SOU 1996:66

Utvärderat personval

SOU ll996:66

3

Härigenom fick väljarna i Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå möjlighet att vid 1994 års val till kommunfullmäktige avge särskild personröst.

[ propositionen (s. 12) angav regeringen att det var viktigt att försöksverksamheten följdes upp, inte minst mot bakgrund av att verksamheten är tänkt att bli permanent i samtliga allmänna val redan år 1998. Utvärderingen borde enligt rege- ringen närmast ta sikte på de tekniska, ekonomiska, organisa- toriska och praktiska aspekterna. Ett viktigt moment i utvär- deringen sades vara vilka effekter det nya systemet får - i för- hållande till vad som annars skulle ha blivit fallet — i fråga om vilka personer som kommer att besätta de mandat som partierna tilldelats.

Det särskilda uppdraget

Kommittén får i uppdrag att utföra den uppföljning av för- söksverksamheten med personröstning som en parlamentariskt tillsatt referensgrupp hittills haft i uppdrag att göra.

Efter det att de allmänna valen genomfördes i höstas har Riksskatteverket påbörjat en utvärdering av försöket med per- sonröstning som ägde rum i de sju kommunerna. Vidare pågår ett uppföljningsarbete inom Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Vid sidan av dessa studier är det emellertid också angeläget att försöksverksamheten följs upp i en form där det finns parlamentarisk representation. För det ändamålet bildades före valet en referensgrupp, bestående av riksdagsledamöter och andra representanter från de dåvarande riksdagspartiema, utom från Ny demokrati.

Uppföljningen bör tas över av kommittén om den fria nomineringsrätten och vissa andra valfrågor, eftersom den har i uppdrag att se över olika frågor med anknytning till valsyste- met, bl.a. frågor som behandlats av Personvalskommittén och eftersom de politiska partierna — med ett enda undantag -

• Sida 120
•  Original

4

utsett samma personer att företräda dem såväl i kommittén som i referensgruppen.

Det särskilda uppdrag som kommittén härmed får är inte mera omfattande än att det bör kunna slutföras inom den ursprungliga tidsramen för kommitténs arbete.

• Sida 121
•  Original

SOU 1996:66 121

Kfl'h

"ll", Kommittédirektiv ww

PP.—l

Tilläggsdirektiv till Noiiiineringsråtts— och Dir. valkretskommittén (lll l994:06) 1995:115

Beslut vill regcringssulnliitllitriitlc den 34 augusti l995

Saiiiinanfattlling av uppdraget

Nomineringsrätts— och valkretskommittén (.lu l994:06) får i särskilt uppdrag att följa tipp resultatet av den möjlighet att rösta på person som konnner att finnas vid valet i Sverige av företrädare till Europaparlamentet den I7 september 1995.

Kommitténs nuvarande uppdrag

Den 9 juni l994 tillkallade regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté som skall se över vissa frågor med anknytning till valsystemet (dir. 1994z49).

Kommittén, som har antagit namnet Nomineringsrätts— och valkretskommittén. skall i första hand se över och lämna för— slag till ytterligare åtgärder för att komma till rätta med miss- bruk av den fria nomineringsrätten. överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar och undersöka förutsättningar— na för en eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar. Utredningens övergripande syfte är att skapa ytterligare förut— sättningar för goda kontakter mellan väljare och valda. Det anges också i direktiven att det är angeläget att kommittén söker nå sådana lösningar på de olika frågorna att de samlar en bred majoritet. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat före l995 års utgång.

• Sida 122
•  Original

Genom tilläggsdirektiv den 26 januari 1995 fick kommittén i särskilt uppdrag att följa upp den försöksverksamhet som ägde rum i sju kommuner vid 1994 års val till kommunfullmäktige, där väljarna har kunnat avge särskild personröst (dir. 1995:7). Enligt direktiven var det särskilda uppdraget inte mer omfattande än att det borde kunna slutföras inom den ursprungliga tidsramen för kommitténs arbete.

Personval

Efter överläggningar kom riksdagspartiema under år 1993 överens om att personröstning skall tillämpas första gången vid 1998 års val. Personröstningen skall genomföras enligt den modifierade danska modell med preferensröstning som Personvalskommittén presenterade i sitt betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). Partierna kom också överens om att en sådan personvalsreform borde föregås av försök på så sätt att det vid val till kommunfullmäktige i minst tre representativa kommuner är 1994 skulle vara möjligt för väljarna att personrösta.

Mot bakgrund av överenskommelserna beslutade riksdagen om grundlagsändringar, varigenom det bl.a. infördes en ny bestämmelse i 3 kap 1 & regeringsformen. Bestämmelsen innebär att vid val till riksdagen sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst. Ändringen trädde | kraft den ljanuari 1995 (SFS 1994: 1469).

I propositionen 1994/95:154 Val till Europaparlamentet m.m. anförde regeringen följande. Ett svenskt system för val till Europaparlamentet bör så långt det är möjligt utformas så att det ansluter till nu gällande ordning för riksdagsval. Eftersom det står klart att det vid 1998 års allmänna nationella val och framöver kommer att finnas möjlighet till personröstning, talar starka skäl för att valet till Europaparlamentet även i detta avseende bör genomföras på ett sätt som ansluter till det som gäller vid val till riksdagen.

• Sida 123
•  Original

3

Därför borde väljarna vid IQQS års val till Europaparlamentet ges möjlighet att avge personröst enligt samma regler som förutses gälla för l998 års riksdagsval.

! frågan om hur många personröster en kandidat måste få för att partiets rangordning på valsedeln skall sättas ur spel, dvs. vilken nivå som är lämplig för en spärr, föreslog regeringen att spärren skulle sättas vid den undre gräns som Personvalskommittén föreslagit. dvs. 5 procent. Riksdagen godtog regeringens försf. :* (bet. 1994/95zKU40, rskr. l994/95z273).

Det särskilda uppdraget

Nomineringsrätts- och valkretskommittén får i uppdrag att följa upp resultatet av personröstningen vid valet av Sveriges företrädare till Europaparlamentet den 17 september 1995.

Kommittén har nu, vid sidan av sitt ursprungliga uppdrag, fått två olika uppdrag att följa upp personvalsverksamhet. Det sammanlagda arbetet kan inte förväntas bli klart till utgången av år 1995. Kommittén skall därför redovisa sina överväganden i två etapper. i en första etapp, senast den 31 december 1995, skall kommittén fullfölja det uppdrag som lämnats den i de ursprungliga direktiven.

[ en andra etapp skall de två uppdragen om personvalsverksamheten redovisas. Utredningsarbetet i denna etapp skall vara avslutat senast den i mars 1996.

• Sida 124
•  Original

• Sida 125
•  Original

PERSONRÖSTNING

Av docenten Folke Johansson

• Sida 126
•  Original

• Sida 127
•  Original

sou 1996:66

Innehållsförtecknjng Förord .................................... 131

I PERSONVALET 1994

1 Förutsättningar ............................ 133 Syfte ..................................... 134 Bakgrund .................................. 135 ”Effektivitet” i personröstningen ................... 138 Målsättningar ............................... 139 Försöket i kommunalvalet 1994 .................... 140 Undersökningsdesign ........................... 141 Några metodsynpunkter ......................... 143 Disposition ................................. 144 2 Information och massmedia ..................... 145 Information ................................. 145 Förutsättningar ............................. 146 Kommunerna .............................. 147 Massmedia ................................. 147 3 Politikerna ................................ 154 Politikernas syn på personval ...................... 154 Nomineringarna .............................. 159 Kandidatargument ............................. 161 Valkampanjerna .............................. 165 Organisation .............................. 165 Personvalskampanjer ......................... 167 Personvalets genomslag ....................... 171 Effekten av personkampanjer .................... 176 Representationsideologi ........................ 177

• Sida 128
•  Original

4 Väljarna ................................. 183 Väljarnas kännedom om personvalet ................. 183 Informationskanaler .......................... 183 Syn på personröstning ........................ 187 Politikerkontakter ........................... 190 Omfattningen av personröstning .................... 192 Vilka väljare personröstar? ....................... 195 Personröstning och röstdelning ................... 205 Varför inte personrösta? ....................... 206 Argumentation för viss kandidat .................... 208 Utjämning mellan könen? ...................... 214 Representativitet ............................ 215 5 Utfall ................................... 218 Omfattningen av personröstande .................... 218 Information ................................. 219 Politikeraktivitet .............................. 219 Väljaraktivitet ............................... 221 Några synpunkter ............................. 222 Käll- och litteraturförteckning ..................... 224 Personvalsprojektets genomförande (av Roger Haglund) ..... 227 Ingående moment ............................. 227 Medborgarenkäten ............................ 228 Politikerenkäten .............................. 233 Massmedieanalysen ............................ 238 Valledarundersökningen ......................... 239 Samtliga medarbetare i Personvalsprojektet 1994 ......... 241

11 PERSONRÖSTNING I EUROPAPARLAMENTSVALET

6 Avsikten med studien ......................... 243 Studiens uppläggning — material och metod ............. 244 Säkerheten i resultaten .......................... 244

7 Valkampanjen .............................. 245

• Sida 129
•  Original

8 Röstning i europaparlamentsvalet ................. 247 Valdeltagande i olika gmpper ..................... 247 Motiv för att inte rösta .......................... 252 Samvariation mellan olika motiv ................... 256 Partiröstning ................................ 258 9 Personröstningi europaparlamentsvalet .............. 262 Prognosen för personröstande ..................... 265 Synen på personröstning ......................... 266 Motiv för personröstning på viss kandidat .............. 266 Namnkännedom .............................. 269 Motiv för att inte personrösta ..................... 271 Personröstning och partibyte ...................... 273 10 Utfallet av personröstning ...................... 276 11 Valet och personvalet — några reflexioner ............ 280

Källförteckning .............................. 283

• Sida 130
•  Original

• Sida 131
•  Original

FÖRORD

Undertecknade fick i april 1994 i uppdrag av regeringen att göra en utvärdering av hur försöket med personval i sju kommuner i 1994 års konununalval fungerat. Regeringen anslog i beslutet medel till kostnaderna för materialinsamling och assistenthjälp. Föreliggande studie har genomförts vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Folke Johansson har varit huvudansvarig. Fil kand Roger Haglund har medverkat som assistent och därvid svarat för materialinsarnling och samordning. Han har också ställt samman metodredovisningen i medföljande bilaga, samt redigerat föreliggande rapport. Kodning av medborgar- och politikerenkäter har utförts av fil mag Hans E Andersson och fil stud Malin Haglund. Tidningsartiklar har registre— rats och kodats av Malin Haglund och fil stud Sanna Johansson. Intervjuer med valledare har utförts av fil kand Ragnar Håkansson, fil kand Lars Pålsson, fil kand Christoffer Johansson och fil kand Petter Sandström.

Uppdraget är avslutat i och med föreliggande rapport, som författats av Folke Johansson.

Göteborg i augusti 1995

Folke Johansson Lars Strömberg Fil dr Professor

Rapporten om personvalet 1994 avlämnades ursprungligen i augusti 1995. I denna något reviderade version har tillkommit ett par mindre avsnitt rörande dels effekter av personvalskampanjer, dels relationen mellan röstdelning och personval. Den fullständiga dokumentation som ingick i första versionen har också nu avsevärt begränsats. För den undersökningstekniskt intresserade finns det nu utelämnade materialet tillgängligt på Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Vidare presenteras här en särskild rapport rörande personvalet i samband med valet till europaparlamentet. Den kan ses som en fristående fortsättning på kommunrapporten. De teorianknytningar som görs i kommunrapporten har givetvis relevans också för den nya rapporten, men de resonemang som förts tidigare upprepas inte där. Med tanke på de speciella förhållanden som gällde för europaparla-

• Sida 132
•  Original

mentsvalet i relation till mer ordinarie val, så fanns också skäl att på olika sätt bredda analysen utanför vad som alldeles omedelbart berör personvalsfrågan. Bland annat ingår resonemang omkring det låga valdeltagandet.

Folke Johansson Docent

• Sida 133
•  Original

I PERSONVALET 1994

1 Förutsättningar

Personval är inte någon ny företeelse i Sverige. Under i det närmaste ett halvt sekel från och med införandet av tvåkammarriksdagen hade vi majoritetsval, huvudsakligen i enmansvalkretsar. Förvisso spelade sakfrågor ibland stor roll. Den första riktigt stora var tullfrågan. Samtidigt fanns det dock ett stort utrymme för bedömning av kandidaten som person. När partisystemet började slå igenom omkring sekelskiftet, så begränsades personinslaget. När man röstade på parti så hade man ibland bara en kandidat från varje parti. Då krävdes att man bedömde personfrågoma som synnerligen viktiga för att man skulle vara villig att rösta på en annan kandidat och därmed byta parti av det skälet. När det proportionella valsystemet infördes från och med 1911 års val så började man rösta på partilistor i flermansvalkret— sar. Partiernas roll förstärktes och den blev ytterligare förstärkt i och med parlamentarismen. Det sista stora steget var införandet av riksproportionaliteten och utjärrmingsmandaten. Därmed har partierna nått en total dominans i det representativa systemet. Tilläggas kan att det till stor del är samma partier som drivit kravet på riksproportiona- litet och som varit mest pådrivande när det gällt personval.

Den inbyggda motsättningen mellan partierna och framför allt de mer aktiva eller intresserade väljarna kan avläsas såväl i behandlingen av frågan om införande av personval i Sverige, som i utformningen av personvalsinslag i olika andra system. I diskussion och argumentation såväl som i utformningen av system kan man se utslag av motsätt- ningen mellan partiintressen och försök att ge väljarna möjligheter att påverka vilka kandidater som skall representera partiet. I dagens läge skulle man kanske till och med kunna spekulera i att det är partiernas svagare förmåga att behålla sina väljare som är en förutsättning för såväl beslutet som personröstningen. Partierna känner att de måste göra något för att öka väljarnas acceptans av och tilltro till systemet. Väljarna i sin tur är intresserade av att kunna påverka urval av representanter på ett nytt sätt eftersom de inte är tillfredställda med utfallet av den nuvarande tekniken.

När man i Sverige diskuterar personval så sker det också oftast med utgångspunkten att partierna förväntas behålla sin dominerande roll. Man tänker sig att personval i första hand påverkar valet mellan kandidater för ett och samma parti. Den form som nu prövas tillåter

• Sida 134
•  Original

inte att man på något sätt fördelar sin röst mellan två eller flera partier. Däremot är det i princip fullt tänkbart att en attraktiv kandidat i ett parti kan locka över väljare till det partiet. När vi använder begreppet personval här avser vi, om inte annat framgår, den röstning på person som avses enligt beslutet om försök med personval. Man kan alltså som väljare lyfta upp en viss kandidat och på så vis sätta listordningen ur spel. I begreppet kandidater inkluderas alla som återfinns på vallistorna eller som skrivits dit och som alltså ställer upp för val till något politiskt uppdrag. Det spelar ingen roll om det är fråga om omval eller nyval. I valsituationen är alla kandidater.

Det bör, som framgått av den tidiga utveckling i Sverige, observe- ras att det inte finns någon koppling mellan ett personvalsinslag och valsystemets utformning vad gäller proportionella val eller majoritets- val. Man kan ha eller inte ha personval i båda fallen. Majoritetsval i enmansvalkretsar brukar uppfattas framhäva personfaktorn. Å andra sidan har man i ett sådant system ofta bara en kandidat från varje parti, vilket drastiskt minskar valmöjligheterna om man önskar ta hänsyn till personegenskaper utan att byta ideologisk huvudinriktning. USA respektive Storbritannien utgör exempel på system som fungerar olika trots att båda har majoritetsval. En avgörande punkt är i vilken utsträckning kandidaten i första hand uppfattas som partiföreträdare, vilket är vanligare i Storbritannien, eller om han/hon, som ofta sker i USA, främst betonar sin personliga kandidatur. I alla majoritetsvals- system kan det givetvis förekomma ”oberoende” kandidater, vilket ofta kan öka betoningen på personval.

Syfte

På utredningsstadiet och inför beslutet diskuterades olika problem i samband med införande av personval. Vad man tar upp är främst risken för icke avsedda sidoeffekter. Dessa skulle till exempel kunna bestå i att en viss grupp systematiskt över- eller underrepresenterades. Representationen för kvinnor diskuteras särskilt utförligt i detta sammanhang. Man tar också upp riskerna med att partiernas inflytande minskar och att enskilda individer kan satsa extra stora resurser på en egen kampanj.

Det är naturligt att valkampanjens förlopp kommer att ha stcr betydelse för vilken roll inslaget av personval kommer att spela. För att personvalet skall få stor betydelse krävs aktivitet och intressei första hand från kandidaterna, från partierna och från massmedia. Kandidaterna kan tänkas satsa på en personligt inriktad kampanj. Partierna kan både välja annorlunda kandidater än tidigare och presentera dem på ett annorlunda sätt.

• Sida 135
•  Original

Väljarna är i princip positiva till personval. Det vet vi sedan tidigare. En första fråga när det verkligen blir aktuellt är informations- nivån. Hur når information från kommuner och partier fram till väljarna? Vi vet inte heller vilka som verkligen kommer att person- rösta och vad som är det direkta skälet till att man röstar på viss person.

Syftet här är att belysa dessa olika typer av problem. Hur mycket ligger det i den oro som funnits, hur och på vilket sätt är politikerna aktiva och vilken aktivitet uppvisar väljarna och vad får dem att personrösta?

Bakgrund'

Beslutet om personval har föregåtts av en lång födslovånda. Frågan diskuterades i Sverige redan några år efter att det proportionella valsystemet infördes. Sverige hade vad gäller riksdagsvalen majoritets- val i (huvudsakligen) enmansvalkretsar fram till och med 1908. Till mitten av 1890—talet var det till stor del också fråga om ett reellt personval. Därefter tog partierna över (Jfr Johansson 1977). På kommunal nivå, där det representativa systemet har införts successivt under 1900-talet, har personkännedomen varit större och inslag av personbedömning förekom till exempel i de samlingslistor som fanns i mindre kommuner fram till mitten av seklet.

Det första förslaget om personval kom från utredningen ”Det pro- portionella valsättet vid val till riksdagen”, som år 1918 lade fram ett förslag om subsidiär liströstning. Författningsutredningen diskuterade i sitt betänkande ”Sveriges statsskick” del 2 (SOU 1963: 17, sid 75 ff) personval och principer för personval. Man lägger ett förslag som innebär en uppdelning i nya ortskretsar, i vilka partierna ställer upp lokalt anknutna kandidater, listade i bokstavsordning. Första namnet utgör dock ett undantag och utgör partiets rekommendation för den aktuella valkretsen. Väljarna får sedan lägga en personröst. Endast officiellt registrerade kandidater får förekomma på listorna. Valkrets- valsedeln bestämmer person. En regionvalsedel för regioner större än de nuvarande valkretsarna bestämmer däremot parti. Förslaget resulterade dock inte i någon proposition.

Under det fortsatta författningsutredandet anger Grundlagbe— redningen i betänkandet ”Ny regeringsforrn — Ny riksdagsordning” fyra viktiga krav på ett personvalssystem. Kravdiskussionen åtföljdes

' Sakuppgiftema i avsnittet bygger i huvudsak på redovisningen i be- tänkandet Ökat personval ( SOU 1993:21 ).

• Sida 136
•  Original

inte av något förslag, men den har ändå haft stor betydelse och karakteriserar diskussionen också idag. De fyra kraven var:

1. Små grupper får inte kunna styra personval på bekostnad av större grupper som överlåter urvalet till partierna.

2. Stora ekonomiska (eller andra?) resurser hos vissa kandidater får ej avgöra.

3. Metoden skall vara begriplig och sammanräk- ningen skall inte bli alltför komplicerad.

4. Också i fortsättningen skall det vara möjligt att föra fram kandidater som inte är nominerade av parti.

Personvals- och valkretsutredningen 1977 föreslog i sitt betänkande ”Personval och valkretsindelning” ( SOU 1977:94 ) att man förutom att rösta på parti också skulle kunna avge en preferensröst för en viss kandidat. Utredningen anslöt sig till grundlagberedningens bedöm- ningar av kriterier och diskuterade dessutom följande viktiga fråges- tällningar.

1. Vilken frihet skall väljarna ha i förhållande till partilistoma?

2. Skall personval vara obligatoriskt eller fakulta- tivt/frivilligt?

3. Om det är fakultativt - hur skall man då be- handla röstsedlar utan personmarkering?

Utredningen angav också de olika möjligheter som förelåg när det gäller personval contra listval:

1. (rena listval).

2. listval med möjlighet att lämna en preferensröst.

3. lista] med möjlighet att lämna flera preferens- röster.

4. (listval med möjlighet till panachering/kom— bination av kandidater från flera partier).

5. (renodlat personval).

Punkterna 1, 4 och 5 låg utanför direktiven för utredningen och var alltså inte aktuella. Man diskuterar frivilligheten i personröstning eller ej och uttrycker en rädsla för amerikanisering, det vill säga pro- fessionellt organiserade kampanjer omkring enskilda personer och med större satsning av pengar. Finland anförs som avskräckande exempel.

• Sida 137
•  Original

Utredningens förslag är alltså listval med en frivillig personröst. Dessutom diskuteras valkretsarnas storlek liksom problem i samband med nominering/registrering av kandidater, spränglistor och tillskrivna namn. En socialdemokratisk ledamot betonar risken med förslaget om intresset för personval blir alltför stort. I ett sådant läge hotas partisystemets funktion. Samme ledamot poängterar också att om intresset blir alltför litet, så riskerar det hela att bli en skenreform. Förslaget ansågs alltför komplicerat och föranledde ingen åtgärd från regeringens sida.

Nästa steg i frågans behandling är Folkstyrelsekommitténs förslag 1987. Man föreslår där en sifferrnarkering som lyfter en kandidat högst upp på listan. Obligatorisk förhandsanmälan av partier och kandidater är ett annat nytt inslag. Remissinstanserna ansåg att förslaget var alltför komplicerat och att stora informationsinsatser skulle bli nödvändiga. Departementschefen kunde tänka sig obligato- risk registrering av kandidaterna.

Den fria nomineringsrätten berörs i flera olika sammanhang. Partirepresentantema är i allmänhet positiva till personval och till fri nomineringsrätt tagna var för sig. De uttrycker däremot oro för vad en kombination av dessa båda sätt att utöva väljarinflytande kan komma att medföra för partiernas möjlighet att påverka kandidaturva- let. En markerat positiv inställning till personval framkommer också i riksdagsmotioner i första hand av ledamöter från centerpartiet, folkpartiet liberalerna och moderata samlingspartiet.

Det förslag som resulterar i lagstiftning läggs fram i Person- valskommitténs betänkande ”Ökat personval” (SOU 1993:21). Ett huvudsyfte med förslaget anges vara att stärka kontakterna mellan väljare och valda. Den diskussion som förekommit alltmer om ”politikerförakt” eller negativ inställning till/bristande förtroende för politiker, har säkert bidragit till ett större intresse för frågan och därmed givit förutsättningar att få igenom ett förslag. Med den underförstådda motiveringen att väljarna måste ha möjlighet att ha åtminstone något grepp om vad de röstar på så konstaterar utredningen att sakfrågorna har blivit alltmer komplicerade och svåra att få grepp om. Ifall väljarna i stället kan ta ställning till personer så ger detta en möjlighet att bevara legitimiteten i systemet. Personkännedom har enligt arbeten som utredningen citerar tidigare visat sig ge större tilltro. De valda kan uppfattas ha ett mer personligt ansvar. Samtidigt betonas åter vikten av att behålla ett visst partiinflytande. Man tar också upp valkretsarnas storlek och konstaterar att mindre valkretsar antas öka förutsättningarna för personröstning. Man konstaterar dock att överväganden av denna fråga ligger utanför direktiven. Ytterligare en aspekt som betonas är enkelheten. Systemet bör vara så enkelt att det blir få misstag. En personmarkering räcker. I annat fall ställer man dessutom alltför stora krav på stor personkännedom. Om man skulle

• Sida 138
•  Original

göra ett misstag bör bedömningen utformas så att felaktiga valsedlar inte blir ogiltiga alltför lätt. Vid flera personmarkeringar bör valsedeln räknas som parti/liströstning i stället för att ogiltigförklaras. Givetvis kvarstår och betonas också kravet på enkelhet i sammanräkningen.

”Effektivitet” i personröstningen

Personvalskommittén diskuterar också personröstningens genomslag eller effektiviteten i personröstningen. Med effektiv personröstning avser man att väljarna lägger sina röster på ett sätt som avviker från partiets rangordning och att detta får genomslag vid mandatför- delningen även om det är ett relativt begränsat antal väljare som personröstar (Ökat personval, sid 49). Diskussionen förs bland annat genom jämförelser med personvalssystem i några andra länder. I Tyskland till exempel personbesätts flertalet mandat på grundval av personröster, medan listval bestämmer mandatfördelningen. I Belgien har man en valkvotsmetod som innebär att placeringen på listan har minst lika stor betydelse som antalet personröster. Den danska model— len innehåller spärr som gör att bara en mindre del av mandaten kan besättas på grundval av personröster.

Strykning av kandidater är fortfarande möjlig enligt det föreliggande förslaget, men det är ett lika ineffektivt medel som tidigare. Man diskuterar emellertid möjligheten av att öka effekten av strykningar. Ett sätt skulle kunna vara att de räknas dubbelt eller så att det skulle räcka med t ex 5 % strykningar för att slå ut en viss kandidat. Man lägger dock inte några specificerade förslag i detta avseende. Effekti- vitetsproblemet har på olika sätt berörts också i tidigare utredningar. Här har det dock ställts på sin spets på ett annat sätt än tidigare och Personvalskommittén är också den utredning som mest entydigt tar ställning för ett effektivt personval.

Målsättningar

I utredningsdirektiven finns ett entydigt mål; att öka väljarnas inflytande på urvalet av personer som kommer att representera dem i valda församlingar. Kommitténs diskussion omkring ett effektivt personval går helt i samma riktning. Man vill att personröstningen skall få ett verkligt genomslag i valresultatet. Formellt sett har väljarna redan nu stora möjligheter att påverka valet av personer. I praktiken utnyttjas inte dessa möjligheter mer än mycket marginellt. Ett införande av ett personvalsinslag är emellertid också redan i direktiven omgärdat med ett antal restriktioner. Valet skall även i fortsättningen vara ett partival. Enskilda personer får inte dominera

• Sida 139
•  Original

på bekostnad av sakfrågorna. Alltför små grupper får inte genom personrösterdominera över större grupper av väljare som vill överlåta valet till partierna. Stora ekonomiska insatser bör inte ge enskilda kandidater större möjligheter att förvärva mandat. Systemet får inte bli så komplicerat att det tar längre tid att få fram resultaten. Dessutom nämns frågan om en jämnare fördelning mellan män och kvinnor bland de invalda representanterna.

På några områden finns dessutom uttalanden, främst i de olika utredningarna, som antyder vad som av politikerna/beslutsfattarna uppfattas som kritiska punkter. En första sådan punkt är omfattningen av personröstningen. Det föreligger ett politiskt beslut om genom- förande, vilket innebär att man accepterar den i åtminstone någon utsträckning. Det vore inte bra vare sig för politikernas självkänsla eller för det politiska systemet om det blev en ”flopp” i den meningen att mycket få skulle vara intresserade av att personrösta. När politiker- na berör risker med personröstningen så är det dock den motsatta aspekten som man koncentrerar sig på. Man vill inte gärna se en alltför stor omfattning av röster på person. I en sådan situation så skulle man riskera att partierna och politikerna tappade kontrollen över vilka som skulle besätta erhållna mandat. Partiernas nominering skulle i så fall underkännas av väljarna. ”Lagom” förefaller vara ett nycke- lord i sammanhanget! Personvalskommittén lägger fram en prognos snarare än en förhoppning, vilken pekar mot att 30-50 procent av väljarna kommer att personrösta vid valen till riksdagen och en något högre andel vid kommunala val.

Vad beträffar skälen för en personröst så betonar man i Person— valskommitténs betänkande också främst det man inte vill se - personröster grundade på 'kändisskap' eller på att kandidaten genom egna stora personliga satsningar kunnat driva en effektiv valkampanj och på så sätt gjort sig känd. Det kommer i betänkandet knappast fram några större betänkligheter mot personkampanjer i sig, men pengarna och därmed besluten skall kanaliseras via partierna.

Varken direktiven eller utredningens betänkande berör mer i detalj motiven till personröstning hos den enskilde väljaren. Det naturliga önskemålet för partierna är att väljarna skall tillämpa samma kriterier som partierna vid val mellan kandidater. Att man använder sig av samma allmänna kriterier är emellertid inte någon garanti för samstämmighet. Partierna och deras väljare kan dra olika slutsatser även om de bekänner sig till samma princip. Sannolikheten är dock, om väljarna utgår från samma kriterier, större än i något annat fall att partiets nomineringar skall bli gällande.

Frågan om jämlikhet berörs också något av utredningen. Ett krav som följer av jämlikhetsidealet är att alla väljare skall ha samma förutsättningar att kunna påverka via personröstning. Kännedomen om att man kan och om hur det går till att personrösta skall vara lika stor.

• Sida 140
•  Original

Också andra typer av kunskapsmässiga förutsättningar bör här, likaväl som i andra avseenden, vara likvärdiga. Aktuellt här är i första hand kännedom om namn på politiker. Något som mer eller mindre är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för personröstning.

I utvärderingen kommer vi självklart att ta upp så många som möjligt av dessa målsättningar, explicita eller härledda, positiva eller negativa. Målsättningarna ger emellertid bara i begränsad utsträckning underlag för bedömningar. Därför kommer genomgången av utfallet till stor del att utgöras av beskrivningar och förklaringar till vad som hänt, kopplade till befintlig vetenskaplig kunskap på området. Detta innebär att vi i praktiken till stor del gör vad som brukar kallas för en mållös utvärdering (Jfr t ex diskussion i Vedung 1991). Det vill säga att vi undersöker vad som inträffar till följd av införande av person- valet och vilka positiva och negativa konsekvenser som uppkommer i olika avseenden. Vi försöker där fånga upp även sådant som inte är förutsett vare sig som ett mål eller som en tänkbar risk. I flertalet studier av denna typ måste man också föra in implementeringen av beslutet. Man måste med andra ord se på hur beslutet har omsatts i verklighet och kontrollera om tillvägagångssättet här kan ha betydelse för slutresultaten.

Försöket i kommunalvalet 1994

För att man skulle få en säkrare uppfattning om hur personval skulle komma att fungera föreslog regeringen att man skulle genomföra ett försök begränsat till kommunalvalet i ett mindre antal kommuner. Tretton kommuner - Danderyd, Helsingborg, Jönköping, Linköping, Ljusdal, Simrishamn, Solna, Stockholm, Vaggeryd, Vellinge, Vänersborg, Östersund och Övertorneå - anmälde intresse för att delta i ett sådant försök. Med utgångspunkt ifrån olika representativitets— och andra lämplighetskriterier, valde regeringen ut sju av dessa kommuner, nämligen Helsingborg, Linköping, Solna, Vaggeryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå. Hänsyn togs till bland annat kommunstorlek (antal väljare) och partisympatiemas fördelning. I proposition 1993/94: 129 föreslog sedan regeringen att riksdagen skulle besluta om detta försök.

Under arbetet med denna studie har också framkommit att besluten i respektive kommuner om anmälan att delta inte alltid varit helt enhälliga. Detta är närmast en fördel på så vis att det gör kommung- ruppen mindre speciell än vad den skulle varit om alla varit entusias- tiska för personval. Det finns anledning att tro att resultaten från försöket kan ge en ganska god indikation på hur ett personval kan fungera även i andra kommuner. Däremot föreligger större svårigheter

• Sida 141
•  Original

när det gäller att dra slutsatser om vad som kan komma att inträffa i val till andra nivåer, till exempel riksdagen eller EU-parlamentet.

Undersökningsdesign

Hela försöket med personval i kommunalvalet 1994 kan ses som ett experiment. Vi har tagit fasta på denna tanke och utvecklat den ytterligare i syfte att få ut mer av experimentet. De sju kommunerna som ingår i försöket är inte ett urval om vilket man utan vidare kan hävda att det är representativt för alla svenska kommuner. En sådan representativitet är å andra sidan inte en förutsättning i ett experiment av detta slag. Tre av försökskommunerna har valts ut för jämförelser med vardera en kontrollkommun, det vill säga en kommun där man inte har personval, men vilken i övrigt så gott sig göra låter är jämförbar med en av de tre försökskommunema. Valet av sådan järnförelsekommun har gjorts med utgångspunkt från kommunstorlek (antal invånare), fördelning av partisympatier och näringsstruktur. Vi avser att jämföra Linköping med Halmstad, Vänersborg med Lid- köping och Vaggeryd med Tranemo? En jämförelse av detta slag och med ett så begränsat antal kommuner ger naturligtvis inte någon statistiskt säkerställd grund för resultattolkning. Vi skall för fullstän- dighetens skull ändå jämföra alla de sju försökskommunerna med kontrollkommunema vad avser några centrala politiska egenskaper. För att möjliggöra mer intensiva analyser har vi dragit ett något större urval av väljare i de tre försökskommuner vi valt ut för intensivstudier och i de tre kontrollkommunerna. I analysen kompenseras detta genom viktning och i de resultat som presenteras har i normalfallet alla kommuner samma tyngd.

I samtliga sju kommuner har vi med hjälp av postenkät ställt frågor till slumpmässiga urval av väljare om kunskaper och beteende med anknytning till personvalet. Frågorna rör främst deras intresse för och kunskap om politik i olika avseenden, vilka inforrnationskanaler de har tillgång till, vad som de anser viktigt när det gäller urval av kandida- ter och om de har personröstat. Bortsett från frågor som rör direkt personröstning, så har motsvarande frågor också ställts till samma slags urval av väljare i de tre kontrollkommunema.

2 Det har efter att urvalet gjordes, som ett resultat av undersökningen, kommit fram uppgifter om att också Halmstad ingår bland dem som anmält intresse av att delta i experimentet. Av formella skäl fördes dock inte kommunen upp på listan av intresserade i redovisningen i propositionen. Vi har inte kunnat vidta några särskilda åtgärder med anledning av detta, men informationen bör finnas i åtanke när man gör jämförelser med denna kommun.

• Sida 142
•  Original

Samtliga personer som står som kandidater på något partis listor i någon av de tre specialstuderade försökskommunerna eller i någon av de tre kontrollkommunerna har också fått en postenkät med frågor bland annat om attityder till personval och beträffande försökskommu- nerna, beteende och observationer i samband med personval. Frågorna avser hela valet från aktivitet i samband med nomineringarna och hur valkampanjen har fungerat till kandidaternas bedömningar av eventuella effekter av ett personval på den framtida politiska verksam— heten. Vi har också försökt fånga in kandidaternas ideologiska syn på personvalet och på det representativa systemet. Enkäter och antal svarande liksom fördelningarna av svaren på frågorna finns fullstän— digt redovisade i appendix.

Valledare från partierna i dessa sex kommuner har intervjuats i syfte att få ett grepp om hur valkampanjerna lagts upp och vilka eventuella speciella insatser som gjorts med anledning av personvalet. Intervjuer— na finns skriftligt dokumenterade. Detta material har också utgjort den huvudsakliga grunden för två examensarbeten vid förvaltningslinjen, Linköpings universitet (Håkansson & Sandström 1995) respektive vid förvaltningshögskolan i Göteborg (Pålsson & Johansson 1995). Inom ramen för dessa arbeten har också viss annan information samlats in, av vilken en del utnyttjas i föreliggande rapport.

Samtliga dagstidningar som täcker minst fem procent av hushållen i respektive kommuner har undersökts i syfte att se omfattningen av och inriktningen på valmaterialet i allmänhet och personvalsmaterial i synnerhet. Vi har också i samtliga försökskommuner undersökt informationsinsatserna till väljarna med anknytning till personvalet. Informationsmaterial från kommunerna och från partierna har samlats ut.

På grundval av enkätsvaren har vi gjort en första jämförelse mellan försökskommuner och kontrollkommuner. Vi har också försökt kontrollera hur de valda kommunerna ser ut i relation till svenska kommuner i övrigt. Som underlag för denna generella bild av svenska kommuner har vi använt undersökningar ingående i Kommunaldemok— ratiskaforskningsgruppens studier 1979-1981 och i forskningsprojektet Demokrati i förändring, som pågår för närvarande.

Generellt sett är allmänt intresse för politik något högre i större kommuner. Man kan också här se en tendens, om än svag, till ett sådant mönster såväl bland försökskommunerna som bland kontroll— kommunerna. Kännedom om valfrågor aktuella i kommunvalet är här inte relaterad till kommunstorlek. Detta stämmer också överens med den bild som de mer omfattande kommunstudierna ger. Vad beträffar kännedom om namn på kommunpolitiker, så förväntar vi oss här på grundval av tidigare resultat, att den bör vara större i mindre kommuner. I huvudsak infrias också de förväntningarna. Det sker ganska entydigt i kontrollkommunerna och med ett markerat undantag

• Sida 143
•  Original

bland försökskommunerna. Namnkännedomen i Linköping är påtagligt större än förväntat.

Tabell I. I Väljarnas attityder och kunskaper: försöks- och kontroll/rom- muner.

Lid- stad köping

Trane—mo

Procent

Mycket/gåtts a intresserade av politik

kommunalvalet

Kan ange namn på kandidat i kommunalvalet 58 64 65

cet.

' Avser dem som säger att man genom att rösta absolut eller till stor del kan påverka den kommunala

politiken. " Avser andel ganska eller helt missnöjda med kommunal service.

Bland försökskommunerna kan man skönja en tendens till att röst- delning, det vill säga att man röstat på olika parti i riksdags— och i kommunalval, är vanligare i mindre kommuner. Kontrollkommunema ger ingen sådan indikation. I tidigare kommunstudier kan vi se att röstdelningen är större i de allra minsta kommunerna och mindre i den enda undersökta storstaden. I ett stort intervall däremellan, vilket täcker de kommuner som ingår här, finns inget samband mellan kommunstorlek och röstdelning. Tilltron till att röstning kan påverka kommunalpolitiken har inte heller vare sig här eller i dessa storlek- sklasser av kommuner generellt sett något samband med antal invånare. Detsamma gäller synen på den kommunala servicen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte här finns något som tyder på att de försöks- och kontrollkommuner som ingår i under- sökningen, på något mer avgörande sätt skulle avvika från svenska kommuner i allmänhet.

Några metodsynpunkter

Valet av metoder har gjorts i första hand med hänsyn till det ut- värderande syftet. Vi har både i val av metod och i val av under- sökningsdesign prioriterat jämförelsemöjligheter såväl bakåt i tiden som mot samtidiga referenspunkter. Tyngdpunkten har legat på jämförbarhet och systematik. Enkäter till väljare och politiker har varit

• Sida 144
•  Original

ganska givna, intervjuer var uteslutna av resursskäl. Vi har alltså däremot i huvudsak samlat in information från valledarna med hjälp av intervjuer. Dels rör det sig här om ett begränsat antal personer, dels skulle det rent tekniskt sett varit svårt att i ett enkätformulär hantera olika följdfrågor som skulle kunna följa av svar på tidigare frågor. Massmediematerialet har hanterats med hjälp av systematisk innehållsanalys. Den ger också goda möjligheter till jämförelser mellan kommuner.

En ibland förekommande invändning mot systematiska och kvantitativa studier är att uppläggningen, som till en del är bestämd av vilka hypoteser man har, styr resultaten. När resonemangen blir något mer sofistikerade så säger man att de styr, inte så mycket innehållet i resultatet, som de områden på vilka det kommer fram resultat. Utan att för den skull acceptera tanken att detta gäller i större utsträckning för kvantitativa metoder än för andra metoder, kan tilläggas att vi ändå försökt gardera oss. Vi har i både intervjuer och enkäter inslag av ”öppna frågor” där vi får möjlighet att fånga upp mer specifika och också mer oväntade synsätt. Valledarintervjuerna, som närmast kan betecknas som semistrukturerade, ger sådana möjligheter. Det har också visat sig att dessa öppna frågor givit information som varit kopplad till infallsvinklar eller synsätt som vi inte tidigare förutsett vara aktuella.

Ur analysteknisk synpunkt kan tilläggas att politikerstudien utgör en totalundersökning. Antalet svarande redovisas i en av de inledande tabellerna. Väljarundersökningama däremot är slumpmässiga urval. Vi har valt att inte diskutera i termer av signifikansnivåer, även om de resultat som diskuteras har bedömts med utgångspunkt från 95- procents signifikansnivå. Därtill har dock hänsyn tagits till systematis- ka mönster oavsett precisioner i enskilt värde.

Disposition

Vi börjar nu med att se på informationen till väljarna omkring personvalet, i första hand från kommuner och i massmedia. I det därpå följande kapitel 3 redovisas politikernas syn på och aktiviteter i samband med personvalet. Vi tar också upp synen på representantrol- len och om den påverkas av att en representant valts in genom personröster. I kapitel 4 kommer vi över till väljarna och tar där upp informationsnivå, informations- och kontaktkanaler, röstningsbeteende och kriterier för urval av kandidater. De senare jämförs också med politikernas syn i samma avseende. I det avslutande kapitlet samman- fattas och diskuteras resultaten. I rapporten ingår också ett omfattande appendix med en utförlig teknisk redovisning av undersökningens olika delar.

• Sida 145
•  Original

2 Information och massmedia

Information

Valet av kanal för inforrnationsspridning kan vara väsentligt för informationens genomslag. När man analyserar politisk propaganda, vilket ofta sker med massmedia som den centrala informationskanalen, så brukar man betona inforrnationsmottagamas personliga erfarenheter och tidigare ståndpunkter som viktiga faktorer. Man betonar också massmediernas stora betydelse för individernas verklighetsupp- fattningar, medan deras påverkan på attityder är mindre (Jfr t ex Asp 1986, sid 342 ff). Vad vi sysslar med här är visserligen politiskt sett viktig information, men däremot inte något som är kontroversiellt. Det ligger samtidigt i grunderna för all spridning av information och/eller propaganda att den som framför budskapet skall upplevas som tillförlitlig (Jfr Grunig & Grunig 1982). De alternativ som är aktuella här kan uppfattas olika i det avseendet. Offentliga myndigheter torde kunna ses som neutrala. Till en del uppfattas möjligen också massme— dia som opartiska. Sakfrågan i sig är så relativt okontroversiell att det inte spelar någon roll att en tidning har en viss partisympati. När informationen däremot kommer från politiska partier finns en större risk för att den uppfattas som något som inte angår den som inte har samma partisympati. Detta är inte något riktigt stort problem så länge som dels andra informerar, dels alla partier informerar.

Vad beträffar utformningen av budskapet torde det vara väsentligt, om man avser att stimulera personröstning, att inkludera information om varför man skall personrösta. Vad kan man åstadkomma med det och vilka fördelar innebär det (Dozier & Ehling 1992)? Här föreligger otvivelaktigt en balanssituation mellan vad en informatör som är officiell representant kan uppfatta vara en rimlig neutral presentation och vad den som ser något positivt (eller något negativt) i systemet skulle önska sig. Samtidigt kan man hävda att ett nytt inslag i ett demokratiskt system när det presenteras skall motiveras och då rimligen motiveras positivt, om än inte nödvändigtvis översvallande, i demokratitenner. De invändningar som finns-kan naturligtvis också nämnas. I detta avseende bör man på kommunal nivå agera som ett förvaltningsorgan. Det skall inte spela någon roll om man gillar förslaget eller ej. Vi kommer i viss utsträckning att kunna säga något om utfallet i dessa avseenden på grundval av empiriska data.

• Sida 146
•  Original

Förutsättningar

Så relativt stora förändringar i valsystemet som införande av personval utgör förekommer sällan. Det är dessutom fråga om förändringar till vilka enskilda väljare måste ta ställning eller från vilka de måste agera. Tidigare har förslag till personval förkastats av remissinstanser därför att de ansetts alltför komplicerade eller kräva alltför stora insatser av information till väljarna för att fungera. Alla förefaller ha uppfattat inforrnationsfrågan som väsentlig. Därtill har enkelhet och lättbegriplighet i flera sammanhang åsatts ett högt värde. Enligt propositionen om försöket i 1994 års val (prop 1993/94:129) så förutsätts centrala, regionala och lokala valmyndigheter informera om hur personvalet skall gå till. Inga speciella ekonomiska medel anslås utan det anses rymmas inom befintliga ramar. Kommunerna skall själva svara för sina informationskostnader. Det framgår inte om regeringen dessutom förlitar sig på partiernas eller eventuella andra aktörers intresse.

Väljarna har rätt att ställa krav på att bli tillfredsställande informera— de om förändringarna i valsystemet. Dels därför att detta nya inslag kan ge dem möjligheter till inflytande som de annars inte skulle kunna utnyttja. Dels därför att om andra känner till denna möjlighet och utnyttjar den, så har den väljare som ej är informerad, relativt sett fått mindre inflytande än vad han/hon hade tidigare. Ytterligare ett tungt vägande skäl är att väljarna i Sverige är vana vid att få information sig serverad utan egen ansträngning. Ett brott mot denna praxis måste åtminstone kräva ett medvetet ställningstagande från regeringen/- centralt ansvarig myndighet. Det nästa steget, att bedöma vad som är en tillfredsställande nivå på informationsinsatserna, är svårare. Vi kommer här först att diskutera vilka informationsinsatser som gjorts och i ett senare avsnitt kommer vi att se på hur stor kännedom olika grupper av väljare hade om möjligheten till personröstning. Den officiellt ansvarige aktören är kommunen, närmast i form av valnämn— den. Vi börjar med att se hur stora insatser som gjorts från kommunalt håll. Därefter kommer vi över till partier och politiker. Här finns givetvis inte någon entydig gränslinje mellan valpropaganda och information om tekniken i samband med personval. Vi skall under samlingsrubriken ” Valkampanj er” diskutera såväl ren information som mer utpräglade propagandainsater som partierna gjort. Jämförelsen med kontrollkomrnuner kan ge oss en bild av den roll personvalsinsla- get kan ha spelat för valkampanjens förlopp. Den tredje tunga aktörsgruppen på området är massmedia. Rent principiellt kan vi här tänka oss att finna dels självständiga ståndpunkter, dels en spegling av vad andra aktörer gör. Vi kommer inte annat än undantagsvis att försöka skilja på dessa två typer av material. I första hand undersöker

• Sida 147
•  Original

vi massmedia enbart med utgångspunkt från frågeställningen ”Vilken information finner väljarna i massmedia”?

