SOU 2002:40

Statlig skog och skyddad mark

Sammanfattning

Uppdraget

Statsskogsutredningen har fått i uppdrag att inventera all skogsmark som direkt eller indirekt är statligt ägd samt lägga fram förslag till en mer samlad och effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav.

Det övergripande målet ska vara en föredömlig förvaltning både från produktions- och miljösynpunkt. Vidare ska de affärsmässiga ambitionerna kunna fullföljas. Fördelningen mellan insatser för virkesproduktion, miljöintressen och andra värden ska optimeras. Särskilt poängteras behovet av ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”.

Av direktivet framgår också skälen till att staten äger stora arealer skogsmark. De viktigaste är att:

  • Värna om friluftslivets möjligheter.
  • Underlätta långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden, t.ex. för att bevara särskilt värdefulla marker.
  • Öka möjligheterna till hantering av konflikter när det gäller markanvändning. Särskilt nämns marker ovan odlingsgränsen.
  • Förbättra tillgång på virke för köpsågverken.
  • Vara ett föredöme inom skogsnäringen när det gäller virkesproduktion, natur- och kulturmiljövård m.m. Staten äger 4,8 miljoner ha produktiv skog, vilket är 20 procent av landets totala areal produktiv skogsmark om även nationalparker och naturreservat räknas in. Den nuvarande förvaltningen av statens skogsmark är splittrad på 23 förvaltare varav Sveaskog AB efter förvärv av AssiDomän AB förvaltar den i särklass största arealen. Även Statens fastighetsverk, Naturvårdsverket och Fortifikationsverket har relativt stora arealer. Bland de mindre förvaltarna finns bl.a. AB Göta kanalbolag. Av direktivet till utredningen framgår att den nuvarande splittrade förvaltningen inte uppfyller ”den helhetssyn som bör prägla en modern och ändamålsenlig skogsförvaltning”.

Direktiven skrevs före Sveaskog AB:s förvärv av AssiDomän AB. Utredningen fick inga tilläggsdirektiv och därför har jag förutsatt att regeringens intentioner inte har förändrats.

Klassificering av mark

Jag har i utredningsarbetet sammanställt markinnehav från de olika förvaltarna och klassificerat markerna efter nuvarande användningsområden. Jag föreslår en omklassificering av skogsmarken för att bättre uppnå samhällets olika mål. För att renodla rollerna för respektive skogsförvaltare föreslår jag därför en indelning av så gott som all statlig skogsmark i följande klasser:

  • Skogsbruk
  • Kombinationsbruk
  • Natur Därigenom blir det tydligare vad de olika markområdena ska användas till. Till klassen Skogsbruk förs all kommersiellt brukad skogsmark där målet är ett högt virkesuttag. Avkastningskravet ställs i relation till det bundna kapitalet. Skogsbruket förutsätts arbeta med fortsatt höga krav på natur- och kulturmiljöhänsyn samt satsningar på rekreation och friluftsliv. Skogsbruket genererar en vinst till statskassan.

I klassen Kombinationsbruk finns skogsmark med höga värden för natur- och kulturmiljövård, friluftsliv och rekreation samt för rennäringen. Avkastningskraven anpassas till annat nyttjande av marken än enbart virkesproduktion. Dessa marker kan vara viktiga för turism, friluftsliv och rennäring. Skogsbrukets avkastning är tillräckligt hög för att verksamheten av egen kraft ska kunna göra de satsningar som behövs för friluftslivet.

Den mark som förs till klassen Natur är enbart skogsmark med höga natur- och kulturmiljövärden. I de flesta fall är marken redan avsatt som nationalpark eller naturreservat. Skogsmarken i denna kategori brukas endast för att behålla eller öka bevarandevärdena. Skogsmarken är ofta värdefull för turism och friluftsliv. Lönsamheten av skogsbruk är låg och statliga anslag behövs för skötsel och satsningar på friluftslivet.

De statliga förvaltarnas markinnehav har kartlagts och redovisas i betänkandet både per förvaltare och fördelat på län. Redovisningen gäller produktiv skogsmark, områdesskydd, annan användning av marken samt taxeringsvärden. De största förvaltarnas markinnehav

finns också illustrerade på kartor som presenteras i anslutning till beskrivningarna.

Förvaltarnas effektivitet

Utredningen har analyserat de större förvaltarna både med avseende på deras ekonomiska effektivitet och hur väl de uppfyller samhällets olika mål. När det gäller det ekonomiska resultatet kan jag konstatera att statens skogsförvaltare är mindre effektiva jämfört med privata förvaltare. Av de ekonomiska analyserna drar jag slutsatsen att bolagsformen är den mest effektiva ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Affärsmässigheten kan därför bli lidande om huvuddelen av den statliga skogen ska förvaltas av en myndighet.

När det gäller övrig måluppfyllelse kan jag konstatera att den statliga skogsförvaltningen är något bättre än den privata sektorn. De statliga förvaltarna har högre andel frivilligt avsatta områden och bidrar i hög utsträckning till att höja rekreationsvärdet i skogen. När det gäller naturvårdsförvaltning har det varit svårt att jämföra effektiviteten. Jag kan dock konstatera att myndigheternas förvaltning av naturskyddet är onödigt byråkratisk med många inblandade parter. Det finns en stor potential till effektivisering av skötseln av nationalparker och naturreservat som kan tas tillvara om inköp av mark till nya reservat, bildandet av reservat och skötsel av dessa samlas i samma myndighet. Den potentialen behöver utnyttjas när andelen skyddade marker ökar och skötselbehovet stiger.

Förvaltning av statens skogsmark

Statens skäl till att förvalta stora skogsarealer är som tidigare nämnts flera. Jag kan konstatera att det inte enbart är ekonomiska drivkrafter bakom det statliga skogsägandet. Andra värden, som biologisk mångfald, rekreation och kulturmiljö, poängteras lika mycket som affärsmässighet och effektivitet. Områden med inbyggda konflikter när det gäller markanvändningen anses också vara en statlig angelägenhet. Slutligen efterlyses i direktiven ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”.

Hur statens skogsmark ska förvaltas är också en angelägenhet för svenska folket. För att ta reda på allmänhetens och olika intresseorganisationers åsikter har utredningen låtit utföra en opinionsundersökning. Av den framgår att svenska folket är dåligt insatt i vem som äger

landets skogsmark och hur mycket mark staten äger. Trots det finns bestämda uppfattningar om hur skogsmarken och särskilt den av staten ägda skogsmarken ska förvaltas. En överväldigande majoritet anser att bevarande av biologisk mångfald är viktigt liksom att värna om landskapsbilden och friluftslivet. Bara en fjärdedel menar att staten enbart bör använda skogen för virkesproduktion. Många tycker att en kombination av virkesproduktion och bevarande av andra värden är viktigt.

Andra undersökningar som sammanställts på utredningens uppdrag visar att svenska folket värderar biologisk mångfald och friluftsliv allt högre. Rekreationsvärdet i den svenska skogen är enligt flera undersökningar i samma storleksordning som virkesvärdet. Intressant i sammanhanget är också att en attraktiv rekreationsskog stämmer väl med kriterierna för en uppvuxen brukad skog. Det finns därmed ingen stor motsättning mellan aktivt skogsbruk och rekreation.

Tre organisationsförslag

Jag föreslår tre olika sätt att förvalta statens skogsmark:

Förslag 1

innebär en statlig myndighetsförvaltning, ett modernt Do-

mänverk, där ägaransvaret för så gott som all statlig skogsmark samlas i myndigheten. Dit förs också de skogliga nationalparkerna och naturreservaten samt skötseln av dessa. Även förvärv av mark för att bilda naturreservat förs över till Domänverket. Någon ändring av länsstyrelsernas ansvar för tillsyn föreslås inte. Sveaskog AB blir kvar utan mark, men med ansvar för avverkning och virkesförsäljning. Därmed behålls affärsverksamheten i bolagsform. Aktierna i Sveaskog AB förvaltas av den nya myndigheten som därmed får ett helhetsgrepp över verksamheten.

Förslag 2 innebär att enbart mark som klassats som Kombinations-

bruk och Natur förs in i myndigheten och att den kommersiellt brukade marken behålls i Sveaskog AB för att renodla affärsverksamheten. Även i detta förslag överförs i första hand de skogliga nationalparkerna och reservaten samt skötseln av dessa till myndigheten. Myndigheten kallas i förslaget för Skogsmyndigheten och har till uppgift att sköta skogsmarken, beställa skogsbruksåtgärder och utföra åtgärder för att öka rekreationsvärdet på markerna. Den kommersiella skogsmarken förvaltas i bolagsform. Jag föreslår att aktierna i Svea-

skog AB förvaltas av Skogsmyndigheten för att ge myndigheten ett helhetsgrepp över verksamheten.

Förslag 3 innebär ingen egentlig förändring jämfört med nuläget. Jag

föreslår dock att mark som klassas som Kombinationsbruk och som i dag förvaltas av Sveaskog AB överförs till Statens fastighetsverk respektive Naturvårdsverket. Därmed renodlas det kommersiella skogsbruket i Sveaskog AB.

Mitt förslag till ny organisation

Jag har noga vägt de olika förslagen mot de skäl staten ställt upp för sitt skogsinnehav. Det förslag som bäst uppfyller dessa krav är Förslag 1 med bildandet av ett modernt Domänverk som förvaltar all skogsmark. Det är också det förslag jag förordar.

Huvudskälet till att jag förordar Förslag 1 är att man med den organisationsformen åstadkommer ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”. Genom att dela upp markerna i de klasser som beskrivits ovan renodlas verksamheterna. Samtidigt uppkommer betydande synergivinster mellan naturvård och skogsbruk. Dessutom har de olika företagskulturerna mycket att lära av varandra.

Den eventuella ineffektivitet som myndighetsalternativet kan leda till motverkas både genom den renodling som här föreslagits och genom att den affärsdrivande verksamheten behålls i Sveaskog AB. Avkastningskravet bör ställas högt för mark som klassificerats för kommersiellt skogsbruk och benchmarking med andra skogsbruksföretag bör göras för denna del av verksamheten. Därtill behövs ett aktivt program för att effektivisera organisationen.

De övriga förslagen uppfyller delvis de krav som ställs i utredningens direktiv på ett samlat helhetsgrepp på verksamheten. I

Förslag 2

,

förslaget med en Skogsmyndighet åstadkoms en samordning av förvaltningen av statens skogsmark, men man förlorar sannolikt synergin mellan naturvård och skogsbruk. I

Förslag 3

renodlas verksamhe-

terna, men där saknas helhetsgreppet över statens skogsinnehav. Utifrån direktivens krav är därför det första förslaget med en samlad myndighetsförvaltning mest ändamålsenlig.

1. Inledning

Bakgrunden till utredningen är att statens skogsmark sedan början av 1990-talet har förvaltats av ett stort antal myndigheter och bolag med olika utgångspunkter och mål. Det finns behov av att se över denna ordning. Regeringen vill nu pröva om ansvaret för förvaltning av de skogar staten äger direkt eller indirekt åter kan inordnas i en myndighet för att därigenom skapa ett ”samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”. Regeringen anser att virkesproduktion, miljöintressen och andra värden ska ges optimala förutsättningar och att mångbruk därigenom ska gynnas. Skogsmarken bör vidare förvaltas på ett föredömligt sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en hållbar utveckling.

1.1. Utredningens uppdrag

Regeringen beslutade den 21 september 2000 att tillkalla en särskild utredare. Uppdraget var att ”inventera all skogsmark som ägs direkt av staten eller via ett helägt statligt aktiebolag och lägga fram förslag till en mer effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav … inriktningen för utredarens arbete skall vara att pröva om ansvaret för förvaltningen av statens skogar kan inordnas i en ny myndighet som får ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer, så att staten på allra bästa sätt kan sköta sina skogar ur både miljö- och produktionssynpunkt” (dir. 2000:60).

Utgångspunkten för utredningens arbete är att ”statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt som tryggar en hållbar utveckling såväl från produktions- som från miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling. Även de affärsmässiga ambitionerna som ligger bakom förvaltningen av statens skogsinnehav skall kunna fullföljas effektivt. Förvaltningen skall därför präglas av en samlad helhetssyn”.

Rennäringens intressen behandlas av andra utredningar, men av direktivet framgår att mark inom rennäringens områden som direkt eller indirekt förvaltas av staten ändå ska behandlas ”för att förvaltningen skall bli rationell”.

Ett av organisationsförslagen bör innebära en myndighetsförvaltning med ansvar för både den kommersiellt brukade skogsmarken inklusive de av rennäringens året-runtmarker som ägs av staten samt skogsmark i nationalparker och naturreservat.

Uppdraget är att redovisa en mer effektiv förvaltning av den av staten direkt eller indirekt ägda skogsmarken utifrån de olika insatser som krävs för respektive område. Flera olika alternativ ska redovisas och analyseras. Vidare ska utredaren ”inventera och klassificera det totala skogsinnehavet och göra en analys av vilka förutsättningar som gäller för respektive markområde. Varje områdes kommersiella värden samt natur- och kulturmiljövärden skall kartläggas”.

Enligt direktivet har utredningen haft två uppgifter:

1. Inventera all statlig skogsmark. Uppdraget innebär att inventera och klassificera all skogsmark som ägs direkt av staten eller via ett helägt statligt aktiebolag. Varje markområdes kommersiella värden inklusive dess natur- och kulturmiljövärden ska redovisas.

2. Föreslå ny effektiv förvaltning av statens skogar. Uppdraget är att ge förslag till en mer effektiv och föredömlig förvaltning av den skogsmark som direkt eller indirekt ägs av staten. Förslag till förändrat ägande kan ges. Flera organisationsförslag ska redovisas och analyseras, ett av förslagen ska vara en ny myndighet som förvaltar all statlig skogsmark. Målet ska vara att trygga en ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling av det statliga skogsinnehavet. Samtidigt ska skogsbruket drivas affärsmässigt och effektivt samt utgöra ett föredöme för den privata sektorn. Förslag till policy och ambitionsnivåer ska ges samt förslag till hur verksamheten ska styras. I december 2001 förändrades förutsättningarna för utredningens arbete i och med att Sveaskog AB köpte AssiDomän AB. Det statliga skogsinnehavet ökade från ca 2 miljoner till 4,8 miljoner ha produktiv skogsmark. Några nya direktiv utfärdades inte och utredningens arbete fortsatte därför, med den skillnaden att även AssiDomän AB nu ingick i utredningen.

1.2. Disposition av betänkandet

”Statlig skog och skyddad mark” består av två delar,

Del 1. Beskrivning

av statens skogsmark och Del 2. Organisationsförslag.

Del 1 innehåller en redogörelse för den svenska statens skogsinnehav genom tiderna och motiven till statligt skogsägande. Där finns jämförelse med några andra länder och deras hantering av skog och skyddad mark. Där behandlas också skogens olika värden från ekonomisk synpunkt, men också från natur- och miljösynpunkt, liksom vilka krav som i dag kan ställas på en bra skogsförvaltning.

Denna del avslutas med en beskrivning av de myndigheter och helstatliga bolag som år 2000 förvaltade statlig skogsmark. Den omfattar bl.a. förvaltarnas markarealer, taxeringsvärden, certifieringar, bonitet och tillväxt. De större förvaltarnas skogsinnehav redovisas dels på en nationell karta, dels länsvis.

Del 2 omfattar en genomgång av utredarens överväganden angående en föredömlig skogsförvaltning. Där presenteras tre olika förslag till ny organisation av det statliga skogsinnehavet.

Förslag 1 innebär skapandet av en ny myndighet, här kallad

Domänverket, där så gott som all statlig skogsmark förvaltas. Sveaskog AB finns kvar som virkeshandelsbolag knutet till Domänverket.

Förslag 2, innebär att så gott som all mark som staten beslutat ska förvaltas i myndighetsform förs till en ny myndighet, Skogsmyndigheten. Resten av marken förvaltas av Sveaskog AB. Sveaskog AB knyts till Skogsmyndigheten och sköter myndighetens mark.

Förslag 3 innebär att nuvarande organisationsstruktur bibehålls.

Utredningens bakgrundsmaterial i form av beställda expertanalyser och undersökningar redovisas i Bilagorna 2–11.

2. Utredningens arbete

Utredningen påbörjade sitt arbete under april månad 2001 för att lämna slutbetänkande den 1 maj 2002. Utredningen tog namnet Statsskogsutredningen. Utredningen har tagit in synpunkter från intresseorganisationer, företag och allmänheten bl.a. genom att anordna åtta seminarier på olika platser i landet. Seminarierna genomfördes i samarbete med länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser i respektive region. Utredningen har redovisat seminarier (Bilaga 10) och en stor del av det egna arbetet på hemsidan och därigenom öppnat för ytterligare synpunkter. Det har också förekommit möten med förvaltare, miljöorganisationer och andra intressenter.

Utredningen har anlitat konsulter för att beskriva de nuvarande förvaltarna samt för att ta fram annat underlagsmaterial, bl.a. en opinionsundersökning om svenska folkets åsikter om hur statens skogar ska skötas. Därtill kommer en enkätundersökning med syfte att ta reda på vad markägare som avhänt sig mark till staten ansåg om myndigheternas handläggning. Detta bakgrundsmaterial redovisas i form av bilagor till detta betänkande:

Bilaga 2:

Analysis of Administrations of State Forests in an International Perspective with Emphasis on the Management of Protected Areas. Jakko Pöyry Consulting

Bilaga 3:

Skogens alternativa nyttjandeformer. Mattias Boman (Kon-

junkturinstitutet), Göran Bostedt (SLU, Umeå) och Lisa Hörnsten (ETOUR)

Bilaga 4:

Kulturmiljö i skogen. Leif Gren Riksantikvarieämbetet

(RAÄ)

Bilaga 5:

Skogens mångbruk i ett ekonomiskt perspektiv. Hans Ekvall

(SLU, Umeå)

Bilaga 6:

Teknikupphandling inom skogsbruket. Egil Öfverholm Ener-

gimyndigheten

Bilaga 7:

Analys av betydelsen av statligt skogsägande för landets köpsågverk kopplat till sysselsättningen. Mårten Hugosson, An-

ders Roos och Jakob Staland (SLU, Uppsala)

Bilaga 8:

Poängsystem för värdering av ”Föredömlig skogsförvaltning”.

Åke Thorsén m.fl. SkogForsk

Bilaga 9:

Skogen – åsikter om användning och ägande. Opinionsun-

dersökning. FSI

Bilaga 10:

Synpunkter från Statsskogsutredningens seminarier. Samman-

fattning.

Bilaga 11:

Statens förvärv av mark vid reservatsbildning. Redovisning av enkät till markägare. Statsskogsutredningen

Dessutom har ett stort antal uppgifter tagits in från varje statlig skogsförvaltare. Via enkäter har de angett areal skogsmark och taxeringsvärden uppdelade på produktiv skog respektive skog för andra ändamål samt övrig mark. Även uppgifter om virkesförråd, tillväxt och bonitet har tagits in liksom antal nyckelbiotoper, areal områdesskyddad mark och frivilliga avsättningar. Därtill har förvaltarna svarat på frågor om skötsel, certifiering m.m. av skogarna. Målklassning av den produktiva skogsmarken och ekologiska bokslut redovisas i de fall förvaltarna har utfört sådana.

Underlaget har använts för att beskriva de olika förvaltarna och klassificera markinnehavet. Kartor har framställts som redovisar de största statliga förvaltarnas innehav av skog. Den geografiska fördelningen av markinnehavet och klassificeringen av marken redovisas på nationell nivå och fördelad på län.

Utredningen har i efterhand samlat in fakta om AssiDomän AB. Redovisningen av bolagets markarealer finns med i utredningens kartmaterial. I analyserna av de statliga förvaltarnas effektivitet görs jämförelser med AssiDomän AB, dock har bolagets siffror inte arbetats in i konsulternas analyser.

2.1. Statliga skogsförvaltare

Utredningens arbete omfattar all skogsmark som staten äger direkt eller indirekt. Skogsmarken är fördelad på 23 olika förvaltare varav de fyra största är Sveaskog AB, Statens fastighetsverk, Naturvårdsverket och Fortifikationsverket. Totalt äger staten 4,8 miljoner ha eller 20 procent av landets produktiva skogsmark. Räknas den områdesskyddade marken bort äger staten 18 procent av landets produktiva skogsmark.

Statlig skog finns över hela landet med störst arealer i Norrland. Naturvårdsverket förvaltar alla nationalparker och 20 procent av landets naturreservat på skogsmark. Statens fastighetsverk förvaltar 46 procent av landets naturreservat och så mycket som 64 procent av de statligt ägda skogliga reservaten. På Statens fastighetsverks marker finns också rennäringens året-runtmarker och på Sveaskog AB:s marker finns stora delar av rennäringens vinterbetesmarker. Det statliga skogsbruket omfattar även skog som hör till slott och kungsgårdar samt mindre skogsområden som används för undervisning.

3Statens skogar genom tiderna

I äldre tider hade skogen inte något större ekonomiskt värde och det var oväsentligt att hålla reda på vem som ägde olika markområden. Landet var stort och glest befolkat och skogen räckte till för alla. Ägarförhållandena för skogsmark var därför ända fram till 1500-talet behäftad med stora oklarheter. Det var först genom Gustav Vasas jordregister 1527 som vi fick skriftliga källor över ägandestrukturen.

Ursprunget till det statliga skogsinnehavet är de egendomar, s.k. kungsgårdar, som fanns över hela det dåvarande svenska riket och vars avkastning försörjde regerande kung. Gustav Vasa var den som först började lägga under sig stora markarealer och är den enskilda person som ägt mest mark i Sverige. Han gjorde följande berömda uttalande 1542: ”…förty att sådana äger, som obygde liggie, höre Gud, oss, och Swerigis Crone till, och ingen annen, Szå opå thet att tesse Nordlanden yttermere, än som skedt är, byggies och cronones skatt ther egenom forbättredt och förökat bliffua motte, och fatige men, som nu haffue huarcken huss eller jord, kunne medt tijden komma till besitning, och få yttermere berning än the nu haffue.”

Innebörden av detta var att all mark som inte tagits i anspråk av enskilda personer tillhörde kronan och att skogsmarken senare skulle kunna komma landsbygdens befolkning till del för att förbättra deras markinnehav.

Under 1600-talet tillkom ett antal skogslagar som bl.a. syftade till att garantera de olika bruken nödvändig skogsråvara. I mitten av 1600-talet var adeln den dominerande ägaren till landets jord. Kungamakten återtog så småningom sitt grepp och i början av 1700-talet ägde kronan ca en tredjedel av landets skog.

I början av 1800-talet uppstod en het debatt om statens hävdvunna äganderätt till kronomarken framför allt i södra Sverige. Debatten resulterade i att 1823 års riksdag beslöt att statsskogarna i princip skulle säljas ut. Dels behövde staten ekonomiskt tillskott, dels ansåg många att staten inte hade kompetens att sköta skogarna.

3.1. Skogsmarkens värde ökar

Under mitten av 1800-talet tog industrialismen fart och den moderna skogsindustrin började växa fram. Sågverk och träsliperier uppfördes längs norrlandskusten och utgjorde viktiga grundstenar i den svenska industrialiseringen. Alltsedan dess har skogsindustrin haft stor nationalekonomisk betydelse. På 1890-talet utgjorde trävaror 50 procent av det svenska exportvärdet. Skogens värde blev uppenbart och staten började nu på allvar värna om sitt skogliga innehav.

Grunden till den statliga skogspolitiken lades fast vid 1858 års riksdag bl.a. fattades då beslut om att statens skogsinnehav successivt skulle öka. Fram till mitten av 1800-talet låg förvaltningen av de statliga skogarna på Kammarkollegiet. För att kunna bedriva skogsförvaltning på ett mer effektivt sätt inrättades 1859 en ny myndighet under Finansdepartementet. Den nya myndigheten, Skogsstyrelsen, fick till uppgift att övervaka statens skogar och flygsandfält samt att ha tillsyn över jaktbestämmelserna.

Skogsstyrelsen bytte 1883 namn till Domänstyrelsen, vars uppgifter reglerades i 1884 års skogsordning. Samtidigt överfördes de statliga jordbruksegendomarna till myndigheten. Under 1800-talet, särskilt under den senare hälften, kom larmrapporter om att den svenska skogen höll på att ta slut. Sveriges första skogsvårdslag kom 1903 och innehöll främst bestämmelser om återplantering efter avverkning.

Skogsvårdsstyrelserna bildades 1905 med placering i länen. Deras uppgift var bl.a. att vara rådgivare till enskilda skogsägare. En del av Domänstyrelsens tidigare uppgifter övergick efterhand till skogsvårdsstyrelserna. Domänstyrelsens främsta uppgift var att förvalta domänfonden, som bestod av skogs- och jordbruksfastigheter i statlig ägo. Styrelsen hade även vissa administrativa uppgifter, som att kontrollera utbildning inom skogsområdet och ha tillsyn över jakten.

3.2. En uthållig och planmässig skötsel

Enligt 1800-talets skogsordningar och kronoskogsförordningen från 1935 skulle statens skogar i första hand skötas planmässigt och uthålligt, men också med krav på högsta avkastning. År 1912 ändrades instruktionen för Domänstyrelsen som därefter kunde driva sin affärsverksamhet skilt från statens förvaltning. Domänstyrelsens namn ändrades 1921 till Domänverket. Den nuvarande Skogsstyrelsen bildades 1941 och blev ett centralt ämbetsverk.

I början av 1900-talet sålde Domänstyrelsen all skog på rot. För att öka lönsamheten började Domänstyrelsen att avverka och delvis transportera virke i egen regi. En mer förädlad produkt gav ökad lönsamhet. Därmed stärktes också verkets marknadsposition gentemot virkesköparna. Domänstyrelsen började erbjuda kunderna långtidsavtal, säsongsanpassad avverkning och anpassad kapning. Samtidigt pågick en kraftig mekanisering av arbetet i skogen. Motorsågar och traktorer gjorde på 1950-talet sitt intåg, skogsbilvägar byggdes för att underlätta transporter och flottningen blev därmed mindre viktig.

3.3. Domänverket

Vid sekelskiftet 1900 ägde staten ca 3 miljoner ha produktiv skogsmark. I början av 1970-talet hade arealen ökat till 4 miljoner ha. Mark köptes in för att säkra råvarutillgången till industrin och därmed säkra sysselsättningen. Det har inte funnits någon medveten strategi bakom de statliga markförvärven. Ofta köptes mark vid kriser för att förbättra betingelserna inom bergshanteringen och skogsindustrin. Det gällde särskilt under perioden 1890 till 1915 och i början av 1930-talet.

1960-talet präglades av en diskussion om den statliga skogens lönsamhet och allt sedan dess har den affärsdrivande verksamheten varit helt dominerande. I utredningen ”Statens skogar och skogsindustrier” (SOU 1964:7) föreslogs att Domänverket skulle ombildas till aktiebolag för att därigenom få större ekonomisk handlingsfrihet. Det blev inget aktiebolag, i stället beslöt riksdagen att påbörja en ”effektivisering och samordning av statens skogsföretag” (prop. 1968:103, JoU:32). Reglerna för verket ändrades så att Domänverket inom affärsverkets ram fick större ekonomisk handlingsfrihet.

Under en nedgångsperiod i början av 1970-talet skapade Domänverket en rad nya arbetsuppgifter för att kunna utnyttja personalen bättre och för att undvika uppsägningar. Denna utveckling var möjlig genom att Domänverket bildade dotterbolag, som stod friare och inte var styrda av reglementen om upphandling, tjänstetillsättningar och anställningsvillkor. Dotterbolagen samlades i Domänföretagen AB, som var helägt av verket. Där utvecklades olika företag som sysslade med avverkning, skogstillbehör, konsultverksamhet, torv- och grustäkter, fastighetsförvaltning, turism och sågverksdrift med virkesförädling. Under 1980-talet utvecklades Domänverket till en skogsindustrikoncern, bl.a. genom förvärv av ett par av det statliga aktiebolaget ASSI:s sågverk i Norrbotten.

Domänverket förvaltade 1990 sammanlagt 10,3 miljoner ha mark varav 4,5 miljoner ha var produktiv skogsmark. Övrig mark utgjordes i huvudsak av fjäll- och impedimentmarker i Norrlands inland.

Av den produktiva skogsmarken låg 79 procent i Norrland, 12 procent i Svealand och 9 procent i Götaland, vilket liknar den fördelning Sveaskog AB nu har på sitt markinnehav. Huvudparten av statens skogsmark var då liksom nu belägen i övre Norrlands inland.

Under regeringsperioden 1991–1994 genomfördes en utförsäljning respektive bolagisering av en rad statliga verksamheter. Syftet var att renodla statens ägarroll och marknadsanpassa redovisning och förvaltning (prop. 1991/92:69). All kommersiell verksamhet skulle säljas ut och regeringen avsåg att avyttra allt statligt ägande i normala företag (prop. 1991/92:69).

En ombildning av Domänverket till ett aktiebolag med syfte att förvalta den produktiva skogs- och jordbruksmarken föreslogs (prop. 1990/91:87). I ett senare riksdagsbeslut (prop.1991/92:69) blev regeringen bemyndigad att efter en bolagisering sälja ut Domänverket. En särskild proposition (prop.1991/92:134) med mer detaljerade riktlinjer för ombildningen av Domänverket till aktiebolag lades senare fram i riksdagen. Affärsverket Domänverket ombildades till aktiebolag 1992 och nästan all produktiv skogsmark fördes över till det nybildade Domän AB. Staten ville genom bolagiseringen uppnå en bättre anpassning till marknaden. Domänverket skulle därigenom få möjlighet att fatta ekonomiska beslut med en mer flexibel finansiering.

Domänverkets fastigheter delades in i kommersiella och icke-kommersiella. Riksdagen beslutade att sälja de kommersiellt värdefulla skogs- och marktillgångarna. Syftet med försäljningen av Domänverket var dels att främja ägarspridning genom att öka det enskilda skogsinnehavet och därmed förbättra arronderingen, dels att bidra till en effektivisering av statens förmögenhetsförvaltning genom förvaltning av skogsmarken i aktiebolagsform.

De icke-kommersiella fastigheterna var sådana fastigheter som av olika skäl borde vara kvar i statlig ägo. Till dem räknades kulturhistoriskt intressanta fastigheter, mark som nyttjas av rennäringen som året-runtmarker och mark av särskilt intresse för natur, kultur och friluftsliv. Dessa fastigheter skulle behållas av staten och förvaltas i myndighetsform.

Det nya Domän AB fick behålla fiskerätten i de vattendrag som överfördes till Vattenfall AB i samband med ombildningen. Meningen var att det nya bolaget därmed skulle fortsätta att ge allmänheten rätt att fiska via det s.k. domänfiskekortet. Under en övergångspe-

riod förvaltade Domän AB totalförsvarets byggnader och anläggningar, t.ex. skjutfält och flygplatser. Senare överfördes de till Fortifikationsverket.

3.4. AssiDomän AB

AssiDomän AB bildades 1993 genom en fusion mellan Domän AB och AB Statens Skogsindustrier (ASSI). Därmed samlades både virkes- och industriproduktion i samma bolag. AssiDomän AB förvärvade 1994 Norrlands Cellulosa Aktiebolag (Ncb AB), där staten redan ägde 50,9 procent av aktierna. Därigenom blev AssiDomän AB det fjärde största skogsindustriföretaget i landet och Europas tredje största skogsägare. I april 1994 noterades bolaget på börsen. I samband med börsintroduktionen fick allmänheten, anställda och andra intressenter möjlighet att förvärva aktier i det nya bolaget. Staten behöll dock en majoritet av bolagets aktier (51 procent).

AssiDomän AB ägde nu 3,2 miljoner ha skogsmark, sågverk, ett flertal massa- och pappersindustrier samt förädlingsindustrier både i Sverige och utomlands. Tillverkningen var koncentrerad till förpackningspapper och sågade trävaror främst för den europeiska marknaden. AssiDomän AB hade 1995 ungefär 70 olika produktionsenheter med ca 13 000 anställda, varav 7 000 i Sverige. Hela koncernen omsatte då ca 18 miljarder kr.

I början av år 1999 beslutade bolagsstämman i AssiDomän AB att dela ut ett nybildat bolag, Sveaskog AB, som omfattade 900 000 ha produktiv skogsmark till aktieägarna. Enligt riksdagens bemyndigande hösten 1998 (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:NU1) förvärvade staten samtliga aktier i Sveaskog AB genom betalning med aktier i AssiDomän AB. Därigenom blev Sveaskog AB ett helstatligt aktiebolag och statens ägarandel i AssiDomän AB minskade till 34 procent. En strukturomvandling av AssiDomän AB inleddes. Den resulterade i att de flesta massa- och pappersbruk samt andra pappersrelaterade industrier inom och utom landet såldes. Kvar i bolaget blev skogen, sågverksrörelsen samt massa- och pappersbruket i Frövi. Målsättningen var att bli ett renodlat skogsföretag utan egen industri.

3.5. Sveaskog AB

I slutet av 2001 lade staten genom Sveaskog AB ett offentligt bud på samtliga aktier i AssiDomän AB. Resultatet blev att Sveaskog AB blev

ägare till 99 procent av aktierna i AssiDomän AB. En tvångsinlösenprocess för att få tillgång till samtliga aktier har nu inletts. Förvärvet finansierades med aktieägartillskott i form av aktier i AssiDomän AB och Billerud AB samt genom upplåning. En samordning av verksamheterna pågår och beräknas vara avslutad våren 2002. När sammanslagningen är avslutad kommer de räntebärande skulderna i det nya Sveaskog AB att vara ca 9 miljarder kr vilket innebär att bolaget arbetar med att lägga upp en långsiktig finansieringsplan. Det nya Sveaskog AB förvaltar ca 3,3 miljoner ha produktiv skogsmark och är landets största skogsägare.

Enligt riksdagsbeslutet ska de medföljande industrierna säljas ut och Sveaskog AB bli ett renodlat skogsförvaltande bolag. Bolaget kommer därför att söka nya ägarstrukturer för sågverken samt massaoch pappersbruket i Frövi som ingick i förvärvet. Denna process kan ta flera år i anspråk.

Sveaskog AB driver dels skogsförvaltning, dels virkeshandel. Bolaget har en flexibel organisation för att kunna möta växlingar i priser, volymer och avverkningskostnader. Sveaskog AB förvaltar skogsmark över hela landet. Bolaget organiserar sig för att kunna förvalta mark även åt andra markägare, vilket i vissa delar av landet skulle vara kommersiellt intressant. Det innebär att Sveaskog AB även kan förvalta statliga myndigheters mark där det är rationellt.

Enligt riksdagens beslut ska det nya Sveaskog AB på sikt sälja ut 5–10 procent av sitt skogsmarksinnehav för att stärka det enskilda skogsbruket, främst i glesbygd. Därtill förutsätts att Sveaskog AB erbjuder ersättningsmark till markägare som säljer mark för naturvårdsändamål. Om transaktionerna sker under en 10-årsperiod innebär det en omsättning på omkring 40 000 ha mark om året. En sådan försäljningsaktivitet kräver en ingående analys av vilka marker som kan säljas och om ersättningsmarker ska köpas in. Det ställer också höga krav på bolagets fastighetsavdelning.

