Vissa kyrkofrågor : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Vissa

kyrkofrågor

Süüülå

Delbetänkande av

Kyrkoberedningen

WR

m Statens offentliga utredningar

WEBB 1993:46

w Civildepartementet

Vissa

kyrkofrågor

Delbetänkande av Kyrkoberedningen Stockholm 1993 x

SOU och Ds kan köpasfrånAllmänna Förlagetsomingår i C EFritzesAB. Allmänna Förlagetombesörjerockså, uppdragavRegeringskanslietsförvaltningskontor, remissutsändningarav SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

l06 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38- 3362-81 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Till Statsrådet och chefen för Civildepartementet

Chefen för Civildepartementet tillkallade i beslut den 18 maj 1992 en kyrkoberedning. Till ledamöteri beredningenförordnadeshovrättspresidenten Carl Axel Petri, ordförande, f.d. statsrådet Bertil Hansson fp, riksdagsledamoten Bengt Kindbom c, kontraktsadjunkten Kenneth Landelius nyd, riksdagsledamöterna Torgny Larsson s och Inger Lundberg s, f.d. förbundsdirektören Carl-Eric Lundgren s, kontraktsprosten Christina Odenberg m samt riksdagsledamöternaEva Zetterberg v, Jan Erik Ågren kds och Göran Åstrand m. Till sakkunniga förordnades biskopen Per-Olov Ahrén, förbundsdirektören Sven Arnström, generalsekreterarenSören Ekström och expeditionschefenIngvar Paulsson. Till sekreterareförordnades hovrättsassessomLars Friedner.

I beslut den 11 augusti 1992 förordnades rådmannenAnders Forsbäck till expert beredningen.

I beslut den 16 oktober 1992 entledigades Christina Odenberg från uppdraget som ledamot i beredningen och ersattesav godsägaren Carl Gustaf von Ehrenheim m.

Beredningen överlämnar härmed delbetänkandet Vissa kyrkofrågor. Utredningsarbetetkring fråganomanpassningav lagstiftningen om kyrkliga kommunertill 1991års kommunallaghar i första handutförts av rådmannen Eskil Hinn. Till betänkandethar fogatstre reservationer.

Carl Axel Petri

Ehrenheim Ö Bertil Hansson Carl Gustaf von Bengt Kindbom Kenneth Landelius Torgny Larsson Inger Lundberg Carl-Eric Lundgren EvaZetterberg Jan Erik Ågren Göran Åstrand

Lars Friedner

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sida

SAMMANFATTNING 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 13 . . . . . . . . . 2.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen 1992:300 15 . . . . . 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrkofull-

mäktigval, m.m. 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemetför ekonomisk utjämning inom

Svenskakyrkan 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

INLEDNING 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ANPASSNING AV LAGSTIFTNINGEN OM KYRKLIGA

KOMMUNER TILL 1991 ÅRS KOMMUNALLAG 63 . . . . 4.1 Bakgrund 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Den nya kommunallagen 63 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Lagstiftningen om kyrkliga kommuner 65 . . . . . . . . 4.2 Beredningensöverväganden 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmänt 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Särskilda frågor 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fullmäktiges möjligheter att under löpande mandat-

period återkalla uppdrag för förtroendevalda i vissa

fall 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska förmåner till förtroendevalda 77 . . . . . . Den kyrkokommunala kompetensregleringen 78 . . . .

Delegeringsmöjlighetema från fullmäktige till nämnder och inom nämnder . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reglerna om fullmäktiges arbetsformer 101 . . . . . . . . Nämndorganisationen 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Frågan om ett snabbarevalgenomslag 121 . . . . . . . . Jävsreglemaför kyrkoradet och övriga nämnder 122 Reglerna om ekonomisk förvaltning och revision 125 i Kommunalbesvär 137 Reglerna om kallelse till kyrkostämma 140 4.2.3 Administrativa och ekonomiska konsekvenserav förslagen

DET KYRKLIGA UTJÄMNINGSSYSTEMET 143 . . . . . . . 5.1 Statskontoretsundersökning 5.2 Beredningensslutsatser 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

TYSTNADSPLIKT FÖR DIAKON OCH DIAKO-

6.1 Nuvarandeordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Frågans tidigare behandling 6.3 Beredningensöverväganden

KYRKOHERDES OCH BISKOPS RÄTT ATT DELTA I ARBETET I VISSA UTSKOTT M.M. 7.1 Nuvarandeordning 7.2 Fråganstidigare behandling 7.3 Beredningensöverväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SPECIALMOTIVERING TILL FRAMLAGDA FÖR- FATTNINGSFÖRSLAG

8.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 165 . . . . . . . . . 8.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen 1992:300 166 . . . . . 8.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1972:704 kyrkofullom mäktigval, m.m. 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemetför ekonomisk utjämning inom

Svenskakyrkan 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

RESERVATIONER 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGA

Statskontoretsrapport Enklare utjâmningssystemför Svenskakyrkan

I BETÄNKANDET ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR

anförda a.a. anfört arbete CsSkr Svenskakyrkans centralstyrelsesskrivelse till kyrkomötet Dir. kommittédirektiv

departementspromemoria ERK Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan

och följande jfr jämför

Justitiedepartementet KL kommunallagen 1991:900 KM0t motion till kyrkomötet kskr. kyrkomötets skrivelse KU konstitutionsutskottet Ln kyrkomötets läronämnd Mot. motion prop. proposition RÅ Regeringsrättensårsbok ref. referat Regr:s Regeringsrättens rskr. riksdagens skrivelse

sida SFS svensk författningssamling SOU statensoffentliga utredningar lKL kyrkomötets första kyrkolagsutskott 2KL kyrkomötets andra kyrkolagsutskott

ll

l SAMMANFATTNING

Kyrkoberedningen har i uppdrag att se över den statliga regleringen av

ekonomi.

Svenskakyrkans ställning, organisation och Beredningensförslag skall redovisasetappvis. Beredningen har redan lagt fram vissa förslag när det gäller den kyrkliga ñnansförmögenheten.I detta betänkanderedovisas förslag i frågaom anpassningav kyrkolagens bestämmelser kyrkokom-

om muner till 1991års kommunallag, det kyrkliga utjämningssystemet,diakons tystnadsplikt samt kyrkoherdes och biskops ställning i vissa utskott. Beredningen återkommer till övriga frågor i ett senarebetänkande.

Beträffande anpassningentill 1991 års kømmunallag föreslår beredningen att huvuddelen av de bestämmelser i kommunallagen de

som avser borgerliga kommunerna skall bli tillämpliga även i frågaom kyrkokommunema, dvs. församlingar, stiftssamfálligheter och andra samfálligheter. På några punkter måstedock med hänsyn till kyrkans uppgifter och från de

borgerliga kommunerna skilda uppbyggnad särskilda regler gälla för

kyrkokommunema. Fråganom de kyrkliga kommunernasmöjlighet attdelta i internationella missions- och biståndsprojekt föreslås bli föremål för ytterligare överväganden.

Statskontoret har

beredningens uppdrag utvärderat det kyrkliga utjämningssystemet och föreslår vissa justeringar systemet. T.ex. skall

av allmänt utjämningsbidrag inte längre utgå till stiftssamfálligheternaoch inte

heller skall i sammaomfattning som nu stiftsbidrag från Kyrkofonden utgå till dessa.Stiftssamfállighetema föreslås i stället möjlighet att höja sin skatt med tre öre per skattekrona. Pastoratensallmänna kyrkoavgift till Kyrkofonden föreslås samtidigt bli sänkt med samma belopp. Pastoraten torde därmed kunna sänka sin skatt med detta belopp, varvid det totala skattetrycketförblir oförändrat. Vidare föreslåsatt den s.k. inskränkningsregeln, sominnebäratt ett pastoratsrått till allmänt utjämningsbidrag i vissa fall minskar, skall slopas.

Tystnadspliktenför diakoner och diakonissor föreslås bli utvidgad.

Kyrkoherden är idag självskriven som ledamot i kyrkorådet. Beredningen föreslår att om kyrkorådet inrättar ett utskott, till vilket rådet delegerat

beslutsrätt kyrkoherden får närvaro- och yttranderätt även i ett sådant

utskott. Motsvarande bör gälla i fråga om biskopen och utskott inom stiftsstyrelsen.

2 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

2.1 Förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalkenskall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §

Den som till följd av 2 kap. l eller 2 § eller 3 kap. l § sekretesslagen 1980:100 eller någon bestämmelse,till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämnaen uppgift får inte hörassom vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerâdgivningsbyrácr, som drivs av kommuner, landsting, församlingar eller kyrkliga samfálligheter, och deras biträden får höras som vittnen om något somi denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i sambanddärmed erfarit, endastom det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslageninte får lämna uppgifter som avsesdär får höras som vittne om dem endastom det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessengäller samtycker till det.

Senastelydelse1992:340

Rättegångsombud,biträden eller försvarare får höras somvittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragetsfullgörande endastom parten medger det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse två år.i

Om tystnadsplikt för den som i Om tystnadsplikt för den som i Svenskakyrkans ordning har vigts Svenskakyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetetsompräst till präst, diakon eller diakonissa finns föreskrifter i 36 kap. kyrko- finns föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen 1992:300. Den som inom lagen 1992:300. Den som inom någotannat trossamfundän Sven- någotannattrossamfundän Svenska kyrkan är präst eller den som ska kyrkan är präst, diakon eller i sådantsamfund intar motsvaran- diakonissa eller den som i sådant de ställning får inte höras som samfund intar motsvarande ställvittne om något somhan eller hon ning får inte höras somvittne om har erfarit under bikt eller själa- något som han eller hon har erfavårdande samtal. rit under bikt eller själavårdande

samtal.

Den somhar tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras somvittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någonenligt vad somsägsi dennaparagraf inte får höras somvittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller ägarum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

2.2 Förslag till

lag om ändring i kyrkolagen 1992:300

Härigenom föreskrivs i fråga om kyrkolagen 1992:300 dels att 13 kap. 7 och 24 §§, 19 kap. 10och 11 §§, 42 kap. 24 § samt rubrikerna närmast före 13 kap. 24 19 kap. 10 och 11 §§ och 42 kap. 24 § skall upphöraatt gälla, dels att nuvarande 11 kap. 2 19 §§ skall betecknas 11 kap. 6 11 och - - 13 24 §§, nuvarande 13 kap. 8 10, 16 23 och 25 40 §§ skall - - - betecknas 13 kap. 7 17 19, 21 23, 27 29, 31 35, 38, 40, 41, - - - - - 45 47 och 49 52 §§, nuvarande 17 kap. 22 33 §§ skall betecknas - - - 17 kap. 24 29 och 35 40 §§, nuvarande 19 kap. 12 16 §§ skall be- - - tecknas 19 kap. 10 -12, 20 och 21 §§, nuvarande 20 kap. 5 12 §§ skall betecknas 20 kap. 10 och 12 17 §§ samtnuvarande 22 kap. 7 § skall betecknas22 kap. 16 dels att rubrikerna närmast före ll kap. 16 och 19 §§ placeras närmast före nya nya nya 13, nya 21 och 24 §§, rubrikerna nya närmast före 13 kap. 10, 16, 17, 18, 19, 23, 25, 26, 27, 28, 31, 34 och 39 §§ placerasnärmastföre nya nya nya 17,nya 18,nya 19, 21, nya nya 28, nya 29, nya 31, nya 32, nya 33, 38, 45 och 51 §§, nya nya nya rubrikerna närmast före 17 kap. 22, 23, 24, 26, 29, 30, 31 och 33 §§ placerasnärmastföre nya 24, nya 25, 26, 28, 36, 37, nya nya nya nya nya 38 och nya 40 §§, rubrikerna närmast före 19 kap. 12, 13 och 16 §§ placeras närmast före nya 10, nya 11 och nya 21 §§, rubrikerna närmast före 20 kap. 11 och 12 §§ placeras närmast före nya nya 10, nya 12, nya 13, nya 14, nya 16 och 17 §§ samtrubriken närmast nya före 22 kap. 7 § placerasnärmast före nya 16 dels att rubriken närmastföre 13 kap. 2 § skall lyda Antal ledamöter och deras ersättare, rubriken närmast före nya 13 kap. 7 § skall lyda När sammanträdenaskall hållas samt rubriken närmast före 19kap. 3 § skall lyda Budgetens innehåll,

dels att 11 kap. nya 6 nya 13, nya 18, nya 19, nya 22 och nya

- 23 §§, 13 kap. nya 11 15,nya 17, nya 18, nya 19,nya 22, nya

- 23, nya 29, nya 32, nya 33, nya 35, nya 38, nya 40, nya 41, nya 47, nya 49 och nya 52 §§, 14 kap. 8 15kap. 9 16 kap. 4 17 kap. 21, nya 29, nya 35, nya 36, nya 38, nya 39 §§, 18 kap. 4 19 kap. nya 11, 12 och 21 §§, 20 kap. nya nya 10, nya 12,nya 13

nya nya och nya 17 §§, 22 kap. 1 6 och nya 16 §§, 24 kap. 6 25 kap. 8

- 36 kap. 1 42 kap. 10, 13, 17, 19, 20 22, 26 och 27 §§ samtrubrikerna

närmast före 11 kap. 1 19 kap. 2 och 9 §§, 22 kap. 1 § och 42 kap. 21 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas femtio nya paragrafer, 4 kap. 2 a och 2 b §§, 11 kap. 2 5 och 12 §§, 12 kap. 9 a 13 kap. 10, 16, 20,

- 24 26, 30, 36, 37, 39, 42 44 och 48 §§, 17kap. 22, 23 och 30 34 §§,

- - - 19 kap. 13 19 §§, 20 kap. 9 och 11 §§ samt22 kap. 7 15 §§

- samtnärmastföre 20 kap. 6 22 kap. ll och 15§§ samt42 kap. 27 § nya rubriker av följande lydelse,

delsatt det lagen närmasti före 19kap. 5 § skall införas en ny rubrik som skall lyda Budgetprocessen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 a § Föreskrifter om den kyrko-

kommunala organisationen under

krig eller krigsfara finns i lagen

0988:97 om förfarandet hos

kommunerna,förvaltningsmyndig-

heterna och domstolarna under

krig eller krigsfara m.m.

2 b § Om rätt för kyrkliga kom-

muneratt uppdra beslutanderätten

i vissa anstallningsfrágor till en

sammanslutning av kyrkliga kom-

muner finns det föreskrifter i

kommunala delegationslagen

1954:130.

11 kap.

Församlingsangelågenheter Församlingens befogenheter

l§

En församling får själv eller i En församling får själv eller i samverkan med andra försam- samverkan med andra församlingar sköta sina angelägenheter. lingar ha hand omsådana angelä-

Med församlingsangelågenheter genheter som har anknytning till avsesfrågor om församlingens eller de berörda

främjande av kyrkans guds- församlingarnas områdeneller till tidnstliv och undervisning samt deras medlemmar. diakoni och evangelisation,

anskaffande och underhåll av lås egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avseddför kyrkobyggnad,församlingshus och andra församlingslokaler eller annarsför kyrkliga ändamål,

anskafande och underhåll av kyrkobyggnadJörsamlingshus och andra församlingslokaler,

anskaffande av lös egendom sominte är byggnadstillbehör, för kyrkligt ändamål till de byggnader och lokaler som angesi

anskafande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt någon annan mark för kyrkligt ändamål än som angesi

anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte

regeringenför särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun,samtunderhåll av kyrkotomt,

avlöningyötmåner för arbetstagare hosförsamlingen.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda föresknfler.

2 § Enförsamling skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skälför något annat.

3 § En församling får inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna, omdet intefinns synnerliga skälfor det.

4 § Med församlingsangelägenheter enligt I § avsesfrågor om

främjande av kyrkans gudsdänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation,

anskaffandeoch underhåll av lös egendomsom, utan att vara byggnadstillbeltör, är avseddför kyrkobyggnad,församlingshusoch andra församlingslokaler eller annarsför kyrkliga ändamål,

anskajfandeoch underhåll av kyrkobyggnad,församlingshusoch andraförsamlingslokaler,

anskaffande av lös egendom sominte är byggnadstillbehör, för kyrkligt ändamåltill debyggnader och lokaler som angesi

anskafande och underhåll av andra byggnaderoch lokaler samt annan markför kyrkligt ändamål än somangesi

anläggande och underhåll av begravningsplatser,om inte regeringenför särskiltfall beslutar att uppgiften skall ankommapá borgerlig kommun,samtunderhåll av kyrkotomt,

avlöningsfönnánerför arbetstagare hosförsamlingen.

5 § Om vissaangelägenhetersom ankommer pä församlingarna finns det särskildaföreskrifter.

6§

2 § När en församling utgör ett När en församling utgör ett pastopastorat enförsamlingspastorat, rat enförsamlingspastorat, sköter sköter församlingen själv alla de församlingen själv alla de förförsamlingsangelägenheter som samlingsangelägenheter

somanges angesi I § andra stycket. i 4

Församlingen skall också skötade angelägenhetersom annarsenligt denna lag eller annanförfattning ankommer på pastoratet.

7§

3 § När flera församlingar utgör När flera församlingar utgör ett ett pastorat flerförsamlingspasto- pastorat flerförsamlingspastorat rat sköter varje församling själv sköter varje församling själv de de församlingsangelägenhetersom församlingsangelägenheter

som angesi I § andra stycket 1 och angesi 4§ 1 och

De församlingsangelägenheter De församlingsangelägenheter som angesi 1 § andra stycket 3 som angesi 4 § 3 7 skall skötas

- - 7 skall skötasav en kyrklig sam- av en kyrklig samfällighet,

som fallighet, som består av samtliga består av samtliga församlingar i församlingar i pastoratet pasto- pastoratet pastoratssamfállighet. ratssamfallighet. Stiftsstyrelsen Stiftsstyrelsen får dock besluta att får dock besluta att angelägen- angelägenheternaskall

skötas av heterna skall skötas av en sådan en sådankyrklig samfållighetsom kyrklig samfällighet som angesi angesi 8 4

Pastoratssamfállighetenskall också sköta de angelägenhetersom annars enligt lag eller annan författning ankommer pastoratet.

8§

4 § En pastoratssamfállighetkan En pastoratssamfállighet kan också få sköta de ekonomiska också få sköta de ekonomiska församlingsangelägenheter som församlingsangelägenheter

som angesi I § andra stycket l och 2 angesi 4 § l och 2 total pastototal pastoratssamfällighet. ratssamfállighet. Församlingama inom flera pas- Församlingama inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet torat får bilda kyrklig samfällighet för att sköta en eller flera av de för att sköta eller flera de

en av ekonomiskaförsamlingsangelägen- ekonomiskaförsamlingsangelägenheter som angesi J § andra styck- heter som angesi 4 § l 7 fler-

et l 7 flerpastoratssamfállighet pastoratssamfållighet eller alla

eller alla sådana angelägenheter sådanaangelägenhetertotal flertotal flerpastoratssamfällighet. pastoratssamfallighet. Sådana samfalligheter som avses i andra stycket får även bildas för angelägenhetersom annarsenligt lag eller annanförfattning ankommer på

pastoraten.

9§

5 § Överlämnas eller flera överlämnas en eller flera av de en av deekonomiskaförsamlingsangelä- ekonomiskaförsamlingsangelägengenheter som angesi 1 § andra heter som angesi 4 § 1 7 till en stycket l 7 till en flerpastorats- flerpastoratssamfällighet, får ändå samfällighet, får ändå en total en total pastoratssamfállighet pastoratssamfällighet bildas eller bildas eller bestå för att sköta de bestå för att sköta de återstående återstående ekonomiska församekonomiska församlingsangelä- lingsangelågenheterna. genhetema. Kyrkliga samfålligheter som Kyrkliga samfälligheter som avsesi 4 § andra stycket fär inte avsesi 8 § andra stycket får inte hahandomsådanaangelägenheter ha handom sådanaangelägenheter somskall skötasavstiftssamfällig- somskall skötasavstiftssamfälligheten. heten.

12 § Föreskrifterna i 1 3 och 5 - §§ giller också de kyrkliga samfälligIuearsom avsesi 706178 §§.

l3§

8 § I en församling utövas be- I en församling utövasbeslutandeslutanderättenavkyrkofullmäktige rättenavkyrkofullmäktige eller på eller på kyrkostämma, om inte kyrkostämma, om inte någotannat något annatföljer av 12 följer av 17

l8§

13 § Beslut att avskaffa eller Beslut omatt avskaffa eller införa om införa kyrkofullmäktige enligt 10 kyrkofullmäktige enligt 15 eller eller 11 § eller att beslutanderät- 16 § eller att beslutanderätten ten skall utövas ett direktvalt skall utövas av ett direktvalt av kyrkoråd enligt 12 § skall till- kyrkoråd enligt 17 § skall tilllämpasfrån och medäret efter det lämpasfrån och med året efter det år då val kyrkofullmäktige år då val av kyrkofullmäktige av nästagång förrättas helai landet. nästagångförrättas i hela landet. Beslutet skall fattas före utgångenav marsmånadvalåret.

l9§

14 § Stiftsstyrelsen skall genast Stiftsstyrelsenskall genastunderunderrättas beslut enligt 10 § rättasom beslutenligt 15 § andra om andra stycket och 11 stycket och 16

2l

Länsstyrelsenskallgenastunder- Länsstyrelsenskallgenastunderrättasom beslut enligt 13 rättasom beslut enligt 18

22§

17 § Kyrkofullmäktige eller Kyrkofull mäktigeeller kyrkostämkyrkostämman får uppdra manfår uppdra kyrkorádet eller kyrkorådet eller någon annan någonannannämndatt i fullmäknämnd att i fullmäktiges eller tiges eller stämmans ställe fatta stämmansställe fattabesluti vissa beslut i ett visst ärende eller i grupper av ärenden,om inte något vissagrupper av ärenden,om inte annat följer av lag eller annan något annat följer av lag eller författning. annanförfattning.

Ett sådantuppdrag får inte avseärendensomär avprincipiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

1 samband med att budgeten

fastställs eller anslag annars

beviljas får kyrkofullmäktige eller

kyrkøsrämmanuppdra åt kyrkorá-

det eller någon annan nämnd att

genomföra en viss verksamhet

inom ramenför de riktlinjer eller

andra generella beslut om verk-

samheten som jitllmäktige eller

stämman har fastställt, om inte

något annatföljer av lag.

23§

18 § I enpastorats-eller flerpastoratssamfállighetankommer förvaltningen och verkställigheten kyrkorådet och övriga nämnder.

Nämnderna bereder också ären- Nämnderna bereder ocksåärenden som skall avgöras av kyrko- den som skall avgöras av kyrkofullmäktige eller församlingsdele- fullmäktige eller församlingsdelegerade. Föreskrifterna i 16 § gerade. Föreskrifterna i 21 § andra stycket om en särskild andra stycket om en särskild beredning och 17§ förstai styck- beredning och i 22 §första stycket om uppdrag att i fullmäktiges et om uppdrag att i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe fatta eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa frågor tillämpas beslut i vissa frågor tillämpas också i samfalligheten. också i samfálligheten.

12 kap.

9 a § Kyrkøfitllmäktige, kyrko-

stämmaneller församlingsdelege-

rade fär återkalla uppdraget för

en förtroendevald som valts av

fullmäktige, stämmaneller delege-

rade, om denförtroendevalda

har vägrats ansvarsfrihet,

eller

genom endomsomhar vunnit

laga kraft har dömtsför ett brott

för vilket det ärföreskrivet fängel-

se i tvâ är eller däröver.

13 kap.

1§

I lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. finns föreskrifter om

indelning i valdistrikt, valdag, röstlängd, förrättande och avslutandeav val,

utseendeav ersättare, samt antalet ersättare och hur

dessautses, samt

förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått undertjånstgöringstiden och när en ersättare har inträtt som ordinarie ledamot i fullmäktige eller av annananledning har avgått som ersättare.

4§

För ledamöterna skall ersättare För ledamöternai kyrkofullmäktiutsestill det antal som kyrkofull- ge skall detjinnas ersättare. mäktige bestämmer.Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.

Närfullmäktige skall utsesförsta gången, beslutar kyrkostämman om antalet ersättare. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Beslutarfullmäktige om ändring av antalet ersättare tillämpas 3 § andra stycket.

6§

Kyrkofullmäktige väljer bland sina Kyrkofullmäkti geväljer bland sina ledamöter en ordförande och en ledamöter ordförande och en en eller två vice ordförande. Full eller flera vice ordförande. mäktige bestämmer tiden för Fullmäktige bestämmertiden för uppdragen. uppdragen. Till dessatt valen har färrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om tvâ eller flera har varit ledamöter lika länge, har den somär äldst företräde.

9§

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdetsamt uppgift om de ärendensom skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången sedan beslutanderättenhar uppdragits fullmäktige, utfärdas kungörelsen den senast valda av ordföranden i kyrkostämman. Kungörelsen skall anslår minst en veckaföre sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid också sändas till varje ledamot och ersättare på ett lämpligt sätt.

10 § Kungörelsen skall anslås minst en veckaföre sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid ocksåsändastill varje ledamot och ersättarepå ett lämpligt sätt.

ll§

Uppgift om tid och plats för Uppgift tid och plats för om sammanträdetsamt,om kyrkofull- sammanträdet kyrkofullsamt, om mäktige har bestämt det, uppgift mäktige har bestämt det, uppgift om de ärendensom skall behand- om de ärenden skall behandsom las skall också minst en vecka las skall också minst en vecka före sammanträdesdageninföras i före sammanträdesdageninföras i en eller flera ortstidningar. den eller de ortstidningar som Vid sammanträdeföre december fullmäktige beslutar. månads utgång avgörs för det

följande kalenderåret i vilkeneller vilka tidningar sådanatillkännagivanden skall införas. Därvid bör sådana tidningar väljas som genom sin spridning inom olika grupperavförsamlingsmedlemmar når så många möjligt. Om ett Om minst en tredjedel av de som förslag att införa uppgiften i närvarandeledamöternabegäratt om viss ortstidning får minst en uppgiften skall införas i en viss en tredjedel rösterna, skall upp- ortstidning, skall uppgiften införas av giften införas i dentidningen. i dentidningen.

l2§

Om ett ärende är så brådskande Om ett ärende är så brådskande att det inte hinner kungöras det att detinte hinner kungöras det sätt föreskrivs i 10 § tredje sätt som föreskrivs i 10 § och som stycket och ll § första stycket, 11 § första stycket, skall kunskall kungörelsenmeduppgift om görelsen med uppgift om ärendet ärendet anslås senast vardagen anslåssenastvardagen före samföre sammanträdesdagen. Dess- manträdesdagen.Dessutom skall skall kungörelsen inom kungörelsen ett lämpligt sätt utom tid sändastill varje leda- sändas till varje ledamot och samma och ersättare ett lämpligt ersättareså, att den kan antas nä mot Sätt. dem inom sammatid.

13§

Om ledamot är förhindrad att Om en ledamot är förhindrad att en inställa sig till ett sammanträde inställa sig till ett sammanträde eller att vidare deltai ett samman- eller att vidare deltai ett sammanträde, skall en ersättaretjänstgöra träde, skall en ersättaretjänstgöra i ledamotensställe. Detta gäller i ledamotensställe. ocksåen ersättare somhar kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för ledamot. Ersättarnaskall tjänstgöraenligt den ordning som har bestämts mellan ersättarna. En ersättare som har börjat tjänstgöra har dock företräde oberoende av turordning. En ersättare som avbryter tjänstgöringen på grund avjäv, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

14 §

Om samtliga ersättare för en Ersättarna skall tjänstgöra enligt ledamot ärförhindrade att inställa den ordning har bestämts som sig eller att vidare delta i ett mellan ersättarna. sammanträde, skall i ledamotens En ersättare som har börjat ställe den ersättare inträda som tjänstgöra har dock företräde enligt den bestämda ordningen oberoendeav turordning. står i tur att tjänstgöra för den Enersättare avbryter tjänstsom ledamot som har fått första plat- göringen pá grund jäv, får åter av sen för partiet. Om en sådan tjänstgöra sedan ärendet har ersättareinte kan tjänstgöra, skall handlagts. den ersättare inträda som står i I fråga företrädesørdningen om tur att tjänstgöra för den ledamot tillämpas i övrigt deföreskrifter i somhar fått den andra platsenför vallagen 1972:620 som gäller partiet och så vidare efter samma för ersättarei kommunfullmäktige. grund.

15 §

En ledamot som inställer sig underpågåendesammanträdeeller till fortsatt sammanträde,har rättatt tjänstgöraocksåom enersättare har inträtt i hans ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av annathinder än jäv, får dock därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.

16 § En ledamotsomhar avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanträde på grund av något annat hinder än jäv får därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdet.

l7§

16 § Kyrkofullmäktige får handläggaett ärende bara än hälften om mer av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige får dock föreskriva att interpellationer och frågor får besvaras även om färre ledamöter är närvarande. Om en ledamot enligt 17 § eller Om ledamot enligt 18 § eller en 20 kap. 4 § ä: jävig i ett ärende, 20 kap. 4 § är jävig i ett ärende, får fullmäktige handlägga detta får fullmäktige handlägga detta också om antalet närvarande också antalet närvarande om

ledamöter på grund av jävet inte ledamöter på grund av jävet inte uppgår till vad föreskrivs i uppgår till vad som föreskrivs i som första stycket. första stycket.

l8§

17 § En ledamot får inte delta i En ledamot får inte delta i handhandläggningenav ett ärendesom läggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv personligen rör ledamoten själv eller ledamotensmake, föräldrar, eller ledamotens make, sambo, barn eller syskon eller någon föräldrar, barn eller syskon eller närstående. Bestämmelser någon annannärstående.Bestämannan jäv i samband med revision melser om jäv i samband med om finns i 20 kap. 4 revision finns i 20 kap. 4

l9§

18 § Rätt att delta i överlägg- Kyrkoherden har rätt att delta i ningarna inte i beslutenvid överläggningarna men inte i bemen kyrkofullmäktiges sammanträden slutenvid kyrkofullmäktiges samhar också manträden. Kyrkofullmäktige får ordföranden eller vice ord- bestämmaatt ocksåandraskall ha föranden i kyrkorådet samtkyrko- rätt att delta i överläggningarna herden, men inte i besluten. ordföranden eller vice 0rdföranden i någon annan nämnd eller i enberedning vid handläggningen av ett ärende som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellationer eller frågor som har framställts till ordföranden i nämndeneller beredningen, en ledamot i kyrkorädet vid besvarande av en interpellation somenligt 32 § andra stycket har överlämnats för att besvaras av honom, en revisor hos församlingen vid behandlingen av revisionsberättelsenför den verksamhetsom hans uppdrag avser, den som på grund av sina uppgifter har den ledande ställningen bland de anställda i församlingen, samt ledamot eller ersättare i kyr-

korddet, någon annannämndeller beredning, om fullmäktige har beslutat det. Fullmäktige får kalla anställda hos församlingen eller särskilda sakkunniga för att meddela upplysningar vid ett sammanträde.

20 § Ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revisorerna samt de anställda församlingeni är skyldiga att lämna upplysningar vid kyrkofiillmäktiges sammanträden, omfullmäktige begär det och omdet intefinns något hinder mot det på grund av sekretess enligt lag.

22§

20 § Innan kyrkofullmäktige avgör ett ärende skall det ha berettsav den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som fullmäktige särskilt har utsett för ändamålet. Om ett ärende har berettsav någonannanän den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämndeneller beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendetinnan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärendesom har beretts av någonannan än rådet. Kyrkorådet skall lägga fram förslag till beslut i ett ärende, om inte någon annan nämnd eller beredning har gjort det.

23§

21 § Kyrkofullmäktige får förrätta val utan föregåendeberedning. Beredning behövs inte heller för Beredning behövs inte heller för ärenden som avser ändring av ärenden avsägelsefrån som avser antalet ledamöter eller ersättare i uppdragsomförtroendevald. kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelsefrån uppdrag som ledamot eller ersättare i fitllmäktige, i rådet eller i någon annan nämnd eller som revisor eller revisorsersättare.

24 § De år då val av kyrkofull-

mäktige har förrättats i hela

landet får nyvalda fullmäktige

besluta om att ändra antalet

ledamöter eller ersättare i kyrko-

rádet eller en annan nämnd utan

föregående beredning.

25 § Kyrkofttllmäktige fdr behand-

la revisionsberättelsenutan före-

gåendeberedning.

Om enförtroendevald har våg-

rats ansvarsfrihet,får fullmäktige

också utan ytterligare beredning

beslutaom att denförtroendeval-

desuppdragskall återkallas enligt

12 kap. 9 a

26 § Ett brådskande ärendefår

avgöras trots att ärendet inte har

beretts, om samtliga närvarande

ledamöter är enseom beslutet.

29§

25 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärsav minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av tidigare bordlagt ärende krävs dock enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

30 § Ett bordlagt ärende skall

behandlas pá kyrkofullmäktiges

nästasammanträde,omfullmäkti-

ge inte beslutar något annat.

32 §

27 § Ordföranden ansvarar för Ordföranden lederkyrkofullmäktiordningen vid sammanträdet. ges sammanträden och ansvarar

för ordningen vid sammanträdena.

Ordföranden får visa ut den som uppträder störandeoch inte rättar sig efter tillsägelse.

Om det uppstår oordning som inte kan avstyras,får ordföranden

upplösa sammanträdet.

33§

28 § Ordföranden leder sam- Ordföranden skall se till att ett manträdena och föredrar ärende- ärende inte avgörs utan att Förena. Ordföranden skall setill att ett skrifterna i 9 12 §§ om kun-

ärende inte avgörs utan att före- görelse och 22 § om beredning skrifterna i 10 12 §§ om kungö- har iakttagits.

relse och 20 § om beredning har iakttagits.

Ett brådskande ärende får dock Ett brådskandeärende får dock avgörastrots att detinte har kung- avgörastrots att det inte har kunjorts enligt föreskrifterna i 10 12 gjorts enligt nämndaföreskrifter,

- §§, om samtliga närvarandeleda- om samtliganärvarandeledamöter möter beslutar det. beslutardet.

Ett brådskandeärendefår också Att brådskande ärenden i vissa avgöras trots att det inte har fall får avgöras utan beredning beretts enligt föreskriften i 20 framgår av 26 om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

35§

30 § Om omröstning begärs, Om omröstning begärs, skall den skall den genomföras efter upprop ske öppet utom i ärenden som och skeöppet utom i ärendensom avser val eller anställning av peravser val eller tillsättning av sonal. tjänst. Vid öppen omröstning får omrästningsapparat användas.

Om inte något annat är särskilt föreskrivet bestäms utgången genomenkel majoritet.

Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. I sådana ärenden fattas beslutet genomlottning.

36 § Om inte något annat är

särskilt föreskrivet bestäms ut-

gångengenomenkel majoritet.

37 § Vid lika röstetal har 0rd-

föranden utslagsröst.

l ärenden som avser val eller

anställning av personal fattas

beslutetdock genomlottning.

38§

31 § En ledamot får till ord- Interpellationer skall avse ämnen föranden i kyrkorâdet, annan somhör till kyrkofullmäktiges, en nämnd eller beredningframställa nämnds eller enfullmäktigeberedinterpellation i ämnensomhör till nings handläggning. De får dock kyrkofullmäktiges handläggning. inte avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någon enskild.

39 § Interpellationerna skall ha ett bestämt innehåll och vara försedda med motivering. De bör ställas endast i angelägenheterav större intresseför församlingen.

40§

32 § Kyrkofullmäktige beslutar Kyrkofullmäktige beslutar utan utan föregåendeöverläggning om föregående överläggning om en interpellation får framställas. interpellation får ställas. en Interpellationen skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar ett sådant beslut. Fullmäktige får besluta att ordföranden i kyrkorådetfår överlåta besvarandet av en interpellation till någon annan ledamot i rådet sompå grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar att besvara interpellationen.

41§

33 § Om kyrkofullmäktige be- Interpellationer får ställas av slutar det, får ledamot till ledamöterna och riktas till den en ordföranden i kyrkorådet, annan förtroendevalde ordföranden i nämnd eller beredningframställa kyrkoråtlet, i en annan nämnd fråga i ämnen hör till full- eller enjitllmäktigeberedning och som mäktigeshandläggning. till de förtroendevalda i övrigt somfullmäktige bestämmer samt till kyrkoherden i kyrkorådet.

42 §För att inhämtaupplysningar

får ledamöterna ställa frågor. Vad som sägs i 38 och 40 41 - §§ skall då tillämpas.

43 § Enfråga skall ha ett bestämt innehåll. Den får vara försedd med en kort inledandeförklaring.

44 § När enfråga besvaras,får bara den som ställer frågan och den sotn svarar delta i överläggningen.

36 § Protokollet skall för varje ärende redovisa vilka förslag och yrkanden somhar lagts fram och inte tagits tillbaka, fullmäktiges beslut, och i vilken ordning ordföranden vilka reservationer som har har lagt fram förslag till beslut, anmälts mot beslutet. genomfördaomröstningar och Om omröstning har ägt rum i ett hur de utfallit, ärende skall protokollet dessutom vilka beslut somfattats, för varje ärende redovisa vilka ledamöter som har i vilken ordning ordföranden deltagit i besluten och hur de har lagt fram förslag till beslut, röstat vid öppna omröstningar, hur omröstningen har utfallit, samt samt vilka reservationer som har hur ledamöterna har röstat anmältsmot besluten. vid öppen omröstning.

48 § l protokollet skall anges vilka interpellationer och frågor somhar ställts och vilka interpel- Iationer och frågor som har besvarats.

37 § Protokollet skall justerasav Ett protokoll skall justeras senast ordföranden och ytterligare minst fjorton dagar efter sammanträdet två ledamöter somfullmäktige för på det sätt som kyrkofullmäktige varje gång utser bland de närva- har bestämt. rande. Justeringen skall äga rum senast fjorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden

bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justeringenfår ocksåverkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanträde.

52 §

40 § Arbetsordningen skall Arbetsordningen skall alltid ininnehâlla föreskrifter om nehálla föreskrifter om skall föra ordet till 1.antalet ledamöter i kyrkofullvem som dess att en tillfällig ordförande mäktige, i 7 § har utsetts, när sammanträdenskall hålsom avses utsändning av handlingar las, inför sammanträde, anmälanav hinder att delta i hinderför tjänsr- sammanträden, anmälan av göring vid sammanträde, 4. inkallande av ersättare och 4. inkallande av ersättare, deras tjänstgöring, handläggningen motioner, vem som skall föra ordet till av interpellationer och frågor, dessatt en ordförande utsetts, förfarandet vid omröstning, rätten att delta i fullmäktiges samt överläggningar, 7. underrättelser val 0rd- 7. förfarandet vid omröstning, om av förande och vice ordförande i handläggningenav motioner, fullmäktige och kyrkorådet. interpellationer och frågor, samt 9. formerna för justeringen av protokollet.

14 kap. 8 §

I fråga kyrkostâmman till- I fråga om kyrkostämman tillom lämpasföreskrifterna i 12 kap. lämpasföreskrifterna i 12 kap. 12 och 13 §§ förtroendevalda 12 och 13 om förtroendevalda om 13 kap. 8 § första stycket, 9 samt 13 kap. 7§ första stycket, 8 samt § första stycket, 10, ll, 17 22 § första stycket, ll, 18 27 och - och 24 40 §§ kyrkofullmäk- 29 52 §§ om kyrkofullmäktigei - om tige församlingDärvid skall fö- församling. Därvid skall följande ljande gälla. gälla. kyrkofullmäktige och ledamot i kyrkofullmäktige Föreskrifterna om skall i stället avse kyrkostämmanoch röstberättigad kyrkomedlem. Kyrkostämmans sammanträdenskall alltid vara offentliga. Omröstning skall sluten också i andraärendenän ärendenom val vara eller tillsättning tjänst, någonröstberättigadkyrkomedlem begärdet. av om I kyrkostämmansprotokoll behöverinteredovisasvilka somhar deltagit i stämmaneller hur var och en har röstat vid öppenomröstning.

15 kap. 9 §

I fråga om församlingsdelegerade I fråga om församlingsdelegerade tillämpas föreskriftema i 13 kap. tillämpas föreskrifterna i 13 kap. 6 40 §§ om kyrkofullmäktige i 6 51 §§ om kyrkofullmäktige i - församling. Därvid skall följande församling. Därvid skall följande gälla. gälla. Föreskrifterna om kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse församlingsdelegeradeoch samfällighetenskyrkoråd. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. När sammanträdemed delegeradeskall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdetav ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i samfällighetensomhar flest röstberättigadekyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkoståmma. 4. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i delegeradesöverläggningarmeninte i beslutenföreligger bara vid handläggningav ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för en kyrkoherde att delta i överläggningarnabara den kyrkoherde domkapitsom let utser.

16 kap. 4 §

I fråga om kyrkofullmäktige i I fråga om kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet tillämpas kyrklig samfällighet tillämpas föreslcriftema i 13 kap. 5 40 §§ föreskrifterna i 13 kap. 5 5] §§ - omkyrkofullmäktige i församling. om kyrkofullmäktigei församling. Därvid skall följande gälla. Därvid skall följande gälla. Föreskrifterna om kyrkoråd skall avsesamfällighetenskyrkoråd. 2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. När sammanträdemed fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelseom sammanträdetav den ordförande i 15 kap. 9 § som anges 4. Om samtliga ersättare för en ledamot i fullmäktige är förhindrade att inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde inträder i ledamotens ställe den ersättare som enligt den för ersättarna bestämdaordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamotsomhar fått den första platsen för partiet i församlingen eller i en sådangrupp av församlingar som avsesi 4 § lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. Om en sådanersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättare står som i tur att tjänstgöra för den ledamot somhar fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om ett partis samtliga ersättare är

förhindrade att eni ledamotsställe inställa sig till ett sammanträdeeller att vidare delta i sammanträdet,inträder en ersättaresom har utsettsför partiet ien församling eller grupp av församlingar efter dengrund som nyss annan har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst. Rätt för ordföranden eller vice ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i beslutenföreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samtälligheten omfattar församlingar i flera pastorat, tillkommer rätten för kyrkoherde attdelta i överläggningarna bara denkyrkoherde somdomkapitlet utser.

17 kap. 21 §

En ledamot eller någon annan Den som ärjävig i-ett ärende hos skall handlägga ärenden hos kyrkorådet far inte delta i eller som kyrkorådet får inte delta i eller närvara vid handläggningen av närvaravid handläggningenav ett ärendet. ärende som personligen rör honom själv eller hans maka, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.

22 § En förtroendevald eller en anställd hos församlingen är jävig, om

sakenangår honom själv eller hansmake, sambo,förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skadaför honom själv eller någon närstående,

haneller någon närståendeär ställföreträdare för den somsaken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendetsutgång,

han har fört talan somombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller

det i övrigt finns någon särskild omständighetsom är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

23 § Från jäv bortsesnär frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Jäv enligt 22 § 4 skall inte anses föreligga enbart på grund av att den som handlägger ett ärende tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet høs en annan nämnd.

29§

27 § Om kyrkofullmäktige eller Kyrkorådet får uppdra ett utkyrkostâmman beslutar det, får skott, en ledamot eller ersättare kyrkorådet uppdra en särskild eller en anställd hos församavdelning, beståendeavledamöter lingen att besluta rådetsvägnar och ersättare i rådet, åt en leda- i ett visst ärende eller vissa grupmot eller ersättare eller åt en per av ärenden, dock inte defalli tjänsteman hos församlingen att som avsesi 30 på rådets vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Dessaärendegrupper skall angesi reglementet eller särskilda beslut. Framställningar eller yttranden till jitllmälaige eller stämman, liksom yttranden med anledning av att rådets beslut har överklagats, får dock beslutas bara av rådet samfällt. Beslut somfattas med stöd av uppdrag enligt första stycket skall anmälastill rådet, sombestämmer pd vilket satt detta skall ske.

30 § I följande slag av ärenden fâr beslutanderätten inte delegeras: ärenden som avser verksamhetensmål, inriktning, omfattning eller kvalitet, framställningar eller yttranden till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman liksom yttranden med anledning av att beslut av kyrkorddet i dess helhet eller av fullmäktige eller stämman har överklagats,

ärendensom rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskafenhet eller annars av större vikt, och

vissa ärenden som anges i särskildaföreskrifter.

31 § Beslut som har fattats tried städ av uppdrag enligt 29 § skall anmälas till kyrkorádet, som bestämmer i vilken ordning detta skall ske.

32 § Kyrkorådet får uppdra åt ordföranden eller en annan ledamot sområdet utsett att beslutapå dessvägnar i ärenden som är så brådskande, att rådets avgörande inte kan avvaktas. Sådana beslut skall anmälas vid rådets nästa sammanträde.

33 § Om kyrkorådet med städ av 29 § uppdrar att fatta beslut dt någon som har en ledande ställning inomförsamlingen, får rådet överlåtaåt denneatt i sin tur uppdra åt någon annan inom jörsamlingen att besluta i stället. Sådana beslut skall anmälas till den som har delegerat.

34 § Om kyrkorádet med stöd av 29 § uppdrar åt en anställd att besluta på rådets vägnar, får rådet uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar rådets tjänster skall gestillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslutfattas.

Kyrkorädet får ocksåföreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar rådets tjänster har tillstyrkt beslutet.

35 §

28 ä Föreskrifterna i 26 och 27 Föreskrifterna i 28 34 §§ till-

- §§ tillämpas också direktvalda lämpas också på direktvalda kyrkyrkoråd. Därvid skall dock vad koråd. Därvid skall dock vad som som sägs om kyrkofullmäktige sägs om kyrkofullmäktige eller eller kyrkostämman i stället avse kyrkostämman i stället avse kyrkyrkorådet. korädet.

36 §

29 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för den förvaltning och verkställighet somenligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningarna.

För förvaltning och verkställig- För förvaltning och verkställighet het i övrigt får fullmäktige eller iövrigt får fullmäktige eller stämstämmantillsätta de nämndersom man tillsätta de nämnder

som behövs. Ledamöter och ersättarei behövs. Ledamöter och ersättarei sådananämnder väljs av fullmâk- sådananämnderväljs av fullmäktige eller stämman till det antal tige eller stämman till det antal som fullmäktige eller stämman som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder bestämmer. För dessa nämnder tillämpas föreskrifterna om kyrko- tillämpas föreskrifterna kyrko-

om rådet i 6 § tredje stycket, 12 23 rådet i 6 § tredje stycket, 12 25

- - §§, 24 § tredje stycket och 25 §§, 26 § tredje stycket och 27

- - 27 §§. 34 §§.

38§

31 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får beslutaatt enledamot eller en ersättarei fullmäktige, kyrkorådet, någon annannämnd eller beredning får närvara vid rådets eller någon nämnds sammanträden,också

annan om han inte är ledamot eller ersättare i rådet eller nämnden, och delta i överläggningarna men inte i besluten samt sin mening antecknad i protokollet. Kyrkoherden eller någon annan präst som avsesi 5 § andra stycket har dock alltid rätt att närvara och delta i överläggningarna.

Om kyrkorádet har uppdragit åt

ett sådant utskottsom avsesi 29 §

att besluta i ett visst ärende eller

vissa grupper av ärenden har

kyrkoherden eller någon annan

präst som avsesi 5 § andra styck-

et alltid rätt att närvara och delta

i överläggningen när sådana

ärenden behandlas.

39 §

församling där be- Ien församling där beslutanderät- 32 § I en slutanderätten utövas av ett di- ten utövasav ett direktvalt kyrkorektvalt kyrkoräd tillämpas före- råd tillämpas föreskrifterna i 38 § skrifterna i 31 § första stycket. första stycket. Därvid skall dock Därvid skall dock vad som sägs vad som sägsom kyrkofullmäktikyrkofullmäktige och kyrko- ge och kyrkostämma i stället avse om stämma i stället avse kyrkofull- kyrkofullmäktige i den samfälligmäktige i densamfalligheti vilken het i vilken församlingen ingår. församlingen ingår.

18 kap. 4 §

Följande föreskrifter i dennalag om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas på kyrkoråd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter: 17 kap. 11 13 §§ om valperiodenslängd m.m., - 17 kap. 14 § första stycketoch 15 § om ordförandeskapet, 17 kap. 16 § om när sammanträdenaskall hållas, 17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse till sammanträdena, 17 kap. 19 § om ersättarnastjänstgöring, 17 kap. 20 § om beslutsförhet, 17 kap. 21 § jäv, 17 kap. 21 23 §§ omjäv, om - 17 kap. 22 § om ärendenas 17 kap. 24 § om ärendenas avgörandeoch protokollet, avgörandeoch protokollet, 17 kap. 23 § framställningar 17 kap. 25 § om framställningar om till kyrkorådet m.m., till kyrkorådet m.m., 17 kap. 26 och 27 §§om regle- 17 kap. 28 34 §§ om regle- menteoch delegering, menteoch delegering, 17 kap. 29 § tillsättning av 17 kap. 36 § om tillsättning av om nämnder, nämnder, 17 kap. 30§ handläggningen 17kap. 37§ om handläggningen om vissaärenden, av vissa ärenden, av 17 kap. 31 § närvarorätt vid 17 kap. 38 § om närvarorätt vid om sammanträdenam.m. sammanträdenam.m. Därvid skall följande gälla: Föreskrifterna församling och kyrkofullmäktige skall avse om samfälligheten och dessfullmäktige eller församlingsdelegerade. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås samfällighetens anslagstavla. Samfällighetenskyrkoråd skall underrättaförsamlingarnaom frågor av större ekonomisk betydelse. Kyrkorâdet får infordra yttranden och upplysningar från församlingarnas kyrkorâd, när det behövs för att rådet skall kunnafullgöra sina uppgifter. Samfällighetenskyrkoråd får, om inte samfällighetensfullmäktige eller

församlingsdelegerade beslutar något annat, uppdra kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller ett för församlingarna i ett pastorat gemensamt kyrkoråd att verkställa beslut av samfállighetens fullmäktige eller församlingsdelegeradeeller att förvalta anslagsomenligt fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat församlingen. Samfállighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfallighetenskyrkoråd en annanbenämning än kyrkoråd.

19 kap.

Hur egendomenförvaltas Mål för den ekonomiskaförvaltningen

1§

Församlingens egendom bör for- Församlingen skall ha en god valtas så attförmögenheten inte ekonomiskhushållning i sin verkminskas. samhet.

Hur medelsbehovettäcks Medelsforvaltttingrett

2§

Församlingens medelsbehovskall Församlingen skal förvalta sina täckas med skatt, omdet intefylls medel på ett sådant sålt krav att på något annat sätt. på god avkastning ochbetryggande säkerhet kan tillgodoses. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall meddela närmare föreskrifter om medelsforvaltningen.

4§

Budgetenskall, med utgångspunkt Budgeten skall innehålla en plan i ställningen enligt de avslutade för verksamheten och ekonomin räkenskapernaför åretföre det år under budgetåret. då budgeten upprättar, innehålla I planen skall skattesatsenoch en plan för ekonomin under bud- anslagen anges. Av planen skall getåret. det vidare framgå hur utgifterna I planen skall redovisas de an- skall finansieras och hur den slag som skall anvisas och tack- ekonomiska ställningen beräknas ningen av medelsbehovet med vara vid budgetåretsslut. angivande av skattesatsen. Budgeten skall också innehålla en plan för ekonominför en pe-

riod av tre år. Budgetåret skall

därvid alltid varaperiodensförsta

år.

Anslagsbeslut Utgiftsbeslut under budgetåret

9§

anslag skall också Om kyrkofullmäktige eller kyrko- Beslut om innefatta anvisning av medelför stämman beslutar om en utgift att täckaanslaget. under löpande budgetår, skall

Kyrkofidlmäktige eller kyrko- beslutet innefatta också anvisning stämman kan besluta att ett sär- om hur utgiften skall finansieras. skilt anslag, som inte förbrukas under det år för vilket det har beviljats, får användasför samma ändamål under det följande året. Ett sådant beslut får därefter fattas för ett är i sänder.

l1§

13 § Kyrkorådet skall fortlöpan- Kyrkorådet och övriga nämnder de föra räkenskaperöver demedel skall fortlöpandeföra räkenskaper somdet förvaltar. över de medel somde förvaltar.

Andra nämnder som förvaltar Kyrkoradet bestämmer när medel skall föra räkenskaper övriga nämnder senast till rådet enligt kyrkorádetsföreskrifter. De skall redovisa sin medelsförvaltskall också varje år lämna en ning under föregåendebudgetår. redovisning till rådet för sin medelsförvaltning under föregåendebudgetårinom den tid som rådet bestämmer.

l2§

14 § När kyrkorådet har fått När kyrkorådet har fått övriga övriga nämnders redovisningar, nämnders redovisningar, skall skall rådet sammanfatta och av- rådet avsluta räkenskapemamed sluta räkenskapema inom den tid ett ärsbøkslut och sammanfatta som kyrkofullmäktige eller kyrko- detta i en årsredovisning. stämmanbestämmer.

Gemensammakyrkoråd skall varje år senastden 31 marslämna redovisning till de församlingar som har utsett rådet.

13 § I årsredovisningen skall

upplysning lämnas om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut. Upplysning skall också lämnas om borgensförbindelser och övriga ansvarsförbittdelser.

Årsredovisningen skall också omfatta sådan kyrkokommunal verksamhetsombedrivs formi av aktiebolag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag.

14 § Årsredovisningen

skall upprättas med iakttagande av god redo

15 § Årsredovisningen skall lämnasöver till kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och revisorerna snarast möjligt och senast den I juni året efter det år som redovisningen avser.

16 § Årsredovisningenskall godkännas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman. Det bär inte ske innan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman enligt 20 kap. 14 § andrastycketbeslutatom ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras.

17 §Årsredovisningenskall hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandet av det sammanträdemed kyrkofullmäktige eller kyrkostämman då årsredovisningen skall godkännas.

Den plats där årsredovisningen hålls tillgänglig skall anges i kungorelsen.

18 § Kyrkofitllmäktige eller kyrkostämman får bestämma att allmänhetenfår ställa frågor om årsredovisningen vid ett samman-

träde medfixllmäktige eller stäm-

man.

19 § Kyrkofullmäktige eller kyr-

kostämmanskall meddelanärmare

föreskrifter om redovisningen.

21§

16 § I fråga om kyrkliga sam- I fråga om kyrkliga samfálligheter falligheter tillämpas 1 15 §§. tillämpas l 20 §§. Därvid skall

- - Därvid skall följande gälla. följande gälla.

Föreskrifterna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnderskall i stället avsesamtällighetenskyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder.

Församlingamaskyrkoråd skall lämna sinasärskilda förslag om anslag för det nästföljandeåret till samfallighetenskyrkoråd, sombestämmer när detta skall ske.

20 kap.

1 §

Nyvalda kyrkofullmäktige eller Under de år då val av kyrkofullkyrkostämman väljer under är då mäktige har förrättats i helalandet val av kyrkofullmäktige har för- skall nyvalda fullmäktige eller rättats i hela landettre ellerflera kyrkostämmanvälja revisorer och revisorer samt minst lika många revisorsersättareför granskningav revisorsersättareRir granskningav verksamhetenunder de tre följande tre följande årensverksamhet. de åren.

Fullmäktige eller stämmanfår Om val till kyrkojizllmäktige har därvid välja revisorer och revi- upphävtsoch omval har ägt rum sorsersättareför granskningav en eller om rättelse har vidtagits visseller vissanämndersverksam- genom förnyad sammanräkning het. Antalet revisorer och revi- och mandatfördelningen mellan sorsersättare för varje nämnd partierna därvid har ändrats,

nämnderskall dock upphör uppdragenför revisorerna eller grupp av vara minst tre. och revisorsersättarna tvâ måna-

der efter det att omvalet eller

sammanräkningenhar avslutats.

