycket inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, men vars saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår uppgår till mer än 50 000 US-dollar, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inom 90 dagar från utgången av det kalenderåret inhämta ett sådant intygande som avses i 1 § och därefter tillämpa 2–4 §§ på kontot. Om ett sådant intygande inte kommer in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår då intygandet skulle ha kommit in.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. 4 eller 9 § med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

6 kap. Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter och tillhandahållande av information om betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut

Rapporteringspliktiga konton

1 § Ett befintligt konto är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Ett befintligt konto är också ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande.

Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller

2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.

3 § För att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska kontohavaren anses vara ett finansiellt institut.

För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet.

4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 USdollar eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och

2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.

5 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter att granskningen enligt 1–4 §§ har genomförts får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande eller

annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte tillförlitlig, ska enheten på nytt genomföra granskningen enligt 1–4 §§. Kontot är rapporteringspliktigt om det därefter fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig, eller om ett intygande som ska inhämtas vid den nya granskningen inte kommer in inom 90 dagar från det att det begärts.

Konton som inte behöver granskas

6 § Granskningen enligt 1–4 §§ behöver inte omfatta konton vars saldon eller värden uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Om saldot eller värdet på ett konto som avses i första stycket uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår, ska det dock granskas enligt 1–4 §§ inom sex månader från utgången av det kalenderåret och behandlas som ett rapporteringspliktigt konto om det identifieras som ett sådant.

Identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut och tillhandahållande av information om betalningar till sådana

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som betalar ut eller förmedlar en källskattepliktig betalning med amerikansk källa till ett icke

FATCA-deltagande finansiellt institut, ska tillhandahålla den direkta betalaren av inkomsten den information som behövs för att källskatt ska kunna tas ut och rapportering ska kunna ske avseende betalningen.

Första stycket gäller dock inte ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som behörig förmedlare eller källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person och som i enlighet med avtalet har valt att innehålla skatt.

8 § Ett svenskt finansiellt institut eller ett institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion är ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut endast om det anses som ett sådant av den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med gällande avtal med USA för att underlätta genomförandet av FATCA.

Ett finansiellt institut ska anses vara ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om detta framgår av den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut eller av andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till.

Ett finansiellt institut som inte är ett svenskt eller amerikanskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en

annan partnerjurisdiktion, ska anses vara ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från det andra finansiella institutet om att det är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar, eller

2. när det är fråga om ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, kontrollerar det andra finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

7 kap. Granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter

Rapporteringspliktiga konton

1 § Ett nytt konto är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Ett konto är också ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande. Ett nytt konto är också rapporteringspliktigt om ett sådant intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

Ett nytt konto är dock inte ett rapporteringspliktigt konto om

1. kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut,

2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar, eller

3. när kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kontrollerar kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton

2 § En kontohavare ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet, ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om detta kan fastställas utifrån

1. att kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med på den amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, eller

2. andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till.

3 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet

förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i samband med att ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.

Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.

4 § I alla andra fall än som avses i 2 § och 3 § första stycket ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren för att fastställa om de omständigheter som är av betydelse för tillämpningen av 1 § föreligger.

Om det av intygandet framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller dennes amerikanska skatteregistreringsnummer.

Konton som inte behöver granskas

5 § Granskningen enligt 1–4 §§ behöver inte omfatta kreditkortskonton eller rullande krediter, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kontohavare har ett tillgodohavande som uppgår till mer än 50 000 US-dollar på kontot.

Konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning, ska inte anses vara rapporteringspliktiga konton. Om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte.

Nya konton som får granskas som om de är befintliga konton

6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för bestämmelserna i detta kapitel, om kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till detta närstående enhet även har ett eller flera befintliga konton.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga.

Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§

med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får, i stället för bestämmelserna i 1–4 §§, tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 1–5 §§ vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet om det öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015.

8 kap. Övriga bestämmelser

Kontoförande instituts skyldigheter när en central värdepappersförvarare är rapporteringsskyldigt finansiellt institut

1 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder i stället för den centrala värdepappersförvararen tillämpa 4–8 kap. med avseende på konton som är föremål för sådana registreringsåtgärder. Den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4–8 kap.

Registrering

2 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vara registrerat som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Beräkning av saldo eller värde

3 § Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde den 30 juni 2014 eller vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i stället räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014 eller närmast före utgången av det aktuella kalenderåret.

Förmånstagare av dödsfallsförmån

4 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får utgå ifrån att en fysisk person som är förmånstagare men inte försäkringstagare i ett försäkringsavtal med kontantvärde och som tar emot en dödsfallsförmån i enlighet med försäkringsavtalet inte är en specificerad amerikansk person. Detta gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har skäl att anta att den förmånstagaren är en specificerad

Befintliga konton får granskas som om de är nya konton

5 § Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en fysisk person får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 5 kap. i stället för bestämmelserna i 4 kap. för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt. Vid granskning av ett befintligt konto som innehas av en enhet får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna i 7 kap. i stället för bestämmelserna i 6 kap. för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt. Intyganden från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren ska då inhämtas när granskningen görs i stället för i samband med att kontot öppnas. De tidsfrister som gäller för granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. respektive 6 kap. ska dock gälla även i dessa fall.

Styrkande dokumentation

6 § Vid tillämpning av 4–7 kap., ska som styrkande dokumentation räknas

1. ett intyg om bosättning utfärdat av en behörig tjänsteman vid behörig myndighet i den stat eller jurisdiktion där betalaren uppger sig vara bosatt,

2. när det gäller en fysisk person, en giltig identifikationshandling utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om personens namn och typiskt sett används för identifiering,

3. när det gäller en enhet, officiell dokumentation utfärdad av en behörig myndighet som innehåller uppgift om den juridiska personens namn samt adressen till dess huvudkontor i den stat eller jurisdiktion där den uppger sig vara hemmahörande eller i den stat eller jurisdiktion enligt vars lagstiftning den har upprättats,

4. de dokument som enligt bilaga till ett avtal om att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska agera som kvalificerad förmedlare godtas för identifiering av fysiska respektive enheter, eller

5. kontoutdrag eller liknande sammanställningar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission.

Dokumentations tillförlitlighet

7 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får, trots det som i övrigt föreskrivs i 4–8 kap., inte förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation om institutet har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas.

Sparande av dokumentation

8 § Dokumentation som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar i enlighet med denna lag ska sparas i sex år från inhämtandet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. I fråga om tillämpning av 2 kap. 12 § från och med den 1 april 2015 och före den 1 januari 2016, samt därefter om innehavaren togs upp som innehavare av andelen i det finansiella institutets register före den 1 juli 2014, ska en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut anses vara föremål för regelmässig handel även om innehavaren av andelen är införd i registret.

3. Granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. 3–8 §§ ska ha genomförts senast den 30 juni 2015.

4. Granskningen enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 § första stycket och 2 § samt granskningen enligt bestämmelserna i 6 kap. 1–6 §§ ska ha genomförts senast den 30 juni 2016.

5. I fråga om tillämpning av 5 kap. 1 och 2 §§ avseende konton som öppnats före den 1 april 2015, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande från den fysiska personen. När det gäller konton för vilka sådant intygande inte kommit in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa bestämmelserna i 4 kap. 3–5 och 8 §§ och senast den 31 mars 2016 avsluta kontona. I samband med att intygandet begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015 och som identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska anses vara rapporteringspliktiga konton från och med det kalenderår då de öppnades.

6. I fråga om tillämpning av 6 kap. 8 § ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande och annan dokumentation. Om sådant intygande eller sådan annan dokumentation inte kommer in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla det andra finansiella institutet som ett icke FATCAdeltagande finansiellt institut.

7. I fråga om tillämpning av 7 kap. 2–5 §§ avseende konton som öppnats före den 1 april 2015, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast den 31 mars 2016 inhämta intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande och annan dokumentation. När det gäller konton för vilka sådant intygande eller sådan annan dokumentation inte kommit in, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 1–6 §§ och senast den 31 mars 2016 avsluta kontona. I samband med att intygandet eller den andra dokumentationen begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas om intygandet eller den andra dokumentationen inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015 och som identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska anses vara rapporteringspliktiga konton från och med det kalenderår då de öppnades.

8. Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska senast den 31 december 2017 ha inhämtat det amerikanska skatteregistrerings-

numret för specificerade amerikanska personer som är kontohavare för befintliga konton och för specificerade amerikanska personer som är personer med bestämmande inflytande över kontohavare för befintliga konton som är icke-amerikanska passiva icke-finansiella enheter.

Hänvisningar till S2-1

2.2. Förslag till lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller för sådant automatiskt utbyte av upplysningar som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet).

Överföring av uppgifter

2 § Skatteverket ska till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt utbyte överföra upplysningar som Skatteverket har fått i form av kontrolluppgifter och som, enligt uppgift från den kontrolluppgiftsskyldige, avser ett rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Upplysningar ska överföras om de uppgifter som ska lämnas enligt 22 a kap. 2–8 §§ och 24 kap. 4 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244).

Upplysningarna ska överföras minst en gång om året och omfatta information om vilken valuta varje belopp anges i.

Administrativa eller andra mindre felaktigheter

3 § Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om Skatteverket har skäl att tro att mindre eller administrativa fel har begåtts som kan ha lett till att felaktiga eller ofullständiga uppgifter har rapporterats från USA eller som har resulterat i andra överträdelser av FATCA-avtalet.

Om den amerikanska federala skattemyndigheten underrättar Skatteverket om att myndigheten har skäl att tro att mindre eller administrativa fel har begåtts som kan ha lett till att felaktiga eller ofullständiga uppgifter har rapporterats från Sverige eller som har resulterat i andra överträdelser av FATCA-avtalet, ska Skatteverket vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för att avhjälpa överträdelserna av avtalet.

Väsentlig överträdelse

4 § Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om Skatteverket har konstaterat att ett sådant rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som avses i

FATCA-avtalet har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna i FATCA-avtalet.

Om den amerikanska federala skattemyndigheten underrättar Skatteverket om att ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna enligt FATCA-avtalet,

ska Skatteverket vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att åtgärda den väsentliga överträdelsen.

Användning av upplysningar som Skatteverket tar emot

5 § Upplysningar som Skatteverket tar emot från den amerikanska federala skattemyndigheten inom ramen för det automatiska informationsutbyte som avses i FATCA-avtalet får användas endast för beskattningsändamål och endast i fråga om de skatter som omfattas av lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och

Amerikas Förenta Stater.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. Skatteverket ska bedöma om USA har lämpliga säkerhetsbestämmelser på plats för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål, och en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. Skatteverket ska meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att sådana säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats.

3. Bestämmelserna i 2 § ska gälla från och med den dag då Skatteverket lämnar ett sådant meddelande till den amerikanska federala skattemyndigheten som avses i punkten 2.

2.3. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att det i inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska införas två nya paragrafer, 58 kap. 18 b och 32 a §§, och närmast före 58 kap. 18 b och 32 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58 kap.

Återköp med anledning av FATCA-avtalet

18 b §

En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om försäkringen måste avslutas enligt lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Avslutning av konto med anledning av FATCA-avtalet

32 a §

Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid, om kontot måste avslutas enligt lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2.4. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 att 58 kap. 18 b och 32 a §§ ska upphöra att gälla den 1 juli 2016 och att rubrikerna närmast före 58 kap. 18 b och 32 a §§ ska utgå samma dag.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2.5. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

9 kap.

2 §1

Bestämmelser som begränsar möjligheten att använda vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i 1. lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

2. lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,

3. lagen (2000:344) om Schengens informationssystem,

4. lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

5. lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete,

6. lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,

7. lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,

8. lagen (1998:620) om belastningsregister,

9. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning, och

10. lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen.

9. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,

10. lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och

11. lagen (2015:000) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

1 Senaste lydelse 2013:339.

2.6. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att det i försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska införas tre nya paragrafer, 11 kap. 18 a §, 12 kap. 69 a § och 13 kap. 23 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

18 a §

Bestämmelserna i 18 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

12 kap.

69 a §

Bestämmelserna i 69 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

13 kap.

23 a §

Bestämmelserna i 23 § andra stycket gäller även vid återköp när försäkringen måste avslutas enligt lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2.7. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 18 a §, 12 kap. 69 a § och 13 kap. 23 a §försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska upphöra att gälla den 1 juli 2016.

2.8. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244)

dels att 1 kap. 1 §, 23 kap. 2 §, 34 kap. 3 och 10 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 22 a kap., tre nya paragrafer, 23 kap. 3 a §, 34 kap. 9 a och 9 b §§, och närmast före 34 kap. 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §4

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – AVDELNING VI. KONTROLL-UPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – AVDELNING VI. KONTROLL-UPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

22 kap. – Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

22 a kap. – Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

23 kap. – Kontrolluppgift om utländska förhållanden – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

22 a kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestäm-

4 Senaste lydelse 2013:585.

melser med anledning av avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCAavtalet). Bestämmelserna ges i följande ordning:

– skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §),

– för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§), och

– kontrolluppgiftens innehåll (5– 8 §§).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

2 §

Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

3 §

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet vars innehav av ett konto medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet vars innehav av ett konto inte medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska

personerna.

4 §

Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Kontrolluppgiftens innehåll

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton

5 §

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton:

1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2. kontots identifikationsuppgifter,

3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, omedelbart före kontots avslutande, och

4. det amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) för den som kontrolluppgiften lämnas för, om den uppgiften finns.

Om det amerikanska skatteregistreringsnumret saknas för en fysisk person som kontrolluppgift ska lämnas för, ska kontrolluppgiften i stället innehålla uppgift om födelsedatum.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton

6 §

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med

anledning av FATCA-avtalet:

1. sammanlagd ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut under året, och

2. sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton

7 §

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton

8 §

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

Lydelse enligt bet. 2014/15:FiU1 Föreslagen lydelse

23 kap.

2 §

Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a, 2 a och 3 a, 17, 19, 20 och 21 kap. samt 22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och 23–25 §§ ska även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om ersättning som avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a, 2 a och 3 a, 17, 19, 20 och 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och 23– 25 §§ samt 22 a kap. ska även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §

Kontrolluppgifter

enligt

22 a kap. ska även lämnas för sådana enheter som avses i 2 kap.

21 § lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet som är begränsat skattskyldiga.

34 kap.

3 §

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Investeringssparkonto

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15–22 a kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Investeringssparkonto

Uppgifter med anledning av FATCA-avtalet

9 a §

Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6 10 §§ lagen ( 2015:000 ) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som kontoförande institut av en sådan central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen ( 1998:1479 ) om kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finansiella institutet lämna värdepappersförvararen uppgift om det.

9 b §

Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller inlösen som avses i 22 a kap. 6 § första stycket 2 ska till den kontrolluppgiftsskyldige lämna uppgift om den sammanlagda ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige redan har uppgiften.

10 §5

Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift uppkom, dock inte senare än den 15 januari påföljande år.

Uppgifter som avses i 8–9 §§ Uppgifter som avses i 8–9 b §§

5 Senaste lydelse 2011:1289.

ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 1 samt 7 och 8 §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2015.

3. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 2 och andra stycket tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2016.

4. Övriga bestämmelser i lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2014.

5. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 ska

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2015, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2015.

6. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 juni 2015 men före den 1 oktober 2015 ska dock

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast 30 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast 60 dagar efter att kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto.

7. För uppgifter som avser kalenderåret 2015 och som gäller sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga konton enligt lagen (2015:000) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet efter den 30 september 2015 ska informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2016 och kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2016. Om det rapporteringspliktiga kontot har öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015 ska informationsuppgift respektive kontrolluppgift även lämnas för uppgifter som avser kalenderåret 2014.

8. För vart och ett av kalenderåren 2015 och 2016 ska ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet i kontrolluppgift lämna uppgift om namn på varje sådant icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § samma lag till vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har gjort betalningar, samt det sammanlagda belopp dessa betalningar uppgår till för vart och ett av åren.

9. Om ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i punkt 8 identifieras som en sådan enhet efter den 31 december 2015 ska sådan kontrolluppgift som enligt punkt 8 ska lämnas för uppgifter avseende kalenderåret 2015 lämnas senast den 30 april 2016.

3. Ärendet och dess beredning

Ett avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA undertecknades den 8 augusti 2014. Endast en engelsk språkversion av avtalet undertecknades. Avtalet finns i bilaga 1. En svensk översättning av avtalet finns i bilaga 2.

Inom Finansdepartementet har promemorian Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA tagits fram med förslag till författningsreglering för att genomföra avtalet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i ärendet (dnr Fi2014/2687).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 november 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter och förslag. Regeringen behandlar vissa av Lagrådets synpunkter under avsnitten 6.1.6 och 6.3.3. I övrigt behandlas Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Vissa språkliga förändringar har även gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.

4. FATCA och den internationella utvecklingen avseende automatiskt informationsutbyte

4.1. Foreign Accounts Tax Compliance Act (FATCA)

Den amerikanska lagstiftningen

Foreign Account Tax Compliance Act, förkortad FATCA, är en amerikansk lagstiftning som antogs av den amerikanska kongressen i mars 2010. I januari 2013 publicerade det amerikanska finansministeriet (U.S. Department of the Treasury) och den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS) mycket omfattande och detaljerade bestämmelser (Final U.S. Treasury Regulations) som närmare förklarar hur FATCA ska tillämpas. Syftet med lagstiftningen är att den amerikanska federala skattemyndigheten ska få tillgång till information om amerikanska personers kapitaltillgångar och kapitalinkomster som förvaltas av eller betalas till icke-amerikanska finansiella institut (s.k. Foreign Financial Institutions).

I vissa fall ska de icke-amerikanska finansiella instituten också innehålla skatt för den amerikanska federala skattemyndighetens räkning.

FATCA blev till en början hårt kritiserat eftersom det är en unilateral lagstiftning som riktar omfattande krav mot icke-amerikanska finansiella institut, såsom banker och försäkringsföretag. De icke-amerikanska finansiella instituten ska enligt FATCA ingå avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att enheterna ska identifiera amerikanska kontohavare i sin kundstock och lämna information om dessa samt, i vissa fall, innehålla källskatt på ett brett spektrum av betalningar som härrör från USA. Icke-amerikanska finansiella institut som inte alls deltar i rapportering och innehållande av källskatt enligt FATCA riskerar att det innehålls 30 procents skatt på alla betalningar av inkomster med källa i USA till det finansiella institutet. Kritiken mot FATCA gick framförallt ut på att lagstiftningen medför administrativt betungande krav på rapporteringssystem och när det gäller att samla in information om amerikanska kunder samt potentiella konflikter mellan FATCA och inhemsk lagstiftning, bl.a. vad gäller banksekretess.

Bilaterala avtal

USA, Frankrike, Förenade konungariket, Italien, Spanien och Tyskland presenterade i juli 2012 en modell för bilaterala avtal om automatiskt informationsutbyte mellan den amerikanska federala skattemyndigheten och respektive skattemyndighet i andra stater och jurisdiktioner (avtal för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, förkortat FATCA-avtal). Detta modellavtal kallas för modell 1. Avsikten var att modellavtalet skulle ligga till grund för bilaterala avtal som eliminerar de rättsliga hinder som finns i inhemsk lagstiftning mot att de icke-amerikanska finansiella instituten tillämpar den amerikanska FATCA-lagstiftningen direkt. Modellen finns i en reciprok version, som innebär ett ömsesidigt utbyte av information, och en icke-reciprok version där information lämnas till USA. Det FATCAavtal som Sverige har ingått med USA grundar sig på modell 1 med reciprocitet.

Det finns även en modell 2 för FATCA-avtal. Det modellavtalet upprättades av Schweiz och Japan tillsammans med USA och går ut på att avtalslandet ålägger sina rapporteringsskyldiga finansiella institut att ingå avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att tillämpa den amerikanska FATCA-lagstiftningen. Enligt modell 2 ska de rapporteringsskyldiga finansiella instituten rapportera uppgifterna direkt till den amerikanska federala skattemyndigheten utan att inhemska skattemyndigheter i det andra landet blir inblandade i överföringen.

Den 9 december 2014 hade 45 stater och jurisdiktioner ingått FATCAavtal med USA enligt modell 1. Sju stater och jurisdiktioner hade ingått avtal enligt modell 2. Därutöver var 53 stater och jurisdiktioner överens med USA i sak om FATCA-avtal enligt modell 1 utan att ännu ha undertecknat ett sådant. Ytterligare sju stater och jurisdiktioner var överens med USA i sak om FATCA-avtal enligt modell 2 utan att ännu ha undertecknat ett sådant.

Den internationella utvecklingen med anledning av FATCA

Inom OECD har det tagits fram en global standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton. Den globala standarden bygger på modell 1 för bilaterala FATCA-avtal. En del avvikelser har dock gjorts för att standarden ska kunna fungera i multilaterala sammanhang. Den globala standarden har också utformats utan hänvisningar till amerikansk rätt. Den globala standarden består av en modell för avtal mellan behöriga myndigheter om att tillämpa den gemensamma rapporteringsstandarden. Till avtalet hör den gemensamma rapporteringsstandarden (Common Reporting Standard, förkortad CRS). Till den globala standarden har det även tagits fram kommentarer och itformat för informationsutbytet.

Sverige är en av 52 stater och jurisdiktioner som har anslutit sig till gruppen av s.k. Early Adopters av den globala standarden. Av dessa har 48 stater och jurisdiktioner åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 31 december 2015 och inleda ett multilateralt automatiskt informationsutbyte om finansiella konton med ett första utbyte i september 2017. Övriga fyra stater och jurisdiktioner har åtagit sig att ha genomfört CRS i nationell lagstiftning senast den 31 december 2016 och inleda ett multilateralt automatiskt informationsutbyte om finansiella konton med ett första utbyte i september 2018. Ett multilateralt avtal mellan Early Adopters avseende detta informationsutbyte undertecknades den 29 oktober 2014.

Vid Ekofin-rådets möte den 9 december 2014 antogs ett förslag till ändring i EU-direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Ändringarna innebär att den globala standarden för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton genomförs i EU-lagstiftningen.

Hänvisningar till S4-1

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 5

4.2. Avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra

FATCA.

Grunden för FATCA-avtalet mellan Sverige och USA är att artikel 26 i skatteavtalet mellan Sverige och USA, som tagits in i svensk lag genom lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater, ger stöd för utbyte av upplysningar för beskattningsändamål, inklusive sådant som sker genom automatiskt informationsutbyte.

FATCA-avtalet mellan Sverige och USA följer i huvudsak den version av modellavtalet som kallas modell 1 med reciprocitet. Vissa ändringar och tillägg har dock gjorts i förhållande till modellavtalet. Modellavtalet

har också uppdaterats vid ett flertal tillfällen efter att det först publicerades i juli 2012. Avtalet består av en huvuddel och två bilagor. Avtalet kompletteras också av en samförståndsförklaring där parternas gemensamma inställning till hur avtalet i några specifika avseenden ska tolkas anges.

Huvuddelen av avtalet består av tio artiklar och innehåller bl.a. definitioner och de grundläggande bestämmelserna om vilken information som ska överföras till IRS respektive till Skatteverket. I huvuddelen av avtalet finns också bestämmelser om att den amerikanska FATCA-lagstiftningen inte ska tillämpas gentemot svenska finansiella institut som uppfyller kraven i avtalet.

Bilaga I består av sex avsnitt och innehåller bestämmelser om den granskning som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att identifiera rapporteringspliktiga amerikanska konton och finansiella institut som är icke FATCA-deltagande.

Bilaga II innehåller bestämmelser om vilka innehavare, finansiella institut, och finansiella konton som är undantagna från rapporteringsplikt respektive rapporteringsskyldighet. Vissa av undantagen är specifika för Sverige, men de flesta är generellt utformade för att passa in på liknande enheter och produkter i olika stater och jurisdiktioner.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 1

5. Allmänna utgångspunkter

För att FATCA-avtalet ska kunna tillämpas i Sverige behövs bestämmelser om informationsutbytet i svensk rätt. I denna proposition lämnas förslag till de lagar som behövs för att genomföra avtalet.

Som angetts ovan under avsnitt 4.1 har Sverige åtagit sig att genomföra OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (Common Reporting Standard, förkortad CRS) i svensk lagstiftning och se till att den träder i kraft senast den 1 januari 2016. CRS grundar sig på modell 1 för FATCA-avtal och de båda regelsystemen är i stora delar identiska. En möjlighet vore att i denna proposition också lämna förslag till den lagstiftning som krävs för att genomföra CRS i svensk lagstiftning. Fördelarna med det alternativet skulle vara påtagliga om det vore möjligt att införa ett enda regelsystem i svensk rätt som ska tillämpas på samma sätt oavsett om kontohavaren har hemvist i USA eller i någon annan stat eller jurisdiktion. De skillnader som finns mellan FATCA och CRS är dock relativt betydelsefulla och allmänt sett är FATCA mindre krävande för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten än CRS. Den största och mest administrativt betungande delen av FATCA och CRS för de finansiella instituten är de delar som rör identifieringen av rapporteringspliktiga konton. För att veta om det är FATCA eller CRS som gäller för ett visst konto måste de finansiella kontona först granskas för att det ska kunna fastställas om kontohavaren är eller kontrolleras av en person som har hemvist i USA eller en person som har hemvist i en annan utländsk stat eller jurisdiktion. Det skulle innebära att de tröskelvärden som finns i FATCA men inte i CRS för vilka konton som

behöver granskas, och andra mer fördelaktiga bestämmelser i FATCA inte skulle kunna tillämpas vid granskningen av något konto. Tidsfristerna för att ha genomfört granskningen ligger 18 månader längre fram i tiden för CRS jämfört med FATCA. Med hänsyn till den korta tid som återstår innan FATCA-avtalet ska börja tillämpas är det önskvärt att i möjligaste mån utnyttja de bestämmelser i FATCA-avtalet som är mer förmånliga än de i CRS. Därför har denna proposition begränsats till genomförandet av FATCA-avtalet.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 8.1

5.1. Identifiering av konton

Regeringens förslag: En ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska införas.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: En stor andel av remissinstanserna tillstyrker eller har inte några synpunkter på att FATCA-avtalet genomförs i svensk lagstiftning. Ingen av remissinstanserna avstyrker ett genomförande av avtalet.

Svensk Försäkring, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Sveriges advokatsamfund konstaterar att det bilaterala FATCA-avtal som ingåtts på många sätt innebär att efterlevnaden av FATCA-regelverket underlättas i förhållande till alternativet att direkt tillämpa amerikansk lagstiftning samt att förutsägbarheten och rättssäkerheten ökar eftersom rapportering ska ske till Skatteverket i stället för till den amerikanska skattemyndigheten. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig. Trots dessa fördelar kan Sveriges advokatsamfund inte lämna förslagen utan erinran eftersom det finns risk för att de innebär ingrepp i enskildas personliga integritet och rättssäkerhet (se även avsnitt 5.3).

Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen,

Finansbolagens förening, Svenska Riskkapitalföreningen, NSD och

Sveriges advokatsamfund anser att de gransknings- och rapporteringskrav som uppställs är mycket långtgående och så administrativt betungande att kostnaderna för efterlevnad är orimligt höga i förhållande till de skatteintäkter USA kan förväntas erhålla till följd av lagstiftningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har

Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Vissa av dessa remissinstanser betonar också att regleringen är särskilt oproportionell i förhållande till mindre svenska institut, som har ett mycket begränsat antal kunder med amerikansk koppling. Vidare uttrycker dessa remissinstanser att regelverket har en negativ inverkan på svenskt näringsliv, globalisering och tillväxt samt att det försvårar handeln med USA.

Nasdaq OMX Stockholm AB anser att det är otydligt vad som ska gälla vid konkurrens mellan olika länders FATCA-avtal med USA och efterlyser en mer utförlig beskrivning av hur sådana situationer ska hanteras.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att den föreslagna lagstiftningen är svårläst och att man åtminstone delvis använder sig av en teknik som

framstår som olämplig. Finansbolagens förening finner också regleringen svårtillgänglig och menar att implementeringen av FATCA-avtalet bör kunna göras på ett mer kortfattat sätt. Svenska Bankföreningen anför å andra sidan att flera av Sveriges banker har hanterat FATCA under flera år och att bankerna, i brist på intern lagstiftning i Sverige, har varit hänvisade till den amerikanska lagstiftningen och dess förordningstext (”FATCA-regulations”) samt modellavtal 1 publicerat på den amerikanska federala skattemyndighetens webbplats. Den metod för genomförande som valts innebär vissa svårigheter att orientera sig kring vad som hittills uppfattats som åligganden enligt amerikansk rätt och modellavtalet för FATCA.

Skälen för regeringens förslag: Bilaga I till FATCA-avtalet innehåller ett detaljerat regelverk för den granskning som svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska genomföra för att identifiera de rapporteringspliktiga kontona. För att införa dessa bestämmelser i svensk rätt bör en ny lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, införas. För att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton som innehas av fysiska personer behöver de rapporteringsskyldiga finansiella instituten behandla personuppgifter. Av 10 § personuppgiftslagen (1998:204), förkortad

PUL, följer att personuppgifter får behandlas bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att bl.a. den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet. För att instituten ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt den nya IDKL kommer den nämnda behandlingen av personuppgifter att vara nödvändig (se även avsnitt 6.1.1). Med anledning av vad Nasdaq OMX Stockholm AB anför avseende konkurrens mellan olika länders FATCA-avtal, kan följande sägas. Enligt FATCAavtalet är Sverige skyldigt att ålägga svenska finansiella institut att identifiera rapporteringspliktiga konton och rapportera om dem. Ett svenskt finansiellt institut kan under vissa omständigheter samtidigt anses vara hemmahörande i ett annat land enligt det landets lagstiftning. Den omständigheten att ett företag är hemmahörande i mer än ett land medför i olika sammanhang legala skyldigheter i mer än ett land.

Med anledning av vad Kammarrätten i Stockholm och Finansbolagens förening anför avseende lagstiftningstekniken kan det uppmärksammas att FATCA-avtalet undertecknades den 8 augusti 2014 och det första informationsutbytet enligt avtalet ska äga rum i september 2015. Den tid som detta ger de finansiella instituten att anpassa sig till lagstiftningen är begränsad. Såsom Svenska Bankföreningen anför har innehållet i det modellavtal som FATCA-avtalet har sin utgångspunkt i emellertid varit känt en längre tid. Det kan därför antas att många finansiella institut har anpassat sig till bestämmelserna i modellavtalet. Som redan nämnts är FATCA-avtalet mycket likt modellavtalet. Detta talar för att lagstiftningen bör utformas i likhet med avtalets bestämmelser. För detta talar även att det i avtalet finns detaljerade regler om vad Sverige ska ålägga de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. Detta är också den metod som tydligast tillförsäkrar att de krav som ställs i avtalet uppfylls utan att de finansiella instituten åläggs en större administrativ börda än vad som är nödvändigt med hänsyn till avtalets innehåll. Å andra sidan är det önskvärt att när det är möjligt använda begrepp som redan är

etablerade i svensk rätt och att, när det är möjligt utan att förändra innebörden, förenkla bestämmelserna i lagen. Bestämmelser som det inte är aktuellt för svenska finansiella institut att tillämpa, t.ex. sådana som riktar sig mot svenska truster, bör inte tas in i lagen. Det är även önskvärt att disponera den svenska lagstiftningen på ett sätt som gör att den blir så lättillgänglig som möjligt. Lagförslagen i denna proposition är en produkt av dessa avvägningar.

Hänvisningar till S5-1

5.2. De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om de identifierade kontona

Regeringens förslag: De finansiella institutens skyldigheter att lämna uppgifter till Skatteverket om rapporteringspliktiga finansiella konton ska tas in i skatteförfarandelagen som skyldigheter att lämna kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt finansiellt konto.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Datainspektionen anför att det genom ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, skapas en rättslig grund för överföring av uppgifter om rapporteringspliktiga konton från de finansiella instituten till Skatteverket. Datainspektionen anser emellertid att det saknas en analys av hur registerlagstiftningen förhåller sig till de föreslagna reglerna om Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA. Exempelvis behöver det enligt Datainspektionen klargöras vilka regler om enskildas rättigheter som ska tillämpas på den personuppgiftsbehandling som genomförandet av FATCA medför.

Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som Skatteverket ska inhämta och överföra till USA om de konton som identifierats som rapporteringspliktiga i enlighet med bestämmelserna i bilaga I, räknas upp i artikel 2.2 a) i FATCA-avtalet. Vilka uppgifter som ska inhämtas skiljer sig i vissa avseenden åt beroende på vilken sorts rapporteringspliktigt konto det rör sig om. Förutom uppgifter som behövs för att kunna identifiera kontohavaren, kontot och det finansiella institutet som tillhandahåller kontot, kan det bl.a. handla om uppgifter om saldo eller värde på kontot samt ränta, utdelning, försäljningsintäkter och annan avkastning som betalas till eller tillgodoräknas kontot, eller belopp som betalats ut till kontohavaren. Någon kontrolluppgiftsskyldighet avseende saldo eller värde eller om belopp som betalats ut till kontohavare finns inte sedan tidigare i SFL. Vad avser uppgifter om de inkomster som räknas upp i artikeln lämnas dock kontrolluppgifter i någon form redan idag. En påtaglig skillnad mellan uppgiftslämnandet som ska ske enligt

FATCA-avtalet och det som sker enligt nu gällande kontrolluppgiftsbestämmelser är att uppgifterna enligt avtalet genomgående ska lämnas avseende ett finansiellt konto. Uppgiftslämnandet enligt FATCA-avtalet bygger på en ”konto-för-konto-rapportering” som innebär att det ska lämnas uppgift om varje finansiellt konto som en och samma person

innehar, även om de olika finansiella kontona finns hos samma rapporteringsskyldiga finansiella institut. Att en enda kontrolluppgift ska lämnas för ett visst rapporteringspliktigt konto innebär vidare att kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om exempelvis all utdelning som lämnas avseende tillgångar på kontot under ett kalenderår, även om denna utdelning lämnats för olika tillgångar vid olika tillfällen under året. Det är lämpligt att reglera den uppgiftsskyldighet för finansiella institut som följer av FATCA-avtalet i form av kontrolluppgiftsskyldighet i SFL. De nya kontrolluppgiftsskyldigheter som tas in i SFL bör därför avse uppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton. Uppgifterna ska innehålla de uppgifter om saldon och värden samt inkomster och betalningar m.m. som enligt FATCA-avtalet ska utbytas avseende sådana konton.

Med anledning av att Datainspektionen har efterfrågat en analys av hur registerlagstiftningen förhåller sig till de föreslagna reglerna om Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA, kan följande sägas. PUL har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Lagen utgör ett genomförande av det s.k. dataskyddsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter) och gäller allmänt för behandling av personuppgifter. Lagen gäller enligt 3 § för behandling av personuppgifter som utförs av såväl myndigheter, företag och enskilda personer. Om det finns bestämmelser i annan lag eller förordningen som avviker från PUL gäller dock enligt 2 § de bestämmelserna i stället för PUL.

Den behandling av personuppgifter som de finansiella instituten kommer att utföra omfattas av PUL. Som grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter gäller enligt PUL att behandlingen ska vara laglig, korrekt och i enlighet med god sed. Ändamålen ska vara särskilda, uttryckligt angivna och berättigade. Personuppgifter får inte behandlas för ändamål som är inte är förenliga med det ursprungliga ändamålet. Personuppgifterna ska vara adekvata, relevanta, riktiga och aktuella. De får inte vara fler än nödvändigt och de får inte bevaras längre än nödvändigt (9 § PUL).

Huvudregeln enligt PUL är att behandling av personuppgifter ska göras med den registrerades samtycke. Med den registrerade avses den som en personuppgift avser. Det finns dock ett antal fall där personuppgifter får behandlas även utan den registrerades samtycke. Personuppgifter får behandlas utan samtycke bl.a. om det är nödvändigt för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet (10 § PUL).

Skatteverkets behandling av personuppgifter i beskattningsverksamheten regleras i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Lagen tillämpas om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Vissa av bestämmelserna i lagen gäller även för behandling av uppgifter om juridiska personer och avlidna.

Lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet gäller i stället för PUL. Vissa bestämmelser i PUL ska dock tillämpas, bl.a. 9 § som innehåller krav på att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in. I 1 kap. 4 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet anges för vilka primära ändamål uppgifter får behandlas i beskattningsverksamheten. Bestämmelsen är så utformad att i stort sett hela Skatteverkets verksamhet inom beskattningsområdet omfattas av ändamålsbeskrivningen, (se prop. 2000/01:33 s. 123 f.).

Av 1 kap. 4 § första stycket 4 och 7 lagen framgår att uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs hos Skatteverket för bl.a. kontrollverksamhet och fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande åtagande.

Av 2 kap. 1 § lagen framgår att det i beskattningsverksamheten ska finnas en samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamheten för de i 1 kap. 4 och 5 §§ angivna ändamålen (beskattningsdatabas). I databasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–9. För de ändamål som anges i 1 kap. 4 § får bl.a. uppgifter om en fysisk persons identitet, medborgarskap, bosättning och familjeförhållande samt en juridisk persons identitet, säte, ägarförhållanden samt firmatecknare och andra företrädare, samt även andra uppgifter som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellet åtagande behandlas i databasen (2 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt andra stycket lagen). I tredje stycket samma lagrum anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i databasen. Av 2 § förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att uppgifter som behövs bl.a. för informationsutbyte och annan handräckning enligt internationella åtaganden får behandlas i beskattningsdatabasen. Behandlingen hos Skatteverket av de personuppgifter som verket erhåller genom de nya kontrolluppgifterna med anledning av FATCA-avtalet omfattas således av bestämmelserna i lagen och förordningen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

Såväl PUL som lagen om behandling av uppgifter i Skatteverket beskattningsverksamhet innehåller bestämmelser om de registrerades rättigheter. I 23−27 §§ PUL finns bestämmelser om information till den registrerade. Viss information ska lämnas självmant. Om uppgifter om en person samlas in från personen själv, ska den personuppgiftsansvarige i samband med insamlandet självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna. Informationen ska omfatta uppgift om den personuppgiftsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med behandlingen och all övrig information som behövs för att den registrerade ska kunna ta till vara sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom information om mottagarna av uppgifterna, skyldighet att lämna uppgifter och rätten att ansöka om information och få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till. PUL ger den registrerade rätt att en gång

per år avgiftsfritt få information om alla personuppgifter som den personuppgiftsansvariga har lagrat om den registrerade. För att få ett registerutdrag ska den registrerade skicka en egenhändigt underskriven begäran till den personuppgiftsansvarige. Den personuppgiftsansvarige är vidare enligt 28 § PUL skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med PUL eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Enligt 48 § PUL ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.

När det gäller lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet finns bestämmelser om enskildas rättigheter i 3 kap. Av 3 kap. 1 § framgår att bestämmelserna om information till den registrerade i 23 och 25–27 §§ PUL, med de begränsningar som anges i 3 kap. 2 och 2 a §§, ska tillämpas. Av 3 kap. 3 § framgår att också bestämmelserna om rättelse i 28 § PUL, med den begränsning som följer av 3 kap. 2 a §, ska tillämpas. I 3 kap. 4 § finns bestämmelser om överklagande av Skatteverkets beslut om rättelse och om information som ska lämnas enligt 26 § PUL.

Hänvisningar till S5-2

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 5.3

5.3. Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, m.m.

Regeringens förslag: Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten ska införas i en ny, särskild lag, om utbyte av upplysningar med anledning av

FATCA-avtalet. I lagen ska det också införas bestämmelser om Skatteverkets övriga skyldigheter med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna:

Såväl

Datainspektionen som Sveriges

advokatsamfund riktar kritik mot den föreslagna regleringen vad gäller överföringen av uppgifter från Sverige till USA. Sveriges advokatsamfund menar att den föreslagna lagstiftningen möjliggör en informationshantering som riskerar att få negativa följder för den personliga integriteten och enskildas rättssäkerhet. Datainspektionen anför att det genom bestämmelserna i den föreslagna lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet visserligen skapas en rättslig grund för överföringen av personuppgifter till USA men att ytterligare garantier måste sättas på plats för att de registrerades rättigheter i nödvändig utsträckning ska skyddas efter överföringen. Det avser såväl skydd mot att uppgifterna används för andra ändamål än beskattning eller överförs till andra mottagare än den amerikanska skattemyndigheten som garantier för att de registrerades rätt till åtkomst, rättelse och skadestånd kan upprätthållas även efter överföringen till

USA. Skatteverkets skyldighet att försäkra sig om att ändamålsprincipen upprätthålls samt att de registrerades rättigheter skyddas även efter

överföringen skulle enligt Datainspektionen behöva regleras i en uttrycklig bestämmelse i lagen, t.ex. motsvarande den som reglerar överföringen av information till Sverige från USA. Även Sveriges advokatsamfund påpekar bristen i att det inte finns någon skyddsbestämmelse avseende den information som ska lämnas av Skatteverket till den amerikanska skattemyndigheten. Vidare ifrågasätter samfundet den bedömning som görs i promemorian om att överföring av uppgifter till de amerikanska myndigheterna är förenlig med PUL, eftersom PUL:s undantagsbestämmelser om nödvändig informationslämning inte gör sig gällande i detta fall. Samfundet påpekar även att utlämningen till USA inte heller omgärdas av den gemensamma europeiska lagstiftningen som skyddar europeiska medborgares integritets- och rättssäkerhetsintressen.

Skatteverket anför bl.a. följande. För att underlätta införandet och tillämpningen av bestämmelserna som avser uppgiftslämnandet med anledning av FATCA-avtalet bör verkets roll och uppdrag avseende bl.a. identifieringsprocessen förtydligas. Vidare, för att det ska vara möjligt att skicka de uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten som följer av FATCA-avtalet, måste en hänvisning även göras till de bestämmelser i SFL som reglerar skyldigheten att lämna uppgifter om namn, adress och amerikanskt skatteregistreringsnummer. Förslaget innebär vidare att uppgifterna ska skickas till den amerikanska federala skattemyndigheten vid ett enda tillfälle senast den 30 september varje år.

Det finns dock ett behov av att kunna sända vissa uppgifter vid andra tillfällen och det behövs därför en bestämmelse som ger verket rätt att skicka nya, rättade och för sent inkomna uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten vid andra tidpunkter. Det saknas vidare bestämmelser i SFL om att den kontrolluppgiftsskyldige ska lämna uppgift om att kontrolluppgiften avser ett rapporteringspliktigt konto.

Svenska Bankföreningen anför bl.a. följande. Genom USA:s lagstiftningsåtgärd FATCA har en utveckling tagit fart som leder fram mot en kraftig ökning av informationsutbyte på automatisk väg mellan världens länder. Det finns en uppenbar risk att enskilda personer kommer i kläm mellan olika länders skattekrav när uppgifter om deras konton m.m. kommer att spridas på det sätt som föreslås. Det är därför viktigt att proportionalitetsprincipen i lagstiftningen respekteras. Nyttan och behovet av en intern lagstiftning med vissa syften måste stå i rimlig proportion till risken för olägenheter och särskilt ingripande åtgärder som kan drabba enskilda negativt. Regeringen bör därför se till att det för enskildas behov inrättas någon form av tvistelösningsmekanism för det fall skattekrav riktas mot enskilda från flera olika länder. Till Svenska

Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska

Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som de finansiella instituten ska lämna till Skatteverket om de rapporteringspliktiga finansiella kontona, ska sedan överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS). Av flera skäl behöver det införas bestämmelser om denna skyldighet för Skatteverket. Det behöver tydliggöras för Skatteverket vad verkets skyldigheter med anledning av FATCA-avtalet är. En bestämmelse om att Skatteverket ska överföra uppgifter till USA behövs

också för att bryta den sekretess som annars skulle ha gällt för dessa uppgifter hos Skatteverket.

I 4 § lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden, förkortad LÖHS, anges att utländsk myndighet ska lämnas bistånd med handräckning i skatteärende i den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och främmande stat. I 3 § första stycket 1 LÖHS anges att med handräckning avses bl.a. utbyte av upplysningar. Bestämmelserna i LÖHS har dock utformats med i första hand utbyte av upplysningar som sker på begäran i åtanke, medan det utbyte av upplysningar som ska ske enligt FATCA-avtalet är ett automatiskt utbyte. Vid automatiskt utbyte behövs det t.ex. ett på förhand bestämt intervall för när upplysningar ska lämnas. Detta behövs inte när upplysningarna ska lämnas på begäran. FATCA-avtalet medför också att vissa skyldigheter för Skatteverket med anledning av det avtalet behöver särregleras eftersom det saknas direkta motsvarigheter i andra avtal. Mot denna bakgrund bör det införas en ny särskild lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet, där Skatteverkets skyldigheter tas in.

Bland de uppgifter som ska överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten finns personuppgifter. Med anledning av vad Datainspektionen anför om behovet av bestämmelser som garanterar att de registrerades rättigheter skyddas efter överföringen av uppgifterna samt vad Sveriges advokatsamfund anför om bristen på skyddsbestämmelser och tveksamheter kring förenligheten med PUL kan följande anföras. I 1 kap. 3 § första stycket 5 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, anges att bestämmelserna i 33–35 §§ PUL om överföring av personuppgifter till tredje land ska gälla. I 33 § PUL anges att det är förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna. Det anges även att förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje land. Vidare framgår det att frågan om en skyddsnivå är adekvat ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter som har samband med överföringen och att särskild vikt ska läggas vid uppgifternas art, ändamålet för behandlingen, hur länge behandlingen ska pågå, ursprungslandet, det slutliga bestämmelselandet och de regler som finns för behandlingen i det tredje landet. I detta sammanhang kan uppmärksammas att det anges i artikel 3.7 i FATCA-avtalet att alla uppgifter som utbyts enligt avtalet ska omfattas av den sekretess och annat skydd som föreskrivs i skatteavtalet mellan Sverige och USA, inklusive bestämmelser om användarbegränsningar för sådana uppgifter. I artikel 26.1 i skatteavtalet föreskrivs att upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit ska behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter som fastställer, uppbär, administrerar eller driver in de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Vidare föreskrivs att dessa personer eller myndigheter ska använda upplysningarna endast för sådana ändamål och att de får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsförfaranden. Denna bestämmelse gäller både amerikanska och svenska myndigheter

som tar emot utbytta uppgifter. I svensk lagstiftning kan emellertid sådana bestämmelser endast tas in med avseende på svenska myndigheters behandling av mottagna uppgifter. Det ankommer på USA att tillse att även amerikanska myndigheter lever upp till dessa överenskomna skyddsbestämmelser. Artikel 3.8 i FATCA-avtalet föreskriver att de behöriga myndigheterna i Sverige respektive USA ska underrätta varandra när de bedömer att den andra jurisdiktionen har på plats lämpliga säkerhetsbestämmelser för att tillförsäkra att informationen som tas emot i enlighet med avtalet fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål samt en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. Enligt artikel 3.9 blir avtalsparternas åliggande enligt avtalet att överföra uppgifter till den andra staten tillämpliga först det datum då den senare av de underrättelser som beskrivs i artikel 3.8 lämnas. I 34 § PUL anges undantag från förbudet mot överföring av uppgifter till tredje land. I 34 § första stycket c anges att det trots förbudet i 33 § är tillåtet att överföra personuppgifter till tredje land om överföringen är nödvändig för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. I 2 § PUL anges vidare att om det i annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från PUL, ska de bestämmelserna gälla. Genom PUL genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). De bestämmelser som föreslås i denna proposition, bl.a. om att uppgifter ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten, måste vara förenliga med dataskyddsdirektivet. I direktivet finns bestämmelser om överföring till tredje land i artikel 25 och artikel 26. Undantagen från förbudet att överföra uppgifter till tredje land finns i artikel 26.1. Av artikel 26.1 d framgår att medlemsstaterna – om det finns tvingande regler om detta i deras lagstiftning – får överföra personuppgifter till ett tredje land som inte har en adekvat skyddsnivå om överföringen är nödvändig eller bindande enligt författning av skäl som rör viktiga allmänna intressen eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk. I punkt 58 i ingressen till dataskyddsdirektivet anges som exempel på viktiga allmänna intressen utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter, tullmyndigheter eller socialförsäkringsmyndigheter. FATCA-avtalet avser just utbyte av uppgifter mellan skattemyndigheter för beskattningsändamål. I 35 § PUL finns bestämmelser om när regeringen får meddela föreskrifter om undantag från förbudet för överföring av personuppgifter till tredje land. I paragrafens andra stycke anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från förbudet att överföra uppgifter till tredje land om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmän intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd för de registrerades rättigheter. Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund förenligt med dataskyddsdirektivet att införa bestämmelser som innebär att Skatteverket ska överföra de aktuella uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med FATCA-avtalet. I avsnitt 5.2 redogörs för vilka bestämmelser gällande rättelse och skadestånd som

är tillämpliga när det gäller Skatteverkets personuppgiftsbehandling med anledning av FATCA.

Såsom Skatteverket konstaterat kommer det att falla under verkets ansvarsområde att besvara frågor om tolkning och tillämpning av reglerna i den föreslagna nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL. I enlighet med påpekande från Skatteverket bör det tydliggöras i lagtexten att verket ska överföra även information om de amerikanska kontohavarnas namn, adress och amerikanska skatteregistreringsnummer eller födelsedatum till den amerikanska federala skattemyndigheten. När det gäller amerikanskt skatteregisteringsnummer behöver, enligt FATCA-avtalet, uppgift om detta avseende befintliga konton bara överföras om det finns registrerat hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Om en kontrolluppgift inte innehåller uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer ska den i stället innehålla uppgift om födelsedatum om en sådan uppgift finns. Om det amerikanska skatteregistreringsnumret inte finns ska Skatteverket således överföra uppgift om den amerikanska personens födelsedatum till den amerikanska federala skattemyndigheten, under förutsättning att uppgift om det finns i kontrolluppgiften. För att möjliggöra för Skatteverket att överföra kompletterande och för sent inkomna uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten bör det i stället för att upplysningarna ska överföras ”en gång om året” som anges i promemorians lagförslag, anges att upplysningarna ska överföras ”minst en gång om året”. Vidare bör det, såsom Skatteverket påpekat, tas in en bestämmelse i SFL om att en kontrolluppgift ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKL.

Svenska Bankföreningen har anfört att regeringen, med hänsyn till det kraftigt ökade informationsutbytet och med hänsyn till proportionalitetsprincipen, bör tillse att det inrättas någon form av tvistelösningsmekanism om skattekrav riktas mot enskilda från olika länder.

Regeringen vill med anledning av detta understryka att ett ökat internationellt informationsutbyte inte påverkar enskildas skattskyldighet i någon stat eller jurisdiktion. Informationsutbyte syftar endast till att ge skattemyndigheterna information om inkomster som rätteligen ska deklareras i den aktuella staten eller jurisdiktionen. För en person som har deklarerat sina inkomster i de stater och jurisdiktioner där de rätteligen ska deklareras ökar således inte de fall då beskattningskrav avseende personens inkomster riktas från flera stater och jurisdiktioner samtidigt. På grund av att personers skattskyldighet och inkomsters skatteplikt bedöms utifrån olika principer uppstår det ibland situationer när två eller flera olika stater eller jurisdiktioner gör anspråk på att samtidigt beskatta samma inkomst för en och samma person. Med anledning av detta har Sverige ingått ett stort antal skatteavtal som syftar till att undanröja sådan dubbelbeskattning, t.ex. avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst. Det finns också svenska nationella bestämmelser som syftar till undanröjande av dubbelbeskattning, se t.ex. lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Frågor om undanröjande av dubbel-

beskattning ligger vid sidan om genomförandet av FATCA-avtalet och bör inte hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 5.1, 8.3

6. Närmare om förslaget till genomförande av FATCA-avtalet

6.1 Bilaga I Skyldigheter att vidta åtgärder för kundkännedom för att identifiera och utbyta upplysningar om rapporteringspliktiga konton och om vissa betalningar till icke FATCAdeltagande finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser om den identifieringsprocedur som beskrivs i bilaga I till FATCA-avtalet ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av

FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Bilaga I innehåller det regelverk som det i kronologisk mening först blir aktuellt att tillämpa av de olika delarna i FATCA-avtalet. I bilaga I finns nämligen de regler som riktar sig mot de finansiella instituten och föreskriver hur de ska gå tillväga för att identifiera amerikanska rapporteringspliktiga konton. Sett i sin helhet har avtalet en systematik som gör att det inte lätt kan förstås utan att innehållet i bilaga I beaktas. Som exempel på detta kan nämnas att begreppet ”rapporteringspliktigt konto” i huvudavtalet enbart omfattar sådana konton som identifierats som sådana vid den granskning som föreskrivs i bilaga I. Sverige har en viss frihet vid genomförande av bilaga I, t.ex. för att det där i vissa avseenden föreskrivs alternativa tillvägagångssätt vid granskningen. Den närmare redogörelsen för förslaget till genomförande av FATCA-avtalet kan därför lämpligen inledas med genomförandet av bilaga I.

Bestämmelser om de finansiella institutens skyldighet att identifiera konton och hur det ska göras bör tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL.

Identifieringen ska göras av rapporteringsskyldiga finansiella institut för att identifiera rapporteringspliktiga amerikanska konton.

6.1.1 Avsnitt I Allmänt

Regeringens förslag: I den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska det tas in bestämmelser om lagens tillämpningsområde.

Det ska vidare i samma lag tas in en bestämmelse om att ett kontos saldo eller värde vid granskningen av konton som huvudregel ska fastställas utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

I lagen ska också tas in en bestämmelse om att ett finansiellt institut, vid fastställande av saldo eller värde på ett konto, i stället för den dag som anges, får räkna med saldot eller värdet per den sista dagen av en lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den dagen.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om att finansiella institut får tillämpa den amerikanska lagstiftningen i stället för den svenska för att identifiera rapporteringspliktiga konton bör inte tas in i svensk lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att finansiella institut som utför den granskningsprocedur som beskrivs i den amerikanska FATCA-lagstiftningen inte ska vara skyldiga att tillämpa motsvarande bestämmelser i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att vad som angetts i promemorian, om att användandet av granskningsproceduren enligt den amerikanska lagstiftningen inte får stå i strid med någon annan svensk lagstiftning, är en så viktig princip att en bestämmelse med den innebörden bör införas direkt i lagen.

Näringslivets skattedelegation (NSD) är positiv till möjligheten att välja att, i stället för att tillämpa de svenska bestämmelserna, utföra granskningsproceduren för identifiering av rapporteringspliktiga konton i enlighet med amerikansk lagstiftning och anser att detta är av stor vikt för företag som är verksamma i många länder. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig. Svenska Bankföreningen anför å sin sida att det kan ifrågasättas om en nationell lagstiftning som hänvisar till annan intern nationell lagstiftning uppfyller kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för den som ska tillämpa lagen samt att det är administrativt betungande och tveksamt i konstitutionellt hänseende att i svensk lag kräva en analys av ett annat lands lagstiftning för att avgöra om man har uppfyllt förpliktelserna enligt den svenska lagen. Till

Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och

Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Avsnitt I innehåller generella regler för tillämpningen av de efterföljande avsnitten och inleds med att det, i punkten A, föreskrivs att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att identifiera amerikanska rapporteringspliktiga konton och konton som innehas av icke FATCAdeltagande finansiella institut. Att de svenska rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska följa bestämmelserna i IDKL bör anges i bestämmelserna i den lagen. Det finns därför inte behov av att ta in någon bestämmelse i svensk lag som direkt återger innehållet i punkten

A. I IDKL bör det dock tas in bestämmelser om lagens tillämpningsområde, av vilka bl.a. framgår att lagen gäller för sådan identifiering av rapporteringspliktiga konton som finansiella institut ska göra.

I punkten B.1 föreskrivs att alla belopp som anges i dollar avser belopp i US-dollar och ska anses inbegripa motsvarande belopp i andra valutor. Att belopp ska avse belopp i US-dollar genomförs enklast i svensk rätt genom att i varje bestämmelse där det är aktuellt, använda begreppet ”US-dollar” i stället för ”dollar”. Någon särskild bestämmelse för att genomföra den delen av punkten B.1 behöver därför inte tas in i svensk rätt. Den andra delen av bestämmelsen anger att US-dollar ska anses inbegripa motsvarande belopp i andra valutor. Denna del av bestämmelsen får närmast ses som en tillämpningsföreskrift och behöver inte tas in i lagen.

Punkten B.2 innebär att ett kontos saldo eller värde ska fastställas utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

I punkten B.3 anges att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per den 30 juni 2014, relevant saldo eller värde ska fastställas per den dagen eller för den rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014 och att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per utgången av ett kalenderår, relevant saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen för kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod. Det framgår inte vad som avses med en annan lämplig rapporteringsperiod. Att det talas om en annan ”lämplig” rapporteringsperiod visar dock att det kan röra sig om ett val mellan flera olika rapporteringsperioder. När det gäller att fastställa ett saldo eller värde per den 30 juni 2014 innebär det, för ett finansiellt institut som väljer att använda kalenderåret som annan lämplig rapporteringsperiod, att relevant saldo eller värde ska fastställas per den 30 juni 2014 eller, om det finansiella institutet väljer det i stället, per den 31 december 2013. För vissa finansiella institut kan det dock finnas andra rapporteringsperioder som är mer lämpliga. Det kan t.ex. vara fallet för en investeringsenhet. I en investeringsenhet är de finansiella kontona själva andelarna i eget kapital eller skulder i enheten. Den lämpligaste rapporteringsperioden för att fastställa värdet på en sådan andel kan vara enhetens räkenskapsår. När ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per utgången av att kalenderår, kan ett finansiellt institut vars räkenskapsår avslutas den 31 augusti alltså fastställa relevant saldo eller värde per den 31 december det kalenderåret eller, om det bedöms mer lämpligt, per den 31 augusti samma kalenderår. Det kan inte uteslutas att det finns andra rapporteringsperioder som bedöms mest lämpliga för ett visst finansiellt institut. Det skulle t.ex. kunna röra sig om den period avseende vilken rapportering sker till kontohavarna med avseende på värdet på deras investeringar. Rapporteringsperioden måste dock, i varje fall typiskt sätt, vara en tolv månader lång och i cykel återkommande period. Bestämmelser bör tas in i IDKL om att ett kontos saldo eller värde, om något annat inte sägs, ska fastställas utifrån förhållandena vid utgången av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod samt att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per den 30 juni 2014, relevant saldo eller värde ska fastställas per den dagen eller

per den sista dagen av den rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014. Bestämmelser bör vidare tas in som anger att, när ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per utgången av ett kalenderår, relevant saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen för kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod.

I punkten B.4 anges att ett konto, om annat inte följer av punkten E.1 i avsnitt II, ska anses rapporteringspliktigt från och med det datum då det identifierats som ett sådant enligt förfarandena för kundkännedom i bilaga I.

I punkten B.5 anges att rapporteringen ska ske årligen under det kalenderår som följer det kalenderår som uppgifterna avser. För de finansiella institut som lämnar kontrolluppgift enligt dagens regler överensstämmer detta med redan befintlig kontrolluppgiftsskyldighet i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. När det gäller tidpunkten för överföring av uppgifter från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS), se avsnitt 6.2.3. Några ytterligare bestämmelser om detta behöver inte tas in i svensk lag.

I punkten C föreskrivs att Sverige får tillåta svenska finansiella institut att, som ett alternativ till bestämmelserna i respektive avsnitt i bilaga I, tillämpa motsvarande bestämmelser i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations för att fastställa om ett konto är rapporteringspliktigt eller om det innehas av ett icke FATCAdeltagande finansiellt institut. Det anges vidare att Sverige kan tillåta rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut att göra ett sådant val separat för varje avsnitt i bilaga I, antingen med avseende på alla relevanta finansiella konton eller separat med avseende på varje tydligt identifierad grupp av sådana konton. Dessa bestämmelser verkar till fördel för de svenska finansiella instituten. Ett svenskt finansiellt institut får ges möjligheten att för respektive typ av konto välja att tillämpa de bestämmelser som införs i svensk rätt för att genomföra bilaga I eller att tillämpa motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen. Av avtalet följer ingen skyldighet för Sverige att utnyttja denna möjlighet.

En möjlighet som, trots att det inte uttryckligen framgår måste anses vara förenlig med avtalet, är att i den svenska lagstiftningen införa bestämmelser som motsvarar bilaga I till avtalet i de delar detta bedöms mer fördelaktigt för svenska finansiella institut och bestämmelser som motsvarar den amerikanska lagstiftningen i de delar där det i stället bedöms mer fördelaktigt. För detta alternativ talar att det då blir fråga om ett enhetligt regelverk för alla finansiella institut och att hela regelverket kommer till uttryck i svensk lag. Mot detta alternativ talar den omständigheten att bestämmelserna i ett avsnitt i bilaga I kan vara mer fördelaktiga för ett finansiellt institut medan motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen kan vara mer fördelaktiga för ett annat. Mot detta talar också att den svenska lagstiftningen, i de delar den motsvarar bestämmelser i amerikansk lagstiftning, innebär att Sverige uppfyller de krav som ställs i avtalet bara fram till dess att de amerikanska bestämmelserna ändras. För att fortsätta uppfylla avtalet måste bestämmelserna i svensk lagstiftning ändras om de amerikanska bestämmelserna ändras, så att svensk lag, i dessa delar, vid varje tidpunkt motsvarar de amerikanska bestämmelserna.

En annan möjlighet är att i svensk lag införa dels bestämmelser som motsvarar bilaga I till avtalet, dels bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i den amerikanska lagstiftningen. Det kan då tas in en bestämmelse om att de finansiella instituten får välja det mest fördelaktiga av dessa två svenska regelverk. För en sådan ordning talar att samtliga bestämmelser som kan komma att tillämpas när det gäller identifiering av rapporteringspliktiga konton finns intagna i svensk lag i fullständig form, samtidigt som de finansiella instituten får den fördelaktiga valmöjlighet som punkten C avser att åstadkomma. Nackdelen att den svenska lagstiftaren måste bevaka och se till att de svenska bestämmelser som motsvarar amerikansk lag följer med de ändringar som görs i amerikansk lag gäller dock även med en sådan ordning. Det kan också nämnas att detta alternativ skulle kräva en mycket omfattande svensk lagstiftning.

En tredje möjlighet är att i svensk lag införa bestämmelser som motsvarar bilaga I till avtalet, men inte förena bestämmelserna med något krav på att de ska tillämpas. Det skulle alltså vara fråga om ett regelverk som de finansiella instituten får tillämpa. Avtalet är utformat på ett sådant sätt att det ligger i de finansiella institutens intresse att uppfylla de krav som ställs. Om ett finansiellt institut inte uppfyller kraven riskerar det att betraktas som icke FATCA-deltagande av IRS. Därmed skulle källskatt komma att innehållas på betalningar till det finansiella institutet. Det föreslås inte i denna proposition att det införs några sanktioner i svensk rätt mot att inte följa identifieringsproceduren som föreskrivs i bilaga I. Avtalet (liksom den amerikanska FATCA-lagstiftningen) bygger på att det är de finansiella instituten själva som har bäst förutsättningar att genomföra identifieringsproceduren och göra de bedömningar som krävs i samband med den. Om IRS uppmärksammar Skatteverket på att ett svenskt finansiellt institut brister i tillämpningen av avtalet, föreskriver avtalet att Skatteverket ska tillämpa inhemsk rätt för att råda bot på den bristande tillämpningen. Om Skatteverket inte lyckas med detta inom 18 månader kommer det finansiella institutet att betraktas som icke FATCA-deltagande. Risken för en bristande tillämpning av avtalet ligger således hos det finansiella institutet. Med den ordning som här tas upp som ett alternativ för genomförande av bilaga I, kan ett finansiellt institut undvika att bli betraktat som icke FATCA-deltagande genom att tillämpa identifieringsbestämmelserna i bilaga I som tagits in i svensk lagstiftning. Det ligger nära till hands att anta att ett institut som väljer att inte tillämpa dessa bestämmelser i stället kommer att genomföra en identifieringsprocedur som närmare överensstämmer med bestämmelserna om detta i den amerikanska FATCA-lagstiftningen. Fördelarna med detta alternativ är att de svenska finansiella instituten ges den fördelaktiga valmöjlighet som avses i punkten C samtidigt som svensk lagstiftning inte behöver anpassas till och följa med i ändringar av den amerikanska lagstiftningen. Detta alternativ medför inte heller något behov av att i svensk lag hänvisa till amerikansk lagstiftning. Mot denna ordning talar att den medför en viss otydlighet i fråga om vad som gäller för de svenska finansiella instituten.