Kommunerna

I de tre specialstuderade försökskommunerna har vi kontrollerat hur stora informationsinsatser som man gjort från kommunens sida. I den största av de tre, Linköping, svarar ansvarig tjänsteman att kommun- styrelsen beslutat om anslag till en annons. Mer pengar skulle inte satsas på speciell information. I den mellanstora kommunen Väners- borg meddelar man på tjänstemannanivå att det här med personval var ett ”påhitt av partierna” och partierna fick då själva svara för in- formationen. Kommunen gjorde inte någonting. I den mindre kommunen Vaggeryd delas regelbundet ut ett informationsblad till hushållen. Med anledning av personvalet gjordes en specialversion som alltså tillställdes alla hushåll.

Vi har frågat valledarna för partierna i dessa tre kommuner hur de ser på informationen från kommunerna. Det finns inte någon som tycker att informationen varit alltför omfattande! I Linköping anser representanter för flertalet partier att man borde ha informerat mer, medan en borgerlig partirepresentant har uppfattningen att man inte bör använda skattemedel till sådan information. Partirepresentantema i Vänersborg har snarast uppfattningen att informationen från kommunen varit rimlig. Ett borgerligt partis företrädare konstaterar att *det tar tid att ändra ett system'. Från ett annat borgerligt parti har man samma principiella invändning som i Linköping, tveksamhet inför om detta är en kommunal angelägenhet. I Vaggeryd är valledarna i stort sett belåtna med den information som kommit från kommunalt håll.

Även med en välvillig tolkning kan en utomstående betraktare inte uppfatta informationsinsatserna i vare sig Linköping eller Vänersborg som tillfredsställande. Med utgångspunkten att kommunerna är centrala som informatörer både ur tilltros- och ansvarighetssynpunkt, så måste insatserna i stället betecknas som förbluffande små. Det är svårt att bedöma om den insats som gjorts i Vaggeryd genom ett extra informationsblad är tillfredsställande. Den förefaller dock otvivelaktigt ligga närmare uppfyllande av de kriterier vi diskuterat ovan.

Massmedia

Förutom information från på olika sätt direkt berörda aktörer, så utgör massmedia en väsentlig inforrnationskanal vad gäller såväl information om förekomsten av personval som om hur det skall gå till. Dessutom

• Sida 148
•  Original

är massmedia den kanske mest väsentliga kanalen för information till allmänheten om kandidaterna, deras ställningstaganden och om argument för och emot såväl enskilda kandidater som personröstning i allmänhet. Massmedia utgör dessutom en viktig kommunikations- och inforrnationskanal för politikerna. I denna delstudie har vi begränsat oss till perioden en månad före valdagen. Valkampanjen täcks in, medan den information som sannolikt kommit tidigare via massmedia om att det skall bli personval och om hur det skall gå till lämnas utanför.

Personröstning är en ny företeelse i vårt samhälle. Sådana kan bli föremål för massmediebevakning redan på grund av att det är fråga om något nytt, en ändring i ett traditionellt mönster. Det är dessutom här fråga om en ändring som innebär en större koncentration på enskilda personer. Möjlighet till personifiering brukar göra nyheter ännu mer attraktiva för massmedia. Varje direkt personlig kampan- jaktivitet från en enskild kandidat kan förmodas ha ett klart nyhetsvär- de. Särskilt stort nyhetsvärde torde angrepp på och av enskilda kandidater ha (Jfr Westerståhl & Johansson 1985). Med utgångspunkt från rådande nyhetsvärderingsprinciper kan vi förvänta oss en ökad bevakning redan första valet.

De grunder för nyhetsvärdering som brukar få störst genomslag på bevakningen kommer däremot inte in i bilden förrän tidigast vid nästa val. Det man då kan förvänta sig inslag av är kritik av kandidater för till exempel brutna vallöften, diskutabel finansiering av valkampanjen eller konflikter mellan personvalda representanter och parti. Sådan kritik blir givetvis inte allmänt förekommande, men det finns anledning att förvänta sig att den emellanåt kommer att få väsentlig betydelse. Det är dock under alla omständigheter fråga om något som ligger utanför ramen för denna studie.

Vi har undersökt valmaterialet i samtliga tidningar vilka enligt TS- boken läses av minst fem procent av hushållen i respektive kommun. Den teknik som använts är systematisk innehållsanalys. För de artiklar som har anknytning till valet har noterats typ av artikel och annan identifikation. Därtill har registrerats artikelns omfattning, vilken typ av frågor den behandlat, vilka aktörer som förekommit, vilka argument i valdebatten som förekommit samt i vilken utsträckning som bildmaterial ingått i artikeln. En mer exakt beskrivning av material och tillvägagångssätt återfinns i appendix.

Det går inte att ge något definitivt svar på om den bevakning som förekommit i massmedia är liten eller stor. Totalmängden material beror mycket på massmediestrukturen i kommunen. Finns det många tidningar så blir rimligen bevakningen mer omfattande. Å andra sidan kan konkurrensen mellan tidningarna leda till specialiseringar, vilket gör att även uppgifter om genomsnitt per tidning är svåra att tolka. Det är dock klart att väljarna genom tidningarna haft möjligheter att

• Sida 149
•  Original

få en ganska omfattande bild av valet totalt sett. Om man följer alla tidningars bevakning, vilket givetvis knappast någon gör i praktiken, så får man i genomsnitt tillgång till omkring ett dussin inslag av olika typ i tidningarna varje dag i de två största kommunerna. Inslagen avser då allt från ledare till annonser. För de två mellanstora kommu- nerna är inforrnationsmängden ungefär hälften så stor. Bevakningen i de nu nämnda kommunerna är parvis ungefär lika omfattande. Mellan de två minsta kommunerna är skillnaderna större. I Vaggeryd är bevakningen mer omfattande än i de ett steg större kommunerna, medan man i Tranemo bara kan finna omkring två inslag per dag. I de totalsiffror som presenteras lägger vi samman materialet utan några viktningar, vilket bland annat innebär att Tranemo, med en liten mängd material, väger in påtagligt mindre än övriga kommuner.

Det går inte av de siffror vi får fram här att säga om valmaterialet totalt sett ökat med anledning av personvalet. Materialmängden är inte vare sig systematiskt större eller mindre i försökskommunerna och vi vet dessutom inte hur stor den skulle ha varit om personval inte förekommit. En indikation på att personval föranlett ett något större massmedieintresse år dock andelen nyhetsartiklar. Dessa utgör en systematiskt något större andel i försökskommunerna än i kontroll- kommunerna. Samtidigt är annonser vanligare i kontrollkommunerna.

Bilder på kandidater kan spela en mycket stor roll för väljarnas uppfattningar. De ger möjlighet till identifikation på ett sätt som är svårt att åstadkomma på något annat sätt. De kan givetvis också ibland verka avskräckande av olika skäl. Ett sådant skäl är att väljaren inte alls kan identifiera sig med kandidaten. Ett annat kan vara att kandidaten, även med all tänkbar retuschering, inte ser förtroendeingi— vande ut. En viktig fråga är om tidningarna anpassar sin rapportering så att personer/kandidater och därmed också bilder på sådana blir mer centrala när man skall ha personval? Det ligger nära till hands att föreställa sig att en större koncentration på personer i försökskommu— nerna skulle innebära att man också presenterade fler kandidater med bild i tidningarna. Med detta resonemang är det en förändrad verklighet som påverkar tidningarnas innehåll. Det kan också vara så att fler kandidater presenteras i tidningarna just därför att det rör sig om personer och man brukar hävda att personifiering ger ett högre nyhetsvärde (Westerståhl & Johansson 1985, Hvitfelt 1989, sid 102ff).

Som framgår av vidstående tabell så finner vi inget stöd för denna hypotes. Tvärtom är andelen tidningsinslag med bild av person faktiskt större i kontrollkommunerna. Om vi ser till enbart nyhetsartiklar får vi emellertid det omvända förhållandet. I dessa är personbilder något vanligare i försökskommunema. Vi får det förväntade utfallet. Anledningen till att det totalt sett blir fler i kontrollkommunerna är att bilder av personer är vanligare i annonser i kontrollkommunerna. Tolkningen av detta utfall är alltså beroende av hur man värderar

• Sida 150
•  Original

”betydelsen” av olika typer av artiklar. Om man gör det inte helt orimliga antagandet att nyhetsartiklar möter större tilltro och därmed har större genomslagskraft än annonser, så bidrar tidningarna på detta sätt något till att förstärka personkoncentrationen i försökskommuner— na. Det är dock fortfarande fråga om små skillnader. Differensen är i storleksordningen några få procentenheter.

Tabell 2.1 Artiklar av olika typ per kommun.

Andel artiklar med bild av person (%)

Antal Ledare yhets- Insändare Annonser Annan arti- artiklar typ %

Halmstad Vänersborg 34 Lidköping 3 8 Vaggeryd 2 ] Tranemo

Vad innehåller då valinformationen i tidningarna? Något mindre än en femtedel avser omfattning och kvalitet på den kommunala servicen. Andra aspekter på servicen kan ha har förts till ”aktuella kommunala frågor”, i vilken kategori genomsnittligt sett i det närmaste häften av allt material återfinns. De kategorier som är av speciellt intresse här är dels personfrågor allmänt, dels personvalsfrågan mer specifikt. Personfrågor mer allmänt förekommer nästan lika ofta i kontroll— som i försökskommunerna. Vi får inte heller här några tecken på att tidningarna spelar någon större roll när det gäller att stimulera personinriktningen i försökskommunerna.

Sedan tidigare känner vi till att den direkta personkännedomen på individnivå vad gäller politiker är större i små kommuner än i stora. Det är uppenbart att detta till en avsevärd del beror på att polit- kertätheten är så mycket större i en liten kommun. Personkännedomen har dock inte minskat proportionellt med den sjunkande politikertäthe- ten. När vi frågat oss varför så har vi hypotetiskt också tidigare föreställt oss att massmedias bevakning skulle ha en utjämnande effekt (Jfr Westerståhl & Johansson 1981, sid 48 f). En tanke som vi får visst stöd för i dessa resultat. Det finns inte här något systematiskt samband mellan kommunstorlek och förekomst av persondiskussion i massmedia.

Personvalsfrågan mer specifikt diskuteras naturligtvis mer i tidnings- materialet från försökskommunerna. I någon liten utsträckning förekommer det dock att frågan om personval berörs även i kontroll- kommunerna. Det är dock bara i Lidköping som den utgör mer än en halv procentenhet och alltså räcker till att åstadkomma en avrundning till en procent i stället för noll. Den information om själva teknikerna

• Sida 151
•  Original

omkring personvalet som finns i massmedia ingår i denna sistnämnda kategori. Enstaka sådana inslag finns i tidningsartiklarna från försökskommunerna. Personvalet har alltså inneburit en viss ökning av persondiskussionen i tidningarna, men väsentligen med direkt anknytning till personvalstekniken. Den mer allmänna persondiskussio- nen var, som vi nyss kunde konstatera, inte större i försökskommuner— na. Eftersom själva valtekniken och personvalet som sådant rimligen sett diskuteras i första hand medan företeelsen är ny och att denna diskussion sedan avtar, så tyder detta snarast på att personvalet inte i någon mer dramatisk omfattning påverkar inriktningen på valdiskus- sionen. Man får som väljare information om den nya valtekniken i massmedia, men man får inte mer information om politikerna än vad väljare i kommuner utan personval får. Detta förhållande kan givetvis ändras snabbt om personvalet börjar bli väsentligt för valutgången.

Tabell 2.2 Ämnesområdeni valartiklar från olika kommuner.

S:a procent

Kommunal Parti-sam- Person- Personvals- Aktuell kom- Kommunal- service arbete frågor frågan munal fråga valet allmänt

Procent

Linköping

Halmstad 100 Vänersborg 100 Lidköping 100 Vaggeryd lOO

Tranemo

Kommentar: [ "Kommunal service” ingår artiklar som för såväl kvalitet på som omfattning av servicen. ] ”Kommunvalet allmänt" ingår också de inslag som finns av ideologidiskussion. Materialet i denna tabell är viktat med hänsyn till artikelstorlek.

Den partipolitiska argumentationen i valet förs också till avsevärd del fram till väljarna via massmedia. Argumentationen är i Sverige i allmänhet mycket sakfrågeinriktad. Frågan är närmast om det går att spåra några tendenser till att argumenten förskjuts i riktning mot fler argument med personanknytning i och med personvalet. Kommer med andra ord den politiska debatten att ändra innehåll?

Det kan direkt konstateras att det inte finns några tecken på några genomgripande förändringar. Sakfrågeargumenten dominerar totalt i detta material. Nio av tio argument har att göra med ståndpunkter i sakfråga. Skillnaderna är måttliga mellan kommunerna även om man kan se att sakfrågorna dominerar en aning mer markerat i kontroll- kommunerna än i försökskommunerna. Spegelbilden av detta är i två av de tre kommunerna att man diskuterar och argumenterar omkring personvalet. Något som vi tidigare hävdat bör ses som en mer temporär företeelse och inget som tyder på långsiktiga förändringar. I den tredje kommunen är det fråga om personkarakteristik eller med

• Sida 152
•  Original

andra ord mer renodlade personargument. Samtidigt måste man vara medveten om att vi i denna kommun finner det enda lokala partiet av betydelse och att detta till stor del är uppbyggt omkring en person. Det är snarare detta förhållande än personvalet som spelar in. Den som är benägen att ”finna” effekter kan dock givetvis avfärda dessa förklaringar som ”ad hoc”-produkter och hävda att det finns en systematisk om än liten förhöjning av andelen personbedömningar i personvalskommunerna!

De olika personorienterade argument som förekom var till en fjärdedel inriktade på kandidatens erfarenhet och kunnighet som politiker. Denna egenskap bedömdes uppenbarligen i denna diskussion liksom i olika tidigare undersökningar, som den mest intressanta. Andra mer specificerade argument rörde i ungefär lika stor omfattning kandidatens yrkesbakgrund, vilken kommundel han/hon representera- de, ideologiska ställningstaganden, kön och ålder. Omkring tio procentenheter av alla argument kunde föras till var och en av dessa grupper. Återstoden, omkring en fjärdedel rörde andra icke klart specificerade personegenskaper.

Tabell 2.3 Argumenti valartiklar från olika kommuner.

Person- yn p a rge- Ovriga :a karakteristik personval argument argument procent

Antal argument

Procent

Linköping

Halmstad 446 Vänersborg Zl ] Lidköping 219 Vaggeryd 25l Tranemo

Kommentar: l ungefär hälften av artiklarna har registrerats två argument, vilket var vad tekniken här maximalt tillät.

Den massmediala bevakningen av kommunpolitiker är om man ser till hur många kommunpolitiker det finns och materialets omfattning inte särskilt intensiv. Chansen är inte stor för en väljare att via massmedia skaffa sig information om mer än några enstaka ledande politiker. Samma sak torde gälla riksdagskandidater i en personvalssituation, även om de är färre per valkrets. Enskilda kandidater, förutom ett fåtal med de mest centrala positionerna, får mera sällan något utrymme ens i den lokala pressen. Flertalet av riksdagsledarnöterna uppfattar sig förekomma relativt sett ofta i lokala massmedia. Detta gäller såväl valrörelsen som under det mer normala riksdagsarbetet mellan valen och det gäller både ledamöter med lång erfarenhet och central politisk placering och relativt nya ledamöter (Johansson 19953, Holmberg & Esaiasson 1988). Om vi på grundval av den kommunala nivån skall försöka spekulera om vad som kan komma att inträffa i

• Sida 153
•  Original

samband med nationella val, så står det klart att informationen till väljarna om den del av kandidaterna som redan är ledamöter torde vara ganska omfattande. Förändringen av valsystemet spelar dock ingen större roll i detta sarmnanhang. Samtidigt innebär systemet en tendens till konservering i den meningen att nya kandidater inte har tillnärmelsevis samma möjligheter att synas i massmedia. I detta avseende torde skillnaderna vara mer markerade än motsvarande skillnader på kommunal nivå. Å andra sidan löper sittande ledamöter en större risk att framställas i negativ dager med hänvisning till misstag, affärer eller löftesbrott. Det är kanske här som nya kandida— ter har sin chans!

• Sida 154
•  Original

3 Politikerna

Politikerna är självklart de som i första hand blir eller kan bli direkt berörda av personval. Men även partierna påverkas och riskerar få mindre kontroll och mindre inflytande än tidigare över delar av verksamheten. Personvalet kan också få direkta såväl positiva som negativa konsekvenser för politikerna som individer. Deras möjlig— heter att arbeta som politiker kan påverkas både direkt i valet och indirekt genom att partierna anteciperar väljarnas reaktioner och förändrar sin syn på vilka personer som är lämpliga att representera partiet. Sådana konsekvenser kan komma fram i olika stadier i den politiska valprocessen. I detta kapitel behandlar vi enbart politiker— na. Vi undersöker attityder och beteende med anknytning till per- sonvalet. I nästa kapitel gör vi motsvarande analyser beträffande väljarna. I kapitel 5 försöker vi sedan på några punkter koppla samman väljarnas och politikernas uppfattningar och få en bild av hur det politiska systemet fungerar ur representativ synpunkt vad avser personval.

Politikernas syn på personval

Det är av flera olika skäl av intresse att känna till vilken uppfattning politiker eller kandidater till politiska uppdrag har om personval. Tycker man att det är en bra förändring av det politiska systemet att ge enskilda väljare möjlighet att påverka valet av enskilda kandida— ter. De politiska kandidaternas allmänna uppfattning i denna fråga torde kunna påverka såväl deras syn på och attityder till möjliga konsekvenser av personvalet som deras benägenhet att själva vara aktiva i personvalssarnmanhang. Partier har på ett tidigt stadium markerat olika intresse. På riksplanet har borgerliga varit mer intresserade än till exempel socialdemokraterna, vilka ansett partiets roll viktigare. Har vi samma mönster på den lokala nivån? Ser mindre etablerade kandidater personval som en möjlig 'genväg' och är de därför särskilt positiva? Går det att urskilja någon koppling till egna förutsättningar att bedriva kampanj?

På det hela taget har politikerna en positiv inställning till person- val. Bara var tionde person tycker att det är ganska dåligt eller mycket dåligt att man fått möjlighet att rösta på person. Är då detta en generell inställning bland politiker eller finns det skillnader? Det

• Sida 155
•  Original

ligger nära till hands att föreställa sig att politikerna skulle vara mer positiva i de kommuner som anmält sig till försöket än i övriga kommuner. Eftersom vi bara gör en eftermätning så kan vi dock inte med säkerhet avgöra om en skillnad mellan dessa komrnungrupper beror på en från början given inställning eller om det är fråga om en uppfattning grundad på erfarenhet från försöket. En annan tänkbar skillnad skulle kunna ha att göra med kommunstorleken. Vi vet sedan tidigare att personkännedomen är större i mindre kommuner. Denna större kännedom om personer/politiker skulle kunna ge bättre förut- sättningar också för personval i mindre kommuner än i större.

Tabell 3.1 Syn på personval - kommun, parti, erfarenhet och personlig bakgrund.

Myc et ans a Var en ura ans a Myc et bra bra eller dåligt dåligt dåligt

Summa procent

Procent

Vänersborg Vaggeryd Lidköping Tranemo 'änsterpartiet . Socialdemokraterna 37 Centerpartiet 45 Folkpartiet lib 39 Moderaterna 35 de 40 Miljöpartiet 39 Lokalt parti 24 r aren et av po |- tik Ej erfarenhet

Mellanutbildning Högre utbildning

Kommentar: "Först vill vi fråga om Din egen uppfattning. Tycker Du att det är bra eller dåligt om man får möjlighet att rösta på en enskild person i kommunalvalen?”

Det visar sig att man är entydigt mer positiv till personval i för- sökskommunerna än i kontrollkommunerna. Beror detta på att man var mer positiv där från början eller är det fråga om en effekt av erfarenheterna? Vi kan göra en intressant jämförelse. Halmstad hade

• Sida 156
•  Original

också om än alltför sent anmält sig som frivillig, något som vi fick information om alltför sent för att kunna ta hänsyn till det. Denna kommun är visserligen den bland kontrollkommunerna som har störst andel som tycker att det är mycket bra med personval, men här liksom i hela gruppen kontrollkommuner är man avsevärt mer negativ än i försökskommunerna. Om vi därtill ser på andelen som tycker att personval är Ganska dåligt eller Mycket dåligt, så ser vi att denna andel genomgående är klart större i kontrollkommunerna. Det förefaller sannolikt att det vi ser här i första hand är en effekt av erfarenheter av försöket. Man har troligen blivit mer positivt inställd efter att ha prövat på personval. Det går däremot inte att se några skillnader i synsättet som systematiskt kan kopplas till storlek på kommunen. Eventuella bättre förutsättningar i form av bättre person— kännedom spelar i varje fall ingen direkt roll för den allmänna synen på personvalet.

De borgerliga partierna var på ett tidigt stadium positiva till inför- ande av personval, medan socialdemokraterna var mindre entusias- tiska. Denna skillnad återfinns också på det kommunala planet. Den positiva inställningen är mest uttalad bland moderata politiker, men också folkpartiets kandidater är till stor del mycket positiva. Dessutom är representanter för lokala partier utpräglat positiva till personval. En inte obetydlig andel socialdemokrater, men framför allt vänsterpartis- ter och miljöpartister tycker att införande av personval är ganska dåligt eller mycket dåligt. Andelen ”motståndare” är tre gånger så stor i dessa partier som i övriga partier. Om vi ser enbart till dem som anser att införande av personval är ”mycket bra”, så får vi ett svagt stöd för tanken att nya kandidater ser detta som en möjlighet som är mer intressant än att avancera på annat mer traditionellt sätt. Skillna— den finns här dock bara mellan svarsalternativen ”Mycket bra” och ”Ganska bra”. Om man räknar samman dessa två bedömningar så finns det ingen skillnad mellan dem som har erfarenhet av politiskt uppdrag och dem som inte har sådan erfarenhet. Män, yngre kandida- ter och sådana som har högre utbildning är mer positiva än mot- svarande andra grupper. Tanken på att förbättra en underrepre— sentation borde göra inte bara yngre utan också kvinnor mer positiva. Chansen att åstadkomma en förändring i representationen räcker därmed inte särskilt långt som förklaring till inställningen till personval.

En som det förefaller rimlig hypotes är att kandidater som inte har tidigare erfarenhet som valda till något politiskt uppdrag, men ändå ställer upp som kandidater, i personvalet ser chansen att göra en snabb karriär och bli invalda även från en position långt ner på listan. De som saknar erfarenhet borde därmed vara mer positiva. Det visar sig att den positiva inställningen är mer uttalad bland dem som inte har erfarenhet. Om man utgår från att erfarenheten är någotsånär jämnt

• Sida 157
•  Original

fördelad så borde rimligen sett också högre utbildning göra det lättare att bedriva egen kampanj. Här visar sig att sådana som har högre utbildning är mer positiva till införande av personval. Det går dock på denna grundval inte att hävda att egen förmåga att dra nytta av förändringen är en avgörande faktor vid ställningstagandet. Samman- taget så förefaller ståndpunkten mer bestämmas på (parti)ideologisk än på personligt taktisk grund.

Vi har också ställt en helt öppen fråga till politikerna om vad de anser om införande av personval. Också här framkommer en avsevärt mer skeptisk hållning i kontrollkommunerna än i de kommuner där man gjort försök med det nya valsättet. De som är negativa betonar ofta partiets centrala roll och risken för att kandidater intar stånd- punkter av opportunitetsskäl. Man tar också upp risken för att ”fel” personer blir invalda. Dessutom betonas risken för att den som har gott om pengar får alltför stora möjligheter. De som är positiva för ofta fram att personval tvingar politikerna att känna större ansvar och samtidigt ger väljarna en ny möjlighet att utkräva personligt ansvar. Framför allt i försökskommunerna så betonar man också att person- valet bidrar till att öka intresset för politik.

Politiker i försökskommunerna och i kontrollkommunerna har allmänt sett samma uppfattning om vinsterna för partiet såväl som för den enskilde kandidaten. Ungefär var fjärde politiker anser att det finns något att vinna i dessa två avseenden. Möjligen kan man när det gäller vinster för partiet ana att man tror något mer på sådana i små respektive i stora kommuner än i mellanstora. Större tilltro kan vi fästa till det mönster som mer entydigt visar att man i större kommu- ner är mer benägen att tro på att politikerna tjänar på personval än vad man är i mindre kommuner.

Politiker tillhörande Folkpartiet och Moderata samlingspartiet tror i något högre utsträckning än övriga politiker på att både parti och politiker har något att vinna. Dessa två bedömningar följs i huvudsak åt. Representanter för ”lokalt” parti, det vill säga parti som saknar anknytning till riksparti, tror framför allt och i stor utsträckning på att partiet har något att vinna. Man tror mindre på att enskilda politiker kommer att dra nytta av ett personval. Tidigare erfarenhet av politiskt uppdrag spelar ingen roll i sammanhanget. Däremot är det mycket entydigt så att de som tycker att det är bra att man inför personval också tror på att såväl parti som politiker kommer att vinna på detta. Manliga kandidater tror mera på vinster än kvinnliga kandidater och de yngsta tror framför allt att den enskilde politikern har något att hämta. Högre utbildning medför också större tro på fördelar.

• Sida 158
•  Original

Tabell 3.2 Förväntade effekter av personval - kommun, parti, erfaren- het och personlig bakgrund.

Ba ansmått respe tive Partiet Politikerna Rikspartiernas roll Partierna tr- Antal procent (jfr kommentar) vinner vinner minskar lokalt svagas allmänt svarande

vw u-i-n-n- ' =

m öping . . t Vänersborg 52 166 Vaggeryd 56 202 "Ha—IEEE?! """""""""" _ '2'0'8' ' "

Lidköping l4l Tranemo 80 ' änsterparttet ' Socialdemokraterna 272 Centerpartiet ] 62 Folkpartiet lib l22 Moderaterna I 77 de l21 Miljöpartiet 51 Lokalt parti - annat 35

r aren et av po itt . , Ej erfarenhet 602 Syn på personva : Mycket bra Ganska bra

Varken bra eller dåligt Ganska dåligt

Mycket dåligt

'erson ig a gran: Man Kvinna

Mellanutbildning Högre utbildning

Kommentar: Den första frågan lyder: ”Tror Du att Ditt parti vinner eller förlorar på införande av personval? Svarsaltemativen var ”Vinner”, ”Gör ingen skillnad” respektive ”Förlorar”. ”Den andra frågan var: ”Tror Du att Du själv som politiker vinner eller förlorar på införde av personval?” Svarsaltemativen är desamma som i första frågan. Vi har i båda fallen beräknat ett balansmått så att vi dragit andel som svarar Förlorar från andelen som svarar Vinner. [ princip kan ett sådant index variera mellan [00 och -100. Om det skall nå höga värden krävs givetvis att inga eller bara en liten del väljer mellanaltemativet. De två återstående frågoma utgår båda från inledningen ”Vilka effekter tror Du att ett personval kommer att få?”. Följdfrågoma löd ”Kommer rikspartiemas roll att minska på det lokala planet” respektive ”Kommer partierna att försvagas allmänt?” Andel Ja-svar anges i tabellen.

I de hittills nämnda frågorna berördes en eventuell positiv effekt. I de två återstående frågar vi om bedömningen av vad många politiker ser som risker för systemet. Totalt sett tror tre av fem politiker att rikspartiemas roll konnner att minska på det lokala planet i och med införande av personval. Ungefär en tredjedel tror att ett införande kommer att resultera i att partierna försvagas allmänt. Här kan vi se

• Sida 159
•  Original

ganska klara skillnader mellan försöks- och kontrollkommuner. I de senare tror avsevärt fler att rikspartiemas roll kommer att minska. I kontrollkommunerna tror också dubbelt så stor andel som i för- sökskommunerna att partierna kommer att försvagas allmänt i denna nya situation. Det förefaller i kontrollkommunerna vara fråga om en något ”överdriven” oro i den meningen att man är mindre oroad i försökskommunerna där man har en direkt erfarenhet.

När vi ser på motsvarande bedömningar i olika partier framkommer skäl att något revidera synsättet. Med tanke på att det är de partiers representanter som tidigare visat sig mest positiva till personval som tror att rikspartiemas roll kommer att minska lokalt, så finns skäl att fråga sig om de verkligen ser detta som något negativt. Denna tveksamhet inför tolkningen får stöd när man ser på samma be- dömning direkt kopplad till synen på införande. Här är både de som är positiva och de som är negativa till införande mer benägna att se en risk än de mer indifferenta. När det gäller frågan om en allmän försvagning av partierna som en följd av ett införande av personval, så är det i stället de partier som varit negativa till personval som tror på denna utveckling. I denna situation förefaller det mer rimligt att tro att den uppfattas som en risk. Tolkningen får stöd också av be- dömningarna bland dem som är positiva respektive negativa till införandet. Det är de senare som betonar ”risken”. Skillnaderna i bedömningar är så stora att det finns skäl att uppfatta denna be- dömning som sannolikt väsentlig för ställningstagandet. Det går däremot inte att utläsa några systematiska skillnader med avseende på vare sig kön, ålder eller utbildningsnivå när det gäller dessa två möjliga risker.

Nomineringarna3

Nomineringsprocessen är inte längre en helt partiintern process. Väljarna kan lättare än tidigare genom personvalet påverka i efter- hand. Det är inte längre, i den utsträckning det varit så tidigare, självklart att lång och trogen tjänst kommer att belönas. Hur reagerar man inom partiorganisationerna på detta? Tar man i den nya situatio- nen större hänsyn till väljarnas bedömningar? Det finns grund för tanken att nomineringsprocessen bör påverkas av personvalet. På olika

3 De redogörelser som följer i olika avsnitt om valledamas syn på

verksamheten bygger på de intervjuer kompletterade med skriftliga frågor som gjorts av uppsatsförfattama Håkansson & Sandström respektive Pålsson & Johansson. Exempel på punktvisa sammanfattningar av intervjuerna återfinns i bilaga.

• Sida 160
•  Original

sätt konnner vi att pröva om så är fallet. Från tidigare studier känner vi till bland annat att nomineringsförfarandets utformning har samband med kommunpartiets struktur och storlek och därmed med kommunens storlek. I de små kommunerna räcker det med ett medlemsmöte, i större kommuner är olika delorganisationer inblandade och processen blir mer omfattande. Man försöker ta hänsyn till medlemmarnas önskemål om bland annat personrepresentativitet. Det sker dock väsentligen genom att partiledningen bedömer hur sammansättningen bör vara med dessa hänsyn inkluderade. Det finns mera sällan någon mer omfattande medlemsaktivitet och i den mån sådan förekommer har den väsentligen en inforrnerande funktion. Personrepresenta— tiviteten har också traditionellt varit bäst på icke valbar plats. På valbara platser har kandidaternas duglighet varit viktigare. Delvis som en konsekvens av detta har det inte funnits någon naturlig befordrings- gång från icke valbar till valbar plats. De icke valbara platserna fungerar som ett skyltfönster! Bedömningar av kandidaternas attrakti— vitet när det gäller att dra röster förefaller inte ha spelat någon nämnvärd roll (Barkfeldt m H 1971, Nomineringsförfarande vid riksdagsval (SOU 1972:17)). Dessa undersökningar ligger relativt långt tillbaka i tiden och det kan ha inträffat förändringar. Bland annat torde inslaget av provval ha ökat över tid. Dessutom har partierna på olika sätt sett till att framför allt yngre väljare och kvinnliga väljare blivit bättre företrädda.

Vi börjar med att se på den bild som valledarna ger av aktiviteten under nomineringarna i de tre försökskommuner som vi intensivstude- rar. Det visar sig där att representanterna för vänsterpartiet och socialdemokraterna är relativt belåtna och de konstaterar, liksom också moderaterna, att aktiviteten alltid ökar under valtider. En socialdemok— ratisk valledare betonar att det dessutom funnits ett ökat politiskt intresse mer allmänt, men han understryker också att detta inte beror på personvalet. Inom centerpartiet, folkpartiet liberalerna och ny demokrati är bilden blandad. Inom de två förstnämnda partierna har man utan större framgång gjort ansträngningar för att höja aktivitetsni- vån. de och miljöpartiets valledare uppfattar aktiviteten som låg. Det har väsentligen varit kandidaterna som varit aktiva. De enda partiorga- nisationer som uppger aktiviteten som entydigt hög är de lokala partierna. Där är man uppenbart belåten med omfattningen av medlemmarnas insatser. En valledare för ett lokalt parti anger personvalet som en förutsättning för att partiet skulle ställa upp: ”Ett opolitiskt parti kräver personröstning”. Det finns med undantag för ett lokalt parti enligt valledamas bild inga egentliga tecken på att personvalet spelat någon roll under nomineringarna. Det kan tilläggas att ett par representanter för centerpartiet betonar att nomineringarna avslutats före beslutet om försök med personval. Det förefaller som om centerpartiet klarar av sina nomineringar tidigare än övriga partier.

• Sida 161
•  Original

Finns det då några skillnader i aktivitet i samband med nomine- ringarna mellan de kommuner som prövar personval och våra kontrollkommuner? Valledarna intervjuades som personer som kunde förmodas ha en särskilt god överblick över valets förlopp. Nu kompletterar vi denna bild med en enkätundersökning riktad till samtliga politiska kandidater i de sex aktuella kommunerna. Med detta material får vi förutom jämförelsemöjligheten också en generellt sett bredare bas för att beskriva partiernas verksamhet.

Den föreställning som vi hade från början var alltså att personvalet skulle bidra till en högre aktivitet i försökskommunerna. Vi börjar med att fråga de politiska kandidaterna: Hur mycket debatt/diskussion har det varit om nomineringarna inför 1994 års val ? Andelen som anger att debatten/diskussionen varit Mycket stor eller Ganska stor är totalt sett något över hälften, 55 procent. Andelen är 51 procent i försökskommunerna och 62 procent i kontrollkommunerna. Det vill säga att den skillnad som finns går i motsatt riktning mot vad vi förväntat. Vi fortsätter med frågan Hur omfattande har diskussionen varit jämfört med tidigare val ? Här svarar majoriteten, två tredjedelar, att diskussionen varit lika omfattande som tidigare. En fjärdedel, 26 procent, anger att diskussionen varit mer omfattande än inför tidigare val. Det finns med andra ord en svag tendens till ökad diskussion. Det är dock ingen som helst skillnad mellan försökskommuner och kontrollkommuner. Siffrorna är så gott som identiska när man jämför de två grupperna. En tredje jämförelsepunkt gäller närvaron vid 'något nomineringsmöte '. Det visar sig att tre fjärdedelar av alla som besvarat enkäten varit närvarande vid något nomineringsmöte. Också här är dock aktiviteten/närvaron större i kontrollkonununerna, 80 procent i relation till 70 procent i försökskommunerna. 'Det kan tilläggas att det i något större utsträckning är sådana kandidater som redan suttit åtminstone en period i fullmäktige som besökt nomineringsmötena (87 procent). Också de helt nya har varit aktiva, men i något lägre ut- sträckning (66 procent). När vi jämför kommuner av olika storlek i fråga om dels diskussion bland politikerna omkring nomineringarna, dels närvaro vid nomineringsmöten, så finner vi inga skillnader som går att knyta till storleken. Mätningarna är inte direkt jämförbara med de tidigare undersökningarna, men de tyder på att skillnader mellan kommuner av olika storlek har minskat här på motsvarande sätt som skett i andra sammanhang vad gäller politiskt beteende.

Kandidatargument

När vi ber valledarna att tala om vilka egenskaper hos kandidaterna som man tar hänsyn till vid sammansättningen av vallistorna, så framträder några som helt dominerande. De egenskaper som valledar-

• Sida 162
•  Original

na ser som viktigast att få god representation för är kön, ålder och del av kommunen. Centerpartiet och moderata samlingspartiets represen- tanter tar oftare än andra upp yrkesbakgrund som en viktig egenskap. Inom sistnämnda parti var det liksom inom Ny demokrati i en kom— mun en särskild merit att inte vara offentliganställd. Provval nämns också enbart av moderat representant. Det kan dessutom noteras att en stark betoning av representationen för olika kommundelar framträder i valet i Vaggeryd.

En fråga till valledarna gällde om det kommit några direktiv från centralt håll inom respektive parti om hur nomineringsprocessen borde gå till när personval infördes. Ett dominerande intryck är att in— ternkomrnunikationen inom partierna lämnar mycket övrigt att önska. Man är inte överens om ifall det överhuvudtaget funnits några direktiv och än mindre om vad de i så fall skulle innehålla. Detta framgår när man jämför svaren från samma parti i olika kommuner. Det som oftast tas upp, även om det inte heller här finns någon systematik, är könsfördelningen på kandidaterna. I detta avseende har uppenbarligen flera partier varit aktiva.

Av de politiska kandidaterna i försökskommunerna svarar 20 procent ja på frågan: Har den nya möjligheten att personrösta använts som motivering för eller emot att föra upp en viss person på valse- deln? Den dominerande typen av argument var kopplade till om man kunde ha personligt förtroende för kandidaten eller om han/hon kunde tänkas göra en god insats/fungera väl. De därefter oftast förekomman— de argumenten har att göra antingen med att en viss kandidat hade karisma/i särskilt stor utsträckning kunde tänkas attrahera väljare, eller med kandidatens inställning i aktuella sakfrågor. Ålder, kön och vilken del av kommunen man konnner ifrån nämndes av några svarande. Vi frågade också: Påverkar personvalet på något annat sätt diskussionen om kandidater? På denna fråga svarade 15 procent ja. Den diskussion som i första hand kom fram hade att göra med kandidaternas dragningskraft på väljarna och taktiken när det gällde att komponera vallistorna. Personlig lämplighet och kön är också faktorer som har tagits med i diskussionen. Ett lite mer speciellt inslag, vilket också är en rimlig konsekvens av personröstningen, har att göra med förut- sebarheten. Vissa kandidater som tidigare varit villiga att stå på listan, men bara på garanterat icke valbar plats som rena ”dragplåster”, kände sig nu mer tveksamma. Garanti mot inval kunde inte utfärdas med samma säkerhet som tidigare. Det bör påpekas att valledamas och politikernas olika bilder av vad som är viktigt inte är inkonsistenta. Valledarna tillfrågades om kompositionen av listorna, medan politiker- na tillfrågades om argument rörande enskilda personer.

För tio olika uppräknade egenskaper (jämför tabellen) har vi också bett politikerna i både försöks- och kontrollkommuner svara på frågan: Hur stor betydelse tror Du att följande egenskaper hos kandidaten

• Sida 163
•  Original

har/kan ha för att dra extra personrösteri Din kommun? Vi försöker här få fram politikernas perception av väljarnas uppfattning. Det är fråga om att komma åt en aspekt av taktiken i utformningen av vallistorna. Vi har dessutom ställt en följdfråga som lyder: Ange den egenskap som 2! anser borde spela göm roll, vilken alltså avser politikerns egen uppfattning.

Tabell 3.3 Kandidatargument- kommun, parti, etfarenhetoch personlig bakgrund. Kommu- — srkt i Yrke om— Er aren- ldeolo— Riks- Förtro- Kön - lder nalt kommu- mun— het & gisk politisk ende lör Procentandel som verk- nal del kunnig— fram- lojali- kandidat anser argumentet samhets- fråga het toning tet person- viktigt område ligen Totalt ' ' ' l - * * ln öprng : ; . . _ Vänersborg 32 61 2 7 44 29 2 71 4 3 Vaggeryd 25 57 4 32 44 25 6 76 4 5 "Wanås—tid" """"" 2'9 _____ S' f'__2'—'10'_"5'l"__3'4'—"8 """ 74'"_'6'_"6"_ Lidköping 33 60 8 7 52 32 8 72 6 6 Tranemo 28 59 7 16 51 26 8 73 1 0 ' ånsterpartret : . ' ' : . . : . . Socialdemokratema 31 49 7 14 41 34 8 65 5 5 Centerpartiet 23 57 3 19 44 19 6 77 4 4 Folkpartiet lib 32 61 5 10 42 29 2 78 6 5 Moderaterna 28 61 3 13 60 27 3 80 4 4 de 37 51 4 13 53 34 6 80 3 1 Miljöpartiet 27 57 3 6 51 38 8 62 7 4 Lokalt parti 35 74 6 12 57 44 9 80 0 3 r aren et av po r- ' l ' . . . ' : tik Ej erfarenhet 30 57 5 11 49 31 7 72 4 5 'erson ig a - grund: Man 25 50 1 14 45 24 4 71 3 3 ernna 37 66 6 12 50 38 9 75 7 6 ......... l8-35år 3068510332367367 36-55 år 29 56 5 14 48 30 6 70 4 4 56- år 31 48 4 15 55 34 7 80 5 5 '"'""Öb'l'iitbild'n'iiigm .......2.9 .............. 4 '8 ........... ö ........ 2. 2 ........... 6 0. ........... 3.0 ........... ö ............... ,” ............ 3 .......... .6 ....... Mellanutbild- 31 56 5 12 44 31 9 75 3 4 ning Högre utbild- 29 51 3 11 44 29 3 73 5 4 ning

Kommentar: Andel i respektive grupp som anger egenskapen som Mycket viktig.

Väljarnas Förtroende för kandidaten personligen är den faktor som politikerna genomgående tror spelar störst roll för personröstningen. I det närmaste tre fjärdedelar anger dess betydelse som Mycket stor. Den egenskap som man bedömer som näst viktigast för väljarna är kandidatens Ställningstaganden i aktuella frågor. Över hälften har markerat denna punkt som mycket viktig. I båda dessa fall är

• Sida 164
•  Original

överensstämrnelsen stor mellan försökskommuner och kontrollkommu- ner. Det finns inget som tyder på att personvalet haft någon betydelse. Kandidatens erfarenhet och kunnighet anges som mycket viktig av i det närmaste hälften av dem som besvarat enkäten. Här är emellertid bilden inte längre lika homogen. Erfarenhet anges som viktigare av politikerna i kontrollkommunerna. Den rimligaste förklaringen till denna skillnad torde vara just personvalet. När man börjar fundera och diskutera mer i personterrner så driver diskussionen fram mer specifika argument och mindre ”konkreta” argument som just erfaren— het och kunnighet kommer lite i skymundan. Det kan samtidigt noteras att när vi frågat om vilken egenskap man anser borde spela störst roll så kommer erfarenhet/kunnighet ut som den egenskap som betonas av störst andel, i det närmaste två tredjedelar av alla svarande. Att man kan känna Förtroende för kandidaten personligen bör enligt politikerna vara den näst viktigaste faktorn i personröstningen. Också i övrigt utgör personkarakteristika som till exempel ”trovärdighet” och ”ärlighet” vanligt förekommande egenskaper när man anger vad som borde vara viktigt. Givetvis betonas också olika egenskaper som kan sägas ha med resultat/framgång att göra, men tonvikten är totalt sett klart större på personegenskaperna. Politikernas bedömning är med andra ord att väljarna är mer sakfrågeinriktade än de borde vara. Framför allt när man ser på vilka andra egenskaper som politikerna anser vara väsentliga när de får svara fritt, så framgår det klart att kandidaternas dragningskraft på väljarna ses som mer central idag än tidigare. Det är dock en förändring som inte enbart är kopplad till personvalet, utan den återfinns även i kontrollkommunerna. Den gäller i ungefär lika stor utsträckning oberoende av parti. Samtidigt finns det gamla grundmönstret kvar, nämligen att kompetens, erfarenhet och kunnighet uppfattas som mest viktigt. Vi har här inte försökt skilja ut argument för kandidater på valbara respektive icke valbara platser. Den generella bilden är dock att det inte går att se några tecken på att det finns några delar på valsedlarna idag av ”skyltfönsterkaraktär”. Inga svar och inga andra iakttagelser pekar på något sätt i den riktningen. Det kan dock noteras att Henry Valen i en relativt aktuell studie av nomineringsprocessema i Norge finner tecken på att förtroende inom partiet är viktigare för kandidater som står högt upp på listan, medan grupprepresentativitet blir viktigare för de lägre platserna (Valen 1988). Det finns med andra ord åtminstone i den norska urvalsproceduren fortfarande ett inslag av skyltfönster. Vilken del av kommunen som kandidaten representerar har något större betydelse i mindre kommuner. Kommundel har extra stor betydelse i Vaggeryd, där det uppenbarligen finns en klar motsättning mellan två konkurrerande tätorter. Det är också den enda typ av argument där resultaten anger att utbildningsfaktorn spelar roll. Kandidater med enbart obligatorisk utbildning är något mer benägna

• Sida 165
•  Original

att betona betydelsen av kommundel. Det visar sig dock att detta väsentligen beror på att utbildningsnivån genomsnittligt är något lägre i de mindre kommunerna.