När omvalet eller sammanräk-

ningen har avslutats, skall full-

mäktige förrätta nytt val av revi-

sorer och revisorsersättare för

återstoden av tjänstgöringstiden.

2§

Om val till kyrkofullmäktige har Vid en samlad revision av hela upphävts och omval har ägt rum verksamhetenskall minst tre revieller om rättelse har vidtagits och lika många ersättare

sorer genom förnyad sammanräkning väljas. och mandaqördelningen mellan Vid en särskild revision för partierna därvid har ändrats, granskning viss eller vissa

av en upphör uppdragenför revisorerna nämnders verksamhetskall minst och revisorsersättarna två måna- tre revisorer och lika många der efter det att omvalet eller ersättare väljas för varje nämnd sammanräkningen har avslutats. eller grupp av nämnder.

När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktigeförrätta nytt val av revisorer och revisorsersättare för återstodenav tjänstgöringstiden.

4§

Den somär ledamoteller ersätta- Den som är redovisningsskyldig re i kyrkorådet eller annars är till församlingen får inte redovisningsskyldig till församlingen får inte

vara revisor eller revisorsersättareför granskningav verksamhetsom omfattas av redovisningsskyldigheten,

delta i val av revisor eller revisorsersättareför granskning sådan

av verksamhet, eller

delta i handläggningenav ärendenom ansvarsfrihet för verksamheten.

Föreskrifterna i första stycket Föreskrifterna i första stycket gäller också make, föräldrar, gäller också make, sambo, förbam, syskon eller någon annan äldrar, bam, syskon eller någon närstående till den redovisnings- annannärståendetill den redovisskyldige. ningsskyldige.

Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan nämnd fdr dock delta i kyrkofullmäktiges överläggningar, när revisionsberättelsen över verksamheten inom den egna nämnden behandlas. Vad som nu har sagtsgäller ocksåom de inte är ledamöter i fullmäktige.

5 § Trotsföreskrifterna i 4 §får

enskilda ledamöter i kyrkojitllmäk-

tige mot vilka anmärkning kan

riktas enligt 13 delta i§ fullmäktigesöverläggningar, när revisionsberättelsen över den verksamhet som de har ansvaratför behandlas.

Ordföranden och vice ordförandena i kyrkorådet eller i någon annan nämnd får också delta i kyrkoâtllmäktiges överläggningar, när verksamhet inom den egna nämndenbehandlas. Vad som nu har sagtsgäller också om de inte är ledamöter ijitllmäktige.

Revisorernasställning

6 § Varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt.

7§

5 § Revisorerna skall granska Revisorerna granskar i den omkyrkorâdets och övriga nämnders fattning somföljer av god reviverksamhet. sionssed all verksamhet som bedrivs inom kyrkorådets och övriga nämnders verksamhetsområden. Revisorernaprövar om verksamhetenhar sköttspå ett ändamålsenligtoch från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskapema är rättvisande och den kontroll som har utövats inom nämnderna är om tillräcklig. Vad somhar sagts om nämnder gäller också beredningar.

8 § Revisorernas granskning omfattar inte ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild i andrafall än när handläggningenav sådanaärenden har vållat församlingen ekonomisk förlust eller när granskningensker från allmänna synpunkter.

9 § Vad somsägs om nämnder i 7 §gäller också beredningar.

l0§

6 § En revisor har rätt att av en Kyrkorädet och övriga nämnder nämnd eller en beredning få de samt de anställda är skyldiga att uppgrjier och upplysningar som lämna revisorerna deupplysningar behövs för revisionsarbetet. sombehövs för revisionsarbetet. En revisor far när som helst De skall också ge revisorerna inventera de tillgångar som en tillfälle att när somhelst inventera nämnd har handom samtta delav de tillgångar kyrkorâdet och som räkenskaperoch andra handlingar de övriga nämndernahar handom somberör nämndensverksamhet. och ta del av de räkenskaperoch andrahandlingarsomberör kyrkorädets och övriga nämndersverksamhet.

11 § Vad somsägsom nämnden 10 § gäller också beredningar.

l2§

7 § Revisorerna svarar själva för den förvaltning somhar sambandmed revisionsuppdraget, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte bestämmer något annat. Beslut som revisorerna fattar Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen skall tas angående förvaltningen skall tas upp i protokoll. Föreskrifterna i upp i protokoll. Föreskrifterna i 17 kap. 22§ om justering 17 kap. 24§ justering av om av protokoll och tillkännagivandeom protokoll och tillkännagivande om justeringen tillämpas också på justeringen tillämpas också på revisorernas protokoll. revisorernas protokoll.

13§

8 § Revisorerna skall varje år Revisorerna skall varje år till till kyrkofullmäktige eller kyrko- kyrkofullmäktige eller kyrkostämstämman avge en berättelse med man avge en berättelsemed redoredogörelse för resultatet av den görelse för resultatet den reviav revision som avser verksamheten sion verksamheten sorn avser under det föregåendeåret. underdet föregåendebudgetåret. Av berättelsen skall framgå om det finns någon anmärkning på den granskade verksamheten eller inte. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den angesi berättelsen. Anmärkningar fâr riktas mot kyrkoráder, övriga nämnder och beredningar, samt de enskilda ledamöterna i sådana organ.

Revisionsberättelsenskall innehålla ett särskilt uttalande i frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte.

17 §

12 § I fråga kyrkliga sam- Ifråga om kyrkliga samfálligheter om fälligheter tillämpas l 11 §§. tillämpas l 16 §§. Därvid skall - - Därvid skall följande gälla. följande gälla. Föreskrifterna församlingens kyrkofullmäktige samt om dess om kyrkoråd och övriga nämnderskall i stället avse samfällighetenskyrkofullmäktige eller dess församlingsdelegerade samt dess kyrkoråd och övriga nämnder. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetensräkning skall varje år avge redovisning för sin förvaltning under det föregående kalenderåret.Redovisningen skall lämnastill samfallighetenskyrkoråd som bestämmernär detta skall ske.

22 kap.

Hur överklagar beslut av Tillämpningsomrdde man församling

1 §

Kyrkojullmäktiges ellerkyrkostäm- Varje person som är medlem i en beslut får, inte något territoriell församling eller i en mans om annat är särskilt föreskrivet, icke-territoriell församling harrätt överklagas hos kammarrätten. attfå laglighetenavförsamlingens Överklagandetfår grundas bara beslutprövad genomatt överklaga på omständighetersominnebäratt dem hos kammarrätten. beslutet inte har tillkommit laga ordning, stár i strid mot lag eller annanförfattning, pd något annat sätt överskrider kyrkojitllmäktiges eller kyrkostämmansbefogenhet, kränker klagandens enskilda rätt, eller annars vilar på orättvis grund. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckorfrån den dag då justeringen av det protokoll

somfördes över beslutettillkännagavspå församlingens anslagstavla. Omskrivelsenföre överklagandetidensutgång har kommit in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas.

I skrivelsen skall anges det beslut som överklagas och de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någonnyomständighet till grund för överklagandet efter överklagandetidensutgång.

2§

[fråga omöverklagandeavbeslut Följande beslutfår överklagas: av kyrkorâdet eller någon annan kyrkofullmäktige: eller kyrnämnd skall föreskrifterna i I § kostämmansbeslut, tillämpas, om inte något annat är beslut kyrkorådet eller

av en särskilt föreskrivet. Beslut av rent annan nämnd, om beslutet inte är förberedande eller rent verkstäl- av rent förberedande eller

rent lande artfår inte överklagas. verkställande

art, samt

Föreskrtftenta i första stycket sådana beslut revisorerna

av gäller också beslutsomhar fattats som avses i 20 kap. 12 § andra med stöd av uppdrag enligt 17 stycket. kap. 27 [fråga om beslut som inte har protokollförts särskilt, räknasöverklagandetidenfrån den dag då justeringen av det protokoll somfördes vid detsammanträde med kyrkorådet eller nämnden då beslutet anmäldes tillkännagavspå anslagstavlan.

Föreskrifterna i första stycket gäller också frågai om överklagande avsådant beslut av revisorerna som avses i 20 kap. 7 § andra stycket.

3§

Beslut enligt I och 2 §§fdr över- Föreskrtfiertta i detta kapitel klagas, ifråga om en territoriell gäller inte det i lag eller

om församling, av den som är folk- författning finns särskilda

annan bokförd där och, i fråga om en föreskrifter överklagande.

om icke-territoriell församling, avden

som är medlem.

Hur beslutenöverklagas

4§

Kammarrätten skall inhämta Ett beslut överklagasskriftligt. stiftsstyrelsensyttrande över över- l sina klagomål skall klaganden klagandet, det behövs. ange vilket beslut som överklagas om Vid tillämpning förvaltnings- och de omständigheter som han av processlagen 1971:291 anses stöder sitt överklagande på. församlingen sompart. Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådanbrist i skrivelsen med överklagandet som består i att denna inte anger den eller de omständigheterpå vilka överklagandetgrundas. Föreskriften i 29 §förvaltningsprocesslagenomrätt att utan yrkande besluta till det bättreför enskild tillämpas inte.

5§

Beslut kammarrätten som har Klagomålen skall ges in till kamav gått klaganden emotfår överkla- marrätten. gas bara av denne. Ett beslut, varigenom kammarrättenhar bifallit ett överklagande ellerförbjudit att det överklagade beslutetverkställs,får överklagas avförsamlingen och av den som ärfolkbokförd iförsamlingen.

Klagotid

6§

Om ett beslut har upphävts Klagomålenskall ha kommitin till genom ett avgörande har vunnit laga kammarrätten inom tre veckor som kraft och beslutet redan har från den dag då det tillkännagavs om verkställts, skall det organ som på församlingens anslagstavla att har fattat beslutet till att verk protokollet över beslutetjusterats. se ställigheten rättas om detta är Anslagetomprotokollsjustering-

möjligt. en måstevara uppsattpå anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.

7 § Om klagomålenföre klagotidens utgång har kommit in till församlingen i stället för till kammarrätten, skall överklagandet ändå prövas.

Grunder för laglighetsprövningen

8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om

det inte har tillkommit i laga ordning,

beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhetför församlingen,

det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller

beslutet strider mot lag eller annanförfattning.

Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.

9 § Om ettfel har saknatbetydelseför ärendets utgång, behöver beslutetinte upphävas.Detsamma gäller om beslutet har kommit att förlora sin betydelse till följd av senareinträffade förhållanden.

10 § Vid prövningen av överklagandet får inte beaktas andra omständigheter än sådana som klaganden har hänvisat till före klagotidens utgång.

Processuellafrågor

11 § Vid tillämpningen av förvaltningsprøcesslagen1971:291

skallförsamlingen ansessompart. Kammarrätten skall inhämta stiftsstyrelsensyttrande över överklagandet, om det behövs.

12 § Ett föreläggande enligt 5 § förvaltningsprøcesslagen 1971:291 får inte gälla sådana brister i skrivelsen med överklagandet sombestår i att denna inte anger den eller deomständigheter på vilka klaganden stöder sitt överklagande.

Föreskriften i 29 §förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till det bättreför enskild skall inte tillämpas.

13 § Föreskrifter omhur kammarrättens beslut överklagas hos regeringsrätten finns i förvaltningsprocesslagen1971:291.

14 § Om kammarrättens beslut har gått klaganden emot,får bara klaganden själv överklaga beslutet.

Om kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att det verkställs, får kammarrättens beslut överklagas avförsamlingen och av de personer som anges i 1§.

Rättelse av verkställighet

15 § Om ett beslut har upphävts genom ett avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall det organ som har fattat beslutet se till att verkställighetenrättas iden utsträckning det är möjligt.

16 §

7 § I fråga om överklagande av I fråga om överklagande beslut

av beslut av församlingsdelegerade, av församlingsdelegerade,kyrkokyrkofullmäktige,kyrkorådeteller fullmäktige, kyrkorådet eller någon annan nämnd i en kyrklig någon annan nämnd i kyrklig

en samfällighet tillämpas 1 6 §§, samfällighet tillämpas 1 15 §§,

- om inte något annat är särskilt om inte något annat är särskilt föreskrivet. föreskrivet.

Beslut får överklagas också av en församling somingår i samfálligheten.

24 kap.

6 §

Beträffande stiftsfullmäktige till- Beträffande stiftsfullmäktige tilllämpas föreskrifterna i 12 kap. 8 lämpas föreskrifterna i 12 kap. 8

13 §§ om förtroendevalda samt 13 §§ om förtroendevalda samt - - 13 kap. 6 40 §§ om kyrkofull- 13 kap. 6 52 §§ kyrkofull-

- - om mäktige i församling. Därvid skall mäktige i församling. Därvid skall följande gälla. följande gälla.

Föreskrifterna om kyrkoråd skall avsestiftsstyrelsen.

Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås stiftssamfállighetens anslagstavla.

Om ersättarenför en ledamot i fullmäktige är förhindrad att inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder i ledamotensställe den ersättaresomenligt den ordning somhar bestämtsför ersättarnastår i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådanersättare inte kan tjänstgöra, inträder den ersättaresomstår i tur att tjänstgöra för den ledamot har

som fått den andra platsen för partiet och så vidare efter sammagrund. Om ett partis samtliga ersättare är förhindrade att i en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller att vidare delta i sammanträdet, inträder

en ersättaresomhar utsettsför partiet i en annanvalkrets efter den grund

som nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.

4. Rätt att delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har

de personer som angesi 4 § tredje stycket, - - ledamöterna i stiftsstyrelsen och en ordförande eller en vice ordförande i någonannan nämnd eller i en beredning vid handläggningenav ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvärande in-

av terpellationer eller frågor som har framställts till ordföranden vid behandlingen av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser, - en revisor hos stiftssamfälligheten vid behandlingen av revisionsberättelsenför den verksamhet somhans uppdrag avser, - ordföranden eller vice ordföranden i församlings eller kyrklig samfällig-

hetskyrkoråd i ärendensom rör församlingeneller den kyrkliga samfällighetensärskilt, eller anställda hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga som stifts- fullmäktige har kallat för att meddelaupplysningar vid sammanträdet. 5. Det år då val avkyrkofullmäktige har ägt rum i hela landet förrättas val till de befattningar inom samfällighetensomblir lediga vid årets slut av de nyvalda stiftsfullmäktige vid ett sammanträdesnarast efter valperiodens början. Dessaförrättar också andra val somankommerpå stiftsfullmäktige och tid efter utgångenav det nämndaåret. avser

25 kap. 8 §

Följande föreskrifter i dennalag om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas stiftsstyrelsenoch andra nämnder än egendomsnämnden: 12 kap. 8 och 9 §§ om uppdra- 12 kap. 8 9 a §§ om uppdra- getsupphörande, getsupphörande, 12 kap. 10 § om ledighet från anställning, 12 kap. 11 § första stycket om ekonomiskaförmåner, 12 kap. 12 § om omröstning, 12 kap. 13 § om reservation, 17 kap. 12och 13 §§ uppdragetsupphörandenär valet har upphävts om och om verkan av ledamotsavgång, 17 kap. 16 §om när sammanträdenaskall hållas, 17 kap. 17 och 18 §§ om kallelse till sammanträdena, 17 kap. 19 § om ersättarnastjänstgöring, 17 kap. 20 § om beslutsförhet, 17 kap. 21 § om jäv, 17kap. 21 23 §§ om jäv, - 17 kap. 22 § om ärendenasav- 17 kap. 24 § om ärendenasavgörandeoch protokollet, görandeoch protokollet, 17kap. 23 § om framställningar 17 kap. 25 § om framställningar till kyrkorådet m.m., till kyrkorådet m.m., 17kap. 26 och 27 §§ om regle- 17 kap. 28 34 §§ om regle- menteoch delegering, menteoch delegering, 17 kap. 29 § om tillsättning av 17 kap. 36 § om tillsättning av nämnder, nämnder, 17kap. 30 § handläggningen 17 kap. 37§ om handläggningen om av vissa ärenden, av vissa ärenden, 17 kap. 31 § nänarorätt vid 17 kap. 38 § om närvarorätt vid om sammanträden. sammanträden. Därvid skall följande gälla. Föreskrifterna om församling, kyrkofullmäktige ochkyrkoråd skallavse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen. Föreskrifterna om närvaro- Föreskrifterna om närvarooch yttranderätt för kyrkoherden och yttranderätt för kyrkoherden skall biskopen och vice skall avse biskopen och, vid föravse

ordföranden i stifisstyrelsen. I fall för denne, domprosten. I stiftsstyrelsen och andra nämnder stiftsstyrelsen och andra nämnder i Uppsala stift gäller detsamma i Uppsala stift gäller vad nu sagts också för den biträdande bisko- om biskopen också för den biträpen. dandebiskopen. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslåspå stiftssamfállighetens anslagstavla. 4. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor större av ekonomisk betydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från forsamlingamasoch de kyrkliga samfällighetemaskyrkoråd, när det behövsför att stiftsstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter. Stiftsstyrelsen får, om inte stiftsfullmäktige beslutarnågotannat, uppdra kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighetatt verkställa beslutav stiftsfullmäktige eller att förvalta anslag somenligt fastställd budgeteller särskilt beslut blivit anvisat församlingen eller den kyrkliga samfálligheten.

36 kap. 1 §

Den som i Svenska kyrkans 0rd- Den i Svenskakyrkans 0rdsom ning har vigts till det kyrkliga ning har vigts till präst, diakøn ämbetet som präst har tystnads- eller diakonissa har tystnadsplikt plikt frågaom uppgifter han i fråga uppgifter som om som han eller hon har erfarit under bikt eller hon har erfarit under bikt eller själavårdandesamtal. eller själavârdandesamtal.

42 kap. 10 §

Ur kyrkofonden betalas allmänt och extra utjämningsbidrag enligt 17 20 §§, stiftsbidrag och kyrkobygg- särskilt stiftsbidrag och kyrnadsbidragenligt 21 och 22 §§, kobyggnadsbidrag enligt 21 och 22 §§, kostnader for avlöningsförmåner till biskopar och den biträdande biskopen i Uppsala stift, 4. kostnader för pensionsförmånertill präster och efterlevandetill präster enligt föreskrifter somregeringen meddelar eller enligt avtal, samt kostnader för försäkringsförmáner somenligt statlig grupplivförsäkring utgår för präster.

l3§

Pastoraten skall varje år betala Pastoraten skall varje år betala

allmän kyrkoavgift till kyrkofon- allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften beräknaspå skatte- den. Avgiften beräknas på skatte- l 1 underlaget och är 16 öre per underlaget och är 13 öre per i skattekrona. skattekrona. Vid beräkningen av den allmännakyrkoavgiften skall det antal skattekrohänför sig till inte är medlemmar av Svenskakyrkan nor som personer som minskas med 75 procent.

17 §

Pastoratenochstijflssamfälligheter- Pastoratenfår varje är ett allmänt får varje år ett allmänt utjäm- utjämningsbidragom skatteunderna skatteunderlaget laget understiger det skatteunderningsbidrag, om understigerdetskatteunderlag lag som motsvarar den garanterasom den garanterade skat- de skattekraften enligt 19 motsvarar tekraften enligt 19 Bidraget Bidraget lämnas med ett belopp lämnas med belopp mot- som motsvarar produkten av det ett som det enligt 18 enligt 18§beräknadetillskottet av svarar produkten av § beräknade tillskottet skatte- skatteunderlagoch skattesatsenför av underlag och skattesatsen för bidragsâret.

bidragsåret.

19 §

och stiftssamjällig- För pastoratengäller som garanti För pastoraten heterna gäller garanti följan- följande skattekraft i procent av som de skattekraft i medel- medelskattekraften. procent av skattekraften.

Pastoraten Pastoraten

na

Garanteradskattekraft

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgslän Värmlands län Örebro län Västmanlandslän Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlandslän Västerbottenslän utom Dorotea, Sorsele,Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner Dorotea, Sorsele, Storumans, Vilhelmina och Åsele kommuner Norrbottens län: Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner 107 Arvidsjaurs kommun ll0 Arjeplogs kommun 113 Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommuner ll6

20§

Kyrkofondens styrelse får bevilja Kyrkofondens styrelse fâr bevilja pastorat och stihssamfälligheter pastorat extra utjämningsbidrag extra utjâmningsbidrag enligt enligt föreskrifter regeringen som föreskrifter som regeringen med- meddelar. delar.

Stiisbidrag Särskilt stifisbidrag

2l§

Kyrkofondens styrelse får enligt Kyrkofondens styrelse får enligt föreskrifter som regeringen med- föreskrifter som regeringen meddelar bevilja stiftssamfálligheter delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden för be- bidrag kyrkofonden. ur talning avföljande kostnader: domkapitlets, stifisstyrelsens och egendomsnämndensförvaltningskostnader, lönekostnaderför sekreterare till biskopeneller, i Uppsala stifi, den biträdande biskopen, lönekostnaderförstifisaøijunkter, kontraktsadjunkter,pastorsadjunkter, gamisonspastorn i Boden

och kyrkoherdar för samer,

arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnader i samband med möte med stiftetspräster,

kostnaderför särskilda bidrag strukturbidrag somstifisstyrelsen skallfördela mellanpastoratenför särskilda behov.

22§

Kyrkofondens styrelse får bevilja Kyrkofondens styrelseeller, efter ett pastorat bidrag till kostnads- beslut av styrelsen, en.stifsstjtrtelkrävande underhåll och restaure- se får bevilja ett pastorat bidrag ring av en kyrka enligt föreskrif- till kostnadskrävande underhåll ter som regeringen meddelar. och restaurering av en kyrka

enligt föreskrifter som regeringen

meddelar.

26§

Till ledning för det kyrkokommu- Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetetskall kyrkofon- nala budgetarbetetskall kyrkofondens styrelse senast den 10 sep- dens styrelse senastden 10 september året före bidragsåretmed- tember året före bidragsâret meddelapastoratenoch stiftssamfallig- delapastoratenoch stiftssamfálligheternapreliminära uppgifter om heternapreliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, stifts- tillskott avskatteunderlag,särskilt bidrag samtbelopp för allmän och stiftsbidrag samt belopp för allsärskild kyrkoavgift. män och särskild kyrkoavgift.

StrukturJidrakq

27§

Stiftsstyrtelsenfår bevilja struktur-

bidrag till pastorat inom .vftetir

särskilda behov.

Stiftsstyrelsen skall meddela berörda pastorat preliminära uppgifter om strukturbidraget senastden 1 oktober året före bidragsåret.

Denna lag träder i kraft den l januari 1994.

2.3 Förslag till

lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrko-

fullmäktigval, m.m.

Härigenom föreskrivs atti lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, m.m. skall införas en ny paragraf, 7 a med följande lydelse.

7 a § För ledamöterna i fullmäktige skall ersättare utsestill det antal som fullmäktige bestämmer. Länsstyrelsenskall genastunderrättasom beslutet.

Antalet ersättare skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser somvarje parti får i församlingen. Om detdärvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmasthögre hela tal.

När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet ersättare. Länsstyrelsen skall genastunderrättasom beslutet.

Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ersättare, skall beslutet tillämpas först när val av fullmäktige nästa gång förrättas i hela landet. Beslutet skall fattas före utgångenav mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genastunderrättasom beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2.4 Förslag till

lag om särskild skatteväxling med anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett pastorat,en total pastoratssamfällighetochen total flerpastoratssamfällighet skall, när den fastställersin skattesatsför år 1994,sänkaskattesatsenmed tre öre per skattekrona. 2 § En stiftssamfállighet får, när den fastställer sin skattesatsför år 1994, höja skattesatsenmed tre öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1oktober 1993.

3 INLEDNING

I beslut den 9 april 1992 bemyndigade regeringen chefen för Civildepartementet att tillkalla en kyrkoberedning med uppgift att seöver den statliga regleringen av Svenskakyrkans ställning, organisation och ekonomi Dir. 1992:45. I fråga om beredningensnärmare uppdrag anförde departementschefen därvid bl.a. att beredningen skall utvärdera de organisatoriska reformer som genomförts stifts- och lokalplanet inom Svenskakyrkan, överväga anpassningav kyrkolagens bestämmelserom församlingar

m.m. till motsvarande bestämmelseri kommunallagen, seöver det kyrkliga utjämningssystemet, överväga frågor kring Förvaltningen den kyrkliga

av ñnansförmögenheten,utforma förslag till regler om medlemskapi Svenska kyrkan samtövervägaekonomiskaoch rättsliga relationer i framtiden mellan statenoch Svenskakyrkan.

Enligt direktiven skall beredningenetappvis lägga fram förslag de olika delområdena.

Regeringen har i beslut den 20 augusti 1992 till beredningen överlämnat riksdagsskrivelse 1991922222 i den del som avser tystnadsplikt för diakon. I beslut den 17 september 1992 har regeringen vidare till beredningen överlämnat kyrkomötets skrivelse 1992:6 i den del som avserkyrkoherdes självskrivenhet i utskott och den 28 januari 1993 kyrkomötets skrivelse 1989:8 om kyrkokommunalt partistöd.

Beredningen har redan, i skrivelse den 1 mars 1993, lagt fram förslag i fråga om den kyrkliga ñnansförmögenheten.

I dettabetänkanderedovisasberedningensförslag i fråga om anpassningen

kyrkolagens bestämmelsertill 1991 års kommunallag, översynenav det av kyrkliga utjârnningssystemet,diakonstystnadspliktsamtkyrkoherdesrätt att delta i arbetet i vissa utskott. Frågan om det kyrkokommunala partistödet behandlasinom ramen för kyrkolagens anpassningtill kommunallagen.

Beträffandeanpassningentill kommunallagenanfördesi direktiven följande.

Den nuvarandekyrkokommunala lagstiftningen, som huvudsakligenfinns i församlingslagen1988: 180, omtryckt 1991:684, är uppbyggdav ett stort antal detaljerade regler. Dessa föreslås nu i huvudsak oförändrade bli överförda till den nya kyrkolagen. Lagregleringen har sedanlänge anslutit till motsvaranderegler för de borgerliga kommunerna.

kommunallag 199l:900, ändrad 1991:1774 har trätt i kraft den l En ny januari 1992. Den har inneburit betydandeförenklingar och en avreglering i fråga kommunernasorganisation och verksamhetsformer. En uppgift

om för beredningen bör att överväga om och i vilken omfattning som

vara

de kyrkliga kommunerna också i fortsättningen bör ansluta regleringen av till kommunallagens regler för deborgerliga kommunerna.

Det grundläggandeutredningsarbetetnär det gäller kyrkolagens anpassning till kommunallagen har utförts rådmannenEskil Hinn. Materialet har

av därefter presenterats för en arbetsgrupp bestående av beredningens sakkunnige Ingvar Paulsson, ordförande, chefsjuristen Ulf Lagerström, Svenskakyrkans centralstyrelse,förbundsjuristen Patrik Tibbling, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, samtberedningenssekreterare Lars Friedner.

I fråga det kyrkliga utjämningssystemetanfördes i direktiven följande.

om

Kyrkofondsutredningen förutsatte i sitt betänkande SOU 1981:88 Ekonomisk utjämning inom svenskakyrkan att det kyrkliga utjämningssystemetskulle revideras vart femte år betänkandet s. 68.

Sedan det nuvarande utjämningssystemet infördes har bl.a. följande ändringar skett.

Kostnaderna for vissa prâsttjänster samt för vikarier och icke prästvigda tjånstebiträdenbetalasnu av kyrkokommunema i stället för somtidigare ur Kyrkofonden. Skattekraftsgarantinhar sänkts för flertalet kyrkokommuner. Den särskilda kyrkoavgiften har ökat i kronor räknat grund av höjda taxeringsvärden. Det särskilda utjämningsbidraget har tagits bort. Stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag har införts. En del av stiftsbidraget ges i form av strukturbidrag somstiftssamfalligheten skall fördela mellanpastorat och övriga samfálligheter i stiftet. Kyrkofonden har kommit att i ökad utsträckning svaraför finansieringen av rikskyrklig verksamhet.

Någon samlad bedömning av effekterna av dessaförändringar har inte gjorts.

Även år genomförda folkbokförings- och skattereformema

de under senare har påverkat kyrkokommunemas ekonomi. Ekonomiska konsekvenserför kyrkokommunema kan också förväntasav de förslag somkommunalekonomiska kommittén har lagt fram i betänkandet SOU 1991:98 Kommunal ekonomi i samhällsekonomiskbalans.

Mot denna bakgrund bör beredningen se över det kyrkliga utjämningssystemet. Såväl effekterna av olika bidrag som den samlade effekten av utjämningssystemet bör därvid utvärderas. Möjligheterna till förenklingar i systemetbör prövas.

Frågan om det kyrkliga utjämningssystemet har i första hand utretts av Statskontoret, som till beredningen överlämnat en rapport i frågan. I slutskedet av detta arbete har Statskontorets material diskuterats i en arbetsgrupp bestående av avdelningsdirektören Bernt Emanuelsson, Statskontoret, avdelningsdirektören Lars Runqvist, Kammarkollegiet, kanslichefen Torbjörn Zygmunt, Kyrkofonden, chefsjuristen Ulf Lagerström, Svenska kyrkans centralstyrelse, konsulenten Bo Åberg, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund samt beredningenssekreterare Lars Friedner.

Även frågan om effekterna av de organisatoriska reformerna stifts- och lokalplanet inom Svenskakyrkan har utretts av Statskontoret. Till denna fråga liksom till frågorna om medlemskapoch framtida ekonomiskaoch

rättsliga relationer mellan staten och Svenska kyrkan återkommer

beredningeni sitt slutbetänkande.I det betänkandetavser beredningenäven att behandla vissa kvarstående finansiella frågor, nämligen rörande fördelningen avkostnadsansvarmellan stiftssamfálligheterna,pastoratenoch Kyrkofonden samt Kyrkofondens framtida roll.

4 ANPASSNING AV LAGSTIFTNING-

EN OM KYRKLIGA KOMMUNER TILL 1991 ÅRS KOMMUNALLAG

4.1 Bakgrund

4.1.1 Den nya kommunallagen

Den 1 januari 1992 trädde en ny kommunallag 199l:900; KL i kraft. Den ersatte kommunallagen från är 1977. Behovetav en ny lag hade växt fram ur de förändringar det kommunala området somskett under 1980talet. Verksamhetsformema i kommuner och landsting omprövadesoch utvecklades. Den politiska styrningen gick allt mer över från detaljstyming till styrning med mål och ramar. De samhällsekonomiskaförutsättningarna ändrades också, vilket ställde ökade krav omprövning, rationalisering och förbättring av effektiviteten.

Det genomfördes ett omfattande arbete med att utforma förslag till en ny kommunallag både i tjänstemannagrupperoch parlamentariskt förankrade utredningar. Kommunallagskommittén avlämnadei april 1990 betänkandet SOU 1990:24 Ny kommunallag. Det remissbehandladesoch grundval av detta avlämnade regeringen i mars 1991 propositionen om ny kommu-

nallag prop. 1990912117 sombehandladesav riksdagensammavår bet. 19909l:KU38

Allmänt sett har revideringen av kommunallagenvarit inriktad att göra den mer läsbar. Lagtexten har genomgått stora språkliga och redaktionella förändringar. Härtill kommer ett stort antal nyheter i sak, varav de viktigaste nämnsi det följande.

Den allmänna kompetensenbeskrivs tydligare i den nya lagen. I ett helt nytt kapitel 2 kap. om kommunernasbefogenheteruttrycks flera av de kommunala kompetensprinciperna,t.ex. likställighetsprincipen och lokaliseringsprincipen. Förhållandet till näringslivet och kompetenseni fråga om näringsverksamhethar för första gångenreglerats.

Det har förts in nya grundlägganderegler om kommunernas förhållande till kommunala bolag. Syftet är att öka insynen i och kontrollen över bolagen.

Kommunerna har fått ökadfrihet att organisera sin nämndverksamhet. I princip är kommunstyrelsen numera den enda obligatoriska nämnden. Verksamheterna obligatoriska områden, t.ex. skolanoch socialtjänsten, måstedock ligga någon nämnd.

Fullmäktige har fått ökade möjligheter att delegera beslutanderätt till styrelsen och övriga nämnder och äveninom nämnderna kan delegering ske i större utsträckning, t.ex. till anställda.

Ett särskilt kapitel reglerar förhållandenaför deförtroendevalda 4 kap.. Rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst har vidgats.

Reglernaomfullmäktige har förenklats och gjorts tydligare. På flera punkter har fullmäktige fått större frihet att bestämmaom verksamhetsfomema. Nyajavsregler gäller för nämndernaefter modell från förvaltningslagen.

Kapitlet om ekonomiskförvaltning är i storastycken helt nytt. Den tidigare regeln om ett kommunalt förmögenhetsskyddhar ersattsav enregel om att kommunerna skall ha en god ekonomisk hushållning. Det tidigare kravet

balanseradbudget har slopats. stället harI det införts krav på verksamhetsplan och treårig ekonomisk planering. Reglerna om råkenskapsföring och redovisning har skärpts. Kretsenav revixionsansvariga har utökats till att omfatta också enskilda förtroendevalda.

Reglerna om kommunalbesvärhar gjorts tydligare och överskådliga.

mer Själva termen kommunalbesvär i lagtexten har ersatts av laglighetsprövning.

4.1.2 Lagstiftningen om kyrkliga kommuner

Den kyrkokommunala lagstiftningen är uppbyggdav ett stort antal detaljerade regler. Lagregleringen har alltid varit anpassadtill motsvaranderegler för de borgerliga kommunerna.

I betänkandet SOU 1981:6 Översyn lagen församlingsstyrelse

av om gjorde man sålundaett förslag till anpassningtill den kommunallagsomdå nyligen hade trätt kraft. Utredningen låg till grund för lagen 1982:1052i om församlingar och kyrkliga samtälligheter.

Bestämmelsernai 1982 års lag ersattesden 1 januari 1989av församlingslagen 1988:180. Den byggde i allt väsentligt Kyrkoförfattningsutredningens förslag i betänkandenaSOU 1987:4 och 5 En ny kyrkolag m.m. Utredningens förslag innebar huvudsakligenen redaktionell bearbetningav

lagstiftningen området med undantag för de sakliga förändringar som hade sitt i 1982 års kyrkokommittés förslag om en ny organisaursprung tion på lokal- och stiftsplanet i Svenskakyrkan jfr prop. 1987 88:31.

Den kyrkokommunala strukturen är annorlundaän den somgäller för borgerliga kommuner och det återverkar hur lagstiftningen är uppbyggd.

Den 1januari 1993 trädde en ny kyrkolag 1992:300 i kraft. Där finns numeraföreskrifterna om Svenskakyrkan.

Församlingama utgör den grundläggande lokala enheten och de utgör kyrkliga kommuner 4 kap. 3 § kyrkolagen. För vården av gemensamma ekonomiska angelägenheterkan det bildas kyrkliga samfálligheter. Dessa utgör också kyrkliga kommuner 4 kap. 9 § kyrkolagen. Församlingama inom ett stift bildar obligatoriskt kyrklig samfállighet stiftssamfállighet en vissa församlingsangelägenheter.Även dessaär för att sköta gemensamma kyrkliga kommuner 23 kap. l § kyrkolagen.

den lokala organisationenfinns i ll 22 kap. kyrkolagen. Reglerna om - Vad är församlingsangelägenheter,dvs. kompetensregleringen,framsom går ll kap. l I ll kap. finns också regler om uppgiftsfördelningen av mellan kyrkofullmäktige kyrkostämma, kyrkorådet och övriga nämnder. I 12 kap. har reglerna de förtroendevalda samlats. Kapitlet har utforom matsefter modell av motsvarandekapitel i KL.

Närmare regler om kyrkofullmäktige finns i 13 kap. kyrkolagen. Det ansluter i hög grad till vad som föreskrivs om fullmäktige i KL, men någon anpassningtill reglernai den nya kommunallagenhar inte gjorts.

16 kap. kyrkolagen behandlar kyrkostämma, församlingsdelegerade 14 respektive kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. Kapitlen innehåller

en hel del hänvisningar till vad som gäller om kyrkofullmäktige i en församling.

Reglernaom kyrkorädet och övriga nämnder finns i 17 kap. församlingar och 18 kap. samfálligheter. De har i stor utsträckning utformats efter förebild av vad somgäller för de borgerliga kommunerna enligt 1977 års kommunallag. 1 19 kap. kyrkolagen finns regler om den ekonomiska förvaltningen, i 20 kap. regler om revision och i 22 kap. regler om kommunalbesvär.

Den regionala organisationenbehandlasi 23 28 kap. kyrkolagen. I före-

varande sammanhangär det reglerna i 23 26 kap. är särskilt

- som av intresse. Där finns kompetensreglerna, reglerna uppgiftsfördelningen

om mellan olika organ m.m. I viss utsträckning hänvisas till vad gäller

som för motsvarandeorgan det lokala planet. l 26 kap. behandlasden enda specialreglerade nämnden, egendomsnämnden.Det kan noteras att det i betänkandetDs 1992:2 Svenska kyrkans finansförmögenhet har föreslagits att egendomsnämndeninte längre bör obligatorisk nämnd.

vara en

4.2 Beredningens överväganden

4.2.1 Allmänt

Alltsedan uppdelningenär 1862 mellan kyrkliga och borgerliga kommuner har det funnits en nära överenskommelsemellan lagstiftningen beträffande de bådakommuntyperna. Regelmässigt har gällt genomgripande

att mer förändringar i lagstiftningen rörande de borgerliga kommunerna följts av en översyn av församlingslagstiftningen. Därvid har alltid framhållits att hänsyn skall tastill de kyrkliga kommunernassärskilda förutsättningar.

I sambandmed att kyrkomötet behandladeförslaget till ny kyrkolag togs frågan om en kommunallagsanpassningupp lKL 1991:9, kskr. 13.

Utskottet att tillkomsten av en ny lag det borgerliga området

anser motiverar en bearbetning av de delar av förslaget till kyrkolag som motsvaras av nu gällande församlingslag. Eftersom regleringen av kyrkans organisation lokalplanet är av kommunalrättslig natur är det väsentligt att denna lagstiftning anpassastill den som gäller på den borgerliga kommunala sidan. Det gäller inte minst ett sådant grundläggande kommunalrättsligt institut som den kommunala besvärsrätteneller, med den terminologi som används deni nya kommunallagen, laglighetsprövningen. Begrepp som ersättare bör naturligtvis ävenanvändasi den kyrkokommunala lagstiftningen. Det är emellertid nödvändigt att anpassningen sker med utgångspunkt från att Svenskakyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund och medhänsynstagandetill den lokalplanet rådandekyrkokommunala strukturen.

Kyrkoberedningen har enligt sina direktiv att överväga om och i vilken omfattning regleringen de kyrkliga kommunerna också i fortsätt

som av ningen bör ansluta till kommunallagensregler för de borgerliga kommu-

nema.

Beredningen kan först konstateraatt en vissanpassningredanhar gjorts till den nya kommunallagen. Ett exempel detta är att det i 12 kap. kyrkolahar samlatsbestämmelser de förtroendevalda. Med förtroendevalda gen om därvid valdaledamöteroch ersättarei kyrkofullmäktige, församlingsavses delegerade, kyrkorådet och övriga nämnder samt beredningar. Det kan också nämnasatt bestämmelsernaom prövning av frågan om ansvarsfrihet i nuvarande20 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen har anpassatstill motsvarande bestämmelseri 9 kap. 16 och 17 §§ KL. Ändringen innebär bland annat att preskriptionstiden för skadeståndstalanbörjar löpa när kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutaratt vägra ansvarsfrihet.

När beredningenhärefter har att ta ställning till om och i vilken omfattning anpassningtill kommunallagensregler bör göras är en viktig utgångsen

punkt naturligtvis att det finns en gedigen tradition på området att falla tillbaka på samt att 1991 års kyrkomöte principiellt har uttalat sig för att en anpassning skall göras. När det gäller omfattningen av anpassningen finns det också anledning att knyta an till vad kyrkomötet anfört. Det är enligt kyrkomötet nödvändigtatt anpassningensker med utgångspunkt frän att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfundoch med hänsynstagandetill den på lokalplanet rådandekyrkokommunala strukturen.

Tydligast visar sig betydelsen av att Svenska kyrkan är ett evangelisklutherskt trossamfund med församlingarna som de grundläggande lokala enheterna i bestämmelsernaom vad som är församlingsangelägenheter. Självfallet skall detta gälla även fortsättningsvis. Församlingarna måsteges möjligheter att fullgöra det som utifrån Svenska kyrkan som evangelisklutherskt trossamfund hör till församlingens uppgifter och de skall inte åläggasuppgifter somär främmandeför Svenskakyrkan somtrossamfund. Därtill skall församlingarna kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med kyrkans tro, bekännelseoch lära.

lagstiftningen ger inte en uttömmande beskrivning av församlingarnas uppgifter. Den anger endast församlingarnas befogenheter kyrkliga

som kommuner och fastställer vissa skyldigheter för dessa. Det finns också uppgifter som ges till församlingarnaav kyrkomötet genom kyrkliga kungörelser. För fullständighetens skull bör noteras att med hjälp av andra medel än från församlingsskatt, t.ex. kollekter eller donationer, kan församlingarna fullgöra sina uppgifter som inte är författningsreglerade. Det är dock i huvudsak som kyrkliga kommuner församlingarna driver sin verksamhet.

Det har ansettsatt sammaallmänna kommunalrättsliga principer skall gälla för församlingarna somkyrkliga kommuner för andra kommuner. Det

som finns dock avvikelser. Tydligast visar detta sig beträffande kyrkoherdens

ställning i kyrkorådet. Kyrkoherdens självskrivna ledamotskap har som grund det särskilda läroansvaretoch det därtill kopplade ansvaret för den kyrkliga verksamhetens inriktning. Skillnaden denna punkt mellan borgerliga och kyrkliga kommuner är en direkt följd av att de kyrkliga kommunernaprimärt är delar av Svenskakyrkan som evangelisk-lutherskt trossamfund.

Om deallmänna kommunalrättsliga principerna skall gälla fullt ut, kan det uppstå konflikter mellan det som från kyrklig synpunkt kan sessom uppgifter för församlingarna och de angelägenheterför vilka utdebiterade medel får användas. Ett exempel dettaär de senareårens diskussioner församlingarnas möjligheter att bidra ekonomiskt till kyrkans internaom tionella biståndsarbete. Beredningen återkommer till denna fråga i det följande.

Ett annatexempel utgör de svårigheter som funnits när det gällt att fastställa församlingarnas kompetenspå det diakonala området. Här har det inte minst rört sig om problem i gränsdragningenmellan de borgerliga och kyrkliga kommunerna. Den metod som har använts för att ange församlingens kompetens genom en i princip uttömmandeuppräkning av an- gelägenheter har haft till avsikt att undvika en överlappning mellan bor- gerligt kommunala och kyrkokommunala angelägenheter.På denna punkt har det skett vissa uppmjukningar. Församlingarna kan numera, i likhet med de borgerliga kommunerna, statsbidrag till sin barnomsorg. En förutsättning är att församlingens verksamhetpå detta område finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan. l regeringensproposition 199091: ll7 Ny kommunallag konstaterasatt landstingensoch kommunernaskompetenssammanfaller vissa verksamhetsområden.

Om man vill anpassakyrkolagens föreskrifter om församlingarna till kommunallagen kan detta såledesleda till vissa konflikter med församlingarnas

ställning som de lokala enheternainom trossamfundetSvenskakyrkan. Det måstegöras en avvägning mellan de krav som kan ställas utifrån de renodlat kyrkliga respektive kyrkokommunala förutsättningarna. Hur avvägningen skall göras behöver prövas från tid till annan.Den allmänna samhällsutvecklingen påverkar bedömningen och därtill kommer att förändringar sker olika uppgifters angelägenhetsgrad kyrklig synvinkel.i

ur

Vad gäller hånsynstagandettill den särskilda kyrkokommunala strukturen vid anpassningentill kommunallagen finns det anledning att uppmärksamma skillnader i utvecklingen för kommuner och församlingar. I regeringensproposition 19909l:1l7 Ny kommunallag pekaspå tre viktiga utvecklingstendenser inom den kommunala sektorn från 1862och fram till våra dagar.

Expansion och dynamik inom det kommunala området, som bl.a.

innebär att denna nu hanterar 70 procent den offentliga sektorns

av

utgifter för konsumtion och investeringar.

En strukturomvandling som inneburit att mellan 1952 och 1974

reduceradesantalet kommuner från knappt 2 500 till mindre än 300.

Från lekmannaförvaltning till tjänstemannaförvaltningmeden kraftig

minskning av antalet förtroendevalda och en stark förändring

av

törtroendeuppdragensinnehåll.

Dessa förhållanden sesi propositionen som grundläggandeorsaker till de efter hand allt tätare kommunallagsreformema. Det finns därutöver några aktuella förändringar och reformbehov, vilka utgör motiv för den just nu pågåendeöversynenav kommunallagen. De tre angivna utvecklingstendensernaär dock, när man ser över en längre tid, de mestutmärkandeoch

av grundläggandebetydelse.

till utvecklingen beträffande församlingarna blir bilden annorlun- Ser man da. Till en del är det fråga om direkt motsattatendenser.

Församlingarnas ansvarsområde har minskat alltifrån folkskolans sekularisering till 1991 års folkbokföringsreform. Till detta kommer det minskandedeltagandeti de allmännagudstjänsternaoch de kyrkliga handlingarna. Församlingarna,där antalet mycket små har blivit större, har fått mer begränsadeuppgifter.

Församlingsstrukturen består till stora delar oförändrad trots den omfattande befolkningsomflyttningen. Det totala antalet kyrkliga kommuner är i stort settoförändrat mellan 1952 och 1992. En mycket liten ökning har skett vad gäller antalet församlingar. Pastoratens antal har minskat medomkring 200 samtidigt som övriga samfälligheter har ökat i ungefär sammautsträckning.

Även inom församlingarna har det skett en utveckling sominneburit

stark expansion antaletanställda. Spännviddeni storlek mellan en av de kyrkliga kommunernainnebär dock i mångafall att det fortfarande i stor utsträckning går att tala om lekmannaförvaltning. Härtill kommer att församlingsarbetet, till skillnad från de borgerliga kom-

arbete i likhet med många folkrörelser, bygger på munernas men eller har som ideal ett stort inslag av frivilligengagemang.

De olika och delvis motsattautvecklingstendensernaför de borgerliga och dekyrkliga kommunernainnebärbl.a. att förutsättningarnaför dc förtroendevaldas arbete skiljer sig mellan kyrkliga och borgerliga kommuner. Finns det ett direkt samband mellan kommunallagsrefortnerna och de angivna utvecklingstendensernaför de borgerliga kommunerna är det inte självklart att församlingslagstiftningen fullt ut skaanpassastill kommunallagen.

Vid en sammanvägd bedömning har beredningen mot denna bakgrund stannat för att föreslå relativt begränsade,men ändå viktiga justeringar av kyrkolagens regler om församlingar och samfálligheter med utgångspunkt i den nya kommunallagen. De förändringar som föreslåsär i vissadelar av sådantprincipiellt intresse från grundläggandekommunalrättsliga utgångspunkter att det vore fel att inte låta dem såsnartsom möjligt få genomslag också på det kyrkokommunala området. Beredningentänker därvid särskilt på reglerna om ekonomisk förvaltning och kommunalbesvären. det föl-I jande föreslår beredningen såledesatt en viss anpassninggörs av kyrkolagens bestämmelserom församlingar och samfálligheter till den nya kommunallagen i dessaavseenden.

4.2.2 Särskilda frågor

Fullmäktiges möjligheter att under löpande mandatperiod återkalla uppdrag jörfömøendevalda i vissafall

I dag saknasbestämmelseri kyrkolagen beträffande denna fråga.

Enligt 4 kap. 10 § KL får fullmäktige återkalla uppdraget för en förtroendevald somvalts av fullmäktige, om den förtroendevalde

har vägrats ansvarsfrihet, eller

genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelsei två år eller däröver.

Detta är en ny bestämmelsesom har införts i 1991 års KL. Tidigare ansågsen generell princip gälla att ledamöter och ersättare i styrelsen och övriga nämnder inte kunde entledigasmot sin vilja under löpande mandatperiod. Vissa undantag hadedock senareinförts genom rättspraxis i fråga om ledamöter och ersättarei fakultativa nämnder.

I förarbetena till den nya bestämmelseni KL prop. 199091: 117s. 61 t anfördes att förekomsten av ett systemför utkrävandeav ansvarär viktigt för allmänhetens förtroende för de kommunala förvaltningarna, eftersom dessa bedrivs för kommunmedlemmarnas skull och deras uppdrag. Ibland svarar de förtroendevalda inte upp mot det förtroende som fullmäktige visat dem valet. Även händelser skulle kunna leda till

genom om som ansvar i och för sig är sällsynta, ansåg regeringen det principiellt viktigt att det fanns en yttersta garanti för att ansvar kan utkrävas.

Visserligen har de förtroendevaldas straffrättsliga ansvar utvidgats genom brottsbalkens regler om tjänstefel, men dettaansvar är dock begränsattill området för myndighetsutövningoch bedömningen av entledigandengörs av domstol. Regeringenansågatt i detta sammanhangborde utkrävandcav ansvar sesi ett vidare perspektiv och grundas fullmäktiges förtroende för dem som de utsett att ha kommunala uppdrag. Fullmäktige borde därför enligt regeringengesbefogenhetatt i vissa fall entlediga ledamöter och ersättare i styrelsen, övriga nämnder och fullmäktigeberetlningar samt revisorer och revisorsersättare.

Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald förlorar fullmäktiges förtroende avgår dennefrivilligt. En entlcdiganderegelmotiverades därför, enligt regeringen, mer av principiella än av praktiska skäl. Regelns räckvidd borde därför begränsastill situationer där det objektivt sett finns särskild anledning att överväga att återkalla en förtroendevalds uppdrag.

En sådan situation är när ansvarsfrihet vägrats. Fullmäktige har då att avgöra om det som förekommit kräver en sanktion utöver den prickning som den vägrade ansvarsfriheten i sig innebär. Regeringen ansågatt detta skulle utgöra en i lagen angiven grund för avsättning.

En annan i lagen angivengrund för avsättning borde enligt regeringen

vara att en förtroendevald gjort sig skyldig till en brottslig handling som inte är av mindre allvarlig karaktär. En avgränsning skulle enligt regeringen ske till brott för vilka är föreskrivet fängelse i två år eller mer såatt de flesta förmögenhetsbrotten, förfalskningsbrotten och brotten mot allmän verksamhetav normalgraden kom att omfattas. Bara vid brott av denna svårighetsgrad ansåg regeringen det vara motiverat att fullmäktige har möjlighet att entlediga den Förtroendevalda:på grund av att han gjort sig skyldig till brott.

När det gällde handläggningenav ärenden om entledigande ansåg

regeringen att ett entledigande grund av brott borde beredaspå vanligt sätt, dvs. normalt av styrelsen. I det fall ansvarsfrihet vägrats och frågan

om entledigande aktualiserats, borde enligt regeringen fullmäktige ha rätt att utan föregåendeberedning återkalla ett uppdrag. Regeringenansågatt detta borde skrivas som ett undantagfrån det generella beredningstvång

som samtidigt föreslogs för fullmäktigeärendena.Fullmäktige borde dock kunna bestämma att ett ärende som gäller entledigande nämnda grund skall beredas och ge direktiv för beredningen.

Revisorerna borde enligt regeringen inte vara skyldiga att uttala sig om ett eventuellt entledigande.

Fullmäktige beslutar om återkallande av ett uppdrag. Enligt de allmänna reglerna ankommer det på styrelsen att verkställa alla fullmäktigebeslut, om inte fullmäktige lämnat ett uppdrag till någon annan nämnd att göra det. Detta gäller i och för sig också ärendenom entledigandeav förtroendevalda. Når fullmäktige beslutat att entlediga en förtroendevald, krävs dock inga särskilda åtgärder för att verkställa beslutet, utöver den information som kan behöva lämnas om att beslutet fattats. Enligt regeringen

behövdes inga särskilda regler införas om beredning, beslut och verkställighet.

Vidare underströksatt avsikten med den nya bestämmelsen KLi om entledigande är att skapaen yttersta garanti för att en förtroendevald skall kunna förmås avgå i de fall då dettaär uppenbartpåkallat. Bestämmelsen är i första handavseddatt vara förebyggande.

Vid utformningen av denna bestämmelseberördes också frågan om entledigande av förtroendevalda i sambandmedorganisationsändringar.Regeringen ansågatt i den ökade frihet kommunerna och landstingen skulle få genom förslagen i propositionen till 1991 års KL borde också ingå en befogenhetatt entlediga förtroendevalda i sambandmedändringar i organisationen. Vidare var det enligt regeringen naturligt att kommunerna och landstingen får fritt bestämmaom mandattidenslängd för andra nämnder än styrelsen. Enligt regeringen behövdesinte någon särskild bestämmelse som stöd för att fullmäktige skall få entledigaförtroendevalda grund av ändringar i organisationen.

Kyrkoberedningen anser att de motiv som framförts i samband med utformningen av den aktuella bestämmelsen KLi också har bärighet det kyrkokommunala området. Syftet med bestämmelsenär ytterst att upprätthålla allmänhetensförtroende för dem som har valts till politiska uppdrag och det finns i det avseendetinte några skäl att skilja mellan borgerliga kommunala uppdrag och kyrkokommunala uppdrag.

Beredningen föreslår därför att en motsvarande bestämmelseinförs i 12 kap. kyrkolagen.

Ekonomiskaförmåner till förtroendevalda

Enligt 12 kap. 11 § kyrkolagen får kyrkofullmäktige och kyrkostämman i en församling samtkyrkofullmäktige och församlingsdelegeradei en kyrklig samfällighet beslutaatt förtroendevalda i församlingen respektivesamfálligheten i skälig omfattning skall ersättning för resekostnaderoch andra utgifter somföranledsav uppdraget, ersättning för förlorad arbetsinkomst samt arvode.

Om en församling ingår i en total pastoratssamfälligheteller i en total flerpastoratssamfallighet, får kyrkofullmäktige i samfálligheten besluta att förtroendevalda i församlingens kyrkoråd eller kyrkostämma skall sådan ersättning och arvode somtidigare nämnts.

Arvode skall bestämmastill lika belopp för lika uppdrag.

I 4 kap. 12 15 §§ KL finns bestämmelserom ekonomiska förmåner till

de förtroendevalda.

Förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmånersom de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller inte för heltidssysselsattaförtroendevalda och deltidssysselsattasomfullgör sina uppdrag på en betydandedel av heltid.

Fullmäktige har frihet att utifrån lokala förutsättningar bestämmaom det system som skall tillämpas för ersättningarnamen är skyldiga att besluta enligt vilka grunder dessaskall betalas.

Utöver ersättning för förlorad arbetsförtjänst kan bl.a. arvode för uppdraget utgå. Principen om lika arvode för lika uppdraggäller därvid.

De nya reglerna i KL om ekonomiska förmåner till förtroendevalda har sålundainte någon direkt motsvarighet kyrkolagen.i KL:s regler innebär att de förtroendevalda har en uttrycklig rätt till skälig ersättning, medan kyrkolagens regler som bygger det tidigare systemeti kommunalla-

-

innebär att det är upp till de kyrkliga kommunernaatt själva avgöra gen i vilken utsträckning somersättning skall utgå.

Kyrkolagen innehåller alltså en tillåtlighetsreglering i stället för en rättighetsreglering somi KL.

De nya reglerna i KL har utsattsför viss kritik, både vid tillkomsten och

Genom beslut den 12 november 1992 har regeringen till Lokaldesenare. mokratikommittén överlämnat en framställning från Svenskakommunförbundet om att reglerna om ekonomiska förmåner till förtroendevalda bör sesöver.