3.6. Naturskyddad mark

Landets första nationalparker bildades 1909. Under första hälften av 1900-talet skyddades även en del skogsmarker via s.k. domänreservat av Domänstyrelsen och därefter av Domänverket. Den första moderna naturvårdslagen kom 1964 och därmed skapades möjlighet att bilda naturreservat. Fram till 1972 inriktades naturskyddet främst på skydd av grusåsar, skärgårdar, fjällområden, hagmarker samt områden

för friluftslivet. Endast ett fåtal skogar skyddades. Fram till 1976 förvaltade Domänverket de flesta nationalparkerna och naturreservaten på statlig mark. Därefter övertog Naturvårdsverket ansvaret.

Mellan 1972 och 1985 pågick länsvisa naturinventeringar, bl.a. gjordes sammanställningar av områden som ansågs vara riksintressanta för naturvård och friluftsliv inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Det första egentliga planeringsunderlaget för värdefulla skogar tillkom i början av 1980-talet. Naturvårdsverket och Domänverket kom 1984 överens om att undanta merparten av de inventerade urskogarna från avverkning. De flesta inventerade urskogsområdena var skyddade 1992. Senare har nyckelbiotopsinventeringar och sumpskogsinventeringar genomförts.

Områdesskydd

Samhället kan enligt miljöbalken besluta om områdesskydd för att undanta skogsmark från virkesproduktion. Det är staten som äger nationalparker och riksdagen som fattar beslut om bildandet. Naturoch kulturreservat bildas av länsstyrelserna eller kommunerna. Staten äger många naturreservat, men det finns också en hel del på privat eller bolagsägd mark.

Biotopskyddsområden består av mindre markarealer och beslutas av skogsvårdsstyrelserna eller länsstyrelserna.

Naturvårdsavtal är ett komplement till övriga skyddsformer och bygger på ett civilrättsligt avtal mellan markägaren och staten. Överenskommelsen innebär att markägaren avstår från hela eller delar av virkesuttaget. Kostnaderna för detta betalas av staten. Naturvårdsavtal gäller under viss avtalad tid, vanligen 50 år.

Den skyddade arealen ökar

I samband med Domänverkets bolagisering i början av 1990-talet beslöts att de kvarvarande s.k. domänreservaten på ca 1,4 miljoner ha skulle ombildas till naturreservat, förutsatt att naturvärdena var tillräckligt stora. Fram till reservatsbildningen var slutförd förvaltades marken av Domän AB. Det var länge oklart hur förvaltningen av vissa marker skulle fördelas mellan det nybildade Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket.

En utredning (Ds 1995:72) påbörjades och Naturvårdsverket och Statens fastighetsverk slöt 1995 en överenskommelse om hur markerna skulle fördelas (dnr. 30-1685/95 resp. dnr. 231-6501/95). Det

innebar att områden som ägs av staten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen förvaltas av Statens fastighetsverk, liksom de statliga s.k. kronoholmarna och de naturreservat som hör till slott och kungsgårdar. Resten av den områdesskyddade marken överfördes till Naturvårdsverket.

I dag är 3,7 procent av den totala produktiva skogsmarkarealen skyddad. Inom den fjällnära skogen är 43 procent skyddad skogsmark. Totalt äger staten närmare 1 miljon ha områdesskyddad skogsmark. Av detta är 116 000 ha nationalparker och 634 000 ha naturreservat. Naturvårdsverket förvaltar ägaransvaret för ca 40 procent av denna mark i form av nationalparker och naturreservat. Statens fastighetsverk förvaltar omkring 54 procent av de statligt ägda områdesskyddade skogsmarkerna. Även Fortifikationsverket, Sveaskog AB, AB Göta kanalbolag och Skogsstyrelsen har naturreservat på sina marker.

Det finns stora arealer naturreservat på privatägd mark, där markägarna fått intrångsersättning. Länsstyrelserna har skötselförvaltning av alla nationalparker med undantag för Gotska Sandön och Tyresta nationalpark. Länsstyrelserna har skötselförvaltning av alla naturreservat, men kan överlåta skötseln till annan förvaltare.

Frivilliga avsättningar

Förutom områdesskyddade arealer för att bevara och öka natur- och kulturmiljövården undantas stora områden från skogsbruk på frivillig väg. Dessa frivilliga avsättningar har ökat under senare år och är nu uppe i 810 000 ha eller 3 procent av den produktiva skogsarealen. Det är nästan lika mycket som det skogliga områdesskyddet. Hälften av de frivilliga avsättningarna ligger i fjällnära områden.

En viktig drivkraft för skogsbruket att göra frivilliga avsättningar är certifiering av skogen. Alla större statliga skogsförvaltare är FSC-certifierade (Forest Stewardship Council) vilket kräver att 5 procent av den produktiva skogsmarken undantas från skogsbruk. FSC är en oberoende internationell organisation som arbetar för ett miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. Den svenska standarden godkändes 1998 och revideras i samarbete med bl.a. fackliga organisationer, miljöorganisationer, olika intresseorganisationer och företag.

Det finns också en europeisk standard PEFC (Pan European Forest Certification) som verkar för ett ansvarsfullt privat skogsbruk med

hänsyn till miljö, produktion och sociala frågor. PEFC stöds inte av de ideella naturvårdsorganisationerna.

Miljökvalitetsmålet ”Levande skogar”

Riksdagen har beslutat om miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” (prop. 2001/02:130). Det har kraftigt ökat kraven på natur- och kulturmiljövården. Det årliga anslaget för naturskydd höjdes successivt från 20 miljoner kr 1984 till 190 miljoner kr 1992. Nu är anslaget uppe i 550 miljoner kr/år. Därtill kommer anslag för biotopskydd och naturvårdsavtal. För skötseln av områdesskyddade marker är summan 118 miljoner kr/år. Miljökvalitetsmålet innebär enligt 2001 års riksdagsbeslut att:

  • Ytterligare 900 000 ha produktiv skogsmark ska undantas från skogsbruk.
  • Av dessa ska 320 000 ha bli naturreservat
  • Mängden död ved ska öka med 40 procent i hela landet.
  • Arealen äldre lövrik skog ska öka med 10 procent
  • Andelen gammal skog ska öka med 5 procent
  • Inga fornlämningar ska skadas.
  • Åtgärdsprogram för hotade arter i skogslandskapet ska tas fram.

Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelserna fått i uppdrag att förvärva mark alternativt förhandla om intrångsersättning för att uppnå målet att skapa ytterliggare 320 000 ha naturreservat inom en 10-årsperiod. Sveaskog AB ska enligt sin bolagsordning vara staten behjälplig med bytesmark för att uppnå samhällsmålen, t.ex. för naturvården. Bytesmark ska betalas till gängse marknadspris. Strävan att uppnå miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” innebär således ett stort ansvar även för Sveaskog AB. För att klara målet inom en 10-årsperiod krävs att 30 000 ha skogsmark årligen ombildas till naturreservat. Det innebär en tredubbling jämfört med nuvarande takt.

4. Skog och skyddad mark i andra länder

För att göra jämförelser och lära av andra länders förvaltning av skog och skyddad mark beställde utredningen en analys av skogsbruket i fem olika europeiska länder: Polen, Finland, Skottland, Frankrike, och Österrike. (“Analysis of Administrations of State Forests in an International Perspective with Emphasis on the Management of Protected Areas”, Jakko Pöyry Consulting, Bilaga 2) Utredningen har även besökt Finland och Lettland för att närmare studera dessa länders förvaltning av statlig skog.

Det statliga skogsinnehavet i de olika länderna illustreras i tabellen nedan. Av de undersökta länderna har Sverige, med sina 20 procent statligt ägd skogsmark, tillsammans med Österrike den lägsta procenten statligt ägd skogsmark.

Tabell 4.1.

Andel statlig skogsmark samt skyddad skogsmark i olika länder

Land Statligt ägd skogs-Procent av landets Procent skyddad mark

mark miljoner ha skogsmark som är av landets totala

statligt ägd skogsareal

Polen

7

83

42

Finland

7

44

20

Skottland

0,6

37

3,4

Frankrike

1,4

30

1,5

Österrike

0,4

17,5

5

Sverige

4,8

20

3,7*

* Produktiv skogsmark.

Siffrorna i tabellen är inte helt konsistenta. För Sverige och Finland definieras skogsmark som mark med en tillväxt av minst en skogskubikmeter per år och ha. För övriga länder avser uppgifterna mark som till mer än 10 procent är täcka av skog.

Definitionen av skyddad areal skiljer sig också mellan länderna. I Polen och Finland med högst procent skyddad mark ingår större skogsområden där skogsbruk bedrivs, men med vissa restriktioner till följd av ett visst mått av naturskydd. Polen har exempelvis förutom nationalparker och naturreservat också s.k. landskapsparker vilka beslutas på regional nivå. Skogsvården i landskapsparkerna sköts av den statliga skogsmyndigheten medan nationalparker och naturreservat lyder under Nationalparksstyrelsen. Finland har på liknande sätt som Polen stora skogsarealer avsatta för rekreation och friluftsliv som undantagits från kommersiellt skogsbruk. Det gäller bl.a. de s.k. ödemarksområdena i nordöstra Finland. Dessa områden räknas in i arealen skyddad mark i Tabell 4.1. I övriga länder är de skyddade markerna främst nationalparker och naturreservat. I Skottland finns dock ingen nationalpark.

4.1. Förvaltning i olika länder

Samtliga de länder som utredningen har studerat har i den statliga administrationen både kommersiellt skogsbruk och förvaltning av nationalparker och reservat. Utredningens uppgift har bl.a. varit att pröva om ansvaret för förvaltning av statens skogar kan inordnas i en ny myndighet med helhetsgrepp på verksamheten. Avsikten var att studera om effektiviteten ökar när både kommersiell skogsmark och skyddad mark förvaltas tillsammans. Av de studerade länderna var det endast Finland som förvaltade kommersiell skogsmark och mark avsatt för naturvård i samma myndighet. Myndigheten lyder under två departement och därmed skiljer man på ansvaret för skogsbruk och naturskydd. Miljöministeriet utser chefen för naturskyddsavdelningen. Detta beskrivs nedan.

Finland

Konsultanalysen och utredningens studiebesök i Finland visar att det både är möjligt och lönsamt att sköta kommersiellt skogsbruk och skyddade områden i samma myndighet. Den finska Forststyrelsen har sedan 1990-talet förvaltat både kommersiell skogsmark och annan skogsmark. Forstyrelsen anser själv att fördelarna med gemensam förvaltning är följande:

  • Tydliga synergieffekter uppstår genom informationsutbyte mellan de olika verksamheterna. Naturvårdsspecialister överför kunskap om hur man ökar naturvårdsnyttan och anställda i det kommersi-

ella skogsbruket överför kompetens och attityder inom områden som kostnadseffektivitet och organisation.

  • En genomskinlig och målstyrd kostnadsredovisning för de bägge verksamheterna har lett till bättre och mer utvecklad planering av de olika arbetsuppgifterna och mer precis uppskattning av kostnaden för aktiviteten ifråga.
  • Det är enklare att jämföra olika arbetssätt hos olika regioner och därmed kan det mest effektiva ur kvalitets- och kostnadssynpunkt väljas.
  • Möjlighet att utnyttja personal i båda verksamheterna har ökat.

Personalen kan under sin karriär öka sin kompetens genom att tjänstgöra på flera typer av befattningar. En anställning hos Forststyrelsen blir därmed attraktiv med stora möjligheter till personlig utveckling.

  • Forststyrelsen har genom att sköta både skogsbruk och skyddad mark fått en ny profil och därigenom ökat sitt engagemang i syfte att förbättra för rekreation och friluftsliv. Bland annat har en särskild enhet för att utveckla turismen utvecklats som kallas ”Vilda Norden”.

Sammanslagningen av statlig skogsmark i Finland har pågått under flera år. I dag förvaltar Forststyrelsen även försöksparker samt mark för vetenskapliga ändamål. För närvarande pågår en sista sammanslagning i och med att försvarsmaktens skogar förs över till Forststyrelsen. Först flyttade chefen för skogsbruket över till Forststyrelsen för att förbereda sammanslagningen. När det praktiska tillvägagångssättet utarbetats för samgåendet har resten av förvaltningen flyttats över.

Forststyrelsen arbetar med långsiktiga planer för skogsbruk och naturvård. Naturresursplanering och ekologisk landskapsplanering omfattar rullande 10-årsperioder.

Polen

Polen har separerat kommersiellt skogsbruk och skötsel av nationalparkerna. Huvudsyftet med det kommersiella skogsbruket är att förvalta naturresursen skog för att behålla alla dess viktiga funktioner. Bland dessa kan nämnas:

  • skogens gynnsamma inverkan på klimatet, luften, vattnet och livsbetingelserna för människan
  • bevara biologisk mångfald, genetiska resurser och landskapsbilden
  • skydda vattenresurser
  • producera virke.

Den statliga skogsmyndigheten liksom förvaltaren av nationalparker betalar en skogsskatt till kommunerna, vilket kan ses som ett sätt att förankra skogsinnehavet i den kommunala verksamheten.

Frankrike

Även i Frankrike förvaltar ett statligt verk det kommersiella skogsbruket. I Frankrike är varje nationalpark självständig. Den statliga skogsmyndigheten används som förvaltare av dessa och förvaltar också kommunernas skogsmarker. De är främst rekreationsskogar och skötseln betalas till 85 procent av staten. Denna ordning innebär att skogsförvaltaren alltid begär delfinansiering av samtliga åtgärder som görs i de kommunala skogarna. Stora arealer skyddad mark ägs i Frankrike av privatpersoner. Staten kompenserar virkesbortfall i form av bidrag.

Skogsskötseln på statens mark handlar i Frankrike till stor del om att erbjuda attraktiva rekreationsområden. Statliga medel finns endast till skogsskötsel. Rekreationshöjande åtgärder måste därför bekostas med medel från annat håll. Den statliga skogsförvaltningen samarbetar vad gäller finansieringen av sådana åtgärder med privata företag och kommuner.

Skottland

I Skottland förvaltas så gott som all statlig skogsmark, inklusive den skyddade marken, av The Forestry Commission, som är landets skogsdepartement. I Skottland går skogsarbetet mycket ut på att plantera ny skog och där har man stor hjälp av olika intressegrupper. Finansiering kommer både från staten och från andra parter. Mycket skogsskötsel bedrivs i partnerskap med privata och ideella företag eller organisationer.

Österrike

I Österrike förvaltas all statlig skog och även en del privata skogar av ett statligt ägt aktiebolag. Bolaget drivs helt av vinstintresse och levererar 50 procent av vinsten till staten. I Österrike är provinserna förvaltare av nationalparkerna. Om vissa kriterier för skötseln uppfylls bidrar staten med 50 procent av kostnaden, resten betalas av provinsen.

En stor del av Österrikes skyddade mark ägs av privata personer eller bolag. I reservaten sker en del mindre avverkning och vinsten av detta går till markägaren. Dessutom kan markägaren få bidrag för att undanta skog från kommersiellt skogsbruk. Eftersom en viss avverkning behövs och också är tillåten i reservaten har det varit svårt för myndigheterna att utöva tillsyn. Konsultens bedömning (se Bilaga 2) är att Österrike med många privatägda reservat haft svårt att uppfylla de statliga naturvårdsmålen.

Även om skogsbruk och reservat inte förvaltas tillsammans i Polen, Skottland och Österrike rapporteras de olika verksamheterna till samma minister. I Polen rapporterar skogsbruket till miljöministeriet och i övriga länder till jord- och skogsbruksministeriet. I Finland, där de båda verksamheterna sköts av samma myndighet, rapporteras skogsbruk till jord- och skogsbruksministeriet och skötseln av den skyddade skogsmarken till miljöministeriet. Det är endast i Sverige som skogsbruket rapporteras till Näringsdepartementet.

4.2. Markförvärv för naturskydd

De olika ländernas förvärv av särskilt värdefull skogsmark i syfte att säkerställa biologisk mångfald undersöktes. I Skottland, Frankrike, Lettland och Österrike förekommer så gott som aldrig några sådana inköp. I Polen och Finland köper staten upp mark för att bilda nationalparker och naturreservat.

I Finland finns en särskild enhet inom Forststyrelsen som ansvarar för inköp och försäljning av skogsmark. Myndigheten är den största parten på marknaden och åtnjuter stor trovärdighet. Både inköp för reservatsbildning och inköp av mark för egen omarrondering görs inom denna enhet. Beslut om vilka områden som ska köpas in för att bli reservat och nationalparker tas av miljöministeriet. Forststyrelsen effektuerar beställningen. Miljöministeriet anslår årligen 3,3 miljoner FIM för inköp av skogsmark för reservatsbildning. Genom att Forststyrelsen säljer vanlig kommersiell skogsmark i takt med att ny mark köps in tillkommer ytterligare 1 miljon FIM per år.

4.3. Former för konflikthantering

Konsulten hade även i uppdrag att studera hur de olika statliga skogsägarna hanterar konflikter i samband med förvaltning av statlig skogsmark. Skottland har utvecklat en hög nivå av delaktighet i plane-

ringen och där finns ett stort lokalt engagemang i skogsbruket. I Skottland skiljer man på fyra kategorier av delaktighet: informativt, operationellt, rådgivande och medverkande. De olika kategorierna kräver olika aktiviteter från statens sida. För att öka det lokala engagemanget och inflytandet utvecklas metoder för att bevara biologisk mångfald, bedriva skogsbruk med småskalig teknik och utveckla mångbruk.

I Polen och Lettland är det främst FSC-certifiering av skogsbruket som ökat kraven på delaktighet på såväl nationell som lokal nivå. Nu måste staten arbeta för att intressegrupper och berörda medborgare informeras och får möjlighet att framföra sina åsikter. Principer har också utarbetats för att hantera konflikter mellan skogsbruket och andra intressenter.

I Finland har renskötseln inom samernas hemområden särskilda rättigheter gentemot skogsbruket och andra näringar. Renskötseln får inte begränsas och skogsbruk, turism och annan verksamhet måste därför underordnas renskötseln. Skogsmarken i samernas hemområden ägs av staten och Forststyrelsen måste ha godkännande från samerna för att få avverka. Det kräver stor framförhållning och samråd med samerna.

Inom samernas hemområden finns en rad svåra konflikter som inte bara gäller Forstyrelsen. Forststyrelsen pekade särskilt ut en svårlöst konflikt. Den gällde ett sågverk vars verksamhet i hög grad är beroende av timmer och avverkning av den kringliggande skogen. Många samer arbetar i sågverket och är beroende av denna arbetsplats. Ofta uppstår konflikter med renägare om avverkning inom området. Om alltför låg avverkningsvolym godkänns kan inte sågverket överleva. Man har därför i samernas hemområden diskuterat att eventuellt överlåta skogens avkastning till samerna. Då överlåts prioriteringen mellan olika försörjningsmöjligheter till samerna själva.

I Finland har de nordliga länen inrättat delegationer för att erbjuda intresserad allmänhet, naturvårdsorganisationer samt turist- och sågverksnäringen samråd om skogsbrukets planer. Delegationerna sammanträder fyra gånger om året.

5. Svenska folkets skog

Skogen är betydelsefull för svenska folket och betydelsen ökar i takt med att allt fler flyttar till tätorterna. Skogen är viktig för rekreation, upplevelser och folkhälsan. Den behövs som livsmiljö för många djur och växter och rymmer rika kulturmiljövärden. Skogen är också viktig för att producera virke och för sysselsättningen. För utredningen har det varit av intresse att ta reda på hur svenska folket anser att staten ska sköta sitt skogsbruk. På olika sätt har synpunkter samlats in. För att få ett statistiskt säkerställt material över svenska folkets attityder till skogen och särskilt till hur den ska brukas beställde utredningen en opinionsundersökning som redovisas nedan. Därefter redovisas andra synpunkter som kommit in till utredningen via seminarier, möten och brev.

5.1. Opinionsundersökning

Varken regering eller riksdag har hittills ansett att statens skogsbruk ska hanteras annorlunda än det privata. Den undersökning som utredningen beställt från Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) visar att svenska folket har en annan uppfattning.

Svenska folket anser att skogen ska skötas med hänsyn till biologisk mångfald, landskapsbilden och friluftslivet rent allmänt. Men de ställer ännu högre krav på staten som skogsägare. Det är bara en fjärdedel som anser att statens skogsbruk ska drivas enbart utifrån företagsekonomiska aspekter.

På frågan om vad landets skogar ska användas till svarade en överväldigande majoritet (72 procent) att den till mer än hälften ska användas för biologisk mångfald och för att främja djur- och växtlivet m.m. En något mindre andel (60 procent) ville att skogen skulle användas med inriktning på friluftslivet.

På frågan om skogen i huvudsak ska användas för produktion av pappersmassa och byggvirke svarade 45 procent att mindre än hälften av skogen ska användas på detta sätt. Det fanns dock ingen opinion som helt vill undanta denna uppgift för skogen. Sannolikt anser många att de olika nyttjandealternativen kan kombineras, dvs. man ska kunna producera virke och ändå behålla skogens olika värden.

När det gäller frågan om skogens nyttjande för virkesproduktion är det skillnad mellan åldersgrupper och var i landet de bor. De som är födda på 1920- och 1930-talen och de som bor på landsbygden anser i högre utsträckning än andra att skogens främsta syfte är produktion av virke och pappersmassa. De som är födda under 1970- och 1980talen och bor i storstäder värnar jämförelsevis mer om friluftsliv och biologisk mångfald.

Det var få som hade någon uppfattning om hur mycket skog staten borde äga. Trots att kunskaperna om vem som äger skogen är låga har de flesta mycket bestämda uppfattningar om hur staten ska sköta sitt skogsinnehav. En majoritet anser att brukandet av den statliga skogen i första hand ska ta hänsyn till biologisk mångfald och till landskapsbilden. Efter det prioriteras friluftsliv och kulturmiljön. Alternativet jakt och fiske kommer inte långt efter, men det finns ändå ett stort avstånd mellan dem som t.ex. prioriterar friluftsliv och dem som prioriterar jakt och fiske. Att lägga företagsekonomiska aspekter på skogsinnehavet får inte särskilt stort stöd. Rennäringen får ett visst stöd, trots att den berör få.

Det finns en skillnad mellan kvinnor och män och mellan äldre och yngre om hur staten ska sköta sitt skogsinnehav. En äldre man anser oftare att produktionen är viktig. En yngre kvinna tänker mer på biologisk mångfald och friluftsliv.

5.2. Kvinnor i skogen

Av opinionsundersökningen framgår att det finns en könsrelaterad skillnad i attityderna till skogen. Kvinnor vill i lägre grad än män utnyttja skogen för produktion av pappersmassa och byggvirke. De lägger också större vikt vid biologisk mångfald än män. Detta kan spegla skogsbrukets tradition av att vara en starkt mansdominerad bransch. Tidigare var det ett hårt och tungt arbete, som inte ansågs passa kvinnor med sina sämre fysiska förutsättningar. Den ökade mekaniseringen har ändrat detta förhållande.

Först under de senaste 20 åren har skogsnäringens mansdominans brutits. Kvinnor har börjat söka sig till skogliga utbildningar och kvalificerade skogliga arbeten. Andelen kvinnliga utexaminerade jägmästare, skogsmästare och skogstekniker är dock fortfarande låg.

Det finns kvinnor inom alla yrkesfunktioner, enligt enkätundersökningen ”Skogsutbildade kvinnors och mäns villkor i arbetslivet” (SLU, 1998). Bland de skogsutbildade som jobbar på skogsbolagen är könsfördelningen relativt jämn. Däremot är andelen skogsutbildade kvinnor högre inom Skogsvårdsorganisationen jämfört med Skogssällskapet och Skogsägarföreningarna.

Det var 40 procent av kvinnorna i undersökningen som ansåg att de blivit negativt särbehandlade på grund av sitt kön. Främst handlar det om lönesättning och att de kände sig osynliggjorda på arbetsplatsen. Under 1990-talet har kvinnor i högre grad än män lämnat sina befattningar inom skogsnäringen.

En annan kategori kvinnor med anknytning till skogen är de kvinnliga skogsägarna, som i dag utgör ca en tredjedel (129 000) av alla skogsägare. De har bildat en intresseförening för Sveriges kvinnliga skogsägare, Spillkråkan. Medlemmarnas ambition är att få större inflytande över skogsindustrin, bl.a. genom att ta plats i företagsledningar och styrelser.

5.3. Synpunkter till utredningen

Förutom opinionsundersökningen har utredningen försökt samla synpunkter från allmänheten och olika intresseorganisationer om hur statens skogar ska skötas. Många synpunkter fördes fram under seminarierna hösten 2001 (Bilaga 10). Andra har via hemsidan, skrivelser och brev till utredningen framfört sina synpunkter.

Under seminarierna framkom att många önskade sig ett ökat statligt ägande. Den lokala förankringen av skogsbruket poängterades på samtliga seminarier. Opinionsundersökningen har bekräftat en del av de synpunkter som kommit utredningen till handa.

I Norrland ansåg många att främsta syftet med ett statligt skogsägande var att garantera virke till sågverken för att därmed värna om sysselsättningen. Ett statligt skogsägande ansågs också kunna minska konflikterna med rennäringen och naturvården. I södra Sverige var perspektivet annorlunda. Där ville deltagarna ha mer statlig skog främst för att garantera ökat rekreationsvärde i de tätortsnära skogarna.

Många menade att ett statligt skogsbruk ska skötas annorlunda än det privata, med lägre avkastningskrav beroende på användningen. Det gällde t.ex. biologisk mångfald, kulturmiljö och åtgärder för friluftslivet. Flera tog upp frågan om att staten borde vidta åtgärder för att underlätta möjligheterna till jakt och att staten bör hålla jaktarrendena låga. Många ansåg att staten bör upplåta mark även för andra ändamål än skogsbruk och ta en ledande roll för att utveckla skogens mångbruk tillsammans med det lokala näringslivet.

De samer som deltog ville ha längre planeringstider före avverkning för att göra det möjligt att låta renarna beta av marklav före trädfällningen. Femåriga planeringscykler efterlystes. Samerna efterlyste också en mer aktiv röjning och gallring av skogen samt en skonsammare markberedning.

Synpunkter har också inkommit från flera naturvårdsorganisationer. De anser bl.a. att större arealer av den statliga marken ska undantas skogsbruket, särskilt gäller det de kvarvarande urskogarna. Svenska Jägarförbundet i Norrbotten har erbjudit sig att ta ansvar för viltvården i landet och bekosta den med intäkter från jaktkort och arrenden. Fackliga representanter har hört av sig och är framför allt oroade över de ökade förslitningsskadorna inom skogsnäringen. Sågverken i Norrlands inland oroar sig över att AssiDomän AB kört mycket virke till kusten och att det därmed inte kommit inlandssågarna till del. De är också oroade över de låga flispriserna.

5.4. Lokal förankring

På Statsskogsutredningens samtliga seminarier poängterades vikten av lokal förankring av det statliga skogsbruket och naturvården. Det fanns intresse av att veta när de statliga förvaltarna planerar gallring, föryngringsavverkning, markberedning m.m. Det fanns också önskemål om lokalt inflytande i bevarandearbetet.

Det finns olika sätt att skapa lokal förankring och dialog. I riksdagens skrivelse (rskr. 2001/02:173) beskrivs den lokala dialogen som en del i demokratin, dvs. alla berörda ska ha rätt att framföra sin uppfattning. I skrivelsen poängteras vikten av att information går ut i ett tidigt skede för att ge berörda möjlighet att reagera och lägga fram synpunkter. Genom tidig och fyllig information underlättas konflikthantering.

Det finns etablerade former av samråd på olika områden i samhället. Samråd med samerna är ett exempel. Samråd inför planändringar

enligt plan- och bygglagen respektive samråd i samband med miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken är andra exempel. I de två senare fallen är samråden formaliserade och det finns regler för hur berörda ska kallas och hur samråden ska dokumenteras och följas upp.

I flera andra länder arbetar man mycket med s.k. public participation för att de som berörs av skogsbruket ska kunna bli mer delaktiga. Särskilt i Polen och Skottland har man arbetat mycket med dialog och samråd kring skogsbruks- och naturvårdsplanering (se Bilaga 2).

6. Skogens många värden

Skogen har i dag i flera avseenden stor betydelse för svenska folket. Förr var skogen i många landsdelar enbart en källa till försörjning i form av mat och ved eller viktig som bränsle bl.a. till bruken. Fortfarande är skogens virkesproduktion av stor vikt för landet och för våra exportinkomster. I takt med att en stor majoritet av befolkningen flyttat till tätorter har skogens värden kommit att handla om landskapsbilden, kulturmiljön, olika värden för friluftslivet, men också om bevarandet av biologisk mångfald. Skogen har alltmer blivit en källa för rekreation och upplevelser. Förståelsen har också ökat för skogens värde som skydd för ökad miljöförstöring. Det gäller bl.a. skogen som bullerskydd, skogsmarkens förmåga att lagra vatten och därigenom minska risken för översvämningar samt skogens förmåga att binda koldioxid och därmed sänka koldioxidhalten i atmosfären.

För Sveriges ekonomi och framför allt för landets export är skogsnäringen alltjämt av avgörande betydelse. Få har i dag sin direkta utkomst av skogsbruket, men skogens virkesproduktion är en viktig förutsättning för skogsindustrins utveckling. Skogsbruket och skogsindustrin utgör tillsammans kärnan i den kanske viktigaste ekonomiska klusterbildningen inom svenskt näringsliv. I det skogsindustriella klustret finns många av dagens snabbväxande högteknologiska och tjänsteproduktionsinriktade företag. Speciellt viktigt är det för glesbygden att upprätthålla denna dynamik och framtidstro. En säkerställd virkesproduktion är en av de viktigaste förutsättningarna för detta.

Därtill kommer skogens betydelse för att klara en energiförsörjning baserad på förnybara källor. Utbyggnadstakten när det gäller fjärrvärme, kraftvärme och mottryck baserad på biobränslen är stark. Marknaden för olika typer av biobränslen har det senaste året gått från ett klart överskott till brist. Konkurrensen om vedråvaran ökar. Hittills har svensk industri klarat en ökad produktion genom import av virke, främst från Ryssland och Lettland.

6.1. Skogen, industrin och sysselsättningen

Skogen har under lång tid haft stor betydelse för den svenska ekonomin. Skogs- och skogsindustriprodukter utgör fortfarande en viktig exportnäring med 13 procent av den totala varuexporten och 55 procent av nettoexporten. Totalt uppgick exporten av skogs- och skogsindustriprodukter år 2000 till 105 miljarder kr.

Inom skogsnäringen arbetade detta år ca 97 000 personer. Om man ser till hela skogsnäringen med sågverk samt massa- och pappersindustrin har antalet anställda varit stabilt den senaste 10-årsperioden. Produktiviteten i industrin har under perioden ökat i takt med att produktionsvolymen ökat.

Samtidigt som industrin expanderat har den andel som arbetar inom själva skogsbruket minskat. Den senaste 10-årsperioden har sysselsättningen mer än halverats och var år 2000 nere i 16 500 personer. Även i extrema skogsbygder har antalet anställda inom skogsbruket sjunkit drastiskt. I Jokkmokk, som tidigare hade huvuddelen av sysselsättningen inom skogen, bidrar skogsbruket nu med bara 3 procent av arbetstillfällena. Anledningen till det är att mekaniseringen tagit över många av de tidigare manuella uppgifterna.

Staten som virkesleverantör till massa- och pappersindustrin

Sågtimmer utgör 54 procent och massaved 46 procent av den totala virkesvolymen på marknaden. Värdemässigt svarar sågtimret för 68 procent och massaveden för 32 procent av det totala virkesvärdet på virkesmarknaden. Volymmässigt är virkesförbrukningen större i massa- och pappersindustrin än för sågverken, men värdemässigt är det lägre då sågtimret har ett mycket högre värde än massaveden, ca. 80 procent.

Inom massa- och pappersindustrin fanns år 2000 484 arbetsställen med totalt 40 200 anställda. Det fanns 46 massabruk 1999 med en total produktionskapacitet på 11,4 miljoner ton och med ett samlat exportvärde på 10,6 miljarder kr. Pappersindustrins samlade exportvärde uppgick samma år till 50,7 miljarder kr.

Svenska massa- och pappersbruk producerade år 2000 knappt 10 miljoner ton papper och ca. 10 miljoner ton massa av vilket 3 miljoner ton var avsalumassa. Det gick åt 42 miljoner m3fub fiberråvara fördelat på 30 miljoner m3fub massaved och 12 miljoner m3fub flis. Den svenska massa- och pappersindustrin har de senaste åren genomgått stora strukturella förändringar. Två trender kan skönjas, dels sam-

gåenden mellan företag, dels en fokusering på produktområden. Ett exempel på det senare är bildandet av Billerud AB där AssiDomän AB och StoraEnso Oy slog samman sina kraftpappersbruk till ett bolag.

AssiDomän AB svarade år 2000 för ca 3 procent av förbrukningen av massaved i Sverige. En jämförelse visar att Billerud AB förbrukade 12 procent, Södra 13 procent, SCA 12 procent och StoraEnso Oy 16 procent.

Sveaskog AB (inklusive AssiDomän AB) producerar ca 2,5 miljoner m3fub massaved från den egna skogen och ca 2,15 miljoner m3fub flis från sågtimmer – totalt 4,65 miljoner m3fub fiberråvara. Statens fastighetsverk producerar årligen ca 130 000 m3fub och Fortifikationsverket ca 118 000 m3fub fiberråvara. Sammantaget levererar de största statliga skogsförvaltarna knappt 5 miljoner m3fub fiberråvara, vilket motsvarar ca 12 procent av det totala årsbehovet i den svenska massaindustrin. Dock är volymen från Sveaskog AB inom överskådlig tid i princip bunden i leveransavtal med egen och extern massa- och pappersindustri.

Statens betydelse som virkesleverantör till sågverken

En av anledningarna för staten att äga skog i Norrlands inland är att öka volymen sågtimmer som bjuds ut på marknaden och därmed garantera köpsågverken råvara (prop. 2001/02:39). Av rapporten ”Analys av betydelsen av statligt skogsägande för landets köpsågverk kopplat till sysselsättningen” (Bilaga 7) framgår i vad mån de 36 köpsågverken är beroende av timmerutbudet från de statliga skogarna. Av dessa köper två sågverk statligt timmer till 64 respektive 76 procent och två köper statligt timmer till drygt 40 procent. Övriga köper en mindre andel statligt timmer. Sveaskog AB, AssiDomän AB och Fastighetsverket FD Skog räknas här som statliga leverantörer av timmer.

Slutsatsen av rapporten är att det inte i första hand är vem som äger skogen som är det viktiga för inlandssågverken. Mer betydelsefullt är att det finns tillgång till timmer på marknaden som inte är bundet i t.ex. interna leveransavtal, återköpsavtal för sågverksflisen eller i bytesaffärer mellan bolag. Det nya Sveaskog AB har i dag åtaganden i leveransavtal som innebär att en årlig leverans av drygt 8 miljoner m3fub. Det är mer timmer än vad den statliga skogen producerar och innebär att Sveaskog AB behöver köpa virke från andra för att säkra leveransavtalen. Detta förhållande kan minska snarare än öka det fria timret på marknaden.