En fjärde möjlighet är att införa bestämmelser i svensk lag som motsvarar bilaga I, men också ta in bestämmelser som föreskriver att ett finansiellt institut, i stället för att tillämpa bestämmelserna som avser att

genomföra bilaga I, får tillämpa motsvarande bestämmelser i den amerikanska lagstiftningen. En sådan lösning ligger tekniskt mycket nära den som används i punkten C i bilaga I till avtalet och innebär att hänvisningar till den amerikanska lagstiftningen tas in i svensk lag. För detta alternativ talar att den svenska lagen inte behöver ändras med hänsyn till ändringar i den amerikanska FATCA-lagstiftningen, samtidigt som det blir tydligt för de finansiella instituten vilka alternativ som de har att välja mellan. Mot detta alternativ talar att den svenska lagstiftningen blir dynamisk på så sätt att dess innebörd, för finansiella institut som väljer att tillämpa amerikanska bestämmelser, förändras när den amerikanska lagstiftningen gör det. Det skulle även kunna sägas innebära att det överlåts till USA att genom sin lagstiftning bestämma innebörden i den svenska lagstiftningen, eftersom det skulle anges i den svenska lagstiftningen att den amerikanska lagstiftningen får tillämpas i stället. Denna dynamik skulle kunna undvikas genom att hänvisningarna till amerikansk rätt görs till en viss lydelse av densamma. Eftersom punkten C är dynamisk och inte hänvisar till en särskild lydelse av den amerikanska FATCA-lagstiftningen, skulle Sverige med en sådan lösning dock uppfylla avtalet endast fram till dess att den amerikanska lagstiftningen ändras. Problemet med en dynamisk lagstiftning måste ses i det sammanhanget att de aktuella bestämmelserna endast ska tillämpas om det finansiella institutet själv väljer det och därmed endast om det är fördelaktigt. Om den amerikanska lagstiftningen förändras finns det ingenting som hindrar att ett finansiellt institut väljer att övergå till att tillämpa de bestämmelser i den svenska lagen som gäller oberoende av den amerikanska lagstiftningen.

En femte möjlighet är att vid genomförande av avtalet helt bortse från den möjlighet som ges i punkten C att tillåta de finansiella instituten att välja att tillämpa det mest förmånliga regelverket. Det skulle innebära att tvingande bestämmelser som motsvarar bilaga I tas in i lagen utan att något alternativ ges. Ur ett lagtekniskt perspektiv har denna lösning påtagliga fördelar. Nackdelen är dock att svenska finansiella institut inte ges möjligheten att välja att tillämpa alternativa bestämmelser om de är mer förmånliga. Med hänsyn till att det huvudsakliga syftet med avtalet är att underlätta tillämpningen av FATCA, får denna nackdel anses betydande. Detta alternativ bör bli aktuellt endast om inget av de övriga alternativen bedöms lämpligt.

En sjätte möjlighet, som bär vissa likheter med den tredje som beskrivs ovan, är att ta in bestämmelser som föreskriver att finansiella institut som utför den granskningsprocedur som beskrivs i den amerikanska FATCAlagstiftningen, inte är skyldiga att också tillämpa motsvarande bestämmelser i den svenska lagen. Som redan framgått är syftet med sådana bestämmelser inte att i något fall ålägga finansiella institut att följa den amerikanska lagstiftningen. Båda regelverken syftar till att hitta samma information om kontohavare. Där regelverken skiljer sig åt är i vilken form informationen ska finnas eller inhämtas och hur ett finansiellt institut praktiskt ska agera vid inhämtande och granskning. Såvida det inte finns något hinder mot det i annan svensk författning kan ett finansiellt institut tillämpa de amerikanska bestämmelserna parallellt med de svenska. För att de finansiella instituten ska ha någon fördel av att kunna använda det granskningsförfarande som beskrivs i den

amerikanska lagstiftningen är en förutsättning dock att de inte behöver tillämpa också de svenska bestämmelserna om de följer det förfarande som beskrivs i den amerikanska lagstiftningen.

Ett alternativ med en dynamisk hänvisning till den amerikanska lagstiftningen är enligt regeringens uppfattning inte möjlig, eftersom det på sätt och vis innebär att det överlåts på USA att genom sin lagstiftning bestämma innebörden i detta avseende av den svenska lagstiftningen. Ett alternativ med en statisk hänvisning till amerikansk lagstiftning är enligt regeringens mening inte lämpligt eftersom det skulle innebära att den svenska lagen skulle behöva ändras när den amerikanska lagstiftningen gör det. Det skulle då även kunna hända att de ändringar som görs i den amerikanska lagstiftningen av något skäl inte bör tas in i den svenska lagen. Den möjlighet som då skulle stå till buds för att inte bryta mot avtalet skulle vara att i det läget upphäva möjligheten för svenska finansiella institut att tillämpa den amerikanska lagstiftningen. Där det som i detta fall rör sig om ett helt regelsystem för granskning av finansiella konton, skulle det troligen kunna medföra omfattande negativa konsekvenser för ett finansiellt institut som anpassat sina system och rutiner till den amerikanska lagstiftningen. Samma problematik som gäller för ett alternativ med statisk hänvisning till amerikansk rätt är också giltig för ett alternativ där en motsvarighet till den amerikanska lagstiftningen tas in som svensk lag. Även vad Svenska Bankföreningen anför avseende rättssäkerhet och förutsebarhet för den som ska tillämpa lagen bör vägas in i detta sammanhang. Trots det som NSD anför, anser regeringen mot denna bakgrund att det inte bör tas in några bestämmelser i svensk lag om att finansiella institut får tillämpa den amerikanska lagstiftningen i stället för den svenska för att identifiera rapportteringspliktiga konton och icke FATCA-deltagande finansiella institut.

Hänvisningar till US1

6.1.2 Avsnitt II Befintliga konton som innehas av fysiska personer

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet om den granskning av befintliga konton som innehas av fysiska personer som regleras i avsnitt II i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om det ska granska sådana konton eller inte. Det ska, till skillnad från vad som anges i avtalet, vara obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att avstå från att behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta relevant dokumentation som motsäger en indikation på amerikansk hemvist som framkommit.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningsproceduren ska, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen i olika skeden ska vara genomförd, tas in i form av övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att det ska vara obligatoriskt för de

rapporteringsskyldiga finansiella instituten att avstå från att behandla ett konto som rapporteringspliktigt om det har tillgång till eller kan inhämta relevant dokumentation som motsäger en indikation på amerikansk hemvist som förekommit.

Remissinstanserna: Datainspektionen ifrågasätter om det står i proportion till ändamålet att hantera alla högvärdekonton med c/oadresser eller poste restante-adresser som rapporteringspliktiga för att uppfylla ett skatteavtal med USA. I den mån avtalet medger det bör, enligt Datainspektionens mening, endast sådana konton som tydligt indikerar att kontohavaren har hemvist eller är medborgare i USA vara rapporteringspliktiga. Vidare invänder Datainspektionen mot att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja mellan att rapportera ett konto där det finns indikationer på att innehavaren har hemvist eller är medborgare i USA eller att först inhämta ytterligare information från kontohavaren. Det normala bör enligt Datainspektionen vara att man vid sådana indikationer gör en närmare utredning för att säkert fastställa om kontot är rapporteringspliktigt eller inte, innan man överför information till USA. Detta kräver bl.a. att kontohavaren informeras om att det finns indikationer på att kontot kan vara rapporteringspliktigt och att uppgifter om kontot och kontohavaren därför kan komma att föras över till skattemyndigheten i USA. Det har föreslagits en generell bestämmelse om att kontohavaren ska meddelas att ett konto är rapporteringspliktigt.

Enligt Datainspektionens mening behöver skyldigheten att informera kontohavare emellertid regleras mer detaljerat i enlighet med bestämmelserna om information till de registrerade i personuppgiftslagen (1998:204), förkortad PUL. Informationen bör t.ex. omfatta ändamålet med överföringen, vem mottagaren är, vad kontohavaren kan göra för att utöva sina rättigheter ifråga om åtkomst, rättelse m.m. både innan och efter överföringen av uppgifter.

Kammarrätten i Stockholm och Svenska Bankföreningen ifrågasätter vilket syfte punkten avseende ”annan liknande dokumentation” i 4 kap. 4 § andra stycket 6 IDKL fyller när det inte finns någon motsvarighet i

FATCA-avtalet. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

NASDAQ OMX Stockholm AB anför att det behövs ett klargörande av begreppet ”inte längre specificerade amerikanska personer” eftersom det är oklart när sådana kontohavare upphör att vara specificerade amerikanska personer.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt II finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende befintliga konton som innehas av fysiska personer. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt II ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör, när det är möjligt, formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, som inte väljer att ändå göra detta och som enligt svenska implementerings-

bestämmelser erbjuds ett sådant val, inte är skyldiga att granska, identifiera eller rapportera sådana konton som räknas upp i punkterna A.1–4. Dessa bestämmelser är utformade som en valmöjlighet för de finansiella instituten och det kan ligga nära till hands att anta att det innebär en lättnad för ett finansiellt institut att inte behöva granska vissa konton. Det är dock inte säkert att så alltid är fallet. För att kunna använda sig av dessa undantag från granskningskraven förutsätts att enheten först skiljer ut de konton som inte behöver granskas. Beroende på t.ex. hur många konton det finansiella institutet har och hur institutets datasystem är uppbyggt kan denna urskiljning vara mer eller mindre resurskrävande. Samtidigt kan det underlätta olika mycket för olika institut att inte behöva granska de konton som räknas upp. Bestämmelserna bör tas in i lagen på ett sådant sätt att det är upp till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att välja om det ska bortse från sådana konton vid granskningen.

I punkten B finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende konton vars saldo eller värde inte översteg 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014. Enligt rubriken till punkten B gäller detta inte konton vars saldo eller värde inte uppgår till de lägre gränsvärden som anges i punkten A. Denna del av rubriken kan dock uppfattas som missvisande, eftersom bestämmelserna i punkten B gäller även konton som inte behöver granskas enligt punkten A, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ändå väljer att granska dem.

När det gäller de konton som avses i punkten B ska granskningen inledas med en elektronisk sökning i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser. Om det vid denna sökning framkommer indikationer på att en kontohavare har hemvist i USA, ska kontot anses vara rapporteringspliktigt om enheten inte innehar eller inhämtar viss dokumentation som motsäger den indikation på att kontohavaren har hemvist i USA som framkommit vid den elektroniska sökningen. Vad som utgör indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA framgår av punkten B.1 och innefattar bl.a. att kontohavaren har en amerikansk adress, ett amerikanskt telefonnummer eller föddes i USA. Av punkterna B.2 och B.3 framgår att ett konto inte ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto och inte behöver granskas ytterligare om inga sådana indikationer som anges i punkten B.1 framkommer vid den elektroniska sökningen. Detta gäller fram till dess att förhållandena ändras på ett sådant sätt att indikationer på hemvist i USA tillkommer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser eller fram till dess att kontots saldo eller värde överstiger gränsen för högvärdekonton och därför ska granskas i enlighet med procedurerna för sådana konton. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver således på något sätt bevaka förändringar av de uppgifter som finns i de elektroniska databaser som är relevanta för granskningen. Av punkten B.4 framgår att ett konto inte behöver betraktas som ett rapporteringspliktigt konto trots att det framkommit indikationer på hemvist i USA, under förutsättning att den eller de indikationer som framkommit läks med viss specifik dokumentation. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja om det ska betrakta ett sådant konto som ett rapporteringspliktigt konto eller först tillämpa punkten B.4 för att sedan bedöma om kontot är ett rapporteringspliktigt

konto. Datainspektionen ifrågasätter om den behandling av personuppgifter som blir följden av att ett konto är rapporteringspliktigt står i proportion till ändamålet med den behandlingen i de fall då den enda indikationen som framkommit är en c/o- eller poste restante-adress som inte behöver vara amerikansk. Datainspektionens mening är att ett konto, i den mån avtalet medger det, bör vara rapporteringspliktigt endast om det finns en tydlig indikation på att kontohavaren har hemvist i USA. Regeringen konstaterar att de omständigheter som ska anses vara tillräckliga indikationer på hemvist i USA framgår av avtalet och inte kan frångås i den svenska lagstiftningen om avtalet ska efterlevas. För att minimera de situationer då ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt trots att kontohavaren inte har faktisk skatterättslig hemvist i USA bör det enligt regeringens mening i stället göras obligatoriskt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att inte behandla ett konto som rapporteringspliktigt om de har tillgång till eller kan inhämta sådan relevant motsägande dokumentation som anges i punkten B.4. Enligt avtalet är detta, som ovan angetts, valfritt för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, men det kan inte anses stå i strid med avtalet att göra det obligatoriskt i den svenska lagstiftningen. Vad gäller det som Datainspektionen anför om att skyldigheten att informera kontohavare bör regleras mer detaljerat, vill regeringen erinra om att bestämmelserna i PUL om information till den registrerade gäller även när personuppgifter behandlas med anledning av den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt regeringens mening saknas behov av att reglera denna informationsskyldighet även här. NASDAQ OMX Stockholm AB anför att det behöver förtydligas vad som avses med att en person ”inte längre är en specificerad amerikansk person”. När det gäller fysiska personer är samtliga amerikanska personer specificerade amerikanska personer. En fysisk person är en amerikansk person om han eller hon är medborgare eller har hemvist i USA. Även begreppet ”hemvist i USA” föreslås definieras i IDKL och innebär att personen är skattskyldig i USA på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning, bolagsbildning eller annan liknande omständighet. En person ska dock inte anses ha hemvist i USA om han eller hon är skattskyldig där endast för inkomst från källa i USA eller endast för inkomst som är hänförlig till fast driftställe i USA. När skattskyldigheten i USA på grund av domicil, bosättning etc. upphör är en fysisk person alltså inte längre en specificerad amerikansk person.

I punkten C finns ytterligare bestämmelser om åtgärder som ska vidtas avseende den typ av konton som avses i punkten B. I punkten C anges bl.a. att granskningsproceduren ska ha slutförts senast den 30 juni 2016. Som framgår ovan i avsnitt 6.1.1 ska ett konto inte betraktas som rapporteringspliktigt innan det har identifierats som sådant vid genomförande av granskningsproceduren. Bestämmelsen om tidsfrist för granskningsproceduren får närmast ses som en verkställighetsföreskrift. Den bör, när det är fråga om en enda specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse. Av punkten C framgår också att ett konto ska anses rapporteringspliktigt om det inte identifierades som ett sådant vid den inledande granskningen men omständigheterna därefter förändras på ett sådant sätt att det skulle vara ett rapporteringspliktigt konto vid en ny

granskning. Detta innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att i ett senare skede upptäcka sådana ändrade omständigheter. Vidare anges det i punkten C att ett konto som har identifierats som rapporteringspliktigt ska anses vara det fram till dess att kontohavaren upphör att vara en specificerad amerikansk person. Om det vid den elektroniska sökningen eller sökningen i pappersarkiv framkommer indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA, kan de indikationerna dock läkas genom att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till sådan dokumentation som avses i punkten B.4. Om en sådan läkning sker ska kontot inte anses vara rapporteringspliktigt och det ska inte heller anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att läkningen skedde. När det är fråga om att en person var en specificerad amerikansk person, med sedan har upphört att vara det, ska kontot dock anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontohavaren upphörde att vara en specificerad amerikansk person. En indikation på att kontohavaren har hemvist i USA som framkommer vid granskningen kan inte läkas genom att indikationen upphör. En kontohavare som tidigare uppgivit ett amerikanskt telefonnummer kan alltså inte förhindra att kontot rapporteras genom att meddela det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att det amerikanska telefonnumret inte längre gäller.

I punkten D finns bestämmelser om den mer ingående granskning som ska göras om kontots saldo eller värde översteg 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014. Även när det gäller sådana konton ska en sökning göras i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser. För sådana konton är en elektronisk sökning dock endast tillräcklig om de elektroniskt sökbara databaserna innehåller fält för och fångar upp de omständigheter som utgör indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA och som räknas upp. De omständigheter som räknas upp här är desamma som de som räknas upp i punkten B, men de formuleras på ett något annorlunda sätt eftersom det här mer specifikt handlar om krav på databasernas struktur och dessa troligen sällan är designade för att kunna skilja ut om en kontohavare har anknytning till USA. De elektroniskt sökbara databaserna ska alltså typiskt sett vara tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter föreligger. Om databaserna inte innehåller rätt information för detta, måste det finansiella institutet också eftersöka sådana omständigheter bland dokumentation som inte är elektroniskt sökbar. Det räknas upp vilken dokumentation som i så fall ska granskas. Som Kammarrätten i Stockholm och Svenska Bankföreningen har påpekat är den lista på dokumentation i pappersarkiven som finns i punkten D.2 uttömmande och någon avslutande punkt avseende ”annan liknande dokumentation” bör därför inte, såsom föreslås i promemorians förslag, tas in i motsvarande bestämmelse i IDKL. Sådana konton som avses i punkten D ska också anses vara rapporteringspliktiga om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med en kontohavare och tjänstemannen har vetskap om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. När det gäller högvärdekonton där det finns indikationer på att kontohavaren har hemvist i USA behöver inte någon rapportering ske om det finansiella institutet har tillgång till eller inhämtar sådan relevant dokumentation som anges i punkten B.4 som motbevisar indikationerna. Även när det gäller högvärdekonton bör ett

rapporteringspliktigt konto upphöra att vara rapporteringspliktigt om det i efterhand tillkommer sådan relevant dokumentation som anges i punkten B.4, i de fall då kontot blev rapporteringspliktigt på grund av att det framkom indikationer på hemvist i USA vid sökning i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser eller pappersarkiv. Om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, är det dock inte tillräckligt med sådan ytterligare dokumentation. Den omständigheten att en kontohavare upphör att vara en specificerad amerikansk person innebär alltid att kontot upphör att vara rapporteringspliktigt.

I punkten E finns bestämmelser om ytterligare förfaranden som ska tillämpas på högvärdekonton. Granskningen av dessa högvärdekonton ska ha genomförts den 30 juni 2015. Det finns också en särskild bestämmelse om tidsfrist för den mer ingående granskning som krävs av konton med högt värde, när det gäller konton vars saldo eller värde inte översteg 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 men vars saldo eller värde gör det vid utgången av ett senare år. Bestämmelser om tidsfrister för granskningen bör, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse. Den förstärkta granskning som görs av ett högvärdekonto behöver bara göras en gång för varje konto och behöver inte upprepas efterföljande år. Den omständigheten att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person medför dock att kontot är rapporteringspliktigt även om tjänstemannen får denna kännedom först efter att granskningen har gjorts. Även när det gäller högvärdekonton måste enheten bevaka om sådana omständigheter uppkommer som gör att ett konto blir att anse som rapporteringspliktigt. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att säkerställa att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren identifierar varje ändring i förhållandena med avseende på kontot.

I punkten F anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som tidigare, i enlighet med ett avtal med IRS om att agera som t.ex. en behörig betalningsförmedlare (s.k. Qualified Intermediary-avtal eller QIavtal), inhämtat dokumentation som fastställer att kontohavaren varken är medborgare eller har hemvist i USA, inte behöver göra någon sökning i sina elektroniskt sökbara databaser eller i sina pappersarkiv avseende sådana konton. Den åtgärd som då återstår för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att vidta är, när det gäller högvärdekonton, förfrågan till en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren om dennes eventuella kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. Svenska Bankföreningen hemställer att motsvarande bestämmelse införs för de enheter som redan intygat sin amerikanska skattehemvist och lämnat amerikanskt skatteregistreringsnummer i enlighet med reglerna för behörig betalningsförmedlare. Någon motsvarande bestämmelse när det gäller enheter finns emellertid inte och att ta in en sådan i den svenska lagstiftningen skulle därför enligt regeringens mening stå i strid med avtalet, varför det inte kan göras.

Hänvisningar till US2

6.1.3 Avsnitt III Nya konton som innehas av fysiska personer

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av

FATCA-avtalet om den granskning av nya konton som innehas av fysiska personer som regleras i avsnitt III i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om det ska granska sådana eller inte.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att det ska tas in bestämmelser om att ett konto inte ska öppnas om ett intygande från kontohavaren inte inkommer eller om intygandet inte innehåller det amerikanska skatteregistreringsnumret för en person som har hemvist i USA. Promemorian innehåller också förslag om att det ska tas in bestämmelser om att ett konto som efter att det öppnats blir ett rapporteringspliktigt konto ska avslutas om ett intygande från kontohavaren som innehåller det amerikanska skatteregistreringsnumret inte inkommer. I promemorian används begreppet ”egenförsäkran” i stället för begreppet ”intygande från kontohavaren”.

Remissinstanserna: Vad gäller frågan om skyldighet att inhämta intygande och amerikanskt skatteidentifikationsnummer innan ett konto öppnas avstyrks förslaget med bestämdhet av Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring. Dessa remissinstanser menar att förslaget inte står i överensstämmelse med lydelsen av FATCA-avtalet. I den svenska översättningen av avtalet står det ”vid kontots öppnande”. Till Svenska

Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska

Fondhandlareföreningen anslutit sig. Svenska Bankföreningen anför härutöver bl.a. följande. De svenska bankerna har i framtagandet av gransknings- och identifieringsprocesserna utgått från att inhämtande av intygande ska ske parallellt med kontoöppnandet. En konsekvens av den föreslagna ordningen är att det finansiella institutet ska vägra att öppna ett konto om individen inte kommer in med ett intygande och skatteregistreringsnummer, vilket kommer i konflikt med den kontraheringsplikt som föreligger både på bank- och försäkringsområdet.

Endast om särskilda skäl föreligger kan en bank vägra en kund att öppna ett inlåningskonto. I promemorian saknas en bedömning av hur det föreslagna förbudet att i vissa fall öppna konton förhåller sig till kontraheringsplikten. Svensk Försäkring ifrågasätter om kravet på ett intygande innan kontot öppnas står i överensstämmelse med den lagstadgade rätten till en personförsäkring. Även vad gäller frågan om skyldighet att avsluta konton i vissa fall avstyrker Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring med bestämdhet promemorians förslag och anför att förslaget allvarligt kan ifrågasättas ur ett konsumentskyddsperspektiv i och med de långtgående konsekvenser en uppsägning av ett inlåningskonto, annat konto eller en livförsäkring kan ha för individen i det enskilda fallet. Dessutom kan det enligt dessa remissinstanser ifrågasättas om det finns stöd i FATCA-avtalet för ett

sådant tillvägagångssätt. Förslaget att finansiella institut i vissa situationer ska avsluta pensionsparkonton står i konflikt med bestämmelserna om individuellt pensionssparande och för redan tecknade livförsäkringar finns ingen laglig möjlighet för försäkringsbolag att säga upp försäkringen i förtid. Det finns, enligt dessa remissinstanser, en konflikt mellan lagförslaget och grundläggande försäkringsrättsliga avtalsprinciper och förslagsvis kan Sverige lösa frågan om utebliven information genom att kunden i fråga rapporteras till Skatteverket. Även

Euroclear Sweden AB påtalar det problematiska med att avsluta konton och anser att det i sådana fall är bättre att spärra det aktuella kontot.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt III finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende nya konton som innehas av fysiska personer. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt III ordagrant behöver tas in i lagen.

Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A i avsnitt III finns bestämmelser om vilka konton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKL och formuleras på ett sådant sätt att det är valfritt för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om det ska granska sådana konton eller inte (jfr vad som sägs om detta under avsnitt 6.1.2 ovan).

Av punkten B framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, när det gäller andra konton än de som avses i punkten A, vid kontots öppnande eller senast inom 90 dagar efter utgången av det kalenderår under vilket kontot upphör att vara ett sådant konto som inte behöver granskas enligt punkten A, ska inhämta ett intygande från en fysisk person som öppnar eller öppnat ett konto. Intygandet ska innehålla sådana uppgifter som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan avgöra om kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA. Intygandet innebär att den som öppnar ett konto själv intygar de relevanta omständigheterna. En amerikansk medborgare ska i detta sammanhang anses ha skatterättslig hemvist i USA även om han eller hon har skatterättslig hemvist även i en annan stat eller jurisdiktion. Rimligheten av uppgifterna i intygandet ska bekräftas på grundval av de övriga uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i samband med AML-KYC-förfarandena (dvs. de åtgärder för kundkännedom som enligt nationell lagstiftning ska vidtas för att bekämpa penningtvätt, eller liknande nationella krav som måste uppfyllas).

I punkten B.1 anges att ett konto är rapporteringspliktigt om det av intygandet som inhämtats enligt punkten B framgår att kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA och att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i så fall ska inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer. Av artikel 2 i FATCA-avtalet följer en skyldighet för ett

rapporteringsskyldigt finansiellt institut att inhämta och rapportera det amerikanska skatteregistreringsnumret för specificerade amerikanska personer som innehar rapporteringspliktiga konton. När det gäller befintliga konton gäller denna skyldighet dock, enligt artikel 3.4, inte om det amerikanska skatteregistreringsnumret inte registreras hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte när det gäller nya konton. Det amerikanska skatteregistreringsnumret ska även inhämtas när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar ett intygande från en person i samband med att personen öppnar ett konto och det i ett senare skede framkommer ny information som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto. När det gäller vad Euroclear Sweden AB, Svenska Bankföreningen och Svensk

Försäkring anför avseende promemorians krav på att avsluta konton, konstaterar regeringen följande. FATCA-avtalet innehåller uttryckliga krav på att konton ska avslutas endast i de övergångsbestämmelser som finns i avsnitt VI.G i bilaga I. De konton som enligt de bestämmelserna ska avslutas är sådana som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande och avseende vilka intyganden från kontohavarna eller de kontrollerande personerna inte har kunnat inhämtas och bedömas inom ett år från att avtalet trädde i kraft. För att undvika retroaktiv lagstiftning avseende granskning av sådana konton är det nödvändigt att tillämpa dessa övergångsbestämmelser vid genomförandet av avtalet i svensk rätt. Bestämmelserna ger inte utrymme för ett genomförande utan krav på att konton i vissa fall ska avslutas. Kravet på att i vissa fall avsluta konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande måste därför tas in i den svenska lagstiftningen.

Bestämmelserna kring detta behandlas i avsnitt 6.1.6 och 7.1. I övrigt finns emellertid inga uttryckliga krav i FATCA-avtalet på att konton ska avslutas. Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört bör det därför inte heller i den svenska lagstiftningen tas in några sådana krav. Med anledning av vad Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anför med avseende på att ett intygande avseende nya konton ska inhämtas innan ett konto öppnas, konstaterar regeringen att det av punkten B framgår att intygandet ska inhämtas ”vid kontots öppnande”. Det innebär inget krav på att intygandet ska ha kommit in ”innan” kontot öppnas. Det starkaste skälet för att ett intygande ska inhämtas innan ett konto öppnas är att det minimerar det antal fall då ett konto öppnas och sedan måste avslutas till följd av att ett intygande inte kommer in. Med hänsyn till att något sådant krav på att i detta sammanhang avsluta konton inte tas in i lagen (se dock vad som sägs ovan när det gäller avslutande av konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande) och vad remissinstanserna anfört, bör det i lagen inte heller tas in något krav på att intygande avseende nya konton som innehas av fysiska personer ska inhämtas innan kontot öppnas. Det bör i stället anges att ett sådant intygande ska inhämtas ”i samband med att kontot öppnas”.

I punkten B.2 anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om omständigheterna förändras på ett sådant sätt att det ursprungliga intygandet som inhämtats enligt punkten B inte är tillförlitligt, ska inhämta ett nytt intygande. Om det rapporteringsskyldiga finansiella

institutet inte lyckas inhämta ett nytt intygande som är tillförlitligt, ska kontot behandlas som ett rapporteringspliktigt konto.

Se även avsnitt 6.1.7 vad avser nya konton som i stället får granskas enligt bestämmelserna om granskning av befintliga konton.

Hänvisningar till US3

6.1.4 Avsnitt IV Befintliga konton som innehas av enheter och identifiering av icke FATCAdeltagande finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet om den granskning av befintliga konton som innehas av enheter som regleras i avsnitt IV i bilaga I. Bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas ska utformas på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om den ska granska sådana eller inte.

Bestämmelser ska också tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om hur icke FATCA-deltagande finansiella institut ska identifieras.

Bestämmelser om tidsfrister för granskningen ska, när det är fråga om en specifik tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Nasdaq OMX Stockholm AB anför att det är oklart hur granskningen ska dokumenteras och menar att det krävs ett klarläggande i den delen.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt IV finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende befintliga konton som innehas av enheter. I avsnittet finns även bestämmelser om hur icke FATCA-deltagande finansiella institut ska identifieras. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att tillämpa dessa bestämmelser.

Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt IV ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

Av punkterna A och B framgår att konton inte behöver granskas om dess saldo eller värde inte uppgick till mer än 250 000 US-dollar den 30 juni 2014 och inte heller uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare år. Detta innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inledningsvis inte behöver granska något konto vars saldo eller värde inte uppgick till mer än 250 000 US-dollar den 30 juni 2014. Sådana konton behöver därefter inte granskas förrän dess saldon eller värden uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar vid utgången av ett senare år. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKL på ett sådant sätt att det är valfritt för det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet om konton som inte behöver granskas ändå ska granskas (jfr vad som sägs om detta under avsnitt 6.1.2 ovan).

Av punkten C framgår att ett konto vars saldo eller värde överstiger gränsbeloppen i punkterna A och B ska anses rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer eller av enheter som är passiva NFFE:er om en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande över enheten. Definitionen av begreppet passiv NFFE finns i punkten B.3 i avsnitt VI i bilaga I. Definitionen av begreppet specificerad amerikansk person finns i artikel 1.1 ff i FATCAavtalet. I punkten C framgår även att konton som innehas av ickedeltagande finansiella institut ska behandlas som sådana konton avseende vilka rapportering ska ske enligt artikel 1.1 b i avtalet (se vidare om detta under avsnitt 6.2.4 nedan).

I punkten D finns bestämmelserna om den granskningsprocedur som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att identifiera de konton som är rapporteringspliktiga enligt punkten C.

För att fastställa om en kontohavare är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte (dvs. i syfte att uppfylla nationella bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller liknande nationella krav) för att fastställa om uppgifterna tyder på att så är fallet. Om uppgifterna tyder på det (t.ex. om enheten har bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning eller om den har en adress i USA) ska kontot behandlas som rapporteringspliktigt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den inte är en specificerad amerikansk person. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån information som det har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.

För att fastställa om en icke-amerikansk enhet är ett finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska de uppgifter som dokumenterats i reglerings- eller kundrelationssyfte för att fastställa om uppgifterna tyder på att så är fallet. Om sådana uppgifter finns är kontot inte rapporteringspliktigt (ett konto som innehas av en ickeamerikansk enhet kan bara vara rapporteringpliktigt om kontohavaren är en passiv NFFE).

När det gäller att fastställa om ett annat finansiellt institut är ett ickedeltagande finansiellt institut (till vilken sammanlagda betalningar är rapporteringspliktiga enligt artikel 4.1 b i avtalet), framgår det att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska fastställa om det andra finansiella institutet är ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion (dvs. en annan stat eller jurisdiktion som ingått ett FATCA-avtal med USA) på grundval av att det finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare (GIIN) finns med i IRS lista över ickeamerikanska finansiella institut eller på grundval av andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till. Ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion ska anses

vara ett icke-deltagande finansiellt institut endast om det betraktas som ett sådant av IRS (för svensk del, med tillämpning av artikel 5.2 i avtalet). För andra finansiella institut kan huvudregeln sägas vara den motsatta. Ett finansiellt institut som inte är svenskt eller hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion ska anses vara ett icke-deltagande finansiellt institut om inte det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar ett intygande från det andra finansiella institutet där det intygar att det är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna (deemedcompliant FFI) eller en undantagen faktisk innehavare (exempt beneficial owner) i enlighet med de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations eller, om det är fråga om ett deltagande finansiellt institut (Participating FFI) eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna (Registered Deemed-compliant FFI), visar att det andra finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare (GIIN) finns med på IRS lista över ickeamerikanska finansiella institut. Dock följer det av definitionen av ickedeltagande finansiellt institut i artikel 1.1 r i FATCA-avtalet att ett amerikanskt finansiellt institut inte ska anses vara ett icke-deltagande finansiellt institut.

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som det innehar på grund av tillämpning av AML/KYC-förfarandena. I avsnitt VI i bilaga I definieras begreppet AML/KYC-förfaranden som de åtgärder för kundkännedom som ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vidta för att bekämpa penningtvätt eller liknande svenska krav, dvs. i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

För att fastställa om en kontohavare är en passiv NFFE (dvs. en passiv icke-finansiell enhet), ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren avseende detta. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det av uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgängliga rimligen kan antas att kontohavaren är en aktiv NFFE (dvs. en aktiv icke-finansiell enhet).

När det är fråga om att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på information som den fått tillgång till vid tillämpning av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre. När det gäller andra konton måste ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande inhämtas om detta.

I punkten E anges att granskningsproceduren avseende konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 250 000 US-dollar den 30 juni 2014 ska vara genomförd senast den 30 juni 2016. När det gäller konton vars saldo eller värde uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014 men vars saldo eller värde vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar, ska granskningen genomföras inom sex månader från utgången av det kalenderår då kontots saldo eller värde kom att överstiga 1 000 000 US-dollar. Dessa tidsfrister gäller verkställighet och bör, när det är fråga om en specifik

tidpunkt då den inledande granskningen ska vara genomförd, tas in i form av en övergångsbestämmelse. I punkten E finns också en bestämmelse om vad som gäller om förhållandena ändras på ett sådant sätt att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ges skäl att anta att ett intygande eller annan dokumentation med avseende på kontot är oriktig eller inte är tillförlitlig. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då åter granska kontot i enlighet med bestämmelserna i punkten D.

Med anledning av vad Nasdaq OMX Stockholm AB anför att det är oklart hur granskningen ska dokumenteras, vill regeringen erinra om att det i 39 kap. 3 § SFL anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15– 35 kap. i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

Hänvisningar till US4

6.1.5 Avsnitt V Nya konton som innehas av enheter

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet om den granskning av nya konton som innehas av enheter som regleras i avsnitt V i bilaga I. Bestämmelser ska även tas in om att ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller de specificerade amerikanska personernas amerikanska skatteregistreringsnummer ska inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. En bestämmelse ska tas in om att konton som är kreditkortskonton eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna från granskningsplikt.

Regeringens bedömning: Några specifika bestämmelser behöver inte tas in i svensk lag om att ett konto inte är rapporteringspliktigt om kontohavaren är en amerikansk person som inte är en specificerad amerikansk person, ett svenskt finansiellt institut eller en enhet som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion, en aktiv NFFE, en passiv NFFE där ingen av personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA eller ett icke-deltagande finansiellt institut.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås inte att det ska tas in en bestämmelse om att konton som är kreditkortskonton eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna från granskningsplikt.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm påpekar att enligt

FATCA-avtalet får kreditkortskonton och rullande krediter undantas från granskning i vissa fall medan detta inte gäller enligt den föreslagna lagstiftningen och att det handlar om ett undantag till fördel för de svenska finansiella instituten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt V finns bestämmelser om den granskningsprocedur som ska genomföras avseende nya konton som innehas av enheter. Av punkten A i avsnitt I följer att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella

institut att tillämpa dessa bestämmelser. Bestämmelser bör därför tas in i IDKL om denna granskning. Bestämmelsen i punkten A i avsnitt I ska dock inte tolkas på så sätt att bestämmelserna i avsnitt V ordagrant behöver tas in i lagen. Bestämmelserna i IDKL bör när det är möjligt formuleras på ett sätt som närmare överensstämmer med den teknik som normalt används i svensk lagstiftning. I den mån det är möjligt bör bestämmelserna därför utformas på ett enklare och mer lättillgängligt sätt.

I punkten A anges vilka konton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras. Det gäller för kreditkortskonton och rullande krediter under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som tillhandahåller kontot tillämpar regler och förfaranden för att förhindra att kontohavarens kontosaldofordran överstiger 50 000 US-dollar.

Kammarrätten i Stockholm påpekar att denna bestämmelse är till fördel för de svenska finansiella instituten, men att det ändå inte finns någon motsvarande bestämmelse i promemorians förslag. Eftersom bestämmelsen är till fördel för svenska finansiella institut och den finns med i avtalet, bör enligt regeringens mening en bestämmelse tas in i IDKL om att konton som är kreditkortskonton eller rullande krediter under vissa förutsättningar ska vara undantagna från granskningsplikt, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kontohavare har ett tillgodohavande som uppgår till mer än 50 000 US-dollar på kontot.

I punkten B räknas de omständigheter upp som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, för andra konton än sådana som avses i punkten A, behöver fastställa för att kunna bedöma om ett konto är rapporteringspliktigt. Detta framgår dock även av de efterföljande bestämmelserna i avsnittet.

Av punkten B.1 framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan betrakta kontohavaren som en aktiv NFFE, ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rimligen kan fastställa att kontohavaren är en sådan på grundval av att kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med på den amerikanska federala skattemyndighetens lista över ickeamerikanska finansiella institut eller på grundval av annan information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förfogar över eller som är allmänt tillgänglig.

I punkten B.2 klargörs att ett konto inte är rapporteringspliktigt om kontohavaren är ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion och som betraktas som ett icke-deltagande finansiellt institut av IRS. Detta följer dock redan av andra bestämmelser i avsnitt V. Ett konto som innehas av ett finansiellt institut som inte är en amerikansk specificerad person är nämligen aldrig ett rapporteringspliktigt konto. Det anges också att ett konto som innehas av ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som är hemmahörande i en annan partnerjurisdiktion som betraktas som ett icke-deltagande finansiellt institut av IRS, i stället ska rapporteras i enlighet med vad som anges i artikel 4.1 b i FATCAavtalet. Detta framgår dock redan av den nämnda bestämmelsen (se vidare avsnitt 6.2.4).

Av punkten B.3 framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i alla andra fall ska inhämta ett intygande från kontohavaren för att fastställa de omständigheter som är av betydelse för om kontot är rapporteringspliktigt.

I punkten B.3 a anges att ett konto är ett rapporteringspliktigt konto om kontohavaren är en specificerad amerikansk person.

I punkten B.3 b anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en passiv NFFE (dvs. en icke-amerikansk icke-finansiell enhet som inte är en aktiv icke-finansiell enhet) i enlighet med AML/KYC-förfarandena. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska sedan på grundval av ett intygande från kontohavaren eller någon av personerna med bestämmande inflytande fastställa om någon av personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA.

I punkten B.3 c anges att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto om kontohavaren är 1) en amerikansk person som inte är en specificerad amerikansk person, 2) ett svenskt finansiellt institut eller en enhet som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion, 3) ett deltagande finansiellt institut, ett finansiellt institut som bedöms följa FATCAreglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med hur dessa begrepp definieras i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations, 4) en aktiv NFFE eller 5) en passiv NFFE där ingen av personerna med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA. Eftersom det redan framgått att ett konto är rapporteringspliktigt endast om det innehas av en specificerad amerikansk person eller en passiv NFFE med en eller flera personer med bestämmande inflytande som är medborgare eller har hemvist i USA, är det bara det som sägs i 3) som tillför någonting nytt. Skälet till att det som sägs i 3) tillför någonting nytt är att de deltagande finansiella instituten, finansiella instituten som bedöms följa FATCA-reglerna och undantagna faktiska innehavarna som åsyftas där är de som definieras som sådana i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations och inte i enlighet med FATCA-avtalets definitioner. Definitionerna av finansiellt institut (financial institution) är inte identiska i avtalet och i U.S. Treasury Regulations. Det kan därför finnas skäl att i IDKL tydliggöra att konton som innehas av ett deltagande finansiellt institut, ett finansiellt institut som bedöms följa FATCAreglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med hur dessa begrepp definieras i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations inte är rapporteringspliktiga konton. Några bestämmelser motsvarande övriga delar av punkten B.3 c behöver inte tas in i svensk rätt.

I punkten B.3 d anges att ett konto inte är rapporteringspliktigt om kontohavaren är ett icke-deltagande finansiellt institut (inklusive ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion, som behandlas av IRS som ett icke-deltagande finansiellt institut). Som framgår ovan följer det dock redan av övriga bestämmelser att ett konto aldrig är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas av ett finansiellt institut. Några bestämmelser som motsvarar punkten B.3 d behöver därför inte tas in i svensk rätt.

Det framgår inte uttryckligen av bestämmelserna att ett intygande ska inhämtas som innehåller kontohavarens amerikanska skatteregistreringsnummer om den är en specificerad amerikansk person eller amerikanska skatteregistreringsnummer för personer med bestämmande inflytande, om de är specificerade amerikanska personer och kontohavaren är en passiv NFFE. Av artikel 2 och 3 i avtalet följer dock, när det gäller nya konton, att det redan vid rapporteringen avseende uppgifter för 2014 finns en ovillkorlig skyldighet att inhämta sådana nummer och överföra uppgift om dem till IRS. Det behöver därför tas in bestämmelser om att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska inhämta intyganden som innehåller amerikanska skatteregistreringsnummer med avseende på rapporteringspliktiga konton. Med amerikanskt skatteregistreringsnummer avses amerikanskt Taxpayer Identification Number (TIN). TIN är ett samlingsbegrepp för några olika typer av nummer. För enheter kan det t.ex. finnas ett Employer Identification Number (EIN), som är en typ av TIN.

Hänvisningar till US5

6.1.6 Avsnitt VI Särskilda regler och definitioner

Regeringens förslag: En generell bestämmelse om att rapporteringsskyldiga finansiella institut inte får förlita sig på uppgifter i intyganden och annan dokumentation när det finns annan information som gör att dokumentationens riktighet kan ifrågasättas, ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av

FATCA-avtalet.

I lagen ska även tas in bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde.

I form av övergångsbestämmelser till lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet och de föreslagna ändringarna i skatteförfarandelagen ska de alternativa förfaranden som ska gälla för nya konton som öppnats innan avtalet trätt i kraft regleras. Det ska i dessa bestämmelser klargöras att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i samband med att ett intygande från en kontohavare begärs in ska informera kontohavaren om det är så att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Ändringar behöver också göras i 58 kap. inkomstskattelagen för att möjliggöra återköp av en pensionsförsäkring och förtida utbetalning från ett pensionssparkonto i de fall då sådana måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Ändringar ska därutöver göras i 11, 12 och 13 kap. försäkringsrörelselagen för att klargöra hur återbäring och avgifter ska bestämmas när ett konto som är en försäkring måste avslutas.

I lagen ska definitioner som motsvarar definitionerna av begreppen passiv NFFE, aktiv NFFE och redan existerande konton tas in. I lagen

ska även en bestämmelse om vad som får räknas som styrkande dokumentation tas in.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inga ändringar i inkomstskattelagen eller någon definition som motsvarar definitionen av passiv NFFE. I promemorian föreslås inte heller några ändringar i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att kravet att ett intyg om bosättning ska vara utfärdat av en skattemyndighet är snävare än kravet i motsvarande bestämmelse i FATCA-avtalet som endast föreskriver att intyget ska vara utfärdat av ”behörigt myndighetsorgan”.

Kammarrätten invänder vidare mot att det på flera ställen hänvisas till ”relevanta amerikanska författningar” och anser att det leder till en vag och oprecis lagreglering. Det bör enligt kammarrätten i vart fall konkretiseras i författningskommentaren vad som avses och var i den amerikanska lagstiftningen bestämmelserna för närvarande återfinns. Även Skatteverket anser att det krävs extra tydlighet i den svenska lagstiftningen och dess förarbeten när det görs hänvisningar till ett annat lands lagstiftning.

Fondbolagens förening anför bl.a. följande. Det finns en överhängande risk att det inte kommer att vara möjligt att i efterhand få in ett intygande från alla som öppnat någon form av konto, t.ex. ett fondsparande. Kontot ska då avslutas trots att det ur ett näringsrättligt perspektiv inte finns någon möjlighet för ett fondbolag att tvångsinlösa andelar. Den tvångsinlösen som kan ske av fondandelar är i samband med att fonden upplöses. Utskiftningen av tillgångar görs då av fondens förvaringsinstitut, dvs. ett kreditinstitut. Ett fondbolag har inte rätt att innehålla medel för kunds räkning. Dessa praktiska frågor måste belysas och regleras i det fortsatta arbetet.

Svenska Bankföreningen anför att vissa bestämmelser blir svårbegripliga på ett sätt som kan medföra tolkningsproblem om begreppet ”passiv icke-finansiell enhet” inte på samma sätt som begreppet ”aktiv icke-finansiell enhet” definieras och används i IDKL.

Föreningen anför även att det inte finns någon legal möjlighet för ett kontoförande institut att avsluta ett individuellt pensionssparkonto eller ett livförsäkringskontrakt samt att det kan ifrågasättas vad som ska hända med försäkringskapitalet och hur det ska beräknas om en försäkring avslutas i enlighet med IDKL. En förtida utbetalning från en pensionsförsäkring strider mot 58 kap. IL och skulle medföra en avskattning av kapitalet. Till Svenska Bankföreningens yttrande har

Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Även Svensk Försäkring anser att det är oklart vad som avses med enheter som inte är aktiva ickefinansiella enheter. Svenska Bankföreningen ifrågasätter även att det görs hänvisningar till amerikansk rätt (se avsnitt 6.1.1).

Skälen för regeringens förslag: I punkten A föreskrivs att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte får förlita sig på ett intygande från kontohavaren eller annan dokumentation om enheten har kännedom om eller ges skäl att känna till att dokumentationen är felaktig eller inte är tillförlitlig. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL.

I punkten B finns definitioner av begreppen AML/KYC-förfaranden, NFFE, Passiv NFFE, Aktiv NFFE och redan existerande konto. Begreppet AML/KYC-förfaranden har berörts ovan under avsnitt 6.1.4 och någon motsvarande definition bör inte tas in i svensk lag, eftersom det med fördel i stället kan skrivas ut vad som avses med detta när det åsyftas i IDKL. Med NFFE avses en enhet som inte är amerikansk och inte är ett finansiellt institut. Även detta kan med fördel skrivas ut i IDKL när så behövs i stället för att ta in en definition. Svenska

Bankföreningen och Svensk Försäkring efterfrågar en definition i den svenska lagen som motsvarar definitionen av begreppet ”passiv NFFE” i

FATCA-avtalet. En sådan definition bör tas in i IDKL. Definitionen av begreppet Aktiv NFFE är omfattande och även en motsvarighet till den definitionen bör tas in i IDKL. NFFE är en förkortning av det engelska uttrycket Non-Financial Foreign Entity. I IDKL bör i stället begreppet icke-finansiell enhet användas. En motsvarighet till definitionen av redan existerande konto bör tas in i IDKL. I IDKL bör i stället begreppet befintligt konto användas. I punkten B.4 a anges att en aktiv NFFE är en icke-finansiell enhet vars bruttointäkter under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av passiva intäkter och vars tillgångar som innehades under föregående kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än 50 procent utgörs av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva intäkter. I artikel 2.2 i FATCA-avtalet anges att om inte sammanhanget föranleder något annat eller de behöriga myndigheterna kommer överens om en gemensam tolkning, ska varje begrepp som inte definieras på annat sätt ha den betydelse som det har vid den aktuella tidpunkten i enlighet med lagstiftningen i den part som tillämpar avtalet, varvid den betydelse som begreppet har i den partens skattelagstiftning ska äga företräde framför den betydelse som begreppet har i den partens övriga lagstiftning. I svensk lagstiftning förekommer inte begreppet passiv intäkt. Även om kommentaren till OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (Common Reporting Standard, CRS) inte är direkt tillämplig på detta avtal, kan den tjäna som vägledning när det gäller vad som i avtalet avses med passiv intäkt. Där anges att passiv intäkt i allmänhet omfattar utdelning, ränta, inkomst som motsvarar ränta, hyra och royalties (som inte härrör från aktivt utövad affärsverksamhet som åtminstone delvis utförs av en anställd hos enheten), livränta, kapitalvinster, nettoinkomst från en swap och belopp som erhålls med anledning av en kapitalförsäkring. Det anges även att passiv inkomst inte innefattar inkomster från en regelbunden handel med finansiella tillgångar. För svenskt vidkommande ligger det närmast till hands att passiv inkomst är inkomst som härrör från annan verksamhet än rörelse (inklusive värdepappersrörelse).

Svenska Bankföreningen ifrågasätter att det ska göras hänvisningar till amerikansk rätt i den svenska lagstiftningen. Skatteverket anför att det krävs extra tydlighet i den svenska lagstiftningen och förarbetena när det gäller hänvisningar till ett annat lands lagstiftning. I FATCA-avtalet görs hänvisningar till amerikanska författningar när det är fråga om att klargöra att svenska finansiella institut inte behöver tillämpa amerikanska författningar, lätta den administrativa bördan för svenska finansiella institut och att peka ut vissa specifikt amerikanska företeelser.

Bestämmelserna om att vissa amerikanska författningar inte behöver tillämpas av svenska finansiella institut tas inte in i svensk rätt eftersom de i första hand är relevanta för amerikanska myndigheters och finansiella instituts verksamhet i förhållande till svenska finansiella institut. Att det hänvisas till amerikanska författningar när det är fråga om att utpeka specifika amerikanska företeelser är naturligt när det är fråga om ett bilateralt avtal mellan Sverige och USA. Exempelvis är det amerikansk rätt som avgör om en person är skattskyldig i USA på samma sätt som det är svensk rätt som avgör om en person är skattskyldig i Sverige. Det är därför naturligt att det görs hänvisningar till amerikansk rätt när det gäller definitionerna av begreppen hemvist i USA, amerikansk person och specificerad amerikansk person. Det kan noteras att hänvisningar till svensk rätt görs i avtalet när det är fråga om att peka ut specifikt svenska företeelser (se t.ex. avsnitt II.D i bilaga II till FATCA-avtalet). Inte heller när det gäller hänvisningar till amerikansk rätt som är av rent upplysande natur, såsom när det gäller förklaringen av begreppet FATCA, kan det anses finnas något hinder mot att ange amerikanska lagrum. I vissa fall kan det finnas behov av att nämna amerikansk lagstiftning i den svenska lagstiftningen i syfte att särskilja ett begrepps innebörd från den innebörd som det annars skulle ha enligt lagen, utan att detta innebär att svenska finansiella institut ska tillämpa den amerikanska lagstiftningen. Detta gäller när det i avtalet anges att ett finansiellt institut ska inhämta ett intygande från en kontohavare om dennes status som t.ex. undantagen faktisk innehavare enligt det begreppets innebörd i den amerikanska lagstiftningen. Det är då inte fråga om att institutet ska tillämpa den amerikanska lagstiftningen utan endast om hur intygandet ska formuleras. Det ankommer på kontohavaren att göra intygandet. Det får därför anses motiverat att i vissa fall hänvisa till amerikanska författningar vid genomförande av FATCA-avtalet i svensk rätt. Enligt regeringens mening bör hänvisningarna till amerikansk rätt dock begränsas i möjligaste mån och vid behov bestämmas till en viss lydelse av de amerikanska författningarna. Såsom Kammarrätten i Stockholm föreslår bör det, i författningskommentarerna till de bestämmelser i den föreslagna lagen där hänvisningar till amerikanska författningar görs, vid behov förtydligas var i den amerikanska lagstiftningen de relevanta bestämmelserna återfinns.

I punkten C finns bestämmelser om sammanräkning (aggregering) av en kontohavares olika konton hos samma finansiella institut eller hos en närstående enhet vid beräkning av gränsvärden som anges i bilaga I. I punkten C.1 finns bestämmelser om sammanräkning av personkonton, i punkten C.2 finns bestämmelser om sammanräkning av enhetskonton och i punkten C.3 finns en särskild sammanräkningsregel för personliga bankmän/kundansvariga. I punkten C finns också en bestämmelse om valutaomräkning. Bestämmelser om detta behöver inte tas in i lagform.

I punkten D finns bestämmelser om vilken typ av dokumentation som ska anses vara godtagbar styrkande dokumentation vid tillämpning av bilaga I. Sådan styrkande dokumentation är ett hemvistintyg som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan i den jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist. För svenskt vidkommande är det, när det gäller fysiska personer, i första hand fråga om ett

personbevis. Samma uppgifter om hemvist som finns i ett personbevis finns också i statens personadressregister (SPAR). Såsom Kammarrätten i Stockholm påpekat skulle det leda till en för snäv tillämpning att ställa krav på att hemvistintyget ska vara utfärdat av just en skattemyndighet och det bör i lagen därför i stället anges att ett sådant intyg ska vara utfärdat av en behörig myndighet. För fysiska personer gäller också en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål som styrkande dokumentation. När det är fråga om en enhet gäller en officiell handling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller namn och adress för enhetens huvudkontor i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten registrerats eller etablerats som styrkande dokumentation. När det är fråga om ett finansiellt konto i en jurisdiktion som infört regler mot penningtvätt som godkänts av IRS i samband med ett avtal för behörig förmedlare (Qualified Intermediary, QI), gäller som styrkande dokumentation också annan handling som anges i det avtalet för att identifiera fysiska personer eller enheter. Slutligen gäller som styrkande dokumentation även årsredovisningshandling, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission. Bestämmelser om detta bör tas in i IDKL.

I punkten E finns bestämmelser om alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av fysiska personer som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde. Där anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anta att en fysisk person som är förmånstagare utan att vara försäkringstagare av ett försäkringsavtal med kontantvärde och som mottar en dödsfallsförmån inte är en specificerad amerikansk person. Detta gäller dock inte om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en specificerad amerikansk person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska anses ha anledning att känna till att så är fallet om de uppgifter som den inhämtat med avseende på förmånstagaren innehåller amerikanska indikationer i enlighet med punkten B.1 i avsnitt II. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har faktisk kännedom om eller anledning att känna till att förmånstagaren är en specificerad amerikansk person, ska den följa de förfaranden som anges i punkten B.3 i avsnitt II. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL.

Punkten F avser möjligheten att anlita en tredje part. Det framgår där att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får anlita någon annan för att vidta åtgärder för kundkännedom, i enlighet med vad som anges om detta i de relevanta amerikanska författningarna, U.S. Treasury Regulations. I IDKL regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att vidta de åtgärder som krävs för kundkännedom. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att utföra dessa åtgärder eller till och med sluta avtal med någon om att utföra åtgärderna åt det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i IDKL och någon bestämmelse som motsvarar punkten F bör inte tas in i svensk rätt.

I punkten G finns bestämmelser om de alternativa förfaranden som får tillämpas när det gäller nya konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men innan avtalet har trätt i kraft. I artikel 10.1 i avtalet anges att avtalet träder i kraft det datum då Sverige skriftligen underrättar USA om att Sverige har genomfört de interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft. De interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft kommer att ha genomförts när den svenska lagstiftningen för genomförande av avtalet träder i kraft.

I punkten G.1 anges att de alternativa förfarandena är tillämpliga om Sverige saknar den legala möjligheten att kräva att rapporteringsskyldiga finansiella institut inhämtar intyganden och den övriga dokumentation som enligt bestämmelserna i bilaga I krävs för att granska nya konton. Det handlar här om sådana åligganden för enskilda som kräver lagstöd, och något sådant finns inte innan lagstiftningen som genomför avtalet träder i kraft.

I punkten G.2 beskrivs de alternativa förfaranden som får tillämpas avseende de aktuella nya kontona. Av punkten G.2 a framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, när det gäller nya konton som öppnats innan avtalet träder i kraft, senast inom ett år efter att avtalet trätt i kraft ska inhämta sådana intyganden och sådan annan dokumentation som krävs när det gäller nya konton. Innan det datumet ska också de övriga åtgärder som krävs för nya konton ha vidtagits. Av punkten G.2 b framgår att Sverige ska rapportera varje sådant nytt konto som efter tillämpning av punkten G.2 a identifierats som ett rapporteringspliktigt konto eller ett konto som innehas av ett icke-deltagande finansiellt institut senast den 30 september som närmast följer det datum då kontot identifierades. Rapportering måste dock aldrig ske tidigare än 90 dagar efter att ett konto identifierats. Det kan uppmärksammas att dessa tidsfrister tar sikte på när uppgifter ska överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten och inte när uppgifter ska lämnas av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten till Skatteverket. För konton som identifierats i enlighet med punkten G.2 a ska samma information lämnas som om kontot hade identifierats redan när det öppnades. Det innebär att det kan vara så att uppgifter för två år avseende ett och samma konto ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten vid samma tidpunkt. Av punkten G.2 c framgår att det rapporteringspliktiga finansiella institutet senast inom ett år från att avtalet träder i kraft måste avsluta de nya konton för vilka de inte fått in nödvändigt intygande eller annan nödvändig dokumentation. Samma datum måste de också ha granskat dessa konton i enlighet med de förfaranden som gäller för befintliga konton. När det gäller konton som innehas av fysiska personer ska denna granskning göras enligt bestämmelserna för högvärdekonton. Av punkten G.2 d framgår att Sverige ska rapportera varje sådant konto som avslutats och granskats i enlighet med vad som anges i punkten G.2 c och då identifierats som ett rapporteringspliktigt konto eller ett konto som innehas av ett ickedeltagande finansiellt institut, senast den 30 september som närmast följer det datum då kontot identifierades. Rapportering måste dock aldrig ske tidigare än 90 dagar efter att ett konto identifierats. Det kan uppmärksammas att dessa tidsfrister tar sikte på när uppgifter ska överföras från Skatteverket till den amerikanska federala skatte-

myndigheten och inte när uppgifter ska lämnas av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten till Skatteverket. För konton som identifierats i enlighet med punkten G.2 c ska samma information lämnas som om kontot hade identifierats redan när det öppnades. Det innebär att det kan vara så att uppgifter för två år avseende ett och samma konto ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten vid samma tidpunkt. Bestämmelser som motsvarar punkterna G.2 a och G.2 c bör tas in i form av övergångsbestämmelser till IDKL. Bestämmelser som motsvarar punkterna G.2 b och G.2 d bör tas in i form av övergångsbestämmelser till lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Av punkten G.2 c följer ett krav på att i vissa fall avsluta konton om nödvändigt intygande eller annan nödvändig dokumentation inte kommer in. Detta är det enda uttryckliga kravet i FATCA-avtalet på att konton måste avslutas. Som angetts ovan under avsnitt 6.1.3 bör några andra krav på att avsluta konton inte tas in i den svenska lagstiftningen. För att uppfylla avtalet vid genomförandet i svensk rätt är det emellertid inte möjligt att bortse från det krav på att avsluta konton som finns i punkten G.2 c. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014, men före den 1 april 2015 och för vilka behövlig dokumentation inte kunnat inhämtas och granskas senast den 31 mars 2016. Det antal konton som berörs är således relativt begränsat. Det är fråga om övergångsbestämmelser som har tagits in för att avtalet annars skulle ha den retroaktiva innebörden att viss dokumentation ska inhämtas i samband med att ett konto öppnas redan från och med den 1 juli 2014. Eftersom det inte är möjligt att införa bestämmelser med sådan innebörd i svensk rätt måste i stället övergångsbestämmelserna i punkten G tas in i IDKL. Ett finansiellt konto kan vara t.ex. ett inlåningskonto hos en bank eller en försäkring. Svenska Bankföreningen anför att det inte finns någon legal möjlighet för ett kontoförande institut att avsluta ett individuellt pensionssparkonto eller ett försäkringskontrakt. Med anledning av detta kan följande sägas. I 3 kap. 8 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande anges att utbetalning från pensionssparkonto får ske endast enligt villkoren i pensionssparavtalet eller enligt föreskrifter i den lagen eller annan författning. I 58 kap. 32 § IL anges fall då ett pensionssparkonto får avslutas i förtid och i 58 kap. 18 § anges fall då en pensionsförsäkring får återköpas. De fall som räknas upp i dessa paragrafer täcker inte in det fall att ett pensionssparkonto eller en pensionsförsäkring måste avslutas enligt IDKL. Nya bestämmelser som tillåter återköp och avslutning i förtid när ett konto måste avslutas enligt IDKL bör därför tas in i IL. Med anledning av vad Svenska Bankföreningen anför avseende vad som ska hända med försäkringskapitalet och hur det ska beräknas om en försäkring avslutas, bedömer regeringen att det bör tas in nya bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) om att återbäring och avgifter, vid återköp av försäkringar i enlighet med IDKL, ska bestämmas i enlighet med 11 kap. 18 § andra stycket, 12 kap. 69 § andra stycket och 13 kap. 23 § andra stycketförsäkringsrörelselagen.

I 11 b § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 §försäkringsavtalslagen (2005:104) finns bestämmelser om s.k. kontraheringsplikt. Enligt 11 b § lagen om insättningsgaranti är

institut som erbjuder sig att ta emot vissa insättningar skyldiga att ta emot sådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl. I propositionen om reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse framgår att bestämmelsen ger uttryck för att ett institut som erbjuder sig att ta emot garanterade insättningar inte får neka någon möjlighet att sätta in sådana medel (se prop. 2002/03:139 s. 598). Särskilda skäl som kan motivera undantag från huvudregeln kan enligt nämnda proposition vara att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att det föreligger misstanke om penningtvätt eller att det finns risk för att en företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något sätt främjar brott. Enligt 3 kap. 1 § försäkringsavtalslagen får ett försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när det har fått de uppgifter som behövs, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet. En likartad bestämmelse om personförsäkring finns i 11 kap. 1 § samma lag. I propositionen till ny försäkringsavtalslag (se prop. 2003/04:150 s. 245) anges emellertid att ”socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otillräckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika sorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av vikt att en försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd som är anpassat efter hans behov”. Syftet med kontraheringsplikten i denna lag är således, i likhet med motsvarande kontraheringsplikt i lagen om insättningsgaranti, att garantera medborgarna tillgång till en viktig tjänst i samhället. Som särskilda skäl för att frångå denna huvudregel anförs i propositionen bl.a. omständigheter där det finns en uttalad s.k. moralisk risk. Med detta avses enligt propositionen att försäkringstagaren riskerar att utnyttja försäkringen på ett ohederligt sätt.

Bestämmelserna i 11 b § lagen om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 §försäkringsavtalslagen innefattar alltså en huvudregel att ett institut inte får vägra en enskild att öppna ett konto eller teckna en försäkring. Det finns inga motsvarande bestämmelser som uttryckligen förbjuder avslutande av konton eller försäkringar annat än under vissa villkor. På rent avtalsrättslig grund finns det dock naturligtvis en skyldighet för t.ex. en bank eller ett försäkringsbolag att fullfölja ett ingånget avtal. Specifika bestämmelser i lag som, såsom de här föreslagna bestämmelserna, ålägger en skyldighet att i vissa fall avsluta ett konto har dock företräde framför den avtalsrättsliga skyldigheten att fullfölja avtalet. Även om de ovan nämnda bestämmelserna om kontraheringsplikt inte uttryckligen omfattar den situationen att ett konto eller en försäkring avslutas bör skälen bakom dessa bestämmelser enligt regeringens mening beaktas även när det är fråga om att införa bestämmelser som åsidosätter institutens avtalsrättsliga skyldighet att fullfölja sådana avtal som avses i bestämmelserna.

FATCA-avtalet syftar till att förhindra skatteundandragande. Det kan framhållas att de bestämmelser om att konton ska avslutas som här föreslås endast gäller i vissa fall då kontohavare trots uppmaning därom inte lämnar de uppgifter och den dokumentation som behövs för att fastställa om kontohavaren är skattskyldig i USA och för den

amerikanska skattemyndighetens administration i samband med eventuell beskattning. Mot bakgrund av att syftet med lagstiftningen för att genomföra FATCA-avtalet är att förhindra skatteundandragande, bedömer regeringen att det inte står i strid med skälen bakom de ovan angivna bestämmelserna om kontraheringsplikt att införa bestämmelser om att konton i dessa fall ska avslutas. Med anledning av vad

Fondbolagens förening anför när det gäller möjlighet för ett fondbolag att tvångsinlösa andelar, konstaterar regeringen att de här föreslagna bestämmelserna uttryckligen föreskriver att finansiella konton ska avslutas. När det gäller det som Fondbolagens förening anför hänvisas i övrigt till det som sägs i följande stycke där Lagrådets synpunkter behandlas.