Med hänsyn härtill och då ersättningsfrågorna det kyrkokommunala området inte har varit föremål för diskussion på samma sätt som den borgerliga sidan, Kyrkoberedningen att det för närvarande saknas

anser anledning att ändra kyrkolagens regler om ekonomiska förmåner till förtroendevalda.

Den kyrkokommunalakompetensregleringen

de kyrkliga kommunernaskompetensfinns i nuvarande Bestämmelserom 11 kap. l 7 §§ kyrkolagen.

-

Nuvarande1 § första stycket uttrycker den kyrkokommunala kompetensen. l andra stycket sammaparagraf ges sedani sju punkter en i princip uttömmandeuppräkning av vad som avsesmed församlingsangelägenheter. Bestämmelserna motsvarar 1 kap. 3 7 §§ i den numera upphävdaför-

-

samlingslagen 1988:180. Tredje stycket sammaparagraf innehåller

- en upplysning om att det i fråga om vissa angelägenheter finns särskilda bestämmelser, set.ex. 2 kap. 1 § begravningslagen1990:1144.

I nuvarande 1 § första stycket föreskrivs sålundaatt en församling får själv eller i samverkan medandraförsamlingar sköta sina angelägenheter.Detta regleras närmare nuvarande2i 4 §§. En församling utgör ett enför-

- som samlingspastorat sköter själv de församlingsangelägenheteroch de angelägenheter som enligt lag eller någonannanförfattning ankommer pasto ratet nuvarande 2 §.

I ett flerförsamlingspastorat bildar församlingarna obligatoriskt pasto-

en ratssamfállighet, där skötselnav församlingsangelägenhetemadå år delade mellan församlingarna och pastoratetnuvarande 3 §.

Församlingarna kan också överlämna skötselnav alla ekonomiska församlingsangelägenhetertill pastoratetoch då bildas en total pastoratssamfállighet. Om alla församlingar i två eller flera pastorat går i

samman en samfállighet för skötseln av vissa eller alla församlingsangelägenheter,bildas en ñerpastoratssamfállighet respektive en total flerpastoratssamfállighet nuvarande 4 §.

Med församlingsangelâgenheteravsesenligt nuvarande l § andra stycket frågor om

främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation,

anskaffande och underhåll av lös egendomsom, utanatt vara byggnadstillbehör, ä: avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler eller annarsför kyrkliga ändamål,

anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4. anskaffande lös egendom inte är byggnadstillbehör, för kyrkligt av som ändamåltill de byggnaderoch lokaler somangesi 5. anskaffandeoch underhåll av andra byggnaderoch lokaler samt någon annan mark för kyrkligt ändamålän som angesi anläggandeoch underhåll av begravningsplatser,om inte regeringen för särskilt fall beslutaratt uppgiften skall ankomma en borgerlig kommun, samtunderhåll av kyrkotomt, 7. avlöningsförmåner för arbetstagarehos församlingen.

Punkterna l och 2 angerde angelägenhetersom en församling alltid själv kan sköta, den ingår i ett tlerförsamlingspastorat eller inte. oavsett om

Punkterna3 7 de angelägenhetersominte får skötas lägre nivå - anger än pastoratsnivån.Av detta följer att en församling i ett enförsamlingspasinte ingår i flerpastoratssamfallighetalltid själv skall sköta torat som en dessa angelägenheter, medan församlingar i ett tlerförsamlingspastorat alltid måste samverka för skötseln av dessaangelägenheter i en sådan kyrklig samfällighet somnämnsi nuvarande3 och 4 §§.

de borgerliga kommunernasoch landstingenskompetens Bestämmelserom finns i 2 kap. l 10 §§ KL. -

1 § innehåller den grundläggandebestämmelsenom derasallmänna kom- Särskilda kompetensregler sedan i de övriga paragraferna i petens. ges kapitlet.

I l § föreskrivs att kommuner och landsting själva får ha hand om sådana angelägenheter allmänt intresse som har anknytning till kommunens av eller landstingetsområde eller derasmedlemmar och som inte skall handhas enbart staten, kommun, ett annat landsting eller någon av en annan annan

Enligt förarbetena till dennaparagraf prop. 19909l:ll7 s. 148 f. förutsätter allmänintressetinte att ett kvantitativt betydandebehov är för handen, utan detta intresse får i stället bedömasmed utgångspunkti det år

om lämpligt, ändamålsenligt, skäligt osv. att kommunen eller landstingetbefattar sig med angelägenheten.

I föreskriften i 1 § ansesligga ett principiellt förbud mot att ge understöd

enskilda, eftersom det i regel inte kan ansesvara ett allmänt intresseatt sådantunderstödges. I vissa specialförfattningar har dock undantaggjorts från denna princip, t.ex. i lagstiftningen om socialbidrag och bostadsbidrag.

l § ger också uttryck för den s.k. lokaliseringsprincipen. Den innebär i korthet att en kommunal åtgärd måste knuten till kommunensrespek-

vara tive landstingetsegna område eller dess invånare för att den skall

anses som laglig a. prop. s. 148 och 149. Det skall alltså finnas ett lokalt förankrat intresse av åtgärden, antingen i förhållande till kommunens geografiska område eller till kommunmedlemmamaeller till bådadelar.

Med hänvisning till kommunmedlemmamasintresseav verksamheten har kommunala bidrag i vissa fall kunnat ges till enskilda organisationer med en räckvidd utanför kommunen se t.ex. RÅ 1978Ab 214 festspel

i grannkommun. Undantag från principen har även gjorts med hänsyn till befolkningens rörlighet och ofullkomligheter i kommunindelningen. Principen hindrar således inte kommunalt engagemangi markinnehav och anläggningar inom en annan kommuns område för t.ex. våg- och flygtrafik, friluftsliv eller eldistribution a. prop. s. 149. Det har då varit åtgärder som ansettsbehövliga för denegnakommunen. Ibland har undantaggjorts från principen också i fråga om åtgärder utanför Sverige. Sålundahar t.ex. vissa kustkommuner fått engagerasig i utrikes färjeförbindelser se bl.a. RÅ 1960 187I och landstingskommun fått hyra fritidsbostäder i Italien

for att bl.a. få jämnare spridning av personalenssemestrarRÅ 1968 K en 659 och 662. I vissa fall har också genom särskild lagstiftning gjorts uttrycldiga undantagfrån principen, bl.a. lagen 1991:901 om rätt för se kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annathumanitärt bistånd.

I 2 § föreskrivs att kommuner och landsting skall behandla sina medlemlika, det inte finns sakliga skäl för något annat. Bestämmelsenger mar om uttryck för den s.k. likställighetsprincipen. Kommunerna och landstingen är alltså skyldiga att iaktta ett slagsobjektivitet och rättvisa i sin behandling de kommunmedlemmarnai de direkta kontakter man har med av egna demi denna deras egenskap. Innebördenav detta kan skifta inom olika verksamhetsområden.

Principen gäller inte när en kommun eller ett landsting anställer personal, köper eller säljer fastigheter etc. a. prop. s. 149 och 150.

Kravet på likabehandling ger i princip inte utrymme för någon inkomstfördelandeverksamhet. Sådanverksamhetingår inte i den allmännakompetensen.Denna begränsning har dock i stor utsträckning tagits bort genom speciallagstiftning såsomt.ex. socialtjänstlagen.

Likställighetsprincipen också innebäraatt avgifter i den kommunala anses verksamheten inte utan särskilt författningsstöd får differentieras efter konsumentensbetalningsförmågai varje enskilt fall. Likställighetsprincipen har också aktualiseratsi sambandmedbl.a. upplåtelseav samlingslokaler. I rättspraxis har i de fallen formulerats ett krav att sådanalokaler opartiskt, i skälig omfattning och skäliga villkor skall hållastillgängliga för eljest för tillställningar allmän betydelseRÅ föreningslivet i orten eller av 1966 ref. 49. Av visst intresse kan också vara att här nämnaatt urvalsproblem i sambandmed kommunal barntillsyn i familjedaghemhar ansetts

kunna lösas till förmån för dem som av sociala och ekonomiska skäl haft störst behov av platser RÅ 1972 A 60, RÅ 1973S 9, utan att likställighetsprincipen för den skull trätts för när. Också urval genomlottning har godtagits kompetensenligtRÅ 1967S 390.

som

Likstållighetsprincipen innebär inte heller ett absolut förbud mot att en kommun eller ett landsting vid ett visst tillfälle tillhandahåller anläggningar eller tjänster som bara kommer vissa medlemmar i kommunen eller landstinget till godo. Grundprincipen är emellertid att kommunen eller landstinget senarebereder även andra medlemmar sammanyttigheter.

Likstållighetsprincipen kräver alltid en objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar när det gäller myndighetsutövandeuppgifter a. prop. s. 150.

I 3 § föreskrivs att kommuner och landsting inte får fatta beslut med tillbakaverkandekraft somär till nackdel för medlemmarna,om det inte finns synnerliga skäl för det. Föreskriften ger uttryck för det s.k. retroaktivitetsförbudet.

Förbudet gäller vid sidanom det principiella förbud mot retroaktiv lagstiftning i fråga om skatter och statliga avgifter finns i 2 kap. 10 §

som andra stycket regeringsformen.

Det kommunala retroaktivitetsförbudet innebär att en kommun eller ett landsting inte har rätt att retroaktivt återkalla förmåner för medlemmarna eller att med retroaktiv verkan beslutaom nya eller förhöjda pålagorför dem. Principen har främst haft aktualitet i fråga om taxebeslut.

Möjligheten att göra undantag från retroaktivitetsförbudet skall tillämpas med mycket stor försiktighet. En viss retroaktivitet har i praxis godtagits

praktiska skäl, åtminstone det rör sig kortare tid jfr RÅ av om om en 1985 2:19, RÅ 1987 ref. 41 a. prop. s. 150. Praktiska skäl för viss

retroaktivitet vid höjning av avgift kan enligt praxis vara t.ex. tillbakaverkande löneavtal som påverkar avgiftsberäkningen eller att avläsning av förbrukningen inte kan göras samtidigt för alla förbrukare utan måste ske fortlöpande.

Visst utrymme för retroaktivt verkande beslut föreligger också om man i god tid dessförinnan informerat omprövning kan ske jfr RÅ

om att en 1974ref. 108.

I 4 § ges en upplysning om att det på vissa områden finns särskilda föreskrifter om kommunernasoch landstingensbefogenheter och skyldigheter. Med detta åsyftas dels de s.k. smålagar som innehåller kompetensutvidgandebestämmelser,dels de speciallagarsomfinns exempelvisbeträffande skolorna, socialtjänstensamthälso- och sjukvården a. prop. s. 150.

Som exempel de s.k. smâlagama kan nämnaslagen 1968:131 om vissa kommunala befogenheterinom turistväsendetsamtlagen 1991:901 om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annathumanitärt bistånd.

I 5 § ges en hänvisning till regeringsformen i fråga om kommunernasoch landstingensrätt att meddelaföreskrifter och att ta ut skatt för skötselnav sina uppgifter. De bestämmelseri regeringsformen som åsyftasär 1 kap. 7 § samt8kap. 90ch ll §§.

6 § innehåller en specialbestämmelseom Stockholms länslandsting, vilken saknarbetydelse i detta sammanhang.

I 7 och 8 §§ finns särskildabestämmelserom kommunernasoch landstingenskompetens i nåringslivsfrâgor.

förbud driva 7 § innehåller ett mot att spekulativa företag, dvs. att inlåta sig på företag som har till syfte att ge kommunen eller landstinget en ekonomisk vinst.

I korthet kan man sägaatt kommunernaoch landstingenär oförhindrade att engagerasig i sådanaverksamheter inom näringslivet som hör till sedvanlig kommunal affärsverksamhet.

Inom det s.k. egentliga näringslivet får däremot kommunerna och landstingen inte driva verksamheteller göra andra ingripandenannatän under mycket speciella förhållanden a. prop. s. 151 153.

-

9 10 §§ innehåller bestämmelser om att kommuner och landsting får

lämna bidrag till de politiska partier som är eller varit representeradei fullmäktige. Dessabestämmelserom kommunalt partistöd motsvarardelvis innehållet i den numera upphävda lagen 1969:596 om kommunalt panistöd.

I likhet med KL innehåller kyrkolagen en allmän kompetensregelll kap. l § första stycket. Uppbyggnaden av regelsystemenskiljer sedan genom att man i kyrkolagen, i motsatstill KL, valt att göra en i princip uttömmande uppräkning av vad som skall anses vara församlingsangelägenheter.

Avsikten med den mera allmänt formulerade kompetensregleringeni KL är att de kommunala befogenhetema fortgâende skall kunna anpassasefter samhällsutvecklingenskrav och att de närmare gränsernaför kommunernas

och landstingens-verksamhetskall läggas fast rättstillämpningen genom prop. 199091:117 s. 27,

valt teknik-iikyrkolagenoch i den före kyrkolagen gäl- Att man en annan lande kyrkokommunala lagstiftningen i församlingslagen sammanhänger . främst med den uppdelning av församlingsangelägenheternasom sker mellan församling och kyrkliga samfálligheter enligt bestämmelserna i nuvarande ll kap. 2 5 §§ kyrkolagen. Det har därför ansettsnödvändigt sådan att återgede olika församlingsangelägenheternapå en detaljerad nivå att de kan urskiljas när man i de nämnda paragraferna anger de. olika kyrkokommunalaorganens befogenheter.Samtidigt markerashärmedoekså församlingarna utgör grunden i denkyrkliga organisationen. De systeatt matiskaskäl m.m. som ligger bakom den detaljerade regleringen församl-ingsangelägenhetemai kyrkolagen framståryr med hänsyn till den speciellakyrkokommunalastrukturen, som välmotiverade.

l99llårs kyrkomöte, somförordat lagstiftningen till den 0rdatt anpassas ning somgäller förde borgerligakommunerna, har också uttalat att denna anpassning skall ske med utgångspunkt från att Svenska kyrkan är ett . evangelisk-lutherskttr0ssamfund-l.K-L1991:9, kskr. 13,prop. 19919285 s. 28 och 29;

Mot bakgrund härav anser Kyrkoberedningen att uppbyggnaden av den nuvarandekqmpetensregleringenför församlingarna och de kyrkliga samfálligheternai grunden inte bör ändras.

Detta hindrar inte att en .del förtydliganden görs såatt man i vissa avseenden får en bättre överblick över vad församlingarna och de kyrkliga samfállighetema får sysslamed än vad som framgår av den nuvaranderegleringen. Viktiga principer för den kommunala verksamhetenbör, liksom i KL, kunnautläsasur kyrkolagen.

Løkaliseringsprincipen gäller också för det kyrkokommunalaområdet. I KL markeras denna princip genom att det i lagtexten till den allmänna kompetensregeln i 2 kap. 1 § anges att en kommunal åtgärd för att vara kompetensenlig skall ta till vara ett intressesom är knutet till kommunens respektive landstingetsområde eller deras medlemmar. l kyrkolagenär det närmast orden sina angelägenheter i lagtextensom idag ger uttryck för lokaliseringsprincipen. v

Enligt Kyrkoberedningen bör ett tillägg kunna göras i den i kyrkolagen närmast motsvarande allmänna kompetensregeln, ll kap. 1 så att anknytningsmomentet framhävs bättre i lagtexten.

När det gäller förbudet mot art ge understöd år enskilda gäller att det faller utanför en kyrkokommuns ordinära kompetensatt göra vederlagsfria

prestationer till enskilda personerutan att dennarätt eller skyldighet har stödi lag. Åtgårdema måstegenerellt till allmänt intresse för

sett mer ta vara ett församlingen. Detta framgår bl.a. av rättspraxis omrâdet. detI kyrkliga sammanhangetskulle det emellertid kunna leda tanken fel att i lagtext tala om ett allmänintresse för att uttrycka församlingens kompetens. Beredningen vill därför inte föra ett sådant begrepp i den kyrkokommunala lagstiftningen.

I anslutning till lokaliseringsprincipen har det förts en diskussion om hur dennaprincip förhåller sig till en möjlighet för församlingarnaatt använda kyrkokommunala medel för internationell diakoni och dylik internationell hjälpverksamhet. Det har också förekommit motioner vid flera kyrkomöten om att församlingarna skall få ägna sig sådantinternationellt bistånd.

Enligt nuvarande 11 kap. l § l kyrkolagen har församlingarna rätt att ägna sig åt diakoni, dvs. kristen hjälpverksamhet. Härvid gäller lokaliserings-

principen, som alltså förutsätter att verksamhetenbärs upp av ett till kyrkokommunenknutet intresseför att denna skall anseslaglig.

Som framgått av den tidigare redogörelsenför principens innebörd bör så

fallet, inte enbart när verksamhetenär knutentill en kyrkokomansesvara muns geografiska område, utan även när verksamheteni övrigt är knuten till kyrkokommunens invånare eller medlemmar, genom att dessa kan

ha ett påtagligt intresseav verksamheten.En församling bör sålunda anses även kunna stödja verksamhet stifts- eller riksplanet, om denna verksamhetär till nytta för församlingsborna. Av redogörelsenframgår vidare att principen är försedd med viktiga modifikationer för vissa fall och att inte riksområdetrepresenterarnågon i sammanhangethelt undantagslös

ens geografisk begränsningför kommunala insatser. Det kan därför inte helt uteslutas att omständigheterna i något fall är sådanaatt en församling skulle kunna tänkas bidrag skattemedeltill en hjälpverksamhet i

ge av utlandet jfr för borgerliga kommuner: RÅ 1960l 187, RÅ 1979

motsv. Ab 12 Skellefteå och RÅ 1968K 659 och 662. Allmänt sett mästedock lokaliseringsprincipen anseslägga hinder i vägen för sådanaåtgärder. En viss uppluckring av den nu nämndabegränsningenav de kyrkliga kommu-

befogenheter att medverka i internationell biståndsverksamhethar nernas skett lagen 1991:901 rätt för kommuner, landsting och kyrkli-

genom om

kommuner att lämna internationell katastrotlijälp och annat humanitärt ga bistånd.

Genom denna lag, vilken ersatt en tidigare lag från 1975 som bara var tillämplig på borgerliga kommuner, har numeraocksåde kyrkliga kommunernafått rätt att ägnasig sådanverksamhet.

Ändringen föranleddesav enbegäranav 1990 års kyrkomöte. Grundenför dennabegäran en-motion-sombehandlades förstakyrkolagsutskottet

var av i betänkandet lKL 1990:7. I detta betänkandebehandladesockså en mo-

tion 1990:2 som innehöll mer långtgående Önskemål att kyrkomötet

om dels skulle uttala sitt stödför en processsom skulle ge kyrkokommunerna möjlighet till ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt, dels hos regeringen begära en lagändring som skulle ge kyrkokommunema rätt att i budgeten avsätta medel för internationella missions-och biståndsprojekt.

På utskottets hemställan avslog 1990års kyrkomöte motionärensönskemål om lagändring men beslutadeatt som sin mening ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört om stödför en process, somskulle de kyrkli-

ge ga kommunerna möjlighet till ekonomisk delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt.

I motiven för sin hemställan anförde utskottet bl.a. att lokalitetsprincipen lokaliseringsprincipen medför att de kyrkliga kommunerna inte får

använda skattemedelför ifrågavarandeändamål. Dennaprincip har ansettsså grundläggandeäven för de kyrkliga kommunernaatt 1989 års kyrkomöte, somockså behandladefrågor om internationellt bistånd från kyrkliga kommuner, inte var berett att förorda en lag somskulle komma i konflikt med denna princip. Utskottet var inte heller vid 1990 års kyrkomöte berett att lägga fram något konkret förslag dennapunkt. Däremot ansågutskottet - med hänvisning till det speciella diakonalaansvar som Svenskakyrkan har för de hjälpbehövandeutanför landetsgränser att denna kompetens-

begränsandeprincip i vart fall på sikt borde kunna genombrytas. Behovet för de kyrkliga kommunerna att kunna medverka ekonomiskt i internationella missions- och biståndsprojekt

vägde enligt utskottets mening tyngre än de motiv som ligger bakom lokalitetsprincipen.

I sin skrivelse till 1992 års kyrkomöte, CsSkr 1992:2, redovisade Centralstyrelsen sin då ännu inte färdiga behandlingav 1990 års kyrkomötes-

beslut i frågan. Vid beredningenav ärendethar Centralstyrelsen haft fortlöpande samråd med Lutherhjälpen och Svenskakyrkans mission.

I skrivelsen nämndesockså ett pilotfall somstartatsi syfte att klarlägga det nuvaranderättsläget. Fallet gäller kommunal besvärsprövningav lagligen heten Karlshamns församling gjord placering av penningmedel i av en av stiftelsen Kyrkornas U-fond.

Kammarrätten i Jönköping konstateradei ärendet att penningplaceringen åsamkatförsamlingen ränteförlust i förhållande till sedvanligmedelsplaen cering i bank. Huvudsyftet medplaceringenvar att stödja utlåning mot låg ränta för projekt i tredje världen. Dennaverksamhethadeenligt Kammarrätten inte någon anknytning till Karlshamns församling. Det hade inte visats att det utbyte utöver räntan som församlingen kommer att få av placeringen motsvarar den avkastning som församlingen kunnat få genom en konventionell placering.

Kammarrätten ansågdärför att det överklagadebeslutetvar oförenligt med lokaliseringsprincipen och att kyrkorådet i församlingen såledeshade överskridit sin befogenhet.

Domen har överklagatstill Regeringsrätten ännu inte tagit ställning till som ärendet Regr:s mål 5537-1991. Målet skall föredras på frågan om nr prövningstillstånd skall beviljas någon gång under våren 1993. Om prövningstillstånd beviljas, kan ett ställningstagandei sakfråganväntas tidigast under hösten 1993.

Frågan rätten för kyrkliga kommuner att användamedel för internaom tionell verksamhet aktuell också vid 1992 års kyrkomöte. I motion var 1992:21hemställdesatt kyrkomötet hos regeringenskulle begäraatt pastooch andra samfällighetergeskompetensatt använda antingen kyrkorat -

kommunalt utdebiterade medel eller den kyrkoavgift som enligt ett av BRK-utredningens förslag skall kunna upptas med hjälp av den statliga uppbördsapparaten till internationella missions- eller biståndsprojekt

eller i vänförsamlingsarbetet samt att den särskilda kyrkoberedningen skulle få del av kyrkomötets framställning.

I läronämndensyttrande Ln 1992:2 med anledning motionen anfördes:

av Kallelse att vittna om den kristna tron, att hjälpa människor i nöd och arbeta för en rättvisare fördelning av jordens gäller inte endast

resurser enskilda kristna utan också församlingarna. Denna kallelse till ansvarstagande upphör inte vid församlingsgränserna.

Första kyrkolagsutskottet, sombehandlademotionen i sitt betänkandelKL 1992:9, anförde att detta läronämndenssynsätt kan viss mån sägasstå ii motsatstill lokalitetsprincipen. Församlingsbegreppetkan därmed olika

ges innebörd beroende om det beskrivs utifrån teologiska aspektereller

om man enbart definierar det från strikt kommunaljuridiska synpunkter. Utskottet ansåg dock att gällande rätt hade närmat sig

kyrkans egen syn hur en församling bör handla genomtillkomsten den lagen rätt

av nya om för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annathumanitärt bistånd. Mot bakgrund innehållet i

av denna lag konstaterade utskottet att det redan öppnats möjligheter för

nu församlingarna att meraktivt än tidigare bidra till det internationella hjälparbetet. Utskottet ansåg dock att församlingarnas ansvarstagandeför och delaktighet i internationella missions- och biståndsprojekt är så väsentligt att de syften som låg bakom 1990 års kyrkomötesbeslut i denna fråga bör fullföljas. Centralstyrelsenborde därför enligt utskottet fortsätta det arbete som inletts till stöd för en processvars syfte skall vara att ge de kyrkliga kommunerna större möjlighet än vad nu gällande rätt medger till ekonomisk delaktighet i internationella missions-och bistándsprojekt.

Utskottet hemställde att kyrkomötet med anledning av motionen som sin Centralstyrelsen tillkänna vad utskottet anfört. Kyrkomötet mening gav beslutadei enlighet med utskottetshemställan.

Kyrkoberedningen konstaterarför sin del att det inte föreligger hinder mot att använda kollektmedel för internationell diakoni. Vidare kan församlingama, utan att komma i konflikt med lokaliseringsprincipen, ge bidrag till Lutherhjälpensoch Svenskakyrkans missionsadministrativa kostnader.

Beredningen gör också liksom kyrkomötet den bedömningen att möjligför de kyrkliga kommunernaatt ta ett större ansvar för internatioheterna nellt hjälparbetehar förbättrats den tidigare nämndanya biståndslagenom gen från 1991.

Lagen innebär såledesatt ett undantag görs från lokaliseringsprincipen i nämnda hänseendetäven det kyrkokommunala området. Den det nu tillåter kommunal biståndsverksamheti form av utrustning som kan avvarskäliga medel för iordningställande och transport av utas samt genom rustningen m.m.

Vidare medger lagen att man även får tillhandahålla och svara för ersättning till sådanpersonal behövsför att utrustningen skall kunna tas i som bruk. Bistånd med utrustning får lämnas i nödsituation även om inte en någotdirekt katastroflägeföreligger.

Det krav uppställs är alltså att det föreligger någonform av nödsituasom tion i land. Enligt förarbetenatill lagen bör det i regel inte råda någon ett tvekan när så är fallet prop. 19909l:1l7 s. 143. Somalternativ till om lämna bistånd direkt till mottagarlandetges även möjlighet att lämna att detta till internationell hjälporganisation för att användasom en nöden situation senareskulle inträffa.

Vad som ligger i begreppet utrustning somkan avvaras framgår av förarbetena till den tidigare gällande lagen från 1975 prop. 1975:84 s. 33

- 34.

I förarbetena till den nya lagen sägsbeträffande de kyrkliga kommunerna att de bör ha samma möjlighet som de borgerliga kommunerna att

ge uttryck för sitt internationella engagemang.De bör alltså i nödsituationer kunna få visa sin solidaritet t.ex. med vänorter eller systerkyrkor i andra länder, inte i form av anslag av skattemedel väl gåvor

men genom av utrustning i denegnaverksamhetensomde kan avvaraprop. 19909l:ll7 s. 143 och 144.

Mot bakgrund av det anfördaanserberedningeni likhet med första kyrkolagsutskottet vid 1992 års kyrkomöte att de intentioner som låg bakom 1990 års kyrkomötes beslut om stöd för en process med syfte att ge de kyrkliga kommunerna större möjligheter på detta område bör fullföljas. Det finns därför skäl att följa det inomkyrkliga arbete som bedrivs hos Centralstyrelsen i frågan liksom att närmare granska utgången i det pilotfall som är under prövning av Regeringsrätten. När resultatet Rege-

av tingsrättens prövning föreligger och Centralstyrelsenslutfört sitt arbetebör ytterligare övervägandenkomma till stånd.

Beredningen anser att Iikställighetsprincipen, som är grundläggande

av betydelseäven kyrkokommunalt hänseende,också bör komma till uttrycki i kyrkolagen. Därvid bör den i KL använda formuleringen kunna användas.

Likaså bör retrøaktivitetsförbudet återges i lagtexten i kyrkolagen. Det är en från rättssäkerhetssynpunktgenerellt settviktig princip.

Enligt bestämmelsen KLi krävs synnerliga skäl för att göra avvikelser från detta förbud. I samband med utformningen av denna bestämmelse påtaladesav vissa remissinstanseratt det var tveksamt om kravet på synnerliga skål verkligen återspegladegällanderättspraxis området. Regeringen uttalade därvid att det av rättssäkerhetsskäldock kunde finnas anledning att starkt begränsamöjligheterna till retroaktiva beslut. Det fanns därför enligt regeringen skäl för en sådanutomordentligt stark begränsning ligger i uttrycket synnerliga skäl, även om detta innebar en viss som skärpningav rättsläget prop. 1990912117s. 29.

Enligt beredningenfinns det inte någon anledning till att göra en annorlunda bedömning beträffande det kyrkokommunala området. Retroaktivitetsförbudet bör därför ges en motsvarandeutformning i kyrkolagen.

Såvitt beredningen kunnat bedömafinns det inte något behov av en regleförsamlingamas kompetens näringslivsområdet, och därmed ring av bl.a. principen om förbudet mot att driva spekulativa företag.

Förutom anpassningav kyrkolagen till de nu nämnda grundläggande en principerna den kommunala kompetensenkan det finnas skäl att anom kompetensreglemaockså i vissa andra avseendentill KL:s regler. passa Härvid är det främst den särskilda kompetensregleringen KLi i fråga om kommunaltpartistöd somkräver vissanärmareöverväganden.

Genom ändring 2 kap. 9 § och tillägg av 10 § KL se SFS 1991:1774 av har ny ordning för det kommunalapartistödet i de borgerliga kommuen beslutats. Reformen innebär att det blivit möjligt att dela upp partinerna stödet i ett grundstöd och ett mandatbundetstöd. Vidare öppnasmöjlighet att övergångsvis stöd till ett parti inte längre är representerat i ge som fullmäktige.

Reglerna om kommunalt partistöd gäller inte för det kyrkokommunala området. Den enda form av bidrag till politiska partier som de kyrkliga kommunerna har rätt att ge är bidrag till valsedelskostnaderenligt 12 § lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigeval. Enligt denna bestämmelsefår en kyrklig kommun besluta att parti som är eller genom valet blir

representerat i kyrkofullmäktige skall erhålla bidrag till partiets kostnader för valsedlar. Ersättningen skall därvid utgå efter enhetliga grunder.

Frågan om kyrkokommunalt partistöd har tidigare behandlats 1984 års

av kyrkomöte som hos regeringen begärdeatt det i lagen kyrkofullmäkti-

om gval skulle införas en bestämmelseom partistöd motsvarande den i den dåvarande lagenom kommunalt partistöd.

Riksdagen har vid tidigare tillfällen, 197677, 197980 och 198283 års riksmöten, behandlat frågan om kyrkokommunalt partistöd, men har samtliga gånger avvisat tanken. Skälet har då varit att de kyrkliga kommunerna är långt mindre enhetliga än de borgerliga kommunerna samt att församlingarna varierar starkt när det gäller partiförhållandena.

I propositionen om aktivt folkstyre i kommuner och landsting,

prop. 19868791, ansåg departementschefenatt frågan översyn det

om en av kommunala partistödet till de politiska partierna borde prövas ytterligare. Vad särskilt gällde frågan om kyrkokommunalt partistöd anförde departementschefen att han inte ansåg att partistödet borde utsträckas till det kyrkokommunala området med dess skiftande och ofta lokalt betingade grupperingar. Han erinrade om att de kyrkliga kommunerna utgjordes

av 2 565 församlingar och ett stort antal pastorat och andra samfálligheter. Översynen borde därför enligt hans mening inte omfatta frågan om ett kyrkokommunalt partistöd.

I direktiven till Förtroendeuppdragsutredningen,Dir. 1988:5, utgjorde departementschefenstidigare nämnda inställning en utgångspunkt för uppdraget. I direktiven anfördes bl.a. att de förtroendevaldas arbete i församlingar, pastoratoch samfálligheterhar nämligenen delvis annankaraktär än i kommuner och landsting. Det finns, utöver de grupperingar som står på politisk grund, ett flertal olika grupperingar, som inte sällan har en snäv lokal förankring eller har en mera begränsad varaktighet. Utredningensbetänkandekom med hänsynhärtill att inte innehålla något förslag i fråga om partistöd på det kyrkokommunala området.

Frågan om kyrkokommunalt partistöd har även behandlatsav 1989 års kyrkomöte.

Kyrkolagsutskottet 1989:10 ansåg att det förhållandet att de kyrkliga kommunerna är långt fler till antalet än de borgerliga inte kan ha någon betydelse för frågan om införandet av någon form av bidrag. Utskottet erinrade vidare om att vad gäller de kyrkopolitiska grupperingarna förekommer dylika också i borgerligt kommunala sammanhang. Utskottet hävdadevidare bestämtatt syftet med det kommunalapartistödet, dvs. att öka medborgarnasmöjlighet till information, i lika stor utsträckning gällde på det kyrkokommunala området.

Med hänsyn till de olikheter sommångagånger råder detkyrkopolitiska området vad gäller olika typer av partibildningar och grupperingar i förhållande till det kommunalpolitiska området ansåg utskottet att rätten för kyrkokommunema att utge ekonomiskt bidrag inte behövde knytas till parti. Den dåvarande lagen om kommunalt partistöd borde såledesinte oförändrad överföras detkyrkokommunala området. Det kyrkokommunala stödet skulle, enligt utskottet, kunna utformas somett bidrag att utgå för varje mandat respektive parti eller annanform av gruppering erhåller i kyrkofullmäktige. Rätten att utge sådant mandatbidrag skulle, enligt

utskottet, också begränsastill de kyrkokommuner vilka har direktval till sina respektive beslutande organ. Mandat i församlingsdelegeradeskulle därmed, enligt utskottet, inte grunda någon rätt till bidrag.

Kyrkomötet biföll utskottets hemställan om sådan lagändring att församlingar och samfálligheter får utge mandatbidragi enlighet med vad utskottet anfört.

Kyrkomötet har i skrivelse den 24 augusti 1989kskr. 1989:8 anmält sitt beslut till regeringen, varefter regeringenden 28 januari 1993 överlämnat skrivelsen till Kyrkoberedningen.

Kyrkoberedningen gör följande bedömning.

Beredningen delar uppfattningen att det förhållandet att de kyrkliga kommunernaär många fler än de borgerliga inte i sig bör ha någonavgörande betydelse för om bidrag skall utgå.

Beredningen delar också bedömningenatt det grundläggande syftet med partistödet, dvs. att stärka den kommunala informationen i valrörelsema, också har bärighet på det kyrkokommunala omrâdet. Det lågavaldeltagandet i de kyrkokommunala valen har ofta uppmärksammats.Det har också anmärkts att informationen till allmänheten om dessa val är relativt begränsad. Genom ett stöd av det nu aktuella slaget borde det skapasförutsättningar för att ge en bättre information om de kyrkokommunala valen. Detta kan i sin tur förbättra Valdeltagandetoch därigenom också stärka den kyrkokommunala demokratin.

Däremot anser beredningen att de olikheter som ofta finns det kyrkopolitiska området i fråga om partibildningar och grupperingar i förhållande

till det kommunalpolitiska området medför vissa svårigheter i sammanhanget. Detta har ävenpåtalatsav kyrkolagsutskottet.

Beredningenanser mot den angivna bakgrundenatt några regler om kommunalt partistöd det kyrkliga området inte bör införas.

Delegeringsmöjlighetema från fullmäktige till nämnder och inom nämnder

Enligt nuvarande ll kap. 17 § kyrkolagen får kyrkofullmäktige eller kyrkostämmanuppdra kyrkorådet eller någonannan nämndatt i fullmäktigeseller stämmansställe fatta beslut i vissa grupper av ärenden, om inte någotannat följer av lag eller någon annanförfattning. Ett sådant uppdrag får dock inte avse ärendensomär av principiell beskaffenheteller i övrigt av större vikt.

Enligt nuvarande 17 kap. 27 § gäller att, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman beslutar det, kyrkorâdet får uppdra en särskild avdelning, beståendeav ledamöter och ersättarei rådet, en ledamoteller ersättare eller tjänstemanhos församlingen att pá rådets vägnar beslutai vissa

en grupper av ärenden. Dessa ärendegrupperskall angesi reglementet eller särskilda beslut.

Framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman, liksom yttranden med anledning av att rådets beslut har överklagats, får dock enligt nämndaparagraf beslutasbara av rådet samfallt.

Beslut somfattas med stödav delegationsuppdragenligt 27 § skall anmälas till rådet, som bestämmer vilket sätt detta skall ske.

Föreskrifterna i 27 § tillämpas också direktvalda kyrkoråd. Därvid skall dock det som sägsom kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i stället

avse kyrkorådet.

I 3 kap. 9 § KL anges i vilka ärenden fullmäktige skall besluta. Enligt 10 § får fullmäktige uppdra en nämndatt i fullmäktiges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ärenden i 9 §

som anges eller somenligt lag eller annanförfattning skall avgöras fullmäktige får

av dock inte delegerastill nämnderna.

Enligt 6 kap. 33 § får en nämnd uppdra ett utskott, ledamot eller

en ersättare eller en anställd hos kommunen eller landstingetatt besluta nämndensvägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, dock inte i fall som avsesi 34 nämligen i fråga

om:

ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet,

framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i desshelhet eller fullmäktige har

av överklagats,

ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, de är prin-

om av cipiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och 4. vissa ärendensom angesi särskilda föreskrifter.

Beslut som fattats med stöd av delegation enligt 33 § måsteanmälas till nämnderna,sombestämmeri vilken ordning detta skall ske 35 §.

Enligt 36 § får en nämnd uppdra ordföranden eller ledamot

annan som nämnden har utsett att besluta på nämndensvägnar i ärenden är så

som brådskande,att nämndensavgörande inte kan avvaktas. Sådanabeslut skall anmälasvid nämndensnästasammanträde.

Om en nämnd med stöd av 33 § uppdrar en förvaltningschef inom nämndensverksamhetsområdeatt fatta beslut, får nämndenöverlåta förvaltningschefen att i sin tur uppdra en annan anställd inom kommunen eller landstingetatt besluta stället.i Sådanabeslut skall anmälastill chefen 37 §.

Om nämnd med stöd av 33 § uppdrar en anställd att besluta

en nämndensvägnar, får nämnden uppställa villkor som innebär att de som utnyttjar nämndenstjänster skall gestillfälle att lägga fram förslag eller att yttra sig, innan beslut fattas. Nämndenfår också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet38 §.

Enligt 1991 års det större möjligheter än tidigare att delegerafrån

KL ges fullmäktige till nämnder. gamla KLI angavsatt kommunensbeslutanderätt utövades fullmäktige med en möjlighet att delegerautom i ärendenav

av principiell bekaffenhet eller annars av större vikt eller i den mån annat följde lag eller annan författning. Detta motsvarar den reglering som

av för närvarandefinns i kyrkolagen.

Nu räknasi 1991 års KL i stället de ärendeni vilka fullmäktige måste

upp besluta, bl.a. när det gäller målen och riktlinjerna för verksamheten,budgeten, skatten,organisationenoch valen. Sådantsominte räknasupp i KL eller somangesi speciallagstiftning kan numerai princip delegeras.

Kyrkoberedningen har övervägt en motsvarandenyordning för de kyrkliga kommunernas del men funnit att den inte är särskilt påkallad. Däremot föreslåsatt den ändringengörs att det i likhet med KL bör vara möjligt att delegeraenskilda ärenden och inte bara grupper av ärenden. Detta förutsätter bara mindre ändring i nuvarande 11 kap. 17 § första stycket

en kyrkolagen. Vidare beredningenatt det deni nämndaparagrafenbör

anser

införas en motsvarighet till 3 kap. 12 § KL, nämligen att fullmäktige kan ge s.k. fmansbemyndigandentill kyrkorådet eller andranämnder.

När det gäller delegering inom nämndernahar det i 1991 års KL tagits nya regler sominnebär

att det delegeringsbara området utvidgats utom i fråga om ärendenom myndighetsutövning mot enskilda,

att nämnderna själva får besluta om delegering utan fullmäktiges till- stånd,

att förvaltningschefer fär vidaredelegeratill andra anställda, att brådskandeärenden får delegeras.

-

Enligt Kyrkoberedningen bör motsvaranderegler införas för kyrkorådet och övriga nämnder hos de kyrkliga kommunerna. Dettainnebär ändringar i 17 kap. kyrkolagen.

Reglernaom kyrkofulnzäkzigesarbetsformer

I 13 kap. kyrkolagen finns de grundläggandebestämmelsernaom beslutande församling i kyrkliga kommuner. Kapitlet gäller direkt för kyrkofullmäktige församling.i

Dessa bestämmelser följs sedanupp i 14 16 kap. kyrkolagen om kyr-

kostämma, församlingsdelegerade och kyrkofullmäktige i kyrkliga samfálligheter med vissa specialbestâlnmelserför respektive beslutandeorgan. I dessakapitel hänvisas dock i flera hänseendentillbaka till de grundläggande bestämmelsernai 13 kap.

I 13 kap. finns sålundabestämmelserom bl.a. antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige och om deras tjänstgöring, om ordförandeskapet,om sammanträdena,om hur ärendenabereds och avgörs, om interpellationer

och frågor, om protokoll samtom arbetsordning för fullmäktige. Bestäm melsemamotsvararde tidigare gällande i 2 kap. 1 7 22, 24, 25, 28

- och 30 §§ församlingslagen.

I 13 kap. 1 § hänvisas till lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval beträffande de grundläggandebestämmelsernaom val av kyrkofullmäktige.

Antalet ledamöter i kyrkofullmäktige skall vara udda och fastställastill ett visst minsta antal beroendepå hur mångaröstberättigadekyrkometllemmar somfinns i församlingen 2 §. För ledamöternaskall utsesersättaretill ett antal som motsvarar högst hälften av antalet platser somvarje parti får i fullmäktige 4 §. Ledamöternaoch ersättarnaväljs för en valperiod tre kalenderår 5 §.

Kyrkofullmäktige väljer inom sig en ordförande och en eller två vice ordförande 6 §.

Kyrkofullmäktige bestämmer tid för sina sammanträden.Minst ett sammanträde skall hållas årligen för att förrätta val till de befattningar som blir lediga vid årets slut nuvarande 8 och 9 §§. Tid och plats för sammanträde skall normalt kungöras minst en vecka före sammanträdetnuvarande 10 12§§. Ordningen för hur handlingarnaskall sändasut fastställs

av kyrkofullmäktige i en arbetsordning nuvarande 40 §.

I en arbetsordning skall kyrkofullmäktige också ange ordningen för hur ersättareinkallas. Ersättarnaskall tjänstgörai viss turordning sombestäms vid valet nuvarande 13 15 §§ och 47 kap. 26 §.

-

För beslutförhet i kyrkofullmäktige krävs att mer än hälften av ledamöterna är närvarandenuvarande 16 §. Vid besvärandeav interpellationer

och frågor enligt nuvarande 3l 33 §§ kan dock ett mindre antal ledamöter vara närvarande, om fullmäktige beslutar det.

Jäv somett hinder för att delta i ärendehandläggningengäller sådanaärenden som rör en ledamot personligen, dennesmake, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående nuvarande 17 §. Särskilda regler gäller för jäv i sambandmed revision.

Kyrkofullmäktiges sammanträdenär offentliga nuvarande 26 §. Förutom ledamöter och tjänstgörandeersättare har ordföranden och vice ordföranden i kyrkorâdet, kyrkoherden samt den som på grund av sina uppgifter har den ledande ställningen bland de anställda i församlingen rätt att delta i fullmäktiges överläggningar. Detsamma gäller nåmndordföranden samt ledamöter i kyrkorädet eller i någon annan nämnd eller beredning vid behandlingen av vissa frågor samt vid besvärandeav interpellationer och frågor. Revisorerna har rätt att delta vid behandlingenav revisionsberättelsen. Kyrkofullmäktige kan också kalla anställda och särskilda sakkunniga att meddela upplysningar vid ett sammanträdenuvarande 18 §.

Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väcks av kyrkorädet eller någon annan nämnd eller någon ledamot motion. Ärenden får

av genom också väckas av regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, stiftsstyrelsen eller egendomsnämndensamt i vissa fall av församlingens revisor eller av en beredning nuvarande 19 §.

Alla ärenden med undantag för valärenden skall beredasnuvarande 20 - 22 §§. Beredningen görs vanligen av kyrkorådet men kan också görasav en annan nämnd eller av en särskild beredning. Kyrkorådet skall alltid ges tillfälle att yttra sig över ett ärende somkyrkofullmäktige skall besluta

Som ett led i ett ärendesberedning kan kyrkofullmäktige besluta om att göra en opinionsundersökningeller folkomröstning nuvarande 23 §.

Nuvarande 24 § innehåller bestämmelserom hur man skall förfara när ett sammanträdebehöver avbrytas.

Om minst en tredjedel av närvarande ledamöter begär det, skall ett ärende bordläggas. Är ärendettidigare bordlagt eller är det fråga om val krävs dock enkel majoritet nuvarande 25 §.

Ordföranden ansvararför ordningen vid sammanträdenaoch kan vid oordning visa ut störande personer och i yttersta fall upplösa sammanträdet nuvarande 27 §.

I nuvarande 28 30 §§ finns bestämmelserom hur ärendenaavgörs m.m.

-

Ordföranden leder sammanträdenaoch föredrar ärendena samt tillser att sammanträdenakungjorts och att ärendenaberetts i vederbörlig ordning. Är ärendet brådskandenatur gäller härvidlag särskilda regler nuvaran-

av de 28 §.

Ordföranden lägger fram förslag till beslut och tillkännager vad kyrkofullmäktige enligt hans uppfattning får ansesha beslutat nuvarande 29 §.

Vid omröstning har ordföranden normalt utslagsröstnuvarande 30 §.

I nuvarande 31 33 §§ finns bestämmelserom hur interpellationer och

frågor rörande ämnen som hör till kyrkofullmäktiges handläggning får framställasoch om hur interpellationer får besvaras.

Protokoll skall föras vid varje sammanträde ordförandens ansvar. Det skall för varje ärende redovisa förslag och yrkanden, beslutet samt vilka reservationer som har anmälts mot beslutet nuvarande 36 §. Protokollet skall inom fjorton dagar efter sammanträdetjusteras av ordföranden och minst ytterligare två vid sammanträdetnärvarandeledamöter. Justering av protokollet kan också göras av fullmäktige genasteller vid nästasammanträde nuvarande 37 §. Senastandra dagen efter justeringen skall detta tillkännages på församlingensanslagstavlanuvarande 38 §.

Kyrkofullmâktige skall i en arbetsordning meddelade närmareföreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträdenoch ärendenas handläggning nuvarande 39 §. Vad arbetsordningenskall innehålla anges närmare i nuvarande 40

Bestämmelseromfullmäktige i de borgerliga kommunernaoch landstingen finns i 5 kap. KL.

Regler om antalet ledamöter och ersättarefinns i l 4 §§ och motsvarar i

princip de som finns i kyrkolagen.

Systemetmed latituder som anger minsta antal ledamöter som måsteutses vid angivna antal röstberättigade invånare har överförts från gamla kommunallagen till l99l års KL l §. Det har ansettsatt dettasystemgaranterar en bred medborgerlig förankring och också innefattar ett visst minoritetsskydd, varför reglerna borde behållas av demokratiska skäl prop. l9909l:l17 s. 78 och 79.

Reglerna om ersättare 4 § har begränsatsi 1991 års KL jämfört med gamla kommunallagen. En grundläggande regel om att det skall finnas ersättare för ledamöter i fullmäktige har tagits i 1991 års KL. Bestämmelserna om antalet ersättarehar i stället förts över till vallagen

1972:620 och återfinns där i 14 kap. 18 a § efter ändring genom SFS 1991:1654.

I 5 § finns bestämmelserom mandattider, vilka närmast motsvaras av 13 kap. 5 § kyrkolagen.

Reglerna om ordförande och vice ordförande 6 § har ocksåbegränsatsi 1991 års KL jämfört med gamla kommunallagen. De regler som tidigare fannsom hur ordförandeskapetskulle utövasi olika situationer har slopats. Det har ansettsatt dessaregler kan tas i arbetsordningenför fullmäktige. Därför har i 64 § föreskrivits att fullmäktige skall meddelaföreskrifter i arbetsordningenom vem som skall föra ordet, tills en ny eller tillfällig ordförande utsettsa. prop. s. 176.

Även tidpunkt för sammanträdena7 § har förenklats i 1991

reglerna om års KL. Huvudregeln om att fullmäktige bestämmernär ordinarie sammanträde skall hållas har behållits. Det har också regeln om att styrelsen eller en fullmäktigminoritet kan framtvinga ett sammanträde. De regler som behövsi övrigt om sammanträdenhar mandock ansett att fullmäktige kan ta in i arbetsordningen.Enligt 64 § är detobligatoriskt att ha bestämmelser om när sammanträdenskall hållas.

För att minskadetaljregleringen har sålundaföreskriften om att fullmäktige före december månads utgång skall förrätta val till de befattningar inom kommuneneller landstinget somblir lediga vid årets slut slopats. Detsamma gäller den tidigare föreskriften om att år då val har ägt rum i hela landet skall valet förrättas av nyvalda fullmäktige. Den har tidigare funnits för tydlighetens skull. Vid övervägandenai sambandmed 1991 års KL betraktades det dock som uteslutet att den frånträdande majoriteten skulle förrätta valen av nämndernaoch därför har regelnom nyvalda fullmäktiges kompetensi valfrågor slopatsa. prop. s. 176.

Regler om hur sammanträdenakungörs finns i 8 11 §§. Bestämmelseni

- 8 § om att ordföranden utfärdar kungörelse om sammanträdeoch vad

om kungörelsen skall innehålla motsvarasav nuvarande13 kap. 10 § kyrkolagen. Specialregeln i den senareparagrafensandra stycke om ordföranden i kyrkostämman, saknar givetvis motsvarighet på det borgerliga området.

I 9 § finns en bestämmelseom att kungörelsen skall anslåsoch sändasut i viss ordning, vilken motsvaras av nuvarande 13 kap. 10 § tredje stycket kyrkolagen. Den officiella anslagstavlanoch publiceringsformen anslaghar alltså behållits i 1991 års KL.

Fullmäktige har också sammamöjligheter som tidigare att bestämma i

om vilka tidningar tid och plats för sammanträdenaskall införas 10 §.

Med hänsyn till kommunmedlemmamasintresseav insyn och medverkan i den kommunala verksamheten har det ansetts att vissa grundläggande regler om kungörandeav sammanträdenabör finnas i KL.

Kungörelsereglema har dock förenklats något. Den tidigare detaljregleringen om i vilka tidningar det var tillåtet för fullmäktige att har

annonsera sålunda slopats. Vidare har regeln om en minoritets förutsättningar att bestämma om annonsering i en viss tidning utformats lika den

som om bordläggning 10 § andra stycket. Det krävs att minst en tredjedel av de närvarande ledamöternabegär annonseringen.Antalet behöver inte fastställas genom enomröstning utan får somvid bordläggning skeäven annat sätt a. prop. s. 177.

1 11 § finns regler om hur man skall förfara i sambandmed brådskande ärenden. Denna regel har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 12 § kyrkolagen.

Regler om ersättarnastjänstgöring finns i 12 17 §§.

-

Ersåttamas rätt att delta i sammanträdenahar bedömtsvara av principiell betydelseoch man har därför ansett att enhetliga regler bör gälla för alla kommuner och landsting. De tidigare reglerna i gamla kommunallagenhar därför i huvudsak förts över till 1991 års KL a. prop. s. 178.

I 12 som har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 13 § första stycket kyrkolagen, föreskrivs att en ersättare skall tjänstgöra i ledamotensställe vid förhinder för den senare.Den tidigare regeln 2 kap. ll § första styck et andra meningen gamla kommunallagen om att detsamma gäller vid förhinder för ersättare suppleant som har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för en ledamot har slopatsi 1991års KL. Något särskilt motiv för denna ändring, utöver de allmänna förenklingssträvandena, har inte angettsi förarbetena.

13 § innehåller föreskrifter om ordningen m.m. för ersättarnastjänstgöring. De har sin motsvarighet i nuvarande 13 kap. 13 § andra stycket kyrkolagen.

De tidigare reglerna i 2 kap. ll § fjärde stycket gamla kommunallagen, som motsvarasav nuvarande 13 kap. 14 § kyrkolagen, om hur man skall förfara samtliga ersättaresuppleanter för en ledamot är förhindrade

om att inställa sig, har slopatsi 1991 års KL. Dessaregler har i stället förts över till 14 kap. 19 § sjätte och sjunde styckena vallagen 1972:620 genom en ändring som träddei kraft den 1januari 1992 SFS 1991:1654.

14 och 15 §§ om ordinarie ledamotsföreträde till att delta i sammanträde och förbud mot växeltjänstgöring motsvarasav nuvarande13 kap. 15 §

om kyrkolagen

.

I 16 som är ny, angesatt i kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som ledamoten företräde till tjänstgöring. Detta kan sägas tidigare ha framgått indirekt av föreskrifterna i 2 kap. ll § fjärde stycket gamla kommunallagen. Vidare upplysesi paragrafenom att närmareföreskrifter om företrädesordningen finns i vallagen 1972:620. Som tidigare nämndesfinns de åsyftadeföreskrifterna numerai 14 kap. 19 § vallagen.

I 17 som också är ny, angesatt fullmäktige skall meddela ytterligare föreskrifter om ersättamas tjänstgöring. Denna paragraf har inte heller kommenterats särskilt i förarbetena. Av 64 § 4 framgår att sådanaföreskrifter skall meddelasi arbetsordningen.

18 och 19 §§ innehåller föreskrifter om beslutförhet. De motsvarasav 13 kap. 16 § kyrkolagen.

I 20 § finns regler om jäv. De motsvarasav 13 kap. 17 § kyrkolagen. Begreppet sambo har dock införts i KL. Sambodefinieras sammasätt som i lagen 1987:232 om samborsgemensammahem.

21 och 22 §§ handlar om rätt och skyldighet för utomståendeatt medverka. Reglerna har förenklats i förhållande till de tidigare bestämmelsernai gamla kommunallagen. Den tidigare uppräkningen i flera punkter av personkretsen har nu slopats. I stället angesbara i 21 § att fullmäktige får bestämmaatt också andra än ledamöter skall ha rätt att delta i överläggningarna men inte i besluten. Regeln ger fullmäktige full frihet att råda över deltagandeti överläggningama. Meningen är dock inte att fullmäktige skall tillämpa den så, att en för vid krets av personertilläts att yttra sig sammanträdena,t.ex. närvarande kommunmedlemmar eller representanter för massmedierna.Regeln i 21 § ger såledesinte utrymme för att göra någrastörre förändringar i sättetatt genomföra fullmäktiges sammanträden a. prop. s. 181.

l 22 § föreskrivs att ordföranden och vice ordföranden i en nämnd, revi sorerna samt de anställda i kommunen eller landstinget är skyldiga att lämna upplysningar vid fullmäktiges sammanträden,om fullmäktige begär det och om det inte finns något hinder mot det pä grund av sekretessenligt lag. Bestämmelseni 22 § har utformats som en skyldighet att lämna upp lysningar i det fall fullmäktige begärdet. Detta får särskild betydelse i ett målstyrt system, eftersom fullmäktige då har ett större behov av att redovisningar för hur nämndernasverksamhetbedrivs. Redovisningsskyldigheten får givetvis inte genombryta intresset av sekretess. Regeln har utformats med hänsyntill detta.

Utomstående sakkunniga är inte skyldiga att inställa sig. Fullmäktige kan med stöd av 21 § bestämmaatt de har rätt att lämna upplysningar och delta i överläggningarna.

Den rätt att delta i överläggningarnasom fullmäktige fär medge med stöd av 21 § innefattar enbart en rätt att yttra sig, inte att framställa yrkanden eller få sin mening anteeknad protokollet.i Detta tillkommer uteslutande ledamöter och tjänstgörandeersättare a. prop. s. 181.

23 25 §§ handlar om ärendeni fullmäktige. Bestämmelsernahar fått en

delvis annanlagteknisk utformning än tidigare men har i princip inte ändrats i sak.

I 23 § redovisas de kommunalaorgan som har rätt att väcka ärendenhos fullmäktige. Bestämmelsenmotsvarasnärmastav nuvarande 13 kap. 19 § kyrkolagen. En nyhet KL är atti styrelseni kommunala företag har fått en rätt att väcka ärendei fullmäktige.