Finns det någon koppling mellan argumentationen och den egna personliga bakgrunden? Den frågan går bara att se på med utgångs- punkt från egenskaperna kön och ålder. Den hypotes man kan ha är att de grupper som är underrepresenterade skulle vara mer benägna att betona respektive egenskap. Det skulle i detta fall innebära kvinnor respektive yngre såväl som äldre väljare till skillnad från medelålders. Skillnaderna är visserligen små, men de går helt i förväntad riktning. Kvinnliga väljare anser att könsfördelningen är viktig och yngre såväl som äldre anser att ålder är en viktig egenskap. Det kan dessutom noteras att äldre väljare prioriterar erfarenhet och kunnighet och personligt förtroende i särskilt stor utsträckning.

Valkampanjema

Det gick inte att utläsa några tecken på att personvalet hade bidragit till större aktivitet under nomineringsprocessen. Nästa fråga är om det nya inslaget i valbilden gjort valkampanjen mer intensiv eller på annat sätt förändrat kampanjaktiviteterna. Har man på något sätt anpassat organisation eller ökat/minskat insatserna av resurser av olika slag? I vilken utsträckning bedriver kandidaterna kampanjen så att deras egen personliga kandidatur främjas? Har partierna tappat något av sitt grepp över valets förlopp?

Organisation

I två av de tre personvalskommuner som vi intensivstuderat, Väners— borg och Vaggeryd, så meddelar valledarna i samtliga partier att det inte skett några organisatoriska förändringar i relation till föregående val. Man har inte ansett det behövligt att vidta några speciella åtgärder på detta plan. Det är sedan en annan fråga om enskilda kandidater arbetat annorlunda än tidigare i dessa kommuner. I den största av de tre, Linköping, säger flera partier att det skett förändringar. Socialde- mokraterna har minskat på stora offentliga arrangemang och satsat mer på media. Samtidigt har lokala enheter fått större handlingsfrihet. Inom centerpartiet har de fem första kandidaterna på varje lista fått lägga upp en egen kampanjstrategi. Den enskilda kandidatens ansvar betonas. Samtidigt hävdas dock att det är fråga om en mer generell policyförändring inom partiet och att den inte direkt hänger samman med personvalet. Moderata samlingspartiet säger sig ha haft en starkare valorganisation i föregående val än i 1994 års val. Också

• Sida 166
•  Original

miljöpartiet antyder en förändring av liknande karaktär. Ny demokrati satsar något mer på TV—reklam, medan övriga svarar att organisatio- nen är oförändrad. Det finns inget enhetligt mönster i dessa föränd— ringar och de motiveras i den bild valledarna ger inte heller av personvalet. Samtidigt är det fråga om förändringar som mycket väl skulle kunna vara anpassningar till en större roll för enskilda personer. Man minskar på olika sätt organisatorisk styrning och ger ökad rörelsefrihet åt enskilda kandidater.

När man direkt frågar om antal valarbetare så framhåller ett par borgerliga partier i Linköping att det var fler aktiva och större engagemang 1991. Socialdemokraterna anser däremot att antalet ökat 1994. Det är inte heller här fråga om något enhetligt mönster, vilket framgår när man jämför med kontrollkommunen Halmstad. Där har fyra av sex partier som rapporterar förändringar, upplevt större aktivitet och större engagemang i årets val. Underlaget i form av svar på frågorna är tunnare i Vänersborg och Lidköping respektive Vaggeryd och Tranemo. Varken i Vänersborg eller Lidköping verkar det dock vara fråga om några systematiska förändringar. I Vaggeryd är däremot aktiviteten större i 1994 års val, något som man i ett par partier hänför till personvalet. I den kommun som vi jämför med, Tranemo, har det inte skett några förändringar. Det enda parti som visar en någotsånär systematiskt ökad aktivitet och ökat engagemang är socialdemokraterna. När man ser på övriga partier är det ett mer oregelbundet mönster. Ett par partier hänför en ökad aktivitet till personvalet, men materialet ger inte underlag för ett påstående om att det finns någon mer påtaglig effekt av försöket med nytt valsystem.

Partierna på central nivå rapporteras bara i ett par fall ha gjort några försök att hjälpa till inför personvalet. Socialdemokraterna och centerpartiet har haft sammandrag med representanter från för- sökskommunema och centrala politiker. Inget parti har gått ut med några mer generella direktiv eller direkt försökt styra inriktningen. Däremot har man åtminstone inom moderata samlingspartiet i informationsmaterial pekat på effekter som personvalet kan få. Vänsterpartiet i en kommun säger sig ha fått hjälp med att lägga upp kampanjen, medan man i ett annat parti konstaterar ”vi vet bäst här”. Det förefaller som om man på centralt håll inte tagit initiativ utan begränsat sig till att göra insatser när det kommit önskemål, en förvånansvärt passiv hållning av partier som annars ibland kan gå ut relativt hårt för att styra inriktningen på valkampanjerna.

Vi har också här vänt oss till samtliga kandidater på vallistorna för att få deras syn på ifall valkampanjen har ändrats i förhållande till tidigare val. Frågan med inriktning på valkampanjens omfattning löd: Hur har valkampanjen förlöpt? Har aktiviteten i partiet varit 'som vanligt ”? Svarsaltemativen, som hänförde sig till inledningen ” Omfatt- ning - jämfört med tidigare.-' var Mindre, Oförändrad respektive

• Sida 167
•  Original

Större. Totalt sett så svarar 38 procent att omfattningen varit större 1994 än 1991. Tyngdpunkten, 62 procent, ligger dock på alternativet oförändrad, med endast 6 procent tyckte att omfattningen var mindre 1994. Vi kan direkt konstatera att andelen som ansåg att omfattningen var större var 33 procent i försökskommunerna och 46 procent i kontrollkommunerna. Möjligen kan man tillägga att medan det i försökskommunerna bara var 6 procent som uppfattade omfattningen som mindre, så var denna andel 11 procent i kontrollkommunerna. Om man ser till enskilda kommuner så är det i första hand i Lidköping och i Halmstad som politikerna ser tecken på en ökning. Det förefaller inte finnas något underlag för att hävda att personvalet blåst ökat liv i valkampanjerna. Den bild vi fått i valledarintervjuerna av att socialdemokraterna haft högre grad av engagemang och aktivitet i sin valkampanj får stöd även här. Av de socialdemokratiska kandidaterna anser 64 procent att aktiviteten varit högre under 1994 års val. Närmast därefter kommer vänsterpartiet, miljöpartiet och lokala partier där ungefär 40 procent har motsvarande uppfattning. Det förefaller snarare troligt att socialdemokraterna känt opinionsvinden i ryggen och därför fått ökad aktivitet.

Personvalskampanjer

Av de tillfrågade politiska kandidaterna i tre kommuner hade 15 procent bedrivit någon form av personvalskampanj. Andelarna varierade dock avsevärt från 27 procent i Linköping, 13 procent i Vänersborg till 7 procent i Vaggeryd. Aktiviteten är högst bland moderata kandidater, där en fjärdedel har bedrivit personvalskampanj. Folkpartiets, centerpartiets och socialdemokraternas representanter är i det närmaste lika aktiva. Där har var femte kandidat bedrivit personlig kampanj för sin kandidatur. Inom övriga partier är sådan aktivitet mer sällsynt förekommande.

Man skulle kunna föreställa sig att personvalet skulle utnyttjas i speciellt stor utsträckning av kandidater som är nya och inte vill ”vänta på sin tur”. Vi har redan kunnat konstatera att kandidater utan tidigare politisk erfarenhet är mer positiva till personval. Denna tanke stämmer dock inte när man generellt ser till nya kandidater i jämförel- se med sådana som tidigare har varit politiskt valda. De senare bedriver personkampanj i dubbelt så stor utsträckning som de kandidater som inte tidigare suttit på politiskt valt mandat. Samtidigt skall man vara medveten om att det är de som tidigare varit valda som tillhör partiets kärna och som sannolikt är mer aktiva på vilket sätt vi än mäter. En grupp vilken man brukar anse vara underrepresenterade i politisk verksamhet, unga väljare, är här den mest aktiva ålders- gruppen. Kvinnliga kandidater, som också är underrepresenterade,

• Sida 168
•  Original

bedriver personvalskampanj mindre ofta än manliga kandidater. I den utsträckning som kvinnor fortfarande oftare än männen står på ”icke valbar plats”, så förefaller inte dessa kampanjsatsningar kunna ha någon utjämnande effekt.

Tabell 3.4 Kampanjaktivitet.

Finansie- ring Andel som Kan tänka sig bedrivit personval- Partiet Stöd från annan Betalat personkampanj

Procent skampanj organisation ' i nästa val

ota i

in öprng ' t ' Vänersborg 13 8 4 22 Vaggeryd 7 2 3 19 'änsterpartiet | | . Socialdemokraterna 18 15 2 0 21 Centerpartiet 20 7 0 5 29 Folkpartiet lib 17 11 0 11 22 Moderaterna 24 7 2 15 41 de 8 5 0 3 17 Miljöpartiet 4 O 0 0 4 Lokalt parti 3 0 0 0 7

] er aren et . .

Vän - i 36-55 år 15 7 7 25 56- år 13 5 5 16 Obl. utbr cmng 4 13 Medelutbildning 15 8 29

Kommentar: När procenttalen under "Finansiering” summerar till en lägre andel än den andel som säger sig ha bedrivit personvalskampanj, så beror det på att en mindre grupp säger sig ha bedrivit kampanj utan några kostnader. Frågan om man kan tänka sig att bedriva personkampanj i nästa val är ställd till dem som inte bedrivit personkampanj i årets val. Dock har ett par procentenheter av dem som nu karnpanjat velat betona att de tänker fortsätta och svarat ja också här.

I de flesta fall kostar det pengar att driva politisk kampanj. Vi har frågat om varifrån man har fått de behövliga ekonomiska resurserna. Totalt sett är partierna den viktigaste finansiären, dock tätt följd av personliga insatser. Av de 15 procent som bedrivit kampanj har 8 procentenheter fått finansiering av partiet och 6 procentenheter har betalat sin kampanj själva. Det förefaller ganska klart att partierna har försökt gynna vissa grupper. Framför allt kvinnliga kandidater har till allra största delen fått ekonomisk uppbackning av sina partier, medan manliga kollegor något oftare betalat själva än fått stöd av partiet. Skillnaden mellan yngre och medelålders/äldre väljare är i det nårrnaste lika klar. Yngre väljare har till största delen fått finansiering

• Sida 169
•  Original

via partiet, medan de något äldre betalat själva lika ofta som de fått partifinansiering. Det kan dessutom noteras att de kandidater som har högst utbildningsnivå i större utsträckning får stöd av partierna och i relativt sett mindre utsträckning betalar ur egen ficka. Denna skillnad hänger till en del sarmnan med att yngre kandidater genomsnittligt sett har högre utbildningsnivå. Det finns inte oväntat också en ganska markerad politisk skiljelinje när det gäller finansieringen av kampan- jerna. Vänsterpartiets och socialdemokraternas kandidater får väsent- ligen stöd från partierna och betalar ingenting privat. När man sedan förflyttar sig åt höger på den politiska skalan så ökar andelen egenfinansiering. Bland moderata kandidater är den dubbelt så ofta förekommande som partifinansiering.

Den politiska aktiviteten vid första personvalet är kanske inte ensam någon säker prognos för utvecklingen. För att få ett grepp om hur de som inte nu bedrivit personliga valkampanjer i efterhand ser på systemet och vilka lärdomar de dragit, har vi frågat om de kan tänka sig att satsa på en personlig kampanj i nästa val. Det visar sig att förutom den grupp som nu varit aktiv, så kan ytterligare cirka 20 procent av kandidaterna tänka sig en sådan insats. Om denna ”ambi- tion” förverkligas så skulle vi alltså hamna i en situation där mer än var tredje kandidat bedriver sin personliga kampanj. Kvinnorna var något mindre aktiva, än de manliga kandidaterna. Demra skillnad konnner snarast att förstärkas. Mer än var fjärde manlig mot mindre än var femte kvinnlig kandidat kan tänka sig att driva kampanj i nästa val. Medelålders kandidater skulle enligt denna ”prognos” hårdare än i 1994 års val konkurrera med de yngsta kandidaterna. De medelålders accepterar inte att förlora terräng. Kandidater som saknar direkt politisk erfarenhet har också noterat möjligheten och det förefaller som om en större andel än i detta val konnner att utnyttja denna möjlighet för att få sitt första politiska mandat. Vid en jämförelse mellan partierna kommer dock inte fram några nya mönster. Det är fråga om en allmän inriktning på ökad personvalsaktivitet, men den är störst där aktiviteten redan nu är störst och mindre där den nu är mindre.

En enskild kandidat som bedriver sin egen personvalskampanj har givetvis, även om han/hon har ekonomiskt stöd, ganska begränsade resurser. Begränsningarna ligger dels i pengar, vilket kan vara mycket viktigt, men också i kapacitet och i tid. Kandidaten måste ensam delta överallt och kan inte, som när man på partinivå planerar en kampanj, lita på att andra klarar av de delar kandidaten inte själv hinner med. Dessutom kan kandidaten inte lita på eller få hjälp av kollegor med längre erfarenhet eller med annan speciell kompetens. Samtliga dessa faktorer förväntas påverka valet av kampanjtekniker.

• Sida 170
•  Original

Tabell 3.5 Kampanjtekniker.

edia Annon- Bro- org- An- Andel som sering schyr möten nat bedrivit person—

Procent valskampanj

in pmg . ' . Vänersborg 3 2 7 5 7 13 Vaggeryd 2 l 2 2 2 7 'änstcrpartret | | | | | ' Socialdemokraterna 5 1 2 14 9 4 6 18 Centerpartiet 6 2 2 7 6 0 8 20 Folkpartiet lib 7 4 8 6 8 3 1 17 Moderaterna 5 10 2 l l 1 l 1 16 24 de 3 1 2 3 3 1 3 8 Miljöpartiet 0 0 0 0 4 0 0 4 Lokalt parti 0 3 0 3 0 0 25 3

j er aren et . riod

V än 4 : . I

- . * 0 36-55 år 5 3 3 5 2 7 15 ".."-I . O- ut-r uning 1 2 - 13 Medelutbildning 5 3 4 8 7 2 15 Högre utbildning 5 3 3 8 7 1 17

Kommentar: Var och en fick ange om han/hon använt respektive teknik. Flera alternativ kunde anges. Andelen som bedrivit personvalskampanj är inlagd som en referenspunkt för tolkning av siffrorna i tabellen. Basen i tabellen är samtliga kandidater.

Det kan först konstateras att det inte finns några skillnader när det gäller sättet att driva kampanj mellan kandidater med hänsyn tagen till om man gillar personval eller ej. Dock är (givetvis) de som tycker att det är bra med personval mer aktiva generellt sett. Det finns vissa skillnader i valet av tekniker som kan kopplas till det sätt på vilket man finansierat sin kampanj. De kandidater som själva står för kostnaderna har i stor utsträckning ägnat sig åt att ”knacka dörr”, medan de kandidater som haft partistöd har utnyttjat resurserna till att trycka upp broschyrer. Partistödet ger uppenbarligen förutsättningar för kandidaten att nå ut till fler väljare, men stimulerar ej till direktkontakt med väljarna.

Aktiviteten är som framgått tidigare, överhuvudtaget större i större kommuner. Det är denna skillnad som ligger bakom det högre utnyttjandet av alla olika tekniker i större kommuner. Det är framför allt via propaganda genom broschyrer och torgmöten som kandidaterna i den största kommunen skiljer ut sig från personkandidaterna i de två övriga undersökta kommunerna. Media används inte mer i stora

• Sida 171
•  Original

kommuner än i små enligt resultaten här. Däremot används media särskilt ofta av kandidater som redan tidigare har varit med och blivit valda till något politiskt uppdrag. 1 övrigt kan konstateras att modera- ter särskilt ofta satsat på dörrknackning och liksom kandidater från lokala partier, på andra egna former av aktiviteter. Folkpartikandidater har i särskilt stor utsträckning satsat sina resurser på annonsering. Broschyrer är en form som relativt sett ofta utnyttjas av äldre kandidater, medan yngre och kandidater utan tidigare erfarenhet hittar på andra former än de som vi frågat om här. Det är uppenbart att olika grupper av kandidater utnyttjar olika tekniker. Lokala förut— sättningar och partitraditioner såväl som kandidaternas tycke och smak verkar ha betydelse för valet av sätt att driva kampanjen.

Personvalets genomslag

Har inslaget av personval haft någon betydelse för valkampanjens förlopp? En effekt borde rimligen sett vara att enskilda personer kommer mer i centrum i personvalskommunerna. Det kan, men behöver inte, ske på sakfrågornas bekostnad. Man kan tänka sig att argumentationen påverkas och förändras, i första hand i riktning mot mer argument med direkt personkoppling. Vid sidan om sakfrågornas absoluta och relativa utrymme i valkampanjen, så kan man också eventuellt tänka sig att argumentationen vad gäller politiska sakfrågor förändras. Vissa sakfrågor, som kanske annars skulle kommit i skymundan kommer dessutom i blickfånget därför att de drivs av en kandidat som är effektiv i sin personkampanj. Vi börjar med att fråga politikerna hur mycket de observerat personvalskampanjer inom sitt eget parti och av representanter från annat parti. I ett andra steg ser vi på om det stämmer att enskilda personer kommit speciellt mycket i centrum i personvalskommunerna och till sist frågar vi oss om det går att uppfatta några systematiska tendenser till förändrad argumenta- tion.

• Sida 172
•  Original

Tabell 3.6 Uppmärksamhet på personer i valkampanjen.

Märkt personvalskampanj inom egna partiet

Uppmärksamhet p andra än ledande töreträdare

in öprng Vänersborg Vaggeryd

' änsterpartret Socialdemokraterna Centerpartiet Folkpartiet] ib

Moderaterna de

Miljöpartiet Lokalt parti

Kommentar: Frågorna lyder: ”Har Du märkt någon form av personvalskampanj från andra kandidater i Ditt parti?” respektive ”Har personvalsinslaget lett till att andra personer i partiet än de lokala ledande företrädarna fått mer av uppmärksamhet i årets valkampanj?".

Totalt sett säger sig något mer än fyra av tio politiska kandidater ha märkt någon form av personvalskampanj inom sitt eget parti. Hur mycket man märker är naturligtvis beroende av hur mycket det finns att märka. Personvalskampanjer har absolut sett märkts mest i Linköping, där de varit vanligast och minst i Vaggeryd, där de förekommer i mindre utsträckning. Uppmärksamheten har dock inte minskat proportionellt. Med hänsyn tagen till den låga frekvensen av personvalskampanj i Vaggeryd, så har den märkts av många kandida- ter. Det är dessutom så att på frågan om uppmärksamheten förskjutits från de ledande företrädarna, så är man något mer benägen att svara ja i de mindre kommunerna trots att kampanjerna varit färre. Folk- partikandidaterna har både särskilt ofta märkt av personvalskampanj inom partiet och tyckt sig notera en förskjutning av uppmärksamheten mot andra än de ledande företrädarna. Möjligen har den annonsering vi noterat haft betydelse.

Vi frågar här politiker i en roll som observatörer. De som själva bedrivit personvalskampanj har emellertid i dubbelt så stor utsträck— ning som övriga lagt märke till andras kampanjer. Det går alltså inte direkt att säga att man ger en absolut bild av sanningen här. De skillnader som finns mellan kommuner och mellan partier kommer klart fram. Samtidigt beror bilden till avsevärd del på vad man vill se och bilden säger också något om betraktaren.

• Sida 173
•  Original

Tabell 3. 7 Effekter på argument och sakfrågor.

Andel som anser att argumentationen påverkats

14

Andel som anser att andra sakfrågor aktualiserats

m öping Vänersborg Vaggeryd

' änsterpartret

Socialdemokraterna Centerpartiet i 1 Folkpartiet lib 1 1 Moderaterna 8 de 10 1 ! Miljöpartiet 8 14 Lokalt parti 6 22

Kommentar: Frågan lyder: ”Har valkampanjen i övrigt påverkats av personvalskampanj/dis- kussion? Har sättet att argumentera förändrats?” respektive ”Har andra frågor kommit upp?”.

Bara var tionde politiker tycker sig ha noterat någon förändring av argumentation eller inriktning på sakfrågor som kan hänföras till personvalet. Skillnaderna mellan kommunerna är måttliga, men det förefaller ändå värt att notera att man upplevt effekterna som mest påtagliga i den kommun där personvalsaktiviteten var minst ofta förekommande. Vi har redan kunnat observera att kampanjerna uppmärksammats relativt sett mest här och i störst utsträckning påverkat vilka personer som uppmärksammas. Det framstår alltmer klart att även enstaka personers kampanj får större genomslag i en mindre kommun. Det finns däremot ingen enkel relation mellan personvalsaktivitet i olika partier och bedömning av betydelse för valkampanjens förlopp. Moderata politiker, som är mest aktiva med egna personvalskampanjer, tycker i liten utsträckning att argumenta- tion eller sakfrågor påverkats. Miljöpartister och representanter för lokala partier, vilka drivit kampanj i minst utsträckning, tycker ändå att andra sakfrågor aktualiserats än som skulle skett utan person- valsinslag. Det bör i sammanhanget noteras att frågan avser inte bara det egna partiet utan hela valrörelsen. Det är med andra ord inte självklart att vi skall hitta något samband med den egna aktiviteten även om det också samtidigt framgått att de som själva varit aktiva märkt mest effekter. Det kan tolkas så att det är en fråga om ej infriade förväntningar. De som är positiva förväntade sig stor effekt och de är besvikna därför att effekten blev alltför liten. De som är negativa ville inte ha någon effekt och är besvikna därför att den blivit alltför stor.

Politiska partier måste som bekant alltid företrädas av fysiska personer. Detta gäller även om partiet programmatiskt betonar att personerna inte spelar någon roll. Man kan åtminstone teoretiskt helt undvika att presentera de enskilda kandidaterna. Ofta har man dock i

• Sida 174
•  Original

åtminstone någon utsträckning satsat resurser på att presentera de personer som skall företräda partierna. Det kan ha rört sig om de ledande företrädarna, samtliga eller något däremellan. Partiernas policies kan variera och det kan finnas skilda traditioner i olika kommuner i detta avseende. Vi skall försöka se om det finns några tecken på att personvalskampanjen har påverkat omfattningen av eller inriktningen på presentationen av enskilda kandidater.

Tabell 3. 8 Personpresentation i kommunermed och utan personval och i olika partier.

Partiets presentation av enskilda kandidater

De ledande/ Övriga som Kandidater på Samtliga i lnga särskilda högt på listan kanske normalt icke lika stor presentationer av Procent kommer in valbar plats omfattning enskilda kandida- ter ota [ ' | rn öprng . ' Vänersborg 33 6 3 16 42 Vaggeryd 49 3 4 7 38 'Hålr'n'stäil """"""""" S' 1 """"""""" 8 """""""" 2 """"""" R) """"""""" 2 if '''''' Lidköping 50 7 2 8 33 Tranemo 34 5 1 21 38 'änsterpartret ' ' Socialdemokraterna 49 10 4 18 19 Centerpartiet 56 5 1 12 26 Folkpartiet lib 46 2 5 11 37 Moderaterna 47 5 l 8 39 de 47 1 0 6 46 Miljöpartiet 26 0 O 2 72 Lokalt parti 18 5 0 11 65

Kommentar: Frågeforrnulering: ”Har man inom Ditt parti mer än tidigare gått in för att presentera enskilda kandidater? Om ja, vilka har det i så fall gällt?” (svarsalternativen framgår i tabellen).

Broschyrer är den vanligast förekommande kampanjtekniken. Vi har försökt att genom kontakter med partikanslier och valledare samla in allt tryckt material från partierna. I de två största kommunerna har det i vardera producerats ett trettiotal trycksaker. Av dessa innehöll trettio respektive 45 procent fokusering på enskild kandidat. Aktiviteten och inriktningen på materialet är relativt likartad i dessa båda kommuner. När vi ser på de två mellanstora kommunerna finner vi desto större skillnader. I Vänersborg är antalet trycksaker ungefär lika stort som i de större kommunerna, medan personfokuseringen är påtagligt större. Partierna i Lidköping har enligt uppgift producerat avsevärt färre trycksaker och bara en mindre del av dem är fokuserade på person. I de minsta kommunerna är antalet trycksaker jämförbart med

• Sida 175
•  Original

antalet i Lidköping, medan däremot andelen med personfokusering är högre än i något tidigare fall. Det går inte att i broschyrmaterialet finna några belägg för att personcentreringen verkligen skulle vara större i försöks— än i kontrollkommunerna. Däremot kan man på denna grundval hävda att personfokuseringen är större i små kommuner än i stora, även om Lidköping här utgör ett undantag från detta mönster.

Tabell 3. 9 Personfokusering i trycksaker.

Antal trycksaker Procentandel med personfokusering Linköping 0 Halmstad 45 "Väii'é'i's'iiöiä .............................................................................................................................. 5.3. .................................. Lidköping 17 Vaggeryd 12 .................................................................... 75 .................................. Tranemo 86

När man frågar valledarna om presentationen av enskilda kandidater blir svaret entydigt. Man koncentrerar sig i första hand på partiin- forrnation. Presentation av enskilda kandidater har ofta skett på kandidaternas eget ansvar, även om partierna ibland lagt en mindre del av resurserna på enskilda kandidater. När man jämför Linköping med Halmstad så förefaller det som om det funnits ett något större intresse för att presentera de enskilda kandidaterna i Linköping. Det går inte att utläsa något entydigt mönster i övriga kommuner och det finns alltså knappast underlag för att hävda att det är fråga om en effekt av personvalet. Det skulle också kunna vara en tidigare befintlig skillnad som fortlever.

Frågan till politikerna om personpresentationen är ställd så att det skulle framgå om det skett någon förändring sedan föregående val. När man ser på svarsfördelningen blir man dock tveksam till frågans validitet i detta avseende. Om man tolkar svaren strikt enligt frågans formulering så skulle man i stor utsträckning genomgående ha ökat koncentrationen till de kandidater som står högst på listan. Svaren ger sannolikt mer en bild av i vilken omfattning det förekommer olika typer av personpresentation än en bild av förändring i presentationer- na. För uppnående av det huvudsakliga syftet, att se om personvalsför- söket spelat någon roll, behöver inte detta utgöra något avgörande hinder. Vi kan i alla fall jämföra försökskommuner och kontrollkom- muner, respektive olika partier.

Totalt sett är presentation av de ledande kandidaterna den vanligaste handlingslinjen. Nästan lika stor andel av politikerna rapporterar dock att man inte alls gör några presentationer av enskilda kandidater. Det finns inga systematiska skillnader mellan kommuner vare sig med hänsyn till försök eller ej, eller med hänsyn till storlek. Vi får heller inget stöd för att det finns en verklig skillnad mellan Linköping och Halmstad, vilket svaren från valledarna antydde.

• Sida 176
•  Original

Flertalet partier satsar enligt politikernas svar på att presentera de ledande kandidaterna. Vänsterpartiet, miljöpartiet och lokala partier utgör undantag. Här svarar man i första hand att det inte sker någon särskild presentation av enskilda kandidater. Med hjälp av svaren från valledarna kan vi konstatera att det i de första fallen närmast finns en ideologisk grund för denna handlingslinje. I fråga om lokala partier är det snarare så att man inte upplever någon motsättning mellan parti och person.

Effekten av personkampanjer

Skälet till att en politisk kandidat engagerar sig i en personvalskam— panj är givetvis att han/hon förväntar sig att kampanjen skall ge fler röster. Är detta bara en from förhoppning eller ger kampanjerna utdelning? Vi har sett på hur många personröster de kandidater som ställt upp i Linköping, Vänersborg och Vaggeryd lyckats få och relaterat detta till deras egna uppgifter om huruvida de bedrivit någon personkampanj. Med tanke på att det redan framkommit att person— kampanj är vanligare bland politiker med tidigare erfarenhet än bland nya kandidater, så finns klara skäl att i denna analys också kontrollera om det verkligen är kampanjen som är den väsentliga faktorn. Vi gör det genom att i analysen samtidigt undersöka dels hur lång erfarenhet som kandidaten har mått i antal mandatperioder, dels hans/hennes placering på listan från l:a plats och nedåt. Om kandidaten finns på olika plats på flera listor utgår vi ifrån den högsta av dessa. Den teknik vi använder är regressionsanalys och i nedanstående tabell redovisas effekten mätt med hjälp av standardiserade lutningskoeffici- enter. Det innebär att vi direkt kan jämföra hur stor betydelse de olika faktorerna har. Analysen kan alltså göras i tre kommuner och utan att göra anspråk på att tolkningen är den självklart riktiga jämför vi också kommunerna separat och ser om det finns tecken på att kommunstorle— ken har betydelse.

Tabell 3.10 Antal personröster - några förklaringsfaktorer.

An e rklarad varians

Anta _ B-koefficienter mandatperioder Placering på lista Totalt 0.25 -0.15 m öprng Vänersborg Vaggeryd

Be rrvrt egen per- sonvalskampanj

Kommentar: Angivna koefficienter är signifikanta på 95-procentsnivå. l analysen på totalmate- rialet hr kontroll skett för antal invånare. Koeffrcientema för placering på listan är negativa eftersom en högre placering är liktydigt med ett lägre värde. (Högsta platsen, nr 1 är högre än näst högsta platsen, nr 2)

• Sida 177
•  Original

När man undersöker samtliga kandidater så är erfarenhetens längd (antal mandatperioder) och en egen personkampanj lika viktiga för hur många personröster man får. En hög placering på listan bidrar också till många personröster, men effekten är något mindre. I den största av de tre kommunerna, Linköping, blir bilden ungefär densamma. I både Vänersborg och Vaggeryd så visar sig den egna kampanjen sakna betydelse för hur många personröster man får. I Vänersborg har också placering på listan ryckt upp till att ha lika stor betydelse som antalet mandatperioder. Iden minsta kommunen, Vaggeryd, så är relationerna till och med omkastade i jämförelse med den största kommunen. Här är placering på listan mycket mer avgörande än hur länge man suttit på politiskt mandat.

Till en del kan skillnaderna kopplas till att andelen som bedrivit kampanj är större i Linköping. Det kan dessutom finnas skillnader mellan kommunerna när det gäller om de som bedrivit kampanj också står högt upp på listorna. När man undersöker endast tre kommuner finns skäl att omgärda alla tolkningar av icke helt systematiska resultat med reservationer. Det förefaller emellertid klart att alla de tre undersökta faktorerna är relevanta, om än i olika grad i olika sammanhang.

Representationsideologi

Valda representanter kan se sin roll på olika sätt. Begreppet represen— tationsideologi kan användas som en sammanfattande term för synen på representantrollen. I vårt politiska system utgår diskussionen i första hand från de politiska partierna och vilken roll de spelar. Att det är en central roll är utom diskussion. Frågan är i stället hur central den är. Hur agerar de valda representanterna i situationer där deras egen uppfattning i väsentliga frågor är i konflikt med partiets eller med väljarnas uppfattningar. Personvalet kopplar på ett mer markerat sätt än tidigare samman väljare och valda. Det finns därför skäl att fråga sig hur representanterna ser på sin roll. Man kan där som representant med viss rätt uppleva sig som personligen utsedd av väljarna. Ett sätt att resonera är att om det skall vara någon mening med personval så måste den valde i större utsträckning än tidigare agera ”personligt”, det vill säga på grundval av sina egna uppfatt- ningar. Ett annat synsätt är att den valde i och med att han/hon väljs personligen också får ett personligt mandat från sina väljare. Den valde förväntas i särskilt stor utsträckning vara lyhörd för väljarnas krav eller önskemål. En rimlig hypotes är då att de politiker och de partier som är positivt inställda till personval bör vara mer benägna att betona att representanten i en konfliktsituation bör agera på grundval

• Sida 178
•  Original

av väljarnas och/eller egen uppfattning snarare än enligt partiets linje. Man kan driva resonemanget ytterligare ett steg och säga sig att kandidater som valts på grundval av personligt förtroende skulle känna en speciell skyldighet att göra sina egna bedömningar, medan kandida— ter som valts till exempel på grundval av ståndpunkter i vissa frågor borde känna sig förpliktade att driva dessa frågor och kanske till och med ta hänsyn till om deras väljare modifierar sin syn på hur frågorna bör hanteras. Den senare hypotesen har vi dock ej möjlighet att testa empiriskt.

Vi skall pröva en del av dessa hypoteser mot verkligheten i form av politikernas uppfattningar på området. Det visar sig först och främst att en relativ majoritet av alla svarande anser att den valde i en konfliktsituation skall agera enligt sin egen övertygelse. Omkring två av fem svarande företräder denna uppfattning. Därnäst vanligast är ståndpunkten att man bör prioritera partiets uppfattning och på tredje plats kommer väljarnas uppfattning. Var tionde politiker väljer dessutom ett eget svarsalternativ. Vi börjar med att se på synsättet i relation till uppfattningen om personval som bra eller dåligt. Det finns framför allt ett klart samband mellan synen på personval och vikten av att prioritera de egna väljarnas syn. De som är positiva till personval anser oftare att representanten i en konfliktsituation skall agera enligt den uppfattning de egna väljarna har. Det finns ett motsvarande, men något mindre tydligt, samband med prioritering av den egna övertygelsen. Också här anser man särskilt ofta att denna övertygelse är viktig om man är positivt inställd till personval. Eftersom svarsalternativen summerar till 100 procent och andelen som väljer ”annat svar” är liten, så är det ganska givet att vi därmed också har ett omvänt samband när det gäller viljan att prioritera partiets uppfattning. Detta anses viktigt framför allt av sådana som är negativt inställda till personval. Så långt får vi stöd för den hypotes vi utgick ifrån. Går det att finna stöd också för fortsättningen, att man i partier och i kommuner där man gått in för personval har motsvarande synsätt?

Om vi först ser på kommuner så finner vi att man i kontrollkom— munerna i något större utsträckning än i försökskommunerna priorite- rar partiernas uppfattningar. Skillnaden är liten, men så långt stämmer det. När vi går vidare och ser på hur man ser på väljarnas respektive representanternas egna uppfattningar, så går det dock inte längre att se något entydigt mönster. Det finns ingen grund för tanken att politiker där man tillämpat personval skulle ha tillägnat sig någon speciell syn på representantrollen.

Vilken uppfattning har man då inom olika partier? I första hand socialdemokratin, men också Vänsterpartiet, som tidigare visat sig vara relativt sett negativt inställda till personval, betonar här partiets roll. De valda representanterna bör i en konfliktsituation gå på partiets

• Sida 179
•  Original

linje. Bland socialdemokratiska politiker är denna syn den oftast förekommande och den är också relativt vanlig inom vänsterpartiet. Inom flertalet av de övriga partierna oavsett syn på personval, är den oftast förekommande uppfattningen att man skall gå på den egna övertygelsen. Oftast finns väljarnas uppfattning som näst vanligaste svarsalternativ.

Tabell 3.11 Representationsideologi och personval.

'artiets Egna väljarnas Enligt egen Annat sätt Summa Procent uppfattning uppfattning övertygelse (diskuteras nedan) procent

ota t

in öping ' Vänersborg 20 36 100 Vaggeryd 20 48 100

"Balin—snid— _______ ""M""— ""32""" "mo"

Lidköping 25 39 I 00 Tranemo 30 43 100 'änsterpartiet » Socialdemokraterna 1 00 Centerpartiet I 00 Folkpartiet lib 100 Moderaterna ] 00 de 100 Miljöpartiet 100 Lokalt parti 100

r aren et av po iti H Ej erfarenhet I 00 Syn på personva .' Mycket bra 23 27 41 9 100 Ganska bra 27 22 40 10 100 Varken bra eller dåligt 35 20 36 9 100 Ganska dåligt 28 l8 38 16 100 Mycket dåligt 56 1 l 3] 2 100

'erson ig a grun: Man 28 23 4] 8 100 '— ' l 4 ' ' | | 36- 55 år 27 21 42 100 56-år 30 29 32 100 in ut-l unmg : ' . H Mellanutbildning 32 23 37 8 100

Kommentar: Frågan som utgör basen för denna analys lyder: ”När man inför personval så kan det öka risken för att en fullmäktigeledamot hamnar i en konfliktsituation. Om det vid behandlingen av viktiga principfrågor i kommunfullmäktige uppstår en konflikt mellan en fullmäktigeledamots egen uppfattning och partiets eller väljarnas uppfattning, hur anser Du då att fullmäktigeledamoten bör rösta?”. Svarsaltemativen var Bör rösta enligt sitt partis uppfattning, Bör rösta enligt sina väljares uppfattning, Bör rösta enligt egen övertygelse. Man kunde även svara med egna ord.

Lokala partier utgör dock ett undantag. Politikerna i dessa prioriterar i första hand väljarnas uppfattningar. Med tanke på att miljöpartiet, där man som tidigare framgått är relativt negativ till personval, här

• Sida 180
•  Original

starkt markerar den egna övertygelsen som viktigast i en konflikt, så bör poängteras att man inte bör se synen på personval som något som orsakar en viss syn på representantrollen. Om man skall föreställa sig en enkel kausalmodell så går orsakspilen snarare i motsatt riktning. Synen på representanternas roll är snarare bestämd på mer allmänideo- logisk grund. Vad vi illustrerar här är att det i vissa fall, men inte nödvändigtvis överallt, finns en sammanhängande syn i dessa olika avseenden.

Tabell 3. 12

Index

ota t

m öpmg Vänersborg Vaggeryd 'Ha'an'sfaT """""

Lidköping Tranemo ' änsterpartret Socialdemokraterna Centerpartiet Folkpartiet lib Moderaterna de Miljöpartiet Lokalt parti

aren et av po iti Ej erfarenhet yn pa personva : Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt 'erson ig a grun :

Man Kvinna 36-55 år 56- år 0 . uti unmg Mellanutbild- ning Högre utbild- ning

Personvalets betydelse för partier och politiker i ett representationsperspektiv.

Personval legitimerar partierna

Personval ' företräda sina egna väUare

___—30____ 26 25

Personva gör politiska arbetet svårstyrt

Personval gör att partierna inte kan ta sitt ansvar - |

32 50

-l 7 -22

-17 -20

-l4

Kommentar: Frågan består av påståenden som in sin helhet återges nedan. Man kan instämma i större eller mindre grad i dessa påståenden. Ett index har konstruerats som går från maximivärdet 100 som innebär att alla instämmer. När alla har helt motsatt åsikt får indexet minimivärdet -100. Påståendena inleds med texten: ”Vad anser Du själv om följande påståenden som rör personval?”.

• Sida 181
•  Original

Det första lyder: Den som blir invald på personröster bör särskilt företräda de väljare han fått stöd av. Påstående nummer två lyder: Det kan ge legitimitet åt partierna när människor klagar över bristande tilltro till politikerna. Det tredje är utformat. Det innebär att det politiska arbetet blir svårstyrt. Man kan få in ledamöter som inte vill samverka med partiet. Sista påståendet lyder: Personval innebär att partierna inte längre kan ta sitt fulla ansvar inför väljarna.

När vi sedan ser något på om man har tidigare erfarenhet som vald representant så är det emellertid mer rimligt att föreställa sig att det finns ett orsakssamband i form av en socialisation. De som har tidigare erfarenhet är mer benägna att betona partiets roll. De är mer etablerade i partierna. De som saknar tidigare erfarenhet betonar mer väljarnas uppfattning som viktig. Det finns inga systematiska skillna— der mellan män och kvinnor i denna del. Däremot är yngre politiker och sådana med högre utbildning särskilt benägna att betona den egna övertygelsen, medan äldre politiker betonar väljarnas uppfattning. Högre utbildning innebär också mindre intresse av att driva partiets ståndpunkt som viktig.

Vi har också mer direkt frågat om vilken betydelse personvalet har ur några olika synpunkter med anknytning till partiernas roll och synen på representantrollen. Politikerna har fått ta ställning till fyra olika påståenden. De har kunnat instämma helt eller delvis respektive ta avstånd delvis eller helt. På grundval av svaren har vi sedan gjort index som går från + 100 (samtliga instämmer) till -100 (samtliga tar helt avstånd). Det första påståendet gäller i vilken utsträckning personvalda politiker speciellt skall företräda dem som valt dem. I försökskommunerna instämmer lika många som de som tar avstånd från detta påstående. I kontrollkommunerna är graden av instämmande något högre.

Totalt sett är det avsevärt fler som instämmer än som tar avstånd ifrån påståendet att personval ger legitimitet åt partierna. Andelen som instämmer är något högre i försökskommunerna än i kontrollkommu- nerna. Det tredje påståendet gäller frågan om personval gör det politiska arbetet svårstyrt. Här är det totalt en måttlig övervikt för instämmande. Denna övervikt är klart större i kontrollkommunerna än i försökskommunerna. Det sista påståendet gäller om personval gör att partierna inte kan ta sitt fulla ansvar inför väljarna. Avståndstagandet är något större än instärnmandet i detta påstående. De som tar avstånd finns framför allt i försökskommunerna. Sammantaget är politikerna i de kommuner som prövat personval benägna att se personval som mindre speciellt och något som ger mindre problem eller negativa konsekvenser än politiker som inte har egen erfarenhet. Man skulle kunna tolka det som att det finns en överdriven oro innan man själv prövat personval.

Uppfattningen att en personvald politiker i särskild utsträckning bör företräda dem som valt honom/henne är inte jämnt fördelad. Denna syn har i första hand borgerliga politiker och politiker från lokalparti,

• Sida 182
•  Original

samt vidare sådana som är positivt inställda till personval, äldre och sådana som enbart har obligatorisk utbildning. Dessutom omfattas denna åsikt särskilt av dem som anser att man som politiker i en konfliktsituation där partiets, väljarnas och egna uppfattningar inte går att förena, skall välja att rösta enligt väljarnas uppfattningar. Upp- fattningen att personval legitimerar partierna företräds också av borgerliga och lokalpartipolitiker, samt av sådana som tycker bra om personval. Det är bara lokalpartipolitiker som tar avstånd från tanken att personval gör det politiska arbetet svårstyrt. Politiker från vänsterpartiet och socialdemokraterna instämmer däremot i något större utsträckning än övriga. De politiker som har högst utbildning är mindre oroade för en sådan utveckling än övriga.

Tanken att personval gör att partierna inte kan ta sitt ansvar avvisas framför allt av lokalpolitiker. Samtliga borgerliga politiker samt miljöpartiets representanter är dock också mer avvisande än vänster— partiet och socialdemokraterna. De som är positivt inställda till personval avvisar också eftertryckligt denna tanke. Högre utbildnings- nivå gör också att man är mer benägen att ta avstånd. Den över— gripande bild man får här är att det framför allt är synen på personval som är avgörande för vilka uppfattningar man har.

• Sida 183
•  Original

4 Väljarna

Väljarnas kännedom om personvalet

Det finns i flera olika sammanhang belagt att information/kunskap om den lokala politiken är större i mindre kommuner (Jfr Johansson 1994a). Den teoretiska grunden för detta antas vara den större möjligheten till överblick av och kännedom om mindre kommuner. Med en sådan tolkning torde det vara rimligt att föreställa sig också att information lättare når fram i mindre kommuner. Stort intresse för politik innebär också erfarenhetsmässigt större sannolikhet för att man noterat informationen och alltså känner till mer. Det finns emellertid samtidigt teorier och resultat som pekar mot att personer med litet intresse för politik tenderar att se politiken mer i persontermer (Harrop & Miller, s 225 i). Detta skulle möjligen kunna påverka i motsatt riktning när det gäller i hur hög grad man uppfattar in- formation. Dessutom påverkar sannolikt också personfaktorer som ut- bildning, ålder och kön i hur hög grad man noterar information. Vår hypotes är att grupper som allmänt sett är mer intresserade och har större kunskaper är välinformerade också i denna fråga. Dessa grupper är personer med högre utbildning, medelålders och äldre personer och män (Jfr Westerståhl & Johansson 1981, s 59 f). Det finns dock också resultat som pekar mot att skillnader mellan män och kvinnor i detta avseende håller på att minska.

Informationskanaler

Vi har inledningsvis diskuterat vilka inforrnationskanaler som generellt sett kan förväntas fungera bäst om det gäller att ge medborgarna information om den nu aktuella typen av politiska förändringar. Här skall vi se på vilket sätt olika grupper av väljare fått information. Bestämmande för vad som fungerat i olika sammanhang är dels effektivitetssynpunkter av den typ som tidigare diskuterats, här främst liktydigt med uppmärksamhet och tilltro. Dels är genomslaget givetvis beroende av om respektive kanal överhuvudtaget utnyttj äts/förekommit i den aktuella kommunen.

Något mindre än var tionde väljare säger sig överhuvudtaget inte ha hört talas om att det skulle vara personval. Andelen helt okumiiga är minst i de två minsta kommunerna. I övrigt finns dock inte något riktigt systematiskt samband mellan kommunstorlek och informations—

• Sida 184
•  Original

nivå. Man har i mindre kommuner ett bredare spektrum av informa— tionskanaler än i större kommuner. I de minsta kommunerna har i stort sett genomgående större andel fått information genom varje enskild uppräknad kanal. Enda undantaget är *annan kanal', där man alltså själv fått fylla i vilken det varit fråga om. Denna är vanligare i större kommuner men innehåller genomgående ungefär samma kanaler; i första hand samtal med närstående och valsedlar eller broschyrer som kommit tillsammans med valsedlar.