Även Lagrådet har uppmärksammat skyldigheten för finansiella institut att i dessa fall avsluta konton. Lagrådet anför i detta avseende bl.a. följande. En grundläggande förutsättning måste vara att kontohavaren inte får riskera att gå miste om sina tillgångar eller riskera att drabbas av värdeminskning. Det bör inte heller komma i fråga att en kontohavare drabbas av att ett konto avslutas utan att kontohavaren fått del av en begäran om att komma in med intygande och informerats om att kontot kan komma att avslutas om ett sådant intygande inte ges in till det finansiella institutet. Skyldigheten att avsluta konton omfattar även försäkringar. Det väcker ett antal frågor, bland annat om försäkringsgivarens möjlighet att avsluta en livförsäkring och om bestämmande av värdet på den försäkring som ska avslutas. Även när det gäller t.ex. fondandelar har vid remissbehandlingen påtalats problem som kan uppkomma. I den fortsatta beredningen bör ytterligare övervägas hur rättssäkerheten för den enskilde kan tillgodoses när bestämmelserna om att avsluta konton aktualiseras och hur rättsliga och praktiska problem som uppkommer för de finansiella instituten och kontohavarna ska lösas. Med anledning av detta vill regeringen uppmärksamma följande. Som redan nämnts är det antal konton som kommer att beröras av kravet på avslutande begränsat. Detta faktum styrks ytterligare av att kravet på att avsluta konton endast gäller vid tillämpning av 5 kap. 1 och 2 §§ respektive 7 kap. 2–5 §§ IDKL och att det i 5 kap. 6 § respektive 7 kap. 6 och 7 §§ finns bestämmelser om när bestämmelserna i 4 kap. respektive 6 kap. får tillämpas i stället för bestämmelserna i 5 kap. respektive 7 kap. När ett konto avslutas ska tillgångarna på kontot återbetalas till kontohavaren. Den föreslagna nya bestämmelsen i 58 kap. 18 b § IL tas in för att möjliggöra återköp av en pensionsförsäkring på grund av att den måste avslutas enligt IDKL. Det innebär också att avskattning enligt 58 kap. 19 a § IL inte blir aktuell, vilket annars hade kunnat sägas i praktiken innebära en värdeminskning ur försäkringstagarens perspektiv. När det gäller försäkringar innebär avslutande i detta fall att försäkringen ska återköpas. De föreslagna nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen syftar till att klargöra hur beräkningen av återköpsvärdet ska göras. Som nämnts föreskriver de föreslagna bestämmelserna i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna uttryckligen att finansiella konton ska avslutas. Dessa bestämmelser ska anses ha företräde framför avtalsrättsliga åtaganden och, i egenskap av speciallagstiftning, framför näringsrättslig lagstiftning såsom lagen (2004:46) om värdepappersfonder. När det gäller

fondandelar ligger det nära till hands att hantera en situation då andelarna måste inlösas enligt IDKL på ett liknande sätt som skulle ha gjorts om det hade skett på begäran av innehavaren. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det är viktigt att kontohavaren i samband med att ett intygande begärs informeras om att kontot kan komma att avslutas om intygandet inte kommer in. Enligt regeringens mening bör det därför i lagtexten klargöras att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska lämna sådan information till kontohavaren i samband med att intygandet begärs. Institutet ska då även informera kontohavaren om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut och begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas.

Hänvisningar till US6

6.1.7 Befintliga konton får granskas som om de är nya konton och vissa nya konton får granskas som om de är befintliga konton

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet om att finansiella konton som har öppnats eller öppnas efter den 30 juni 2014 får behandlas som befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har öppnats före den 1 juli 2014. Vidare ska bestämmelser tas in i samma lag om att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant konto ska anses vara en ändrad omständighet också med avseende på övriga sådana konton och att dokumentation som har inhämtats för ett sådant konto får användas som dokumentation för övriga sådana konton.

Bestämmelser ska även tas in om att konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 får behandlas som befintliga konton vid det rapporteringsskyldiga finansiella institutets granskning.

Därutöver ska det tas in en generell bestämmelse om att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid granskningen av befintliga konton.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorian innehåller inte förslag om att konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 får behandlas som befintliga konton och att reglerna som gäller för granskning av nya konton generellt får tillämpas vid granskningen av befintliga konton.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anför att konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 bör få behandlas som befintliga konton och hänvisar i detta avseende till den amerikanska federala skattemyndighetens meddelande med beteckningen notice 2014-33. Föreningen anför även att befintliga konton generellt bör få behandlas som om de var nya konton vid granskningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har

Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag: Begreppet redan existerande konto, som i IDKL benämns befintligt konto, definieras i avsnitt VI.B 5 i bilaga

I till FATCA-avtalet. I artikel 4.7 i FATCA-avtalet anges att Sverige vid genomförande av avtalet, i stället för definitionerna i avtalet eller bilagorna, får använda, eller tillåta svenska finansiella institut att använda, motsvarande definition i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations, om det inte motverkar avtalets syften.

I §1.1471-1(b)(95) i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations definieras begreppet redan existerande konto som ett redan existerande konto som är en redan existerande förpliktelse. Av §1.1471-1(b)(98)(i) framgår att en redan existerande förpliktelse också innefattar en förpliktelse som innehas av en kontohavare, oavsett vilket datum förpliktelsen uppstod, om A) kontohavaren också har ett konto som är en redan existerande förpliktelse på grund av att den uppstod före den 1 juli 2014 hos det finansiella institutet eller hos en annan enhet i samma utvidgade företagsgrupp, B) det finansiella institutet behandlar båda dessa förpliktelser och alla andra redan befintliga förpliktelser som innehas av kontohavaren som konsoliderade förpliktelser och C) det finansiella institutet vid vidtagande av åtgärder mot penningtvätt avseende ett sådant konto är tillåten att förlita sig på de åtgärder mot penningtvätt som vidtagits avseende den förpliktelse som uppstod före den 1 juli 2014. Att kontona behandlas som konsoliderade förpliktelser innebär också att den dokumentation som har inhämtats med avseende på ett av kontona får användas som dokumentation för övriga konsoliderade konton vid tillämpning av bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom. Om en förändrad omständighet framkommer med avseende på ett av de konsoliderade kontona måste det finansiella institutet betrakta den nya omständigheten som en förändrad omständighet även för övriga konsoliderade konton.

Denna möjlighet att behandla ett nytt konto som öppnas av en person som sedan tidigare är kund hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har framhållits som mycket viktig av både svenska och utländska finansiella institut. Utan denna möjlighet måste det finansiella institutet nämligen som huvudregel inhämta ett intygande från en befintlig kund varje gång denna öppnar ett nytt konto. Det har framhållits att en förändring av en investering i finansiella tillgångar ofta innebär att ett eller flera nya konton måste öppnas och att ett krav på att inhämta ett intygande i varje sådant fall skulle kunna försvåra för en kontohavare att i rätt tid vidta ekonomiskt riktiga åtgärder. I vissa fall framstår det också som onödigt administrativt betungande att inhämta ett nytt intygande för varje nytt konto.

Att grunda en bestämmelse i svensk rätt på en definition som finns i amerikansk lagstiftning är dock inte okomplicerat, eftersom det kan innebära att den svenska bestämmelsen måste ändras om den amerikanska lagstiftningen ändras. Med hänsyn till en sådan bestämmelses vikt för kontohavare och finansiella institut, bör det trots detta tas in bestämmelser i IDKL om att finansiella konton som har öppnats eller öppnas efter den 30 juni 2014 får behandlas som befintliga konton vid granskningen om kontohavaren också har ett eller flera andra konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har

öppnats före den 1 juli 2014. Vidare bör bestämmelser tas in i IDKL om att en ändrad omständighet med avseende på ett sådant konto ska anses vara en ändrad omständighet också med avseende på övriga sådana konton och att dokumentation som har inhämtats för ett sådant konto får användas som dokumentation för övriga sådana konton.

Vad gäller Svenska Bankföreningens påpekande om konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015, kan följande sägas. I notice 2014-33 meddelar IRS bl.a. att skattemyndigheten och det amerikanska finansministeriet kommer att göra ändringar i de amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska få behandla konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 som befintliga konton, men att de gränsbelopp för kravet på granskning som finns för befintliga konton i så fall inte får tillämpas på dessa konton. Det anges även att stater och jurisdiktioner som, liksom Sverige, ingått ett FATCA-avtal enligt modell 1 får tillämpa dessa bestämmelser i meddelandet innan ändringarna har införts i U.S. Treasury Regulations. Detta i kombination med att artikel 4.7 i FATCA-avtalet tillåter användning av definitioner från den amerikanska lagstiftningen, t.ex. när det gäller begreppet ”befintligt konto” gör det möjligt att genomföra den nämnda regeln i notice 2014-33 vid genomförandet i svensk lagstiftning. Med hänsyn till att det kan antas minska den administrativa bördan för svenska finansiella institut, bör det tas in en bestämmelse om att nya konton som innehas av enheter och som öppnats mellan den 30 juni 2014 och den 1 januari 2015 får granskas i enlighet med bestämmelserna om granskning av befintliga konton som innehas av enheter. De gränsvärden som gäller för vilka sådana befintliga konton som behöver granskas ska dock inte gälla i dessa fall. Det innebär att just när det gäller bestämmelserna om vilka konton som inte behöver granskas, ska bestämmelserna om nya konton som innehas av enheter gälla medan bestämmelserna om befintliga konton som innehas av enheter i övrigt får tillämpas.

Med anledning av vad Svenska Bankföreningen anför när det gäller att befintliga konton ska få behandlas som nya konton kan följande sägas. Vid den granskningsprocedur som gäller för nya konton ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller, när det gäller konton som innehas av enheter, som alternativ från de personer som har bestämmande inflytande över enheten. Den granskningsprocedur som föreskrivs när det gäller nya konton anses vara den mest effektiva metoden för att identifiera rapporteringspliktiga konton men också, generellt sett, en mer administrativt betungande metod än den som föreskrivs för befintliga konton. De mindre administrativt betungande bestämmelserna när det gäller granskning av befintliga konton har utformats med insikt om att det är svårare för finansiella institut att inhämta intyganden och annan dokumentation från innehavare av befintliga konton. I samband med att ett konto öppnas måste kontohavaren och det finansiella institutet av naturliga skäl upprätta en kontakt. I ett senare skede är det dock i många fall betydligt svårare för det finansiella institutet att inhämta kompletterade uppgifter och dokumentation från kontohavaren. Eftersom de finansiella instituten är av skiftande slag och storlek kan det, trots det

sagda, finnas fall där det är mindre administrativt betungande för det finansiella institutet att tillämpa den mer effektiva metoden som gäller för nya konton än att tillämpa metoden för befintliga konton vid granskningen. Det kan t.ex. tänkas att ett riskkapitalbolag med några få fysiska personer som investerare enklare kan inhämta ett intygande från investerarna än att söka igenom sina databaser och dokumentation för att kontrollera om det finns indikationer på att någon av investerarna är en amerikansk person. Eftersom granskningsmetoden för nya konton är mer effektiv, kan det inte anses stå i strid med FATCA-avtalet att generellt tillåta de rapporteringsskyldiga finansiella institut som så önskar att tillämpa bestämmelserna om granskning av nya konton på befintliga konton i stället för bestämmelserna om granskning av befintliga konton. En generell bestämmelse bör därför tas in i IDKL om att reglerna som gäller för granskning av nya konton får tillämpas vid granskningen av befintliga konton. De intyganden som i dessa fall ska inhämtas måste då av naturliga skäl inte inhämtas i samband med att kontot öppnas utan får inhämtas när granskningen görs.

6.2 Huvuddelen av avtalet

6.2.1 Artikel 1 Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av begreppen ” finansiellt institut”, ”finansiellt konto”, ”föremål för regelmässig handel”, ”etablerad värdepappersmarknad”, ”hemvist i

USA”, ”kontohavare”

”rapporteringsskyldigt finansiellt institut”, ”amerikansk person”, ”amerikanskt territorium”, ”andel i eget kapital”, ”befintligt konto”, ”behörig förmedlare”, ”dotterföretag”, ”enhet”, ”försäkringsavtal”, ”försäkringsavtal med kontantvärde”, ”icke FATCA-deltagande finansiellt institut”, ”kontantvärde”, ”person med bestämmande inflytande”, ”källskattepliktig betalning med amerikansk källa”, ”källskatteinnehållande enhet”, ”livränteavtal”, ”närstående enhet”, ”nytt konto”, ”partnerjurisdiktion”, ”rapporteringspliktigt konto” och ”specificerad amerikansk person” ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet. Av definitionen av begreppet ”kontohavare” ska det framgå att när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska inte klienten utan advokaten anses vara innehavare av kontot.

En bestämmelse ska också tas in i den lagen om att termer och uttryck som används i lagen, om något annat inte anges, ska ha samma betydelse som i inkomstskattelagen.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare ska det kontoförande institutet i stället för den centrala värdepappersförvararen genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Vidare ska en bestämmelse tas in om att i de fall en värdepappersfond eller specialfond annars skulle vara att anse som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska i stället fondbolaget respektive AIF-förvaltaren som förvaltar fonden anses vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

En bestämmelse ska även tas in om att treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar inte ska omfattas av begreppet finansiellt institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian används begreppet ”finansiell enhet” i stället för begreppet ”finansiellt institut”. I promemorian föreslås inte något undantag för treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar från definitionen av begreppet ”finansiellt institut”. I promemorian föreslås inte någon definition av begreppet ”dotterföretag”. I promemorian föreslås en bestämmelse om att termer och uttryck, om något annat inte anges, ska ha samma ”betydelse och tillämpningsområde” som i inkomstskattelagen och inte bara samma ”betydelse” som i inkomstskattelagen.

Remissinstanserna:

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter

lämpligheten av att göra hänvisningar till specifika amerikanska lagbestämmelser eftersom ändringar i den amerikanska lagstiftningen då måste uppmärksammas för att den svenska lagtexten ska kunna hållas aktuell. Kammarrätten anser vidare att begreppen ”meningsfull volym” respektive ”meningsfullt årligt värde” är oklara och kan leda till svårigheter vid tillämpningen. De termer som man avser att definiera, dvs. regelmässig handel och etablerad värdepappersmarknad, anser kammarrätten i så fall är enklare att tillämpa.

Skatteverket anför bl.a. följande. Begreppet ”hemvist” förekommer på många ställen och har, förutom medborgarskap, stor betydelse främst när det gäller att avgöra om någon är amerikansk person. Detta är i sin tur avgörande för om ett konto är rapporteringspliktigt. Begreppet ”hemvist” används främst vid tolkning och tillämpning av skatteavtal, där det definieras i respektive avtal. Det bör införas en definition av begreppet i

IDKL för att undvika oklarheter, missförstånd och risk för felaktiga bedömningar när det ska avgöras vilka konton som är rapporteringspliktiga. Skatteverket föreslår att en definition införs som anger att det är fråga om begreppets innebörd enligt Förenta staternas skattelagstiftning Internal Revenue Code.

Svenska Bankföreningen anför att flera av de begrepp och uttryck som används är främmande i svenskt språkbruk och i den svenska rättsordningen. Tolkningen av begreppens innebörd blir, enligt föreningen, därmed öppen och skapar osäkerhet. Föreningen anser att det vore värdefullt om det i förarbetena kommenterades hur begreppen ska tolkas, t.ex. om de ska ges en självständig innebörd i ljuset av svensk rätt och lagtolkningstradition. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Svensk Försäkring anser att svensk lag bör, i högre grad än vad som föreslagits, innehålla de begrepp som används i FATCA-avtalet så att den föreslagna svenska lagstiftningen inte får en egen begreppsflora.

Svensk Försäkring anser det även viktigt att den fortsatta beredningen innefattar en analys av hur begreppen i den nya lagstiftningen förhåller sig till annan lagstiftning som påverkar försäkringsföretagens

verksamhet. När det gäller definitionen av försäkringsavtal bör det förtydligas att även periodiska utbetalningar omfattas.

Svenska Riskkapitalföreningen efterfrågar en närmare definition av begreppet ”investeringsinstrument”. Vidare anser föreningen att en definition av begreppet ”dotterbolag” bör tas in som hänvisar till definitionen av begreppet ”dotterföretag” i aktiebolagslagen (2005:551).

Sveriges advokatsamfund invänder mot att klientmedelskonton ska omfattas av rapporteringsplikten eftersom det innebär en möjlighet för svenska och utländska myndigheter att, utan något formellt förfarande, få tillgång till uppgifter som omfattas av advokatens tystnadsplikt.

Samfundet begär därför att advokatbyråer och klientmedelskonton uttryckligen ska undantas från lagens tillämpningsområde och att det ska anges att det inte finns någon gransknings- eller rapporteringsplikt för finansiella institut vad gäller dessa konton. Svenska Bankföreningen anser att de finansiella institutens gransknings- och rapporteringsskyldighet endast ska avse kontohavare och inte dem för vars räkning kontot förvaltas.

Näringslivets skattedelegation (NSD) uttrycker en oro över att vissa viktiga funktioner i icke-finansiella koncerner kan komma att omfattas av de vida definitionerna i regelverket och menar att det därför finns ett behov av tydliga avgränsningar och en restriktiv tolkning av vad som avses med finansiellt institut. NSD anser vidare att lagtexten har fått en för snäv ordalydelse vad gäller sådana koncerninterna treasurycenter som inte ska anses som finansiella institut i FATCA:s mening. I den föreslagna lydelsen nämns verksamhet som består i finansiering eller hedgingtransaktioner men treasuryfunktionernas utformning och funktion varierar från koncern till koncern och förser normalt bolag inom koncernen med en rad olika tjänster därutöver, vilket bör återspeglas i lagtexten. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 1.1 finns ett stort antal definitioner. Några nya definitioner föreslås inte tas in i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. De särskilda definitioner som behövs för tillämpningen av de bestämmelser som föreslås i denna proposition bör i stället tas in i IDKL. När det behövs för förståelsen av de begrepp som används i de bestämmelser som nedan föreslås i SFL kan hänvisningar göras till IDKL. I artikel 1.1 är definitionen av begreppet ”finansiellt konto” uppdelad i olika typer av konton. Denna definition blir med nödvändighet uppdelad i flera bestämmelser som tar sikte på olika typer av konton. Vissa definitioner i artikel 1.1 får anses obehövliga i svensk lag. Detta gäller t.ex. definitionen av begreppet ”Förenta staterna”. När det begreppet åsyftas i den svenska författningstexten kan det i stället direkt i det sammanhanget skrivas ut vad som avses.

Skatteverket har efterfrågat en definition av begreppet ”hemvist i

USA”. Med anledning av det konstaterar regeringen följande. Vilka enheter som ska anses ha hemvist i USA kan utläsas av definitionen av begreppet ”amerikansk person”. En enhet har alltså hemvist i USA om den är en amerikansk person. Mindre klargörande är emellertid definitionen av ”begreppet amerikansk person” när det gäller frågan vad som avses med hemvist i USA i fråga om fysiska personer. En fysisk person är en amerikansk person om han eller hon är amerikansk medborgare eller har hemvist i USA. Eftersom FATCA-avtalet avser

informationsutbyte för beskattningsändamål är den relevanta omständligheten för att ett konto ska rapporteras att den aktuella fysiska personen är skattskyldig i USA för alla sina inkomster från USA och utomlands. Den fysiska personen i fråga kan vara kontohavare eller ha ett bestämmande inflytande över en enhet som är kontohavare. Amerikanska medborgare är skattskyldiga i USA. Även andra fysiska personer som har hemvist i USA i amerikansk skatterättslig mening är skattskyldiga i USA för alla sina inkomster från USA och utomlands. Det är då inte endast fråga om personer som har fysisk hemvist i USA utan även t.ex. personer som är fysiskt bosatta utanför USA men har permanent rätt att vistas i USA (s.k. green card holders) är skattskyldiga i USA. Detta gäller enligt amerikansk rätt även om ett skatteavtal med en annan stat skulle förbjuda USA att beskatta personens alla eller vissa inkomster. Vilket land som är en persons hemvistland i skatteavtalets mening påverkar alltså inte frågan om personen har hemvist i USA eller inte. I FATCA-avtalet och i promemorians lagförslag används växelvis begreppet ”hemvist i USA” och begreppet ”skatterättslig hemvist i USA” trots att samma sak avses. Enligt regeringens mening bör i stället endast begreppet ”hemvist i USA” användas i den här föreslagna lagstiftningen. Såsom Skatteverket föreslagit bör även en definition av det begreppet tas in i IDKL. Definitionen bör knyta an till begreppets skatterättsliga betydelse i amerikansk lagstiftning.

Såsom Svenska Riskkapitalföreningen föreslår bör en definition som hänvisar till innebörden av begreppet ”dotterföretag” i aktiebolagslagen enligt regeringens mening tas in i IDKL. När det gäller föreningens påpekande om att begreppet ”investeringsinstrument” närmare bör definieras, konstaterar regeringen att det i detta sammanhang är fråga om enheter som fungerar som eller utger sig för att vara ”investeringsinstrument”. Det som närmast åsyftas är att enheten fungerar som eller utger sig för att vara en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § IDKL. begreppet ”investeringsinstrument” bör därför enligt regeringens mening i detta sammanhang bytas ut mot begreppet ”investeringsenhet”. Därigenom tydliggörs att det är investeringsenheter som beskrivs i 2 kap. 9 § IDKL som avses.

I de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, är ett kontoförande institut det finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de finansiella instrument som ett sådant konto omfattar, och det kontoförande institutet är därför bättre lämpat än den centrala värdepappersförvararen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som krävs för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I de fallen bör därför det kontoförande institutet i stället för den centrala värdepappersförvararen ha ansvaret för att genomföra de åtgärder som krävs för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En bestämmelse som anger detta föreslås därför införas i IDKL.

Begreppet enhet definieras som en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust. Värdepappersfonder och specialfonder är exempel på sådana andra juridiska konstruktioner. De är också finansiella institut eftersom de omfattas av definitionen av investeringsenhet. Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en

andel i eget kapital eller skulder. Hos en värdepappersfond eller specialfond är det en persons andel i fonden som utgör det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavare. Eftersom en värdepappersfond eller specialfond i Sverige inte är en juridisk person, får det anses mindre lämpligt att ålägga dessa rapporteringsskyldighet. Det är därför lämpligt att fördela ansvaret för att uppfylla dessa krav direkt på det fondbolag eller den förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar en värdepappersfond respektive en specialfond. Det bör därför tas in en bestämmelse i IDKL om att det i sådana fall är fondbolaget respektive AIF-förvaltaren som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i stället för fonden.

Med anledning av vad NSD anför med avseende på treasurycenter, kan det konstateras att treasurycenter beskrivs på ett ställe i FATCA-avtalet och det är i punkten 4 h i avsnitt VI.B i bilaga I (i definitionen av aktiv NFFE). I §1.1471-5(e)(5) i U.S. Treasury Regulations utesluts treasurycenter uttryckligen från definitionen av begreppet finansiellt institut. I U.S. Treasury Regulations definieras treasurycenter något vidare än den beskrivning som finns i punkten 4 h i avsnitt VI.B i bilaga I till FATCA-avtalet. Enligt artikel 4.7 i avtalet får Sverige vid genomförande av avtalet använda de definitioner som ges i U.S. Treasury Regulations i stället för definitionerna i avtalet, så länge det inte medför att syftena med avtalet förfelas. Eftersom en vidare definition av begreppet treasurycenter innebär ett vidare undantag från begreppet finansiellt institut, är den vidare definitionen i den amerikanska lagstiftningen mer fördelaktig för svenska enheter. En bestämmelse bör därför enligt regeringens mening tas in om att treasurycenter såsom dessa definieras i relevanta amerikanska författningar inte ska omfattas av begreppet finansiellt institut.

I artikel 1.1 s (2) anges att en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet är ett finansiellt konto om andelens värde direkt eller indirekt huvudsakligen fastställs på grundval av tillgångar som ger upphov till källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa och typen av andel har valts i syfte att undvika rapportering i enlighet med avtalet. Detta gäller dock inte om andelen är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad. I detta fall är det fråga om andelar i ett finansiellt institut som är en inlåningsenhet, depåenhet eller ett specificerat försäkringsföretag. En situation då bestämmelsen skulle kunna vara tillämplig är när en amerikansk person innehar en andel i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet och som inte är ett aktiebolag som är ett avstämningsbolag, om det finansiella institutets kapital i huvudsak är investerat i amerikanska tillgångar, såsom amerikanska värdepapper. Andelen ska då anses vara ett finansiellt konto hos det finansiella institutet om den amerikanska personens syfte med valet av andel är att uppgift om innehavet inte ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service, förkortad IRS). Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om rapportering avseende andelen sker ska den inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller

skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto.

I artikel 1.1 w definieras begreppet försäkringsavtal som ett avtal (dock inte livränteavtal) som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut belopp i samband med en specificerad oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskaderisk. Som framgår av avtalet omfattas inte livränteavtal av begreppet försäkringsavtal. Eftersom ersättning även i andra fall än när det är fråga om livränteavtal kan betalas ut vid mer än ett tillfälle, bör det som Svensk Försäkring anför förtydligas i IDKL att även periodiska utbetalningar omfattas.

Med avseende på Kammarrätten i Stockholms påpekande om hänvisning till specifik amerikansk lagstiftning när det gäller definitionen av ”specificerad amerikansk person”, kan det konstateras den föreslagna definitionen i IDKL hänvisar till motsvarande definition i avtalet och att specifik amerikansk lagstiftning uttryckligen pekas ut i avtalet. I detta avseende skiljer sig denna hänvisning till amerikansk rätt från de flesta andra sådana hänvisningar i avtalet som mer allmänt hänvisar till relevant amerikansk lagstiftning (jfr avsnitt 6.1.6 ovan). I detta fall kommer således avtalet att behöva ändras om den utpekade amerikanska lagstiftningen skulle ändras på ett sådant sätt att hänvisningen inte längre skulle vara aktuell. Samma specifika amerikanska bestämmelser utpekas också i samtliga andra staters och jurisdiktioners bilaterala avtal med USA om att genomföra FATCA..Den 9 december hade 52 stater och jurisdiktioner ingått sådana avtal med USA och ytterligare 60 stater och jurisdiktioner var överens i sak med USA om innehållet i sådana avtal. Risken för att i detta fall undgå att uppmärksamma relevanta ändringar av de amerikanska bestämmelserna bör därför vara förhållandevis liten. När det gäller det som kammarrätten anfört avseende definitionen av begreppet ”föremål för regelmässig handel” kan följande sägas. Kravet på att handeln ska vara fortgående kan möjligen sägas framgå redan av att det ska vara fråga om en regelmässig handel. Utan att detta förtydligas i en definition är det emellertid inte lika klart att begreppet även innehåller ett krav på att den regelmässiga handeln har en viss omfattning. Detta uttrycks i promemorians lagförslag med att handeln ska ha en ”meningsfull volym”. Det innebär att handeln med andelen inte ska ha en oväsentlig omfattning. Kravet på att handeln ska vara ”fortgående” kan inte utelämnas i definitionen, eftersom det skulle innebära en påtaglig risk för att bestämmelsen tolkas motsatsvis som att något sådant krav inte finns. För att anpassa bestämmelsen till svenskt språkbruk bör uttrycket ”omfattning som inte är oväsentlig” användas i stället för uttrycket ”meningsfull volym”. I linje med detta bör uttrycket ”inte oväsentligt årligt värde” användas i definitionen av begreppet etablerad värdepappersmarknad i stället för begreppet ”meningsfullt årligt värde”.

Med avseende på definitionen av begreppet ”kontohavare” invänder

Sveriges advokatsamfund mot att klientmedelskonton ska omfattas av rapporteringsplikten och Svenska Bankföreningen anser att de finansiella institutens gransknings- och rapporteringsskyldighet endast ska avse kontohavare och inte dem för vars räkning kontot förvaltas. Regeringen konstaterar att huvudregeln är att den som har registrerats eller

identifierats som kontohavare också ska anses vara kontohavare. Det finns dock en undantagsbestämmelse som säger att när en person som inte är ett finansiellt institut (eller som är ett finansiellt institut etablerat eller registrerat i ett amerikanskt territorium) i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare förvaltar ett finansiellt konto till förmån för annan person eller för annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Med hänsyn till den sekretess som råder i förhållandet mellan en advokat och en klient bör det dock, när det gäller klientmedelskonton där en advokat eller en advokatbyrå står som kontohavare, klargöras i IDKL att klienten i de fallen inte ska anses vara kontohavare. Med hänsyn till hur definitionen av begreppet ”kontohavare” är utformad i avtalet anser regeringen att det dock skulle vara att gå alltför långt från avtalets ordalydelse att, såsom Svenska Bankföreningen föreslår, helt sätta den ovan nämnda undantagsregeln ur spel och i den svenska lagstiftningen endast ta in huvudregeln att det är den som har registrerats eller identifierats som kontohavare som ska anses vara det. Mot denna bakgrund bör en definition av begreppet ”kontohavare” tas in i IDKL som motsvarar samma definition i avtalet, men med den skillnaden att det i IDKL i anslutning till undantagsregeln bör anges att när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska inte klienten anses vara innehavare av kontot.

I artikel 1.2 anges att ett begrepp som inte definieras på något annat sätt i FATCA-avtalet, och där sammanhanget inte kräver någonting annat eller de behöriga myndigheterna inte har överenskommit en gemensam innebörd, ska ha den innebörd som det har vid det tillfället enligt lagstiftningen i det avtalande landet som tillämpar avtalet. Vidare anges att ett begrepps innebörd enligt landets skattelagstiftning ska ha företräde framför en annan innebörd enligt annan lagstiftning. Denna bestämmelse har stor betydelse för tolkningen av artikel 2 där bl.a. de olika typer av inkomster och intäkter som det ska utbytas uppgifter om räknas upp. Se vidare om artikel 2 nedan. En bestämmelse bör tas in i IDKL om att termer och uttryck som används i lagen, om något annat inte anges ska ha samma betydelse som i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

Hänvisningar till US8

6.2.2 Artikel 2 Skyldigheter att inhämta och utbyta information avseende konton som medför rapporteringsskyldighet

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i skatteförfarandelagen om kontrolluppgiftsskyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut avseende sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

För samtliga rapporteringspliktiga konton ska kontrolluppgiften innehålla uppgifter om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter, kontots saldo eller värde samt det amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) eller födelsedatumet för den som kontrolluppgiften lämnas för. Därutöver ska kontrolluppgiften för rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. depåkonton innehålla

uppgift om ränta, utdelning och annan inkomst som härrör från tillgångar på ett rapporteringspliktigt konto, samt ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som betalats ut till eller tillgodoräknats ett sådant konto. För rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om ränta som betalats ut till eller tillgodoräknats kontot. För rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton ska kontrolluppgiften, förutom de uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton, innehålla uppgift om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut.

En bestämmelse ska vidare införas som anger att den som är skyldig att lämna de ovan föreslagna kontrolluppgifterna ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast den 31 januari året efter det år kontrolluppgiften gäller.

För att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna uppfyllas införs också bestämmelser om informationsuppgifter som ska lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. Om kontrolluppgift ska lämnas av en central värdepappersförvarare, ska ett finansiellt institut som den centrala värdepapperförvararen har antagit som kontoförande institut lämna denne uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton. Om kontrolluppgift ska innehålla amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum och uppgiften ska inhämtas av någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift ska den som ska inhämta uppgiften lämna den vidare till den kontrolluppgiftsskyldige. Om kontrolluppgift ska lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar och någon annan än den som ska lämna kontrolluppgift medverkar vid avyttringen ska denne lämna uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige om ersättningen vid försäljningen eller inlösen.

En bestämmelse ska också tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att genomföra granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att överföra de upplysningar som ska lämnas i de föreslagna kontrolluppgifterna till USA ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås en bestämmelse i SFL om att termer och uttryck har samma betydelse och tillämpningsområde som i de lagar i vilka skyldigheter enligt en överenskommelse om internationellt informationsutbyte regleras. Promemorian innehåller inga bestämmelser om skyldigheter för en central värdepappersförvarare att sammanställa och tillhandahålla information till det kontoförande institutet. I promemorian föreslås inte att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

Remissinstanserna: Skatteverket anför bl.a. följande. Av förslaget framgår att frågan huruvida en betalning är att anse som ränta eller utdelning ska bedömas utifrån svensk skattelagstiftning. Det bör klargöras om även skattefria inkomster som t.ex. Lex Asea-utdelningar ska rapporteras. Det är uppgifter som det idag inte lämnas kontrolluppgifter om och det skulle medföra ökad arbetsbelastning för såväl uppgiftslämnarna som Skatteverket om rapportering ska ske.

Vidare ska uppgifter bl.a. lämnas om ersättning från försäljning eller inlösen. Försäljning är ett snävare begrepp än avyttring som normalt används i svensk skatterätt, t.ex. omfattas inte andelsbyten av begreppet försäljning. Det framgår även av promemorian att uppgifter om aktiebyten inte behöver lämnas. Eftersom det förekommer aktiebyten som innebär ersättning i både aktier och kontanter, liksom det finns skattefria respektive skattepliktiga andelsbyten, bör det förtydligas om inga uppgifter om andelsbyten ska lämnas.

Euroclear Sweden AB anser att det även bör finnas ett krav på den centrala värdepappersförvararen att bistå kontoförande institut. En sådan skyldighet skulle möjliggöra för den centrala värdepappersförvararen att bearbeta och sammanställa information om VP-kontona. Bolaget anför vidare att en sådan skyldighet måste begränsas till att sammanställa och tillhandahålla information att användas som underlag för kontoförande instituts granskning av kontohavaren.

Svensk Försäkring anför att den tidsgräns som föreslås i SFL för att informera den som uppgiften avser i vissa fall kan bli svår att efterleva i praktiken, t.ex. när personens konto bedömts som rapporteringspliktigt efter den 31 januari. Svensk Försäkring föreslår att tidsgränsen utsträcks till och med slutet av första kvartalet året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller.

Skälen för regeringens förslag

I artikel 2.1 anges att parterna, med tillämpning av artikel 3, ska inhämta den information som specificeras i artikel 2.2 och årligen utbyta denna information automatiskt med den andra parten enligt artikel 26 i skatteavtalet mellan Sverige och USA. Med parter avses i detta fall Skatteverket respektive den amerikanska federala skattemyndigheten. Skatteverket är således skyldigt att dels inhämta den aktuella informationen från de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, dels årligen automatiskt överföra informationen till den amerikanska federala skattemyndigheten.

I artikel 2.2 a räknas de upplysningar upp som Skatteverket ska överföra till den amerikanska federala skattemyndigheten avseende de konton som identifierats som rapporteringspliktiga. Vissa av dessa uppgifter ska lämnas för alla finansiella konton som är rapporteringspliktiga konton medan andra bara ska lämnas för vissa typer av rapporteringspliktiga konton. Vad som avses med ett rapporteringspliktigt konto anges i 2 kap. 21 § IDKL. I 2 kap. 11 § samma lag anges vad som avses med finansiellt konto och i 2 kap. 19 § samma lag vad som avses med rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I artikel 3.3 framgår från och med vilka perioder som de aktuella uppgifterna ska lämnas, se avsnitt 6.2.3.

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga finansiella konton

I artikel 2.2 a (1)–(4) anges de uppgifter som ska inhämtas och överföras för alla rapporteringspliktiga konton. Bestämmelser om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna dessa uppgifter i kontrolluppgift föreslås införas i ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap.

De uppgifter som ska lämnas för alla rapporteringspliktiga konton är bl.a. uppgifter om namn, adress och amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) för sådana kontohavare som är innehavare av rapporteringspliktigt konto eller som har bestämmande inflytande i en passiv icke-finansiell enhet som avses i 2 kap. 21 § IDKL som innehar ett rapporteringspliktigt konto. Samma uppgifter ska då lämnas för den passiva icke-finansiella enheten [art. 2.2 a (1)]. Vad gäller skyldigheten att lämna uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer framgår vissa inskränkningar i skyldigheten av artikel 3.4, se avsnitt 6.2.3. Därutöver ska uppgift lämnas om kontonummer, eller om kontonummer saknas, en funktionell motsvarighet till sådant nummer, dvs. identifikationsuppgifter för kontot [artikel 2.2 a (2)]. Ett rapporteringspliktigt konto kan vara t.ex. ett bankkonto, en försäkring eller en andel i ett riskkapitalbolag. Med funktionell motsvarighet till ett kontonummer avses någon form av beteckning som särskiljer ett visst innehav eller en viss persons innehav från andra. Vidare ska uppgift lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och identifikationsnummer, dvs. i normalfallet enhetens organisationsnummer [artikel 2.2 a (3)]. Dessutom gäller uppgiftsskyldigheten det rapporteringspliktiga kontots saldo eller värde, inklusive kontantvärdet eller återköpsvärdet om det rör sig om ett försäkringsavtal, vid utgången av kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod, eller omedelbart före kontots avslutande om kontot avslutas under året [artikel 2.2 a (4)].

Ordet ”saldo” tar i första hand sikte på bankkonton och liknande. När kontot är en ägarandel i en juridisk person är det andelens värde som avses. Om marknadsvärdet är känt är det i första hand detta som avses. I detta sammanhang bör dock uppmärksammas att marknadsnoterade andelar inte i sig kan utgöra rapporteringspliktiga konton. Värdepappersdepåer, vp-konton och liknande är dock sådana konton som kan vara rapporteringspliktiga även om samtliga andelar på kontot är marknadsnoterade. Enligt avtalet finns möjlighet att lämna uppgifter avseende saldot eller värdet vid utgången av det relevanta kalenderåret, eller vid utgången av en annan lämplig rapporteringsperiod som ska rapporteras. Det lämnas alltså i avtalet en möjlighet att tillåta att värderingen t.ex. görs utifrån förutsättningarna vid räkenskapsårets utgång i stället för kalenderårets utgång om dessa inte infaller samtidigt. Nu gällande regler för kontrolluppgifter anger dock utan undantag att kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 § SFL). Detta gäller oavsett om den kontrolluppgiftsskyldige eller den som kontrolluppgift ska lämnas för har ett räkenskapsår som överensstämmer med kalenderåret eller inte. Med hänsyn till systematiken i kontrolluppgiftssystemet finns det således skäl för att reglera att även de kontrolluppgifter som föreslås ska lämnas enligt det nya kapitel 22 a SFL ska avse kalenderår. Den absoluta merparten av dem som kommer att

vara kontrolluppgiftsskyldiga i egenskap av rapporteringsskyldiga finansiella institut är redan i dag skyldiga att lämna kontrolluppgifter av olika slag, som då avser kalenderår. Det bör inte medföra några nämnvärda problem att även lämna de aktuella kontrolluppgifterna för samma period. Om kontot avslutas under kalenderåret ska uppgift i stället lämnas avseende saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande. Uttrycket ”omedelbart före” kan i vissa fall vara missvisande eftersom vissa typer av konton måste avvecklas innan de avslutas och därför har saldo eller värde som är noll omedelbart innan kontot avslutas. Det gäller t.ex. konton som är aktiedepåer eller liknande. I sådana fall bör det saldo eller värde rapporteras som kontot hade vid den tidpunkt då kontohavaren meddelade det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att kontot skulle avslutas. Konton som är andelar i juridiska personer får anses avslutas vid varje form av avyttring.

Bestämmelser om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om kontots identifikationsuppgifter och kontots saldo eller värde föreslås som nämnts införas i ett nytt kapitel i SFL, 22 a kap. I 24 kap. 4 § SFL finns dock bestämmelser om uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter, bl.a. nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. I 5 kap. 11 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261) förtydligas vilka identifikationsuppgifter som kontrolluppgifterna ska innehålla. Där anges att en kontrolluppgift ska innehålla uppgift om namn, personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer och postadress för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. Med den som kontrolluppgiften lämnas för avses i detta sammanhang den eller dem som uppgifter ska lämnas för enligt artikel 2.2 a (1). Eftersom skyldigheten att lämna uppgifter är knuten till ett rapporteringspliktigt konto kan det förekomma att en och samma kontrolluppgift lämnas för flera personer som gemensamt innehar ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska i dessa fall anses lämnas för var och en av kontohavarna och uppgifter kommer då att lämnas för var och en av dessa. En förutsättning för att kontrolluppgift kommer att lämnas för en kontohavare är dock att kontohavarens innehav av kontot medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Om tre kontohavare gemensamt innehar ett rapporteringspliktigt konto men endast en av dessa är en sådan kontohavare vars innehav av kontot medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto ska kontrolluppgift endast lämnas för den kontohavaren. Med hänsyn till de bestämmelser som redan finns i SFL och skatteförfarandeförordningen saknas skäl för att införa särskilda bestämmelser i 22 a kap. SFL om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgifter om namn och adress för den som uppgiften lämnas för samt uppgifter om namn och identifikationsnummer för den uppgiftsskyldige.

Enligt artikel 2.2 a (1) ska som framgått uppgift även lämnas om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN). En bestämmelse bör därför även tas in i 22 a kap. om att kontrolluppgiften ska innehålla det amerikanska skatteregistreringsnumret för den som kontrolluppgiften lämnas för. Vidare bör en bestämmelse tas in om att kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

Av artikel 3 framgår att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (1–4) ska inhämtas och överföras avseende åren 2014 och framåt.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga finansiella konton som är depåkonton

Artikel 2.2 a (5) avser ”Custodial Accounts”, i svensk översättning kallade depåkonton, dvs. värdepappersdepåer, vp-konton och liknande konton. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton anges i artikel 2.2 a (5) vissa ytterligare uppgifter som ska lämnas specifikt för depåkonton. Avseende sådana rapporteringspliktiga konton ska uppgifter inhämtas och rapporteras om det sammanlagda bruttobeloppet av ränta, det sammanlagda bruttobeloppet för utdelning och det sammanlagda bruttobeloppet för annan inkomst som genererats av tillgångarna på kontot [artikel 2.2 a (5) (A)]. Dessa belopp ska rapporteras om de betalats till eller tillgodoräknats kontot, eller med avseende på kontot, under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod. Bruttobeloppen av de tre olika typerna av inkomst ska rapporteras separat. Utöver uppgifter om ränta, utdelning och annan inkomst ska uppgifter inhämtas och överföras om den sammanlagda bruttoavkastningen från avyttring av egendom som betalats till eller tillgodoräknats det rapporteringspliktiga depåkontot under kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod [artikel 2.2 a (5) (B)]. Detta gäller dock bara om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare i samband med avyttringen. Det belopp som ska rapporteras enligt FATCA-avtalet är således ”bruttoavkastningen”. Mot bakgrund av vad som föreskrivs i artikel 3.1 om att belopp och typ av betalning får fastställas i enlighet med principerna för svensk skattelagstiftning (se vidare nedan) får detta tolkas som att det belopp som ska rapporteras är den ersättning som överenskommits efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter. Detta överensstämmer med de uppgifter som enligt dagens regler ska lämnas i kontrolluppgift om vissa avyttringar enligt 21 kap. 5 § SFL. Uppgiften ska alltså avse ersättning från försäljning och inlösen. Det är snävare begrepp än begreppet avyttring som används i vissa andra bestämmelser om kontrolluppgiftsskyldighet, vilket bl.a. innebär att uppgift om aktiebyten inte behöver lämnas. Med anledning av vad Skatteverket anför om situationer då andelar avyttras mot dels andra andelar, dels kontant ersättning, vill regeringen förtydliga att sådana avyttringar ska ses som delvis en försäljning och delvis ett andelsbyte. De andelar som erhålls som ersättning vid avyttringen ska således anses vara ersättning från andelsbyte och är inte en sådan ersättning som uppgift ska lämnas om. Den kontanta ersättningen ska däremot anses vara ersättning från försäljning och uppgift ska lämnas om den.

Bestämmelser bör således tas in i det nya 22 a kap. SFL om att rapporteringsskyldiga finansiella institut enligt IDKL ska lämna kontrolluppgift om sammanlagd ränta, utdelning och annan avkastning på tillgångar på ett rapporteringspliktigt depåkonto, samt om sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som tillgodoräknats eller betalats ut till ett sådant konto under ett kalenderår. Sådana kontrolluppgifter kan komma att lämnas för både fysiska och juridiska personer. Som nämnts ovan finns inte skäl för att föreslå någon möjlighet att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

Med anledning av vad Skatteverket anfört om att det bör framgå om skattefria inkomster, såsom Lex Asea-utdelningar ska ingå i rapporteringen, kan det konstateras att det i FATCA-avtalet inte finns några uttryckliga begränsningar till att rapporteringen inte behöver omfatta inkomster som är skattefria i Sverige. Även om det i avtalet anges att en betalnings karaktär, t.ex. om den ska anses utgöra en utdelning eller ränta, ska bedömas utifrån svensk skattelagstiftning är det, med hänsyn till att överföringen av uppgifter från Sverige till USA syftar till att beskattning ska kunna ske i USA, att gå för långt att tolka detta som att en inkomst, t.ex. en utdelning, som är skattefri i Sverige inte ska anses vara en inkomst (i detta exempel en utdelning) alls enligt FATCAavtalet. Även skattefria inkomster omfattas således av uppgiftsskyldigheten om de i enlighet med svensk lagstiftning är att betrakta som en sådan typ av inkomst om vilka uppgifter ska lämnas.

Av artikel 3 framgår att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (5)(A) ska inhämtas och överföras avseende åren 2015 och framåt samt att uppgifterna som avses i artikel 2.2 a (5)(B) ska inhämtas och överföras avseende åren 2016 och framåt.

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som är inlåningskonton

Artikel 2.2 a (6) avser ”Depository Accounts”, i svensk översättning kallande inlåningskonton, dvs. bankkonton och liknande konton där insättning av kontanta medel kan göras. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton ska, avseende inlåningskonton, uppgift inhämtas och överföras om det sammanlagda bruttobeloppet av ränta som betalats till eller tillgodoräknats kontot under kalenderåret eller annan lämplig rapporteringsperiod.

Även bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift om rapporteringspliktiga inlåningskonton ska tas in i det nya 22 a kap. SFL. Som nämnts ovan finns inte skäl att föreslå någon möjlighet att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

Av artikel 3 framgår att de uppgifter som avses i artikel 2.2 a (6) ska inhämtas och rapporteras avseende åren 2015 och framåt.

Uppgifter som ska lämnas om rapportringspliktiga finansiella konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton

Artikel 2.2 a (7) avser andra rapporteringspliktiga konton än depåkonton eller inlåningskonton. Utöver de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton anges i artikel 2.2 a (7) vissa ytterligare uppgifter som ska lämnas specifikt för konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. Där föreskrivs att rapportering ska ske av det totala bruttobeloppet som betalats ut till eller tillgodoräknats kontohavaren under kalenderåret eller en annan lämplig rapporteringsperiod med avseende på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för. Beloppet som rapporteras ska inkludera sammanlagt belopp avseende betalningar på grund av inlösen som gjorts till kontohavaren under ett kalenderår eller annan lämplig rapporteringsperiod. Som framgår gäller detta bara i den mån det är det rapporterings-

skyldiga finansiella institutet som är gäldenär eller garant för det konto som utbetalningen avser. De typer av konton som här kan bli aktuella är t.ex. sådana som utgörs av en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut (som exempelvis kan vara ett riskkapitalbolag) eller av ett försäkringsavtal.

Utbetalningar med anledning av ett innehav av andel i ett finansiellt institut som är ett aktiebolag består i första hand av ränta, utdelning eller försäljningsintäkt. Om det finansiella institutet, vilket torde vara vanligt förekommande, i stället har formen av ett svenskt handelsbolag anses andelsinnehavaren i inkomstskatterättsligt hänseende direkt uppbära sin andel av handelsbolagets inkomster. När det gäller försäkringsavtal omfattas endast sådana avtal som har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar eller som utgör livränteavtal, med vissa undantag, och som tecknas hos eller förs av ett finansiellt institut. Vad gäller försäkringsavtal kan vidare konstateras att tjänstepensionsförsäkringar är undantagna från rapporteringsskyldighet enligt avsnitt V.B i Bilaga II.

Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift som innehåller de uppgifter som ska lämnas om andra rapporteringspliktiga konton än depåkonton eller inlåningskonton föreslås tas in i det nya 22 a kap. SFL. Som nämnts ovan finns inte skäl att föreslå någon möjlighet att lämna kontrolluppgift avseende någon annan tidsperiod än kalenderår.

Av artikel 3 framgår att de uppgifter som avses i artikel 2.2 a (7) ska inhämtas och rapporteras avseende åren 2015 och framåt.

Informationsuppgifter

En bestämmelse föreslås införas som anger att den som är skyldig att lämna kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL ska informera den som uppgiften avser om de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften senast den 31 januari året efter det år kontrolluppgiften gäller. Motsvarande bestämmelser finns redan i dag avseende sådana kontrolluppgifter som lämnas enligt 15–22 kap. SFL. Med anledning av vad Svensk Försäkring anför om tidpunkten för när information ska lämnas till den som kontrolluppgiften avser vill regeringen erinra om att sådan information ska lämnas vid samma tidpunkt som kontrolluppgiften ska ha kommit in till Skatteverket. Kontrolluppgifterna lämnas om rapporteringspliktiga konton och rapporteringspliktiga konton är sådana som har identifierats som sådana. Om ett konto identifieras som rapporteringspliktigt t.ex. den 2 februari 2016 ska uppgifter om kontot alltså som huvudregel lämnas första gången med avseende på 2016. Kontrolluppgift och informationsuppgift ska då som huvudregel lämnas senast den 31 januari 2017. Undantag från detta finns dock i övergångsbestämmelserna till IDKL. I sådana undantagsfall anges också andra datum för när informationsuppgifter ska lämnas.

För att kontrolluppgift som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton ska kunna innehålla de uppgifter som anges i artikel 2.2 a i FATCA-avtalet krävs i vissa fall att information lämnas till de rapporteringsskyldiga finansiella instituten, som föreslås bli skyldiga att lämna kontrolluppgift enligt bestämmelserna i det nya 22 a kap. SFL, från vissa andra aktörer. Detta beror på att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte i alla situationer har den information som krävs

för att dels identifiera rapporteringspliktiga konton, dels lämna alla de uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift om sådana konton.

Om ett rapporteringspliktigt konto finns hos en central värdepappersförvarare kommer den centrala värdepappersförvararen att vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att identifiera rapporteringspliktiga konton enligt vad som sägs i bilaga I till avtalet. Det är emellertid inte den centrala värdepappersförvararen som har sådan kundkännedom som krävs för att genomföra identifikationsprocessen. Det har däremot det finansiella institut, t.ex. en bank, som av den centrala värdepappersförvararen antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på konton hos den centrala värdepappersförvararen. Det är därför mer ändamålsenligt att den som är kontoförande institut hos den centrala värdepappersförvararen, och alltså är den som har en kundrelation med kontohavaren, ansvarar för att identifiera rapporteringspliktiga konton eller att ta fram de uppgifter som krävs för att rapporteringspliktiga konton ska kunna identifieras (se avsnitt 6.2.1). Bestämmelser föreslås därför införas i 34 kap. SFL som anger att ett finansiellt institut som utför registreringsåtgärder på konton hos en central värdepappersförvarare ska lämna den centrala värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton bland de konton som omfattas av sådana registreringsåtgärder. I 3 kap. 4 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument anges redan i dag att ett kontoförande institut ska lämna den centrala värdepappersförvararen de upplysningar som behövs för att denne ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt den lagen eller andra författningar. Det kan ifrågasättas om det inte redan av denna bestämmelse framgår att ett kontoförande institut är skyldigt att lämna den centrala värdepappersförvararen de uppgifter som krävs för att denne ska kunna fullgöra sina skyldigheter att i egenskap av rapporteringsskyldigt finansiellt institut lämna kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton. Med hänsyn till det speciella förfarande som en identifiering av rapporteringspliktiga konton innebär finns det emellertid skäl att förtydliga ansvarsfördelningen och skyldigheten för ett kontoförande institut att lämna de aktuella uppgifterna till den centrala värdepappersförvararen i en särskild bestämmelse i SFL. Enligt 3 kap. 5 § lagen om kontoföring av finansiella instrument får en central värdepappersförvarare besluta att ett kontoförande institut inte har rätt att vara kontoförande institut om detta institut trots uppmaning inte lämnar den centrala värdepappersförvararen de upplysningar som behövs för att denne ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt den lagen eller andra författningar. Med stöd av denna bestämmelse kan således den centrala värdepappersförvararen utesluta ett institut från möjligheten att agera som kontoförande institut om det inte lämnar de uppgifter som den centrala värdepappersförvararen behöver för att kunna lämna kontrolluppgifter i egenskap av rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Kontrolluppgiften ska, om uppgift om detta finns, innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN). Sådant nummer ska, när det gäller konton som öppnats efter den 30 juni 2014, enligt bestämmelserna i IDKL inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att lämna kontrolluppgift. Av övergångsbestämmelserna till IDKL framgår att amerikanska skatte-

registreringsnummer avseende konton som öppnats före den 30 juni 2014 (befintliga konton) ska inhämtas senast den 31 december 2017. Av 8 kap. 1 § IDKL framgår dock att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare så ska den som antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på konton hos den centrala värdepappersförvararen i stället för den centrala värdepappersförvararen tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. samma lag med avseende på konton som omfattas av sådana registreringsåtgärder. Det kontoförande institutet är alltså skyldigt att bl.a. inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets ställe. I dessa fall krävs att uppgiften lämnas vidare till den centrala värdepappersförvararen för att denne ska kunna uppfylla sin kontrolluppgiftsskyldighet. Det föreslås därför införas en bestämmelse i 34 kap. SFL som anger att om en central värdepappersförvarare är kontrolluppgiftsskyldig och annan än den som är kontrolluppgiftsskyldig är skyldig att inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer så ska denne lämna uppgifter om sådant nummer till den kontrolluppgiftsskyldige.

Som nämnts ovan ska uppgift lämnas om bl.a. ersättning vid försäljning eller inlösen av tillgångar på ett depåkonto. I vissa fall kan det förekomma att det är någon annan än den som är skyldig att lämna kontrolluppgift som medverkar vid försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot. Det kan t.ex. vara så att kontohavaren anlitar en annan bank än den han eller hon normalt är kund i för att genomföra en specifik försäljning där den kontrolluppgiftsskyldige inte har information om den ersättning som överenskommits vid försäljningen. För att en korrekt kontrolluppgift ska kunna lämnas i dessa situationer behöver den uppgiften lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige. Det föreslås därför införas en bestämmelse i 34 kap. SFL som anger att den som medverkar vid försäljning eller inlösen ska lämna den kontrolluppgiftsskyldige uppgift om den sammanlagda ersättningen, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, som tillgodoräknats eller betalats ut till kontot, såvida inte den kontrolluppgiftsskyldige redan har tillgång till den uppgiften.

Såsom Euroclear Sweden AB påpekat bör en bestämmelse också tas in om att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att genomföra granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton. En sådan bestämmelse föreslås tas in i 8 kap. IDKL.

De behöriga myndigheternas roll

Utöver att uppgifterna ska inhämtas från de finansiella instituten innebär bestämmelserna i artikel 2 i FATCA-avtalet, som nämnts ovan, också att Skatteverket årligen ska överföra uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt informationsutbyte. Bestämmelser om Skatteverkets skyldigheter i detta avseende ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCAavtalet, se vidare avsnitt 6.2.3 och 6.2.5.

I artikel 2.2 b räknas det upp vilka uppgifter om konton som innehas av svenska personer som den amerikanska federala skattemyndigheten ska inhämta och överföra till Skatteverket. Dessa bestämmelser föranleder inte några ändringar i svensk lag.

Hänvisningar till US9

6.2.3 Artikel 3 Förfarande för utbyte av information

Regeringens förslag: I den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska en bestämmelse tas in om att

Skatteverket, vid överföring av uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, ska uppge vilken valuta beloppen anges i.

En bestämmelse ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om den begränsning i möjligheten att använda upplysningar som anges i artikel 26.1 i skatteavtalet med USA. En hänvisning till denna användarbegränsning ska också tas in i offentlighets- och sekretesslagen. I den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska även tas in en övergångsbestämmelse om att Skatteverket ska bedöma om USA har på plats dels lämpliga säkerhetsbestämmelser för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål och dels en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. I bestämmelsen ska också anges att Skatteverket ska meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att sådana säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats. En övergångsbestämmelse ska också tas in om att skyldigheterna att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar meddelandet till den amerikanska skattemyndigheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Regeringens förslag innehåller dock förtydliganden om att

Skatteverket ska bedöma om lämpliga säkerhetsbestämmelser och en infrastruktur för effektivt informationsutbyte är på plats samt om när skyldigheterna att överföra upplysningar börjar att gälla.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 3.1 framgår bl.a. att beloppet och karaktären av en betalning till ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto, vid tillämpning av artikel 2, får fastställas i enlighet med principerna i svensk skattelagstiftning. Detta innebär att när det i

FATCA-avtalet talas om t.ex. ränta eller utdelning, får dessa begrepp tolkas i enlighet med deras betydelse i exempelvis IL.

Av artikel 3.2 framgår att det vid informationsutbytet enligt artikel 2 ska uppges vilken valuta ett belopp anges i. Svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut kommer att rapportera beloppen i svenska kronor. Artikel 3.2 innebär att Skatteverket kommer att behöva informera om att beloppen anges i svenska kronor när verket överför uppgifterna till den amerikanska federala skattemyndigheten. En bestämmelse om detta bör därför tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

I artikel 3.3 anges med avseende på vilka år respektive uppgifter som räknas upp i artikel 2 ska inhämtas och överföras. Bestämmelsen har främst betydelse för när de nya bestämmelserna som föreslås i SFL och bestämmelserna i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska börja tillämpas. Se vidare om detta nedan under avsnitt 7.

Med avseende på rapporteringspliktiga konton som är befintliga konton anges i artikel 3.4 att svenskt eller amerikanskt skatteregistreringsnummer inte behöver inhämtas och överföras om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till detta. I ett sådant fall ska i stället personens födelsedatum inhämtas och överföras, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till detta. Enligt artikel 6.4 b åtar sig Sverige dock att till den 1 januari 2017 fastställa regler som ålägger svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att inhämta det amerikanska skatteregistreringsnumret för varje specificerad amerikansk person som uppgift om detta ska överföras om enligt artikel 2.2 a (1), se vidare om detta under avsnitt 6.2.6.

I artikel 3.5 anges att uppgifterna som räknas upp i artikel 2 ska överföras inom nio månader från utgången av det kalenderår som uppgifterna avser. De första uppgifterna som ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten är uppgifter avseende 2014 och avser identifieringsuppgifter för kontohavare, konton och rapporteringsskyldiga finansiella institut samt saldo eller värde för de rapporteringspliktiga kontona. Dessa uppgifter för 2014 ska således överföras senast den 30 september 2015.

Av artikel 3.6 framgår att de behöriga myndigheterna i Sverige respektive USA ska ingå en överenskommelse i enlighet med den procedur som beskrivs i artikel 25 i skatteavtalet mellan Sverige och USA. I artikel 1.1 f anges att med behörig myndighet avses, för Sveriges del, finansministern, finansministerns behöriga representant eller den myndighet som har utsetts att vara behörig myndighet vid tillämpning av avtalet. Regeringen har för avsikt att utse Skatteverket att vara behörig myndighet med avseende på artikel 3.6 i avtalet. I artikel 3.6 anges vidare att överenskommelsen mellan de behöriga myndigheterna ska, a) fastställa procedurerna för det automatiska informationsutbyte som beskrivs i artikel 2, b) föreskriva regler och procedurer som kan vara nödvändiga för att genomföra artikel 5 och c) fastställa de procedurer som eventuellt kan behövas för det informationsutbyte som ska ske enligt artikel 4.1 b.

I artikel 3.7 föreskrivs att alla uppgifter som utbyts enligt avtalet ska omfattas av den sekretess och annat skydd som föreskrivs i skatteavtalet mellan Sverige och USA, inklusive bestämmelser om användarbegränsningar för sådana uppgifter. I artikel 26.1 i skatteavtalet föreskrivs att upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit ska behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär, administrerar eller driver in de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Vidare föreskrivs att dessa personer eller myndigheter ska använda upplysningarna endast för sådana ändamål och att de får yppa

upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsförfaranden. Att samma sekretess ska råda för upplysningar som Skatteverket tar emot med anledning av FATCA-avtalet som för upplysningar som Skatteverket erhållit enligt svensk lagstiftning följer redan av 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Någon särskild sekretessbestämmelse avseende de uppgifter som tas emot av Skatteverket i enlighet med FATCA-avtalet behöver därför inte tas in i svensk lag. Några generellt tillämpliga bestämmelser som begränsar rätten att använda uppgifter som tas emot med anledning av internationella överenskommelser om utbyte av upplysningar finns dock inte. En bestämmelse om den användarbegränsning som föreskrivs i artikel 26.1 i skatteavtalet bör tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. En hänvisning till denna bestämmelse bör också tas in i 9 kap. 2 § OSL. En sådan användarbegränsning innebär dock inte någon begränsning i enskilds rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Några andra ändringar i OSL behöver inte göras för att genomföra FATCA-avtalet.

I artikel 3.8 anges att varje behörig myndighet ska underrätta den andra behöriga myndigheten när den bedömer att den andra behöriga myndighetens jurisdiktion har på plats 1) lämpliga säkerhetsbestämmelser för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål och 2) en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. De behöriga myndigheterna ska i god tro sträva efter att före september 2015 fastställa att den andra jurisdiktionen har sådana säkerhetsbestämmelser och sådan infrastruktur på plats. Skatteverket ska alltså bedöma om USA har de säkerhetsbestämmelser och den infrastruktur som krävs på plats och meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att dessa förutsättningar är uppfyllda. En bestämmelse om detta ska införas som en övergångsbestämmelse till den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

I artikel 3.9 anges att parternas åligganden att inhämta och utbyta information enligt artikel 2 blir tillämpliga det datum då den senare av de skriftliga underrättelserna som beskrivs i artikel 3.8 lämnas. Om Sveriges behöriga myndighet är tillfreds med att USA har de säkerhetsbestämmelser och den infrastruktur som krävs enligt artikel 3.8, men ytterligare tid behövs för att USA ska kunna fastställa om Sverige har sådana säkerhetsbestämmelser och sådan infrastruktur, blir Sveriges åligganden att inhämta och utbyta information enligt artikel 2 dock tillämpliga när Sveriges behöriga myndighet skriftligen underrättar USA:s behöriga myndighet enligt artikel 3.8. En övergångsbestämmelse bör därför införas om att skyldigheterna att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar ett sådant meddelande som avses i artikel 3.8.

I artikel 3.10 anges att avtalet ska upphöra att gälla den 30 september 2015 om artikel 2 den dagen inte är tillämplig för någon av parterna med tillämpning av artikel 3.9.

Hänvisningar till US10

6.2.4 Artikel 4 Tillämpning av FATCA i förhållande till svenska finansiella institut

Regeringens förslag: Bestämmelser föreslås tas in i skatteförfarandelagen om att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska lämna kontrolluppgift om sammanlagda belopp som de betalat till icke

FATCA-deltagande finansiella institut under kalenderåret 2015 respektive kalenderåret 2016.

En bestämmelse ska tas in i den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om de rapporteringsskyldiga finansiella institutens skyldighet att tillhandahålla direkta betalare av en källskattepliktig betalning med amerikansk källa viss information när de betalar ut eller förmedlar sådana betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut. En bestämmelse ska också tas in i den lagen om att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCAreglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser i övrigt behöver inte tas in i svensk lag för att genomföra artikel 4.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag innehåller dock ingen bestämmelse om att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervägas att införa ett krav på registrering hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anför att uppgiftslämnandet avseende sammanlagda belopp som de betalat till icke

FATCA-deltagande finansiella institut under kalenderåret 2015 respektive kalenderåret 2016 bör gälla endast sådana icke FATCAdeltagande finansiella institut som har finansiella konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet och endast sådana betalningar med avseende på sådana konton som är rapporteringspliktiga. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 4.1 och 4.2 klargör att svenska finansiella institut inte ska omfattas av den amerikanska FATCA-lagstiftningen när det gäller innehållande av källskatt m.m. Sådana bestämmelser motiveras av att den amerikanska

FATCA-lagstiftningen i USA:s Internal Revenue Code annars skulle ålägga utländska finansiella institut vissa skyldigheter vid transaktioner med svenska finansiella institut. Någon direkt betydelse för avtalets genomförande i Sverige har bestämmelserna dock inte.