24 § är ny i KL. l paragrafen angesatt fullmäktige får föreskriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är underställden annan nämnd inte får

lll

väcka ärenden i fullmäktige. Den behövs för att ge fullmäktige samma frihet, som fullmäktige tidigare hade enligt den numeraUpphävdalokalorganslagenoch lagen om särskilda organ i landstingskommunerna,att begränsa rätten för lokala nämnder att väcka ärendeni fullmäktige.

I 25 § föreskrivs att fullmäktige skall besluta i ärenden som har väckts enligt 23 Detta motsvaras närmast av stadgandeti nuvarande 13 kap. 19 § kyrkolagen.

26 35 §§ handlar om hur ärendena bereds. Paragraferna utgör

- en omarbetning av 2 kap. 16 18 §§ och del av 21 § andra stycket gamla kom-

munallagen. Beredningstvänget för ärenden till fullmäktige har behållits 26 §, men fullmäktige har fått större frihet att bestämmaom formerna för beredningen, bl.a. vad gäller det antal nämnder som skall delta i beredningen av ett ärende. Paragrafernamotsvarasnärmast nuvarande 13

av kap. 20 22 kyrkolagen.

-

Liksom tidigare skall styrelsen bereda fullmäktiges ärenden eller ges tillfälle att yttra sig i ärenden som beretts nämnd eller full-

av annan av en mäktigeberedning. Styrelsen skall lägga fram förslag till beslut, om inte någon annan nämnd eller en fullmäktigeberedning gjort det 28 §.

Om ett ärende beretts bara av en fullmäktigeberedning, skall alltid någon nämnd vars verksamhetsområde ärendet berör tillfälle att yttra sig 27 §-

Huvudregeln är att samtliga fullmäktigeärenden skall ha beretts innan fullmäktige avgör dem.

Undantagetfrån beredningskravetför valärenden, ärendenom avsägelseav uppdrag somförtroendevald och brådskandeärendenfinns kvar oförändradei 1991 års KL 29 och 32 §§. i

Liksom tidigare får också beredning underlâtas i ärendensom gäller ändring av antalet ledamöter eller ersättare i en nämnd. Detta gäller dock numerauttryckligen bara för nyvalda fullmäktige 30 §.

Enligt 1991 års KL kan numeraockså nyvalda fullmäktige utan beredning beslutaom att ändramandattidenför en nämnd för att möjliggöra ett snabbare valgenomslag 30 §.

Av 31 somär ny, framgår vidare att revisionsberättelsenockså får behandlas utan föregåendeberedning. Detta stämmer med den praxis som tidigare, i avsaknadav en uttrycklig regel, gällde i frågan. I sammaparagrafs andra stycke har införts ytterligare ett undantagfrån beredningstvånget. Det gäller för ärenden i vilka fullmäktige utnyttjar sin möjlighet enligt 4 kap. 10 § KL att entlediga en förtroendevald på den grunden att ansvarsfrihet vägrats.

32 § handlar om undantagfrån beredningstvângeti fråga om brådskande ärenden.

I 33 § finns det regler om beredningenav motioner och möjligheten att avskriva motioner från vidare handläggning, vilka motsvarar de tidigare gällande gamla kommunallagen.i

De tidigare reglerna i gamla kommunallagenom opinionsundersökningar och folkomröstningar som ett inslag i beredningsprocessenhar med vissa smärre språkliga justeringar förts över till 34 och 35 §§. En nyhet är dock

att ett landsting inte längre behöver tillstånd av kommunfullmäktige för att få anlita valnämnden vid genomförandetav sådanaförfaranden.

36 och 37 §§ innehåller bestämmelserom bordläggning.

36 § motsvaras av 13 kap. 25 § första stycket kyrkolagen. 37 § är ny. Ordförandens tidigare rätt och skyldighet att bestämmatill vilken dag ett ärende skjuts upp har slopats. l stället föreskrivs numera i 37 § att ett ärende som bordlagts skall tas upp fullmäktiges nästasammanträde.I uttrycket bordläggning ligger att uppskovet endast kan avse kortare tid. Detta har man velat markera genom den nya bestämmelsenom att ett bordlagt ärende skall tas upp nästa sammanträde,vilket också är lika med den praxis som har gällt a. prop. s. 186. Bestämmelsenom att ett ärende sombordlagts skall tasupp nästasammanträdekan innebäraen längre tids förskjutning än somär acceptabelti det enskilda fallet. Sålunda sammanträdert.ex. landstingsfullmäktige med längre intervaller än kommunfullmäktige, samtidigt som ett land-stingsmöteofta pågår i mer än en dag. Fullmäktige har därför getts rätt att besluta att ärendet skall handläggas vid annat tillfälle, t.ex. redan under nästa sammanträdesdag.Detta har möjliggjorts genom att det i 37 § föreskrivits att huvudregeln om behandling av bordlagt ärende nästasammanträdegäller bara om fullmäktige inte beslutar något annat.

I 38 och 39 §§ finns föreskrifter om offentlighet och ordning vid sammanträdena.

38 § motsvarasav nuvarande 13 kap. 26 § kyrkolagen.

39 § motsvaras närmast av nuvarande 13 kap. 27 § kyrkolagen. I 39 § angesdock ocksåatt ordförandenleder fullmäktiges sammanträden.Någon motsvarighet till bestämmelseni nuvarande 13 kap. 27 § tredje stycket

kyrkolagen om att ordföranden får upplösaett sammanträdenär det uppstår sådanoordning att den inte går att avstyra, har inte tagits medil99l års KL fanns med i gamla kommunallagen. Handlandet i sådanaundantagssituationer har man ansettkan regleras i arbetsordningen. Saknas bestämmelser dennai får det ändå ansesfalla inom ordförandens ordningsmakt att ajoumera sammanträdetför att få tid att återställaordningen eller somyttersta åtgärd upplösa sammanträdeta. prop. s. 188.

40 45 §§ innehåller föreskrifter om hur ärendenaavgörs.

-

40 44 §§ motsvaras av nuvarande13 kap. 28 30 §§ kyrkolagen. Den

- tidigare föreskriften om att ordförandenleder sammanträdenaoch föredrar ärendena har i första delen överförts till 39 § och i senaredelen slopats. Likaså har den tidigare preciseringen i lagtexten att omröstning skall verkställasefter upprop eller genomanvändningav omröstningsapparatslopats. Fullmäktige får numera själva råda över hur omröstningar skall genomföras. Vidare har uttrycket tillsättning av tjänst bytts ut mot orden anställning av personal.

45 § är ny och saknarmotsvarighet i kyrkolagen. Den gamlakommunallagen innehöll inga uttryckliga regler om att ordföranden fick vägra att ställa proposition, dvs. att han fick vägra att lägga fram ett förslag till beslut. Sådanaregler fanns dock i den av Svenska kommunförbundet utarbetade normalarbetsordningenför kommunfullmäktige. Dessafrågor ansågshaett principiellt intresse och regler i ämnet togs därför i 45 l 45 § första stycket regleras det fallet att ett yrkande går utöver det förslag som fullmäktige behandlar och att det i stället skall betraktas somett nytt ärende. I andra stycket sammaparagraf regleras ett annat fall, nämligen att ordförandenanseratt ett yrkandeär olagligt i någotavseende.Hans vägranatt lägga fram ett förslag kan dock alltid yrkandeav någon ledamot underställasfullmäktiges prövning.

I 46 48 §§ finns föreskrifter om proportionella val. Bestämmelsernahar

inte genomgåttnågra förändringar i saki 1991års KL. De har sin närmaste motsvarighet i 47 kap. kyrkolagen.

49 56 §§ innehåller föreskrifter om interpellationer och frågor som när-

masthar sin motsvarighet i nuvarande 13kap. 31 33 §§ kyrkolagen.

-

Huvudregeln om rått att ställa interpellationer och frågor till ordförandena i nämnder och fullmäktigeberedningar har behällits i 1991års KL. Den har emellertid kompletterats med en regel som ger fullmäktige frihet att efter de lokala förhållandena utvidga mottagarkretsenoch bestämmavilka förtroendevaldasomskall kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen 52 §. Denna möjlighet har ansettsfå särskild betydelsei ett målstyrt system. Med hänsyn till variationerna i nämndorganisationernahar det inte ansetts möjligt att närmare ange vilka förtroendevalda som skall kunna interpelleras direkt. I förarbetena har dock förutsätts att fullmäktige inte kommer att bestämmakretsen till andra än de politiskt direkt ansvariga a. prop. s. 86.

Skillnaden mellan interpellationer och frågor har också markerats tydligare i 1991 års KL. De särskiljande dragen framgår direkt lagtexten i 49

nu av och 50 §§ samt55 och 56 §§.

Den tidigare regeln i gamla kommunallagenom att fullmäktige fick föreskriva att ordföranden i styrelsen fick överlämna interpellation till

en en annan ledamot ansågsinte längre behövlig och fick därför utgåvid införandetav 199l års KL.

En annannyhet i 1991 års KL är att det inte längre behövs föreskrifter

av fullmäktige för att frågor skall ställas 54 §.

I 56 § har vidare tagits en regel om att endastden somställer en fråga och den som svarar får delta i överläggningen. Detta är en skillnad i förhållande till en interpellationsdebatt där alla som så önskar kan delta. På denna punkt finns det inte något utrymme för att göra avvikelser i arbetsordningen. En fråga får alltså inte omvandlas till en interpellation sedan den framställts. En frågedebatt får inte heller utvidgas till en interpellationsdebatt a. prop. s. 192.

I 57 62 §§ finns bestämmelserom protokollet.

-

57 60 motsvarasav nuvarande13 kap. 34 36 §§ kyrkolagen. Upp-

- räkningen i 59 § av vad protokollet skall redovisa för varje ärende har fått en annorlundaspråklig utformning än tidigare.

61 och 62 motsvarasnärmast av nuvarande 13kap. 37 och 38 §§ kyrkolagen. Reglernaom justeringen av protokollet har dock förenklats och fullmäktige har fått större frihet i 1991 års KL att bestämmaom formerna för justeringen. Det har också blivit obligatoriskt att ta regler omjusteringen i arbetsordningense 64 §. Dessa kan avse t.ex. omedelbar justering och antaletjusterare utöver ordföranden somfår ansessjälvskriven a. prop. s. 193. Den tidigare möjligheten för fullmäktige att justera protokollet nästasammanträdehar slopats. Detta har skett av effektivitetsskäl, dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa fall med att justera protokollet.

5 kap. i 1991 års KL avslutas med 63 och 64 §§, sominnehåller föreskrifter om arbetsordningen.

Den Ökadefrihet som fullmäktige fått i 1991 års KL att besluta om det somskall gälla, har gjort detnödvändigt att fullmäktige utfärdar ytterligare bestämmelseri arbetsordningensom ett komplement till lagen. Det gäller

vem som skall föra ordet tills ordföranden utsetts.anmälanav hinder för tjänstgöring vid sammanträdeoch hur omröstningar skall genomföras.

Härutöver har det ansettsnödvändigt att i arbetsordningen också reglera vilket antal ledamöter fullmäktige skall ha, när sammanträdenskall hållas, rättenatt delta i överläggningarna samttill vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas.

I ämnen där lagen ger de grundläggande bestämmelsernafår arbetsordningen komplettera dessa. Det gäller t.ex. förfarandet vid omröstningar. Arbetsordningens regler får givetvis inte avvika från vad som föreskrivs i lagen. De bör främst avse ordningsfrågor vid genomförandet av omröstningama. Särskilt i fråga om slutna omröstningar behövs ytterligare anvisningar i en arbetsordning.

Kravet på att det i arbetsordningen skall regleras vem som skall utöva ordförandeskapet tills ordförande utsetts avser två situationer. Den ena är när ny ordförande skall väljas, t.ex. vid mandatperiodensbörjan. Den andraär den som angavsi gamla kommunallagen, dvs. att hela presidiet är frånvarande och en tillfällig ordförande skall utses för ett sammanträde eller endel av ett sammanträde.Bådasituationernatäcksnu av regleringen i 1991 års KL.

Kommunerna och landstingen fär i övrigt själva avgöra i vilka andra ämnen som det är lämpligt att ha bestämmelserom i arbetsordningen. Ett grundkrav på samtliga bestämmelseri arbetsordningarnaär givetvis att de inte strider mot KL:s innehåll och syften a. prop. s. 194.

Några större sakliga ändringar har inte genomförts i 1991 års KL i fråga om fullmäktige och dessarbetsformer. Bestämmelsernahar dock förenklats och gjorts tydligare. Bland annathar flera detaljregler slopats, vilket i sin

tur medfört att kommunerna och landstingen pä flera punkter fått ökad frihet att beslutaom det somskall gälla, t.ex. genom föreskrifter iarbetsordning. En utförlig redogörelseför de ändringar somgjorts har lämnatsi det föregående.

Enligt Kyrkoberedningensbedömning är det lämpligt att i princip samma ändringar görs i de motsvarandekyrkokommunala reglerna i 13 kap. kyrkolagen och att sålunda reglerna om kyrkofullmäktige, liksom tidigare varit fallet under gamla kommunallagenstid, utformas i näraanslutiing till de regler som tillämpas för fullmäktige i borgerliga kommuner och landsting.

I några mer begränsadefrågor har beredningendock funnit det mindre lämpligt att anpassareglerna fullt ut till 1991års KL. Detta gäller, förutom givetvis i fråga om regler som uteslutande avser förekomsten av kyrkostämma bl.a. 13 kap. 3 § första stycket och nuvarande 10 § andra stycket kyrkolagen, eljest framstår ändamålsenliga

regler som som mer mot bakgrund av det kyrkokommunala områdets speciella karaktär. Det senarehar bedömts vara fallet bl.a. i fråga om reglerna om ärendenasart och beredning.

Sålundahar beredningenansett att redovisningen i nuvarande 19 §av .vem

g som får väckaärendeni kyrkofullmäktige bör behållas. Den är merpreciseradoch bättre anpassadtill det kyrkokommunalaomradetän den notsvarande bestämmelseni 5 kap. 23 § KL. I följd härav behövs inte heller en

ärenden regel motsvarande5 kap. 25 § om att fullmäktige beslutar i som väckts enligt den förra paragrafen. Det framgår nämligen redanav den tidigare nämndabestämmelseni kyrkolagen.

Beredningenhar vidare funnit att föreskriften i 5 kap. 24 § KL, om begränsning av rätten för lokala nämnderatt väcka ärenden i fullmäktige,

ll9

inte är behövlig för det kyrkokommunala området, eftersom strukturen i nämndorganisationen är annorlunda än den borgerliga. De borgerliga kommunerna har en friare nämndorganisationenoch det kan förekommaett stort antal nämnder olika nivåer i verksamheten, t.ex. kommundelsnämnder. Detta är inte förhållandet hos de kyrkliga kommunerna och motivet för en motsvarandereglering saknasi princip därför på det kyrkliga området.

När det gäller frågan om vilka somskall ha rätt att delta i kyrkofullmäktigesöverläggningar anserberedningenatt en anpassningbör göras till KL:s mera fria reglering med det undantagetatt kyrkoherden även fortsättningsvis bör ha en i lag reglerad rätt att delta. Detta motiveras utifrån kyrkoherdens särskilda ställning.

Enligt 5 kap. 30 § KL kan numeraockså nyvalda fullmäktige utan beredning beslutaom att ändra mandaltiden för en nämnd. Denna bestämmelse sammanhängermed att det i KL öppnatsen möjlighet för de kommuner som så önskar att låta styrelsen och övriga nämnder tillträda tidigare än den 1 januari efter ett valår. Fullmäktiges mandatperiod löper nämligen från den 1 november valäret och genomden nämnda ändringen möjliggörs ett snabbarevalgenomslag.

Kyrkoberedningen behandlar frågan om behovetav en motsvarandereglering på det kyrkokommunala området i det följande. Med hänsyn till vad som anförts i det avsnittet, behövs inte en regel i kyrkolagen motsvarande den nu nämnda i 5 kap. 30 § KL.

Även föreskrifterna om proportionella val i 5 kap. 46 48 §§ KL har för

det kyrkokommunala områdets vidkommandeen mer ändamålsenligtreglering i de nuvarande bestämmelsernai 47 kap. kyrkolagen.

Föreskriften i kap. 535 § KL, .omatt fullmäktige kan beslutaatt ordföranden i nämnd får överlåta besvarandet interpellation till av

en av en en fullmäktige utseddledamot i styrelsenför ett kommunalt företag, har också ansettssaknapraktisk betydelse det kyrkokommunala området.

I 5 kap. 16 § första stycket KL föreskrivs att kommunfullmäktige har ersättarefrån sammavalkrets som ledamotenföreträde till tjänstgöring. Pådet kyrkokommunala området är varje församling lika med en valkrets, Denna bestämmelsebör därför bara gälla för kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. En sådanreglering finns redani 16 kap. 4 § 4 kyrkolagen.

Vidare upplyses 5 kap.i 16 § andra stycket KL om att närmareföreskrifter om företrädesordningenfinns i vallagen. Denna upplysning bör återges i 13 kap. kyrkolagen.

Föreskriften i 5 kap. 17 § KL om att fullmäktige skall meddelaytterligare föreskrifter om ersättarnastjänstgöring har ansetts vara en onödig dubr

föreskrifterna vad arbetsbelreglering, eftersomdetta även framgår av om ordningen skall innehålla.

I övrigt föreslås sålunda reglerna i stort sett utformning som

att ges samma

olikaändringsförslagen

i 1991 års KL. För en närmareredogörelseom de hänvisastill specialmotiveringen.

Nâmndorganisationen

De borgerliga kommunernahar numeraen i princip helt fri nämndorganisation. Av 3 kap. 4 § KL framgår att fullmäktige skall bestämma nämndernas verksamhetsområdenoch inbördes förhållanden. Fullmäktige kan därvid bestämmabl.a. att en nämnd skall ha handom en eller flera verk-

samheterför en del av en kommun. Med stöd av bestämmelsenkan s.k. kommundelsnâmnder bildas.

Bland de kyrkliga kommunerna förekommer det sina håll att man inrättar distriktsnåmnder. Dessa har inte någon kommunrättslig status,eftersom kyrkorådet och övriga nämnder förutsätts ha hela församlingen som verksamhetsområdejfr ll kap. 16 § kyrkolagen. Inom ramenför Kyrkoberedningens arbete med de kommunalrättsliga frågorna har det inte varit möjligt att närmare utreda förutsättningarna för att införa någon form av lokala nämnder inom församlingarna. Den fråganbör dock tas upp i något lämpligt sammanhang.

Frågan om ett snabbare valgenontrlag

Med stöd av 17 kap. ll § kyrkolagen väljs kyrkorådets och övriga nämnders ledamöter och ersättare för tre år, räknat från och med den 1januari året efter det år då val av kyrkofullmäktige har förrättats i hela landet. Beträffande nämnderna,senuvarande 17 kap. 29 § andra stycket.

Enligt 6 kap. 12 § KL väljs ledamöternaoch ersättarnai styrelsen för tre år, räknat från och med den 1januari året efter det år då val av fullmäktige har ägt rum i hela landet.

Fullmäktige får dock enligt sammaparagraf bestämmaatt styrelsensmandattid skall räknas från och med det sammanträdedå valet förrättas intill det sammanträdedå val av styrelse förrättas nästa gång. I ett sådantfall skall nyvalda fullmäktige

välja styrelsen vid fullmäktiges första sammanträde.

Enligt 13 § bestämmer fullmäktige mandattidema för andra nämnder än styrelsen

.

Genom nya KL har det öppnats en möjlighet för de kommuner som så önskar att låta styrelsen och övriga nämnder tillträda tidigare än den l januari efter ett valår. Detta sammanhängermed att fullmäktiges mandatperiod löper från den l november valåret. Genom den nya ordningen möjliggörs ett snabbarevalgenomslag,genomatt samtliga kommunala och landstingskommunalaorgan kan tillträda och börja arbeta så snart som möjligt efter valet. Härigenom får också den tillträdande majoriteten bättre möjlighet att påverka utformningen av budgeten för det nästkommande året. Den ordningen underlättarockså en anpassningav organisationen

nya efter olika lokala förhållanden och önskemål.

Kyrkoberedningen anserdock att detpå det kyrkokommunala området inte är praktiskt möjligt med en sådanordning somhar införts för de borgerli-

kommunerna i fråga om snabbarevalgenomslag, eftersom kyrkofullga mäktiges mandatperiod, liksom kyrkorådets och övriga nämnders, börjar den l januari året efter ett valår.

Jävsreglernaför kyrkorådet och övriga nämnder

Enligt 17 kap. 21 § kyrkolagen gäller att en ledamot eller någon annan

skall handlägga ärendenhos kyrkorådet inte får delta i eller närvara som vid handläggningen av ett ärende som personligen rör honom själv eller hansmaka, föräldrar, barn eller syskon eller någonannannärstående.

jäv i styrelsen och övriga nämnderfinns i 6 kap. 24 27 Bestämmelserom - §§ KL. Regleringenär uttömmandeoch avser all handläggning hos nämnderna, oavsettom det är fråga om ärenden som innebär myndighetsutövning mot enskilda eller inte. Bestämmelsernagäller både förtroendevalda och anställda.

I 24 § föreskrivs att den son1är jävig i ett ärende hos en nämnd inte får delta eller närvara vid handläggningenav ärendet.

Enligt 25 § är en förtroendevald eller en annan anställd hos kommunen eller landstinget jävig, om

saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närståendeeller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,

han eller någon närståendeär ställföreträdare för den som sakenangår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada ärendets

av utgång, 3. hanhar fört talan somombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller

det i övrigt finns någon särskild omständighetsom är ägnadatt rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

I 26 § föreskrivs att från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

För att möjliggöra dubbla engagemangi nämnderoch kommunala företagi har i 27 § vissa undantag gjorts från tillämpningen av ställföreträdarjävet och delikatessjäveti 25

Undantag har också gjorts från tillämpningen av delikatessjävet i fall av engagemangi flera nämnder.

Tidigare gällde i de borgerliga kommunerna två skilda jävsregler, dels det strängareförvaltningsjävet, delsen mindre långtgåendejävsregel i kommunallagen, motsvarandeden som nu finns i kyrkolagen.

Regeringen har vid utformningen av 1991 års KL funnit att principiella motiv talar för en strängare och i grunden enhetlig jävsregel den typ

av

som finns i förvaltningslagen. Genom en sådan inskärper man lyftet att garantera objektivitet och opartiskhet i nämndernashandlande. Fir att så långt som möjligt uppnå enhetlighet inom jävsområdet borde enlgt regeringen den dåvarandemer inskränkta jävsregeln i kommunallagendärför ersättasav en ny regel som till sin huvudsakliga inriktning hadeförvaltningslagen som förebild.

Kyrkøberedningen anser att de principiella skäl som åberopat: för en skärpning av jävsreglema för de borgerliga kommunernaockså giller för det kykokommunala området.

Även detta område bör sålundaförvaltningslagens regler om sakägarjäv, intressejäv, ombudsjäv och delikatessjäv göras tillämpliga. Det bör skegenomatt det i 17 kap. kyrkolagen införs jävsregler motsvarandedem i KL.

Liksom i KL behövs det inte någon regel om tvåinstansjäv. Den rsgelntar sikte situationer där ett ärende väcks hos en myndighet gentm överklagande, underställning eller grund av tillsyn. Detta har cnappast någon relevansi fråga om de kyrkokommunala nämnderna.lnte lnller kan tvåinstansjäv förekomma i förhållandet mellan kyrkorädet och en annan nämnd. Regeringen har gjort motsvarandebedömningar i frågaom den borgerliga nåmndorganisationenprop. l9909l:ll7 s. 98.

Något undantagmotsvarandedet i 6 kap. 27 § första stycket K- för att möjliggöra dubbla engagemangi nämnder och kyrkliga föreag har beredningen inte ansettnödvändigt att införa i kyrkolagen. Sådan engagemang torde nämligen vara mycket ovanliga. Däremot bör det införasen motsvarighet till 6 kap. 27 § andra stycket KL. Det innebär attjäv inte behöver uppstå för en ledamot i kyrkorådet om han tidigare teltagit i handläggningenav sammaärendei en annannämnd. Det kan i dettasam-

manhangdiskuteras huruvida jäv kan uppstånär någonär verksam i hanteringen av ett ärende både i ett församlingskyrkoråd och i samfällighetens kyrkoråd. Enligt beredningen torde man överlag kunna göra den bedömningen att frågan om opartiskhet i sådana fall uppenbarligen saknar betydelse, varför undantagsregelni denföreslagna 17 kap.23 § första stycket kyrkolagen om bortseende från jäv bör kunna tillämpas.

Reglernaom ekonomiskförvaltning och revision

I 19 kap. kyrkolagen finns bestämmelserom de kyrkliga kommunernas ekonomiskaförvaltning. Dessa regler har i huvudsak förts över hit oförändrade från 10 kap. församlingslagen.

För församlingarna gäller att deras egendombör förvaltas såatt förmögenheten inte minskas l §. Här avsesden kyrkokommunala egendomen.För den specialregleradeegendomen gäller särskilda regler 41 kap. kyrkolagen.

Församlingamas medelsbehovskall täckas med skatt, om det inte täcks någotannat sätt, t.ex. genom donationer, gåvor eller kollekter 2 §.

Församlingens budgetår löper per kalenderår 3 §. I 4 § angesvad budgetenskall innehålla.

Kyrkorådet har ett särskilt ansvarför såväl att en budget upprättassomatt den följs jfr 17 kap. 2 § och 18 kap. l §. Kyrkorådet skall upprätta förslag till budget före oktober månadsutgång, om inte särskilda förhållanden hindrar detta. I sådanafall skall budgetförslaget upprättas före november månads utgång 5 §. Innan budgetförslagetgörs upp skall kyrkorådet samrådamed kommunstyrelsen i den borgerliga kommunen 6 §.

Kyrkofullmäktige eller kyrkostâmman skall fastställa skattesatsenför nästa år före utgångenav november månad. Samtidigt skall budgetenfastställas, om inte särskilda förhållanden hindrar detta. I sådana fall skall budgeten fastställas före december månadsutgång 7 §.

Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans anslagsbeslut skall innefatta anvisning av medel för att täcka anslaget 9 §.

I församlingarna får medel avsättas till kapitalfonder och driftfonder 10 §.

En församling får ta upp lån och ingå borgen men får däremot inte pantsättasin egendom till skydd för en fordran nuvarande ll och 12 §§.

Kyrkorådet ansvararför räkenskapsföringenoch redovisningenav förvaltade medel nuvarande 13 §. Kyrkorådet skall årligen sammanfattaoch avsluta räkenskaperna nuvarande 14 §. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämmanhar vanligen i reglementet för kyrkorådet angivit när redovisningen skall ske jfr nuvarande 17 kap. 26 §.

I 20 kap. kyrkolagen finns bestämmelserom revision av den kyrkokommunala verksamhetenoch förvaltningen somhuvudsakligenförts över från ll kap. församlingslagen.

Det nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall utse minst tre revisorer och lika mångarevisorsersättare för en valperiod om tre kalenderår 1 §. Däremot utsesinga revisorer i en församling med direktvalt kyrkoråd. Detsammagäller vanligtvis i andra församlingar i totala kyrkliga samfalligheter.

Beträffande rwision och prövning av ansvarsfrihet gäller särskilda regler för jäv 4 §. Den somär ledamot eller ersättare kyrkorådet elleri

annars är redovisningsskyldigtill församlingen får inte vara revisor eller revisorsersättare eller delta i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet som avser verksanheten i fråga. Jävet omfattar också den redovisningsskyldiges make, föråldnr, barn, syskon eller någon annannärstående.

Revisorernas uppgifter består i en kontroll av att verksamheten skötts på ett ändamålsenligtsättoch från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Vidare skall revisorerna granskaom räkenskapernaär rättvisande och

om den kontroll .somutövatsinom nämndernaär tillräcklig nuvarande 5 §.

Revisionen onfattar inte bara kyrkorådets verksamhet utan också övriga nämnder och beredningar i församlingen nuvarande 5 och 6 §§. Kyrkofullmäktige eler kyrkostämman kan dock utse särskilda revisorer för granskningenav en viss nämnds verksamhet l §.

Revisorernas granskning skall utmynna i en revisionsberättelsetill kyrkofullmäktige eler kyrkostämman. Förutom eventuella anmärkningar skall berättelsen altid innehålla ett särskilt uttalande huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inte nuvarande 8 §.

Kyrkofullmåkige eller kyrkostämman skall senastföre utgångenav året efter det år revisionen avser pröva frågan om ansvarsfrihet för berörda ledamöter nurarande 9 §. Fullmäktige eller stämmankan bara beslutaom att väcka skadeståndstalanom ansvarsfrihet vägras nuvarande 10 §. Däremot sakmsi de kyrkliga kommunerna möjlighet att avsättaen försumlig förtroendeald som inte frivilligt avgår efter att ansvarsfrihet vägrats eller revisorena riktat allvarlig kritik mot hur verksamhet har skötts.

I förhållande till församlingslagenhar i kyrkolagen nuvarande20 kap. 10 § tagits in ny bestämmelseom preskriptionstiden för skadeståndstalan.

en Tiden börjar löpa när kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har beslutatatt vägra ansvarsfrihet. Därmed har bestämmelserna deni delen anpassatstill

gäller för de borgerliga kommunerna enligt KL. det som

ekonomiskförvaltning i de borgerliga kommunerna finns i 8 Reglerna om kap. KL.

Den tidigare regeln i gamla kommunallagenom förmögenhetsskydd,vilken motsvarasav 19 kap. l § kyrkolagen, har ersatts med en allmän bestämmelse att kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hushåll-

om ning i sin verksamhet 1 §.

Regeringenanförde i förarbetena till 1991 års KL att ävenom dentidigare förmögenhetsskyddsbestämmelsenbidragit till en god hushållning av kommunernas och landstingens resurser och till stadga och stabilitet i deras ekonomi, så kan kommunerna och landstingen ibland behövaanvändasina ekonomiska resurser ett friare sätt än vad som följer av denna bestämmelse. Det därför enligt regeringen angelägetatt den nya regleringen

var inte inverkadehämmande sådanadispositioner. Den tidigare bestämmel-

hade mångaupplevts somalltför stelbent och ansettsvara ett hinder sen av för strävandenaatt öka rationaliteten i den kommunala ekonomiskapolitiken prop. 1990912117 s. 109 och 110.

Mot bakgrund av den nya mer allmänt hållna ändamålsbestämmelseni l § har det ansetts särskilt viktigt att den kommunala medelsförvaltningen motsvarar högt ställda krav sundhet och säkerhet. Kommunerna och landstingen har därför ålagts att förvalta sina medel ett sådantsätt att krav på god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses 2 §. Medlen får alltså inte riskeras genomplaceringar som är tveksammaeller

svårbedömdafrån rättslig synpunkt eller somfordrar sådanaspecialkunskaper som kommunerna och landstingenkan ha svart att leva upp till. Motsvarande gäller i fråga om exempelvis ränte- och valutarisker i samband med upplåning a. prop. s. 110 och lll.

Fullmäktige skall meddela närmare föreskrifter om denna förvaltning 3 §-

Den tidigare regeln i gamla kommunallagen, om att medelsbehovetskall täckas med skatt när det inte täcks annatsätt, vilken har sin motsvarigheti 19 kap. 2 § kyrkolagen, har inte förts över till 1991 års KL. Bestämmelsen har ansettsonödig, eftersom den saknardirekta rättsverkningar och alltså bara är en upplysning om att man finansierar verksamheten med skatt eller andra finansieringskâllor. Detta framgår redan av bl.a. regeringsformen a. prop. s. 112.

De tidigare reglerna om budgetens innehåll har ändrats så, att det inte längre krävs att budgeten skall vara balanserad5 § andra stycket. I förarbetena till 1991 års KL konstaterasatt det tidigare balanseringskravet ändå inte garanteradeverklig balans i budgeten a. prop. s. 115. En balanserad budget krävs fortfarande enligt de kyrkokommunala bestämmelsernai 19 kap. 4 § andra stycket kyrkolagen.

Vidare skall, enligt KL, av budgeten framgå hur den ekonomiska ställningen beräknasvara vid budgetåretsslut 5 § andra stycket.

Det har också somett led i ett systemmed ökad långsiktighetoch mål-

styming införts krav pâ verksamhetsplanoch treårig ekonomisk pla-

nering 5 § första och tredje styckena.

Den kommunala budgeten skall fortfarande vara en bruttobudget, dvs. samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamhetemaskall tas upp i budgeten 5 § andra stycket. Fullmäktige får dock anvisa nettoanslagtill nämnderna.

Regler om budgetprocessenfinns i 6 11 §§ och har inte ändrats i sak

jämfört med gamla kommunallagen. De motsvarasnärmastav 19 kap. 5

- 8 §§ kyrkolagen.

Den tidigare regeln om medelsanvisningmotsvaras av 19 kap. 9 § första stycket kyrkolagen har i 1991års KL ersattsmed en bestämmelsei 12 § om att fullmäktige, i samband med beslut om en utgift under löpande budgetår, alltid skall ange hur utgiften skall finansieras. Det gäller såväl driftskostnader som kapitalutgifter. Regeln innebär alltså att detinte längre ställs något krav på balansering av de anslagsbeslutsom fattats utan samband med budgetfastställelse. Detta är en naturlig följd av att det inte heller längre krävs att budgeten skall vara balanserad.

Den tidigare regeln om reservationsanslag,vilken har sin motsvarigheti 19 kap. 9 § andra stycket kyrkolagen, har inte förts över till 1991 års KL. Något undantagfrån kravet reglering avöverskott behövs inte, eftersom detta krav försvunnit i samband med slopandetav kravet en balanserad budget a. prop. s. 119.

Tidigare regler om rätt att bilda fonder, ta upp lån och ingå borgen samt om fondmedels användande,vilka överensstämmermed bestämmelsernai nuvarande 19 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen, har inte heller fått någon motsvarighet i 1991 ärs KL. Dessa befogenheter har kommunerna och landstingen redan till följd av sin egenskapav självständigajuridiska personer och reglerna har därför ansettsonödiga a. prop. s. 120.

I 13 § finns en bestämmelseom förbud mot pantsättning överförts i

som sak oförändrad från gamla kommunallagen. Den har sin motsvarighet i nuvarande 19 kap. 12 § kyrkolagen.

Bestämmelsernaom räkenskapsföring och redovisning har skärpts i 1991 års KL såatt redovisningen fått ökad betydelse. 14 16 §§, motsvaras

- som av nuvarande 19 kap. 13 och 14 §§ kyrkolagen, har i sak överförts oförändrade från gamla kommunallagen. Nya regler, som saknar motsvarighet i gamla kommunallagen och i kyrkolagen, har införts i l7 23 §§, De

innebäratt årsredovisningen skall

innehålla uppgift om utfallet av verksamheten, verksamhetens finansiering och den ekonomiska ställningen vid årets slut; upplysning skall också lämnasom borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser 17 § första stycket,

omfatta även sådankommunal verksamhet drivs i form aktiebo- - som av lag, stiftelse, ekonomisk förening, ideell förening eller handelsbolag 17 § andra stycket,

upprättas mediakttagandeav god redovisningssed 18 §, - - överlämnas till fullmäktige och revisorerna snarast möjligt och senast den l juni året efter det är som redovisningenavser 19 §,

godkännasav fullmäktige 20 §, - - hållas tillgänglig för allmänheten från och med kungörandetav det sammanträde med fullmäktige då årsredovisningen skall godkännas 21 §.

Fullmäktige får bestämmaatt allmänheten kan få ställa frågor om årsredovisningen vid ett sammanträdemed fullmäktige 22 §.

Fullmäktige skall meddelanärmare föreskrifter om redovisningen 23 §.

Som skäl för de nya reglerna har åberopatsatt den pågåendeutvecklingen i riktning mot ökad målstyming i den kommunala verksamhetengör att redovisningens roll somkontrollinstrument ökar a. prop. s. 121

Reglerna om revision i de borgerliga kommunernafinns i 9 kap. KL.

l 3 §§ handlarom val av revisorer och revisorsersättare.

-

1 och 2 §§ motsvarasav 20 kap. l § kyrkolagen. De tidigare bestämmelserna, om hur omval eller förnyad sammanräkning som innebär ändrad mandatfördelning mellan partierna i fullmäktige inverkar på uppdragen för revisorerna och revisorsersättama, motsvaras av 20 kap. 2 § kyrkolagen har flyttats över till 4 kap. som gäller för alla förtroendevalda, således ävenrevisorer och revisorsersättare.

3 § motsvarasav 20 kap. 3 § kyrkolagen.

4 och 5 §§ innehåller bestämmelserom jäv. De motsvarasnärmast av 20 kap. 4 § kyrkolagen. I uppräkningen av de närstående till den redovisningsskyldige för vilka revisionsjäv också föreligger har den ändringen gjorts i 1991 års KL att begreppet sambohar införts. En saklig nyhet är vidare att de enskilda förtroendevaldages rätt att, oavsettom de är ledamöter i fullmäktige eller inte, delta i fullmäktiges överläggning när revisionsberättelsenöver den verksamhetsomde ansvarat för behandlas.

I 6 som är ny, föreskrivs att varje revisor fullgör sitt uppdrag självständigt. Genomdenna bestämmelsehar man velat framhålla den enskilde revisorns oberoende ställning. Bestämmelsenger bara uttryck för det som redan tidigare varit gällanderätt och innebär såledesingenändring i sak.

7 9 innehåller bestämmelserom revisorernasuppgifter.

-

7 och 9 har sin motsvarighet i nuvarande 20 kap. 5 § kyrkolagen. På ett tydligare sätt än tidigare angesi 7 § att det är all den verksamhetsom bedrivs inom nämndernas ansvarsområdensom skall granskas och inte bara det arbetesom nämndernasjälvautfört. 8 § är ny i sakoch innehåller en bestämmelsesom klargör revisorernas förhållande till den specialreglerade verksamheteninom nämnderna.Som huvudregel gäller att revisorerna inte får granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Från förbudet mot att granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild finns två undantag.Det enaundantagetinnebär att sådan granskning får skeom handläggningenav ärendet ett fattat beslut

eller en underlåtenhet att fatta beslut har vållat kommunen eller land-

stinget en ekonomisk förlust. Den ekonomiska förlusten kan exempelvis bestå i ett skadeståndsom har dömts ut av domstol eller betalatsut efter förlikning. Enligt det andra undantagetfär revisorerna granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild om granskningen sker från allmänna synpunkter. Med detta menasatt revisorerna får göra en allmän granskning för att kontrollera handläggningsrutiner, standardfrågor etc.

10 och ll §§, som handlar om revisorernas rätt till upplysningar m.m., motsvaras närmast av nuvarande 20 kap. 6 § kyrkolagen. Reglerna har ändrats så att inte bara nämndernaoch beredningarnautan också de anställda anges i lagen som skyldiga att lämna revisorerna upplysningar m.m. Denna ändring innebär formellt sett en utvidgning av upplysningsskyldigheten för de anställda. De får därigenom en sjävständig upplysningsskyldighet skild från och utöver den skyldighet som kan följa av anställningsförhållandet. Enligt förarbetenatorde inte denna ändring medföra några problem vid tillämpningen av sekretesslagena. prop. s. 128.

12 och 13 §§, som innehåller föreskrifter om revisorernas förvaltning, motsvaras av nuvarande20 kap. 7 § kyrkolagen.

14 och 15 §§ innehåller bestämmelserom revisionsberättelsen. De motsvarasnärmastav nuvarande20 kap. 8 § kyrkolagen. I 15 § har införts en bestämmelseom att anmärkning får riktas mot nämnder och fullmåktigeberedningar samtdenenskilda förtroendevalda i sådanaorgan. Bestämmelsen tar sikte på att visa vem somår revisionsansvarig. Tidigare bars revisionsansvaretkollektivt av varje nämnd. Det innebar att dessaibland vägrades ansvarsfrihet för felaktigheter som begåtts av enskilda förtroendevalda. Detta ansågs otillfredsställande och därför har i nya KL det kollektiva revisionsansvaretför styrelsenoch de övriga nämndernakompletterats med en regel om ett individuellt revisionsansvarför de förtroendevalda.

I 16 och 17 §§ finns föreskrifter om prövning av frågan om ansvarsfrihet. De motsvarasav nuvarande20 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen. 18 som handlar om revisionsreglemente, motsvaras av nuvarande 20 kap. ll § kyrkolagen

.

De allt större kraven ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser har inneburit att nya former för ekonomistyrning behövt tillskapas. Ett nytt budget- och redovisningssystemhar därför införts hos kommunerna. Detta har i sin tur nödvändiggjort enanpassningav KL:s regler till de nya systemen för ekonomistyrning.

underlätta driften effektiv och högkvalitativ verksamhet har För att av en sålundanya bestämmelserinförts i KL om budgetering, redovisning och resultatuppföljning.

Den borgerliga kommunalaekonomiska förvaltningen är till stor del vägledandeockså för de kyrkliga kommunerna. Svenskakyrkans församlingsoch pastoratsförbund har dessutom utarbetat en ny budget- och redovisningsmodell för de kyrkliga kommunerna sombygger de nya formerna för ekonomistyrning i de borgerliga kommunerna. Mot bakgrund härav

anserKyrkoberedningen att det är lämpligt att de ekonomibeståmmel-

nya sernai KL i allt väsentligt transformeras till motsvaranderegler i kyrkolagen.

Det innebär bl.a. att den nuvarande regeln om förmögenhetsskyddslopas och ersättsav en allmän regel om att de kyrkliga kommunerna skall iaktta en god ekonomisk hushållning. De kyrkliga kommunerna åläggs samtidigt att förvalta sina medel på ett sådantsätt att krav god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.

Kyrkofullmäktige eller kyrkostämma skall meddela närmare föreskrifter om medelsförvaltningen. Pastoratsförbundet får förutsättas meddela normalföreskrifter till hjälp för kyrkokommunerna.

På vissa punkter har avvikelser från KL övervägts, bl.a. vad gäller det nuvarande kravet i 19 kap. 4 § andra stycket kyrkolagen om att budgeten skall vara balanserad. Det här kravet har bidragit till god ordning

en som gett stadgaoch stabilitet också i de kyrkliga kommunernasekonomi. Detta kan tala för att behålla balanseringskravet. Å andra sidankan det, liksom i de borgerliga kommunerna, finnas ett behov av ökad flexibilitet i verksamhetsfinansieringen med hänsyn till de skilda ekonomiska förhållanden som kan råda under olika är. Det kan sålunda under något år vara fördelaktigare att hålla nere församlingsskatten och i stället använda sig

av ekonomiska reserver eller av upplâning.

Dessutomsynes det vara såatt balanseringskravet, liksom i de borgerliga kommunerna, ändå inte garanterar någon verklig balans i de kyrkliga kommunernas budget. Det här kravet kan nämligen i formellt hänseende uppfyllas genomanvändningav olika slags s.k. budgetregleringsposter

son1 användsför att rent tekniskt balansera budgeten. Det finns också möj-

en lighet att balansera budgeten med förskott se förarbetenatill gamla kom-

munallagen, prop. 197576:l87 s. 500. En formell balansering av budgeten kan också göras genom avsättning till eller disposition av fmder. Någon balans i verklig mening behöveralltså till synesinte föreligga enligt den nuvarandebestämmelseni kyrkolagen.

Eftersom balanseringskravetalltså ändåsynes vara fiktivt och då de:inte heller ñnns anledning anta annat än att de kyrkliga kommunerna, i likhet med de borgerliga, kan ges förtroendet att planera sin finansiering ett mera allsidigt sätt, anserberedningenatt kyrkolagen inte bör lägga hnder i vägen för detta. Balanseringskravetbör sålundaslopas. Om detta sker, är det extra viktigt att de kyrkliga kommunerna gör klart för sig hur den planerade verksamheten kommer att påverka kapitalanvândningenoch kapitalanskaffningen.

Den av beredningenförordadeanpassningentill KLzs regler innebär vidare bl.a. att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställnngen

vid budgetåretsslut. Dessutominförs krav verksanhetsberäknas vara plan och ekonomisk planering. Tidigare regler om rätt att bilda fondtr, ta

lån och ingå fondmedlensanvändning slopas, :fterupp borgen samt om som dessarättigheter ändå tillkommer de kyrkliga kommunerna i leras egenskapav juridiska personer.

Sammantagetinnebär förslagenatt de kyrkliga kommunernafår ökad rihet på det ekonomiska området. Det övergripande syftet är att kyrkokonmu-

härigenom skall få bättre möjligheter att bedriva en långsiktig ekonema nomisk planer-ing. Detta blir allt mer viktigt i takt med den försänrade samhällsekonomin.Kraven att församlingar och samfálligheterhuslållar med sina resurserökar. Befintliga resursermåsteutnyttjas effektivareoch sannolikt i ökad omfattning omfördelas mellanolika verksamhetsomnden. I detta perspektiv är det viktigt med en flerårig ekonomisk planeringson1 komplement till de ettåriga budgetama. Beredningen vill i sammanhanget

betona att slopandet av det formella kravet på att budgeten skall vara balanseradinte får innebäraen konsekvent underbalanseringav budgetarna. Ett sådanthandlande kan inte vara förenligt med en god ekonomisk hushållning som det ställs krav enligt den föreslagna lagregleringen. Beredningen vill också framhålla den ekonomiska flerårsplaneringens betydelsesom en utgångspunktför diskussionerom behovetav strukturella åtgärder inom den kyrkokommunala verksamheten.

I konsekvens med att ekonomibestântmelsernaanpassastill KL:s regler, anser beredningenatt även revisionsbestâmmelsernai 20 kap. kyrkolagen bör anpassastill de motsvarandereglerna KL.i

Kømmunalbesvär

I 22 kap. kyrkolagen finns bestämmelserom kommunalbesvärsom motsvarar de regler som fanns i gamla kommunallagen.

Kommunalbesvâr får bara användas mot sådanakommunala beslut för vilka det saknassärskilda överklagningsregler l §.

Rätt att anföra kommunalbesvär har den som är folkbokförd i territoriell församling eller som är medlem i en icke-territoriell församling, oavsett om han eller hon personligen berörs av besluteteller 3 §.

Det kommunala beslutet kan angripas bara de särskilda besvärsgrunder som angesi l nämligen att beslutet

inte har tillkommit i laga ordning, står i strid mot lag eller annanförfattning,

något annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet, 4. kränker klagandensenskilda rätt, eller

annarsvilar orättvis grund.

Besvârsprövningen kan något förenklat sägasinnebäraatt det är beslutets laglighet och inte desslämplighet somprövas.

Vid bifall till besvärenfår besvärsmyndighetenbara upphävabeslutet Den får inte sättaannatbeslut i det upphävdasställe.

10 kap. KL innehåller regler motsvarandedem i kyrkolagen om kommunalbesvär. I 1991års KL har dock reglerna gjorts tydligare och meröverskådliga. Vissa särdrag för kommunalbesvärensom har utbildats irättspraxis har uttryckts direkt i lagen. Termen kommunalbesvärhar ersattsav uttrycket laglighetsprövning.

Två av de tidigare prövningsgrundemai kommunalbesvärsmälhar slopats, nämligen att ett beslut kränker klagandens enskilda rätt eller att det vilar orättvis grund. Övriga prövningsgrunder har behållits.

Kyrkoberedningen att reglernaom kommunalbesväri kyrkolagenbör anser anpassastill de nya reglernaom laglighetsprövning i KL.

Det framstår därvid som lämpligt att i likhet med vad som gjorts i KL låta vissa särdragför kommunalbesvärsprocessensomutbildats i praxis framgå direkt lagtexten. Detta gäller bl.a. det utmärkande draget att av kammarrättenbara får upphävaeller inte upphävaett beslut, men inte sätta ett nytt beslut i dessställe 10 kap. 8 § KL. Härigenom markerasatt det ytterst är fråga laglighetsprövning och inte i första handen om en ren lämplighetsprövning prop. l99091:ll7 s. 132.

Ett skäl för att byta ut termen kommunalbesvärmot laglighetsprövninghar varit den allmänna strävan att ta bort ordet besvär ur all författningsmate-

ria. Det har också funnits ett behov av att ett ännubättre sätt klargöra skillnaden mellan kommunalbesvâr och förvaltningsbesvär. Eftersom kämpunkten i kommunalbesvärsprövningen är just legalitetsprövningen har ordet laglighetsprövning ansettsvara ett bra ersättningsord. Beredningen delar de motiv som anförts för ett byte av terminologin.

IWå av de tidigare prövningsgrunderna har slopats. Prövningsgrunden kränker klagandens enskilda rått har haft störstpraktisk betydelsefrämst i löne- och pensionsârenden.Genom ändrad arbetsrättslig lagstiftning har dock detta område inskränkts i väsentlig mån. Prövningsgrunden vilar orättvis grund har ofta åberopatsav dem som klagat i kommunalbesvärsmål, men har tillämpats relativt sällan av domstolarna. Ursprungligen torde den ha införts för att ge uttryck kravet likställighet mellan kommunmedlemmar. Även rättspraxis visar att den är starkt förknippad med likstållighetsprincipen. Vid tillkomsten av 1991 års KL konstaterades att båda prövningsgrunderna har en synnerlig begränsad användbarhet, men åberopas ofta av de klagande och ger därmed upphov till åtskilliga missförstånd och en onödig handläggning. Genom att likställighetsprincipen skrivits in i lagtexten kan prövningsgrunden står i strid mot lag eller annan författning användasom någonanseratt ett beslut strider mot

denna

princip. De båda aktuella prövningsgrunderna slopadesdärför a. prop. s. 136. Beredningen finner att det anförda också bör gälla i fråga om det kyrkokommunala området.

Beredningen anser vidare att prövningsgrunden punkt 3 på något

annat sättöverskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmansbefogenhet lik-

som i KL a. prop. s. 136 bör delas upp i två punkter för att ut-

- ge tryck att den har ett vidare tillämpningsområde än vad ordalydelsen i förstone ger uttryck åt. Det bör såledesframgå att prövningen också kan omfatta frågan om en viss åtgärd över huvud tagetär kyrkokommunal

en angelägenhet.

Reglerna om kallelse till kyrkøstämma

I 14 kap. 4 § kyrkolagen finns regler om kungörelsen av samnanträde med kyrkostämma. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid ch plats för sammanträdetsamt uppgift om de ärendensom skall behandlas.Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen församlingensanslagstavla.

I 14 kap. 8 handlar om hur föreskrifterna om kyrkofullnäktige i

som

tillämpas kyrkostämma, hänvisas bl.a. till mvarande församling m.m. 13kap. 10 I den senareparagrafen motsvarar 13 kap. 8 9 i kyrko-

beredningensförslag, första och andra stycken samt tredje stycket

vars första meningen överensstämmermed innehållet i 14 kap. 3 02h4 §§, föreskrivs i tredje stycket, sista meningen, att kungörelsen om sammanträdet inom tid, dvs. minst en vecka före sammanträtesdagen,

samma också skall sändastill varje ledamot och ersättarepå ett lämpligt sätt.

Det har gjorts gällande att en strikt tolkning av bestämmelseni ruvarande 13 kap. 10 § tredje stycket, sista meningen, skulle innebära att ungörel-

till kyrkostämmanskall sändastill varje röstberättigad kyrkonedlem. sen

Detta har inte varit avsikten med hänvisningen i 14 kap. 8 § til bestämmelsen. Eftersom den inte skall tillämpas i ifrågavarande avseendeoch då innehållet i bestämmelseni övrigt täcks av föreskrifterna i 14 kar. 3 och 4 §§, föreslår Kyrkoberedningen att hänvisningen 14i kap. 8 § till nuvarande 13 kap. 10 § slopas.

4.2.3 Administrativa och ekonomiska konsekvenser av för-

slagen

Kyrkoberedningens förslag ger somhelhet möjlighet till nya lösningar som kan innebära ett bättre resursutnyttjande och kostnadsbesparingari den kyrkokommunala verksamheten.

De kyrkliga kommunerna får sålundavidgade möjligheter att bestämmaom i vilka former de skall bedriva sinaverksamheter.

De får större frihet att organisera nämnderna.Utrymmet för att delegera beslutanderätt blir större. Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans övergripande målstyrning av verksamheten underlättas genom nya instrument för att följa upp de mål och riktlinjer somde fastställt samtför att utvärdera resultatetav kyrkorådets och övriga nämndersverksamhet.

Kyrkorádet och de övriga nämndernafår i sin tur bättre förutsättningar att styra sina förvaltningar och att stimulera personalengenomatt ge dem ett ökat ansvaroch större befogenheter.

Detaljregleringen av bl.a. kyrkofullmäktiges arbetsformer minskas.

Sammantagetger förslagen de kyrkliga kommunerna betydligt bättre förutsättningar än tidigare att förnya och effektivisera verksamheten. Genom ökat självbestämmandefår de också ett större ansvar för de nödvändiga rationaliseringarna.

s DET KYRKLIGA UTJÄNININGSSYS-

TEMET

5.1 Statskontorets undersökning

Statskontoret har på Kyrkoberedningens uppdrag biträtt med det grundläggande arbetet när det gäller det kyrkliga utjämningssystemet. Statskontoret har sålunda gjort en översyn av systemet, utvärderat detta samt föreslagit förenldingar. Statskontorets rapport är fogad bilaga till

som betänkandet.

Statskontoret föreslår sammanfattningsvisföljande:

Regeln slopasattdet allmännautjämningsbidrageti vissa situationer skall inskränkas.

De extra utjämningsbidragen slopas i huvudsak och ersätts ökade - av möjligheter att ge strukturbidrag. I undantagsfall skall dock

extra utjåmningsbidrag kunna komma i fråga ävenfortsättningsvis.

Stiftens ansvar för kyrkobyggnadsbidragenökas i takt med att stiften bygger upp kompetens i fastighetsfrågor. Där detta skett kan Stiftet fatta beslut om bidrag inom en av Kyrkofonden angiven medelsram. - De nu utgående stiftsbidragen och allmänna utjämningsbidragen till stiften slopas.Stiftens kostnaderför sinegenverksamhetoch för strukturbidrag till pastoratenfinansierasgenomstiftsskatten.En skatteväxling med 3

öre sker därvid, så att stiftssamfállighetema ges möjlighet att höja sina skatter med 3 öre samtidigt som pastoraten sänker sina skatter med lika mycket. Ett led i skatteväxlingenär att den allmänna kyrkoavgiften också sänksmed öre.3 Särskildastiftsbidragfrån Kyrkofonden blir dock flertalet stift nödvändiga till följd av skatteväxlingen, i varje fall under en övergångstid.

Strukturbidragenanvändssomidag för särskildaändamålsamti vissa fall -

stödinför bildandetav bârkraftiga lokala enheteroch som glesbygdssom stöd.

5.2 Beredningens slutsatser

Statskontorethar enligt Kyrkoberedningens mening på ett förtjänstfullt sätt kartlagt och utvärderat det kyrkliga utjämningssystemet.

Utvärderingen visar att utjämningssystemethar bådepositiva och negativa konsekvenser dennuvarandekyrkliga organisationsstrukturen.Enligt beredningensuppfattning börutjämningssystemetsgenerelladelar varaneutrala i strukturfrågoma. Önskvärda organisationsförändringar bör initieras och genomföras de lokala organens och stiftsorganens ansvar. Det kan noteras att inte obetydliga strukturförändringar skett under de senastefem åren.

Statskontoretframhåller i sin analysattpastoratmedhögreverksamhetskostnaderper invånareerhåller högre utjämningsbidrag per invånare och anser dettatyda påett behovav rationaliserings-och strukturarbete lokalplanet inom kyrkan. Beredningenvill hänill påpekaatt verksamhetskostnadenper invånare också i regel avspeglasi utdebiteringenshöjd.