Den allmänna bilden är att etermedia haft störst betydelse i mindre kommuner. Solna utgör ett extremfall som möjligen kan sägas gå i förväntad riktning, men gå alltför långt. Vi har ingen annan kommun att kontrollera mot, men det ligger ändå nära till hands att föreställa sig att regionala/lokala etermedia är Stockholmsdominerade och inte ägnat särskilt stor uppmärksamhet åt något som berör bara en av flera förortskommuner. Helt enligt vad vi på allmänna teoretiska grunder kan förvänta oss så fungerar personkommunikationen bäst i mindre kommuner. Mönstret här är relativt entydigt. Tidningarnas roll är däremot i det närmaste lika stor i stora som i små kommuner. Det finns dock också här en svag tendens till att också dessa spelar större roll i mindre kommuner. Totalt sett är tidningarna den viktigaste inforrnationskanalen, närmast följda av lokalradio/regional—TV. De som läser mycket lokala nyheter i tidningarna är också i högre grad informerade om personvalet.

Tabell 4.1 Kännedom om personval - informationsvägar.

m- e smg- o na . ster- Väners- ' agge— . ver- köping borg sund borg ry tomeå . 4

Procent

11 18 17 26 29 38

Tidningarna 56 52 56 61 60 63 63 Info från kommunen 17 15 22 13 13 41 40 23 Info från partierna 25 42 33 29 29 35 45 34

6 6 6

Annat sätt

Kommentar: Var och en har kunnat markera flera inforrnationsvägar. Siffroma i tabellen anger alltså hur stor andel som fått information på ett visst sätt oavsett om vederbörande också fått information på något annat sätt.

Den kommunala informationen spelar påtagligt mindre roll men följer däremot till en del samma mönster med större betydelse i mindre kommuner. Här kan vi dock knyta an till vad vi tidigare kunnat se om den kommunala insatsen i tre av kommunema. Den största satsningen av de tre gjordes i Vaggeryd. Här ser vi också att den kommunala informationen har spelat stor roll. Minst eller snarare obefintlig var satsningen i Vänersborg, vilken också i detta avseende återfinns på delad jumboplats. Den enda annons man kostade på sig i Linköping

• Sida 185
•  Original

hade uppenbarligen en viss effekt. Staden ligger fortfarande i bottenskiktet vad gäller betydelsen av information från kommunalt håll, men den ligger inte alls lägst. Det skall dock i rättvisans namn tilläggas att de som svarat ibland uppfattat tidningen som informations- kanalen även om det rörde sig om en annons från annat håll, till exempel kommun eller parti. Partiernas satsningar förefaller här inte ha någon direkt relation till kommunstorlek. Det kan däremot konstateras att de är viktigare än de andra, till stor del mer informella kanaler som vi också noterat. Det kan tilläggas att den viktigaste delen i gruppen ”annat sätt” var att man på valsedlarna sett att det var personval. Det som dessutom ingår är främst en blandning av nationella radio/TV—sändningar och olika personkontakter.

Tabell 4.2 Intresse för politik - Informationskanaler.

med

parti-ema

ningar kommu- Procent

'yc et intressera: av

politik

Ganska intresserad av 810 politik lnte särskilt intresserad 640 av politik Inte alls intresserad av 108

politik

Kommentar: Frågan om intresse för politik lyder ”Hur intresserad är Du i allmänhet av politik?”. Svarsaltemativen framgår i tabellen.

Det finns inte oväntat ett ganska starkt samband mellan intresse för politik och betydelsen av flertalet inforrnationskanaler. De som är intresserade tar genomgående in mycket mer information. Sambandet är starkast för information från partier och från tidningar. Tidningarna är den inforrnationskanal som bäst träffar också de som inte är intresserade av politik, något som stämmer överens med tidigare resultat (Jfr Holmberg & Asp 1984, sid 224f, Harrop & Miller 1987, sid 2200. Om man verkligen vill sprida kännedomen utanför den grupp som redan är intresserad, så skall man satsa på tidningar som inforrnationskanal. För att man skall prata om och informera sig om sådana här frågor genom samtal med bekanta krävs bara att man är åtminstone något intresserad av politik. Ett högre intresse bidrar inte ytterligare. Den organiserade inforrnationskanal som är sämst på att nå ut till dem som inte är intresserade av politik är den kommunala informationen. Det är givetvis också i denna grupp som vi finner den största andelen som säger sig vara helt i avsaknad av information. Som en första test på tänkbara motiv bakom personröstande har vi också sett på i vilken utsträckning tilltro till det kommunalpolitiska

• Sida 186
•  Original

systemet samvarierar med olika typer av informationsinhämtandel Vi har då samtidigt kontrollerat för den effekt av intresse för politik som kan utläsas ovan. Det visar sig i stort sett genomgående att intresse för politik har större betydelse än systemtilltro, men att bådadera spelar roll. Enda undantaget är den grupp som fått information via kommu- nerna. Här spelar systemtilltro större roll än intresse för politik. Möjligen skulle man kunna dra slutsatsen att de som följer och tar till sig och som alltså träffas av kommunal information i större ut— sträckning är de som är positivt inställda till hur kommunen fungerar ur demokratisk synpunkt.

Vi har nu sett att högre intresse för politik innebär högre informa- tionsnivå. Skall vi då helt förkasta hypotesen att det i speciellt stor utsträckning är de som är lite intresserade av politik som är personori- enterade? Först kan vi konstatera att den grundläggande tanken har visst stöd även i föreliggande undersökning. Vi ser på sambandet mellan intresse för politik och kännedom om namn på politiker respektive kännedom om politiskt aktuella sakfrågor. Här skulle enligt hypotesen narnnkännedom vara svagare relaterat till intresse för politik. Vi finner också att så är fallet; gamma = 0.44 mot gamma = 0.56 för kännedom om frågorz' Om vi nu ser på information om personval så finner vi att sambandet, mätt med gamma, med intresse för politik styrkemässigt ligger mellan nanm— och sakfrågekännedom. Mäter vi i stället med KendalFs Tau-b så är sambandet svagare än för namnkännedom. Vi får alltså viss stöd för tanken att kännedom om personval på grund av just personorienteringen är större än väntat bland sådana väljare som annars inte är intresserade av politik.

Tabell 4.3 Vilka informationsvägar är viktiga för olika grupper.

' vm- Me-e - 0 | Me an- Avs utat gyrm-

Procent Yngre ålders Äldre utbildn nivå nasium+

] önwasom mur-a_- = - '

o ara-io, o alreg ' 't ' ' ' ' ' Samtal med bekanta 21 24 29 17 26 25 Tidningarna 62 57 47 58 59 60 Info från kommunen 19 25 24 Info fi'ån paniema 36 32 36 28 35 38 Annat sätt 5 6 4 2 3 6 8 An . svaranue m 517 .5 55- 52 541 621

'ommentar: 'en yngre avses väjare upp ti oc me ' i . nterva et - ' ; rs m uner

beteckningen medelålders och 55 år och mer betecknas som äldre.

' Vi bygger på frågan Anser Du att man genom att rösta vid kommunalvalet kan påverka den kommunala politiken? Svarsaltemativen är Ja, absolut, Ja, till stor del, Ja, i någon utsträckning respektive Nej, inte alls. 2 Om vi mäter med Kendall”s Taub så får vi relationen 0.30 mot 0.24, alltså

ungefär motsvarande.

• Sida 187
•  Original

Vi föreställde oss att de grupper som allmänt visar en stor politisk kompetels också skulle vara bättre informerade om förekomsten av persontvzl. Denna hypotes stämmer överhuvudtaget dåligt och i den mån den stämmer gäller det bara att medelålders och äldre väljare har något högre kännedom. Information om personvalet totalt sett har nått fram till det stora flertalet grupper utan att ”gynna” dem som generellt sett brukar vara mer välinformerade. Eventuellt kan man tolka denna utjämnirg i informationen, som är större än väntat, som ytterligare ett tecken på att personorienteringen fångat upp intresse och underlättat information till grupper som annars är mindre lätta att nå fram till.

Vissa skillnader finns dock när det gäller hur olika inforrnation— skanaler fungerat. Det är lika stor, eller kanske snarare lika liten andel män sort kvinnor som inte hört talas om personvalet. Män tenderar att vara något mer medieorienterade än kvinnor i sitt sätt att hämta information. I övrigt är mönstren mycket likartade. Åldersgrupp har något större betydelse. Först kan noteras att yngre väljare oftare än äldre har undgått att höra talas om personvalet. Medelålders och äldre väljare år påtagligt mer massmedieorienterade, medan yngre oftare skaffat sig information genom samtal med bekanta. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är små när det gäller kommuninformation, även om den också spelat något större roll för medelålders och äldre väljare. Partiinformationen har gått hem lika mycket i alla ålders— grupper, vilket är något oväntat med hänsyn till den generellt sett högre genomsnittliga åldern bland partiaktiva.

Det finns alltså inget entydigt samband mellan utbildningsnivå och inforrnationsinhämtande totalt sett. Däremot finns vissa skillnader mellan vilka kanaler som har betydelse för olika grupper. Lokalradio/- regional-TV spelar större roll för informationsinhåmtande bland grupper med obligatorisk eller medelutbildning medan samtal med bekanta är viktigt för dem som har mer än obligatorisk utbildning. Tidningar såväl som kommun- och partiinformation träffar däremot lika mycket oberoende av utbildningsnivå.

Syn på personröstning

En prognos baserad på tidigare forskningsresultat skulle peka mot en stor entusiasm bland väljarna för personval. I valet 1991 var det 78 procent som ansåg att Förtroende för kommunalpolitikern som person är viktigare än att han/hon representerar ett visst parti (Johansson 1993). Det visar sig nu att 66 procent tycker att det är Mycket bra eller Ganska bra att man fått möjlighet att rösta på person i årets val. Vi skall nu se något på hur denna inställning ser ut i olika delgrupper. Analysen knyter an till frågan om partiernas respektive de enskilda väljarnas syn på införande av personval. Är entusiasmen lika stor i

• Sida 188
•  Original

alla delar av väljarkåren? Vi jämför först synen i olika kommuner. I de tre första kommunparen i figuren finns försökskommunen till vänster och kontrollkomrnunen till höger.

Två olika skillnader mellan kommunerna framträder tydligt. Dels är man avsevärt mer positivt inställd till personval i mindre kommu— ner. Dels är man mer positiv i försökskomrnunerna än i kontrollkom- munerna. Storleksskillnaden stämmer väl med tanken på en större personkännedom och en allmänt bättre överblick i mindre kommuner.

Figur 4.1 Andel positiva till personval - kommun

a v 9 9 = &!

a n 8 B 2 E E' E'

: a 0 5

5 I & 3 > :|:

Kommentar: Värdema avser den andel som anser att det är mycket bra eller ganska bra att man får möjlighet att rösta på enskild person (i kontrollkommunema : ”... om man skulle få...").

Huruvida skillnaden mellan försökskommuner och kontrollkommuner skall tolkas som en effekt av experimentet eller en orsak till att man anmält sig till experimentet är svårare att bedöma. Med tanke på att politikerna knappast torde ha haft någon mer detaljerad kännedom om stämningarna bland medborgarna i detta avseende när de anmälde intresse, så förefaller det mer rimligt att se det som en effekt av att man fått chansen att pröva. Samtidigt återfinns också de två kommu- ner, Helsingborg och Solna, som har den minsta andelen positiva till personval bland försökskommunerna.

• Sida 189
•  Original

Av dem som är mycket intresserade av politik tycker tre fjärdedelar att det är mycket eller ganska bra att man får möjlighet att person- rösta. I gruppen som säger sig inte alls vara intresserade av politik är det ändå så relativt stor andel som 40 procent som uttrycker samma åsikt. Med utgångspunkt i föreställningen att partipolitiskt aktiva i större utsträckning återfanns i gruppen övertygade partianhängare, förväntar vi oss här en mindre positiv inställning än i gruppen ej partianhängare. Partiföreträdare har i åtskilliga sammanhang uttalat skepsis emot personval i olika former och det förefaller rimligt att sådan skepsis finns kvar. Denna som det föreföll väl grundade hypotes visade sig emellertid inte alls stämma med verkligheten. Bland de övertygade partianhängarna var det 69 procent som fann det mycket eller ganska bra med möjlighet att rösta på person. Andelen var nästan lika stor (67%) bland de ej övertygade partianhängarna. Den sjunker däremot till 62 procent bland icke partianhängare. Det finns så här långt ingenting som stöder tanken på personröstning som ett utslag av en önskan att balansera partiernas inflytande. Även politiskt mycket intresserade och engagerade är positiva till att rösta på person. De som är medelålders och de som har mer än obligatorisk utbildning är aningen mer positiva än övriga. Skillnaderna är dock små och mellan män och kvinnor finns inga skillnader alls.

En annan föreställning som vi odlat är att de som bott länge i en kommun blir mer välbekanta och välinformerade och därmed mer intresserade av att påverka även valet av personer. Inte heller denna tanke hade något fog för sig. Det spelar ingen roll för synen på personval hur länge man bott i kommunen. Däremot infrias till stor del de förväntningar vi har om inställningen bland sympatisörer till olika partier. Vi hade föreställningen att partier med stark organisation skulle vara mindre positiva till personval. Dessutom föreställde vi oss att de partier som under utredningsstadiet varit starkt intresserade respektive mindre starkt intresserade av tanken på personval också på medlemsnivå skulle visa en motsvarande inställning. En sådan inställning antas till en del vara grundad i partiets principiellt ideologiska syn på individens roll.

Socialdemokratin har under utredningsstadiet visat ett svagt intresse och är ett parti med en väl utvecklad organisation. De väljare som röstar socialdemokratiskt är också relativt sett lite entusiastiska för personval. Bland de borgerliga partierna brukar man anse att center- partiet har en särskilt stark organisatorisk bas. Däremot har centern inte tidigare markerat någon negativ ståndpunkt. Centerväljarna visar sig, tillsammans med väljare som stöder lokala partier, vara de väljare som är mest positiva till personval. De andra borgerliga partierna inklusive de är bara obetydligt mindre positiva. Minst positiva är miljöpartiets väljare, vilket stämmer överens med deras i andra avseenden markerade avståndstagande till betoning av enskilda

• Sida 190
•  Original

personer. Vänsterpartiets väljare befinner sig mitt emellan de nu nämnda grupperna, en möjligen något förvånande placering med ut- gångspunkt i föreställningen att detta partis, ännu mer än socialdemok- ratins, ideologiska grundsyn borde gå emot ett personval. Vänsterpar- tiets organisation är dock mindre stark, medan vi inte noterat några ut- talanden från partiet på utredningsstadiet.

Figur 4.2 Andel som anser att personval är bra — parti

Politikerkontakter

Väljare kan ”komma i kontakt med” politiker på många sätt och man kan lägga in mer eller mindre i begreppet kontakt. Här har vi givit begreppet en vid innebörd som inkluderar allt ifrån att man läst om en politiker i en tidning eller sett någon broschyr av/om en politiker till att man personligen diskuterat med honom/henne. Om vi som utgångspunkt för bedömningarna tar andelen av väljarna som i valen totalt sett säger sig ha haft någon kontakt med en politiker så brukar denna siffra ligga på något över femtio procent. Det har under de senaste decennierna bara skett måttliga förändringar mellan olika valår. Den helt övervägande delen av dessa kontakter har då försiggått indirekt via något massmedium (Gilljam & Holmberg 1993, kap 4).

Nu skall vi se på hur stor andel av väljarna som varit i kontakt med politiker som bedrivit personvalskampanj och på vilket sätt dessa kontakter skett. Vi kan först konstatera att i det närmaste var femte väljare har kommit i någon form av kontakt med åtminstone en politiker som bedrivit personvalskampanj. Totalt sett är politikerkon— takterna om man jämför med valundersökningamas mer generella

• Sida 191
•  Original

siffror, ganska måttligt omfattande. Då skall man givetvis ha i minnet att medan vi här frågar specifikt om kommunalvalen, så avser jämförelsen valen överhuvudtaget. Riksdagsvalen torde dominera speciellt när det gäller tryckt material och TV, där kontaktfrekvenser— na är störst. I ett sådant perspektiv är siffran här inte lika låg. Sannolikheten för kontakt är något större i mindre kommuner. Just de två kanaler, tidningar och broschyrer, som nämndes inledningsvis, är de oftast förekommande och ungefär var tionde väljare har stött på åtminstone endera typen av material. Förutom massmedia så är personlig bekantskap och torgmöten de enda former som märks mer än marginellt. Massmedia relativt sett viktigare i de mindre kommu— nerna även om resultaten tyder på att personlig bekantskap kommer ikapp eller tar över i de allra minsta.

Av väljare med olika partisympati så har center- och folkpartiväljare i något större utsträckning än övriga kommit i kontakt med politiker. Det behöver i och för sig inte nödvändigtvis betyda någon politiker från det egna partiet. För centerväljare är det speciellt massmedia, både radio och tidningar, som är kontaktkanaler. Det som något särskiljer kontakterna för folkpartiväljama är att de sker via person- kontakter eller via torgmöten, som också är en form av personkontak- ter, eller genom broschyrer.

Tabell 4.4 Kontakter med politiker som bedrivit personvalskanpanj ?

Lin— He smg- | ster- ' äners- Vagge- . ver- köping borg Solna sund borg ryd tomeå .

Procent '; ngot sätt .e ants ap Radio/TV Tidningsläsning Broschyr/info-blad Dörrknackning Telefonsamtal Torgmöte Panimöte Annat

u—u—wu—i—Åw— åO—*'—-—OOOOJ> N—LoJ—ONDUIN

Kommentar: Frågan lyder ”Har Du kommit i kontakt med någon politiker som bedrivit kampanj för sig själv som person i årets kommunalval?”. Var och en har kunnat markera flera kontakt- vågar. Siffrorna inne i tabellen anger alltså hur stor andel som kommit i kontakt med politiker på ett visst sätt oavsett om vederbörande också på annat sätt kommit i kontakt med politiker.

Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor när det gäller hur ofta man kommit i kontakt med politiker som bedrivit personvalskam- panj. Medelålders (23 %) och yngre (19 %) har däremot i något större utsträckning än äldre (16 %) kommit i kontakt med sådana politiker. Medelålders är generellt sett mest politiskt aktiva. En annan egenskap

• Sida 192
•  Original

som vi vet har betydelse för omfattningen av politisk aktivitet är utbildningsnivå. Den har motsvarande effekt också här. Av dem som har enbart obligatorisk utbildning har 12 procent kommit i kontakt med politiker som bedrivit personvalskampanj. I gruppen medelut- bildade har 20 procent kommit i kontakt med sådan politiker, medan denna andel stiger till 25 procent i gruppen med högst utbildningsnivå. De som bott kortast tid i kommunen har i något mindre utsträckning än övriga stött på politiker i personvalskampanj.

Omfattningen av personröstning

Ordet ”lagom” täcker ganska väl den uppfattning man i utredningen och bland politikerna förefaller ha om hur stor andelen personröstande bör vara. I direktiven framgår att syftet är att öka andelen som försöker påverka personsarnmansättningen bland de valda kandidater- na. Eftersom denna andel i praktiken är försvinnande liten tidigare, så blir i stort sett varje utfall liktydigt med en ökning. Vi inskränker oss därför här till att studera hur stor andel som utnyttjar den nya möjligheten till personröstning. Oron på partihåll förefaller störst för att andelen skall bli alltför hög och för att partierna skall riskera att förlora inflytande över personurvalet. Genom att föreslå och besluta om ett personval har man dock tagit ställning för att personröstning i åtminstone någon utsträckning är önskvärd. Personvalsskommittén konkretiserar den beräknade andelen personröstande till 30-50 procent i riksdagsvalet och 50-70 procent i kommunalvalet. Man tar dock inte upp i vilket tidsperspektiv man skall nå dessa nivåer.

Nästa fråga är hur röstfördelningen ser ut. Det är en avsevärd skillnad mellan en situation där många personröstar men gör det på olika kandidater så att kanske inte någon kandidat överhuvudtaget får tillräckligt stor andel för att komma över de spärrar som finns i försöket på 5 procent respektive 50 röster. Ytterligare en fråga är hur personröstfördelningen ser ut på kandidater som står högt upp, eventuellt först, respektive som står på annars icke valbar plats eller kanske rent av är tillskrivna på listan.

Vi börjar med att se på personröstningen enligt valstatistiken. Den bild vi vill få fram där gäller i första hand omfattningen av person— röstningen och vilken effekt den fått i form av antal kandidater som valts in på personröster. Det går att ta fram mer information ur valstatistiken, men eftersom riksskatteverket gör en utvärdering som innefattar valstatistiken begränsar vi oss här väsentligen till vad som behövs som en referenspunkt mot vilken vi kan stämma av enkätdata.

Om vi ser till samtliga enskilda väljare i alla kommuner som haft möjlighet att personrösta i 1994 års kommunalval visar sig att 26 procent har utnyttjat denna möjlighet. Denna andel varierar starkt

• Sida 193
•  Original

mellan kommunerna och kommunerna är därtill mycket olika stora. Personröstningen är avsevärt mer omfattande i de mindre kommuner— na. Om vi därför i stället tar kommun som utgångspunkt och bedömer personröstningens omfattning som genomsnittlig andel i de sju försökskommunema, så uppgår andelen personröstande till 38 procent. Båda siffrorna är lika sanna, men de ger olika information. Den första siffran är visserligen mycket osäker, men skulle kunna ses som en prognos på hur stor andel av alla svenska (kommun)väljare som skulle kunna komma att personrösta i ett kommande val där personvalet blivit generellt. Den säger att omkring 1.7 miljoner väljare av ett totalt antal på 6.5 miljoner skulle komma att personrösta. Den andra siffran säger att den genomsnittliga andelen personröster i var och en av 288 kommuner skulle bli omkring 38 procent. Personröstningen förväntas givetvis bli mindre omfattande i de större kommunerna.

Som en jämförelse har vi i tabellen längst till höger lagt in de skattningar vi genom enkäten till medborgarna får av andelen personröstning. Vi kan först konstatera att totalt sett träffar vi mycket rätt. Vi kommer fram till en siffra på 39 procent i genomsnitt per kommun (att jämföras med 38 procent i statistikmaterialet). Med tanke på att det alltid är något större andel som inte svarar på enkäter bland dem som inte är intresserade av politik och inte röstar, så är en liten överskattning helt väntad. Om vi sedan går ner på enskilda kommu- ner, där vi för varje kommun har ett mindre underlag av väljare som besvarat enkäten, så blir avvikelserna större. De största, som samtliga är överskattningar, finns i Östersund, Solna och Linköping. Under- skattningarna i de återstående kommunerna rör sig samtliga i storleks— ordningen 2-3 procentenheter. Med hänsyn till urvalens storlek är siffrorna att betrakta som tillfredställande. De ger också en indikation på att man som alltid i urvalsstudier skall beakta att det finns en viss osäkerhet i alla skattningar. Denna osäkerhet uppgår på totalmateria— let, om vi utgår ifrån en signifikansnivå på 95 procent, i denna typ av mätning till 15 procentenheter. Motsvarande osäkerhet per kommun är omkring 12 procentenheter.

Tabell 4.5 Personröstningen per kommun.

Anne Anne anmater Person- person- invalda på röstningens röstning personröster genomslag

An . e personröst- ning enligt medborgarenkät

Lm öping Helsingborg 22 156 Östersund 39 164 Solna 29 1 50 Vänersborg 30 Vaggeryd 5 8 Overtomeå 71

9

: 19 50 3

• Sida 194
•  Original

Kommentar: Valstatistikmaterialet utgörs av sammanräkningsprotokoll från länsstyrelserna. Med genomslag avses andelen invalda på personröster i relation till andel personröster. Antal svarande avser enbart den kolumn som baseras på medborgarenkäten.

Det är nästintill ogörligt att på ett enkelt och överskådligt sätt bedöma effekten av personvalet. Om man begränsar sig till själva valsiffrorna så kan vi konstatera att medan i genomsnitt per kommun 38 procent personröstade, så var det räknat i genomsnitt på motsvarande sätt 19 procent av de valda som valdes in på personröster. Det innebär ett genomsnittligt ”genomslag” på 50 procent. Det är framför allt Solna och i någon mån Övertorneå som avviker från den annars ganska kompakta bilden med ett genomslag på närmare 60 procent. När genomslaget blir lägre och personrösterna alltså inte fått full effekt så beror det på en större spridning av personrösterna på partier och/eller på kandidater.

När vi konstaterar att 19 procent av de valda kandidaterna valts på personröster, så innebär detta naturligtvis i viss mening en över— skattning av personvalets effekter. Vi vet redan att personrösterna hade en tyngdpunkt bland de kandidater som stod högt på listorna och som hade stora chanser att bli valda även med ren listräkning. Dessa kandidater ingår i andelen på 19 procent. Det är i princip omöjligt att beräkna hur många av dessa som skulle blivit valda i alla fall. Det förutsätter att väljarna skulle röstat på samma sätt på parti och olika partiers olika listor om det inte varit personval och det vet vi inget om. Det enda man med säkerhet kan säga i detta sammanhang är att det stora flertalet av dem som ingår bland de personvalda skulle ha blivit valda under alla omständigheter. Som ett exempel kan nämnas att av alla personröster i Vänersborgs kommun så avsåg 76 procent kandidater som redan stod på valbar plats3' Om man räknar bort det lokala partiet ”Folkviljan”, vilket är utpräglat uppbyggt omkring sin partiledare, så är andelen av personröster som tillfaller kandidater på valbar plats 70 procent.

Man kan också diskutera effekter av personval i flera steg. Redan förekomsten av personval kan påverka sammansättningen av kandida- terna. Vi har berört denna fråga i kapitel 3. Valtekniken ger också väljarna en möjlighet att stödja rangordningen, vilket man gör bland annat genom att personrösta på den först stående kandidaten. Det förefaller vara åtskilliga väljarna som utnyttja denna möjlighet, kanske mer eller mindre medvetet. Väljarna får också ytterligare ett sätt att visa missnöje förutom genom strykningar, vilka för övrigt inte

3 Vilka platser som är 'valbara' har här beräknats i efterhand. Vi har utgått från antalet för varje parti tilldelade mandat och därefter beräknat antalet personröster på de högst placerde kandidaterna ned till motsvarande antal platser.

• Sida 195
•  Original

förefaller ha ökat. Något som annars legat nära till hands på grund av den betoning av person som följer med detta val.

En synpunkt som bland annat framförts i massmedia är att person- valet varit ett misslyckande med hänsyn till att ”inte flera” utnyttjat möjligheten att personrösta. En första reaktion när man ser samlat på siffrorna är att förväntningarna uppenbart varit orealistiska, åtminstone från dem som framfört sådana kommentarer. Utredningens be- dömningar innebar en personröstning på 50-70 procent. Den högre siffran skulle avse kommunalvalet. Däremot angavs inget tidsperspek— tiv inom vilket man kunde förvänta sig att nå denna nivå. Det är inte alls givet att man kan överföra erfarenheter från andra personvalssys— tem. Vi försöker ändå jämföra i första hand med Belgien och Danmark, för vilka utredningen presenterar sifferunderlag. Det förefaller då inte på något sätt orimligt att man med en startnivå som den vi noterat här inom ett par decennier kommer upp till den nivå som utredningen diskuterar. Om man i något val skulle få stor diskussion omkring personvalsinslaget, så finns skäl att tro att ökningen kommer att gå ännu snabbare. Valet till EU—parlamentet skulle eventuellt kunna få denna effekt. Som det ser ut idag kommer personfrågan där, genom uppdelningen på ”Ja”— och ”Nej ”-kandida— ter, att ställas på sin spets i avsevärt större utsträckning än i övriga val. EU-valet kan bli ett särskilt tydligt exempel, men även valen till riksdag och kommuner ger de väljare som personröstar ett större potentiellt men även reellt inflytande än de som inte personröstar. Det ställer i och för sig också större krav på information och kunskap, men redan den större möjligheten kommer när kunskapen om den slår igenom, också att bidra till en ökning.

Vilka väljare personröstar?

Vad är det då som gör att en väljare bestämmer sig för att rösta inte bara på ett parti utan på en viss kandidat? Man kan föreställa sig två relativt klara huvudaltemativ till förklaring. Båda är förenliga med gängse teorier om politiskt beteende, men ger personröstningen olika innebörd. Dels skulle personröstning kunna vara en följd av allmänt intresse för politik och av att man är positivt inställd till något politiskt parti. Man vill ta chansen att ytterligare och mer i detalj påverka sitt parti och hur man blir representerad. Detta gör man bland annat genom att inte rösta på enbart parti utan också på viss person. På denna grund föreställer vi oss att väljare med stort intresse för politik, tilltro till det politiska systemet och klara partianhängare, skulle personrösta. Dels skulle personröstning kunna vara ett uttryck för någon form av missnöje med befintliga politiker och misstroende mot det politiska systemet. Missnöje med resultatet av den politiska

• Sida 196
•  Original

verksamheten i form av (otillräcklig/dålig) offentlig service skulle kunna vara en annan likartad grund för personröstning. Vi har redan tidigare berört tanken att sådana som är mindre intresserade av politik oftare tenderar att se politiken mer i persontermer (Harrop & Miller, s 225 f). Är personröstning i första hand en form av politiskt deltagan— de eller en form av protest? Det finns inga vattentäta skott mellan dessa två typer av skäl, men det bör vara möjligt att se var tonvikten ligger.

En som det förefaller i det närmaste självklar tanke är att för att personrösta så måste man känna till namnet på någon politiker. Man måste kunna koppla namnet på en politiker med någon egenskap eller något ställningstagande. Det visar sig mycket riktigt att det finns ett starkt samband mellan namnkännedom och personröstning. Sambandet är dock långt ifrån perfekt. Det finns en inte alldeles obetydlig grupp, cirka 6 procent av väljarna, som personröstar men ändå säger sig inte kunna ange något politikernamn. Möjligen skall denna ”inkonsistens ” tolkas i skenet av att det visade sig finnas en grupp som inte förrän de tittade på valsedeln blev medvetna om personvalet. Om man då ändå vill göra något så kan man alltid markera första namnet. Det känner man kanske igen när man ser det även om man inte har det i aktivt minne.

Oavsett att denna typ av röstning kan förekomma, så är namn- kunskap en viktig prediktor som avsevärt ökar sannolikheten för personröstning. Det är i storleksordningen något över hälften av väljarna som kan ange namn på någon kandidat i kommunalvalet. Andelen är något lägre i riksdagen och ännu något lägre i lands- tingsvalet. Exakt vilka andelar man får fram är mer eller mindre beroende av vilken frågeteknik man använder. Vidare är det belagt att det finns en tendens till att namnkunskapen minskar över tid (Jfr diskussion i Johansson 1993).

Det har också i tidigare undersökningar visat sig finnas en grupp som kan namn i mycket stor utsträckning men som inte gillar tanken på införande av personröstning. I denna grupp ingick sådana som själva var starkt politiskt engagerade eller till och med var aktiva politiker (Johansson 1993). När vi tidigare såg på den allmänna inställningen till personval återfann vi inte en sådan förväntad skillnad mellan övertygade partianhängare, som till avsevärd del kan förmodas tillhöra denna grupp, och ej partianhängare. Möjligen har inställningen förändrats i och med att personvalet blivit ett faktum.

Personröstning är en politisk aktivitet och liksom andra politiska aktiviteter så underlättas den av högre allmän politisk kompetens eller politiskt engagemang. Samma egenskaper befrämjar också namn- kännedomen. Skillnader som vi tolkar efter dessa linjer brukar vi finna bland annat mellan grupper med olika utbildningsnivå. Högre utbildning innebär ofta högre aktivitet. Bilden är inte entydig eftersom

• Sida 197
•  Original

just partipolitisk aktivitet delvis utgjort ett undantag. Den har i stället framför allt i mindre kommuner tidigare varit hög också i grupper med enbart obligatorisk utbildning. Ålder har också betydelse för aktivitetsnivå. Här är i huvudsak medelålders personer de mest aktiva. Partipolitisk aktivitet har dock varit särskilt hög i de äldre ålders- grupperna. Män har under lång tid varit mer politiskt aktiva än kvinnor. Detta har inte gällt utan undantag men dock för flertalet former av aktivitet, speciellt aktivitet med direkt partikoppling. Skillnaderna har emellertid på senare år utjärrmats och är numera markerat mindre än tidigare. Inte desto mindre finns anledning att fortfarande förvänta sig en viss skillnad i andel personröstande också mellan män och kvinnor. En stabil social situation har också visat sig öka sannolikheten för politisk aktivitet. Den sistnämnda effekten kan tolkas dels i termer av bättre praktiska förutsättningar, dels i termer av större beroende av offentliga/politiska beslut för hem, familj etc (Jfr Westerståhl & Johansson 1981, Johansson 1993, Johansson 1995).

Vi börjar analysen med att se på de i sammanhanget helt oberoende egenskaperna, några olika personegenskaper. Där kan vi först konstatera att som förväntat så är män också här något mer politiskt aktiva än kvinnor. Skillnaden är inte stor men ligger ungefär i linje med den tidigare diskuterade tendensen till utjämning och minskning till små skillnader. Medelålders och äldre väljare personröstar i större utsträckning än yngre väljare. Skillnaden mellan yngre och medel- ålders väljare stämmer ganska väl med den huvudsakliga bild vi har av aktivitetsskillnader. Däremot är skillnaden mellan medelålders och äldre väljare mindre än förväntat. Medelålders väljare tenderar i allmänhet att vara påtagligt mer aktiva än både yngre och äldre. Om vi däremot uppfattar personröstning som en specifikt partipolitisk aktivitet, så stämmer bilden bättre. Partiaktivitet har under längre tid varit relativt hög i den äldre åldersgruppen. En sådan syn är dock inte alls självklar, speciellt inte när man följt debatten och argumenten bakom införande av personval. Där kan man snarare få uppfattningen att personröstning upplevs som ett hot mot partierna och därmed snarare borde vara en teknik för de grupper som inte är partiaktiva eller partipolitiskt intresserade. Denna debatt har dock givetvis förts av en aktiv elit.

• Sida 198
•  Original

198 Bilaga 3 sou 1996:66 Tabell 4.6 Vilka personröstar — personbakgrund?

p...... A..... svarane Män * i ' Kvinnor 38 858

'- | . 31-55 år 42 634 56- år 39 522 'i igatorls utn mng . Mellanutbildning 40 530 Avslutat gymnasium eller 40 610 mer

1'7-usammanoene ' Ensamstående 32 499

Väljare med enbart obligatorisk utbildning personröstar i något mindre utsträckning än övriga. Skillnaderna är mycket måttliga, vilket skillnader som har koppling till partipolitisk aktivitet brukar vara i sådana sammanhang. De är markerat mycket mindre än motsvarande skillnader vad gäller andra former av aktivitet som till exempel att diskutera politik (Jfr Johansson 1995). En tanke var att en stabil social situation skulle bidra till politisk aktivitet i form av personröstning. Vi förutsätter här att en stabil situation är liktydig med eller åtminstone är mer sannolik om man svarar ”Gift/sammanboende”. Det förefaller klart att denna tanke får stöd i datamaterialet. Skillnaden i person— röstning mellan de två grupperna är till och med större än någon av de närmast tidigare diskuterade skillnaderna. Sistnämnda faktum stöder också tanken att det inte bara är det förhållandet att man är medelål- ders och har barn, vilket givetvis starkt sarnvarierar med gift/samman— boende, som spelar in. Eftersom skillnaden är större så är det sanno— likt en faktor som är mer specifikt kopplad till denna situation som har betydelse.

En nästa grupp av egenskaper som kan vara av betydelse för personröstningen är politiskt engagemang och politiskt intresse. Vi har berört de olika partiernas inställning och partisympatisörernas olika grad av stöd för personröstning. Partier med stark organisation och/eller med markerad ideologisk bas har förväntats visa mindre intresse för personröstning. I första hand bör en sådan skillnad slå igenom på politikernivå, men vi försöker hitta spår av den också i väljarnas inställning. Vänsterpartiet ingår definitivt i den grupp partier som är utpräglat ideologibaserade i sin framtoning. Här finner vi en hög andel personröstning. Den är däremot liten bland socialdemokrater, där vi med ovannämnda hypotes också förväntat oss en liten andel som röstar på person. Centern är ett parti som ofta uppfattas ha en stark organisatorisk bas och följaktligen borde ha liten andel personröstare bland sina väljare. I mätningarna ligger centerpartiet högst ifråga om personröstning. Det finns inget entydigt stöd för tanken att partiets

• Sida 199
•  Original

Procent ' artrrös

organisatoriska/ideologiska bas påverkar väljarnas beteende i detta avseende. Miljöpartiet som varken faller in under partier med stark organisation eller markerad ideologisk bas driver dock prograrnmatiskt linjen att undvika personfixering till och med i frågan om partiledare. Denna linje verkar ha accepterats av partiets väljare som i ovanligt liten utsträckning personröstar.

Tabell 4. 7 Vilka personröstar - politiska karakteristika.

Anne som personröstat Anta svaran-e

tmng l ommunav. Ci!

Vänsterpartiet 81 Socialdemokraterna 607 Centerpartiet 172 Folkpartiet liberalerna 122 Moderata samlingspartiet 281 Kristdemokratiska samhällspaniet 64 Miljöpartiet - de gröna 58 Ny demokrati 6 Lokalt parti 84 Partranhängare: Starkt övertygad 48 342 Anhängare, men ej starkt övertygad 39 705 Är inte anhängare av något parti 32 597 ntresse r po rti : Mycket intresserad 53 158 Ganska intresserad 43 788 lnte särskilt intresserad 34 616 Inte alls intresserad 17 101 ' nser Du att man genom att rösta 1 ommun va et an påverka den kommunala politiken? Ja, absolut 49 366 Ja, till stor del 45 422 Ja, i någon utsträckning 35 720 Nej, inte alls 17 116

* Alltför få individer i urvalet.

Vi har tidigare kunnat notera avsevärda skillnader i frekvensen av personröstning mellan kommuner, till stor del kopplade till kommun- storlek. Man personröstar i större utsträckning i mindre kommuner. Nu har också framkommit relativt stora skillnader mellan sympatisörer till olika partier. Med tanke på att partisympatierna är ojämnt fördelade mellan kommunerna, så finns skäl att överväga i vilken utsträckning det är fråga om en och samma skillnad. Personröstar man ofta i små kommuner därför att vissa partier, vars väljare är positiva till personröstning är särskilt starka i mindre kommuner? Man kan också tänka sig att vända på orsakskedjan och fråga sig om vissa partiers väljare personröstar särskilt ofta just därför att de i särskilt stor utsträckning bor i mindre kommuner.

• Sida 200
•  Original

Tabell 4.8 Andel personröstning - kommun och parti

Lägsta andel: Solna Övriga partier Helsingborg +3 Ny demokrati +0 Linköping +6 Miljöpartiet - de gröna+3 Vänersborg +9 Socialdemokraterna +5 Östersund +10 Vänsterpartiet +9 Vaggeryd +35 Mod. samlingspartiet +] 1 Övertorneå +45 Kristdem. samhällspartiet +12

Centerpartiet + 14

Folkpartiet liberalerna +15 Lokala partier +23

Kommentar: Siffrorna anger hur stor skillnaden/ökningen är, mätt i procenten- heter, i relation till den kommun respektive det parti (överst) som har lägst andel personröstande. Observera att dessa siffror bygger på rösträkning och alltså inte fullständigt stämmer med tidigare redovisade som vid uppdelning på parti bygger på enkätdata. Den teknik som använts är multivariat regressionsanalys med kommuner respektive partier inlagda som dikotoma variabler.

En kontroll för fördelningen av partisympatier har inte särskilt stor betydelse för bilden av personröstning i olika kommuner. Linköping, Helsingborg och Solna bildar fortfarande en grupp med markerat liten andel personröstande. Vänersborg och Östersund har 5—10 procenten— heter högre andel personröstning, medan Vaggeryd och Övertorneå utgör en tydlig extremgrupp med 35-45 procentenheter högre andel personröstande än i den första gruppen. När vi ser på väljare som röstar på olika partier och kontrollerar kommun, så blir effekten större. En grupp övriga partier, som inte särredovisats tidigare utgör tillsammans med Ny demokrati den grupp som har allra minst andel personröstande. Miljöpartiets och socialdemokraternas väljare person- röstar något mer. Skillnaden är knappt fem procentenheter. Vänster- partiet, moderata samlingspartiet och kristdemokratiska samhällspartiet har omkring tio procentenheter högre andel personröstande än den förstnämnda gruppen. Centerpartiet och folkpartiet har på samma sätt omkring 15 procentenheter högre andel än första gruppen. Störst andel personröstande väljare har nu lokala partier med i det närmaste tjugofem procentenheter mer än jämförelsegruppen ”övriga partier”. De partier av vilka vi framför allt får en förändrad bild är vänsterpar- tiet och centerpartiet. Båda framträder här som mindre utpräglade personröstarpartier än i den förra jämförelsen. De högre andelarna tidigare visar sig till en del hänga samman mer med att dessa två partier har en relativt hög andel väljare i de mindre kommunerna, än med att just dessa partiers väljare är särskilt benägna att personrösta.

Även starkt övertygade partianhängare och politiskt intresserade i övrigt personröstar. Vi har dessutom redan tidigare kunnat konstatera

• Sida 201
•  Original

att de också är positiva till personröstning. Därmed förefaller det svårt att se något stöd för den något konspiratoriska tanken att de aktiva skulle personrösta på ledande kandidater i ett försök att motarbeta effekten av personröstning i övrigt. Om de däremot, i likhet med många andra, personröstar på kandidater som partiet satt högt och som skulle komma in i alla fall, så får det tillskrivas mindre taktiska motiv. T illtro till det politiska systemet spelar viss roll. Man personröstar mer om man tror att det går att påverka systemet genom att rösta i kommunalvalet. Man personröstar inte i frustration över självrådiga politiker. Det kan som ett markerat exempel noteras att i Vaggeryd personröstade 70 procent av dem som tror att man kan påverka politiken i kommunen genom att rösta.

Tabell 4. 9 Kontakter med politker som bedrivit personvalskampanj - personröstning.

I .- an-e person röstande i gruppen

0 a- ari-e personröstane eer kontroll för andra kontaktforrner

Personlig bekantskap 27 Broschyr eller informationsblad 18 Dörrknackning 16 Tidningsläsning 2 Radio/FV 7 Telefonsamtal 10 Torgmöte 1 Annat 15

Någon om av on

Kommentar: För ”Någon form av kontakt” finns ingen möjlighet till kontroll för annan kontakt. Följaktligen blir det samma siffra i båda kolumnerna.

Kontakten med politiker, som vi berört tidigare ur informations- synpunkt, har en stimulerande effekt på personröstande. Vi jämför först andelen som kommit i kontakt med någon politiker som bedrivit personvalskampanj med dem som inte träffat på någon sådan politiker. Eftersom man kan svara på flera olika alternativ så ingår till en del samma personer i flera av dessa grupper. I en viss grupp kan mycket väl ingå sådana väljare som också på annat sätt kommit i kontakt med politiker. I den sista kolumnen kan vi se hur mycket mer som en väljare personröstar för varje enskild kontakttyp med kontroll för om man också haft andra former av kontakter. Vi kan se den vänstra kolumnen som den maximalt möjliga effekten av respektive kontakt. På motsvarande sätt kan den högra beskrivas som ett minimimått på samma effekt.

Vi diskuterar i första hand andelarna i den vänstra av de två sifferkolumnerna i tabellen. Andelen som personröstar är 33 pro- centenheter högre i gruppen med kontakt än i den andra (66 mot 33

• Sida 202
•  Original

procent personröstande). Kontakter på partimöten ger den största effekten. Av dem som varit på partimöten personröstar 42 procenten- heter fler än i gruppen som ej varit på sådana möten. Nästan lika stor betydelse har personlig bekantskap med politiker. Ökningen i personröstning uppgår till 40 procentenheter om man känner någon politiker personligen. Något mindre effekt har broschyr/informations— blad och dörrknackning. Här ökar andelen personröstande med 28 respektive 27 procentenheter. Massmediekontakter om personvalskam— panjer ger en ökning på omkring 22 procentenheter. Att läsa ”ganska mycket” lokala nyheter i tidningarna, det vill säga utan att man direkt säger sig ha kommit i kontakt med politiker genom denna läsning, ökar också andelen som personröstar med 10 procentenheter i förhållande till dem som läser mindre. Om man tillhör den grupp som läser ”allt eller i stort sett allt” som finns av lokala nyheter så ökar andelen som personröstar med ytterligare 6 procentenheter. Kontakter med politiker på torgmöten och genom telefonsamtal ökar andelen som personröstar med endast omkring 15 procentenheter, alltså inte mer än effekten av att läsa tidningar. Båda dessa ganska resurskrävande aktiviteter träffar också, som vi sett ovan, relativt sett små grupper av väljare.

I resonemanget om inforrnationskanaler ovan tog vi upp tanken att tilltro till kanalen är väsentligt för informationens genomslag. Det förefaller rimligt att se omfattningen av personröstning som ett mått på informationens genomslag. Det är inte vare sig det enda måttet eller ens ett alldeles självklart mått. Det är till exempel fullt rimligt att se en information som leder till full kännedom om varför man skall personrösta och kännedom om hur det går till att personrösta som framgångsrik. Detta gäller även om den resulterar i ett aktivt och medvetet ställningstagande hos väljaren att det här vill han/hon inte vara med om. Vi har dock ingen omedelbar anledning att tro att en viss typ av information skulle ha denna effekt eller ens att effekten är särskilt vanlig. Vi uppfattar därför högre andel personröstning när man fått information genom en viss kanal som ett tecken på att kanalen varit effektiv. Här framstår information från kommunerna som den mest effektiva. Andelen personröstande är 27 procentenheter högre bland dem som säger sig ha fått information från kommunerna än bland övriga. Det skall då noteras att i ”övriga” ingår hela tiden även sådana som fått information genom andra kanaler. Vi snarare under- än överskatter betydelsen av olika inforrnationskanaler.