Sågverken är kostnadsmässigt beroende av priset på flis. Eftersom priset genom oligopolet kan hållas lågt är den oligopolsituation som gäller på den svenska marknaden för cellulosaflis ett problem. I rapporten jämförs flispriset mellan Finland och Sverige. Det svenska priset är 25 procent lägre än det finska.

I rapporten redovisas också problem att få bankgarantier för sågverken i Norrlands inland. Utan sådana är det svårt att köpa timmer för de mindre sågverken. Ytterligare en viktig faktor för de här sågverkens överlevnad är förmågan till profilering och marknadsföring av nischprodukter. Det finns således många andra faktorer än tillgång till timmer som utgör problem för inlandets köpsågverk.

Sågverken och sysselsättningen

De svenska sågverken har ökat sin produktion jämfört med slutet av 1900-talet. År 2000 var produktionen sågad vara 16,4 miljoner m3. Det är 2 miljoner m3 mer än under produktionstoppen i början av 1970-talet. Trots expansionen har antalet arbetsställen minskat och 97 procent av produktionen sker nu i sågverk med en årsproduktion som överstiger 5 000 m3. Av den totala sågverksproduktionen sker 14 procent i Norrlands inland och där är förädlingsgraden högre än för sågverk i andra delar av landet.

Sågutbytet av en stock är 45–47 procent. Resten blir biprodukter i form av cellulosaflis och spån. En stor andel av inlandssågarnas biprodukter går till skivindustrin och egen bränsleförsörjning. Vid några få anläggningar framställs förädlade biobränslen. När sysselsättningen diskuteras är det nödvändigt att också diskutera biprodukterna. En industri som är beroende av t.ex. spån kan ha byggts upp nära sågverket.

Inom trävaruindustrin arbetade 36 000 personer år 2000. Av dessa arbetade 1 700 personer på sågverk i Norrlands inland. Sågverkens kraftiga expansion har lett till att den svenska råvaran inte alltid räcker till. År 2000 importerades 10 procent av köpsågverkens virke. Det finns en viss oro över att den svenska skogen inte ska räcka till i Norrlands inland, enligt författarna till rapporten. Av den framgår även att arbetstillfällena i vissa mindre arbetsmarknadsregioner kan vara starkt beroende av ortens sågverk och tillhörande industri. I större och medelstora regioner är sågverken mindre betydelsefulla.

6.2. Skogen och rennäringen

Renskötsel är i vissa områden en viktig sysselsättning som är beroende av skogsmarken och dess lavproducerande förmåga. Samebyarna har renskötselrätt på skogsmarker som brukats sedan urminnes tider. Rätten till renbete regleras i rennäringslagen (1971:437) och skogsägarens hänsyn till rennäringen regleras i skogsvårdslagen (1979:429).

I Sverige finns omkring 220 000 renar fördelade på 51 samebyar. Antalet renar har skiftat kraftigt mellan olika perioder. Under 1900talet har antalet varierat mellan 150 000 och 300 000 med toppar omkring vart 20:e år. Vinterbetet utgör ofta den begränsande faktorn för rennäringen. På vintern livnär sig renarna främst på lav. Därför är det viktigt med tillgång till bra mark- eller hänglavmarker. Dessa marker påverkas negativt av föryngringsavverkning och markberedning.

Av Rennäringspolitiska kommitténs betänkande ”En ny rennäringspolitik” (SOU 2001:101) framgår att man i dag tar större hänsyn till rennäringen än tidigare. Andelen slutavverkad lavrik mark har t.ex. minskat och markberedning sker på endast 5 procent av slutavverkad lavrik areal. Även hyggesytorna har minskat. Överhållning av skogen eller modifiering av skötseln kan, om det ökar tillgången till renbete, vara samhällsekonomiskt lönsamt (Bilaga 5).

Regeringen har beslutat om en gränsdragningskommission som ska fastlägga vilka områden som omfattas av renskötselrätten. Inför avverkning är markägaren på rennäringens året-runtmarker skyldig att samråda med berörda samebyar. Skogsvårdsstyrelsen kan förelägga markägaren vissa åtgärder för att minska påverkan på rennäringen och i vissa fall förbjuda avverkning.

Statens fastighetsverk FD Skog förvaltar rennäringens året-runtmarker (statlig mark) och har samrådsskyldighet på dessa marker. Sveaskog AB och till viss del Fortifikationsverket förvaltar statlig mark som utgör rennäringens vinterbetesmarker. På dessa marker är kraven på hänsyn till rennäringen inte lika stora som på året-runtmarkerna. De statliga skogsförvaltarna har, precis som de större skogsbolagen, frivilligt tagit på sig att samråda med samebyarna även i vinterbetesområdena, bl.a. som ett led i FSC-certifieringen av skogen.

Rennäringspolitiska kommittén har i sitt betänkande beskrivit rennäringens behov av lavmarker och också redovisat mark- och hänglavmarker som anses viktiga för rennäringen. Av betänkandet framgår att Statens fastighetsverk FD Skog och Sveaskog AB förvaltar ca 20 procent av lavmarkerna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorr-

lands och Jämtlands län. Sedan 1950-talet har andelen lavmarker med minst 50 procent lav i bottenskiktet minskat med nästan 30 procent. Sådan mark utgör i dag 120 000 ha av skogsmarken i berörda län.

På Sveaskog AB:s marker och på Statens fastighetsverk FD Skogs marker nedanför barrskogsgränsen finns 12 respektive 10 procent av all mark med gott vinterbete för renar. Statens marker har således betydelse för rennäringen. På Statsskogsutredningens seminarier i Norrland framkom det att deltagande samer såg positivt på ett stort statligt skogsägande.

6.3. Biologisk mångfald

Bevarandet av biologisk mångfald är bl.a. reglerat i miljöbalken och skogsvårdslagen (1979:429). Syftet med områdesskydd på skogsmark är att bevara biologisk mångfald. Det legala skyddet av skogsmark sker enligt 7 kap. miljöbalken i form av nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden.

Med biologisk mångfald menar man variationen bland levande organismer i alla typer av miljöer, såväl i land- som i vattenmiljöer. Biologisk mångfald kan relateras bl.a. till mångfalden av arter och den genetiska variationen inom arten.

För att biologisk mångfald ska kunna bevaras krävs att metoder utvecklas för att arter långsiktigt ska finnas kvar i sina naturliga miljöer. Bevarandet av biologisk mångfald är ett ansvar för alla sektorer i samhället. Det kan inte enbart ses som ett naturvårdsarbete i traditionell mening, utan ställer också krav på jordbruket, skogsbruket, fisket och rennäringen.

De faktorer inom det moderna skogsbruket som bidrar till minskad biologisk mångfald är låg förekomst av döende och död ved, minskat lövinslag, kortare omloppstider, ändrad åldersfördelning med ett minskat inslag av gamla träd och färre skogsbränder. För närvarande är omkring 2 000 arter hotade i det svenska skogslandskapet, av dem är 400 akut eller starkt hotade (SOU 2000:52).

Skogsvårdsorganisationens sektorsansvar för miljön

Skogsvårdsorganisationen är den myndighet som har sektorsansvar för biologisk mångfald i skogsbruket. För att öka kunskaperna om hotade arter och hotade miljöer har flera landsomfattande inventeringar gjorts. Genom att bl.a. inventera nyckelbiotoper (livsmiljöer i skog

för hotade arter) och sumpskogar har kunskaperna om värdefulla miljöer ökat. För att målklassa skogsmarken har kriterier utarbetats för s.k. Gröna skogsbruksplaner. Skogsvårdsorganisationen erbjuder också skogsägare en bred utbildning där hänsyn till natur- och kulturmiljön har en viktig plats.

För att stimulera till ett landskapsekologiskt tänkande på småskogsbruket marker har ett arbete med s.k. landskapsekologiska kärnområden startat. Syftet är att utveckla ett effektivt natur- och kulturmiljöskydd inom ett större område trots att ägandet är fragmenterat.

Det privata skogsbrukets ansvar för miljön

Skogsbruket värnar alltmer om biologisk mångfald. Certifiering av skog har medfört ett betydligt större ansvarstagande än tidigare. FSCcertifieringen anger t.ex. att 5 procent av den produktiva skogsmarkarealen ska undantas från skogsbruk, s.k. ekologiska bokslut ska upprättas för att kontrollera att planerade hänsyn tas till natur- och kulturmiljön samt vattenmiljön vid olika skogsbruksåtgärder. De flesta skogsägare arbetar i dag med ståndortsanpassning och landskapsplanering, vilket är positivt för biologisk mångfald, kulturmiljön och landskapsbilden.

De frivilliga avsättningarna för biologisk mångfald är i dag uppe i samma nivå som den områdesskyddade arealen. Hälften av arealerna tillhör storskogsbruket och resten de små och medelstora skogsfastigheterna. Precis som när det gäller det statliga områdesskyddet finns de frivilliga avsättningarna främst i norra Sverige.

6.4. Kulturmiljö

Den svenska skogens natur- och kulturmiljövärden är både ett resultat av äldre markanvändning och av naturlig utveckling. Bondens landskap har sedan lång tid tillbaka omfattat det som nu är skog med framför allt skogsbete och olika former av selektiv huggning. Mycket betydelsefullt för biologisk mångfald är fortfarande brynzoner, dvs. sådana biotoper som utvecklas i övergången mellan hagmark respektive äng och skog. För att behålla de kulturmiljöpåverkade arterna i skogen krävs kunskap och vardagshänsyn i skogsbruket. Viss kritik har av den anledningen framförts från kulturmiljöhåll mot att så stora arealer områdesskyddad skogsmark i dag lämnas för fri utveckling.

I rapporten ”Kulturmiljö i skogen” från Riksantikvarieämbetet (Bilaga 4) tas bl.a. följande angelägna åtgärder upp för att bevara kulturmiljön i skogslandskapet:

  • Fortbildning för anställda och entreprenörer om kulturmiljön för

att öka vardagshänsynen i skogsbruket.

  • Bränning, selektiv huggning och skogsbete för att återskapa en del

av den forna kulturpåverkade skogsmiljön.

  • Gynnande av lövträd och skiktade skogar i eller nära kulturmiljöer,

särskilt i gränszoner mot bebyggelse.

  • Markberedning på tidigare oplöjd kulturmark, som hagmark och

äng, bör ske skonsamt för att bevara det gamla kulturmiljölandskapets struktur.

  • Om våtmarker skapas bör det i första hand ske genom restaurering

av äldre utdikade marker. Därmed kommer återigen gamla ortsnamn att följa landskapsbilden.

  • Kulturminnen, som tjärdalar och stengärdsgårdar ska finnas utsatta

på kartor.

I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. finns särskilda bestämmelser till skydd för kulturmiljön. Av bestämmelserna följer att åtgärder som avverkning och markberedning liksom fortlöpande skötsel kräver hänsyn till kulturmiljövärden. Vissa åtgärder förutsätter tillstånd från länsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet ansvarar för tillsyns- och skötselvägledning över kulturmiljövården i landet, medan länsstyrelserna ansvarar för själva tillsynen i länen.

Kulturmiljövården har hittills varit eftersatt inom skogsbruket trots att lagstiftningen är kraftfull och i princip förbjuder förstörelse av kulturminnen av olika slag. Trots det skadades 56 procent av fornlämningarna vid avverkning och markberedning, enligt en rapport från Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen.

6.5. Rekreation, friluftsliv och turism

Urbaniseringen har inneburit att skogens värde för människor förändrats. Skogen har blivit en källa till rekreation och upplevelser där den ekonomiska nyttan av virkesproduktion, jakt, fiske samt bär- och svampplockning får mindre betydelse i relation till upplevelsevärdet. Skogen har allt mer blivit en viktig rekreationsmiljö och särskilt gäller det tätortsnära skogar. Många vill att skogens tillgänglighet ökar t.ex.

med leder för vandrare, cyklister, skid- och skoteråkare samt iordningställda rast- och tältplatser.

Av rapporten ”Skogens alternativa nyttjandeformer” (Bilaga 3) framgår att många fritidssysselsättningar bland svenskar är kopplade till skogen. Vanligt är promenader, bär- och svampplockning, cykelutflykter och annat friluftsliv. Jakt och fiske har av tradition varit viktigt både för rekreation och för att berika det sociala livet. Det finns ca 300 000 jägare i landet. Antalet fritidsfiskare är betydligt fler.

Omkring 80 procent av befolkningen vistas i skogen någon gång om året. Ungefär en tredjedel säger att de besöker skogen någon gång per vecka. Så många som 55 procent av samtliga besök sker i tätortsnära skogar. Intresset för friluftsliv växer liksom det samhällsekonomiska värdet för skogen som rekreationsmiljö. Rekreationsvärdet i skogen är i dag ungefär lika stort som dess virkesvärde (Tabell 6.1). Konjunkturinstitutet värderar det totala värdet av skogsrekreation till 20 miljarder kr årligen (SOU 2001:2).

Tätortsnära skog

Intressant att notera är att den brukade skogen är attraktiv som strövområde. Många föredrar strövområden som utgörs av gles skog, gärna med inslag av luckor och gläntor. Flera undersökningar tyder på att favoritskogen ska vara lättframkomlig och helst fri från ris, grenar och vindfällen. Det innebär att många föredrar en äldre brukad skog framför en urskog. Att skogen används för rekreation och friluftsliv behöver således inte stå i motsatsställning till skogsbruk.

Arealen tätortsnära skog är liten i jämförelse med landets totala skogsareal. Majoriteten av de tätortsnära skogarna ägs av kommuner. I 1991 års miljöpolitiska beslut (prop. 1990/91:90) fastställdes att det i första hand är kommuner och landsting som ska sörja för behovet av mark för det rörliga friluftslivet i tätorter och dess omedelbara närhet. I Resurseffektivitetsutredningens betänkande (SOU 2001:2) beräknas den årliga kostnaden för att anpassa skogen runt de 10 största tätorterna i landet till 19,6 miljoner kr. Det räcker att invånarna värderar skogen till 8 kr/person och år för att projektet ska bli samhällsekonomiskt lönsamt.

I takt med skogens ökade betydelse som rekreationsmiljö blir den mer intressant för turistnäringen. Skogens betydelse för det lokala näringslivet och för arbetsmarknaden växer därför i många delar av landet. Om skogens tillgänglighet för allmänheten ökar med t.ex. leder

för vandrare, skid- och skoteråkare samt iordningställda rast- och tältplatser ökar också värdet för turistnäringen.

I regeringens skrivelse (skr. 2001/02:173) om en samlad naturvårdspolitik tas bl.a. vikten av ett sektorsmål för friluftsliv upp. Av skrivelsen framgår också att ett särskilt Friluftsråd kommer att inrättas hos Naturvårdsverket. Vidare skriver regeringen: ”Staten bör ha ett ansvar att på olika sätt underlätta och stimulera en ökad naturturism… Den offentligt ägda marken utgör en tillgång som ger särskilda möjligheter att utveckla naturturism.”

6.6. Markupplåtelser

Markupplåtelse för jakt, fiske, anläggningar m.m. innebär inkomster för markägaren. År 2000 utgjorde upplåtelser 1 procent av Sveaskog AB:s nettoomsättning. Jakt och fiske ger dessutom upphov till ökat rekreationsvärde för utövarna. I framtiden kan dessa värden få än större betydelse både för enskilda personer och för samhällsekonomin. I takt med att olika former av mångbruk av skogsmarken utvecklas kommer även olika former av upplåtelser för sådana verksamheter att behövas. På sikt kommer därför inkomster från upplåtelser att utgöra en större del av omsättningen än i dag.

På statens mark ska jakt- respektive fiskerätt upplåtas till allmänheten, vilket i dag sker genom att en stor del av statens fastigheter ingår i jakt- respektive fiskevårdsområden. På statens mark är det i allmänhet förvaltaren av marken som också upplåter rätten till jakt och fiske. På rennäringens året-runtmarker har länsstyrelserna hand om alla former av upplåtelser.

På Statsskogsutredningens seminarier framkom att många ansåg att staten inte ska ta ut marknadspriser för jakt och fiske.

6.7. Skogens samhällsekonomiska nytta

Statens skogsbruk skiljer sig på en väsentlig punkt från det privata. Skogsmarkens samhällsnytta kan staten tillgodoräkna sig även om det inte blir några direkta inkomster till berörd förvaltare. Det handlar exempelvis om förbättrad folkhälsa och regional utveckling av turistföretag till följd av attraktiva rekreationsskogar som lockar till utevistelse. I dag finns ingen redovisning över de statliga skogsförvaltarnas samhällsekonomiska investeringar eller vilken nytta de åstadkommer.

En anledning till detta kan vara att samhällsnyttan ofta är svår att beräkna.

Många kostnader och nyttor kan räknas om till marknadspris eftersom de motsvaras av intäkter eller utgifter för försäljning av varor och tjänster respektive förvärv. Det ekonomiska värdet av att plocka bär, svamp eller att jaga och fiska kan beräknas utifrån kilopriset på bär och svamp respektive kött och fisk. Rekreationsvärdet i samband med dessa utevistelser måste skattas på andra sätt.

Kostnader för nyttor som saknar marknad är svåra att beräkna. Skogens rekreationsvärde är exempel på en nyttighet som saknar marknadsvärde, bl.a. till följd av att alla har rätt att ströva fritt i skog och mark. Värdet av de icke marknadsprissatta nyttorna, som vistelse i skogen, måste därför skattas med hjälp av alternativa metoder.

Studier av betalningsviljan

Den samhällsekonomiska nyttan kan skattas genom studier av betalningsviljan för att t.ex. behålla ett tätortsnära strövområde. De metodologiska problemen är dock stora eftersom man bedömer medborgarnas betalningsvilja för att få ta del av något som är och kommer att förbli gratis. Resultat från studier av betalningsviljan bör därför tolkas med försiktighet. I undersökningar som gjorts av Mattson och Li (redovisad i Bilaga 3) har betalningsviljan för ett skogsbesök skattats till mellan 430 och 1 130 kr per besök beroende på vilken del av landet det gäller. Betalningsviljan för ett skogsbesök är högre i söder än i norr och högre i tätortsnära skogar än på landsbygden.

Ett annat sätt att beräkna skogens rekreationsvärde är att studera de kostnader som är förknippade med vistelsen i skogen. Det kan vara kostnader för resan till och från skogen samt utgifter för kläder och annan utrustning som behövs. Dessa utgifter utgör nedre gränsen för vad en enskild person är beredd att betala för skogsbesöket. Om kostnaderna hade varit större än nyttan skulle de ha avstått från vistelsen i skogen. Sannolikt är dock nyttan i flertalet fall betydligt större än summan av de direkta och indirekta nyttigheterna.

Man kan också beräkna en s.k. undvikandekostnad, vilket innebär att man räknar ut vad det kostar att hindra att en skada uppstår. Det gäller t.ex. skogsbrukets förstörelse av kulturminnen vid markberedning. Riksantikvarieämbetet har på detta sätt skattat förstörelsen av kulturminnen till 11 miljoner kr om året, dvs. skogsbrukets kostnader för att undvika att sådana skador uppstår.

6.8. Skogens samhällsekonomiska värde

Nedan redovisas skogens olika värden. Av tabell 6.1 framgår att rekreationsvärdet för den svenska skogen är ungefär lika stort som virkesvärdet. Det innebär inte att man kan ta betalt av skogsbesökaren. Snarare ska man tolka det höga rekreationsvärdet som att människor är beredda till vissa uppoffringar för att få ha skogen kvar som strövområde. Det innebär inte heller någon konflikt med skogsbruket eftersom bra rekreationsskogar ofta sammanfaller med skogsbrukets mål med skogen.1 Skogens samhällsekonomiska värde ökar om skogen är variationsrik och om skogsägaren röjer, anlägger stigar och leder, skyltar samt vidtar andra åtgärder för att öka tillgängligheten.

Tätortsnära skogar har högt rekreationsvärde. Det kan vara samhällsekonomiskt lönsamt att anpassa skogsbruket till friluftslivet även om det leder till något lägre virkesuttag. Åtgärder som skyltning, iordningsställande av rastplatser m.m. som syftar till att öka allmänhetens tillgänglighet har ett högt samhällsekonomiskt värde för tätortsnära skogar. För att åstadkomma ett optimalt nyttjande av skogsmarken behövs samhällsekonomiska beräkningar även av de nyttor som inte är marknadsprissatta.

Hans Ekvall, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå, har i en rapport beställd av utredningen redovisat modeller för hur man beräknar optimalt nyttjande av skogen genom att väga virkesvärdet mot andra samhällsekonomiska värden (”Skogens mångbruk i ett ekonomiskt perspektiv”, Bilaga 5). Där redovisas beräkningar dels för avsättning av skogsmark dels för anpassning av skogsbruket för att ge utrymme för ett annat nyttjande.

När det gäller avsättning av mark görs en avvägning mellan dels minskat virkesvärde, minskade skatteintäkter och bortfall av arbetstillfällen, dels den ökade samhällsnyttan i form av större biologisk mångfald eller ökat rekreationsvärde. Beräkningar av detta slag kan kopplas till skogsförvaltarens beståndsregister.

1

Björn Möllersten/SNF

, Skogar för människor. Bevarande och skötsel av tätortsnära sko-

gar. Solna 2001

Tabell 6.1

Uppskattning av de svenska skogarnas årliga produktionsvärde

(Bilaga 5)

Miljoner Euro i 1999/2000 års penningvärde. (1 Euro=SEK 8.50)

1987 1991 1993 1995 1997 1999

Värde av uttaget virke

2 050 2 080 2 180 2 540 2 430 2 370

Övrig varuproduktion*

277 273 249 233 223 225

Delsumma 1 (varuproduktion) 2 327 2 353 2 429 2 743 2 663 2 595

Rekreation**

2 370 2 370 2 370 2 370 2 370 2 370

Erosionsskydd och bullerskydd 20 20 20 20 20 20 Koldioxidassimilation*** 810 1050 930 630 750 810

Delsumma 2 (tjänster)

3 200 3 440 3 320 3 020 3 140 3 200

Förändring av övrigt kapital**** –65 –65 –65 –65 –65 –65 Förändring av biodiversitet –230 –200 –190 –180 –170 –160 Förändring av markkemiskt tillstånd***** –125 –115 –110 –105 –100 –95 Förändring av skogsmarksareal 17 17 17 17 17 17

Delsumma 3 (förändringar) –403 –363 –348 –333 –318 –303

DELSUMMA 1+2+3

5 124 5 430 5 391 5 430 5 485 5492

Källa:

Kriström & Skånberg (2001)

* Bär, svamp, viltkött och lav. ** Promenera/åka skidor, löpa/jogga, studera växter och djur, plocka bär och svamp, vandra, jaga m.m. *** Virkesförrådets förändring värderad med koldioxidskatten. **** Bär, svamp och lav. ***** Försurning.

Förutom avsättning av en viss areal mark kan man kompensera en annan näring alternativt naturvårdsnyttan eller rekreationsvärdet genom att anpassa skogsbruket, t.ex. genom att vänta längre med att ta ner skogen än vad som är motiverat av företagsekonomiska skäl. Överhållning av mark för att ge utrymme för rennäringen är ett exempel som redovisas i Bilaga 5. Där framgår att förlusten för skogsägaren är liten för måttlig överhållning av skog och kompenseras väl av ökat värde för rennäringen.

7. Varför staten äger skogsmark

Skogens olika värden ser ut att öka med tiden, speciellt gäller det den tätortsnära skogen eller skogar med andra särskilda värden. Det ställs allt högre krav på skogsförvaltaren antingen det är staten, privata bolag eller privatpersoner som äger marken. Kraven på naturvårds- och kulturmiljöhänsyn har ökat allt sedan skogsvårdslagen jämställde miljömålet med produktionsmålet 1993. I takt med att skogen blir mer betydelsefull för biologisk mångfald, rekreation och naturupplevelser ökar också allmänhetens önskemål om att vara med och påverka skogsbruket för att åstadkomma en bättre anpassning till olika intressen.

Även företag och olika intresseorganisationer vill se en utvecking av skogen som gynnar deras idéer och behov. Det handlar inte bara om turistföretag som använder skogen till upplevelser av olika slag. Det handlar också om företag som vill vidareutveckla speciella råvaror från skogen eller som vill använda andra skogsråvaror än själva virket. Det senare kan gälla slöjdmaterial eller lav och ris för dekorationsändamål. Att ge förutsättningar för både en effektiv virkesproduktion och annat nyttjande av skogsmarken blir en av de stora utmaningarna i framtiden.

7.1. Visionen om mångbruk är gammal

Diskussionen om mångbruk av skogsmarken väcktes redan på 1960talet av den dåvarande generaldirektören på Domänverket, Erik W Höjer. Erik Höjer var generaldirektör för Domänverket 1950–1964 och var en framsynt och driftig chef. Han startade ett omfattande restaureringsarbete av den statliga skogsmarken och ville att statens skogsbruk skulle utgöra ett föredöme inom branschen. Parallellt med det rent produktionshöjande arbetet utveckade han också många av de idéer om mångbruk som nu är aktuella.

Erik Höjer var medveten om behovet av att bevara skogar av ursprunglig karaktär för forskning, behovet av att gynna landskapsbilden samt att bevara kulturlämningar. I Domänverkets reglementssamling om naturvården från 1955 konstateras att skogen ska skötas för att ge god ekonomisk avkastning samtidigt som landskapets värden ska tas till vara och man ska vara mån om det vildas trivsel. Det fanns också bestämmelse för vilka kriterier som skulle gälla för avsättning av domänreservat: ”Områdena bör representera sådana typer av skog och mark, vilkas bevarande, så långt det med hänsyn till naturens egen utveckling är möjligt, anses vara av värde och intresse från skogliga, natur- och kulturhistoriska, landskapliga, sociala och andra synpunkter.”

Det sociala begreppet infördes under denna tid mest i betydelsen av möjlighet till rekreation och friluftsliv i skogen. Erik Höjer ville att kronans mark skulle vara tillgänglig och attraktiv för alla. Under hans tid öppnades skogsbilvägarna för allmänheten och Domänverket anlade stigar, rast- och campingplatser samt informerade allmänheten om möjligheter till friluftsliv, fiske m.m. i kronoparkerna.

Erik Höjers vision om skogsmarkens användning stämmer väl med dagens diskussioner. Redan på 1960-talet myntade han uttrycket ”mångbruk av skogsmarken” och var drivande för att öka friluftslivets möjligheter. Han bidrog till att mark avsattes för natur- och kulturvård och till ökat intresse för skogen hos allmänheten genom information och ökad tillgänglighet. Ambitionen var att göra Domänverkets skogsmark till hela svenska folkets skog.

7.2. Skogsmark i myndighetsförvaltning

Historiskt har statens ägande av skogsmark främst motiverats av ekonomiska skäl. Under 1800- och 1900-talen blev det viktigt att trygga virke till industrin. Först under 1900-talet och främst under dess senare hälft började skogens värden för natur- och kulturmiljön samt friluftslivet att uppmärksammas. Under 1990-talet fattades flera politiska beslut om skogspolitik och statens bevekelsegrunder för att äga skog slogs fast. Stora delar av den statligt ägda skogsmarken bolagiserades och överfördes till Domän AB. I samband med dessa stora organisationsförändringar diskuterades vilka marker som staten skulle fortsätta att äga i myndighetsform.

Riksdagen beslutade att fastigheter av historiskt och kulturellt värde, naturskyddade marker liksom rennäringens året-runtmarker

skulle stanna i statens ägo och förvaltas i myndighetsform. Detsamma gällde vissa av försvarets och universitetens fastigheter samt fjällen och stora områden improduktiv mark i fjällkedjan med stor betydelse för rennäring, naturvård och det rörliga friluftslivet. Även AB Göta kanalbolag skulle av kulturhistoriska skäl behållas av staten, men fortsätta att förvaltas i bolagsform. Övriga marker skulle förvaltas i myndighetsform. (prop. 1990/91:87).

Riksdagen uttalade också att kulturhistoriska miljöer som slottsegendomar med omgivande kronomarker bör hållas samman och behållas som nationellt kulturarv (1991/92:FiU8). Även Riksantikvarieämbetet poängterar vikten av att dessa kulturhistoriskt viktiga fastigheter hålls samman som egna enheter med befintliga byggnader samt jord- och skogsbruk.

Andra bevekelsegrunder för statligt skogsägande anges vara att underlätta hantering av konflikter mellan olika användare, t.ex. vid omarrondering av mark. Statligt ägande ansågs också säkerställa skogen som naturtillgång samt gynna sysselsättningen och garantera timmer till köpsågverken i Norrlands inland (prop. 1990/91:87 samt prop. 1995/96:141).

Det råder således politisk enighet om att rennäringens året-runtmarker (Statens fastighetsverk FD Skog), kulturhistoriskt intressanta marker (Statens fastighetsverk FD 4), nationalparker och naturreservat (Naturvårdsverket) samt mark för militära ändamål (Fortifikationsverket) ska förvaltas i myndighetsform.

7.3. Statsskogsutredningens direktiv

I Statsskogsutredningens direktiv 2000:60 har skälen till statens skogsägande definierats på följande sätt:

Statligt skogsägande underlättar långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden för att t.ex. bevara biologisk mångfald och från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefull skogsmark.

  • Statligt skogsägande kan öka konkurrensen om vedråvara vilket

bl.a. innebär lättare tillgång för köpsågverk. Virkesmarknaden karakteriseras delvis av att en stor del av virkesfångsten går till integrerad industri. Ett statligt skogsägande ökar antalet säljare på virkesmarknaden.

  • Statligt skogsägande ger möjligheter till bättre arrondering av mark

och underlättar markbyten med andra ägare vilket bl.a. är viktigt

för att tillgodose friluftslivets, natur- och kulturmiljövårdens behov.

  • Ett statligt skogsägande ger möjlighet att utveckla nya former för

konflikthantering och förvaltning av mark där det råder konflikter i fråga om förvaltningen.

  • Skogen är en naturresurs med stora natur- och kulturmiljövärden

och en naturtillgång som berör många människor och som i hög grad bör vara tillgänglig för ett rörligt friluftsliv. Ett statligt skogsägande värnar dessa intressen och stärker allmänhetens känsla för skogen med dess natur- och kulturmiljövärden som gemensam tillgång och gemensamt ansvar.

  • Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande inom såväl natur-

och kulturmiljövård som produktion av virke och andra nyttigheter tjäna som ett föredöme för hela skogsnäringen.

  • Skogsmark som ingår i nationalpark skall enligt gällande lagstift-

ning ägas av staten.

  • Staten äger skogsmark för speciella ändamål t.ex. genom Sveriges

lantbruksuniversitet för långsiktiga vetenskapliga ändamål.

  • För viss skogsmark, t.ex. den ovanför odlingsgränsen råder sär-

skilda förutsättningar för bl.a. rennäring samt natur- och kulturmiljövård. Statligt skogsägande ökar möjligheterna att hantera eventuella målkonflikter. Staten har således angett flera skäl till ett statligt skogsägande. Ambitionen när det gäller förvaltning av skogsmark är hög. Samtliga intressen ska värnas samtidigt som det statliga skogsbruket ska utgöra ett föredöme för andra skogsägare och vara ekonomiskt effektivt.

8. Skogsmarkens skötsel och virkesuttag

Skogspolitiken ställer samma krav på alla skogsförvaltare oavsett om de är offentliga eller privata. Kraven har preciserats i skogsvårdslagen (1979:429), miljöbalken, lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och rennäringslagen (1971:437).

Således finns inga särskilda skogspolitiska krav på skogsbruket för statligt ägd skog i myndighetsinstruktioner, regleringsbrev eller i de statliga bolagens bolagsordningar.

8.1. Skogsbruk

Skogsskötsel kan definieras som planering och genomförande av åtgärder för skogens återväxt i form av markberedning, plantering, röjning och gödsling för att på bästa sätt tillvarata markens produktionsförmåga. Till detta kommer i dagens skogsbruk även åtgärder för natur-, kulturmiljövård och åtgärder för att främja friluftslivet, som påverkar skogsskötselns utformning och inriktning. I ett rationellt skogsbruk ingår förutom den operativa skötseln och brukandet av skogen, att uppdatera register och kartmaterial, att planera avverkningar, att hålla vägar och att delta i samfälligheter m.m.

Skogsskötseln ska bedrivas på ett sådant sätt att virkesproduktion och miljöhänsyn har samma prioritet. Därmed förmeras det slutliga virkesvärdet samtidigt som biologisk mångfald, kulturmiljövärden och värden för det rörliga friluftslivet behålls eller ökar. Den sociala dimensionen har blivit allt viktigare inom skogsskötseln liksom att öppna för mångbruk av marken.

Ur flera synvinklar är det en fördel att se själva skogsavverkningen som en industriell process där brukandet av marken är en del av en logistikkedja, som syftar till att förse kunder med de produkter som

efterfrågas. Detta synsätt är ingen motsats till att avverkning genomförs med hänsyn till miljön och andra intressen.

8.2. Planering för biologisk mångfald och mångbruk

Ekologisk landskapsplanering

syftar till att inom ett större område ur-

skilja och förstärka särskilt värdefulla områden som behöver undantas från normalt skogsbruk samt att behålla spridningsvägar för växter och djur.

Nyckelbiotoper

är områden med mycket höga naturvärden där det

finns hotade, sällsynta eller missgynnande arter (s.k. rödlistade arter). Sådana områden uppmärksammas särskilt i de ekologiska landskapsplanerna. Ibland kan det handla om att lämna områden för fri utveckling och i andra fall kan aktiva skötselåtgärder behövas för att behålla livsmiljöer för hotade växter och djur.

Landskapsplanering innebär även att bevara eller återställa ett möns-

ter av relativt stabila miljöer som påminner om det ursprungliga naturtillståndet. Strävan är att behålla varierande utvecklingsstadier. Av detta skäl kan t.ex. äldre skog behöva stå kvar längre än vad som är motiverat från virkesproduktionssynpunkt. Det handlar också om att återinföra elden som ekologisk faktor i syfte att gynna arter som är beroende av bränder. Landskapsplanering är ett viktigt verktyg för att öka mångbruket i skogen och att tidigt ta hänsyn till andra näringar. Det gäller t.ex. hänsyn till skogens rekreations- och friluftsvärden och till rennäringens behov av betesmarker samt natur- och kulturmiljövård.

Ståndortsanpassning syftar till att ta till vara den enskilda växtplat-

sens naturliga produktionsförmåga och biologiska kvaliteter. En ståndort (växtplats) utgörs av ett skogsmarksområde med en enhetlig livsmiljö för växterna avseende bl.a. fuktighet, markens egenskaper och tidigare kulturpåverkan. Inom ett avverkningsområde finns ofta flera ståndorter. Ståndortsanpassat skogsbruk innebär att varje sådant delområde avverkas och föryngras med de metoder som är bäst lämpade för att ta till vara den naturliga produktionsförmågan. Ståndortsanpassning är ett verktyg för att se till att rätt metod används på rätt plats. Den planering som krävs ger samtidigt förutsättningar för en god vardagshänsyn på beståndsnivån genom att man på ett genomtänkt sätt sparar enskilda träd, trädgrupper, kantzoner och små hänsynskrävande biotoper. Det ståndortsanpassade skogsbruket bi-

drar därigenom till en bättre generell natur- och kulturmiljövård samt ett varierat och mer attraktivt landskap.