Statskontoret föreslår som ett led i en förenkling av utjämningssystemetatt det allmänna uáamningsbidraget till stzfissamfälligheterrtaslopas samt att regeln om inskränkning av utjâmningsbidrag tas bort. Beredningen instämmer Statskontoretsbedömning i dessadelar.i

Statskontoret föreslår att besluten om extra uzjdmningsbidrag flyttas till stiftsstyrelsema men att Kyrkofondens styrelse därutöver fär rätt att lämna särskilt bidrag till pastorat som hamnat i ett akut ekonomiskt krisläge. Beredningen betraktar det extra utjämningsbidraget som en säkerhetsventil i utjämningssystemet. Genom tillfälliga förändringar i samhällsekonomin kan vissa typer av pastorat råka i akut ekonomiskt trångmål. Utöver de bidrag till olika pastorat som stiftsstyrelsen kan bör därför, ge som Statskontoret föreslagit, en möjlighet finnas att extra utjämningsbidrag. ge Med hänsyn till önskvärdhetenav enlikformig behandling dessaärenden av bör handläggningen av dem kvarligga hos Kyrkofondens styrelse. l förhållande till dagensextra utjämningsbidrag bör dock kostnadenför dessa bidrag kunna minska.

Statskontoret Föreslårattbeslutenrörandekyrkobyggnadsbidrag sikt skall flyttas till stiftsstyrelsema men att detta bör anstå tills kompetens i kyrkobyggnadsfrågor har byggts upp i stiften. En förebild är här det arbete som Samfälligheten Gotlands kyrkor utför inom Visby stift. Beredningen instämmer i Statskontorets bedömning i detta avsnitt. Det förefaller dock tveksamtom Gotlandsmodellenär lämplig i alla stift och deekonomiska om förutsättningarna för att bygga upp lämplig kompetens föreligger i hela landet. Kyrkofondens styrelse bör därför enligt beredningens mening ges möjlighet att, där så är lämpligt, delegera rättenatt besluta kyrkobyggom nadsbidrag till stiftsstyrelsen. En sådan delegering bör också innefatta en ram för de medel för kyrkobyggnadsbidrag som stiftsstyrelsenhögst får ta i anspråk.

Statskontoret föreslår att strukturbidragen självständigt skall beslutas av stiftsstyrelsema. Beredningen instämmeri förslaget.

Vidare föreslår Statskontoret att stiftens kostnader för egen verksamhet liksom för strukturbidrag i huvudsakfinansierasgenomenskalreväxlingmed tre öre mellan den allmänna kyrkoavgiften och stiftsskatten. Beredningen tillstyrker huvudtanken i detta förslag men konstaterar att det, oavsett skatteväxling, erfordras ett kompletterande bidrag till vissa stift. Detta bidrag måsteersättautjämningseffektenhos det allmännautjämningsbidraget och stiftsbidraget, vilka båda föreslås avskaffade. Ett sådant särskilt stiftsbidrag skulle kunna ges till stift med särskilt behov av inkomstförstärkning samt för tillfälliga behov av hög angelägenhetsgrad.

Beträffande den föreslagna skatteväxlingen noterar beredningen att det givetvis inte kan komma i fråga att ålägga stiftssamfälligheternaatt höja skatten med visst belopp. Prövningen av denna fråga ankommer varje stiftssamfallighet. Om skattestoppråder vid dentidpunkt dåskatteväxlingen blir aktuell, bör dock genomlagstiftning utrymme för en skattehöjningav angiven storlek skapas.

skatteväxlingen innebärattdenallmännakyrkoavgiften sänksi enlighet med Statskontoretsförslag. Beredningen förutsätter att pastoraten sänker sitt skatteuttagmedett motsvarandebelopp. I likhet med vad som nyssangetts i frågaom stiftssamfállighetemaoch en skattehöjningankommerfrågan om

skattesänkningprincipiellt pastoraten. I en situation då skattestopp en råder torde det dock kunna från statsmakternassida resas krav att skatteväxlingenmedför en reell skattesänkningi pastoratensåatt det totala skattetrycket inte ökar. För att garanteradennaeffekt kan lagstiftning om sänktutdebitering i pastoratenkomma att erfordras.

I övrigt behöver vissa författningsändringar, främst i kyrkolagen, ske.

6 TYSTNADSPLIKT FÖR DIAKON

OCH DIAKONISSA

6.1 Nuvarande ordning

För den som är prästvigd i Svenska kyrkan gäller tystnadsplikt enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen avseendeuppgifter somhan eller hon erfarit under bikt eller själavårdande samtal. Tystnadsplikten är absolut, dvs. gäller oavsett om det skulle vålla skadaom uppgiften röjs. För präst fått uppgift

som en under bikt gäller alltså en livslång tystnadsplikt för uppgiften. Tystnadspliktsregeln är inte heller beroende av om prästen är anställd i offentlig tjänst eller ej. Tystnadsplikt gäller såledesinte bara för en präst anställd i Svenskakyrkan utan även för präst har privat anställning eller

en som en pensioneradpräst.

Prästenstystnadsplikt omfattas inte avdet s.k. meddelarskyddet16 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100. Ett sådant skydd vilket de flesta tystnads-

- plikter omfattasav innebär att en offentlig funktionär medtystnadsplikt

utanrisk för straff kan lämnauppgift somomfattas hanstystnadsplikt för

av offentliggörande i tidning eller andra massmedia. Endast tidningens ansvarige utgivare eller motsvarande kan då straffas för uppgifter som förekommer i tidningen. Prästens tystnadsplikt bryts inte heller av den

skyldighet att vittna inför domstol som gäller för flertalet offentliga funktionärer är belagdamedtystnadsplikt. som

Handlingar präst i offentlig tjänst innehar som ett led i sin som en själavårdandeverksamhet privata och faller därför inte under ansesvara allmännahandlingarsoffentlighet se rättsfallet RÅ 1963 bestämmelsernaom ref. 41.

Vid sidan prästenstystnadsplikt för uppgifter underbikt och själavårdanav de samtalföreligger sekretessi vissutsträckning för uppgifter inom kyrkans församlingsvårdandeverksamhet enskildspersonligaförhållanden somavser 7 kap. 33 § sekretesslagen. Med församlingsvårdandeverksamhet avses själavårdandeoch diakonalverksamhetsamtbarn-och ungdomsverksamhet. Utanför begreppet församlingsvårdande verksamhet faller däremot t.ex. kyrkans egendom, begravningsväsendet och kyrkans förvaltningen av personaladministration prop. 19919223 s. 4. Sekretessenför församlingsvårdandeverksamhetär emellertid i flera avseendenmera begränsadän gäller för präst enligt 36 kap. 1 § kyrkolagen. Sålunda får den som uppgiften röjas detstår klart att denenskilde och honom närståendeinte om lider skada så sker. Vidare gäller för uppgift i en handling tidsbeom gränsning högst 70 år, varefter uppgiften inte längre är sekretessbelagd. om Sekretesslagensregler och såledesäven regeln om sekretess i den församlingsvårdandeverksamheten avserendastdem somhar tjänst eller uppdraghos stat eller kommun.

sekretessenligt 7 kap. 33 § sekretesslagengäller meddelarskydd. För Vidare gäller begränsning sekretessenpå såsätt att uppgift kan lämnas av till åklagare och polismyndighet, om det är fråga om utredning av allvarligare brott. Den omfattas av sekretessenär också skyldig att som vittna inför domstol de uppgifter Sekretessenavser, om han eller om som hon skulle kallas somvittne i en rättegång.

Sekretess gäller vidare i kyrkans verksamhet för familjerådgivning för uppgift som enskild lämnat i förtroende och för uppgift inhämtats i

som sambandmed rådgivningen 7 kap. 4 § sekretesslagen. Sekretessenavser såväl muntliga uppgifter som uppgifter i handlingar och är absolut. För uppgifter i handlingar gäller sekretessen under 70 år. Meddelarskydd föreligger inte, men däremot hindrar sekretesseninte att den omfattas

som av den lämnar uppgifter till åklagare och polismyndighet eller vittnar inför domstol, när det gäller allvarligare brott.

I ärendeom medlemskapi Svenskakyrkan gäller sekretessför

uppgift om enskilds personliga förhållanden 7 kap. 15 § sekretesslagen. Sekretessen avser såväl muntliga uppgifter somuppgifter i handlingar. Den dock

avser endast uppgifter där det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någonhonom eller hennenärståendelider skadaom uppgiften röjs. För uppgifter i handlingar gäller sekretessenhögst70 år. Meddelarskyddgäller. sekretessenhindrar inte att uppgift lämnastill åklagareeller polismyndighet för utredning av allvarligare brott. Den omfattas sekretessenär

som av skyldig att vittna inför domstol.

Kyrkans sjukvårdsverksamhetomfattasav sammaSekretessreglersomgäller för offentlig sjukvård i övrigt 7 kap. l § sekretesslagen.

För kyrkan gäller vidare bestämmelser om sekretess som avser alla myndigheter, t.ex. för personalsocialafrågor 7 kap. ll § sekretesslagen eller för uppgift om utlänning 7 kap. 14 § sekretesslagen.

Tystnadsplikten för prästergäller nämnts

som oavsettomprästenär anställd i Svenska kyrkan eller och såledesockså oavsett om han eller hon är anställd i den offentligrättsligt regleradedelenav kyrkan, t.ex. ett pastorati eller i en stiftssamfállighet, eller i den privaträttsligt reglerade

delen av kyrkan, t.ex. i någonav kyrkans stiftelser. För övriga kyrkliga funktionärer

gäller däremot att lagstadgadtystnadsplikt endastkan förekomma i offentlig tjänst, dvs. för kyrkans vidkommande vid tjänstgöring i dess offentligrättsliga del.

Vid sidan den lagstadgadetystnadsplikten kan emellertid tystnadsplikt

av föreligga ocksåpågrund avtal mellandenanställdeoch hanseller hennes

av arbetsgivare. Även de kyrkliga funktionärer, t.ex. diakoner, som tjänstgör i kyrkans privaträttsligt reglerade delar kan såledesåläggastystnadsplikt. Den omfattas sådantystnadsplikt torde inte på dennagrund kunna

som av undandrasig från att vittna vid domstol, om han eller honkallas somvittne i en rättegång.

Den bryter mot en lagstadgad tystnadsplikt kan åtalas vid allmän

som domstol och dömasför brott mot tystnadsplikt. För den somär anställd kan alternativt disciplinär bestraffning komma i fråga. Brott moten tystnadsplikt

uppkommit i privat tjänst kan inte föranleda åtal. Däremot kan om som möjligheter till disciplinära åtgärder föreligger enligt anställningsavtalet

sådanaåtgärder vidtas. Vidare kanen anställd sombryter sin tystnadsplikt

antingen denna beror lag eller avtal därutöver eller alternativt - komma att sägasupp eller avskedasfrån sitt arbete.

Sammanfattningsvisgäller såledesi huvudsak för närvarandebeträffande diakoners och diakonissors tystnadsplikt att dessa har sådan plikt för uppgifter rörande enskilda framkommit i kyrkans församlingsvårdande

som verksamhet, det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan skada för

om den enskilde eller någon honom eller henne närstående. Vidare har de absoluttystnadsplikt för uppgift somlämnatsi förtroendeeller somi övrigt framkommit vid kyrkans familjerådgivning. Diakon har ocksåtystnadsplikt för uppgifter enskild ärendei beträffandemedlemskapi Svenskakyrkan,

om

Fortsättningsvisavsesmeddiakonsåväldiakonsomdiakonissa.

om det av särskild anledning kan antasatt den enskildeeller någonhonom eller henne närstående lider skada om uppgiften röjs. Uppgifter

som en diakon erhåller utan att han eller hon är anställd eller har uppdrag för

av staten eller kommun kyrklig eller borgerlig omfattas inte lagstadgad

av sekretess. Däremot kan en diakon i privat tjänst ha tystnadsplikt grund av avtal om detta med arbetsgivaren.

För de fria samfunden gäller att någon lagreglerad tystnadsplikt för deras pastorer och präster inte förekommer. Inte heller finns någon lagreglerad tystnadsplikt för andra kyrkliga funktionärer inom de fria samfunden.För båda dessagrupper föreligger i stället i allmänhet privaträttsligt reglerad

en tystnadsplikt på samma sätt som tidigare beskrivits beträffande privat anställda i allmänhet. Meddelarskydd gäller då. De fria samfundenspastorer och präster är emellertid liksom Svenska kyrkans präster befriade från skyldighetenatt vittna i domstol när det gäller uppgifter deerhållit vid

som bikt eller själavårdande samtal 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

6.2 Frågans tidigare behandling

Frågan om att ge diakoner en tystnadsplikt motsvarandeden gäller för

som präster aktualiseradesunder förarbetena till den nu gällande sekretesslagen Ds Ju 1977:1 s. 238. Enligt förslaget skulle en sådantystnadsplikt införas genom en ändring i dåvarande kyrkolagen. Någon sådanändring kom emellertid då inte till stånd, bl.a. beroende att ändringen krävde beslut av kyrkomötet och att man i förarbetena till sekretesslagenförutsåg att kyrkan relativt snart kunde förväntas bli enprivaträttslig institution, varvid någon offenligrättslig reglering inte skulle behövasDs Ju 1977:11 s. 477 f..

1982 års kyrkomöte begärde därefter hos regeringen att sekretessskulle införas i den församlingsvårdande verksamheten för uppgift om enskilds

personligaförhållanden. 1983årskyrkomöte begärdeatt tystnadspliktskulle införas för assistenterinom Sjukhuskyrkan.Regeringenöverlämnade båda framstâllningama till 1982 års kyrkokommitté, som i sin tur i särskild skrivelse till chefen för justitiedepartementet se Ds Ju 1987:3 s. ff. föreslog en särskild lag om tystnadsplikt för personal i Svenska krrkans församlingsarbete.Efter remissbehandlingöverarbetadeskyrkokomnitténs förslag inom justitiedepartementet, vilket ledde fram till nya förslag i en särskild promemoria Ds Ju 1987:3. Där föreslogssekretessinom Svenska kyrkans församlingsvårdandeverksamhetbeträffande uppgift om etskilds personliga förhållanden. Promemorians förslag upptogs sedemera i huvudsak i 199192:3, vilken godtogsav riksdagenKU 199192211, prop. rskr. 199192:65 och föranledde det tidigare nämnda tillägget till sekretesslagen,7 kap. 33

Med det nämndatillägget till sekretesslageninfördes såledestystnalsplikt i stor omfattning för diakonemasarbete. Emellertid kvarstården skilnaden till prästernastystnadsplikt att diakonemastystnadsplikt endastavserdem är offentligt anställda. För prästers själavárdandeverksamhetgäller som däremot nämnts att ävenpräster i privat tjänst och pensioierade - som -präster omfattas tystnadsplikten. För prästernagäller såledestyztnadsav plikten alltifrån det att de vigts till det kyrkliga ämbetet oavsettvilken verksamhet prästensedermeraägnar sig åt.

1991 års kyrkomöte uttalade med anledning regeringens skrivelzemed av förslag till kyrkolag att diakonvigda borde ha samma rättigheter och ny skyldigheter präster när det gäller tystnadsplikt för sådantsom:rfarits som i sambandmed den direkta själavården 2KL 1991:1, kskr. 1911:11. Sammauppfattning hadeframförts av 1989års kyrkomöte kskr. 1189:3.

I propositionen om ny kyrkolag anförde regeringen emellertid at något behov att utsträckatystnadspliktentill uppgifter somt.ex. en diaton får av

del av när han inte tjänstgör i Svenska kyrkans församlingsvårdande

verksamhet inte har kommit fram prop. 199192285 96. Någon ändrings. i bestämmelsernaom tystnadsplikt för diakoner föreslogsdärför inte.

Vid behandling i riksdagen av propositionen kyrkolag väcktes

om ny en motion Mot. l99l92zKl9 med förslag utvidgad tystnadsplikt för

om diakoner i enlighet med kyrkomötets uttalande. Motionärerna anförde bl.a.

följande.

Vigningen

till biskop, präst, diakon eller diakonissa i Svenska kyrkans ordning innebär ett livslångt uppdrag från kyrkans sida och likaledes åtagandefrån den vigdes sida. Det är därför av särskild betydelse såväl för den vigde som för Svenskakyrkans trovärdighet trossamfund det

som att särskilda uppdraget för kyrkan respekteras.Det är alltså i detta avseende ingen skillnad mellan uppdragensom biskop, präst, diakon eller diakonissa.

Med anledning av motionen anförde konstitutionsutskottet bl.a. följande

199192:KU32 s. 15 f..

Beträffande prästernastystnadsplikt har i propositionen understrukits att en avgörandeförutsättning för att ett själavårdandesamtalskall bli meningsfullt är att det som kommer fram där stannarmellan samtalsparterna.

En annan omständighetavbetydelseär att tystnadsplikten inte är knuten till de samtal som förs inom ramen för prästens utövande av en tjänst utan till det förhållandet att vigning ägt

rum. En präst har såledestystnadsplikt för de uppgifter som kommit fram under ett själavårdandesamtal även

om han eller hon inte upprätthåller en tjänst. Liknande skäl gör sig enligt

utskottet gällande beträffande diakoner och diakonissor. För att även sådana själavårdande samtal som äger rum utanför ramen för Svenska kyrkans församlingsvårdandeverksamhetskall kunnaomfattas tystnadspliktenbörav övervägasom inte bestämmelseni 36 kap. l § kyrkolagen borde utvidgas till att gälla diakoner och

diakonissor, vilka i likhet med prästerna vigts i Svenskakyrkans ordning. Frågan bör emellertid utredasytterligare.

Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet anfört rskr.

1991922222.

6.3 Beredningens överväganden

Varje medborgareär gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet 2 kap. 1 § regeringsformen. De tystnadsplikter som genom lag har ålagts offentliga tjänstemän och uppdragstagareinnebär alltså en inskränkning i denna yttrandefrihet. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får sådana inskränkningar inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyntill det ändamål har föranlett inskränkningenoch inteheller sträckasig sålångt som inskränkningen utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Inskränkatt ningar i yttrandefriheten liksom i övriga medborgarnatillkommande fri- och rättigheter skall såledesgöras så få och såbegränsadesommöjligt. -

skäl i möjligaste mån begränsatystnadsplikternaför offentligt En annat att anställda är att opinionsbildningen beträffande denoffentliga verksamheten inte skall hindras. Den offentliga verksamheten skall enligt denna tankelinje bedrivas störstai möjliga öppenhetsåatt den som så önskar kan ta del beslut, skälen för dem, verksamhetens uppläggning och av effektivitet Sådanainsynsmöjligheter utgör en viktig del av kontrollen osv. över den offentliga verksamhetenoch främjar rättssäkerhetenoch en god hushållning med de resurser som står till buds.

Mot dessabåda strävanden till största möjliga öppenhet i den offentliga verksamheten står krav sekretess i olika avseenden. Genom bl.a. sekretesslagensbestämmelsergesdärvid sekretesssom innefattar tystnadsplikt för de offentliga funktionärerna i stor utsträckning för uppgifter som enskildaspersonliga förhållanden. Så gäller numeraockså genomdet avser nyligen gjorts till sekretesslagen,7 kap. 33 för uppgifter i tillägg som kyrkans församlingsvårdandeverksamhet.

Frågan gäller i första hand om den lagstadgadetystnadsplikten för nu diakoner skall utvidgas till att avseävende diakoner sominte arbetar i den

offentliga verksamheten,dvs demsomär privat anställdaeller sominte alls har anställning. Frågan gäller vidare om diakonernas tystnadsplikt även i övrigt skall överensstämmamed prästernas.

Inledningsvis skall därvid erinras om vad somtidigare anförts tystnadsom plikt för dem som är privat anställda, t.ex. i någon kyrkans stiftelser. av Något hinder mot att de diakoner som har sådan anställning åtar sig tystnadsplikt genom avtal med sin arbetsgivare föreligger inte. Ett sådant avtal, somalltså är frivilligt och inte berör det allmänna, innebär inte heller någon inskränkning av den yttrandefrihet följer regeringsformen. som av

Som framgått av den tidigare beskrivningen är den tystnadsplikt som uppkommer genom avtal delvis annorlunda till sin verkan och har delvis annorlunda sanktioner jämfört med en lagreglerad tystnadsplikt. Någon egentlig grund för ett påståendeatt privaträttsligt reglerad tystnadsplikt en skulle vara mindre effektiv än lagreglerad sådan plikt föreligger en emellertid inte.

När det däremot gäller diakoner som inte har någon anställning eller som har privat anställning där någon avtalsreglerad tystnadsplikt inte förekommer föreligger en lucka i lagstiftningen så att den enskilde åtminstone teoretiskt riskerar att de uppgifter sina personliga för- - om hållanden som han lämnat i ett själavårdandesamtal med sådandiakon en utan påföljd för dennekan röjas för andra. I praktiken torde dennarisk dock vara relativt begränsad. Dels kan ifrågasättasi vilken omfattning diakoner utan anställning som är förknippad med tystnadsplikt ägnar sig att föra själavårdande samtal, dels kan förutsättas att den diakon som mottar förtroendet av ett själavårdandesamtal även utan bestämmelser detta om avstår från att vidareföra de uppgifter han eller hon fått.

Det kan mot denangivna bakgrundendiskuterasi vilken utsträckningbehov utvidgad tystnadsplikt för diakon föreligger. I praktiken torde det av en emellertid för den enskilde som kommer i kontakt meden diakor vara av stor betydelse att veta att diakonen har absolut tystnadsplikt. Vikten av denna synpunkt förstärks av det faktum att diakonerna i alt större utsträckning kommit att medverkai det själavårdandearbetet.

Prästema har ålder haft en absolut tystnadsplikt för uppgifter som de av erhållit underbikt och själavårdandesamtal. När bestämmelsentilkom kan knappast frågan motsvarande regel för diakoner ha varit aktuell. om en Kyrkoberedningen har därvid förståelseför synpunktenatt det för respekten för vigningen ett livslångt åtagandeliksom i arbetetinom denkyrkliga som organisationenär av värde att diakoner har en tystnadsplikt som notsvarar prästemas.

Det är såledesmotiverat att diakonerstystnadsplikt utvidgas. Att ärvid får beaktasallmännakrav på restriktivitet att öka omfattningen av föreliggande tystnadsplikter har inledningsvis berörts. En utvidgning i enlighetmed vad upprepat begärts från kyrkligt håll ter sig dock enligt beredningens som mening naturlig.

Frågan uppkommer då diakonernas tystnadsplikt även i övrigt skall om göras jämställd med prästemas, t.ex. om skada för den enskilde måste föreligga för att sekretessskall bli aktuell, om meddelarskyddskallföreligga och vilka skyldigheter en diakon skall ha att vittna i domstol. l-lwudskålet för utvidgad tystnadsplikt för diakoner är att derasarbetssituationi detta en avseendeskall motsvaraprästernas.Beredningenanserdärför att jiakonernastystnadsplikt helt skall följa prästernas.Tystnadsplikten blir di absolut, dvs. föreligger oavsett om någon skadaför den enskilde skulle mpkomma eller uppgiften röjs. Någotmeddelarskyddkommer inte i fräa, vilket om

innebär att diakonen kan straffas för en uppgift han lämnat även

som om detta skett för publicering i tidning eller annat massmedium.

Förslaget bör föranleda ändring i kyrkolagen och i rättegångsbalken. Däremot kan den nuvarandesekretessregelnbeträffandeuppgifter i kyrkans församlingsvårdande verksamhet 7 kap. 33 § sekretesslagen kvarstå oförändrad, eftersom dennabestämmelseavseråtskilliga andraanställdaoch uppdragstagarei kyrkan. För dessabefattningar där vigning inte sker

- torde samma behov av utvidgad tystnadsplikt upptagits för

som ovan diakoner inte föreligga. Av betydelse i sammanhangetär att vigningen till diakon kommer att bli avgörande för om den i förhållande till

annan personalmed liknandearbetsuppgifter skärpta tystnadspliktenskall gälla för enviss anställd eller Den skärpta tystnadspliktenkan såledesinte komma i fråga för den som uppehåller diakontjänst vigd diakon.

utan att vara som

Det förtjänar att noterasatt beredningensförslag leder till diakon

att en som tjänstgör t.ex. i en kommuns socialtjänst kan komma drabbas

att av konflikter mellan två tystnadsplikter, dels den som har sin grund i diakonvigningen, dels den som gäller för socialtjänsten. Medan den i socialtjänsten i allmänhet gällande tystnadsplikten ger utrymme för en skyldighet för varje socialtjänstemanatt till socialnämndenanmäla t.ex. missförhållanden för barn ger den diakonvigdes tystnadsplikt inget sådant utrymme. Emellertid avser den diakonvigdes tystnadsplikt endast uppgift som lämnats vid bikt eller själavårdandesamtal, vilket innebär att uppgift somlämnats i annat sammanhangföljer de regler somgäller för socialtjänsteni Övrigt. Samtidigt som problemen med avgränsningenmellan de båda tystnadsplikterna enligt beredningens mening inte bör överdrivas kan givetvis i praktiken emellanåttvekan i ett sådantfall uppståhuruvida viss

en uppgift lämnats inom ramen för ett själavårdande samtal eller I sammanhangetbör dock uppmärksammasatt den beskriva situationen inte

är unik. Motsvarande konflikter finns redan idag Lex. för en prâstvigd person som tjänstgör som lärare.

Vid ändring rättegångsbalkensåatt diakoners vittnesplikt inskrânksbör

av

motsvarandeinskränkning görasför funktionärer i defria samfundensom en

ställning motsvarandediakoners i Svenskakyrkan. har en

7 KYRKOHERDES OCH BISKOPS

RÄTT ATT DELTA

I ARBETET I

VISSA UTSKOTT M.M.

7.1 Nuvarande ordning

I varje pastorat finns ett kyrkorád, där kyrkoherdenär självskriven ledamot. Kyrkofullmäktige kan äventillsätta andra nämnder, t.ex. kyrkogårdsnämnd eller fastighetsnämnd. sådanaI nämnderhar kyrkoherden rätt att närvaravid sammanträdenaoch att delta i överlåggningarna.

För andra kyrkliga samfälligheter och för församlingar gäller i huvudsak samma bestämmelser som för pastorat. Om en samfállighet består

av församlingar i flera pastorat gäller dock att domkapitlet

utser en av kyrkoherdarna att vara ledamot i kyrkorådet och att ersättare

en annan vara för denne.

Utöver de nämndersomsålundautsettsav kyrkofullmäktige kan kyrkorådet tillsätta s.k. utskott för avgörandeav vissa ärenden eller för beredning

av ärenden till kyrkorådet. Möjligheten att delegera beslutsrätt till utskott avgörs av kyrkofullmäktige. Ett direktvalt kyrkoråd bestämmerdock självt om delegering. Beträffande utskottens beredningsuppgifter finns inga författningsbestämmelser.

Några bestämmelserom kyrkoherdes ställning i utskott som kyrkorådet

tillsatt finns inte.

För biskopen gäller för de nämnder som stiftsfullmäktige tillsatt och de utskott somstiftsstyrelsenutsettsammaförhållanden som för kyrkoherdens

ställning i pastoratet.

7.2 Frågans tidigare behandling

Vid 1992års kyrkomöte väcktesen motion med förslag om att kyrkoherde skall vara självskriven ledamot i arbetsutskottoch personalutskott KMot 1992:40. Somskäl för förslaget anfördes bl.a. att kyrkorådet inte genom

att delegera beslutsrätt till t.ex. arbetsutskotteller personalutskott borde kunna undandraen fråga från kyrkoherdens rätt att påverka avgörandet.

Frågan behandladesav första kyrkolagsutskottet,sombl.a. anförde följande

lKL 1992:1 s. 8:

Mot bakgrundav innebördenav den dubbla ansvarslinjen anser utskottet att ett bifall till motionen i och för sig kan ses som ett konsekvent fullföljande av syftet med nuvarande ordning. Utskottet ställer sig dock tvekandetill om en reglering om självskrivenhet i utskott verkligen får den önskadeeffekten. Såväl förekomstenav olika typer av utskott som deras uppgifter och befogenhetär uteslutandeen fråga för de kyrkokommunala organen. Bestämmelsenom kyrkorådets delegationsrätt möjliggör inte bara delegation till utskott utan äventill enenskild ledamot eller tjänsteman hos kyrkokommunen. En regel om självskrivenhet i utskott skulle därför på olika sätt kunna kringgås i de fall oenighet eller meningsskiljaktigheter förekommer mellan prästoch förtroendevalda. Utskottet anserdärför att

en merframkomlig väg är att somförebild välja denordning somgäller för kyrkoherdens ställning i deav fullmäktige inrättade nämnderna. I dessahar

kyrkoherden rätt att närvara och delta i överläggningarna men saknar rösträtt. Utskottet förordar därför en uttrycklig bestämmelseav motsvarande innebörd för de fall utskottet handlägger och beslutar i ärenden som delegeratsfrån kyrkorådet till utskottet. Regelnhindrar självfallet inte att

---

kyrkoherden också i andra fall ges närvarorätt eller att han väljs till

--ledamot i berörda I den nyligen tillsatta Kyrkoberedningens

organ. uppdrag ingår att övervägaom och vilkeni omfattning regleringen

som av de kyrkliga kommunerna bör ansluta till kommunallagensregler. Utskottet anser det lämpligt att beredningen i sambanddärmed även beaktar vad utskottet anfört i denna fråga. Detta bör gesregeringen till känna.

Kyrkomötet godtog första kyrkolagsutskottetsbedömning kskr. 1992:6.

7.3 Beredningens överväganden

Bestämmelsenom att kyrkoherde är självskriven ledamot i kyrkorådet och att han eller hon har närvaro- och yttranderätt i de nämndersomkyrkofullmäktige utsettärett uttryck för principen den s.k. dubbla ansvarslinjen.

om Denna princip brukar beskrivas såatt ett grundläggandeelement i kyrkans uppbyggnadär föreningen av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. På grund av principen skall den prästerliga ämbetsförvaltningen tillförsäkras visst inflytande i de lokala kyrkliga organen.

Ur den angivnaprincipen kan givetvis inte i detalj härledashur avvägningen på varje nivå inom kyrkan och i varje fråga skall ske mellan den kyrkokommunala självstyrelsenoch det prästerligainflytandet. Olika lösningar har därvid kommit till stånd för skilda sammanhang.Sålunda har som nämnts enviss ordning valts för församlingar och lokala kyrkliga samfälligheter. På stiftsnivå är biskopen självskriven ordförande i stiftsstyrelsen har

samt närvaro- och yttranderätt i övriga av stiftsfullmäktige utsedda nämnder egendomsnämnden dock undantagen. På riksplanet är ärkebiskopen självskriven ordförande i Svenskakyrkans centralstyrelse.

ställningstagandetatt den lokala nivån låta kyrkoherden ledamot i

vara kyrkorådet medan hans deltagande i övriga av kyrkofullmäktige utsedda

nämnder inskränkts till närvaro- och yttranderätt synes i huvudsak ha bestämts kyrkorådet är den nämnd där behovet av prästerligt

av att inflytande är störst, sett utifrån principen om den dubbla ansvarslinjen. Någon diskussion kyrkoherdens ställning i de organ som kyrkorådet

om tillsätter tycks inte ha förts i samband med att möjligheten till sådan delegering tillkom.

De kyrkorådet tillsatta utskottenkan givetvis vara av skiftande karaktär

av och betydelse. Redan har nämntsskillnaden mellan utskottens beslutande och beredandeuppgifter, där ett visst pastorat kan ha utskott med endast beredandeuppgifter medan ett annat har utskott som såväl bereder vissa ärenden beslutari andra. Intresset av prästerligt inflytande torde vara

som störst i de utskott beslutar i vissa ärenden. Beträffande utskott med

som beredandeuppgifter har att underställakyrkorådet sina förslag

- som kan det prästerliga inflytandet komma till uttryck vid frågans behandling i kyrkorådet. Emellertid kan också mellan olika beslutande utskott stora skillnader föreligga en typ av utskott, t.ex. arbetsutskott, behandlar

centrala ärenden för denkyrkliga verksamhetenmedanandra endastavgör speciella ärendenav begränsadart.

Noterasbör att kyrkorádets möjligheter till beslutsdelegering,om kyrkofullmäktige så medger, inte är begränsadtill olika utskott. Delegering kan också görastill ledamot eller ersättarei rådet eller till en tjänstemanhos

en pastoratet.Någon möjlighet till prästerligt inflytande om kyrkorädet skulle välja att delegerabeslutsrätt till en lekman föreligger inte.

I fråga utskott med beslutsrätt torde största intresset av prästerligt

om inflytande föreligga i de utskott som har en central funktion i pastoratets arbete. Emellertid föreligger som nämnts ingen som helst skyldighet för kyrkorådet att delegerabeslutsrätt,vilket innebäratt någon enhetlighet inte råder mellan olika pastorat.I mångapastoratförekommer inga utskott alls,

i några pastorat finns något enstaka utskott medan det i andra kan finnas flera. Att föreskriva att kyrkoherden skall självskriven ledamot i alla

vara dessa situationer är knappast lämpligt med tanke på den omfattande verksamhetsom det då kan bli frågaom. Det torde inte heller lämpligt

vara att i lag föreskriva att kyrkoherden skall vara självskriven ledamot i vissa utskott, när frågan huruvida utskott skall inrättas liksom dessasuppgifter helt är en fråga för pastoratet.Kyrkoberedningen i stället i enlighet

anser med kyrkomötets mening att kyrkoherden bör ges närvaro- och

yttranderätt i utskott till vilket kyrkorådet delegerat beslutsrätt. Det kan visserligen sägasatt kyrkoherden därmed får en svagareställning i t.ex. ett arbetsutskott än han eller hon har i kyrkorådet. Å andra sidan måste konstaterasatt med deargumentsomhär anförts mot att kyrkoherden

- ge ställning som självskriven ledamot denne redan med närvaro- och

- en yttranderätt erhåller en stor del av det eftersträvadeprästerliga inflytandet i det att han har möjlighet att påverkautskottet innan detta fattar sitt beslut.

Enligt beredningens mening bör ett tillägg göras i kyrkolagen så att kyrkoherden får den avsedda närvarorätten. En sådannärvarorätt hindrar givetvis inte som kyrkomötet anfört att kyrkoherden äveni andrafall

-- gesnärvarorätt eller att han väljs till ledamot i utskott.

Frågan om kyrkoherdes rätt att delta i arbetet i vissa utskott aktualiserar frågan om biskopen bör ges samma rätt när det gäller utskott till vilka stiftsstyrelsendelegeratbeslutsrätt. Beredningenanserdärvid att sammaskäl somtalar för kyrkoherdens närvarorättäven talarför biskopensrätt att delta i arbetet i stiftsstyrelsens utskott.

Enannanfrågai detta sammanhanggällerbiskopensnärvaro i

nämndersom stiftsfullmäktige tillsatt. I sådananämnder utom egendomsnämnden har biskopenoch stiftsstyrelsensvice ordförande närvaro- och yttranderätt. Vid förfall för biskopen finns emellertid ingen företrädare för det kyrkliga

ämbetet som har denna rätt. Förhållandena stiftsplanet skiljer sig på dennapunkt från motsvarandeförhållanden i pastoraten,där en vikarie för kyrkoherden kan träda vid t.ex. semesteroch sjukdom. För biskopen förordnas däremot ingen vikarie. Enligt beredningensmening bör därför införas en rätt för domprostenatt i biskopensställe träda i de nämnder som stiftsfullmäktige tillsatt. Förslaget gäller dock inte egendomsnämnden, där någon ändring enligt beredningensuppfattning inte är motiverad.

8 SPECIALMOTIVERING TILL

FRAMLAGDA FÖRFATTNINGS-

FÖRSLAG

8. 1 Förslag till lag ändring i rättegångsbalken

om

36 kap.

5 § Som framgått av den allmänna motiveringen innebär förslaget även

att diakoner och diakonissor samt kyrkliga funktionärer med motsvarande arbetsuppgifter inom de fria samfunden skall omfattasav bestämmelsenom förbud mot att vittna i domstol beträffande förhållanden erfarits under

som bikt eller sjålavårdandesamtal. För Svenskakyrkans funktionärer gäller att endast den som vigts till diakon eller diakonissa omfattas dettaförbud.

av En motsvarandebegränsningär avsedd för de fria samfundensåatt endast de funktionärer somgenomvigning eller någon motsvaranderitual gjort

ett livslångt åtagande för diakoniarbete i sitt samfund skall omfattas av bestämmelsen. Utanför bestämmelsenstillämpningsområde faller således funktionärer, verksamma i församlingsarbetet till och med arbetsupp-i

gifter motsvarandeen diakons men som inte vigts för uppgiften.

-

Med hänsyntill att denföreslagnabestämmelsenavserrättegångsförfarandet blir den tillämplig vittnesmål som avläggs frän och med dagen för ikraftträdandet utan särskilda övergångsregler.

8.2 Förslag till lag om ändring i kyrkolagen

1992:300

4 kap.

2 a och 2 b §§ Paragrafema, är innehåller efter mönsterav KL hänvisningar till

som nya, viss annanlagstiftning.

11 kap.

föreslagna anpassningen till de allmänna kommunalrättsliga Den nu principerna och befogenheternai KL, vilken kommer till uttryck i 1 5

i dettakapitel, medför att den nuvarandeinledandeunderrubriken församlingsangelägenheter blir någotmindre lämplig. Denhar därför bytts ut mot rubriken församlingens befogenheter. Denna rubrik överensstämmer i princip med rubriksättningen i KL.

Begreppet medlemanvändsgenomgåendeför att ge uttryck det kyrkokommunalamedlemskapet.Fråganom medlemskapi trossamfundetSvenska kyrkan regleras över huvud taget inte i förevarande sammanhang.

1 § Paragrafen innehåller den grundläggande föreskriften om de kyrkliga kommunernasallmänna kompetens. Den motsvarar nuvarande ll kap. 1§

första stycket kyrkolagen och har i förtydligande syfte anpassatstill den allmänna kompetensregelni 2 kap. 1 § KL. Härigenom har lokaliseringsprincipen i princip utformats på sammasätt kyrkans områdesom för de borgerliga kommunerna. Frågan om förbudet mot att ge understöd åt enskilda har behandlatsi allmänmotiveringen.

2 § Paragrafen,som är ny, ger uttryck likställighetsprincipen. Den har sin motsvarighet i 2 kap. 2 § KL. Den närmareinnebördenav principen har behandlatsi allmänmotiveringen.

3 § Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelsesom ger uttryck för det förbud mot beslut med retroaktiv verkan som enligt praxis finns det kommunala området. Den motsvarasav bestämmelseni 2 kap. 3 § KL. Beträffande den närmare betydelsenav förbudet hänvisastill redogörelsen i allmänmotiveringen.

4 § Denna paragraf motsvararinnehållet i den i princip uttömmandeuppräkning av församlingsangelägenheternasom för närvarandegörs i ll kap. 1 § andra stycket kyrkolagen. Paragrafenär sammankoppladmed 1 § genom en hänvisning dit.

5 § Paragrafen motsvarasav nuvarande ll kap. l § tredje stycket kyrkolagen. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisas till allmänmotiveringen.

6 9 §§

- Paragrafema motsvarasav nuvarande ll kap. 2 5 §§ kyrkolagen. Det är

baraparagrafhânvisningamasomhar ändratstill följd avomnumreringenav paragrafema i kapitlet.

12 § Paragrafen är ny. Den angeratt föreskrifterna i 1 3 och 5 §§ inte enbart

gäller för församlingarna utan också för de kyrkliga samfállighetema. Att samfállighetema också är kyrkliga kommuner är reglerat i 4 kap. 9 § kyrkolagen. Härav följer att de allmänna kommunalrättsliga principer och befogenhetersom angesi de tidigare nämnda paragrafernabör gälla i lika mån för samfallighetema som för församlingarna.

13, 18, 19, 22 och 23 §§ Paragrafema motsvaras av nuvarande ll kap. 13, 14, 17 och 18 §§ kyrkolagen. Hänvisningama till olika paragrafer har ändrats medanledning av den i kapitlet gjorda omnumreringen av paragraferna.

I 22 § har ett tillägg gjorts sombl.a. möjliggör för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att delegera också enskilda ärenden. Beträffande denna ändring hänvisastill allmänmotiveringen.

12 kap.

9 a § Paragrafen är ny i sak. I allmänmotiveringen behandlas frågan om entledigande av förtroendevalda utförligt. För tydlighetens skull kan här anmärkas att bestämmelsenformellt också är tillämplig församlingsdelegerade.

13 kap.

1 § 1 paragrafen hänvisas till lagen 0|n kyrkofullmäktigval beträffande de grundläggande bestämmelsernaom val av kyrkofullmäktige.

I förhållande till den nuvarandeparagrafen har det tillägget gjorts att i punkt 3 angesatt även föreskrifter om antalet ersättare finns i kyrkofullmäktigvalslagen. Dessaföreskrifter, somför närvarandefinns i 13 kap. 4 § andra

fjärde styckena kyrkolagen, föreslås överförda till den lagen. Se förslaget till lag om ändring i lagen 1972:704 om kyrkofullmäktigval, 7 §.

m.m., a I övrigt har inte någon ändring gjorts i denna paragraf. I fråga hur

om ersättareutsesgäller sedantidigare att föreskrifterna i 14 kap. 19§ vallagen 1972:620 skall tillämpas med stöd av vad som sägsi 43 § andra stycket kyrkofullmäktigvalslagen efter ändring genom SFS 1991:1655.

4 § I paragrafenangesatt detskall finnasersättare.Den motsvarasdelvis

av nuvarande4 § första stycket. De övriga bestämmelsernai nuvarande4 § har, såsomtidigare nämnts under 1 förts över till kyrkofullmäktigvalslagen. Detta överensstämmermed hur motsvarandefråga hanteratsi KL.

6 7 §§ m.m.

- I 6 § regleras ordförandeskapet. Den nuvarande 6 § första

motsvaras av stycket med den skillnaden att ordet två bytts ut mot ordet flera vice ordförandei likhet med hur frågan regleras i KL. 1övrigt har bestänitnelserna i nuvarande6 och 7 §§ om ordförandeskapetslopats.De frågor dessa bestämmelseravserhar, i likhet med motsvarandebehandling i KL,

ansetts kunna i stället regleras i arbetsordningen.

I 7 helt motsvarasav nuvarande8 behandlasnär sammanträden

som skall hållas. De regler som behövs i övrigt om sammanträden skall fullmäktige ta i arbetsordningen. Enligt förslaget till 52 § 2 skall arbetsordningennämligenalltid innehållaföreskrifter om när sammanträden skall hållas.

9 12 §§

- Paragraferna behandlar hur sammanträdenakungörs. 9 § motsvaras av nuvarande 10 § första och andra styckena. 10 § motsvaras av nuvarande 10 § tredje stycket.

11 § motsvaras närmastav nuvarande Detaljregleringen om i vilka tidningar det är tillåtet för kyrkofullmäktige att annonserahar dock, liksom i KL, slopats.Vidare har regelnom en minoritets möjligheter att bestämma

annonsering i en viss tidning utformats lika med den om bordläggning om i 29 Dettaöverensstämmermed hur frågan behandlats KL.i

12 § motsvarasmed en smärrejustering av nuvarande 12 Justeringen överensstämmermed KL.

13 17 §§ m.m.

- I paragrafernabehandlasersättarnastjänstgöring m.m. I 13 § föreskrivs att en ersättare skall tjänstgöra i ledamotensställe vid förhinder för denne. Paragrafen motsvarasav nuvarande 13 § första stycket, första meningen. Andra meningeni densenareparagrafen,som angeratt detsammagäller vid förhinder för ersättare har kallats att tjänstgöra eller som tjänstgör i

som stället för ledamot, har slopats. Så har också skett i KL. Det är en fråga som i stället skall reglerasi arbetsordningenenligt förslaget till 52 § 4.

14 § första tredje styckena motsvarasav nuvarande 13 § andra stycket.

- Den nuvarande 14 som reglerar hur man skall förfara om samtliga

ersättare för en ledamotär förhindradeatt inställa sig eller att vidare delta i ett sammanträde, har slopats. I stället görs hänvisning i 14 § fjärde

en stycket till vallagens motsvaranderegler för ersättare kommunfullmäktige.i Detta har behandlats sammasätt KL.i De föreskrifter åsyftas i det

som föregåendeåterfinnsi 14 kap. 19 § sjätteoch sjundestyckenavallagen, som alltså gäller for ersättare i kommunfullmäktige. Dessa föreskrifter har överförts dit från gamla KL.

15 och 16 §§ motsvaras av nu gällande 15 § första respektive andra styckena. 17 § motsvarar nuvarande 16 Förändringen avser endast

en hänvisning i andra stycket.

18 § I paragrafenfinns bestämmelseromjäv. Den motsvarasav nuvarande 17 dock med den ändringen att, liksom i KL:s motsvaranderegel, begreppet samboockså har införts i paragrafen. Sambodefinieras på sammasättsom i lagen 1987:232 om samborsgemensammahem.

19 20 §§- Paragrafema handlarom rätt och skyldighet för utomståendeatt medverka. Bestämmelsernamotsvaras av nuvarande 18 men den tidigare

uppräkningen i flera punkterav personkretsenhar slopats. ställetI angesi 19 § bara att kyrkoherden skall ha rätt att delta i överläggningama inte i

men besluten och att kyrkofullmäktige får bestämmaatt också andra skall ha en sådanrätt. Den föreslagnaändringen innebären saklig skillnad, att

genom den nuvarandelagstadgaderättenför vissaattdelta i överläggningarna,bl.a. för ordförande i kyrkorådet ochannannämnd, nu blir fakultativ och alltså beroendeav vad fullmäktige bestämmeri frågan.

I 20 § föreskrivs att ordföranden och vice ordföranden i nämnd,

en revisorerna samt de anställda i församlingen är skyldiga att lämna

upp-

lysningar om kyrkofullmäktige begärdetoch om detinte finns något hinder mot det grund av sekretessenligt lag. Frågan regleras på motsvarande sätti KL. Den närmareinnebördenav bestämmelsenframgår av redogörel-

i allmänmotiveringen om KL:s bestämmelser 5 kap. 22 §. Utomsen ståendesakkunnigaär inte skyldiga att inställa sig. Fullmäktige kan dock med stödav 19 bestämma§ att de har rätt att lämnaupplysningar och delta i överläggningama.

22 26 §§ m.m.

- I paragrafema behandlasärendenasart och beredning. 22 § motsvarasav nuvarande 20 I den nya paragrafen har dock lagts till ett nytt stycke, fjärde stycket. Här görs ett förtydligande i fråga om kyrkorådets roll i beredningsprocessen,genom att det markerasatt kyrkorådet ansvarar som sista instans for att det finns ett förslag till beslut i varje ärende. Tillägget överensstämmermed motsvarandejustering i KL.

I 23 § finns undantag från beredningskravet i fråga om valärenden och ärenden avsägelse uppdrag, vilka motsvaras av regleringen i

om av nuvarande 21 Uppräkningen av olika slagsförtroendevalda i frågan om avsägelse av uppdrag har för enkelhetens skull ersatts av uttrycket förtroendevalda som täcker samtliga.

I likhet med reglerna i nu gällande 21 § får enligt 24 § beredning också underlåtas i ärendensomgäller ändring av antalet ledamöter eller ersättare i kyrkorådet eller annannämnd.Liksom i KL har dock dennabestämmelse

begränsatstill att uttryckligen bara gälla för nyvalda kyrkofullmäktige. nu Av 25 som är ny, framgår att revisionsberättelsenockså får behandlas utan föregåendeberedning. Det stämmermed den praxis somtidigare gällt och somocksåkommit till uttryck i en ny regel i KL. I 25 § andra stycket har införts ytterligare ett undantagfrån beredningstvånget,nämligen i fråga om ärenden i vilka fullmäktige användersin möjlighet enligt förslaget till

12 kap. 9 a § att återkalla uppdrag för förtroendevalda i vissa fall. Detta överensstämmermed hur motsvarandefråga reglerats i KL.

26 som handlar om undantag från beredningstvånget i fråga

om brådskande ärenden, motsvaras av nuvarande 28 § tredje stycket. Bestämmelserna i nuvarande 24 § om avbrutna sammanträdenhar slopats. Denna fråga skall i stället reglerasi arbetsordningenenligt förslaget till 52 §

Frågan har behandlatspå motsvarandesätt KL.i

29 och 30 §§ Paragrafema handlarom bordläggning av ärenden. 29 § överensstämmer med nuvarande 25 § första stycket. 30 § är ny. Ordförandenstidigare rätt och skyldighet att bestämmatill vilken dagett ärendeskjuts har slopats

upp och i stället föreskrivs i den nya paragrafenatt ett ärende som bordlagts skall tas upp nästa sammanträde,om fullmäktige inte beslutar något annat. Den närmare betydelsenav regeln har redan behandlatsi samband med redogörelsenom KL 5 kap. 37 § i allmänmotiveringen.

32 § l denna paragraf ges föreskrifter om ordningen vid kyrkofullmäktiges sammanträden.Paragrafenöverensstämmermednugällande27 § första och andra styckena. 32I § angesdock också att ordföranden leder

sammanträdena. Detta angesför närvarande i 28

Den nuvarande bestämmelseni 27 § tredje stycket om att ordföranden får upplösaett sammanträde,när det uppstår oordning inte kan avstyras,

som har slopats. Denna fråga kan i stället regleras i arbetsordningen.

Ãndringama överensstämmer med hur frågorna reglerats i KL. Se även redogörelsenom KL 5 kap. 39 § i allmänmotiveringen.

33 och 35 37 §§

- Paragrafema innehåller föreskrifter om hur ärendena avgörs m.m. 33 §

nuvarande28 Föreskriften i 28 § om att ordföranden leder motsvarasav sammanträdenaoch föredrar ärendenahar dock i första delen överförts till 32 § och i delen slopats. Detta överensstämmermed regleringen i

senare KL.

35 omröstning har sin motsvarighet i nuvarande30 Precise-

- 37 §§ om ringen i 30 § att omröstning skall verkställas efter upprop eller genom användning omröstningsapparathar dock slopats dei nya paragraferna.

av Fullmäktige får i stället själv avgöra hur omröstningar skall göras. Vidare har uttrycket tillsättning av tjänst bytts ut mot anställning av personal. Motsvarande ändringar har gjorts i KL.

38 44 §§

- I paragrafemafinns bestämmelserominterpellationer ochfrågor. De har sin motsvarighet närmasti nuvarande31 33 §§. I 38 §angesvilka ärendenen

interpellation fâr avse,nämligen ärendensomhör till kyrkofullmäktiges, en

fullmäktigeberednings handläggning. Den nuvarande nämnds eller en föreskriften i 31 som uttryckligen bara tar sikte interpellationer i

hör till kyrkofullmäktiges handläggning, bör i praktiken ha ämnen som

innebörd. Den bestämmelsenskall därför ses som ett förtydsamma nya ligande i detta hänseende.I den nya paragrafens andra mening angesatt interpellationer inte får avse ärenden som rör myndighetsutövning mot någonenskild. Denna föreskrift, somockså fanns gamlai kommunallagen, saknas deni nuvaranderegleringen kyrkolagen.i Eftersom det förekommer viss myndighetsutövning hos kyrkans lokala organ, t.ex. upplåtelse av gravrätt, föreslåsen motsvarandebestämmelsepå det kyrkliga området.

39 § är helt I paragrafenangeshur en interpellation skall utformas. 40 §

ny. har sin motsvarighet i nuvarande 32 § första stycket, första meningen.

Detaljbestämmelsen i 32 § första stycket, andra meningen, om hur interpellationema skall vara tillgängliga för ledamöterna, har ansetts obehövlig och har därför slopats i den nya paragrafen. Detsamma gäller bestämmelsen i 32 § andra stycket om att fullmäktige får besluta att ordföranden i kyrkorådet får överlämna besvarandetav en interpellation till någonannan.Motsvarandeändringar har gjorts i KL se dock kommentaren nedan till 41 §.

I 41 § anges av och till vem interpellationer får ställas. Paragrafen motsvarasnärmastav innehållet i nuvarande31 I dennya paragrafen

ges dock kyrkofullmäktige möjlighet att utvidga personkretsenoch bestämma vilka förtroendevalda i övrigt som skall kunna interpelleras utöver den obligatoriska kretsen. Det har inte, liksom i fråga om den motsvarande ändringen i KL, ansettsändamålsenligt att närmare försöka ange vilka förtroendevalda somskall kunna interpelleras direkt. Såsomävenangettsi förarbetena till KL prop. 199091: l 17s. 86 förutsätts dock att fullmäktige inte kommer att bestämmakretsen till andraän de politiskt direkt ansvariga. På det kyrkokommunala området bör dock, liksom hittills, interpellationer även kunna riktas till och besvarasav kyrkoherden i dennesegenskapav ledamot i kyrkorådet.

I 42 § behandlasfrågeinstitutet. Paragrafenmotsvarasnärmastavnuvarande 33 Beträffande de ämnen som får tas upp och rätten att ställa frågor gäller sammaregler somför interpellationer. 43 § är ny. l paragrafen

anges hur en fråga skall utformas. Den överensstämmermed regleringen i KL. I 44 somär ny, finns en regel om att endastden ställer fråga och

som en den som svarar får delta i överläggningen. Den närmare betydelsen

av regeln har behandlatsi redogörelsenför KL 5 kap. 56 § i allmänmotiveringen. En motsvaranderegel finns alltså i KL.

49 §§ 47 - I paragrafernagesföreskrifter om protokollet. Uppräkningen i 47 §av vad protokollet skall redovisa för varje ärende har fått en annorlunda språklig utformning än i nu gällande 36 l 48 som är ny, föreskrivs nu uttryckligen att även behandlingenav interpellationer och frågor skall tas med protokollet.i

49 som handlaromjusteringen av protokollet, motsvarasnärmastav nu gällande 37 Reglerna har dock förenklats i den nya paragrafen och fullmäktige har fått större frihet att bestämmaom formerna för justeringen. Enligt förslaget till 52 § skall det bli obligatoriskt att ta bestämmelserom justeringen av protokoll i arbetsordningen.Dessaföreskrifter kan behandla t.ex. när omedelbar justering får göras och antalet justerare utöver ordföranden. De nu gällandedetaljreglerna i 37 § i sådanafrågor har alltså inte förts över till 49 Möjligheten för fullmäktige att justera protokollet vid nästasammanträdehar ocksåslopats. Detta har, liksom i KL, gjorts av effektivitetsskäl, dvs. för att undvika onödig fördröjning i vissa fall medatt justera protokollet.

De ändringar somredovisatsovan överensstämmermed dejusteringar som gjorts i KL.

52 § 52 § handlar om vad arbetsordningenskall innehålla. Med den större frihet somkyrkofullmäktige får genomde nya lagreglema att beslutaom det som skall gälla, blir det nödvändigt att fullmäktige utfärdar föreskrifter i arbetsordningensom kompletterar lagreglema. Det gäller t.ex. i fråga om vem som skall föra ordet tills ordföranden utsetts, anmälanom hinder för tjänstgöring vid ett sammanträdeoch hur omröstningar skall genomföras. Dessutom har det ansettsnödvändigt att i arbetsordningen reglera vilket antal ledamöterkyrkofullmäktige skall ha, när sammanträdenskall hållas,

rätten att delta i överläggningarna samt till vilka förtroendevalda interpellationer och frågor får ställas.

I de ämnen där lagen ger de grundläggande bestämmelsernafår arbetsordningen komplettera dessa. Det gäller bl.a. i fråga om förfarandet vid omröstningar. Arbetsordningens regler får naturligtvis inte avvika från lagreglema. Debör i första handta sikte ordningsfrågor vid genomförandet av omröstningama. Ytterligare anvisningar i arbetsordningen torde särskilt behövas beträffande slutna omröstningar.