Artikel 4.1 innehåller dock även bestämmelser om vissa skyldigheter för svenska finansiella institut. I artikel 4.1 a upprepas den skyldighet att identifiera amerikanska rapporteringspliktiga konton och att rapportera sådana konton som framgår av artikel 2 och bilaga I. Några

bestämmelser utöver de som föreslås i avsnitten 6.1 och 6.2.2 behöver därför inte införas i svensk rätt med anledning av artikel 4.1 a.

I artikel 4.1 b föreskrivs att svenska finansiella institut årligen ska rapportera namnen på de icke-deltagande finansiella instituten som betalningar gjorts till och det sammanlagda beloppet av sådana betalningar som gjorts till respektive icke FATCA-deltagande finansiellt institut under 2015 och 2016. Bestämmelser om denna uppgiftsskyldighet i form av en kontrolluppgiftsskyldighet föreslås därför tas in i SFL. Eftersom skyldigheten enbart avser 2015 och 2016 införs bestämmelsen som en övergångsbestämmelse till de övriga ändringar i SFL som detta lagstiftningsärende föranleder. Till skillnad från de uppgifter som ska lämnas enligt artikel 2 finns det ingen skyldighet för Skatteverket att vidarebefordra dessa uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten. Med anledning av vad Fondbolagens förening och Svenska Bankföreningen anfört avseende detta, konstaterar regeringen att avtalet inte ger utrymme för en sådan bestämmelse som de föreslår. Artikel 4.7 i avtalet eller punkten C i avsnitt I i bilaga I till avtalet bedöms i detta fall inte medföra en möjlighet att införa en bestämmelse som innebär att uppgifter ska lämnas om endast rapporteringspliktiga betalningar till finansiella konton som innehas av icke FATCA-deltagande finansiella institut hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

I artikel 4.1 c föreskrivs att rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut ska uppfylla gällande krav om registrering på IRS webbplats för FATCA-registrering. Genom en sådan registrering erhåller det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ett identifieringsnummer som internationell förmedlare (Global Intermediary Identification Number, GIIN). Med ett sådant nummer kan det finansiella institutet styrka sin status som hemmahörande i en stat eller jurisdiktion som har ingått ett FATCA-avtal enligt modell 1 med USA. Genom registreringen blir det finansiella institutet att betrakta som en s.k. ”registered deemedcompliant FFI” ur amerikanskt perspektiv och ska behandlas av finansiella institut som om de efterlever den amerikanska lagstiftningen. Det är endast rapporteringsskyldiga finansiella institut som är skyldiga att registrera sig. Innan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har registrerat sig och erhållit ett GIIN har den möjlighet att styrka sin status som hemmahörande i en stat eller jurisdiktion med ett FATCA-avtal enligt modell 1 genom att intyga denna status gentemot utländska finansiella institut. Denna möjlighet gäller, enligt den amerikanska FATCA-lagstiftningen, dock bara till och med den 31 december 2014. Senast då bör därför de rapporteringsskyldiga svenska finansiella instituten ha registrerat sig och erhållit ett GIIN. Någon bestämmelse om att registrering ska ha skett senast den 31 december 2014 kan dock inte tas in i svensk lag, eftersom genomförandeförfattningarna för FATCAavtalet träder i kraft först den 1 april 2015. Även om det synes ligga i de sedan tidigare rapporteringsskyldiga finansiella institutens intresse att registrera sig senast den 31 december 2014, finns det även fall då denna tidsfrist inte är tillämplig. Det gäller t.ex. för rapporteringsskyldiga finansiella institut som bildas och startar sin verksamhet framöver och för svenska enheter som framöver förändrar sin verksamhet på ett sådant sätt att de blir rapporteringsskyldiga finansiella institut. Mot denna

bakgrund och med beaktande av vad Kammarrätten i Stockholm har anfört, bör det tas in en bestämmelse i IDKL om att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska vara registrerade som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna hos den amerikanska federala skattemyndigheten.

I artikel 4.1 d föreskrivs att sådana svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut som agerar i egenskap av ”behöriga förmedlare” (Qualified Intermediaries) som har valt att påta sig primärt ansvar för innehållande av källskatt eller i egenskap av ”källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattade juridiska personer” (Withholding Foreign Partnerships) ska innehålla 30 procent på källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa till icke-deltagande finansiella institut. För de angivna svenska finansiella instituten gäller denna skyldighet till följd av ett avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten. Sådana avtal ligger vid sidan om FATCA-avtalet och bestämmelsen i artikel 4.1 d föranleder inte någon bestämmelse i svensk lag.

I artikel 4.1 e föreskrivs att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som behörig förmedlare, källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller källskatteinnehållande trust och som i enlighet med avtalet valt att innehålla skatt på det sätt som avses i d, som betalar ut eller förmedlar en källskattepliktig betalning med amerikansk källa till ett icke FATCAdeltagande finansiellt institut, ska tillhandahålla den direkta utbetalaren av inkomsten den information som behövs för att källskatt ska kunna innehållas och rapportering göras avseende betalningen. En bestämmelse om detta bör tas in i IDKL i anslutning till bestämmelserna om hur de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska gå tillväga för att fastställa om ett finansiellt institut är icke FATCA-deltagande. Eftersom den juridiska konstruktionen trust inte förekommer i den svenska rättsordningen, kan det som sägs om svenska källskatteinnehållande truster utelämnas.

I artikel 4.2 anges att vissa bestämmelser i amerikansk lagstiftning inte ska tillämpas gentemot svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut. Detta föranleder inte några bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.3 anges att USA ska behandla de svenska pensionsordningar som anges i bilaga II som finansiella institut som bedöms följa FATCAreglerna eller undantagna faktiska innehavare i enlighet med relevanta amerikanska författningar. Bestämmelsen tar sikte på hur vissa svenska företeelser ska behandlas när amerikansk lagstiftning tillämpas och föranleder inga bestämmelser i svensk lag. Se dock avsnitt 6.3 när det gäller genomförande av bilaga II i svensk l.

I artikel 4.4 anges att USA ska behandla varje ickerapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut som om det vore ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare vid tillämpning av relevanta amerikanska författningar. Bestämmelsen avser hur vissa svenska finansiella institut ska behandlas vid tillämpning av den amerikanska lagstiftningen och föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.5 anges hur svenska finansiella institut i ett visst särskilt avseende ska behandlas vid tillämpning av den amerikanska lagstiftningen. Artikel 4.5 föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.6 finns bestämmelser om tidsmässig samordning. Bestämmelserna innebär att Sverige inte behöver inhämta och utbyta uppgifter tidigare än vad som följer av den amerikanska lagstiftningen när det gäller finansiella institut i stater och jurisdiktioner som inte har ingått ett FATCA-avtal enligt modell 1. Det anges också att USA inte behöver inhämta och utbyta uppgifter tidigare än när det föreligger en sådan skyldighet för Sverige. Artikel 4.6 föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 4.7 anges att Sverige kan tillåta svenska finansiella institut att tillämpa motsvarande definitioner i den amerikanska lagstiftningen i stället för definitionerna i avtalet. Utöver vad som anges i avsnitt 6.1.7 ovan föranleder artikel 4.7 inga bestämmelser i svensk lag.

Hänvisningar till US11

6.2.5 Artikel 5 Underrättelser m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det finns skäl att tro att administrativa fel eller andra mindre felaktigheter har begåtts av ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Bestämmelser ska även tas in om att Skatteverket, efter en motsvarande sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten vad gäller ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information.

Bestämmelser ska också tas in i den lagen om att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det har konstaterat att ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut har begått en väsentlig överträdelse av skyldigheterna enligt FATCAavtalet och om att Skatteverket, efter en sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten när det gäller ett svensk rapporteringsskyldigt finansiellt institut, ska vidta de åtgärder som är möjliga enligt svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information från svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att Skatteverket ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att finansiella institut försöker kringgå rapporteringsskyldigheten.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter vad bestämmelsen om att Skatteverket ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att finansiella institut försöker kringgå rapporteringsskyldigheten tillför utöver vad som redan gäller för Skatteverket.

Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka åtgärder som avses.

Datainspektionen anser att det finns ett värde i att tydligt peka ut vem som har ansvaret för den personuppgiftsbehandling som sker under processen, både vad gäller de finansiella instituten och Skatteverket. Om

en tredjepartsleverantör anlitas anser Datainspektionen att det dessutom uppstår en personuppgiftsbiträdessituation, vilket kräver särskilda åtgärder enligt 30 och 31 §§personuppgiftslagen (1998:204), förkortad PUL. Detta bör enligt Datainspektionen komma till tydligt uttryck i lagstiftningen.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.1 föreskrivs att en behörig myndighet ska underrätta den andra partens behöriga myndighet när den har skäl att tro att administrativa fel eller andra smärre fel har begåtts som kan ha resulterat i överträdelser med avseende på avtalet. Den behöriga myndigheten i det andra landet ska tillämpa sin inhemska lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för att avhjälpa överträdelserna. Det är alltså den behöriga myndigheten som tar emot uppgifter om rapporteringspliktiga konton i det andra landet som ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet när den har skäl att tro att ett administrativt eller annat smärre fel har begåtts i eller av det andra landet. Den behöriga myndigheten i det andra landet ska då tillämpa sin inhemska lagstiftning för att avhjälpa överträdelserna.

Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om Skatteverkets skyldighet att underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det finns skäl att tro att ett administrativt eller annat smärre fel har begåtts. Bestämmelser ska också tas in om att Skatteverket, om verket tar emot en sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten, ska tillämpa svensk lagstiftning för att inhämta korrekt och fullständig information eller för att avhjälpa överträdelserna.

I artikel 5.2 a föreskrivs att en behörig myndighet ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om den har konstaterat att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i det andra landet har begått en väsentlig överträdelse när det gäller skyldigheterna i avtalet. Den behöriga myndigheten i det andra landet ska tillämpa sin inhemska lagstiftning för att åtgärda en sådan väsentlig överträdelse. Bestämmelser ska tas in i den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet om Skatteverkets skyldighet att underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om verket har konstaterat att ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut har begått en väsentlig överträdelse. Bestämmelser ska också tas in om att Skatteverket, om verket tar emot en sådan underrättelse från den amerikanska federala skattemyndigheten, ska tillämpa svensk lagstiftning för att åtgärda den väsentliga överträdelsen som beskrivs i underrättelsen.

I artikel 5.2 b anges, när det gäller ett rapporteringsskyldigt svenskt finansiellt institut, att om en väsentlig överträdelse inte upphör inom 18 månader från underrättelsen om överträdelsen, ska USA betrakta det svenska rapporteringsskyldiga finansiella institutet som ett ickedeltagande finansiellt institut. Bestämmelsen tar sikte på hur svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska behandlas vid tillämpning av den amerikanska lagstiftningen och föranleder inga bestämmelser i svensk lag.

I artikel 5.3 anges att varje part kan tillåta att rapporteringsskyldiga finansiella institut använder sig av tjänster från tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter som avses i avtalet. Ansvaret för skyldigheterna ska dock fortfarande ligga hos det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet. I IDKL regleras vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed har ansvaret för bl.a. att lämna kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan naturligvis ta hjälp av någon annan för att uppfylla dessa skyldigheter eller till och med sluta avtal med någon om att utföra de åtgärder som krävs för att uppfylla skyldigheterna i stället för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Eftersom ansvaret dock hela tiden kvarstår hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet krävs ingen särskild reglering om detta i svensk lag.

I artikel 5.4 anges att parterna ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att finansiella institut använder sig av strategier som syftar till att kringgå den rapporteringsskyldighet som föreskrivs i avtalet.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter behovet av den bestämmelse som i detta avseende föreslås i promemorian om att Skatteverket ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra kringgående. Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka åtgärder som avses. Regeringens tolkning är att det som sägs i artikel 5.4 innebär en skyldighet för regeringen att, genom förordningsändringar och förslag till lagändringar, agera för att förhindra sådant kringgående om det skulle uppdagas att svenska finansiella institut använder sig av strategier som syftar till att kringgå rapporteringsskyldigheten. Någon bestämmelse behöver i nuläget inte tas in i svensk lag med anledning av artikel 5.4.

Med anledning av vad Datainspektionen anför avseende personuppgiftsansvariga och personuppgiftsombud, konstaterar regeringen att lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och PUL gäller även för den behandling av personuppgifter som sker med anledning av denna lagstiftning. Av 1 kap. 6 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket ska utföra enligt den lagen. I 3 § PUL anges att personuppgiftsansvarig är den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten är således personuppgiftsansvariga för de uppgifter som de behandlar för att uppfylla sina skyldigheter enligt IDKL och SFL. När Skatteverket tar emot uppgifter, i form av kontrolluppgifter, från de rapporteringsskyldiga finansiella instituten blir även verket personuppgiftsansvarig för de uppgifterna. I 3 § PUL anges även att personuppgiftsbiträde är den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Såsom Datainspektionen anför är en tredjepartsleverantör personuppgiftsbiträde om den behandlar personuppgifter för ett rapporteringsskyldigt finansiellt instituts räkning.

6.2.6 Artikel 6 Ömsesidigt åtagande att fortsätta förstärka och förbättra informationsutbyte och transparens

Regeringens förslag: I övergångsbestämmelser till lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet ska anges att rapporteringsskyldiga finansiella institut, när det

gäller konton som öppnats före den 1 juli 2014, senast den 31 december 2017 ska ha inhämtat det amerikanska skatteregistreringsnumret för specificerade amerikanska personer som är kontohavare eller, i vissa fall, som är personer med bestämmande inflytande i en enhet som är kontohavare.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver i övrigt inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 6 i FATCA-avtalet.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 6.1 anges att USA:s regering erkänner behovet av att likvärdiga nivåer uppnås för ett ömsesidigt automatiskt informationsutbyte. USA:s regering förbinder sig att ytterligare öka öppenheten och stärka informationsutbytet med

Sverige.

I artikel 6.2 anges att parterna åtar sig att tillsammans med varandra och tillsammans med partnerjurisdiktioner ta fram en konkret och effektiv strategi för hur de politiska målen ska nås när det gäller innehållen källskatt på utländska transportbetalningar (passthru payments) och bruttoavkastning samtidigt som den administrativa bördan minimeras.

I artikel 6.3 anges att parterna åtar sig att tillsammans med partnerjurisdiktioner, OECD och EU arbeta för att villkoren i avtalet och andra avtal mellan USA och partnerjurisdiktioner anpassas till en gemensam modell för automatiskt informationsutbyte, vari även ingår att utarbeta standarder för rapportering och kundkännedom för finansiella institut.

I artikel 6.4 a anges att USA åtar sig att senast den 1 januari 2017 ha antagit bestämmelser för rapportering avseende 2017 och efterföljande år som föreskriver att rapporteringsskyldiga amerikanska finansiella institut ska inhämta och vidarebefordra svenskt skatteregistreringsnummer för varje innehavare av ett svenskt rapporteringspliktigt konto.

I artikel 6.4 b anges att Sverige åtar sig att senast den 1 januari 2017 ha antagit bestämmelser för rapportering med avseende på 2017 och efterföljande år som föreskriver att rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut ska inhämta amerikanskt skatteregistreringsnummer för varje amerikansk specificerad person. När det gäller nya konton finns redan från början en ovillkorlig skyldighet att inhämta och lämna uppgift om det amerikanska skatteregistreringsnumret för amerikanska kontohavare eller i vissa fall personer med bestämmande inflytande i kontohavare som är enheter. För befintliga konton behöver ett amerikanskt skatteregistreringsnummer dock bara rapporteras om det finns ett sådant registrerat hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Det är alltså med avseende på befintliga konton som det senast den 1 januari 2017 ska införas bestämmelser om att det amerikanska skatteregistreringsnumret ska inhämtas. Sådana bestämmelser behöver inte ha antagits förrän den 1 januari 2017 och inhämtandet av skatteregistreringsnumret behöver inte ske tidigare än att det kan rapporteras

med avseende på 2017. Uppgifter avseende 2017 ska överföras till IRS senast den 30 september 2018. Innan dess ska uppgifterna dock ha kommit in till Skatteverket. Kontrolluppgifter ska enligt SFL normalt lämnas senast den 31 januari året efter det år som uppgifterna avser. Med avseende på 2017 lämnas uppgifter således senast den 31 januari 2018. En lämplig tidpunkt för när det amerikanska skatteregistreringsnumret senast ska ha inhämtats är därför den 31 december 2017. En bestämmelse bör därför tas in om att det amerikanska skatteregistreringsnumret ska ha inhämtats senast den 31 december 2017. Eftersom bestämmelsen avser ett specifikt datum för när skatteregistreringsnumret ska ha inhämtats och efter det datumet blir överspelad bör bestämmelsen tas in i form av en övergångsbestämmelse till IDKL. Det finns inte skäl att låta bestämmelsen träda i kraft senare än andra bestämmelser i IDKL.

Bestämmelserna i artikel 6 är i övrigt inte av den arten att de föranleder några åtgärder i svensk lag.

6.2.7 Artikel 7 Konsekvent tillämpning av FATCA för avtalsparter

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 7 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 7 innehåller en s.k. mestgynnad-nationsbestämmelse som föreskriver att Sverige ska ha förmånen att kunna välja eventuella fördelaktigare villkor i artikel 4 eller i bilaga I när det gäller tillämpningen av FATCA på svenska finansiella institut.

Detta gäller om någon annan partnerjurisdiktion har ingått eller ingår ett avtal med USA som innehåller sådana mer fördelaktiga villkor. USA ska underrätta Sverige om sådana mer fördelaktiga villkor och de ska gälla automatiskt vid tillämpningen av Sveriges avtal om inte Sverige skriftligen avstår från att tillämpa villkoren (se om detta även under avsnitt 6.4). Bestämmelsen föranleder i nuläget inte någon åtgärd i svensk lag.

Hänvisningar till US14

6.2.8 Artikel 8 Samråd och ändringar

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 8 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 8 anges att endera parten kan begära att samråd hålls om det uppstår problem med genomförandet

av avtalet. Samråd ska hållas för att säkerställa att avtalet uppfylls. Avtalet kan ändras efter skriftligt ömsesidigt samtycke från parterna. Såvida något annat inte överenskommits ska en sådan ändring träda i kraft i enlighet med samma förfarande som anges i artikel 10.1. Bestämmelsen föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.2.9 Artikel 9 Bilagor

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 9 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 9 anges att bilagorna utgör en integrerad del av avtalet. Bestämmelsen föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.2.10 Artikel 10 Avtalets giltighetstid

Regeringens bedömning: Några bestämmelser behöver inte införas i svensk lag för att genomföra artikel 10 i avtalet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 10.1 anges att avtalet träder i kraft det datum då Sverige skriftligen underrättar USA om att

Sverige har genomfört de interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft. I artikel 10.2 anges att endera parten kan säga upp avtalet genom att skriftligen underrätta den andra parten om detta. En sådan uppsägning ska börja gälla den första dagen i den månad som följer efter att 12 månader gått sedan underrättelsen om avtalets uppsägning. I artikel 10.3 anges att parterna före den 31 december 2016 i god samarbetsanda ska samråda för att få till stånd de ändringar i avtalet som krävs för att hänsyn ska kunna tas till de framsteg som gjorts när det gäller åtaganden under artikel 6 i avtalet. Bestämmelserna i artikel 10 föranleder inte någon åtgärd i svensk lag.

6.3 Bilaga II Icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut, undantagna faktiska innehavare och undantag från definitionen av finansiellt konto

Bilaga II innehåller bestämmelser om finansiella institut som är undantagna från rapporteringsskyldighet, kontohavare som är undantagna

faktiska innehavare och finansiella konton som är undantagna från definitionen av finansiella konton. Undantagen syftar till att träffa finansiella institut och konton där risken är låg för att de ska anlitas eller användas av amerikanska personer för att undvika en rättmätig beskattning i USA samt faktiska innehavare där det finns en låg risk för att de ska försöka undgå rättmätig beskattning i USA.

Med några få undantag är bilaga II utformad i enlighet med modellavtalets bilaga II. Undantagen i modellavtalets bilaga II är generellt utformade och inte anpassade till någon särskild stats eller jurisdiktions förhållanden på den inhemska finansiella marknaden. Undantagen är i stället utformade för att kunna täcka in liknande företeelser i olika länder som uppfyller de kriterier som gör att det finns låg risk för skatteundandragande, oavsett hur respektive stats eller jurisdiktions inhemska legala struktur är utformad.

I bilaga II anges också att undantagna finansiella institut ska betraktas som finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna. Innebörden av begreppet finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna är lättare att förstå om det ses ur ett amerikanskt perspektiv. Innebörden är att det finansiella institutet ska anses uppfylla den amerikanska FATCAlagstiftningen trots att den inte faktiskt gör det. Därmed tillämpas inte de sanktioner som i den amerikanska lagstiftningen är förknippade med att inte leva upp till den amerikanska lagstiftningen gentemot sådana finansiella institut. Närmare bestämmelser om den amerikanska lagstiftningens tillämpning gentemot svenska finansiella institut, både när det gäller rapporteringsskyldiga och icke-rapporteringsskyldiga sådana, finns i artikel 4 i avtalet (se avsnitt 6.2.4).

Hänvisningar till US17

6.3.1 Avsnitt I Undantagna faktiska innehavare som inte är fonder

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att svenska myndighetsenheter, internationella organisationer som har ett gällande värdlandsavtal med Sverige och Sveriges riksbank ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt I i bilagan.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Finansbolagens förening har lämnat vissa tekniska synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt I finns bestämmelser om att myndighetsenheter, internationella organisationer och centralbanker ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Det anges även att detta inte gäller när det är fråga om en betalning som har sin grund i en skyldighet i samband med sådan typ av kommersiell finansiell verksamhet som ingår i ett specificerat försäkringsföretags, ett depåinstituts eller ett inlåningsinstituts verksamhet.

Av punkten A framgår att det med begreppet myndighetsenhet avses Sveriges regering, län, kommuner eller ett av dessa helägt verk eller organ samt att kategorin omfattar s.k. integrerade delar och kontrollerade enheter. I den engelska språkversionen av bilagan används begreppet ”the government of Sweden” i stället för det svenska begreppet Sveriges regering. Det engelska begreppet har en vidare innebörd än det som används i den svenska översättningen. Även staten Sverige och Sveriges riksdag omfattas därför av denna kategori vid genomförande av bilagan i svensk rätt.

I punkterna A.1 och A.2 anges vad som närmare avses med begreppen integrerad del och kontrollerad enhet. Ett av kraven för att omfattas av dessa begrepp är att ingen del av inkomsterna fördelas till förmån för en privatperson.

I punkten A.3 preciseras vad som avses med att inkomster inte fördelas till förmån för en privatperson.

I punkten B preciseras vad som avses med internationell organisation. I punkten C preciseras vad som avses med centralbank. I det svenska avtalet är det Sveriges riksbank som avses.

Bestämmelser bör tas in i IDKL om att svenska myndighetsenheter, internationella organisationer som har ett gällande värdlandsavtal med Sverige och Sveriges riksbank ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt I i bilagan.

6.3.2 Avsnitt II Fonder som uppfyller kraven för undantagna faktiska innehavare

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att breda pensionsfonder, pensionsstiftelser och investeringsenheter som ägs helt av undantagna faktiska innehavare ska vara undantagna faktiska innehavare och, om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt II i bilagan.

Regeringens bedömning: Några bestämmelser för att genomföra undantagen för avtalsförmånsberättigade pensionsfonder, smala pensionsfonder och pensionsfonder hos en undantagen faktisk innehavare behöver inte tas in i svensk lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians bedömning innefattar dock att några bestämmelser inte ska tas in för att genomföra undantaget för breda pensionsfonder.

Remissinstanserna: Tjänstepensionsförbundet och Svensk Försäkring invänder mot bedömningen att det inte skulle behövas svenska bestämmelser för att genomföra undantaget avseende breda pensionsfonder och anser att det av tydlighets-, förutsägbarhets- och rättssäkerhetsskäl krävs en uttrycklig bestämmelse som genomför undantaget i svensk lag.

Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring anför att det förhållandet att vissa delar av avtalet har utelämnats helt vid genomförandet skapar osäkerhet kring dess betydelse vid tillämpningen av lagen och bakomliggande avtal och anser att samtliga undantag som följer av FATCA-avtalet bör tas in i lagen. De nämner särskilt att det undantag som finns i avtalet för breda pensionsfonder bör tas in i den svenska lagstiftningen. Till Svenska Bankföreningens yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt II finns bestämmelser om att fem olika kategorier av pensionsfonder ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Därutöver finns en bestämmelse om att investeringsenheter som helt ägs av undantagna faktiska innehavare ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och som undantagna faktiska innehavare. Som redan nämnts är modellavtalets bilaga II utformad för att träffa olika konstruktioner i många olika stater och jurisdiktioner. Gemensamt för dessa är att de inte ska vara ägnade att användas för skatteundandragande. Det har därför ställts upp ett antal specifika krav på respektive fond för att den ska vara undantagen. Att begreppet ”fond” (eng. ”fund”) används som samlingsnamn för dessa konstruktioner och den omständigheten att det är fråga om att peka ut icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och undantagna faktiska innehavare, visar på att de konstruktioner som avses är enheter.

Begreppet fond ska dock inte tolkas som att det syftar till att begränsa undantagens tillämplighet till en viss typ av juridisk konstruktion.

Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet anför att samtliga undantag i avtalet bör tas med i den svenska lagstiftningen. Enligt regeringens bedömning finns det dock en stor risk för att skapa än större otydlighet om det i svensk lag skulle tas in bestämmelser om undantag för svenska företeelser som inte förekommer.

Som exempel på sådana kan nämnas svenska truster (se vidare nedan). Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet har dock alla särskilt påpekat ett behov av ett undantag för breda pensionsfonder. Undantaget för breda pensionsfonder behandlas nedan.

I punkten A anges att avtalsförmånsberättigade pensionsfonder är en av de kategorier av pensionsfonder som är undantagna. De avtalsförmåner som åsyftas är vissa förmåner enligt skatteavtalet mellan Sverige och USA. I skatteavtalet definieras i det sammanhanget begreppet pensionsfond som en juridisk person som bildats enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat och som är generellt undantagen från beskattning i den staten samt är grundad i och administreras i den staten för att tillhandahålla pensioner eller andra liknande pensionsförmåner enligt en pensionsplan. AP-fonderna samt enheter och myndigheter som är delaktiga i hanteringen av den allmänna pensionen omfattas av undantaget för myndighetsenheter i avsnitt I.A ovan. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D nedan.

I punkten B undantas breda pensionsfonder. Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet har anfört att ett undantag för breda pensionsfonder bör tas in i IDKL. Med anledning av

detta konstaterar regeringen följande. Undantagen i bilaga II är till fördel för svenska finansiella institut. I promemorian gjordes bedömningen att ett undantag i IDKL för breda pensionsfonder skulle vara överflödigt. Mot bakgrund av att de nämnda fyra remissinstanserna ser ett behov av ett sådant undantag bör bestämmelser om det tas in i.

I punkten C undantas smala pensionsfonder. För att falla in under denna kategori krävs bl.a. att fonden har färre än 50 deltagare, regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D nedan och bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionskonton finns i avsnitt V i bilagan. Mot denna bakgrund bedöms det inte finnas skäl att ta in några bestämmelser i svensk lag för att genomföra punkten C i avsnitt II.

I punkten D undantas pensionsfonder som etablerats i enlighet med lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och som är undantagna från skattskyldighet i enlighet med 7 kap. IL. Detta undantag är specifikt för Sverige och det som avses är pensionsstiftelser som etablerats i enlighet med lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En bestämmelse om undantag för sådana pensionsstiftelser bör tas in i IDKL.

I punkten E finns ett undantag för pensionsfond hos en undantagen faktisk innehavare. Pensionsstiftelser behandlas under punkten D ovan och bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionskonton finns i avsnitt V i bilagan. Mot denna bakgrund bedöms det inte finnas skäl att ta in några bestämmelser i svensk lag för att genomföra punkten E i avsnitt II.

I punkten F finns ett undantag för investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare. Begreppet investeringsenhet definieras i artikel 1.1 j i avtalet. Med finansiellt konto hos en investeringsenhet, avses, enligt artikel 1.1 s (1) i avtalet, en andel i eget kapital eller skulder. Detta innebär att enhetens kontohavare sammanfaller med de personer som har ägarintressen i enheten. Eftersom samtliga kontohavare alltså, om undantaget är tillämpligt, är undantagna faktiska innehavare, finns det inga rapporteringspliktiga konton hos enheten. Att sådana investeringsenheter är icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut enligt denna bestämmelse innebär att de inte heller är skyldiga att rapportera sammanlagda belopp av betalningar till icke FATCAdeltagande finansiella institut i enlighet med artikel 4.1 b i avtalet. En annan innebörd av bestämmelsen är att sådana investeringsenheter också i sig är undantagna faktiska innehavare. Det innebär att andra finansiella institut där sådana investeringsenheter är kontohavare, t.ex. i en bank, inte behöver granska och rapportera de kontona. Liksom när det gäller undantaget i punkten E är detta undantag oberoende av om eller hur dessa investeringsenheter är reglerade i svensk rätt. För att möjliggöra tillämpning av detta undantag bör en bestämmelse om det tas in i IDKL.

6.3.3 Avsnitt III Små eller snävt inriktade finansiella institut som uppfyller kraven för finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att finansiella institut med lokalt kundunderlag, lokala banker, finansiella institut med endast lågvärdekonton och kvalificerade utfärdare av kreditkort ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt III i bilagan. När det gäller undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag ska även finansiella institut som, bl.a. på grund av begränsade betalningstransaktioner, undantas från tillståndsplikt för att tillhandahålla betaltjänster kunna omfattas av undantaget trots att de inte har tillstånd av

Finansinspektionen. Vidare ska finansiella institut som registrerats hos Finansinspektionen enligt 7 § lagen om inlåningsverksamhet kunna omfattas av samma undantag trots att inte heller de har tillstånd av Finansinspektionen.

Regeringens bedömning: Undantaget för lokala banker bör inte omfatta kreditföreningar och liknande kooperativa kreditorganisationer.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås inte att finansiella institut som beviljats undantag från tillståndsplikt för att tillhandahålla betaltjänster eller finansiella institut som registrerats hos

Finansinspektionen enligt 7 § lagen om inlåningsverksamhet ska omfattas av undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag.

Remissinstanserna:

Ett flertal remissinstanser, däribland

Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening och Svenska Riskkapitalföreningen invänder kraftigt mot att det för att kunna undantas från rapporteringsskyldighet krävs att institutet senast den 1 juli 2014 hade infört vissa angivna riktlinjer och förfaranden, dvs. innan FATCAavtalet slöts och långt innan lagen träder i kraft. Till Svenska

Bankföreningens yttrande har Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig. Finansbolagens förening anför att befintliga och nya lokalt verksamma institut eller institut som i framtiden ändrar inriktning och som inte hade riktlinjer och förfaranden på plats vid den nämnda tidpunkten, men som i övrigt uppfyller förutsättningarna i bestämmelsen, inte kan tillämpa undantagsreglerna. Föreningen invänder även mot en liknande regleringsteknik vad gäller kvalificerad utfärdare av kreditkort. Fondbolagens förening anser att det inte funnits möjlighet för svenska företag att anpassa sig till kravet eftersom det, innan avtalet mellan Sverige och USA blev klart den 8 augusti 2014, inte kunnat förväntas annat än att tidpunkten skulle sättas till efter avtalets ikraftträdande. Föreningen konstaterar vidare att det är olyckligt att många som rimligtvis borde kunnat undantas från rapporteringsskyldigheten inte får den möjligheten i Sverige. Även Svenska Riskkapitalföreningen anför att de aktörer som potentiellt skulle kunna tillämpa detta undantag torde ha avvaktat med att vidta några åtgärder till dess att innehållet i avtalet med

USA offentliggjordes och att undantaget nu i många fall blir verkningslöst. Föreningen anser att det bör övervägas om det går att sätta ett senare datum då villkoret om införda riktlinjer och förfaranden ska vara uppfyllt och anför att det skulle kunna kopplas till den svenska lagstiftningens ikraftträdande. Svenska Bankföreningen ifrågasätter om regleringen är förenlig med de grundläggande rättsprinciperna om förutsebarhet och legalitet i lagstiftningen. De riktlinjer som det handlar om kan enligt dessa föreningar inte införas med retroaktiv verkan i förhållande till en kund och finansiella institut måste ges en rimlig chans att ändra villkoren från och med att lagen träder i kraft. Svenska försäkringsförmedlares förening anför att det behövs ett klarläggande av om försäkringsförmedlares verksamhet ska falla in under begreppet finansiellt institut och att det bör förtydligas om detta avser all försäkringsförmedling eller försäkringsförmedlare med sidotillstånd för fondförmedling och investeringsrådgivning. Därutöver efterfrågar föreningen att det tydliggörs att de försäkringsförmedlare som har tillstånd från Finansinspektionen och står under dess tillsyn, ska anses uppfylla de tillsynsrelaterade krav som ställs för att ett finansiellt institut ska anses vara ett finansiellt institut med lokalt kundunderlag såsom t.ex. när det gäller deras riktlinjer i verksamheten. Svenska Riskkapitalföreningen anför bl.a. följande. För att anses som ett finansiellt institut med lokalt kundunderlag krävs det att institutet inte marknadsför sig utanför Sverige. Bestämmelsernas utformning enligt promemorian får anses stå i strid med de EU-rättsliga principerna om fri rörlighet för kapital och etableringsfrihet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt III finns bestämmelser om att fyra olika kategorier av små eller snävt inriktade finansiella institut är icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut. Till skillnad från när det gäller undantagen i avsnitt I och II, ska sådana enheter dock inte enligt avsnitt III också betraktas som undantagna faktiska innehavare. Bestämmelserna är utformade i enlighet med modellavtalets bilaga II.

I punkten A finns ett undantag för finansiella institut med lokalt kundunderlag. För att ett finansiellt institut ska omfattas av detta undantag ställs det upp tio olika rekvisit som alla måste vara uppfyllda. Det första rekvisitet är att det finansiella institutet ska vara godkänt och reglerat som ett finansiellt institut enligt svensk lagstiftning. För svenska förhållanden får detta anses innebära att det finansiella institutet ska ha tillstånd av Finansinspektionen att erbjuda finansiella tjänster och lyda under svenska bestämmelser som är specifika för den typ av verksamhet som bedrivs. Det handlar alltså om enheter som är kreditinstitut, betaltjänstföretag, företag som verkar inom börs och clearing, fondbolag, förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare), fonder, försäkringsföretag, försäkringsförmedlare, hypoteksinstitut, kreditmarknadsföretag, utgivare av elektroniska pengar och värdepappersbolag. Enligt 2 kap. 3 § lagen (2010:751) om betaltjänster får en fysisk eller juridisk person ansöka hos Finansinspektionen om att undantas från tillståndsplikt för att tillhandahålla betaltjänster. Ett av kraven för att beviljas ett sådant undantag är att genomsnittet av de totala betalningstransaktionerna under de senaste 12 månaderna inte överstiger ett belopp motsvarande 3 miljoner euro per månad. Med hänsyn till att avsnitt III i

bilaga II syftar till att undanta små eller snävt inriktade finansiella institut, bör även finansiella institut som har undantagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 § lagen om betaltjänster kunna omfattas av undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag i IDKL, trots att de inte har tillstånd av Finansinspektionen. I lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet finns bestämmelser om företag som bedriver inlåningsverksamhet och som i stället för att beviljas tillstånd endast registrerar sig hos Finansinspektionen. Ett av kraven som ställs på sådana är att behållningen för varje konsument som placerar sina medel hos företaget får uppgå till högst 50 000 kr. Också sådana företag bör kunna omfattas av undantaget för finansiella institut med endast lokalt kundunderlag, trots att de inte har tillstånd av Finansinspektionen. För ett företag som inte är ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 1.1 blir det dock aldrig aktuellt att tillämpa undantagen i avsnitt III, eftersom de inte kan vara varken rapporteringsskyldiga eller icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut. Övriga nio rekvisit för detta undantags tillämplighet är utformade på ett sådant sätt att de är oberoende av regleringen i svensk rätt. Avgörande för om de rekvisiten är uppfyllda är i stället det finansiella institutets verksamhet. Det sjätte rekvisitet förtjänar kanske att uppmärksammas särskilt i detta sammanhang. I det sjätte rekvisitet anges att det finansiella institutet senast den 1 juli 2014 ska ha infört vissa riktlinjer och förfaranden. Den 1 juli 2014 infaller innan IDKL träder i kraft. Det innebär att finansiella institut inte kan anpassa sig till detta krav utifrån vad som anges i lagen. Eftersom detta krav överensstämmer med motsvarande bestämmelse i modellavtalet och modellavtalet funnits tillgängligt före den 1 juli 2014, kan det dock inte uteslutas att vissa svenska finansiella institut i tid har anpassat sig till detta krav för att kunna tillämpa undantaget. Ett flertal remissinstanser, däribland Finansbolagens förening, Fondbolagens förening, Svenska

Bankföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening och Svenska Riskkapitalföreningen, invänder kraftigt mot att en anpassning i vissa fall ska ha skett hos de finansiella instituten redan den 1 juli 2014 för att de ska kunna omfattas av undantag från rapporteringsskyldighet.

Regeringen vill därför erinra om att de aktuella undantagen för finansiella institut med lokalt kundunderlag och kvalificerade kreditkortsutfärdare i avtalet är utformade på ett sådant sätt att ett krav är att det finansiella institutet senast den 1 juli 2014 har infört vissa riktlinjer och förfaranden. Avtalet ger inte utrymme för att i den svenska lagstiftningen skjuta upp tidpunkten för när sådana riktlinjer m.m. ska ha införts. Avtalet ger däremot utrymme för att inte ta med de aktuella undantagen i den svenska lagstiftningen. Valet står således mellan att ta in dessa undantag, som är till fördel för svenska finansiella institut, inklusive kravet på att senast den 1 juli 2014 ha infört riktlinjer m.m., eller att helt utelämna dessa undantag i den svenska lagstiftningen. Den omständigheten att undantagen, trots de krav som ställs, kan vara tillämpliga för vissa finansiella institut gör enligt regeringens mening att undantagen bör tas med i den svenska lagstiftningen. Även Lagrådet har uppmärksammat den omständigheten att det finns ett krav på att ha infört riktlinjer och förfaranden redan den 1 juli 2014. Lagrådet konstaterar bl.a. att många institut måste ha saknat kunskap om den föreslagna lagens krav och därmed ha saknat möjligheter att anpassa sina

förfaranden och införa riktlinjer i sådan tid att de undgår rapporteringsskyldighet. Lagrådet anför att det inte är osannolikt att det kan vara fråga om mindre institut och att dessa då kommer att drabbas av den ekonomiska och administrativa börda som rapporteringsskyldigheten innebär. Lagrådet anser att det inom ramen för den fortsatta beredningen därför bör övervägas om det finns möjligheter att undvika eller mildra konsekvenserna av den föreslagna regleringen. Regeringen konstaterar att det, som redan nämnts, i detta avseende endast finns två möjliga alternativ vid genomförandet av FATCA-avtalet. Antingen utelämnas undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag helt i lagstiftningen, vilket skulle innebära att inget svenskt institut kan dra fördel av det oavsett om institutet har anpassat sina förfaranden och infört riktlinjer i tid eller inte, eller så tas undantaget med i genomförandelagstiftningen så som det är utformat i avtalet. Något utrymme för att i detta avseende på något annat sätt mildra bördan för de finansiella instituten finns således inte enligt avtalet. Det finns dock andra undantag i detta avsnitt som eventuellt kan vara tillämpliga i stället. Undantaget för finansiella institut med endast lågvärdekonton kan t.ex. vara tillämpligt när det gäller just små finansiella institut. Mot denna bakgrund och i syfte att i möjligaste mån minska den ekonomiska och administrativa bördan för svenska finansiella institut, finns det enligt regeringens mening skäl att ta in ett undantag för finansiella institut med lokalt kundunderlag, under de förutsättningar som anges i bilagan II till avtalet, i IDKL. Med anledning av vad Svenska försäkringsförmedlares förening anför, kan det konstateras att en enhet endast är ett finansiellt institut om den bedriver sådan verksamhet som gör att den ska anses vara ett finansiellt institut enligt definitionen av ett sådant. Det innebär att en enhet som endast bedriver sådan försäkringsförmedling som avses i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling inte är ett finansiellt institut. Om en försäkringsförmedlare därutöver bedriver annan verksamhet som gör att den faller in under definitionen av begreppet finansiellt institut, är den dock naturligtvis ett finansiellt institut. När det gäller frågan om att uppfylla rekvisiten för att vara undantagen från rapporteringsskyldighet i egenskap av finansiellt institut med lokalt kundunderlag, bör det noteras att kravet på att ha tillstånd av Finansinspektionen är ett eget självständigt krav i förhållande till kraven på att ha vissa riktlinjer och rutiner. Att ett finansiellt institut har tillstånd av Finansinspektionen innebär inte att det har infört de riktlinjer och förfaranden som krävs för att anses vara ett finansiellt institut med lokalt kundunderlag. Samtliga rekvisit måste vara uppfyllda. Vad gäller det som Svenska Riskkapitalföreningen anför om att undantaget för finansiella institut med lokalt kundunderlag begränsar sig till finansiella institut som inte marknadsför sig till kunder eller kontohavare utanför Sverige, konstaterar regeringen att undantaget är utformat för att träffa finansiella institut där risken är låg att det finns kontohavare som använder kontot för att undgå rättmätig beskattning i USA. Enligt regeringens mening får det anses rättfärdigat utifrån behovet av en effektiv skattekontroll att i dessa fall kräva att finansiella institut som marknadsför sig utomlands tillämpar lagstiftningen trots att andra finansiella institut inte åläggs samma skyldighet.

I punkten B finns ett särskilt undantag för lokala banker. Även för tillämpligheten av detta undantag krävs att det finansiella institutet är godkänt och reglerat som ett finansiellt institut enligt svensk lagstiftning. För svenska förhållanden får detta anses innebära att det finansiella institutet ska ha tillstånd av Finansinspektionen att bedriva verksamhet, exempelvis genom att erbjuda finansiella tjänster. Det handlar alltså om finansiella institut som är kreditinstitut, betaltjänstföretag, företag som verkar inom börs och clearing, fondbolag, AIF-förvaltare, fonder, försäkringsföretag, försäkringsförmedlare, hypoteksinstitut, kreditmarknadsföretag, utgivare av elektroniska pengar och värdepappersbolag. Undantaget i punkten B begränsar sig dock uttryckligen till finansiella institut som uteslutande bedriver verksamhet som a) en bank eller b) en kreditförening eller liknande kooperativ kreditorganisation som bedriver verksamhet utan vinstsyfte. Detta i kombination med kravet på tillstånd av Finansinspektionen innebär att undantaget i punkten B, för svenska förhållanden, endast kan bli aktuellt för banker. Begreppet bank som används i punkten B får dock anses motsvara sådana kreditinstitut som avses i 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, vilket innefattar såväl banker som sådana kreditmarknadsföretag som avses i 1 kap. 5 § samma lag. Det blir därför inte heller aktuellt att tillämpa den delen av punkten B.2 som särskilt avser kreditföreningar och liknande kooperativa kreditorganisationer. En bestämmelse bör tas in i IDKL om att lokala banker är undantagna från rapporteringsplikt. Bestämmelsen bör begränsa sig till att undanta finansiella institut som uteslutande bedriver verksamhet som bank eller kreditmarknadsföretag.

I punkten C finns ett undantag för finansiella institut med endast lågvärdekonton. Undantaget gäller andra finansiella institut än investeringsenheter. Begreppet investeringsenhet definieras i artikel 1.1 j i avtalet. De två därutöver gällande rekvisiten för att undantaget ska vara tillämpligt är beloppsmässiga maximigränser för dels saldon eller värden på respektive konto som förs av det finansiella institutet eller närstående enheter, dels tillgångarna i det finansiella institutets balansräkning och det finansiella institutets och eventuella närstående enheters konsoliderade eller kombinerade balansräkning. Vid tillämpning av maximigränsen för saldon eller värden på konton ska de regler för kontoaggregering och valutaomräkning som anges i bilaga I tillämpas (se om dessa regler under avsnitt 6.1.6). För att undantaget för finansiella institut med endast lågvärdekonton ska kunna tillämpas av svenska sådana finansiella institut bör bestämmelser om det undantaget tas in i IDKL.

I punkten D finns ett undantag för kvalificerade utfärdare av kreditkort. Undantaget gäller under vissa förutsättningar för enheter som är finansiella institut endast på grund av att de utfärdar kreditkort och som endast accepterar insättningar när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet. En av förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt är att det finansiella institutet senast den 1 juli 2014 hade infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att insättningar som överstiger 50 000 USdollar görs eller för att säkerställa att sådana insättningar återbetalas inom 60 dagar. Den 1 juli 2014 infaller innan IDKL träder i kraft. Det innebär att finansiella institut inte kan anpassa sig till detta krav utifrån vad som anges i lagen. En kreditkortsutfärdare kan dock av andra skäl

sedan tidigare ha sådana riktlinjer och förfaranden. Dessutom överensstämmer detta krav med motsvarande bestämmelse i modellavtalet som har funnits tillgängligt sedan före den 1 juli 2014. Det kan därför finnas svenska finansiella institut som i tid har infört sådana riktlinjer och förfaranden och kan tillämpa detta undantag. Se vidare om kravet på att senast den 1 juli 2014 ha infört riktlinjer och förfaranden ovan. Undantaget för kvalificerade kreditkortsutfärdare bör därför tas in i lagen.

Hänvisningar till US20

6.3.4 Avsnitt IV Investeringsenheter som uppfyller kraven för att vara finansiella institut som bedöms följa FATCA-reglerna samt andra specialregler

Regeringens förslag: Bestämmelser ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att uppdragsgivande investeringsenheter och uppdragsgivande kontrollerade bolag, uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets, investeringsrådgivare och investeringsansvariga samt vinstandelsstiftelser ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet, under de förutsättningar som anges i avsnitt IV i bilagan.

Regeringens bedömning: Undantaget för truster som dokumenteras av trustförvaltare och undantaget för företag för kollektiva investeringar bör inte tas in i svensk lag. De särskilda regler som endast avser svenska företag för kollektiva investeringar bör inte heller tas in i svensk lag.

Några bestämmelser bör inte heller tas in i svensk lag om de särskilda regler som gäller för investeringsenheter.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Svenska Riskkapitalföreningen anför att investeringsrådgivarnas uppdrag normalt omfattar rådgivning till kunderna men inte att ingå avtal för kundernas räkning eller på annat sätt företräda kunderna gentemot tredje man. Föreningen invänder därför mot definitionens krav på att investeringsrådgivare måste ”agera på kunds vägnar” eftersom man därmed riskerar att exkludera merparten av investeringsrådgivarna.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt IV finns bestämmelser om att sex olika kategorier av investeringsenheter är ickerapporteringsskyldiga finansiella institut. Begreppet investeringsenhet definieras i artikel 1.1 j i avtalet. Liksom undantagen under avsnitt II men till skillnad från när det gäller undantagen i avsnitt I och II, ska sådana enheter inte också betraktas som undantagna faktiska innehavare.

I punkten A undantas truster som dokumenteras av trustförvaltare. Ett av kraven för att omfattas av detta undantag är att enheten har etablerats som en trust enligt svensk lag. Eftersom den juridiska konstruktionen trust inte förekommer i den svenska rättsordningen finns det inga enheter som har etablerats som truster enligt svensk lag. Undantaget för truster som dokumenteras av trustförvaltare bör därför inte tas in i svensk lag.

I punkten B finns ett undantag för uppdragsgivande investeringsenheter och uppdragsgivande kontrollerade bolag. I punkten B.1 beskrivs

de krav som ställs på en uppdragsgivande investeringsenhet för att undantaget ska vara tillämpligt. I punkten B.2 beskrivs de krav som ställs på ett uppdragsgivande kontrollerat bolag för att undantaget ska vara tillämpligt. I punkten B.3 beskrivs de krav som ställs på den uppdragstagande enheten för att undantaget ska vara tillämpligt på en uppdragsgivande investeringsenhet eller ett uppdragsgivande kontrollerat bolag. Av punkten B.1 framgår bl.a. att undantaget för uppdragsgivande investeringsenheter gäller för sådana som är etablerade i Sverige. Motsvarande beskrivning för uppdragsgivande kontrollerade bolag är något annorlunda utformad, eftersom det när det gäller sådana är fråga om bolag som upprättats i enlighet med svensk lagstiftning. Det senare innebär i princip att det ska vara fråga om ett svenskt aktiebolag. Bortsett från detta är rekvisiten i punkten B utformade oberoende av hur enhetsformerna är reglerade i svensk lagstiftning. Avgörande är i stället hur de finansiella instituten har ordnat sin verksamhet och på vilka villkor de ingått avtal med den uppdragstagande enheten. Av artikel 5.3 i avtalet framgår att rapporteringsskyldiga finansiella institut kan tillåtas att använda sig av tjänster från tredjepartsleverantör för att uppfylla de skyldigheter som avses i avtalet. Ansvaret för dessa skyldigheter ska dock fortfarande ligga hos de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. Bestämmelser om undantag för uppdragsgivande investeringsenheter och uppdragsgivande kontrollerade bolag under de förutsättningar som anges i punkten B bör tas in i IDKL.

I punkten C finns ett undantag för uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets. I bestämmelsen finns fem underpunkter med rekvisit för att undantaget ska vara tillämpligt. Underpunkterna 1, 3 och 4 innehåller rekvisit med avseende på det uppdragsgivande finansiella institutet och underpunkterna 2 och 5 innehåller rekvisit med avseende på den uppdragstagande enheten. I underpunkt 1 anges bl.a. att det finansiella institutet ska vara ett finansiellt institut uteslutande på grund av att det är en investeringsenhet. Begreppet investeringsenhet definieras i artikel 1.1 j i avtalet. Bestämmelser om undantag för uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets, under de förutsättningar som anges i punkten C, bör tas in i IDKL.

I punkten D undantas investeringsrådgivare och investeringsansvariga. En bestämmelse som motsvarar detta undantag bör tas in i IDKL. Med anledning av vad Svenska Riskkapitalföreningen anför vill regeringen erinra om att undantaget för investeringsrådgivare syftar till att undanta vissa enheter som är investeringsenheter och därmed finansiella institut från rapporteringsskyldighet. Investeringsenheter är enheter som bedriver viss angiven investeringsverksamhet för en kunds räkning. Redan detta innebär att undantaget är tillämpligt endast när det är fråga om enheter som agerar för kunders räkning. En enhet som bedriver rådgivning och inte agerar på en kunds räkning är överhuvudtaget inte ett finansiellt institut annat än om det även bedriver sådan verksamhet som avses i 2 kap. 7, 8 eller 10 § IDKL. Något behov av undantag från rapporteringsskyldighet finns inte för enheter som inte är finansiella institut, eftersom de ändå inte kan vara rapporteringsskyldiga finansiella institut.

I punkten E finns ett undantag som är specifikt för Sveriges avtal. Där undantas svenska vinstandelsstiftelser från rapporteringsskyldighet. För att vinstandelsstiftelserna ska vara undantagna uppställs vissa krav.

Kraven har tagits in för att skingra en oro från amerikansk sida att undantaget annars skulle kunna få en alltför vid tillämpning. De krav som ställs upp bedöms dock vara uppfyllda för svenska vinstandelsstiftelser. Vinstandelsstiftelser bedöms därför kunna undantas i lagen utan att dessa rekvisit skrivs ut. En bestämmelse om undantag för vinstandelsstiftelser bör tas in IDKL.

I punkten F finns ett undantag för företag för kollektiva investeringar. Undantaget gäller för investeringsenheter som är etablerade i Sverige och som regleras som företag för kollektiva investeringar. Av definitionen av enhet i artikel 1.1 gg i avtalet framgår att det inte endast är fråga om juridiska personer. En enhet kan också vara en annan juridisk konstruktion såsom en trust. När det är fråga om företag för kollektiva investeringar rör det sig för svensk del om värdepappersfonder och specialfonder. Av punkten F framgår att dessa ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet om samtliga fondandelar ägs av eller genom en eller flera undantagna faktiska innehavare, aktiva NFFE:er, amerikanska personer som inte är specificerade amerikanska personer eller av finansiella institut som inte är icke-deltagande finansiella institut. Bestämmelsen tillför dock inte någonting i sak, eftersom andelar som innehas av de uppräknade enheterna, med tillämpning av bestämmelserna om identifiering av rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter, inte i något fall är rapporteringspliktiga konton. En fond som uppfyller förutsättningarna i punkten F har således ändå inga rapporteringspliktiga konton att lämna uppgifter om. Mot denna bakgrund bör någon bestämmelse om undantag för företag för kollektiva investeringar inte tas in i svensk lag.

I punkten G finns särskilda regler som gäller för investeringsenheter. Punkten G.1 avser endast andelar i sådana företag för kollektiva investeringar som avses i punkten F (se ovan) och någon motsvarighet till bestämmelsen i punkten G.1 bör därför inte heller tas in i svensk rätt, eftersom den inte tillför någonting i sak (jfr det som sägs ovan med avseende på punkten F). Punkten G.2 avser andelar i utländska finansiella institut som är företag för kollektiva investeringar. Av punkten G.2 a framgår att en svensk investeringsenhets rapporteringsskyldigheter med avseende på andel i ett företag för kollektiva investeringar i en partnerjurisdiktion ska anses uppfyllda om samtliga fondandelar ägs av eller genom en eller flera undantagna faktiska innehavare, aktiva NFFE:er, amerikanska personer som inte är specificerade amerikanska personer eller av finansiella institut som inte är icke-deltagande finansiella institut. Av punkten G.2 b framgår att detsamma gäller en svensk investeringsenhets rapporteringsskyldigheter med avseende på andel i en investeringsenhet som uppfyller kraven för ett behörigt företag för kollektiva investeringar i enlighet med relevanta amerikanska författningar. En svensk investeringsenhet har emellertid inte några rapporteringsskyldigheter med avseende på andra andelar än andelar i eget kapital eller skulder i den egna investeringsenheten. Det är därför överflödigt att ta in en bestämmelse i svensk lag om att en svensk investeringsenhets rapporteringsskyldigheter med avseende på en andel i en utländsk investeringsenhet ska anses uppfyllda. Punkten G.3 gäller andelar i andra investeringsenheter som är etablerade i Sverige än sådana som avses i punkten F eller punkten G.2. Bestämmelsen säger att andra

investeringsenheters rapporteringsskyldigheter med avseende på en andel i en svensk investeringsenhet ska anses uppfyllda om den sistnämnda investeringsenhetens rapporteringsskyldigheter uppfylls av den investeringsenheten eller av en annan person. Enligt artikel 5.3 i avtalet får ett finansiellt institut ta hjälp av en utomstående för att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt avtalet (se även avsnitt 6.2.5). Med avseende på ett finansiellt konto som är en andel i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet är det investeringsenheten som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Punkten G.3 i avsnitt IV i bilaga II syftar till att fördela ansvaret för rapporteringen till en annan investeringsenhet. En förutsättning för att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska undgå ansvaret för rapporteringen är dock att en annan enhet faktiskt uppfyller rapporteringskraven. Om så inte sker ligger ansvaret kvar på det rapporteringsskyldiga institutet. Det är alltså i praktiken inte fråga om att fördela ansvaret för rapporteringen till en annan enhet, utan snarare ett exempel på hur artikel 5.3 kan tillämpas. Ett rapporteringskyldigt finansiellt instituts ansvar för att identifiera och lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto ska naturligtvis anses uppfyllt om en annan enhet uppfyller kraven åt det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Mot denna bakgrund behöver någon bestämmelse inte tas in i svensk lag för att genomföra punkten G.3. Punkten G.4 tar sikte på i Sverige etablerade investeringsenheter som regleras som ett företag för kollektiva investeringar. Det är alltså fråga om värdepappersfonder och specialfonder och gäller den situationen att fonden har emitterat fysiska andelsbevis ställda till innehavaren. Punkten G.4 saknar relevans för svenska förhållanden och föranleder inte att det tas in någon bestämmelse i svensk lag. Bestämmelserna i punkten G föranleder sammanfattningsvis inte att det tas in några bestämmelser i svensk lag.

Hänvisningar till US21

6.3.5 Avsnitt V Konton som inte är finansiella konton

Regeringens förslag: En bestämmelse ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att pensionsförsäkringar enligt inkomstskattelagen som tecknas och förvaltas i Sverige ska vara undantagna från rapporteringsplikt i de fall premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige. Bestämmelser ska också tas in i den lagen om undantag för vissa temporära dödsfallsförsäkringar, konton som innehas av dödsbon, spärrade konton, partnerjurisdiktionskonton och kvalificerade kreditkortskonton.

Regeringens bedömning: Undantagen för pensionskonton och andra sparkonton än pensionskonton bör inte tas in i svensk lag.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås inte någon bestämmelse om undantag för kvalificerade kreditkortskonton.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring föreslår att de undantag som gäller kvalificerade utfärdare av kreditkort även bör kunna tillämpas på kontonivå. Till Svenska Bankföreningens

yttrande har Fondbolagens förening och Svenska Fondhandlareföreningen anslutit sig.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I avsnitt V beskrivs olika konton som, även om de faller in under den allmänna definitionen av finansiella konton, inte ska anses omfattas av definitionen av finansiellt konto och därför inte i något fall behandlas som rapporteringspliktiga amerikanska konton. Rent tekniskt är systematiken en annan när det gäller dessa undantagna konton än den som gäller för icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut och undantagna faktiska innehavare. De konton som anges i avsnitt V betraktas inte som finansiella konton som är undantagna från rapporteringsplikt, utan de undantas i stället helt från definitionen av finansiella konton. Denna skillnad är dock rent teknisk och har inte någon materiell betydelse för avtalets tillämpning. Innebörden av att ett konto undantas från definitionen av finansiellt konto är att det inte behöver granskas i enlighet med bestämmelserna i bilaga I eller rapporteras i enlighet med artikel 2 och 3 i avtalet.

I punkten A undantas vissa sparkonton. Punkten A.1 gäller pensionskonton. De svenska konton som skulle kunna falla in under denna kategori är pensionssparkonton som avses i 58 kap. 21 § IL. Sådana konton får anses uppfylla de krav som anges i punkten A.1 a–d. Punkten A.1 e innebär dock att det i svensk lag måste finnas begränsningar i de belopp som får betalas in till kontot, antingen med avseende på de årliga inbetalningarna eller med avseende på de sammanlagda inbetalningarna under en livstid. I 59 kap. IL finns begränsningar med avseende på hur stora årliga inbetalningar på pensionssparkontot som avdrag får göras för. Det finns dock inga legala hinder mot att göra större årliga insättningar på ett pensionssparkonto än vad som kan dras av. Pensionssparkonton måste därför anses falla utanför tillämpningen av punkten A.1. Något undantag motsvarande undantaget för pensionskonton bör därför inte tas in i svensk rätt. I punkten A.2 finns ett undantag för sparkonton som inte är pensionskonton. Skogskonton och skogsskadekonton som avses 21 kap. 21 § IL och upphovsmannakonton som avses i 32 kap. 1 § IL kan hävdas uppfylla kriterierna i punkten A.2 a–c. Liksom när det gäller pensionskonton finns dock ett krav på att det i svensk lag ska finnas begränsningar med avseende på belopp som får betalas in till kontot. Av punkten A.2 d framgår att ett krav för att undantaget ska vara tillämpligt är att svensk lag föreskriver att de årliga inbetalningarna får uppgå till högst 50 000 US-dollar. Något legalt hinder mot att göra större insättningar på skogskonton, skogsskadekonton och upphovsmannakonton finns dock inte. Något undantag som motsvarar undantaget för sparkonton som inte är pensionskonton enligt punkten A.2 bör därför inte tas in i svensk lag.

I punkten B finns ett undantag som är specifikt för Sveriges avtal. Där undantas pensionsförsäkringsavtal som tecknas och förvaltas i Sverige och som är en pensionsförsäkring enligt IL. För att undantaget ska vara tillämpligt uppställs därutöver fyra kriterier. Det första kriteriet är att avsättningar till försäkringsavtalet görs av en arbetsgivare till förmån för en anställd i Sverige med personligt ansvar för utförande. Privata pensionsförsäkringar omfattas således inte. Att den anställde ska ha

personligt ansvar för utförande av tjänsterna innebär att det ska vara fråga om ett personligt anställningsförhållande. Det andra kriteriet är att utbetalningar eller uttag från försäkringsavtalet är tillåtna endast vid pensionering, dödsfall eller invalititet. Även om detta rekvisit formulerats något annorlunda än motsvarande rekvisit i t.ex. punkten A.1 d är det samma villkor för utbetalningar som avses här, nämligen att en specificerad pensionsålder uppnåtts eller nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall inträffat. Däremot räcker det inte för att undantaget i punkten B ska vara uppfyllt att utbetalningar som görs innan sådan specificerad händelse har inträffat är förbundna med kostnader. Det tredje kriteriet är att utbetalningar ska rapporteras till Skatteverket och det fjärde kriteriet är att utbetalningar till den anställde är skattepliktiga i Sverige. En bestämmelse bör tas in i IDKL som motsvarar undantaget i punkten B för pensionsförsäkringar enligt IL. Det andra, tredje och fjärde kriteriet för undantagets tillämplighet är generellt uppfyllda för sådana pensionsförsäkringar och behöver därför inte tas med i lagen. I detta sammanhang kan också uppmärksammas att ett försäkringsavtal, enligt definitionerna av begreppet finansiellt konto och begreppet kontantvärde, aldrig är ett finansiellt konto om det inte finns något belopp som försäkringstagaren har rätt att få vid återköp eller uppsägning av avtalet (utan avdrag för avgifter för återköp eller pantsättning) eller som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I punkten C finns ett undantag för vissa temporära dödsfallsförsäkringar med en löptid som löper ut innan den försäkrade har fyllt 90 år. För att undantaget ska vara tillämpligt ställs det upp fyra rekvisit. Rekvisiten är oberoende av hur sådana försäkringar behandlas i skatteavseende enligt svensk lag. För att möjliggöra tillämpning av detta undantag bör en bestämmelse som motsvarar punkten C tas in i lagen.

I punkten D undantas konton i Sverige som innehas uteslutande av dödsbo om kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot. En bestämmelse om att konton som innehas av dödsbon är undantagna från rapporteringsplikt bör tas in i IDKL.

I punkten E finns ett undantag för spärrade konton. De rekvisit som ställs upp för undantagets tillämplighet är inte kopplade till hur sådana konton behandlas skattemässigt enligt svensk lag. För att möjliggöra tillämpning av detta undantag bör en bestämmelse om undantag för spärrade konton från rapporteringsplikt tas in i IDKL.

I punkten F undantas partnerjurisdiktionskonton. Undantaget avser ett konto som förs i Sverige men som är undantaget från definitionen av finansiellt konto enligt ett FATCA-avtal mellan USA och en annan stat eller jurisdiktion än Sverige. Ett rapporteringspliktigt konto enligt den svenska lagstiftning som föreslås är endast sådana finansiella konton som förs hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är ett svenskt finansiellt institut, exklusive sådana enheters fasta driftställen i utlandet, och utländska finansiella instituts fasta driftställen i Sverige. Bestämmelsen i punkten F tar sikte på den situationen att ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut även har att följa lagstiftningen i en annan partnerjurisdiktion när det gäller identifiering och rapportering av rapporteringspliktiga amerikanska konton. Sådana situationer torde bli sällsynta, men det kan inte uteslutas att det kan uppstå situationer då ett finansiellt institut måste

tillämpa lagstiftningen i mer än en partnerjurisdiktion. En sådan situation skulle t.ex. kunna uppstå om Skatteverket och skattemyndigheten i en annan partnerjurisdiktion gör olika bedömningar med avseende på om ett svenskt finansiellt institut har ett fast driftställe i den andra partnerjurisdiktionen. En bestämmelse om undantag för partnerjurisdiktionskonton bör därför tas in i IDKL.

Såsom Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring föreslår bör ett undantag för kvalificerade utfärdare av kreditkort tas in i IDKL. Någon direkt motsvarighet till ett sådant undantag finns inte i bilaga II till FATCA-avtalet, men som angetts ovan under avsnitt 6.3.3 finns det ett undantag för kvalificerade kreditkortsutfärdare från rapporteringsskyldighet. Ett finansiellt institut som endast har kreditkortskonton är under vissa villkor alltså helt undantagna från rapporteringsskyldighet. Det anses således finnas liten risk för att sådana kreditkortskonton ska kunna användas vid skatteundandragande. Det får därför anses vara väl i linje med avtalets syfte att även ta in ett undantag på kontonivå för kvalificerade kreditkortskonton på samma villkor som gäller för kvalificerade kreditkortsutfärdare.