8.3. Målklassning och ekologiska bokslut

Målklassning

är en metod som utvecklats inom skogsbruket för att de-

finiera varje bestånd utifrån befintliga egenskaper och målstyra skötseln för varje specifikt område. Enligt skogsvårdsstyrelsernas system med Gröna skogsbruksplaner finns fyra målklasser:

PG

Produktionsmål med generell hänsyn och ståndortsanpassning.

PF

Produktionsmål med förstärkt hänsyn, vilket kan innebära överhållning av äldre skog enligt landskapsplanering eller att särskilda åtgärder görs för att bevara eller förstärka biologisk mångfald samtidigt som andra delar används för produktion.

NO Naturvårdsmål där skogen lämnas orörd, vilket innebär avsätt-

ning utan åtgärder.

NS Naturvårdsmål med skötsel, vilket innebär avsättning med sköt-

selåtgärder för att bevara eller förstärka naturvärden.

Flera av de statliga förvaltarna använder sig av målklassning för att dokumentera resultatet av landskaps- och avverkningsplanering. Målklassning av markerna redovisas i samband med respektive förvaltare i kapitel 12.

Så gott som alla statliga skogsförvaltare är FSC-certifierade, vilket innebär att de förbundit sig att sköta skogen på ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt ansvarsfull sätt. Den svenska FSC-standarden ställer bl.a. krav på att minst 5 procent av den produktiva arealen avsätts för naturvård, att särskilt värdefulla miljöer undantas från skogsbruk och att hänsyn tas till en mängd omvärldsfaktorer, exempelvis hydrologi och samernas behov av renbetesmarker. FSC-certifieringen innebär också att s.k. ekologiska bokslut måste göras för att följa upp att de planerade åtgärderna utförts eller att beslutad hänsyn tagits. De ekologiska boksluten är ett mått på hur väl skogsbruket lyckas med det vardagliga miljöarbetet. Ekologiska bokslut för respektive förvaltare redovisas i kapitel 12.

8.4. Virkesuttag

Virke skördas vid gallring och föryngringsavverkning flera årtionden efter plantering eller annan föryngring. Omloppstiden i skogsbruket är mellan 60 och 100 år och det är först när virket tas ut ur skogen som vinst realiseras. Under senare år har skogsbruket främst varit inriktat på den lönsamma delen, dvs. själva uttaget av virket. Det innebär att allt fler skogsförvaltare ägnar sig mindre åt planering av skogens återväxt, röjning och gallring jämfört med tidigare. Detta bekräftas av Skogsstyrelsens rapport om utvärdering av skogspolitiken (Meddelande 1-2002) där det framgår att åtgärder för återväxt och beståndsvård minskat i intensitet under 1990-talet. På sikt kan det innebära att skogens värde minskar och att virket får sämre kvalitet.

Figur 8.1

Flödesschema inom skogsproduktionen

SKOGSSKÖTSEL VIRKESUTTAG

Kontrollprogram

Röjning

Planering

för gallring/ föryngrings-

avverkning

Gallring

Aptering

Kundens

efterfrågan

Skotning

Virkesförsäljning

Föryngring

Föryngrings-

avverkning

Markberedning

Landskaps-

planering

Skogsskötsel

Skogsbruket är långsiktigt och det är viktigt att ha pågående skogsskötselprogram där intensiteten i föryngring, skogsvård och virkesuttag bestäms i tioårsintervaller. Skogsskötselprogrammet anger gallringsform och gallringsandel och därmed skogens omloppstid.

Virkesuttag

Skogens inkomster utgörs av inkomster från avverkat timmer minus avverkningskostnader. Kostnader för avverkning, terrängtransport och vidaretransport är stora utgiftsposter. En rationalisering och fokusering av denna verksamhet betyder mycket för det ekonomiska resultatet.

Virket skördas med maskiner som fäller, kvistar och kapar virket i lämpliga dimensioner. Oftast används dataprogram med inprogrammerade virkespriser för olika kombinationer av längd och diameter för att optimera kapningen för bästa ekonomiska utfall. Skotare lastar och kör ut virket till närmaste väg. Ett arbetslag kring dessa skogsmaskiner består ofta av 5–6 personer och maskinerna körs i två eller treskift.

Virket kan säljas på flera olika sätt, vanligast är att sälja virket fritt industrin eller att sälja rotposter. Av de statliga skogsförvaltarna är det framförallt Sveaskog AB som har egna maskingrupper för avverkning och skotning och som därmed säljer virke i efterfrågade dimensioner direkt till industrin. Övriga statliga förvaltare säljer i huvudsak virke på rot och överlåter därmed arbetet efter avverkningsplanering till köparen. För den som själv avverkar och kapar virket är det angeläget att leverera virke i efterfrågade dimensioner vid tidpunkter som passar industrin.

9. Nationalparker och naturreservat

Målet med nationalparker är att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp. Naturreservat bildas för att bevara biologisk mångfald, bevara värdefulla naturmiljöer eller för att bevara områden som är värdefulla för det rörliga friluftslivet. Kulturreservat bildas för att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. I Sverige finns 4,6 miljoner ha mark som är skyddad i form av nationalparker, natur- och kulturreservat. Av detta är omkring 30 procent skogsmark inklusive skogsmarksimpediment. Totalt skyddas knappt 0,9 miljoner ha eller ca 3,7 procent av den produktiva skogsmarksarealen i landet. Naturvårdsverket ska föra ett sammanfattande register över nationalparker, naturreservat och andra områdesskydd som omfattas av 7 kap. miljöbalken.

Omkring 80 procent av landets skyddade arealer är föreslagna att ingå i EU:s ekologiska nätverk av särskilt skyddsvärda naturområden, s.k. Natura 2000-områden. För dem gäller att områdena ska ha bevarandeplaner för att se till att bevarandestatusen bibehålls. För alla Natura 2000-områden gäller att bevarandestatusen ska följas upp och dokumenteras (SFS 1998:1252) för att sedan redovisas till EU. Kartor och förteckning över Natura 2000-områdena ska finnas hos Naturvårdsverket.

Natur- och kulturreservat ägs inte bara av staten. Andra ägare kan vara kommuner, stiftelser och privata markägare. År 2000 ägde staten ca 750 000 ha av den områdesskyddade produktiva skogsmarken. Av detta skyddades 116 434 ha i form av nationalparker, ca 633 000 ha som naturreservat och resten i form av naturvårdsavtal och biotopskyddsområden. Naturvårdsverket förvaltade ägaransvaret för 40 procent av den statligt ägda områdesskyddade arealen, Statens fastighetsverk förvaltade 54 procent, Sveaskog AB och Domän AB ägde tillsammans nästan 6 procent och resten förvaltas av Fortifikationsverket, Skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och AB Göta kanalbolag.

Av den totala områdesskyddade arealen i landet, dvs. inklusive impedimentmarker, fjäll, skärgårdar m.m. äger staten 85 procent. Naturvårdsverket har ägarförvaltning för 20 procent och Statens fastighetsverk för 60 procent av den statligt ägda marken.

9.1. Statens förvaltningsansvar

Statens ansvar när det gäller natur- och kulturmiljövård handlar om ägarförvaltning, registerhållning, tillsyn, skötselförvaltning av marker inklusive kontroll och uppföljning av bevarandestatus. Uppgifterna är i huvudsak fördelade på Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet samt länsstyrelserna. Länsstyrelserna har skötselförvaltning för de statliga områdesskydden med undantag för Gotska Sandön och Tyresta nationalpark som förvaltas av Naturvårdsverket respektive Stiftelsen Tyrestaskogen.

9.2. Bildande av områdesskydd

Områdesskyddet regleras i 7 kap. miljöbalken.

Nationalparker

bildas

genom riksdagsbeslut och marken ska ägas av staten. Natur- och kultur-

reservat bildas av länsstyrelser eller kommuner och kan ägas av staten,

kommuner, stiftelser eller annan markägare. Länsstyrelser har rätt att bilda biotopskyddsområden på jordbruksmark samt för naturliga bäckfåror, ras- eller bergbranter som inte omfattas av skogsvårdslagen. Länsstyrelser och kommuner får förklara särpräglat naturföremål som na-

turminne och får meddela de föreskrifter som behövs för skyddet.

Skogsvårdsstyrelserna har rätt att bilda biotopskydd på skogsmark.

Naturvårdsavtal är ett komplement till övriga skyddsformer och är

ett civilrättsligt avtal mellan markägaren och staten. Det gäller under en bestämd tid, vanligen 50 år.

Länsstyrelserna har tillsynsansvar för nationalparker. I övrigt gäller att den myndighet som beslutat om områdesskyddet har den operativa tillsynen samt rätt att ge dispenser. Länsstyrelserna för register över områdesskydd i respektive län och Naturvårdsverket ansvarar för det centrala registret.

Före beslutet om vilka marker som ska köpas in för att områdesskyddas har en lång process pågått med inventering och prioritering av områden i respektive län. Under processens gång sker samråd med kommunerna och ofta också med lokala intressegrupper. Det är Naturvårdsverket som beslutar hur anslagen för områdesskydd ska förde-

las. Dock har Skogsstyrelsen ett särskilt anslag för biotopskydd på skogsmark.

När beslut tagits om vilka marker som ska bli nationalparker respektive naturreservat är det i första hand länsstyrelserna som har det operativa ansvaret, bl.a. kontakt med markägare, kringboende och andra berörda parter. Ofta är flera markägare inblandade. Det är inte ovanligt att förhandlingarna omfattar 5–10 parter. När frågan om försäljning eller intrångsersättning kommer upp sker värdering av marken av fristående konsulter som Naturvårdsverket via ramavtal handlat upp. Andra konsulter genomför förhandlingar om priser och bytesmark. Länsstyrelsen förhandlar om intrångsersättning direkt med markägarna.

Det tar ofta många år innan förhandlingarna med markägarna är slutförda. Slutligen betalar Naturvårdsverket direkt eller via länsstyrelsen ut köpeskillingen. Först därefter vidtar normalt det formella juridiska skyddsarbetet. I detta arbete ingår att utfärda reservatsbestämmelser som kan omfatta inskränkningar i användningen av mark och vatten, inskränkningar i rätten att färdas i området, dokumentation av bevarandestatus samt skötselplaner för vård och förvaltning. I dokumentationen ska också redovisas anledning till skyddet och vilka olika avvägningar som gjorts.

Riksrevisionsverket (RRV) har kritiserat länsstyrelserna för att arbetet med det formella reservatsskyddet tar alltför lång tid (RRV 1998:62) och att det finns brister i dokumentationen av områdena.

9.3. Enkät till markägare

Det stora betinget att köpa in 320 000 ha mark för reservatsbildning till år 2010 föranledde utredningen att undersöka hur markägarna uppfattar Naturvårdsverket och länsstyrelserna i de förhandlingar om köp, bytesmark respektive intrångsersättning som ägt rum.

Samtliga markägare som avhänt sig mark till Naturvårdsverket under år 2000 fick svara på en enkät om hur myndigheterna handlagt ärendet. Frågorna gällde om de var nöjda med hanteringen respektive priset på fastigheten och om de hade förslag till förbättringar vid hantering av kommande reservatsärenden. Syftet med undersökningen var att ta reda på om handläggningen varit effektiv och om det fanns förslag till åtgärder som skulle kunna påskynda kommande markförvärv.

Svarsprocenten för enkäten var 70 procent. Av dem som svarat var 57 procent nöjda med den genomförda markaffären. 13 procent var missnöjda och resten delvis missnöjda. Totalt svarade således drygt 40 procent att de inte var riktigt tillfreds med hanteringen. Hälften av missnöjet orsakades av att de ansåg sig ha fått ett för lågt pris, dvs. de ansåg att de inte fått ut marknadsvärdet för den sålda fastigheten. Andra orsaker till missnöje var brist på bytesmark eller att de upplevde att de inte behandlats korrekt av myndigheten och att processen tagit för lång tid.

Av dem som sålt mark var 40 procent tillfreds med att sälja marken och 20 procent var beredda att sälja marken under förutsättning att de fick bytesmark istället. Det innebar att 60 procent kunde tänka sig att avyttra marken till Naturvårdsverket för naturvårdsändamål. Cirka en fjärdedel svarade att de egentligen inte alls ville sälja marken, men de kunde tänka sig reservatsbildning och var då nöjda med intrångsersättning. Drygt 12 procent ville inte alls sälja marken oavsett pris och bytesaffär. Samtliga i den undersökta gruppen accepterade slutligen ersättning i någon form (Se Bilaga 11).

I ”Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård” (SOU 1998:95) togs frågan upp om minskad reavinstbeskattning som ett sätt att påskynda Naturvårdsverkets markförvärv. Endast två av de tillfrågade i enkätmaterialet har nämnt minskad reavinstbeskattning som en möjlighet för staten att underlätta markförvärv. De flesta önskade högre markpris och missnöjet gällde att markägarna upplevde att de inte fått ut marknadspris. Om detta stämmer kan antalet markägare som kräver bytesmark komma att öka.

9.4. Ökad efterfrågan av bytesmark

Mycket tyder på att fler kommer att kräva bytesmark i framtiden. Både SCA AB och StoraEnso Oy har förvarnat om att de kommer att kräva bytesmark1 för att gå med på försäljning av mark till Naturvårdsverket. För att till år 2010 klara betinget att skydda 320 000 ha skogsmark som naturreservat måste staten sannolikt bidra med betydligt mer bytesmark än hittills. Takten i reservatsbildandet skulle behöva tredubblas för att nå målen.

Naturvårdsverket uppger till utredningen att Sveaskog AB har 140 000 ha skogsmark som är intressant att ombilda till naturreservat.

1

Brev till Statsskogsutredningen.

Om denna mark köps in för att bli naturreservat behövs ytterligare 180 000 ha mark för att nå miljökvalitetsmålet. Om en tredjedel kräver bytesmark innebär det behov av ca 60 000 ha bytesmark. Sveaskog AB ska enligt bolagsordningen vara staten behjälplig att hitta bytesmark bl.a. vid bildning av naturreservat.

9.5. Skötselförvaltning

Alla nationalparker, natur- och kulturreservat ska ha föreskrifter för skötsel av marken respektive skötselplaner. Mycket skogsmark lämnas för fri utveckling och kräver inte annan skötsel än att gränsmarkeringar hålls intakta samt att stigar och leder underhålls för ökad tillgänglighet för friluftslivet. I skötselförvaltningen kan också ingå viss fastighetsförvaltning, t.ex. drift och underhåll av byggnader och andra fasta anläggningar samt deltagande i samfälligheter. Dit hör också olika upplåtelser som jordbruksarrenden, fiske- och jaktupplåtelser samt hyresavtal.

Länsstyrelsen kan enligt förordningen (1998:1252) om områdesskydd överlåta skötselförvaltning av naturreservat till annan förvaltare. Det kan t.ex. vara regionala naturvårdsstiftelser som Västkuststiftelsen, Skärgårdsstiftelsen och Upplandsstiftelsen. Om annan skötselförvaltare än länsstyrelsen eller kommunen väljs har länsstyrelsen respektive kommunen fortsatt tillsynsansvar för områdena.

Skötsel av nationalparker samt natur- och kulturreservat bekostas i huvudsak av medel från Naturvårdsverket. Därutöver ansöker länsstyrelserna om miljöstöd från Statens jordbruksverk, arbetsmarknadsmedel och EU-medel i varierande utsträckning. I vissa fall sker samfinansiering med andra aktörer, t.ex. stiftelserna som nämnts ovan. För Tyresta nationalpark har flera kommuner, länsstyrelsen och Naturvårdsverket bidragit med medel till Stiftelsen Tyrestaskogen, vars avkastning ska användas för administration och skötsel av nationalparken. Bidrag från Naturvårdsverket är emellertid dominerande i länsstyrelsernas budgetar för områdesskydd.

9.6. Skötselanslag från Naturvårdsverket

År 2000 fördelade Naturvårdsverket ca 88 miljoner kr för vård och skötsel av områdesskyddade marker (Se tabell 9.1). Av detta utgjorde ungefär 11 miljoner kr intäkter för upplåtelser, avgifter för service m.m. Bidraget har förstärkts och år 2002 fördelas 118 miljoner kr till

länsstyrelserna för vård och skötsel av skyddade marker. En fortsatt ökning av skötselbehovet förväntas, särskilt om mindre andel skogsmark lämnas för fri utveckling i de nya reservaten.

Länsstyrelserna äskar årligen medel för områdesskötsel från Naturvårdsverket som sedan beslutar om medelstilldelning. Länsstyrelserna rekvirerar beslutat bidrag två gånger per år från Naturvårdsverket och gör årliga redovisningar av medelsanvändningen.

Tabell 9.1

Användning av länsstyrelsernas skötselmedel år 2000

Typ av skötsel Miljoner kr Procent

Löpande årlig skötsel

15,5 17,7

Betes- och slåtterersättning

3,7 4,0

Restaureringar, t.ex. av betesmark

11,2 12,8

Utmärkning av gränser

0,6 0,7

Friluftsliv, inklusive renhållning, leder och information

14,5 16,5

Byggnader och fastighetskostnader

7,1 8,1

Personal och tillsynskostnader, t.ex. Naturum, båt m.m.

16,2 18,7

Administration

8,1 9,2

Uppföljning och utvärdering

2,2 2,5

Bidrag till kommuner, stiftelser m.fl.

1,5 1,7

Fjälleder

7,1 8,1

Summa kostnader

87,7 100,00

Källa:

Naturvårdsverket

9.7. Tillsyn av områdesskyddet

Naturvårdsverket är ansvarig för tillsynsvägledning vad gäller områdesskyddet utom när det gäller biotopskydd på skogsmark där Skogsstyrelsen är ansvarig myndighet. Länsstyrelsen har den operativa tillsynen över nationalparker och naturreservat, undantaget reservat bildade av kommuner för vilka kommunen har tillsyn. Skogsvårdsstyrelserna utövar tillsyn av biotopskydd på skogsmark. Tillsynen består främst av att övervaka att bestämmelser som gäller för respektive område följs, men omfattar även tillsyn av att den operativa förvaltningen sker enligt föreskrifter och skötselplaner. Tillsynen omfattar i dag ingen direkt övervakning över att skötsel av nationalparker och naturreservat utvecklas på ett sådant sätt att värdena som föranledde det ursprungliga skyddet upprätthålls.

Skötselförvaltning av ett område kan överlåtas till exempelvis en stiftelse, förening eller privatperson. Tillsynsansvaret kvarstår i sådana fall på myndigheten som bildat reservatet. Förvaltarens fältpersonal kan emellertid få förordnande som naturvårdsvakt enligt miljöbalken (26 kap. 23 §) och kan därigenom få vissa legala befogenheter i tillsynen. Det gäller exempelvis rätt att avvisa personer som beträder reservat med tillträdesförbud eller att beslagta redskap, fortskaffningsmedel m.m.

10. Förvaltning av statlig skog och skyddad mark

De statliga skogsförvaltarna är många till antalet. Det är dock endast några få som bedriver ett aktivt skogsbruk och förvaltar större arealer skogsmark. Totalt äger staten 4,8 miljoner ha produktiv skogsmark, vilket är 20 procent av landets produktiva skogsareal. Räknas nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden bort förvaltar staten 18 procent av den produktiva skogsmarken. Geografiskt är skogsmarken fördelad över hela landet. Dock är tyngdpunkten stor i norra delen av landet där staten är den dominerande skogsägaren. I södra och mellersta delarna av landet är arealerna mindre och mer spridda.

Utredningen har samlat in material om markarealer fördelat på produktiv skogsmark, annan användning, taxeringsvärden, bonitet och tillväxt samt trädslagsfördelning. Frågor har ställts angående certifieringar, landskapsplanering, målklassning m.m. Markarealerna för de större skogsinnehaven finns redovisade i kartform, både på en nationell karta samt uppdelat på län.

Dessutom har utredningen beställt analyser av två oberoende konsulter över de största förvaltarnas ekonomiska effektivitet och deras måluppfyllelse när det gäller miljöhänsyn, hänsyn till friluftslivet m.m. Här redovisas de sammanfattande resultaten. I kapitel 12 beskrivs samtliga förvaltare mer noggrant och i kapitel 13 finns innehaven av de största förvaltarnas skogsmark fördelad på län.

10.1. De statliga förvaltarna

Svenska staten äger ca 4,8 miljoner ha produktiv skogsmark. Av detta används ca 3,4 miljoner ha för virkesproduktion. 0,75 miljoner ha är skyddat i nationalparker och naturreservat. 0,4 miljoner ha är avsatta för andra ändamål, främst frivilliga avsättningar för naturvård. 0,2 miljoner ha utgörs av oindelad fjällnära skogsmark utanför reservaten.

Den statligt ägda skogen är fördelad på 23 förvaltare. Sveaskog AB är den i särklass största förvaltaren med ca 70 procent av den produktiva skogsmarken. Övriga större förvaltare är Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket och Naturvårdsverket (Naturvårdsfonden). Dessa större förvaltare ansvarar för totalt 99 procent av statens produktiva skogsmark.

Figur 10:1

Produktiv skogsmark fördelad på statliga förvaltare

Sveaskog AB:s sammanlagda markinnehav uppgår, efter köpet av AssiDomän AB, till 4,4 miljoner ha, varav 3,3 miljoner ha är produktiv skogsmark som brukas för virkesproduktion. Statens fastighetsverk innehar totalt 6,5 miljoner ha mark. En stor del av detta är fjäll och myrmarker. 0,9 miljoner ha är produktiv skogsmark och av detta används endast 0,3 miljoner ha för virkesproduktion. Fortifikationsverket förvaltar sammanlagt 0,4 miljoner ha mark och 0,1 miljoner ha av detta används för virkesproduktion.

Den produktiva skogsmark som Naturvårdsverket förvaltar i nationalparker och naturreservat omfattar knappt 0,4 miljoner ha. Produktiv skogsmark i naturreservat som förvaltas av övriga statliga förvaltare uppgår till ca 0,4 miljoner ha. Merparten av detta eller ca 0,4 miljoner ha förvaltas av Statens fastighetsverk. Resten förvaltas av Sveaskog AB (38 400 ha), AssiDomän AB (5 715 ha), Fortifikationsverket (760 ha), Skogsstyrelsen (168 ha) och AB Göta kanalbolag (12 ha).

Statens produktiva skogsmark fördelad på förvaltare/ägare

50%

19%

20%

8%

2%

1%

AssiDomän

Sveaskog

Statens Fastighetsverk

Naturvårdsverket

Fortifikationsverket

Övriga

AssiDomän AB

Sveaskog AB

Statens fastighetsverk

Naturvårdsverket

Fortifikationsverket

Övriga

Tabell 10.1

Statliga skogsförvaltare, arealer skogsmark samt virkesproduktion

(år 2000)

Förvaltare

Total

Produktiv Skogsmark Virkesuttag

areal(ha) skogsmark för virkesantal m

3

fub

1

(ha) produktion (ha)

Sveaskog AB

1 270 049 898 464 754 040 1 253 000

AssiDomän AB

3 130 000 2 367 404 2 223 267 5 200 000

Statens fastighetsverk

6 560 000 995 850 344 093

196 300

Naturvårdsverket

1 200 000 388 278 0

0

Fortifikationsverket

422 000 107 000 73 870 186 600

2

AB Göta kanalbolag

4 072 3 613 3 388

11 000

Hjälmare Kanal AB

3

1 236 1 045 944 (i Sveaskogs

volym)

Harpsundsnämnden

4

1 917 1 291 1 188

4 240

Akademiska Hus AB Uppgift saknas

418 414

0

Jordfonden

5

Uppgift saknas 17 703 17 636

0

LKAB

1 306

994 0

0

Luftfartsverket Uppgift saknas 1 613 1 261 10 000 Skogsstyrelsen 6 384 5 435 4 809 17 600 Sveriges geologiska undersökning (SGU) 130 10 0 0 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 5 715 1 887 1 812 2 600 Svenska Kraftnät 156 129 0 0 Svenska Skogsplantor AB 1 500 200 0 0 Statens järnvägar Uppgift saknas 2 500 0 0 Vasallen AB Uppgift saknas 142 0 0 Vasakronan AB Uppgift saknas 245 0 (högt detta år)

774

Vattenfall AB Vattenfall Fastigheter AB Uppgift saknas 3 585

0

Vägverket Uppgift saknas

521 0

0

Specialfastigheter Uppgift saknas

435 403

0

Sverige AB

Summa

4 797 462 3 427 120 6 882 114

1

m3fub=kubikmeter fast mått under bark

2

136 000 m3fub avverkades på den brukade arealen – därtill avverkades 50 600 m3fub på annan mark som tillhör fastigheten

3

Förvaltas av Sveaskog AB

4

Förvaltas av Statens fastighetsverk FD 4

5

Förvaltas av länsstyrelserna och Statens jordbruksverk, marken säljs för att åstadkomma bättre arrondering för mindre skogsbrukare.

De övriga 16 förvaltarnas innehav av produktiv skogsmark motsvarar 1 procent av det totala statliga skogsmarksinnehavet. Flera av dessa förvaltare bedriver aktivt skogsbruk, men skogsbruket är underställt andra ändamål. Det kan finnas skäl att diskutera om de mindre förvaltarnas arealer ska ingå i en ny myndighetsorganisation där all statligt ägd skogsmark samlas. Motiven till detta kan vara om markerna geografiskt ligger i närheten av annan skogsmark, om de kan användas som bytesmark, om de är viktiga för det rörliga friluftslivet eller om de har höga natur- och kulturmiljövärden.

10.2. Statliga förvaltares effektivitet

Utredningen har analyserat de nuvarande statliga skogsförvaltarnas effektivitet och hänsyn till andra intressen. Syftet har varit att undersöka både den ekonomiska effektiviteten och hur väl förvaltarna år 2000 uppfyllde statens mål för bl.a. biologisk mångfald och det rörliga friluftslivet.

Två oberoende konsulter har på utredningens uppdrag analyserat kostnadsstatistik och måluppfyllelse för Sveaskog AB, Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, AB Göta kanalbolag samt tre skogsvårdsstyrelser. Dessutom har utredningen via frågeformulär tagit in uppgifter från de olika förvaltarna. När det gäller analysen av Sveaskog AB baseras den på de förutsättningar som rådde före köpet av AssiDomän AB. Uppgifter om AssiDomän AB har tagits in i efterhand efter samma principer som för övriga bolag. I de jämförande analyserna har AssiDomän AB inte lagts in, däremot finns bolagets kostnadsbild med i diskussionerna.

Regler för myndigheter och bolag

Myndigheterna styrs av en mängd politiska beslut samt myndighetsinstruktioner och regleringsbrev. Verksförordningen (1995:1322) gäller helt eller delvis alla statliga myndigheter och reglerar allmänt deras verksamhet. Varje myndighet regleras också av egna myndighetsinstruktioner. Förvaltning av statliga fastigheter regleras i förordningen (1993:527) om statliga fastigheter m.m., vilken bl.a. anger att statlig fast egendom inte får förvärvas eller förvaltas av andra än fastighetsförvaltande myndigheter. Överlåtelse av statens fasta egendom regleras i förordningen (1996:1190) om överlåtelser av statens fasta egendom m.m.

Verksamheten i varje statlig myndighet är reglerad i respektive

myndighetsförordning, t.ex. förordningen (1996:312) med instruktion för Statens fastighetsverk. Myndighetsförordningen ger ramverket för vilken verksamhet som ska bedrivas, hur den ska bedrivas, vilken omfattning verksamheten ska ha etc. De årliga regleringsbreven anger bl.a. de ekonomiska och finansiella förutsättningarna för respektive myndighet, t.ex. hur stort anslag Naturvårdsverket får för markåtkomst i samband med reservatsbildningar eller vilket avkastningskrav som ska gälla för Statens fastighetsverk.

Verksamheten i statens helägda bolag regleras bl.a. av aktiebolagslagen (1975:1385) och bolagsordningen för respektive aktiebolag.

Ingen av de statliga skogsförvaltande myndigheterna har i sina instruktioner eller regleringsbrev några speciella krav på hur skogsbruket ska bedrivas eller vilka avkastningskrav som ska ställas på de olika markerna annat än allmänna formuleringar om miljöhänsyn etc. Det saknas därmed ”helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer” från statens sida.

Miljöcertifiering

De flesta av de stora statliga skogsförvaltarna inklusive AssiDomän AB, har antagit en egen miljöpolicy (Tabell 10:2). Många har också FSC-certifierat sin skog. Fortifikationsverket och Försvarsmakten gör egna s.k. övnings- och miljöanpassade skötselplaner (ÖMAS).

Tabell 10.2

De större statliga förvaltarnas certifieringsarbete m.m. år 2000

Förvaltare

ISO 14001 Certifierad Ekologiskt Landskaps-Inventering

skog bokslut planering av nyckel-

biotoper

Sveaskog AB

X

FSC

X

X

X

AssiDomän AB

X

FSC

X

X

X

Statens fastighetsverk FD Skog

Pågår, klart år 2002 FSC

X

X

X

Statens fastighets

-

verk FD 4

X

FSC

–

X Påbörjad

Fortifikationsverket

Påbörjad

– Endast för 2001 Delar av X

innehavet

AB Göta kanalbolag

Miljöpolicy

FSC Endast för 2001 –

X

Miljöutredning

Skogsstyrelsen

Pågår, klart år 2002 – Endast för 2001 Vissa har Vissa har

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

–

–

–

–

X

Ekologiska bokslut

Flera statliga förvaltare gör ekologiska bokslut och de flesta arbetar med ekologisk landskapsplanering. Sveaskog AB, AssiDomän AB och Statens fastighetsverk FD Skog har gjort egna ekologiska bokslut. Utredningen har låtit göra ekologiska bokslut för föryngringsavverkade arealer under 2000/2001 för Fortifikationsverket, AB Göta kanalbolag och tre skogsvårdsstyrelser .

Ett stickprov av utförda avverkningar har bedömts utifrån en femgradig skala enligt följande:

  • Ståndortsanpassning av åtgärderna.
  • Hänsyn till naturvården.
  • Hänsyn till vattendrag med omgivande växtlighet. Ståndortsanpassning av åtgärderna motsvarar betyget 4 utom för Skogsstyrelsen och AB Göta kanalbolag, som får betyget 4,8 respektive 5,0. Naturvårdshänsyn i avverkningarna hos de statliga förvaltarna ligger mellan 3,6 och 4,5. De mindre förvaltarna har högre betyg än de större när det gäller hänsyn till vattendrag och växtlighet längs vattendrag. Dock är de inventerade objekten inom detta område få och slutsatsen är därför osäker.

Generellt kan man säga att de större förvaltarna har lägre medelbetyg än de mindre. Antalet inventerade objekt är fler för de större förvaltarna, vilket gör att resultatet från en enstaka avverkning inte får lika stort genomslag som hos de mindre förvaltarna.

Målklassificering Gröna skogsbruksplaner

Målklassificering av skogsmarken är ett sätt att ange huvudinriktningen för skogsskötseln inom olika delar av ett skogsinnehavet. I SVS Gröna skogsbruksplaner definieras produktions- och miljömål för varje bestånd genom indelning av bestånden i fyra målklasser. Flera av de statliga förvaltarna har hela eller delar av sitt innehav klassat enligt detta målklassificeringssystem.

Än så länge är endast en mindre del av den statliga produktiva skogsmarken (exklusive nationalparker och naturreservat) indelad i målklasserna:

– naturvårdsmål orört (NO) – naturvårdsmål med skötsel (NS) – produktionsmål med förstärkt naturhänsyn (PF) – produktionsmål med generell naturhänsyn (PG).

Mer detaljerad information om målklassning för respektive förvaltare finns i kapitel 12.

Hänsyn till friluftsliv, rennäring m.m.

Många av förvaltarna skyltar stigar, gör grillplatser, parkeringsplatser m.m. för allmänheten. Några jämförande studier har emellertid inte kunnat göras eftersom kostnaderna inte bokförts separat. Inte heller samråd med samebyar respektive allmänhet och intresseorganisationer har bokförts separat vare sig i form av kostnader eller i form av antal timmar.

En skattning av kostnaden för samråd med myndigheter och olika intresseorganisationer tyder på att samråden kostar mellan 0,13 och 1,10 kr/m3fub per år för de större statliga skogsförvaltarna. Av konsultanalyserna framgår att de statliga förvaltarna frivilligt avsätter mer mark än jämförbara bolag och privata markägare.

I norra Sverige berörs all statligt ägd skogsmark av rennäringens verksamhet. De statliga förvaltarna samråder om planerade avverkningar med berörda samebyar. Framförhållningen är vanligen 1 till 2 år. Kommer man inte överens lämnas det planerade området utan åtgärd tills vidare. Samråden utmynnar dock oftast i någon form av kompromiss när det gäller planerade skogsbruksåtgärder. AssiDomän AB har beräknat att bolagets kostnader för anpassningar i skogsbruket motsvarar ett volymbortfall på ca 150 000 m3fub per år i Norrbottens län, vilket motsvarar ca 27 årsarbeten.

Höga kostnader för statliga förvaltare

Enligt de konsultanalyser utredningen beställt var kostnaderna i det statliga skogsbruket högre än i det privata under år 2000. I dessa analyser är emellertid AssiDomän AB inte medräknad. För de mindre statliga förvaltarna uppgick kostnaderna i norra delen av landet till 206 kr/m3fub, vilket ska jämföras med de privata skogsägarnas kostnad på 147 kr/m3fub. AssiDomän AB hade en bättre kostnadsbild, men ligger ändå något över den privata sektorns genomsnittskostnad.

I södra Sverige var skillnaden mellan statligt och privat skogsbruk mindre. Kostnaden för de mindre statliga förvaltarna var 202 kr/ m3fub jämfört med det privata skogsbrukets 165 kr/m3fub. Assi-Domän AB var här i nivå med den privata sektorn.

Tabell 10.3

Volymvägda kostnader i statligt skogsbruket, kr/m

3

fub, år 2000

Statlig

Privat Statlig Privat

norr

norr* söder söder*

Drivning

98

90

125

102

Skogsvård

44

29

30

31

Vägar

15

9

8

9

Övriga kostnader

10

3

7

4

Administration

39

1 6

33

19

Summa

206

147

202

165*

*SkogForsks eget jämförelsematerial, dvs. både privata skogsägare och bolag.

(

Källa:

Statsskogsutredningens, arbetsmaterial SkogForsk 2001-10-08)

Av konsultanalyserna framgår att de statliga förvaltarna (AssiDomän AB finns inte med i analysen) fick lägre genomsnittspriser för timmeroch massaved jämfört med de privata aktörerna. Sammanfattningsvis hade de statliga skogsförvaltarna högre utgifter och lägre inkomster än de privata. Det finns förklaringar på en rad punkter, bl.a. att de redovisade statliga förvaltarna är förhållandevis små, att delar av skogsinnehavet ligger långt från allmän väg och att transportsträckorna till mottagande industri är långa. Men det ger enligt konsulterna inte hela förklaringen. Det finns således potential att höja effektiviteten i den statliga skogsförvaltningen.