Vi vill med detta resonemang inte hävda att det finns ett enkelt orsakssamband mellan till exempel vissa politikerkontakter och personröstning. När resonemanget här förutsätter att ökad information leder till större sannolikhet för personröstning, så är detta en förenk— ling. Dels kan informationen som vi redan nämnt eventuellt få motsatt effekt. Dels — och mer sannolikt - så kan det ibland vara så att de som

• Sida 203
•  Original

är intresserade och redan tänkt sig att personrösta, i större utsträck- ning observerar informationen och kanske rent av aktivt letar fram den information som finns tillgänglig. Det kan till exempel vara så att det finns andra bakomliggande faktorer som orsakar såväl politikerkontak- terna som personröstningen. Detta hindrar inte att huvudmönstret med all sannolikhet är att information bidrar till personröstning.

Tilltron till kommunal information är stor inom så gott som alla grupper av väljare. Näst störst ”effekt” har information från de politiska partierna. En femtedel fler (20 procentenheter) av dem somfått information genom partierna personröstar jämfört med dem som ej fått information genom denna kanal. Samtidigt är partierna speciella som inforrnationskanaler på åtminstone två olika sätt. Dels är de olika för väljare med olika partisympati och tilltron varierar troligen med hänsyn till om man sympatiserar med partiet eller ej. Dels så kan man förmoda att en grupp väljare som redan på annan grund är aktiva i större utsträckning vänder sig till partierna för att få information än till andra källor. De som fått information från massmedia och från personliga bekanta personröstar också i något större utsträckning än de som inte fått information på dessa sätt. Skillnaden utgör dock här endast 12-15 procentenheter.

Tabell 4.10 Syn på kommunal service - personröstning.

An ' e som personröstat

Procent

He t nöj o Ganska nöjd 45 640 Varken nöjd eller missnöjd 34 664 Ganska missnöjd 43 254 Helt missnöjd 27 40

Det finns en viss effekt av syn på kommunal verksamhet, här i form av syn på kommunal service. Om man är helt nöjd eller om man är helt missnöjd så personröstar man i något lägre utsträckning. Detta mönster är mest utpräglat i de mindre kommunerna. I mellangruppen finns det knappast några skillnader som kan kopplas till syn på service. Väljarna i de största kommunerna personröstar mindre om de är helt missnöjda med den kommunala servicen. Det är dock bara denna extremgrupp som skiljer ut sig. I övrigt spelar synen på service ingen roll. Vi ser återigen, liksom när det gäller tilltro till det politiska systemet, att personröstning inte är ett uttryck för vare sig van- maktskänsla eller ens missnöje. Det förefaller snarare vara fråga om en positiv röstning. Man vill åstadkomma något eller ha fram en viss kandidat mer än att bli av med någon. En sådan syn stämmer väl överens med den bild som framkommer när man ser på vilka skäl väljarna uppger för röstdelning (Westerståhl 1993b).

Vi har redan kunnat konstatera att personröstning är mer omfattande i mindre kommuner. De skillnader som vi nu noterat mellan olika

• Sida 204
•  Original

grupper av väljare förklarar inte i någon större utsträckning detta förhållande. De olika personegenskaperna samvarierar inte med kommuntyp i någon sådan utsträckning att de kan förklara nivåskill- naderna mellan större och mindre kommuner när det gäller person— röstning. Det kan därtill noteras att dessa olika personegenskaper fungerar på samma sätt i stora och små kommuner. De som är intresserade av politik och de som är övertygade partianhängare personröstar i större utsträckning oavsett i vilken typ av kommuner de bor. De som röstdelar, det vill säga röstar på olika parti i riksdags- och i kommunalvalet, personröstar i något större utsträckning - skillnaden är ungefär 10 procentenheter - än de som inte röstdelar. Andelen röstdelare är också större i mindre kommuner.

Med tanke på att vi skall försöka dra slutsatser från detta försök i kommunalvalet till vad som kan komma att hända också vid personval i riksdagsval, finns skäl att pröva ytterligare en kontroll. Vi jämför då personröstningen i olika delgrupper med hänsyn till om man som väljare är mest intresserad av rikspolitik, mest intresserad av kommu- nalpolitik, om man är lika intressrad av rikspolitik och kommunalpoli- tik eller om man är varken intresserad av rikspolitik eller kommunal— politik. Tanken är att om intresset för att personrösta är en primärt kommunal företeelse, så bör andelen som personröstar vara hög särskilt i gruppen som är mest intresserad av kommunalpolitik. Resultaten är inte helt entydiga. Andelen personröstande är i själva verket högst i gruppen som är mest intresserad av kommunalpolitik, där den uppgår till 51 procent. Skillnaden är dock liten om man relaterar till gruppen som är lika intresserade av både riks- och kommunalpolitik. Där personröstar en nästan lika stor andel, 47 procent av väljarna. Andelen sjunker sedan markerat till 31 procent när man ser till gruppen som är intresserad främst av rikspolitik. Bland dem som inte är intresserade av någondera personröstar 20 procent.

Eftersom försöket gäller kommunalvalet är det inte förvånande att vi får den största andelen personröstande bland dem som är mest intresserade av denna nivå. Det skall dessutom tilläggas att den grupp som är mest intresserad av kornmunalpolitik är liten. Den uppgår bara till åtta procent av samtliga svarande och återfinns i första hand i de minsta kommunerna. Andelen är också i det närmaste densamma för den grupp som är lika intresserad av både riks- och kommunalnivån. Denna grupp omfattar hälften av alla väljare och är jämnt spridd över olika komrnuntyper. Framför allt här finns en stor ”potential” för personröstning även i riksdagsvalet.

• Sida 205
•  Original

Personröstning och röstdelning

Valsystemet har redan tidigare givit vissa möjligheter att påverka olika val på olika sätt. Den möjlighet som utnyttjats i första hand har varit röstdelning. Man har kunnat rösta på olika partier i olika val, något som numera närmare en fjärdedel av väljarna gör. Vi kommer här att se på röstdelningen mellan riksdagsval och kommunalval och relatera denna till personröstning. Det har tidigare visats att denna röstdelning till större delen hänger samman med att de väljare som röstar på olika partier tar ställning i kommunalvalen med utgångspunkt från kommu— nala förhållanden (Johansson 1987, Haglund 1994).4 Personröstning ger ytterligare en möjlighet att ”finjustera” röstningen och att komma längre än att acceptera en partiplattform i sin helhet.

Tabell 4.1] Personröstning och röstdelning.

Procent Röstdelnmg vän * .

Sam-can me- ön (gamma 0.0 36-55 år 41 29 am-uan me å oer gamma 4.2 0 . ut-r unmg Mellanutbildning 25 Högre utbildning 40 35 am.-an me ut-i mng gamma '. ' tar övertyga paman ängare " Partianhängare 39 25 Ej partianhängare 33 43 am-uan men pannan ängars ap gamma " |.” '

De två möjligheterna utnyttjas i ungefär samma utsträckning av män och kvinnor. Ålder har dock olika effekt. Röstdelning är vanligare bland yngre, medan personröstningen är tämligen oberoende av ålder. Det är speciellt väljare med högre utbildning som röstdelar, medan det

4 I analyser av riksdagsvalen gör Sören Holmberg en delvis annorlunda tolkning och hävdar att röstdelning i stället främst är ett första steg mot partibyte.(Holmberg/Gilljam 1987, sid 91 ff) Det är uppenbart att de som röstdelar till större delen återfinns bland dem som inte är starkt övertygade anhängare av ett visst parti. Givetvis står huvuddelen av partibytama också att finna inom denna grupp och till en del sammanfaller de. Jag konstaterar att huvuddelen av de som röstdelat på förfrågan om orsaken hänvisar till något med kommunal anknytning, medan de utgår från rikspartiet som sin *naturliga' hemvist. Det står därmed klart att röstdelning väsentligen beror på kommunala ställningstaganden. (Johansson 1987, jfr Westerståhl 1993b, Haglund 1994 och Lindfors 1995)

• Sida 206
•  Original

inte heller beträffande utbildning finns något samband med person- röstning. Den största skillnaden framkommer när vi jämför väljare med olika stark partianknytning. Röstdelar gör främst väljare som inte är anhängare av ett visst parti. Personröstning är däremot vanligast bland starkt övertygade partianhängare. Sammantaget finner vi att de två sätten att påverka röstningen, så att man kommer längre än till att acceptera ett visst parti, utnyttjas av två till stor del olika grupper av väljare. Personröstningen öppnar ökad möjlighet att påverka mer specifikt för andra grupper än för dem som tidigare utnyttjat möjlig— heten att röstdela. Det kan tilläggas att de som personröstar något mer än de som röstdelar är involverade i och positiva till det politiska systemet.

Varför inte personrösta ?

Det förefaller från början ganska naturligt att se personröstning som en aktiv handling, ett ställningstagande som man kunde försöka att förklara. Nu vänder vi på kuttingen och frågar i stället väljarna varför de inte personröstat. N är man ställer en fråga av detta slag så kan man knappast förvänta sig att särskilt många skall ställa upp och svara till exempel ”jag tänkte inte på det” eller något motsvarande även om så skulle råka ha varit fallet. Vad vi får fram är i viss utsträckning efterhandsrationaliseringar. De torde ändå ge en bild av huwdskälen till avstående.

Tabell 4.12 Varför ej personrösta - personbakgrund?

äne ej äne ej tr rtar p nnat :a . Procent till att/hur personerna partierna skäl procent svarande Män ' . ' | | ' . : : u 31-55 år 9 46 26 19 100 56- år 4 41 39 16 100 I ' lgatorrs U 1 ' ' . Mellanutbildning 5 48 30 17 100 307 Avslutat gymnasium eller 7 26 362

Kommentar: Frågan lyder ”Till Dig som inte personröstade: Vad var skälet till att Du lät bli att personrösta?". Svarsaltemativen var: (1) Kände inte till att man kunde personrösta/kände ej till hur man skulle göra, (2) Kände inte till tillräckligt mycket om personerna, (3) Litar på att partiema sätter upp bra politiker på valsedlarna, (4) Annat skäl.

Totalt sett 7 procent av väljarna svarade att de låt bli att personrösta därför att de antingen inte visste om att de kunde göra det eller inte kände till hur de skulle göra. Här har vi alltså exempel på att

• Sida 207
•  Original

informationen inte nått fram. Vi finner detta skäl särskilt ofta i grupper som brukar vara mindre politiskt intresserad och välin- formerade, kvinnor, yngre och medelålders och personer med enbart obligatorisk utbildning. I nästa steg känner man till möjligheten men anser sig alltför dåligt informerad om kandidaterna. Man känner inte till personerna tillräckligt. Detta är det vanligaste skälet och uppges av i det närmaste hälften av dem som besvarat frågan. Också denna typ av skäl att inte personrösta avges oftast av kvinnor och av yngre väljare. Utbildningsnivån däremot har här bytt roll. Högre utbildning innebär lägre personkännedom. Personer som bott kort tid i kommu- nen anger också detta skäl, medan de som bott länge i sin kommun mer litar på partierna.

Det är något över en fjärdedel som uppger som skäl att de litar på att partierna ställer upp bra kandidater. Män anför detta skäl i större utsträckning än kvinnor, äldre oftare än yngre och personer med enbart obligatorisk utbildning oftare än personer med högre ut- bildning. Detta är genomgående grupper som, i den utsträckning de är politiskt aktiva, relativt sett ofta är partipolitiskt aktiva (Jfr Westerståhl & Johansson 1981). Annat skäl uppges i särskilt stor utsträckning av män, yngre och personer med högre utbildning. Bakom denna rubrik återfinns en mängd olika skäl, många av praktisk natur, bland dem att man poströstat och inte haft valsedlar med namn. Man markerar också en kombination av att man inte känner till personerna och av att man har tilltro till partiernas kandidaturval. Ett annat skäl som förekommer relativt ofta är en mer eller mindre principiellt framförd invändning mot införande av personval. Den kan också bestå i en bedömning av att det ändå inte kommer att fungera och därför inte är lönt att engagera sig i.

Väljare som röstar på socialdemokraterna, de eller på lokalt parti tenderar i större utsträckning än andra att hänvisa till att de litar på partiets urval. Detsamma gäller också väljare som uppger sig vara övertygade partianhängare, oavsett parti. Bland dem som inte är övertygade partianhängare eller kanske inte alls anhängare av något parti, så finns det särskilt många som uppger sig sakna kunskap om hur det går till eller kunskap om vilka personer som ställer upp. De som inte är intresserade av politik känner också i mindre utsträckning till proceduren och de som är bara måttligt intresserade känner inte till kandidaterna i tillräcklig omfattning. När de som är mycket in— tresserade av politik avstår från att personrösta så är det dels därför att de säger sig lita på partiernas urval. I gruppen mycket intresserade återfinns normalt till exempel de som själva varit med och gjort urvalen. Dels anger de ”annat skäl”, vilket då bland annat kan vara av principiell natur (jfr ovan).

Alla motiveringar som hänför sig till bristande kunskap, det må vara om tekniken eller om kandidaterna, är ett problem ur demokra—

• Sida 208
•  Original

tisk synpunkt. Det finns alltid avsevärda grupper väljare som inte känner till vem som representerar dem eller ens någon politiker. Ofta röstar de i alla fall antingen på grund av ställningstagande till partilinjer, enskild fråga eller helt av ”gammal vana”. De röstar på ett parti som de alltid har röstat på. Dessa väljare har full möjlighet att lägga sin röst och de känner sig sannolikt inte berövade sina möjlig- heter till inflytande. Mer allvarligt är kunskapsbrister vad gäller tekniken. Här har väljarna om de inte vet hur man gör, grund för att känna att de fått minskat inflytande. När andra kan påverka utfallet mer än tidigare, men denna grupp inte kan det, så är det och upplevs det som ett minskat inflytande. Man kan hävda att det bara är en relativ minskning. De kan rösta på samma sätt som tidigare. Man kan säga sig att dessa väljare i alla fall inte är särskilt intresserade och man kan säga sig att de utgör en liten grupp. Hur man än resonerar så står det klart att det ur allmändemokratisk synpunkt är väsentligt att lägga ned stor energi på att se till att denna grupp minimeras. Sju procent förefaller mycket. Man bör kunna nå längre när det gäller att sprida informationen.

Argumentation för viss kandidat

Flertalet väljare som markerar en viss kandidat vilken de i första hand ' vill se invald, gör detta på grundval av någon eller några egenskaper som de kopplar till kandidaten och som de upplever som positiva. I princip kan man markera en kandidat främst för att få bort en annan som står högre upp på listan. Det har dock tidigare visat sig att denna bevekelsegrund är relativt ovanlig (Westerståhl 1993b). Samma intryck får man när man studerar de kommentarer och svar på öppna frågor som kommit in i denna studie. Teoretiskt sett finns också möjligheten att man markerar mer eller mindre slumpmässigt. Det framgår av svar på öppna frågor att det finns något enstaka inslag av sådant beteende bland de svarande i denna studie. Vi bortser här från dessa fåtaliga undantag och ser på vilka kriterier som väljarna markerar som viktiga när de ställs inför en lista på sju olika möjligheter. Den fråga som använts här lyder: Om Du personröstat, vilken eller vilka av följande egenskaper hos politikern var viktiga för Ditt beslut? (flera alternativ kan markeras). En delvis motsvarande fråga har i flera tidigare studier använts för att undersöka väljarnas (och även politikernas) syn på vilka faktorer man borde ta hänsyn till när man satte upp kandidater på vallistorna. Det är väl känt att politikerna försökt att antecipera väljarnas önskemål både genom kompositionen av listorna och genom att gå fram med flera listor. Personvalet är ett steg i riktningen att öka väljarnas inflytande och det förefaller rimligt att föreställa sig att det är samma kriterier som blir aktuella. De olika kriterierna eller viktiga

• Sida 209
•  Original

kandidategenskaperna valdes från början så att de skulle täcka in de olika alternativ som man kunde komma på. Idag är jämförbarheten bakåt ytterligare ett väsentligt skäl. Vi har emellertid lagt till de två skäl som står sist 'Hans/hennes åsikter i kommunala frågor” och *Förtroendeingivande person'. Dessa kriterier avser att fånga in en möjlig central motsättning mellan person och sak i en personvalssitua— tion.

För att ändå kontrollera att vi med denna lista på kriterier inte tappar något som väljarna ser som väsentligt har vi också lagt in ett alternativ ”annat skäl” där väljarna fritt och med egna ord får ange vad de ansett vara viktigt. Ett trettiotal väljare har valt att här själva fylla i sitt motiv. Det förefaller av svaren som om väljarna ser kön, ålder och yrke som enkla och klara kriterier. I den mån de vill markera dessa så gör de det med hjälp av de fasta svarsalternativen. I den öppna delen finns i huvudsak varianter på och till en del kombinationer av de fyra senare alternativen. Dessutom finns en del blandade tillskott varav hänvisning till kandidatens religiösa ståndpunkt eller tillhörighet är den enda som förekommer mer än i enstaka fall. Två väljare har markerat nationalitet/invandrare som en viktig egenskap. Totalt sett får man definitivt intrycket av att den lista på kriterier som finns täcker in det allra mesta som finns av bedöm— ningsgrunder för ställningstaganden i samband med personval.

I tidigare studier där alltså de fem första svarsalternativen ingått så har genomgående ”Erfarenhet och kunnighet” uppfattats som viktigast. Man kan se det som väljarnas tribut till de politiska partiernas och politikernas arbete. Det har sedan varit ett ganska stort steg till det näst viktigaste kriteriet, vilken del av kommunen som kandidaten representerar. ”Ålder”, det som tidigare motsvarat yrke nämligen ”samhällsklass” och ”kön” har i nämnd ordning placerats efter kommundel. Om man jämför med motsvarande fem kriterier i denna studie så får man i det närmaste exakt samma bild av vad väljarna uppfattar som viktigt (Jfr Johansson 1993).

De två nya kriterier som tillkommit angående kandidatens åsikter i kommunala frågor och personligt förtroende för kandidaten har fått lika många markeringar som erfarenhet och kunnighet. Ställnings- taganden i kommunala sakfrågor sätts alltså av väljarna som lika viktiga som att man har förtroende för kandidaten/representanten. Eftersom partipolitiken normalt är sakfrågeinriktad skulle en låg andel svar här snarast vara att se som ett misstroende mot systemet. Så bör dock inte vara fallet. I stället kan dessa svar uppfattas som en markering av vilken vikt väljarna också lägger vid kandidaten som person. Det skall samtidigt observeras att det är kandidaten som inger förtroende och har erfarenhet som politiker som man vill ha. Den rena personrepresentativiteten där man till exempel eftersträvar lika stor andel kvinnor i valda församlingar som bland väljarna eller lika många

• Sida 210
•  Original

yngre bland de valda som bland väljarna, får inget större stöd. Om man överhuvudtaget skall prioritera representation för olika delgrupper så uppfattas fortfarande kommundel som viktigare än rena personegen- skaper som kön etc.

Är då synen på vad som är viktigt när det gäller att välja mellan olika politiker densamma överallt eller finns det skillnader mellan olika grupper av väljare. Här föreställer vi oss att det kan finnas speciella intressen eller speciella motsättningar som gör att vissa egenskaper eller kanske snarare fördelningen på vissa egenskaper uppfattas som väsentlig. Det bör då i första hand röra de fyra första mer personrepresentativa egenskaperna. De tre sista är av en karaktär som gör att knappast finns någon grund för att föreställa sig skillnader baserade på gruppintressen. Dessutom förde vi tidigare in en hypotes med innebörden att väljare med lägre social status och/eller lägre politisk kompetens skulle vara mer personinriktade. Vi kan åtminstone till en del pröva om denna tanke håller måttet. Partipolitisk anknytning och intresse för politik kan leda till att man betonar sakfrågor mer än rena personfrågor. En annan faktor är storleken på det politiska systemet, här liktydigt med kommunens storlek. Vi har inledningsvis diskuterat den rena personkännedomen och konstaterat att flera olika studier visat att man känner till åtminstone namnen på kandidater i större utsträckning i mindre kommuner. Leder detta eventuellt till en särskild bedömningsgrund i sådana kommuner? Vi börjar med att se på eventuella skillnader mellan kommuner.

Det finns inget enhetligt mönster i skillnaderna mellan hur mycket man diskuterar egenskaper som kön, ålder och yrke i kommuner av olika storlek. Det finns däremot skillnader som antyder att vissa egenskaper, speciellt ålder och yrke, kan ha varit aktuella i olika stor omfattning. Dessa skillnader är dock inte på något sätt systematiska. Kommunstorlek spelar ingen roll i sarmnanhanget. Det gör den inte heller när det gäller en kvalitet som erfarenhet och kunnighet. Också den diskuteras lika mycket i stora som i små kommuner. Samma förhållande gäller för åsikter i kommunala frågor. Enstaka sakfrågor som främst kan föranleda markering av detta kriterium, kan före— komma i alla typer av kommuner. Däremot pekar mönstret i tabellen på att diskussionen i Vänersborg och i Vaggeryd centrerats på vissa sakfrågor i något större utsträckning än i andra kommuner.

• Sida 211
•  Original

Tabell 4.13 Viktiga politikeregenskaper - kommuner.

Tota t r person- röstande

Lrn- He smg- ona Oster- Väners- Vagge- Over- köping borg sund borg ryd tomeå

Kommdel som kand bor i

Erfarenhet/kunnighet 54 Åsikter i kommunala frågor 57 Förtroendeingivande person 51

Kommentar: Det har funnits möjlighet att markera flera egenskaper.

Kommundel är däremot en egenskap som diskuteras mer i de minsta kommunerna än i de större. Den diskuteras minst i de allra största. Det förefaller helt rimligt att man diskuterar kommundelsrepresenta— tion mer om man bor i en tvåkärnig kommun eller i en kommun som av invånarna upplevs som två— eller flerkärnig. Av de kommuner som ingår i undersökningen är det enbart i Helsingborg man har erfarenhet av kommundelsnärnnder. Resultaten här pekar på att det inte är någon sådan indelning som har betydelse för att väljarna skall se kommundel som en väsentlig egenskap. Det är i stället centralortens större eller mindre dominans som är avgörande. Samtidigt är sannolikheten för att en sådan uppfattning kommer till synes större i mindre kommuner där det inte finns någon del som totalt dominerar. Väljare kan i större ut- sträckning namn på kandidater i mindre kommuner. Man kan förmoda att kännedomen emellanåt är begränsad till namnet. Inte desto mindre så är det sannolikt också vanligare i mindre kommuner att man känner till kandidaterna lite mer så att man kan göra en personlig bedömning av hans/hennes kvalitéer. Resultaten när det gäller bedömningen av om kandidaten är en förtroendeingivande person stöder denna tanke. Här finns ett entydigt mönster som säger att en mindre kommun ger större sannolikhet för att man sätter personbedömningen som en viktigare faktor. Detta torde till stor del bygga på det faktum att man har bättre möjligheter till sådana bedömningar genom en bättre person- kännedom.

Redan i diskussionen på utredningsstadiet anfördes det som en möjlig fördel med personval att man skulle kunna förbättra den kvinnliga representationen bland de valda politikerna. Väljarna i allmänhet och speciellt kvinnorna förmodades vara mera inne på att prioritera kvinnor än de politiker som nu sätter samman vallistorna. Vi har redan sett att förväntningarna bara till en mindre del infrias. Könsfördelningen ses inte av väljarna som en central fråga. Däremot kan vi konstatera att kvinnor i större utsträckning än män anser att kön är en faktor som man bör ta hänsyn till. Denna skillnad återfinns dock

• Sida 212
•  Original

inte i alla grupper av väljare. Bland äldre väljare och bland väljare med enbart obligatorisk utbildning finns inga skillnader mellan män och kvinnor i detta avseende. Skillnaden mellan män och kvinnor är däremot klar när det gäller yngre och medelålders väljare och väljare med mer än obligatorisk utbildning. I sistnämnda grupper tar också män i större utsträckning än bland övriga väljare upp könsfördelning som en väsentlig faktor.

Tabell 4.14 Viktiga politikeregenskaper - personlig bakgrund.

Procentandel som anser mun- het & kommunal ingivande svarande argumentet del kunnighet fråga person viktigt

Män Kvinnor

ngre . Medelålders 259 Äldre

| - utr omng . . ' . Mellanutbildning 10 15 16 21 58 58 54 208 Avslutat gymnasium+ 18 18 16 8

Kommentar: Varje svarande har haft möjlighet att markera ett eller flera alternativ.

Både ålder och yrkesbakgrund betonas av yngre (och medelålders) väljare och av väljare med mer än obligatorisk utbildning. Eftersom det generellt sett är så att de yngre har högre utbildningsnivå, så är det delvis samma grupper som åstadkommer båda dessa skillnader. När man ser på dem som har enbart obligatorisk utbildning så är det i själva verket de äldsta väljarna som betonar åldersfördelningen. Egenskapen får en helt annan tolkning än när man ser på den totala fördelningen. Vilken del av kommunen som kandidaten bor i eller kommer ifrån uppfattas som viktigare av äldre väljare och av väljare som inte har mer än mellannivå på utbildningsskalan. Det kan tilläggas att även om det finns ett visst samband mellan kommunstorlek och ut- bildningsnivå, så utgör detta inte förklaringen till att olika utbildnings— grupper ser olika på vilken vikt som skall tillmätas kommundel. Denna skillnad kvarstår även om man kontrollerar för kommunstorlek.

Erfarenhet och kunnighet betonas aningen mer av män än av kvinnor. Den mer markerade skillnaden återfinns dock mellan åldersgrupper. De som nått en ålder då de haft en större chans att skaffa sig erfarenhet tenderar att värdera erfarenhet högre. De som har högst utbildning ser erfarenhet som något mindre viktig än vad övriga väljare gör. Män och kvinnor skiljer sig inte åt vare sig när det gäller synen på hur viktigt det är med vilka åsikter kandidaten har i kommunala frågor eller när det gäller om kandidaten är förtroendeing-

• Sida 213
•  Original

ivande som person. Båda sakerna uppfattas genomgående som viktiga. Däremot anser medelålders väljare i något större utsträckning än både yngre och äldre väljare att både sakfrågor och personegenskaper är viktiga. Väljare med mer än obligatorisk utbildning är också särskilt benägna att betona vikten av kandidatens ställningstaganden i kommunala frågor.

Det föreföll intressant att se vilka kandidategenskaper som be— tonades av dem som var speciellt nöjda eller missnöjda med den kommunala servicen. Om de som är missnöjda med servicens innehåll också har någon speciell föreställning om vad som är fel med sammansättningen av de valda representanterna, så ger detta en intressant indikation på behov av åtgärder. Skillnaderna med avseende på grad av nöjdhet var emellertid inte särskilt stora. De som var mest missnöjda betonade i något större utsträckning könsfördelningen, medan representation för kommundel betonades av dem som var nöjda i något större utsträckning än av övriga. Slutsatsen blir att missnöje med servicen av medborgarna inte primärt kopplas till personsarnman- sättningen bland de valda representanterna.

Tabell 4.15 Viktiga politikeregenskaper- partianknytning och syn på politiska systemet.

Kom- Er aren et Förtroende- mun- & kommunal ingivande del kunnighet fråga person

Procentande som anser argumentet viktigt

Vänsterpartiet Socialdemokraterna 629 Centerpartiet ] 77 Folkpartiet lib 123 Moderaterna 287 de 66 Miljöpartiet Lokalt parti 'aman ängare:

Starkt övertygad 353 Anhängare 729 Ej anhängare 616

' östnmg p.ver ar

politiken:

Ja, absolut 375 Ja, till stor del 438 Ja, något. 743 Nej, inte alls 120

ommentar: 'arje svaran ' möj ig et att mar era ett e er era a tcmatrv.

• Sida 214
•  Original

Utjämning mellan könen?

Personvalskommittén uttryckte i sitt betänkande en förhoppning om att införande av personval skulle bidra till att det skulle komma in relativt sett fler kvinnor bland de valda representanterna. Man föreställde sig att det hos väljarna skulle finnas ett intresse för att rösta in kvinnliga kandidater. Departementschefen betonade också i propositionen denna aspekt som en tänkbar fördel med personval. Tidigare forsknings— resultat ger en blandad bild vad gäller förutsättningarna för en sådan effekt (Jfr Johansson 1993, Wägnerud 1993). I analysen av vilka politikeregenskaper som väljarna uppfattar som viktiga har vi kunnat konstatera att kön, bland de egenskaper som vi undersökt, tillhör de som uppfattas som minst viktiga. Kvinnor, yngre och väljare med hög utbildning uppfattar dock kön som något viktigare än vad övriga gör.

En grupp som i första hand förväntas rösta på kvinnliga kandidater är kvinnliga väljare. Vi har redan kunnat konstatera att andelen personröstande är något lägre bland kvinnor än bland män. Ett resultat som avviker från den bild av allt större utjämning mellan könen som vi kan iaktta i övrigt. Därmed förefaller redan från början sannolik- heten vara begränsad för att personröstningen i någon större om— fattning skall bidra till jämnare könsfördelning bland de valda. För att komplettera denna bild har vi sett på personröstemas fördelning bland manliga och kvinnliga kandidater i en kommun. Om personröstningen överhuvudtaget skall kunna bidra till en ökad andel kvinnor så måste andelen personröster på kvinnor vara större än kvinnornas andel av kandidater. Vi har för denna analys åter gått in på materialet från Vänersborg och vi finner där att medan andelen kvinnor bland kandidaterna totalt är 38 procent, så utgör personrösterna på kvinnliga kandidater endast 25 procent av samtliga personröster. När vi särskiljer kandidater på valbar och på icke valbar plats finner vi att detta mönster är genomgående. Kvinnorna utgör lika stor andel, alltså 38 procent både på valbar och på icke valbar plats. I det förra fallet så har 24 procent och bland kandidaterna på icke valbar plats 27 procent av personrösterna tillfallit kvinnor.

Materialet blir snabbt ganska litet när vi börja dela upp på partier, men vi kan ändå konstatera att den enda grupp där väljarna genom sin personröstning försökt lyfta kvinnliga kandidater på valbar plats är inom vänsterpartiet. Där finns en kvinnlig och två manliga kandidater. Den enda kvinnliga kandidaten har fått 43 procent av på dessa tre kandidater avgivna personröster. I övrigt går personrösterna till män i större utsträckning än vad männens andel av kandidaterna motiverar. Slutsatsen blir entydig. Det finns inget stöd för tanken att person- röstningen generellt sett skulle ha någon utjämnande effekt på könsfördelningen bland de valda representanterna. Däremot ökar den givetvis möjligheterna för speciella organiserade aktioner för att få in till exempel fler kvinnor bland de valda.

• Sida 215
•  Original

Representativitet

Norrnativt sett bör väljare och politiker ha samma syn på hur det politiska systemet skall fungera. Det gäller såväl de grundläggande formerna (t ex valsystemet) som de ramar inom vilka de politiska besluten bör finnas (t ex grundläggande fri— och rättigheter). Själva systemet uppfattas naturligen som mer grundläggande ur demokratisk synpunkt än till exempel åsikter i enstaka aktuella sakfrågor. Den förändring i valsystemet som införande av personval innebär påverkar dels de formella ramarna. Vi har redan berört att det från början knappast rådde total enighet, men att det under en långvarig ut— redningsperiod så småningom utvecklades en princip som man kunde nå rimlig enighet omkring. Här skall vi diskutera nästa steg, innehållet i personvalet och se om väljare och politiker har samma uppfattning där. Vad som sker kan beskrivas som att väljare tar över en del av det inflytande som politikerna tidigare hade i nomineringsprocessen. När väljarna tar ställning till olika kandidater, tillämpar de då i större eller mindre utsträckning samma kriterier som politikerna gör i nomine- ringsprocessen? Man föreställer sig, när man argumenterar för (eller emot) personval ofta att väljarna bland annat skulle ta hänsyn till om kandidaterna har samma bakgrund eller tillhör samma grupp som de själva. Därigenom skulle de i så fall kunna förväntas fungera bättre som representanter. Vad vi ibland betecknar grupprepresentativitet eller personrepresentativitet skulle främjas (Jfr diskussion iWesterståhl & Johansson 1981, kap 6).

Personrepresentativiteten ses ibland som ett mål i sig, ibland som ett medel för att nå en högre grad av åsiktsrepresentativitet. Det är bland annat vktigt för tilltron till det politiska systemet att väljarna känner sig väl företrädda i det politiska beslutsfattandet. Sådana problem har tidigare diskuterats framför allt med utgångspunkt i politikens innehåll. Man har bland annat jämfört vilken inriktning väljarna vill ha på den offentliga verksamheten och vilken syn deras representanter har på samma sak (Jfr Strömberg 1974, Holmberg 1974, Westerståhl & Johansson 1981). Vi skall se på vilka persone- genskaper hos politiska kandidater/representanter som väljarna bedömer som viktiga och i vilken utsträckning politikerna har samma uppfattning. Nominerar politikerna kandidater enligt samma kriterier som väljarna skulle vilja se tillämpade? Detta problem är mer generellt och gäller inte bara personvalssituationen. Man kan däremot förutsätta att eventuella motsättningar mellan väljare och valda kommer mer klart till uttryck genom att väljarna i personvalet får en ny chans att påverka urvalet av blivande representanter.

Det visar sig när man jämför nivåerna att politiker och väljare har en i huvudsak likartad syn när det gäller bedömningen av vilka kandidategenskaper som är viktiga. Vid tolkningen av tabellen bör man ha i minnet att politikerna och väljarna ställts inför olika

• Sida 216
•  Original

formulerade frågor. Frågetekniken har gjort att politikernas svar beträffande vad de själva anser viktigt blivit mer koncentrerade till färre alternativ. Mot denna bakgrund kan vi alltså hävda att be- dömningen stämmer ganska väl överens. Dock inte helt. Politikerna prioriterar erfarenhet och kunnighet mer än väljarna, medan väljarna sätter åsikter i kommunal fråga som viktigare än vad politikerna gör. Att väljarna är mer sakfrågeorienterade än politikerna har vi också tidigare i denna studie kunnat konstatera. Det faktum att nästan inga politikermarkeringar finns på kön, ålder, yrke och kommundel behöver inte tas som att det är fråga om någon större åsiktsskillnad. Även väljarna anser att dessa egenskaper är mindre viktiga och politikernas rena” nollor bör ses i ljuset av den nämnda fråge— tekniker.

Tabell 4. 16 Viktiga politikeregenskaper— överensstämmandebedömning. Per kommun.

Yr e Kommun- 51 (1 om- Förtroene-m— del kunnighet munal fråga givande

person

Procentan - e som anser argumentet

viktigt

Lin öprng: Politiker 234 Polzs perception 234 Väljare 353

' äners | org:

Politiker 168 Polzs perception 168 Välj are 3 57

' aggery - : Politiker 208 Polzs perception 208

Väljare ota t: Politiker

Polzs perception Väljare

610

Kommentar: Politikema har fått ange den egenskap de anser borde spela störst roll. Här har endast de egenskaper tagits med som går att jämföra med väljarnas uppfattningar. I frågan om perception har politikerna fått bedöma vikten av argumenten när det gäller att dra röster. Svaren avser dem som bedömt att argumentet har Mycket stor betydelse. Varje svarande bland väljarna har hafi möjlighet att markera ett eller flera alternativ som viktigt,

Vi har diskuterat politikernas egen uppfattning om vilka egenskaper man bör ta hänsyn till. Politikerna förväntas som representanter för väljarna inte nödvändigtvis ha samma uppfattning som sin väljare, men dock åtminstone känna till vilka uppfattningar väljarna har. Frågeteknikerna här är mer likartade och ger bättre möjlighet till en direkt jämförelse. Det framgår att politikerna är helt medvetna om vilken tyngdpunkt väljarna lägger på åsikter i kommunala frågor. Däremot överskattar de avsevärt den vikt väljarna lägger vid att

• Sida 217
•  Original

kandidaterna skall vara förtroendeingivande som personer. Detta beror inte på att politikerna låter sig missledas av sina egna uppfattningar. Då skulle de snarare ha överskattat betydelsen av erfarenhet och kunnighet. Deras uppfattningar har någon annan grund. Däremot har politikerna bättre uppfattat den vikt som väljarna lägger vid represen- tation för viss del av kommunen. Detta framgår framför allt entydigt i Vaggeryd, där detta argument är mest aktuellt.

Jämförelsen mellan väljare och politiker visar snarast på en för— hållandevis stor enighet om vilka personegenskaper och åsikter hos kandidaterna som skall vara representerade. Det finns inget skäl att tro att personröstningen på denna grund skulle på ett mer systematiskt sätt påverka personsamrnansättningen bland de valda. Däremot tenderar politikerna alltså att uppfatta personligt förtroende som mer över- skuggande andra egenskaper än vad väljarna gör.

• Sida 218
•  Original

5 Utfall

Införande av personval utgör formellt sett en i förhållande till svenska traditioner stor förändring i valsystemet. Förändringen är primärt avsedd att öka den enskilde väljarens inflytande. Samtidigt är det från början uppenbart att konstruktionen bara ger begränsade möjligheter. Politikerna vill inte släppa ifrån sig all kontroll. Det finns ett ”terapi”- moment i den utformning personvalet fått. Väljarna får en möjlighet till aktivitet när de känner att de vill påverka, men det är små möjligheter att aktiviteten får några konsekvenser. Hur uppfattar olika berörda aktörer det hela? Anser politikerna att det är något att satsa på och är väljarna intresserade av att försöka påverka genom person- röstning? Blir det någon effekt? Vi har försökt belysa delar av dessa frågor och här skall de viktigaste slutsatserna dras samman.

Omfattningen av personröstande

Eftersom det redan tidigt kom kommentarer till personvalet med innebörden att det blivit ett misslyckande därför att ”bara” x procent deltagit, så finns skäl att först beröra frågan om omfattningen av personröstningen. Vi har kunnat konstatera att 26—38 procent (beroen- de på vilket sätt man räknar) personröstat. I utredningens prognoser beräknade man att siffran skulle komma att bli i storleksordningen 70 procent. Denna prognos gjordes utan att man mer exakt specificerade vilken tidshorisont som avsågs. När man ser till dels utvecklingen av personröstningen i andra länder, dels förutsättningarna i detta val, så förefaller den prognos utredningen gjorde fullt rimlig. Det förefaller tänkbart att personröstningen hamnar på denna nivå inom något eller några decennier. Att med utgångspunkt från deltagandet beteckna detta första försök som ett misslyckande för personvalstanken förefaller omotiverat. Det kan likaväl beskrivas som ett högt deltagande med tanke på förutsättningarna. Däremot finns i andra avseenden skäl att konstatera att förespråkarnas idéer och förhoppningar inte helt infriats. Bland annat så är det mycket få representanter som valts in på person- röster, utanför den grupp som redan tidigare stod på mer eller mindre 'säker' plats.

• Sida 219
•  Original

Information

Om alla skall ha samma förutsättningar - en ofta central utgångspunkt - så måste det på något sätt garanteras att alla blir informerade. Vem tar ansvaret för det? Hur har informationen fungerat? Under ut— redningsstadiet bedömdes informationen som mycket viktig. Tidigare förslag avfärdades därför att de bedömdes som alltför svårhanterliga ur inforrnationssynpunkt. Ansvaret för information om de valtekniska synpunkterna borde i första hand åvila offentliga organ. I detta försök har informationen till väljarna från kommunerna i två fall av tre som närmare undersökts varit otillfredställande. Massmedia har i sin bevakning inte satsat särskilt mycket på personval, men har ändå varit den viktigaste informationskanalen för väljarna. Tidningarna har spelat störst roll, men sannolikt nära följda av etermedia. Det informations- material som partierna givit ut har också spelat stor roll. Totalt sett är därför ändå kännedomen om det nya systemet hög och andelen okunniga är relativt liten. Personorienteringen i denna förändring bidrar till att göra informationen mer intressant även för dem som inte är särskilt intresserade av politik. Troligen utgör informationen om själva valtekniken dock ett mindre problem vid fullständigt genom- förande. I denna situation kommer sannolikt informationen via etermedia på riksplanet att få ett stort genomslag. Vi återkommer till den ”vanliga” valinformationen och till information om enskilda kandidater.

Politikeraktivitet

Politikerna i kommunerna är i stort sett genomgående positivt inställda till personval. Endast en av tio är negativ. Vi ställde frågorna efter valet cch de visade klart att erfarenheterna inte varit avskräckande. De som varit med om försöket var mer positiva än sina kollegor i de kommmer utanför försöket som vi jämförde med. Överhuvudtaget uttrycker politikerna i kontrollkommunema mer ”oro” för effekter av persorvalet. De tror mer på att rikspartierna får en minskad roll, de tror mer på att personvalet gör det politiska arbetet svårstyrt och de tror mer på att patierna i en personvalssituation inte kan ta sitt politiska ansvar. De är däremot mindre benägna att tro på att persorvalet ger partierna legitimitet. Man kan tolka det som en överdriven oro som existerar fram tills dess att man själv fått erfarenhet. Politiker som tillhör det borgerliga blocket eller lokalt parti var mest positiva. Ett lokalparti uppfattar sig enligt valledarna till och med som beroende av personvalet för att ha någon chans. Lokala partier och lokalpartivalledare är de enda som hävdar att personvalet spelar stor roll.

• Sida 220
•  Original

Generellt sett har vi inte kunnat notera någon tendens till extra stor aktivitet i försökskommunema under nomineringsprocessen. En del politiker framför uppfattningen att partierna riskerar att förlora kontrollen och risken för att ”fel” kandidater kommer in. En lite mer ovanlig typ av ”fel” skulle vara att sådana som varit villiga att ställa upp på en garanterat icke valbar plats, helt plötsligt nu kan bli valda. Det existerar inte några ”garanterat icke valbara platser” för röst- dragande kandidater. Det kan tilläggas att personvalet verkligen har ”önskad” effekt på så sätt att personegenskaper åtminstone enligt politikernas bedömning blivit viktigare i försökskommunerna. En del politiker anser att argument som har att göra med kandidatens ”dragkraft” spelar större roll än tidigare. Också förut torde man ha försökt att antecipera väljarnas bedömningar av kandidater, men intresset för sådana hänsynstaganden har kanske ökat något. Möjligen kom beslutet om personval alltför sent för att få fullständigt genomslag i nomineringsfasen. Några partier säger sig avslutat nomineringen innan beslutet blev känt.

När vi ser på själva valkampanjen så kan vi först notera att den är mer omfattande i större kommuner. Något som enligt samstämmiga uppgifter dock troligen inte har med personvalet att göra, även om också personvalskampanjerna är mer intensiva i den största kommunen och politikerna i de större kommunerna tror mer på att det finns något att vinna med personval. Samtidigt har personvalskampanj en fått större genomslag i mindre kommuner. De kampanjer som bedrivs där upp- märksammas proportionellt sett mer.

Ett krav var att systemet skulle ge lika möjligheter till alla kandida- ter. En annan föreställning var att underrepresenterade grupper, speciellt kvinnor, skulle kunna komma bättre fram genom personval. Det är till en början en relativt liten del som bedrivit aktiv person- valskampanj. En större del säger sig dock vara villiga att försöka sig på sådan kampanj i nästa val. Man kan därmed möjligen också dra slutsatsen att personkampanjer inte bedrivs med utgångspunkt från att det hela har ”nyhetens behag”. Yngre kandidater bedriver oftare personvalskampanjer än äldre kollegor. Vad gäller ålder skulle möjligen underrepresentationen för yngre kunna påverkas om man tror på att kampanjerna kan få effekt. Samtidigt är det många medelålders som ”vaknat upp” och säger sig vara villiga att bedriva kampanj i nästa val. De vill inte riskera att förlora terräng.

De yngre kandidaterna utnyttjar ålder som argument liksom kvinnorna utnyttjar könsfördelningen som argument. Kvinnliga kandidater är däremot inte mer aktiva än manliga. Partierna har dock i särskilt stor utsträckning givit stöd till dessa två grupper av kandida— ter. ”Nya” kandidater, sådana som inte tidigare varit valda till något politiskt uppdrag, är något mer positiva i sin allmänna hållning till personval än sådana som har uppdragserfarenhet.

• Sida 221
•  Original

Personvalet påverkar dock inte representanternas syn på sin roll. Man anser att de som personvalts inte bör företräda andra grupper än vad de skulle gjort annars. Detta gäller de politiker som har erfaren— het, det vill säga politikerna från försökskommunerna. Deras kollegor i kontrollkommunema har en delvis annan föreställning. Dessa anser att personvalda kan förväntas företräda sina egna väljare i större utsträckning.

En annan mycket diskuterad fråga är formerna för finansiering av valkampanjerna. I försöket utgjorde partifinansieringen den viktigaste formen, men även egenfmansiering från kandidaternas sida förekom. Det skall då noteras att det här är fråga om redan tidigare aktiva politiker som satsar lite extra egna resurser. Det finns inga tekniska hinder för en kandidat att satsa större summor i en egen valkampanj. Först och främst förefaller det tveksamt om det är så attraktivt att bli invald att man investerar några stora summor. Dessutom står det partierna fritt att bestämma vilka kandidater som får stå på deras listor. Om partierna inte accepterar denna form av finansiering så måste det resultera i att den som vill försöka får bilda eget parti eller satsa på att bli inskriven av väljarna. Båda sätten är osäkra och knappast särskilt attraktiva. Självklart kan situationen förändras på längre sikt, men idag har partierna stora möjligheter att kontrollera icke önskade finansieringsformer.