De konton som inte omfattas av något undantag enligt FATCA-avtalet är således finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga om förutsättningarna för det är uppfyllda. Exempelvis kan nämnas att investeringssparkonton enligt lagen (2011:1268) om investeringssparkonto inte är undantagna och alltså utgör finansiella konton. Om ett sådant konto är rapporteringspliktigt ska de uppgifter som framgår av artikel 2 i FATCA-avtalet lämnas om kontot, se avsnitt 6.2.2. Det innebär att kontrolluppgift i dessa fall ska innehålla bl.a. uppgifter om ränta, utdelning och annan avkastning av tillgångar på kontot, trots att dessa inkomster inte beskattas i Sverige.

Hänvisningar till US22

6.3.6 Avsnitt VI Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner som motsvarar definitionerna av begreppen rapporteringsskyldigt FFI enligt modell 1 och deltagande

FFI ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. I lagen ska begreppen ”rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1” respektive ”deltagande finansiellt institut” användas i stället för begreppen ”rapporteringsskyldigt FFI enligt modell 1” respektive ”deltagande FFI”.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt VI definieras begreppen rapporteringsskyldigt FFI enligt modell 1 och deltagande FFI. Begreppen används i bilaga II och motsvarigheter till dessa begrepp behöver också användas i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet för att genomföra bestämmelserna i bilaga II. Motsvarigheter till dessa definitioner bör därför tas in i lagen. ”FFI” är en förkortning av det engelska uttrycket ”Foreign Financial

Institution”. I lagen bör begreppet ” finansiellt institut” användas i stället för ”FFI”. Bestämmelser om dessa definitioner bör tas in i IDKL.

6.4 Samförståndsförklaring

Regeringens förslag: En bestämmelse ska tas in i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av

FATCA-avtalet om att stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund m.m. som är undantagna från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen är aktiva icke-finansiella enheter.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: I samförståndsförklaringen finns fyra stycken där det på vissa punkter anges vad båda parter är införstådda i med avseende på FATCA-avtalet.

I det första stycket anges att USA:s regering är införstådd med att de fördelaktigare villkor i artikel 4 eller i bilaga I som en annan partnerjurisdiktion har överenskommit med USA inte kan tillämpas i Sverige innan de har genomförts i svensk lagstiftning. De fördelaktigare villkoren kommer således inte att gälla automatiskt, trots formuleringen i artikel 7.2. I stället ska de fördelaktigare villkoren gälla först om och när de har genomförts i svensk rätt. Förklaringen tydliggör att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut inte kan tillämpa mer fördelaktiga villkor i andra partnerjurisdiktioners FATCA-avtal om villkoren inte har genomförts i svensk rätt. Förklaringen föranleder inte att det tas in någon bestämmelse om detta i svensk lag.

I det andra stycket förklaras att Sveriges regering har för avsikt att under 2014 lägga fram FATCA-avtalet för riksdagen för godkännande, så att avtalet kan träda i kraft senast den 30 september 2015. Där anges också att svenska finansiella institut i enlighet med den amerikanska lagstiftningen ska behandlas som om det finns ett avtal som trätt i kraft fram till dess att det träder i kraft efter det att riksdagen har godkänt avtalet. Om processerna för att få avtalet att träda i kraft drar ut på tiden ska Finansdepartementet meddela USA:s finansministerium om detta. Under vissa förutsättningar kan då tidsfristen för att få avtalet att träda i kraft förlängas från den 30 september 2015 till den 30 september 2016. Om så sker ska dock ändå samma uppgifter överföras till USA som om avtalet hade trätt i kraft senast den 30 september 2015. Förklaringarna i det andra stycket föranleder inte att det tas in några bestämmelser i svensk lag.

I det tredje stycket förklaras att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska ha registrerat sig hos den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service) före den 1 januari 2015 och att de fram till dess att registrering sker i enlighet med den amerikanska lagstiftningen ska behandlas som om de är registrerade. Innebörden av denna förklaring hade med fördel kunnat införas i svensk lag i form av en skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut

att registrera sig senast den 31 december 2014. Tidsfristen för registreringen, som inte kunnat flyttas fram under förhandlingarna av FATCA-avtalet, ligger dock före den tidpunkt som den svenska genomförandelagstiftningen kan träda i kraft. Det finns därför inte möjlighet att införa en sådan skyldighet i svensk lag. Ett svenskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte registrerar sig hos den amerikanska federala skattemyndigheten före den 1 januari 2015 riskerar dock att behandlas som ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut av amerikanska och andra finansiella institut, vilket kan leda till att 30 procent skatt innehålls på betalningar som har sin källa i USA (se även avsnitt 6.2.4 när det gäller kravet på registrering).

I det fjärde stycket förklaras att begreppet aktiv NFFE (Active Non-Financial Foreign Entity) innefattar 1) enheter som är ideella föreningar och bedriver verksamhet för allmännyttiga ändamål eller som är registrerade trossamfund och som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. IL, 2) välgörenhetsstiftelser som uppfyller villkoren för särskilt undantag från skattskyldighet enlighet med 7 kap. IL, och 3) varje annan enhet som är undantagen från skattskyldighet i enlighet med 7 kap. 15–17 §§ IL. Med anledning av denna förklaring bör en bestämmelse tas in i IDKL om att stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap. 3–17 §§ IL är aktiva icke-finansiella enheter.

6.5 Ytterligare föreskrifter

Regeringens bedömning: Det behöver inte tas in några bestämmelser om att regeringen eller någon annan myndighet får meddela ytterligare föreskrifter om identifiering enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. Det behöver inte heller tas in några bestämmelser om att regeringen eller någon annan myndighet får meddela ytterligare föreskrifter om utbyte enligt lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCAavtalet. Det behöver inte tas in några nya bestämmelser, utöver vad som redan gäller, i skatteförfarandelagen om att regeringen eller någon annan myndighet får meddela ytterligare föreskrifter.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: Det kan bli aktuellt för regeringen att besluta om verkställighetsföreskrifter i förordningsform med anledning av FATCA-avtalet. Verkställighetsföreskrifter får enligt 8 kap. 7 § regeringsformen meddelas av regeringen utan bemyndigande i lag. Det finns därför inget behov av att i IDKL eller i lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ta in bemyndiganden till regeringen att meddela föreskrifter.

Även ändringar i skatteförfarandeförordningen (2011:1261) kan komma i fråga. Sådana ändringar i skatteförfarandeförordningen kommer då att avse verkställighet av de nya bestämmelser som föreslås i SFL. Av 22 kap. 4 § skatteförfarandeförordningen följer att Skatteverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av SFL. Detta kommer att gälla även de bestämmelser i SFL som nu föreslås. Det finns inte skäl att ta in ytterligare bestämmelser i SFL om att regeringen eller någon annan myndighet får meddela ytterligare föreskrifter.

Hänvisningar till US23

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Hänvisningar till S7

7.1. Bestämmelser om identifiering av konton och icke FATCA-deltagande finansiella institut

Regeringens förslag: Lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska träda i kraft den 1 april 2015. Övergångsbestämmelser ska tas in när det gäller finansiella konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015.

Övergångsbestämmelser behöver också tas in när det gäller de fasta datum som är satta som tidsfrister för genomförande av den initiala granskningen av konton som öppnats före den 1 juli 2014. En övergångsbestämmelse ska också tas in till den nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet om att rapporteringsskyldiga finansiella institut, när det gäller konton som öppnats före den 1 juli 2014, senast den 31 december 2017 ska ha inhämtat det amerikanska skatteregistreringsnumret för specificerade amerikanska personer som är kontohavare eller, i vissa fall, som är personer med bestämmande inflytande för en enhet som är kontohavare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Den granskningsprocedur som de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska genomföra för att identifiera rapporteringspliktiga konton skiljer sig åt beroende på vilken typ av konto det gäller. Kontona delas in i befintliga respektive nya och i konton som innehas av fysiska personer respektive enheter. Det finns således fyra typer av konton. När det gäller befintliga konton föreskriver

FATCA-avtalet tidsfrister för när granskningsprocedurerna ska vara genomförda. Den tidsfrist som först löper ut avser befintliga konton som innehas av fysiska personer och vars saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014. Granskningen av sådana konton ska ha genomförts senast den 30 juni 2015. Några tidsfrister finns dock inte när det gäller nya konton. Detta beror på att nya konton ska granskas i samband med att de öppnas. Ett konto är ett nytt konto om det öppnas

efter den 30 juni 2014. Det finns dock särskilda bestämmelser i FATCAavtalet avseende granskning av nya konton som öppnas innan avtalet har trätt i kraft. Avtalet träder i kraft det datum som Sverige underrättar USA om att Sverige har genomfört de interna åtgärder som krävs för att avtalet ska träda i kraft. Detta kommer att ske när riksdagen har godkänt avtalet. Bestämmelserna bör därför träda i kraft den 1 april 2015.

Som nämnts finns det särskilda regler om när ett intygande eller annan dokumentation ska ha inhämtats avseende nya konton som öppnats före FATCA-avtalets ikraftträdande. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten har då ett år på sig att inhämta intygande och annan dokumentation och sedan i övrigt tillämpa bestämmelserna om granskning av nya konton. Om något intygande eller annan dokumentation inte kommer in ska kontot granskas i enlighet med bestämmelserna för befintliga konton och sedan avslutas. För konton som på detta sätt identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska samma uppgifter lämnas som om kontona hade identifierats när de öppnades. Övergångsbestämmelser bör tas in avseende dessa konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015.

När det gäller den inledande granskning som ska göras av befintliga konton, finns också olika fasta datum för när granskningen ska ha genomförts. Beroende på vad det är för typ av konto ska granskningen av befintliga konton ha genomförts senast den 30 juni 2015 respektive den 30 juni 2016. Eftersom det är fråga om fasta tidpunkter som blir inaktuella efter att de löpt ut bör bestämmelser om dessa tidsfrister tas in som övergångsbestämmelser till den föreslagna nya lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet.

I artikel 6.4 b anges att Sverige åtar sig att senast den 1 januari 2017 ha antagit bestämmelser för rapportering med avseende på 2017 och efterföljande år som föreskriver att rapporteringsskyldiga svenska finansiella institut ska inhämta amerikanskt skatteregistreringsnummer för varje amerikansk specificerad person. En övergångsbestämmelse bör därför tas in om att det amerikanska skatteregistreringsnumret ska ha inhämtats senast den 31 december 2017 när det gäller befintliga konton (se vidare om detta under avsnitt 6.2.6).

Hänvisningar till S7-1

7.2. Utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet

Regeringens förslag: Lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet ska träda i kraft den 1 april 2015.

Övergångsbestämmelser ska tas in när det gäller Skatteverkets skyldighet att: – bedöma om USA har på plats lämpliga säkerhetsbestämmelser för att

säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål och en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte, och – meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när sådana

säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats.

Övergångsbestämmelser ska också tas in om att skyldigheten att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar meddelandet till den amerikanska skattemyndigheten.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I regeringens förslag har det förtydligats att Skatteverket ska bedöma om USA har på plats lämpliga säkerhetsbestämmelser och en infrastruktur för effektivt informationsutbyte samt när skyldigheten att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten börjar att gälla.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: I lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet regleras bl.a. Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service). Detta ska ske första gången senast den 30 september 2015. Innan uppgifterna överförs måste de dock ha lämnats till Skatteverket i form av kontrolluppgifter.

Skatteverket ska även bedöma om USA har på plats lämpliga säkerhetsbestämmelser för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål och en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte samt underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket anser att dessa förutsättningar är uppfyllda. Detta är tänkt att kunna ske före den 30 september 2015. Även denna lag bör därför träda i kraft den 1 april 2015. Eftersom den nämnda skyldigheten för Skatteverket att underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten är ett åliggande som gäller ett tillfälle och som därefter är överspelad bör en bestämmelse om den skyldigheten tas in som en övergångsbestämmelse till lagen. En övergångsbestämmelse bör också tas in om att skyldigheterna att överföra upplysningar till den amerikanska federala skattemyndigheten ska gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar meddelandet till den amerikanska federala skattemyndigheten.

7.3. Ändring i inkomstskattelagen

Regeringens förslag: Ändringarna i inkomstskattelagen ska träda i kraft den 1 april 2015 och upphöra att gälla den 1 juli 2016.

Promemorians förslag: Förslaget har ingen motsvarighet i promemorian.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: De ändringar som föreslås syftar till att möjliggöra återköp av pensionsförsäkringar och avslutning av pensionssparkonton i förtid i de fall då sådana måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av

FATCA-avtalet, förkortad IDKL. Eftersom den lagen föreslås träda i

kraft den 1 april 2015 bör ändringarna i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, träda i kraft vid samma tidpunkt. Ändringarna föranleds av att det i förslaget till övergångsbestämmelser till IDKL föreskrivs att konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före IDKL:s ikraftträdande ska avslutas senast den 31 mars 2016 om nödvändigt intygande och annan dokumentation inte har kunnat inhämtas och granskas. Om samtliga sådana konton har avslutats senast den 31 mars 2016, har ändringarna i IL alltså inte längre någon relevans efter det datumet. Eftersom ändringarna senare inte kommer att ha något tillämpningsområde, bör det redan på förhand fastställas ett datum då de ska upphöra att gälla. Det kan finnas en risk att alla berörda finansiella institut inte avseende alla de aktuella kontona uppfyller tidsfristen att ha avslutat kontona senast den 31 mars 2016. Det kan i så fall vara till nackdel för kontohavaren att ändringarna i IL inte längre gäller. Tidpunkten då ändringarna upphör att gälla bör därför inte sättas så tidigt som den 1 april 2016, utan i stället till den 1 juli 2016.

Hänvisningar till S7-3

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 9.4

7.4. Ändring i offentlighets- och sekretesslagen

Regeringens förslag: Ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen ska träda i kraft den 1 april 2015.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Den ändring som föreslås i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är ett tillägg av en hänvisning till lagen om utbyte av upplysningar med anledning av

FATCA-avtalet när det gäller användarbegränsningar för uppgifter. Eftersom den sistnämnda lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2015, bör även ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen göra det.

7.5. Ändring i försäkringsrörelselagen

Regeringens förslag: Ändringarna i försäkringsrörelselagen ska träda i kraft den 1 april 2015 och upphöra att gälla den 1 juli 2016.

Promemorians förslag: Förslaget har ingen motsvarighet i promemorian.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: De ändringar som föreslås syftar till att klargöra hur rätten till återbäring och avgifter ska bestämmas när en försäkring måste avslutas enligt IDKL. Eftersom den lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2015 bör ändringarna i försäkringsrörelselagen träda i kraft vid samma tidpunkt. Ändringarna föranleds av att det i förslaget till övergångsbestämmelser till IDKL föreskrivs att konton som öppnats

efter den 30 juni 2014 och före IDKL:s ikraftträdande ska avslutas senast den 31 mars 2016 om nödvändigt intygande och annan dokumentation inte har kunnat inhämtas och granskas. Om samtliga sådana konton har avslutats senast den 31 mars 2016, har ändringarna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) alltså inte längre någon relevans efter det datumet. Eftersom ändringarna senare inte kommer att ha något tillämpningsområde, bör det redan på förhand fastställas ett datum då de ska upphöra att gälla. Eftersom det kan finnas en risk att alla berörda finansiella institut inte avseende alla de aktuella kontona uppfyller tidsfristen att ha avslutat kontona senast den 31 mars 2016 och det i så fall kan vara till nackdel för kontohavaren att ändringarna i försäkringsrörelselagen inte längre gäller, bör tidpunkten då ändringarna upphör att gälla inte sättas så tidigt som den 1 april 2016, utan i stället till den 1 juli 2016.

Hänvisningar till S7-5

  • Prop. 2014/15:41: Avsnitt 9.7

7.6. Ändring i skatteförfarandelagen

Regeringens förslag: Ändringarna i skatteförfarandelagen ska träda i kraft den 1 april 2015. Uppgifter om ränta, utdelning och annan avkastning på depåkonton, ränta på inlåningskonton och utbetalningar från andra typer av rapporteringspliktiga konton ska lämnas första gången för kalenderår 2015. Uppgifter om intäkter från försäljning eller inlösen av tillgångar på depåkonton ska lämnas första gången för kalenderår 2016. Övriga uppgifter ska lämnas första gången för kalenderår 2014. Särskilda övergångsbestämmelser ska tas in med avseende på uppgifter om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 men före den 1 april 2015 och om det första tillfället för lämnande av uppgifter om betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Svensk Försäkring anför att det är oklart när kontrolluppgift måste lämnas första gången och att detta måste tydliggöras.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 3 i FATCA-avtalet finns bestämmelser om när och med avseende på vilka år som uppgifter ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten.

Identifieringsuppgifter avseende kontohavaren och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet samt uppgifter om saldo eller värde ska överföras avseende 2014 och framåt för samtliga typer av rapporteringspliktiga konton. Uppgifter om ränta, utdelning och annan avkastning på depåkonton, ränta på inlåningskonton och utbetalningar från andra typer av rapporteringspliktiga konton ska dock överföras först med avseende på 2015. Vidare ska uppgifter om intäkter från försäljning eller inlösen av tillgångar på depåkonton överföras först med avseende på 2016. För dessa olika typer av uppgifter bör därför bestämmelser tas in som anger avseende vilket år som uppgifter första gången ska lämnas av de rapporteringsskyldiga finansiella instituten.

Som angetts ovan under avsnitt 7.1 finns det särskilda regler om granskning av rapporteringspliktiga konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före avtalets ikraftträdande. För konton som genom denna granskning identifieras som rapporteringspliktiga konton ska samma uppgifter lämnas som om kontona hade identifierats när de öppnades. Eftersom uppgifterna måste lämnas till Skatteverket innan de kan överföras till USA, bör särskilda övergångsbestämmelser tas in till ändringen i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, om de särskilda tidpunkter som ska gälla för att lämna kontrolluppgifter och informationsuppgifter om dessa konton.

Av artikel 4.1 b i FATCA-avtalet framgår att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten för vart och ett av åren 2015 och 2016 till Skatteverket ska lämna uppgifter om namnet på varje icke FATCAdeltagande finansiellt institut till vilket betalningar har gjorts och de sammanlagda belopp som dessa betalningar uppgår till. Eftersom denna skyldighet endast gäller för kalenderåren 2015 och 2016 samt därefter upphör att gälla bör en bestämmelse om denna skyldighet tas in i form av en övergångsbestämmelse till ändringen i SFL.

Med anledning av vad Svensk Försäkring anför kan följande sägas. Kontrolluppgifter ska enligt 22 a kap. SFL endast lämnas om rapporteringspliktiga konton. Ett konto anses som huvudregel inte vara rapporteringspliktigt för tiden innan det har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto. Det innebär att kontrolluppgifter ska lämnas första gången för det kalenderår under vilket kontot identifieras. Av 24 kap. 1 § SFL framgår vidare att kontrolluppgift ska ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari det kalenderår som närmast följer det kalenderår som uppgiften avser. Denna regel innebär följaktligen att i de fall kontrolluppgift enligt 22 a kap. ska lämnas första gången avseende kalenderåret 2015 ska uppgiften ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2016, när kontrolluppgift ska lämnas första gången avseende kalenderåret 2016 ska uppgiften ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2017, osv. Det finns emellertid undantag från denna princip i övergångsbestämmelser. Vad gäller uppgifter som avser kalenderåret 2015 framgår det av de föreslagna övergångsbestämmelserna till SFL att för ett konto som identifieras efter den 30 september 2015 ska kontrolluppgift lämnas senast den 31 juli 2016. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna till IDKL framgår vidare att information om konton i vissa fall även ska lämnas avseende 2014. Dessa övergångsbestämmelser avser nya konton (dvs. konton som öppnats efter den 30 juni 2014) som öppnats före lagens ikraftträdande. Det blir naturligtvis endast aktuellt att lämna uppgifter avseende 2014 om kontot öppnats före den 1 januari 2015. För denna typ av konton föreskrivs i övergångsbestämmelser till IDKL att identifieringen ska göras senast den 31 mars 2016. När kontrolluppgiften avseende 2014 ska lämnas för dessa konton beror på vid vilken tidpunkt som identifieringen sker. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna till SFL framgår att kontrolluppgiften för 2014 ska lämnas: – för ett konto som identifieras under tiden från lagens ikraftträdande

t.o.m. den 30 juni 2015 senast den 31 juli 2015, – för ett konto som identifieras under tiden från den 1 juli t.o.m. den

30 september 2015 senast 60 dagar efter att kontot identifierats, och

– för ett konto som identifieras den 1 oktober 2015 eller senare senast

den 31 juli 2016.

Exempel 1

I oktober 2014 öppnades ett depåkonto i X-banken. Den 15 maj 2015 identifierar X-banken kontot som ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2014 ska lämnas till Skatteverket senast den 31 juli 2015. De ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter, kontots saldo eller värde vid utgången av året samt ev. TIN eller födelsedatum. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2015 ska sedan lämnas till Skatteverket senast den 31 januari 2016. Dessa ska, förutom motsvarande uppgifter som lämnats för 2014, även innehålla uppgift om sammanlagd ränta, utdelning och annan avkastning på tillgångar på kontot som tillgodoräknats eller betalats ut under året.

Exempel 2

I november 2014 öppnades ett inlåningskonto i Y-banken. Den 25 september 2015 identifierar Y-banken kontot som ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2014 ska lämnas till Skatteverket senast 60 dagar efter identifieringen, dvs. senast den 24 november 2015. De ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter, kontots saldo eller värde vid utgången av året samt ev. TIN eller födelsedatum. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2015 ska sedan lämnas till Skatteverket senast den 31 januari 2016. Dessa ska, förutom motsvarande uppgifter som lämnats för 2014, även innehålla uppgift om sammanlagd ränta som tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Exempel 3

Ett försäkringsavtal tecknades hos Z-bolaget i mars 2014 (det är alltså ett befintligt konto). Den 15 oktober 2015 identifierar Z-bolaget försäkringsavtalet som ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2014 behöver inte lämnas. Kontrolluppgifter avseende kalenderår 2015 ska lämnas till Skatteverket senast den 31 juli 2016. Dessa ska innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter, kontots saldo eller värde vid utgången av året, ev. TIN eller födelsedatum samt det sammanlagda belopp som tillgodoräknats eller betalats ut under året och som härrör från tillgångar detta konto för vilket det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant.

Hänvisningar till S7-6

8. Konsekvenser

8.1. Överväganden om andra alternativ

Såsom redovisats i avsnitt 5 har regeringen övervägt möjligheten att lämna de förslag som krävs för att även genomföra OECD:s gemensamma rapporteringsstandard (Common Reporting Standard, förkortad CRS) i svensk lagstiftning. Fördelarna med det alternativet skulle vara påtagliga om det vore möjligt att införa ett enda regelsystem i svensk rätt som ska tillämpas på samma sätt oavsett om kontohavaren har hemvist i USA eller i någon annan stat eller jurisdiktion. De skillnader som finns mellan FATCA och CRS är emellertid relativt betydelsefulla och allmänt sett är FATCA mindre krävande för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten än CRS. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den korta tid som återstår innan FATCA-avtalet ska börja tillämpas har regeringen ansett det lämpligast att begränsa förslaget till genomförandet av FATCA-avtalet.

Regeringen har i ett tidigare skede även haft alternativet att inte ingå ett avtal om FATCA med USA. Detta hade emellertid varit mycket negativt för såväl de finansiella instituten som de enskilda kontohavarna, något som även understryks av att ingen av remissinstanserna avstyrker ett genomförande av avtalet. Svensk Försäkring, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Sveriges advokatsamfund konstaterar att det bilaterala FATCA-avtal som ingåtts på många sätt innebär att efterlevnaden av FATCA-regelverket underlättas i förhållande till alternativet att direkt tillämpa amerikansk lagstiftning samt att förutsägbarheten och rättssäkerheten ökar eftersom rapportering ska ske till Skatteverket i stället för till den amerikanska skattemyndigheten. Till NSD:s yttrande har Svenskt Näringsliv anslutit sig.

Hänvisningar till S8-1

8.2. Konsekvenser för de offentliga finanserna

Regeringens förslag syftar till att införa de bestämmelser om inhämtande och överföring av uppgifter som krävs enligt FATCA-avtalet. Förslagen berör enbart hur information ska lämnas till Skatteverket och därifrån vidarebefordras till den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service). Förslagen kommer således inte att medföra något förändrat skatteuttag i Sverige, och därmed inte heller några offentligfinansiella effekter.

FATCA-avtalet innebär även att uppgifter ska lämnas från USA till Sverige om finansiella konton i USA som innehas av svenska personer. Det kan inte uteslutas att de upplysningar som på det sättet kommer Sverige till del medför att skatt kan tas ut i något fler fall än i dag. Det är emellertid omöjligt att uppskatta hur stor sådan effekt kan bli till följd av de lämnade upplysningarna. Några offentligfinansiella effekter kan därför inte heller beräknas till följd av denna förändring.

Konsekvensen av att inte införa bestämmelser för att uppfylla kraven i FATCA-avtalet skulle bli mycket stora. Om inte villkoren i avtalet följs blir följden att 30 procent skatt innehålls för den amerikanska federala

skattemyndighetens räkning på all avkastning på amerikanska investeringar som betalas till svenska finansiella institut. Eftersom denna avkastning uppgår till mycket stora belopp skulle effekterna av en sådan beskattning bli mycket omfattande för svenska företag och i förlängningen även få offentligfinansiella effekter. Genom förslagen i propositionen undviks denna effekt.

8.3. Konsekvenser för enskilda och företag

De finansiella institutens identifiering av rapporteringspliktiga konton

Den granskningsprocedur som ska genomföras för att identifiera rapporteringspliktiga konton och icke FATCA-deltagande finansiella institut åligger de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. För de rapporteringsskyldiga finansiella instituten medför således bestämmelserna en ökad administrativ börda som medför kostnader.

När bestämmelserna införs kommer det att medföra en initial kostnad för att granska alla befintliga konton hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut och bland dessa identifiera rapporteringspliktiga konton. Bestämmelserna innebär vidare en återkommande årlig kostnad för att identifiera rapporteringspliktiga konton bland de konton som öppnas varje år och för att undersöka om något konto som öppnats under ett tidigare år har ändrat status och blivit rapporteringspliktigt.

Regelrådet anser att de administrativa kostnaderna för berörda företag är ofullständigt beskrivna i promemorian och samma kritik riktas mot de övriga kostnaderna. Eftersom granskningsproceduren är helt ny är det emellertid inte möjligt att göra en rimlig uppskattning av vilka kostnader den kommer att medföra. Kostnaden kommer i stor utsträckning att variera mellan olika rapporteringsskyldiga finansiella institut beroende på bl.a. vilken verksamhet som bedrivs, hur många kontohavare institutet har och vilka uppgifter om kontohavarna som redan finns tillgängliga hos respektive institut. För att på ett effektivt sätt kunna genomföra granskningsproceduren kommer det att krävas förändringar av exempelvis it-system, vilket medför en engångskostnad för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten. Hur omfattande och kostsamma dessa förändringar blir är sannolikt mycket varierande beroende på bl.a. vilket system det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har i dag, och det är därför inte heller möjligt att uppskatta kostnaderna för dessa. Eftersom granskningsproceduren, som redan nämnts, är helt ny har underlag för att göra beräkningar med tillräcklig tillförlitlighet inte kunnat inhämtas. Beräkningar gjorda under sådana förutsättningar riskerar enligt regeringens mening att bli mer missvisande än klargörande. Regeringen finner inte skäl att ifrågasätta vad ett antal remissinstanser, däribland Näringslivets skattedelegation och Svensk Försäkring, anför om att FATCA-lagstiftningen kommer att innebära en avsevärd ökning av den administrativa bördan för de finansiella instituten överlag eftersom den granskningsprocedur som krävs är mycket omfattande samt kräver betydande investeringar och innebär löpande kostnader för it-system och personal. Svensk Försäkring uppger att det rör sig om avsevärda belopp. Ökningen av den administrativa bördan för

såväl företag som enskilda måste dock ses i ljuset av de konsekvenser det skulle medföra om åtgärder inte vidtogs för att uppfylla kraven enligt FATCA-avtalet. Som tidigare nämnts skulle då 30 procents skatt innehållas på alla betalningar med amerikansk källa till svenska finansiella institut. Effekten av detta skulle bli kraftigt negativ för såväl de finansiella instituten som de enskilda kontohavarna.

De finansiella institutens skyldighet att lämna kontrolluppgifter till Skatteverket

Utöver identifiering av rapporteringspliktiga konton åligger det de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att lämna kontrolluppgifter till Skatteverket som innehåller de uppgifter som framgår av bestämmelserna. Uppgifterna ska lämnas för varje rapporteringspliktigt konto och kan innehålla en mängd olika uppgifter, såsom saldo eller värde, sammanlagd ränta, utdelning och annan avkastning och sammanlagd ersättning vid försäljning eller inlösen av tillgångar. Vilka uppgifter som ska lämnas varierar beroende på vilken typ av rapporteringspliktigt konto det rör sig om. Generellt kan dock sägas att en kontrolluppgift som ska lämnas enligt de föreslagna bestämmelserna normalt är betydligt mer omfattande än de kontrolluppgifter som lämnas enligt dagens regler.

Eftersom flera av de uppgifter som ska lämnas enligt förslagen i denna proposition inte lämnas i dag är det svårt att fullt ut jämföra tidsåtgången för lämnande av en kontrolluppgift enligt dagens regler med de föreslagna kontrolluppgifterna. Vissa paralleller kan dock dras mellan de kontrolluppgifter som nu föreslås lämnas och de kontrolluppgifter som inte längre behöver lämnas efter avskaffandet av förmögenhetsskatten. I samband med att förmögenhetsskatten avskaffades gjordes beräkningar för vilken minskning av den administrativa bördan det medförde att vissa kontrolluppgifter inte längre behövde lämnas. De berörda kontrolluppgifterna var KU 20 (ränteintäkter och fodringsrätter), KU 25 (ränteutgifter och skulder) samt KU 31 (Kontrolluppgift från företagens affärssystem). De uppgifter som skulle lämnas i dessa kontrolluppgifter överensstämmer inte helt med de uppgifter som ska lämnas enligt de aktuella förslagen. I brist på bättre jämförelsematerial kan dock vissa slutsatser dras av den administrativa börda som dessa kontrolluppgifter bedömdes medföra. Företagens administrativa kostnader förknippade med de nämnda kontrolluppgifterna finns uppskattade i Tillväxtverkets databas Malin. Mätningen av dessa kontrolluppgifter, KU 20, KU 25 samt KU 31, är gjord utifrån en indelning efter hur många kontrolluppgifter som lämnas av varje berört företag. Gruppindelningen är: 1) de företag som lämnar mer än 1 000 kontrolluppgifter, 2) de som lämnar mellan 100 och 1 000 kontrolluppgifter, 3) de som lämnar mellan 50 och 100 kontrolluppgifter, 4) de som lämnar mellan tio och 50 kontrolluppgifter samt 5) de som lämnar högst tio kontrolluppgifter. Anledningen till att en uppdelning gjorts i olika grupper av kontrolluppgiftsskyldiga utifrån antalet lämnade kontrolluppgifter är att även om den totala tidsåtgången är högre för ett företag som lämnar många kontrolluppgifter, så sjunker tidsåtgången per lämnad kontrolluppgift i takt med att antalet lämnade uppgifter ökar. I Malin

finns uppskattat den tidsåtgång som beräknas för att lämna kontrolluppgifter för var och en av de fem olika grupperna samt hur många berörda företag som återfinns i de olika grupperna. Gemensamt för samtliga grupper och kontrolluppgifter är antagandet att det kostar ca 224 kronor per timme att utföra arbetet. Tidsåtgången är, för var och en av KU 20, KU 25 och KU 31, uppskattad till: för grupp 1) 480 min, för grupp 2) 150 min, för grupp 3) 49 min, för grupp 4) 33 min, samt för grupp 5) 11 min. Den absoluta majoriteten av berörda företag, ca 95 procent, finns i den grupp som lämnar upp till tio kontrolluppgifter, för att sedan successivt bli allt färre i de grupper som lämnar fler kontrolluppgifter. Med hänsyn till att de kontrolluppgifter som nu föreslås lämnas kan antas bli betydligt mer omfattande än de som uppgifterna i Malin avser finns det dock skäl för att uppskatta tidsåtgången till den dubbla i förhållande till den tid som anges för dessa kontrolluppgifter. Antalet företag som kan antas bli skyldiga att lämna kontrolluppgift enligt de föreslagna reglerna kan med stöd av uppgifter ur databasen FRIDA uppskattas till drygt 8 000. I brist på annat underlag antas fördelningen mellan kontrolluppgiftsskyldiga som ska lämna många respektive få kontrolluppgifter överensstämma med fördelningen mellan de kontrolluppgiftsskyldiga som lämnade de nämnda kontrolluppgifterna om förmögenhet. Om det antas att även timkostnaden för att lämna kontrolluppgift enligt de nu föreslagna reglerna är 224 kronor per timme, men att det tar dubbelt så lång tid att lämna en sådan kontrolluppgift i förhållande till dem som lämnades om förmögenhet, kan den nu föreslagna kontrolluppgiftsskyldigheten antas öka de sammanlagda administrativa kostnaderna för alla kontrolluppgiftsskyldiga med cirka en miljon kronor sammantaget. Denna kostnad bedöms utgöra endast en liten del av den sammantagna kostnaden som FATCA-regelverket innebär för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Den stora kostnaden för institutet ligger i genomförandet av granskningsproceduren för att identifiera rapporteringspliktiga konton och icke FATCA-deltagande finansiella institut.

Konsekvenser för enskilda

Enskilda kontohavare ska i vissa fall komma in med ett intygande som innehåller utländskt skatteregistreringsnummer till ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Det kan även tänkas att kontohavaren i andra situationer måste svara på frågor eller komma in med dokumentation för att underlätta för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att identifiera rapporteringspliktiga konton. Det är inte möjligt att uppskatta den bördan som detta kan medföra för enskilda kontohavare, men ökningen bör vara relativt begränsad. Indirekt kan dock enskilda kontohavare även påverkas om de administrativa kostnader som förslagen medför för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten övervältras på kunderna genom exempelvis höjda avgifter. Det är dock inte heller möjligt att förutse eller uppskatta några sådana effekter.

Frågor om behandlingen av personuppgifter och överföring av sådana till tredje land behandlas i avsnitt 5.3.

Hänvisningar till S8-3

8.4. Konsekvenser för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Skatteverket åläggs en skyldighet att ta emot vissa uppgifter som ska lämnas som kontrolluppgifter och att vidarebefordra dessa uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten. Dessa uppgifter måste kunna hanteras inom Skatteverkets datasystem och hållas avskilda från andra uppgifter som inte omfattas av krav på informationsutbyte. Avtalet bygger på att det är de finansiella enheterna själva som genomför identifieringsproceduren och gör de bedömningar som krävs i samband med den. Även om FATCA-avtalet i sig inte innebär något krav på att Skatteverket ska kontrollera att de finansiella enheterna har genomfört identifieringsproceduren på ett korrekt sätt och att risken för en bristande tillämpning av avtalet ligger hos den finansiella enheten så kommer Skatteverket sannolikt att få besvara frågor om hur lagstiftningen om uppgiftslämnandet och IDKL ska tolkas. Frågorna om tillämpningen kommer troligtvis främst att komma från finansiella företag, men även företag i andra branscher och privatpersoner kommer sannolikt att kontakta Skatteverket med frågor om vad FATCA innebär för dem. FATCA-lagstiftningen kommer att innebära att information om regelverket måste tas fram hos Skatteverket och göras tillgänglig såväl för finansiella institut som för enskilda.

Införandet av FATCA-lagstiftningen medför kostnader av engångskaraktär för Skatteverket avseende anpassningar i befintliga itsystem, framtagande av nya tekniska format, it-system och blanketter, samt extern information och utbildning m.m. Även kostnader för intern utbildning om regler och rutiner för handläggning och hantering av inlämnade kontrolluppgifter, utskick och mottagande av kontrolluppgifterna m.m. tillkommer. De initiala kostnaderna beräknas av Skatteverket till 15 miljoner kronor.

Därtill beräknar Skatteverket kostnaderna för löpande drift och underhåll av it-system, tekniskt format, blanketter, information och kontroll m.m. till 8 miljoner kronor per år. Löpande årliga kostnader för tillämpning, handläggning, granskning av att regelverket efterföljs m.m. kommer att bero på antalet ärenden och komplexiteten i dessa. Skatteverket uppskattar den årliga kostnaden för detta till 7 miljoner kronor. Sammantaget bedöms FATCA-lagstiftningen öka Skatteverkets kostnader med 15 miljoner kronor per år utöver de initiala kostnaderna. Utgångspunkten är att tillkommande utgifter för Skatteverket får hanteras inom befintliga och beräknade anslagsramar inom utgiftsområdet. Regeringen avser att följa utvecklingen avseende resursbehovet för arbetet.

Förslagen bedöms inte påverka de allmänna förvaltningsdomstolarna.

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

1 kap.

1 §

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

I första stycket anges att lagen gäller för sådan identifiering av konton som finansiella institut ska göra och som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet). Vad som avses med rapporteringspliktigt konto framgår av 2 kap. 21 §. Av 2 kap. 19 § tredje stycket framgår att ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige ska anses vara ett svenskt finansiellt institut och att ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion inte ska anses vara ett svenskt finansiellt institut. Eftersom endast svenska finansiella institut kan vara rapporteringsskyldiga finansiella institut, kan bara finansiella konton hos svenska institut eller hos fasta driftställen i Sverige vara rapporteringspliktiga konton enligt denna lag. Ett finansiellt konto hos ett svenskt instituts fasta driftställe i utlandet kan dock inte vara ett rapporteringspliktigt konto enligt denna lag. Här är det endast fråga om att identifiera sådana konton som i FATCA-avtalet benämns ”amerikanska” rapporteringspliktiga konton. De konton som i avtalet benämns ”svenska” rapporteringspliktiga konton ska i stället identifieras av finansiella institut i USA. FATCA är en förkortning av den amerikanska lagstiftningen Foreign Account Tax Compliance Act.

I andra stycket anges att lagen också gäller för sådan identifiering av icke-deltagande finansiella institut och vid sådant tillhandahållande av information om betalningar till sådana som avses i FATCA-avtalet. Som framgår av 2 § finns bestämmelser om detta i 6 kap. 7 och 8 §§.

Paragrafen har, liksom hela kapitlet, utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

2 §

I paragrafen anges lagens innehåll. Paragrafen har, liksom hela kapitlet, utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 kap.

1 §

I paragrafen finns en inledning till kapitlet samt en lista med begrepp, termer och uttryck som används i lagen. Listan är uppställd i bokstavsordning. Där finns de begrepp, termer och uttryck som är förklarade i detta kapitel och i 3 kap.

2 §

I paragrafen tillsammans med 3 och 4 §§ finns definitionen av begreppet aktiv icke-finansiell enhet. Definitionen motsvarar definitionen av begreppet Aktiv NFFE i avsnitt VI.B 2–4 i bilaga I till FATCA-avtalet. NFFE är en förkortning av den amerikanska motsvarigheten till begreppet icke-finansiell enhet som inte är en amerikansk enhet. Här används i stället det svenska begreppet. Någon motsvarighet till definitionen av NFFE har inte ansetts nödvändig att ta in i lagen. Som gemensamma förutsättningar för de enheter som räknas upp i punkterna 1–9 gäller att det rör sig om en enhet som inte har hemvist i USA och som inte är ett sådant finansiellt institut som avses i 6–10 §§.

I första stycket 1 anges att en enhet vars bruttointäkter till mindre än hälften utgörs av intäkter från annan verksamhet än rörelse är en aktiv icke-finansiell enhet om de tillgångar som enheten innehade under föregående kalenderår eller föregående annan lämplig rapporteringsperiod till mindre än hälften utgjordes av tillgångar som genererar, eller innehas i syfte att generera, sådana intäkter. Med rörelse avses här även värdepappersrörelse enligt 1 kap. 5 § 28 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Med annan lämplig rapporteringsperiod avses t.ex. enhetens räkenskapsår om det är ett annat än kalenderåret.

I första stycket 2 anges att en enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad är en aktiv icke-finansiell enhet. Vad som avses med att en andel är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad anges i 12 och 13 §§.

I första stycket 3 anges att enheter är aktiva icke-finansiella enheter också om de är närstående till en icke-finansiell enhet vars andelar är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad.

I första stycket 4 anges att en enhet är en aktiv icke-finansiell enhet om den har sitt säte i ett amerikanskt territorium och om samtliga personer med ägarintresse i enheten har sin faktiska hemvist i det amerikanska territoriet. Begreppet amerikanskt territorium definieras i 21 §.

I första stycket 5 anges att vissa offentliga organ m.m., däribland politiskt förvaltningsområde under en regering, ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter. I avsnitt VI.B 4 d i bilaga I till FATCA-avtalet tydliggörs att politiska förvaltningsområden under en regering innefattar delstater, provinser, regioner och kommuner. I Sverige är det alltså fråga om kommuner och landsting.

I första stycket 6 beskrivs s.k. holdingbolag som ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter. I andra stycket föreskrivs dock ett undantag från denna bestämmelse.

I första stycket 7 anges att enheter som bedriver nystartad näringsverksamhet under vissa förutsättningar ska anses vara aktiva ickefinansiella enheter.

I första stycket 8 anges att vissa enheter som genomgår omorganisation ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter. En av förutsättningarna för detta är att enheten inte avser att bedriva näringsverksamhet som utgör verksamhet i ett finansiellt institut.

I första stycket 9 anges när ett koncerninternt s.k. treasurycenter ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet.

I andra stycket anges att en enhet som avses i första stycket 6 inte ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet om den fungerar som eller utger sig för att vara en investeringsenhet vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål. Här avses bolag och fonder som utger sig för att vara riskkapitalbolag och riskkapitalfonder, såsom private equity-fonder, venture capital-fonder och leverage buyoutfonder. Det kan vara både svenska och utländska typer av investeringsenheter.

Se även avsnitt 6.1.6.

3 §

I paragrafen anges ytterligare enheter, utöver de som anges i 2 eller 4 §, som ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter. Det rör sig här om enheter som ägnar sig åt välgörande ändamål eller i övrigt ägnar sig åt verksamhet som är till nytta för det allmänna samt vissa andra organisationer utan vinstsyfte. Punkten 4 har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 §

I paragrafen anges ytterligare enheter, utöver de som anges i 2 eller 3 §, som ska anses vara aktiva icke-finansiella enheter.

I första stycket anges att sådana stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska personer som är undantagna från skattskyldighet enligt 7 kap.317 §§inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, är aktiva icke-finansiella enheter. Dessa enheter är ofta att betrakta som aktiva icke-finansiella enheter redan med tillämpning av 3 §. Här tydliggörs dock att även de enheter som avses här och som inte faller in under det som anges i 3 § ska betraktas som aktiva icke-finansiella enheter.

I andra stycket anges att även en källskatteinnehållande enhet ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet. Begreppet källskatteinnehållande enhet definieras i 21 §.

5 §

I paragrafen definieras begreppet deltagande finansiellt institut. Definitionen får betydelse för tillämpningen endast när det är fråga om att avgöra om ett finansiellt institut som varken är svenskt eller amerikanskt är ett deltagande finansiellt institut. Begreppet syftar på sådana finansiella institut som i den amerikanska lagstiftningen och i de mellanstatliga avtalen kallas ”Participating FFIs”. Av första stycket framgår även vad som avses med begreppet FFI-avtal. Ett FFI-avtal är ett avtal som ingås mellan ett finansiellt institut och den amerikanska federala skattemyndigheten om att det finansiella institutet ska rapportera amerikanska rapporteringspliktiga konton direkt till den amerikanska federala skattemyndigheten i enlighet med den amerikanska FATCAlagstiftningen. Sådana avtal ska ingås av finansiella institut i stater och jurisdiktioner som har ingått mellanstatligt avtal enligt modell 2 och av finansiella institut i stater och jurisdiktioner som inte har ingått något mellanstatligt avtal. Finansiella institut i stater och jurisdiktioner som har

ingått mellanstatligt avtal enligt modell 1 ska dock inte ingå sådana avtal. Ett mellanstatligt avtal enligt modell 1 är ett sådant som Sverige har ingått och innebär att de finansiella instituten lämnar uppgifter om rapporteringspliktiga konton till sina nationella skattemyndigheter som sedan utbyter informationen med den amerikanska federala skattemyndigheten, i stället för att instituten lämnar uppgifter direkt till den amerikanska skattemyndigheten.

I andra stycket anges att med deltagande finansiellt institut avses även ett finansiellt institut som beskrivs i ett mellanstatligt avtal enligt modell 2 och som har samtyckt till att uppfylla kraven i ett FFI-avtal samt en sådan filial till ett rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut som är behörig förmedlare om filialen inte är ett sådant rapporteringsskyldigt institut som avses i 20 §.

I tredje stycket anges vad som avses med mellanstatligt avtal enligt modell 2.

Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

6 §

I paragrafens första stycke anges att det med begreppet finansiellt institut avses en enhet som anges i 7, 8, 9 eller 10 §. I punkten 1 tydliggörs att en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i sådan verksamhet som normalt förknippas med s.k. holdingbolag dock inte i något fall är ett finansiellt institut. I punkten 2 tydliggörs att en enhet vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i sådan verksamhet som normalt förknippas med koncerninterna s.k. treasurycenter inte i något fall är ett finansiellt institut. Punkterna 1 och 2 har tagits in endast som förtydliganden av att de nämnda enheterna inte är finansiella institut. Det förändrar inte att ingen annan enhet heller är ett finansiellt institut om den inte är en sådan enhet som avses i 7, 8, 9 eller 10 §.

I andra stycket anges att det med finansiellt institut inte heller i något fall avses en enhet som är ett treasurycenter enligt definitionen av detta begrepp i relevanta amerikanska författningar i sin lydelse den 8 augusti 2014. Den 8 augusti 2014 är det datum då FATCA-avtalet undertecknades. I artikel 4.7 i FATCA-avtalet anges att motsvarande definitioner i den amerikanska lagstiftningen får användas vid genomförandet av avtalet i stället för definitionerna i avtalet. Bestämmelsen i andra stycket har tagits in med anledning av att begreppet treasurycenter har en vidare definition i U.S. Treasury Regulations än i FATCA-avtalet, vilket är till fördel för svenska enheter. Denna definition finns i §1.1471-5(e)(5)(i)(D) i U.S. Treasury Regulations i sin lydelse den 8 augusti 2014.

7 §

I paragrafen beskrivs den typen av finansiellt institut som i FATCAavtalet kallas depåenhet (custodial institution) och anger att en enhet är ett finansiellt institut om förvaring eller förvaltning av finansiella tillgångar för någon annans räkning utgör en så väsentlig del av verksamheten att de av enhetens intäkter som härrör från sådan förvaring eller förvaltning motsvarar eller överstiger 20 procent av enhetens

sammanlagda intäkter under den kortaste perioden av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs eller den period som enheten har existerat. I FATCA-avtalet saknas en definition av begreppet ”finansiell tillgång”. En sådan definition finns dock i OECD:s globala standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (Common Reporting Standard for financial account information in tax matters, CRS). I CRS anges att finansiella tillgångar innefattar finansiella instrument och försäkringsavtal men inte direkt ägande i fast egendom.

8 §

I paragrafen beskrivs den typ av finansiellt institut som kallas inlåningsenhet (depository institution). Bestämmelsen syftar på kreditinstitut som tar emot inlåning eller en enhet som bedriver liknande verksamhet, t.ex. ett inlåningsföretag som tar emot insättningar. En enhet anses inte ta emot insättningar inom ramen för ordinarie verksamhet för kreditinstitut eller liknande verksamhet om enheten tar emot insättningar endast som säkerhet eller deposition i samband med försäljning, uthyrning eller leasing av egendom eller liknande finansiellt arrangemang mellan den som gör insättningen och enheten.

9 §

I paragrafen beskrivs den typ av finansiellt institut som kallas investeringsenhet (investement entity).

I första stycket 1 anges att verksamhet som medför att en enhet ska anses vara ett finansiellt institut är handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures. I artikel 1.1 j 1 i FATCAavtalet exemplifieras begreppet penningmarknadsinstrument med checkar, växlar, inlåningsbevis och derivat. I första stycket 2 och 3 anges vidare att verksamhet som medför att en enhet ska anses vara ett finansiellt institut även är individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas. Värdepappersfonder och specialfonder utgör sådana finansiella institut som omfattas av första stycket, eftersom de är enheter som förvaltas av enheter som i sin näringsverksamhet bedriver sådan verksamhet som beskrivs i första stycket.

I andra stycket anges att sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns ”investeringsenheter” i denna lag.

10 §

I paragrafen beskrivs den typ av finansiellt institut som kallas specificerat försäkringsföretag (specified insurance company).

11 §

I paragrafen definieras begreppet finansiellt konto.

I första stycket anges att ett finansiellt konto är ett konto hos ett finansiellt institut. Därefter räknas det upp ytterligare förutsättningar för

att ett konto ska anses vara ett finansiellt konto. När det gäller ett konto som har lagts upp för ett kontoförande institut hos en central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument ska kontot anses finnas hos den centrala värdepappersförvararen om det kontoförande institutet inte är förvaltare av de finansiella instrument som kontot omfattar. I punkten 1 anges vad som avses med ett finansiellt konto som är ett inlåningskonto. I punkten 2 anges vad som avses med ett finansiellt konto som är ett depåkonto. I punkterna 3 och 4 anges vilka andelar i eget kapital och skulder som utgör finansiella konton. Av punkten 4 framgår att en andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet är ett finansiellt konto om andelen inte är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad, värdet av andelen direkt eller indirekt huvudsakligen fastställs på grundval av tillgångar som ger upphov till källskattepliktiga betalningar med amerikansk källa och typen av andel har valts i syfte att undvika att andelen är att anse som ett rapporteringspliktigt finansiellt konto. Det kan vara en andel i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet och som inte är ett aktiebolag som är ett avstämningsbolag, om det finansiella institutets kapital i huvudsak är investerat i amerikanska tillgångar, såsom amerikanska värdepapper. Andelen ska då anses vara ett finansiellt konto hos det finansiella institutet om den amerikanska personens syfte med valet av andel är att uppgift om innehavet inte ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten. Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om rapportering avseende andelen sker ska den inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto.

I punkten 5 anges vilka försäkringsavtal som är finansiella konton. Ett försäkringsavtal är ett finansiellt konto endast om det har ett kontantvärde eller är ett livränteavtal. I 15 § definieras kontantvärde som det högsta av 1) det belopp som försäkringstagaren har rätt att få vid återköp eller uppsägning av avtalet, utan avdrag för avgifter för återköp eller uppsägning av avtalet, eller 2) det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet. Ett försäkringsavtal är alltså inte ett finansiellt konto om det inte har något sådant värde. I artikel 1.1 s) 3 i FATCA-avtalet klargörs att ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal inte utgör ett finansiellt konto om det är en icke-investeringsrelaterad, icke-överförbar och omedelbart utbetalbar livränteförsäkring som tecknats för en fysisk person och innebär penningutbetalning av ålders- eller pensionsförmån i enlighet med ett konto som är undantaget från rapporteringsplikt i enlighet med bestämmelserna i bilaga II. I denna lag behandlas undantagen från rapporteringsplikt i 3 kap. Klargörandet i artikel 1.1 s) 3 i FATCAavtalet har ansett överflödigt att ta in i första stycket av denna paragraf, med hänsyn till vad som anges i andra stycket.

I andra stycket undantas sådana konton som är undantagna från rapporteringsplikt enligt 3 kap. från definitionen av finansiellt konto.

12 §

I paragrafen anges vad som avses med att en andel är föremål för regelmässig handel. I kommentaren till OECD:s globala standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (Common Reporting Standard for financial account information in tax matters, CRS) förklaras närmare vad som avses med att en andel är föremål för regelmässig handel.

13 §

I paragrafen anges vad som avses med en etablerad värdepappersmarknad. I kommentaren till OECD:s globala standard för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton (Common Reporting Standard for financial account information in tax matters, CRS) förklaras närmare vad som avses med en etablerad värdepappersmarknad.

14 §

I paragrafen anges vad som avses med hemvist i USA. Definitionen har utformats i likhet med definitionen av begreppet ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” i artikel 4 (hemvist) punkt 1 a i skatteavtalet mellan Sverige och USA, se lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater. Begreppet förekommer här i huvudsak med avseende på fysiska personer. Begreppet innefattar inte endast fysisk hemvist i USA. Begreppet innefattar även amerikanska medborgare och personer som är bosatta utanför USA men har rätt till permanent bosättning i USA (s.k. green card holders). Se även avsnitt 6.2.1.

15 §

I paragrafens första stycke anges vad som avses med kontantvärde.

I andra stycket anges belopp som inte ska ingå i kontantvärdet.

16 §

I paragrafen definieras begreppet kontohavare. Huvudregeln är enligt första stycket att den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto är kontohavare. Kontohavaren kan vara såväl en fysisk person som en juridisk person.

I andra stycket anges vad som gäller med avseende på kontohavare när det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal.

I tredje stycket finns en särskild bestämmelse med avseende på den situationen att en person som inte är ett finansiellt institut eller som är ett finansiellt institut som är etablerat eller registrerat i ett amerikanskt territorium förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, underteckningsbehörig, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning. I ett sådant fall ska den andra personen anses vara kontohavare. Det kan t.ex. vara fråga om ett konto som förvaltas till förmån för en minderårig person. Det är då den minderåriga personen som ska anses vara kontohavare. När en advokat eller advokatbyrå

förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient ska dock inte klienten anses vara innehavare av kontot.

17 §

I paragrafen definieras begreppet närstående enhet.

18 §

I paragrafen anges vad som avses med en person med bestämmande inflytande. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF). FATF är ett mellanstatligt organ med ansvar för frågor kring bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Den rekommendation som avses är FATF:s rekommendation 10 i den lydelse som antogs i februari 2012. Det som där sägs om faktiska betalningsmottagare (beneficial owners) ska tillämpas på motsvarande sätt med avseende på personer med bestämmande inflytande enligt denna lag. Kontroll kan utövas genom ägarintresse eller på annat sätt. Om en fysisk person som utövar kontroll genom ägarintresse är en person med bestämmande inflytande beror på enhetens ägarstruktur.

19 §

I paragrafens första stycke definieras begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ett svenskt finansiellt institut som inte är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. Definitionen är generell och anger vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga utan att peka ut vilket finansiellt institut som är rapporteringsskyldigt med avseende på ett specifikt finansiellt konto. I 11 § anges dock att ett finansiellt konto är ett konto hos ett finansiellt institut. Det innebär att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är rapporteringsskyldigt för de rapporteringspliktiga finansiella konton som finns hos det enskilda rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Det betyder bl.a. att det är den centrala värdepappersförvararen som är rapporteringsskyldigt finansiellt institut när det gäller ett konto som har lagts upp för ett kontoförande institut hos en central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen om kontoföring av finansiella instrument, om inte det kontoförande institutet är registrerat som förvaltare av de finansiella instrument som kontot omfattar. Se dock 8 kap. 1 § när det gäller det kontoförande institutets skyldighet att tillämpa bestämmelserna i 4– 8 kap. om granskning av finansiella konton och identifiering av rapporteringspliktiga konton.

Av andra stycket framgår att om det annars skulle vara en värdepappersfond eller specialfond som är det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, ska fondbolaget respektive förvaltaren av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som förvaltar värdepappersfonden respektive specialfonden i stället anses vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Värdepappersfonder och specialfonder är inte juridiska personer men omfattas av begreppet enhet eftersom det omfattar även andra juridiska konstruktioner än juridiska personer. Värdepappersfonder och specialfonder är investeringsenheter med tillämpning av 9 § och skulle därför, utan bestämmelsen i detta stycke,

kunna vara rapporteringsskyldiga finansiella institut. I detta stycke anges därför att det är fondbolaget respektive AIF-förvaltaren och inte fonden som i sådana fall ska vara det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Av 22 a kap. 8 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att uppgift ska lämnas i kontrolluppgift om utbetalningar från vissa rapporteringspliktiga finansiella konton, under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för kontot. I denna paragraf föreskrivs att fondbolaget respektive AIFförvaltaren ska vara rapporteringsskyldiga finansiella institut i fondernas ställe. Fondbolag och AIF-förvaltare har dock inte ställning som gäldenär eller garant för några rapporteringspliktiga konton. För att kontrolluppgift ändå ska kunna lämnas om utbetalningar från rapporteringspliktiga konton som finns hos värdepappersfonder och specialfonder tas en bestämmelse in som anger att fondbolaget respektive AIF-förvaltaren vid tillämpning av 22 a kap. 7 § SFL ska anses vara gäldenär eller garant för konton hos en värdepappersfond eller en specialfond som dessa förvaltar.

I tredje stycket anges att ett utländskt finansiellt instituts fasta driftställe i Sverige ska anses vara ett svenskt finansiellt institut och att ett svenskt finansiellt instituts fasta driftställe utomlands inte ska anses vara ett svenskt finansiellt institut.

20 §

I paragrafen definieras begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt modell 1. I den amerikanska lagstiftningen och de mellanstatliga avtalen benämns dessa ”Reporting Model 1 FFIs”.

I andra stycket anges vad som avses med begreppet mellanstatligt avtal enligt modell 1 (s.k. Model 1 IGA).

21 §

I paragrafen återges de definitioner som finns i artikel 1.1 i FATCAavtalet, avsnitt VI.B i bilaga I och avsnitt VI i bilaga II, som har ansetts behövas vid tillämpning av denna lag och som inte definieras i andra paragrafer i lagen. Därutöver definieras vissa begrepp som inte definieras i avtalet. De begrepp som definieras i denna paragraf är amerikansk person, amerikanskt territorium, andel i eget kapital, befintligt konto, behörig förmedlare, dotterföretag, enhet, FATCA, försäkringsavtal, försäkringsavtal med kontantvärde, icke FATCA-deltagande finansiellt institut, källskattepliktig betalning med amerikansk källa, källskatteinnehållande enhet, livränteavtal, nytt konto, partnerjurisdiktion, passiv icke-finansiell enhet, rapporteringspliktigt konto och specificerad amerikansk person.

I definitionen av begreppet ”andel i eget kapital” anges bl.a. vad som ska avses med andel i eget kapital när det gäller ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person. I den bestämmelse i FATCA-avtalet som definitionen är hämtad från anges även att en andel i eget kapital, när det är fråga om en trust, ska anses innehas av en person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller en del av trusten eller av en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten, samt vem som ska betraktas som förmånstagare. Eftersom truster

inte kan bildas enligt svensk rätt saknas anledning att ta in dessa bestämmelser i lagen.

Definitionen av begreppet ”behörig förmedlare” syftar på det som benämns ”Qualified Intermediary” och förkortas ”QI”. Av artikel 4.1 d i FATCA-avtalet framgår var i den amerikanska lagstiftningen det finns bestämmelser som avser behöriga förmedlare. Definitionen av begreppet ”Qualified Intermediary” återfinns i §1.1471-1(b)(101) och §1.1441-1(e)(5)(ii) i U.S. Treasury Regulations i sin lydelse när avtalet undertecknades.

Begreppet ”enhet” definieras som en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust. Eftersom begreppet täcker in även andra juridiska konstruktioner än juridiska personer omfattas även t.ex. värdepappersfonder och specialfonder.

”FATCA” är den amerikanska lagstiftning som utgörs av avsnitt 1471– 1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och tillhörande U.S. Treasury Regulations. Lagstiftningen kallas Foreign Account Tax Compliance Act (förkortas FATCA) och utgjorde en del av det större lagstiftningspaketet the Hiring Incentives to Restore Employement Act som antogs 2010.

Begreppen ”försäkringsavtal” och ”försäkringsavtal med kontantvärde” ges för denna lag en särskild definition i enlighet med de krav som ställs i FATCA-avtalet. Dessa definitioner är inte avsedda att ge ledning för tillämpningen av motsvarande begrepp i annan lagstiftning.

Definitionen av begreppet ”källskatteinnehållande enhet” syftar på dem som i amerikansk lagstiftning benämns ”Withholding Foreign Partnerships” och ”Withholding Foreign Trusts”.

I definitionen av begreppet ”källskattepliktig betalning med amerikansk källa” anges att begreppet innefattar bl.a. betalning av ränta som har sin källa i USA. I artikel 1.1 jj) i FATCA-avtalet förtydligas att ränta innefattar bl.a. ursprunglig emissionsrabatt.

Definitionen av begreppet ”rapporteringspliktigt konto” hänvisar till att kontot ska ha identifierats som ett sådant i enlighet med 4–8 kap.

22 §

I paragrafen klargörs att termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i IL, om någonting annat inte anges. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

3 kap.

1 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra avsnitt I och II i bilaga II till FATCA-avtalet. Begreppet myndighetsenhet definieras i 4 §, begreppet internationell organisation i 5 §, begreppet bred pensionsfond i 6 § och begreppet investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare i 7 §. Av definitionen i 7 § framgår att den omständigheten att en eller flera undantagna faktiska innehavare har ett konto indirekt via en investeringsenhet inte innebär att kontot blir rapporteringspliktigt. Av 2 kap. 19 § framgår att ett finansiellt institut som är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt detta kapitel aldrig är ett

rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid tillämpning av denna lag. En enhet är naturligtvis inte heller ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om den inte är ett finansiellt institut enligt definitionen i 2 kap. 6– 10 §§. Av definitionen av begreppet rapporteringspliktigt konto i 2 kap. 21 § framgår att ett finansiellt konto aldrig är ett rapporteringspliktigt konto om det innehas uteslutande av en eller flera personer som är undantagna faktiska innehavare enligt detta kapitel. Se även avsnitt 6.3.1 och 6.3.2.

Av andra stycket framgår att undantagen enligt första stycket inte gäller för Sveriges riksbank, myndighetsenheter eller internationella organisationer i den del deras verksamhet består i sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av finansiella institut som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §, t.ex. ett specificerat försäkringsföretag eller ett kreditinstitut. Om någon av de nämnda enheterna skulle ägna sig åt sådan verksamhet omfattas således inte inkomster som härrör från den kommersiella verksamheten av undantagen i första stycket. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska alltså inte betrakta en kontohavare som är t.ex. en internationell organisation som en undantagen faktisk innehavare om det skulle vara så att kontot ingår i den internationella organisationens kommersiella t.ex. inlånings- eller försäkringsverksamhet. En sådan internationell organisation ska inte heller anses vara undantagen från rapporteringsskyldighet i sin kommersiella verksamhet.

2 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra avsnitt III och IV.B–E i bilaga II till FATCA-avtalet. Begreppet finansiellt institut med lokalt kundunderlag definieras i 8 §, begreppet lokal bank i 9 §, begreppet finansiellt institut med endast lågvärdekonton i 10 §, begreppet kvalificerad utfärdare av kreditkort i 11 §, begreppen uppdragsgivande investeringsenhet och uppdragsgivande kontrollerat bolag i 12 §, begreppet uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets i 13 §, begreppet investeringsrådgivare i 14 § och begreppet investeringsansvarig i 15 §. Av 2 kap. 19 § framgår att ett finansiellt institut som är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt detta kapitel aldrig är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid tillämpning av denna lag. En enhet är naturligtvis inte heller ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om den inte är ett finansiellt institut enligt definitionen i 2 kap. 6–10 §§.

Se även avsnitt 6.3.3 och 6.3.4.

3 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra avsnitt V i bilaga II till FATCA-avtalet. I paragrafen anges vilka finansiella konton som är undantagna från rapporteringsplikt. Begreppet viss temporär dödsfallsförsäkring definieras i 16 §, begreppet konto som innehas av dödsbo i 17 §, begreppet spärrat konto i 18 §, begreppet partnerjurisdiktionskonto i 19 § och begreppet kvalificerat kreditkortskonto i 20 §. Av 2 kap. 11 § andra stycket framgår att konton som är undantagna från rapporteringsplikt enligt detta kapitel inte är att anse som finansiella

konton vid tillämning av denna lag. När det gäller pensionsförsäkringar har de krav som ställs för att dessa försäkringar ska undantas enligt FATCA-avtalet på att utbetalningar eller uttag ska vara tillåtna endast vid vissa preciserade händelser, att utbetalningar ska rapporteras till Skatteverket och att utbetalningar ska vara skattepliktiga i Sverige, utelämnats i paragrafen eftersom detta följer redan av att det är fråga om pensionsförsäkringar som uppfyller kraven enligt IL, se även avsnitt 6.3.5.