Sannolikt finns även vissa samordningsvinster att uppnå genom att lägga ihop skogsbruk och skötsel av nationalparker och naturreservat i samma organisation. Det har dock varit svårt att utvärdera effektiviteten när det gäller skötsel av nationalparker och naturreservat. Anledningarna är att ansvaret är utspritt i organisationerna och förvaltningsuppdragen har olika karaktär. Det har inte gått att få tydliga besked om tidsåtgång och kostnader för olika arbetsuppgifter vare sig på länsstyrelserna eller från Naturvårdsverket.

Sammanställning. Statliga förvaltare. Skogsinnehav

Fastighetsförvaltare Ägoslag enligt fastighetstaxeringen (ha) Taxeringsvärden (milj. kr.) Produktiv Produktiv skogsmark skogsmark användning (ha) (ha)

Skogsmark Skogs-Summa Skogs-Skogs-Summa Enligt Skogs- Skogs-

impediment skogsmark mark impediment skogsmark indelningsmark där mark

och skogsoch skogsregister virkespro- för andra impediment impediment duktionen ändamål

utnyttjas

AssiDomän AB

2 295 835 704 321 3 000 944 16 193 275 16 468 2 367 404 2 223 267 144 137

Sveaskog AB

719 567 253 392 972 959 3 403 57 3 460 898 464

754 040 144 424

Statens fastighetsverk FD Skog 506 123 1 194 774 1 700 897 859 148 1 007 783 071

333 810 449 261

Statens fastighetsverk FD 4 12 779

1 202 13 981

12 779

10 283 2 496

Fortifikationsverket

54 280

22 869 77 149 470 10

107 000

73 870 33 130

Skogsstyrelsen

5 435

500

5 935 69

5 435

4 809 626

AB Göta kanalbolag

3 613

323

3 936 54

3 613

3 388 225

Hjälmare Kanal AB

1 045

97

1 142 16

1 045

Harpsundsnämnden

1 290

1 290

1 291

1 188 103

Naturvårdsverket

388 278

388 278 266 13

388 278

388 278

Jordfonden

17 703

1 530 19 233 55

17 703

17 631

Sveriges lantbruksuniversitet

1 887

235

2 123 19

1 888

1 812

LKAB

994

310

1 304

7

Tabellen fortsätter på nästa sida

Förvaltning av statlig skog och skyddad mark

Fastighetsförvaltare Ägoslag enligt fastighetstaxeringen (ha) Taxeringsvärden (milj. kr.) Produktiv Produktiv skogsmark skogsmark användning (ha) (ha)

Skogsmark Skogs-Summa Skogs-Skogs-Summa Enligt

Skogs- Skogs-

impediment skogsmark mark impediment skogsmark indelningsmark där mark

och skogsoch skogsregister virkespro- för andra impediment impediment duktionen ändamål

utnyttjas

Svenska Skogsplantor AB

200

200

Vägverket

152

44

196

Statens järnvägar

1 200

1 200

2 400

1 200

1 200

Vasakronan AB

245

245

Vasallen AB

142

142

1

Vattenfall AB

1 575

1 575

1 575

Vattenfall fastigheter AB

2 010

2 010

2 010

Sveriges geologiska undersökning 10

115

125

Akademiska Hus AB

407

65

472

Svenska Kraftnät

129

16

145

Luftfartsverket

1 614

27

1 641

1 613

1 261

Specialfastigheter Sverige AB

435

2

436

Totalsumma

4 016 948 2 181 022 6 195 172 21 410 504 21 918 4 597 463 3 427 119 1 170 343

Sammanställning. Statliga förvaltare. Naturreservat m.m.

Fastighetsförvaltare Skogsmark för naturvård

Nyckelbiotoper

Produktiv National-Naturreservat Naturreservat Kulturreservat Skogsmark Naturvårds-Biotops

skogsmark parker som förvaltas på annan som förvärvats avtal skyddsområde

av NV (Naturstatlig mark av NV för naturvårdsfonden) än Naturvårdsändamål

vårdsfondens

AssiDomän AB

27 000

5 714

Sveaskog AB

9 169

38 401

Statens fastighetsverk FD Skog

41 471

402 397

Statens fastighetsverk FD 4

189

430

Fortifikationsverket

1 241

760

Skogsstyrelsen

136

168

AB Göta kanalbolag

36

12

Hjälmare Kanal AB

7

Harpsundsnämnden Naturvårdsverket

116 434 185 525

86 319

Jordfonden

97

Sveriges lantbruksuniversitet

30

LKAB

Tabellen fortsätter på nästa sida

Förvaltning av statlig skog och skyddad mark

Fastighetsförvaltare Skogsmark för naturvård (forts.)

Nyckelbiotoper

Produktiv National-Naturreservat Naturreservat Kulturreservat Skogsmark Naturvårds-Biotops

skogsmark parker som förvaltas på annan som förvärvats avtal skyddsområde

av NV (Naturstatlig mark av NV för naturvårdsfonden) än Naturvårdsändamål

vårdsfondens

Svenska Skogsplantor AB Vägverket Statens järnvägar Vasakronan AB Vasallen AB Vattenfall AB Vattenfall fastigheter AB Sveriges geologiska undersökning Akademiska Hus AB Svenska Kraftnät Luftfartsverket Specialfastigheter Sverige AB

20

Totalsumma

79 365 116 434 185 525 447 912

86 319

Sammanställning. Statliga förvaltare. Övrig mark

Fastighetsförvaltare Skogsmark för andra ändamål (ha)

Egna Frivilliga hän-Hänsyn till Friluftsliv Hänsyn till Utbildnings-Övnings- och Annat reservat synsområden rennäningen och rekrealuftfart, vägar ändamål skjutfält ändamål

tion m.m. och järnvägar

AssiDomän AB

7 165 130 913

Sveaskog AB

259 96 163

2 122

881

6 430

Statens fastighetsverk FD Skog

46 864

200 000

Statens fastighetsverk FD 4

104

1 213

20

Fortifikationsverket

20 11 631

18 606

1 900

Skogsstyrelsen

2

528

AB Göta kanalbolag

191

9

Hjälmare Kanal AB

68

33

Harpsundsnämnden

103

Naturvårdsverket Jordfonden

51

Sveriges lantbruksuniversitet

46

LKAB

Tabellen fortsätter på nästa sida

Förvaltning av statlig skog och skyddad mark

Fastighetsförvaltare Skogsmark för andra ändamål (ha) (forts.)

Egna Frivilliga hän-Hänsyn till Friluftsliv Hänsyn till Utbildnings-Övnings- och Annat reservat synsområden rennäringen och rekrealuftfart, vägar ändamål skjutfält ändamål

tion m.m. och järnvägar

Svenska Skogsplantor AB

Vägverket

Statens järnvägar

1 200

Vasakronan AB

Vasallen AB

4

Vattenfall AB

1 575

Vattenfall fastigheter AB

2 010

Sveriges geologiska undersökning

Akademiska Hus AB

4

Svenska Kraftnät

Luftfartsverket

7

125

Specialfastigheter Sverige AB

11

T otalsumma

7 558 287 914

2 122

1 101

2 161

7 123 18 606 207 093

11. Värdering av skogsmark

Varje statlig förvaltares skogsmarker har kartlagts när det gäller kommersiella värden samt övriga värden som t.ex. natur- och kulturmiljövärden. De uppgifter som begärts in av utredningen finns redovisade i bilagd tabell kapitel 10 samt till viss del även i beskrivningen av varje förvaltare i kapitel 12. Med hjälp av de uppgifter förvaltarna rapporterat in redovisas här skogsmarkens kommersiella värden. Här redovisas också vad den produktiva skogsmarken används till utöver virkesproduktion.

11.1. Kommersiella värden

Det kommersiella värdet av skogsmark kan bestämmas på flera sätt. Det kan vara det värde en egendom långsiktigt kan avkasta (avkastningsvärde) eller det värde någon är beredd att betala för egendomen (marknadsvärde). Även den potentiella årliga ekonomiska avkastningen är i sig ett mått på det kommersiella värdet.

Fastighetstaxeringen är en konsistent och systematisk värdering av fastigheter i landet. Taxeringsvärdet ska representera 75 procent av marknadsvärdet och grundas på uppgifter om skogstillståndet på den enskilda fastigheten och statistik rörande det faktiska marknadspriset inom olika delar av landet. Medelpriset för skogsmark i landet år 2000 var 24 000 kronor per ha.

Riksrevisionsverket menar att staten måste kunna redovisa sina tillgångar på ett rättvisande sätt och också redovisa möjligheterna till avkastning på tillgångarna. Verket konstaterade 1996 att myndigheterna i stor utsträckning saknar tillförlitliga uppgifter om sina tillgångar och att vissa marker inte har några taxeringsvärden (1996:48). Två år senare ansåg Riksrevisionsverket att värderingen av statens tillgångar fortfarande var oklar (RRV 1998:62). Inte heller nu finns primära uppgifter om taxeringsvärdet på myndigheternas hela skogsinnehav.

Tabell 11.1

Skogsmarkens taxeringsvärden, statliga skogsförvaltare

Fastighetsförvaltare Ägoslag enligt fastighets-Taxeringsvärden (miljoner kr)

taxeringen (ha)

Skogsmark Skogsimpedi- Skogsmark Skogsimpedi- Summa skogsinklusive ment inklusive inklusive ment inklusive mark och skogsskattningar skattningar skattningar skattningar impediment inklusive skattningar

AB Göta kanalbolag

3 613 323

54

0

54

Akademiska Hus AB

407

65

2

0

2

AssiDomän AB

2 295 835 704 321 16 193 275 16 468

Fortifikationsverket

54 280 22 869

470 10

480

Harpsundsnämnden

1 290

22

22

Hjälmare Kanal AB

1 045 97

16

0

16

Jordfonden

17 703 1 530

188

1

189

LKAB

994 310

7

0

7

Luftfartsverket

1 614 27

18

0

18

Naturvårdsverket

266 13

279

Statens fastighetsverk FD 4 12 779 1 202

238

1

239

Statens fastighetsverk FD Skog 506 123 1 194 774

859 148 1 007

Sveriges geologiska undersökn. Sveriges Lantbruksuniversitet 1 887 235

20

0

20

Svenska Skogsplantor AB 200

4

4

Skogsstyrelsen

5 435 500

74

0

74

Specialfastigheter Sverige AB 435

1

8

8

Statens järnvägar

1 200 1 200

Sveaskog AB

719 567 253 392 3 403 58 3 461

Svenska Kraftnät

129

16

0

0

0

Vasakronan AB

245

4

4

Vasallen AB

142

3

3

Vattenfall Fastigheter AB 2 010

16

16

Vattenfall AB

1 575

5

5

Vägverket

152

44

Summa

3 628 660 2 180 906 21 870 506 22 375

Med syfte att få en heltäckande beskrivning av det statliga skogsinnehavets kommersiella värden har utredningen skattat taxeringsvärdet även för de marker där primära uppgifter saknas. Skattningarna har grundats på enkla medeltal för redovisade taxeringsvärden per kubikmeter alternativt per hektar i de län där innehavet ligger. Även om kompletterande skattningar är stora svarar dock primäruppgifterna för 98 procent av det totala taxeringsvärdet. Med de gjorda skattningarna har taxeringsvärdet ökat från 21,9 miljarder kronor till 22,4 miljarder kronor för den samlade statligt ägda skogsmarken (Tabell 11.1).

11.2. Skogsmarkens avkastningsvärde

Det beräknade taxeringsvärdet kan tjäna som underlag för beräkning av potentiell årlig ekonomisk avkastning i ett kommersiellt skogsbruk. Grunden för detta är den starka kopplingen mellan avkastningsvärdet och marknadsvärdet för skogsfastigheter. Ett rimligt direktavkastningskrav för ett kommersiellt skogsbruk är 4,5 procent före skatt ställt på ett taxeringsvärde uppräknat till marknadsvärdet (1,33 x taxeringsvärdet). Detta avkastningskrav tilllämpas av Svenska kyrkan. Nivån motsvarar även det resultatmål AssiDomän AB presenterade på en kapitalmarknadsdag i augusti 2001.

Ett annat sätt att beräkna den potentiella årliga ekonomiska direktavkastningen är att utgå från den tillväxt som är tillgänglig för avverkning. Här har avkastningen beräknats till 80 procent av tillväxten på de marker som används för virkesproduktion.

Anledningen till att avkastningen beräknas enbart på den virkesproducerande arealen är att en stor andel av statens skogsmark är avsatt för andra ändamål än virkesproduktion. Att som brukligt är beräkna avkastningen på hela den produktiva arealen skulle i detta sammanhang bli alltför missvisande.

Genom att applicera nyckeltal för resultat per avverkad kubikmeter på den tillgängliga tillväxten har den potentiella årliga avkastningen beräknats. Använda nyckeltal är: 147 kr/m3 fub i Norrland, 221 kr/m3fub i Svealand och 195 kr/m3 fub i Götaland.1

Resultaten redovisas i Tabell 11.2. Båda beräkningsexemplen ger en årlig avkastning på ca 1,3 miljarder kr. De fastigheter som kommersiellt kan nyttjas för andra ändamål än skogsbruk har normalt ett högre värde (återspeglas i taxeringsvärdet) än det värde som skogsbruket kan avkasta. Detta förklarar en del av skillnaden mellan de olika beräkningssätten.

Tabell 11.2

Beräknad teoretisk avkastning av statligt ägd skogsmark

Fastighetsförvaltare

Tillväxt Teoretisk avkastning

Redovisad

(miljoner kr) vinst (miljoner kr)

Antal skat-Inklusive Antal skat-Antagande Antagande att mark- År 2000 tade taxeskattningar tade tillväxt- 80% av till- nadsvärdet förräntas enligt förringsvärden m

3

sk/år uppgifter växten avmed 4,5%, uppräkvaltarnas

verkas, nat taxeringsväruppgifter inklusive de, inklusive skattskattningar ningar

AB Göta kanalbolag

17 880

2,4

3,2

2,2

Akademiska Hus AB

1 1 216 1

0,1

0,1

AssiDomän AB

3 8 673 553

999,9 988,1

890,0

Fortifikationsverket

4 267 027 6 33,8

28,8

24,4

Harpsundsnämnden

1 8 169 1

1,2

1,3

Hjälmare Kanal AB

1 6 232

0,9

1,0

Jordfonden

27 81 302 23 11,1

11,3

LKAB

0,4

Luftfartsverket

1 6 177

0,9

1,1

Naturvårdsverket

16,7

Statens fastighetsverk FD 4 27 63 925 2

8,7

14,3

3,7

Statens fastighetsverk FD Skog 2 494 127

47,6

60,4

13,7

Sveriges geologiska undersökning Sveriges lantbruksuniversitet 5 7 885 21

1,0

1,2

Svenska Skogsplantor AB 1

0,3

Skogsstyrelsen

9 24 855 3

2,9

4,5

0,9

Specialfastigheter Sverige AB 4 2 652 2

0,3

0,5

Statens järnvägar

1

Sveaskog AB

17 1 974 604 3 214,7 207,6

136,0

Svenska Kraftnät

1

0,0

Vasakronan AB

1

0,3

Vasallen AB

2

0,2

Vattenfall Fastigheter AB 6

0,9

Vattenfall AB

12

0,3

Vägverket

1

Summa

127 11 629 595 62 1 326,0 1 343 ,0 1 071,0

11.3. Skogsmark för annat än virkesproduktion

Förutom för virkesproduktion används skogsmarken för en rad andra ändamål. Vanligast är att avsätta marken för att bevara biologisk mångfald. Av den totala arealen naturvård är ca 70 procent eller 0,75 miljoner ha avsatt som nationalpark och naturreservat resten är frivilliga avsättningar beslutade av de olika förvaltarna. Sannolikt har kravet på avsättning av 5 procent av den produktiva skogsmarken för att erhålla FSC-certifiering styrt mot avsättning för naturvård.

De förhållandevis blygsamma avsättningar som gjorts för friluftsliv och rekreation tyder på att denna verksamhet i dag pågår samtidigt med kommersiellt skogsbruk. Kulturreservat är en ny skyddsform och har än så länge begränsad omfattning. Många värden som har sitt ursprung i äldre odlingsformer och brukningsmetoder bevaras i dag under begreppet naturvård.

Tabell 11.3 Statligt ägd skogsmark fördelad på användningsområden

Virkesproduktion 3 427 119 ha Naturvård 1055 971 ha Övningsfält och skjutfält 18 606 ha Utbildning 7 123 ha Rennäring 2 122 ha Friluftsliv och rekreation 1 101 ha Luftfart, vägar och järnvägar 2 161 ha Kulturreservat 3 ha Annat ändamål 207 093 ha

I tabell 11:3 redovisas arealer produktiv skogsmark avsatta för olika ändamål. Oindelad mark på 200 000 ha har här bokförts under posten ”Annat ändamål”. Den mark som samebyarna nyttjar för renbete utgörs av så gott som all mark i Norrbottens och Västerbottens län samt stora delar av marken i södra fjällregionen. I tabellen redovisas endast mark där det råder restriktioner för skogsbruket.

Den statligt ägda skogsmarken används för en rad olika ändamål. Som framgår av tabellen är det stor dominans för virkesproduktion. Huvuddelen av marken eller ca 70 procent används för att producera timmer och massaved. Det är också virket som ger de i särklass största inkomsterna och bidrar till sysselsättningen.

Skogen är också viktig för att bevara biologisk mångfald. Den totala andelen skogsmark som avsatts för naturvård är 23 procent. Räknas enbart mark som är områdesskyddad minskar andelen till 16 procent. Skogens värde för rekreation och friluftsliv har ökat starkt under senare år. Endast en liten andel av skogsmarken uppges av de statliga skogsförvaltarna användas för rekreation. Det är sådana marker som avsatts för rekreationsändamål och där det finns restriktioner för skogsbruket. Dock används även skogsmark för virkesproduktion i hög grad för rekreation.

Statens skogsmark används även för andra ändamål. Den största arealen utgörs av rennäringens åretrunt- och vinterbetesmarker. Även skogsmark för militära ändamål utgör en stor andel av den statligt ägda skogsmarken. I dessa fall kan skogsbruk bedrivas parallellt med annat nyttjande. Dessa arealer finns inte med i tabellen.

Någon värdering av det samhällekonomiska värdet av avsatta arealer har inte gjorts. Konjunkturinstitutet har dock beräknat att skogsmarkens rekreationsvärde är ca 20 miljarder kronor (SOU 2001:2). Om detta appliceras på de 20 procent skogsmark staten äger blir rekreationsvärdet 4 miljarder kronor.

12. Redovisning av statliga skogsförvaltare

Alla statliga skogsförvaltare har genom en enkät fått ange total förvaltad markareal, areal produktiv skogsmark samt svara på hur stor andel av den produktiva skogsmarken som huvudsakligen används för virkesproduktion respektive för andra ändamål. De har också fått uppge taxeringsvärde, samt uppgifter om virkesförråd, tillväxt och bonitet för den mark som huvudsakligen används för virkesproduktion. Omfattningen av reservat, andra skyddsformer samt frivilliga avsättningar och nyckelbiotoper har redovisats. I de fall förvaltarna tillämpar målklassning av den produktiva skogsmarken, har det redovisats. De olika markernas användning för andra ändamål än skogsbruk har kartlagts. De andra ändamål som efterfrågats är:

– Naturvård – Kulturvård – Hänsyn till rennäring – Hänsyn till luftfart, vägar och järnvägar – Utbildning och vetenskapliga ändamål – Övnings- och skjutfält – Friluftsliv och rekreation Som ett led i beskrivningen av förvaltarna har aktuella och relevanta propositioner, betänkanden och riksdagsskrivelser studerats. Dessutom har myndighetsinstruktioner, regleringsbrev, bolagsordningar och årsredovisningar för de statliga förvaltarna gåtts igenom.

12.1. Kommentarer till redovisningarna

Under utredningen har en del problem med materialet framkommit. Ett exempel är att taxerad areal enligt skattemyndighetens fastighetstaxering inte alltid stämmer överens med hur marken brukas och klas-

sificeras i interna skogliga system och skogsbruksplaner. Ett annat exempel är osäkerheten i arealuppgifterna, något som Riksrevisionsverket (RRV) tidigare uppmärksammat i sin rapport ”Statens markinnehav” (RRV 1996:48).

Det finns en del felkällor i de arealskattningar som är registrerade hos de statliga förvaltarna, t.ex. om arealen verkligen avser produktiv skogsmark eller inte, om marken alls är indelad, ”färskheten” i arealuppskattningarna etc. För flera av de statliga förvaltarna stämmer inte areal produktiv skogsmark enligt fastighetstaxeringen överens med den areal som brukas för virkesproduktion. Detta gäller för Sveaskog AB, Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket.

Sveaskog AB har en större areal produktiv skogsmark i sitt interna skogliga register jämfört med uppgiften i fastighetstaxeringen. Delvis beror det på att en del fastigheter år 2000 fortfarande var samtaxerade med AssiDomän AB och att Sveaskog AB:s innehav hela tiden förändras genom förvärv och avyttringar. Skattemyndighetens taxering har en eftersläpning på 1–2 år på grund av processen från fastighetsbildning till omtaxering och ligger därför aldrig i fas med Sveaskog AB:s arealuppgifter.

Problemen för Statens fastighetsverk berör i huvudsak FD Skog, som år 2000 hade 333 810 ha produktiv skogsmark för virkesproduktion i sitt skogliga register. Av den produktiva skogsmarken var 46 864 ha undantaget från skogsbruk, eftersom den klassats som NOoch NS-objekt i den naturvärdesinventering som då pågick. Till detta kommer oindelad produktiv skogsmark som inte ligger i reservat och skogsmark som är avsatt som naturreservat, men där man inte vet hur stor del som är produktiv skogsmark. Bedömningen är att arealen oindelad produktiv skogsmark utanför reservat är ca 200 000 ha och arealen produktiv skogsmark inom reservaten är 402 827 ha (70 procent av totalarealen 575 000 ha).

Sammantaget innebär det att den totala produktiva skogsmarksarealen inom Fastighetsverket FD Skog bedöms uppgå till 983 071 ha. Bristen på ordentlig kartläggning medför att en sammanställning av arealerna för FD Skog är behäftad med stor osäkerhet när det gäller den del av marken som inte är fastighetstaxerad eller finns registrerad i verkets interna skogliga register.

Ytterligare en felkälla är det faktum att typkoderna i fastighetstaxeringen inte stämmer överens med hur marken brukas. Detta gäller exempelvis för Fortifikationsverket och Vägverket. Fortifikationsverket har en stor del mark taxerad som försvarsfastighet, men bedriver bl.a. skogsbruk på delar av den. Ungefär hälften av Fortifikationsverkets

produktiva skogsmark är fastighetstaxerad som skogsmark och resten som försvarsfastighet. För Vägverket är endast 152 ha av 521 ha taxerad som produktiv skogsmark. Resten är t.ex. taxerad som lantbruksenhet eller småhus med ett värde som understiger 1 000 kr, som gatueller parkmark på industrienhet eller som kommunikations- eller försvarsbyggnad.

En annan orsak till att redovisade arealer i förvaltarbeskrivningarna inte alltid stämmer med uppgifter i enkätmaterialet är att uppgifterna är hämtade från olika interna register. Det kan exempelvis bero på att det tillkommit underlag i form av skogsbruksplaner, som inte varit tillgängliga tidigare. Redovisningen av förvaltarnas totala markinnehav innehåller stora osäkerheter när det gäller de mindre förvaltarna, då dessa inte alltid uppgivit all övrig mark utan endast skogsmarksarealer.

För en del förvaltare stämmer inte redovisningen av arealerna med uppgifterna i enkätmaterialet. Orsaken är att det finns ”övrig mark” som inte redovisats.

Arealen produktiv skogsmark som redovisats som naturreservat är i de flesta fall osäker. Det beror på att andelen produktiv skogsmark endast skattats för de flesta av dessa områden.

Kartor

Förutom uppgifter om arealer har utredningen även sammanställt kartmaterial för statens fyra större skogsförvaltare och AB Göta kanalbolag. Arealerna för Statens fastighetsverk omfattar endast arealer nedanför barrskogsgränsen. Samtliga nationalparker och naturreservat är utmärkta på kartorna. För flera av förvaltarna har endast fastighetsbeteckningar funnits tillgängliga och det har inte gått att få fram samtliga koordinater. Kartorna kan därför misstämma något med verkligheten. Dock finns alla större markinnehav med på de presenterade kartorna. Endast i undantagsfall finns arealer mindre än 500 ha med.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfondens speciella karaktär och syfte gör att den inte kan jämföras med de övriga statliga skogförvaltarna och kommer därför inte att redovisas i detta material. Den är emellertid intressant att beakta utifrån perspektivet att skogsmark som tillhör fonden kan användas som bytesmark vid reservatsbildning.

När Allmänna arvsfonden tar emot kvarlåtenskap, som omfattar egendom av väsentlig betydelse ur kulturhistorisk eller natur- eller kulturvårdssynpunkt, kan fonden avstå från arvet till en juridisk person som anses ha särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen. En sådan begäran ställs till Kammarkollegiet. Exempel på detta kan vara att en ideell förening, en kommun eller liknande tar kontakt med Allmänna arvsfonden eller den gode man som fonden utsett. Vid ansökningar som är av intresse från naturvårdssynpunkt ansöker Naturvårdsverket, som i den frågan samarbetar med länsstyrelsen.

Allmänna arvsfonden får varje år mellan 500 och 600 arv. Av dem är det ca 50 som omfattar skog. År 2000 var skogsarealen 700 ha, år 2001 var den 1 100 ha. Fondens målsättning är att 70 procent av dessa fastigheter ska säljas inom 12 månader. Efter en värdering sker försäljning på marknaden genom fondens gode man på orten.

Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond. Fondens bokförda värde uppgick den 31 december 2000 till ca 1,1 miljarder kronor och marknadsvärdet var ca 3,9 miljarder kronor. Kostnaderna för fondens förvaltning för år 2000 var ca 15 miljoner kronor.

Donationsfastigheter

Uppsala och Lunds universitet förvaltar sedan en lång tid egendomar som bl.a. donerats av svenska kungar och andra mecenater. Under senare delen av 1900-talet har det framförts olika uppfattningar om donationsegendomar ska anses vara statlig egendom eller om de är stiftelser och därmed egna rättsobjekt. På grund av de ställningstaganden Justitiekanslern gjort under senare tid, får det för närvarande anses att egendomarna inte ska betraktas som statliga. De berörs därför inte i utredningen.

12.2. Redovisning av förvaltare

Nedan följer beskrivningar av de myndigheter och helstatliga bolag som år 2000 förvaltade statlig skogsmark. Varje förvaltare beskrivs utifrån sin historik, sitt förvaltningsuppdrag och verksamhetens innehåll, organisation och ekonomi. Vidare redovisas markinnehavet och dess användning. De redovisade siffrorna och värdena avser år 2000 om inget annat anges.

Av de myndigheter som bedriver skogsbruk redovisas de fyra största myndigheterna först, därefter redovisas övriga myndigheter i alfabetisk ordning. Sveaskog AB inklusive Hjälmare Kanal AB AssiDomän AB Statens fastighetsverk inklusive Harpsundsnämnden Fortifikationsverket Naturvårdsverket/Naturvårdsfonden

AB Göta kanalbolag Akademiska Hus AB Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) Luftfartsverket Skogsvårdsorganisationen (SVO) Specialfastigheter Sverige AB Statens jordbruksverk/Jordfonden Statens järnvägar Svenska Kraftnät Svenska Skogsplantor AB Sveriges geologiska undersökning (SGU) Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Vasakronan AB Vasallen AB Vattenfall AB Vägverket

12.3. Sveaskog AB

Sveaskog AB är ett av staten helägt skogsbolag. Det bildades 1998 som ett dotterbolag till AssiDomän AB, som delade ut Sveaskog AB till sina aktieägare. Staten förvärvade Sveaskog AB genom att lösa in bolagets aktier mot en del av sitt aktieinnehav i AssiDomän AB. Därigenom minskade statens ägarandel i AssiDomän AB från 51 procent till ca 35 procent. Staten ansåg att det fanns flera positiva effekter med ett separat statligt skogsbolag, t.ex. konkurrens om vedråvara, arrondering av mark vilket underlättar markbyten på kommersiella villkor och genom att det blir lättare att överföra mark till staten för statliga ändamål (prop. 1998/99:1).

I samma proposition anges även att mark, som är skyddsvärd och icke-kommersiell, skulle komma att föras över från Sveaskog AB till

Statens fastighetsverk. Där angavs också att mark skulle komma att överföras från Statens fastighetsverk till Sveaskog AB för att uppnå en renodling av verksamheterna i bolaget och myndigheten.

Sveaskog AB:s markinnehav är huvudsakligen beläget i Norrlands inland samt norra Dalarna, Uppland, Sörmland och sydvästra Sverige.

Förvaltarens uppdrag

Enligt bolagsordningen ska Sveaskog AB äga och förvalta fast och lös egendom samt bedriva skogsbruk och skogsindustriell verksamhet och därmed förenlig verksamhet. De övergripande målen för Sveaskog AB:s verksamhet är skogsförvaltning, att utveckla andra värden såsom upplevelser och att vara en oberoende aktör på den svenska virkesmarknaden. Målsättningen är att bedriva ett kommersiellt och effektivt skogsbruk samtidigt som miljöarbetet och respekten för naturvärden är centrala i verksamheten.

Det överlåtelseavtal som slöts mellan staten och dåvarande Domän AB för att reglera överförandet av mark till bolaget (se avsnittet om AssiDomän AB) kom att gälla även för Sveaskog AB. Sveaskog AB förvärvade fast egendom som omfattas av detta avtal när bolaget knoppades av från AssiDomän AB. Villkoren i avtalets punkter 9.10.5, 9.10.6 och 9.12 gäller nu även för Sveaskog AB (”Huvudavtal avseende etablering av Sveaskog AB mellan AssiDomän AB och Sveaskog AB”).

Miljöcertifiering

Sveaskog AB:s skogar och skogsbruk är certifierade enligt ISO 14001 respektive FSC. För bolagets verksamhet finns ett övergripande miljömål och nio särskilda miljömål fastställda. Miljömålen omfattar bl.a. upprättandet av ekologiska landskapsplaner, bränning, ekologiska bokslut och minskad användning av fossila bränslen. Enligt Sveaskog AB:s miljöpolicy ska företaget bedriva ett kretsloppsanpassat och uthålligt skogsbruk. Biologisk mångfald ska tryggas och skogsbruket ska ge en god ekonomisk avkastning.

Forskning och utveckling

Eftersom företaget förvaltar merparten av de skogliga försöksparkerna i landet har man ett nära samarbete med olika företrädare för den skogliga forskningen i landet. Sveaskog AB bidrar med 197 000 kr per

år till SkogForsk, utöver den obligatoriska 50-öringen och bolaget är representerat i styrelsen och i en rådgivande grupp. Sveaskog AB deltar även på olika sätt i en rad forskningsprojekt inom olika områden till en sammanlagd kostnad av 0,70 kr per avverkad m3fub. Sveaskog AB samarbetar med bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Högskolan i Dalarna, några samebyar, Linköpings Universitet, Artdatabanken, Svenskt Trä och Nordic Timber Council. För år 2002 är 2,9 miljoner kr budgeterade till forskning och utveckling inom områdena skogsbruk, miljö, virkesmarknad och upplevelser, varav ca 500 000 kr utgörs av den obligatoriska 50-öringen till SkogForsk.

Hösten 2001 påbörjades ett utbildningsprogram i ekologi och miljö för i första hand planerare. Utbildningen sker inom ramen för Linköpings Universitet och omfattar 5 poäng. Även distriktschefer och andra berörda ska så småningom genomgå utbildningen.

Skogsförvaltningen

Sveaskog AB har en geografisk organisationsstruktur som omfattar ett huvudkontor i Kalix och nio distrikt spridda över landet:

– Norrbotten (Kalix) – Västerbotten (Vilhelmina) – Mellannorrland (Östersund) – Ljusdal – Särna – Uppland (Täby) – Södermanland (Strängnäs) – Norra Götaland (Kinna) – Södra Götaland (Osby). Dessutom finns ett kontor i Hedemora med vissa stabsfunktioner för verksamhetsområdena skogsbruk och miljö, virkesmarknad och ekonomi. Även distriktskontoret i Östersund hyser några stabsfunktioner. Sveaskog AB sysselsätter totalt 147 årsarbeten varav ca 50 är tjänstemän. År 2000 uppgick det sammanlagda antalet anställda till 203 och personalkostnaden till totalt 89 miljoner kr, dvs. 71 kr/avverkad m3fub.

Sveaskog AB anser att en bra fördelning vid avverkning ligger mellan 40 och 60 procent anställda och resten entreprenörer. Vidare anser Sveaskog AB att en viss andel egna anställda i avverkning behövs för t.ex. benchmarking och systemstödsutveckling. Avverkningen utförs i

dag av 43 procent anställda och 57 procent entreprenörer. Skogsvårdsarbetet utförs av 25 procent anställda och 75 procent entreprenörer.

Distrikten ansvarar för den operativa verksamheten inom skogsbruk, miljö, virkesmarknad och upplevelser. Distrikten har fullt resultat- och verksamhetsansvar, vilket även gäller virkesaffärerna. Resultatet mäts på distriktsnivå, men uppföljningar görs även på verksamhetsområdesnivå. På distrikten arbetar sammanlagt 19 tjänstemän (år 2000).

Verksamheten är indelad i fyra verksamhetsområden som sysselsätter 30 tjänstemän: – Skogsbruk och miljö (4,4 tjänster) – Virkesmarknad (3 tjänster) – Upplevelser (1,5 tjänster) – Koncerngemensamma funktioner (20,5 tjänster). Koncerngemensamma funktioner inbegriper bl.a. kommunikation, affärsutveckling, ekonomi, fastighetsadministration och personal.

Verksamhetsområdena ska stödja, utveckla och leda distrikten inom respektive område.

Skogsbruk och miljö

Verksamhetsområde Skogsbruk och miljö ska bedriva ett lönsamt skogsbruk i kombination med skötsel av marker med höga naturvärden. Sveaskog AB har ett internt åtagande att på sitt innehav inte sänka andelen äldre skog under 20 procent per distrikt och omloppstid (ca 100 år). Detta åtagande, liksom skogsinnehavets åldersklassfördelning, avsättningar i enlighet med FSC-standarden och andra interna avsättningsrestriktioner, påverkar volymuttagets storlek.

Virkesmarknad

Verksamhetsområde Virkesmarknad ska avyttra Sveaskog AB:s virkesvolymer så att företagets målsättning om att vara en oberoende virkesleverantör på marknaden uppfylls. Alla kunder är externa, då företaget inte äger någon egen industri (år 2000). Fokus för verksamheten är kundanpassning och flexibilitet, vilket ska åstadkommas med hjälp av analys, kundstruktur och produktutveckling. Inom verksamhetsområdet har ett par förbättringsområden identifierats:

– leveranssäkerhet – här bedöms den största förbättringspotentialen

finnas – apteringsuppföljning.