Kravet på att det i arbetsordningen skall regleras skall föra ordet

vem som tills ordförande utsetts, tar sikte på två situationer. Den år när

ena ny ordförande skall väljas och den andra är den som angesi nuvarande 40 §

dvs. att hela presidiet är frånvarandeoch tillfällig ordförande skall

en utses för ett visst sammanträde eller del ett sammanträde. Båda

en av situationema täcksav den föreslagna 52

I 52 § anges sålunda de ämnen i vilka det föreligger en obligatorisk skyldighet för kyrkofullmäktige att ge närmare föreskrifter i arbetsordningen. Kyrkofullmäktige får i övrigt själv avgöra vilka andra ämnen som kan behöva reglerasnärmare arbetsordningen.Ett generellt grundkrav fori alla föreskrifter i arbetsordningen är att de självfallet inte får strida mot kyrkolagens innehåll och syften. De ovan redovisade ändringarna överensstämmermed motsvarandejusteringar i KL.

14 kap.

8 § Hänvisningentill nuvarande13kap. 10 § har slopats.Motivet för dettahar behandlats i allmänmotiveringen. I övrigt har lagtexten anpassatstill de ändringar som föreslås i 13 kap.

15 kap.

9 § Lagtexten har anpassatstill de förslagna ändringarnai 13 kap.

16 kap.

4 § Lagtexten har anpassatstill de föreslagnaändringarna i 13 kap.

17 kap.

21 23 §§

- Paragrafema, delvis är nya, reglerar frågan om jäv i kyrkorâdet och

som övriga nämnder. De överensstämmer med motsvarande regler i 6 kap. 24 26 §§ KL. Regleringenär uttömmandeoch avserall handläggninghos

rådet och nämnderna, oavsett det är fråga om ärenden som innebär

om myndighetsutövning motenskildaeller inte. Bestämmelsernagäller bådeförtroendevaldaochanställda. I övrigt hänvisasbeträffande dessalagregler till allmänmotiverin gen.

29 § Paragrafen, somnärmastmotsvarasav nuvarande27 har anpassatstill 6 kap. 33 § KL. En nyhet är att detinte längre krävs kyrkofullmäktiges eller kyrkoståmmansbemyndigandeför att kyrkorådet eller övriga nämnder skall få delegeraärenden. En annannyhet är att inte bara hela ärendegrupperkan delegerasutan också enskilda ärenden.

30 § Paragrafenär ny. Den motsvarasav 6 kap. 34 § KL. Paragrafeninnebäratt det delegeringsbaraområdet har utvidgats. Kyrkorådet och övriga nämnder får större frihet att avgöra vadsombör delegeras.Att kyrkorådet och övriga nämnder måste ha kvar ett övergripande ansvar för hela verksamheten markeras av att ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet inte får delegeras. Detta övergripande ansvar motiverar också att man behåller kravet att rådet eller nämnden sini helhet måstebeslutaom framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman liksom yttranden med anledning av att rådets eller

en annan nämnds beslut har överklagats.

Beträffande bestämmelsensnärmare innebörd hänvisas till förarbetena till 6 kap. 34 § KL prop. 19909l:l17 s. 203 och 204.

31§ Paragrafen motsvarar närmastnuvarande27 § tredje stycket.

32 § Paragrafen är ny. Den motsvarasav 6 kap. 36 § KL. l paragrafenfinns

en bestämmelsesommedgeratt brådskandeärendendelegeras.Villkoret är att man inte kan vänta med besluten till rådets eller annan nämnds nästa sammanträde och att det rör sig om ärenden oundgängligen måste

som

avgöras. Någon begränsning av möjligheterna att delegera enligt denna paragraf med hänsyntill ärendetsnatur finns inte.

Ärenden avgörs med stöd av denna paragraf mästeanmälasvid nästa

som sammanträdemedrådet eller annan nämnd.

33 § Paragrafenär Den motsvarasav 6 kap. 37 § KL ochden innebär att det

ny. införs möjligheter att vidaredelegera beslutanderätt. Med uttrycket någon

har ledandeställning inom församlingen avsesbåde kyrkoherden som en och förvaltningschefen Det ankommer på de kyrkliga kommunerna att i en arbetsordning eller liknandedokument bestämmavilka somskall ha rätt att vidaredelegera. Det ligger i sakensnatur att vidaredelegeringbara kan ske till anställda inom församlingen. Den kan alltså inte rikta sig till en vidare personkrets. I övrigt hänvisasbeträffandeinnebördenavdennabestämmelse till förarbetena till 6 kap. 37 § KL a. prop. s. 205 och206.

34 § Paragrafen är Den 6 kap. 38 § KL. Paragrafen syftar till

ny. motsvaras av att förstärka brukarinflytandet när beslut skall fattas. Det kan skegenomatt villkor ställs när ärenden delegeras. Här kan hänvisas till prop.

upp 198687:91 och KU 198788223. En nämnd får även i övrigt ställa upp villkor i sambandmed att ärendendelegeras.

35 § Av 35 § framgår att de nyaparagrafema kommer att gälla ocksådirektvalda kyrkoråd.

36 och 39 §§ Lagtexten har anpassatstill övriga ändringar i kapitlet.

38 5 Genom det föreslagnanya stycket kyrkoherde rätt närvara och delta

ges att i överlâggningama i utskott till vilket en församlings kyrkoråd delegerat beslutsrätt, när utskottet behandlar sådanaärenden. Kyrkoherden har därvid möjlighet att i annexförsamling sätta präst i sitt ställe. Genom

annan hänvisning från 18 kap. 4 § kommer bestämmelsenatt bli tillämplig även för utskott till vilket kyrkoråd i samtällighet delegerat beslutsrätt.

18 kap.

4 § Lagtexten har anpassatstill de förslagna ändringarna i 17 kap.

19 kap.

1 § Paragrafen, som år ny, ersätter den tidigare bestämmelsen förmögen-

om hetsskydd. Enligt paragrafen skall församlingen ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Den har sin motsvarighet i 8 kap. l § KL. Liksom i frågaom KL har det inte ansettsmeningsfullt att uttömmande

ange vad som kan anses höra till en god ekonomisk hushållning. l 2 §

ges exempel på vad somligger i en sådanhushållning, nämligenatt medelsförvaltningen skall ske ett sådant sätt att krav god avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses.

Såsom sagtsi specialmotiveringen till den motsvarande paragrafen i KL beträffande kommunernaoch landstingenprop. 199091: l l7 s. 21l, måste det ocksåanseshöra till god ekonomisk hushållning kyrkliga kommuner

att som erhåller försäljningsvederlag för anläggningstillgångar eller för-

säkringsersättningför sådanegendomanvändermotsvarandebelopp för att investera i andraanläggningstillgångareller för att betalaskulder somtagits förvärva sådanatillgångar. I vissa särskilda fall bör dock medelfrån för att anläggningstillgångkunna få användasför löpandebehov försäljning av en att det kan strida mot en god ekonomisk hushållning. Detta bör utan anses exempelvis gälla då ett vikande befolkningsunderlag eller en förändrad Verksamhetsinriktning gör behovet av anläggningstillgången avsevärt mindre. Likaså bör medelfrån försäljning av en anläggningstillgång kunna användas för löpande behov när avsikten redan från början varit att anläggningstillgångenendastskulle innehasundernågot eller någraår. Det hör också till god ekonomisk hushållningatt sett över någon tid av inte allt för lång varaktighet ha balansmellan inkomster och utgifter. Att undergräva sin ekonomi konsekventunderbalanseringav budgetamakan inte genom en förenligt med god ekonomisk hushållning. anses

Som konsekvens att lagregeln förmögenhetsskyddinte behållits en av om kommer det inte längreatt vara förbjudet att användamedelur kapitalfond till driftsändamål eller lån för sådantändamål. Möjligheten att ta att ta upp lån för driftsändamål begränsasdock även i fortsättningen grund av upp att detta normalt inte kan vara god ekonomisk hushållning. anses

Som ytterligare exempel god hushållning har i förarbetena till KL a. vårdar och underhåller fastigheteroch andra prop. s. 211 nämnts att man tillgångar väl, har god framförhållning i den fysiskaplaneringen, har en en ändamålsenlig förrådshållning och har en effektiv organisation.

För kyrkofullmäktige får bestämmelsenom en god ekonomisk hushållning sin främsta betydelsenär detgäller detpolitiska ansvaret. Från kommunalrättslig synpunkt får den emellertid sin störstabetydelseför kyrkorådet och övriga nämnder. Även bestämmelsentill sin natur är sådanatt den om saknardirekta rättsverkningar bör denkunna utgöra en viktig utgångspunkt

för revisorernasgranskningavden ekonomiskaförvaltningen. I grundsatsen att församlingarna skall haen god ekonomisk hushållning ligger naturligtvis också att verksamheten skall utövas på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

2 § Bestämmelsen,som är ny, handlar om medelsförvaltningen. Beträffande motiveringen till bestämmelsenhänvisastill redogörelsenför KL:s regler i allmänmotiveringen och specialmotiveringen till l

4 § I paragrafen behandlas budgetens innehåll. De motsvaras närmast av nuvarande4 I förhållande till dessabestämmelserhar i sakden ändringen gjorts att det inte längre krävs att budgeten skall balanserad.Fort-

vara farande skall det dock framgå av budgetenhur utgifterna skall finansieras.

En annan nyhet är att det av budgeten skall framgå hur den ekonomiska ställningen beräknasvara vid budgetårets slut. Genom denna regel ställs indirekt ett krav kyrkliga kommuneratt upprätta balansbudget.Ur

en en balansbudget bör bl.a. soliditetens utveckling under budgetåret kunna härledas. Soliditeten ansesvara ett av de viktigaste s.k. nyckeltalen.

En ytterligare nyhet är att det införs ett krav att budgetenskall innehålla en verksamhetsplan.En sådanplan torde nödvändig i ett med

vara system målstyming.

Budgetenskall fortfarande vara enbruttobudget, vilket innebäratt samtliga inkomster och utgifter inom nämndverksamhetemaskall tas uppi budgeten. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får dock anvisa nettoanslag till nämnderna. Vidare införs i 4 § tredje stycket ett krav att kyrkliga kommuner upprättar treårsplaner. Treårsplanenskall vararullande såsätt

att den alltid skall omfatta budgetåretoch de två följande kalenderåren. Det innebär att planen kommer att redovisasåtminstonevarje år i sambandmed budgetarbetet.Något hinder kandock inte ansesföreligga mot att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman reviderar treårsplanen när helst det anses

inte i bestämmelserna vad treårsplanen skall nödvändigt. Det anges innehålla. För att fylla sin funktion att fokuseraintressetpå denekonomiska utvecklingen, bör dendock i huvudsakinnehållamotsvarandeuppgifter som årsbudgeten. En nytillträdd majoritet får genom treårsplanenen möjlighet att redovisa sina ambitioner och målsättningar avseendeden kommunala verksamhetenför hela mandatperioden.

9 § Paragrafen ersätter bestämmelsenom medelsanvisning i nuvarande 9 § första stycket. Den föreslagna regeln innebär att det i fortsättningen inte ställsnågot krav på balanseringavdeanslagsbeslutsomfattasutansamband med budgetfastställelse.kyrkofullmäktige eller kyrkostämman måstedock

hur utgiften skall finansieras. Det gäller både driftskostnader och ange kapitalutgifter.

19 §§ 11 - I dessaparagrafer finns föreskrifter om räkenskapsföring och redovisning. 11 och 12 §§ motsvarasnärmastav nuvarande l3 och 14 §§. 13 § är ny i sak. Den ställer krav hur årsredovisningenskall utformas. 14 § år också

i sak. Den ställer krav att årsredovisningen skall upprättas med ny iakttagande av god redovisningssed.

Bestämmelserna i 15 och 16 §§, som också är nya, föreskriver att redovisningen senastviss dag skall överlämnas till kyrkofullmäktige eller kyrkostämmanjämte revisorerna samtatt redovisningen skall godkännasav kyrkofullmäktige eller kyrkostämman. Sambandetmellan årsredovisning, revision och dechargebehandling är viktigt. Kyrkofullmäktige eller

kyrkostämman bör inte ta ställning till årsredovisningenannatän sambandi med behandlingenav frågan om ansvarsfrihet, vilket i sin tur bör ske före det budgeten fastställs för det kommandebudgetåret.

I överensstämmelsemed vad somgäller kyrkorådets förslag till budget har i 17 § införts krav att årsredovisningenskall offentliggöras. Även 18 § är ny. Genom dennaparagraf öppnasenmöjlighet för kyrkofullmäktige eller kyrkostämman att låta allmänhetenställa frågor årsredovisningen vid ett

om sammanträdemed fullmäktige eller stämman.Syftet med bestämmelsenär att öka intresset hos allmänheten för hur politikerna har skött ekonomin under budgetåret. Såsom sägs i förarbetena till den motsvarande bestämmelseni KL i fråga om de borgerliga kommunernaa. 216 är

prop. s. det dock inte fråga om någon skyldighet för de kyrkliga kommunerna att hålla ett sådantsammanträde,utan det får varje kyrklig

kommun avgöra själv. De får också bestämma om allmänhetens frågor skall ställas i anslutning till det sammanträdedå årsredovisningenskall behandlaseller om ett särskilt sammanträdeskall sättasut för ändamålet.För att ett frågesammanträde skall fylla sin funktion bör det inte hållas innan revisorerna har avgett sin revisionsberättelse.Det torde ocksåvara lämpligt att ledamöter från kyrkorådet är närvarandevid sammanträdet,eftersom detär kyrkorådet somupprättar årsredovisningenoch därför har bästkunskapomden. Behövs det särskilda regler om förfarandet vid sammanträdenkan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman meddela sådani arbetsordningense förslaget till 13 kap. 51 §.

Bestämmelseni 19 § motsvarar delvis nuvarande 13§ andra stycket. Den skillnaden föreligger dock att det inte längre är kyrkorådet som skall meddela anvisningar om räkenskapsföringenutan kyrkofullmäktige eller kyrkostämman somskall meddelanärmareföreskrifter redovisning. Med

om redovisning avsesdärvid också räkenskapsföring.

21 § I paragrafen, motsvarasi sakav nuvarandel6 angeshur detidigare

som paragrafernatillämpas kyrkliga samfälligheter.

20 kap.

loch2§§ Bestämmelserna 1i och 2 motsvarasav nuvarande 1 och 2 §§.

4 och 5 §§ Paragrafema innehåller föreskrifter jäv. I uppräkningen i 4 § av de

om närstående till den redovisningsskyldige för vilka revisionsjäv också föreligger har den ändringen gjorts i förhållande till den nu gällande bestämmelsen 4i § kyrkolagen att begreppetsambo har införts.

En saklig nyhet är att de enskilda förtroendevalda som har revisionsansvar i 5 § rätt att, oavsett de är ledamöter eller inte, delta i kyrkofull-

ges om mäktigesöverläggningar när revisionsberättelsenöver den verksamhet som de ansvaratför behandlas.l övrigt motsvaras5 § av nuvarande 4

6 § Denna bestämmelse som saknar motsvarighet i nuvarande kyrkolag, framhåller den enskilde revisorns oberoendeställning. Bestämmelsenger endastuttryck för gällande rätt och innebär såledesingen ändring i sak.

9 §§ 7 - I 7 närmast motsvaras av nuvarande 5 används orden all

som verksamhet som bedrivs inom kyrkorädets och övriga nämnders verksamhetsområden för att markeraatt detinte bara ärarbete somdessahar utfört själva somär föremål för granskningutan att granskningen också avser all

annan verksamhet som bedrivs inom deras verksamhetsområden,

t.ex. av utskott, partssammansattaorganeller av anställdaoch enskilda förtroendevalda med eller utan beslutanderättefter delegering. Samtidigt är avsikten att visa att bestämmelsen avser att gränserna för revisorernas

ange granskningsverksamhet. Såsom anförts i förarbetena till den motsvarande bestämmelsen i KL, 9 kap. 7 prop. l9909l:ll7 s. 219 skall bestämmelsen inte, såsom fallet är i dag, också ha till uppgift att besvara frågan om vem som har revisionsansvar. Svaret den frågan i stället

ges i reglerna om revisionsberättelsen13 § föreskrift talar

genom en som om vem revisorerna får rikta anmärkning mot. Beträffande bestämmelsens innebörd i övrigt hänvisastill tidigare nämndaförarbetentill KL.

8 § är ny och innehåller en bestämmelse som klargör revisorernas förhållande till den specialregleradeverksamheteninom nämnderna. Som huvudregel gäller att revisorerna inte får

granska ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Beträffande vad är att

som anse som myndighetsutövning får vägledning sökas från andra områden, bl.a. i förarbetena till förvaltningslagen. Inom kyrkan förekommer myndighetsutövning t.ex. i samband med upplåtelse gravrätt, ärenden

av om medlemskap i Svenskakyrkan och vissa vigselfrågor. Ett tecken att det kan vara fråga om myndighetsutövning är att ett beslut i frågan skall överklagas genom förval

Från förbudet mot att granska ärendensom myndighetsutövningmot

avser någon enskild finns två undantag. Det ena är om handläggningen ett

av ärende har vållat församlingen ekonomisk förlust, somexempelviskan bestå i ett skadestånd som har dömts ut av domstol eller betalats efter

ut förlikning. Det andra undantagetär när granskningensker från allmänna synpunkter, dvs. revisorerna gör en allmän granskning för att kontrollera handläggningsrutiner, standardfrågor etc.

9 § motsvarasav nuvarande 5 § tredje stycket.

10 och 11 §§ Paragrafema motsvarasav nuvarande6

l2§ Paragrafen motsvarasav nuvarande 7

13 § Paragrafen, som handlar om revisionsberättelsen, motsvaras närmast av nuvarande 8 Ett nytt stycke har lagts till om att anmärkning fär riktas mot kyrkorådet, övriga nämnder och beredningar samt de enskilda ledamöternai sådanaorgan. Bestämmelsentar sikte att visa vem somär revisionsansvarig. Bestämmelsenomfattarocksåkyrkoherden såsomledamot

kyrkorådet. En revisionsanmärkning kan alltså riktas mot kyrkoherden av i den nämndaegenskapen.

l7§ Paragrafen motsvarasav nuvarande12

22 kap.

1 § Paragrafen, som motsvarasav nuvarande3 angerde personer som har rätt att begäralaglighetsprövning.

2 § Paragrafen, som delvis motsvarasav nuvarande l och 2 §§, anger vilka beslut som får överklagas. Undantaget i punkt 2 för beslut av rent förberedande eller rent verkställande art markerar att överklagandet skall

riktas mot det beslutandeorganetsavgörandeoch inte mot sådanaåtgärder som är knutna till avgörandet. Undantagsregelnår tillämplig t.ex. när en nämnd fattar beslut om att avge yttrande i ett ärende skall avgöras som av fullmäktige eller stämmaneller beslutaratt väckaett ärendegenomatt lägga fram förslag till beslut till fullmäktige eller stämman.

Om t.ex. en anställd fattar ett beslut nämndensvägnar grundval av delegering är det rättsligt sett fråga om ett nämndbeslutoch det år därmed överklagbart enligt föreskrifterna i punkt

3 § Av denna paragraf, som motsvaras nuvarande l § första meningen, av framgår att en prövning enligt bestämmelsernai detta kapitel och förvaltningsbesvär utesluter varandra.

4 och 5 §§ Paragrafema,somhandlarom hur beslutenöverklagas,motsvarasfrämst av nuvarande l § tredje stycket.

6 och 7 §§ I paragrafema finns regler om klagotiden. 6 § första stycket och 7 § motsvarasavde nuvarandereglerna i l § andra stycket sättetatt beräkna om klagotid och klagotidens längd. I 6 § andra stycket finns regel en ny som innebärattanslagom protokollsjustering måste anslagstavlan varauppsatt under hela klagotiden för att denna tid skall löpa ut. Situationen har varit uppetill bedömning i ett par rättsfall RÅ 1975 ref. ll8, RÅ 1976 ref. 13 och RÅ 1976 Bb 485. Om anslaget ned för tidigt innebär tas regeln att beslutet inte vinner laga kraft. Detta kan avhjälpasgenomatt församlingen upphäver sitt beslut och fattar ett nytt beslut av sammainnebörd och låter tillkânnagivandet vara anslagetunder hela klagotiden. Frågan har reglerats sammasätt KL.i

8 och 9 §§ I 8 § första stycket, nuvarande l § första stycket, finns

som motsvarasav de s.k. prövningsgrundema. Såsomsägsi förarbetenatill den motsvarande bestämmelsen KL prop.i 199091:117 s. 225 är föreskriften i 8 § en handlingsregel för domstolen. Oberoendeav vilken prövningsgrund som klagandenåberoparskall alltså domstolensjälvständigt avgöra vilken grund

kan komma i fråga. I 8 § andra stycket finns en ny regel om rättssom följden, klargör att processeninte tar sikte på en materiell över-

som prövning kyrkokommunalabeslut utan en legalitetsprövning.

av

I 9 också år föreskrivs en möjlighet att göra undantag från

son1 ny, kravet på upphävandeom felet är betydelselöst. Beträffande den närmare

de nämndabestämmelsernahänvisastill allmånmotiveringinnebördenav nu

och till förarbetena till KL a. prop. s. 225 226. en -

10 § Enligt nuvarande 1 § tredje stycket, andra meningen, får klaganden inte

omständighet till grund för sin talan efter klagotidens anföra någon ny utgång. Dennabestämmelsehar formuleratsom till en handlingsregelför

nu domstolen.

11 14 §§

- Paragrafema innehåller bestämmelser den processuella hanteringen av

om kyrkokommunala besvärsmål. ll och 12 §§ motsvaras av nuvarande 4 13 § är och innehåller hänvisning till förvaltningsprocesslagens

ny en bestämmelser hur kammarrättsavgörandenöverklagas. l 14§angesvem

om som får överklaga kammarrättens beslut. Paragrafen motsvaras av nuvarande5 I andrastycket har dock en saklig ändring gjorts, såatt en medlemi en icke-territoriell församling får sammarätt som en person son1 är folkbokförd i en territoriell församling att överklaga beslutet.

15 § Paragrafen, som handlar om rättelse av verkställighet, motsvaras

av nuvarande 6

16 § Paragrafen handlarom hur manöverklagar beslut kyrkliga samfälligheter

av och motsvaras av nuvarande7

24 kap.

6 § lagtexten har anpassatstill de föreslagnaändringarna i 13kap.

25 kap.

8 § Genom hänvisning kommer den förslagna bestämmelsenom kyrkoherdes närvaro- och yttranderätt i kyrkorädets utskott att bli tillämplig i frågaom biskops närvaro- och yttrandet-ätti stiftsstyrelsensutskott. Någon lagändring för att tillgodose dettaönskemål behövs därför inte.

Förslaget till ändringav paragrafenavser att göra det möjligt för domprosten att i biskopens frånvaro utnyttja den närvaro- och yttranderätt som tillkommer biskopen. Viss ändring erfordras därvid också för att klargöra att domprosten i Uppsala stift skall kunna träda vid förfall för den biträdande biskopen där.

Ändringen i paragrafen innebär vidare att rätten för stiftsstyrelsensvice ordförande att närvara och delta i överläggningarna i övriga nämnder

stiftsnivå slopas. Något större behov av den nuvaranderegeln torde inte föreligga.

36 kap.

1 § För närvaranderåder viss oklarhet inom Svenskakyrkan om innebördenav begreppetdetkyrkliga ämbetet.Bestämmelsenhar utformats såatt den skall ha giltighet oavsett hur man nu betraktar eller i framtiden kommer att

betrakta detta.

-

Bestämmelsen diakons och diakonissas tystnadsplikthar av lagtekniska

om skäl sammanförtsmedden gällandetystnadspliktenför präst. Emellertid

nu är enligt beredningensmening därmed inte sagtatt den praxis och doktrin

finns beträffandepräststystnadspliktovillkorligen måstegälla ocksåför som diakons tystnadsplikt. Dennatystnadsplikt införs vid en annantid än denav ålder gällande tystnadsplikten för präst. Andra överväganden kan därför komma att aktualiserasvid tillämpningen av bestämmelsen.

Förslagetinnefattar inte någrasärskildaÖvergångsbestämmelser.Innebörden

detta är atttystnadsplikt gäller från dagenför lagensikraftträdande. Från av denna dag kan således den är diakonvigd inte utan risk för straff

som vidareföra vad han fått veta under bikt eller själavårdande samtal. Detta gäller givetvis för bikt och själavårdandesamtal somäger rum efter lagens

tordeocksåhaavseende bikt ochsjälavårdandesamtal ikraftträdande men

ägt dessförinnan. l den mån en diakon redan vid tidpunkten för som rum lagens ikraftträdande skulle ha vidarefört någon uppgift som han fått veta vid t.ex. ett själavårdandesamtal kan handock naturligtvis inte straffas för detta, eftersom ett sådantvidareförande när det skeddeinte gjordes i strid med någon tystnadsplikt.

42 kap.

10 § Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås det nuvarande allmänna utjämningsbidraget till stiftssamfállighetema och stiftsbidraget ersatt av en möjlighet för stiftssamfallighetemaatt ta ut skatt. Som också framgått kvarstår emellertid i vissa fall behov av bidrag från Kyrkofonden till stiftssamfällighetema. Detta bidrag, bör benämnas särskilt

som stiftsbidrag, behandlas närmare i 21 I denna paragraf har endast beteckningen stiftsbidrag ändrats till särskilt stiftsbidrag.

13 § Ändringen del den skatteväxling mellan

avser en av pastoratoch stiftssamfâlligheter som berörts i den allmänna motiveringen. Som led i denna

ett skatteväxling ingår att den allmänna kyrkoavgiften, sompastoratenhar att betala, sänksmer tre öre per skattekrona.

17 och 19 §§ Somangettsi denallmänna motiveringen föreslåsmöjligheten allmänt

att ge utjämningsbidrag till stiftssamfällighetema slopad. Stiftssamfällighetema förutsätts genom skatteväxling i stället ungefärligen motsvarande inkomster av ökad skatt. Förslaget föranleder ändring i l7 och 19 §§.

20 § Som nämnts under 10 § ersättsbl.a.

det nuvarande stiftsbidraget med en möjlighet för stiftssamfällighetemaatt ta ut skatt. Något extra utjämningsbidrag till stiftssamfällighetema skall fortsättningsvis inte kunna utgå. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

21 § Som nämnts föreslås att det nu utgående stiftsbidraget skall slopas. Emellertid kan ävenfortsättningsvis behovuppkommaatt ge stiftssamfälligheterna visst medelstillskott från Kyrkofonden. Genom paragrafens nya

Kyrkofondens styrelsesådanamöjligheter. Detta bidrag, särskilt lydelse ges stiftsbidrag, bör i förstahandutgå för att utjämnaskillnader i skatteunderlag för de olika stiften. Även stift med ett litet skatteunderlag har sålunda kostnader för viss grundläggandestiftsfunktioner. Bidrag bör däremot inte utgå för att överbrygga skillnaderstiften emellan när detgäller ambitionsnivån i verksamheten.Bidraget bör utgå efter ansökan. Det kan ifrågasättas

Kyrkofondens styrelse vilket för närvarandegäller för stiftsbidragen om -

skall åläggasatt infordra yttrande i sådanabidragsärendenfrån Svenska kyrkans centralstyrelse.

22 § m.m. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att Kyrkofondens styrelse skall kunna delegera rätt att bevilja kyrkobyggnadsbidrag till

till sådandelegering torde bli beroende stiftssamfällighetema. Möjligheten på tillgången till expertis stiftsnivå, såvälinom stiftsorganen somhosde regionala antikvariska myndigheternaoch länsmuséerna.

I sambandmedfråganom kyrkobyggnadsbidragbör noterasden skyldighet att vårda kyrkobyggnader som åvilar pastoratenenligt 4 kap. 2 §

m.m. lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

I enlighet med vad som föreslagits i den allmänna motiveringen bör bestämmelsenom inskränkning avdet allmännautjämningsbidraget slopas. Förslaget föranleder att 24 § upphävs.

26 § I paragrafenhar endastden ändringen vidtagits att ordet stiftsbidrag bytts ut mot särskilt stiftsbidrag.

27 § Av den allmänna motiveringen har framgått att stiftssamfzilligheternas möjligheter att lämna strukturbidrag till pastoraten skall bibehällas. Emellertid skall dessabidrag fortsättningsvis i första hand bekostasav den skatt somstiftssamfällighetentar ut. Den bestämmelseom rätt för stiftsstyrelsen att lämna strukturbidrag som nu finns i 21 § 6 föreslåsÖverförd till denna paragraf.

8.3 Förslag till lag ändring i lagen 1972:704

om kyrkofullmäktigval,

m.m.

7 a § Till denna paragraf har överförts de nuvarandebestämmelsernai 13 kap. 4 § kyrkolagen om antalet ersättarei kyrkofullmäktige. Att hänvisa till de för ersättare för ledamöter i kommunfullmäktige närmast motsvarande bestämmelsernai vallagen 14 kap. 18 § hara ansettsolämpligt, eftersom bestämmelserna i 13 kap. 4 § kyrkolagen delvis tar sikte beslut av kyrkostämman och sålunda i den delen ändå förutsätter en särskild reglering. Se i övrigt allmänmotiveringen beträffande hur frågan reglerats i KL och specialmotiveringen till förslaget till 13 kap. 1 § kyrkolagen.

8.4 Förslag till lag om särskild skatteväxling med

anledning av förändringar i systemet för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan

1 § Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås att de bidrag från Kyrkofonden som för närvarande utgår till stiftssamfálligheterna i stor utsträckning skall slopas. Stiftssamfälligheterna skall i stället själva ta ut skatt för att täcka de kostnadersom nutäcksavbidragen. För Kyrkofondens del innebärförändringen minskadekostnader. Pastoratenstillskott till fonden i form av allmän kyrkoavgift bör därvid minska. Som framgår av förslagen till ändring av 42 kap. 13 § kyrkolagen avsesminskningen ske i form aven med tre öre per skattekrona sänkt allmän kyrkoavgift. Denna sänkta kyrkoavgift bör i en situation då skattestopp råder för att det totala

w skattetrycket inte skall öka genom reformen innebära att pastoraten

sänker sin utdebitering i motsvarande mån. Paragrafen avser att ålägga pastoratenen sådansänktutdebitering.

Även i en situation dåskattestoppinte råder får detförutsättasatt pastoraten sänkersin utdebitering motsvarandeden sänktaallmänna kyrkoavgiften.

2 § Som berörts i anslutning till l § föreslås att stiftssamfälligheterna genom egen skatteutdebitering skall täcka huvuddelen av de kostnader som för närvarande täcks genom bidrag från Kyrkofonden. l en situation då skattestopp råder fordras därvid särskild lagstiftning för att det skall bli möjligt för stiftssamfálligheternaatt höja skatten. En bestämmelseom detta har tagits in i dennaparagraf. Som berörts i den allmänna motiveringen innebärbestämmelseningenskyldighet för deolika stiftssamfállighetemaatt höja skatten med just angivna tre öre per skattekrona. I stället ger be-

stämmelsen utrymme för den stiftssamfállighet som så önskar att höja skatten med högst det angivna beloppet.

RESERVATIONER

Reservationav Bertil Hansson, Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar oss mot beredningens ställningstagandeavseendemandatbidrag. Beredningens skrivning s. 98, andra stycket, bör ha följande lydelse:

Sammantaget finner beredningenatt övervägandeskäl talar för att sådan lagändring görs att församlingar och samfälligheter får utge mandatbidrag. Rättenatt utge sådantbidrag bör emellertid begränsastill de kyrkokommuner vilka har direktval till sina respektive beslutandeorgan. Mandat i församlingsdelegeradegrundar inte någon rätt till bidrag. Kyrkolagen bör anpassastill kommunallagensbestämmelseri detta avseende.

Reservationav Bertil Hansson,Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar ossmot beredningensställningstagandenär det gäller extra utjämningsbidrag. Enligt vår mening bör s. 145 andra styckettextenfrån och med den fjärde meningen,som inleds med Utöver..., utgå. l stället införs följande text:

Eftersom stiftsstyrelsema har ett ansvarför ändamålsenligpastoratsindelning och bildande av kyrkliga samfálligheteroch då man stiftsnivån har närmare kännedomom de lokala förhållanden inom stiftet än vad som år

möjligt att uppnåcentralt föreslår att beslutenom extra utjämningsbidrag flyttas till stiftsstyrelsema. Sådanabidrag kan inordnasunderbidragsformen strukturbidrag. Medel för strukturbidrag bör i första hand tas från den utökadestiftsskattberedningenföreslår. Ettaktivt strukturarbeteinom stiften kan minskabehovetav extra utjämningsbidrag.

Det bör härtill finnas en möjlighet för Kyrkofonden att lämna ett särskilt

hamnat i akut ekonomiskt krisläge och berörd bidrag till ett pastorat som stiftsstyrelse inte har tillräckligt utrymme för detta extraordinära bidrag. Hänvändelseom sådant bidrag bör göras av stiftsstyrelsen. Beredningens uppfattning är att dessabidrag ur Kyrkofonden bör gesi mycket begränsad omfattning. Behov någon särskild posti Kyrkofondens budget för dessa

av föreligger därmed inte.

ReservationavBertil Hansson, Torgny Larsson, Inger Lundberg, Carl-Eric Lundgren och Eva Zetterberg:

Vi reserverar oss när det gäller beredningens ställningstagande om kyrkobyggnadsbidrag. Vi anseratt s. 145sista stycket från och medandra meningen bör ersättasmed följande text:

En förebild är här det arbete somSamfálligheten Gotlands kyrkor utför inom Visby stift, kan flera tänkbara modeller för att i

som ses som en av det enskilda stiftet bygga upp en ändamålsenligorganisation för beslutom kyrkobyggnadsbidrag. Beredningen instämmer i Statskontoretsbedömning i dettaavsnitt. Inom Riksantikvarieämbetethar aviseratsen decentralisering

beslut om bidrag till kulturmiljövårdsåndamål till länsstyrelserna. av Beredningen understryker vikten av att dennadecentralisering genomförs skyndsamt.

Parallellt med förändringar inom Riksantikvarieämbetetbör stiftsstyrelserna bygga upp kompetensför att överta ansvaretför beslutrörande kyrkobyggnadsbidrag. Beredningen menaratt förutsättningarna för stiften

att genom anställd personal, eller där så är lämpligt tjänsteköp, skapasig erforderlig kompetensär goda. Beredningenföreslåratt en förändrad ansvarsfördelning för kyrkobyggnadsbidragenbör genomförassuccessivtoch omfatta samtliga stift senastden l januari 1997. Medelsramarna bör Kyrkofonden alltfort ange på basis av de renoveringsplaner stiftsstyrelserna med hjälp

som av länsstyrelserna och länsmusécrnautarbetat. Vid Kyrkofondens avvägning mellan stiftens behov kan yttrande inhämtas från Riksantikvarieämbetet.

man

§STATSKONTORET

Enk|0re

utjömningssystem

för Svenska

kyrkan

E§JSDHSKONTORET utvecklaaramnissanImvahnunq

Datum Vårbeteckning

1993-04-21 Dnr 47092-5

Endatum Erbeteckning

1992-08-31 Dnr A 492

Kyrkoberedningen

Uppdrag att se över det kyrk1iga utjämningssystemet

Kyrkoberedningen har genomskrive1se 1992-08-31 begärt Statskontorets biträde bl a med att över det kyrkliga

se utjämningssystemet. Resultatet av Statskontorets arbete .. med utjämningssystemet redovisas 1 bifogad rapport, Enk1are utjâmningssystem för Svenska kyrkan 1993:7.

Utredningsarbetet har genomförts somett projekt inom Statskontoret. Samverkan har under arbetet skett med Kyrkoberedningen. De överväganden som gjorts och de förslag somredovisas år dock Statskontorets.

I detta ärende har rationa1iseringschefen Börje Holmborn bes1utat. Närvarande vid den s1ut1iga handläggningen i

var övrigt avde1ningsdirektören Bernt Emanueisson, föredragande.

En1igt Statskontorets bes1ut

f f

Z4Å.f,é{[ L

a: t. f, 5,, L..

Emanue1sson s 1 Bernt

Postadress Besöksadress Telefonväxel Telefax

Telegramadress Box34107

,,,, ,,

Innehållsförteckning

Sida

l Sammanfattning

2 övervägandenoch förslag ll

Utjämningssystemetsuppbyggnadoch drift 31 3.1 Systemeti stort 31 3.2 Aktuella förslag somberör systemet 34 3.3 Administrationen 36 3.4 Bidragstypema 43 3.5 Finansieringen 50 3.6 Betalningsströmmama 53

Analys 55 4.1 Kyrkofondens intäkter och kostnader 55 4.2 Utfallet lokalplanet 57 4.3 Utfallet stiñsplanet 63 4.4 En statistiskundersökning 70

Bilaga Utjämningssystemetshistoria 85

1 Sammanfattning

Dennaöversyn av det kyrkokommunalautjämningssystemet,som Statskontoret utfört uppdrag av Kyrkoberedningen, har syñat till att utvärdera effekternaav utjämningssystemetochatt prövamöjligheternatill att förenkla detta.

Översynenhar omfattat en kartläggningsdel,en analysdeloch enforslagsdel. Kartläggningen redovisasi avsnitt analysdeleni avsnitt4 och forslagsdelen i avsnitt I enbilagaär enhistorik över utjämningssystemetmedtagen.

Kartläggningen visar hur utjämningssystemetär uppbyggt och beskriver de involverade myndigheternasuppgifter i systemet.Kyrkofonden är navet i systemet.Den uppbär allmän och särskild kyrkoavgiñ från pastoratenl och delar ut allmänt utjämningsbidragtill de pastorat som har låg skattekraft. Även stiftssamfallighetemafår allmänt utjämningsbidrag.Kyrkofonden beslutar också om extra utjämningsbidragtill pastorat, kyrkobyggnadsbidragtill kyrkorenoveringsobjekt i pastorat samtstiñsbidrag till stiñssarrtfállighetema. I stifcsbidragen,som är en väsentlig källa för finansieringen stiñen vid

av sidan om stiñsskatten, ingår en strukturbidragsdel stiftsstyrelsema

som fördelar mellanpastoratenför särskildabehov. Kyrkofonden finansieraräven storadelarav denrikskyrkliga verksamheten.

Av kartläggningen framgår att utjämningssystemetkonserverar den

nuvarande kyrkliga organisationsstrukturen,vilket har bådepositiva och negativa konsekvenser.Positivt såtillvida att kyrkan förmår ha rikstäckandeverk-

en samhetsamtvårda ochunderhållade ca3.000 kyrkorna. Negativt genomatt Pastoratanvändsirapportensombeteckningföreniörsantlingspastorat, pastoratssanttällighetochtlerpastoratssanrtällighet.

omfördelas från de kyrkligt delarna landet till kyrkligt resurser svagare av starkare,t.ex. från storstädemasförorter till landsbygden.

Genom analysenhar sökt svarpå frågor bl.a. om vilka typer av pastorat

huvudsakliga bidrag från utjänmingssystemetoch som är de mottagarna av vilka de huvudsakligabetalarna.Det har därvid framkommit

pastorat somär

det pastoratsgrupper är de väsentliga mottagarna av allmänt att är tre som utjämningsbidrag.I fallandeordning bidragsmottagareär det glesbygds-

som

landsbygdspastoratoch pastorat i s.k. nonnalkommuner som har pastorat,

både stad och landsbygd. Alla övriga pastoratstyper är de karaktär av huvudsakligabetalamatill utjämningssystemet.De är, i fallandeordning som

i förorterna till de tre storstäderna,pastorateni storfinansiärer, pastoraten städerna,i de större städerna,i demedelstorastädernaoch i de små städerna och bruksortema.

Av analysenframkommer svagheti systemet,nämligenatt detta inte tar

en hänsyntill verksamhetskostnadema pastoraten.i Det framgår att pastorat med högre verksamhetskostnad capita än andra i allmänhet också får

per högreallmäntutjämningsbidragper capita.

Utgångspunkter for våra förslag är att dessaskall underlätta bildandet av ekonomiskt och verksamhetsmässigtväl fungerande samfälligheter, att bidragsbeslutenbör fattas lägstamöjliga effektiva nivå subsidiaritetsprincipen, även kallad närhetsprincipen, att bidragssystemetskall göras lättare att förstå, att rundgång pengarskall undvikas samt att belastningen

av Kyrkofonden inte skall ökatill följd avvåra förslag.

De förslag som berör den största bidragstypen, det allmänna utjämningsbidraget, är att inskränkningen av bidrag upphör och att det allmänna utjämningbidraget inte längre ges till stiftssamfälligheterna. Förslagen innebärenförenkling avutjämningssystemet.

De förslag somfår destörsta konsekvensernaär att de enskilda bidragsbesluten decentraliserasfrån Kyrkofonden till stiftsstyrelserna.Det gäller det extra utjämningsbidraget och lcyrkobyggnadsbidraget.Förslagen motiveras av att stiñsstyrelsenhar ett ansvarför strukturfrågoma inom stiñet och har närmarekännedomom de lokala förhållandenainom Stiftet än den centralt placerade Kyrkofonden. Subsidiaritetspñncipenfår här en praktisk tillämpning.

Överflyttningen till stiñsnivånavbidragsgivningentill enskildakyrkorenoveringsobjekt kan dock ske först när Riksantikvarieämbetetsuppgiñ i beredningen av kyrkobyggnadsärendenöverlämnatstill länsstyrelsernaoch stiñsstyrelsema skaffat sig kompetens i kyrkorenoveringsfrågor. Kyrkobyggnadsbidragetsdelegeringär också förbundet med att renoveringsplanerupprättas stiñsvis. Kyrkofondens framtida roll när det gäller kyrkobyggnadsbidraget blir att beslutaommedelsramarper stiñ.

För att slippa rundgång av pengar och ett omständligt ansöknings- och beredningsfärfarande föreslås stiftssamfälligheterna nästan uteslutande finansieras avskatt. Det innebär att det nuvarande stiftsbidraget inkl. strukturbidragsdelen faller barr. 1 stället ges stiften möjlighet att genomskatteväxling medpastoraten öka utdebiteringen med 3 skattekrona. Pas-

öre per toraten förutsätts sänka sin utdebitering med lika mycket. Ett annat led i skatteväxlingenär att den allmännakyrkoavgiften sänksmed 3 öre från 16

till skattekrona.För att inte stiftsinkomstema skall minskaföre- 13 öre per slås utfyllnad skegenomKyrkofonden formi av ett särskilt stiftsbidrag. en Enligt redovisadkalkyl erfordras ett särskilt stiñsbidrag om 84 miljoner en kronor beräknatfor 1993,vilket skalljämföras medatt stiñsbidraget är budgeterat till 305 miljoner kronor för detta år. Det särskildastiñsbidraget kan gesutanansökan.

Stiftssamfälligheternaskall alltfort beslutaom strukturbidrag till pastoraten för särskilda behov. Viföreslår att minst 1 öre av stiftsskattenanvändsför detta. Somstrukturbidrag skall också räknas bidrag till verksamheti glesbygd. Det innebär att behov extrastöd till pastorat utöver det allmänna av utjämningsbidraget skall kunna stiftsamfälligheten. Detta sker för ges av övrigt redani dagi flera stiñ.

I kalkyl visas att förslagen inte väntasöka belastningen Kyrkofonden en merändetnuvarandeutjämningssystemet.

ll

2 övervägandenoch förslag

Allmänt

Målet med det kyrkokommunala utjämningssystemetär att utjämna kyrkokommunernasekonomi. Det skergenomatt skatteinkomstemautjämnas.Ett tillskott av skatteunderlagberäknas for de pastorat vilkas skattekrañ egen understigerengaranteradprocentandel medelskattekrañen.Skattebetalarav na finansierar utjämningssystemetgenomatt 16 öre skattekrona den per av totala beskattningsbarainkomst somtillräknas pastoratendras till utjämningssystemeti form av allmän kyrkoavgiñ. Pastorat har prästlönetillsom gångarbidrar därutöver till finansieringenavutjämningssystemetgenomden särskildakyrkoavgiñen.

Ett genomgåendedrag i det kyrkokommunala utjämningssystemetär att det verkar konserverande den nuvarandekyrkliga organisationen lokalplanet. En positiv sida av detta är att Svenskakyrkan i dag förmår att ha en rikstäckande verksamhet och vårda och underhålla de ca 3.000 kyrkorna, varav många ingår i det svenskakulturarvet. Där affärer, postkontor och i vissa fall t.o.m. skolan lagts nerfinns fortfarande kyrkan kvar med åtrninstone sporadisk verksamhet. En negativ sida är att utjämningssystemettagit resurserbla. från kyrkokommunema i storstädernamed förorter där krafen tig inflyttning rått utan att den kyrkliga verksamhetenutvecklats i samma grad. Systemetmissgynnardenkyrkliga verksamheten de orter där kyrkan har sin viktigaste framtid.

De förslag till förändringarav det kyrkokommunala utjämningssystemet som lägger fram syftar till att underlätta strävandenatt bilda ekonomiskt och

verksamhetsmässigtväl fungerandeenheter lokalplanet. Förslagen utgår vidare från bidragsbesluten bör tas lägsta möjliga effektiva nivå

att subsidiaritetsprincipen vilket innebäratt de enskildabidragsbeslutenflyttas till stiñsnivån.En utgångspunktär att förenkla systemetsåatt det blir

annan lätt att förstå. Vidare bör rundgång av pengar undvikas. Förslagen bör totalt settinte ökabelastningen Kyrkofonden.

Det kyrkokommunala utjämningssystemetär utformat eñer det tidigare skatteutjämningssystemetfor de borgerliga kommunerna, Även det nya statsbidragssystemetför de borgerliga kommunernabygger på en skatteutjämning att ett grundbeloppberäknassomett tillskott av skatteunder-

genom lag multiplicerat med enhetlig länsvisskattesats.Med hjälp av ett struk-

en turkostnadsindexgörs ett tillägg till eller ett avdragfrån grundbeloppet. Av-

kommunerna likvärdiga ekonomiska förutsättningar och sikten är att ge jämna ut de skillnader inkomsteri somfinns mellandem. Systemetskall på sikt ledatill att skillnadernai kommunernasskatteuttagminskar.De strukturella faktorer beaktas är åldersstruktur, social struktur, gles-

som bygdtätortsgrad och klimat. I sambandmed att det nya generella statsbidragettill kommunernainförs upphör ocksårundgångav pengarmellan statoch kommun att skatteutjämningsavgiñenochavräkningsskattenm.m. av-

genom skaffas.

Vi att det ligger utanför vårt uppdrag att föreslåatt nuvarandeutjäm-

anser ningssysteminom kyrkan skallersättasavett systemsom tätt ansluter sig till det borgerligt kommunala. Om såskulle ske skulleett särskilt strukturkostnadsindexbehövatasfram för kyrkokommunema.

Den i avsnitt 4.4 redovisade statistiskaundersökningenvisar att kyrkokommunerna landsbygdenoch i glesbygdenhar betydligt högre kyrklig verksamhetskostnadper capita än i städernaoch särskilt förhållandei till storstaderna med foroner. Det innebär att det kyrkliga utjämningssystemetbidrar till att de förra kyrkokommuntyperna gesbättre ekonomiska Förutsättningar ände senare.Förutom for vårdenav detkulturhistoriskaarveti kyrkorna och för extrakostnader somhängersammanmed den glesabebyggelsenkanman enligt vår mening hysa tvivel om att storstadsregionernai längden kommer att varavilliga att betala till utjämningssystemetför att detta skallbidra till att kyrkokommunerna landet skall kunna bedriva en långt störreverksamhet an manhar i storstadsregionerna.

Vår översynhar i praktiken kommit att omfatta alla bidrag från typer av som Kyrkofonden går ut till kyrkokommunerna, såledesinte bara de bidragstyper somstrikt hör under begreppetdet kyrkokommunalautjamningssystemet.

Administrationen av det kyrkliga utjamningssystemet, utförs som av Kyrkofondens kansli med stöd av Kammarkollegiet och Statistiska centralbyrån SCB samt, ifråga om kyrkobyggnadsbidrag, RiksantikvarieämbetetRAÄ, synesfungera väl.

Allmänt utjämningsbidrag

Det allmännautjämningsbidragetär den bidragssidandominerandedeleni det kyrkokommunala utjämningssystetnet.Under 1993fördelas486 miljoner kronor till 765 pastorat och 18 miljoner kronor till stiñssamfalligheterna. Genomkonstruktionen avdet allmännautjämningsbidragetgespastoratenett visst lägsta skatteunderlag per invånare, Grunden for detta är den skatte-

krañsgaranti ligger i systemet.Den varierar mellan95 och 116 procent som medelskattekrañeni riket beroende var i landetpastoratenär belägna. av Den varierandeskattekrañsgarantinär engrov motsvarighettill det strukturkostnadsindexsomberäknas denborgerliga sidan.

Systemet med det allmännautjämningsbidraget har en inbyggd konserverandefunktion. Det gynnarnämligenpastorat med hög utdebitering och ger såledesinte något incitamenttill sänkningavdenna.Detta förhållande foren svårarändamålsenligasamfällighetsbildningareñersomensådanofta innebär att skattesatsenkan sänkasför de pastoratsomhar de högsta skattesatserna bildar samfalligheten.En skattesänkningmedför att det allbland dem som männautjämningsbidragetminskarfor det eller de pastoratdär utdebiteringsänks. Om pastoratet uppbär extra utjämningsbidrag sänks även detta en enligt Kyrkofondens tillämpningsregler. Det motverkar också, av samma skäl, att ett pastorat med hög utdebitering och kanskebristfälligt fastighetsunderhåll blir välkomnat till ekonomisktbärkrañig samfallighet som en mer gränsartill pastoratet.

En ändring ligger näratill handsoch som övervägt är att det av syssom temet framräknade tillskottet skatteunderlagmultipliceras med en och av bidragssatsoberoendeavdenegnaskattesatsen.Den bidragssatssom samma skulle kunna tillämpas är den som erhålls när det totala allmänna utjämningsbidragetfor helariket divideras med det totala tillskottet av skatteunderlag.För 1993ärdetta tal 1,37.Detta teoretiskt korrekta alternativ jäm- för med denlänsvisenhetligabidragssatssomfinns deti nya statsbidragssystemet till de borgerliga kommunerna får somkonsekvensatt pastorat med lägre utdebitering än 1,37 tjänar det. Det kan ses som en mindre egen önskvärd belastning Kyrkofonden. Vi har därför närmare övervägt två

andra modeller ett s.k. takalternativ och ett sk. knaalternativ åskåd-

- - som liggörs följandei figur tillsammansmed nuvarandesystemoch ett alternativ

medbidragssatsen1,37.

A Nuläge: Skattesats bidragssals 1.30 1.80 Knäalternativ 1,40 LTD LSU L Takalternativ 1.50 1.40 Bidragssats 1,37 LSI L211 1.10 |.D0 0.30 0,80 OJO 0,60 D450 0.40

Lån zfbifskaneiials

0.40 0.50 mao 1.00 1.20 1,40 1.80

Takalternativet innebaratt bidragssatsen densammaär den skatte-

som egna satsenupp till en viss nivå, i figuren 1,50skattekrona,och sedanligger still

aven om skattesatsenhöjs I knaalternativet följer också bidragssatsenden

egnaskattesatsentill en vissnivå, ett knä vid 1,40per skattekrona,varefter

foljsamhetenhalveras

Utfallet for pastoratenavdet allmännautjainningsbidragetenligt le alter-

tre nativa modellernahar beräknatsavSCB.

Jämfört med takalternativet är knaalternativet fördelaktigt för de pastorat

som har en högre egenutdebitering än 1,60. En önskvärd och enligt vår

uppfattning sikt nödvändig strukturrationalisering av de småpastoraten

viss tid. Av detta skäl skulle knäaltemativet kunnaväljassommodell för tar fastställande den bidragssatssomtillskottet av skatteunderlagmultiplice-

av

med vid beräkningenav det allmännautjämningsbidraget.Det finns dock ras geografiskaområden där pastoratengenomgåendehar en mycket hög egen skattesats.Här torde knappastbildandeav samfalligheterleda till nämnvärda sänkningar utdebiteringen. Detta förhållande sätterbl.a. fokus den nu-

av varandeskattekrañsgarantin.De tillämpade procenttalen i skattekrañsgarantin bör över vid nästatillfälle somdetkyrkliga utjämnjngssystemetutreds.

ses Detta är grannlaga och tidskrävande uppgift som inte kunnat rymmas

en inom ramen for detta uppdrag. Vår slutsats blir därför att reglernafor det allmännautjämningsbidragettill pastoratentills vidare bör varaoförändrade.

Allmänt utjämningsbidraggesäventill stiftssamfalligheterna.Det beräknas såsätt att det sammanlagdatillskottet av skatteunderlagfor pastorateninom ett stift multiplicerasmed stiftets skattesats.Det allmännautjämningsbidraget till stiften uppgår sammanlagttill 18miljoner kronor under 1993.

Den relativt stora spännviddenmellan stiftens skattesatser de varierar

mellan2 och 10öre per skattekrona ger anledningtill att ifrågasättalämp-

ligheten detta bidrag for stiñens del. Med den ändrade finansieringav

av stiften som föreslår under Stiftsbidrag bortfaller behovet av det allmänna utjämningsbidragettill stiftssamfallighetema.

Inskränkning av allmänt utjämningsbidrag

Enligt inskränkningsregelnfår Kyrkofondens styrelsebestämmaatt ett beviljat utjämningsbidragskall sättasner eller upphöraatt utgå, om utbetalningen

avbidraget kan leda till en sänkningav ett pastoratsutdebiteringav församlingssskattunderennivå somfastställs regeringen.Nivån får inte med

av mer än 20 öre överstiga medelutdebiteringen av församlingsskatt i riket. Kyrkofondens styrelse har bestämtatt denna nivå för 1993 skall vara 1,34 kronor per skattekrona.

Inskränkningsregelntillämpas såatt en ev. inskränkning beräknassom skillnadenmellan bidragsåretoch föregåendeår beträffandedet allmännautjämningsbidraget minskat med den allmänna kyrkoavgiñen och den särskilda kyrkoavgiñen. För året före bidragsåret

reducerasockså med detta års ev. inskränkning av bidrag. Jämförelsebeloppetför året före bidragsåret räknas upp med medelskattekrañensökning innan det subtraherasfrån jämförelsesummanför bidragsåret.Uppräkningengörs för attjämförelsen mellan de två åren skall skeutifrån sammapenningvärde.

Det äralltsåmeden detta, visserligenlogiskt uppbyggdamenändåkrångliga, sätt framräknad skillnad mellan bidragsåret

och föregående år som inskränkningavbidrag räknasfram omutdebiteringenäreller kan bli lägre än 1,34kronor per skattekrona.

Det är i praktiken omöjligt för pastoratenatt själva beräkna inskränkningsregelnsutfall. Vi har därför övervägt två möjliga alternativ. altema-

Det ena tivet är att ge inskränkningsregeln något annorlundautformning gör

en som den lättare att tillämpa.En inskränkningsregelkan motiveras medatt det allmärmautjämningsbidragetger enviss skattekraftsgarantimeninte tar hänsyn till utdebitenngen. Genom en inskränkningsregelskulle utjämningsbidraget kunnajusteras för de pastoratdär den totala utdebiteringen lokalplanet är lägre än den vägda medelskattesatsenför lokalplanet, f.n. 1,10 kronor per

skattekrona.Under år 1993ärdet endast33 av 70 pastorat med lägre skattesatsän 1,10 som drabbasav inskränkning. 75 andra pastorat och kyrkliga samfallighetermed1,10 eller mer i skattesatsfår vidkännasinskränkning av bidrag. Ett pastorat med 1,50 i utdebitering och ett med 1,40 har de högsta skattesatsernabland dem som drabbasav inskränkning av bidrag. Under 1993uppgår densammanlagdainskränkningenavbidrag till 32 miljoner kro- HOT.