4 §

I paragrafen definieras begreppet myndighetsenhet. Förtydligandet som görs i avsnitt I.A i bilaga II till FATCA-avtalet att kategorin även omfattar regionala politiska förvaltningsområden har utelämnats här, eftersom det redan anges uttryckligen att kommuner och landsting omfattas av undantaget.

I andra stycket specificeras vad som avses med begreppet integrerad del.

I tredje stycket specificeras vad som avses med begreppet kontrollerad enhet.

I fjärde stycket anges vad som avses med att en inkomst inte är fördelad till förmån för en privatperson.

5 §

I paragrafen definieras begreppet internationell organisation. De internationella organisationer som avses här är i första hand sådana som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

6 §

I paragrafen definieras begreppet bred pensionsfond. Paragrafen har tagits in för att tillsammans med 3 § 4 genomföra avsnitt II.B i bilaga II till FATCA-avtalet. Paragrafen är utformad i nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i avtalet. Avtalets bestämmelse är utformad generellt för att kunna passa in på pensionsfonder i olika länder. Begreppet ”fond” syftar inte på en viss typ av juridisk konstruktion, utan vilken typ av enhet som helst kan utgöra en bred pensionsfond om den i övrigt uppfyller villkoren i paragrafen. I punkten 3 d anges att avsättningar, med undantag för tillåtna kompensationsinbetalningar, som arbetstagare gör till fonden ska begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst eller inte får överstiga 50 000 US-dollar per år. ”Tillåtna kompensationsinbetalningar” syftar på avsättningar som arbetstagaren själv gör och som behandlas skatterättsligt gynnsamt. I avtalet kallas dessa för ”permitted make-up contributions”. I USA finns en möjlighet att göra sådana avsättningar efter att arbetstagaren uppnått en viss ålder. I Sverige bör det dock normalt sällan vara aktuellt att ta hänsyn till sådana avsättningar eftersom privata pensionsavsättningar normalt i stället görs inom ramen för en privat pensionsförsäkring vid sidan om t.ex. en tjänstepensionsförsäkring. Se även avsnitt 6.3.2.

7 §

I paragrafen definieras begreppet investeringsenhet som ägs helt av undantagna faktiska innehavare. Det är ägarna som är kontohavare hos ett sådant finansiellt institut. Eftersom ägarna ska vara undantagna faktiska innehavare, och då ett konto inte är rapporteringspliktigt om det uteslutande innehas av en eller flera undantagna faktiska innehavare, har således en sådan investeringsenhet inte några rapporteringspliktiga konton att hantera (se definitionen av begreppet rapporteringspliktigt konto i 2 kap. 21 §). Undantaget har därför störst betydelse i det avseendet att även själva investeringsenheterna ska anses vara undantagna faktiska innehavare. Den omständigheten att en eller flera undantagna faktiska innehavare har ett konto indirekt via en investeringsenhet innebär alltså inte att kontot blir rapporteringspliktigt.

8 §

I paragrafen definieras begreppet finansiellt institut med lokalt kundunderlag. I första stycket 4 anges att minst 98 procent av värdet på de finansiella konton som förs av det finansiella institutet ska innehas av personer med hemvist i Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen. Det finansiella institutet måste alltså fortgående uppfylla detta krav för att fortsätta vara undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 2 § 1. Om värdet på de finansiella konton som förs av det finansiella institutet och innehas av personer med hemvist i Sverige eller en annan medlemsstat i Europeiska unionen vid något tillfälle understiger 98 procent av det sammanlagda värdet på finansiella konton som förs av det finansiella institutet upphör således institutet att vara undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 2 § 1. När det gäller begreppet fast driftställe finns det i andra stycket en särskild bestämmelse som tar sikte på innebörden av detta begrepp i just detta sammanhang. I Avsnitt III.A i bilaga I till FATCA-avtalet anges att det finansiella institutet ska vara förpliktigat att identifiera kontohavare med hemvist i Sverige i syfte att antingen lämna uppgifter eller innehålla skatt med avseende på finansiella konton eller i syfte att uppfylla svenska bestämmelser för kundkännedom och bekämpning av penningtvätt. Detta rekvisit har ansetts överflödigt att ta med i denna paragraf, eftersom samtliga svenska finansiella institut som avses i paragrafen ska tillämpa lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

9 §

I paragrafen definieras begreppet lokal bank. I punkten 1 anges att det finansiella institutet ska ha tillstånd att bedriva bankrörelse eller finansieringsrörelse och uteslutande bedriva sådan verksamhet. Det är alltså fråga om alla kreditinstitut som avses i 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och således både banker och kreditmarknadsföretag.

10 §

I paragrafen definieras begreppet finansiellt institut med endast lågvärdekonton. För att klassificeras som en sådan enhet krävs att värdet

av enhetens finansiella konton och enhetens tillgångar understiger vissa nivåer. Värdet av tillgångarna beräknas gemensamt för alla närstående enheter tillsammans.

11 §

I paragrafen definieras begreppet kvalificerad utfärdare av kreditkort.

Se även avsnitt 6.3.3

12 §

I paragrafens första stycke definieras begreppet uppdragsgivande investeringsenhet.

I andra stycket definieras begreppet uppdragsgivande kontrollerat bolag. I FATCA-avtalet benämns dessa ”Sponsored Controlled Foreign Corporations” på engelska och ”uppdragsgivande kontrollerade utländska bolag” på svenska. I andra stycket 2 används begreppet ”rapporteringsskyldigt amerikanskt finansiellt institut”. Detta begrepp är inte definierat i lagen men finns definierat i artikel 1.1 p i FATCAavtalet. Det är inte fråga om sådana svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut som ska tillämpa denna lag.

I tredje stycket anges vad som avses med den uppdragstagande enheten vid tillämpning av första och andra stycket. Av avsnitt IV.B 3 a i bilaga II till FATCA-avtalet framgår bl.a. att den uppdragstagande enhetens behörighet att på det finansiella institutets vägnar vidta åtgärder så att exempelvis gällande krav om registrering på IRS webbplats för FATCA-registrering uppfylls, kan gälla på grund av att den uppdragstagande enheten agerar t.ex. i egenskap av trustförvaltare, bolagschef eller affärsledande delägare. I avsnitt IV.B 3 e i bilaga II till FATCA-avtalet preciseras att det identifieringsnummer för det finansiella institutet som den uppdragstagande enheten ska ange är det identifieringsnummer som fås genom att uppfylla gällande krav om registrering på IRS webbplats för FATCA-registrering.

13 §

I paragrafen definieras begreppet uppdragsgivande investeringsbolag med begränsad ägarkrets.

I punkten 3 anges att den uppdragstagande enheten ska ha behörighet att agera på det finansiella institutets vägnar. Av avsnitt IV.C 2 i bilaga II till FATCA-avtalet framgår att denna behörighet kan grunda sig på att den uppdragstagande enheten agerar t.ex. i egenskap av ledningsansvarig chef, trustförvaltare eller affärsledande delägare.

I punkten 6 a nämns finansiella institut som bedöms följa FATCAreglerna. De finansiella institut som avses med detta är sådana som i den amerikanska lagstiftningen och i FATCA-avtalet benämns deemedcompliant FFI:s.

14 §

I paragrafen definieras begreppet investeringsrådgivare. Begreppet syftar på investeringsenheter som är finansiella institut endast på grund av att

de erbjuder investeringsrådgivning till kunder och agerar för sådana kunders räkning.

15 §

I paragrafen definieras begreppet investeringsansvarig. Begreppet syftar på investeringsenheter som är finansiella institut endast på grund av att de hanterar portföljer för kunder och agerar för sådana kunders räkning i syfte att investera, förvalta eller administrera medel som i kundernas namn sätts in hos ett finansiellt institut som inte är ett icke FATCAdeltagande finansiellt institut.

16 §

I paragrafen definieras begreppet viss temporär dödsfallsförsäkring. I Enlighet med Lagrådets förslag följer bestämmelsen nära utformningen av punkten C i avsnitt V i bilaga II till FATCA-avtalet. Med en sådan försäkring avses ett dödsfallsförsäkringsavtal som är utformat på visst sätt enligt punkterna 1–5. Av punkten 1 framgår att försäkringstiden ska gå ut innan den försäkrade har fyllt 90 år. Begreppet ”försäkringstid” motsvaras i punkten C i avsnitt V i bilaga II till FATCA-avtalet av begreppet ”coverage period”. I punkten 2 anges att premier ska betalas minst en gång om året med ett belopp som inte minskar över tid under perioden fram till den första händelsen av att avtalet upphör eller att den försäkrade fyller 90 år. Avtalet kan upphöra innan den försäkrade har fyllt 90 år, t.ex. om den försäkrade avlider dessförinnan. Mer oklart är det emellertid om den försäkrade kan fylla 90 år vid en tidigare tidpunkt än den då avtalet upphör, eftersom försäkringstiden enligt punkten 1 måste gå ut innan den försäkrade har fyllt 90 år. Denna oklarhet finns även i avtalet. Det överlämnas till rättstillämpningen att avgöra denna fråga.

17 §

I paragrafen definieras begreppet konto som innehas av dödsbo.

18 §

I paragrafen definieras begreppet spärrat konto. I punkten 2 d används begreppet marginalkonto. Ett marginalkonto är ett konto till vilket säkerheter betalas in av köpare och säljare av finansiella instrument och varemot avräkning görs vid förändringar av en positions värde.

19 §

I paragrafen definieras begreppet partnerjurisdiktionskonto. Begreppet partnerjurisdiktion definieras i 2 kap. 21 §.

20 §

I paragrafen definieras begreppet kvalificerat kreditkortskonto. Se avsnitt 6.3.5.

4 kap.

1 §

Paragrafen motsvarar punkterna B.1–3 i avsnitt II i bilaga I till FATCAavtalet och anger i vilka fall ett konto vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014 är rapporteringspliktigt. I 5 § finns dock en bestämmelse om undantag från detta.

I första stycket anges vilka omständigheter som, om de framkommer vid en elektronisk sökning i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser, medför att ett konto är rapporteringspliktigt om något annat inte anges i 5 §. I första stycket 3 anges att en sådan omständighet är att kontohavaren har en aktuell post- eller bostadsadress i USA. I punkten B.1 c i avsnitt II i bilaga I till FATCAavtalet anges att detta inkluderar en boxadress i USA. I första stycket 7 anges att en c/o- eller poste restante-adress i USA är en sådan omständighet om det är den enda adressen som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har registrerad för kontohavaren.

I andra stycket anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha processer och rutiner för att upptäcka om och när sådana omständigheter som anges i första stycket tillkommer i de elektroniskt sökbara databaserna. Vidare anges det att om sådana omständigheter som anges i första stycket tillkommer med avseende på ett konto efter att granskningen enligt första stycket har genomförts, ska kontot anses vara ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår under vilket detta inträffar. Bestämmelsen har tagits in med anledning av punkten B.3 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet.

I tredje stycket anges att ett konto ska anses vara rapporteringspliktigt fram till dess att det inte längre är att anse som ett sådant på grund av att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer. Det innebär att ett konto som identifierats som rapporteringspliktigt enligt första eller andra stycket inte upphör att vara det endast av den anledningen att sådana omständigheter som avses i första stycket inte längre föreligger. Den omständigheten att ett konto är rapporteringspliktigt kan dock ”läkas” genom att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har eller får tillgång till sådan relevant dokumentation som anges i 5 §. Om sådan läkning enligt 5 § inte sker upphör kontot att vara rapporteringspliktigt först när kontohavaren eller kontohavarna upphör att vara specificerade amerikanska personer.

2 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten A i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket anges att vissa konton inte behöver granskas enligt 1 §. Det innebär att det finansiella institutet vid granskningen kan välja att bortse från sådana konton.

I första stycket 1 anges att konton vars saldo eller värde uppgick till 50 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014 inte behöver granskas. Av 8 kap. 3 § framgår att beräkningen i stället kan göras utifrån ett kontos saldo eller värde den sista dagen av en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014.

I första stycket 2 a anges att försäkringsavtal med kontantvärde och livförsäkringsavtal inte behöver granskas om dess saldo eller värde uppgick till 250 000 US-dollar eller mindre den 30 juni 2014. Med värde avses för ett försäkringsavtal försäkringens kontantvärde enligt 2 kap. 15 §. Av 8 kap. 3 § framgår att beräkningen i stället kan göras utifrån ett kontos saldo eller värde den sista dagen av en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014.

I första stycket 2 b anges att granskningen enligt 1 § inte behöver omfatta försäkringsavtal med kontantvärden eller livförsäkringsavtal om det finns legala hinder mot att sådana avtal säljs till personer med hemvist i USA. Bestämmelsen har införts med anledning av innehållet i punkten A.3 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket 3 anges att granskningen enligt 1 § inte behöver omfatta inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och vars saldo eller värde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre. I 8 kap. 3 § första stycket anges att ett kontos saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod om något annat inte anges.

I andra stycket anges att konton som avses i första stycket 1 och 2 a dock ska granskas enligt 3–6 och 8 §§ när dess saldo eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår. Bestämmelsen föranleds av att det i punkterna A.1 och A.2 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet anges att undantagen från granskningsskyldigheten endast gäller om inte annat följer av avsnitt E.2. Bestämmelserna i första stycket 1 och 2 b avser konton vars saldo eller värde uppgick till maximalt vissa belopp den 30 juni 2014.

I tredje stycket klargörs att konton som vid tillämpningen av första och andra styckena inte omfattas av granskning inte ska anses vara rapporteringspliktiga. Där framgår också att om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1 § och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

3 §

Paragrafen har tagits in bl.a. för att genomföra punkten D.1 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet. Av paragrafen framgår att den elektroniska granskning som enligt 1 § första stycket ska göras när det gäller konton med lägre saldo eller värde också ska göras avseende konton vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014, eller vid utgången av ett senare kalenderår (högvärdekonton). I paragrafen anges vidare att de undantag som föreskrivs i 2 § gäller även för sådana konton. Eftersom förevarande paragraf endast avser sådana konton vars saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av ett senare kalenderår, är det endast undantaget i 2 § första stycket 2 b som kan komma i fråga.

Av andra stycket framgår att när det är fråga om en elektronisk sökning med avseende på ett konto vars saldo eller värde översteg 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014, ska en c/o- eller poste restanteadress som är den enda adressen som det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet har registrerad för kontohavaren anses vara en omständighet som, om inte annat följer av 5 §, kan medföra att kontot är rapporteringspliktigt även om adressen inte är amerikansk. Det kan då alltså röra sig om en c/o- eller poste restante-adress i Sverige, USA eller vilken annan stat eller jurisdiktion som helst.

Se även författningskommentaren till 1 §.

4 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkterna D.2, D.3 och E.3 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket anges att de indikationer som anges i 1 § första stycket, när det gäller konton med högre värde, ska eftersökas också i det rapporteringskyldiga finansiella institutets gällande huvudkundregister och pappersarkiv, om den elektroniskt sökbara informationen typiskt sett inte är tillräcklig för att bedöma om sådana omständigheter som avses i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger. Med att den elektroniskt sökbara informationen typiskt sett är tillräcklig avses att det rapporteringsskyldiga finansiella institutets databaser innehåller fält för och fångar upp de omständigheter som anges i 1 § första stycket (se även avsnitt 6.1.2). Det vanliga är naturligtvis att databaserna är utformade så att de aktuella omständigheterna inte fångas upp endast med avseende på amerikansk anknytning. Det är inte heller vad som avses. Om dessa omständigheter fångas upp utan urskiljning med hänsyn till anknytning till en viss stat eller jurisdiktion, är den elektroniskt sökbara informationen typiskt sett tillräcklig för att bedöma om de omständigheter som avses 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger. Med andra ord behöver den elektroniskt sökbara informationen inte vara ordnad för att urskilja t.ex. amerikanska telefonnummer eller c/o- eller poste restante-adresser i USA, utan det räcker, med avseende på dessa exempel, att databaserna innehåller fält för och fångar upp telefonnummer och adresser oavsett stat eller jurisdiktion.

I andra stycket preciseras vilken bland vilka handlingar med koppling till kontot som uppgifterna också ska eftersökas om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret.

Tredje stycket har tagits in för att genomföra punkten E.3 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet och anger att granskningen enligt första och andra styckena bara behöver göras en gång för varje konto.

5 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten B.4 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet. Paragrafen föreskriver att ett konto, om sådana omständigheter som avses i 1 § första stycket framkommit vid granskningen enligt 1–4 §§, ska anses vara rapporteringspliktigt endast om det finansiella institutet inte har tillgång till och inte inom 90 dagar från att omständigheten framkom kan inhämta viss specifik dokumentation som motsäger att kontohavaren är medborgare eller har hemvist i USA. Det är alltså fråga om ”läkning” av indikationer som framkommit vid sökning i elektroniska databaser och i pappersarkiv och avser både högvärdekonton och lågvärdekonton. Vilken dokumentation som behövs för detta beror på vilken eller vilka omständigheter som gör

att kontot är rapporteringspliktigt med tillämpning av 1–4 §§. Om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, kan detta dock inte läkas med stöd av denna paragraf. Om kontohavaren i en sådan situation upphör att vara en specificerad amerikansk person upphör i stället kontot att vara rapporteringspliktigt enligt 9 §.

Bestämmelsen innebär också att ett konto som tidigare identifierats som rapporteringspliktigt enligt bestämmelserna i 1–5 §§ inte längre ska behandlas som ett sådant om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senare får tillgång till sådan dokumentation som avses i paragrafen. En kontohavare som inte tidigare tillhandahållit sådan dokumentation som gör att kontot inte ska anses vara rapporteringspliktigt kan alltså i ett senare skede ”läka” kontots rapporteringsplikt genom att tillhandahålla det finansiella institutet sådan relevant dokumentation.

I första stycket 1 c nämns intyg om att kontohavaren har upphört att vara amerikansk medborgare. Det intyg som avses är ”Certificate of Loss of Nationality of the United States” som utfärdas av U.S. Department of State.

6 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten D.4 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet och föreskriver att ett högvärdekonto, utöver vad som anges i 3–5 §§, också är rapporteringspliktigt om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person.

7 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkterna E.4 och E.5 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet och innebär att ett konto med högre värde som efter den tidpunkt då den inledande granskningen görs, på grund av ändrade förhållanden blir rapporteringspliktigt på det sätt som avses i 3–6 §§, ska behandlas som ett rapporteringspliktigt konto från och med det kalenderår under vilket detta inträffar. Sådana ändrade förhållanden kan alltså vara att en uppgift som är en sådan omständighet som avses i 1 § första stycket tillkommer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser, gällande huvudkundregister eller pappersarkiv och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till eller lyckas inhämta sådan motbevisande dokumentation som anges i 5 § från kontohavaren. Det kan också vara så att den tjänsteman hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som har det huvudsakliga ansvaret för kontakterna med en kontohavare när den inledande granskningen gjordes inte hade kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person men i ett senare skede får sådan kännedom. I denna bestämmelse ligger att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behöver ha processer och rutiner för att uppmärksamma när sådana omständigheter tillkommer som gör att ett konto blir rapporteringspliktigt efter att den inledande granskningen

av alla relevanta konton har genomförts. I punkten E.5 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet anges som exempel på när ett konto blir att anse som ett rapporteringspliktigt konto den situationen att en tjänsteman som har ett särskilt ansvar för kontot uppmärksammas på att kontohavaren har en ny postadress som är i USA.

Paragrafen har vidare tagits in för att genomföra andra meningen i punkten E.2 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet. Där avses konton som inledningsvis granskats endast enligt 1 §, eller inte har granskats alls på grund av tillämpning av 2 §, men vars saldo eller värde vid utgången av ett senare år uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar och därför i ett senare skede granskas enligt 3–6 §§.

8 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten F i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet. I paragrafen anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som tidigare, i enlighet med ett avtal mellan det finansiella institutet och den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service) om institutets status som kvalificerad förmedlare eller källskatteinnehållande enhet, har inhämtat dokumentation från en kontohavare för att fastställa om kontohavaren är medborgare eller har hemvist i USA eller inte, får förlita sig på den dokumentationen och inte är skyldigt att tillämpa 1–5 §§ med avseende på konton som innehas av den kontohavaren. Detta gäller även om den dokumentation som inhämtats i enlighet med ett sådant avtal inhämtades före FATCA:s ikraftträdande. Ett finansiellt institut som för att efterleva ett sådant avtal tidigare inhämtat dokumentation som klargör kontohavarens eventuella hemvist eller medborgarskap i USA behöver således inte göra någon sökning i sina elektroniska databaser, huvudkundregister eller pappersarkiv avseende kontohavarens konton, utan kan förlita sig på den tidigare inhämtade dokumentationen för att bedöma om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. Bestämmelserna i 6 § gäller dock även i dessa fall. Om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har kännedom om att kontohavaren är en specificerad amerikansk person ska kontot alltså vara ett rapporteringspliktigt konto oavsett den tidigare inhämtade dokumentationen.

9 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten D.5 c i bilaga I till FATCA-avtalet. I paragrafen anges att ett rapporteringspliktigt konto ska anses vara ett sådant fram till dess att kontohavaren eller kontohavarna inte längre är specificerade amerikanska personer. Att det framkommer att en kontohavare inte är en specificerad amerikansk person kan bero på att det framkommit ny information eller dokumentation som visar att han eller hon inte är en specificerad amerikansk person trots att det finns eller funnits indikationer på det. I ett sådant fall ska kontot inte anses ha varit ett rapporteringspliktigt konto. Det kan också vara så att kontohavaren tidigare var en specificerad amerikansk person men har upphört att vara det. I ett sådant fall ska kontot anses vara rapporteringspliktigt fram till dess att kontohavaren upphör att vara en specificerad amerikansk person.

5 kap.

1 §

I paragrafens första stycke anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i samband med att ett nytt konto öppnas av en fysisk person ska inhämta ett intygande från den som öppnar ett konto. I intygandet ska den person som öppnar kontot uppge de omständigheter som det finansiella institutet behöver för att kunna bedöma om han eller hon har skatterättslig hemvist i USA. Det är således den som öppnar ett konto som själv ska intyga de relevanta omständigheterna. Sådana omständigheter är bl.a. medborgarskap eller hemvist i USA. Intygandet behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Services) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden.

I andra stycket anges att om det av det intygande som inhämtas enligt första stycket framgår att den som öppnar ett konto har skatterättslig hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från honom eller henne som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket. Det måste alltså inte alltid inhämtas ett nytt särskilt intygande för just skatteregistreringsnumret. Om det amerikanska skatteregistreringsnumret framgår redan i det första intygandet som kommer in behöver det inte inhämtas ett ytterligare intygande. Det är naturligtvis endast om den som öppnar ett konto har hemvist i USA som ett intygande behöver innehålla personens amerikanska skatteregistreringsnummer.

Se även avsnitt 6.1.3.

2 §

I paragrafen anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, om det har eller får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande från kontohavaren som inhämtas inte är tillförlitligt, ska inhämta ett nytt intygande från kontohavaren och bedöma dettas tillförlitlighet. Det intygande som tidigare inhämtats kan ha inhämtats enligt bestämmelserna i 1 eller 5 §, eller vid en tidigare tillämpning av denna paragraf. Paragrafen avser både det fallet att det redan av annan information som inhämtats i samband med kontots öppnande, t.ex. i dokumentation som inhämtats i enlighet med lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, framgår att intygandet inte är tillförlitligt och det fallet att förhållandena senare ändras på ett sådant sätt att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om att ett tidigare inhämtat intygande från kontohavaren inte är tillförlitligt.

3 §

I första stycket anges att ett konto är rapporteringspliktigt om ett intygande från kontohavaren inte kommer in eller inhämtas och visar att kontohavaren har hemvist i USA.

I andra stycket anges att ett konto också är rapporteringspliktigt om ett sådant nytt intygande som begärts av det finansiella institutet enligt 2 § inte kommer in inom 90 dagar från en sådan begäran eller om ett sådant intygande inte är tillförlitligt.

Se även avsnitt 6.1.3.

4 §

Paragrafen har tagits in med anledning av att det i artikel 2 i FATCAavtalet föreskrivs en skyldighet för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att rapportera det amerikanska skatteregistreringsnumret (Taxpayer Identification Number, TIN) för en fysisk person som innehar ett nytt konto som är ett rapporteringspliktigt konto. Paragrafen tar sikte på två olika situationer. Den ena situationen är att ett nytt konto har öppnats efter att sådant intygande som krävs enligt 1 § har inhämtats och det tidigare inte framkommit att kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA, men kontot, på grund av information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får tillgång till därefter, senare ska anses vara rapporteringspliktigt. Den andra situationen som paragrafen tar sikte på är att ett konto som inte granskats när det öppnades men senare måste granskas enligt 5 § tredje stycket. Om det intygande som inhämtas enligt 5 § tredje stycket visar att kontot är rapporteringspliktigt ska därefter bestämmelserna i denna paragraf tillämpas avseende kontot. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då i efterhand inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller dennes amerikanska skatteregistreringsnummer. Det kan men behöver inte vara ett särskilt intygande för just skatteregistreringsnumret. Skatteregistreringsnumret kan också utgöra en del av det tidigare inhämtade intygandet från kontohavaren som syftar till att utreda om kontohavaren har skatterättslig hemvist i USA.

Se även avsnitt 6.1.3.

5 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten A i avsnitt III i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket anges att vissa konton inte behöver granskas enligt 1– 3 §§. Det innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet vid granskningen kan välja att bortse från sådana konton vid granskningen. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut väljer att bortse från dessa konton vid granskningen måste det dock bevaka kontots saldo eller värde vid utgången av varje kalenderår efter att kontot öppnats för att se om granskning måste göras då i stället.

I första stycket 1 anges att inlåningskonton vars saldo uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre inte behöver granskas.

I första stycket 2 anges att försäkringsavtal vars kontantvärde uppgår till 50 000 US-dollar eller mindre vid utgången av ett kalenderår inte behöver granskas enligt 1–3 §§. De försäkringar som omfattas av bestämmelsen uppfyller inte villkoren för att utgöra försäkringsavtal med kontantvärde såsom dessa definieras i 2 kap. 21 §, eftersom sådana måste ha ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar. Det som avses är dock samma slags försäkringar, som har ett sådant kontantvärde som

avses i 2 kap. 15 §, men där detta värde uppgår till högst 50 000 USdollar. Eftersom dessa försäkringars kontantvärde inte överstiger 50 000 US-dollar utgör de dock inte finansiella konton enligt definitionen i 2 kap. 11 §. Det innebär att ett sådant försäkringsavtal aldrig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto så länge det inte har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar.

I andra stycket klargörs att konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning inte ska anses vara rapporteringspliktiga. Där framgår också att om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–3 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I tredje stycket anges vad som gäller för ett konto som på grund av andra stycket inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, men vars saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår efter att kontot öppnats överstiger 50 000 US-dollar. I ett sådant fall ska ett intygande som avses i 1 § inhämtas inom 90 dagar från utgången av det kalenderår då saldot eller värdet översteg 50 000 US-dollar. Om ett sådant intygande inte kommer in ska kontot anses vara rapporteringspliktigt från och med det kalenderår då intygandet senast skulle ha kommit in.

6 §

Av paragrafens första stycke framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i vissa fall får tillämpa bestämmelserna om granskning av befintliga konton som innehas av fysiska personer i stället för bestämmelserna i detta kapitel. Detta gäller om den som öppnar ett konto redan har ett eller flera befintliga konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till den enheten närstående enhet.

Av andra stycket framgår att när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpar första stycket på ett nytt konto, räcker det att ett av kontona som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto för att samtliga sådana konton ska anses vara rapporteringspliktiga.

I tredje stycket anges att dokumentation som inhämtats vid granskningen av ett av de konton som avses i första stycket får användas även vid granskningen av övriga sådana konton.

Se även avsnitt 6.1.7.

6 kap.

1 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra första meningen i punkten C i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet. I första meningen anges att ett konto är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Begreppet specificerad amerikansk person definieras i 2 kap. 21 §. Om kontot innehas av flera personer räcker det att en av kontohavarna är en sådan enhet för att kontot ska vara rapporteringspliktigt. I andra meningen föreskrivs att ett konto är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller

flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande. I 3 § finns bestämmelser om hur ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska gå till väga för att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet. Det första steget för att avgöra detta är att avgöra om enheten är ett finansiellt institut eller inte. Om enheten inte är ett finansiellt institut ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet därefter avgöra om den är en aktiv eller passiv ickefinansiell enhet. Passiva icke-finansiella enheter benämns i FATCAavtalet ”passiva NFFE:er”. Om kontot innehas av flera personer räcker det att en av kontohavarna är en passiv icke-finansiell enhet över vilken en eller flera amerikanska fysiska personer har bestämmande inflytande för att kontot ska vara rapporteringspliktigt. Begreppet finansiellt institut definieras i 2 kap. 6–10 §§ och begreppet passiv icke-finansiell enhet definieras i 2 kap. 21 §. Begreppet ”person med bestämmande inflytande” definieras i 2 kap. 18 §. Vilka personer som är personer med bestämmande inflytande ska bedömas i enlighet med vad som anges i rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF). Bestämmelser om hur det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska gå till väga för att avgöra vilka personer som är personer med bestämmande inflytande och om de är medborgare eller har hemvist i USA finns i 4 §.

2 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten D.1 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet och anger hur ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska gå tillväga för att fastställa om en enhet som innehar ett befintligt konto är en specificerad amerikansk person. Det första steget är att granska den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtat för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning för att se om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person. Skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person föreligger t.ex. om det finns uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning eller om det finns uppgift om en amerikansk adress. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person och kontot därmed anses vara ett rapporteringspliktigt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte antingen inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller, utifrån den övrig information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person. Ett intygande från kontohavaren behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Services) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden.

3 §

Paragrafens första stycke har tagits in för att genomföra punkten D.2 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet och anger hur ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska gå tillväga för att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt institut. Om det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtat för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning finns skäl att anta att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare (Global Intermediary Identification Number, GIIN) finns med på den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Service), lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska kontohavaren anses vara ett finansiellt institut. Att avgöra om en enhet är ett finansiellt institut eller inte är det första steget för att avgöra om den är en passiv icke-finansiell enhet eller inte. Finansiella institut är inte icke-finansiella enheter. Om enheten är en icke-finansiell enhet ska det finansiella institutet gå vidare för att avgöra om den är aktiv eller passiv. Av 1 § framgår att ett konto som innehas av en enhet som inte är amerikansk kan vara rapporteringspliktigt endast om kontohavaren är en passiv ickefinansiell enhet.

I andra stycket föreskrivs att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, för att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska inhämta ett intygande om detta från kontohavaren, men att ett sådant intygande inte behöver inhämtas om det, utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig, kan antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet. Intygandet som avses här behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Services) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden. Stycket har placerats och delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten D.4 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket föreskrivs att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, för att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet. Av 1 § framgår att ett konto som innehas av en enhet som inte är amerikansk är ett rapporteringspliktigt konto endast om det innehas av en passiv icke-finansiell enhet över vilken en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande.

I andra stycket 1 anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, när det gäller konton vars saldon eller värden uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, för att fastställa om en person med

bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA ska granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I andra stycket 2 anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, när det gäller konton vars saldon eller värden uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar, för att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA ska inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande. Intygandet som avses här behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Services) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden. Av 1 § framgår att ett konto som innehas av en enhet som inte är amerikansk är ett rapporteringspliktigt konto endast om det innehas av en passiv ickefinansiell enhet över vilken en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande.

5 §

Paragrafens första mening har tagits in för att genomföra punkten E.3 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet och föreskriver att det finansiella institutet på nytt ska genomföra granskningen enligt 1–4 §§ om den efter att en sådan granskning genomförts får tillgång till ytterligare information som medför att det finns skäl att anta att ett intygande som inhämtats är oriktigt eller inte är tillförlitligt. I paragrafens andra mening anges att kontot är ett rapporteringspliktigt konto om det därefter fortfarande finns skäl att anta att intygande eller annan dokumentation är oriktig eller otillförlitlig eller om ett intygande som ska inhämtas vid den nya granskningen inte kommer in inom 90 dagar från det att det begärts. Meningen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

6 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkterna A och B i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet.

Första stycket anger gränsvärden för sådana konton som inte behöver granskas. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan välja att inte granska sådana konton vars saldo eller värde inte uppgår till gränsvärdena vid de aktuella tidpunkterna.

I andra stycket klargörs att konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning inte ska anses vara rapporteringspliktiga. Där framgår också att om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I tredje stycket anges att ett konto dock ska granskas enligt 1–4 §§ inom sex månader från det kalenderårets utgång och behandlas som ett rapporteringspliktigt konto om det därvid identifieras som ett sådant, om kontots saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mer vid utgången av 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår.

7 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra artikel 4.1 e i FATCA-avtalet.

I första stycket föreskrivs att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som betalar ut eller förmedlar en källskattepliktig betalning med amerikansk källa till ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut, ska tillhandahålla den direkta betalaren av inkomsten den information som behövs för att källskatt ska kunna tas ut och rapportering ska kunna ske avseende betalningen. Artikel 4.1 e i FATCA-avtalet får uppfattas på det sättet att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska tillhandahålla den aktuella informationen på begäran av den omedelbara utbetalaren. Begreppet källskattepliktig betalning med amerikansk källa definieras i 2 kap. 21 §. Uppgifter om vilken information som behövs för att källskatt ska kunna tas ut och rapportering ska kunna ske avseende betalningen, kan ges av den amerikanska direkta betalaren av inkomsten.

I andra stycket föreskrivs att första stycket inte gäller ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service) om att agera som behörig förmedlare eller källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person och som i enlighet med avtalet valt att innehålla skatt. Behörig förmedlare och källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person syftar på sådana som i amerikansk lagstiftning benämns Qualified Intermediary (QI) och Withholding Foreign Partnership och som avses i artikel 4.1 d i FATCA-avtalet.

8 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten D.3 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket föreskrivs att ett svenskt finansiellt institut eller en enhet som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion ska anses vara icke FATCA-deltagande endast om de betraktas som sådana av den amerikanska federala skattemyndigheten (Internal Revenue Service) i enlighet med ett FATCA-avtal. Med avseende på svenska finansiella institut innebär detta att de kan bli att betrakta som icke FATCAdeltagande endast om de identifierats som sådana med tillämpning av bestämmelserna i artikel 5.2 i det svenska FATCA-avtalet. Begreppet partnerjurisdiktion definieras i 2 kap. 21 §.

I andra stycket anges hur det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska avgöra om ett annat finansiellt institut är ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion.

I tredje stycket anges hur ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska gå tillväga för att fastställa om ett annat finansiellt institut än ett sådant som är svenskt eller amerikanskt eller har hemvist i en annan partnerjurisdiktion är ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut. Med finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna avses i tredje stycket 1 ett finansiellt institut som i de amerikanska författningarna benämns ”deemed-compliant FFI” och med undantagen faktisk innehavare avses vad som i de amerikanska författningarna benämns ”exempt beneficial owner”. Att ett finansiellt institut är ett ”registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna” innebär att det är

registrerat hos den amerikanska federala skattemyndigheten som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna. Med relevanta amerikanska författningar åsyftas i tredje stycket 1 de U.S. Treasury Regulations som avses i punkten 3 c (1) i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet. För närvarande definieras begreppet ”deemed-compliant FFI” i §1.1471-1(b)(24) och begreppet ”exempt beneficial owner” i §1.1471-1(b)(38) i U.S. Treasury Regulations.

Se även avsnitt 6.1.4.

7 kap.

1 §

Första styckets första mening har tagits in för att genomföra punkten B.1 i avsnitt V i bilaga I till FATCA-avtalet och föreskriver att ett nytt konto är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera enheter som är specificerade amerikanska personer. Begreppet specificerad amerikansk person definieras i 2 kap. 21 §. Om kontot innehas av flera personer räcker det att en av kontohavarna är en sådan enhet för att kontot ska vara rapporteringspliktigt. I första styckets andra mening föreskrivs att ett konto också är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera andra enheter som är passiva icke-finansiella enheter och över vilka en eller flera fysiska personer som är medborgare eller har hemvist i USA har bestämmande inflytande. Passiva icke-finansiella enheter benämns i

FATCA-avtalet ”passiva NFFE:er”. Om kontot innehas av flera personer räcker det att en av kontohavarna är en sådan enhet för att kontot ska vara rapporteringspliktigt. Begreppet finansiellt institut definieras i 2 kap. 6–10 §§ och begreppet passiv icke-finansiell enhet definieras i 2 kap. 21 §. Vilka personer som är ”personer med bestämmande inflytande” ska bedömas i enlighet med vad som anges i rekommendationerna från Financial Action Task Force (FATF). Första styckets tredje mening saknar en uttrycklig motsvarighet i FATCAavtalet och anger att ett konto är rapporteringspliktigt om ett sådant intygande från kontohavaren eller de kontrollerande personerna som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

Av andra stycket framgår att ett konto dock inte ska anses vara rapporteringspliktigt om kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar ett intygande från kontohavaren om att den är ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna eller en undantagen faktisk innehavare i enlighet med hur dessa begrepp definieras i de relevanta amerikanska författningarna U.S. Treasury Regulations eller om, när kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kontrollerar kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut (”FFI List”). Det framgår redan av första och andra styckena att ett konto inte är rapporteringspliktigt om det innehas av ett finansiellt institut som inte är en specificerad amerikansk person. Det aktuella intygandet ska dock avse begreppens betydelse i enlighet med vad som anges i U.S. Treasury Regulations. Definitionen av finansiellt institut är inte exakt densamma i

U.S. Treasury Regulations som i FATCA-avtalet. Med deltagande finansiellt institut avses en enhet som i de amerikanska författningarna benämns ”participating FFI”, med finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna avses ett finansiellt institut som i de amerikanska författningarna benämns ”deemed-compliant FFI” och med undantagen faktisk innehavare avses vad som i de amerikanska författningarna benämns ”exempt beneficial owner”. Att ett finansiellt institut är ett ”registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna” innebär att det är registrerat hos den amerikanska federala skattemyndigheten som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCAreglerna. Med relevanta amerikanska författningar åsyftas tredje stycket 1 i U.S. Treasury Regulations. För närvarande definieras begreppet ”deemed-compliant FFI” i §1.1471-1(b)(24) och begreppet ”exempt beneficial owner” i §1.1471-1(b)(38) i U.S. Treasury Regulations.

2 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten B.1 i avsnitt V i bilaga I till FATCA-avtalet och anger att en kontohavare ska anses vara en aktiv icke-finansiell enhet, ett svenskt finansiellt institut eller ett finansiellt institut som har hemvist i en annan partnerjurisdiktion vid tillämpning av 1 §, om detta rimligen kan fastställas utifrån att kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med på amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Service) lista över icke-amerikanska finansiella institut eller utifrån andra uppgifter som finns allmänt tillgängliga eller som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till. Med identifieringsnummer som internationell förmedlare avses det som på engelska benämns Global Intermediary Identification Number och förkortas GIIN.

3 §

Paragrafen har tagits in för att delvis genomföra punkten B.3 b i avsnitt V i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får förlita sig på information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism för att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet. Vilka personer som är personer med bestämmande inflytande ska bedömas i enlighet med vad som anges i rekommendationerna från Financial Action Task Force (FATF).

I andra stycket föreskrivs att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, för att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, i samband med att kontot öppnas ska inhämta ett intygande från den som öppnar kontot eller från personerna med bestämmande inflytande. Det är den som öppnar kontot eller personerna med bestämmande inflytande själva som ska intyga personernas med bestämmande inflytande status. Intygandet behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även

använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Service) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden.

I tredje stycket anges att ett intygande som innehåller det eller de amerikanska skatteregistreringsnumren ska inhämtas när det av uppgifter i ett intygande som avses i andra stycket framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande för en enhet som är en passiv icke-finansiell enhet är specificerade amerikanska personer. Detta gäller dock endast om det amerikanska skatteregistreringsnumret inte anges redan i det första intygandet som inhämtats. Skatteregistreringsnumret måste alltså inte inhämtas separat i ett särskilt intygande, utan kan inhämtas redan i det intygande som inhämtas enligt andra stycket. Om vissa av personerna med bestämmande inflytande är specificerade amerikanska personer medan andra inte är det behöver givetvis intyganden som innehåller amerikanskt skatteregistreringsnummer enbart inhämtas för personer med bestämmande inflytande som är specificerade amerikanska personer. Med amerikanskt skatteregistreringsnummer avses ett amerikanskt Taxpayer Identification Number (TIN), t.ex. ett Social Security Number (SSN) eller ett Individual Taxpayer Identification Number (ITIN).

4 §

Paragrafen har tagits in för att delvis genomföra punkten B i avsnitt V i bilaga I till FATCA-avtalet och föreskriver att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i alla andra fall än som avses i 2 och 3 §§ ska inhämta ett intygande från den som öppnar ett konto för att fastställa om sådana omständigheter föreligger som är av betydelse för tillämpningen av 1 §. Intygandet behöver inte uppfylla något särskilt formkrav, utan kan t.ex. undertecknas elektroniskt. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten får även använda den amerikanska federala skattemyndighetens (Internal Revenue Services) formulär W-8 eller W-9 för sådana intyganden

I andra stycket anges att ett intygande som innehåller det amerikanska skatteregistreringsnumret ska inhämtas när det av uppgifter i ett intygande från kontohavaren framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. Skatteregistreringsnumret kan inhämtas i ett särskilt intygande eller utgöra en del av den information som lämnas i ett mer allmänt utformat intygande. Med amerikanskt skatteregistreringsnummer avses ett amerikanskt Taxpayer Identification Number (TIN), t.ex. ett Employer Identification Number (EIN).

5 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten A i avsnitt V i bilaga I till FATCA-avtalet. I första stycket anges att granskningen enligt 1–4 §§ inte behöver omfatta kreditkortskonton och rullande kredit, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kontohavare har ett tillgodohavande som uppgår till mer än 50 000 US-dollar på kontot. Kvalificerade kreditkortskonton är generellt undantagna från rapporteringsplikt enligt 3 kap. 3 § 6. De rekvisit som uppställs i 3 kap. 20 § för att ett konto ska anses vara ett kvalificerat kreditkortskonto skiljer sig dock något från de

krav som ställs för att kontona inte ska behöva granskas enligt förevarande paragraf, varför det har bedömts finnas ett behov även av bestämmelserna i denna paragraf. I paragrafen finns t.ex. inget krav på att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden vid ett visst angivet datum. Det relevanta är här i stället att riktlinjer och förfaranden har införts när en enhet öppnar ett nytt konto. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja om det ska granska dessa konton eller inte.

I andra stycket klargörs att konton som vid tillämpningen av första stycket inte omfattas av granskning inte ska anses vara rapporteringspliktiga. Där framgår också att om ett sådant konto ändå har granskats enligt 1–4 §§ och då identifierats som rapporteringspliktigt, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet välja om det vill behandla kontot som rapporteringspliktigt eller inte. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

6 §

Av paragrafens första stycke framgår att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i vissa fall får tillämpa bestämmelserna om granskning av befintliga konton som innehas av enheter i stället för bestämmelserna i detta kapitel. Detta gäller om enheten som öppnar kontot redan har ett eller flera befintliga konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en till det närstående enhet.

Av andra stycket framgår att när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpar första stycket på ett nytt konto, räcker det att ett av kontona som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto för att samtliga sådana konton ska anses vara rapporteringspliktiga.

I tredje stycket anges att dokumentation som inhämtats vid granskningen av ett av de konton som avses i första stycket får användas även vid granskningen av övriga sådana konton.

Se även avsnitt 6.1.7.

7 §

I paragrafen anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut när det gäller granskning av vissa konton får tillämpa bestämmelserna i 6 kap. 1–5 §§ i stället för bestämmelserna i 1–4 §§ i detta kapitel. Detta gäller avseende konto som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015. Bestämmelserna i 6 kap. 6 § om konton som inte behöver granskas får dock i dessa fall inte tillämpas. I stället tillämpas 5 § även i dessa fall. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får välja om det ska tillämpa denna möjlighet att behandla vissa nya konton som om de var befintliga konton.

8 kap.

1 §

I paragrafen anges att i de fall då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare som avses i 1 kap. 3 § lagen om kontoföring av finansiella instrument, är det i stället den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder

som ska tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. med avseende på konton som är föremål för sådana registreringsåtgärder. Det kontoförande institutet är det finansiella institut som sköter kontakterna med dem som innehar de finansiella instrumenten som ett sådant konto omfattar och är därför bättre lämpat än den centrala värdepappersförvararen att ha ansvaret för att vidta de granskningsåtgärder som anges i 4–8 kap. för att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Uppgifter om kontot behöver sedan lämnas av det kontoförande institutet till den centrala värdepappersförvararen för att den senare ska kunna uppfylla sina skyldigheter som rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 22 a kap. SFL, se även avsnitt 6.2.2 om informationsuppgifter. I paragrafen anges även att den centrala värdepappersförvararen ska sammanställa och tillhandahålla det kontoförande institutet den information som det kontoförande institutet behöver för att tillämpa 4– 8 kap. Det rör sig främst om sådan information om tillgångar på konton som är av betydelse för det kontoförande institutets bedömning av vilken typ av granskning som ska göras, t.ex. om tillgångarna på ett konto överstiger de gränsvärden som finns för om ett konto alls behöver granskas.

2 §

I paragrafen anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska vara registrerat hos den amerikanska federala skattemyndigheten som ett finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna (registered deemed-compliant FFI). Av samförståndsförklaringen till FATCAavtalet framgår att svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut ska ha registrerat sig före den 1 januari 2015. Eftersom den 31 december 2014 infaller innan lagen träder i kraft har det inte varit möjligt att ta in ett legalt krav på att ha registrerat sig redan före den 1 januari 2015. Rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte redan har registrerat sig måste registrera sig så snart som möjligt. Registreringskravet gäller endast för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Det innebär dels att en enhet som inte är ett finansiellt institut inte behöver registrera sig, dels att ett finansiellt institut som är undantaget från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. inte behöver registrera sig. En skyldighet att registrera sig uppstår dock för en svensk enhet som startar en verksamhet som gör att den blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut och för en svensk enhet som förändrar sin verksamhet på ett sådant sätt att den blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Registreringen ska då ske i samband med att enheten blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Den amerikanska federala skattemyndigheten är Internal Revenue Service (IRS) och registrering sker on-line på dess webbplats för FATCA-registrering (the IRS FATCA registration website). Instruktioner för registreringen finns tillgängliga på webbplatsen. I samband med registreringen erhåller det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ett identifieringsnummer som internationell förmedlare (Global Intermediary Identification Number, GIIN).

Se även om detta i avsnitt 6.2.4.

3 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkterna B.2 och B.3 i avsnitt I i bilaga I till FATCA-avtalet.

I första stycket anges att ett kontos saldo eller värde, om något annat inte anges, vid tillämpningen av 4–8 kap. ska fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod. Med annan lämplig rapporteringsperiod avses t.ex. det rapporteringsskyldiga finansiella institutets räkenskapsår eller den period för vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, i form av årsbesked eller liknande, rapporterar till kontohavarna med avseende på deras innehav. Vilken rapporteringsperiod som är mest lämplig för det finansiella institutet när det gäller att fastställa saldon eller värden på konton kan variera med hänsyn till det finansiella institutets verksamhet. En rapporteringsperiod ska dock vara sådan att den, typiskt sett, omfattar 12 månader och upprepas i en cykel.

I andra stycket anges att, när ett kontos saldo eller värde den 30 juni 2014 eller vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i stället får räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för en annan lämplig rapporteringsperiod som löper ut närmast före den 30 juni 2014 eller närmast före utgången av det aktuella kalenderåret.

Se även avsnitt 6.1.1.

4 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten E i avsnitt VI i bilaga I till FATCA-avtalet. Såvida det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har tillgång till information om förmånstagaren som gör att det finns skäl att anta att han eller hon är en specificerad amerikansk person, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet utgå ifrån att en fysisk person som är förmånstagare (men inte försäkringstagare) i ett försäkringsavtal med kontantvärde och som erhåller en dödsfallsförmån inte är en specificerad amerikansk person. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har skäl att anta att en förmånstagare är en specificerad amerikansk person om det bland den information om förmånstagaren som det finansiella institutet har tillgång till finns sådana indikationer på att han eller hon är en amerikansk person som anges i 4 kap. 1 §. Paragrafen har getts rubrik och placerats i enlighet med Lagrådets förslag.

5 §

I paragrafen föreskrivs att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid granskning av ett befintligt konto får tillämpa bestämmelserna om granskning av motsvarande nya konton i stället för bestämmelserna om befintliga konton. De tidsfrister som enligt tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna gäller för granskningen av befintliga konton ska dock fortsatt gälla. Det innebär att granskningen av befintliga lågvärdekonton som innehas av fysiska personer och befintliga konton som innehas av enheter ska ha genomförts senast den 30 juni 2016 och att granskningen av befintliga högvärdekonton som innehas av fysiska personer ska ha genomförts senast den 30 juni 2015, även om det

rapporteringsskyldiga finansiella institutet med stöd av denna paragraf väljer att tillämpa bestämmelserna om granskning av nya konton. Eftersom det här är fråga om konton som redan har öppnats, ska de intyganden från kontohavarna eller, när det gäller konton som innehas av enheter, i vissa fall från personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren, inhämtas när granskningen görs i stället för i samband med att kontona öppnas. Paragrafen har placerats i enlighet med

Lagrådets förslag.

6 §

I paragrafen anges vad som ska räknas som styrkande dokumentation vid tillämpning av 4–7 kap. I punkten 1 anges att ett intyg om bosättning utfärdat av en behörig tjänsteman vid behörig myndighet i den stat eller jurisdiktion där betalaren uppger sig vara bosatt, får räknas som styrkande dokumentation. För svensk del innebär detta i första hand att personbevis får räknas som styrkande dokumentation. De relevanta uppgifterna i ett personbevis finns även i statens personadressregister (SPAR). För fysiska personer gäller också en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål som styrkande dokumentation. När det är fråga om en enhet gäller en officiell handling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller namn och adress för enhetens huvudkontor i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten registrerats eller etablerats som styrkande dokumentation. För ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ingått ett avtal med IRS om att agera som behörig förmedlare (Qualified Intermediary, QI), gäller som styrkande dokumentation också annan handling som enligt en bilaga till det avtalet gäller för att identifiera fysiska personer eller enheter. Slutligen gäller som styrkande dokumentation även kontoutdrag eller liknande sammanställningar, kreditupplysning, konkursansökan eller rapport från U.S. Securities and Exchange Commission. Paragrafen har placerats i enlighet med Lagrådets förslag.

7 §

Paragrafen har tagits in för att genomföra punkten A i avsnitt VI i bilaga I till FATCA-avtalet och föreskriver att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, trots det som i övrigt föreskrivs i 4–8 kap., inte får förlita sig på uppgifter i ett intygande och annan dokumentation om enheten har tillgång till ytterligare information som gör att dokumentationens riktighet eller tillförlitlighet skäligen kan ifrågasättas. Paragrafen har placerats i enlighet med Lagrådets förslag.

8 §

I paragrafen föreskrivs att den dokumentation som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inhämtar i enlighet med denna lag ska sparas i sex år från inhämtandet. Paragrafen har placerats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 april 2015.

Bestämmelserna i andra punkten har tagits in med anledning av den särskilda bestämmelse i artikel 1.1 s i FATCA-avtalet avseende begreppet regelmässig handel vid tillämpning före den 1 januari 2016 och tillämpning därefter om innehavare togs upp i det finansiella institutets register före den 1 juli 2014.

Bestämmelsen i tredje punkten har tagits in med anledning av att det i punkten E.1 i avsnitt II i bilaga I till FATCA-avtalet föreskrivs att granskningen av högvärdekonton som innehas av fysiska personer ska ha genomförts senast den 30 juni 2015. Bestämmelser om granskning av sådana konton finns i 4 kap. 3–8 §§. Sådana konton ska anses vara rapporteringspliktiga från och med det kalenderår då det identifieras som ett rapporteringspliktigt konto.

Bestämmelserna i fjärde punkten har tagits in med anledning av att det i punkten C.1 i avsnitt II respektive i punkten E.1 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet föreskrivs att granskningen av befintliga lågvärdekonton som innehas av fysiska personer respektive av befintliga konton som innehas av enheter ska ha genomförts senast den 30 juni 2016. Bestämmelser om granskning av sådana konton finns i 4 kap. 1 och 2 §§. Sådana konton ska anses vara rapporteringspliktiga från och med det kalenderår då det identifieras som ett rapporteringspliktigt konto. Bestämmelserna har vidare tagits in med anledning av att det i punkten E.1 i avsnitt IV i bilaga I till FATCA-avtalet föreskrivs att granskningen av konton som innehas av enheter och vars saldo eller värde överstiger 250 000 US-dollar ska ha genomförts senast den 30 juni 2016. Bestämmelser om granskning av sådana konton finns i 6 kap. 1–6 §§. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut väljer att granska konton med saldon eller värden som inte överstiger 250 000 US-dollar, trots att det enligt 6 kap. 6 § inte krävs, ska även granskningen av de kontona vara genomförd den 30 juni 2016.

Bestämmelsen i femte punkten har tagits in för att genomföra punkten G i bilaga I till FATCA-avtalet när det gäller nya konton som innehas av fysiska personer. I 5 kap. anges att ett intygande från en person som öppnar ett konto ska inhämtas. Nya konton är konton som öppnades den 1 juli 2014 eller senare. Utan denna bestämmelse skulle det bli fråga om att retroaktivt ålägga rapporteringsskyldiga finansiella institut att inhämta sådana intyganden för konton som öppnas innan lagen träder i kraft. Här föreskrivs att ett sådant intygande i stället ska inhämtas inom ett år från lagens ikraftträdande. Om ett intygande kommer in ska bestämmelserna i 5 kap. därefter i övrigt tillämpas för att granska kontot. Granskningen ska ha gjorts inom ett år från lagens ikraftträdande. Om ett sådant intygande inte kommer in inom ett år ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska kontot i enlighet med bestämmelserna om granskning av befintliga konton som är högvärdekonton och innehas av fysiska personer för att fastställa om det är ett rapporteringspliktigt konto. Dessutom ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i så fall avsluta kontot senast inom ett år från lagens ikraftträdande. I samband med att intygandet begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas

om intygandet inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Om kontot avslutas ska tillgångarna betalas ut till kontohavaren. Om kontot är en försäkring ska den återköpas. När det gäller konton avseende vilka ett sådant intygande inte kommer in ska både granskningen och avslutandet av kontot ska ha gjorts inom ett år från lagens ikraftträdande. Om dessa konton vid denna granskning identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska de anses vara rapporteringspliktiga från och med det kalenderår då de öppnades.

Bestämmelsen i sjätte punkten har tagits in för att genomföra punkten G i bilaga I till FATCA-avtalet när det gäller identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut. Denna identifiering är viktig både vid tillhandahållande av information till en direkt betalare av en källskattepliktig betalning med amerikansk källa enligt 6 kap. 7 § och vid lämnande av sådan kontrolluppgift om sammanlagda betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut som ska lämnas avseende kalenderåren 2015 och 2016. Bestämmelser om identifiering av icke FATCA-deltagande finansiella institut finns i 6 kap. 8 §. Också här ges det rapporteringsskyldiga finansiella institutet en tidsfrist på ett år efter lagens ikraftträdande för att inhämta ett sådant intygande eller sådan annan dokumentation som behövs för att göra identifieringen. Med annan dokumentation som behövs avses främst att det andra finansiella institutets identifieringsnummer som internationell förmedlare (GIIN) kan behöva inhämtas.

Bestämmelsen i sjunde punkten har tagits in för att genomföra punkten G i bilaga I till FATCA-avtalet när det gäller nya konton som innehas av enheter. I 7 kap. anges att ett intygande från kontohavaren ska inhämtas i samband med att ett konto öppnas för att fastställa vissa omständigheter. Nya konton är konton som öppnades den 1 juli 2014 eller senare. Utan denna bestämmelse skulle det bli fråga om att retroaktivt ålägga rapporteringsskyldiga finansiella institut att inhämta sådana intyg för konton som öppnas innan lagen träder i kraft. Här föreskrivs att ett sådant intygande i stället ska inhämtas inom ett år från lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i 7 kap. ska därefter i övrigt tillämpas för att granska kontot. Granskningen ska ha gjorts inom ett år från lagens ikraftträdande. Om ett sådant intygande inte kommer in inom ett år ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska kontot i enlighet med bestämmelserna om granskning av befintliga konton som innehas av enheter för att fastställa om det är ett rapporteringspliktigt konto. Dessutom ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i så fall avsluta kontot senast inom ett år från lagens ikraftträdande. I samband med att intygandet eller den andra dokumentationen begärs ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet informera kontohavaren om att kontot kan komma att avslutas om intygandet eller den andra dokumentationen inte kommer in och om hur medlen på kontot i så fall kommer att betalas ut samt begära att kontohavaren lämnar uppgift om vilket konto medlen ska betalas ut till om kontot avslutas. Om kontot avslutas ska tillgångarna betalas ut till kontohavaren. Om kontot är en försäkring ska den återköpas. När det gäller konton avseende vilka ett intygande inte kommer in ska både granskningen och avslutandet av

kontot ha gjorts inom ett år från lagens ikraftträdande. Om dessa konton vid denna granskning identifieras som rapporteringspliktiga konton, ska de anses vara rapporteringspliktiga från och med det kalenderår då de öppnades.

Bestämmelsen i åttonde punkten har tagits in med anledning av att det i artikel 6.4 b i FATCA-avtalet anges att Sverige ska ålägga svenska rapporteringsskyldiga finansiella institut att inhämta det amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) för varje specificerad amerikansk person som krävs enligt artikel 2.2 a 1. TIN ska inhämtas för rapportering med avseende på 2017 och efterföljande år. I bestämmelsen anges inte att det är ett intygande som innehåller TIN som ska inhämtas, men det är naturligtvis ett av alternativen.

Hänvisningar till S9-1

9.2. Förslaget till lag om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet

1 §

I paragrafen regleras tillämpningsområdet för den nya lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. I paragrafen anges att lagen ska tillämpas för sådant automatiskt utbyte av upplysningar som avses i avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet).

2 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten, dvs. till Internal Revenue Service, genom automatiskt utbyte. I första stycket anges att de upplysningar som ska överföras är sådana som lämnas i kontrolluppgift enligt 22 a kap. 2–8 §§ och 24 kap. 4 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244), och som enligt den kontrolluppgiftsskyldige avser ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet. De uppgifter som ska lämnas skiljer sig åt i vissa delar beroende på vilken typ av rapporteringspliktigt konto det rör sig om, t.ex. ett depåkonto eller ett inlåningskonto.

I andra stycket anges att upplysningarna ska överföras minst en gång om året och att det för varje uppgift måste framgå i vilken valuta beloppet anges. Av FATCA-avtalet framgår att upplysningarna ska överföras så snart som möjligt men senast den 30 september kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser. Att upplysningarna ska överföras ”minst” en gång om året innebär att det är möjligt för Skatteverket att överföra upplysningar vid fler tillfällen om de t.ex. behöver rättas eller kompletteras till följd av för sent inkomna kontrolluppgifter.

3 §

I denna paragraf anges i första stycket att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om det finns skäl att tro att

någon har begått mindre eller administrativa fel som kan ha lett till att felaktiga eller ofullständiga uppgifter har rapporterats eller som har resulterat i andra överträdelser av FATCA-avtalet. De felaktigheter och överträdelser som avses i detta stycke rör alltså de uppgifter som lämnas från den amerikanska federala skattemyndigheten till Skatteverket. Denna skyldighet för Skatteverket regleras i artikel 5.1 i FATCA-avtalet. Av artikel 3.6 i samma avtal framgår att Skatteverket och den amerikanska federala skattemyndigheten ska ingå ett avtal eller en överenskommelse som bl.a. anger de regler och förfaranden som kan krävas för att artikel 5 i avtalet ska kunna genomföras.

Av andra stycket framgår Skatteverkets skyldigheter när den amerikanska federala skattemyndigheten lämnar Skatteverket en sådan underrättelse som avses i första stycket. I detta fall är det alltså den amerikanska behöriga myndigheten som underrättar Skatteverket om misstänkta felaktigheter m.m. i de uppgifter som lämnats från Sverige till USA. Skatteverket ska i dessa fall vidta de åtgärder som står till buds enligt svensk lagstiftning för att försöka inhämta korrekt och fullständig information i enlighet med vad som krävs i FATCA-avtalet, eller för att avhjälpa överträdelser av avtalet.

4 §

I paragrafen anges i första stycket att Skatteverket ska underrätta den amerikanska federala skattemyndigheten om verket kunnat konstatera att ett amerikanskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut har gjort sig skyldig till en väsentlig överträdelse av de skyldigheter som följer av FATCA-avtalet. I detta fall rör det sig alltså om överträdelser som amerikanska rapporteringsskyldiga finansiella institut gör sig skyldiga till när det gäller skyldigheterna att lämna upplysningar till Sverige i enlighet med FATCA-avtalet.

Av andra stycket framgår Skatteverkets skyldigheter när den amerikanska federala skattemyndigheten lämnar Skatteverket en sådan underrättelse som avses i första stycket. I detta fall är det alltså den amerikanska behöriga myndigheten som underrättar Skatteverket om en väsentlig överträdelse som har begåtts av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i Sverige. Skatteverket ska i dessa fall vidta de åtgärder som står till buds enligt svensk lagstiftning för att avhjälpa den väsentliga överträdelsen som beskrivs i underrättelsen.

5 §

I paragrafen anges hur upplysningar som Skatteverket tar emot från den amerikanska federala skattemyndigheten till följd av utbytet av upplysningar enligt FATCA-avtalet får användas. Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt artikel 26.1 i skatteavtalet mellan Sverige och USA gäller för användning av uppgifter som tas emot med tillämpning av det avtalet. Bestämmelsen tar inte bara sikte på hur Skatteverket får använda upplysningarna, utan också på hur andra personer och myndigheter (däri inbegripet domstolar) som fastställer uppbär, administrerar eller driver in skatterna och som får del av uppgifterna, får använda dem. Uppgifterna får användas vid offentliga rättegångar och i domstolsavgöranden. Uppgifterna får användas endast i

beskattningsändamål och i fråga om de skatter som omfattas av skatteavtalet mellan Sverige och USA.

Begränsning av användningen av erhållna upplysningar som följer av FATCA-avtalet får anses vara av tvingande natur och innebära ett förbud att använda upplysningarna på annat sätt. Bestämmelsen innefattar inte någon begränsning i enskildas rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Upplysningar som erhålls från USA kommer dock ofta att tillföras ett mål eller ärende som rör bestämmande av skatt och därmed omfattas av bestämmelserna i 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Sekretess gäller visserligen inte endast i förhållande till enskilda utan även mellan myndigheter (8 kap. 1 § OSL). Sekretess bryts dock i vissa fall genom sekretessbrytande bestämmelser i lag och förordning, se bl.a. 10 kap. OSL. Enligt 6 kap. 5 § OSL ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Om en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig på en uppgift, innebär bestämmelsen i 6 kap. 5 § OSL att en myndighet är skyldig att lämna uppgiften till en myndighet som begär det. De användningsbegränsningar som tas in får emellertid till följd att en myndighet inte kan utnyttja uppgifterna i sin verksamhet i andra fall än som anges i paragrafen. Detta innebär att sekretessbrytande regler i praktiken bara torde bli aktuella när en myndighet har rätt att ta del av uppgifterna för sådana ändamål (jfr prop. 1990/91:131 s. 24 f.).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 april 2015.

Av andra punkten framgår att Skatteverket ska bedöma om USA har lämpliga säkerhetsbestämmelser på plats för att säkerställa att information som tas emot fortsätter att vara sekretessbelagd och uteslutande används för beskattningsändamål, och en infrastruktur för ett effektivt informationsutbyte. Skatteverket ska meddela den amerikanska federala skattemyndigheten när Skatteverket bedömt att sådana säkerhetsbestämmelser och en sådan infrastruktur är på plats.

Enligt tredje punkten ska skyldigheterna i 2 § gälla från och med det datum då Skatteverket lämnar det meddelande till den amerikanska federala skattemyndigheten som avses i punkten 2 i övergångsbestämmelserna.