I Norrland har det under senare år skett en del strukturella förändringar bland köparna av cellulosafiber. Tidigare fanns endast tre aktörer, i dag finns sju, varav flera inte har egen skog. Detta innebär intressanta framtidsperspektiv för Sveaskog AB som råvaruleverantör.

Upplevelser

Målsättningen är att verksamhetsområde Upplevelser inom en 10-årsperiod ska omfatta 10 procent av omsättningen. I dag svarar områdena jakt och fiske för ca 3 procent av omsättningen. Verksamheten har ännu inga lönsamhetsmål utan är i ett uppbyggnadsskede. För år 2001 budgeterades 3 miljoner kr och för år 2002 budgeterades 4 miljoner kr. Strategin är att arbeta tillsammans med främst lokala aktörer. De står för själva arrangemangen, medan Sveaskog AB genom att stå för upplåtandet av mark, jakt, fiskevatten och genom att vara en aktiv partner till aktörerna bidrar till en fördjupad upplevelse. Företaget kommer inte att investera i anläggningar eller byggnader.

Sveaskog AB har inlett ett samarbete med den finska Forststyrelsen och dess motsvarighet till verksamhetsområde Upplevelser och som kallas för ”Vilda Norden”. Verksamhetsområde Upplevelser har även drivit ett projekt i nordvästra Dalarna där personalen utför skogsvårdsarbete hos Sveaskog AB under sommaren och arbetar på Idre Fjäll under vintern.

Markinnehavet

Skattemyndighetens fastighetstaxering och de markarealer som Sveaskog AB har i sitt indelningsregister stämmer inte överens. Eftersom processen från fastighetsbildning till omtaxering tar 1–2 år är skattemyndighetens taxering mer statisk än Sveaskog AB:s indelningsregister som förändras genom förvärv och avyttringar. Nedan redovisas arealerna enligt Sveaskog AB:s indelningsregister. Taxeringsvärdet för Sveaskog AB:s produktiva skogsmark uppgick år 2000 till 3,4 miljarder kr (exkl. Hjälmare Kanal AB).

Markinnehav Sveaskog AB – total areal 1 270 049 ha (exkl. Hjälmare Kanal AB)

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

I arealen produktiv skogsmark avsatt för naturvård (96 422 ha) ingår 259 ha egna reservat och 96 163 ha frivilliga hänsynsområden. Arealen nyckelbiotoper uppgår till 9 169 ha. Arealen avsättningar för annat än naturvård uppgår till 9 601 ha av vilka ungefär 6 500 ha är försöksparker för Sveriges lantbruksuniversitets forsknings- och utbildningsverksamhet och ca 2 000 ha är avsatta med hänsyn till rennäringen. Arealen naturreservat är 38 401 ha.

Hjälmare Kanal AB är ett helägt dotterbolag till Sveaskog AB. Verk-

samheten består av kanalrörelse och skogsbruk. Hjälmare kanal AB äger 1 045 ha produktiv skogsmark varav 944 ha brukas och resten, 101 ha är avsatt för andra ändamål. I avsättningen för naturvårdsändamål (68 ha) ingår 7 ha nyckelbiotoper. 33 ha är avsatt för det rörliga friluftslivet. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 16 miljoner kr.

Produktiv skogsmark

898 464 ha

Brukad skogsmark

754 040 ha (84 %)

Ej brukad skogsmark

144 424 ha (16 %)

Naturreservat

38 401 ha (4 %)

Egna avsättningar för naturvård

96 422 ha (11 %)

Egna avsättningar för annat

9 601 ha (1 %)

Virkesförråd

68 m

3

sk/ha

Tillväxt

2,7 m

3

sk/ha, år

Bonitet

3,3 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

69 %

Markinnehav Hjälmare Kanal AB – total areal 1 236 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Eftersom Sveaskog AB:s verksamhet bedrivs som en integrerad del av bolagets övriga verksamhet särredovisas inte Hjälmare Kanal AB utan behandlas hädanefter som en del av Sveaskog AB.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

År 2000 avverkades sammanlagt 1 253 000 m3fub fördelat på 58 procent sågtimmer och 42 procent massaved. Av Sveaskog AB:s sågtimmerkunder utgjordes ungefär 10 procent av bolagssågverk och 80 procent av köpsågverk.

År 2000 var Sveaskog AB:s nettoomsättning 448 miljoner kr och rörelseresultatet 136 miljoner kr. Av nettoomsättningen utgör virkesleveranserna 85 procent, virkestransporterna 11 procent samt jakt, fiske, upplåtelser och kanaldrift 4 procent. Av investeringskostnaden på 95 miljoner kr utgjorde förvärv av skogsmark 81 miljoner kr. 12 miljoner kr investerades i maskiner och inventarier och ytterligare 2 miljoner kr i andra anläggningstillgångar.

Produktiv skogsmark

1 045 ha

Brukad skogsmark

944 ha (90 %)

Ej brukad skogsmark

101 ha (10 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

68 ha (7 %)

Egna avsättningar för annat

33 ha (3 %)

Virkesförråd

151 m

3

sk/ ha

Tillväxt

Uppgift saknas

Bonitet

Uppgift saknas

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Försäljning av mark genererade 27 miljoner kr, vilket till största delen avser försäljning av skogsmark i samband med Sveaskog AB:s uppdrag att tillhandahålla ersättningsmark vid bildandet av naturreservat. Övriga rörelseintäkter uppgick till 11 miljoner kr, vilket i huvudsak avser realisationsvinster vid fastighetsförsäljningar.

I de studier av effektiviteten i det statliga skogsbruket som Skog-Forsk och Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA) har gjort på uppdrag av utredningen framgår att drivningskostnaderna per avverkad m3fub för Sveaskog AB i Norrland och Svealand totalt sett ligger i nivå med storskogsbrukets kostnader. Bilden ser lite annorlunda ut om man tittar separat på slutavverkning respektive gallring. Kostnaderna för slutavverkning i norra Sverige ligger åtminstone 15 procent högre än medelkostnaden för det privata storskogsbruket. När det gäller gallring har Sveaskog AB ca 8 procent lägre kostnader i norra Norrland, men ca 20 procent högre i södra Norrland än jämförelsematerialet. I Götaland ligger Sveaskog AB däremot ca 35 procent högre i slutavverkningskostnader än jämförelsematerialet, men i nivå med genomsnittet för gallring.

När det gäller kostnader för skogsvård har Sveaskog AB både i norra och södra Sverige i stort sett likvärdiga kostnader per hektar, som det privata storskogsbruket.

Sveaskog AB:s kostnader för administration är drygt dubbelt så höga som det privata storskogsbrukets. Sammanfattningsvis låg drivningskostnaderna i nivå med det privata storskogsbruket i Svealand, men 20–30 procent högre i resten av landet.

När det gäller intäkterna har Sveaskog AB den jämnaste prisbilden i södra Norrland. Sveaskog AB:s timmerpriser i Svealand ligger 5 procent högre för talltimmer, men 8 procent lägre för grantimmer jämfört med det privata storskogsbruket. I Götaland ligger priset för talltimret 15 procent lägre jämfört med det privata storskogsbruket. Massavedspriset ligger 6–17 procent lägre än för jämförda bolag. Det kan förklaras av de långa medeltransportavstånden för Sveaskog AB i norra Sverige. I övrigt är medeltransportavstånden för Sveaskog AB normala för respektive landsdel.

Sveaskog AB sålde 6–7 procent av årsvolymen som avverkningsrätter i de norra regionerna och 13–16 procent i de södra. År 2000 hade Sveaskog AB både i Norrland och i Svealand en högre andel slutavverkning än medeltalet för respektive landsdel (8–16 procent högre), vilket ger en positiv effekt på både kostnader och intäkter.

Förhållandet var däremot det omvända för Sveaskog AB i Götaland där andelen virke från slutavverkning låg 8 procent lägre. Sam-

manfattningsvis ligger Sveaskog AB relativt bra till när det gäller nettot per avverkad m3fub i södra Norrland, mycket bra till i Svealand, men betydligt lägre än det privata storskogsbruket i norra Norrland och Götaland.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

För att nå de uppställda miljömålen bedriver Sveaskog AB ett ståndorts- och miljöanpassat skogsbruk och medarbetarna fortbildas hela tiden i vardaglig naturvårdshänsyn. Sveaskog AB har upprättat ekologiska landskapsplaner över skogsinnehavet och arbetar kontinuerligt med att förbättra dessa. Bolaget har även definierat mål för det ekologiska bokslutet.

Sveaskog AB:s målsättning för det ekologiska bokslutet år 2000 var att uppnå medelbetyget 4,0 på en femgradig skala, vilket inte riktigt lyckades. Medelbetygen låg i intervallet 3,4–4,1. För föryngringsavverkning 4,1, för gallring 3,4 och för röjning 3,8.

Sveaskog AB tillämpar inte fullt ut målklassificering av sitt bestånd. Däremot används målklasserna NO respektive NS för t.ex. nyckelbiotoper och frivilliga hänsynsområden i det landskapsekologiska arbetet. I brukandet av skogen arbetar man utifrån målklassningens principer och använder AssiDomän AB:s handbok i ämnet.

I det skogliga miljöarbetet diskuteras för närvarande om Sveaskog AB ska utforma sina naturvårdsansträngningar efter skogsregionernas landskapsekologiska behov, enligt en ny modell med tröskelvärdesindex. Denna modell anger vid vilket tröskelvärde arter försvinner på grund av förändringar i skogslandskapet dvs. när blir antalet livsmiljöer så få att populationerna och arterna försvinner.

Det finns 8 400 ha skogsmark i s.k. försöksparker som är upplåtna till SLU för forskning och utbildning genom ett nyttjanderättsavtal mellan Sveaskog och SLU. Det finns fyra försöksparker, från Ätnarouva i Tornedalen till Tönnersjöheden i Halland. SLU betalar inget arrende för nyttjanderätten av försöksparkerna. Däremot ersätter SLU de merkostnader vid avverkningar som deras verksamhet ger upphov till. Virket tillfaller Sveaskog AB som tar hänsyn till SLU:s verksamhet vid alla former av skogsåtgärder inom försöksparkerna, vilket sker i en dialog med respektive försöksparksledning.

Samråd med olika myndigheter och intresseorganisationer kostar årligen ca 118 000 kr (0,09 kr per avverkad m3fub).

Sveaskog AB:s ambition är att utveckla sin hemsida till en mötesplats för skogsfrågor. Den ska så småningom fungera som ett forum

för kunskapsutbyte i samverkan med SLU:s hemsida. Genom hemsidan vill Sveaskog AB öka kommunikationen mellan dem som är intresserade av skogsfrågor, bl.a. genom att lägga ut de ekologiska landskapsplanerna.

Bolaget vill också genom hemsidan förnya de egna försäljningsvägarna. För år 2003 är målsättningen att 30 procent av Sveaskog AB:s virkesförsäljning ska ske via nätet där traktbanken ska finnas tillgänglig för kunder. Då ska också upplevelseprodukterna vara tillgängliga på hemsidan för allmänheten.

12.4. AssiDomän AB

År 1992 ombildades Domänverket till ett aktiebolag som fick namnet Domän AB. År 1993 gick de helstatliga skogsbolagen Domän AB och AB Statens Skogsindustrier (Assi) samman och blev AssiDomän AB. Året efter förvärvade AssiDomän AB genom erbjudande samtliga aktier i Ncb AB där staten redan ägde 50,9 procent.

AssiDomän AB blev därigenom det fjärde största skogsindustriföretaget i Sverige och Europas tredje största skogsägare. Bland de stora internationella skogsindustriföretagen var AssiDomän AB den näst största ägaren av produktiv skogsmark. Förutom 3,2 miljoner ha skogsmark ägde AssiDomän AB sågverk och ett flertal massa- och pappersindustrier både i Sverige och utomlands. Tillverkningen var koncentrerad till förpackningspapper och sågade trävaror för i huvudsak den europeiska marknaden. År 1995 hade AssiDomän AB ungefär 70 olika produktionsenheter med ca 13 000 anställda, varav 7 000 i Sverige. Hela koncernen omsatte då ca 18 miljarder kr.

År 1998 bildades dotterbolaget Sveaskog AB och delades ut till AssiDomän AB:s aktieägare. Staten erbjöd samtidigt aktieägarna att byta aktierna i Sveaskog AB mot AssiDomän-aktier. Staten minskade på så sätt sin ägarandel i AssiDomän AB från 51 procent till ca 35 procent (prop. 1998/99:1). Samtidigt inleddes en strukturomvandling av AssiDomän AB. Den resulterade i att de flesta massa- och pappersbruken och andra pappersrelaterade industrier både inom och utom landet såldes. Kvar i bolaget blev skogen, sågverksrörelsen samt massa- och pappersbruket i Frövi. Målsättningen var att bli ett renodlat skogsföretag utan egen industri. Staten återtog sitt ägande av Assi-Domän AB i december 2001 (prop. 2001/02:39) då Sveaskog AB förvärvade hela AssiDomän AB och bolaget avnoterades på börsen.

Domänverket och Naturvårdsverket träffade 1991 en överenskommelse om hur skyddet för de s.k. domänreservaten skulle säkerställas och hur oskyddad domänmark, som är prioriterad ur naturskyddssynpunkt, snabbt skulle ges skydd enligt naturvårdslagen. Denna överenskommelse skulle komma att bli ogiltig vid Domänverkets bolagisering. I samband med bolagiseringen slöts därför ett överlåtelseavtal mellan staten och dåvarande Domän AB (senare AssiDomän AB). Syftet med avtalet var att reglera överförandet av mark till bolaget, bl.a. med hänsyn till naturvårdsintressen.

I avtalets punkt 9.10.5 stipuleras att Domän AB ska vara staten behjälplig när staten vill förvärva mark i syfte att skydda värdefull natur genom att överlåta mark till staten. I punkt 9.10.6 stipuleras att bolaget ska vara staten behjälplig vid markbyten genom att tillhandahålla ersättningsmark för olika samhällsnyttiga insatser. Överlåtelserna ska ske till gängse marknadspris.

AssiDomän AB:s markinnehav är (år 2001) koncentrerat till två industriella kärnområden, ett i norr och ett i söder. Det norra kärnområdet i Norr- och Västerbotten försörjer de tidigare egna massabruken i Karlsborg och Piteå samt sågverken i Seskarö, Piteå och Malå. Det södra kärnområdet sträcker sig från Bergslagen ner över Götaland och försörjer massa- och pappersbruken i Frövi och Skärblacka samt sågverken i Skinnskatteberg, Horndal, Hasselfors, Hestra och Vimmerby.

AssiDomän AB är organisatoriskt delat på ett flertal affärsenheter där Forestry svarar för skogsbruket och Wood Supply för avverkning och virkesförsörjning.

Förvaltarens uppdrag

Enligt bolagsordningen ska AssiDomän AB äga och förvalta fast och lös egendom, bl.a. aktier och andelar i andra företag, direkt eller indirekt driva industriell rörelse, företrädesvis skogsbruk och skogsindustri och annan därmed förenlig verksamhet.

Miljöcertifiering

Hela AssiDomän AB:s skogsbruk är ISO 14001-certifierat och all skogsmark är certifierad enligt FSC. När det gäller FSC har Assi-Domän AB varit en föregångare både nationellt och internationellt genom att som första större skogsbolag gå med som medlem i FSC

och genom att tidigt certifiera hela sitt omfattande markinnehav sedan den svenska FSC-standarden färdigställts. Bolagets FSC-certifikat fungerar även som ett paraplycertifikat som andra skogsägare kan ansluta sig till. År 1998 etablerade AssiDomän AB ett s.k. partnerskap med Världsnaturfonden (WWF) för att främja utvecklingen av ett hållbart skogsbruk. AssiDomän AB har även tagit fram en särskild policy för import av vedråvara. Bolaget håller på att utveckla ett verksamhetsledningssystem för hela sin skogsförvaltning.

Samtliga AssiDomän AB:s sågverk utom ett är certifierade för spårbarhet av FSC-certifierad råvara (”Chain of Custody”).

Alla sågverken är certifierade enligt ISO 14001 och fyra av dem är dessutom EMAS-certifierade. AssiDomän AB:s ställning som föregångare internationellt bekräftas också av att företaget, som ett av fyra skogsföretag i världen, funnits med på den amerikanska börsens aktieindex för hållbara företag, ”Dow Jones Sustainability Group Indexes”.

Forskning och utveckling

År 2000 var budgeten inom Forestry för forskning och utveckling (FoU) 3,5 miljoner kr. De största anslagen går till IT- och systemutveckling och SkogForsk får ca 900 000 kronor (exklusive den obligatoriska 50-öringen) i forskningsanslag. Man har också långsiktiga stora åtaganden i utveckling och nyanläggning av fröplantager eftersom det anses vara en strategiskt viktig fråga. FoU-projekten initieras i själva verksamhetsprocesserna och de bedrivs ofta tillsammans med andra, t.ex. SkogForsk eller Sveriges lantbruksuniversitet. Forestry medverkar t.ex. vid utveckling av alternativa metoder för att hindra snytbaggarnas angrepp på skogsplantor, metoder för naturvårdsanpassad skötsel och uppföljning av populationsutveckling hos vedskalbaggar. Man deltar också i många utvecklingsgrupper och forskningsråd.

Skogsförvaltningen

Skogsförvaltningen i AssiDomän AB är organisatoriskt delad på två enheter, Forestry, som omfattar skogsbruket och Wood Supply som omfattar avverkning och virkesförsörjning. Formellt är Forestry ägare till skogsmarken. Fram till halvårsskiftet 2001 redovisades det ekonomiska resultatet hos Forestry, därefter redovisas resultatet istället hos Wood Supply. Forestry sköter skogen fram till avverkning. Därefter är det Wood Supplys uppgift att avverka skogen samt köpa och sälja

virke för att klara sitt försörjningsavtal med industrin. Wood Supply är uppdelad i en nordlig och en sydlig del. De skogliga enheterna jobbar processinriktat utifrån verksamheternas identifierade huvud- och stödprocesser.

Uppdelningen på separata organisationer för skötsel och virkesförsörjning ger ökad effektivitet och minskade kostnader. Denna organisationsförändring skedde år 1999. Ett år efter omorganisationen genomfördes inom Wood Supply en utvärdering av förändringen riktad både mot den egna personalen och mot kunderna. Utfallet visade att kunderna upplevde en klar förbättring av kundnyttan. Den egna personalen upplevde processen som mycket arbetsam, men ansåg att både effektiviteten och kundnyttan hade ökat. Gemensamma stödfunktioner för hela koncernen är ekonomikontroll, personaladministration, samordning av forskning och utveckling samt marknads- och miljöuppföljning.

Forestry

Forestry har 136 heltidsanställda varav 67 tjänstemän och 69 kollektivanställda. Dessutom har enheten 48 säsongsanställda, merparten är äldre f.d. maskinförare. Forestry är uppdelat i åtta distrikt som sammanlagt har ca 100 anställda, 10–15 per distrikt. Förutom distrikten består Forestry bl.a. av en fastighetsavdelning, en marknadsavdelning, en enhet för upplåtelser, kronofisket i Mörrum och enheten frö- och plant. Frö- och plant har två plantskolor, Kilåmon i norr och Bålsta i söder. Forestry har, jämfört med andra skogsbolag, en liten central stab, men är välbemannad ute på distrikten.

Forestry har som mål att hålla motsvarande två årsvolymer färdigplanerade i den s.k. traktbanken. Det innebär att återväxtplanering, snitsling av trakterna och avverkningsanmälan till skogsvårdsstyrelsen ska vara avslutat innan områdena läggs in i traktbanken. I efterhand gör Forestry stickprovskontroller av hur avverkningarna utförts. Vägarna utgör, enligt AssiDomän AB:s synsätt, en del av fastighetskapitalet och lyder därför under Forestry som också har ansvar för vägplanering.

Wood Supply

Wood Supply är ett virkesförsörjningsbolag som lämnar över varan till kund (sågverket eller massaindustrin) vid inmätning av virket. Arbetslagen gör en detaljplanering av avverkningen utifrån den återväxtplanering som Forestry gjort. Det åligger också Wood Supply att följa upp och uppdatera de skogliga registren efter utförd avverkning.

Verksamheten inom Wood Supply ska täcka sina kostnader och Forestry fick från början en ersättning per m3fub som motsvarade det inmätta virkespriset minus en avtalad avverkningskostnad. Senare ändrades detta så att Forestry inte skulle redovisa någon virkesintäkt utan Wood Supply skulle redovisa hela affären.

Wood Supply hade år 2000 försörjningsavtal gentemot egna och andra industrier som omfattade drygt 9 miljoner m3fub trots att virkesproduktionen på den egna marken endast var 5,2 miljoner m3fub.

Wood Supply driver tillsammans med Forestry ett projekt med skördarprissättning i södra Sverige. Det innebär att den av skördaren registrerade volymen, sortimentet och kvaliteten ligger till grund för prissättningen på det aktuella virket. Det helt dominerande är annars att mätningen av virket sker vid de oberoende virkesmätningsföreningarnas inmätningsstationer.

Wood Supply har, utifrån ett tydligt kundperspektiv, fokuserat på att hålla nere ledtider och lagernivåer till industrin. I dag har Wood Supply North ett timmerlager vid sågverken som motsvarar fem dygns förbrukning. Lagernivåerna i cellulosaindustrin har i det närmaste halverats från år 2000 fram till i dag.

Genom att förändra avverkningstekniken och förbättra avverkningsutrustningen har kapsprickor i sågtimmer minskat rejält, vilket har stor ekonomisk betydelse. Genom den nya organisationen klarar Wood Supply i dag att leverera enligt sågverkens alltmer specialiserade specifikationer, bl.a. på tider som passar dem.

Utvecklingen inom Wood Supply, liksom inom den övriga skogsnäringen, går mer och mer mot en större andel entreprenörer. I de fall företaget har valt att ha egna arbetslag går utvecklingen mot att leasa maskiner från maskintillverkarna och att bemanna dem med egna arbetslag. Leasingavtalen är utformade så att de omfattar vilken typ av maskin det ska vara, vilken utrustning som ska ingå, vilken utbildning som maskintillverkaren ska tillhandahålla för maskinförarna och hur serviceavtalen ska vara utformade, etc.

Wood Supply är uppdelad i en sydlig och en nordlig enhet – Wood

Supply South respektive Wood Supply North.

Wood Supply South har 211 anställda varav 50 tjänstemän. Enhets-

kontoret ligger i Örebro. Avverkningskapaciteten består till hälften av egna arbetslag. Vid gallring utförs större delen av uppdragen av entreprenörer. Wood Supply South omsätter drygt 6 miljoner m3fub per år, varav ca 2,5 miljoner m3fub avverkas i egen skog och ca 3,5 miljoner m3fub köps externt.

Wood Supply North

har 242 anställda varav 50 är tjänstemän. En-

hetskontoret ligger i Piteå. Vid slutavverkning utgörs 40 procent av kapaciteten av egna arbetslag och 60 procent av entreprenörer. Vid gallring anlitas till 80 procent entreprenörer och till 20 procent egna arbetslag.

Den årliga virkesomsättningen är även för Wood Supply North drygt 6 miljoner m3fub, varav hälften kommer från egen skog och hälften köps externt.

Markinnehavet

AssiDomän AB:s produktiva skogsmark är till största delen (94 procent) kommersiellt brukad. AssiDomän AB:s egna avsättningar består till 95 procent (ca 131 000 ha) av frivilliga hänsynsområden. Resten är egna reservat (ca 7 000 ha), dvs. gamla domänreservat och naturvårdsområden (ca 350 ha). Taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken uppgick år 2000 till ca 16,2 miljarder kronor.

Den totala arealen nyckelbiotoper är ca 27 000 ha, men arealen är något överskattad då det ingår ytor som endast till en del är nyckelbiotoper.

Markinnehav AssiDomän AB – total areal 3 130 000 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservat. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Produktiv skogsmark

2 367 404 ha

Brukad skogsmark

2 223 267 ha (94 %)

Ej brukad skogsmark

144 137 ha (6 %)

Naturreservat

5 714 ha (0,2 %)

Egna avsättningar för naturvård

138 423 ha (6 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

90 m

3

sk/ha

Tillväxt

3,9 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

74 %

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Ungefär 41 procent av AssiDomän AB:s virkesomsättning kommer från egen skog. Det är en fördel med en stor andel egen skog då det ger en stark virkesbalans, som möjliggör ett effektivt nyttjande av resurserna för bolagets kundstruktur. Det har resulterat i att blandningen massaved och sågverksflis respektive björkmassaved och lövmassaved har blivit mer ändamålsenlig för fiberindustrin. Lagren har minskat, vilket medför färskare råvara som i sin tur ger lägre åtgångstal i processen. Detta ger i sin tur ett större utbyte och därmed ökad produktivitet. Lägre lager ger också lägre kapitalkostnader. Även sågverken har kunnat sänka sina kapitalkostnader i lager av samma anledning och dessutom fått en färskare råvara. För sågverkens del har det nya arbetssättet också resulterat i bättre sönderdelning och tillredning av virket. Sågverken använder i dag en mycket detaljerad leveransspecifikation gentemot avverkningsorganisationen och det klarar Wood Supply att leva upp till.

År 2000 var den sammanlagda virkesomsättningen 12,8 miljoner m3fub, varav 8,8 miljoner m3fub var rundvirke, flis och biobränsle som förbrukades i AssiDomän AB:s egna industrier. Avverkningsvolymen var totalt 5,8 miljoner m3fub, varav 5,2 miljoner m3fub från egen skog. 65 procent av den avverkade volymen kom från föryngringsavverkningar och 28 procent från gallringar. Avverkningsvolymen från egen skog fördelade sig på 3 miljoner m3fub timmer, 2 miljoner m3fub massaved och 0,2 miljoner m3fub övrigt. Hälften av den avverkade volymen från egen skog levererades till interna kunder. År 2000 var den sammanlagda importen 1,1 miljoner m3fub och utgjordes av både sågtimmer, massaved och färsk sågverksflis.

Enligt en extern jämförelseanalys ligger AssiDomän AB (år 2000) kostnadsmässigt högre (4–11procent) än konkurrenterna när det gäller produktionskostnaden fram till bilväg.

Drivningskostnaden, som står för den absolut största delen av produktionskostnaden, ligger 4–14 procent över konkurrenternas kostnader. Andelen gallringar i avverkningarna är högre för AssiDomän AB än för jämförelsematerialet, vilket till en del kan förklara det högre kostnadsläget. Gallringsandelen är 16 procent för övriga i norr jämfört med 23 procent för AssiDomän AB. I söder är 29 procent av avverkningarna gallringar för konkurrenterna och 35 procent för Assi-Domän AB Svealand respektive 42 procent för AssiDomän AB Götaland.

Skogsvårdskostnaden för AssiDomän AB varierar från 3 procent lägre till 10 procent högre än de jämförda aktörernas beroende på var i landet åtgärderna utförs. Det är främst planteringskostnaden som är högre än de övrigas: 9–47 procent beroende på det geografiska läget i landet. Markberedningskostnaden ligger mellan 4–10 procent lägre för AssiDomän AB. Kostnaden för röjning varierar från ungefär 5 procent lägre till 5 procent högre jämfört med de övriga.

Administrationskostnaden för AssiDomän AB i norra Sverige är 47 procent och i söder 86 procent av konkurrenternas kostnad. Kostnaderna för vägar och övriga kostnader är sammantaget något högre för AssiDomän AB än för jämförelsematerialet.

Under år 2000 såldes fastigheter med en total areal på 15 000 ha varav ca 8 000 ha produktiv skogsmark. Samtidigt förvärvades 3 960 ha produktiv skogsmark.

År 2000 svarade Forestry för 26 procent av AssiDomän AB:s rörelseresultat och 6 procent av den externa nettoomsättningen. Den sammanlagda nettoomsättningen för Forestry och Wood Supply var 4 709 miljoner kr och rörelseresultatet 890 miljoner kr. Jämförelsevis kan nämnas att AssiDomän Timber svarade för 1 procent av koncernens rörelseresultat och 9 procent av den externa nettoomsättningen. Hela koncernens rörelseresultat var 3 473 miljoner kr och nettoresultatet 2 818 miljoner kr.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

AssiDomän AB driver sedan länge ett ståndortsanpassat skogsbruk och anses vara en föregångare inom detta område. Under början av 1990-talet var man också först med ekologiska bokslut. I dag är ekologisk landskapsplanering, ståndortsanpassning och naturhänsyn vid all avverkningsplanering grundstenar i arbetet att nå uppställda mål. Medarbetarna fortbildas kontinuerligt i ståndortsanpassning, vardaglig naturhänsyn och uppföljning.

Skogsinnehavet är målklassat och i arealerna för NS och NO ingår frivilliga hänsynsområden, domänreservat och områden med naturvårdsavtal. Naturreservatsarealen, 5 714 ha (0,2 procent av den produktiva skogsmarksarealen), är undantagen i redovisningen nedan.

I 2000 års ekologiska bokslut fick föryngringsavverkningarna högre betyg för både ståndortsanpassning, naturvård och vattenvård jämfört med 1999. Framförallt var förbättringen i ståndortsanpassning påtaglig, vilket tillskrivs de utbildningsinsatser som gjordes i samband med introduktionen av en ny intern handbok i återväxtplanering 1999.

Betyget för ståndortsanpassning i gallringar var oförändrat jämfört med 1999. Hänsynen till naturvården hade förbättrats, medan hänsynen till vattendrag och växtligheten längs vattendrag fick ett något sänkt betyg. Det beror främst på att det lämnas för få lövträd i kantzoner längs vattendrag. För röjningarna blev betyget i stort sett oförändrat jämfört med föregående år.

AssiDomän AB distribuerar varje år ca 50 000 foldrar ”Ut i skogen” i fickformat till skolor, organisationer och privatpersoner. Detta är ett led i att öka kunskapen och tillgängligheten till de egna skogsmarkerna. Foldern beskriver bl.a. naturens kretslopp, olika växt- och djurarter, skogens historia och modernt skogsbruk.

Rennäringen

AssiDomän AB har som FSC-certifierat företag samrådsplikt med berörda samebyar när det gäller vissa skogsåtgärder såsom föryngringsavverkning och markberedning på marker där renskötsel bedrivs. Den renskötsel som bedrivs på AssiDomän AB:s marker omfattar både vinterbete och åretruntbete. Överlag upplever AssiDomän AB att samrådsförfarandet fungerar bra. Det tar dock mycket resurser i anspråk i form av energi, tid och pengar. Totalt har AssiDomän AB att samråda med ett 35-tal samebyar och det blir minst ett fältbesök per berörd sameby vid samråden. Man har beräknat att det går åt ungefär

ett dagsverke i samesamråd per 10 000 m3fub avverkat virke till en kostnad på ca 2 000 kr per dagsverke.

Berörda samebyar kallas till samråd med en framförhållning på mellan ett och sju år. AssiDomän AB har provat att samråda om planerade skogsbruksåtgärder upp till sju år framåt med skiftande mottagande hos olika samebyar. Vanligen är framförhållningen dock två år. I de fall man inte kommer överens lämnas det planerade objektet utan åtgärd så länge.

I samråden kommer parterna oftast fram till någon form av kompromiss när det gäller de planerade skogsbruksåtgärderna. Det kan gälla skogsbilvägars sträckning, avverkningstidpunkt, avverkningens utformning t.ex. en överhållande gallring i stället för föryngringsavverkning och om hur det ska markberedas m.m. Totalt medför anpassningar i skogsbruket med hänsyn till rennäringen ett bortfall på ca 15 000 m3fub virke för AssiDomän AB i Norrbottens län, vilket motsvarar ca 27 årsarbeten. Beräkningen inkluderar alla kostnader för AssiDomän AB fritt bilväg. Kostnaden inbegriper inte transporter till industri och inte vidare kostnader för inkomstbortfall av olika slag vid industri.

Man har sedan länge väl utarbetade rutiner för att tillhandahålla husbehovsvirke och ved i enlighet med vad rennäringslagen stadgar.

12.5. Statens fastighetsverk (SFV)

I prop. 1991/92:44, som behandlade ombildningen av Byggnadsstyrelsen, föreslogs att en ny myndighet skulle bildas för att samordna fastighetsförvaltningen av de fastigheter som beslutats vara kvar i myndighetsform. År 1993 bildades därför Statens fastighetsverk (SFV).

Vid bolagiseringen av Domänverket 1992 undantogs vissa områden som av hänsyn till det kulturhistoriska arvet, naturvården och rennäringen borde kvarstå i statlig ägo. Dessa områden tillfördes det nybildade Fastighetsverket. Även vid ombildandet av Byggnadsstyrelsen undantogs på liknande sätt fastigheter och egendomar som bedömdes ha ett sådant kulturhistoriskt värde för landet att de borde vara kvar i statlig ägo.

Under de senaste åren har staten ställt ett avkastningskrav på 2,8 procent på genomsnittligt myndighetskapital för hela Fastighetsverket.

Fastighetsverket är organiserat i en stab och sex distrikt: Utrikes fastighetsdistrikt, Fastighetsdistrikten 1–4 och Fastighetsdistrikt Skog. Verkets förvaltningsansvar är delegerat till fastighetsdistrikten. Endast två distrikt förvaltar skogsmark: Fastighetsdistrikt Skog (FD Skog) och Fastighetsdistrikt 4 (FD 4).

Förvaltarens uppdrag

Fastighetsverkets förvaltningsuppdrag omfattar delar av statens fasta egendom: utrikesfastigheter, de kungliga slotten, Djurgårdsförvaltningen, regeringsbyggnaderna, vissa av statens kulturfastigheter, gamla fästen, monument, vissa älvsträckor och markområden samt vissa donationsfastigheter (SFS 1996:312). Enligt verkets myndighetsinstruktioner ska Fastighetsverket förvalta sina fastigheter på ett sätt som ger god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturvärden bevaras.

I prop. 1991/92:134, vilken behandlar bolagiseringen av Domänverket, anges att den faktiska förvaltningen och skötseln bör ske på det mest effektiva sättet och att den på sikt bör läggas ut på entreprenad. Verket lyder under verksförordningen 1995:1322 och myndighetsinstruktionen för Statens fastighetsverk 1996:312. Varken myndighetsinstruktionerna eller regleringsbreven innehåller bestämmelser för Fastighetsverkets skogliga uppdrag.

Två av donationsfastigheterna, Harpsund och Yxtaholm, har en särställning i organisationen. Förvaltningsansvaret ligger under Fastighetsverket FD 4, men ansvaret för drift och skötsel av själva jord- och skogsbruket ligger på Harpsundsnämnden.

12.5.1. Statens fastighetsverk FD Skog

Fastighetsverket FD Skog ansvarar för Fastighetsverkets marker i norra Sverige. Innehavet omfattar statens mark väster om odlingsgränsen i Norr- och Västerbottens län, renbetesfjällen i Jämtlands län och markområden i norra Dalarna. Till detta kommer mark utefter vissa sträckor av de skyddade naturresursälvarna.