Välj araktivitet

Beträffande väljarnas kännedom om politiker så vet vi sedan tidigare att en klar majoritet kan namnge åtminstone någon politiker. I flertalet fall rör det sig om de ledande partiföreträdarna. I försöket har enbart var femte väljare på något sätt kommit i kontakt med någon politiker som bedrivit personvalskampanj . Om man önskar att personröstningen skall spridas på fler kandidater och inte vara koncentrerade på de redan tidigare högst placerade, så måste aktivitetsnivån bland övriga kandidater öka påtagligt. Väljarna har idag begränsade möjligheter att göra ett reellt personval eftersom de inte känner till mer än någon enstaka kandidat. Otillräcklig information om kandidaterna anges som det vanligaste skälet när man frågar väljare varför de inte personröstat.

Generellt sett är väljarna positivt inställda till personval. Två tredjedelar är klart positiva till införandet, medan något mer än en tiondel är mer eller mindre negativt inställda. Det kan också noteras att det bland annat är väljare som hyser tilltro till det politiska systemet som är positiva, medan däremot missnöje med service inte leder till större personvalsaktivitet. Personvalet förefaller med andra ord inte att bli ett sätt på vilket man ger uttryck för missnöje eller försöker bli av med sådana som man inte gillar. Det är snarare så att

• Sida 222
•  Original

det är de som redan på andra sätt är aktiva och intresserade av politik som får ytterligare en kanal som ger möjlighet att påverka en aspekt av valet som förut var svårare att göra något åt.

En central fråga i detta sammanhang var grunderna för eller kriterierna för nominering av kandidater i relation till kriterierna för personröstning. Här finns ett område där intressekonflikter kan göra sig gällande och där politikerna eventuellt riskerade att förlora en viktig del av sina möjligheter att styra verksamheten. Kommer väljarna att lyfta fram kandidater på helt andra grunder än de politiker som traditionellt sätter samman valsedlarna? Vi har visserligen bara kunnat göra en mycket översiktlig jämförelse, men de resultat som framkommit visar att politiker och väljare har en i stora delar likartad syn på vad som är viktigt när det gäller att välja personer. Politikerna är också i huvudsak medvetna om väljarnas syn på vad man bör ta hänsyn till. Den enda mer noterbara skillnaden i synsätt rörde förtroende för person kontra ståndpunkt i sakfrågor. Väljarna var något mer benägna än politikerna att se till sakfrågor. Politikerna byggde hellre på personligt förtroende. Här kan man på sikt i ett generellt genomfört personval ana en förskjutning av kriterierna. Det kan bli något mer kännbart för en politiker att inta ”fel” ståndpunkt. Det kan inte på samma sätt som nu kompenseras genom ett allmänt förtroende för personen ifråga.

Synen på vilka egenskaper hos de eventuellt blivande politikerna som är viktiga varierar också mellan kommunerna. Här förefaller till exempel finnas ett reellt utrymme för väljarna inom till exempel en kommundel eller inom en annan del av en valkrets att lyfta fram sina egna representanter. Det är också alldeles uppenbart att personvalet ger möjligheter för andra grupper som lyckas organisera sig, till exempel kvinnliga väljare eller yngre väljare, att få fram sina egna kandidater. Däremot förefaller det alltså mindre sannolikt att någon grupp mer eller mindre automatiskt skulle gynnas eller missgynnas av personval. Det framstår som helt klart att den föreställning som fanns på utredningsstadiet om att kvinnor skulle särskilt gynnas av personval saknar all grund.

Några synpunkter

Finns det en verklig motsättning mellan partiinflytande och personval — något som lyste fram i diskussionen före införandet av personval? Det är självklart att det finns en motsättning på så sätt att om person— röstning får effekt så blir det på bekostnad av partiernas inflytande. Däremot blir det knappast när det gäller urvalskriterierna några revolutionerande förändringar. Dels finns det en avsevärd samsyn mellan väljare och politiker. Dels är det sannolikt i avsevärd ut—

• Sida 223
•  Original

sträckning väljare som redan nu är i någon utsträckning politiskt aktiva som kommer att personrösta. Man personröstar inte som en kritik mot partierna utan för att kunna påverka mera.

De spärrar som finns i systemet spelar sannolikt stor roll tills dess att personröstningen hunnit öka till en avsevärt högre nivå än vid detta första tillfälle. Det finns en risk för att vissa avstår från att personrösta därför att det ändå på grund av spärrarna inte får någon effekt. Ökningen av personröstning går i ett sådant fall långsammare än vad den skulle gjort annars. På längre sikt minskar spärrarna i betydelse.

Personvalet fungerar troligen bäst i små kommuner där det egent- ligen inte skulle behövas! Namnkunskapen är störst i de mindre kommunerna och dessutom är valmaterialet där mer fokuserat på person än vad som är fallet i de större kommunerna. Personkontakter spelar också särskilt stor roll för informationen till väljarna i de mindre kommunerna. De procentuella spärrarna spelar sannolikt något mindre roll och partiaktiviteten är högre där. Allt detta underlättar personvalet.

I hur stor utsträckning är resultaten giltiga för riksdags— och andra val? Vi har tidigare poängterat att kampanjaktiviteten måste öka om det skall finnas reella förutsättningar för större grupper av väljare att få tillräcklig information. Detta är sannolikt enklare vid ett riksdagsval där det är fråga om samma antal eller färre kandidater inom ett område med större inforrnationsresurser inklusive fler massmedier. Beträffande resultatens större eller mindre generella giltighet kan tilläggas att det inte i först hand är särskilt kommunpolitiskt in- tresserade väljare som personröstat. Väljare med en rikspolitisk orientering har personröstat i ungefär samma utsträckning i försöket. Det nära liggande EU—valet kan ses som ett särskilt intressant fall ur informationssynpunkt. Ett par veckor före valet förefaller aktiviteten ligga på en nivå som måste komma att göra det svårt för väljarna att skaffa sig underlag för ställningstagande till person. Flertalet kandida- ter är okända för väljarna. Om man därtill förutsätter att det är en sak- fråga - för eller mot EU - som ofta kan bli avgörande, så verkar det vara ännu svårare att hålla sig tillräckligt informerad. Dessutom ger EU-valet exempel på att partierna genom sin listpolitik avsiktligt (?) försvårar för väljarna att personrösta så att det verkligen påverkar sammansättningen av partiets representanter.

• Sida 224
•  Original

Käll- och litteraturförteckning

Asp, Kent (1986): Mäktiga massmedier. Studier i politisk opinions— bildning. Stockholm: Akademilitteratur AB. Barkfeldt, Bengt rn fl (1971): Partierna nominerar. Stockholm: Alm- qvist & Wiksell. Dozier, David D & Ehling, William P (1992): ”Evaluation of Public Relations Programs: What the Literature Tells Us About Their Effects”. Ingår i Grunig 1992. Gilljam, Mikael & Holmberg, Sören (1993): Väljarna inför 90—talet. Stockholm: Norstedts Juridik. Grunig, James E (ed) (1992): Excellence in Public Relations and Communication Management. Hillsdale New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates, Publishers. Grunig, James E & Grunig, Larissa A (1992): ”Models of Public Relations and Communication”. Ingår i Grunig 1992. Haglund, Roger (1994): En studie av väljarbeteende. Split-vote 1991. Prosem. uppsats i statskunskap D, Göteborgs universi— tet våren 1994. Harrop, Martin & Miller, William L (1987): Elections and Voters. A comparative introduction. Mac Millan Press Ltd. Holmberg, Sören (1974): ”Riksdagen representerar svenska folket”. Empiriska studier i Representativ demokrati. Lund: Stu— dentlitteratur. Holmberg, Sören & Asp, Kent (1984): Kampen om kärnkraften. En bok om väljare, massmedier och folkomröstningen 1980. Stockholm: Liber förlag. Holmberg, Sören & Esaiasson, Peter (1988): De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna och den representativa demo- kratin i Sverige. Stockholm: Bonniers. Holmberg, Sören och Gilljam, Mikael (1987): Väljare och val i Sverige. Stockholm. Bonniers. Hvitfelt, Håkan (1989): Nyheterna och verkligheten. Byggstenar till en teori. Göteborgs universitet, Journalisthögskolan, Rapport 1989zl.

Håkansson, Anders (1992): Konsten att vinna ett val. En studie av fram- och tillbakagångar för socialdemokraterna i kommunalvalet 1988. Lund: Lund Political Studies. Håkansson, Ragnar & Sandström, Petter (1995): Personvalet 1994 - ett försök för framtiden. Examensuppsats, Institutionen för kultur och samhällsvetenskap. Linköpings universi- tet. Johansson, Folke (1977): Sverige partipolitiseras. Dagspressen som

• Sida 225
•  Original

en spegel av politisk utveckling 1896-1908. Kungälv: C W K Gleerup.

Johansson, Folke (1987): ”Delad röstning.” Ingår i SOU 1987:6 (Ju). Stockholm. Johansson, Folke (1993): ”Personval på kommunal nivå”. Ingår i Westerståhl 1993a. Johansson, Folke (1995a): Riksdagen och massmedia. Statsvetenska— pliga Institutionen, Göteborgs universitet. Johansson, Folke (l995b): ”Väljaraktivitet i kommunerna 1966— 1991”. Manus till bokkapitel. Statsvetenskapliga In- stitutionen, Göteborgs universitet. Lindfors, Johan (1995): Röstdelning och personröstning — finns det något samband ? Proseminarieuppsats Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet hösten 1995. Nomineringsförfarande vid riksdagsval. Betänkande från Grundlagbe- redningen — SOU 1972:17.

Parry, Geraint & Moyser, George & Day, Neil (1992): Political participation and democracy in Britain. Cambridge: Cambridge University Press. Pålsson, Lars & Johansson, Christoffer (1995): Försök med personval - i Vaggeryds och Vänersborgs kommun. Examensupp- sats Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Saward, Michael (1994): ”Democratic theory and indices of dem- cratization”. Ingår i David Beetham (ed) (1994): Defi- ning and Measuring democracy. London: Sage. Schumpeter, J (1947): Capitalism, Socialism and Democracy. New York och London: Harper & Brothers Publishers. Strömberg. Lars (1974): Väljare och valda. En studie av den repre— sentativa demokratin i kommunerna. Kommunalforsk- ningsgrupens avhandlingsserie: 32. Göteborg: Stats- vetenskapliga Institutionen.

TS—boken 1994. Tidningsstatistik AB. Valen, Henry (1988): ”Norway: decentralization and group representation”. Ingår i Gallagher, Michael & Marsh, Michael (ed:s) (1988): Candidate Selection in Compara— tive Perspective. The Secret Garden of Politics. Lon- don: Sage - Modern Politics Series Volume 18. Vedung, Evert (1991): Utvärdering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur. Westerståhl, Jörgen (red) (1993 a): Person och parti. Studier i an— slutning till personvalskommitténs betänkande Ökat personval (=SOU 1993:63). Westerståhl, Jörgen (1993 b): ”Personbedömning som motiv för röstsplitring.” Ingår i Westerståhl 1993 a. Westerståhl, Jörgen & Johansson, Folke (1985): Bilden av Sverige.

• Sida 226
•  Original

Studier av nyheter och nyhetsideologier i TV, radio och dagspress. Stockholm: SNS.

Westerståhl, Jörgen & Johansson, Folke (1981): Medborgarna och kommunen. Studier av medborgerlig aktivitet och representativ folkstyrelse. DsKn 1981:12. Stockholm: Liber Förlag. Wängnerud, Lena (1993): ”Kvinnliga riksdagskandidater - vem lägger märke till att de finns?” Ingår i Westerståhl 1993a. Ökat personval. SOU 1993:21. Betänkande av personvalskommittén.

• Sida 227
•  Original

Personvalsprojektets genomförande Av Roger Haglund

Ingående moment

Det undersökningsdesign som vi valt i denna undersökning är att se som näraliggande experimentsituationen. Vi har här använt oss av ett matchat urval, vilket ger en kontroll över kommunegenskapernas betydelse.

Initialt i projektarbetet beslutades att de delar som borde ingå i en någorlunda heltäckande studie av 1994 års försök med personval i svenska kommuner, var följande:

0 En studie av medborgarnas attityder till och kunskaper om personvalsförsöket. ' En studie av politikernas attityder och erfarenheter av personvalsförsöket. ' En studie av massmedias lokalpolitiska bevakning. ' En studie av valledarna i de respektive kommunerna i syfte att finna principiella partiskiljaktigheter.

Som bekant var det sju kommuner som tillåts delta i 1994 års personvalsförsök, och för att göra vår studie rimlig i omfattning valde vi ut 3 av dessa sju för en mer heltäckande studie. Det urvalskriterium som vi arbetat efter var främst att vi skulle få kommuner av olika storlek De kommuner vi beslutade oss för att specialstudera blev Linköping, Vänersborg och Vaggeryd. Även de fyra resterande försökskommunerna ingår — Helsingborg, Solna, Östersund och Övertorneå- men endast genom att medborgarenkäten gått ut i dessa kommuner.

De tre försökskommuner som vi valde kan ses som en större kommun, en mellanstor kommun respektive en liten kommun. Till dessa tre har vi valt tre kontrollkommuner - Halmstad, Lidköping och Tranemo - för att kunna skapa möjligheter att jämföra kommuner som prövat personval med kommuner som inte gjort detta'. De kontroll—

1 Matchningskonstellationen är således följande: Linköping (försök) - Halmstad (kontroll), Vänersborg oförsök) - Lidköping (kontroll), Vaggeryd (försök) - Tranemo (kontroll).

• Sida 228
•  Original

kommuner vi valt är att se som i det närmaste jämförbara med de försökskommuner vi studerat, detta i syfte att komma nära den ideala experimentsituationen.

J ämförbarheten som eftersträvats rör framför allt följande kommun- faktorer: kommunstorleken, det partipolitiska läget och näringsstruktu- ren i kommunen. Dessutom har en förutsättning varit att undvika massmedial överlappning. Det senare kan konkret ses i att Halmstad valdes i matchningen till Linköping, där kanske Norrköping skulle kunna ses som en ”naturligare” jämlike. Dock hamnade vi i detta fall i nämnda massmediala överlappning. Vi menar dock att valet av Halmstad definitivt inte är att se som ett sämre val, utan utgör en fullgod matchning till Linköping. När det gäller de två återstående kontrollkommunema, eller matchningskommunerna om man så vill, menar vi att valet är okontroversiellt. Försökskommuner och match— ningskommuner ligger i samma del av Sverige och med liknande omständigheter vad avser de kommunala faktorer vi studerat.

Medborgarenkäten

Om man bryter ned hela undersökningen i dess delar, kan vi börja med momentet som rör medborgarnas attityder och kunskaper om personvalsförsöket. Den metod vi valde för att mäta detta är en surveyundersökning bland kornmunmedborgare. Enkäten, som var medvetet begränsad i sitt omfång, gick ut till ett urval av kommun— medborgare i samtliga sju försökskommuner, samt i de tre kontroll- kommunema? Sammanlagt skickade vi ut 4160 formulär till lika många medborgare. De utvalda individerna har valts slumpmässigt (enligt principen om Obundet Slumpmässigt Urval, s k OSU) ur folkbokföringen, och kriterierna har dels varit kommunmedborgarska- pet och dels att de åldersmässigt skall vara inom intervallet 18-80 år på valdagen 1994. I de tre specialstuderade försökskommunerna samt i de tre kontrollkommunema valde vi 520 individer i vardera kommun, och i de fyra resterande försökskornmunerna valde vi hälften (260).

Vi skickade ut medborgarenkäten onsdagen efter valet eller närmare bestämt 1994—09—21. Då vi använde oss av så kallad B-post bör samtliga enkäter nått sina adressater senast på måndagen den 26:e september. I detta första utskick fanns enkäten med följebrev, samt ett frankerat svarkuvert. 1994—10-03 skickade vi ut vår första påminnelse, och denna gick till de som ännu inte hade besvarat enkäten (2880). Påminnelsen var i formen en trycksak i C5-format, och således utan

2 För konkret enkätutseende, se bilaga (1).

• Sida 229
•  Original

nytt formulär. Påminnelse nummer två gick ut 1994-10—27 och innehöll nytt frågeformulär, följebrev och svarskuvert. 2039 individer fick denna påminnelse. Den tredje och sista påminnelsen gick ut 1994— 11-25 till de resterande icke-svararna, som då blivit 1381 individer. Den sista påminnelsen var i formen enbart ett uppmanande brev utan nytt formulär.

Totalt ingick således 4160 individer i medborgarenkäten, och av dessa har vi fått tillbaka besvarade enkätformulär från 2788 individer, vilket ger en total svarsfrekvens på 67,0%. Om man från totalurvalet tar bort de individer som av olika anledningar ej kunnat besvara vår enkät3 reduceras urvalet till 4079 individer, vilket ger en justerad svarsfrekvens på 68,4%. Det kan i sammanhanget nämnas att 45 individer uttryckligen svarsvägrat, och att 28 individer har skickat tillbaka sina formulär icke ifyllda och utan hänvisning till något motiv.

En svarsfrekvens i medborgarundersökningar som ligger nära 70 % , får anses som en god nivå med dagens mått mätt. På grund av nivån (68,4%) beslutade vi att inte gå vidare efter den tredje påminnelsen med ytterligare uppmaningar till vår urvalsgrupp, något som vi bedömer skulle ge ytterst lite i utbyte.

Om man ser till svarsintensiteten över tid, så uppvisar enkäten de ”traditionella” topparna och dalarna. Topparna återfinns i samband med våra utskickade påminnelser, och dalarna där emellan. Pilarna i tabellen visar på utskick av påminnelser. Lägger man till 3-5 dagar, för postdistibutionen, till dessa datum syns påminnelseresultaten ganska tydligt.

3 Bland dessa individer återfinns sådana som har flyttat, som avlidit, som är utomlands för lång tid, menligt sjuka så att de ej kan delta, samt de individer som är direkt förhindrade att delta och som är att relatera till denna kategori med naturligt bortfall.

• Sida 230
•  Original

Tabell I Medborgarenkätens svarsintensitet,

Ankomstdatum Antal inkomna Ankomstdatum Antal inkomna enkäter enkäter

28.9 29.9 30.9 3.10 4.10 5.10 6.10 7.10 10.10 11.10 12.10 13.10 14.10 17.10 18.10 19.10 20.10 21.10 24.10 25.10 26.10 27.10 28.10 31.10 1.11 2.11 3.11 4.11 7.11 8.11 9.11 10.11 11.11 14.11 15.11 16.11 17.11 18.11 21.11 22.11 23.11 24.11 25.11 28.11 29.11

WOOO-

O—ONOCNOOOOO—OOON—o—ONOOQQN

OC

_ooooo—ooooc

Kommentar: Datumet 1995-02-03 är det datum då vår datafil ”låses". Detta damm är valt då det under de tre efterföljande veckorna inte kom in en enda enkät. På grund av detta beslutade vi att inte förändra enkätfilen ytterligare.

Om man bryter ned enkätmaterialet i sin helhet för att se om det finns eventuella skevheter, finner man för det första när det gäller svars-

• Sida 231
•  Original

frekvensen per kommun, följ ande avvikelse från totalenkätens 68,4%:

Tabell 2 Svarsfrekvens per kommun.

varsprocent

m öpmg | , 0 Halmstad 520 Vänersborg 520 Lidköping 520 Vaggeryd 520 Tranemo 520 Helsingborg 260 Solna 260 Östersund 260 Övertorneå 260

Idealt önskar man sig naturligtvis en så sann bild av verkligheten som möjligt genom att göra ett statistiskt slumpurval i syfte att nå represen- tativitet. Eventuella skevheter vad gäller respondenternas samman- sättning skulle kunna störa denna ideala önskan, och för att se om det finns eventuella skevheter i vårt material, kan man se på olika grupper av respondenter och deras fördelning. Är det så att det finns ett systematiskt bortfall beroende på någon viktig faktor, eller kan man säga att vi faktiskt har ett representativt material att tillgå?

När det gäller enkäten till medborgarna, är det framför allt två variabler där vi torde kunna visa på eventuella skevheter, nämligen köns- och åldersfördelning. Eventuella skevheter skulle innebära att vissa åldersgrupper visar sig vara underrepresenterade i någon kommun, men inte i en annan. Eller är det kanske så att onormalt få kvinnor har besvarat vår enkät? Om man ser till ålder och kön, så fördelar sig respondenterna på följande sätt i de olika ingående kommunerna - tabellen med könsfördelningen först:

Tabell 3 Könsfördelningen per kommun.

Andel män Andel kvinnor

,

Antal svarande

111 öplng Halmstad 334 Vänersborg 357 Lidköping 340 Vaggeryd 370 Tranemo 376 Helsingborg 166 Solna 154 Östersund Övertorneå

• Sida 232
•  Original

Tabell 4 Åldersfördelning per kommun.

Antal svarande

Kommun

Halmstad

Vänersborg

Lidköping 340 Vaggeryd 370 Tranemo 3 76 Helsingborg 166 Solna 1 54 Östersund 1 68 Övertorneå 1 68

Vilka slutsatser kan man då dra av köns- och åldersfördelningen? Ser man först till de svarandes könsfördelning ide ingående kommunerna, så uppvisar denna inga större avvikelser från det normala (50/50). Två till tre procentenheters över- eller undervikt kan inte sägas utgöra ett problem. När det gäller åldersfördelningen på respondenterna i de olika kommunerna, så finns det olikheter, men dessa ligger enligt vår bedömning inom rimliga gränser. Om man vill gå ett steg ytterligare, kan man korstabulera variablerna ålder och kön, för att på så sätt se om könsfördelningen är skev för någon eller några åldersgrupper. Då man gör detta finner man att fördelningen är förhållandevis jämn över kommunerna. Det är endast i några få fall som differensen i antalet män och kvinnor blir markant.

I Tranemo är det framför allt i åldersintervallet 50-64 år som det finns en övervikt av manliga svarande. 63% av de svarande i denna åldersgrupp var män, och således 37% kvinnor. I Solna kommun uppvisar den yngsta och äldsta gruppen vissa avvikelser. I intervallet 18-29 år finns en övervikt åt män, där 61 % av de svarande var män. Det motsatta gäller för åldersintervallet 65—80 år, där kvinnorna varit fIitigare att besvara vår enkät; 72% av de svarande var kvinnor. I Östersunds kommun slutligen, finns det en övervikt för kvinnor i åldersintervallet 30—49 år, där 62% av de svarande var kvinnor. I övriga fall ligger differensema mera måttligt, med några procenten- heters övervikt för antingen män eller kvinnor.

För att få en överblick över enkätmaterialet vad gäller marginal— och frekvensfördelningar, så har ligger i bilagan det frågeformulär vi använt. Formuläret är en kombination av de båda enkäterna (enkäten till försökskommunerna och enkäterna till kontrollkommunema är sammanslagna i utrymmesbesparande syfte), där det framgår dels vilka frågor som varit gemensamma och vilka som inte varit det, och dels frekvensfördelningen tillskrivna för de olika frågorna. Enkäten åter- finns i bilaga ( 1) och redovisar marginalfördelningarna för hela med- borgarenkäten. Materialet är viktat så att varje kommun väger in med lika vikt, och hänsyn har även tagits till det kommunvisa bortfallet.

• Sida 233
•  Original

Politikerenkäten

För man över perspektivet till den del som behandlar politikernas attityder och åsikter om personvalsförsöket, så har vi även här använt en survey-undersökning. Då vi, vid den initialt genomförda in- venteringen av antalet politiker i de respektive kommunerna, fann att antalet politiker som ställt upp i 1994 års kommunalval i de sex kommuner vi specialstuderar uppgick till drygt 1400, diskuterade vi om ett urval skulle ske eller ej. Då ett urval skulle kunna ge olika problem i just vårt fall”, valde vi att göra en totalundersökning.

Efter kontakt med respektive länsstyrelse för erhållande av kopior från valsedelsmanuskripten, har vi således tagit med alla politiker som funnits upptagna på valsedlar vid valet i de studerade kommunerna. Totalt blev detta 1424 politiker, där antalet i de enskilda konununerna varierade ganska mycket; från 306 politiker i Vaggeryd till 111 i Tranemo. Även inom kommunerna har de olika partierna fört fram olika många kandidater; från det minsta partierna med 2 kandidater, till det största med 100 kandidater. Fördelningen per parti och kommun framgår av tabell 5 nedan.

Viktigt att poängtera i sammanhanget är att vissa partier gått fram med alternativa valsedlar i vissa kommuner. Det mest extrema fallet är Vaggeryds kommun, där ett flertal partier gått fram med fyra olika valsedlar, i ett fall till och med 5, och där vissa kandidater funnits med på flera av dessa. I våra sex kommuner med totalt 48 partier involverade, har vi haft 70 valsedlar att utgå ifrån när vi plockat samman vårt totalurval av kandidater till kommunfullmäktige.

4 De olika partierna har olika många kandidater, vilket skulle kräva en sorts initialt viktningsförfarande. Bland annat detta gjorde att en totalundersökning föredrogs. Vi diskuterade även om endast politiker med uppdrag i kommunfullmäktige skulle undersökas, men insåg att vi då kanske skulle få med politiker som inte längre finns med då personvalsförsöket genomfördes. Ett sådant urval skulle dessutom skapa problem i fall nya politiska aktörer - partier och kandidater - skulle bli aktuella i våra undersökningskommuner. Vårt val - totalundersökning - skulle däremot passa den kvasiexperirnentella designen bättre, då vi garderar oss mot eventuella oförutsedda händelser; det är ju bättre att ha ett totalmaterial och arbeta sig ”nedåt" än tvärtom (vilket skulle vara omöjligt!).

• Sida 234
•  Original

Tabell 5 Fördelning av kandidater per parti - Linköping och Halmstad. Halmstad

Linkö in

de

Mp — de gröna Ny Demokrati Akademikerpartiet Socialistiska partiet Framstegspartiet

Mp - de gröna Pensionärspartiet

Tabell 6 Fördelning av kandidater per parti - Vänersborg och Lidköping.

Vänersbor V 15 S 51 C 44 Fp lib 25 M 33 de 27 Mp - de gröna Mp - de gröna Folkviljan Ny Demokrati

Totalt

Totalt

Tabell 7 Fördelning av kandidater per parti - Vaggeryd och Tranemo.

Tranemo

S C 25 Fp lib 16 M 20 de 14 4

de Mp - de gröna Socialistiska partiet * Totalt

Ser man till det rent praktiska i form av enkätutskick etcetera, så kan det nämnas att första utskicket av politikerenkäten gjordes 22:e no- vember, då enkäten och svarskuvert gick ut till 1424 politiker i de

• Sida 235
•  Original

sex undersökningskommunerna. Utskicket gick i form av A—post, vilket innebär att enkäterna borde ha funnits hos adressaterna dagen efter (alltså den 23:e november). 1994—12—05 skickade vi ut det första påminnelsebrevet, som också fungerade som ett tackbrev till de som redan svarat. Detta gick ut till samtliga. Påminnelse nummer 2 gick ut i julveckan, närmare bestämt 1994-12—16, i hopp om att få reste— rande att svara innan juluppehållet. Denna påminnelse gick till 617 personer, och i utskicket fanns enkät, följebrev och svarskuvert. Den sista påminnelsen, nummer tre, skickade vi ut 1995-01-13. Den gick till de återstående kandidaterna, som vid denna tid uppgick till 386 stycken. Påminnelsen var i formen ett uppmanande brev utan ny enkät och skickades med B—post.

Ser man till svarsintensiteten för politikerenkäten, så framgår denna av tabell 8 nedan. Även för politikerenkäten så har utskicks- datumen markerats med pilar, där svarstopparna syns tydligt några dagar efter skickad påminnelse.

Totalt ingick således 1424 politiska kandidater, och av dessa har vi fått tillbaka 1059 besvarade enkäter. Detta ger en total svarsfrekvens på 74,4%. Om man från totalurvalet tar bort de individer som av olika anledningar ej kunnat besvara vår enkät5 reduceras total- mängden till 1410 kandidater. Således hamnar vi på en justerad svarsfrekvens på 75,1%. I sammanhanget kan nämnas att vi fått 22 som uttryckligen svarsvägrat, och 3 återsända (och tomma) enkät— formulär.

Svarsfrekvensen kan kanske tyckas en aning låg, framför allt med beaktande av att politikerenkäter generellt sett brukar ge högre svars— frekvenser än medborgarenkäter. Dock vill vi påminna om att vi i vår surveyundersökning valt att vända oss till samtliga politiker, vilket alltså även inkluderar sådana som står långt ned på listorna och vanligtvis inte kommer med i undersökningar av denna typ. Ett flertal av de som står långt ned på listorna har hört av sig och undrat varför de fått vårt formulär ”då de inte sysslar med politik” enligt egen utsago. Det mer extrema exemplet på detta var en dam som ringde och var irriterad över att vi besvärade henne med vår under- sökning, då hon ”inte sysslade med kommunalpolitik, utan enbart fanns med i kyrkokomrnunala sammanhang”. När hon upplystes om att hennes namn tagits från de befintliga primärkommunela valsed- larna, och att hennes namn faktiskt fanns med i näst sista position på hennes partis fullmäktigelista, blev hon förvånad: ”Hon hade inte blivit tillfrågad eller informerad om detta”.

5 Resonemanget här är detsamma som vid medborgarenkäten: se tidigare not i avsnittet om medborgarenkäten.

• Sida 236
•  Original

Tabell 8 Politikerenkätens svarsintensitet.

Ankomst-a- Antal inkomna enkä- An omstatum Antal Inkomna tum ter |" enkäter 25.11 28.11 29.11 30.11 1.12 2.12 5.12 6.12 7.12 8.12 9.12 12.12 13.12 14.12 15.12 16.12 19.12 20.12 21.12 22.12 23.12 27.12 28.12 29.12 30.12 2.1

—-c>-—-o-———&——quaoaamwooawwm

Kommentar: Datumet 1995-02-10 är det datum då vår datafil *låses'. Detta datum är valt då det under de tre efterföljande veckorna inte kom in en enda enkät. På grund av detta beslutade vi att inte förändra enkätfilen ytterligare.

Om man bryter ned resultatet av politikerenkäten ett steg, finner man att svarsfrekvensema ligger på ungefär samma nivå mellan kommu- nerna. Det är egentligen bara Vaggeryd som ligger en aning lågt, men ändå inom acceptabla gränser.

Tabell 9 Politikerenkätens svarsintensitet per kommun.

Antal svarande

Lin öpmg Halmstad Vänersborg 221 Lidköping 202 Vaggeryd 306 Tranemo

• Sida 237
•  Original

Om man bryter ned materialet för att se om det förekommer några systematiska avvikelser från det ”normala”, kan man inte använda sig av ålders— och könsfördelningen som vi gjorde vid medborgaren— kätenö. Det vi däremot kan se på är hur de olika partierna represente— ras i vårt material, då vi har uppgifter om antal kandidater för parti- erna i respektive kommun. Om man gör detta finner man följande (se tabellen nedan).

Tabell 10 Svarsintensitet per parti och kommun - politikerenkäten.

ranemo N

Llnköpmg N

,. 69,0 74,3

100 35

fp lO0,0 22 62,5 16 111 81,5 54 75,0 20 kds 70,0 20 64,3 14 mp 93,8 16 25,0 4

nyd - - - -

annatI- 66,7 12 - -

lokalt

Kommentar: Procentsiffroma anger politikernas svarsfrekvens sorterat efter parti. N- talet anger hur många kandidater respektive parti satt upp på sina valsedlar, och kor- responderar med uppgifterna i tabellerna 5, 6 och 7.

Utgår vi från politikerenkätens totala svarsfrekvens på 75,1% finner vi följande värt att notera. Det verkar inte finnas någon systematik när det gäller vilket partis kandidater som har besvarat vår enkät, utom möjligen för kds som ligger generellt lägre i våra sex under- sökningskommuner. I övrigt kan man nog säga att det inte verkar finnas någon partifaktor som spelar in vad gäller bortfallet. Möjligt- vis skulle vi kunna finna visst bortfall när det gäller politikernas list- placering och dess inverkan på svarsbenägenheten, något som rim- ligtvis borde innebära att man får ett större bortfall ju längre ned på listorna man kommer. Dock torde ett sådant bortfall ”drabba” parti- erna lika, och vara av mindre vikt för vår undersökning7.

På samma sätt som för medborgarenkäten, har vi lagt marginalför— delningarna i den kopia av frågeforrnulären som finns i bilaga (2).

6 I och för sig skulle detta kunna vara relevant, men endast under förut- sättning att vi har tillgång till populationens faktiska fördelning på nämnda var- iabler, något som vi inte har tillgång till. 7 En granskning av vårt material skulle naturligtvis vara önskvärd, men låter sig inte göras så enkelt. Anledningen härtill hänger samman med att vi har att göra med partier av radikalt olika storlek (antal kandidater), med olika antal listor, med olika många kandidater som står på flera listor etc.

• Sida 238
•  Original

Även här har ett kombinerat formulär skapats där enkäten till försök- skommunerna har utgjort mall för sammanslagningen.

Massmedieanalysen

En grundläggande tanke med denna utvärdering har varit att det inte skall förekomma störande överlappning, och då har ett kriterium varit att ett massmedium skall ha mycket liten om ens någon sprid— ning i två eller flera av våra undersökningskommuner.

När det gäller dagstidningarna, har vi med hjälp av officiell tid- ningsstatistik (TS-boken) valt totalt 15 tidningar. Dessa tidningar täcker de sex specialstuderade kommunerna, och grundkravet har varit att täckningsgraden skall vara minst fem procent. I tabellen nedan ses vårt urval.

Tabell I I Tidningsurvalet.

Linköping m— Lidköping Vaggeryd

Tranemo

Östgöta E sorgs Läns Nya Li öpings- Finnveden Borås Tining Correspondenten Posten Allehanda tidningen Onsdag 6-dagars 5 -dagars 3 -dagars 1-dagars 7—dagars 72% 68% 60% 87% 13% 70% lib ober lib opol lib obunden m """"""" 65 7555ng— Gääåin7gs'3P5s'tEn SszthbZFåT" " iriiTvEHe'n""' jihä'r—a'dåijfgäe'n's' 7-dagars Bygden Fredag Tidning 6-dagars M-L 14% l-dagars l-dagars l-dagars 6% S 20% - 19% 1 l% s? lib c obunden c

' """"""""""""""""""" 57:25:73??ng """" Jai—125355???- [J"/715512)???"— Läns Tidning len Tidning

6-dagars 6-dagars 3-dagars

S% 48% 16%

lib ob höger/m (To—'tåb'o'rgii'ös're'n' V'z'zFria'nTJ """" SVEEUEFEEFÖET 7-dagars Tidning nemo Tidning M-L 9% 4-dagars l-dagars

S 15% 32% -

lib obunden obunden

""""""""""""""""""""""""""""" Öo7e_b_o7g-s_-Po_s7e_n Göieizorgs-Fosten 7-dagars 7-dagars S 7% M-L 4% lib S S%

lib

Kommentar: I tabellen visas de tidningar som ingår i tidningsstudien. För respektive tidningar anges i ordningen tidningsnamn, utgivningsintensitet, hushållståckningsgrad och politisk färg. Dessutom anges vilka veckodagar som är relevanta; till exempel läses Göteborgs-Posten på Söndagar i vissa kommuner. Där så är fallet står det ”S” eller i förekommande fall ”M-L”. Göteborgs-Posten har tagits med i undersökningen trots att den på sätt och vis är överlappande i fem av våra kommuner. Detta har gjorts då tidningen trots allt har hah hög täckningsgrad, framför allt som komplement på helger, och har lokalsidor där vi förmodades kunna hitta kom- munalt relevant material. 1 sin egenskap av kompletterande tidning har vi också ansett att dess överlappande effekter varit ytterst små.

• Sida 239
•  Original

De totalt 15 lokala dagstidningar har granskats med hjälp av s k kvantitativ innehållsanalys, vilket innebär att artiklar registreras så att kvantitativa analysmetoder kan användas på materialet. För att göra det tidsmässigt möjligt att analysera tidningsmaterialet, har vi valt att begränsa oss till en månad före valet. Det innebär således att perio— den 1994—08-18 —- 1994-09-18 täcks in i vår analys.

Kraven för att en artikel skall komma med i vår analys, har varit att den skall uppfylla ett antal grundläggande kriterier: antingen skall den handla om personvalsförsöket i allmänhet, eller behandla kom— munalpolitiken i berörd kommun. I det senare fallet skall dessutom ytterligare ett kriterium vara uppfyllt; det skall röra åtminstone en politiker, antingen i egenskap av aktör eller i egenskap av objekt, eller båda delar. Dessutom har artiklar kodats som rör en explicit valfråga i kommunen. Vad som bedömts vara en valfråga har berott på om frågan varit uppe till debatt vid ett flertal tillfällen, eller fall där politiker tagit upp frågan till debatt, och således gjort frågan till en valfråga. Kodschemat för tidningskodningen återfinns i bilaga (3).

Totalt har 1381 artiklar kodats och sedermera stansats in som en SPSS-fils. Kodningen har genomförts av Malin Haglund och Sanna Johansson, där Malin Haglund även ansvarat för instansningen i SPSS. Vid en s k interreliabilitetskodning mellan de båda kodarna, fanns ett initialt problem som sedermera löstes genom förändring och uppstyrning av kodschemat för arbetet med tidningsartiklarna. Ge- nom denna förändring blev överensstämmelsen de båda kodarna emellan tillfredsställande. Stickprov har dragits under gång och relia- bilitetskodats av Roger Haglund, för att härigenom ge möjlighet att styra upp eventuella brister i kodningsarbetet. Någon justering eller uppstyrning har däremot inte varit behövlig.

För en överblick av hur dessa 1381 artiklar fördelar sig, hänvisas till bilaga (3), där vi i kodschemat lagt in frekvensfördelningarna för hela artikelmaterialet.

Valledarundersökningen

Initialt har material samlats in från partiföreträdarna för de partier som besatt kommunfullmäktiges platser för valperioden före 1994 års kommunalval (i våra sex undersökningskommuner). Respektive före- trädare/valledare ombads skicka in dels aktuella valsedlar, och dels allt kommunalt valmaterial. Det bortfall vi tyvärr fick var ganska begränsat: Av de totalt 48 tillfrågade partierna, fick vi svar och par—

8 För den oinvigde kan nämnas att SPSS står för Statistical Package for the Social Sciences, och är ett vetenskapligt statistikbehandlingsprogram.

• Sida 240
•  Original

timaterial från sammanlagt 39 partier. Nästa steg i denna under— sökningsdel var att vi med hjälp av anlitade studenter genomförde intervjuer med valledarna, i syfte att finna eventuella parti- och kom- munskillnaderl-likheter.

Dessa studenter har därefter författat C—uppsatser/examensuppsat- ser på det i denna del insamlade materialet. Två av studenterna hör hemma på Förvaltningshögskolan i Göteborg (Lars Pålsson och Christoffer Johansson), och två vid Institutionen för kultur— och sam- hällsvetenskap vid Linköpings universitet (Petter Sandström och Rag- nar Håkansson). Uppdelningen dem emellan har varit sådan att de två Linköpings-studentema har studerat Linköpings och Halmstads kommuner, medan Göteborgs-studentema har studerat Vänersborgs och Lidköpings kommuner, samt även Vaggeryds och Tranemo kom- muner. Anledningen till att de senare fått fler kommuner var att Lin— köping och Halmstad är större och har varit mer krävande.

Undersökningen av valledarna har gått tillväga på så sätt att valle— daren för respektive fullmäktigeparti (för mandatperioden 1991-1994) har intervjuats med semistrukturerade frågescheman där möjlighet till viss uppföljning av svar alltså har varit möjlig. Dock har alltså ett antal frågor utgjort gemensam mall för samtliga intervjuer. Se bilaga (4) för konkret utseende och innehåll i valledarintervjuerna. Bortfal- let vid denna projektdel har varit ganska begränsat, och är koncentre- rat till vissa kommuner.

Framför allt Tranemo och Lidköpings kommuner har ett betydande bortfall. Utifrån de totalt 48 partierna har intervjuer genomförts med representanter för 39 partier. Bortfallet på 9 intervjuer är naturligtvis inte bra, framför allt inte när det är koncentrerat till vissa kommu- ner. Generaliserbarheten och jämförbarheten blir därmed begränsad.

Resultatet av dessa studenters undersökningar har givit oss en mängd information av hur partierna bedrivit sina valrörelser i de sex kommunerna, och har dessutom givit material till två examensuppsat— ser vid Förvaltningslinjerna vid de båda universiteten. För vårt vid- kommande, vad gäller valledarrnomentet, är det framför allt vid jäm- förelser mellan matchningsparet Linköping och Halmstad som vi kan uttala oss med viss säkerhet, samt även vid jämförelser mellan *våra* tre försökskommuner: Linköping, Vänersborg och Vaggeryd. I bila— ga (5) återfinns exempel på samrnanställningar över vissa av frågor- na.

• Sida 241
•  Original

Samtliga medarbetare i Personvalsprojektet

Folke Johansson, fil dr, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Projektledare. Lars Strömberg, professor, Statsvetenskapliga institutionen, Göte- borgs universitet. Roger Haglund, fil kand och doktorand, Statsvetenskapliga institutio- nen, Göteborgs universitet. Projektadministratör. Malin Haglund, fil stud. Kodare medborgarenkät, politikerenkät och tidningsartiklar. Hans E Andersson, fil mag och doktorand, Statsvetenskapliga institu- tionen, Göteborgs universitet. Kodare medborgarenkät. Sanna Johansson, fil stud. Kodare tidningsartiklar. Petter Sandström, fil kand, Institutionen för kultur- och samhällsve— tenskap, Linköpings universitet. Intervjuare valledare. Ragnar Håkansson, fil kand, Institutionen för kultur- och samhällsve— tenskap, Linköpings universitet. Intervjuare valledare. Lars Pålsson, fil kand, Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Intervjuare valledare. Christoffer Johansson, fil kand, Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet. Intervjuare valledare.

Bilagor innehållande bland annat formulär och marginalfördelningar kan erhållas efter hänvändelse till författaren. E-mail: Folke.Jo— hansson©pol.gu.se

• Sida 242
•  Original

• Sida 243
•  Original

II PERSONRÖSTNING I EUROPA— PARLAMENTSVALET

6 Avsikten med studien

Valet till europaparlamentet är det första val i Sverige där personval ingår i full skala. Det är samtidigt ett för svenska väljare nytt val till en för oss ny och föga känd politisk församling. En församling vars uppgifter framstår som oklara för flertalet svenska väljare. Mot bakgrund av det åtminstone ur de flesta väljarnas synpunkt stabila och oföränderliga svenska valsystemet, är det fråga om två stora föränd- ringar som kommer samtidigt. Avsikten med denna studie är att ta fram information om hur personvalet fungerat i detta sammanhang och vilken roll det spelat för väljarna och för valets förlopp. Personval innebär som bekant en avsevärt större möjlighet än tidigare för väljarna att påverka inte bara vilka partier som får mandat utan också vilka kandidater som kommer att besätta dessa mandat. Det är av intresse att se vilka väljare som utnyttjar dessa möjligheter, med vilket syfte de gör det respektive varför vissa inte utnyttjar möjligheten att påverka genom personval.

Personröstningen i Sverige gäller primärt rangordningen av kandida- terna inom ett parti. Det finns inga formella möjligheter att ”flytta” en kandidat från ett parti till ett annat. Samtidigt är det givetvis möjligt att en populär kandidat i ett parti kan hjälpa partiet att dra till sig väljare från andra partier genom att få väljarna att vilja personrösta på sig. I valet till europaparlamentet är, som vi skall se nedan, andelen partibytare något lägre än vid de två närmast föregående riksdagsvalen, även om siffran sedd i ett lite längre perspektiv fortfarande är hög. (Jfr Gilljam] Holmberg 1995). Det finns skäl att undersöka vilken betydelse personröstningen eventuellt kan ha haft i detta sammanhang. I jämförelse med svenska val i övrigt var det ett mycket lågt valdeltagande, vilket innebär att åtskilligt fler väljare än ”normalt” valde att stanna hemma. Vi diskuterar givetvis de persone- genskaper som normalt förklarar valdeltagande och politisk aktivitet. Med tanke på att förändringen var så stor så gick vi också ett steg vidare och frågade väljarna, med några förutbestämda svarsalternativ, varför de inte röstade. Möjligheten att det låga deltagandet skulle ”smitta av sig” på riksdags- och kommunalvalen kom upp till dis- kussion. Redan som intresserad iakttagare kunde man på valdagen känna sig övertygad om att vi hade haft en sällsynt låg aktivitet i valrörelsen. Det förekom i samband med valet kommentarer i

• Sida 244
•  Original

massmedia som pekade mot att det nya personvalsinslaget kunde tänkas ha ”skrämt bort” en del väljare. Man skulle kunna ha uppfattat att valet blivit mer komplicerat och ville då inte längre rösta. Här kan alltså personröstningsinslaget i valet ha spelat en icke avsedd roll.

Studiens uppläggning - material och metod

Huvuddelen av föreliggande redovisning bygger på ett antal frågor som ställts via SIFO till ett slumpmässigt urval av svenska väljare. Flertalet av frågorna har ställts till 1000, några av dem till 2000 personer. Frågorna ställdes i telefonintervjuer som utfördes under perioden 9-19 oktober 1995. Samtliga frågor återfinns i appendix. Den fråga som ställts om kännedom om kandidater har bara kunnat utnyttjas i begränsad utsträckning eftersom den felaktigt ställts enbart till dem som personröstat. Ingen undersökning av massmedias roll i valet var inplanerad, men en kortare redogörelse för några centrala mediers aktiviteter under valkampanjen byggd på sammanställningar i ”Media Monitor” ingår. Redovisning av valresultat och person- röstning totalt bygger på sammanställningar från Riksskatteverket. Jämförelser har där så varit möjligt gjorts med resultaten i den tidigare rapporten rörande personvalsförsöket i kommunalvalet 1994.