9.3. Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

58 kap.

18 b §

Paragrafen är ny och har tagits in för att möjliggöra återköp av försäkringar när de måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL. Bestämmelser om att försäkringar och andra finansiella

konton i vissa fall ska avslutas finns i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till IDKL. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 april 2015 och avseende vilka ett intygande från kontohavaren inte kunnat inhämtas inom ett år från den 1 april 2015.

32 a §

Paragrafen är ny och har tagits in för att möjliggöra att ett pensionssparkonto avslutas genom en utbetalning i förtid när ett sådant konto måste avslutas enligt IDKL. Bestämmelser om att finansiella konton i vissa fall ska avslutas finns i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till IDKL. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 april 2015 och avseende vilka ett intygande inte kunnat inhämtas inom ett år från den 1 april 2015.

Ikraftträdande

Lagen träder i kraft den 1 april 2015.

9.4. Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

I lagen föreskrivs att 58 kap. 18 b och 32 a §§ samt rubrikerna närmast före 58 kap.18 b och 32 a §§inkomstskattelagen (1999:1229) ska upphöra att gälla respektive utgå den 1 juli 2016. Lagen innebär att de särskilda möjligheterna att återköpa en pensionsförsäkring och att avsluta ett pensionssparkonto när det måste ske enligt IDKL upphör att gälla den 1 juli 2016. Lagen föranleds av att de krav som finns i IDKL på att avsluta konton innebär att kontona ska ha avslutats den 31 mars 2016. Därefter finns inte längre någon skyldighet att avsluta konton. Se även avsnitt 7.3.

Hänvisningar till S9-4

9.5. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

9 kap.

2 §

Den begränsning av användningen av erhållna upplysningar som följer av FATCA-avtalet får anses vara av tvingande natur och innebära ett förbud att använda upplysningarna på annat sätt än som avses i 5 § lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Bestämmelsen i den paragrafen innefattar inte någon begränsning i enskildas rätt enligt tryckfrihetsförordningen att ta del av eller använda sig av allmänna handlingar. Upplysningar som erhålls från USA kommer dock ofta att tillföras ett mål eller ärende som rör bestämmande av skatt och därmed omfattas av bestämmelserna i 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess gäller visserligen inte endast i förhållande till enskilda utan som huvudregel även mellan myndigheter (8 kap. 1 §). Sekretess bryts

dock i vissa fall genom sekretessbrytande bestämmelser i lag och förordning, se bl.a. 10 kap. Enligt 6 kap. 5 § ska en myndighet på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Om en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig på en uppgift, innebär bestämmelsen i 6 kap. 5 § att en myndighet är skyldig att lämna uppgiften till en myndighet som begär det. De användningsbegränsningar som anges i 5 § lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet får emellertid till följd att en myndighet inte kan utnyttja uppgifterna i sin verksamhet i andra fall än som anges i bestämmelsen. Detta innebär att sekretessbrytande regler i praktiken enbart torde bli aktuella att åberopa när en myndighet har rätt att ta del av uppgifterna för sådana ändamål (jfr prop. 1990/91:131 s. 24 f).

Hänvisningarna i paragrafen har kompletterats med en ny punkt 11, som hänvisar till lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Beträffande åberopande av upplysningar m.m. som har erhållits från USA som bevisning, se kommentaren till 5 § lagen om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet.

Ikraftträdande

Lagen träder i kraft den 1 april 2015.

9.6. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

11 kap.

18 a §

Paragrafen är ny och har tagits in för att ange hur rätten till återbäring och avgifter ska bestämmas när en försäkring måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL. Bestämmelser om att försäkringar och andra finansiella konton i vissa fall ska avslutas finns i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till IDKL. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 april 2015 och avseende vilka ett intygande från kontohavaren inte kunnat inhämtas inom ett år från den 1 april 2015.

12 kap.

69 a §

Paragrafen är ny och har tagits in för att ange hur rätten till återbäring och avgifter ska bestämmas när en försäkring måste avslutas enligt IDKL. Bestämmelser om att försäkringar och andra finansiella konton i vissa fall ska avslutas finns i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till IDKL. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 april 2015 och avseende vilka ett intygande från kontohavaren inte kunnat inhämtas inom ett år från den 1 april 2015.

13 kap.

23 a §

Paragrafen är ny och har tagits in för att ange hur rätten till återbäring och avgifter ska bestämmas när en försäkring måste avslutas enligt IDKL. Bestämmelser om att försäkringar och andra finansiella konton i vissa fall ska avslutas finns i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till IDKL. Det rör sig om konton som öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 april 2015 och avseende vilka ett intygande från kontohavaren inte kunnat inhämtas inom ett år från den 1 april 2015.

Ikraftträdande

Lagen träder i kraft den 1 april 2015.

9.7. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

I lagen föreskrivs att 11 kap. 18 a §, 12 kap. 69 a § och 13 kap. 23 a §försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska upphöra att gälla den 1 juli 2016. Lagen innebär att bestämmelserna om rätten till återbäring och om avgifter när en försäkring måste avslutas enligt lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, upphör att gälla den 1 juli 2016. Lagen föranleds av att de krav som finns i IDKL på att avsluta konton innebär att kontona ska ha avslutats den 31 mars 2016. Därefter finns inte längre någon skyldighet att avsluta konton. Se även avsnitt 7.5.

Hänvisningar till S9-7

9.8. Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

1 kap.

1 §

Ändringen av paragrafen, som reglerar lagens innehåll, föranleds av att det införs ett nytt kapitel, 22 a kap., i lagen.

22 a kap.

1 §

I paragrafen, som liksom hela kapitlet är ny, regleras kapitlets innehåll. Bestämmelserna om kontrolluppgifter i kapitlet föranleds av avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet).

2 §

I paragrafen, som är ny, anges att kontrolluppgifter ska lämnas om ett sådant rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § IDKL. Av den

bestämmelsen framgår att ett finansiellt konto som avses i 2 kap. 11 § IDKL kan identifieras som ett rapporteringspliktigt konto enligt bestämmelserna i 4–8 kap. samma lag, med vissa undantag.

3 §

Paragrafen, som är ny, reglerar för vem kontrolluppgift ska lämnas.

Kontrolluppgift ska som nämnts i kommentaren till 2 § lämnas för rapporteringspliktiga konton. Att ett finansiellt konto identifieras som ett rapporteringspliktigt konto är en följd av att en viss fysisk person eller viss enhet är innehavare till kontot, dvs. kontohavare enligt 2 kap. 16 § IDKL. Dessa fysiska personer eller enheter är sådana som har anknytning till USA i någon form, t.ex. på grund av att de är medborgare eller har hemvist i USA. Den som kontrolluppgift ska lämnas för enligt första stycket är den vars innehav av kontot medför att det har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto. Om flera kontohavare innehar ett konto gemensamt ska alltså kontrolluppgift inte lämnas för en kontohavare vars innehav inte medför att det är ett rapporteringspliktigt konto, även om kontot har identifierats som ett rapporteringspliktigt konto på grund av en annan kontohavares innehav. Som framgår av 2 § ska kontrolluppgift lämnas om ett rapporteringspliktigt konto, vilket innebär att en och samma kontrolluppgift ska lämnas för flera kontohavare om deras innehav medför att kontot är rapporteringspliktigt. Kontrolluppgiften ska då anses lämnas för var och en av dessa kontohavare.

I en särskild situation, som regleras i andra stycket, ska kontrolluppgift även lämnas för en enhet som inte är en amerikansk person enligt 2 kap. 21 § IDKL. Det gäller om enheten kontrolleras av en eller flera fysiska personer som är sådana personer med bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § IDKL. Deras bestämmande inflytande över enheten medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. I dessa fall ska kontrolluppgiften även lämnas för den eller de fysiska personer som utövar bestämmande inflytande över enheten och vars innehav gör kontot rapporteringspliktigt. Begreppen rapporteringspliktigt konto och enhet definieras i 2 kap. 21 § IDKL.

4 §

Paragrafen, som är ny, reglerar vem som är skyldig att lämna kontrolluppgift och anger att det är ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § IDKL. Vad som avses med ett finansiellt institut framgår av 2 kap. 6–10 §§ samma lag. Det kan exempelvis röra sig om en bank, ett försäkringsföretag eller ett riskkapitalbolag.

5 §

I denna nya paragraf regleras de uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton. Kontrolluppgiften ska enligt första stycket 1 innehålla uppgift om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. En hänvisning till vad som avses med rapporteringspliktigt konto finns i 2 §. Kontrolluppgiften ska enligt första stycket 2 innehålla identifikationsuppgifter för kontot, i normalfallet ett kontonummer, samt enligt första stycket 3 kontots saldo eller värde vid utgången av året eller,

om kontot har avslutats under året, omedelbart före kontots avslutande. Om uppgift om värde ska lämnas för ett försäkringsavtal avses försäkringens kontantvärde, som definieras i 2 kap. 15 § IDKL. Enligt första stycket 4 ska kontrolluppgiften innehålla uppgifter om det amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) för den som kontrolluppgiften lämnas för. Detta gäller dock endast om den kontrolluppgiftsskyldige har den uppgiften. I IDKL finns bestämmelser om när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta amerikanska skatteregistreringsnummer från kontohavare eller personer med bestämmande inflytande över kontohavare som är passiva ickefinansiella enheter.

I andra stycket anges att om det amerikanska skatteregistreringsnumret saknas för en fysisk person som kontrolluppgift ska lämnas för, ska kontrolluppgiften i stället innehålla uppgift om födelsedatum.

Kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 §). Med ”året” avses alltså kalenderåret. Enligt 24 kap. 4 § 1 ska kontrolluppgiften även innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. Vad som avses med nödvändiga identifikationsuppgifter framgår av 5 kap. 11 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261), förkortad SFF.

6 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om de uppgifter som, utöver de uppgifter som ska lämnas enligt 5 §, ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 IDKL. Kontrolluppgiften ska för dessa konton enligt första stycket 1 innehålla uppgifter om sammanlagd ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har antingen tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller som satts in på ett annat konto för kontohavarens räkning under ett år. Varje intäktspost ska summeras och redovisas för sig. Om exempelvis utdelning lämnas för flera av de tillgångar som förvaras på kontot ska alltså uppgift lämnas om det totala beloppet som avser utdelning under året.

Dessutom ska enligt första stycket 2 uppgift lämnas om sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under ett år. Från ersättningen får avdrag göras för försäljningsprovision och liknande utgifter. Enligt dagens regler ska kontrolluppgift lämnas om kapitalvinst eller kapitalförlust vid inlösen av andelar i värdepappersfonder och specialfonder. Om kontrolluppgift ska lämnas enligt denna paragraf ska dock uppgift lämnas om ersättningen även vid inlösen av sådana andelar. Att uppgiften enbart ska avse ersättning från försäljning och inlösen medför bl.a. att uppgift inte behöver lämnas om ersättning vid aktiebyten. När andelar avyttras mot dels andra andelar, dels kontant ersättning, ska uppgift lämnas om den kontanta ersättningen eftersom den får anses vara ersättning från försäljning men inte om de andelar som erhålls vid avyttringen.

Enligt andra stycket ska första stycket 2 endast tillämpas om det rapporteringspliktiga finansiella institutet har agerat som förvaltare,

mäklare, ombud eller någon annan form av företrädare för kontohavaren vid denna försäljning eller inlösen.

Bedömningen av vilken typ av inkomst en betalning är ska göras utifrån principerna i svensk lagstiftning, i första hand inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Att en viss inkomst är skattefri enligt IL innebär dock inte att den ska anses vara någonting annat än en inkomst i detta avseende. Uppgift ska således lämnas om t.ex. en utdelning, även om den är skattefri enligt IL, t.ex. med tillämpning av 42 kap. 16 §. Uppgifter ska således nu lämnas om vissa inkomster som det, på grund av att de är skattefria i Sverige, tidigare inte lämnats uppgifter om. Se även avsnitt 6.2.2.

Kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 §). Med ”året” avses alltså kalenderåret.

7 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om uppgifter som, utöver de uppgifter som ska lämnas enligt 5 §, ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 IDKL. Kontrolluppgiften ska för dessa konton innehålla uppgifter om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Bedömningen av vilken typ av inkomst en betalning är ska göras utifrån principerna i svensk lagstiftning, i första hand IL. Att en viss inkomst är skattefri enligt IL innebär dock inte att den ska anses vara någonting annat än en inkomst i detta avseende. Uppgift ska alltså lämnas om t.ex. en utdelning även om den är skattefri enligt IL. Uppgifter kan således nu krävas om vissa inkomster som det, på grund av att de är skattefria i Sverige, tidigare inte lämnats uppgifter om. Se även avsnitt 6.2.2.

Kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 §). Med ”året” avses alltså kalenderåret.

8 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om de uppgifter som, utöver de uppgifter som ska lämnas enligt 5 §, ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 och 2 IDKL. De konton som omfattas av denna paragraf kan exempelvis vara ett försäkringsavtal eller en andel i ett riskkapitalbolag. I kontrolluppgift för dessa konton ska uppgifter lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på ett konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för. Beloppet ska innefatta sammanlagt belopp för eventuella betalningar på grund av inlösen.

Bedömningen av vilken typ av inkomst en betalning är ska göras utifrån principerna i svensk lagstiftning, i första hand IL. Att en viss inkomst är skattefri enligt IL innebär dock inte att den ska anses vara någonting annat än en inkomst i detta avseende. Uppgift ska således lämnas om t.ex. en utdelning även om den är skattefri enligt IL. Uppgifter kan således nu krävas om vissa inkomster som det, på grund av

att de är skattefria i Sverige, tidigare inte lämnats uppgifter om. Se även avsnitt 6.2.2.

Kontrolluppgift ska lämnas för varje kalenderår (24 kap. 1 §). Med ”året” avses alltså kalenderåret.

23 kap.

2 §

I paragrafen anges vilka kontrolluppgifter som ska lämnas även för begränsat skattskyldiga fysiska personer. Eftersom FATCA-avtalet innebär att uppgifter ska lämnas även för begränsat skattskyldiga fysiska personer har 22 a kap. lagts till i den uppräkning som görs i paragrafen.

3 a §

I paragrafen, som är ny, anges att kontrolluppgifter enligt 22 a kap. ska lämnas även för sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § IDKL som är begränsat skattskyldiga. Detta eftersom FATCA-avtalet innebär att uppgifter ska lämnas även för begränsat skattskyldiga enheter. I 2 kap. 21 § IDKL anges att med enhet avses en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust. Av 2 kap. 22 § samma lag följer att begreppet juridisk person har samma innebörd som i IL.

34 kap.

3 §

I paragrafen regleras en skyldighet för den som lämnat kontrolluppgift enligt 15–22 kap. att senast den 31 januari året närmast efter det år som kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om vilka uppgifter som har lämnats i kontrolluppgiften. För att sådan information även ska lämnas till den som kontrolluppgift lämnas för enligt det nya 22 a kap. har ett tillägg gjorts i paragrafen, så att bestämmelserna även omfattar den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 22 a kap.

9 a §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att uppgifter ska lämnas till en central värdepappersförvarare om denne ska lämna kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton enligt bestämmelserna i 22 a kap. För att den centrala värdepappersförvararen ska kunna identifiera vilka av de konton som lagts upp för ett kontoförande institut som är rapporteringspliktiga konton krävs att det kontoförande institutet lämnar den centrala värdepappersförvararen de uppgifter som behövs för att kunna identifiera dessa konton. Varje kontoförande institut ansvarar för att lämna den centrala värdepappersförvararen uppgifter avseende de konton som lagts upp för respektive institut. Bestämmelserna i paragrafen anger endast att de uppgifter ska lämnas som krävs för att kunna identifiera rapporteringspliktiga konton. Det innebär att uppgifter kan lämnas om antingen rapporteringspliktiga konton som det kontoförande institutet identifierat, eller tillräckliga underlag som möjliggör för den centrala värdepappersförvararen att identifiera sådana konton. Vilket som väljs är valfritt för den som är skyldig att lämna uppgifter.

I andra stycket finns en bestämmelse om skyldighet att lämna uppgifter till den centrala värdepappersförvararen om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) och födelsedatum. Att kontrolluppgift ska innehålla uppgift om tillgängligt amerikanskt skatteregistreringsnummer, alternativt födelsedatum för fysiska personer, framgår av 22 a kap. 5 § första stycket 4 och andra stycket. Dessa uppgifter ska i vissa situationer inhämtas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som är skyldigt att lämna kontrolluppgift. Av 8 kap. 1 § IDKL framgår dock att om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en central värdepappersförvarare ska den som har antagits som kontoförande institut och som utför registreringsåtgärder på ett konto hos den centrala värdepappersförvararen, i stället för den centrala värdepappersförvararen, tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. samma lag med avseende på kontot. Det kontoförande institutet är alltså skyldigt att bl.a. inhämta uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer och födelsedatum för fysiska personer i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets ställe. För att den kontrolluppgiftsskyldige i dessa fall ska kunna fullgöra sin skyldighet att lämna dessa uppgifter ska det kontoförande institutet lämna uppgift om sådant inhämtat skatteregistreringsnummer eller födelsedatum till den kontrolluppgiftsskyldige.

9 b §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till den som ska lämna kontrolluppgift om sammanlagd ersättning från försäljning och inlösen av tillgångar enligt bestämmelsen i 22 a kap. 6 § första stycket 2. Uppgiftsskyldigheten gäller när någon annan än den kontrolluppgiftsskyldige, dvs. någon annan än det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, medverkar vid försäljning eller inlösen av en tillgång på ett rapporteringspliktigt konto. Om den kontrolluppgiftsskyldige inte själv medverkar vid försäljning eller inlösen saknar denne normalt uppgift om ersättningen från försäljningen. Därför ska den som medverkar vid avyttringen lämna den uppgiften till den kontrolluppgiftsskyldige.

10 §

I paragrafen har ett tillägg gjorts för att det ska framgå att även uppgifter enligt de nya 9 a och 9 b §§ ska lämnas snarast och senast den 15 januari året efter det år som uppgiften gäller.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 april 2015.

Av punkterna två–fyra framgår att bestämmelserna i lagen i vissa delar ska tillämpas redan i fråga om uppgifter som avser tid från och med kalenderåret 2014, medan andra bestämmelser ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2015 eller 2016. Av 24 kap. 1 § SFL framgår att huvudregeln är att kontrolluppgift ska ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari det kalenderår som närmast följer det kalenderår som uppgiften avser. Denna regel innebär följaktligen att om kontrolluppgift enligt 22 a kap. ska lämnas för

uppgifter som avser kalenderåret 2015 ska kontrolluppgiften ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2016. När kontrolluppgift ska lämnas för uppgifter som avser 2016 ska kontrolluppgiften ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2017. Undantag från denna huvudregel föreskrivs dock i femte–sjunde punkterna.

I femte punkten anges när kontrolluppgift respektive informationsuppgift ska lämnas det år lagen träder i kraft. Enligt de bestämmelser som normalt ska gälla ska informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 januari och kontrolluppgift som ska lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast den 31 januari året efter det år som uppgiften gäller. Eftersom lagen träder i kraft först den 1 april 2015 och de konton som kontrolluppgift respektive informationsuppgift avser enligt övergångsbestämmelserna till IDKL kan identifieras ända fram till den 31 mars 2016 är det inte möjligt att lämna uppgifter vid dessa tidpunkter det första året. I stället föreskrivs att för uppgifter som avser kalenderåret 2014 ska informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§, dvs. informationsuppgifter som ska lämnas till den kontrolluppgiftsskyldige, lämnas senast den 15 juli 2015. Vidare föreskrivs att kontrolluppgift som ska lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift ska lämnas senast den 31 juli 2015. I det senare fallet rör det sig om en informationsuppgift som den kontrolluppgiftsskyldige ska lämna till den som kontrolluppgiften avser och det är därför lämpligt att denna uppgift ska lämnas vid samma tidpunkt som kontrolluppgiften.

I sjätte punkten finns bestämmelser som ska tillämpas för konton som identifieras som rapporteringspliktiga konton under perioden 1 juli– 30 september 2015. För dessa krävs enligt FATCA-avtalet att uppgifter ska överföras till den amerikanska federala skattemyndigheten senast 90 dagar efter att kontot identifierats som ett rapporteringspliktigt konto. För att det ska kunna ske anges att informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ i dessa fall ska lämnas senast 30 dagar efter att ett konto identifierats som ett rapporteringspliktigt konto och att kontrolluppgift som ska lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift ska lämnas senast 60 dagar efter denna tidpunkt.

I sjunde punkten finns särskilda bestämmelser för sådana konton som identifieras som rapporteringspliktiga konton efter den 30 september 2015. Sådana konton kan enligt reglerna identifieras ända fram till den 30 juni 2016 och varken informationsuppgift eller kontrolluppgift kan då lämnas i vanlig tid. I stället anges att informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ ska lämnas senast den 15 juli 2016, och att kontrolluppgift som ska lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som ska lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift ska lämnas senast den 31 juli 2016. Kontrolluppgift och informationsuppgift som lämnas vid dessa tidpunkter ska i vissa fall även lämnas för uppgifter avseende kalenderåret 2014. Det gäller om det rapporteringspliktiga kontot har öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015.

I åttonde punkten finns särskilda bestämmelser om de uppgifter som för kalenderåren 2015 och 2016 ska lämnas av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om betalningar som för vart och ett av dessa år görs till ett sådant icke FATCA-deltagande finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § IDKL. Till skillnad från de kontrolluppgifter som ska lämnas enligt 22 a kap. 2–7 §§ finns det ingen skyldighet för Skatteverket att överföra uppgifterna om betalningar som sker till ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut till den amerikanska federala skattemyndigheten. Uppgifterna ska således endast förvaras hos Skatteverket. Av 24 kap. 1 § SFL framgår att huvudregeln är att kontrolluppgift ska ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari det kalenderår som närmast följer det kalenderår som uppgiften avser. När kontrolluppgift ska lämnas i fråga om uppgifter som avser 2015, ska kontrolluppgiften således ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2016. När kontrolluppgift ska lämnas i fråga om uppgifter som avser 2016, ska kontrolluppgiften ha kommit in till Skatteverket senast den 31 januari 2017. Undantag från denna huvudregel föreskrivs dock i nionde punkten.

I nionde punkten finns bestämmelser som reglerar situationen att ett icke FATCA-deltagande finansiellt institut som uppgifter ska lämnas om betalningar till enligt åttonde punkten, inte identifieras som en sådan enhet förrän efter den 31 december 2015. I dessa fall skjuts den tidpunkt då kontrolluppgift ska lämnas fram till senast den 30 april 2016.

Hänvisningar till S9-8

AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA TO IMPROVE INTERNATIONAL TAX COMPLIANCE AND TO IMPLEMENT FATCA

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA TO IMPROVE INTERNATIONAL TAX COMPLIANCE AND TO IMPLEMENT FATCA

Whereas, the Government of Sweden and the Government of the United States of America (each, a

“Party,” and together, the “Parties”) have a

longstanding and close relationship with respect to mutual assistance in tax matters and desire to conclude an agreement to improve international tax compliance by further building on that relationship;

Whereas, Article 26 of the Convention Between the Government of Sweden and the Government of the United States of America for the Avoidance of Double Taxation and the Prevention of Fiscal Evasion with Respect to Taxes on Income done at Stockholm on September 1, 1994, together with a related exchange of notes, and as amended by the Protocol done at Washington on September 30, 2005, (together the “Convention”), authorizes the exchange of information for tax purposes, including on an automatic basis;

Whereas, the United States of America enacted provisions commonly known as the Foreign Account Tax Compliance Act (“FATCA”), which introduce a reporting regime for financial institutions with respect to certain accounts;

Whereas, the Government of Sweden is supportive of the underlying policy goal of FATCA to improve tax compliance;

Whereas, FATCA has raised a number of issues, including that Swedish financial institutions may not be able to comply with certain aspects of FATCA due to domestic legal impediments;

Whereas, the Government of the United States of America collects information regarding certain accounts maintained by U.S. financial institutions held by residents of Sweden and is committed to exchanging such information with the Government of Sweden and pursuing equivalent levels of exchange, provided that the appropriate safeguards and infrastructure for an effective exchange relationship are in place;

Whereas, the Parties are committed to working together over the longer term towards achieving common reporting and due diligence standards for financial institutions;

Whereas, the Government of the United States of America acknowledges the need to coordinate the reporting obligations under FATCA with other

208 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

U.S. tax reporting obligations of Swedish financial institutions to avoid duplicative reporting;

Whereas, an intergovernmental approach to FATCA implementation would address legal impediments and reduce burdens for Swedish financial institutions;

Whereas, the Parties desire to conclude an agreement to improve international tax compliance and provide for the implementation of FATCA based on domestic reporting and reciprocal automatic exchange pursuant to the Convention, and subject to the confidentiality and other protections provided for therein, including the provisions limiting the use of the information exchanged under the Convention;

Now, therefore, the Parties have agreed as follows:

Article 1 Definitions

1. For purposes of this agreement and any annexes thereto (“Agreement”), the following terms shall have the meanings set forth below:

a) The term

“United States” means the United States of

America, including the States thereof, and, when used in a geographical sense, means the territory of the United States of America, including inland waters, the air space, the territorial sea thereof and any maritime area beyond the territorial sea within which the United States may exercise sovereign rights or jurisdiction in accordance with international law; the term, however, does not include the U.S. Territories. Any reference to a “State” of the United States includes the District of Columbia.

b) The term “U.S. Territory” means American Samoa,

the Commonwealth of the Northern Mariana Islands, Guam, the Commonwealth of Puerto Rico, or the U.S. Virgin Islands.

c) The term

“IRS” means the U.S. Internal Revenue

Service.

d) The term

“Sweden” means the Kingdom of Sweden

and, when used in a geographical sense, includes the national territory, the territorial sea as well as other maritime areas over which Sweden may exercise sovereign rights or jurisdiction, in accordance with international law.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

e) The term

“Partner Jurisdiction” means a jurisdiction

that has in effect an agreement with the United States to facilitate the implementation of FATCA. The IRS shall publish a list identifying all Partner Jurisdictions.

f) The term “Competent Authority” means:

(1) in the case of the United States, the Secretary of the Treasury or his delegate; and

(2) in the case of Sweden, the Minister of Finance, his authorized representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Agreement.

g) The term

“Financial Institution” means a Custodial

Institution, a Depository Institution, an Investment Entity, or a Specified Insurance Company.

h) The term

“Custodial Institution” means any Entity

that holds, as a substantial portion of its business, financial assets for the account of others. An entity holds financial assets for the account of others as a substantial portion of its business if the entity’s gross income attributable to the holding of financial assets and related financial services equals or exceeds 20 percent of the entity’s gross income during the shorter of: (i) the three­year period that ends on December 31 (or the final day of a non­calendar year accounting period) prior to the year in which the determination is being made; or (ii) the period during which the entity has been in existence.

i) The term “Depository Institution” means any Entity

that accepts deposits in the ordinary course of a banking or similar business.

j) The term

“Investment Entity” means any Entity that

conducts as a business (or is managed by an entity that conducts as a business) one or more of the following activities or operations for or on behalf of a customer:

(1) trading in money market instruments (cheques, bills, certificates of deposit, derivatives, etc.); foreign exchange; exchange, interest rate and index instruments;

transferable securities; or commodity futures trading;

(2) individual and collective portfolio

management; or

210 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(3) otherwise investing, administering, or

managing funds or money on behalf of other persons.

This subparagraph 1(j) shall be interpreted in a manner consistent with similar language set forth in the definition of “financial institution” in the Financial Action Task Force Recommendations.

k) The term

“Specified Insurance Company” means any

Entity that is an insurance company (or the holding company of an insurance company) that issues, or is obligated to make payments with respect to, a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract.

l) The term

“Swedish Financial Institution” means (i)

any Financial Institution resident in Sweden, but excluding any branch of such Financial Institution that is located outside Sweden, and (ii) any branch of a Financial Institution not resident in Sweden, if such branch is located in Sweden.

m) The term

“Partner Jurisdiction Financial

Institution” means (i) any Financial Institution established in a Partner Jurisdiction, but excluding any branch of such Financial Institution that is located outside the Partner Jurisdiction, and (ii) any branch of a

Financial Institution not established in the Partner Jurisdiction, if such branch is located in the Partner Jurisdiction.

n) The term

“Reporting Financial Institution” means a

Reporting Swedish Financial Institution or a Reporting U.S. Financial Institution, as the context requires.

o) The term

“Reporting Swedish Financial Institution”

means any Swedish Financial Institution that is not a Non­Reporting Swedish Financial Institution.

p) The term

“Reporting U.S. Financial Institution”

means (i) any Financial Institution that is resident in the United States, but excluding any branch of such Financial Institution that is located outside the United States, and (ii) any branch of a Financial Institution not resident in the United States, if such branch is located in the United States, provided that the Financial Institution or branch has control, receipt, or custody of income with respect to which information is required to be exchanged under subparagraph (2)(b) of Article 2 of this Agreement.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

q) The term

“Non­Reporting Swedish Financial

Institution” means any Swedish Financial Institution, or other Entity resident in Sweden, that is described in

Annex II as a Non­Reporting Swedish Financial Institution or that otherwise qualifies as a deemed­ compliant FFI or an exempt beneficial owner under relevant U.S. Treasury Regulations in effect on the date of signature of this Agreement.

r) The term

“Nonparticipating Financial Institution”

means a nonparticipating FFI, as that term is defined in relevant U.S. Treasury Regulations, but does not include a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution other than a Financial Institution treated as a Nonparticipating Financial Institution pursuant to subparagraph 2(b) of Article 5 of this Agreement or the corresponding provision in an agreement between the United States and a Partner Jurisdiction.

s) The term

“Financial Account” means an account

maintained by a Financial Institution, and includes:

(1) in the case of an Entity that is a Financial Institution solely because it is an Investment Entity, any equity or debt interest (other than interests that are regularly traded on an established securities market) in the Financial Institution;

(2) in the case of a Financial Institution not described in subparagraph 1(s)(1) of this Article, any equity or debt interest in the Financial Institution (other than interests that are regularly traded on an established securities market), if (i) the value of the debt or equity interest is determined, directly or indirectly, primarily by reference to assets that give rise to U.S. Source Withholdable Payments, and (ii) the class of interests was established with a purpose of avoiding reporting in accordance with this Agreement; and

(3) any Cash Value Insurance Contract and any Annuity Contract issued or maintained by a Financial Institution, other than a

noninvestment­linked, nontransferable immediate life annuity that is issued to an individual and monetizes a pension or disability benefit provided under an account

212 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

that is excluded from the definition of Financial Account in Annex II.

Notwithstanding the foregoing, the term “Financial Account” does not include any account that is excluded from the definition of Financial Account in Annex II. For purposes of this Agreement, interests are “regularly traded” if there is a meaningful volume of trading with respect to the interests on an ongoing basis, and an “established securities market” means an exchange that is officially recognized and supervised by a governmental authority in which the market is located and that has a meaningful annual value of shares traded on the exchange. For purposes of this subparagraph 1(s), an interest in a Financial Institution is not “regularly traded” and shall be treated as a Financial Account if the holder of the interest (other than a Financial Institution acting as an intermediary) is registered on the books of such Financial Institution. The preceding sentence will not apply to interests first registered on the books of such Financial Institution prior to July 1, 2014, and with respect to interests first registered on the books of such Financial Institution on or after July 1, 2014, a Financial Institution is not required to apply the preceding sentence prior to January 1, 2016.

t) The term

“Depository Account” includes any

commercial, checking, savings, time, or thrift account, or an account that is evidenced by a certificate of deposit, thrift certificate, investment certificate, certificate of indebtedness, or other similar instrument maintained by a Financial Institution in the ordinary course of a banking or similar business. A Depository Account also includes an amount held by an insurance company pursuant to a guaranteed investment contract or similar agreement to pay or credit interest thereon.

u) The term “Custodial Account” means an account

(other than an Insurance Contract or Annuity Contract) for the benefit of another person that holds any financial instrument or contract held for investment (including, but not limited to, a share or stock in a corporation, a note, bond, debenture, or other evidence of indebtedness, a currency or commodity transaction, a credit default swap, a swap based upon a nonfinancial index, a notional principal contract, an Insurance Contract or Annuity Contract, and any option or other derivative instrument).

v) The term

“Equity Interest” means, in the case of a

partnership that is a Financial Institution, either a capital or profits interest in the partnership. In the case of a trust that is a Financial Institution, an Equity Interest is considered to be held by any person treated as a settlor or beneficiary of all or a portion of the trust, or any other natural person exercising ultimate

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

effective control over the trust. A Specified U.S. Person shall be treated as being a beneficiary of a foreign trust if such Specified U.S. Person has the right to receive directly or indirectly (for example, through a nominee) a mandatory distribution or may receive, directly or indirectly, a discretionary distribution from the trust.

w) The term

“Insurance Contract” means a contract

(other than an Annuity Contract) under which the issuer agrees to pay an amount upon the occurrence of a specified contingency involving mortality, morbidity, accident, liability, or property risk.

x) The term

“Annuity Contract” means a contract under

which the issuer agrees to make payments for a period of time determined in whole or in part by reference to the life expectancy of one or more individuals. The term also includes a contract that is considered to be an Annuity Contract in accordance with the law, regulation, or practice of the jurisdiction in which the contract was issued, and under which the issuer agrees to make payments for a term of years.

y) The term

“Cash Value Insurance Contract” means

an Insurance Contract (other than an indemnity reinsurance contract between two insurance companies) that has a Cash Value greater than $50,000.

z) The term

“Cash Value” means the greater of (i) the

amount that the policyholder is entitled to receive upon surrender or termination of the contract (determined without reduction for any surrender charge or policy loan), and (ii) the amount the policyholder can borrow under or with regard to the contract. Notwithstanding the foregoing, the term “Cash Value” does not include an amount payable under an Insurance Contract as:

(1) a personal injury or sickness benefit or other benefit providing indemnification of an economic loss incurred upon the occurrence of the event insured against;

(2) a refund to the policyholder of a previously paid premium under an Insurance Contract (other than under a life insurance contract) due to policy cancellation or termination, decrease in risk exposure during the effective period of the Insurance Contract, or arising from a redetermination of the premium due to correction of posting or other similar error; or

214 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(3) a policyholder dividend based upon the underwriting experience of the contract or group involved.

aa) The term “Reportable Account” means a U.S.

Reportable Account or a Swedish Reportable Account, as the context requires.

bb) The term

“Swedish Reportable Account” means a

Financial Account maintained by a Reporting U.S. Financial Institution if: (i) in the case of a Depository Account, the account is held by an individual resident in Sweden and more than $10 of interest is paid to such account in any given calendar year; or (ii) in the case of a Financial Account other than a Depository Account, the Account Holder is a resident of Sweden, including an Entity that certifies that it is resident in Sweden for tax purposes, with respect to which U.S. source income that is subject to reporting under chapter 3 of subtitle A or chapter 61 of subtitle F of the U.S. Internal Revenue Code is paid or credited.

cc) The term

“U.S. Reportable Account” means a

Financial Account maintained by a Reporting Swedish Financial Institution and held by one or more Specified U.S. Persons or by a Non­U.S. Entity with one or more Controlling Persons that is a Specified U.S. Person. Notwithstanding the foregoing, an account shall not be treated as a U.S. Reportable Account if such account is not identified as a U.S. Reportable Account after application of the due diligence procedures in Annex I.

dd) The term “Account Holder” means the person listed

or identified as the holder of a Financial Account by the Financial Institution that maintains the account. A person, other than a Financial Institution, holding a Financial Account for the benefit or account of another person as agent, custodian, nominee, signatory, investment advisor, or intermediary, is not treated as holding the account for purposes of this Agreement, and such other person is treated as holding the account. For purposes of the immediately preceding sentence, the term “Financial Institution” does not include a Financial Institution organized or incorporated in a U.S. Territory. In the case of a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract, the Account Holder is any person entitled to access the Cash Value or change the beneficiary of the contract. If no person can access the Cash Value or change the beneficiary, the Account

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Holder is any person named as the owner in the contract and any person with a vested entitlement to payment under the terms of the contract. Upon the maturity of a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract, each person entitled to receive a payment under the contract is treated as an Account Holder.

ee) The term

“U.S. Person” means a U.S. citizen or

resident individual, a partnership or corporation organized in the United States or under the laws of the United States or any State thereof, a trust if (i) a court within the United States would have authority under applicable law to render orders or judgments concerning substantially all issues regarding administration of the trust, and (ii) one or more U.S. persons have the authority to control all substantial decisions of the trust, or an estate of a decedent that is a citizen or resident of the United States. This subparagraph 1(ee) shall be interpreted in accordance with the U.S. Internal Revenue Code.

ff) The term

“Specified U.S. Person” means a U.S.

Person, other than: (i) a corporation the stock of which is regularly traded on one or more established securities markets; (ii) any corporation that is a member of the same expanded affiliated group, as defined in section 1471(e)(2) of the U.S. Internal Revenue Code, as a corporation described in clause (i); (iii) the United States or any wholly owned agency or instrumentality thereof; (iv) any State of the United States, any U.S. Territory, any political subdivision of any of the foregoing, or any wholly owned agency or instrumentality of any one or more of the foregoing; (v) any organization exempt from taxation under section 501(a) of the U.S. Internal Revenue Code or an individual retirement plan as defined in section 7701(a)(37) of the U.S. Internal Revenue Code; (vi) any bank as defined in section 581 of the U.S. Internal Revenue Code; (vii) any real estate investment trust as defined in section 856 of the U.S. Internal Revenue Code; (viii) any regulated investment company as defined in section 851 of the U.S. Internal Revenue Code or any entity registered with the U.S. Securities and Exchange Commission under the Investment Company Act of 1940 (15 U.S.C. 80a­64); (ix) any common trust fund as defined in section 584(a) of the U.S. Internal Revenue Code; (x) any trust that is exempt from tax under section 664(c) of the U.S. Internal Revenue Code or that is described in section 4947(a)(1) of the U.S. Internal Revenue Code; (xi) a

216 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

dealer in securities, commodities, or derivative financial instruments (including notional principal contracts, futures, forwards, and options) that is registered as such under the laws of the United States or any State; (xii) a broker as defined in section 6045(c) of the U.S. Internal Revenue Code; or (xiii) any tax­exempt trust under a plan that is described in section 403(b) or section 457(g) of the U.S. Internal Revenue Code.

gg) The term

“Entity” means a legal person or a legal

arrangement such as a trust.

hh) The term

“Non­U.S. Entity” means an Entity that is

not a U.S. Person.

ii) The term

“U.S. Source Withholdable Payment”

means any payment of interest (including any original issue discount), dividends, rents, salaries, wages, premiums, annuities, compensations, remunerations, emoluments, and other fixed or determinable annual or periodical gains, profits, and income, if such payment is from sources within the United States. Notwithstanding the foregoing, a U.S. Source Withholdable Payment does not include any payment that is not treated as a withholdable payment in relevant U.S. Treasury Regulations.

jj) An Entity is a

“Related Entity” of another Entity if

either Entity controls the other Entity, or the two Entities are under common control. For this purpose control includes direct or indirect ownership of more than 50 percent of the vote or value in an Entity. Notwithstanding the foregoing, Sweden may treat an Entity as not a Related Entity of another Entity if the two Entities are not members of the same expanded affiliated group as defined in section 1471(e)(2) of the U.S. Internal Revenue Code.

kk) The term

“U.S. TIN” means a U.S. federal taxpayer

identifying number.

ll) The term

“Swedish TIN” means a Swedish taxpayer

identifying number.

mm) The term

“Controlling Persons” means the natural

persons who exercise control over an Entity. In the case of a trust, such term means the settlor, the trustees, the protector (if any), the beneficiaries or class of beneficiaries, and any other natural person exercising ultimate effective control over the trust, and in the case

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

of a legal arrangement other than a trust, such term means persons in equivalent or similar positions. The term “Controlling Persons” shall be interpreted in a manner consistent with the Financial Action Task Force Recommendations.

2. Any term not otherwise defined in this Agreement shall, unless the context otherwise requires or the Competent Authorities agree to a common meaning (as permitted by domestic law), have the meaning that it has at that time under the law of the Party applying this Agreement, any meaning under the applicable tax laws of that Party prevailing over a meaning given to the term under other laws of that Party.

Article 2

Obligations to Obtain and Exchange Information with Respect to

Reportable Accounts

1. Subject to the provisions of Article 3 of this Agreement, each Party shall obtain the information specified in paragraph 2 of this Article with respect to all Reportable Accounts and shall annually exchange this information with the other Party on an automatic basis pursuant to the provisions of Article 26 of the Convention.

2. The information to be obtained and exchanged is:

a) In the case of Sweden with respect to each U.S. Reportable Account of each Reporting Swedish Financial Institution:

(1) the name, address, and U.S. TIN of each Specified U.S. Person that is an Account Holder of such account and, in the case of a Non­U.S. Entity that, after application of the due diligence procedures set forth in Annex I, is identified as having one or more Controlling Persons that is a Specified U.S. Person, the name, address, and U.S. TIN (if any) of such entity and each such Specified U.S. Person;

(2) the account number (or functional equivalent in the absence of an account number);

(3) the name and identifying number of the Reporting Swedish Financial Institution;

(4) the account balance or value (including, in the case of a Cash Value Insurance Contract or Annuity Contract, the Cash Value or surrender value) as of the end of the relevant calendar year or other appropriate reporting period or,

218 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

if the account was closed during such year, immediately before closure;

(5) in the case of any Custodial Account:

(A) the total gross amount of interest, the total gross amount of dividends, and the total gross amount of other income generated with respect to the assets held in the account, in each case paid or credited to the account (or with respect to the account) during the calendar year or other appropriate reporting period; and

(B) the total gross proceeds from the sale or redemption of property paid or credited to the account during the calendar year or other appropriate reporting period with respect to which the Reporting Swedish

Financial Institution acted as a custodian, broker, nominee, or otherwise as an agent for the Account Holder;

(6) in the case of any Depository Account, the total gross amount of interest paid or credited to the account during the calendar year or other appropriate reporting period; and

(7) in the case of any account not described in subparagraph 2(a)(5) or 2(a)(6) of this Article, the total gross amount paid or credited to the Account Holder with respect to the account during the calendar year or other appropriate reporting period with respect to which the Reporting Swedish Financial Institution is the obligor or debtor, including the aggregate amount of any redemption payments made to the Account Holder during the calendar year or other appropriate reporting period.

b) In the case of the United States, with respect to each Swedish Reportable Account of each Reporting U.S. Financial Institution:

(1) the name, address, and Swedish TIN of any person that is a resident of Sweden and is an Account Holder of the account;

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(2) the account number (or the functional equivalent in the absence of an account number);

(3) the name and identifying number of the Reporting U.S. Financial Institution;

(4) the gross amount of interest paid on a Depository Account;

(5) the gross amount of U.S. source dividends paid or credited to the account; and

(6) the gross amount of other U.S. source income paid or credited to the account, to the extent subject to reporting under chapter 3 of subtitle A or chapter 61 of subtitle F of the U.S. Internal Revenue Code.

Article 3

Time and Manner of Exchange of Information

1. For purposes of the exchange obligation in Article 2 of this Agreement, the amount and characterization of payments made with respect to a U.S. Reportable Account may be determined in accordance with the principles of the tax laws of Sweden, and the amount and characterization of payments made with respect to a Swedish Reportable Account may be determined in accordance with principles of U.S. federal income tax law.

2. For purposes of the exchange obligation in Article 2 of this Agreement, the information exchanged shall identify the currency in which each relevant amount is denominated.

3. With respect to paragraph 2 of Article 2 of this Agreement, information is to be obtained and exchanged with respect to 2014 and all subsequent years, except that: a) In the case of Sweden:

(1) the information to be obtained and exchanged with respect to 2014 is only the information described in subparagraphs 2(a)(1) through 2(a)(4) of Article 2 of this Agreement;

(2) the information to be obtained and exchanged with respect to 2015 is the information described in subparagraphs 2(a)(1) through 2(a)(7) of Article 2 of this Agreement, except for gross proceeds described in subparagraph 2(a)(5)(B) of Article 2 of this Agreement; and

220 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(3) the information to be obtained and exchanged with respect to 2016 and subsequent years is the information described in subparagraphs 2(a)(1) through 2(a)(7) of Article 2 of this Agreement;

b) In the case of the United States, the information to be obtained and exchanged with respect to 2014 and subsequent years is all of the information identified in subparagraph 2(b) of Article 2 of this Agreement.

4. Notwithstanding paragraph 3 of this Article, with respect to each Reportable Account that is maintained by a Reporting Financial Institution as of June 30, 2014, and subject to paragraph 4 of Article 6 of this Agreement, the Parties are not required to obtain and include in the exchanged information the Swedish TIN or the U.S. TIN, as applicable, of any relevant person if such taxpayer identifying number is not in the records of the Reporting Financial Institution. In such a case, the Parties shall obtain and include in the exchanged information the date of birth of the relevant person, if the Reporting Financial Institution has such date of birth in its records.

5. Subject to paragraphs 3 and 4 of this Article, the information described in Article 2 of this Agreement shall be exchanged within nine months after the end of the calendar year to which the information relates.

6. The Competent Authorities of Sweden and the United States shall enter into an agreement or arrangement under the mutual agreement procedure provided for in Article 25 of the Convention, which shall:

a) establish the procedures for the automatic exchange obligations described in Article 2 of this Agreement;

b) prescribe rules and procedures as may be necessary to implement Article 5 of this Agreement; and

c) establish as necessary procedures for the exchange of the information reported under subparagraph 1(b) of Article 4 of this Agreement.

7. All information exchanged shall be subject to the confidentiality and other protections provided for in the Convention, including the provisions limiting the use of the information exchanged.

8. Following entry into force of this Agreement, each Competent Authority shall provide written notification to the other Competent Authority when it is satisfied that the jurisdiction of the other Competent Authority has in place (i) appropriate safeguards to ensure that the information received pursuant to this Agreement shall remain confidential and be used solely for tax purposes, and (ii) the

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

infrastructure for an effective exchange relationship (including established processes for ensuring timely, accurate, and confidential information exchanges, effective and reliable communications, and demonstrated capabilities to promptly resolve questions and concerns about exchanges or requests for exchanges and to administer the provisions of Article 5 of this Agreement). The Competent Authorities shall endeavor in good faith to meet, prior to September 2015, to establish that each jurisdiction has such safeguards and infrastructure in place.

9. The obligations of the Parties to obtain and exchange information under Article 2 of this Agreement shall take effect on the date of the later of the written notifications described in paragraph 8 of this Article. Notwithstanding the foregoing, if the Swedish Competent Authority is satisfied that the United States has the safeguards and infrastructure described in paragraph 8 of this Article in place, but additional time is necessary for the U.S. Competent Authority to establish that Sweden has such safeguards and infrastructure in place, the obligation of Sweden to obtain and exchange information under Article 2 of this Agreement shall take effect on the date of the written notification provided by the Swedish Competent Authority to the U.S. Competent Authority pursuant to paragraph 8 of this Article.

10. This Agreement shall terminate on September 30, 2015, if Article 2 of this Agreement is not in effect for either Party pursuant to paragraph 9 of this Article by that date.

Article 4

Application of FATCA to Swedish Financial Institutions

1.

Treatment of Reporting Swedish Financial Institutions.

Each Reporting Swedish Financial Institution shall be treated as complying with, and not subject to withholding under, section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code if Sweden complies with its obligations under Articles 2 and 3 of this Agreement with respect to such Reporting Swedish Financial Institution, and the Reporting Swedish Financial Institution:

a) identifies U.S. Reportable Accounts and reports annually to the Swedish Competent Authority the information required to be reported in subparagraph 2(a) of Article 2 of this Agreement in the time and manner described in Article 3 of this Agreement;

b) for each of 2015 and 2016, reports annually to the Swedish Competent Authority the name of each Nonparticipating Financial Institution to which it has made payments and the aggregate amount of such payments;

222 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

c) complies with the applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website;

d) to the extent that a Reporting Swedish Financial Institution is (i) acting as a qualified intermediary (for purposes of section 1441 of the U.S. Internal Revenue Code) that has elected to assume primary withholding responsibility under chapter 3 of subtitle A of the U.S. Internal Revenue Code, (ii) a foreign partnership that has elected to act as a withholding foreign partnership (for purposes of both sections 1441 and 1471 of the U.S. Internal Revenue Code), or (iii) a foreign trust that has elected to act as a withholding foreign trust (for purposes of both sections 1441 and 1471 of the U.S. Internal Revenue Code), withholds 30 percent of any U.S. Source Withholdable Payment to any Nonparticipating Financial Institution; and

e) in the case of a Reporting Swedish Financial Institution that is not described in subparagraph 1(d) of this Article and that makes a payment of, or acts as an intermediary with respect to, a U.S. Source Withholdable Payment to any Nonparticipating Financial Institution, the Reporting Swedish Financial Institution provides to any immediate payor of such U.S. Source Withholdable Payment the information required for withholding and reporting to occur with respect to such payment.

Notwithstanding the foregoing, a Reporting Swedish Financial Institution with respect to which the conditions of this paragraph 1 are not satisfied shall not be subject to withholding under section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code unless such Reporting Swedish Financial Institution is treated by the IRS as a Nonparticipating Financial Institution pursuant to subparagraph 2(b) of Article 5 of this Agreement.

2.

Suspension of Rules Relating to Recalcitrant Accounts. The

United States shall not require a Reporting Swedish Financial Institution to withhold tax under section 1471 or 1472 of the U.S. Internal Revenue Code with respect to an account held by a recalcitrant account holder (as defined in section 1471(d)(6) of the U.S. Internal Revenue Code), or to close such account, if the U.S. Competent Authority receives the information set forth in subparagraph 2(a) of Article 2 of this Agreement, subject to the provisions of Article 3 of this Agreement, with respect to such account.

3.

Specific Treatment of Swedish Retirement Plans. The

United States shall treat as deemed­compliant FFIs or exempt beneficial owners, as appropriate, for purposes of sections 1471 and 1472 of the U.S. Internal Revenue Code, Swedish retirement plans described in Annex II. For this purpose, a Swedish retirement plan includes an Entity

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

established or located in, and regulated by, Sweden, or a predetermined contractual or legal arrangement, operated to provide pension or retirement benefits or earn income for providing such benefits under the laws of Sweden and regulated with respect to contributions, distributions, reporting, sponsorship, and taxation.

4.

Identification and Treatment of Other Deemed­Compliant

FFIs and Exempt Beneficial Owners. The United States shall treat each Non­Reporting Swedish Financial Institution as a deemed­ compliant FFI or as an exempt beneficial owner, as appropriate, for purposes of section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code.

5.

Special Rules Regarding Related Entities and Branches

That Are Nonparticipating Financial Institutions. If a Swedish

Financial Institution, that otherwise meets the requirements described in paragraph 1 of this Article or is described in paragraph 3 or 4 of this Article, has a Related Entity or branch that operates in a jurisdiction that prevents such Related Entity or branch from fulfilling the requirements of a participating FFI or deemed­compliant FFI for purposes of section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code or has a Related Entity or branch that is treated as a Nonparticipating Financial Institution solely due to the expiration of the transitional rule for limited FFIs and limited branches under relevant U.S. Treasury Regulations, such Swedish Financial Institution shall continue to be in compliance with the terms of this Agreement and shall continue to be treated as a deemed­compliant FFI or exempt beneficial owner, as appropriate, for purposes of section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code, provided that:

a) the Swedish Financial Institution treats each such Related Entity or branch as a separate Nonparticipating Financial Institution for purposes of all the reporting and withholding requirements of this Agreement and each such Related Entity or branch identifies itself to withholding agents as a Nonparticipating Financial Institution;

b) each such Related Entity or branch identifies its U.S. accounts and reports the information with respect to those accounts as required under section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code to the extent permitted under the relevant laws pertaining to the Related Entity or branch; and

c) such Related Entity or branch does not specifically solicit U.S. accounts held by persons that are not resident in the jurisdiction where such Related Entity or branch is located or accounts held by Nonparticipating Financial Institutions that are not established in the jurisdiction where such Related Entity or branch is located, and such Related Entity or branch is not used by the Swedish Financial Institution

224 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

or any other Related Entity to circumvent the obligations under this Agreement or under section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code, as appropriate.

6.

Coordination of Timing. Notwithstanding paragraphs 3 and 5

of Article 3 of this Agreement:

a) Sweden shall not be obligated to obtain and exchange information with respect to a calendar year that is prior to the calendar year with respect to which similar information is required to be reported to the IRS by participating FFIs pursuant to relevant U.S. Treasury Regulations;

b) Sweden shall not be obligated to begin exchanging information prior to the date by which participating FFIs are required to report similar information to the IRS under relevant U.S. Treasury Regulations;

c) the United States shall not be obligated to obtain and exchange information with respect to a calendar year that is prior to the first calendar year with respect to which Sweden is required to obtain and exchange information; and

d) the United States shall not be obligated to begin exchanging information prior to the date by which Sweden is required to begin exchanging information.

7.

Coordination of Definitions with U.S. Treasury

Regulations. Notwithstanding Article 1 of this Agreement and the definitions provided in the Annexes to this Agreement, in implementing this Agreement, Sweden may use, and may permit Swedish Financial

Institutions to use, a definition in relevant U.S. Treasury Regulations in lieu of a corresponding definition in this Agreement, provided that such application would not frustrate the purposes of this Agreement.

Article 5

Collaboration on Compliance and Enforcement

1. Minor and Administrative Errors. A Competent Authority shall notify the Competent Authority of the other Party when the first­ mentioned Competent Authority has reason to believe that administrative errors or other minor errors may have led to incorrect or incomplete information reporting or resulted in other infringements of this Agreement. The Competent Authority of such other Party shall apply its domestic law (including applicable penalties) to obtain corrected and/or complete information or to resolve other infringements of this Agreement.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

2. Significant Non­Compliance.

a) A Competent Authority shall notify the Competent Authority of the other Party when the first­mentioned Competent Authority has determined that there is significant non­compliance with the obligations under this Agreement with respect to a Reporting Financial Institution in the other jurisdiction. The Competent Authority of such other Party shall apply its domestic law (including applicable penalties) to address the significant non­compliance described in the notice.

b) If, in the case of a Reporting Swedish Financial Institution, such enforcement actions do not resolve the non­compliance within a period of 18 months after notification of significant non­compliance is first provided, the United States shall treat the Reporting Swedish Financial Institution as a Nonparticipating Financial Institution pursuant to this subparagraph 2(b).

3.

Reliance on Third Party Service Providers. Each Party may

allow Reporting Financial Institutions to use third party service providers to fulfill the obligations imposed on such Reporting Financial Institutions by a Party, as contemplated in this Agreement, but these obligations shall remain the responsibility of the Reporting Financial Institutions.

4.

Prevention of Avoidance. The Parties shall implement as

necessary requirements to prevent Financial Institutions from adopting practices intended to circumvent the reporting required under this Agreement.

Article 6

Mutual Commitment to Continue to Enhance the Effectiveness of

Information Exchange and Transparency

1.

Reciprocity. The Government of the United States

acknowledges the need to achieve equivalent levels of reciprocal automatic information exchange with Sweden. The Government of the United States is committed to further improve transparency and enhance the exchange relationship with Sweden by pursuing the adoption of regulations and advocating and supporting relevant legislation to achieve such equivalent levels of reciprocal automatic information exchange.

2.

Treatment of Passthru Payments and Gross Proceeds. The

Parties are committed to work together, along with Partner Jurisdictions, to develop a practical and effective alternative approach to achieve the policy objectives of foreign passthru payment and gross proceeds withholding that minimizes burden.

226 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

3.

Development of Common Reporting and Exchange Model.

The Parties are committed to working with Partner Jurisdictions, the Organisation for Economic Co­operation and Development, and the European Union, on adapting the terms of this Agreement and other agreements between the United States and Partner Jurisdictions to a common model for automatic exchange of information, including the development of reporting and due diligence standards for financial institutions.

4.

Documentation of Accounts Maintained as of June 30, 2014.

With respect to Reportable Accounts maintained by a Reporting Financial Institution as of June 30, 2014:

a) The United States commits to establish, by January 1, 2017, for reporting with respect to 2017 and subsequent years, rules requiring Reporting U.S. Financial Institutions to obtain and report the Swedish TIN of each Account Holder of a Swedish Reportable Account as required pursuant to subparagraph 2(b)(1) of Article 2 of this Agreement; and

b) Sweden commits to establish, by January 1, 2017, for reporting with respect to 2017 and subsequent years, rules requiring Reporting Swedish Financial

Institutions to obtain the U.S. TIN of each Specified U.S. Person as required pursuant to subparagraph 2(a)(1) of Article 2 of this Agreement.

Article 7

Consistency in the Application of FATCA to Partner Jurisdictions

1. Sweden shall be granted the benefit of any more favorable terms under Article 4 or Annex I of this Agreement relating to the application of FATCA to Swedish Financial Institutions afforded to another Partner Jurisdiction under a signed bilateral agreement pursuant to which the other Partner Jurisdiction commits to undertake the same obligations as Sweden described in Articles 2 and 3 of this Agreement, and subject to the same terms and conditions as described therein and in Articles 5 through 9 of this Agreement.

2.

The United States shall notify Sweden of any such more

favorable terms, and such more favorable terms shall apply automatically under this Agreement as if such terms were specified in this Agreement and effective as of the date of the signing of the agreement incorporating the more favorable terms, unless Sweden declines in writing the application thereof.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Article 8

Consultations and Amendments

1. In case any difficulties in the implementation of this Agreement arise, either Party may request consultations to develop appropriate measures to ensure the fulfillment of this Agreement.

2. This Agreement may be amended by written mutual agreement of the Parties. Unless otherwise agreed upon, such an amendment shall enter into force through the same procedures as set forth in paragraph 1 of Article 10 of this Agreement.

Article 9 Annexes

The Annexes form an integral part of this Agreement.

Article 10

Term of Agreement

1.

This Agreement shall enter into force on the date of Sweden’s

written notification to the United States that Sweden has completed its necessary internal procedures for entry into force of this Agreement.

2. Either Party may terminate this Agreement by giving notice of termination in writing to the other Party. Such termination shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of 12 months after the date of the notice of termination.

3. The Parties shall, prior to December 31, 2016, consult in good faith to amend this Agreement as necessary to reflect progress on the commitments set forth in Article 6 of this Agreement.

In witness whereof, the undersigned, being duly authorized thereto by their respective Governments, have signed this Agreement.

Done at Stockholm, in duplicate, in the English language, this 8th day of August 2014.

FOR THE GOVERNMENT OF SWEDEN:

FOR THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA:

228 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

ANNEX I

DUE DILIGENCE OBLIGATIONS FOR IDENTIFYING AND REPORTING ON U.S. REPORTABLE ACCOUNTS AND ON PAYMENTS TO CERTAIN NONPARTICIPATING FINANCIAL INSTITUTIONS

I.

General.

A. Sweden shall require that Reporting Swedish Financial Institutions apply the due diligence procedures contained in this Annex I to identify U.S. Reportable Accounts and accounts held by Nonparticipating Financial Institutions.

B. For purposes of the Agreement,

1. All dollar amounts are in U.S. dollars and shall be read to include the equivalent in other currencies.

2. Except as otherwise provided herein, the balance or value of an account shall be determined as of the last day of the calendar year or other appropriate reporting period.

3. Where a balance or value threshold is to be determined as of June 30, 2014 under this Annex I, the relevant balance or value shall be determined as of that day or the last day of the reporting period ending immediately before June 30, 2014, and where a balance or value threshold is to be determined as of the last day of a calendar year under this Annex I, the relevant balance or value shall be determined as of the last day of the calendar year or other appropriate reporting period.

4. Subject to subparagraph E(1) of section II of this Annex I, an account shall be treated as a U.S. Reportable Account beginning as of the date it is identified as such pursuant to the due diligence procedures in this Annex I.

5. Unless otherwise provided, information with respect to a U.S. Reportable Account shall be reported annually in the calendar year following the year to which the information relates.

C. As an alternative to the procedures described in each section of this Annex I, Sweden may permit Reporting Swedish Financial Institutions to rely on the procedures

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

described in relevant U.S. Treasury Regulations to establish whether an account is a U.S. Reportable Account or an account held by a Nonparticipating Financial Institution. Sweden may permit Reporting Swedish Financial Institutions to make such election separately for each section of this Annex I either with respect to all relevant Financial Accounts or, separately, with respect to any clearly identified group of such accounts (such as by line of business or the location of where the account is maintained).

II.

Preexisting Individual Accounts. The

following rules and procedures apply for purposes of identifying U.S. Reportable Accounts among Preexisting Accounts held by individuals (“Preexisting Individual Accounts”).

A.

Accounts Not Required to Be Reviewed, Identified,

or Reported. Unless the Reporting Swedish Financial

Institution elects otherwise, either with respect to all Preexisting Individual Accounts or, separately, with respect to any clearly identified group of such accounts, where the implementing rules in Sweden provide for such an election, the following Preexisting Individual Accounts are not required to be reviewed, identified, or reported as U.S. Reportable Accounts:

1. Subject to subparagraph E(2) of this section, a Preexisting Individual Account with a balance or value that does not exceed $50,000 as of June 30, 2014.

2. Subject to subparagraph E(2) of this section, a Preexisting Individual Account that is a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract with a balance or value of $250,000 or less as of June 30, 2014.

3. A Preexisting Individual Account that is a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract, provided the law or regulations of Sweden or the United States effectively prevent the sale of such a Cash Value Insurance Contract or an Annuity Contract to U.S. residents (e.g., if the relevant Financial Institution does not have the required registration under U.S. law, and the law of Sweden requires reporting or withholding with respect to insurance products held by residents of Sweden).

4. A Depository Account with a balance of $50,000 or less.

230 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

B.

Review Procedures for Preexisting

Individual Accounts With a Balance or Value as of June 30, 2014, that Exceeds $50,000 ($250,000 for a Cash Value Insurance Contract or Annuity Contract), But Does Not Exceed $1,000,000 (“Lower Value Accounts”).

1.

Electronic Record Search. The Reporting

Swedish Financial Institution must review electronically searchable data maintained by the Reporting Swedish Financial Institution for any of the following U.S. indicia:

a)

Identification of the Account Holder as a

U.S. citizen or resident;

b)

Unambiguous indication of a U.S. place

of birth;

c)

Current U.S. mailing or residence

address (including a U.S. post office box);

d)

Current U.S. telephone number;

e)

Standing instructions to transfer funds to

an account maintained in the United States;

f)

Currently effective power of attorney or signatory authority granted to a person with a U.S. address; or

g)

An “in­care­of” or “hold mail” address

that is the sole address the Reporting Swedish Financial Institution has on file for the Account Holder. In the case of a Preexisting Individual Account that is a Lower Value Account, an “in­care­of” address outside the United States or “hold mail” address shall not be treated as U.S. indicia.

2. If none of the U.S. indicia listed in subparagraph B(1) of this section are discovered in the electronic search, then no further action is required until there is a change in circumstances that results in one or more U.S. indicia being associated with the account, or the account becomes a High Value Account described in paragraph D of this section.

3. If any of the U.S. indicia listed in subparagraph B(1) of this section are discovered in the electronic search, or if there is a change in circumstances that results in one or more U.S. indicia

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

being associated with the account, then the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account unless it elects to apply subparagraph B(4) of this section and one of the exceptions in such subparagraph applies with respect to that account.