Förvaltarens uppdrag

Fastighetsverket FD Skog är en egen resultatenhet inom Fastighetsverket. Medan avkastningskravet på hela Fastighetsverket är 2,8 procent

på genomsnittligt kapital är det 2 procent för redovisningsenheten Mark, som består av Fastighetsverket FD 4 och Fastighetsverket FD Skog (regleringsbrev 18/95).

Fastighetsverket FD Skogs skogsbrukande uppdrag utgår enbart från skogsvårdslagens första paragraf. Fastighetsverket anger bl.a. i sin verksamhetsidé att skogsbruket på rennäringens året-runtmarker ska bedrivas med respekt och hänsyn till den samiska renskötseln på ett sätt som gör att det långsiktigt ska kunna bedrivas renskötsel på dessa marker. Vidare ska Fastighetsverket verka för att råvaran förädlas lokalt och att skogsbruket ska vara miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt bärkraftigt.

Miljöcertifiering

Miljöarbetet för hela Fastighetsverket redovisas årligen i en miljöredovisning som är gemensam för hela verket. Skogsbruket i Fastighetsverket FD Skog är FSC-certifierat och arbete pågår med att införa ett miljöledningssystem certifierat enligt både ISO 14001 och EMAS. Dessa beräknas vara klara hösten 2002. Däri ingår också Fastighetsverkets miljö- och skogspolicy.

Av de FSC-certifierade skogsägarna som har mark inom den fjällnära skogen har Fastighetsverket det absolut största innehavet. För att tillvarata naturvårdsintressena finns det inom detta område särskilda restriktioner i FSC-standarden. Dessa restriktioner minskar avsevärt möjligheterna för virkesuttag och får därför konsekvenser för skogsbrukets omfattning. Eftersom skogsbruk fortfarande har stor betydelse för sysselsättningen för de boende i det här området och den aspekten också ska beaktas enligt FSC-standarden, har, på Fastighetsverkets initiativ, det svenska FSC-rådet tillsatt en utredning. Syftet är att klargöra vilka metoder som tar hänsyn till naturvård, produktion samt till sociala aspekter och därför är lämpliga att användas i det fjällnära skogsbruket.

Forskning och utveckling

År 2000 avsatte Fastighetsverket FD Skog 1,70 kr/avverkad m3fub till forskning och utveckling. Fastighetsverket FD Skog har också bidragit med finansiellt stöd till ett gödslingsprojekt, ett projekt med främmande trädslag och en renbetesinventering. Renbetesinventeringen har skett inom ramen för ett EU-projekt ”Sambruk i taigan” där Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län är huvudman och Sveriges

lantbruksuniversitet bistår med vetenskaplig kompetens. Fastighetsverket FD Skog har förutom ett finansiellt bidrag till själva inventeringen även bidragit med ett försöksområde norr om Hornavan i Arjeplogs kommun. Totalt har sex områden med olika markägare inventerats. Fastighetsverket FD Skog agerar även markvärd inom ett projekt med främmande trädslag. För närvarande deltar Fastighetsverket FD Skog som medfinansiär tillsammans med bl.a. SCA och Sveaskog AB i ett projekt om problematiken kring markberedning och rennäring.

Skogsförvaltningen

Organisationen är geografiskt uppdelad på ett förvaltningskontor i Östersund, varifrån verksamheten leds, och fyra skogvaktardistrikt: Jokkmokk (Kiruna, Gällivare och Jokkmokks kommuner) Arjeplog (Arjeplogs och Sorsele kommuner) Vilhelmina (Storumans, Vilhelmina och Dorotea kommuner) Östersund (Jämtlands län). Varje skogvaktardistrikt är en egen resultatenhet och leds av en skogvaktare. På förvaltningen finns en stab på fyra tjänstemän: en förvaltare, en ekonomiansvarig, en skoglig specialist och en naturvårdsspecialist. Totalt består Fastighetsverket FD Skog av åtta tjänstemän. Inom områdena juridik, ekonomi och personaladministration är vissa tjänster gemensamma med Fastighetsverket centralt. Personalkostnaderna uppgick år 2000 till 6,8 miljoner kr.

Markinnehavet

Skogsbruket bedrivs mestadels inom rennäringens året-runtmarker. Stora delar av innehavet utgörs av ej indelad mark, t.ex. fjäll. Arealangivelserna är därför ungefärliga när det gäller total areal. Den oindelade arealen som innehåller även produktiv skogsmark, uppskattningsvis 200 000 ha, redovisas som Ej brukad skogsmark i tabellen nedan. Fastighetsverket FD Skog har sammantaget ca 575 000 ha skogsmark i naturreservat. Utredningen har uppskattat att ungefär 30 procent utgörs av impediment, i huvudsak myr, och att den produktiva skogsmarken i naturreservat därför är ca 402 000 ha. För den brukade skogsmarksarealen och den avsatta arealen skogsmark är den dock noggrant skattad i det egna indelningsregistret. Taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken uppgick år 2000 till 859 miljoner kr.

Markinnehav Fastighetsverket FD Skog – total areal 6,56 miljoner ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark (333 810 ha).

I Skogsstatistisk årsbok anges Fastighetsverket FD Skogs areal till 1,1 miljoner ha produktiv skogsmark. Differensen mellan denna uppgift och 983 000 ha (ca 117 000 ha) kan i stort sett hänföras till att 30 procent av skogsmark i naturreservat antas vara impediment, men även till osäkerheten i länsstyrelsernas arealuppskattning av naturreservatsarealerna på Fastighetsverket FD Skogs mark.

Den oindelade arealen produktiv skogsmark, uppskattningsvis 200 000 ha, motsvarar ca 20 procent av den totala arealen produktiv skogsmark. Av den är 46 procent avsatt för naturvårdsändamål. Ungefär 402 000 ha av den avsatta arealen är naturreservat och 46 700 ha utgörs av frivilliga hänsynsområden i vilka de arealer ingår, som avsatts till och med år 2000 enligt en naturvärdesinventering. Den fortsatte även år 2001 med resultatet att ytterligare ca 26 000 ha har avsatts och att den brukade arealen i dag omfattar 307 947 ha, vilket är en minskning med 7,7 procent jämfört med år 2000.

Produktiv skogsmark

783 071 ha

Brukad skogsmark

333 810 ha (43 %)

Ej brukad skogsmark

449 261 ha (57 %)

Naturreservat

402 397 ha (51 %)

Egna avsättningar för naturvård

46 864 ha (12 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

60 m

3

sk/ha

Tillväxt

1,5 m

3

sk/ha, år

Bonitet

2,1 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

39 %

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Fastighetsverket FD Skog bedriver ett skogsbruk på kommersiella villkor med hänsyn till rennäringens verksamhet. Skogsinnehavet kännetecknas av låg bonitet, klena medelstamvolymer och relativt långa terrängtransportavstånd, vilket ger återverkningar på det ekonomiska utfallet av skogsbruket.

Ambitionen hos Fastighetsverket FD Skog är att sälja sitt virke på den lokala rotpostmarknaden. Det finns flera skäl till denna inriktning: skogsbrukets betydelse för sysselsättningen i Norrlands inland, tillgången på råvara för den lokala förädlingsindustrin och att minskade transporter är billigare och ger mindre miljöpåverkan.

I anbudsunderlaget för rotposter anges att urvalet sker utifrån det bud som är ekonomiskt mest fördelaktigt utifrån vissa specificerade kriterier, t.ex. de krav som anges i FSC-standarden. I enstaka fall kan detta innebära att det bud som antas inte har det nominellt högsta priset per m3sk.

År 2000 avverkades totalt 159 300 m3fub. Av det var 129 000 m3fub avverkningsuppdrag och 37 000 m3sk rotposter eller leveransrotköp. Sammanlagt avverkades 29 procent av tillväxten. Timmer utgör 51 procent, massaved 39 procent och det övriga sortimentet 10 procent av den avverkade volymen.

I de undersökningar som SkogForsk respektive Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA) har gjort av effektiviteten inom de statliga förvaltningarna är Fastighetsverket FD Skogs kostnader för drivning i nivå med storskogsbruket. Kostnaderna per hektar för markberedning, plantering och röjning är lägre än storskogsbrukets, men när skogsvårdskostnaden ställs i relation till den avverkade volymen (kr/ m3fub) ligger den drygt 50 procent över storskogsbrukets.

Förklaringen till detta är delvis att kostnaden för skogsvård fördelas på en relativt liten avverkad volym virke. Arealen markberedning och plantering korresponderar mot den avverkade arealen, men arealen röjning ligger högt.

Administrationen kostar nästan tre gånger så mycket per avverkad m3fub för Fastighetsverket FD Skog jämfört med storskogsbruket, vilket till viss del beror på skogarnas låga bonitet vilket ger lägre volymer vid avverkning.

År 2000 hade Fastighetsverket FD Skog extraordinära kostnader i verksamheten i form av en stor naturvärdesinventering och upprustning av byggnader, vilket gav höga övriga kostnader. Justerat för dessa

extraordinära kostnader ligger övriga kostnader ändå mycket över storskogsbrukets.

På intäktssidan ligger Fastighetsverket FD Skog väl till beträffande priser på grantimmer, men talltimmerpriset ligger 16 procent lägre än storskogsbrukets snittpris. Även priset för massaved ligger lägre (ca 21 procent) jämfört med storskogsbruket. Prisskillnaderna för talltimmer och massaved kan förklaras med de långa transportavstånden till industrin vid kusten. Medeltransportavståndet för Fastighetsverket FD Skog till fiberindustrin är 27 mil och till sågverken 18,5 mil, vilket kan jämföras med ett ”normalt” medeltransportavstånd på 10 mil. De längre transportavstånden medför en merkostnad på 55–75 kr/m3fub. För talltimret gäller också att klena timmerdimensioner ger lägre priser. Dessutom påverkar långa transportavstånd för sågverksflisen indirekt timmerpriset.

Sammantaget är nettot per avverkad m3fub ca 37 procent lägre för Fastighetsverket FD Skog än för storskogsbruket.

När det gäller vägkostnaden svarar nybyggnation för ca hälften och resten utgörs av drift och underhåll av befintligt vägnät. År 2000 kostade sommarunderhållet och driften av vägarna 1,4–1,5 miljoner kr. Ungefär 1 miljon kr härrör från kostnader på samfällt ägda vägar. En del av drifts- och underhållskostnaden beror på åtagandet att under barmarksperioden hålla vägnätet öppet för allmänheten vilket kräver att vägarna håller en viss standard.

Resultatet (netto) år 2000 var 14 miljoner kr för Fastighetsverket FD Skog. Intäkterna uppgick till 48,5 miljoner kr och kostnaderna till 34,9 miljoner kr. Virkesintäkterna utgör 95 procent, jakt/fiske 0,4 procent och upplåtelser 2,3 procent. På kostnadssidan utgör driftskostnaderna i skogsbruket 67 procent, personalkostnaderna 19 procent och posten övriga kostnader 13 procent. Resultatmässigt svarade Fastighetsverket FD Skog för 3 procent av hela Fastighetsverkets resultat före avskrivningar.

Entreprenadupphandling

Fastighetsverket FD Skog anlitar i huvudsak lokala entreprenörer i sin verksamhet, men har också en del säsongsanställd personal. All avverkning och det mesta av skogsvården upphandlas genom anbudsförfarande (84 procent). För den återstående delen (16 procent) anlitas säsongsanställd personal.

Skogvaktarna sköter all upphandling som rör verksamheten på distrikten. Huvuddelen av avverkningsentreprenörerna har 3-årsavtal men även kortare avverkningsuppdrag upphandlas. Skogsvårdsentre-

prenörer handlas upp på 1-åriga säsongsavtal. I entreprenadavtalen ställs krav på utbildning i natur- och kulturmiljövård. Entreprenörerna ska också delta i gemensam utbildning ett visst antal dagar per år.

Fastighetsverket FD Skog handlar upp det mesta enligt lagen om offentlig upphandling, även när det gäller belopp under 150 000 kr. Vid skogsvård, särskilt vid röjning, kan anbudsförfrågan utformas så att den antingen omfattar alla objekt inom exempelvis ett distrikt eller enstaka objekt.

Verksamheten ger totalt upphov till drygt 100 årsarbeten (alla anställda och alla kategorier) inom områdena skogsbruk och virkestransport fram till industri, varav ca 15 kan hänföras till de säsongsanställda skogsvårdarna.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Drygt hälften av den produktiva skogsmarken ligger skyddad i naturreservat. Den areal produktiv skogsmark som enligt det interna skogliga registret finns tillgänglig för brukande uppgår totalt till 380 674 ha. År 2000 utgjorde den frivilliga avsättningen 4 procent av totalarealen produktiv skogsmark. De frivilliga avsättningarna uppgick till 12 procent av denna areal. Kvar för brukande fanns då 333 947 ha. Fram till i dag har den avsatta arealen ökat till 19,1 procent och den brukade arealen har, som en följd av resultaten från en naturvärdesinventering, minskat till 307 947 ha.

Den brukade arealen skogsmark har delvis målklassats enligt systemet i SVS:s Gröna skogsbruksplaner (arealen avser år 2001):

Varje år upprättas ett s.k. ekologiskt bokslut. Bokslutet för år 2000 visar att nivån på ståndortsanpassningen vid avverkningar låg på 3,8 (betygsskala 1–5). Betyget för hänsyn till naturvården i avverkningar ökade från 3,6 (1999) till 3,9 – en ökning med 8 procent. När det gäller hänsyn till vattendrag och växtlighet längs bäckar har betyget sänkts med 12 procent (från 4,3 till 3,8) jämfört med år 1999 och hela 24 procent jämfört med år 1998. Trenden var sjunkande men det bör beaktas att antalet inventerade objekt som berör vattenvård var relativt få, genomslaget blir därför stort för varje enskilt objekt.

Vid utgången av år 2000 hade 75 procent av den brukade arealen inventerats i en naturvärdesinventering. Resultatet av den är att totalt ca 47 000 ha innehåller så höga naturvärden att de undantagits från skogsbruk, vilket motsvarar 12 procent av den brukade arealen före inventeringen.

Fastighetsverket FD Skog har också en ambition att utarbeta ekologiska landskapsplaner. År 2000 fanns ekologiska landskapsplaner för 18 procent av arealen.

Kultur- och miljövård

Statens fastighetsverk har bl.a. i uppdrag att förvalta det nationella kulturarvet. Fastighetsverket FD Skog har därför en strategi för avsättning av områden för kulturmiljövård i enlighet med det nationella uppdraget. Fastighetsverket FD Skog har påbörjat en kartläggning av gamla byggnader (gamla skogskojor och dyl.) på sitt innehav. Avsikten är att restaurera några objekt och/eller miljöer för att åskådliggöra olika delar av skogshistorien. Kartläggningen är dock inte systematisk och Fastighetsverket FD Skog har ännu inte bestämt hur allmänheten ska få tillgång till de olika objekten.

Fastighetsverket FD Skog bistår gärna med material till olika lokala kulturmiljöändamål inom sitt markinnehav, man har t.ex. hjälpt till med broar, spänger och vindskydd vid färdigställandet av Pilgrimsleden. Projekten ska dock ha en klar koppling till både kultur och skog.

Vägnätets tillgänglighet

Policyn inom Fastighetsverket FD Skog är att allmänheten ska ha tillgång till skogsbilvägnätet. Drygt 95 procent av Fastighetsverket FD Skogs skogsbilvägar är öppna för allmänheten året om. Vägar kan i undantagsfall vara stängda på grund av önskemål från berörd sameby eller därför att den vägsamfällighet som Fastighetsverket FD Skog är delägare i har beslutat hålla vägen stängd. Snöröjning sker endast på de vägar där egen verksamhet pågår.

Rennäringen

Fastighetsverket har en ambition att verka för en god och långsiktig samverkan mellan rennäringens och skogsbrukets intressen. Det bedrivs renskötsel på all mark som Fastighetsverket FD Skog förvaltar, men det viktiga vinterbetet sker huvudsakligen öster om Fastighetsverkets marker.

Enligt rennäringslagen (1971:437) har Fastighetsverket FD Skog inte rätt att upplåta mark för jakt eller fiske. Det är länsstyrelserna som handhar upplåtelser ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Nedan odlingsgränsen upplåter Fastighetsverket FD Skog fiske längs de älvsträckor, som ligger under deras förvaltning.

För rätten att bedriva skogsbruk på renbetesfjällen i Jämtlands län avsätts till Kammarkollegiet varje år en indexreglerad summa, som sedan förs över till Samefonden. Bakgrunden till det är att staten en gång köpte in dessa marker för att säkerställa rennäringens behov av renbete i området. År 2000 uppgick avsättningen till Samefonden till 8 kr/avverkad m3fub.

Inför alla föryngringsavverkningar och dragningar av nya vägar hålls obligatoriska samesamråd med berörda samebyar. I ungefär 1/3 av samesamråden kommer parterna överens, i 1/3 vill berörd sameby inte att den planerade avverkningen ska ske och i 1/3 görs en gemensam syning i fält, som efter viss jämkning i åtgärdsförslagen oftast leder till en överenskommelse. När parterna inte kan komma överens avvaktar Fastighetsverket FD Skog med skogsbruksåtgärder och vanligen dröjer det minst fem år innan frågan tas upp igen. Kostnaden för samråden särredovisas inte.

Det virkesuttag som sker enligt samernas rätt till fritt byggnadsvirke för husbehov följer en utarbetad rutin. Kostnaden för administration och virke bokförs inte separat utan ingår i de skyldigheter Fastighetsverket har enligt rennäringslagen. Fastighetsverket FD Skog, Sveaskog AB och AssiDomän AB har en överenskommelse om att det ”fria virket” stämplas ut där det ska användas, oavsett vem av dem som är markägare.

Där det är biologiskt och produktionsmässigt möjligt väljs skogsbruksmetoder som är anpassade till rennäringens behov. Fastighetsverket FD Skog och rennäringen har ibland olika syn på hur det ska röjas och gallras (1:a gallring). Rennäringen vill i allmänhet av framkomlighetsskäl ha glesare förband än vad Fastighetsverket av skogsskötselmässiga skäl vill ha.

I Domänverket fanns många stugor, ”kojor” och s.k. kronotorp i skogarna som arrenderats ut till enskilda. De som låg på mark som

fördes över till Fastighetsverket FD Skog följde med liksom bl.a. kostnaden för underhåll.

Enligt rennäringslagen (1971:437) ska länsstyrelsens rennäringsenhet hantera frågor om upplåtelser på renbetesfjällen och statlig mark väster om odlingsgränsen. I Jämtlands och Västerbottens län har därför dessa byggnader förts över till respektive länsstyrelse, men så har inte skett i Norrbotten.

Den sammanlagda särredovisade kostnad som Fastighetsverket FD Skog har för rennäringen är inbetalningar till Samefonden och kostnader för betesinventering. För år 2000 uppgick kostnaden till 1 350 000 kr.

Övrigt

Fastighetsverket FD Skog kommer emellanåt i konflikt med allmänheten i olika frågor. År 2000 kostade samråd med olika myndigheter och intresseorganisationer (hembygdsföreningar, naturvårdsorganisationer, rennäringen m.fl.) cirka 64 000 kr, det motsvarar 40 öre/avverkad m3fub.

För boende ovan odlingsgränsen har Fastighetsverket FD Skog en utarbetad rutin för försäljning av ved från de egna markerna. Verksamheten inbringar ingen större intäkt utan är mer en lokal samhällelig service.

2.5.2. Statens fastighetsverk FD 4

Statens fastighetsverk FD 4 har ett rikstäckande förvaltningsområde. Distriktet ansvarar för residens, slott, fästningar och andra byggnader från Östergötland och upp till Riksgränsen, dock inte i Stockholm. Förutom byggnader ingår kronoholmar längs östkusten i distriktets ansvar.

Jord- och skogsbruksförvaltningen inom Fastighetsverket FD 4 förvaltar ett 35-tal egendomar som är värda att bevara från Skåne i söder till Uppsala i norr. Det är egendomar som ingår i det s.k. nationella kulturarvet och utgör främst Kungsgårdar som Svartsjö, Tullgarn, Alvastra m.fl. Dessutom förvaltas andra egendomar som är värda att bevara som t.ex. Drottningholm/Lovö, Bogesund, Visingsö samt några donationsfastigheter, t.ex. Huseby. De flesta är belägna nära tätorter eller ligger så att de ofta besöks av allmänheten.

I prop. 1992/93:37 anges att de kungliga slotten ska behållas sammanhållna med den tillhörande produktionsmarken, vilket särskilt

avses de fastigheter där Byggnadsstyrelsen och Domänverket tidigare delade på förvaltningen.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är övervakande myndighet när det gäller det nationella kulturarvet och det finns ett nära samarbete mellan myndigheten och Fastighetsverket FD 4. Riksantikvarieämbetet håller f.n. på att utarbeta förslag till utökade skyddsföreskrifter för hur de kulturhistoriskt intressanta jord- och skogsbruksegendomarna ska skötas och bevaras långsiktigt. Dessa skyddsföreskrifter som också omfattar skogsmarken fastställs sedan av regeringen.

Förvaltarens uppdrag

Uppdraget från staten innebär att fastigheterna ska förvaltas så att kultur- och naturmiljövärden ”brukas, bevaras, förädlas och levandegörs” (rskr. 2000/01:123). Fastighetsverket FD 4 får inget anslag från staten för vård och drift av själva byggnaderna på jordbruksegendomarna utan de ska finansieras av jord- och skogsbruket. Skogsbruket fungerar därmed som en ekonomisk buffert för jordbruket. Historiskt har egendomarna varit en ekonomisk enhet och tanken är att de ska fortsätta att fungera så.

I regleringsbrevet för 1999 (regleringsbrev 31/99) anger staten att Fastighetsverket ska ha som målsättning att på längre sikt minska underskottet när det gäller de s.k. bidragsfastigheterna.

Liksom Fastighetsverket FD Skog är Fastighetsverket FD 4 en egen resultatenhet inom Fastighetsverket med samma avkastningskrav, 2 procent på genomsnittligt kapital (regleringsbrev 18/95).

Miljöcertifiering

Skogsmarken är certifierad enligt ISO 14001 och FSC. FSC-certifikatet innehas under Skogssällskapets paraplycertifikat. Ekologiska bokslut har upprättats sedan år 2001.

Skogsförvaltningen

På avdelningen Jord och Skog inom Fastighetsverket FD 4 arbetar i dag fyra tjänstemän: två förvaltare (jorden), en biträdande förvaltare (skogen) och en administratör. Totalt arbetar 27, inklusive driftspersonal, inom Fastighetsverket FD 4. Förvaltarna har det ekonomiska

och tekniska ansvaret för verksamheten. De flesta tjänster som behövs i verksamheten handlas upp.

Avdelningen Jord och Skog använder koncerngemensamma resurser i form av datasystem för ekonomi, fastighetsdata, kartor m.m. eftersom man samarbetar med avdelningen som förvaltar själva byggnaderna på egendomarna. All personaladministration är också koncerngemensam.

Fastighetsverket FD 4 har upphandlat all praktisk drift och skötsel av skogen av Skogssällskapet. På Skogssällskapet finns för närvarande ca 12 skogliga tjänstemän som på deltid är sysselsatta med brukandet av Fastighetsverket FD 4:s skogsmark. Inte heller Skogssällskapet har egna avverknings- och skogsvårdsresurser utan handlar upp dessa tjänster på entreprenad.

I avtalet med Skogssällskapet ställer Fastighetsverket FD 4 tydliga krav på hur skogen ska skötas. Avtalet är förlängt t.o.m. år 2002, därefter ska en ny upphandling ske.

Markinnehavet

Fastighetsverket FD 4 förvaltar i dag ett 25-tal egendomar där skogsmark ingår på sammanlagt ca 19 400 ha mark. I denna areal ingår de s.k. kronoholmarna. Skogsmarkens taxeringsvärde har inte uppgivits.

Markinnehav Fastighetsverket FD 4 – total areal 19 395 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark, naturreservat och kulturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive natur- och kulturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark (10 283 ha).

Den produktiva skogsmarksarealen inkluderar Brämön, hela Bogesund, Rosersberg och Vaberget. Den brukade arealen är exklusive de 562 ha på Bogesund som arrenderas och brukas av Skogsvårdsstyrelsen (SVS) Mälardalen. Den av SVS Mälardalen brukade arealen ingår i kolumn Ej brukad skogsmark ovan.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Vid en jämförelse med övriga större statliga förvaltare och ett jämförelsematerial av privata egendomar bedömdes Fastighetsverket FD 4 ha det lägsta driftsnettot i förhållande till sina produktionsförutsättningar. Bland de jämförda statliga förvaltarna är Fastighetsverket FD 4 den enda som i sin helhet har lagt ut skogsbruket på entreprenad.

För Fastighetsverket FD 4 är skogsvårdskostnaderna genomgående högre än för övriga statliga förvaltare i jämförelsematerialet. Till en del kan det bero på en större lövskogsandel på de egendomar man förvaltar.

Produktiv skogsmark

12 779 ha

Brukad skogsmark

10 283 ha (80 %)

Ej brukad skogsmark

2 496 ha (20 %)

Naturreservat

430 ha (3 %)

Kulturreservat

3 ha (0,02 %)

Egna avsättningar för naturvård

1 498 ha (12 %)

Egna avsättningar för annat

565 ha (5 %)

Virkesförråd

166 m

3

sk/ha

Tillväxt

6,5 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,1 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

84 %

Flera av skogsområdena är öar vilket fördyrar skogsbruket. På Visingsö har avverkningarna de senaste åren utgjort ca 10 procent av årsvolymen för Fastighetsverket FD 4.

Inom Fastighetsverket FD 4 utgör avdelningen Jord och Skog en egen resultatenhet med en omsättning på 33 miljoner kr. Ställt i relation till omsättningen för hela Fastighetsverket FD 4, som är 137 miljoner kr, så utgör det ca 10 procent av omsättningen.

År 2000 avverkades ca 37 000 m3fub. Den totala driftskostnaden för den skogliga verksamheten på Fastighetsverket FD 4 uppgick till 9 miljoner kr, vilket var en minskning med 2 miljoner kr från 1998. Orsaken till minskningen var att en större andel slutavverkades jämfört med föregående år. Intäkterna i skogsbruket uppgick till 12,6 miljoner kr, vilket ger ett resultat på 3,7 miljoner kr för år 2000.

Hänsyn till annat ändamål än skogsbruk

Eftersom förvaltningsuppdraget för Fastighetsverket FD 4 är att bevara och vårda ett nationellt kulturarv i form av egendomar av olika slag sker allt skogsbruk med detta intresse för ögonen. En orsak till de höga kostnaderna kan vara den generella kulturmiljöhänsyn som tas runt slott och kungsgårdar, men även att en stor del av skogsbruket sker nära tätorter. Från och med år 2002 kommer det att bli ökade satsningar för att öka allmänhetens tillgänglighet. Detta ska bl.a. ske genom skyltning, iordningställande av parkeringsplatser, grillplatser, framför allt på fastigheterna runt Stockholm.

Fastighetsverket FD 4 försöker samråda med lokala hembygdsföreningar åtminstone en gång per år för att förankra åtgärder inom drift och skötsel på egendomarna.

På Visingsö finns ett förvaltningsråd och när det gäller kungens dispositionsrätt till vissa egendomar samarbetar Fastighetsverket FD 4 med Ståthållarämbetet. Dessutom har man kontakt med länsstyrelser, kommuner och i en del fall Friluftsfrämjandet, som då representerar allmänheten.

12.5.3. Harpsundsnämnden

Harpsundsnämnden är en egen myndighet under Finansdepartementet. Nämnden svarar för driften av de två donationerna Harpsund och Yxtaholm utanför Flen i Södermanland, men formellt är Statens fastighetsverk förvaltaransvarig för egendomarna. Harpsund testamenterades till staten 1952 för att tjäna som rekreationsbostad åt Sve-

riges statsminister. Yxtaholm kom i statens ägo genom en donation 1985. Avkastningen därifrån ska enligt testamentsvillkoren användas för att gynna naturvården i Södermanland.

Förvaltarens uppdrag

Enlig förordningen SFS 1999:241 är Harpsundsnämndens uppgift att leda driften av jord- och skogsbruket på Harpsund. Nämnden ska även sköta parken och trädgården. Nämnden svarar dock inte för underhåll av huvudbyggnaden och tillhörande flygelbyggnader. Det ansvarar Statens fastighetsverk för. Om verksamheten, efter eventuella avsättningar för investeringar, genererar ett överskott ska det betalas in till Statens fastighetsverk. Överskottet används för att minska statsministerns boendekostnad på egendomen. Delar av verksförordningen SFS 1995:1322 gäller även för Harpsundsnämnden.

I donationsvillkoren för Harpsund anges att avkastningen från egendomen ska användas till gediget underhåll av byggnader och anläggningar, till förbättringar av jord- och skogsbruket och till yttre underhåll av huvudbyggnaden med tillhörande byggnader. Dessutom uttrycks i donationsvillkoren en önskan att jord- och skogsbruket ska utgöra ett föredöme för trakten.

Yxtaholm är en separat donation till staten där Harpsundsnämnden har löst vissa lån m.m. Enligt ett regeringsbeslut, regleringsbrev 6/86, har nämnden i uppdrag från Finansdepartementet att ”vårda och förvalta” Yxtaholms säteri. Den ekonomiska verksamheten ska med hänsyn till villkor i donationen redovisas separat från Harpsundsnämndens övriga verksamhet. Avkastningen från Yxtaholm överlämnas till länsstyrelsen i Södermanlands län och ska användas till att gynna naturvården i länet för bevarandet av det sörmländska landskapet.

Miljöcertifiering

Den skogsmark Harpsundsnämnden sköter om är FSC-certifierad under Holmen AB:s paraplycertifikat.

Skogsförvaltningen

Skötseln av skogen på Harpsund och Yxtaholm sker delvis med egen personal och då främst när det är lågsäsong i jordbruket. Entreprenö-

rer utnyttjas vid större avverkningar och i viss mån vid planteringar och röjningar. Harpsundsnämnden har i dag en förvaltare och två kollektivanställda som är skogsutbildade och som arbetar både i jordbruket och i skogen. För att kunna erbjuda fast anställning till personal i jordbruket används arbetet i skogen som en regulator.

Harpsundsnämnden lämnar varje år en offert på skötsel av park och trädgård till Statens fastighetsverk.

Markinnehavet

Harpsund omfattar 1 551 ha mark, varav 1 082 ha produktiv skogsmark. Yxtaholms säteri innefattar 366 ha mark, varav 208,5 ha produktiv skogsmark.

Markinnehav Harpsund – totalt 1 551 ha och Yxtaholm – totalt 366 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Harpsund

Produktiv skogsmark

1 082 ha

Brukad skogsmark

1 007 ha (93 %)

Ej brukad skogsmark

75 ha (7 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

75 ha (7 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

149 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,9 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,0 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

År 2000 avverkade Harpsundsnämnden 4 240 m3fub, vilket var högre än det årliga uttag på 3 000 m3fub som skogsbruksplanen rekommenderar. Det höga virkesuttaget berodde på stormfällningarna hösten 1999. Totalt uppgick volymen upparbetad och tillvaratagen stormfälld skog till 1 500 m3fub.

År 2000 var bruttointäkten 1 318 000 kr.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Skogsmarken på egendomarna är i stor utsträckning integrerad i beteslandskapet. Harpsundsnämnden har därför under de senaste åren lagt ner mycket arbete för att återskapa igenvuxna betesmarker. Ett område om 13 ha har avsatts inom ramen för Natura 2000.

Egendomen Harpsund kommer under år 2002 att för uppvärmning gå över från olja till ved och flis från den egna skogen. Därigenom ökar egendomens självförsörjningsgrad och transporterna minskar.

Skogsinnehavet är målklassat enligt SVS:s system i Gröna skogsbruksplaner:

Yxtaholm

Produktiv skogsmark

209 ha

Brukad skogsmark

181 ha (87 %)

Ej brukad skogsmark

28 ha (13 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

28 ha (13 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

175 m

3

sk/ha

Tillväxt

6,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

8,2 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

12.6. Fortifikationsverket

I början av 1990-talet gjordes en översyn av de statliga fastigheternas förvaltning. I prop. 1992/93:37 föreslogs att dåvarande Fortifikationsförvaltningen skulle läggas ner och att en ny avgiftsfinansierad förvaltningsmyndighet skulle bildas under Försvarsdepartementet. Den nya förvaltningsmyndigheten, Fortifikationsverket, som bildades 1994 är central förvaltningsmyndighet för Försvarsmaktens fastigheter, s.k. försvarsfastigheter (ändamålsfastigheter).

Fortifikationsverkets fastigheter är spridda över landet och utgörs i huvudsak av övnings- och skjutfält. Allt skogsbruk som Fortifikationsverket bedriver är helt underställt militära ändamål och regleras i en tjänsteskrivelse (1996-03-19) över tillämpningen av ramavtalet mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten. Den stadgar att det för skogsbruket ska upprättas 10-åriga skogsbruksplaner och 3-åriga skogsavverknings- och skogsvårdsplaner.

Förvaltarens uppdrag

Fortifikationsverket har till uppgift att förvalta de statliga fastigheterna inom försvarsområdet (SFS 1996:102). Verksamheten regleras via myndighetsinstruktionen och regleringsbreven. De tar inte upp skogsbruk, däremot poängteras att hänsyn ska tas till miljö- och kulturvärden.

Fortifikationsverkets skogsbruk regleras av ett ramavtal mellan verket och Försvarsmakten (1994-03-25) samt av en tjänsteskrivelse som

reglerar tillämpningen av ramavtalet. Enligt ramavtalet ska Fortifikationsverket företräda staten som ägare och förvaltare av skogsmarken.

På uppdrag av Försvarsmakten svarar Fortifikationsverket för tillståndsansökningar för tillståndspliktig verksamhet som regleras genom miljöbalken. Det kan t.ex. vara skjutbanor och skjutfält. Underlag för den fysiska planeringen enligt de krav som finns i plan- och bygglagen arbetas fram i samråd mellan Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Boverket.

Miljöcertifiering

Inom hela Fortifikationsverket pågår miljöcertifiering enligt ISO 14001. Det finns en miljöpolicy och en särskild skogs- respektive domänpolicy håller på att utarbetas. Skogsenheten är inte FSC-certifierad, men skogsbruksplanerna är anpassade till denna standard. Av de marker som enligt nyttjanderättsavtal tidigare brukades av AssiDomän AB var Loka 35:5 FSC-certifierad. Loka 35:5 avcertifierades dock när avtalet upphörde i och med utförsäljningen av Sveaskog AB från AssiDomän AB.

Forskning och utveckling

Till forskning och utveckling avsätts ca 100 000 kr/år.

Skogsförvaltningen

Fortifikationsverket har sex anställda som ansvarar för skogsförvaltningen. Organisation består av en skogsavdelning med en skogschef, en administratör och fyra skogsinspektörer. Skogschefen och administratören är lokaliserade till Eskilstuna, skogsinspektörerna är lokaliserade till Boden/Luleå, Eskilstuna, Skövde och Karlskrona. Personalbudgeten omfattar 2,7 miljoner kr.