Det andra alternativet är att helt slopa inskränkningsregeln.Detta ökar belastningen Kyrkofonden med 32 miljoner kronor räknat för år 1993men hotar inte Kyrkofondens finansiering eftersom andra delar av förslaget är plusposter för fonden. Alternativet innebären betydandeförenkling av utjämningssystemet. Vi väljer därför detta alternativ som vårt förslag. Till motiveringen hör ocksåatt flera av de kyrkliga samfallighetemasomår efter år fått vidkännasinskränkningavbidrag, t.ex. Göteborgs och Malmös kyrkliga samfalligheter, starkt bidrar till Kyrkofondens finansiering via den allmännakyrkoavgiñen grundavrelativt hög skattekrañ.

Extra utjämningsbidrag

Det extrautjämningsbidragetär en säkerhetsventili utjämningssystemet.Ett 20-tal pastoratärberoendeavdetta bidrag enligt Kyrkofondens kansli för att klara sinaåtaganden.Enligt sammakälla betonar stiftsstyrelserna oña vikten

dennabidragsform. Yttrandena från stiftet innebär emellertid nästanalltid av tillstyrkan till samtligaansökningarvarför beredningenav ansökningsärendenahosKyrkofonden inteunderlättasavstiñsstyrelsema.

Omkring 30 miljoner kronor har årligen betalatsut i extra utjämningsbidrag under senareår. Det motsvarar ca 6 procent det allmännautjämnings-

av bidraget. Antalet pastoratsomunder1993erhållerdetta bidragär förvånansvärt stort, 138 av sammanlagt964. Efter en översiktlig analysav bokslutsuppgifter för flertalet av de pastorat som erhåller extra utjämningsbidrag 1993ärvår slutsatsatt antalet bidragsmottagarekan radikalt begränsas.Det sammanlagdaextrautjämningsbidragetkan därmedminskasavsevärt.

Det finns väsentliga nackdelar med systemetmed extra utjämningsbidrag. Bidraget gör vissa pastoratmindreförändringsbenägnaeftersomde förväntar sig extra utjämningsbidragävenfor kommandeår. Systemet pastorat

gynnar med hög utdebitering då det i princip endastärsådanapastorat somi dag kan erhållaextrautjärnningsbidrag.En risk med det extrautjåmningsbidragettill ett pastorat under en följd av år är såledesatt det konserverarförhållanden och att bidragsformen betraktas ett systemutöver det ordinarie utjäm-

som ningssystemet.

Eftersom stiftsstyrelsen har ett ansvarför ändamålsenligpastoratsindelning och bildandeavkyrkliga samfalligheteroch då stiftsnivån har nämna-

man re kännedomom de lokala förhållandenainom stiñet än kan ha på

man centralt håll föreslår att besluten om extra bidrag flyttas till stiñsstyrelsema. Sådanabidrag kan inordnas under bidragsformen strukturbidrag. Medel för strukturbidrag bör i första handtasifrån den utökade stiftsskatt sombehandlas nedanunder Stiñsbidrag. Ett aktivt stmkturarbete inom stiften kan nedbringa behovetav sådanastrukturbidrag.

Kyrkofondens handläggningi dag de enskildabidragsärendenaunderlättas

av

kansliet har tillgång till debokslutsuppgiñer om pastoratensom SCB av att

samlar årligen.Även stiñsstyrelsemakanfå del av dessauppgiñer. numera

Oaktat vad bör det möjligt for Kyrkofonden att lämna

somsagtsovan vara

särskilt bidrag till ett pastorat hamnati ett akut ekonomiskt krisläge ett som och där stiftsstyrelseninte kan tillräckligt medstrukturbidrag. Hänvändel-

ge

sådantbidragbör stiftsstyrelsen,Sådanasärskildabidrag skall se om göras av Kyrkofonden enligt vår mening sparsamt.Det finns därför inte behov av

ge

särskildpost iKyrkofondens budgetfor dessa. en

Kyrkobyggnadsbidrag

Kyrkobyggnadsbidragethar ökat kraftigt under de senasteåren, från 55 miljoner kronor 1990till 90 miljoner 1993.Kyrkofondens styrelsebedömer att denna bidragsform har stor betydelse som komplement till det allmänna utjämningssystemet.Pastoraten ansesvara nöjda med denna bidragsform. Riksantikvarieämbetet har sin medverkan i beredningen av kyrko-

genom byggnadsbidragetgod möjlighet att utöva det statliga ansvaretför kulturvården.

Ett underliggandemotiv for denkraftiga ökningenav kyrkobyggnadsbidraget är nuvarandelågkonjunktur, särskilt inom byggsektorn. Ur samhällsekonomisk synpunkt ligger det ett värde i att storleken det totala kyrkobyggnadsbidragetbestämscentralt,vilket har möjliggjort den nämndautökningen avbidraget.

Ett viktigt skäl till att kyrkobyggnadsbidragtills vidare bör beslutascentralt ärRiksantikvariämbetetsmedverkani beredningenavdessabidragsärenden.I samspelmellan Kyrkofonden och Riksantikvarieämbetethar en fungerande handläggningsrutinbyggtsupp. Ytterligare ett skälärbristen kompetensi kyrkobyggnadsfrågor mångahåll stiñsnivån.

Inom Riksantikvarieämbetethar emellertid aviseratsen decentraliseringav beslut om bidrag till kulturmiljövårdsändamål till länsstyrelserna.För Riksantikvarieämbetet är såväl länsstyrelsemaskulturenhet länsmuseema

som berörda organ länssnivån:länsstyrelsernasom beslutandeoch länsmuseema sombiträdandeinstitutioner. DecentraliseringavRiksantikvarieämbetets beslut om bidrag enligt kulturminneslagentill kyrkor väntasske inom några år. Däreñer förväntas länsstyrelseroch länsmuseetkunna ta över Riksantikvarieämbetetsnuvaranderoll i fråga om kyrkobyggnadsbidragoch då kan, förutsatt att stiñsstyrelsemahar skaffat sig kompetensatt handläggaansökningar om kyrkobyggnadsbidrag och upprätta en kyrkorenoveringsplan för resp. stift vilket föreslår skall ske, de enskilda beslutenom kyrkobygg-

nadsbidragöverföras till stiñsstyrelsema.Siktet bör vara inställt att detta skall vara möjligt inom några år eller när Riksantikvarieämbetets

ovan nämnda delegation till länsstyrelserna har gjorts. Medelsramama bör Kyrkofonden alltfort ange basis av de renoveringsplaner

som stiftsstyrelser med hjälp av länsmuseer utarbetat. Vid Kyrkofondens awägning mellan stiñens behov kan yttrande inhämtas från Riksantikvarieämbetet.

Så snart som möjligt bör alltså stiñssamfällighetemabörja göra planer

upp etter vilka de kyrkorenoveringar skall ske sombidrag söks för. En förebild här är det arbetesomSamfallighetenGotlands kyrkor utför inom Visby stiñ.

Utifrån sådanaplaner kan såledesKyrkofonden tilldela stiñssamfallighetema medelsramarfor kyrkorenoveringar. Stiñsstyrelserna fattar då de enskilda bidragsbeslutenefter samrådmed länsstyrelserna.

Kyrkobyggnadsbidragbör i fortsättningenockså kunnagesfor att underlätta ändamålsenligasamfállighetsbildningar.Genomsådanabidrag blir det lättare för den nya samfallighetertatt överta det ekonomiska ansvaretfor tidigare eftersattkyrkounderhåll.

Stiftsbidrag inkl. strukturbidrag

Stiñsbidraget exkl. strukturbidraget är inte ett utjämningsbidragutan ett bidrag av stor betydelsefor finansieringenav stiftssamfalligheterna.Strukturbidragsdelendäremot har enutjämnandefunktion såtillvida att pastorat med uppgifter somegentligenavserett störregeografisktområde, såsomsjukhus, fängelser,militära inrättningar, universitet eller turism, kan strukturbidrag for dylika verksamheter.I någrastiñ ges strukturbidrag som rent verksamhetsstöd.

Stiñsbidraget är till sinabeståndsdelardetaljreglerat och ansökningsforfarandet upplevsadministrativt betungandeav stiñskanslierna, Stiñsbidraget kan ocksåupplevassomenrundgång av pengar.

En brist med strukturbidraget är att det är strikt knutet till pastorat som sökandeoch inte kan användasfor stöd till stiftsgemensammaangelägenheter med annan huvudman. Akuta bidragsbehov kan heller inte klaras genom strukturbidrag dåenframförhållning ca 1,5 krävs.

Det bor observerasatt när strukturbidrag ges som verksamhetsstödkan en önskvärd samfallighetsbildningförsvåras.

De nämndabristerna kan undanröjasom stiñsbidraget inkl. strukturbidraget ersättsmeden med3 öre per skattekronaökad stiñsskattsamtett kompletterande särskilt stiñsbidrag. Tekniken med skatteväxling kan därvid utnyttjas. Stiftssamfalligheternaskall såledesgesmöjlighetatt höja sin skatt med 3 öre samtidigt som pastoraten gör motsvarande sänkning. Ett led i skatteväxlingenär att den allmännakyrkoavgiften sänksmed3öre.

Vi förslår såledesenskatteväxling med 3 öre även det endastär två stift

om som det sättet erhåller lika mycket inkomster eller mer i förhållande till nuläget.Även med4 öre ökad stiñsskatt skulle for flera stift inte räcka till

en för att ge lika stora inkomster som i dag. Med 4 öre i skattehöjning skulle emellertid belastningen Kyrkofonden öka och vinsterna for storstadsstiñen, särskilt Stockholms stift, varastora.Oavsettskatteväxlingmed3 eller 4 öre erfordras ett kompletterande bidrag från Kyrkofonden till stiñen om dessaskall ha lika storainkomstersomi dag. Vi föreslårdärför ocksåatt från Kyrkofonden ges ett särskilt stiftsbidrag såatt inte någon stiftssamfällighet drabbasav inkomstbortfall jämfört med nuläget.Om sådaninkomstutfyll-

en nad finns bortfaller behovetav det allmännautjämningsbidragettill stiftssamfälligheterna.

Det särskilda stiftsbidragetkan ges utan särskild ansökan.Det kan inför ett följande år räknas upp så att det tillsammans med stiftsskatten följer medelskattekrañensförändring. Räknat 1993års siffror skulle det särskilda stiftsbidraget totalt omsluta84 miljoner kronor enligt tabell 1 följande sida där nuvarandeoch föreslagnainkomstposterfor stiften kan studeras.

i t z E å m S E

v s E s S 3 2 S n å

ä

s

. a q 3 m a n . f 3 3 d 2

a

s . ä k F. E

s

N s o

s

- 3 å 5 3 E å 3 n E s . ... 2 å a

a a d

s m n n E ä ä 5

a n

s u

m

m á

Enligt tabellenär Stockholms stift och Göteborgs stiñ de endavinnarnasom följd av förslaget, se kolumn Medelsforstärkningen för Stockholms stifts del kan användast.ex. for ñnanseringavDomkyrkoförsanüingens verk- samhet. Under 1992gav Kyrkofonden 8 miljoner kronor till detta ändamål,ett bidragsomdock inte ges 1993.

Vi föreslår vidareatt stiñssamfalligheternager strukturbidrag till pastorateni huvudsak efter dagens kriterier Strukturbidragen till pastoraten bör motsvaraminst 1öre per skattekronaavstiftets utdebitering för att garanteraatt strukturbidrag av i huvudsak dagens omfattning går tillbaka till kyrkokommunerna lokalplanet. Kriterierna kan dock behöva utökas för att ge möjlighet till strukturbidrag for aktiviteter som inte uppfattas somuppgifter for ett pastoratoch somi dag löstsgenomatt mantänjt bestämmelserna.Exempel sådanaaktiviteter finns inom kyrkans ñitidsverksamhet och sociala verksamhet. Som redan sker i dag kan också strukturbidrag lämnastill glesbygdsverksamhet.Extra utjämningsbidragkan enligt förslaget inte längre ges av Kyrkofonden, annat än i undantagsfall, varför inledningsvis betydande anspråk kommer att ställas sådantstöd från stiñen. Det förefaller riktigt att det är stiftsstyrelsen, med sitt ansvar för strukturfrågoma inom stiñet, sombeslutarom strukturbidrag vari motsvarighet till extra utjämningsbidrag då ingår.

Påverkan på lokalplanet

Vi beräknaratt våra förslag till förändringar av utjämningssystemethar följande ekonomiskapåverkan pastoratentillsammantagna.

Inskränlmingsregelnsslopande + ca30 miljoner - Extra utjämningsbidragetsslopande ca30miljoner k - -

Ändring densärskildakyrkoavgiften + ca 50 miljoner k - av

Borttagandet inskränkningsregelngynnarett hundratalpastorat ned oñast

av låg utdebitering. Ganskamångaav dessaär kyrkliga samfallighetcri medelstoraoch störrestäder.

Slopandet det extrautjämningsbidragetpåverkarmerän 100patorat med

av hög utdebitering.Enligt förslaget skallpastoratenkunnafå motsvaandestöd från stiñsstyrelsemai form av strukturbidrag. Stiñsstyrelsernakonmer dock med största sannolikhet inte ha möjlighet att avsättalika mycketmedel för strukturbidrag somskall ersättahittillsvarandeextra utjämningsbicrag.Detta är heller inte nödvändigtdå, enligt vad framhållit tidigare unde Extra utjämningsbidrag,detextrautjämningsbidragetkan minskasavsevärt

Ändrade regler för uttag av särskildkyrkoavgiñ kommeratt gyma pastoraten, särskilt de med betydandelönetillgångar. Sådanafinns oñae i landsbygdspastoratäni stadspastoratvarför regelforändringenhär påvekar landsbygdspastoratengynnsamt.

Vi förväntar att strukturbidraget kommer att ges i samma nnfattning

oss som i dag.Eñersom detta nu enligtvårt förslag skall inrymma ävenmotsvarigheten till extrautjämningsbidragtorde de andra delarna i strukurbidraget

något minskandebidrag.

Påverkan på Kyrkofondens budget

Våra forslag, dvs.

att inskränkningenav bidrag upphör att allmänt utjämningsbidragintegestill stiñen att det extrautjämningsbidragetupphör att Kyrkofondens beslut om kyrkobyggnadsidrag till enskilda renove- ringsobjekt snart som möjligt fors till stiñsstyrelserna;medelsramarnabestämsavKyrkofonden att nuvarandestiftsbidragersättsmed en med 3 öre per skattekrona ökad stiñsskatt efter skatteväxling att ett särskilt stiftsbidraglämnasavKyrkofonden sominkomstutfyllnadför stiften

påverkar budgetenför Kyrkofonden. Det är därför av betydelseatt studera den totala effekten budgeten.Kyrkofonden är ett centralt förvaltat kapital vars avkastning redan i dag är av stor betydelseför Svenskakyrkans ekonomi. Vår bedömningär att fondens betydelsekommer att växa. Det torde därför ur Svenskakyrkans synpunktvara viktigt att också själva fonden får öka i värde. Förändringar i utjämningssystemetenligt våra förslag bör därför inte leda till enstarkarebelastning fondenäni dag.

På Kyrkofondens intäktsida kommer den allmännakyrkoavgiften fortfarande att vara den dominerandeposten ävenom den somett led i en skatteväxling mellan pastoratenoch stiñen baseras 13 skattekrona i stället för öre per nuvarande 16 öre. I en budgetkalkyl i tabell 2 nästasidavisas bl.a. vad den allmännakyrkoavgiñen ger 1993ochvad den skulle hagett detta om

Tabell Budget för kyrkofonden

Regeringen Statskontoret Ändring 1991 1992 1993 Anmärkning förslag1993 jämfört Bokslut Boksl.prognMiljoner kronor Budget Budget medReg. Intäkter

Avgifter

24,6 0,6 Extraordinäraintäkter

1l78,4 1303,3 Summaintäkter 1426,1 1131,1 -295,0 Kostnader

Utjämningsbidrag 455,0 495,2 Allmäntutjämnbidrag 511,0 Endastnupastorat 486,0 -25,0 30,8 Extrautjämnbidrag 50,0 0,0 -50,0 37,5 70,0 Kyrkobyggnbidrag 90,0 90,0 0,0 72,0

84,0 105,5 Pensioner 110,0 110,0 0,0 mm

Stiftskostnader 295,1 Stiftsbidrag 305,0 suskstmsbidr 84,0 -221,0 161,9 187,2 Stiftsbidrag 89,8 107,9 Strukturbidrag

15,1

147,8 Övrigarikskyrkl ändam 156,0 156,0 0,0 112,3

100,0

5,1 Övrigavsättningöverskott 39,2 40,2 1,0 10,7

l 178,4 1303,3 Summakostnader 1426,1 1131,1 -295,0

denbaserats 13 öre. Där visasockså värden övriga konsekvensersom nämnsi det följande. Kyrkofondens utfall 1991 och 1992preliminärt kan också studeras.

Vi utgår ifrån att den särskilda kyrkoavgiften ändras enligt förslag i den remissbehandladepromemorian Ds 1992:2 Svenskakyrkans finansförmögenliet. Förslaget innebäratt den särskilda kyrkoavgiñen uttas med 50 procentav avkastningenav lönetillgångarna sedanviss del avsattsför värdesäkring av kapitalet. Den särskilda kyrkoavgiñen inbetalastill Kyrkofonden av stiftssamfalliglieterna,somenligt förslagetskall förvalta lönetillgångarna. Förändringenväntasleda till att den särskilda kyrkoavgiften minskar. Beräkningar inom Kyrkofondens kansli tyder att denskulleuppgåtill mellan 95 och 110 miljoner kronor for år 1993, enligt de föreslagna reglerna, vilket skalljämföras medatt den 1993efter de gällandereglernager 155miljoner kronor. I budgetkalkylenhar angettdet lägre värdet, 95 miljoner kronors

Under Kostnader i budgetkalkylen kan Förändringari Kyrkofondens olika kostnadspöster studeras.Det allmänna utjämningsbidragetblir något lägre eftersom stiftssamfálligheternaenligt förslaget inte längreges sådantbidrag. Vidare slopas det extra utjämningsbidragetoch stiftsbidragetersättsmed ett mindre särskilt stiñsbidrag.Dessaförändringar innebären lägre belastning Kyrköfonden. Inga andra kostnadspöster påverkas av våra förslag. Kyrkofondens överskott beräknas bli av sammastorleksordning som i den gällandebudgetenför 1993.

3 Utjämningssystemetsuppbyggnadoch driñ

3.1 Systemeti stort

Sedan1983 sker den ekonomiskautjämningenmellan de kyrldiga kommunernahelt Kyrkofonden. Ett enda

genom systemersattedå Kyrkofondensutjämningssystemav vissa lönekostnaderoch det statliga skatteutjämningssystemet for de kyrkliga kommunerna-Dettasystemtillämpas fortfarande även om vissa förändringar foretogs vid införandet 1989av den nya organisationen lokal- och stiñsplanet. Systemet liksom den kommunala skatteutjänmingen skattekrañsgaranti.Av de kostriadsfalctorer

en som 1983ingick i grundgarantin for de borgerliga kommunernabedömdesemellertid endastde geografiskt betingade vara tillämpliga den kyrkliga sidan. Dessa faktorer är byggnads- och underhållskostnader,transportkostnader, uppvärmningskostnaderoch kostnaderför kallortstillägg. Med utgångspunkt i de geografiska kalkylema indelades de kyrkliga kommunerna i olika skattekrañsklasser.Varje skattekrañsklasshargaranteratsenvissprocentav medelskattekrañen. varierade ursprungligen

De mellan 98 och 119 procent av medelskattekrañzen.Vid förändringen 1989 sänktestalen med 3 procent med hänsyntill en minskningav transfereringamatill de borgerliga kommu-

Skattekrañsklassernafördelar därför f.n. mellani95l nerna. och 116 pro-

medelskattekraften.

centav Setabell nästasida.

Kyrkofonden har sedan1983två tydliga uppgifter. För det första är den liksom tidigare navet i det kyrkliga utjämningsystemet.För det andraär den huvudsaklig ñnansiär av den detåret förstärkta rikskyrldiga organisationen. Från det att stiñsorganisationenblev kyrkokommunal 1989 är Kyrkofonden delfinansiär denna.

av

Tabell Garanteradskattekrañ i det-kyrkligautjämningssystemet Past-orateni Garanteradskattekrañ Stockholms län 1 98 Uppsalalän 95

. 95 Södermanlandslän

Västerbottenslänutom Dorotea, Sorsele,Storumans, Vilhelmina ochÅselekommuner 107 Dorotea, Sorsele,Storumans,Vilhelmina och Åselekommuner 110 Norrbottens län: Bodens,Haparanda,Kalix, Luleå, Piteå och

Gällivare, Jokkmokks,Kiruna, Pajala,Överkalix och Övertorneåkommuner 116

Den största intäktspostenför Kyrkofonden är den allmännakyrkoavgiñen, vilken f.n. är 16öreper skattekrona.Den erläggsendastavpastoraten.

En annanintäktspost ärdensärskildakyrkoavgiñen. Den erläggsav pastorat som har lönetillgångar löneboställen, prästlönefonder, andelar prästlöne-i

jordsfonder och prästlönefondsfastigheter. Avgift utgår i förhållandetill vad somansettsvara enskäligavkastningavtillgångarna.

Övriga intäkter är numeraendasträntor på fondkapitalet och avkastning kyrkofondsfastigheter förutom ev. extraordinära intäkter. From 1991 ges inga statsbidragtill fonden, inte heller ersättningenom ca 5 miljoner kronor för prästerskapetstill statsverketindragna tionde, somfram till det åretbetalatssomett fast nominellt belopp.

Det bidrag sombetalasut grund av skattekrañsgarantinkallas allmäntutjämningsbidrag.Det utgår till kyrkliga kommuner sominte når till den

upp garanteradeskattekrañen. Från 1989är inte församlingarberättigadetill utjämningsbidrag. Under åren 1989--1991 kunde dock församlingar i s.k. dispenspastoraterhålla utjämningsbidrag.Från 1990utgår allmänt utjämningsbidrag ocksåtill de år 1989bildade stiftssamfallighetema.

Fram till 1989fanns ocksåett särskilt utjämningsbidrag.I detta bidrag ingick ett lönebidragom 25.000 kronor för varje tjänst som församlingsprästsamt en fjärdedel av det tillskott som utgått mellan åren 1978 och 1981 från Kyrkofonden. Det särskilda utjämningsbidraget utgick endast till pastorat. Avsikten med bidragetvar inte att det skulle användasjust för prästlönema utan att det skulle till pastoratensutgifter utan specialdestination.

I mån av tillgång medel kan Kyrkofondens styrelse bevilja extra utjämningsbidragom de ovannämndautjämningsbidrageninte ger tillfredsställande utjämningseffekt. Detta är utjämningssystemetssäkerhetsventil. Vidare kan bidragen minskas enligt en inskränkningsregel om utjämningssystemet medför att utdebiteringenhos det mottagandepastoratetkan sänkasunder en

nivå som styrelsen anser Oacceptabel.Denna nivå är för närvarande1,34, dvs. 20 öre över medelutdebiteringenavforsamlingsskatt.

Vid tillkomsten av stiftssamfalligheternainfördesstifcsbidraget.Stiftsbidraget ersattestatensoch Kyrkofondens anslagfor domkapitlen och stiñsnämndema samt Kyrkofondens kostnader för adjunktstjänster m.fl. Till stiñsbidragets strukturbidragsdel, senedan, fördes vidare vid övergången belopp motsvarandelönebidragsdeleninom dåvarandesärskildautjämningsbidraget.En stor del av stiñsbidraget användstillsammans medstiñsskatten till löne- och förvaltningskostnadema för stiftssamfállighetema. Med en annandel bestrids vissa prästkostnader.En tredje del avstiñsbidraget kallas strukturbidrag och delasut till pastoratinom resp.stift för särskildabehov.

Från 1989 delar också Kyrkofonden ut kyrkobyggnadsbidrag till pastorat som behöver sådant för kostnadskrävandeunderhåll och restaureringav en kulturhistoriskt värdefull kyrka.

Föredragandestatsrådet räknade med att strukturbidraget och kyrkobyggnadsbidraget bättre än det dåvarande särskilda utjämningsbidraget skulle kunna riktas till de mest behövandepastoraten.De nya bidragen var en ersättningfor det gamla särskildautjämningsbidraget.

3.2 Aktuella förslag somberör systemet

Kyrkofondens styrelse år betänkandemedförslag syftade

avgav 1990 ett som till att förbättra avkastningen av kyrkans ñnansförmögenhet. Genom en strukturomvandling skulle en bättre balans skapasmellan olika tillgångsslag. Avveckling av olönsamma jordbruksfastigheter och placeringar i rörligare

tillgångar skulle öka avkastningenavsevärt. Förvaltning av all kyrklig egendom utom prästgårdar som skulle överföras till pastoraten kyrkofonds-

- -, fastigheter och Lunds domkyrkas fastigheter skulle anfortros egendomsnämndema.Prästlönefondema skulle förvaltas centralt i en Kyrkans prästlönefond, varvid pastoratenskulle andelarungefär i aktiefond. Av-

som en kastningenav alla fomiögenhetsslag skulle delas lika mellan pastoraten och Kyrkofonden. Den nuvarande

särskilda kyrkoavgiften skulle avskaffasi sambandmedövergångentill encentral förvaltning avprästlönefondema.

Sedanbetänkandet från Kyrkofondens styrelse remissbehandlatshar forslagen reviderats i en promemoria som utarbetats inom Civildepartementet. Även dennapromemoria har remissbehandlats.

Bland förslageni dennapromemoria märks att

- löneboställenasjordbruk skall liksom skogenforvaltasav stiñssamfalligheten

prästlönefondemaförvaltas av stiftssamfállighetemai en stiftets prästlöne- fond

- avlöningsfonnånemafor såväl de i pastoraten som hos stiñssamfalligheten anställdaprästernabetalasavstiftssamfálligheten

- särskild kyrkoavgiñ betalasav stiñssamfállighetenmed 50 procent av avkastningen på prästlönetillgångama, sedanviss avsättning skett till kapitalet for att värdesäkrafondmedlen.Även den allmänna kyrkoavgiften

betalas av stiftssamfalligheten.

3.3 Administrationen

Kyrkofondens styrelse

Sedan 1983 ledsKyrkofonden särskild styrelsebeståendeavsju ledaav en möter och lika många suppleanter. Regeringen utser ordförande och tre ledamöterjämte suppleantermedanKyrkomötet utser tre ledamöterjämte suppleanter.Kyrkofondens styrelse statlig myndighet under regeringen är en med instruktion l988zll49, senaständrad 1992:982. Dessuppgifter egen bestäms, förutom instruktionen, av kyrkolagens kapitel 42 om av Kyrkofonden 1992:300, kyrkofondsforordningen 1988:1148 samt av av antal särskilda regeringsbeslut. Övriga forvaltningsuppgiñer rörande ett Kyrkofonden utförs avKammarkollegiet,

Kyrkofondens styrelse årligen senastden 15 oktober till regeringen avger förslag till budgetför Kyrkofonden för nästkommandeår.

Kyrkofondens styrelsebeslutarårligen, preliminärt och slutligt, om avgiñer till och bidrag från detkyrkliga utjämningssystemetenligt följande. Styrelsen fastställer för varje pastorat tillskottet skatteunderlag därmed det allav männautjämningsbidraget samtvad skall utgå i allmän och särskild - som kyrkoavgift. Styrelsen får vidare bestämmaatt ett beviljat allmäntutjämningsbidrag skall sättas eller upphöra att utgå, om utbetalningenav biner draget kan ledatill sänkning ett pastoratsutdebitering av församlingsen av skatt under nivå som med högst 20 öre överskrider medelutdebiteringen en församlingsskatt i landet. För närvarandeär denna nivå 1,34 kr. Dessa av uppgifter skall meddelaspastoratensenastden 25 januari bidragsåret.Till ledning for det kyrkokommunalabudgetarbetet skall Kyrkofondens styrelse

meddelaovan nämndauppgifter och stiftsbidrag i preliminär form senastden 10septemberåretföre bidragsâret.

Styrelsenfattar vidare följande beslutom anslagoch bidragur Kyrkofonden.

Extra utjämningsbidragtill pastorat och stiñssamfälligheterenligtföreskrifl ter som regeringen meddelar.Detta bidrag hör till utjämningssystemetoch användsnär det allmännautjämningsbidraget,sombestämsav matematiska formler, inte ansesgetillräcklig utjämnandeeffekt.

Kyrkobyggnadsbidrag till finansiering av kostnadskrävandeunderhåll och restaureringav kulturhistoriskt värdefull kyrka enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Bidraget är behovsprövat, dvs. pastoratetsekonomi är en avgörande faktor vid bidragsprövningen. Kyrkobyggnadsbidrag har sedan 1989 beviljats pastorat med främst svag skattekrañ och oftast hög utdebitering. Bidraget har därmedgivits enutjämnandeinriktning.

Stiñsbidrag enligt föreskrifter somregeringenmeddelar.Detta bidrag skall användasför betalningav domkapitlets, stiftsstyrelsensoch egendomsnärrmdensförvaltningskostnadersamtlönekostnaderfor adjunktstjänsteroch vissa andrakostnader för präster.I stiftsbidraget ingår ensärskild stmkturbidragsdelsomstiftsstyrelsenskall fördela mellanpastoratenför särskildabehov.

Stiftsbidraget hör inte till utjämningssystemet,förutom strukturbidragsdelen somtill viss del ersattedet särskilda utjämningsbidraget1989. Stiftsbidraget har såledesen finansiell funktion.

Kyrkofondens styrelse beslutar också om följande anslag eller bidrag till verksamhet riksplanet. Hår är det såledesfråga om Kyrkofondens ñnansiella roll.

Kostnaderfor kyrkomötet och dessmyndigheter - .

Förvaltningskostnaderfor Årkebiskopsämbetet. -

Kostnader för verksamhet bedrivs av Svenskakyrkans stiftelse för - som rikskyrklig verksamhet,

Kostnader för annanrikskyrklig verksamhet. -

I samband med inrättandet Kyrkofondens styrelse bildades ett särskilt

av kansli for denna.Kansliet inordnadesi Kammarkollegietsfondbyrå. Kansliet leds kanslichef och har därutöver ett par handläggartjänster. För

av en Kyrkofonden förs ett särskilt diarium fondbyrånsexpeditionmen rutinerna mellanKyrkofondens kansli och fondbyrånär integrerade.

I Kammarkollegiets styrelseingår f.n. en ledamotsomrepresenterarSvenska kyrkan.

Kammarkollegiets fondförvaltning

Marknadsvärdet Kyrkofondens tillgångar är vid utgången av 1992 omkring 1,3miljarder kronor. Den har en omslutning av inkomster och utgifter cirka 1,2miljarder kronor.

Kammarkollegiet har eget ansvarför placeringenavKyrkofondens medel liksomövriga fonder men samråderi viktiga frågor medKyrkofondens styrelse. I och med tillkomsten av en styrelseför Kyrkofonden ansersig fondförvaltarenKammarkollegiet hafått enbra samtalspartners.k. fondintressent.

Kyrkofonden är dennäst största fond i storleksordningsomKammarkollegiet förvaltar. För förvaltningen av denna fond och övriga fonder med tvâ undantag har Kammarkollegiet bildat två konsortier. Dessafungerar som värdepappersfonder,som de förvaltade fonderna har andelar Det mesta av fondmedlenärplaceradei dessakonsortier, aktiekonsortiet och räntekonsortiet. I aktiekonsortietsportfölj ingår långsiktiga placeringari aktier och konvertibla skuldebrev. Räntekonsortiets portfölj innehåller obligationer och andra långsiktiga räntebärandeinvesteringar.Utöver dessatvå konsortier har Kammarkollegiet en likviditetsförvaltning genom att fondemas inkomstkonton är anslutnatill ett huvudkonto varifrån placeringarskeri bank och kortfristiga värdepapper.Dessainvesteringarförvaras i en bankdepåunder beteckningenKammarkollegiets likviditetsförvaltning.

För fondplaceringarnafinns ett expertråd som rådgivare inför placeringsbeslut. För det dagliga placeringsarbetethar fondchefenoch de två anställda portföljforvaltama ett operativt ansvar. Särskilda placeringsregler finns i förordningen 1987:778 om placeringav fondmedel under Kammarkollegietsfondförvaltning. För Kyrkofonden finns inga särskildaplaceringsforeskrifter. Den policy somgäller är att placeringamaskallvaralångsiktiga.

Enligt förordningen gäller bl.a. att börsnoteradeaktier och därmedjämställda placeringar får utgöra högst 60 procent av de förvaltade tillgångamasbokförda värde. Sådanavärdepapperfår till högst 10 sitt marknads-

procent av

värde vid förvärvet utgöras placeringar hos sammautfardare. Vidare får

av investeringari aktier ske till högst 5 procent av röstvärdet i ett och samma bolag.

Förordningen tillåter inte direkta placeringar i utländska värdepapper. Kammarkollegiet hari stället köpt andelari svenskavärdepappersfondersom i sin tur placerar i utländskavärdepapper.Vid utgångenav redovisningsåret 199091 hadeaktiekonsortiet nära 20 procent av sina placeringar i sådana indirekta utlandsplaceringar.

Värdepapperen hör till defonder somKammarkollegiet förvaltar förva-

som

antingen olikai depåerhosbank eller i Kammarkollegiets eget valv. Fonras dernasaktier registreraspå Kammarkollegiet. Kollegiet har också deltagit i bolagsstämmorochutövat rösträtten.

För Kammarkollegietsfondförvaltning har satts ett tak 0,5 procent för den taxa enligt vilken förvaltningen fonderna debiterasdem. Hittills har 0,22

av procent per år marknadsvärdetdebiterats.För Kyrkofonden haremellertid

av särskild, reducerad taxa gällt fondens storlek. Denna ersättning kan

p.g.a jämföras med detaxor om 0,5 1,5procent sombankernatar ut vid sin for-

valtning av aktiefonder.

Under 1992 har ett omfattande datasystemför fondförvaltningen tagits i drift, också Kyrkofondens kansli. Det kan väntas effektivisera handläggningenav fondförvaltningenochbidragsärendenahosKyrkofondens kansli.

fääClåsuppgifter

Statistiska centralbyrån SCB utför Kyrkofondens styrelse erforderliga beräkningari utjamningssystemeli fråga om det allmännautjamningsbidraget och avgifterna till Kyrkofonden. SCB administrerar också utskick av härtill hörande meddelandenoch beslut till pastorat och stiftssamfallighetcr samt lämnar till Kyrkofondcns styrelse information som kan utgöra underlag vid dess prövning av bidragsansöknirtgar,t.ex. uppgifter befolkningsutveek-

om ling och bokslutsuppgittet rörande pastoraten.

SCBs medverkan i administrationenav det kyrkliga utjamningssystemettog sin början nar nuvarandesysteminfördes 1983.Några tidigare hadeuppdragits SCB att utföra de årliga beräkningarnai det kommunalaskatteutiénmtingssystenictDet låg därför naratill handsatt uppdra SCBatt utföra motsvarandeuppgifter for det kyrkokomntunala utjämningssystemet.

SCB erhålleruppgifter om skatteunderlagfrån Riksskatteverket RSV vilka ligger till grund för beräkningar i utjämningssystemenavseendelandsting, borgerliga kommuner och kyrkliga kommuner. Preliminära uppgifter om skatteunderlag levereras under augusti månad från RSVs skattedatabas. Uppgifterna törsamlingsnivånsändsöver diskett medansammandragen

lans- och riksnivå kommer på lista. Dessa uppgifter levererassedan en gäng per månad.De slutliga uppgifterna erhålls i decemberfrån RSV. Även uppgifter om kyrkokommunernasSkattesatsererhållerSCBfrånRSV.

I februarimars skickar SCB for Kyrkofondens räkning ut blanketter till varje egendomsnämnd vilka blanketter pastoraten och egendomsnämndeni varje stift skall redovisa lönetillgångarna. Följebrevet är utfärdat av

Kyrkofondens styrelse.De ifyllda blanketterna sänderegendomsnänmdema direkt till SCB.Uppgiñema ligger till grundför beräkningenav densärskilda kyrkoavgiñen.

Till ledningfor det kyrkokommunalabudgetarbetetsänder SCB på uppdrag

Kyrkofondens styrelseföre den l0 septembervarje år till pastoraten preav liminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, allmänt utämningsbidrag samtbelopp för allmänochsärskildkyrkoavgiñ. Definitiva uppgiñer sändsut av SCBunderjanuari månadbidragsåret.

I fråga om stiñen meddelarKyrkofondens kansliskriftligen i särskild ordning stiñsstyrelsema uppgift om Kyrkofondens styrelses beslut om stifts- och strukturbidrag. Preliminärt beskedlämnasunder höstenoch definitivt besked i januari.

Riksantikvarieämbetets och Iänsmuseemasuppgifter

Kyrkofonden remitterar ansökningarnaom kyrkobyggnadsbidrag till RiksantikvarieämbetetRAÄ för yttrande. RAÄ remitterar ärendenavidare till länsmuseema.Sammanlagtca 250 ärenden om kyrkorenoveringar per år handläggsav de antikvariska myndigheterna.Det är där sakgranskningenav kyrkorenoveringsförslagensker. Sexpersoner RAÄ delar dennauppgiñ. Hos ämbetetfinns teknisk expertisatt tillgå, t.ex. konservatorer, vilket saknasute flertalet länsmuseer.RAÄ läggerner i genomsnitt fyra timmar per kyrkoobjekt och insatsernafaktureras Kyrkofonden. Länsmuseemauppges lägga ner mer tid och kan vid större insatser debitera berörd kyrkokommun.

RAÄ att den uppgift ämbetethar när det gäller ansökningarna

anser som om kyrkobyggnadsbidragär väsentligocksåur den synpunktenatt det är endast denna myndighet som gör en teknisk granskning av renoveringsplanema. Eñersom kyrkor inte behöver byggnadslov utför byggnadsnämndemainte sådanteknisk granskning annatän om åtgärdernaär bygglovspliktiga enligt

och plan- bygglagenPBL, tex. VVS-åtgärder toaletter m.m.

Länsmuseernamedverkar framförallt genomatt samla erforderliga kompletterandeuppgifter till ansökningarnasamtmed att följa upp gjorda renoveringar. Länsmuseemaskall handläggakyrkobyggnadsärendena två månader. Sedanhar RAÄ lika lång tid sig att fatta sakbesluten.

Även Svenska kyrkans centralstyrelsesamt berörd stiftsstyrelse får kyrkobyggnadsärendena remiss.

3.4 Bidragstypema

Allmänt utjämningsbidrag

Enligt 17 § kyrkolagen får pastoratoch stiñssantfállighetett allmänt utjämningsbidragom detegnaskatteunderlagetunderstigerdet skatteunderlag

som motsvarar den garanteradeskattekrañen.

Med skatteunderlagetmenasden sammanlagdabeskattningsbaraförvärvsinkomsten i kyrkokommunen. Icke medlemmarsförvärvsinkomster är inräknade. Den uttrycks i skattekronor, dvs. hundratalskronor i beskattningsbar förvärvsinkomst. Skattekraften är den beskattningsbaraförvärvsinkomsten

fördelad varje folkbokförd invånareeller,med andra ord, skatteunderlaget dividerat medantaletinvånarevid taxeringsâretsingång.

Den garanteradeskattekraftenvarierar som tidigare nämntsmellan 95 procentoch 116 procent medelskattekrañen,somär det totala skattemderla-

av get i helariket fördelat allafolkbokförda invånarei landet.

Låt här nedanoch nästasidafölja uträkningen i utjämningssystemetav

oss allmäntutjämningsbidragför kyrklig samfallighet,nämligen Malmö kyrk-

en liga samfállighet.Bidragsåretär 1992.

Av tabellenframgårattför varje enskiltpastorat jämförs det egnaskatteunderlaget D med det garanteradeskatteunderlagetC. Om det garanterade är större ändet utgör skillnadentillskottet av skatteunderlag.Tillskottet

egna

skatteunderlag pastorat läggs för flerpastoratssamfallighet. av per samman Totalen multipliceras med skattesatsenför samfallighetenvarvid produkten blir det allmännautjämningsbidraget.

Om det i stället hadevarit såatt det garanteradeskatteunderlagetsLulleberäknas samfállighetsnivån hade detta för Malmös del uppgått till 183473359 skattekronor summan C-kolumnens poster. Detta tal är

av lägre än det sammanlagda skatteunderlaget195.842.821, vilket hade

egna inneburit att något tillskott av skatteunderlaginte hadeuppstått. Allmäntutjämningsbidraghadeföljaktligen inte utgått i detta fall.

Medelskattekrañ, skattekronor per invånare 825,74 Summatillskott av skatteunderlag,skattekronor enligt nedanståendespecifikation E 7.081.000 Skattesatsår 1992,kr per skattekrona F 0,95 Allmänt utjämningsbidrag E x F 6.726.950

Tabell 4. Tillskott av skatteunderlag,specifikation

Pastorat Folk- Gar- Garanterat Eget skat-

Tillskott av

mängd anti- skatteunder- teunder- skatteunder-

1jan nivå, derlag,antal lag, antal lag, antal

1991 % skattekr skattekr skattekr

A B CAXB D EC-D

x 825,74

Bunkeflo fors 4.342 95 3.406.095 4.038.361 0 Eriksfalts fors 15.790 95 12.386.513 13.716.949 0 Fosie församl 22.200 95 17.414.857 16.299.7ll 1.115.000 Husiepastorat 3.969 95 10.958.024 l2.997.544 0 Hyllie församl 9.109 95 7.145.582 7.877.946 0

Kirsebergsfors 13.695 95 10.743.084 10.715.720 27.000 Kulladals förs 11.340 95 8.895.697 8.501.477 394.000 Limhamnsförs 18.340 95 14.386.868 18523875 0 Möllevångensf 16.442 95 12897976 11.875.699 1.022.000 Oxie forsaml 10.746 95 8.429.732 8.173.617 256.000

Soñelundsförs 13.099 95 10.275.550 9.968.229 307.000 Tygelsjö past 3.070 95 2.408.271 2.486.204 0 V Skrävlingef 20.561 95 16.129.138 12.168.911 3.960.000 Summa 233.887 l83.473.359 195.842.82l 7.081.000

För stiftssamfállighetemaberäknas det allmännautjämningsbidragetpå det sättet att tillskottet av skatteunderlagper pastorat inom stift

summeras resp. vareñer summanmultipliceras med stiftssamfallighetensskattesats.

Det allmännautjämningsbidragetutgår för riket totalt med 504miljoner kronor under 1993,varav med 18 miljoner till stiftssamfällighetema.År 1992

uppgick bidragettill 495 miljoner, år 1991till 455 miljoner, år 1990till 406 miljoner ochår 1989till 355miljoner kronor.

Inskränkning av utjämningsbidrag

Kyrkofondens styrelse kan i vissa fall besluta om inskränkning av utjämningsbidrag kyrkolagen 42 kap. 24 §. Paragrafen har följande lydelse: Kyrkofondens styrelsefår bestämmaatt ett beviljat utjämningsbidrag skall sättas eller upphöraatt utgå,om utbetalningenavbidraget kan ledatill en

ner sänkning ett pastoratsutdebitering församlingsskattunder en nivå som

av av fastställs regeringen.Nivån får inte med mer än 20 öre överstiga medel-

av

församlingssskatti riket. För 1992bestämdesdennanivå utdebiteringen av till 1,35kronor per skattekrona.För 1993är densatt till 1,34 till följd av att medelutdebiteringensjunkit med ett öre efter överföringen av folkbokföringentill skattemyndighetema.

Hur inskränkningsparagrafenhar tolkats och gjorts operationell redogörsför i det beslut inskränkning somsändstill berörda kyrkokommuner. Så här

om beskrevsdetta för bidragsåret1992.

eventuellinskränkningjämförs det beräknaderesultatet Vid beräkningenav för 1992medutfallet avsystemet1991. Omjämförelsen visar på en förbättring mellanåren kan inskränkningav utjämningsbidragbli aktuell. Inskränkningenfår intevara större änbidraget.

Typfall Om den totala skattesatsen1991 är högst 1,35 kommer utjämningsbidragetatt inskränkasmed ett belopp sommotsvarar hela den beräknadeförbättringen.

Typfall Om den totala skattesatsen1991ärhögreän 1,35,mendenberäknade förbättringen innebär att den skulle kunna sänkasunder denna nivå, kommer bidragetatt inskränkas såatt den återståendeförbättringenmotsvarar enskattesänkningned till 1,35kronor per skattekrona.

För Malmö kyrkliga samfällighet såg beräkningenav inskränkningenut följande sätt. Beräknat utfall 1992 kronor

- Utfall 1991 kronor

kraftens förändring, 12,9 %

Inskränkningenav bidraget bestämssåledesutifrån enjämförelse av utjämningssystemetsutfall för dels bidragsåret,dels året som föregår detta, A minusB falleti ovan. IB ingår ev. inskränkning bidrag.B räknas med

av upp medelskattekraftensförändring mellanåren.

Om A minusB är ett positivt tal ochpastoratetsskattesatsârlägreän 1,34kr l,35 kr år 1992 blir inskränkningen lika med A minus B. A minus B uttrycks också som en beräknad förbättring av skattesatsen. exempletI är detta0,02 kr.

Om A minusB är ett positivt tal och skattesatsenärhögreän 1,34,ävenefter denberäknadeförbättringen av skattesatsen,skeringen inskränkning.Skulle skattesatsenvar något mer än 1,34kan den situationenuppkommaatt skattesatsenblir lägre än 1,34 efter den beräknadeförbättringen till följd avutjämningssystemet.Då sker inskränkning av bidraget så att skattesatsenminus den eñer inskränkningen beräknadeförbättringen per skattekrona blir just 1,34kr.

Den sammanlagdainskränkningenav det allmärmautjämningsbidragetuppgår till 32 miljoner kronor for 1993.År 1992 den 26 miljoner, âr 1991 14

var miljoner, år 199012miljoner och år 1989 5 miljoner kronor.

Extra utjämningsbidrag

Extra utjämningsbidrag beviljas av Kyrkofondens styrelse om det allmänna utjämningsbidragetinte ansesge tillfredsställandeutjämningseifekt. Ansökan

extrautjämningsbidrag skall Kyrkofondens styrelsetillhanda den 15 om vara april åretföre bidragsåret. Om det finns särskilda skäl får extra utjämningsbidrag beviljasutan ansökan.

För år 1993 har 138 pastorat och kyrkliga samfälligheter beviljats extra utjämningsbidrag sammanlagt 29 miljoner kronor. År 1992 uppgick

om bidraget till sammanlagt31 miljoner kronor fördelat på 105 kyrkokommuner.Storleken på bidraget var 37 miljoner år 1991, 62 miljoner kronor 1990och51 miljoner kronor âr 1989. De större beloppen 1990 och 1989 förklaras av att då ingick 30 miljoner kronor per år som kompensationför avskaffadgarantibeskattning fastigheter. Kyrkofonden tillfördes motsvarandebelopp i statsbidrag.

Kyrkobyggnadsbidrag

Kyrkobyggnadsbidrag får beviljas ett pastorat som behöver ett sådant för underhåll och restaureringav enkulturhistoriskt värdefull kyrka.

Ansökan ställs och gesin till Kyrkofondens styrelsesenastden 30 november. Stiftsstyrelsen, Svenska kyrkans centralstyrelse och Riksantikvarieämbetet skallgestillfälle att yttra sig över ansökan.

Kyrkofondens styrelse har budgeterat 90 miljoner kronor för kyrkobyggnadsbidragunder 1993.Under 1992disponerades70 miljoner kronor. För de närmastföregåendetre åren uppgick kyrkobyggnadsbidraget till 72 miljoner kronor 1991, 55 miljoner kronor 1990 och 30 miljoner kronor 1989.

Stiftsbidrag inkl strukturbidrag

Kyrkofondens styrelsefår bevilja stiñssamfalligheter bidrag ur Kyrkofonden for betalningavföljande kostnader:

domkapitlets, stiñsstyrelsens och egendomsnämndensförvaltningskostnader

,

lönekostnader for sekreterare till biskopen eller, i Uppsala stiñ, den biträdandebiskopen,

lönekostnaderFörstittsadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, gamisonspastomi Boden och kyrkoherdar för samer,

arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

kostnader i sambandmed mötemed stiñets präster,

kostnader for särskilda bidrag strukturbidrag som stittsstyrelsenskall fördela mellanpastoratenfor särskildabehov.

Endast strukturbidraget har anknytning till utjämningssystemet.Detta bidrag ersätter delvis det tidigare särskilda utjämningsbidraget. Stiñsbidraget i övrigt har enfinansiell funktion mende facto ocksåen viss utjämnandefunktion eftersomstiftskansliemai de småstiñen är större än i deövriga stiñen i förhållande till folkmängden.

Ansökan om stiñsbidrag skall göras skriftligen hos Svenskakyrkans centralstyrelse före februari månads utgång före bidragsåret. Till ansökan skall fogas stifcsstyrelsensplaner över resursbehovenunder kommandeverksamhetsår samt yttrande från domkapitlet. Centralstyrelsenskall yttra sig över bidragsansökningamaoch före april månadsutgångge in ansökningarnamed yttrandena till Kyrkofondens styrelse.

För 1993uppgår stiñsbidraget exkl. strukturbidraget till 182miljoner kronor och strukturbidraget till 96 miljoner kronor. För 1992 var motsvarandebidragsbelopp 187miljoner kronor resp. 108 miljoner kronor. För de tre närmastföregåendeårenvar bidragsbeloppen:1991 162resp90 miljoner kro-

nor, 1990 146resp 82 miljoner kronor samt 1989 72 resp 85 miljoner

- kronor.

3.5 Finansieringen

Utjämningssystemetfinansierasav Kyrkofonden, somi sintur finansierasav allmänkyrkoavgiñ, särskild kyrkoavgiñ, räntor på placeringari förräntningssyfte samt extraordinära intäkter. Även inskränkningenav det allmänna

ev.

utjämningsbidraget, som beskrivits i föregående avsnitt, bokförs

som en intäkt till Kyrkofonden.

Allmän kyrkoavgift

Den allmännakyrkoavgiñen är denutan jämförelse största inkomstkällan för Kyrkofonden. Denmotsvarar 16öre per skattekronaav den beskattningsbara inkomsten och betalas endastav pastoraten.Det innebär att av skatten till pastoratengår motsvarande16 öre per skattekronavidare till Kyrkofonden. Det skatteunderlagsomden allmännakyrkoavgiften är baserad är ñ:o.m 1993minskadmed 75procent av skatteunderlagetför dem inte är med-

som lemmarav Svenskakyrkan. Tidigare var minskningenunder en lång följd

av år 70 procent. Höjningen av procenttalet beror på att folkbokföringen förts från Svenskakyrkan till skattemyndighetema.

Inkomstema till Kyrkofonden av den allmänna kyrkoavgiften uppgår under 1993till 1.125miljoner kronor. Under de närmastföregående åren har den allmännakyrkoavgiften gett: 1992 1.043 miljoner kronor, 1991 919 mil-

- joner kronor, 1990 821miljoner kronor och 1989 751 miljoner kronor.

- -

Särskild kyrkoavgift

Sådanapastorat som har lönetillgångar skall varje betala särskild kyrkoavgiñ till Kyrkofonden.

Särskildkyrkoavgift uttasmed

2 % fastighetstaxeringsvärde,dock med %6 av skogsbruksvärdet, - av 2 % marknadsvärdet aktier och andelari värdepappersfonder - av 8% marknadsvärdetpå obligationer och konvertibla skuldebrev - av 8% nominella värdet bankmedeloch andrafordringar. - av

Underlaget för den särskilda kyrkoavgiñen bestämsav förhållandena vid utgången året före detår somföregår bidragsåret.

av

T.0.m. 1992 har den särskilda kyrkoavgiften skogsbruksvärdetenligt en övergångsregel betalats egendomsnämndengenom avdrag avkast-

av ningen lönetillgångama i form skog. Vidare har gällt att avgiften inte

av

överskottet från egendomsnämndensförvaltning får överstiga 80 procent av

pastoratensskogar. Dessaövergångsreglerhar förlängts till att gälla även av under 1993.

Den sammanlagdasärskildakyrkoavgiñen uppgår under 1993till 145 miljo-

kronor. Under de närmastföregåendeåren har den gett: 1992 145milner joner kronor, 1991 151 miljoner kronor, 1990 152 miljoner kronor och

- -

137miljoner kronor. 1989 -

Kyrkofondens avkastning

Räntor och utdelningar fondmedel samt avkastning kyrkofondsfastigheter 95 miljoner kronor 1992,69 miljoner 1991,S0miljoner 1990samt

gav 30 miljoner 1989.

Genom extraordinära intäkter tillfördes Kyrkofonden l miljon kronor 1992, 25 miljoner 1991, 62 miljoner 1990och 47 miljoner 1989.

3.6 Betalningsströmmama

Avräkningen mellan Kyrkofonden och pastoraten samordnasav Skattemyndighetemamed utbetalningentill pastoratenavförsamlingsskatt.

Till hjälp för skattemyndighetemasadministration tar SCB fram listor per pastorat och län med uppgifter om vad som skall betalas från resp. till Kyrkofonden, hur stort nettot av detta är och hur detta netto skall fördelas

årets12månader.Listoma skickastill Skattemyndigheteni varje län under januari månad. Vid utbetalningen varje månad av församlingsskatt till pastoratenlägger såledesSkattemyndighetentill eller drar ifrån entolftedel av nettot visavi Kyrkofonden.

Betalningen till Kyrkofonden av det sammanlagdanettot per månad från pastoratenutförs samordnat för alla 24 skattemyndighetemaav skattemyndigheten i Stockholms län. Övriga skattemyndigheter utför endast interna bokföringstransaktioner.

Kyrkofondens styrelse utför via Kammarkollegiet utbetalning till berörda pastorat avkyrkobyggnadsbidragefter rekvisition.

Stiñsbidrag inkl strukturbidrag samt allmänt utjämningsbidrag till stiftssamfallighetema utbetalas kvartalsvisav Kyrkofondens styrelse via Kammarkollegiet.

55 4 Analys 4.1 Kyrkofondens intäkter och kostnader När det gäller utvecklingenavKyrkofondens intäkter och kostnader kan foljande tabell studeras. Tabell Kyrkofondens intäkter och kostnader,miljoner kr

1990 1991 1992 1993

prelim. budget

Pensioneroch arbetsgivaravgifter 83 84 105 110 Summalokalt 606 648 701 761 Stiftsbidragexkl strukturbidrag 146 162 187 305

Kyrkomötet och centralstyrelsen 16 15 18 20

Avsättning for pensionsåtaganden 100 100 100 100 Övriga kostnader 0 0 4 6 För täckandeavtidigare underskott 29 0 0 0 Överskott 54 11 5 39

m.m Summa kostnader 1155 1178 1303 1426

Summaavgiñer tabellen,dvs. avgiñemai till Kyrkofonden, ökar med32 procent från 985 miljoner kronor 1990till 1.302 miljoner enligt budgetenför 1993.De totala intäkternatill Kyrkofonden stigermed 23 procent från 1.155 till 1.426miljoner kronor.

På kostnadssidanökar Summalokalt, dvs bidrag direkt till den lokala nivån samtpensionskostnader,från 606 till 761 miljoner eller med 26 procent.Ökningentill stiñsnivån,Summastiñ, från 249 miljoner till 330 miljoner kronor, är 33 procent.Den störstaökningen avläsesfor riksnivån, Summariks, som ökar med64 procent från 107till 176miljoner kronor.