4. Notwithstanding a finding of U.S. indicia under subparagraph B(1) of this section, a Reporting Swedish Financial Institution is not required to treat an account as a U.S. Reportable Account if:

a)

Where the Account Holder information

unambiguously indicates a U.S. place of

birth, the Reporting Swedish Financial

Institution obtains, or has previously reviewed and maintains a record of:

(1) A self­certification that the Account Holder is neither a U.S. citizen nor a U.S. resident for tax purposes (which may be on an IRS Form W­8 or other similar agreed form);

(2) A non­U.S. passport or other government­issued identification evidencing the Account Holder’s citizenship or nationality in a country other than the United States; and

(3) A copy of the Account Holder’s Certificate of Loss of Nationality of the United States or a reasonable explanation of:

(a)

The

reason the Account Holder does not have such a certificate despite relinquishing U.S. citizenship; or

(b)

The

reason the Account Holder did not obtain U.S. citizenship at birth.

b)

Where the Account Holder information

contains a current U.S. mailing or residence

address, or one or more U.S. telephone

232 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

numbers that are the only telephone numbers associated with the account, the

Reporting Swedish Financial Institution obtains, or has previously reviewed and maintains a record of:

(1) A self­certification that the Account Holder is neither a U.S. citizen nor a U.S. resident for tax purposes (which may be on an IRS Form W­8 or other similar agreed form); and

(2) Documentary evidence, as defined in paragraph D of section VI of this Annex I, establishing the Account Holder’s non­U.S. status.

c)

Where the Account Holder information

contains standing instructions to transfer

funds to an account maintained in the United States, the Reporting Swedish

Financial Institution obtains, or has previously reviewed and maintains a record of:

(1) A self­certification that the Account Holder is neither a U.S. citizen nor a U.S. resident for tax purposes (which may be on an IRS Form W­8 or other similar agreed form); and

(2) Documentary evidence, as defined in paragraph D of section VI of this Annex I, establishing the Account Holder’s non­U.S. status.

d)

Where the Account Holder information

contains a currently effective power of

attorney or signatory authority granted to a person with a U.S. address, has an “in­care­ of” address or “hold mail” address that is the sole address identified for the Account Holder, or has one or more U.S. telephone numbers (if a non­U.S. telephone number is also associated with the account), the

Reporting Swedish Financial Institution obtains, or has previously reviewed and maintains a record of:

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(1) A self­certification that the Account Holder is neither a U.S. citizen nor a U.S. resident for tax purposes (which may be on an IRS Form W­8 or other similar agreed form); or

(2) Documentary evidence, as defined in paragraph D of section VI of this Annex I, establishing the Account Holder’s non­U.S. status.

C.

Additional Procedures Applicable to

Preexisting Individual Accounts That Are Lower Value Accounts.

1. Review of Preexisting Individual Accounts that are Lower Value Accounts for U.S. indicia must be completed by June 30, 2016.

2. If there is a change of circumstances with respect to a Preexisting Individual Account that is a Lower Value Account that results in one or more U.S. indicia described in subparagraph B(1) of this section being associated with the account, then the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account unless subparagraph B(4) of this section applies.

3. Except for Depository Accounts described in subparagraph A(4) of this section, any Preexisting Individual Account that has been identified as a U.S. Reportable Account under this section shall be treated as a U.S. Reportable Account in all subsequent years, unless the Account Holder ceases to be a Specified U.S. Person.

D.

Enhanced Review Procedures for

Preexisting Individual Accounts With a Balance or Value That Exceeds $1,000,000 as of June 30, 2014, or December 31 of 2015 or Any Subsequent Year (“High Value Accounts”).

1.

Electronic Record Search. The Reporting

Swedish Financial Institution must review electronically searchable data maintained by the Reporting Swedish Financial Institution for any of the U.S. indicia described in subparagraph B(1) of this section.

234 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

2.

Paper Record Search. If the Reporting

Swedish Financial Institution’s electronically searchable databases include fields for, and capture all of the information described in, subparagraph D(3) of this section, then no further paper record search is required. If the electronic databases do not capture all of this information, then with respect to a High Value Account, the Reporting Swedish Financial Institution must also review the current customer master file and, to the extent not contained in the current customer master file, the following documents associated with the account and obtained by the Reporting Swedish Financial Institution within the last five years for any of the U.S. indicia described in subparagraph B(1) of this section:

a)

The most recent documentary evidence

collected with respect to the account;

b)

The most recent account opening

contract or documentation;

c)

The most recent documentation obtained

by the Reporting Swedish Financial Institution pursuant to AML/KYC Procedures or for other regulatory purposes;

d)

Any power of attorney or signature

authority forms currently in effect; and

e)

Any standing instructions to transfer

funds currently in effect.

3.

Exception Where Databases Contain

Sufficient Information. A Reporting Swedish

Financial Institution is not required to perform the paper record search described in subparagraph D(2) of this section if the Reporting Swedish Financial Institution’s electronically searchable information includes the following:

a)

The Account Holder’s nationality or

residence status;

b)

The Account Holder’s residence address

and mailing address currently on file with the Reporting Swedish Financial Institution;

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

c)

The Account Holder’s telephone

number(s) currently on file, if any, with the Reporting Swedish Financial Institution;

d)

Whether there are standing instructions

to transfer funds in the account to another account (including an account at another branch of the Reporting Swedish Financial Institution or another Financial Institution);

e)

Whether there is a current “in­care­of”

address or “hold mail” address for the Account Holder; and

f)

Whether there is any power of attorney or signatory authority for the account.

4.

Relationship Manager Inquiry for Actual

Knowledge. In addition to the electronic and paper record searches described above, the Reporting

Swedish Financial Institution must treat as a U.S. Reportable Account any High Value Account assigned to a relationship manager (including any Financial Accounts aggregated with such High Value Account) if the relationship manager has actual knowledge that the Account Holder is a Specified U.S. Person.

5.

Effect of Finding U.S. Indicia.

a)

If none of the U.S. indicia listed in

subparagraph B(1) of this section are discovered in the enhanced review of High Value Accounts described above, and the account is not identified as held by a Specified U.S. Person in subparagraph D(4) of this section, then no further action is required until there is a change in circumstances that results in one or more U.S. indicia being associated with the account.

b)

If any of the U.S. indicia listed in

subparagraph B(1) of this section are discovered in the enhanced review of High Value Accounts described above, or if there is a subsequent change in circumstances that results in one or more U.S. indicia being associated with the account, then the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account unless it elects to apply subparagraph B(4) of this section and one of the exceptions in such

236 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

subparagraph applies with respect to that account.

c)

Except for Depository Accounts

described in subparagraph A(4) of this section, any Preexisting Individual Account that has been identified as a U.S. Reportable Account under this section shall be treated as a U.S. Reportable Account in all subsequent years, unless the Account Holder ceases to be a Specified U.S. Person.

E.

Additional Procedures Applicable to High

Value Accounts.

1. If a Preexisting Individual Account is a High Value Account as of June 30, 2014, the Reporting Swedish Financial Institution must complete the enhanced review procedures described in paragraph D of this section with respect to such account by June 30, 2015. If based on this review such account is identified as a U.S. Reportable Account on or before December 31, 2014, the Reporting Swedish Financial Institution must report the required information about such account with respect to 2014 in the first report on the account and on an annual basis thereafter. In the case of an account identified as a U.S. Reportable Account after December 31, 2014 and on or before June 30, 2015, the Reporting Swedish Financial Institution is not required to report information about such account with respect to 2014, but must report information about the account on an annual basis thereafter.

2. If a Preexisting Individual Account is not a High Value Account as of June 30, 2014, but becomes a High Value Account as of the last day of 2015 or any subsequent calendar year, the Reporting Swedish Financial Institution must complete the enhanced review procedures described in paragraph D of this section with respect to such account within six months after the last day of the calendar year in which the account becomes a High Value Account. If based on this review such account is identified as a U.S. Reportable Account, the Reporting Swedish Financial Institution must report the required information about such account with respect to the year in which it is identified as a U.S. Reportable Account and subsequent years on an annual basis, unless the Account Holder ceases to be a Specified U.S. Person.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

3. Once a Reporting Swedish Financial Institution applies the enhanced review procedures described in paragraph D of this section to a High Value Account, the Reporting Swedish Financial Institution is not required to re­apply such procedures, other than the relationship manager inquiry described in subparagraph D(4) of this section, to the same High Value Account in any subsequent year.

4. If there is a change of circumstances with respect to a High Value Account that results in one or more U.S. indicia described in subparagraph B(1) of this section being associated with the account, then the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account unless it elects to apply subparagraph B(4) of this section and one of the exceptions in such subparagraph applies with respect to that account.

5. A Reporting Swedish Financial Institution must implement procedures to ensure that a relationship manager identifies any change in circumstances of an account. For example, if a relationship manager is notified that the Account Holder has a new mailing address in the United States, the Reporting Swedish Financial Institution is required to treat the new address as a change in circumstances and, if it elects to apply subparagraph B(4) of this section, is required to obtain the appropriate documentation from the Account Holder.

F.

Preexisting Individual Accounts That

Have Been Documented for Certain Other Purposes. A

Reporting Swedish Financial Institution that has previously obtained documentation from an Account Holder to establish the

Account Holder’s status as neither a U.S. citizen nor a U.S. resident in order to meet its obligations under a qualified intermediary, withholding foreign partnership, or withholding foreign trust agreement with the IRS, or to fulfill its obligations under chapter 61 of Title 26 of the United States Code, is not required to perform the procedures described in subparagraph B(1) of this section with respect to Lower Value Accounts or subparagraphs D(1) through D(3) of this section with respect to High Value Accounts.

III. New Individual Accounts. The following rules and procedures apply for purposes of identifying U.S. Reportable Accounts among Financial Accounts held by individuals and opened on or after July 1, 2014 (“New Individual Accounts”).

238 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

A.

Accounts Not Required to Be Reviewed,

Identified, or Reported. Unless the Reporting Swedish

Financial Institution elects otherwise, either with respect to all New Individual Accounts or, separately, with respect to any clearly identified group of such accounts, where the implementing rules in Sweden provide for such an election, the following New Individual Accounts are not required to be reviewed, identified, or reported as U.S. Reportable Accounts:

1. A Depository Account unless the account balance exceeds $50,000 at the end of any calendar year or other appropriate reporting period. 2. A Cash Value Insurance Contract unless the Cash Value exceeds $50,000 at the end of any calendar year or other appropriate reporting period.

B.

Other New Individual Accounts. With

respect to New Individual Accounts not described in paragraph A of this section, upon account opening (or within 90 days after the end of the calendar year in which the account ceases to be described in paragraph A of this section), the Reporting Swedish Financial Institution must obtain a self­certification, which may be part of the account opening documentation, that allows the Reporting Swedish Financial Institution to determine whether the Account Holder is resident in the United States for tax purposes (for this purpose, a U.S. citizen is considered to be resident in the United States for tax purposes, even if the Account Holder is also a tax resident of another jurisdiction) and confirm the reasonableness of such self­certification based on the information obtained by the Reporting Swedish Financial Institution in connection with the opening of the account, including any documentation collected pursuant to AML/KYC Procedures.

1. If the self­certification establishes that the Account Holder is resident in the United States for tax purposes, the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account and obtain a self­certification that includes the Account Holder’s U.S. TIN (which may be an IRS Form W­9 or other similar agreed form).

2. If there is a change of circumstances with respect to a New Individual Account that causes the Reporting Swedish Financial Institution to know, or have reason to know, that the original self­certification is incorrect or unreliable, the Reporting Swedish Financial Institution cannot rely on the original self­ certification and must obtain a valid self­certification that establishes whether the Account Holder is a U.S. citizen or resident for U.S. tax purposes. If the Reporting Swedish Financial Institution is unable to

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

obtain a valid self­certification, the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account.

IV.

Preexisting Entity Accounts. The

following rules and procedures apply for purposes of identifying U.S. Reportable Accounts and accounts held by Nonparticipating Financial Institutions among Preexisting Accounts held by Entities (“Preexisting Entity Accounts”).

A.

Entity Accounts Not Required to Be

Reviewed, Identified or Reported. Unless the Reporting

Swedish Financial Institution elects otherwise, either with respect to all Preexisting Entity Accounts or, separately, with respect to any clearly identified group of such accounts, where the implementing rules in Sweden provide for such an election, a Preexisting Entity Account with an account balance or value that does not exceed $250,000 as of June 30, 2014, is not required to be reviewed, identified, or reported as a U.S. Reportable Account until the account balance or value exceeds $1,000,000.

B.

Entity Accounts Subject to Review. A

Preexisting Entity Account that has an account balance or value that exceeds $250,000 as of June 30, 2014, and a Preexisting Entity Account that does not exceed $250,000 as of June 30, 2014 but the account balance or value of which exceeds $1,000,000 as of the last day of 2015 or any subsequent calendar year, must be reviewed in accordance with the procedures set forth in paragraph D of this section.

C.

Entity Accounts With Respect to Which

Reporting Is Required. With respect to Preexisting Entity

Accounts described in paragraph B of this section, only accounts that are held by one or more Entities that are Specified U.S. Persons, or by Passive NFFEs with one or more Controlling Persons who are U.S. citizens or residents, shall be treated as U.S. Reportable Accounts. In addition, accounts held by Nonparticipating Financial Institutions shall be treated as accounts for which aggregate payments as described in subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement are reported to the Swedish Competent Authority.

D.

Review Procedures for Identifying Entity

Accounts With Respect to Which Reporting Is Required.

For Preexisting Entity Accounts described in paragraph B of this section, the Reporting Swedish Financial Institution must apply the following review procedures to determine whether the account is held by one or more Specified U.S. Persons, by Passive NFFEs with one or more Controlling Persons who are

240 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

U.S. citizens or residents, or by Nonparticipating Financial Institutions:

1.

Determine Whether the Entity Is a

Specified U.S. Person.

a)

Review information maintained for

regulatory or customer relationship purposes (including information collected pursuant to AML/KYC Procedures) to determine whether the information indicates that the Account Holder is a U.S. Person. For this purpose, information indicating that the Account Holder is a U.S. Person includes a U.S. place of incorporation or organization, or a U.S. address.

b)

If the information indicates that the

Account Holder is a U.S. Person, the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account unless it obtains a self­certification from the Account Holder (which may be on an IRS Form W­8 or W­9, or a similar agreed form), or reasonably determines based on information in its possession or that is publicly available, that the Account Holder is not a Specified U.S. Person.

2.

Determine Whether a Non­U.S. Entity Is a

Financial Institution.

a)

Review information maintained for

regulatory or customer relationship purposes (including information collected pursuant to AML/KYC Procedures) to determine whether the information indicates that the Account Holder is a Financial Institution.

b)

If the information indicates that the

Account Holder is a Financial Institution, or the Reporting Swedish Financial Institution verifies the Account Holder’s Global Intermediary Identification Number on the published IRS FFI list, then the account is not a U.S. Reportable Account.

3.

Determine Whether a Financial

Institution Is a Nonparticipating Financial Institution Payments to Which Are Subject to

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Aggregate Reporting Under Subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement.

a)

Subject to subparagraph D(3)(b) of this

section, a Reporting Swedish Financial Institution may determine that the Account Holder is a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution if the Reporting Swedish Financial Institution reasonably determines that the Account Holder has such status on the basis of the Account Ho

lder’s Global Intermediary

Identification Number on the published IRS FFI list or other information that is publicly available or in the possession of the Reporting Swedish Financial Institution, as applicable. In such case, no further review, identification, or reporting is required with respect to the account.

b)

If the Account Holder is a Swedish

Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution treated by the IRS as a Nonparticipating Financial Institution, then the account is not a U.S. Reportable Account, but payments to the Account Holder must be reported as contemplated in subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement.

c)

If the Account Holder is not a Swedish

Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution, then the Reporting Swedish Financial Institution must treat the Account Holder as a Nonparticipating Financial Institution payments to which are reportable under subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement, unless the Reporting Swedish Financial Institution:

(1) Obtains a self­ certification (which may be on an IRS Form W­8 or similar agreed form) from the Account Holder that it is a certified deemed­compliant FFI, or an exempt beneficial owner, as those terms are defined in relevant U.S. Treasury Regulations; or

242 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(2) In the case of a participating FFI or registered deemed­compliant FFI, verifies the Account Holder’s Global Intermediary Identification Number on the published IRS FFI list.

4.

Determine Whether an Account Held by

an NFFE Is a U.S. Reportable Account. With respect to an Account Holder of a Preexisting Entity

Account that is not identified as either a U.S. Person or a Financial Institution, the Reporting Swedish Financial Institution must identify (i) whether the Account Holder has Controlling Persons, (ii) whether the Account Holder is a Passive NFFE, and (iii) whether any of the Controlling Persons of the Account Holder is a U.S. citizen or resident. In making these determinations the Reporting Swedish Financial Institution must follow the guidance in subparagraphs D(4)(a) through D(4)(d) of this section in the order most appropriate under the circumstances.

a)

For purposes of determining the

Controlling Persons of an Account Holder, a Reporting Swedish Financial Institution may rely on information collected and maintained pursuant to AML/KYC Procedures.

b)

For purposes of determining whether the

Account Holder is a Passive NFFE, the Reporting Swedish Financial Institution must obtain a self­certification (which may be on an IRS Form W­8 or W­9, or on a similar agreed form) from the Account Holder to establish its status, unless it has information in its possession or that is publicly available, based on which it can reasonably determine that the Account Holder is an Active NFFE.

c)

For purposes of determining whether a

Controlling Person of a Passive NFFE is a U.S. citizen or resident for tax purposes, a Reporting Swedish Financial Institution may rely on:

(1) Information collected and maintained pursuant to AML/KYC Procedures in the case of a Preexisting Entity Account held by one or more NFFEs with an account

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

balance or value that does not exceed $1,000,000; or

(2) A self­certification (which may be on an IRS Form W­8 or W­9, or on a similar agreed form) from the Account Holder or such Controlling Person in the case of a Preexisting Entity Account held by one or more NFFEs with an account balance or value that exceeds $1,000,000.

d)

If any Controlling Person of a Passive

NFFE is a U.S. citizen or resident, the account shall be treated as a U.S. Reportable Account.

E.

Timing of Review and Additional

Procedures Applicable to Preexisting Entity Accounts.

1. Review of Preexisting Entity Accounts with an account balance or value that exceeds $250,000 as of June 30, 2014 must be completed by June 30, 2016.

2. Review of Preexisting Entity Accounts with an account balance or value that does not exceed $250,000 as of June 30, 2014, but exceeds $1,000,000 as of December 31 of 2015 or any subsequent year, must be completed within six months after the last day of the calendar year in which the account balance or value exceeds $1,000,000.

3. If there is a change of circumstances with respect to a Preexisting Entity Account that causes the Reporting Swedish Financial Institution to know, or have reason to know, that the self­certification or other documentation associated with an account is incorrect or unreliable, the Reporting Swedish Financial Institution must redetermine the status of the account in accordance with the procedures set forth in paragraph D of this section.

V.

New Entity Accounts. The following rules

and procedures apply for purposes of identifying U.S. Reportable Accounts and accounts held by Nonparticipating Financial Institutions among Financial Accounts held by Entities and opened on or after July 1, 2014 (“New Entity Accounts”).

A.

Entity Accounts Not Required to Be

Reviewed, Identified or Reported. Unless the Reporting

Swedish Financial Institution elects otherwise, either with

244 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

respect to all New Entity Accounts or, separately, with respect to any clearly identified group of such accounts, where the implementing rules in Sweden provide for such election, a credit card account or a revolving credit facility treated as a New Entity Account is not required to be reviewed, identified, or reported, provided that the Reporting Swedish Financial Institution maintaining such account implements policies and procedures to prevent an account balance owed to the Account Holder that exceeds $50,000.

B.

Other New Entity Accounts. With respect

to New Entity Accounts not described in paragraph A of this section, the Reporting Swedish Financial Institution must determine whether the Account Holder is: (i) a Specified U.S. Person; (ii) a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution; (iii) a participating FFI, a deemed­compliant FFI, or an exempt beneficial owner, as those terms are defined in relevant U.S. Treasury Regulations; or (iv) an Active NFFE or Passive NFFE.

1. Subject to subparagraph B(2) of this section, a Reporting Swedish Financial Institution may determine that the Account Holder is an Active NFFE, a Swedish Financial Institution, or other Partner Jurisdiction Financial Institution if the Reporting Swedish Financial Institution reasonably determines that the Account Holder has such status on the basis of the Account Holder’s Global Intermediary Identification Number or other information that is publicly available or in the possession of the Reporting Swedish Financial Institution, as applicable.

2. If the Account Holder is a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution treated by the IRS as a Nonparticipating Financial Institution, then the account is not a U.S. Reportable Account, but payments to the Account Holder must be reported as contemplated in subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement.

3. In all other cases, a Reporting Swedish Financial Institution must obtain a self­certification from the Account Holder to establish the Account Holder’s status. Based on the self­certification, the following rules apply:

a)

If the Account Holder is a Specified

U.S. Person, the Reporting Swedish Financial

Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

b)

If the Account Holder is a Passive

NFFE, the Reporting Swedish Financial

Institution must identify the Controlling Persons as determined under AML/KYC Procedures, and must determine whether any such person is a U.S. citizen or resident on the basis of a self­certification from the Account Holder or such person. If any such person is a U.S. citizen or resident, the Reporting Swedish Financial Institution must treat the account as a U.S. Reportable Account.

c)

If the Account Holder is: (i) a U.S.

Person that is not a Specified U.S. Person; (ii) subject to subparagraph B(3)(d) of this section, a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution; (iii) a participating FFI, a deemed­ compliant FFI, or an exempt beneficial owner, as those terms are defined in relevant U.S. Treasury Regulations; (iv) an Active NFFE; or (v) a Passive NFFE none of the Controlling Persons of which is a U.S. citizen or resident, then the account is not a U.S. Reportable Account, and no reporting is required with respect to the account.

d)

If the Account Holder is a

Nonparticipating Financial Institution (including a Swedish Financial Institution or other Partner Jurisdiction Financial Institution treated by the IRS as a Nonparticipating Financial Institution), then the account is not a U.S. Reportable Account, but payments to the Account Holder must be reported as contemplated in subparagraph 1(b) of Article 4 of the Agreement.

VI.

Special Rules and Definitions. The

following additional rules and definitions apply in implementing the due diligence procedures described above:

A.

Reliance on Self­Certifications and

Documentary Evidence. A Reporting Swedish Financial

Institution may not rely on a self­certification or documentary evidence if the Reporting Swedish Financial Institution knows or has reason to know that the self­certification or documentary evidence is incorrect or unreliable.

B.

Definitions. The following definitions apply

for purposes of this Annex I.

246 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

1.

AML/KYC Procedures. “AML/KYC Procedures” means the

customer due diligence procedures of a Reporting Swedish Financial Institution pursuant to the anti­money laundering or similar requirements of Sweden to which such Reporting Swedish Financial Institution is subject.

2.

NFFE. An “NFFE” means any Non­U.S. Entity that is not an

FFI as defined in relevant U.S. Treasury Regulations or is an Entity described in subparagraph B(4)(j) of this section, and also includes any Non­U.S. Entity that is established in Sweden or another Partner Jurisdiction and that is not a Financial Institution.

3.

Passive NFFE. A “Passive NFFE” means any NFFE that is not

(i) an Active NFFE, or (ii) a withholding foreign partnership or withholding foreign trust pursuant to relevant U.S. Treasury Regulations.

4.

Active NFFE. An “Active NFFE” means any NFFE that meets

any of the following criteria:

a)

Less than 50 percent of the NFFE’s gross income for

the preceding calendar year or other appropriate reporting period is passive income and less than 50 percent of the assets held by the NFFE during the preceding calendar year or other appropriate reporting period are assets that produce or are held for the production of passive income;

b)

The stock of the NFFE is regularly traded on an

established securities market or the NFFE is a Related Entity of an Entity the stock of which is regularly traded on an established securities market;

c)

The NFFE is organized in a U.S. Territory and all of

the owners of the payee are bona fide residents of that U.S. Territory;

d)

The NFFE is a government (other than the U.S.

government), a political subdivision of such government (which, for the avoidance of doubt, includes a state, province, county, or municipality), or a public body performing a function of such government or a political subdivision thereof, a government of a U.S. Territory, an international organization, a non­U.S. central bank of issue, or an Entity wholly owned by one or more of the foregoing;

e)

Substantially all of the activities of the NFFE consist of

holding (in whole or in part) the outstanding stock of, or providing financing and services to, one or more

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

subsidiaries that engage in trades or businesses other than the business of a Financial Institution, except that an entity shall not qualify for NFFE status if the entity functions (or holds itself out) as an investment fund, such as a private equity fund, venture capital fund, leveraged buyout fund, or any investment vehicle whose purpose is to acquire or fund companies and then hold interests in those companies as capital assets for investment purposes;

f)

The NFFE is not yet operating a business and has no

prior operating history, but is investing capital into assets with the intent to operate a business other than that of a Financial Institution, provided that the NFFE shall not qualify for this exception after the date that is 24 months after the date of the initial organization of the NFFE;

g)

The NFFE was not a Financial Institution in the past

five years, and is in the process of liquidating its assets or is reorganizing with the intent to continue or recommence operations in a business other than that of a Financial Institution;

h)

The NFFE primarily engages in financing and hedging

transactions with, or for, Related Entities that are not Financial Institutions, and does not provide financing or hedging services to any Entity that is not a Related Entity, provided that the group of any such Related Entities is primarily engaged in a business other than that of a Financial Institution;

i)

The NFFE is an “excepted NFFE” as described in

relevant U.S. Treasury Regulations; or

j)

The NFFE meets all of the following requirements:

i.

It is established and operated in its jurisdiction

of residence exclusively for religious, charitable, scientific, artistic, cultural, athletic, or educational purposes; or it is established and operated in its jurisdiction of residence and it is a professional organization, business league, chamber of commerce, labor organization, agricultural or horticultural organization, civic league or an organization operated exclusively for the promotion of social welfare;

ii.

It is exempt from income tax in its jurisdiction

of residence;

iii.

It has no shareholders or members who have a

proprietary or beneficial interest in its income or assets;

iv.

The applicable laws of the NFFE’s

jurisdiction of residence or the NFFE’s formation documents do not permit any income or assets of the NFFE to be distributed

248 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

to, or applied for the benefit of, a private person or non­charitable Entity other than pursuant to the conduct of the NFFE’s charitable activities, or as payment of reasonable compensation for services rendered, or as payment representing the fair market value of property which the NFFE has purchased; and

v.

The applicable laws of the NFFE’s

jurisdiction of residence or the NFFE’s formation documents require that, upon the NFFE’s liquidation or dissolution, all of its assets be distributed to a governmental entity or other non­profit organization, or escheat to the government of th

e NFFE’s jurisdiction of

residence or any political subdivision thereof.

5.

Preexisting Account. A “Preexisting Account” means a

Financial Account maintained by a Reporting Financial Institution as of June 30, 2014.

C.

Account Balance Aggregation and

Currency Translation Rules.

1.

Aggregation of Individual Accounts. For

purposes of determining the aggregate balance or value of Financial Accounts held by an individual, a Reporting Swedish Financial Institution is required to aggregate all Financial Accounts maintained by the Reporting Swedish Financial Institution, or by a Related Entity, but only to the extent that the Reporting Swedish Financial Institution’s computerized systems link the Financial Accounts by reference to a data element such as client number or taxpayer identification number, and allow account balances or values to be aggregated. Each holder of a jointly held Financial Account shall be attributed the entire balance or value of the jointly held Financial Account for purposes of applying the aggregation requirements described in this paragraph 1.

2.

Aggregation of Entity Accounts. For

purposes of determining the aggregate balance or value of Financial Accounts held by an Entity, a Reporting Swedish Financial Institution is required to take into account all Financial Accounts that are maintained by the Reporting Swedish Financial Institution, or by a Related Entity, but only to the extent that the Reporting Swedish Financial Institution’s computerized systems link the Financial Accounts by reference to a data element such as client number or taxpayer

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

identification number, and allow account balances or values to be aggregated.

3.

Special Aggregation Rule Applicable to

Relationship Managers. For purposes of determining the aggregate balance or value of Financial Accounts held by a person to determine whether a Financial

Account is a High Value Account, a Reporting Swedish Financial Institution is also required, in the case of any Financial Accounts that a relationship manager knows, or has reason to know, are directly or indirectly owned, controlled, or established (other than in a fiduciary capacity) by the same person, to aggregate all such accounts.

4.

Currency Translation Rule. For purposes

of determining the balance or value of Financial Accounts denominated in a currency other than the U.S. dollar, a Reporting Swedish Financial Institution must convert the U.S. dollar threshold amounts described in this Annex I into such currency using a published spot rate determined as of the last day of the calendar year preceding the year in which the Reporting Swedish Financial Institution is determining the balance or value.

D.

Documentary Evidence. For purposes of

this Annex I, acceptable documentary evidence includes any of the following:

1. A certificate of residence issued by an authorized government body (for example, a government or agency thereof, or a municipality) of the jurisdiction in which the payee claims to be a resident.

2. With respect to an individual, any valid identification issued by an authorized government body (for example, a government or agency thereof, or a municipality), that includes the individual’s name and is typically used for identification purposes.

3. With respect to an Entity, any official documentation issued by an authorized government body (for example, a government or agency thereof, or a municipality) that includes the name of the Entity and either the address of its principal office in the jurisdiction (or U.S. Territory) in which it claims to be a resident or the jurisdiction (or U.S. Territory) in which the Entity was incorporated or organized.

250 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

4. With respect to a Financial Account maintained in a jurisdiction with anti­money laundering rules that have been approved by the IRS in connection with a QI agreement (as described in relevant U.S. Treasury Regulations), any of the documents, other than a Form W­8 or W­9, referenced in the jurisdiction’s attachment to the QI agreement for identifying individuals or Entities.

5. Any financial statement, third­party credit report, bankruptcy filing, or U.S. Securities and Exchange Commission report.

E.

Alternative Procedures for Financial

Accounts Held by Individual Beneficiaries of a Cash Value Insurance Contract. A Reporting Swedish Financial

Institution may presume that an individual beneficiary (other than the owner) of a Cash Value Insurance Contract receiving a death benefit is not a Specified U.S. Person and may treat such Financial Account as other than a U.S. Reportable Account unless the Reporting Swedish Financial Institution has actual knowledge, or reason to know, that the beneficiary is a Specified U.S. Person. A Reporting Swedish Financial Institution has reason to know that a beneficiary of a Cash Value Insurance Contract is a Specified U.S. Person if the information collected by the Reporting Swedish Financial Institution and associated with the beneficiary contains U.S. indicia as described in subparagraph B(1) of section II of this Annex I. If a Reporting Swedish Financial Institution has actual knowledge, or reason to know, that the beneficiary is a Specified U.S. Person, the Reporting Swedish Financial Institution must follow the procedures in subparagraph B(3) of section II of this Annex I.

F.

Reliance on Third Parties. Regardless of

whether an election is made under paragraph C of section I of this Annex I, Sweden may permit Reporting Swedish Financial Institutions to rely on due diligence procedures performed by third parties, to the extent provided in relevant U.S. Treasury Regulations.

G.

Alternative Procedures for New Accounts

Opened Prior to Entry Into Force of this Agreement.

1.

Applicability. If Sweden has provided a

written notice to the United States prior to entry into force of this Agreement that, as of July 1, 2014, Sweden lacked the legal authority to require Swedish Financial Institutions either: (i) to require Account Holders of New Individual Accounts to

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

provide the self­certification specified in section III of this Annex, or (ii) to perform all the due diligence actions related to New Entity Accounts specified in section V of this Annex, then the Reporting Swedish Financial Institutions may apply the alternative procedures described in subparagraph G(2) of this section, as applicable, to such New Accounts, in lieu of the procedures otherwise required under this Annex. The alternative procedures described in subparagraph G(2) of this section shall be available only for those New Accounts opened prior to the earlier of (i) the date Sweden has the ability to compel Reporting Swedish Financial Institutions to comply with the due diligence requirements described in section III and section V of this Annex, as applicable, which date Sweden shall inform the United States of in writing by the date of entry into force of this Agreement, or (ii) the date of entry into force of this Agreement. For all other New Accounts, a Reporting Swedish Financial Institution must apply the due diligence procedures described in section III or section V of this Annex, as applicable, to determine if the account is a U.S. Reportable Account or an account held by a Nonparticipating FFI.

2.

Alternative Procedures.

a)

By the date that is one year after the date of entry

into force of this Agreement, Reporting Swedish Financial Institutions must (i) with respect to a New Individual Account described in subparagraph G(1) of this section, request the self­ certification specified in section III of this Annex and, if provided, confirm the reasonableness of such self­certification consistent with the procedures described in section III of this Annex, and (ii) with respect to a New Entity Account described in subparagraph G(1) of this section, perform the due diligence specified in section V of this Annex and request information as necessary to document the account, including any self­ certification, required by section V of this Annex.

252 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

b)

Sweden must report on any New Account that is

identified pursuant to subparagraph G(2)(a) of this section as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI, by the date that is the later of (i) September 30 next following the date that the account is identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI or (ii) 90 days after the account is identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI. The information required to be reported with respect to such a New Account is any information that would have been reportable under this Agreement if the New Account had been identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI as of the date the account was opened.

c)

By the date that is one year after the date of entry

into force of this Agreement, Reporting Swedish Financial Institutions must close any New Account described in subparagraph G(1) of this section for which it was unable to collect the required self­ certification or other documentation pursuant to the procedures described in subparagraph G(2)(a) of this section. In addition, by the date that is one year after the date of entry into force of this Agreement, the Reporting Swedish Financial Institution must (i) with respect to such closed accounts that prior to such closure were New Individual Accounts (without regard to whether such accounts were High Value Accounts), perform the due diligence procedures specified in paragraph D of section II of this Annex or (ii) with respect to such closed accounts that prior to such closure were New Entity Accounts, perform the due diligence procedures specified in section IV of this Annex.

d)

Sweden must report on any closed account that is

identified pursuant to subparagraph G(2)(c) of this section as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI, by the date that is the later of (i) September 30 next following the date that the account is identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI or (ii) 90 days after the account is identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI. The information required to be reported for such a closed account is any information that

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

would have been reportable under this Agreement if the account had been identified as a U.S. Reportable Account or as an account held by a Nonparticipating FFI as of the date the account was opened.

254 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Annex II

The following Entities shall be treated as exempt beneficial owners or deemed­compliant FFIs, as the case may be, and the following accounts are excluded from the definition of Financial Accounts.

This Annex II may be modified by a mutual written decision entered into between the Competent Authorities of Sweden and the United States: (1) to include additional Entities and accounts that present a low risk of being used by U.S. Persons to evade U.S. tax and that have similar characteristics to the Entities and accounts described in this Annex II as of the date of signature of the Agreement; or (2) to remove Entities and accounts that, due to changes in circumstances, no longer present a low risk of being used by U.S. Persons to evade U.S. tax. Any such addition or removal shall be effective on the date of signature of the mutual decision, unless otherwise provided therein. Procedures for reaching such a mutual decision may be included in the mutual agreement or arrangement described in paragraph 6 of Article 3 of the Agreement.

I.

Exempt Beneficial Owners other than Funds. The following

Entities shall be treated as Non­Reporting Swedish Financial Institutions and as exempt beneficial owners for purposes of sections 1471 and 1472 of the U.S. Internal Revenue Code, other than with respect to a payment that is derived from an obligation held in connection with a commercial financial activity of a type engaged in by a Specified Insurance Company, Custodial Institution, or Depository Institution.

A.

Governmental Entity. The government of Sweden, any

political subdivision of Sweden (which, for the avoidance of doubt, includes a county or municipality), or any wholly owned agency or instrumentality of Sweden or any one or more of the foregoing (each, a “Swedish Governmental Entity”). This category is comprised of the integral parts, controlled entities, and political subdivisions of Sweden.

1.

An integral part of Sweden means any person, organization,

agency, bureau, fund, instrumentality, or other body, however designated, that constitutes a governing authority of Sweden. The net earnings of the governing authority must be credited to its own account or to other accounts of Sweden, with no portion inuring to the benefit of any private person. An integral part does not include any individual who is a sovereign, official, or administrator acting in a private or personal capacity.

2.

A controlled entity means an Entity that is separate in form

from Sweden or that otherwise constitutes a separate juridical entity, provided that:

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

a)

The Entity is wholly owned and controlled by one or

more Swedish Governmental Entities directly or through one or more controlled entities;

b)

The Entity’s net earnings are credited to its own

account or to the accounts of one or more Swedish Governmental Entities, with no portion of its income inuring to the benefit of any private person; and

c)

The Entity’s assets vest in one or more Swedish

Governmental Entities upon dissolution.

3.

Income does not inure to the benefit of private persons

if

such persons are the intended beneficiaries of a governmental program, and the program activities are performed for the general public with respect to the common welfare or relate to the administration of some phase of government. Notwithstanding the foregoing, however, income is considered to inure to the benefit of private persons if the income is derived from the use of a governmental entity to conduct a commercial business, such as a commercial banking business, that provides financial services to private persons.

B.

International Organization. Any international organization

or wholly owned agency or instrumentality thereof. This category includes any intergovernmental organization (including a supranational organization) (1) that is comprised primarily of non­U.S. governments; (2) that has in effect a headquarters agreement with Sweden; and (3) the income of which does not inure to the benefit of private persons.

C.

Central Bank. An institution that is by law or government

sanction the principal authority, other than the government of Sweden itself, issuing instruments intended to circulate as currency. Such an institution may include an instrumentality that is separate from the government of Sweden, whether or not owned in whole or in part by Sweden.

II.

Funds that Qualify as Exempt Beneficial Owners. The following

Entities shall be treated as Non­Reporting Swedish Financial Institutions and as exempt beneficial owners for purposes of sections 1471 and 1472 of the U.S. Internal Revenue Code.

A.

Treaty­Qualified Retirement Fund. A fund established in

Sweden, provided that the fund is entitled to benefits under an income tax treaty between Sweden and the United States on income that it derives from sources within the United States (or would be entitled to such benefits if it derived any such

256 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

income) as a resident of Sweden that satisfies any applicable limitation on benefits requirement, and is operated principally to administer or provide pension or retirement benefits.

B.

Broad Participation Retirement Fund. A fund established in

Sweden to provide retirement, disability, or death benefits, or any combination thereof, to beneficiaries that are current or former employees (or persons designated by such employees) of one or more employers in consideration for services rendered, provided that the fund:

1.

Does not have a single beneficiary with a right to more than

five percent of the fund’s assets;

2.

Is subject to government regulation and provides

information reporting about its beneficiaries to the relevant tax authorities in Sweden; and

3.

Satisfies at least one of the following requirements:

a)

The fund is generally exempt from tax in Sweden on

investment income under the laws of Sweden due to its status as a retirement or pension plan;

b)

The fund receives at least 50 percent of its total

contributions (other than transfers of assets from other plans described in paragraphs A through D of this section or from retirement and pension accounts described in subparagraph A(1) of section V of this Annex II) from the sponsoring employers;

c)

Distributions or withdrawals from the fund are allowed

only upon the occurrence of specified events related to retirement, disability, or death (except rollover distributions to other retirement funds described in paragraphs A through D of this section or retirement and pension accounts described in subparagraph A(1) of section V of this Annex II), or penalties apply to distributions or withdrawals made before such specified events; or

d)

Contributions (other than certain permitted make­up

contributions) by employees to the fund are limited by reference to earned income of the employee or may not exceed $50,000 annually, applying the rules set forth in Annex I for account aggregation and currency translation.

C.

Narrow Participation Retirement Fund. A fund established

in Sweden to provide retirement, disability, or death benefits to beneficiaries that are current or former employees (or persons

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

designated by such employees) of one or more employers in consideration for services rendered, provided that:

1.

The fund has fewer than 50 participants;

2.

The fund is sponsored by one or more employers that are

not Investment Entities or Passive NFFEs;

3.

The employee and employer contributions to the fund

(other than transfers of assets from treaty­qualified retirement funds described in paragraph A of this section or retirement and pension accounts described in subparagraph A(1) of section V of this Annex II) are limited by reference to earned income and compensation of the employee, respectively;

4.

Participants that are not residents of Sweden are not entitled

to more than 20 percent of the fund’s assets; and

5.

The fund is subject to government regulation and provides

information reporting about its beneficiaries to the relevant tax authorities in Sweden.

D.

A Certain other Swedish Pension Fund. A Pension Fund

founded in accordance with the Swedish Safeguarding of Pension Commitments, etc. Act (1967:531) [lagen 1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.] and exempted from income tax according to Chapter 7 of the Swedish Income Tax Code (1999:1229).

E.

Pension Fund of an Exempt Beneficial Owner. A fund

established in Sweden by an exempt beneficial owner to provide retirement, disability, or death benefits to beneficiaries or participants that are current or former employees of the exempt beneficial owner (or persons designated by such employees), or that are not current or former employees, if the benefits provided to such beneficiaries or participants are in consideration of personal services performed for the exempt beneficial owner.

F.

Investment Entity Wholly Owned by Exempt Beneficial

Owners. An Entity that is a Swedish Financial Institution solely because it is an Investment Entity, provided that each direct holder of an Equity Interest in the Entity is an exempt beneficial owner, and each direct holder of a debt interest in such Entity is either a Depository Institution (with respect to a loan made to such Entity) or an exempt beneficial owner.

III.

Small or Limited Scope Financial Institutions that Qualify as

Deemed­Compliant FFIs. The following Financial Institutions are

258 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Non­Reporting Swedish Financial Institutions that shall be treated as deemed­compliant FFIs for purposes of section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code.

A.

Financial Institution with a Local Client Base. A Financial

Institution satisfying the following requirements:

1.

The Financial Institution must be licensed and regulated as

a financial institution under the laws of Sweden;

2.

The Financial Institution must have no fixed place of

business outside of Sweden. For this purpose, a fixed place of business does not include a location that is not advertised to the public and from which the Financial Institution performs solely administrative support functions;

3.

The Financial Institution must not solicit customers or

Account Holders outside Sweden. For this purpose, a Financial Institution shall not be considered to have solicited customers or Account Holders outside Sweden merely because the Financial Institution (a) operates a website, provided that the website does not specifically indicate that the Financial Institution provides Financial Accounts or services to nonresidents of Sweden, and does not otherwise target or solicit U.S. customers or Account Holders, or (b) advertises in print media or on a radio or television station that is distributed or aired primarily within Sweden but is also incidentally distributed or aired in other countries, provided that the advertisement does not specifically indicate that the Financial Institution provides Financial Accounts or services to residents outside Sweden, and does not otherwise target or solicit U.S. customers or Account Holders;

4.

The Financial Institution must be required under the laws of

Sweden to identify resident Account Holders for purposes of either information reporting or withholding of tax with respect to Financial Accounts held by residents or for purposes of satisfying Swedish AML due diligence requirements;

5.

At least 98 percent of the Financial Accounts by value

maintained by the Financial Institution must be held by residents (including residents that are Entities) of Sweden or a Member State of the European Union;

6.

Beginning on or before July 1, 2014, the Financial

Institution must have policies and procedures, consistent with those set forth in Annex I, to prevent the Financial Institution from providing a Financial Account to any Nonparticipating Financial Institution and to monitor

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

whether the Financial Institution opens or maintains a Financial Account for any Specified U.S. Person who is not a resident of Sweden (including a U.S. Person that was a resident of Sweden when the Financial Account was opened but subsequently ceases to be a resident of Sweden) or any Passive NFFE with Controlling Persons who are U.S. residents or U.S. citizens who are not residents of Sweden;

7.

Such policies and procedures must provide that if any

Financial Account held by a Specified U.S. Person who is not a resident of Sweden or by a Passive NFFE with Controlling Persons who are U.S. residents or U.S. citizens who are not residents of Sweden is identified, the Financial Institution must report such Financial Account as would be required if the Financial Institution were a Reporting Swedish Financial Institution (including by following the applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website) or close such Financial Account;

8.

With respect to a Preexisting Account held by an individual

who is not a resident of Sweden or by an Entity, the Financial Institution must review those Preexisting Accounts in accordance with the procedures set forth in Annex I applicable to Preexisting Accounts to identify any U.S. Reportable Account or Financial Account held by a Nonparticipating Financial Institution, and must report such Financial Account as would be required if the Financial Institution were a Reporting Swedish Financial Institution (including by following the applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website) or close such Financial Account;

9.

Each Related Entity of the Financial Institution that is a

Financial Institution must be incorporated or organized in Sweden and, with the exception of any Related Entity that is a retirement fund described in paragraphs A through D of section II of this Annex II, satisfy the requirements set forth in this paragraph A; and

10.

The Financial Institution must not have policies or practices

that discriminate against opening or maintaining Financial Accounts for individuals who are Specified U.S. Persons and residents of Sweden.

B.

Local Bank. A Financial Institution satisfying the following

requirements:

1.

The Financial Institution operates solely as (and is licensed

and regulated under the laws of Sweden as) (a) a bank or

260 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

(b) a credit union or similar cooperative credit organization that is operated without profit;

2.

The Financial Institution’s business consists primarily of

receiving deposits from and making loans to, with respect to a bank, unrelated retail customers and, with respect to a credit union or similar cooperative credit organization, members, provided that no member has a greater than five percent interest in such credit union or cooperative credit organization;

3.

The Financial Institution satisfies the requirements set forth

in subparagraphs A(2) and A(3) of this section, provided that, in addition to the limitations on the website described in subparagraph A(3) of this section, the website does not permit the opening of a Financial Account;

4.

The Financial Institution does not have more than $175

million in assets on its balance sheet, and the Financial Institution and any Related Entities, taken together, do not have more than $500 million in total assets on their consolidated or combined balance sheets; and

5.

Any Related Entity must be incorporated or organized in

Sweden, and any Related Entity that is a Financial Institution, with the exception of any Related Entity that is a retirement fund described in paragraphs A through E of section II of this Annex II or a Financial Institution with only low­value accounts described in paragraph C of this section, must satisfy the requirements set forth in this paragraph B.

C.

Financial Institution with Only Low­Value Accounts. A

Swedish Financial Institution satisfying the following requirements:

1.

The Financial Institution is not an Investment Entity;

2.

No Financial Account maintained by the Financial

Institution or any Related Entity has a balance or value in excess of $50,000, applying the rules set forth in Annex I for account aggregation and currency translation; and

3.

The Financial Institution does not have more than $50

million in assets on its balance sheet, and the Financial Institution and any Related Entities, taken together, do not have more than $50 million in total assets on their consolidated or combined balance sheets.

D.

Qualified Credit Card Issuer. A Swedish Financial

Institution satisfying the following requirements:

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

1.

The Financial Institution is a Financial Institution solely

because it is an issuer of credit cards that accepts deposits only when a customer makes a payment in excess of a balance due with respect to the card and the overpayment is not immediately returned to the customer; and

2.

Beginning on or before July 1, 2014, the Financial

Institution implements policies and procedures to either prevent a customer deposit in excess of $50,000, or to ensure that any customer deposit in excess of $50,000, in each case applying the rules set forth in Annex I for account aggregation and currency translation, is refunded to the customer within 60 days. For this purpose, a customer deposit does not refer to credit balances to the extent of disputed charges but does include credit balances resulting from merchandise returns.

IV.

Investment Entities that Qualify as Deemed­Compliant FFIs and Other Special Rules. The Financial Institutions described in paragraphs A through F of this section are Non­Reporting Swedish

Financial Institutions that shall be treated as deemed­compliant FFIs for purposes of section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code. In addition, paragraph G of this section provides special rules applicable to an Investment Entity.

A.

Trustee­Documented Trust. A trust established under the

laws of Sweden to the extent that the trustee of the trust is a Reporting U.S. Financial Institution, Reporting Model 1 FFI, or Participating FFI and reports all information required to be reported pursuant to the Agreement with respect to all U.S. Reportable Accounts of the trust.

B.

Sponsored Investment Entity and Controlled Foreign

Corporation. A Financial Institution described in subparagraph B(1) or B(2) of this section having a sponsoring entity that complies with the requirements of subparagraph

B(3) of this section.

1.

A Financial Institution is a sponsored investment entity if

(a) it is an Investment Entity established in Sweden that is not a qualified intermediary, withholding foreign partnership, or withholding foreign trust pursuant to relevant U.S. Treasury Regulations; and (b) an Entity has agreed with the Financial Institution to act as a sponsoring entity for the Financial Institution.

2.

A Financial Institution is a sponsored controlled foreign

corporation if (a) the Financial Institution is a controlled

262 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

foreign corporation1 organized under the laws of Sweden that is not a qualified intermediary, withholding foreign partnership, or withholding foreign trust pursuant to relevant U.S. Treasury Regulations; (b) the Financial Institution is wholly owned, directly or indirectly, by a Reporting U.S. Financial Institution that agrees to act, or requires an affiliate of the Financial Institution to act, as a sponsoring entity for the Financial Institution; and (c) the Financial Institution shares a common electronic account system with the sponsoring entity that enables the sponsoring entity to identify all Account Holders and payees of the Financial Institution and to access all account and customer information maintained by the Financial Institution including, but not limited to, customer identification information, customer documentation, account balance, and all payments made to the Account Holder or payee.

3.

The sponsoring entity complies with the following

requirements:

a)

The sponsoring entity is authorized to act on behalf of

the Financial Institution (such as a fund manager, trustee, corporate director, or managing partner) to fulfill applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website;

b)

The sponsoring entity has registered as a sponsoring

entity with the IRS on the IRS FATCA registration website;

c)

If the sponsoring entity identifies any U.S. Reportable

Accounts with respect to the Financial Institution, the sponsoring entity registers the Financial Institution pursuant to applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website on or before the later of December 31, 2015 and the date that is 90 days after such a U.S. Reportable Account is first identified;

d)

The sponsoring entity agrees to perform, on behalf of

the Financial Institution, all due diligence, withholding, reporting, and other requirements that the Financial

1

A “controlled foreign corporation” means any foreign corporation if more than 50 percent of the total combined voting power of all classes of stock of such corporation entitled to vote, or the total value of the stock of such corporation, is owned, or is considered as owned, by “United States shareholders” on any day during the taxable year of such foreign corporation. The term a “United States shareholder” means, with respect to any foreign corporation, a United States person who owns, or is considered as owning, 10 percent or more of the total combined voting power of all classes of stock entitled to vote of such foreign corporation.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

Institution would have been required to perform if it were a Reporting Swedish Financial Institution;

e)

The sponsoring entity identifies the Financial

Institution and includes the identifying number of the Financial Institution (obtained by following applicable registration requirements on the IRS FATCA registration website) in all reporting completed on the Financial Institution’s behalf; and

f)

The sponsoring entity has not had its status as a

sponsor revoked.

C.

Sponsored, Closely Held Investment Vehicle. A Swedish

Financial Institution satisfying the following requirements:

1.

The Financial Institution is a Financial Institution solely

because it is an Investment Entity and is not a qualified intermediary, withholding foreign partnership, or withholding foreign trust pursuant to relevant U.S. Treasury Regulations;

2.

The sponsoring entity is a Reporting U.S. Financial

Institution, Reporting Model 1 FFI, or Participating FFI, is authorized to act on behalf of the Financial Institution (such as a professional manager, trustee, or managing partner), and agrees to perform, on behalf of the Financial Institution, all due diligence, withholding, reporting, and other requirements that the Financial Institution would have been required to perform if it were a Reporting Swedish Financial Institution;

3.

The Financial Institution does not hold itself out as an

investment vehicle for unrelated parties;

4.

Twenty or fewer individuals own all of the debt interests

and Equity Interests in the Financial Institution (disregarding debt interests owned by Participating FFIs and deemed­compliant FFIs and Equity Interests owned by an Entity if that Entity owns 100 percent of the Equity Interests in the Financial Institution and is itself a sponsored Financial Institution described in this paragraph C); and

5.

The sponsoring entity complies with the following

requirements:

a)

The sponsoring entity has registered as a sponsoring

entity with the IRS on the IRS FATCA registration website;

264 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

b)

The sponsoring entity agrees to perform, on behalf of

the Financial Institution, all due diligence, withholding, reporting, and other requirements that the Financial Institution would have been required to perform if it were a Reporting Swedish Financial Institution and retains documentation collected with respect to the Financial Institution for a period of six years;

c)

The sponsoring entity identifies the Financial

Institution in all reporting completed on the Financial Institution’s behalf; and

d)

The sponsoring entity has not had its status as a

sponsor revoked.

D.

Investment Advisors and Investment Managers. An

Investment Entity established in Sweden that is a Financial Institution solely because it (1) renders investment advice to, and acts on behalf of, or (2) manages portfolios for, and acts on behalf of, a customer for the purposes of investing, managing, or administering funds deposited in the name of a customer with a Financial Institution other than a Nonparticipating Financial Institution.

E.

Profit­sharing foundation (Vinstandelsstiftelse). An Entity

that is established in Sweden as a profit sharing foundation (Vinstandelsstiftelse) in Sweden by an employer for the benefit of employees that perform personal services in Sweden, provided that the profit sharing foundation is supervised by an official authority (the County Board [Länsstyrelsen]), distributions from the profit sharing foundation are reported to the Swedish tax authorities, and employees are subject to tax in Sweden upon a distribution from the profit sharing plan.

F.

Collective Investment Vehicle. An Investment Entity

established in Sweden that is regulated as a collective investment vehicle, provided that all of the interests in the collective investment vehicle (including debt interests in excess of $50,000) are held by or through one or more exempt beneficial owners, Active NFFEs described in subparagraph B(4) of section VI of Annex I, U.S. Persons that are not Specified U.S. Persons, or Financial Institutions that are not Nonparticipating Financial Institutions.

G.

Special Rules. The following rules apply to an Investment

Entity:

1.

With respect to interests in an Investment Entity that is a

collective investment vehicle described in paragraph F of this section, the reporting obligations of any Investment Entity (other than a Financial Institution through which

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

interests in the collective investment vehicle are held) shall be deemed fulfilled.

2.

With respect to interests in:

a)

An Investment Entity established in a Partner

Jurisdiction that is regulated as a collective investment vehicle, all of the interests in which (including debt interests in excess of $50,000) are held by or through one or more exempt beneficial owners, Active NFFEs described in subparagraph B(4) of section VI of Annex I, U.S. Persons that are not Specified U.S. Persons, or Financial Institutions that are not Nonparticipating Financial Institutions; or

b)

An Investment Entity that is a qualified collective

investment vehicle under relevant U.S. Treasury Regulations;

the reporting obligations of any Investment Entity that is a Swedish Financial Institution (other than a Financial Institution through which interests in the collective investment vehicle are held) shall be deemed fulfilled.

3.

With respect to interests in an Investment Entity established

in Sweden that is not described in paragraph F or subparagraph G(2) of this section, consistent with paragraph 3 of Article 5 of the Agreement, the reporting obligations of all other Investment Entities with respect to such interests shall be deemed fulfilled if the information required to be reported by the first­mentioned Investment Entity pursuant to the Agreement with respect to such interests is reported by such Investment Entity or another person.

4.

An Investment Entity established in Sweden that is

regulated as a collective investment vehicle shall not fail to qualify under paragraph F or subparagraph G(2) of this section, or otherwise as a deemed­compliant FFI, solely because the collective investment vehicle has issued physical shares in bearer form, provided that:

a)

The collective investment vehicle has not issued, and

does not issue, any physical shares in bearer form after December 31, 2012;

b)

The collective investment vehicle retires all such

shares upon surrender;

c)

The collective investment vehicle (or a Reporting

Swedish Financial Institution) performs the due

266 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

diligence procedures set forth in Annex I and reports any information required to be reported with respect to any such shares when such shares are presented for redemption or other payment; and

d)

The collective investment vehicle has in place policies

and procedures to ensure that such shares are redeemed or immobilized as soon as possible, and in any event prior to January 1, 2017.

V.

Accounts Excluded from Financial Accounts. The following accounts are excluded from the definition of Financial Accounts and therefore shall not be treated as U.S. Reportable Accounts.

A.

Certain Savings Accounts.

1.

Retirement and Pension Account. A retirement or pension

account maintained in Sweden that satisfies the following requirements under the laws of Sweden.

a)

The account is subject to regulation as a personal

retirement account or is part of a registered or regulated retirement or pension plan for the provision of retirement or pension benefits (including disability or death benefits);

b)

The account is tax­favored (i.e., contributions to the

account that would otherwise be subject to tax under the laws of Sweden are deductible or excluded from the gross income of the account holder or taxed at a reduced rate, or taxation of investment income from the account is deferred or taxed at a reduced rate);

c)

Annual information reporting is required to the tax

authorities in Sweden with respect to the account;

d)

Withdrawals are conditioned on reaching a specified

retirement age, disability, or death, or penalties apply to withdrawals made before such specified events; and

e)

Either (i) annual contributions are limited to $50,000 or

less, or (ii) there is a maximum lifetime contribution limit to the account of $1,000,000 or less, in each case applying the rules set forth in Annex I for account aggregation and currency translation.

2.

Non­Retirement Savings Accounts. An account maintained

in Sweden (other than an insurance or Annuity Contract) that satisfies the following requirements under the laws of Sweden.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

a)

The account is subject to regulation as a savings

vehicle for purposes other than for retirement;

b)

The account is tax­favored (i.e., contributions to the

account that would otherwise be subject to tax under the laws of Sweden are deductible or excluded from the gross income of the account holder or taxed at a reduced rate, or taxation of investment income from the account is deferred or taxed at a reduced rate);

c)

Withdrawals are conditioned on meeting specific

criteria related to the purpose of the savings account (for example, the provision of educational or medical benefits), or penalties apply to withdrawals made before such criteria are met; and

d)

Annual contributions are limited to $50,000 or less,

applying the rules set forth in Annex I for account aggregation and currency translation.

B.

Certain Other Retirement Accounts or Products. A pension

insurance contract established and maintained in Sweden, that is deemed to be a “Pensionsförsäkring” according to the Swedish Income Tax Code (1999:1229), provided that:

1.

Contributions to insurance contract are made by an

employer for the benefit of an employee performing personal services in Sweden;

2.

Distributions or withdrawals from the contract are allowed

only upon the occurrence of retirement, death, or disability of the employee;

3.

Distributions are reported to the Swedish tax authorities;

and

4.

Upon distribution the employee is subject to tax in Sweden.

C.

Certain Term Life Insurance Contracts. A life insurance

contract maintained in Sweden with a coverage period that will end before the insured individual attains age 90, provided that the contract satisfies the following requirements:

1.

Periodic premiums, which do not decrease over time, are

payable at least annually during the period the contract is in existence or until the insured attains age 90, whichever is shorter;

268 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

2.

The contract has no contract value that any person can

access (by withdrawal, loan, or otherwise) without terminating the contract;

3.

The amount (other than a death benefit) payable upon

cancellation or termination of the contract cannot exceed the aggregate premiums paid for the contract, less the sum of mortality, morbidity, and expense charges (whether or not actually imposed) for the period or periods of the contract’s existence and any amounts paid prior to the cancellation or termination of the contract; and

4.

The contract is not held by a transferee for value.

D.

Account Held By an Estate. An account maintained in

Sweden that is held solely by an estate if the documentation for such account includes a copy of the deceased’s will or death certificate.

E.

Escrow Accounts. An account maintained in Sweden

established in connection with any of the following:

1.

A court order or judgment.

2.

A sale, exchange, or lease of real or personal property,

provided that the account satisfies the following requirements:

a)

The account is funded solely with a down payment,

earnest money, deposit in an amount appropriate to secure an obligation directly related to the transaction, or a similar payment, or is funded with a financial asset that is deposited in the account in connection with the sale, exchange, or lease of the property;

b)

The account is established and used solely to secure the

obligation of the purchaser to pay the purchase price for the property, the seller to pay any contingent liability, or the lessor or lessee to pay for any damages relating to the leased property as agreed under the lease;

c)

The assets of the account, including the income earned

thereon, will be paid or otherwise distributed for the benefit of the purchaser, seller, lessor, or lessee (including to satisfy such person’s obligation) when the property is sold, exchanged, or surrendered, or the lease terminates;

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

d)

The account is not a margin or similar account

established in connection with a sale or exchange of a financial asset; and

e)

The account is not associated with a credit card

account.

3.

An obligation of a Financial Institution servicing a loan

secured by real property to set aside a portion of a payment solely to facilitate the payment of taxes or insurance related to the real property at a later time.

4.

An obligation of a Financial Institution solely to facilitate

the payment of taxes at a later time.

F.

Partner Jurisdiction Accounts. An account maintained in

Sweden and excluded from the definition of Financial Account under an agreement between the United States and another Partner Jurisdiction to facilitate the implementation of FATCA, provided that such account is subject to the same requirements and oversight under the laws of such other Partner Jurisdiction as if such account were established in that Partner Jurisdiction and maintained by a Partner Jurisdiction Financial Institution in that Partner Jurisdiction.

VI.

Definitions. The following additional definitions shall apply to the descriptions above:

A.

Reporting Model 1 FFI. The term Reporting Model 1 FFI

means a Financial Institution with respect to which a non­U.S. government or agency thereof agrees to obtain and exchange information pursuant to a Model 1 IGA, other than a Financial Institution treated as a Nonparticipating Financial Institution under the Model 1 IGA. For purposes of this definition, the term Model 1 IGA means an arrangement between the United States or the Treasury Department and a non­U.S. government or one or more agencies thereof to implement FATCA through reporting by Financial Institutions to such non­U.S. government or agency thereof, followed by automatic exchange of such reported information with the IRS.

B.

Participating FFI. The term Participating FFI means a

Financial Institution that has agreed to comply with the requirements of an FFI Agreement, including a Financial Institution described in a Model 2 IGA that has agreed to comply with the requirements of an FFI Agreement. The term Participating FFI also includes a qualified intermediary branch of a Reporting U.S. Financial Institution, unless such branch is a Reporting Model 1 FFI. For purposes of this definition, the term FFI Agreement means an agreement that sets forth the

270 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

requirements for a Financial Institution to be treated as complying with the requirements of section 1471(b) of the U.S. Internal Revenue Code. In addition, for purposes of this definition, the term Model 2 IGA means an arrangement between the United States or the Treasury Department and a non­U.S. government or one or more agencies thereof to facilitate the implementation of FATCA through reporting by Financial Institutions directly to the IRS in accordance with the requirements of an FFI Agreement, supplemented by the exchange of information between such non­U.S. government or agency thereof and the IRS.

Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

MEMORANDUM OF UNDERSTANDING REGARDING THE AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF THE UNITED STATES OF AMERICA TO IMPROVE INTERNATIONAL TAX COMPLIANCE AND TO IMPLEMENT FATCA

At the signing today of the Agreement Between the Government of Sweden and the Government of the United States of America to Improve International Tax Compliance and to Implement FATCA (hereinafter the “Agreement”), the representatives of Sweden and the United States of America wish to confirm their understanding of the following:

Pursuant to paragraph 2 of Article 7 of the Agreement, the Government of Sweden hereby informs the United States that it declines the application of such more favorable terms under Article 4 of the Agreement or Annex I afforded to another Partner Jurisdiction under a signed bilateral agreement until such time as the Government of Sweden notifies the Government of the United States otherwise. The Government of Sweden and the Government of the United States share the understanding that such more favorable terms would apply as of the date of such written notification from Sweden with respect to the specific terms of the Agreement referenced in such notification.

In reference to paragraph 1 of Article 10 (Term of Agreement), the Government of the United States understands that the Government of Sweden plans to present the Agreement to its parliament for its approval in 2014 and, to propose implementing legislation with the goal of having the Agreement enter into force by September 30, 2015. Based on this understanding, as of the date of signature of the Agreement, the United States Department of the Treasury intends to treat each Swedish Financial Institution, as that term is defined in the Agreement, as complying with, and not subject to withholding under section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code during such time as Sweden is pursuing the necessary internal procedures for entry into force of the Agreement. The United States further unders

tands that Sweden’s Ministry of Finance

intends to contact the United States Department of the Treasury as soon as it is aware that there might be a delay in the Swedish internal approval process for entry into force of the Agreement such that Sweden would not be able to provide its notification under paragraph 1 of Article 10 of the Agreement prior to September 30, 2015. If upon consultation with Sweden, the United States receives credible assurances that such a delay is likely to be resolved in a reasonable period of time, the United States Department of the Treasury may decide to continue to apply FATCA to Swedish Financial Institutions in the manner described above as long as the United States Department of the Treasury assesses that Sweden is likely to be able to send its notification under paragraph 1 of Article 10 by September 30, 2016. It is understood that should the Agreement enter into force after September 30, 2015, any information that would have been reportable under the Agreement thereafter (and prior to its entry

272 Prop. 2014/15:41 Bilaga 1

into force) had the Agreement been in force by September 30, 2015, is owed on the September 30 following the date of entry into force.

In reference to the IRS registration and the obtaining of GIINs, it is understood that Swedish Financial Institutions are required to register with the IRS before January 1, 2015. The United States Department of the Treasury intends to treat each Swedish Financial Institution, as that term is defined in the Agreement, as complying with, and not subject to withholding under section 1471 of the U.S. Internal Revenue Code also during the time before such registration.

In reference to subparagraph B(4)(j) of Section VI of Annex I, it is understood that the term “Active NFFE” includes the following Swedish Non­profit Organizations and similar entities;

1.

Entities that are non­profit associations acting for public

benefit or registered faith communities, subject to particular tax exemption under chapter 7 in the Swedish Income Tax Code (1999:1229) [inkomstskattelagen (1999:1229)],

2.

Any charitable foundation that meets the requirements for

particular tax exemptions in Chapter 7 in the Sw