Säkerheten i resultaten

Ett i utgångsläget totalt sett förhållandevis tillfredsställande antal individer i en undersökning ger alltid små delgrupper vid uppdelningar efter olika egenskaper. Man kan hantera detta problem på olika sätt. Ett är att strikt begränsa analys och presentation till grupper där man har en tillfredsställande säkerhet och kan arbeta med till exempel 95- procent signifikansnivå. Jag har här valt en mjukare linje. De resultat som kommenteras bedöms normalt som signifikanta på 95-pro— centsnivån. Det kan innebära att varje enskilt resultat är signifikant, men det kan också vara baserat på en bedömning av ett mönster av enskilda resultat där vart och ett är alltför osäkert, men där de bedöms sammantaget och uppfattas som tillfredsställande säkra. I övrigt presenteras också något mer svagt underbyggda resultat som ”ten- dens”. Det rör sig oftast om resultat som bygger på alltför små grupper av individer, men som ändå kan inordnas i en teoretiskt grundad föreställning och som är av så pass intresse att det känns orimligt att inte diskutera dem.

• Sida 245
•  Original

7 Valkampanjen

Också vid en ytlig bedömning kunde man konstatera att valkampanjen inför valet till europaparlamentet var lågmäld och något som man märkte mycket lite av om man inte aktivt letade efter den. Det fanns förvisso undantag, till exempel vissa personvalskampanjer, men helhetsintrycket är otvetydigt. Det kan inte ha varit lätt för väljarna att skaffa sig information inför detta nya val. Vi har inte i denna undersökning gjort några självständiga systematiska studier av valkampanjen. Vi bygger i stället en kort presentation av några huvuddrag i valkampanjen på den genomgång som presenterats i ”Media Monitor” för december 1995. Publikationen ges ut av Näringslivets Mediainstitut. Ansvarig för innehållet är professor Håkan Hvitfelt vid Institutionen för Medie- och kommunikationsveten— skap vid Mitthögskolan i Sundsvall. Presentationen bygger på en systematisk genomgång av alla inslag/artiklar som på något sätt rör europaparlamentsvalet i Aktuellt, Rapport, TV4-nyheterna, Afton— bladet och Expressen. Urvalet är avsett att täcka den bild av val och valrörelse som när ett stort antal tittare och läsare. Rapporten har rubriken ”Val utan rörelse”, vilken kan ses som en sammanfattande karakteristik av valrörelsen.

Massmedia ägnade genomgående litet utrymme åt parlamentsvalet jämfört med närmast föregående riksdagsval. De båda kvällstidningar- na hade ungefär tre gånger så mycket material om riksdagsvalet som om europaparlamentsvalet. För TV-kanalerna är skillnaden ännu större. De satsade tre till fem gånger så mycket tid på riksdagsvalet som på parlamentsvalet. Det fanns vissa ganska påtagliga skillnader mellan medierna så att Aftonbladet hade avsevärt mer material än sin konkurrent Expressen, under det att Aktuellt och framför allt Rapport sände avsevärt mycket mer än TV4-nyheterna. Medierna var däremot lika i sin placering på sidor och på plats i sändning och därmed i sin prioritering av materialet.

De nyheter som finns i media rör enligt denna genomgång i första hand de mer ”tekniska” aspekterna av en valrörelse som diskussioner om kommande valdeltagande, partiernas taktiska agerande, aktuella opinionsmätningar etc. Personvalet förekom, men spelade inte någon huvudroll. Utrymmesmässigt hamnade det på 10—15 plats bland ett antal olika typer av frågor. De enda mer egentliga sakfrågor som fick nämnvärt utrymme var Frankrikes kärnvapensprängningar och europaparlarnentets grad av inflytande på EU:s verksamhet. En slutsats som dras är att ”...valet som fenomen intresserade nyhets—

• Sida 246
•  Original

redaktionerna mer än de politiska sakfrågorna.” (a.a. sid 8). Det var med andra ord svårt för väljarna att skaffa sig information om till exempel de skillnader som kunde finnas mellan vilken politik olika partier kunde tänkas komma att driva i parlamentet.

Framför allt socialdemokraterna, men också folkpartiet blev utsatta för kritik i nyhetsmaterialet i båda de stora kvällstidningarna. På ledarsidorna kritiserade Aftonbladet framför allt moderaterna, medan Expressen angrep socialdemokraterna, men däremot bara i mycket liten utsträckning kritiserade folkpartiet. Ur personvalssynpunkt är det också särskilt värt att notera att de politiker som drev sina partiers kampanj och som därmed dominerade massmedia, var de ”vanliga” ledande företrädarna. Det faktum att man oftast hade andra kandidater på valsedlarna återspeglades inte i någon större omfattning i massme- dia. Något som bör ha gjort det svårare för väljarna att personrösta. Detta i kombination med den tidigare nämnda frånvaron av politiska sakfrågor och betonandet av parlamentets begränsade roll kan rimligen antas ha haft betydelse för nedgången i valdeltagande. (Jfr diskussion i Media Monitor)

• Sida 247
•  Original

8 Röstning i europaparlamentsvalet

Valdeltagande i olika grupper

Vi har i svenska val traditionellt haft ett högt valdeltagande. Det har faktiskt varit så högt att upprepad icke—röstning till avsevärd del haft triviala orsaker som sjukdom etc. Det har emellertid, till och med när valdeltagandet varit som högst, funnits systematiska skillnader mellan grupper av väljare. (Petersson 1977, sid 155 ff, Gilljam/Holmberg 1993, sid 62 ff) Högre social status, anställning inom offentlig sektor och civilstånd (gift) är exempel på faktorer som höjer valdeltagandet. Valdeltagandet gick ned under 1980-talet, men denna nedåtgående trend har brutits och deltagandet har visat en liten ökning i 1991 och 1994 års val. En sannolikt väsentlig förklaring till nedgången i valdeltagandet är den ökande politikerrnisstron (Gilljam/Holmberg 1993, sid 62 ff och Gilljam/Holmberg 1995, kap. 4 och kap 16). Det var relativt tidigt klart att valdeltagandet i parlamentsvalet inte skulle bli tillnärmelsevis lika högt som vid de tidigare ordinarie valen. En sådan förväntning kunde baseras dels på jämförelser med andra länder, dels på att väljarna var delade inför EU och många var mycket skeptiska till EU. Att det skulle bli så lågt som 41 .6 procent var dock en överraskning för de allra flesta. Med tanke på den extremt låga andelen röstande så finns skäl att börja även en analys som har personröstningen som huvudföremål, med en kontroll av vilka som röstat respektive icke röstat i detta val 1 jämförelse med 1 första hand närmast föregående riksdagsval.

Den stora nedgången i valdeltagande och eventuella variationer i denna nedgång är givetvis det mest intressanta i denna analys. Valdeltagandet har totalt sett gått ned med genomsnittligt 45 pro- centenheter. Skillnaderna mellan män och kvinnor är ungefär desamma i båda valen och stämmer med det mönster av något högre kvinnligt deltagande som etablerats i senare val. Nedgången i valdeltagande är dock mindre för äldre män än för äldre kvinnor. Den är för övrigt totalt sett mellan 44 och 46 procentenheter i samtliga åldersgrupper. Här kan vi dock börja ana ett mönster. Nedgången är något mindre, även om denna skillnad i sig inte är signifikant, bland de äldsta väljarna. Tendensen till större nedgång 1 valdeltagande bland de yngre väljarna' är mer tydlig 1 medelstora och 1 mindre orter. Överhuvudtaget så finner man att nedgången i valdeltagandet är större hos grupper som redan tidigare har lågt valdeltagande och som brukar ha mindre intresse för politik och lägre grad av politisk aktivitet än övriga väl-

• Sida 248
•  Original

jargrupper. Den är större för LO—medlemmar än för medlemmar i TCO och SACO. Den är större för arbetare än för alla andra yrkesgrupper och den är något större för väljare med lägre inkomst än för sådana som har hög inkomst. Nedgången är dessutom större bland privat anställda än bland anställda i Offentlig sektor. Denna skillnad är klar och har ej att göra med andelen arbetare kontra tjänstemän och kan heller inte kopplas till fackföreningsanslutning. Minskningen i valdeltagande bland anställda inom privat sektor är större i större parla— valet riksdagsvalen det vore val

0116!" . Antal in- tervju- mentsvalet 1994 idag personer

42 87 94 88 1865

Män ' l i o 2 ' 87. Kvinnor 88 995 18- ' r 5 '

4 9 837 591 Bosta sort: Stockholm, Göte- borg Malmö Annan ort med 3000- inv. Annan ort med - 3000 inv.

Tabell 1 Valdeltagande inom olika grupper av väljare,, Europa- Riksdags- Bru ar rösta 1 rösta om

Procent röstande

Tjänstemän Egna företagare Studerande Arbetslösa

Pensionärer

175—299 tkr 300- tkr

Källa: SIFO oktober 1995. Jfr beskrivning i bilaga. Totala N=2000. Andelen röstande i parlamentsvalet är korrigerad för den överskattning man alltid får genom intervjumetoden. Korrigeringsfaktor 0.82. På motsvarande sätt är

• Sida 249
•  Original

andelen röstande i riksdagsvalet 1994 korrigerad för (en mindre) överskattning med faktorn 0.96. I båda fallen använder vi oss av en retrospektiv fråga. Överskattningen i mätningen var alltså något oväntat avsevärt större i det mer näraliggande parlamentsvalet än i riksdagsvalet.

För att få en uppfattning om eventuella framtida konsekvenser i andra val av det låga valdeltagandet låt vi väljarna svara på frågan ”Som Du känner det nu - skulle Du rösta om det vore val idag?”. Totalt sett säger sig 88 procent av väljarna vara benägna att rösta om det vore val idag. ” Det skall då noteras att de fick välja mellan två olika positiva svarsalternativ, ett rent Ja och ett Ja, kanske. Av de som alltså svarade ja var det 6 procentenheter som höll sig till det senare alternativet och alltså inte var fullständigt övertygade.' De skillnader som framkommer i andel som skulle rösta om det vore val idag ser också likadana ut som de normalt gör i de svenska valen. Skillnaderna är mindre än i fråga om röstning i riksdagsvalet 1994 eller i parla— mentsvalet. Det potentiella ”bortfallet” i röstande är inte heller påtagligt mycket större i grupper med lågt deltagande i valet till europaparlamentet. Samtidigt skall man inte glömma den tveksamhet som uttrycks hos de ovannämnda 6 procent som svarat ja med förbehåll.

Centerpartiet har för närvarande den ur valdeltagandesynpunkt mest aktiva kärnan bland sina sympatisörer. Av dem som idag (=vid frågetillfället) sympatiserar med centerpartiet röstade 92 procent i valet 1994 och 57 procent i europaparlamentsvalet. Miljöpartiet har i stället avsevärt mer passiv väljarbas. Andelen av de aktuella sympatisörerna som röstade i riksdagsvalet 1994 är bara obetydligt lägre än centerpar- tiets, men andelen som röstade i parlamentsvalet är omkring 20 procentenheter lägre. Det finns däremot mått på partinivå inga systematiska samband mellan andelen som röstade i parlamentsvalet och andelen som säger att de brukar rösta i riksdagsvalen respektive andelen som säger att de skulle rösta i ett eventuellt val idag.

' Andelen som svarade ja är lika hög som den korrigerade röstsiffran i riksdagsvalet, men därmed alltså några procentenheter lägre än den siffra vi direkt får när vi frågar. Det är snarast med denna senare siffra - 91 procent - som vi skall jämföra de 88 procent som framkommer här. Det finns här liksom i åtskilliga andra typer av frågor i surveyundersökningar, en viss tendens att vilja överdriva den egna aktiviteten, därav skillnaden.

• Sida 250
•  Original

Tabell 2 Aktuell partisympati och valdeltagande.

rösta om et Europaparla- Riksdags- Brukar rösta i vore val idag Antal in- Procent röstande mentsvalet valet 1994 riksdagsvalen tervju- personer A tue partisympati: Moderata samlingspartiet

Folkpartiet-liberalema Centerpartiet de Socialdemokraterna Vänsterpartiet Miljöpartiet

Källa: SIFO oktober l995. Jfr beskrivning i bilaga. Röstningssiffroma för europaparlamentsvalet och riksdagsvalet 1994 är korrigerade på samma sätt som i tabell 1.

Det höga valdeltagandet i Sverige är egentligen svårt att förklara när man ser det i relation till valdeltagandet i andra jämförbara länder. Det finns inget egentligt skäl till att det skall vara så högt som det ändå varit under en lång tid. Man kan uppfatta det som att det utvecklats en tradition eller en vana när det gäller röstning som fungerar så länge den inte utsätts för några störningar. En möjlig effekt av det låga valdeltagandet i parlamentsvalet, vilken oroat många, är alltså att det skulle kunna ”smitta av sig” även på kommande helt inhemska val. Ett brott i en sådan röstningstradition i detta val kan göra det lättare än tidigare att avstå från att rösta även i riksdags— landstings— eller kommunalval. Många kan bli medvetna om att det inte alls är nödvändigt att gå och rösta! Vi använder oss ännu en gång av den tidigare nämnda frågan: ”Som Du känner det nu - skulle Du rösta om det vore val idag?” och ser på hur man svarat med hänsyn till om man röstat eller ej i riksdagsvalet 1994 respektive i parlamentsvalet.

Tabell 3 Rösta om det vore val idag?

Procent som skulle rösta om' det vore Röstade i europa- val idag parlamentsvalet

Röstade i riksdags- valet 1994 97

Rösta-e 1nte 1 n s-

dagsvalet 1994 64 _"

Kommentar: 1 cellen anges den andel av väljargruppen som säger att de skulle rösta om det vore val idag. I de två övre cellemai den inre fyrkanten utgör

Röstade inte i europaparlaments-

• Sida 251
•  Original

basen 880 respektive 709 personer. I de två nedre cellerna utgör basen 28 respektive 121 personer.

Svaren antyder att det skulle finnas risk för en minskning av valdelta— gandet i ett kommande val med ett par procentenheter som en följd av lågt valdeltagande i parlamentsvalet. Totalt sett är det som vi konstaterat tidigare 88 procent som säger att de skulle delta i ett val idag. Det är tre procentenheter mindre än den andel som enligt egna uppgifter deltog i riksdagsvalet 1994. Bland dem som avstod från att rösta i parlamentsvalet säger fyra femtedelar (79 procent) av väljarna att de skulle rösta om det vore val idag. En femtedel av denna stora grupp är alltså potentiella ”drop-outs” ur valdeltagandesynpunkt. Av den avsevärt mindre grupp som inte röstade i riksdagsvalet 1994 säger nu något över hälften (55 procent) att de skulle rösta om det vore val idag. Dessa bedömningar av kommande aktivitet är kanske inte särskilt uppseendeväckande. Mer ägnat att väcka oro är det faktum att av dem som röstade i såväl 1994 års riksdagsval som i europaparla— mentsvalet, en grupp av individer där dessutom alla säger att de brukar rösta i riksdagsvalen, så finns det ändå en liten grupp (3 procent) som inte tror att de skulle rösta om det vore val idag. Observera att vi hela tiden bland dem som säger att de skall rösta inkluderar även de som säger att de ”kanske” skall rösta. De senare utgör tre procentenheter i gruppen som röstade i båda valen och cirka tio procentenheter i alla övriga grupper. Av dem som röstade 1994 men inte röstade i parlamentsvalet är det endast 85 procent som säger att de skulle rösta om det vore val idag. Här har andelen som brukar rösta i riksdagsvalen sjunkit till 98 procent. Det rör sig dock fort— farande om vad som kan ses som den mest ”plikttrogna” delen av den svenska väljarkåren. Den andra extremgruppen är de väljare som inte röstat i någondera valet. Här säger endast 40 procent att de skulle lägga sin röst om det vore val idag. En lika stor (liten) andel säger att de brukar rösta i riksdagsvalen. Här börjar vi närma oss de verkliga soffliggarna, om vi nu har några sådana i Sverige.

Om erfarenheten upprepas i kommande parlamentsval, så förefaller det dock mycket sannolikt att vi skulle få uppleva en nedgång i deltagandet även i de inhemska valen. Det är dock uppenbart att svaren på den fråga som ställts speglar en reaktion direkt efter en frustrerande erfarenhet, en reaktion som kommer att modereras med tiden. Det kan noteras att röstbenägenheten i riksdagsval, som här (i oktober) uppgick till 88 procent, uppgick vid en mätning direkt efter europaparlamentsvalet till endast 82 procent. Den negativa effekten avtar alltså ganska snabbt. Samtidigt skall åter understrykas att andelen som säger att de skulle rösta erfarenhetsmässigt är betydligt större än den verkliga andelen röstande. (Jfr Gilljam 1996)

• Sida 252
•  Original

Motiv för att inte rösta

Varför blev valdeltagandet då så lågt i valet? Varför gick väljarna inte till valurnorna? Man brukar inte fråga väljarna i Sverige varför de inte röstat! Vi har emellertid till dem som inte röstade i valet ställt frågan ”Vilken betydelse har följande för Ditt beslut att avstå från att rösta i Europaparlamentsvalet?” Svarsalternativen framgår till vänster i tabell 4 och i huvudet på tabell 5. Det finns inga direkta jämförelse— punkter och man skall vara fullt medveten om att de olika tänkbara skäl vi föreslagit i svarsalternativen till en del kan ha varit ledande. Alternativen har valts med utgångspunkt från vad som föreföll vara sannolikt möjliga skäl (till exempel bristande intresse, bristande kunskap och ogillande av partiets sätt att sköta valet) och från vad som var speciellt relevant ur undersökningens synpunkt (”Krångligt med personröstning”). Oavsett den osäkerhet om fullständigheten i bilden som därmed finns inbyggd, torde vi kunna få en grov uppfattning om vad som varit viktigt. Framför allt är det förhållandevis oproblematiskt att jämföra andelen markeringar på och därmed den relativa betydelsen av de olika svarsalternativen. Tabell 4 ger oss den totala svarsför— delningen på samtliga svarsalternativ. I tabell 5 redovisas andelen som angivit att respektive skäl haft mycket stor betydelse.2Hår ser vi på hur olika grupper av väljare anger olika skäl.

Tabell 4 Olika faktorers betydelse för väljamas beslut att avstå från att rösta.

'yc et a ans a 'yc et stor storS liten liten Summa Antal Procent betydelse betydelse betydelse betydelse procent personer

Inte intresserad av politik Ogillar EU

Ogillar mitt partis hållning i EU—frågan

Krångligt med personröst- ning

Ogillade listor med både EU-positiva och EU-nega- tiva kandidater Anser mig vara alltför dåligt informerad om EU och EU-parlamentet

2 En fjärdedel av de svarande har uttryckt sig mer försiktigt och inte angivit att något av dessa skäl haft mycket stor betydelse. Två femtedelar av de svarande har angivit mer än ett skäl som haft mycket stor betydelse.

• Sida 253
•  Original

Vi konstaterade tidigare att valkampanjen varit ovanligt lite upp- hetsande. Med tanke på att valkampanjer normalt har en viss in- tressestimulerande effekt så finns det skäl att tro att vi här kan ha ett skäl till det låga valdeltagandet.3 När det ”bara” är 12 procent som anger bristande intresse för politik som en mycket viktig orsak till att de låtit bli att rösta, så förefaller valkampanjens låga intensitet ändå inte vara särskilt väsentlig. När vi å andra sidan ser att 41 procent säger sig ha låtit bli därför att de varit dåligt informerade om EU, så stiger sannolikheten för att en mer aktiv valkampanj skulle kunna ha inneburit ett högre valdeltagande. En ny typ av val till en församling som tills för några år sedan var helt okänd i Sverige torde rimligen sett egentligen kräva en alldeles extra intensiv valkampanj. För att kunna belägga storleken av effekten eller bristen på effekt av valkampanjen skulle man emellertid behöva intervjuer i flera steg under valkampanjens gång. Detta har varit omöjligt att genomföra. Vi får tills vidare nöja oss med att konstatera att det med stor sannolikhet finns en bidragande förklaring här. Denna förklaring är särskilt relevant för medlemmar i LO till skillnad från medlemmar i andra fackförbund. LO-medlemmar anger oftare än övriga ointresse och bristande information om EU som skäl för icke röstning. Kvinnor säger sig oftare än män vara alltför dåligt informerade om EU.

Medlemskapet i EU fick stöd av en knapp majoritet i folkomröst- ningen inför anslutningen. Det finns fortfarande stora grupper som inte accepterat medlemskapet som något permanent. Om man omfattar en sådan syn så kanske det känns naturligt att inte delta på grund av att man ogillar EU. Det finns dock självklart ingen grund för att hävda att de som ogillar EU anger ett sådant skål. Bland annat har vi ett antal kandidater i valet som vill att Sverige skall lämna EU. Man kan mycket väl rösta även med en negativ hållning till unionen. Av de icke röstande har emellertid en relativt stor del, 37 procent, angivit denna uppfattning som ett mycket viktigt skäl för att låta bli att rösta. Andelen var större bland kvinnor än bland män (41 mot 32 procent) och större bland vänsterpartiets och miljöpartiets väljare än bland övriga (49 mot 31— 33 procent). Även här skiljer LO-medlemrnar ut sig från övriga fackföreningsmedlemmar genom en större andel som ogillar EU, 42 procent mot cirka 27 procent bland medlemmar i TCO och SACO.

Två ytterligare skäl för att låta bli att rösta är kopplade till synen på EU i kombination med partiernas agerande 1 frågan. Det ena rör de olika kandidaternas syn på EU och kompositionen av listorna. Även

3 Jfr t ex Gilljam/Holmberg 1995, sid 37 ff för en analys av effekter av valrörelsen. Se också Esaiasson 1990 för en bild av de svenska valrörelsemas roll i ett längre perspektiv.

• Sida 254
•  Original

om det egentligen bara var socialdemokraterna som hade systematiskt blandade listor, så förekom kandidater med olika uppfattningar hos flertalet partier. Oftast fanns möjligheten att genom strykningar eliminera den ena sidans kandidater. Strykningar har dock som bekant dels alltid varit lite utnyttjade, dels är det troligen ganska väl känt att effekten i allmänhet är minimal eller obefintlig. Socialdemokraterna hade dock, enligt uppgift mest på grund av ett olycksfall i arbetet, organiserat listorna så att man var tvungen att komponera en egen ny lista om man ville rösta på enbart ja— eller enbart nej-kandidater. Bland annat med tanke på att det förekom viss diskussion i massmedia omkring denna listkonstruktion, finns skäl att studera vilken betydelse den kan ha haft.

Tabell 5 Skäl för icke valdeltagande inom olika grupper av väljare.

Procent som säger att lnte intresse- Og1 ar mitt Krang rgt Og1 a-e Då igt in or- Antal skälet har mycket rad av politik Ogillar partis hållning med person- blandade merad om intervju- eller ganska stor EU i EU—frågan röstning listor' EU" personer

betydelse

'än

.- ' . ' 30-55 år 12 56-år 14

-ostason: Stockholm, Göte- borg, Malmö

Ort med 3000- inv. 011 med -3000 inv.

t..;

Tjänstemän Egna företagare Studerande Arbetslösa Pensionärer

Moderata samlings- partiet Socialdemokraterna Vänsterpartiet Miljöpartiet

Kommentar: ' Den fullständiga texten var *()gillade listor med hade Eli-positiva och lill-negativa kandidater” ” 'Anser mig vara alltför dåligt informerad om EU och europaparlamentet '. Det fanns jym .warsaltemativ för varje skäl; Mycket stor, ganska stor, ganska liten respektive mycket liten betydelse. I tabellen redovisas andelen av dem som inte röstat i europaparlamentsvalet och som angivit att skälet ifråga haft mycket stor

• Sida 255
•  Original

betydelse för vederbörandes beslut att avstå från att rösta. Det har stått varje svarande fritt att ange att flera skäl haft mycket stor betydelse. Det går alltså inte att på något sätt summera talen i tabellen. För de partier som inte redovisas var antalet individer alltför litet för att kunna utgöra grund för procentberäkningar.

Av de icke röstande har 28 procent angivit som ett mycket viktigt skäl att de ogillade blandade listor. Ogillandet var något mer spritt bland äldre än bland yngre väljare. Intressant är dock att notera att socialde- mokraterna inte förefaller ha gjort något större taktiskt misstag med sin liststrategi. Bland väljare för moderaterna, vänsterpartiet och miljöpartiet var det något över en tredjedel som hänvisade till blandade listor som ett viktigt skäl. Bland socialdemokratiska väljare var det ”bara” var femte som angav detta skäl som mycket viktigt.

Det andra partikopplade skälet gäller det egna partiets hållning i EU-frågan. Det är totalt sett en avsevärt mindre andel, 17 procent, som anser att denna hållning var en viktigt del i grunden för deras beslut att avstå från att rösta. Också denna form av ogillande är mer allmän bland äldre än bland yngre väljare. För övrigt finns inga mer systematiska skillnader mellan olika grupper.

Till sist kommer vi till den för denna undersökning mest centrala frågan. Var personröstningen till någon del boven i dramat? Det förekom i samband med valet en del uttalanden som pekade mot att vissa väljare funnit det här med personröstning så konstigt eller besvärligt att de avstått från att rösta. Av massmedia att döma så florerade tidvis en föreställning om att man måste personrösta för att valsedeln och rösten skulle vara giltig.

Nästan var tredje icke röstande väljare, 30 procent, ansåg att det var så krångligt att personrösta att detta var ett mycket viktigt skäl till att han/hon avstod från att rösta. Detta skäl är därmed storleksmässigt jämförbart med att man ogillar blandade listor. Det var en något större andel kvinnor än män som ansåg att krångligheten med att personrösta varit ett mycket viktigt skäl och det anges oftare av arbetare än av andra yrkesgrupper. Vid sidan av dessa skillnader så är dock denna uppfattning ungefär jämnt fördelad över väljarkåren. Detta skäl är till en del kopplat till en otillfredsställande information genom valkampan- jen, men det förefaller också finnas ett allmänt otillfredsställt informa- tionsbehov omkring själva den valtekniska förändringen, en in- forrnationsverksamhet som snarast åvilar statliga myndigheter.

Har då personval uteslutande en negativ effekt på valdeltagandet? Vi kan inte sätta siffror på den och bedöma storleksordningen av den, men vi kan med ganska stor säkerhet hävda att det också finns en positiv effekt. I studien av personval i kommunalvalet kunde vi konstatera att personval och den personcentrering som detta innebar i speciellt stor utsträckning appellerade till väljare som annars var måttligt intresserade av politik och av att vara politiskt aktiva. (Johansson 1996 b) Det förefaller rimligt att anta att personvalet stimulerar intresset för politik i dessa grupper av väljare och därmed

• Sida 256
•  Original

bidrar till att höja aktiviteten. Bilden är alltså inte helt och hållet negativ ur valdeltagandesynpunkt. Denna andra effekt är dessutom långsiktigt bestående, medan bristen på information bör vara av övergående natur.

De viktigaste skälen för att avstå från att rösta var alltså att man kände sig dåligt informerad om EU eller ogillade EU. I en andra grupp, mindre viktig än den första men också den mycket väsentlig, finns uppfattningen att det var krångligt att personrösta respektive att man ogillade blandade listor. De mindre ofta markerade skälen var ointresse för politik respektive att man ogillade det egna partiets hållning i EU—frågan. Sammantaget får man en bild av att det till avsevärd del rör sig om ett ”aktivt” avståndstagande. Man låter bli att rösta mer som en protest än av okunskap/ointresse. Om man definierar ointresse och ”krångligt med personröstning” som passiva skäl och övriga som aktiva, så finner man att av de 78 procent som angivit något skäl som mycket viktigt, så har 72 procentenheter (nästa samtliga) angivit åtminstone något aktivt skäl. Om man betraktar också att man säger sig vara dåligt informerad om EU som ett passivt skäl, så faller mängden aktiva till 55 procentenheter, fortfarande mer än två tredjedelar av dem som angivit något skäl.

Samvariation mellan olika motiv

Fyra av de sex möjliga skäl som väljarna ställts inför (jfr tabell 4) är åtminstone parvis relativt starkt korrelerade. De uppfattas båda samtidigt som viktiga av en och samma individ. Korrelationerna framgår i vidstående figur. De två återstående skålen, ointresse för politik och bristande information anges i huvudsak av andra väljare. Det är dessutom i huvudsak olika grupper av väljare som anger ointresse respektive bristande information. Det är alltså relativt vanligt (r=0.40) att man betonar som skäl både att man ogillar EU och att man ogillar partiets hållning i EU-frågan. Innebörden i detta år att de som ogillar partiets hållning också mycket ofta ogillar EU. Det är däremot inte alls lika vanligt i gruppen icke röstande att de som ogillar EU också ogillar partiets hållning. Många som ogillar EU sympatise— rar dessutom med ett EU—negativt parti och har inga problem med att rösta på det partiet. När man har samma uppfattning som sitt parti så röstar man. Sambandet mellan dessa två skäl att inte rösta är positivt inom rn, fp, s och v medan det är negativt inom mp och c. Det finns alldeles uppenbart ett starkt stöd här för den så kallade korstryckshy- potesen, vilken innebär att när man känner tryck i två motstående riktningar så avstår man från att göra något överhuvudtaget (Lazars-

• Sida 257
•  Original

feld, Berelson och Gaudet 1968, sid 60 ff).4 Kombinationen är också vanligare bland medelålders och äldre väljare.

Figur ] Samband mellan skäl för icke röstning (Pearson ”s r)_ Ogillar partiets 0.32 Ogillar blandade hållning ___—— listor

0.15 0.40 0.39

0.19 Ogillar EU 0.08 Krångligt med

personröstning

På motsvarande sätt så är det mera vanligt att de som ogillar partiets hållning också ogillar blandade listor än att de som ogillar blandade listor också ogillar partiets hållning. Man kan dels vara emot blandade listor av principiella skäl. Dels finns det givetvis en grupp som stöder partiet och som tycker att de som har avvikande uppfattning inte bör få finnas med på listorna. Det kan noteras att denna kombination av attityder finns i alla partier utom folkpartiet och är särskilt vanlig bland medelålders manliga väljare. Att man tycker att det är krångligt med personröstning och av det skälet avstått från att rösta anges inte sällan samtidigt som att man anger sitt ogillande av blandade listor. Synen på personröstning har dock inget samband med att man avstår från att rösta på grund av att man ogillar EU. Kombinationen av upp- fattningarna krångligt med personröstning och ogillande av blandade listor förekommer också ungefär lika ofta överallt. Det enda undanta— get är folkpartiväljarna!

4 Bernt Aardal och Henry Valen prövar denna hypotes vid studiet av stortingsvalet 1993. Ett val där EU stod i centrum. De föreställer sig från början att starka partianhängare skall befinna sig i en särskilt markerad korstryckssituation när deras uppfattning om EU och partiets uppfattning inte stämmer överens. Följaktligen borde dessa ofta avstå från att rösta. Denna hypotes får inte stöd i data från det norska valet. Det visar sig att just denna grupp hellre byter parti än låter bli att rösta. Det är snarare de svagt identifierade som stannar hemma. (Aardal/Valen 1995, kap. 3)

• Sida 258
•  Original

Partiröstning

Flera politiska partier hade problem i samband med valet till europa- parlamentet. Stora väljargrupper inom partierna accepterade inte partiets inställning till EU. I ett riksdagsval så behöver inte ens ett motstånd från relativt stora grupper vara särskilt avgörande, därför att partiet kan lita till dels en positiv inställning i andra frågor, dels en hög grad av stabilitet i partivalet. Här handlar det dels om en domi— nerande fråga där meningarna går starkt isär, dels är hela valet en ny företeelse och det finns inga vanor/traditioner att falla tillbaka på.

Tabell 6 Resultat i europaparlamentsvalet 1995 och riksdagsvalet 1994.

Europapar a- an-at- R1 sags- Procent mentsvalet fördelning valet 1994 Mo-erata sam mgspartlet Arbetarepartiet-Socialdemok- ratema Folkpartiet-liberalema Centerpartiet Vänsterpartiet Miljöpartiet de gröna

Kristdem. samhällspartiet Ny demokrati Rättviselistan EU-motstånda-

re mot...

Fria EU-kritiker Sarajevolistan Övriga partier

Källor: För europaparlamentsvalet, Riksskatteverkets sammanställningar respektive för riksdagsvalet 1994, Allmänna valen, del ]. SCB.

Europaparlamentsvalet innebar därmed stora förändringar i andel av rösterna för vissa partier och som framgår närmare nedan, också stora förändringar i form av ”förluster” till icke röstning för samtliga partier. Vi har noterat att personröstningen sannolikt spelade en negativ roll när det gällde valdeltagandet. Det finns skäl att överväga också om personröstningen kan ha spelat roll i samband med partiby- ten. Som ett första steg finns härvid skäl att studera vilka förflytt— ningar som skett mellan olika partier. Vi börjar med att se på väljarna inplacerade med utgångspunkt från riksdagsvalet 1994 och ser på vilket parti som fick deras röst i valet till europaparlamentet. Inför denna analys skall understrykas att vi här arbetar med väljarnas egna minnesuppgifter. Det finns alltid med denna typ av data en risk för att

• Sida 259
•  Original

en del väljare minns fel eller ”rationaliserar” sitt beteende, det vill säga hellre ger intryck av att ha hållit fast vid ett parti än att medge att han/hon bytt parti. Tabell 7 Vart gick väliama. Från riksdagsvalet 1994 till parlaments- valet 1995., Från. Till:

e e umma Annat röstning procent personer cent

Inte oväntat går den största strömmen för samtliga partier till icke röstning. Det finns dock vissa skillnader i denna avtappning ifrån partierna. Moderaterna och vänsterpartiet visar allmänt en något större förmåga än övriga partier att åter mobilisera sina gamla väljare. Moderata samlingspartiet är också det parti som tappar minst (8 procentenheter) till andra partier. Huvuddelen av det man förlorar (42 procentenheter) går till icke röstning. Som den andra ytterligheten finner vi de, folkpartiet och centern, vilka samtliga tappar stort till såväl icke röstning som till andra partier.

Vi har inte här någon direkt möjlighet att bedöma vilken effekt åsikter om EU har haft för de olika partibytama. Det kan ändå vara intressant att jämföra något med den bild som framkom i valet 1994. Enligt Gilljam/Holmberg så tappade då m, fp, mp och v en avsevärd del av de väljare som hade från partiets linje avvikande uppfattning i EU-frågan. Avtappningen av motsvarande väljargrupper var mindre för s, c och kds. (Gilljam/Holmberg 1995, sid 153 f) När vi ser på övergångarna till andra partier här så kan vi notera att fp fortsätter att förlora väljare, medan mp, v och m sannolikt i större utsträckning tog förluster av detta slag redan 1994. C och kds som förlorade mindre till andra 1994 gör större förluster i detta val medan s, som också förlorade måttligt 1994 även nu har begränsade övergångar till andra partier.

Med tanke på dels att det är ett val som är relativt frikopplat från inrikespolitik och plånboksfrågor, dels ett val med en kontroversiell fråga som partierna haft svårt att hantera i centrum, så skulle man kunna förvänta sig stora omflyttningar mellan partierna. Så blev alltså inte fallet. Totalt sett kan vi i förhållande till förlusterna till andra partier i tidigare val, tvärtom notera en minskning. Det är genom- gående en mindre del av väljarna, både procentuellt och i absoluta tal,

• Sida 260
•  Original

som byter parti inför europaparlamentsvalet. De som är tveksamma har uppenbarligen i stället till största delen valt att avstå från att rösta.

Tabell 8 Varifrån kom väljarna. Från riksdagsvalet 1994 till parla- mentsvalet 1995, Från: Till:

Ic e röstning

Summa procent 100 "100217 43 79 24 278 110 131 875

De väljare som röstade på socialdemokraterna i europaparlamentsvalet rekryterades i stort sett helt från tidigare socialdemokratiska väljare. Också moderata samlingspartiet hade ganska svårt att dra till sig väljare från andra håll. Vänsterpartiet och miljöpartiet representerar den andra ytterligheten. De lyckades attrahera relativt många nya väljare. Bland miljöpartiets väljare i parlamentsvalet utgör faktiskt tidigare socialdemokrater en större andel än tidigare miljöpartister. Vänsterpartiet rekryterade också en stor del av sitt väljarunderlag från socialdemokraterna, även om majoriteten fortfarande är gamla vänsterpartiväljare.

Europaparlamentsvalet innebär en för svenska förhållanden ganska rejäl ommöblering på den politiska arenan. Det är dock till större delen fråga om en förändring från röstning till icke röstning. Vi tolkar det som att det finns ett moment av protest och avståndstagande i beslutet att inte rösta. Det har framgått av de tidigare redovisade skälen till att avstå från att rösta att bristande information om och en negativ inställning till EU var de tyngst vägande orsakerna. Vi har här inte haft möjlighet att analysera orsakerna till byte av parti. Det förefaller dock mycket sannolikt att de väljare som vänsterpartiet och miljöpartiet rekryterade bland tidigare socialdemokrater och vad gäller miljöpartiet också bland tidigare borgerliga väljare, till avsevärd del skulle hänvisat till sitt gamla partis EU-ståndpunkt om vi kunnat fråga dem. Det finns emellertid mot bakgrund av dessa avsevärda föränd- ringar skäl att fråga sig om eventuellt partiernas företrädare och personröstning har haft någon effekt även på byte av parti. Person-

• Sida 261
•  Original

röstningen i den svenska modellen är avsedd att fungera inom partierna. I detta val, där en speciell fråga dominerade och gängse höger-vänsterståndpunkter och partisympatier var mindre centrala än normalt, är förutsättningarna dock större än i andra val för en personeffekt också på partivalet. Vi skall se särskilt på partibytare, men vi börjar med personröstning mer generellt.

• Sida 262
•  Original

9 Personröstning i europaparlamentsvalet

Totalt personröstade 46.4 procent av de väljare som deltog i valet till europaparlamentet. Det ligger nära till hands att jämföra med det enda andra tillfälle när personval prövats i Sverige, försöket i kommunalva- len 1994. Då personröstade 26 procent av väljarna. Andelen som utnyttjar möjligheten att personrösta är alltså nästan dubbelt så stor i parlamentsvalet. Denna skillnad skall givetvis ses mot bakgrund av att vi har ett ungefärligen halverat valdeltagande i förhållande till vad som varit normalt i svenska val. Det finns anledning att anta att det till större del än normalt är en politiskt intresserad och kunnig väljarkår som röstat i parlamentsvalet. I en sådan grupp är sannolikheten för personröstning större. I försöket i kommunerna var andelen som personröstade lika hög (45 procent) bland dem som sade sig vara mycket eller ganska mycket intresserade av politik. Eftersom trots allt inte hela våljarkåren i europaparlamentsvalet torde ha tillhört denna intresserade grupp, så måste en del av ökningen ändå kunna beskrivas som en ”verklig” ökning. Andelen personröstande är större inte bara därför att det är en mer begränsad del av väljarna som röstar, utan också på grund av att en större andel av alla väljare personröstar.

Tabell 9 Andel som personröstat?

An-el person- Andel rena” röstning partivalsedlar Mo-erata sam 1ngspart1et Arbetarepartiet-Socialdemok- ratema F olkpartiet-liberalema Centerpartiet Vänsterpartiet Miljöpartiet de gröna Kristdem. samhällspartiet Ny demokrati Rättviselistan EU-motstånda-

re mot... Fria EU-kritiker Sarajevolistan

• Sida 263
•  Original

Kommentar: Med ”rena” partivalsedlar avses valsedlar med Riksskatteverkets typbeteckning 90000. Källor: Riksskatteverkets sammanställningarrespektive för 1994, Allmänna valen, del 1. SCB.

Man får en mer rimlig bild av förutsättningarna för personröstning om man ur underlaget räknar bort de rena partivalsedlarna, på vilka alltså inga kandidatnamn finns. Det är mycket få väljare som tar en ren partivalsedel om de har tillgång till valsedlar med namn. De som ändå röstar på en sådan partivalsedel har följaktligen utan egen förskyllan avsevärt mindre möjligheter att personrösta. Till mycket stor del är detta liktydigt med att räkna bort dem som poströstat.5 Med en sådan begränsning i basen kommer vi fram till att över hälften (53 procent) av dem som hade verklig möjlighet, personröstade.

Vi kunde tidigare konstatera att valdeltagandet i parlamentsvalet följde det numera etablerade mönstret med något högre valdeltagande bland kvinnor än bland män. Personröstning är emellertid här (liksom i kommunförsöken) något vanligare bland män. Valdeltagandet tenderar allmänt sett att öka med högre ålder.6 Personröstningen följer samma mönster, men skillnaderna mellan åldersgruppema är i parlamentsvalet dubbelt så stora som skillnaden i valdeltagande. Härvid skiljer sig parlamentsvalet drastiskt från kommunvalet. Där var skillnaderna mellan samma åldersgrupper maximalt 7 procentenheter och det var de medelålders som personröstade i störst utsträckning, medan det alltså här är de äldsta som är mest aktiva i detta avseende. Här är också aktiviteten hög även efter pensionsåldern, något som kan utläsas av gruppen pensionärer i yrkesgruppsindelningen. Den mer omfattande personröstningen i de högre åldersgruppema är särskilt markerad i mindre orter.

Också när det gäller ortstyper kan vi i viss utsträckning jämföra med kornmunförsöken. I dessa var personröstningen påtagligt större i de minsta kommunerna. På den grunden skulle vi här ha haft anledning att förvänta en personröstning i orter under 3000 invånare som skulle vara en och en halv gång så stor som i ”annan ort med 3000- inv. ”. Här får vi en helt annan bild. Andelen personröstande är i stort sett densamma oavsett ortsstorlek. Skillnaden är i och för sig förklarlig, men inte desto mindre av intresse. En central faktor bakom skillnaderna i andel personröstande i kommuner av olika storlek är kandidatkännedomen. En större andel av väljarna känner till kandida- terna i mindre komrnuner. Det har gått att visa att även storleken på

5 Det fanns visserligen en förteckning tillgänglig på postkontoren innehållande en begränsad del av kandidaterna, men det var en mycket liten del av väljarna som gjorde några ändringar/tillägg. 6 I de allra äldsta åldersgruppema, vilka vi inte särredovisar här, minskar deltagandet åter något. (Jfr Gilljam/Holmberg 1993, sid 67)

• Sida 264
•  Original

riksdagsvalkretsarna påverkar narnnkännedomen i riksdagsvalen. I mindre valkretsar är det fler väljare som känner till namn på kandida— ter (Johansson 1996 a). I detta val utgör hela nationen en enda valkrets och kandidaterna kommer från Olika delar av landet. Enskilda kandidater kan ha en mer eller mindre stark hemmabas, men den kan se olika ut för olika kandidater och detta jämnar sannolikt till större delen ut skillnader i namnkännedom i orter av olika storlek. Givetvis finns dessutom ett litet antal kandidater som är kända över hela landet. Något som naturligtvis inte heller bidrar till några skillnader mellan ortstyper. Vi får därmed en lika stor personröstning i storstäder och i mindre orter.

Tabell 10 Personröstning i olika grupper av väljare .

An el personröstning Ande som anser att i europaparlarnents- det är bra/ganska bra Antal intervju- Procent valet med personröstning personer

—96

_ 66

56 61 Bostadsort: Stockholm, Göteborg, Malmö 48 63 Annan ort med 3000- invånare 46 62 Annan ort med -3000 invånare ' retare Tjänstemän Egna företagare Studerande Arbetslösa Pensionärer

' e- emmar 1:

am1 jem oms ; 175-299 tkr 300- tkr

Källa: SIFO oktober 1995. Jfr beskrivning i bilaga. N=1000 Frågan om personröstning ställd enbart till dem som röstade i europaparlamentsvalet. Frågan om synen på personröstning ställd till alla svarande, vilket innebär att de två frågorna är ställda till delvis olika urval. Uppgifterna om antalet intervjupersoner gäller exakt för svaren på den första frågan, men ger en approximativ bild av antalet svarande också på den andra frågan. Likson i flertalet andra mätningar av politisk aktivitet får man räkna med en överskattning också av andelen som personröstat. För att nivån skall stämma har alla siffror multiplicerats med en korrigeringsfaktor=0.95.

• Sida 265
•  Original

Det är svårt att se något mer entydigt mönster i personröstningen när man delar upp efter yrkesgrupper eller efter fackföreningsanslutning. Vi kan däremot notera en ganska markerad skillnad mellan anställda inom offentlig och inom privat sektor. Den förra gruppen röstade i avsevärt större utsträckning medan personröstning i stället är vanligare bland anställda inom privat sektor. Inkomstnivån i familjen påverkade benägenheten att rösta så att högre inkomst ökade sannolikheten att man röstade. Inkomsten spelar totalt sett ingen roll när det gäller personröstning. Däremot tenderar personröstningen i de äldsta åldersgruppema att öka med ökande inkomst.

Prognosen för personröstande

Först skall vi konstatera att vi egentligen inte kan göra några egentliga prognoser. Det har vi inte tillräckligt underlag för och det finns dessutom alltför många osäkra faktorer i form av vilka stimuli av olika slag som väljarna blir utsatta för. Vi skall i stället begränsa oss till en jämförelse med förhållandena i Danmark, det land från vilket vi närmast hämtat modellen till personröstningen i Sverige. Där har personröstning funnits under några decennier och andelen person- röstande har om man ser det på lång sikt ökat under denna period.