Ökningama till stiftsnivån och riksnivån uppgår till 150 miljoner, vilket är nästanlika mycket somökningen till denlokala nivån, 155miljoner kronor.

Serman enskildaposter finnerman att denallmännakyrkoavgiñen ger 37 procent mer 1993jämfört med 1990. Det budgeteradevärdet for den särskildakyrkoavgiften är däremot 5 procentlägreår 1993jämfört med utfallet 1990. Den största enskilda kostnadsposteni utjämningssystemetär det allmänna utjämningsbidraget.Detta ökar med 26 procent mellan 1990 och 1993.

Om det somingår i Summalokalt samtstrukturbidraget räknassomhörande till utjämningssystemetñnner man att dess andelav Kyrkofondens omslutning uppgår till 60 procent 1990, 63 procent 1991, 62 procent 1992och 60 procent enligt budgeten for 1993.Någon tendens till att utjämningsssystemets andel av Kyrkofondens omslutning förändras kan inte märkasunder dennatidsperiod.

4.4 Utfallet på lokalplanet

Tabell 6 på nästasidavisar vad utjämningssystemettar från och ger till pastoraten. Totalbelopp resp.beloppper invånaresummeradeper stift av allmän kyrkoavgiñ, särskild kyrkoavgift den del somredovisas pastoraten, allmänt utjamningsbidrag, inskränkningav bidrag, extra utjämningsbidragoch nettobelopp kan studerasi tabellen.Det rekommenderasatt särskilt jämföra beloppen invånare mellan stiften. Även utvecklingen mellan 1991 och

per 1993kan avlasas

Den allmänna kyrkoavgiften uppgår i medeltal till 130kronor per invånare under 1993.Variationen beror skillnader mellan stiften i fråga om skattekraft och medlemsfrekvens.Stockholms stift ligger högst med 153 kronor per invånare 1993medanVisby stift ärlägst med 108kronor.

Den särskilda kyrkoavgiften är under 1993i medeltal kronor9 per invånare. Den ärhögst Linköpingsi stift med14 kronor per invånaretätt följt av Skara stift och Strängnässtift med 13 kronor samtUppsalaoch Lunds stift med 12 kronor per invånare.Lägst särskild kyrkoavgift per invånarehar pastorateni Luleå stift, 3 kronor i genomsnitt.

Av det allmännautjämningsbidragetfår pastorateni Visby stift mestbidrag per invånare,336 kronor i medeltal.Därefter följer i storleksordningpastoraten i Luleå stift och Härnösandsstift med 141resp 121kronor i genomsnitt. Andra stift somfår mer än riksgenomsnittet,somär 56 kronor per invånare, äri fallande ordning pastorateni Växjö, Karlstad, Skaraoch Linköpings stiñ. Avgjort minstfår pastorateni Stockholms stift, endast kronor3 per invånare i medeltal.

Tabell Ekonomisk utjämning för pastorat

Stift År Allmän Särskild Allm.utjämnings-InskränkningExtrautjäm- Ncttobelopp Folkmängd kyrkoavgiñ kyrkoavgiñ bidrag avbidrag ningsbidrag 1993-01-01 Mi1j.kr|KrinvMilj.krlKrinvMilj Mi1j.kr[Krinv.Mi1j.krlKrinv. Milj. kr Krinv Uppsala 1993 86,7 127 8,0 12 34,0 50 0,4 1 0,7 1 -60,5 -89 682.508 1992 79,9 117 8,1 12 35,5 52 0,7 1 0,6 1 -52,6 -77 1991 69,8 102 7,3 32,2 47 0,2 0 1,0 1 -44,1 -65 Linköping 1993 65,4 123 7,5 14 34,7 65 1,2 2 1,8 3 -37,6 -71 532,105 1992 60,8 114 7,3 14 34,0 64 0,8 1 2,9 5 -32,0 -60 1991 53,4 100 8,1 15 31,4 59 0,0 0 4,0 8 -26,0 -49 Skara 1993 63,7 122 6,7 13 37,9 73 1,0 2 2,9 6 -30,6 -59 520,449 1992 59,5 114 6,6 13 35,0 67 0,0 0 3,2 6 -27,9 -54 1991 52,4 101 6,6 13 32,6 63 0,2 0 4,2 8 -22,5 -43 Strängnäs 1993 70,7 127 7,1 13 14,9 27 1,6 3 1,1 2 -63,6 -114 555.996 1992 65,6 118 6,7 12 16,3 29 0,9 2 1,1 2 -55,8 -100 1991 58,0 104 6,2 13,9 25 0,7 1 1,3 2 49,7 -89 Västerås 1993 75,1 128- 3,9 7 29,7 51 1,1 2 2,5 4 -47,9 -82 587.447 1992 69,0 117 4,2 7 29,6 50 0,1 0 2,3 4 441,3 -70 1991 60,7 103 4,0 7 27,2 46 0,1 0 1,5 3 -36,2 -62 Växjö 1993 74,0 121 5,3 9 49,0 80 2,3 4 3,5 6 -29,1 -48 609.857 1992 69,4 114 5,8 9 42,6 70 0,3 1 2,8 5 -30,1 -49 1991 60,9 100 5,4 9 40,7 67 0,6 l 4,3 7 -21,8 -36 Lund 1993 152,3 123 14,6 12 63,4 51 13,1 11 1,9 2 -114,8 -93 1.237.955 1992 141,9 115 14,1 59,6 48 6,4 5 0,3 0 -102,5 -83 1991 124,8 101 13,3 52,3 42 3,8 3 1,2 1 -88,4 -71 Göteborg 1993 147,3 127 7,3 6 46,6 40 4,2 4 0,9 1 -111,4 -96 1.156.295 1992 136,0 118 7,0 6 48,5 42 3,9 3 0,7 1 -97,6 -84 1991 120,6 104 6,3 5 43,3 37 1,2 1 0,4 O -84,5 -73 Karlstad 1993 48,1 125 4,0 10 30,6 79 1,2 3 4,4 11 -18,4 v48 385.734 1992 44,4 115 3,6 9 29,4 76 0,8 2 5,2 13 -14,2 -37 1991 39,5 103 3,1 8 26,8 69 0,3 1 5,2 13 -11,1 -29 Härnösand1993 51,6 130 3,3 8 48,0 121 0,8 2 4,6 12 -3,1 396.739 1992 47,5 120 3,3 8 48,6 123 0,4 1 4,7 12 2,2 5 1991 41,5 104 3,8 9 45,9 116 0,5 1 3,1 8 3,3 8 Luleå 1993 67,4 129 1,7 3 73,9 141 4,0 8 1,2 2 2,0 4 522.076 1992 61,4 118 2,4 5 77,0 147 4,5 9 1,6 3 10,2 20 1991 53,5 102 2,4 5 74,0 142 6,5 13 1,5 3 13,1 25 Visby 1993 6,2 108 0,5 9 19,3 336 0,0 0 1,8 32 14,5 252 57.578 1992 5,8 101 0,5 8 17,8 309 0,0 0 0,5 8 12,0 209 1991 5,1 88 0,5 8 16,0 277 0,0 0 0,6 10 11,0 191 Stockholm 1993 217,0 150 7,9 5 3,8 3 1,2 1 1,5 1 -220,9 -153 1.447.274 1992 201,9 140 7,8 5 3,5 2 0,6 0 0,0 0 -206,8 -143 1991 179,1 124 6,4 4 2,5 2 0,1 0 0,0 0 -183,0 -126 Helariket 1993 1125,7 130 77,9 9 485,7 56 32,2 4 28,7 3 -721,4 -83 8.692.013 1992 1043,0 120 77,1 9 477,5 55 19,5 2 25,8 3 -636,3 -73 1991 919,3 106 73,4 8 438,7 50 14,3 2 28,3 3 -540,0 -62

Störst inskränkningavbidrag under år 1993redovisasfor pastorateni Lunds stift med 11 kronor per invånarei medeltal.Ökningenmellan 1992och 1993 är 6 kronor vilket är mer än ökningenav det allmännautjämningsbidraget,3 kronor. Närmast därefter följer pastorateni Luleå stiñ med i genomsnitt 8 kronor per invånare.För hela riket är medeltalet kronor. Flertalet stift har4 endastnågonkronaper invånarei inskränkningavbidrag.

Även den största inskränkningen i absoluta tal redovisas för pastoraten i Lunds stiñ 13,1miljoner kronor 1993.Av summanfaller över 7,5 miljoner

-

Malmö kyrkliga samfallighet. Lunds stiftI drabbasocksåflest lokala enheter, 29 av 141pastorat av inskränkningavbidrag,sevidare i tabell7.

Tabell Vissa statistiska uppgifter om den ekonomiska utjämningen Stiñ 1993 Antal Inskränk- Extrautjäm- Ant.pastoratAnt.pastorat Kyrkobyggm-

pastoratningaravbi- ningsbidrag:medpositiva mednegativabidrag 1992

drag:Antal Antal nettobelopp nettobelopp preliminärt

pastorat pastorat Milj. kr Milj. kr Milj. kr

Orsaken är att särskilt mångapastorati Lunds stiñ har såväl låg skattekraft somlåg utdebitering samt att det finnsett visst sambandmellan inskränkning

av bidrag och låg utdebitering. I Göteborgs stift där det allmännautjämningsbidragetinskränksmed över 4 miljoner svararGöteborgskyrkliga samfällighet for 3,5 miljoner dennasumma.I Luleå stift sker inskränk-

ensam av ningar med sammanlagt4 miljoner kronor och i Växjö stiñ med över 2 miljoner kronor.

I vissa fall, då det generellasystemetinte ansesge tillräcklig utjämning, beviljar Kyrkofondens styrelseextra utjämningsbidrag.För år 1993 ges 138 av 964 pastorat extrautjämningsbidragomsammanlagtnära29 miljoner kronor. Även dessaoch närmastföljandeuppgiñer hämtasfrån eller räknasfram med hjälp av tabellerna6 och Det genomsnittliga extrabidragetär ca 200 000 kronor bidragsmottagare.Mest extra utjämningsbidragper invånarefår

per pastoraten i Visby stift, 32 kronor. 9 av 22 pastorat där får extra utjämningsbidrag. Närmast däreñer följer pastorateni Härnösands och Karlstads stiñ med 12resp ll kronor perinvånare. dessastiñI ärdet28 av 81 pastorat resp. 20 av 65 pastorat som får extrautjämningsbidrag.Pastorateni Skara och Växjö stift får medeltal kronori 6 per invånare.Där är det20 av 79 resp. 13 av 99 somfår detta bidrag. I övriga stiñ är det extra utjämningsbidraget litet. Det extrautjämningsbidragettill pastorateni hela riket uppgår i medeltal till 3 kronor perinvånare.

Uppgiñema om nettobeloppenvisar att det är pastorateni Stockholms stiñ, som i särklasslämnardet störstanettobidraget till Kyrkofonden, 153kronor per invånare. På andra plats kommer pastorateni Strängnässtiñ med 114 kronor per invånare.Närmast därefter följer pastorateni Göteborgs stift med 96 kronor per invånare,Lunds stiñ med93 kronor och Uppsala med 89 kronor per invånare.Endastpastorateni Visby stift och i Luleå stiñ redovisar i medeltal ett positivt nettobelopp, dvs. de erhåller nettobelopp från

Kyrkofonden.För Visby stift är det ett stort belopp,252 kronor per invånare medandetär ett litet belopp för Luleå stiñ, 4 kronor per invånare.

I tabell7 redovisasocksåuppgifter om beslutadekyrkobyggnadsbidrag1992 med fördelning stiñen.

Det går att ytterligare belysa det allmännautjämningsbidragetsfördelning. I tabell8 följande sidasker fördelning pastoratsgrupperper stiñ. Där har använtsden pastoratsgrupperingsom gjordes for den statistiska undersökningsomredovisasi avsnitt 4.4.

I tabellen ser man det allmänna utjämningsbidragetsstorlek per pastorats-

i varje stiñ och invånare. Även totaler pastoratsgruppi hela grupp per per riket redovisas.För hela riket tas också med uppgifter om befolkningens storlek varjei pastoratsgmpp.Längst till höger i tabellen definieraspastoratsgruppema.

Somregel ökar beloppennär manläsertabell 8 frånvänster till höger stiñsvis, i synnerhetgäller detta beloppet per invånare.Orsakertill detta mönster är att skattekrañenminskar mindre stadskaraktärenär och att vissa landsbygds-och glesbygdsområdengesi systemeten högre garanteradskattekraft änandraområden.En iakttagelseär att dettamönsterbryts for storstäderna Göteborg och Malmö, somfår mer allmänt utjämningsbidragän förorterna till dessastorstäder och, vad gäller Lunds stiñ, större städer.Det skall dock sägasatt större delen av det allmänna utjämningsbidraget till Göteborgs kyrkliga samfällighet och Malmö kyrkliga samfallighet inskränks enligt inskränkningsregeln.

7 E

A 8 8 8 w A V v 8 8 . o . .m .m .v .n v .w v H .a v .a 8 2 8 2 u n n

a 2 2 m .m S o 3 w E s a s I S n w S 8 E ä S ä c

Z 2 Z ä å 2 m o 2 E m . o m 3 w a I a 8 8 v wa Z N. m o m m mo m .m o e n e m . N m u

.w a .

4.3 Utfallet stiñsplanet

En analysav denekonomiskautjämningen för stiñssamfállighetemagrundar sig på den lista från SCB som återges nästa sida. Denna lista kan också ligga till grund for vissa generellaiakttagelser om faktorer som styr utjämningssystemetsutfall lokalplanet. Listan visar

folkmängdeni varje stiñ -

det totala skatteunderlagetfor pastoraten per stift, dvs. inkl. icke-medlem- mar av Svenskakyrkan

icke-medlemmarsandelavskatteunderlaget -

den för alla pastorat per stift sammanlagdaskattekrañen inkl icke-med- lemmar egen skattekrañ

denegnaskattekratteni procent avmedelskattekrañen -

det for pastoratenper stiñ sammanlagdatillskottet avskatteunderlag -

det totala skatteunderlaget lokalplanet per stift -

förändringen mellan 1992och 1993 procenti -

den totala skattekrañeninkl. icke-medlemmar per invånarei varje stiñ -

den totala skattekrañenper invånarei varje stift i förhållandetill medelskat- tekraften i helariket.

Däreñer följer uppgifter som är specifika for resp. stiñ: skattesatsenper skattekronasamtdet allmännautjämningsbidraget stiñssamfállighet.

per

Att totaluppgiñer for skatteunderlag,skattekrañ m.m. for pastoratenredovisasper stift beror att stiftsskatten och det allmännautjämningsbidragettill stiñssamfallighetemabaseraspå dessatotaler.

a u n .n .nn a M Na 2

1 N n

A N

o å u m

.nn A c

a

S G 2m u M

N n

A . . H u 3 H

å m

ä 3

n

A.n A h

A G mo AA .n e . ä G 3 3 2

Av kolumnen SCB-listani med uppgifter om den egnaskattekrañen kan avläsashur dennavarierar mellan olika stift. Med dennavariation i beaktande kan man ställa sig frågan hur väl skattekrañen avspeglar den ekonomiska bärkrañen. År dennaverkligen över 20 procent större i Luleå stiñ jämfört med Visby stift År den22 procent större i Stockholms stift än i Göteborgs stift År det korrekt att den ekonomiskabarkrañenär högre i Luleå stift än i Lunds stiñ Fler tankeväckandejämförelser kan göras Trots de tvivel som kan hysasom skattekrañensexakthet som mätare av den ekonomiska bärkrañen måste dock framhållasatt om ett inkomstutjämningssystemskall tillämpasär det nuvarandesystemetett enkelt och trots sina brister ett relativt väl fungerandesystem.En annantveksam komponenti utjämningssystemet är för övrigt också skattekraftsgarantin,med sin indelning i skattekrañsklasserbyggda antagandenomgeografiskakostnadsskillnader.

Kolumnerna med skatteunderlag och egen skattekraft sätter fokus en annanfrågat Det som återgesi listan är inte skatteunderlagetoch den egna skattekrañenfor kyrkokommunernautan for de borgerliga kommunerna,Här ingår nämligen de 75 procent av icke-medlemmarsskatteunderlagsom det inte skall beräknaskyrkoskatt på.

Ett tredje förhållandeav intressebelysesväl av de två kolumnernalängsttill höger, skattesats och allmänt utjämningsbidrag. Skattesatsensstorlek bestämmernämligenstorleken det allmännautjämningsbidaget.De stift

som har 10öre i utdebitering får såledesdubbelt såmycket allmänt utjämnings-i bidragsomde skulle ha fått omskattesatsenvarit 5 öre.

Eftersom stiftsbidraginkl strukturbidrag harett sambandmed utjänuiirgssys-

temet bör den totala inkomstbilden för stiñssamfállighetema analyseras.

Detta görsmed hjälpavtabell

Tabell Stiftsinkomster 1993

Stift Skane- Skatte- Skatteav-Allm.utj.- Stiñsbidr.StrukturSzanuv. Nuvaran-

sats förskotträkning bidrag prelimin. bidrag inkomsterdeinkomst

krskr milj. kr för1991milj. kr milj kr milj kr milj.kr perinv.,kr Uppsala 0,04 23,5 3,2 1,1 16,5 7,4 51,6 76 Linköping 0,05 21,9 2,8 1,2 12,7 7,6 46,3 87 Skara 0,04 17,0 2,1 1,0 13,2 6,0 39,4 76 Strängnäs 0,04 19,4 2,1 0,5 12,2 4,8 39,0 70 Västerås 0,08 40,3 5,5 1,7 13,9 7,8 69,2 118 Växjö 0,04 19,8 2,5 1,4 13,6 9,8 47,0 77 Lund 0,03 31,2 3,5 1,5 19,8 10,4 66,3 54 Göteborg 0,03 30,5 3,1 1,1 18,7 10,5 64,0 56 Karlstad 0,04 12,7 1,7 0,8 10,6 4,8 30,7 79 Härnösand 0,10 33,7 5,5 3,5 13,4 6,7 62,7 158 Luleå 0,05 22,3 3,6 3,0 13,9 7,8 50,6 97 Visby 0,10 4,1 0,6 1,2 5,0 2,1 13,0 226 Stockholm 0,02 30,7 1,9 0,1 19,0 10,0 61,7 44 Summa 0,04 307,1 38,0 18,1 182,5 95,7 641,4 74

Det kan konstaterasatt stiñsskatten,i tabell 9 skatteförskott plus skatteav-

räkning, ären störreinkomstkällaän stiñsbidrageti samtliga stift utomVisby

istiñ. Någon

Vidare erhåller stiftssamfallighetemaallmäntutjämningsbidrag.

inskränkning av detta görs inte. De sammanlagdainkomsterna utslagna

varje invånare,kolumnen längst till höger, uppvisar en stor variation. Visby

stift står i särklassmed 226 kronor per invånaremen även Härnösandsstift

med 158kronor ligger högt över de andrastiñen.

Dessa båda stiñ har den högsta skattesatsen,10 öre per skattekrona. På

tredje plats, såväl vad gäller inkomst per invånare som skattesats,följer

Västeråsstift med8 öre i utdebiteringoch 118kronor per invånare I botten

ligger Stockholms stiñ meden utdebitering 2 öre och en sammanlagdin-

komst om 44 kronor per invånare.Närmast fore Stockholm ligger de två andrastorstadsstiñenLund och Göteborg med skattesatsen3 öre och en inkomst per invånareom 54 resp56 kronor.

Vi har samlat uppgifter om strukturbidragets användning.De redovisas samlati tabell 10, de närmastföljandetvå sidorna.Där framgårtydligt att särklassigtmest strukturbidrag avsättsfor verksamhetenpå gukhus, 37,3 procent, De fyra verksamhetersomdäreftererhållermeststrukturbidrag är i fallandeordning:

flykting, invandrar- och finsk verksamhet 10,4% -

fritidsverksamhetinld. bidragentill projekten - Alsike stad,Pite havsbadoch Sälenstiñelsen 10,3%

skol- och högskoleverksamhet 4,6 % -

kriminalvård 4,5 % -

68 Tabell 10.Strukturbidragets användning 1993, kr

Flykting-ochinvandrarvcrks 580.000 115,000 170.000 141,000 1.055.0001.007.000 445.000 Fritidsverksamhet.turism 228.000 245.000 698.000 105.000 400.000 587.000 215.000

Information,media

Pitehnvsbzitl Projekt 175.000 100.000 -225.000 Rådgivning sekterotn 300.000 Verksamhetblandsamer Sjukhuskyrka,sjukhusverks 2.985.0002.225.0001.765.0001.486.0003.904.5003.047.000 5.115.000 Sjötttantskyrkn 130.000 300.000 Skola,högskola 60.000 70.000 201.000 368.000 35.000 1.310.000 Slndsittissiomsociztlmission 25.000 Strnkturiitsntser 8.000 475.000 100,000 Sälenstiftelsett 2.000.000 Telcfonsjtilttxtâtrd

Bidragfrånkyrkoñ1993 7.400.0007.600.0006.000.0004.800.0007.800.0009.800.00010400000 Återstmedelfrån1992 484.000 285.000 1.196.000 Täcks utdeb,medelav 546,500

69 Tabell 10 forts. VerksamhetStift Göteborg Karlstad HärnösandLuleå Visby Stockholm Summa Procent

Fritidsverksamhet.turism 915.000 80.000 540.000 820.000 477.000 800.000 6.110.000 6,5

Sjukhuskyrka,sjukhusverk4.917.000 1.102.3502.128.0003.000.000 10.000 3.380.00035064850 37,3

Bidragfrånkyrkof.1993 10.500.0004.800.0006.700.0007.800.0002.050.00010.000.00095.650.000 Åtcrstmcdclfrån1992 1.965.000 Täcks utdeb.medelav 3.500.000 4.046.500

4.4 En statistiskundersökning

Enundersökninghar utförts där utfallet avutjämningssystemethar ställtsmot resp.skattekrañ, prästlönetillgångar,pastoratsgruppoch verksamhetskostnader. Av utjämningssystemet det det allmännautjämningsbidragetochär nettobeloppet visaviKyrkofonden som särskilt studerats.Nettobelopp är allmänt utjämningsbidrag minskat med allmän och särskild kyrkoavgiñ samt evinskränkning av bidrag. För mångapastorat är nettobeloppet ett negativt tal, dvs. de bidrar mertill Kyrkofonden ändefår.

Undersökningen har varit total, dvs. omfattat pastoraten och de kyrkliga samfállighetema lokalplanet. Antalet sådanaenheterär f.n. 961. Datorbearbetningar och framställning av diagram med regressionslinjer inlagda har utförts av SCB utifrån det preliminära utfallet av utjämningssystemet för 1993.När det gäller verksamhetskostnaderhar bokslutsuppgifter avseendeår 1991 använts.Det är nettokostnademasom redovisas,vilket är detsamma som de sammanlagdaverksamhetskostnadernamed avdrag for verksamhetsintäktema. De s.k. dispensförsamlingarsom fanns 1991ingår inte i undersökningen.

Genom undersökningenhar vi velat ta reda detev. sambandetmellan det allmänna utjämningsbidragetoch nettobeloppet å ena sidan och skattekrañ, prästlönetillgångar, typ av pastorat och verksamhetskostnaderå den andra sidan. Eñersom det allmänna utjämningsbidragetges efter en algoritm där skattekrañen är en huvudvariabelvar det från början givet att ett samband fanns i den delen.

Resultaten redovisas i kronor per invånare i resp. pastorat eller pastoratsgrupp, meni ett par fall ärsortenskattekronor.

Med skattekrañ avsesi detta avsnitt ett pastoratsegenskattekrañ, dvs. det skatteunderlagsompastoratethar, efter avdrag av 75 procent av icke-medlemmarsbeskattningsbaraforvärvsinkomster, dividerat med antaletinvånarei pastoratet. Normalt används for kyrkokommunema samma skattekraftsbegrepp som for de borgerliga kommunerna,dvs. avdrag for icke-medlemmargörs då inte.

I diagram 1 redovisas det allmännautjämningsbidragettill pastorateneñer storleksgrupperavbidraget Det framgår att det ärenbetydandespridningav det allmännautjämningsbidragetper invånare.

Ca 120pastoratfår över 300 kronor per invånarei allmäntutjämningsbidrag. Det kan jämföras med att ett pastorat med medelskattekraften 891,30 skattekronorper invånarefor år 1993och medelskattesatsen1,10kronor per skattekronafår 980 kronor i skatteinkomstper invånare.

Diagram Allmänt utjämningsbidrag 1993 fördelat pastorat efter bidragsstorlek,kronor perinvånare

Allmäntutjämnlngsbidrag 250

I Antalpastorat

Krlinvånara

Diagram 1visar dock inte den totala effektenavutjämningssystemet.Den erhållsnär det allmännautjämningsbidragetreducerasmed allmän kyrkoavgiñ och i förekommandefall särskildkyrkoavgiñ och inskränkning avbidrag. Det netto somdå uppstårredovisasi diagram I den särskildakyrkoavgiften ingår ävenden delsomredovisasavegendomsnämnderna.

Diagram Nettobelopp 1993 allmänt utjämningsbidrag allmän och sär-

skild kyrkoavgift samtev. inskränkningavbidrag, kronor per invånare

Allmäntutjhidrag allm.ochsärsk.kyrkoavg.nettobelopp

I Antalpastorat

ommmmmmommmmmmmo agmmmv|.7- VIDGDCDUJUIO

...moon-ua assso- -os.;

Krlinvånare

Som framgår diagram 2 finns två tydliga grupperingar av pastorat, dels de sombidrar nettotill utjämningssystemet-staplarnatill vänster om 0 delsde

-, somerhållernettobeloppfrån detta staplarnatill höger om En majoritet

avde bidragandepastoratenger mellan 100och 200 kronor per invånare.På mottagarsidanär det en merjämn fördelning av bidragen på storleksgrupper. Cirka 100pastoratfår upp till 49 kronor per invånare,lika många får mellan 50 och 99kronor resp 100tll 199kronor.

I diagram visas3 närmarevart pengarnagår och var detas. Här har pastoraten delats upp grupper av pastorat eñer storlek och tätortsgrad. Med tätortsgrad menasden andelav befolkningeni pastoratet sombor i tätorter.

En tätort definierassomett tättbebyggtområdemed minst200 invånare,där avståndetmellanhusennormalt inte överstiger200 meter. Statskontoret har gjort grupperingenavpastoratenmed hjälpavmaterialfrån SCB.

Pastoratsgruppering Antal

Pastoratavstorstadstyp i kommun medmerän 33

-

200 000 invånare.

Pastorati förort till storstad,eñer SCBsindelning 66

i forortskommuner.

än20 000inv., typ bruksort och mindre stad. Pastoratmedentätortsgrad mellan60 % och80% 197 och mindre än20 000inv, normalkommuntyp. Pastoratmed mindreän 60 %tätortsgrad, landsbygdstyp 317 Pastorati glesbygd,med mindreän6,0 inv. per 125 kvadratkilometer och med tätortsgrad mindreän75 %.

Summa 961

Diagram Allmänt utjämningsbidragnettobelopp 1993 per pastoratsgrupp, ovägda medelvärden,kronor perinvånare Allm.utjbidragnettobelopp

f

rm

m9:

km rm

2.81,4

u.

-152.6

YA93 Allmäntutjämningsbidrag1993 Pasioratsgrupp YB93 Allm. utjbidrag särskildkyrkoavgiñ1993- YC93 Nettobelopp1993

Diagram 3 visar tre stapelserier.De svarta staplarna i varje grupp om tre staplarrepresenterarallmäntutjämningsbidrag.Den mittersta prickiga stapeln grupp motsvarar allmänt utjâmningsbidrag reducerat med särskild kyrkoavgiñ. Denna stapelär genomgåendelägre än stapeln for allmänt utjämningsbidrag men uppvisar sammamönster som allmänt utjämningsbidrag varför typen inte kommenterassärskilt. Den högra,grå stapelni varje grupp åskådliggör nettobeloppet.

Värdena per pastoratsgrupp utgör medeltal av enskilda pastorats värden. Detta är orsaken till att här redovisade värden for det allmänna utjämningsbidraget per pastoratsgruppligger klan över motsvarandevärden i tabell 8 i

avsnitt 4.2. Där har det totala bidraget per pastoratsgrupp dividerats med pastoratsgruppensinvånarantal

Tre pastoratsgrupperär storamottagareav allmäntutjämningsbidrag.Det är glesbygdspastorat,landsbygdspastoratoch pastorat som ligger mellanlandsbygdspastorat och städer. Gruppen har här benämnts pastorat av normalkommuntyp. Samtidigt är det stor skillnad mellan det allmänna utjämningsbidragsommani genomsnittfår inom dessatre pastoratsgrupper. Glesbygdspastoratenfår i medeltalnästantre gånger sommycket sompastoraten av normalkommuntyp och landsbygdspastoratennästan dubbelt så mycket. I medeltal erhöll de 125 pastoratenoch samfallighetemai glesbygden 313 kronor i allmänt utjämningsbidrag, de 317 pastoraten landsbygden ñck 211 kronor och de 197 pastoraten av nonnalkommuntyp erhöll i medeltal 118kronor.

Betraktas staplarnamed nettobeloppen står det klart att endastlandsbygdsoch glesbygdspastoratenredovisar positiva nettobelopp, dvs. endast dessa pastoratsgruppererhållerde facto medelfrån Kyrkofonden. Alla övriga pastoratsgrupper betalar nettobelopp till Kyrkofonden och utjämningssystemet. Pastoratenoch dekyrkliga samfällighetemai detre storstäderna,i förorterna till dessa,i de större städernamed än 50.000 invånare och i de medel-

mer storastädernamed mellan20.000 och 50.000invånarebidrar med i medeltal mellan106och 155kronor per invånaretill utjämningssystemet.Det skall då beaktasatt inte alla medelgår till utjämningen mellan pastoraten.En hel del användsfor rikskyrkan ochstiñen samtfor prästpensioner Även pasto-

m m. raten i de små städernaoch bniksortema betalar netto till Kyrkofonden, 41 kronor per invånarei medeltal.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp skattekraft

-

I diagram 4 och 5 har det allmännautjämningsbidraget resp.ne-ttobeloppet ställtsmot skattekrañen.Det allmännautjämningsbidragetper invånareresp. nettobeloppetper invånareavläses den lodräta Y-axeln medanskattekraften per invånareavläses den vågräta X-axeln. Varje punkt representerar en av de 961 pastoraten och kyrkliga samfállighetema.I diagrammenhar också lagts en regressionslinjesom är en minsta gemensamnämnare för alla punkter. Linjen är ritad såatt summanav avståndenmellan punkterna och linjenärminimerad.

Längstupp till vänster i varje diagramär formeln angiven for regressionslinjens ekvation. Vidare angeskorrelationen, vilket är ett sätt att uttrycka sambandetmellan de två variabler som man ställer mot varandra i diagrammet. Om det råderett ñmktionsmässigtlinjärt sambandmellanvariablema är korrelationen +1 eller r har ett positivt värde om en ökning av den ena

variabelnleder till en ökning av den andra och har ett minusvärdeom enökningavdenenavariabeln leder till en minskningav den andra. Om punkterna är spriddajämt över diagrammet finns inte någon korrelation mellanvariablema och harr dåvärdet Ju störreabsolut värde på r desto störreär sambandet.0m r är0,5 eller merkan mantala om ett starkt sambandmellan variablema.Det ärviktigt att de variablersom mananalyserarsambandetemellan

dettasätt är relevantasåatt inte det sambandman erhåller egentligenavser enunderliggandevariabel sominte är medtageni diagrammet.

77 Diagram Allmänt utjämningsbidrag 1993 i Förhållandetill skattekrañ, kronor resp.skattekronor per invånare Allmäntutjbidrag

Skattekraft

.m a, .m .m Diagram Nettobelopp 1993 i förhållande till skattekrañ, kronor resp. skattekronor per invånare Neltobelopp

Skattekrañ

I diagram 4 och 5 är sambandettydligt och starkt, som manförväntar sig, mellan det allmännautjämningsbidragetresp nettobeloppet variabel Y och skattekraften variabel X. Korrelationen är -0,77 resp.0,7. Utjämningssystemet ñingerara såatt om den egnaskattekrañen understigeren vissgaranterad andel av medelskattekrañenfår pastoratet allmänt utjämningsbidragDet allmännautjämningsbidragetär konstruerat att fyla ut pastoratets egen skatteinomst upp till en nivå som motsvarar en SS garanterad skattekrañ.Nästanallamed lägre skattekrañ än 800 skattekronor får allmänt utjämningsbidrag enligt diagram4. Det framgår vidare att en minskning av skattekrañen under ca 800 skattekronor ger en motsvarandeökning det

av allmännautjämningsbidraget.Såär systemetockså konstruerat Alla pastorat med enskattekrañ över ca900 skattekronorfår inte något allmäntutjäm ningsbidrag punkternaligger X-axeln.

-

Punktsvännen i diagram5 har sammamönster somi diagram4och korrelationen mellan skattekrañ och nettobeloppär nästanlika kraftig Regressionslinjen har ocksånästanexakt sammalutning somi diagram Det innebäratt när punktsvärmen underifrån bryter O-värdet på Y-axeln, vilket sker vid skattekraften 700 skattekronor, ökar nettobeloppet från Kyrkofonden lika mycket somdenegnaskattekrañenminskar.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp prästlönetillgångar

-

I diagram 6 och 7 ställs allmänt utjämningsbidrag resp. nettobelopp mot pastoratenslönetillgångar. Observerade mycket skilda skaloma X- och Y-axlama. Dennaskalskillnadgör att regressionslinjeni diagram6 egentligen har en mycket liten lutning konstanten före X är endast0,04 trots att den i diagrammetlutar snettuppåt.

I diagram 6 har r värdet 0,31, vilket betyder att det finns ett visst positivt sambandmellan lönetillgångar och allmäntutjämningsbidragäven om sambandetär ganskasvagt. Sambandetinnebär att pastoratmed större lönetillgångar tenderar att högre allmänt utjämningsbidrag än pastorat med mindrelönetillgângar. Enligt regressionslinjenger en ökning av lönetillgångarnafrån 0 till 1000kronor per invånareen höjning av det allmännautjämningsbidragetmed40 kronor invånare,från 108till 148kronor. i

per

När betraktar nettobelopp och lönetillgångar i diagram7 ser en något förändrad bild jämfört meddiagram I diagram7 är r sågott som vilket sägeratt det inte finns något sambandmellanlönetillgângaroch nettobelopp. Vidare är lutningen på regressionslinjenockså dvs. en ökning av lönetillgångarnager inte något höjt nettobelopp. Allt dettakan tolkas såatt det är den särskilda

Diagram Prästlönetillgångar i förhållande till allmänt utjämningsbidrag, kronor perinvånare Allmäntutjbidrag m man .ounu: 1

SW m 70W im 9030 Lönetillgångar Diagram Prästlönetillgângari förhållandetill nettobelopp, kronor per invånare Nettobelopp

I000 2000 3000 4000 5000 S000 7000 5000 9000

kyrkoavgiften, ingår nettobeloppet,i somförändrar bilden såatt något

som sambandmellan nettobelopp och lönetillgångar inte finns trots att det i viss månfinns mellandet allmännautjämningsbidragetoch lönetillgångarna.Detta bedömervi som enpositiv effekt avden särskildakyrkoavgiñen.

Allmänt utjämningsbidragnettobelopp verksamhetskostnader

-

Svaret denkanskemestintressantafrågankan studerasi diagram8 och nämligen om det finns ett sambandmellan allmänt utjamningsbidrag resp. nettobeloppoch verksamhetskostnader.Svaret är eñersom korrelationen är 0,5, dvs ganska stark. Det framgår också regressionslinjen,som i

ca av bådadiagrammenhar riktningskoefficienten ca 0,2. Denna riktningskoefficientinnebäratt en ökning verksamhetskostnadernamed 100kronor per in-

av vånareger ett ökat bidragom 20 kronor per invånare.

I diagram9 skärregressionslinjenX-axeln nettobelopp O vid en verksamhetskostnad nära 900 kronor per invånare.När man följer regressionslinjen uppåt till högerfrån X 900 framgår det att ett nettobeloppfrån ut-

ca jämningssystemet tillfaller pastorat vid högre verksamhetskostnad. Som punktsvarmen visar i såväl diagram 8 som diagram 9 är dock spridningen ganskastor. Det finns tex. ganskamångapastorat med enverksamhetskostnad om 900 1200 kronor per invånare som har ett negativt nettobelopp,

dvs.får betalatill utjämningssystemet.

Diagram 8 och 9 belyseren svaghet med utjämningssystemet,nämligen att dettainte allstar hänsyntill verksamhetskostnaderna.Att pastoratmed högre verksamhetskostnaderper capita i allmänhetfår mer bidrag kastarljus över behovet ett rationaliserings- och strukturarbete lokalplanet inom

av

kyrkan. Verksamheten dei småenheternabehöver medvetetgöras billigare. Det behöver vidare bildasekonomiskt bärkrañigare enheter där den kyrkliga verksamhetenkan upprätthållastill lägre kostnadän i dag i de småpastoraten. Diagrammenbelyserockså deninbyggda konflikt somfinns i utjämningssystemet.I längdenkan det vara svårtatt motivera de bidragsgivandepastoraten att ge till icke tillräckligt ekonomiskt välskötta pastorat, särskilt då bidragsgivama har en svagarekyrklig verksamhet. Den solidaritet som kan vara beståendeär nog den där bidragenges till pastorat med sammaverksamhetskostnadersomde givande enheternahar menmed egnaintäkter som inte räcker till.

Utifrån den information somerhållsi diagram 3 om bidragen i olika pastoratsgrupper har ringar fri hand lagts i diagram 8 och 9 för att markera och visa att verksamhetskostnademaper personär högst i glesbygdspastorat, därefter följer i fallande ordning landsbygdspastorat, pastorat av nonnalkommuntyp, pastorat i småstäder och bruksorter, pastorat i medelstora och större städer samt lägst i Stockholm, Göteborg och Malmö med förorter.

Diagram Verksamhetskostnader 1991 i förhållande till allmänt utjäm-

ningsbidrag1993,kronor perinvånare

Allmäntutjbidrag

a 1

glesbygdspastorat landsbygdspastorat pastorati nomtalkomm pastorati bruksoner ochsmåstäder pastorati medelstora ochstörrestäder pastorati storstäderna medförorter

UU] 14m1500mo IND 18W

Verksamhetskostnad

Diagram Verksamhetskostnader 1991i förhållandetill nettobelopp 1993,

kronor per invånare.

Nettobelopp

- o glesbygdspastorat landsbygdspastorat pastorati normalkomm pastorati bruksoner ochsmåstäder pastorati medelstora ochstörrestäder pastorati storstäderna medförorter

1500 non um

Verksamhetskostrtad

85 Bilaga

Det kyrkliga utjamningssystemets historia

Prästerskapets löneregleringsfond och skogsfonden

Genomen Förordning1862ang. allmäntordnandeavprästerskapetsinkomster togs ett första stegtill en utjämning av lönekostnadernamellanpastoraten. Genom förordningen skulle vissa lönetillgângar kunna flyttas till ett annat pastorat for att där täcka ett underskott. De lönetillgångar som var i fråga var de somgrundadesig statsanslagi kontantapengar,kronotionde och hemmansräntoreller arrendefor vissaav kronanupplåtna fastigheter, som inte var bostadsbostallen.Från början var det tänkt att dessatillgångar skulle fördelasomedelbart.Detta visadesig dock inte vara möjligt utan det uppstodbehovavatt ordnaencentral uppsamlingavdessaöverskottsmedel. År 1868inrättadesdärför prästerskapetslöneregleringsfond,varsförvaltning lades Statskontoret. Löneregleringsfondens efterföljare, Kyrkofonden, kom under Kammarkollegietsförvaltning 1973,vid Fondbyrånsöverflyttning till Kammarkollegietfrån Statskontoret

Prästerskapetslöneregleringsfondtillfördes i stor utsträckning inkomster av boställsskog. Prästens rätt att tillgodogöra sig avkastningenav beställsskogenvar i princip begränsadtill uttag av husbehovsvirke.

Nar sedanskogsawerkningarnaökadeinrättades de ecklesiastikaboställenas skogsfond, dit en stor del av behållningen av skogsavverkningarnaskulle levereras,Förvaltningenav dennafond ladesockså Statskontoret. Denna fond disponeradesför skogsodlingsarbeteni de ecklesiastikaskogarna.

86 Bilaga

1910års författningar och Kyrkofonden från 1914

Åtgärdernai 1862årsförordning visade sig snart vara otillräckliga. Efter ett flerårigt förberedelsearbeteutfärdadesår 1910 ett komplex av författningar

det kyrkligt-ekonomiska området Bla. tillkom en lag om regleringav prästerskapetsavlöning och en lag om kyrkofond. Före regleringarnautreddes den kyrkliga organisationenoch indelningen behövde ändras.Även

om om Kungl. Maj:t fann att en prästtjänst inte behövdes kunde Kungl. Maj:t medgeatt den fick vara kvar om församlingenmed viss röstmajoritet beslöt att själv betalalönen. sådantfall fick inte församlingenbidrag till lånenI från Kyrkofonden. För att betalaprästensavlöning skulle pastoratutdebtera församlingsavgiñerupp till 30 öreper skattekrona.Räckte inte detta fick pastoratet ocksåanvändaavkastningenfrån sinaprästlönetillgångar.Behövdeinte avkastningenanvändas, Lex. i pastorat med stort skatteunderlag,skulle denna levereras till Kyrkofonden. Räckte inte församlingsavgiñemaoch avkastningenav prästlönetillgångamamåstepastoratetutdebitera ytterligare högst 30 öre perskattekrona.Vad somerfordradesutöver detta fick pastoratet somtillskott avKyrkofonden.

Kyrkofonden bildades 1914 av avlöningstillgångamai prästerskapetslöneregleringsfond och de ecklesiastika boställenasskogsfond samt av vissa andramedel.Dessinkomster bestodav årlig ersättningfrån statenfår indraget tionde, arrendenav löneboställensom ingått i prästerskapetslåneregleringsfond elleravKungl. Maj:t anvisatstill löneförbättring i annatpastoratän det där lönebostället var beläget. Vidare ingick medel för försåldskog löneboställena, överskotten avkastningen av pastoratens prâstlönetillgångar samträntor och annanvinst Kyrkofondenstillgångar.

87 Bilaga

Kyrkofondens utgifter bestod i första handavtillskott till de pastorat där en utdebitering av60 öre per skattekronainte räckte till att betala prästlönema. Därutöver skulle Kyrkofonden betalaut de skogsförsäljningsmedelsomtillkom pastorat och ensamsvara for vissalöneförmånersom tillkom prästerskapet.

Genom 1910 års ecldesiastika boställsordning regleradesanvändningenav skogsavkastningen.Eñer det att virke och ved tagits för prästgårds och kyrkobyggnads behov skulle övrig skogsavkastningsäljas och försäljningsmedlenlevereras till Kyrkofonden.

Bestämmelsenatt pastorat först sedan30 öre per skattekronauttaxeratsfick använda sina prästlönetillgångar medförde att, när skatteunderlagetväxte, mångapastorat ñck täcka prästlöneutgiñema med skattemedeloch leverera

hela avkastningentill Kyrkofonden.

1932års lagstiftning

År 1929 lades fram ett utredningsförslag om prästerskapetsavlöning och förvaltningen av den därtill anslagnaegendomen.Den statliga förvaltningen av löneboställenaföreslogs bli sammanfördhos domänstyrelsen.Alla lokalt förvaltade prästlönefonderskulle med undantagför doneratkapital föras till Kyrkofonden, som skulle utgöra centralorganför det prästerliga avlöningsväsendet.Till Kyrkofonden skulle årligen inlevereras utöver fondensegen

avkastning och ersättningarnafrån statsverket för indraget tionde

m m arrendenoch behållenskogsavkastningfrån i stort settalla löneboställenoch bidrag från pastorateni form av allmän skatt beräknadefter visst, över hela

88 Bilaga

riket lika högt belopp per skattekrona. Ur Kyrkofonden skulle betalassamtliga kostnaderför prästerskapetsavlöning.

Förslagetmöttesfrån kyrkligt håll avkritik och uppfattadessomett allvarligt hot mot den kyrkliga egendomensfortbestånd.Grund för dennareaktionvar den samtidigt förekommandedebattenom kyrkans skiljandefrån statenoch den s.k. socialiseringsutredningensförslag om indragning till staten av den kyrkliga egendomen.

Utredningen kompletteradesmeden undersökningav åtgärderför en decentralisering av prästlönejorden.I ett betänkande1931 fastslog prästlönesakkunnigaatt det inte överensstämdemeddittills tillämpadelagstiftningsgrundsatseratt dra pastoratensprästlönetillgångartill Kyrkofonden, i synnerhet

större delen av prästlönejorden antingen donerats av enskilda eller som skaffats av församlingarna själva. Därför borde prästlönetillgångamaoch avlöningenav prästerskapetbli en angelägenhetför pastoraten.Pastoraten skulle i första hand använda avkastningenav prästlönetillgångarnaför att täcka prästemaslöner. Gemensammaändamålför pastoratensompensioner löner till adjunkter skulle betalas att pastoratenbetaladeenårlig

m.m. genom allmän kyrkoavgiñ till Kyrkofonden. Kyrkoavgiften skulle utgöra ett visst, för hela riket lika högt beloppper skattekrona.

Decentraliseringsförslagetsegrade i den nya lagstiñningen 1932.Förslaget kompletteradesmedatt det i varje stiñ inrättadesen stiñsnämnd,Stiftsnämnden skulle tillsammansmed detidigare tillkomna boställsnämndemakontrollera pastoratensboställsförvaltning.

89 Bilaga

Avlöningskostnaderna för forsamlingsprästeri territoriella kyrko-

pastorat herdar, komministrar och kyrkoadjunkter samtkyrkomusiker skulle i prin-

cip bestridasav pastoratet. 1första hand skulle pastoratetanvändaavkastningen pastoratets präst- och kyrkomusikertillgångar. Om dennaavkast-

av ning inte räckte till skulle pastoratet utdebitera upp till 20 öre per skattekrona. Om ytterligare medel erfordrades till dessa lönekostnadererhölls dessafrån Kyrkofonden.

Dessatillskott ur Kyrkofonden bestämdesgenom en årlig avräkning mellan pastoraten och Kyrkofonden. Avkastningen av pastoratens prastlönetillgångartogs därvid upp med av boställsnämndemaberäknadebelopp. Dessa uppskattningar av normalavkastningen gjordes med 10 års mellanmm. Avdrag gjordes for forvaltningskostnader, skatter samtunderhålls- och nybyggnadsarbeten.Avkastningen av prastlönefondernaberäknadesschablonmässigttill 3 %. Pastoratenfick själva tillgodogöra sig den avkastningsom överstegden uppskattadenormalavkastningen.

För ifrågavarandeavräkning avgav pastoratet en årlig redovisning till stiftsnämnden

Två systemmellan 1966 och 1983

Från 1966 och fram till 1983,då detsystemsomi princip fortfarande fungerar togs i bruk, bestod den ekonomiska utjämningen mellan kyrkokommunema av två system.Det ena var det statliga skatteutjämningssystemetfor kommunerna, som även omfattade kyrkokommunerna och vilket hade tillkommit 1966.Det andravarsystemetfor utjämningavpastoratenslönekostnadervia Kyrkofonden, varshistoria tecknatsovan.

90 Bilaga

I skatteutjämingssystemetberäknadesi början skatteutjänuiingsbidragenför de kyrkliga kommunerna sammasätt somför de borgerligakommunerna, dvs. genom att tillskottet av skatteunderlag multipliceradesmed den fast-

kommun. År 1974 släpptes följsamheten med de lagda skattesatsenper borgerliga kommunerna, främst p.g.a. den då pågåendekyrka-statberedningen. Från 1974 och fram till 1983 räknades de kyrkliga kommunernas skatteutjämningsbidragupp med5 % årligen.

År 1972infördesvissa förändringar i systemetför utjämning pastoratens

av lönekostnadervia Kyrkofonden samtidigt somförvaltningenav löneboställenas skogar fördes till stiñsnämnden.Den viktigast förändringen innebaratt den verkliga nettoavkastningenskulle redovisas till stiñsnämndenoch inte längre en uppskattad normalavkastning.Innan nettoavkastningenräknades fram skulle 20 % av avkastningentillgodoräknas pastoratfor dess förvaltningskostnader.Fortfarandegälldeatt om inte summanav nettoavkastningen och skattemedelmotsvarandehögst 20 öres utdebitering förslog till prästoch kyrkomusikerlönema skulle återstoden täckas av Kyrkofonden. Om avkastningenavlönetillgångamavar större änlönekostnademaför prästerna och kyrkomusikema ñck pastoratetbetala in överskottet till Kyrkofonden. Det var småbeloppsominbetaladessomföljd avöverskott.

Genomett avräkningsförfarandefastställdesvarje bl.a. storlekenav nettoavkastningen av varje pastorats prästlöne- och kyrkomusikertillgångar, storleken av varje pastorats lönekostnader, pastorats rätt till tillskott ur Kyrkofonden och omfattningenav pastoratensskyldighet att erlägga allmän kyrkoavgift. Stiñsnämndema resp Kammarkollegiet för pastoraten i Stockholms stift var de myndighetersom ombesörjde dennaavräkning. Till grund för avräkningenlämnadepastoratentill stiftsnämndemauppgifter om

91 Bilaga

lönetillgångarnasavkastning, lönekostnaderm.m. Avräkningen mellan pastoratenoch Kyrkofonden grundade sig också på uppgiñer från länsstyrelserna omforsamlingsskattensstorlek.

Kyrkofondens huvudsakligauppgiñ var under dennatidsperiod att främja en utjämning mellan kostnaderna för avlöning av församlings-

pastoraten av präster och kyrkomusiker. Kyrkofonden svarade emellertid i viss mindre utsträckningocksåför utgiñer som var hänförliga till kyrklig verksamhet kontrakts-, stiñs- och riksplanen, bl.a. lönerna till biskopama.

:m4L å...

1 på

1993 45-1

Tfká V få

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings-ochsamarbetsformeribiståndet.UD 36.Lagomtotalforsvarsplikt.Fö.

Kursplanerförgrundskolan.U. 37.Justitiekanslern.EnöversynavJK:sarbetsuppgifter

Ersättningförkvalitetocheffektivitet. m.m.Ju.

Utformningavettnyttresurstilldelningssystem 38.Hälsoochför sjukvårdeni framtiden tremodeller.S.

- -

grundläggandehögskoleutbildning.U. 39.Engränsförfilmcensuren.Ku. 4.Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade 40.Fri-ochrättighetsfrågor.DelA ochB.Ju.

flyktingarm.fl. S. 41.Folk-ochbostadsräkningär 1990ochi framtiden.Fi.

Bensodiazepinerberoendeframkallandepsykofar- 42.Försvaretshögskolor.Fö.

-

maka.S. 43.Politikmotarbetslöshet.A.

Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduk-44.Översynavtjänsteinkomstbe gen.Fi.

n:

tion.Jo. 45.Trosabrytersigloss.Bytänkandeellerdemokratins

Löneskillnaderochlönediskriminering. räddning.C.

Omkvinnorochmän arbetsmarknaden.Ku. 46.Vissakyrkofrågor.C.

Löneskillnaderochlönediskriminering.Omkvinnor

ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.Ku. Postlag.K.

10.Ennydatalag.Ju. 1 Socialforsäkringsregister. 12.Vårdhögskolor

kvalitet utvecklinghuvudmannaskap.U.

- - 13.Ökadkonkurrens järnvägen.K. 14.EGochvåragrundlagar.Ju. 15.Svenskareglerförinternationellomfördelningav

oljavidenoljekris.N. 16.Nyavillkorforekonomiochpolitik ekonomi-

-

kommissionensforslag.Fi. 16.Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi--

kommissionensförslag.Bilagor.Fi. 17.Ãgandetavradioochtelevisioniallmänhetenstjänst.

Ku. 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. 19.Kommunernaochmiljöarbetet.M. 20.Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 21.Ökatpersonval.Ju. 22.Vadärettstatsrådsarbetevärt Fi. 23.Kunskapenskrona.U. 24.Utlänningslagen partiellen översyn.Ku.

- 25.Socialaåtgärderförjordbrukare.Jo. 26.Handläggningenavvissasäkerhetsfrågor.Ju. 27.Miljöbalk.Del och M.l 28.Bankstödsnämnden.Fi. 29.Fortsattreformering företagsbeskattningen.av

Del Fi. 30.Rättentill biståndinomsocialtjänsten. 31.Kommunernasrollpåalkoholområdetochinom

missbrukarvården.S. 32.Nyanställningsskyddslag.A. 33.ÅtgärderförattförberedaSverigesjordbrukoch

livsmedelsindustriförEG.Jo. 34.Förarprövare.K. 35.Reaktionmotungdomsbrott.DelA ochB.Ju.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Ennydamlag.[10] Kursplaner grundskolan.för [2] EGochvåragrundlagar.[14] Ersättninglör kvalitetocheffektivitet. Ökatpersonval.[21] Utformningavettnyttresurstilldelningssystemfor

- Handläggningenvissaav säkerhetsfrågor.[26] grundläggandehögskoleutbildning.[3] Reaktionmotungdomsbrott.DelAoch [35]B. Vårdhögskolor Justitiekanslern.EnöversynavJK:sarbetsuppgifter kvalitet utveckling huvudmannaskap.[12]

- - m.m.[37] Kunskapenskrona.[23] Fri-ochrättighetsfrågor.Del ochA B.[40]

Jordbruksdepartementet Utrikesdepartementet

Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduktion. Stymings-ochsamarbetsformeribiståndet.[1] [6]

Socialaåtgärderförjordbrukare.[25] Försvarsdepartementet Åtgärderfor förberedaSverigesjordbrukoch

att Lagomtotalförsvarsplikt.[36] livsmedelsindustriFörEG.[33] Försvaretshögskolor.[42]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Nyanställningsskyddslag.[32] Statligtstödtill rehabilitering tonyrskadadeav Politikmotarbetslöshet.[43] flyktingar ll. [4]m. Bensodiazepinerberoendeframkallandepsykofarmaka.Kulturdepartementet

- [5] Löneskillnaderochlönediskriminering. Socialförsäkringsregister. Omkvinnorochmän arbetsmarknaden.[7] Rättentill biståndinomsocialtjänsten.[30] Löneskillnaderochlönediskriminering.Omkvinnor Kommunernasroll alkoholornrådetochinom ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] missbrukarvârden.[31] Ägandetavradioochtelevisioniallmänhetenstjänst. Hälso-ochsjukvårdeni framtiden-tre modeller.[38] [17]

Utlänningslagen partiellen översyn.[24] Kommunikationsdepartementet -

Engränsför ñlmcensuren.[39] Postlag.[9]

Näringsdepartementet Ökadkonkurrens järnvägen.[13] Förarprövare.[34] Svenskareglerfor internationellomlördelning oljavidav

enoljekris.[15] Finansdepartementet

Civildepartementet Nyavillkor for ekonomi-

ekonomiochpolitikkommisionensförslag.[16] Trosabrytersigloss.Bytänkandeellerdemokratins Nyavillkor förekonomiochpolitik ekonomi- räddning.[45]

kommisioneusförslag.Bilagor.[16] Vissakyrkofrågor.[46] Riksbankenochprisstabiliteten.[20] Vad statsrådsarbetevärt [22] Miljö- och naturresursdepartementet

ärett Bankstödsnämnden.[28] AcceptansToleransDelaktighet.[18] FortsattreformeringavFöretagsbeskattningen. Kommunernaochmiljöarbetet.[19] Del [29] Miljöbalk.Del och2. [27]l Folk ochbostadsräkningår1990ochi framtiden.[41] Översyn tjänsteinkumav .bekattningen.[44]