Tabell 11 Andel personröstande i olika val. Jämförelse med Danmark,

Procent person- Sverige röstande

uropa- . . : : 1 . parlamentet Folketinget 49 50 51 Amt 65 75 Kommun 77 76 26*

* Källa: Johansson 1996 b. Man kan skatta den absoluta nivån på olika sätt. Med denna siffra väger de större kommunerna in mer och den bör närmast jämföras med värden för hela landet.

Personröstningen i valen till europaparlamentet är mer omfattande och har ökat, medan den i valen till folketinget ligger relativt stabilt omkring 50 procent. Den siffra vi fick i europaparlamentsvalet (46 procent) kan knappast beskrivas som särskilt hög i det här perspekti- vet. Om relationerna blir desamma så skulle vi dessutom ha skäl att förvänta oss en lägre andel personröstande i riksdagsvalen. Resultatet från de kommuner i vilka personval prövades 1994 ligger mycket lågt

• Sida 266
•  Original

i förhållande till danska kommunalval. Personröstningen är högst på kommunal nivå i Danmark och vi skulle dårrned ha anledning att förvänta oss en avsevärd ökning här. Man kan sammanfatta det som att partierna i Danmark framför allt behåller greppet om riksdags- valen, medan personröstningen får relativt sett större betydelse både i lokala (och regionala) val och också i valen till europaparlamentet. Till dessa jämförelser skall emellertid också fogas en jämförelse av valsystemen. I Danmark har man i allt större utsträckning gått över till en alfabetisk uppställning av kandidaterna. En uppställning där väljarna får stort inflytande och som inbjuder till personröstning.

Synen på personröstning

För att få en bild av väljarnas allmänna uppfattning om införandet har personröstning har vi ställt frågan ”Det finns ett principbeslut om att vi skall ha personval i svenska val i fortsättningen. Tycker Du att det är bra eller dåligt att man kommer att få möjlighet att personrösta på en enskild person i framtida val?” Svarsalternativen var Mycket bra, Ganska bra, Varken bra eller dåligt, Ganska dåligt och Mycket dåligt. Totalt sett är det ungefär två tredjedelar av väljarna som tycker att det är mycket bra eller ganska bra med personröstning. Denna andel är i det närmaste lika hög som i kommunalvalet, där en jämförbar, men annorlunda formulerad fråga ställdes till väljarna. Vi kan notera att den positiva inställningen är mer uttalad i de minsta orterna, vilket alltså inte fått till följd att man personröstat mer där. Yngre och medelålders är också mer positiva än äldre, även detta något som inte tagit sig uttryck i en högre grad av personröstning bland de yngre. Det är överhuvudtaget så att inställningen till personröstning, om man i princip är för eller emot tanken, spelar liten roll för om man person- röstar eller ej. Det är uppenbarligen andra kanske mer *praktiska' faktorer som är avgörande. Vi skall nu försöka se på vilken roll några i förväg utvalda tänkbara skäl för att personrösta har spelat.

Motiv för personröstning på viss kandidat

De svarande som uppgav sig ha personröstat ställdes med frågan: 'Vilken betydelse hade följande för Ditt beslut att personrösta? Hade det mycket stor, ganska stor, ganska liten eller mycket liten be- tydelse?' inför sex möjliga motiv för personröstning. De behövde inte markera något av dem och det var tillåtet att markera flera. De olika alternativen framgår av huvudet i tabell 12. Alternativen är avsedda

• Sida 267
•  Original

att täcka såväl kandidatens personliga egenskaper som egenskaper som är intressanta i första hand ur ett representativitetsperspektiv.7

Förtroende för kandidaten som person visar sig vara den viktigaste faktorn, dock mycket tätt följd av bedömningen av kandidatens kunnighet och erfarenhet som politiker. I det närmaste lika ofta och till avsevärd del av samma personer, betonas betydelsen av kandida- tens ståndpunkter. Det råder alltså inte någon motsättning mellan motiven utan samma personer för ofta fram såväl att kandidaten är personligen förtroendeingivande som att han/hon har bra politiska ståndpunkter. Det är däremot en annan sak att betona att kandidaten representerar en viss grupp eller en viss del av landet. Sådana argu- ment förs fram av andra väljargrupper. Kvinnor har något mer än män betonat såväl ståndpunkter som förtroende för kandidaten som person. För övrigt skiljer sig inte könen åt i synen på vilka egenskaper som är viktiga. Ju äldre man blir desto mer väsentligt uppfattar man som väljare det är att ha förtroende för kandidaten som person och att ha erfarna och kunniga kandidater. De äldsta väljarna betonar mer än övriga också representativitetsargumenten, att kandidaten representerar en viss grupp eller en viss del av landet och att kandidaten var partiets toppkandidat. I den äldsta åldersgruppen är man med andra ord mer benägen att ta hänsyn till vad vi brukar kalla grupprepresentativitet och också mer benägen att acceptera partiorganisationens ledande roll när det gäller att välja kandidater.

7 Av de svarande personröstama har en fjärdedel avstått från att ange att något av dessa motiv hade mycket stor betydelse. Hälften har markerat mycket stor betydelse på två eller flera av de föreslagna motiven.

• Sida 268
•  Original

Tabell 12 Motiv för personröstning inom olika grupper av väljare.

Kand. Kandzs Fönroende- Kunnig/ Kand. repr.- Antal in- stånd- ingivande erfaren repr. viss del ' ' tervju- punkter person viss personer

Stockholm, Göteborg, Malmö Annan ort med

3000- invå- nare

Annan ort med

-3000 invå-

22

Tjänstemän Egna före- tagare Studerande Arbetslösa Pensionärer

Privat an- ställd

"NOWXI INOM-)

Nl 0

175-299 tkr

4000 --—-N

Folkp. Libe- ralema Centerpartiet Socialde- mokraterna Vänsterpar- tiet Miljöpartiet

• Sida 269
•  Original

Källa: SIFO oktober 1995. Jfr beskrivning i bilaga. N=1000 Frågan om personröstning ställd enbart till dem som röstade i europaparlamentsvalet. Det fanns fyra svarsalternativ för varje skål; Mycket stor, ganska stor, ganska liten respektive mycket liten betydelse. I tabellen redovisas andelen av dem som personröstat i parlamentsvalet och som angivit att skälet ifråga hah mycket stor betydelse för vederbörandes beslut att personrösta. Det har stått varje svarande fritt att ange att flera Skäl haft mycket stor betydelse. Det går alltså inte att på något sätt summera talen i tabellen. N-talen avser hela respektive grupp. Det finns visst ytterligare bortfall på enskilda frågor.

Offentligt anställda tenderar mer än anställda inom privat sektor att betona kandidatens ståndpunkter. Dessa spelar däremot relativt begränsad roll för dem som har högst inkomster. Grupprepresentativi- tet är något som oftare uppfattas som väsentligt av dem som har lägre inkomster. De olika partiernas väljare skiljer sig däremot inte åt på något systematiskt sätt när det gäller motiven för personröstning. Väljare i framför allt storstäderna betonar kunnighet och erfarenhet, medan väljare från de minsta orterna prioriterar att kandidaten representerar en viss del av landet.

Med tanke på att andelen nej-Sågare i folkomröstningen var särskilt stor i Norrland prövades en jämförelse mellan Norrland och övriga landet när det gäller motiv för personröstning. Det visar sig att norrlänningarna mer än dubbelt så ofta som man gjorde i resten av landet (36 procent mot 15) angav representation för viss del av landet som ett mycket viktigt skäl. Man betonade också något Oftare som mycket viktiga skäl förtroende för person (49 procent mot 40) och kandidatens ståndpunkter (42 procent mot 36). I övrigt är bilden densamma som i den södra hälften av landet.

Namnkännedom

Eftersom frågan om kännedom om namn på kandidater enbart ställts till dem som personröstat, blir analysen med nödvändighet begränsad till denna grupp. Man skulle eventuellt å priori kunna föreställa sig att alla som personröstat rimligen sett bör känna till åtminstone ett namn på en kandidat! Så är emellertid inte fallet utan det finns skillnader mellan grupper. Skillnader som också säger något om grunderna för personröstning. Frågan som ställdes löd ”Kan Du erinra Dig namnet på någon/några kandidater som ställde upp i årets val till EU- parlamentet? ” De som svarade ”J a” fick följdfrågan ”Kan Du namnge någon kandidat? ”. De som anses kunna något kandidatnamn är de som namngivit någon. Ingen kontroll har gjorts för riktigheten i namnen. Svarsfördelningama återges i tabell 12.

I svaren på denna fråga namngav 83 procent av väljarna någon kandidat. Det fanns inga skillnader i namnkunskap mellan manliga och kvinnliga väljare. Däremot skiljer sig den yngre tredjedelen av väljarna från de medelålders och de äldre. Av de yngre väljarna kunde

• Sida 270
•  Original

endast 63 procent ange något namn, medan namnkunskapen bland medelålders och äldre uppgick till 87 procent. Tjänstemän kunde i något större utsträckning än arbetare ange något namn på någon kandidat. Denna skillnad återspeglas också när man jämför skillnader mellan grupper med olika fackföreningstillhörighet.

Tabell 13 Namnkännedom i relation till viktiga kandidategenskaper

Myc et stor be- stor be- liten be- liten be- Procent som kan ange namn på kandidat tydelse tydelse tydelse tydelse

Gillade hans/hennes ståndpunkter Han/hon var en förtroendeingivande person Han/hon var en kunnig/erfaren politiker

Han/hon representerade en viss grupp, t ex yngre eller kvinnor

Han/hon representerade viss del av landet

Han/hon var partiets toppkandidat

Vi ställer oss sedan frågan om det finns några skillnader i namn- kunskap som kan kopplas till vilka motiv man säger varit viktiga för personröstningen. Det framgår när man ser på andelarna som kan namnge någon kandidat att de för de första tre motiven är högre ju viktigare man bedömer motivet vara. Detta framgår extra klart när vi ser på sambandsmåtten mellan betydelsen och namnkunskapen. Sambandet är markerat positivt för de tre första och saknas i stort sett för de tre senare motiven. Det framstår ganska klart att de tre första motiven, ståndpunkter, förtroendeingivande eller kunnighet/erfarenhet förutsätter direkt personkännedom. Den behöver kanske inte vara personlig, men dock tillräcklig för att man skall ha ett klart minne av vederbörande. För de tre återstående motiven, där de två första handlar om grupprepresentativitet och det sista innebär ett accepteran- de av partiets placering, kan det räcka med att man känner igen namnet när man ser det på listan (eller kanske bara ser att det står först!). Det är inte så mycket kandidaten personligen som vad han/hon står för som är relevant här.

• Sida 271
•  Original

Motiv för att inte personrösta

På motsvarande sätt som beträffande dem som personröstat har de väljare som röstat, men inte personröstat, fått bedöma hur väl fyra Olika tänkbara motiv för att inte personrösta beskriver deras egna motiv. Frågan löd ”Vilken betydelse hade följande för Ditt beslut att rösta, men inte personrösta?”. De föreslagna motiven återges i tabellen. På samma sätt som tidigare redovisar vi andelen som ansett att skälen haft mycket stor betydelse. 8 Anledningen till att man avstod från att personrösta var i de flesta fall antingen att man inte kände till kandidaterna eller att man litade på partiernas nominering. Kunskapen om kandidaterna var, liksom i kommunförsöket, sämre bland de yngre väljarna. Kvinnor och offentligt anställda är två grupper där man mer tenderade att lita på partiernas nominering. Ungefär en väljare på tjugo låt bli att personrösta på grund av att han/hon inte visste att man kunde göra det eller inte visste hur man gjorde. Detta skäl för att låta bli hade motsvarande omfattning i det tidigare försöket i kommunalva- let, men där var det i första hand yngre väljare som var okunniga. I europaparlamentsvalet ökar okunnigheten med ökande ålder. Här kan vi också se att okunnigheten är utbredd framför allt i medelstora och större orter. Vid båda tillfällena är andelen okunniga större bland kvinnor än bland män.

Var tionde väljare som inte personröstade hänvisade till att han/hon röstat på en valsedel utan namn/poströstat och därmed inte kunnat personrösta. Vi kunde tidigare i Riksskatteverkets siffror konstatera att ungefär 12 procent av väljarna röstade med valsedlar utan person— namn. Eftersom i det närmaste samtliga dessa återfinns bland dem som inte personröstat, så utgör de över en femtedel av denna grupp. Samtidigt är det alltså i intervjusvaren bara en hälften så stor del som uppger att de röstat med valsedlar utan namn som ett skäl för dem att inte personrösta. De som anger typ av valsedlar som skäl för att låta bli att personrösta återfinns särskilt ofta i medelstora och större orter och de är något oftare män än kvinnor. Det går i detta begränsade underlag inte att se några skillnader i orsaksmönster mellan väljare med olika partisympati. Tre fjärdedelar av dem som inte hänvisar till att valsedlarna saknar namn anger som skäl för att avstå från att personrösta att de litar på partiernas nominering. Återstoden hade uppenbarligen inte övervägt att personrösta under alla omständigheter eller ansåg att något annat hinder var mer väsentligt. Det finns emellertid dessutom i detta val en grupp som omfattar ett par procent

3 Något mer än hälften av de icke personröstande har angett att åtminstone något av de föreslagna skälen haft mycket stor betydelse. I det närmaste en femtedel av de svarande har angivit två eller flera av skälen.

• Sida 272
•  Original

av väljarna, vars valsedlar innehållit namn som inte blivit godkända. Skälet har oftast varit att de saknat registrerade kandidater i toppen på listan. Ett annat skäl är att man satt flera personkryss. Många av dessa väljare har sannolikt trott sig personrösta men alltså i själva verket enbart stött partiet.

Tabell 14 Icke personröstning - skäl för olika grupper av väljare.

Litar på Anta 1nteeru- till kandi- partiernas Inga valsedlar personer datema nominering med namn

Stockholm, Göteborg, Malmö

Annan ort med 3000- invånare Annan ort med

-3000 invånare

Tjänstemän Egna företagare Studerande Arbetslösa Pensionärer

175-299 tkr 300- tkr

Källa: SIFO oktober 1995. Jfr beskrivning i bilaga. Totalt N=lOOO Frågan om skäl till att ej personrösta är ställd enbart till dem som röstade men inte personröstade i parlamentsvalet. Den fullständiga formuleringen av svarsalternativen - i samma ordning som de presenterades - var: ”Kände inte till att man kunde personrösta/kände ej till hur man skulle göra”, Kände inte till tillräckligt mycket om kandidaterna", ”Litar på att partierna sätter upp bra kandidater på valsedlarna”, "Poströstade eller hade av annat skäl inte tillgång till någon valsedel med namn på kandidatema”. I tabellen anges den andel som ansett att respektive skäl haft mycket stor betydelse.

I riksdags-, landstings- och kommunalvalen 1994 var det 22 procent av väljarna som röstade på valsedlar utan namn — rena partivalsedlar. Huvuddelen av dessa var sannolikt poströstande. I valet till europapar- lamentet var det endast 12 procent som röstade på rena partivalsedlar. Det var däremot en nästan dubbelt så stor andel — 23 procent - som

• Sida 273
•  Original

poströstade. Andelen poströstande är inte onormal. Det nya är att så stor del av de poströstande uppenbarligen själva skaffat sig valsedlar med nanm. Det bör i sammanhanget erinras om att partierna var mycket mindre aktiva när det gällde att skicka ut valsedlar här än i tidigare val. Det förefaller sannolikt att en stor del av förändringen beror på att en avsevärd grupp av väljare aktivt sett till att få tag i valsedlar med namn. Man förefaller ha lagt stor vikt vid person- röstningen. Så länge som det i ett val som detta bara finns ett mycket begränsat antal valsedlar förefaller det både möjligt och mycket önskvärt att göra samtliga tillgängliga på alla postanstalter.

Personröstning och partibyte

De största väljarströmmarna från riksdagsvalet 1994 till europaparla- mentsvalet har för samtliga partier gått till icke röstning. Det finns dock också ett antal personer som har bytt parti och frågan är om personröstning har spelat någon roll i detta sammanhang. Man skulle till exempel kunna föreställa sig att en attraktiv politiker i ett parti drar till sig väljare även från andra partier. De personeffekter som mest undersökts har varit partiledarnas. Det finns belagt att partiledarna har effekt på valresultatet även om det är svårt att avgöra storleken av effekten (Esaiasson 1985). Med tanke på att den oftast förefaller vara måttlig kan det ses som en kanske orimligt högt ställd ambition att hitta personeffekter på grund av personvalet. Vi får emellertid genom de frågor vi ställt möjlighet att åtminstone till en del bedöma före- komsten av en sådan effekt. Till en början jämförs förekomsten av personröstning bland väljare som bytt respektive inte bytt parti. Om man kan visa att personröstning är vanligare bland dem som bytt parti, så bör man kunna hävda att den sannolikt haft effekt på partibyten. Det visar sig att bland dem som röstat på samma parti i båda valen har 53 procent personröstat mot 46 procent bland dem som bytt parti. Skillnaden är inte signifikant och den går dessutom i ”fel” riktning. Resultatet räcker dock inte för att avfärda tanken på att personröstning kan ha haft en viss effekt. Om detta varit ett ”vanligt” val där den intresserade väljaren kanske känner till flera kandidater i ”sitt eget” parti så skulle snarast den nästan lika höga andelen personröstande bland dem som bytt parti vara ägnad att väcka förvåning. Man skulle då med viss rätt kunna hävda att personerna i det nya partiet kanske ändå haft effekt. I detta val är flertalet kandidater nya för flertalet väljare. Detta beror dels på att de som ofta dominerar debatten inte står på listorna, dels på att hela landet utgör en valkrets och väljarna känner normalt bättre till kandidater med lokal anknytning. Man känner sannolikt här i stort sett lika mycket eller lika litet till kandidater från alla partier och skulle alltså kunna personrösta lika bra

• Sida 274
•  Original

i båda fallen, något som möjligen skulle kunna tänkas öka sannolik- heten för partibyte på grund av personröstning. En annan tanke är att den höga personröstningen även bland partibytama skulle kunna tolkas som att personvalet haft en viss effekt genom att rikta in intresset mer på personer även i andra partier. Det förefaller här kunna beskrivas som åtminstone en väl grundad hypotes att personvalet ökat de enskilda kandidaternas roll. En hypotes vilken vi tyvärr inte kan testa helt och hållet här.

Tabell 15 Partibytare och personröstning.

Andel som anser att person- Andel som personröstat röstning är *Mycket bra*

Bytt parti mellan valen 46 (n=208) 7l (n=95) Byte till icke röstning - 60 (n=339)

De som bytt parti från riksdagsvalet till parlamentsvalet tenderar också att vara något mer positiva till iörandet av personröstning. Denna tendens är förenlig med båda tolkningarna. Av dem som är positiva eller neutrala till tanken på att införa personval generellt, så har 26 procent bytt parti mellan de två valen mot 15 procent partibytare bland dem som är negativa till införandet av personröstning.

Ytterligare ett sätt att bedöma personvalets eventuella effekter är att se på motiv för personröstning bland partibytare. Samtliga motiv vi registrerat är naturligtvis personanknutna, men det finns samtidigt skillnader mellan dem ifråga om vad personen står för. Om vi först ser på dem som röstat på samma parti i båda valen respektive bytt parti mellan valen så finner vi en viss tendens till att kandidatens ståndpunkter är viktigare för partibytama, medan erfarenhet och kunnighet något mer nämns av dem som personröstat i sitt ”gamla” parti. De partier som framför allt attraherat nya väljare från andra partier i detta val är vänsterpartiet och miljöpartiet. Vi skiljer ut deras nya väljare från alla andra personröstande väljare och finner då att kandidaternas ståndpunkter är klart mer väsentliga för dem som bytt till dessa partier och personröstat än för övriga personröstare. Samtidigt tenderar förtroende för person och kunnighet/erfarenhet som politiker att spela något större roll för alla andra personröstande. Detta innebär inte att vi med säkerhet kan säga att det är sakfrågestånd— punkter som orsakat dessa byten, men det förefaller troligt att kandidaternas sakfrågeståndpunkter varit viktigare än andra person- frågor vid partibytena.

• Sida 275
•  Original

Tabell 16

amma parti i båda valen

Bytt parti mellan valen

ya vä jare [ V och Mp Övriga person rös- tande väljare

Partibyte - motiv för personröstning.

Förtroen- deingi- vande person

erfaren Kand. politiker repr. viss grupp

Kan . Kand. var repr. partiets topp- viss del av kandidat landet

Antal in— terv j u- personer

• Sida 276
•  Original

10 Utfallet av personröstningen

Personrösternas genomslag i europaparlamentsvalet är stort. Något mindre än hälften av de väljare som deltog i valet personröstade. Exakt hälften av de 22 ledamöterna valdes in på personröster. Detta kan beskrivas som ett genomslag av personrösterna med 108 procent (Hälften=50 procent i relation till andelen personröster, 46 procent). Motsvarande genomslag i kommunförsöket var 50 procent (19 procent valdes på personröster och 38 procent personröstade).9 Den som är kritisk kan alltså beskriva det som att de personröstande nu fick ett extra stort inflytande på mandatfördelningen. Det är å andra sidan avsikten med personval! Till avsevärd del beror den större effekten just på att det är en större andel som röstat. Det gör det lättare att komma över fem-procentsgränsen. För att man skall få ett sådant resultat så förutsätts dock också att rösterna koncentreras på ett begränsat antal personer.

En annan sida av saken är att samtliga som i detta val kom in på personröster, också annars skulle ha blivit invalda. Då på grundval av sin placering på valsedlarna. I detta avseende har alltså personvalet haft mindre betydelse än i försöket i kommunalvalet. Där valdes fem kandidater in på personröster, vilka annars inte skulle blivit invalda. Beträffande vänsterpartiet skedde dock en omkastning i ordningen, även om det slutliga utfallet inte påverkades. Indirekt hade personvalet också betydelse för invalet av en kandidat för socialdemokraterna. Genom att två toppkandidater på *Ja—listan' valdes in på personröster, så gick det sista mandatet till Tommy Waidelich på denna lista. Om man räknat på listplacering så skulle det i stället ha gått till nej- sägaren Bengt-Ola Ryttar.

Ytterligare sammanlagt fyra kandidater kom över 5-procentsgränsen och skulle ha blivit valda på personröster om deras parti fått fler mandat. Hade till exempel folkpartiet fått ytterligare ett mandat så skulle detta ha tillfallit Cecilia Malmström på grundval av person— röster. Eftersom hon inte stod på tur efter Hadar Cars enligt listvalet

” Andelen personröstande är i denna jämförelse beräknad som ett genomsnitt av andelamai de sju kommunerna. Detta beräkningssätt är rimligt vid denna jämförelse som utgår från de politiska systemen. Om man däremot skall bedöma andelen väljare totalt sett som personröstade, så är 26 procent den rimliga skattningen. Härvid tar man hänsyn till att andelen är mindre i större kommuner.

• Sida 277
•  Original

så skulle vi här ha fått en entydig personvalseffekt. de slutade som bekant precis under gränsen. Om partiet hade fått ytterligare några tiondelar och därmed ett mandat, så hade det också blivit fråga om en entydig personvalseffekt. Jerzy Einhorn kryssades för av var fjärde kds-väljare och skulle därmed helt klart blivit vald. Detta utan att vara placerad i toppen på någon lista. Hans starka position inom partiet illustreras av att han fick nästan lika stor andel som Per Gahrton, som ”vann” personvalet i den meningen att han markerades av störst andel av sitt partis väljare. Jerzy Einhorn kom ganska nära utan fördelen av att stå först på listan.

I genomsnitt räknat på de sex partier som fick mandat i parlaments— valet så gick 63 procent av personrösterna till kandidater som blev valda. Hälften av dessa blev dock, som vi redan konstaterat, valda på grund av sin plats på listan och inte på personröster. Spridningen av röster på olika kandidater var påtagligt större inom centerpartiet och folkpartiet (26 respektive 37 procent till de valda kandidaterna). Till en del beror den låga andelen för de valda kandidaterna på att dessa partier hade minst antal valda kandidater (Jfr nedan). Spridningen är dock stor även om man ”lägger till” andelarna för de kandidater som kommer närmast. Skillnaderna är måttliga och underlaget litet men det kan ändå erinras om att namnkännedomen var störst i dessa två partier där alltså spridningen av personrösterna också var störst.

För vänsterpartiet, socialdemokraterna och moderaterna tillföll ungefär tre fjärdedelar av personrösterna någon av de valda kandida- terna. Högst koncentration hade miljöpartiet, där 91 procent av personrösterna tillföll de valda kandidaterna. I viss utsträckning kan kanske dessa skillnader spegla grundläggande karaktärsskillnader mellan partierna. Skillnader som i så fall illustrerar i vilken ut— sträckning partiernas väljare accepterar den rangordning som gjorts upp av valmakarna. Vi har jämfört med en av de kommuner som ingick i personvalsförsöket, nämligen Vänersborg. I huvudsak får vi samma mönster där även om c och fp skiljer sig mindre från de övriga. En avvikelse är dock mycket påtaglig. Miljöpartiet som har högst koncentration här hade tvärtom en mycket stor spridning i detta val 1994.

Tabell 17 Kancentration av personröster,

' ne av samt lga avgivna

personröster som tillfallit valda kandidater

Kommentar: Med valda kandidater avses samtliga valda, alltså inte enbart sådana som valts genom personröster.

• Sida 278
•  Original

En ytterligare aspekt på personröstningen och möjligheterna för olika kandidater att få personröster är rösternas regionala fördelning. I hur stor utsträckning har partierna sina väljare koncentrerade till vissa delar av landet? Detta spelar inte samma roll i ett riksdagsval, men blir av intresse för utfallet av personröstningen när hela landet utgör en valkrets. Störst förutsättningar har självklart de kandidater som är kända och kan dra personröster över hela landet. Det är knappast möjligt för en kandidat som är aldrig så starkt regionalt förankrad att slå en som är måttligt känd generellt. Däremot kan basen ha stor betydelse vid en kamp mellan två regionalt baserade kandidater. Den kandidat som har sin bas i ett område där partiet är starkt/har många väljare, har en fördel när det gäller att bli vald på personröster. Framför allt för moderata och folkpartikandidater så är detta liktydigt med att kandidater från någon av storstäderna har ett visst övertag. Man kan alltid hävda att det finns andra faktorer som är de ”egent- liga” förklaringarna till utfallet, men det framgår till exempel att Ceci— lia Malmström fick fler personröster än Eva Eriksson genom att Göteborg var en röstmässigt starkare bas än Skaraborg. Ingendera blev vald, men effekten är ändå principiellt av intresse. Ett parallellt exempel finner vi i Per Stenmarcks placering före Ivar Virgin bland moderaterna. Stenmarck kom före tack vare att han var stark det befolkningståta Malmöområdet, medan Virgin hade sin styrkeposition i det väljarmässigt avsevärt mindre Skaraborg län. Hade Sören Wibe, som var regionalt mycket stark, haft sin bas i något av storstadsom— rådena, så hade han haft stora möjligheter att komma klart före Maj- Lis Lööw. Inte heller denna gång hade det påverkat det slutliga resultatet. Storstäderna är inte lika dominerande för övriga partier. Framför allt centerpartiet har en fördelning med ett antal jämnstarka regioner i toppen, vilken gör att förutsättningarna är mer likvärdiga för många kandidater.

Det problem som vi nu berört beror inte på att något är fel eller konstigt i valsättet. Det skall snarare ses som en effekt av att vi i detta enda val har nationen som valkrets, medan politikerna fram till nu blivit vana vid att det framför allt gällde att ha en stark position på hemmaplan. Det räcker normalt för att bli vald och det kommer att räcka också för att bli vald på personröster i den egna valkretsen. Med nationen som valkrets är det emellertid inte tillräckligt.

Vilken roll spelar då den spärr som finns i form av att man måste nå upp till fem procent av partiets röster för att kunna bli invald på personröster. Till en början kan vi konstatera att för de partier som fick ett respektive två mandat (fp och c) så blev kandidaterna invalda på personröster och marginalen var stor. Den sist invalde centerpartis- ten hade 13.5 procent. Båda partierna hade vardera två ytterligare kandidater över fem procent. Av vänsterpartiets tre mandat tillsattes två genom personröster. Den som rankades på tredje plats i person-

• Sida 279
•  Original

valet kom dock endast upp till 2.2 procent. En mindre justering av gränsen hade inte spelat någon roll. Av miljöpartiets fyra platser tillsattes den första genom personröster. Den valde kandidaten hade 33.9 procent av partiets totala röstetal. Den som kom därnäst hade 3.1 procent. För att alla representanter för miljöpartiet skulle kunnat väljas på personröster så hade det varit nödvändigt att gå ned till en röstande] på under en procent. Av socialdemokraternas sju mandat tillsattes tre genom personröster. Det andra och det tredje mandatet på andelar som bara översteg gränsen med 3-4 tiondels procent. Om alla sju skulle väljas på personröster så skulle man komma ned till 1.9 procent för den sista kandidaten. Moderaterna fick fem mandat varav två valdes genom personröster. Den femte på personröstlistan hade 2.4 procent av rösterna.

Den större eller mindre koncentrationen av personrösterna gör att partierna har helt olika situationer i relation till 5-procentsgränsen. Om den till exempel skulle sänkas till 3 procent så skulle ytterligare tre ledamöter kunnat väljas in genom personröster. Om man i stället gått på den 8-procentsgräns som förekom i personvalsutredningen så skulle åtta ledamöter ha valts in genom personröster i detta parlamentsval (i stället för som nu 11 valda på personröster).

Ett annat sätt att illustrera effekterna av en sådan spärr är att se på utfallet per län. Län får ersätta valkrets eftersom röstsiffrorna finns tillgängliga per län. Man kan givetvis diskutera det intressanta i denna beräkning. Siffrorna påminner knappast om ett riksdagsval. Det går dock att få en viss uppfattning om hur det skulle kunna slå, en uppfattning som är bättre än ingen alls. Först bör observeras att ingen hänsyn tagits till antalet mandat för varje parti. Det vi beräknar är enbart den möjliga effekten av personrösterna. Det visar sig vid en översiktlig beräkning att för socialdemokraterna och moderaterna kommer 2-3 ledamöter att väljas per län/valkrets genom personröster. För folkpartiet kommer 1-2 ledamöter att få tillräckligt antal person- röster för att kunna väljas. Centerpartiet har den jämnaste fördelningen och där kan, om det totala röstetalet räcker, 3-4 ledamöter väljas per län. Skillnaderna beror väsentligen på hur personrösterna fördelas på olika kandidater. Givetvis krävs ett antal personröster men därefter är det likformigheten och frånvaron av enstaka dominerande kandidater som ger utrymme för många personvalda.

• Sida 280
•  Original

11 Valet och personvalet - några reflexioner

Varken politiker eller massmedia satsade särskilt mycket på valet till europaparlamentet. Följaktligen gjorde inte väljarna det heller. Det framgår klart att väljarna måste få draghjälp och information om valdeltagandet skall kunna hållas uppe och än mer så om det skall höjas i detta nya val. Liksom i kommunförsöket har alla inblandade uppenbarligen underskattat inforrnationsbehovet inför den nyhet som personvalet utgör! Valdeltagandet halverades i förhållande till normal nivå och sjönk speciellt mycket i grupper där man redan normalt röstar i något mindre utsträckning än genomsnittet. Det förefaller sannolikt när man ser på väljarnas reaktioner, att nedgången i valdeltagande i någon utsträckning kommer att inverka även på de framtida inhemska valen.

Varför lät då väljarna bli att gå till valurnorna? De oftast angivna skälen var att man kände sig dåligt informerad om eller att man ogillade EU. Dessa två skäl angavs dock väsentligen av skilda grupper. Valkampanjen gav inget nämnvärt stöd till de osäkra. Nästan lika ofta åberopades ”valtekniska” skäl. Flera partiers kluvenhet inför EU ledde som bekant till att de gick till val med såväl EU-positiva som EU-negativa kandidater på sina listor. Formellt sett kunde väljarna oftast stryka eller ändra så att de inte direkt tvingades rösta på någon med annan grundsyn i den centrala frågan för eller emot EU. Det var visserligen inte detta som valet handlade om, men med folkomröstningen inte särskilt långt tillbaka så var det kanske inte så underligt om den grundläggande synen spelade stor roll. Den utnyttjades också framgångsrikt av mp och v, vilka båda drog till sig nya väljare, framför allt från socialdemokraterna.

Det andra valtekniska skälet var osäkerheten inför personröstningen. Åtskilliga väljare fick troligen för sig att personröstning var nöd— vändigt för att valsedeln skulle vara giltig. Nästan var tredje icke röstande väljare angav den ”krångliga personröstningen” som skäl för att låta bli att rösta. Detta är självklart en icke tillfredställande situation, som dock kommer att lösa sig av sig själv efter ett antal val med personval. Det förefaller emellertid önskvärt att genom ökad information snabba upp processen. När informationsbehovet är tillfredställt kan personvalet i stället kanske till och med ha en aktivitetsstimulerande effekt i annars mindre aktiva grupper.

Väljarna var allmänt sett positiva till införandet av personval och nästan hälften (46 procent) av de väljare som röstade valde att också personrösta. Man torde kunna anta att den del av väljarkåren som

• Sida 281
•  Original

deltog i valet var mer politiskt intresserad än genomsnittet, något som bland annat bidrar till att fler personröstar. Detta räcker dock inte som förklaring till den i förhållande till kommunförsöket i 1994 års val ungefär fördubblade andelen personröstande. Det är i allra högsta grad också fråga om en reell ökning. En ökning som uppnåddes utan att massmedia i särskilt stor utsträckning förefaller ha presenterat enskilda kandidater. Deras bevakning av personvalet rörde mer formerna än innehållet. Det förhållandet att de dominerande figurerna i partiernas kampanjer ofta inte heller var kandidater bidrog knappast till att göra det lättare för väljarna. Det fanns å andra sidan en skara kandidater som bedrev egna personkampanjer, men inte desto mindre så är det vanligaste skälet till att man avstått från att personrösta att man inte känt till kandidaterna. En tredjedel av dem som röstat men inte personröstat anger detta som skäl. Ungefär lika stor del säger sig dock lita på partiernas nominering och ser alltså inget skäl att personrösta. Vid en jämförelse av nivåerna på personröstningen med dem i vårt sydvästra grannland finner vi att vi, om förutsättningarna inte drastiskt förändras, troligen har anledning att förvänta oss en lägre andel personröstning i kommande riksdagsval än i det nu aktuella valet. Europaparlamentsvalet har stabilt högre andel personröstning. Å andra sidan har kommunalvalen högst andel och där kan vi alltså förvänta en ännu större förändring uppåt.

Ett speciellt problem i detta sammanhang är röstning på valsedlar utan namn, rena partivalsedlar. Detta är till mycket stor del liktydigt med poströstning. Något mer än var tionde röstande väljare använder sig av en sådan valsedel. Hälften av dessa upplever inte frånvaron av namn som något problem i samband med personröstning. De tillhör till stor del dem som litar på partiernas nominering. Fortfarande är det emellertid en väljare på tjugo eller fem procent av samtliga röstbe- rättigade som säger sig ha avstått från att rösta på person på grund av att han/hon inte har haft tillgång till valsedel med namn/poströstat. En lika stor grupp, något mer än var tionde röstande, har i detta val poströstat med valsedel med namn. En valsedel som han/hon själv letat reda på. Dessutom finns en grupp som omfattar ett par procent av alla röstande där väljaren sannolikt trott sig personrösta men vars valsedlar enbart godkänts som partiröster.

Vilket syfte hade man då med sin personröst? Det vanligaste syftet var att man ville få in en kandidat som var personligen förtroendeingi- vande eller som framstod som en kunnig och erfaren politiker. I huvudsak samma grupp av väljare betonade nästan lika mycket kandidatens ställningstaganden i politiska sakfrågor. När dessa motiv angavs som viktiga så kunde också en särskilt stor del av väljarna ange namn på åtminstone någon kandidat. Det är fråga om en ”genuin” personkännedom. Mindre grupper betonade fördelen av att kandidaten kunde ses som representant för en viss grupp väljare eller

• Sida 282
•  Original

för en viss del av landet. De som sade att dessa skäl hade stor betydelse kände inte i större utsträckning än andra till namn på kandidater. Det var en typ av personröstning där passiv personkänne— dom - igenkännande när man ser namnet på valsedeln - var tillräckligt.

Nästan hälften av väljarna personröstade och de kunde också genom sina röster utse hälften av dem som skulle besätta de mandat som tillfallit partierna. Personvalet kan också beskrivas som ett val som inte fick några effekter eftersom man röstade in kandidater som annars skulle blivit invalda genom sin placering på listorna. Ett annat sätt att beskriva samma sak är att hävda att väljarna genom att rösta på dem som partierna placerat högt gav sitt godkännande av partiernas nomineringar. Genom att hela landet utgör en valkrets har egentligen endast de kandidater som är kända på nationell nivå någon reell möjlighet att bli invalda på personröster. Om det står en strid mellan två regionalt starka kandidater så har den som har sin bas i ett storstadsområde en klar fördel i utgångsläget eftersom antalet röster är avgörande, inte hur stor andel av sina potentiella väljare som han/hon lyckas få att kryssa för sitt namn. Fem—procentsspärren blev ett mindre hinder för inval genom personröster än vad många inklusive författaren väntat. Anledningen var väsentligen den höga andelen personröster. Om man skall åstadkomma några större förändringar av andelen som väljs in genom personröster så måste man med utgångspunkt från detta val göra relativt stora justeringar av nivån på spärren.

Det fanns redan i rapporten om personvalet i kommunerna skäl att poängtera den motsättning som finns inbyggd i personvalssystemet. Väljarna är mycket positiva och många personröstar. Det är uppenbart att de förväntar sig en effekt av personröstningen. Om en sådan uteblir så får vi i stället en påspädning av politikerrnisstron. Eftersom politikerna inte är helt igenom entusiastiska inför tanken att förlora en del av inflytandet på vilka som skall representera partierna i de valda församlingarna, finns här en latent intressekonflikt. I detta val tillkommer dessutom en riskfaktor i form av utformningen av mandatfördelningen. Det har sannolikt hittills gått de flesta väljare förbi att ersättarna för de valda ledamöterna tillsätts på ett annat sätt än de ordinarie. Här spelar personrösterna ingen roll. Den person som skulle kommit in som nästa ordinarie om partiet fått ytterligare ett mandat kan alltså komma långt ner på en ersättarlista. När detta får effekt i praktiken och blir allmänt känt så äventyras tilltron till person— röstningen.

Personvalet kräver, för att fungera bra och för att väljarna skall få den information som de behöver, antingen mer aktiva väljare eller mer aktiva politiker. Frågan är vilket som är lättast att åstadkomma och var ansvaret ligger!

• Sida 283
•  Original

Källförteckning

Aardal, Bernt och Henry Valen. 1995. Konflikt og opinion. NKS- forlaget. Oslo. Esaiasson, Peter. 1985. Partiledarna inför väljarna. Partiledarnas popularitet och betydelse för valresultatet. Statsveten- skapliga Institutionen. Göteborg. Esaiasson, Peter 1990. Svenska valkampanjer 1866—1988. Publica/All- männa förlaget. Stockholm. Gilljam, Mikael. 1996. Europaparlamentsval och personröstning. Några iakttagelser. Ingår i Bo Rothstein och Bo Särlvik (red.) Vetenskapen om politik. Festskrift till professor emeritus Jörgen Westerståhl. Statsvetenskapliga in— stitutionen. Göteborg. Gilljam, Mikael och Sören Holmberg. 1993. Väljarna inför 90—talet. Norstedts Juridik. Stockholm. Gilljam, Mikael och Sören Holmberg. 1995. Väljarnas val. Norstedts Juridik/Fritzes. Stockholm. Johansson, Folke. 1996 a. Mindre är bättre. Några synpunkter på riksdagsvalkretsarna. Ingår i Vissa valfrågor. Den fria nomineringsrätten - Partisymboler på valsedlar - Valkretsindelning vid riksdagsval. (=SOU 1995:143). Johansson, Folke. 1996 b. Personvalet 1994. En utvärdering av ett experiment. Ingår i föreliggande skrift. Lazarsfeld, Paul, Bernard Berelson och Hazel Gaudet. 1968. The people's choice. How the voter makes up his mind in a presidential campaign. Columbia University Press. (Första upplagan 1944). Media Monitor. December 1995. Utgiven av Näringslivets Mediainsti- tut. Petersson, Olof. 1977. Väljarna och valet 1976. SCB. Stockholm.

Bilagor innehållande bland annat formulär och marginalfördelningar kan erhållas efter hänvändelse till författaren. E-mail: Folke.Jo- hansson©pol.gu.se

• Sida 284
•  Original

• Sida 285
•  Original

Bilaga 4

ÖVERENSKOMMELSE OM REDOVISNING AV FINANSIERING AV VALRÖRELSEN 1994

I 1994 års kommunalval ska det i Solna genomföras försök med personval i enlighet med riksdagens beslut. Vi träffar denna överens- kommelse i syfte att på ett likvärdigt sätt redovisa för medborgarna hur finansieringen av valrörelsen från respektive parti och kandidat sker. Överenskommelsen syftar till att åstadkomma en redovisning av dessa förhållanden. Den syftar inte till att likrikta formerna för finansiering. Partierna förbehåller sig rätten att utforma egna villkor i de hänseendena. Överenskommelsen anger heller inga begränsningar i hur partierna och kandidaterna använder sina intäkter eller utformar sina valkampanjer.

För att åstadkomma detta överenskommer vi följande:

Vart och ett av partierna uppdrar åt sina egna revisorer att den 17 augusti 1994 (d v s innan poströstningen börjar) ställa ett material till förfogande — ”på heder och samvete” — för media som visar

1. intäktsstrukturen i partiets organisation i Solna stad under 1994. Med intäktsstruktur avses poster av ungefär följande slag: partistöd, medlemsavgifter och gruppavgifter, försäljning, mottagna gåvor, bidrag från andra delar i partiets organisation. Avsikten är att redovisningen ska vara fullständig och begriplig.

2. eventuella egna medel som kandidater på partiets kommun- fullmäktigelista avser att använda i valrörelsen. Det gäller medel som kandidaten själv använder eller medel som kandidaten ställer till partiets förfogande i syfte att bedriva en valkampanj kring kandidaten i fråga.

3. namn på de givare "(privatpersoner och juridiska personer) som under 1994 givit och som är känt kommer att ge över 5 000 kr till partiet eller en viss kandidat; bidrag/donationer därunder behöver ej redovisas individuellt med hänsyn till valhemligheten, men det samlade beloppet av donationer skal framgå enligt punkt 1.

4. kommunen ska i samband med sin egen utvärdering av person— valsförsöket utvärdera också formema för finansieringen av 1994 års valsrörelse, för den händelse sådan utvärdering ej sker av

• Sida 286
•  Original

286

utomstående, Partierna förbinder sig att i samband med sina bokslut för 1994 lämna en slutlig redovisning i här berörda hänseenden.

Eventuella tolkningstvister om denna överenskommelse ska handläggas av de som undertecknar den.

Solna den 13 juni 1994

Moderata samlingspartiet Socialdemokraterna Folkpartiet liberalerna Vänsterpartiet Miljöpartiet de gröna Kristdemokratiska samhällspartiet Centerpartiet 99%

(o» )

sågs/%

• Sida 287
•  Original

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

12. 13. 14. 15.

16.

17. 18.

19.

20.

22.

23.

24.

25.

. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. . Samverkansmönster i svensk forsknings-

finansiering. U.

. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. . Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför

regeringskonferensen 1996. UD.

. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första

pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.

. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD.

. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och

säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.

. Batterierna — en laddad fråga. M. . Om järnvägens trafikledning m.m. K. 10.

Forskning för vår vardag. C. . EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för

två- och trehjuliga motorfordon. K. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. Offentlig djurskyddstillsyn. Jo. Budgetlag — regeringens befogenheter på finansmaktens område. Fi. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. Bättre trafik med väginfonnatik. K. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning. försäkringar. Fö. Sverige, EU och framtiden. EU 96—kommitte'ns bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U . Reform och förändring. Organisation och

verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets— och högskolereform. U. Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU—länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD. Från massmedia till multimedia - att digitalisera svensk television. Ku.

26. 27.

28

29. 30.

31

32.

33. 34. 35.

36. 37. 38. 39.

40. 41. 42.

43.

44.

45. 46. 47.

48.

49. 50. 51.

52. 53. 54. 55. 55. 55. 56.

57. 58.

Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U .Det forskningspolitiska landskapet i Norden på

1990-talet. U. Forskning och Pengar. U. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken . Fi. . Attityder och lagstiftning i samverkan

+ bilagedel. C. Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. SB. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. Högskola i Malmö. U. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. Nationalstadsparker. M. Rapport från klirnatdelegationen 1995. Klirnatrelaterad forskning. M. Elektronisk dokumenthantering. Ju. Statens maritima verksamhet. Fö. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. Enskilda vägar. K. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat I]. N. Regler för handel med el. N. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk— ring — alternativ och förslag. A. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. Sverige, framtiden och mångfalden. A. På väg mot egenföretagande. A. Vägar in i Sverige. A.

Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. A.

Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.

• Sida 288
•  Original

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 61.Medlemsstater och medborgare. Förhållandet mellan stora och små länder i EU. känsliga och inrikes frågor. UD.

62. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju.

• Sida 289
•  Original

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Möss och människor. Exempel på bra ['I-användning bland barn och ungdomar. [32]