Skogsenheten kommer att nyttja en del av Fortifikationsverkets gemensamma funktioner, bl.a. ekonomiadministration och juridik. Skogsenhetens totala kostnader inklusive fortbildning, resor och konsulter kommer att vara ca 5 miljoner kr.

Markinnehavet

Fortifikationsverket förvaltar totalt 422 000 ha mark uppdelat på ca 2 000 fastigheter. 54 280 ha är taxerad som produktiv skogsmark, va-

rav 27 407 ha används för virkesproduktion (år 2000). Taxeringsvärdet för denna mark uppgick år 2000 till 470 miljoner kr. Skogsbruk bedrivs även på annan mark. Totalt har Fortifikationsverket 107 000 ha skog på försvarsfastigheterna.

I Norrland och Svealand är andelen självföryngrad areal 10 respektive 8 procent, i Götaland var andelen självföryngring mycket liten.

Markinnehav Fortifikationsverket – total areal 422 000 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Det ovan angivna virkesförrådet, tillväxten, bonitet och andel av tillväxten som avverkas är beräknade på den brukade arealen, dvs. 73 870 ha och avverkningsvolymen 136 000 m3fub.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

År 2000 såldes totalt 186 600 m3fub, vilket är ett något högt uttag jämfört med de årliga uttagen över en längre tidsperiod. På den brukade arealen avverkades samma år 136 000 m3fub. Resten av volymen utgjordes exempelvis av avverkningar på tomtmark och i parker, trädbevuxna hagmarker som behövde rensas och andra avverkningar av tillfällig karaktär. Större delen av virket såldes som avverkningsrätter

Produktiv skogsmark

107 000 ha

Brukad skogsmark

73 870 ha (69 %)

Ej brukad skogsmark

33 130 ha (30 %)

Naturreservat

760 ha (1 %)

Egna avsättningar för naturvård

11 654 ha (11%)

Egna avsättningar för annat

20 716 ha (19 %)

Virkesförråd

115 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,0 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4,8 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

56 %

och en stor del som rotposter. Virkesuttaget sker oftast som gallring och annan avverkning (övrig avverkning), dvs. det gäller sällan föryngringsavverkning i traditionell mening. Faktorer som minskar lönsamheten är främmande föremål och mekaniska skador på träden, vilket gör att andelen bränslesortiment är stort. Till detta kommer att skogsområdena ofta är små och spridda över landet.

Av virkesuttaget sker endast omkring en femtedel i norra delen av landet (Norra förvaltningsavdelningen), trots att det största markinnehavet ligger där. Intäkterna från virkesförsäljningen var 41,8 miljoner kr. Verksamhetens resultat blev 24,4 miljoner kr, vilket innebär ett netto på 131 kr/m3fub. Avkastningskravet för hela Fortifikationsverket är 8 procent. Den skogliga verksamheten utgör endast 1 procent av verkets totala budget.

Försvarsmakten betalar ersättning till Fortifikationsverket för disposition av marken baserat på markens bokförda värde. Skogsbrukets nettoresultat kommer Försvarsmakten till godo.

Skogsskötsel

Fortifikationsverket och Försvarsmakten tar fram särskilda övningsoch miljöanpassade skötselplaner för övnings- och skjutfält som är större än 500 ha eller hyser mycket stora naturvärden, t.ex. att det finns Natura 2000-objekt på fastigheten. Planerna ska beskriva den militära verksamheten, biologisk mångfald, jakt, skyddsområden, riksintressen, fornminnen, geologi och hydrologi. De omfattar också bestämmelser om hur skog och mark ska skötas. Samråd sker med andra intressenter t.ex. natur- och kulturvårdsorganisationer. Planerna ska kontinuerligt uppdateras och ska vara av sådan kvalitet att de kan användas som underlag vid miljökonsekvensbeskrivningar enligt miljöbalken samt vid tillståndsprövning av övnings- och skjutfält.

Försvaret vill undvika normal markberedning på sina övningsmarker. Anledningen är att de militära fordonen har svårare att ta sig fram och drar mer bränsle på markberedda områden. Fortifikationsverket måste därför också ibland rensa undan ris och annat efter skogsvårdsåtgärder för att så lite som möjligt ska ligga kvar på marken.

Ett problem vid skogsbruksåtgärder är den låga tillgängligheten till försvarets övningsområden. Ofta är det endast under några få perioder, t.ex. kring jul, som skogen är tillgänglig mellan olika övningar. Eftersom ammunition av olika slag kan ligga kvar eller av olika skäl hamna fel kan riskerna för dem som går in och avverkar vara stora. Utbildning av entreprenörer liksom ansvarsfrågan får då stor bety-

delse och då är det en fördel att avtalen med entreprenörerna löper under längre tid.

Entreprenadupphandling

En stor del av skogsbruket sker genom upphandling av entreprenörer. En stor del sker också genom försäljning av avverkningsrätter där ibland en del skogsvårdstjänster ingår (markberedning, röjning m.m.) Fortifikationsverket har ansvar för planering, upphandling av avtal (bl.a. ramavtal) med skogsföretag och organisationer samt för den ekonomiska redovisningen. Försvarsmakten kan ibland ansvara för genomförandet av skogsbruket och under vissa förutsättningar träffa underavtal med de skogsföretag och organisationer som Fortifikationsverket träffat ramavtal med. Ansvarsfördelningen mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten kommer dock att se annorlunda ut från och med år 2002.

Skogsinspektörerna gör de flesta upphandlingarna. Vanligast förekommande är s.k. förenklad upphandling, men det förekommer också en del direktupphandling när entreprenadbeloppen understiger fyra basbelopp.

De entreprenader som handlas upp omfattar främst skogsvård, t.ex. markberedning, plantering och röjning. Även en del inventering, taxering och stämpling upphandlas. Merparten av virket säljs som avverkningsrätter, främst rotposter och leveransrotposter och därför sker upphandling av avverkningstjänster i liten utsträckning.

Avtal och arrenden

Försvarsmakten tecknar avtal om jakt- och fiskerättigheter med de jakt- och fiskeklubbar som finns inom de berörda områden som Försvarsmakten hyr. På övriga områden som försvaret hyr tecknar Fortifikationsverket jakt- och fiskerättskontrakt med de jakt- och fiskeklubbar som finns inom områdena.

På mark som Försvarsmakten hyr beslutar Fortifikationsverket i samråd med Försvarsmakten om arrenden av jordbruksmark. Utarrenderingen genomförs sedan av Försvarsmakten.

Beskrivningen ovan av ansvarsfördelningen mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten för hantering av arrenden och upplåtelser gällde fram till och med år 2001. Från och med år 2002 ansvarar Fortifikationsverket för tecknandet av alla former av upplåtelser som rör försvarsfastigheter, oavsett om de nyttjas av Försvarsmakten eller andra försvarsnära myndigheter.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Den totala areal, oavsett markslag, som avsatts för naturreservat är 4 000 ha. Av skogsmarken har 760 ha avsatts som naturreservat. Drygt 11 000 ha av den produktiva skogsmarken är avsatt för naturvård och ytterligare drygt 20 000 ha är avsatt för annat, huvudsakligen till övnings- och skjutfält. Dessa avsättningar har dock ingen formell status som skyddsområden utan där bedrivs skogsbruk anpassat efter försvarets verksamhet. Den särskilda hänsyn som tas inför skogsbruksliknande åtgärder omfattar information till och samråd med berörd länsstyrelse, kommun eller lokal organisation/ideell förening.

Ett ekologiskt bokslut har på uppdrag av utredningen genomförts för år 2001 och omfattar totalt 25,3 ha fördelat på sex slutavverkningar. Medelstorleken på avverkningarna var 4,2 ha och den avverkande volymen var i snitt 193 m3sk/ha. Nivån på ståndortsanpassningen var i snitt 4,3 (betygsskala 1–5) och medelbetyget på naturvårdshänsynen var 3,7. Hänsyn till vattendrag och växtligheten längs vattendrag har endast bedömts på ett objekt varför resultatet (betyg 5,0) inte säger så mycket.

En nyckelbiotopsinventering pågår. Förutom några större skjutfält och övningsfält är mer än hälften av den produktiva skogsmarken (år 2000 ca 53 000 ha) inventerad och målklassad enligt SVS:s system i Gröna skogsbruksplaner. All skogsmark beräknas vara målklassad vid utgången av år 2004. Andelen död ved är omkring 5 m3sk/ha.

Fortifikationsverket har inga fastställda rutiner för att följa upp hänsyn till natur- och kulturmiljövård i skogsbruket. Dock gäller att när t.ex. Sydved och Holmen utför åtgärder ska de ha samma rutiner som på egen mark, vilket innebär att det sker en uppföljning och utvärde-

ring av natur- och kulturmiljövården även på Fortifikationsverkets marker. Detta gäller dock inte rena försvarsanpassade avverkningar, t.ex. för skjutsektorer och flygsäkerhet.

Samråd med allmänheten, rennäringen m.m. beräknas omfatta ca 18 dagar per år. Dessutom utförs åtgärder för ca 200 000 kr årligen för att tillfredställa allmänna ändamål, t.ex. rensning av buskar och träd vid badplatser och nära tätorter, vid forn- och kulturlämningar, alléer, parker, scoutläger m.m.

12.7. Naturvårdsverket

Naturvårdsverket fick rollen som fastighetsförvaltande myndighet den 1 juli 1976. Då överfördes naturskyddade fastigheter från Domänverket till Naturvårdsverket. De fastigheter som ingick var bl.a. nationalparkerna och andra naturvårdsobjekt i statens ägo. Totalt överläts ca 650 000 ha mark och av detta utgjorde drygt 600 000 ha nationalparker. Fastigheterna bokfördes under den s.k. Naturvårdsfonden hos Naturvårdsverket (dnr. 215-3515-76 Nu).

När Domänverket bolagiserades år 1992 överfördes de marker som skulle behållas i myndighetsform till Statens fastighetsverk. Det gällde bl.a. marker ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, renbetesfjällen i Jämtlands län, fjällområden i Dalarnas län samt objekt på den s.k. oskyddade listan. Till den senare hörde områden som ansågs skyddsvärda av naturvårdsskäl, men som ännu inte fått lagligt skydd. Mellan Naturvårdsverket och Statens fastighetsverk gjordes en överenskommelse år 1995 om vilka marker som skulle stanna kvar hos Statens fastighetsverk och vilka som skulle överföras till Naturvårdsverket (Ds 1995:72, dnr 30-1685/95 respektive dnr 231-6501/95).

Med undantag för nationalparkerna kvarstår enligt överenskommelsen mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen i Jämtlands län liksom de kungliga slotten, kungsgårdar och kronoholmar hos Statens fastighetsverk. Naturreservaten i Dalarnas fjällområden överfördes till Naturvårdsverket liksom huvuddelen av de områden som stod på den s.k. oskyddade listan.

När Domän AB bildades skrevs ett avtal mellan staten och Domän AB. Avtalet reglerade bl.a. hur fjällnära domänreservat, särskilt värdefulla domänreservat och övriga domänreservat skulle hanteras i samband med bolagiseringen av Domänverket. Avtalet innehöll vidare reglering av villkoren för statens möjligheter att förvärva mark för na-

turskydd liksom statens möjligheter att förvärva ersättningsmark bl.a. i syfte att skydda värdefull natur. I avtalet står att bolaget ska vara ”staten behjälplig” med att tillhandahålla bytesmark när staten ska förvärva mark för allmänna ändamål, exempelvis för att bilda naturreservat.

När Domän AB blev AssiDomän AB följde avtalet med liksom när Sveaskog AB avknoppades från AssiDomän AB. Detta fördes också in i Sveaskog AB:s bolagsordning (Bolagsordning 2001-05-03, § 3: ”Bolaget ska medverka till att markbyten underlättas såväl genom förvärv som försäljningar…”).

År 2000 fanns 26 nationalparker som omfattade 0,65 miljoner ha mark och 2 192 naturreservat som omfattade 3,9 miljoner ha mark. Därefter har det tillkommit ytterligare två nationalparker och ett stort antal naturreservat. År 2000 fanns det totalt 4,6 miljoner ha skyddad mark, av det var ungefär 30 procent skogsmark. Huvuddelen av naturreservaten är statligt ägd mark, men det finns också många naturreservat på privat mark där markägaren normalt fått intrångsersättning.

Naturvårdsverkets markinnehav finns över hela landet, men huvuddelen av arealen ligger i Dalarnas fjällområden och i Norrlands inland och fjälltrakter. Naturvårdsverket förvaltade år 2000 omkring 1,2 miljoner ha och av det var knappt 0,4 miljoner ha skogsmark. Naturvårdsverkets mark finns formellt i den s.k. Naturvårdsfonden. Fastighetsbeståndet bokförs inte på något särskilt konto utan redovisas i balansräkningen i Naturvårdsverkets årliga redovisning.

År 2000 var förmögenhetsvärdet för Naturvårdsverkets mark 1 868,032 miljoner kr. Det totala taxeringsvärdet uppgick till 331,092 miljoner kr och av det svarade skogsmarken för 279 miljoner kr (produktiv skogsmark 266 miljoner kr, skogsimpediment 13 miljoner kr).

Förvaltarens uppdrag

I Naturvårdsverkets myndighetsinstruktion (2001:1096) anges att verket för statens räkning ska förvärva särskilt värdefulla naturområden. Naturvårdsverket har också i uppdrag att underhålla byggnader, fördela skötselanslag m.m. År 2000 användes 345,5 miljoner kr för inköp av mark, intrångsersättningar, bidrag till kommuners och landstingskommunala stiftelsers markförvärv m.m. Ramanslaget för år 2002 är 550 miljoner kr. År 2000 anslogs 72,5 miljoner kr för skötsel av mark. För år 2002 har anslaget för skötsel höjts till 118 miljoner kr.

Naturvårdsverket förvaltar ägaransvaret för nationalparker och naturreservat enligt beslut Fi94/126 samt för nya nationalparker och naturreservat som staten köper in. Länsstyrelsen är skötselförvaltare av nationalparker och statligt ägda naturreservat med undantag för Gotska Sandön och Tyresta nationalpark.

Naturvårdsverket har till uppgift att ta fram strategier och riktlinjer m.m. för områdesskyddet och i samarbete med länsstyrelserna prioritera områden som bör naturskyddas samt förvärva mark för områdesskydd. Avtal om intrångsersättning upprättas av länsstyrelserna efter godkännande av Naturvårdsverket som också betalar ut ersättningen.

Naturvårdsverket ska föra ett nationellt register över nationalparker och naturreservat och länsstyrelserna ska föra länsregister. Verket ska också föra register över s.k. Natura 2000-områden, vars bevarandestatus ska följas upp och redovisas till EU.

Förvaltning av naturskyddad mark

Syftet med nationalparker är att bevara delar av vårt nationella naturarv åt kommande generationer.

Syftet med naturreservaten är – att bevara biologisk mångfald – att vårda, bevara, skydda och återställa eller nyskapa naturmiljöer – att tillgodose behov av områden för det rörliga friluftslivet – att skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. Naturvårdsverket ansvarar för tillsyns- och skötselvägledning av naturreservaten medan den operativa tillsynen sköts av länsstyrelserna. Nationalparker bildas med stöd av miljöbalken genom beslut av riksdag och regering. Genom miljömålspropositionen har riksdagen fastställt målet att skydda 900 000 ha produktiv skogsmark (prop. 2000/ 01: 130). Av detta är det tänkt att 500 000 ha ska skyddas frivilligt av markägaren och 400 000 ha ska områdesskyddas enligt miljöbalken (1998:808, 7 kap). Målet är att skapa ytterligare 320 000 ha naturreservat till år 2010.

De olika markåtkomstmetoder som myndigheterna har för att skapa dessa naturreservat är inköp av mark eller intrångsersättning. Naturvårdsverket har i uppdrag att köpa in marken.

Markinnehav och skötsel

Naturvårdsverket förvaltade 1,2 miljoner ha år 2000. Av detta var 388 278 ha produktiv skogsmark. Stora arealer lämnas för fri utveckling. Skötseln innebär att markera reservaten, hålla rågångar och stigar öppna. Ibland uppförs också rastplatser, vindskydd, toaletter, övernattningsstugor och parkeringsplatser. Informationsskyltar, Naturrum och annan information är också en uppgift för den som sköter marken.

Marker som inte lämnas för fri utveckling har någon form av skötsel. Detta gäller oftast odlingsmarker. Det kan vara avverkning i syfte att gynna speciella arter, betning av djur eller ängsslåtter för att behålla biologisk mångfald. Även på dessa marker iordningställs rastplatser m.m. för att gynna friluftsliv och rekreation. Avgifter för service kan tas ut enligt förordningen om betalnings- och medelsförvaltning (1994:14) men får i så fall endast täcka kostnaderna.

Markinnehav Naturvårdsverket – total landareal 1,2 miljoner ha (år 2000)

Skötsel av nationalparker och naturreservat bekostas, med undantag av kommunala reservat, med statliga medel. Naturvårdsverket fördelar skötselmedel till länsstyrelserna. Förutom de bidrag som redovisas i tabellen på sidan 147 anslås medel från länsstyrelsens egen budget, för t.ex. administration. Andra inkomstkällor kan vara arbetsmarknadspengar, EU-bidrag och bidrag från fonder eller kommuner. Merparten av skötselbudgeten utgörs av bidrag från Naturvårdsverket.

Länsstyrelserna äskar medel från Naturvårdsverket som därefter gör en prioritering. Länsstyrelserna rekvirerar pengar två gånger per år och redovisar vid årets slut hur de använts. Länsstyrelserna ska också följa upp och utvärdera naturvårdsnyttan av utförd skötsel för varje enskilt objekt (Allmänna råd 90:8).

Produktiv skogsmark

388 278 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

388 278 ha (100 %)

Nationalparker

116 434 ha (30 %)

Naturreservat

185 525 ha (48 %)

Markinköp för reservatsbildning

86 319 hat (22 %)

Naturvårdsverket utvärderar slutligen skötselanslaget och anordnar årliga konferenser och utbildningar med länsstyrelserna om både skydd och skötsel.

Fjällenheten, som underhåller leder, broar och Naturvårdsverkets stugor i fjällregionen, är lokaliserad till länsstyrelsen i Norrbotten. Fjällenhetens verksamhet finansieras direkt via det statliga anslaget till länsstyrelsen.

Redovisning av skötselmedel för år 2000

Källa: Naturvårdsverket Dnr 318-135-01

Markförvärv

Naturvårdsverket gör i samarbete med länsstyrelserna en prioritering av vilka områden som ska naturskyddas. En beskrivning görs för varje område som ska skyddas som reservat. Alla länsstyrelser redovisar årligen till Naturvårdsverket hur långt de kommit i arbetet med att bilda reservat. De gör också en prioriteringslista för de kommande budgetåren.

Naturvårdsverket gör treåriga investeringsplaner enligt de principer som lagts fast i ”Naturvårdsplan för Sverige”. Naturvårdsverket har

Typ av skötsel Miljoner kr

Procent

Löpande årlig skötsel

15,5

17,7

Betes- och slåtterersättningar

3,7

4,2

Restaureringar, t.ex. av betesmark

11,2

12,8

Utmärkning av gränser

0,6

0,7

Friluftsliv, inklusive renhållning, leder och information 14,5

16,5

Byggnader och fastighetskostnader

7,1

8,1

Personal och tillsynskostnader

16,2

18,5

Administration

8,1

9,2

Uppföljning och utvärdering

2,2

2,5

Bidrag till kommuner, stiftelser m.fl.

1,5

1,7

Fjälleder

7,1

8,1

Summa kostnader

87,7

100,0

ramavtal med oberoende konsulter dels för värdering av marker för intrångsersättning eller för köp och dels för förhandling med markägare. Principen är att värdering och förhandling inte får utföras av samma person.

Det statliga naturskyddet sker för närvarande till 70 procent via markinköp och till 25 procent via intrångsersättning. Naturvårdsverket genomför köpen och godkänner länsstyrelsernas överenskommelser med markägaren om intrångsersättning. Fem procent av markanslaget används som bidrag till kommuner, landsting och stiftelser för förvärv av mark som ska skyddas som naturreservat.

År 2000 förvärvade Naturvårdsverket mark eller godkände intrångsersättningsavtal för 197 områden som ska naturskyddas. Köpen och intrångsersättningsavtalen omfattade 21 585 ha mark varav 10 425 ha skogsmark. Kostnaden för markinköpen detta år var 345 miljoner kr. Skyddstakten, både när det gäller markåtkomsten genom köp och intrångsersättningsavtal och när det gäller beslut om bildande av naturreservat, har hittills varit för låg för att kunna nå upp till de tidigare beskrivna miljökvalitetsmålen. Om det vittnar både Naturvårdsverkets redovisning till regeringen (Dnr. M1999/15551) och Naturskyddsföreningens rapport ”Är skogen skyddad om 10 år?” (SNF, april 2001).

Personal

Det har varit svårt att få en detaljerad redovisning över antalet personer som arbetar med skydd och skötsel av naturskyddade marker både på Naturvårdsverket och på länsstyrelserna. Det beror på att arbetet för flertalet är integrerat med andra arbetsuppgifter och att åtskillnaden i redovisning av antal arbetstimmar inte har delgetts utredningen.

Bedömningen är dock att det totalt på Naturvårdsverket handlar om ca 40–50 personer som arbetar med strategier och riktlinjer för urval, prioriteringar, markåtkomstfrågor, fördelning av skötselmedel och liknande uppgifter. Därtill kommer ett 50-tal konsulter, som motsvarar ca 20 helårsarbetskrafter, som värderar marker och hjälper länsstyrelserna att förhandla. På länsstyrelserna uppskattas antalet anställda som arbetar med naturreservatsbildning samt administration till ett hundratal personer. Länsstyrelsernas tillsyn av reservaten liksom Naturvårdsverkets arbete med tillsynsvägledning och skötselvägledning är inte inräknat.

12.8. AB Göta kanalbolag

AB Göta kanalbolag bildades 1810 och skogsmarken har funnits i bolagets ägo sedan dess. Markinnehavet är beläget inom Töreboda och Laxå kommuner i området mellan Vänern och Vättern i norra Västergötland. Syftet med markinnehavet är att säkra virkesråvara för byggnation och underhåll av kanalen. Under årens lopp har bolaget haft både privata och statliga ägare. Verksamheten inom bolaget omfattar bl.a. drift och underhåll av kanalen och slussar samt viss fastighetsförvaltning.

Den kommersiella sjöfarten upphörde på 1950-talet och i dag trafikeras kanalen enbart av fritidsbåtar och speciella kanalkryssningar.

Förvaltarens uppdrag

AB Göta kanalbolag är sedan 1992 ett av staten direkt helägt bolag som har till uppgift att med hög kvalitet och stor hänsyn till miljö och natur bevara och utveckla Göta kanal som landets största kulturhistoriska byggnadsverk. AB Göta kanalbolag ska dessutom erbjuda så många som möjligt tillgång till rekreation och ett aktivt friluftsliv på kanalen och i dess omgivningar.

I samband med bolagiseringen av Domänverket (prop. 1991/ 92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) bestämdes att Göta kanal skulle kvarstå i statlig ägo och att det var en statlig angelägenhet att rusta och driva kanalen så att dess värde som kulturhistoriskt byggnadsverk och attraktivt turistmål kunde upprätthållas. Vidare beslutades att staten skulle äga AB Göta kanalbolag och att kanalbolaget och kanalfastigheten skulle vara en sammanhållen enhet. Finansieringen av kanalens upprustning skulle ske via statsmakternas försorg.

Riksdagen fattade även beslut om att AB Göta kanalbolags skogsmark skulle överföras till Domän AB på affärsmässiga villkor. Men innan överföringen hann äga rum föreslogs i prop. 1993/94:100 Bil. 13 att skogsmarken skulle kvarstå i AB Göta kanalbolags ägo. Orsaken till det var att marken har utgjort en tillgång i bolaget ändå sedan starten 1810 och att avkastningen från skogen ger ett årligt bidrag till driften av kanalen med ett par miljoner kronor. Näringsutskottet tillstyrkte (bet. 1993/94:NU16) och riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (rskr. 1993/ 94:224).

Miljöcertifiering

AB Göta kanalbolags skogsbruk är certifierat enligt FSC-standard under AssiDomän AB:s paraplycertifikat. Bolaget har fastställt såväl ett antal verksamhetsmål som miljömål. För skogsägandet finns en långsiktig målsättning utarbetad. Den omfattar virkesproduktion, naturvårdsmål, skogsinnehavets arrondering, relationer till allmänheten, produktion, uttag av specialvirke och ekonomisk avkastning.

Skogsförvaltningen

AB Göta kanalbolag har totalt 24 anställda, varav en deltidsanställd skogsförvaltare som är ansvarig för skogsförvaltningen. Skogsförvaltaren ansvarar för det skogliga registret, planeringen och kontakterna med jaktarrendatorerna.

All skogsvård handlas upp av entreprenörer. Uppföljningen av t.ex. plantering görs dock av skogsförvaltaren. Även avverkningar är utlagda på entreprenad. AB Göta kanalbolag har 3-åriga avtal med entreprenörerna, som i sin tur har hängavtal med AssiDomän AB vilket garanterar avsättning för virket.

Skogsförvaltaren ansvarar även för utsyning av virke till AB Göta kanalbolags egna byggnationer. Virket sågas vid en mindre såg. Bolaget har ett eget snickeri för restaureringsarbeten, bl.a. tillverkas där tidstypiska möbler till de restaurerade byggnaderna.

Markinnehavet

Skogen har under tidigare perioder bidragit med rörelsekapital för driften av kanalen, något som har påverkat skogstillståndet, som i dag kvalitetsmässigt kan betecknas som ordinärt. Den produktiva skogsmarkens taxeringsvärde uppgick år 2000 till 53,6 miljoner kr.

Markinnehav AB Göta kanalbolag – 4 072 total areal

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Skogsinnehavet utgörs i dag av en stor andel medelålders skog och ambitionen är att bestånden ska vara äldre än lägsta slutavverkningsålder innan föryngringsavverkning sker. Dagens åldersklassfördelning innebär även att skogsinnehavet om 30 år kommer att innehålla en stor andel föryngringsavverkningsbar skog.

Den areal som avsatts för naturvård omfattar bl.a. 36 ha nyckelbiotoper, 12 ha naturreservat, 4 ha naturvårdsavtal och 8 ha biotopskyddsområde. De frivilliga hänsynsområdena uppgår till 191 ha.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Skogsbruket ska inte fungera som ett dragspel för resultatet i bolaget utan bedrivas långsiktigt för att uppfylla såväl de kultur- och naturvårdsmässiga målsättningarna som de ekonomiska.

År 2000 omsatte skogsbruket 4,5 miljoner kr brutto. Nettointäkten var ca 2,1 miljoner kr plus 240 000 kr från jaktarrenden. 73 procent (3 100 m3fub) av den totala mängden försålt timmer levererades till lokala sågverk. Totalt föryngringsavverkades 25 ha under år 2000.

I de analyser av effektiviteten i statlig skogsförvaltning som utredningen låtit göra framgår att AB Göta kanalbolag, liksom de övriga statliga förvaltarna, totalt sett har högre kostnader för skogsbruket på

Produktiv skogsmark

3 613 ha

Brukad skogsmark

3 388 ha (94 %)

Ej brukad skogsmark

225 ha (6 %)

Naturreservat

12 ha (0,3 %)

Egna avsättningar för naturvård

203 ha (6 %)

Egna avsättningar för annat

9 ha (0,2 %)

Virkesförråd

132 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,0 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

75 %

egen skog än jämförelsematerialet. Det som drar upp kostnadsbilden för AB Göta kanalbolag är de höga drivningskostnaderna, dvs. kostnader för avverkningsverksamheten som bl.a. omfattar gallring och slutavverkning. Däremot är bolaget klart effektivare när det gäller skogsvård, övrigt och administration än det privata storskogsbruket. De höga drivningskostnaderna kan förklaras av att bolaget år 2000 i princip enbart utfört gallring och bolagets kostnader för gallring ligger väl i nivå med storskogsbrukets.

AB Göta kanalbolag fick jämförelsevis sämre betalt för sitt virke än storskogsbruket. Sammantaget ger det virkespriser som ligger 8–22 procent under genomsnittet för marknaden. Det låga timmerpriset är logiskt med tanke på att timret härrör från gallring och att den låga andelen björk jämfört med andra lövträd drar ner massavedspriset.

Sedan 1992 har AB Göta kanalbolag årligen fått 15 miljoner kr i bidrag från staten för upprustning och drift av kanalen. Kanaldriften gav ca 7 miljoner kr i bruttointäkter och fastighetsförvaltningen gav ytterligare ca 7 miljoner kr brutto. För år 2001 beräknas omsättningen till 42 miljoner kr.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Göta kanal och dess omland har i dag ca 2,5 miljoner besökare per år. Utgångspunkten för verksamheten i AB Göta kanalbolag är att kanalen och dess omgivningar är ett upplevelseområde för en rad olika former av aktiviteter. Detta innebär att olika typer av anläggningar ställs i ordning för besökarna, t.ex. grillplatser, torrdass, vindskydd och båtramper.

För att bidra till en ökad upplevelse är AB Göta kanalbolags policy att återgå till ursprungskonstruktioner vid reparationer och underhåll på alla anläggningar och även att så långt möjligt återskapa de ursprungliga miljöerna. Målsättningen är att genom anpassad skötsel vara självförsörjande på specialvirke till restaureringen av slussportar och ledverk.

Ett led i återställningsarbetet är att all öppen mark ska betas för att inte förbuskas. År 1 (år 2001) uppgick materialkostnaden för nödvändig stängsling till ca 250 000 kr. I Västergötland har AB Göta kanalbolag arrenderat ut merparten av betet. Målsättningen är att betesverksamheten ska bära sina egna kostnader.

Ett annat led i återställningsarbetet är det påbörjade projektet att återskapa den allé som en gång fanns utmed Göta kanal. Projektet be-

räknas pågå i 10 år och hittills har 200 träd planterats till en kostnad av 2 000 kr per träd.

95 procent av AB Göta kanalbolags skogsbilvägar hålls öppna för allmänheten. För att förhindra inbrott i fritidsbåtar och stugor är en del vägar bommade på begäran av båtklubbar och stugägare.

Sedan år 2001 finns en naturvärdesinventering av skogsmarken. I den gröna skogsbruksplanen är arealen målklassad enligt följande:

Det på utredningens uppdrag utförda ekologiska bokslutet för år 2001 visar att nivån på ståndortsanpassningen vid avverkningar låg på 5,0 (betygsskala 1–5). Den hänsyn som tagits till naturvård respektive till vattendrag och växtlighet kring vattendrag hade båda betyget 4,5. Underlaget omfattar dock endast två föryngringsavverkningar på sammanlagt 2,3 ha med en avverkad volym på i snitt 368 m3sk/ha.

12.9. Akademiska Hus AB

Akademiska Hus AB äger huvuddelen av universitetens och högskolornas lokaler. De sju helägda dotterbolagen äger och förvaltar fastigheter på respektive lokaliseringsort.

Den skogsmark som tillhör Akademiska Hus AB är belägen i anslutning till Mitthögskolans lokaler i Bispgården, Ragunda kommun. Sveriges lantbruksuniversitet bedrev tidigare utbildning för skogstekniker i Bispgården. I samband med rationaliseringar i början av 1990talet lades utbildningen ner och lokalerna övertogs av Mitthögskolan.

År 1996 sålde Civitas Holding AB sitt bolag Vasajorden AB till Akademiska Hus AB. Orsaken till försäljningen var att Vasakronan

AB, som ägs av Civitas Holding AB, ville renodla sin inriktning på förvaltning av kommersiella fastigheter i Stockholmsområdet.

I Vasajorden AB ingick marken kring Mitthögskolans filial i Bispgården. Marken ägdes tidigare av Domänverket och tanken var att skogsmarken skulle övergå till AssiDomän AB vid bolagiseringen av Domänverket och att skolan med tillhörande tomtmark skulle kvarligga i statlig ägo. Men vid bolagiseringen av Domänverket och ombildandet av Kungliga Byggnadsstyrelsen överfördes marken i Bispgården till både AssiDomän AB och Vasajorden AB, s.k. tvesalu. Innan någon rättelse hade förhandlats fram såldes Vasajorden AB och då övergick ägandet i sin helhet till Akademiska Hus AB.

I prop. 1991/92:44 om ombildningen av Byggnadsstyrelsen angavs att med hänsyn till särarten hos de fastigheter som upplåts till universitet och högskolor borde dessa samlas i ett särskilt dotterbolag till den statliga fastighetskoncernen. I prop. 1992/ 93:37 om ny organisation av statens fastigheter hade tankegångarna utvecklats och universitets- och högskolefastigheterna föreslogs nu ligga i en egen fastighetskoncern med lokala dotterbolag på respektive utbildningsort.

Förvaltarens uppdrag

Akademiska Hus AB ska enligt bolagsordningen äga och förvalta fast egendom och bedriva byggnadsverksamhet och byggnadsadministration och därmed förenlig verksamhet. Skogsbruk nämns inte specifikt i bolagsordningen men kan ingå i förvaltningen av fast egendom.

Miljöcertifiering

Akademiska Hus AB har en miljöpolicy som gäller hela verksamheten och fastighetsinnehavet. Markinnehavet är dock inte certifierat enligt någon standard och det finns heller inga planer på certifiering.

Skogsförvaltningen

Organisatoriskt ligger ansvaret för marken i Bispgården hos Akademiska Hus i Norr AB. Skogssällskapet har gjort en skogsbruksplan för markinnehavet, men det finns ännu inte något uppdragsavtal tecknat. För närvarande finns ett muntligt avtal med forskarna på Mitthögskolan om att de kan använda skogen i Bispgården för forskning och undervisning.

Markinnehavet

Av den totala arealen 487 ha utgör 86 procent produktiv skogsmark – resten är i huvudsak skogsimpediment. En tomt på ca 2 ha där skolbyggnaderna är belägna ingår också. Taxeringsvärdet har inte uppgivits.

Markinnehav Akademiska Hus AB (Bispgården) – total areal 487 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark (414 ha).

Den för naturvård avsatta arealen består av ett område med höga naturvärden och en nyckelbiotop.

Om de avverkningar som finns föreslagna i skogsbruksplanen genomförs kommer 77 procent av tillväxten att avverkas.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Akademiska Hus AB har inte avverkat mark sedan 1996, utan har anpassat sig efter hyresgästens behov för undervisning och forskning. Enligt skogsbruksplanen finns ett avverkningsbehov framöver.

För skogsmarken i Bispgården finns inget specifikt avkastningskrav.

Produktiv skogsmark

418 ha

Brukad skogsmark

414 ha (99 %)

Ej brukad skogsmark

3,5 ha (1 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

3,5 ha (1 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

118 m

3

sk/ha

Tillväxt

3,4 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4,1 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

77 %

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Den brukade arealen skogsmark har målklassats enligt SVS:s system i Gröna skogsbruksplaner:

Marken är en resurs för den skogsutbildning som Mitthögskolan bedriver i Bispgården. Så var även fallet då marken tillhörde Domänverket, senare AssiDomän AB, och Sveriges lantbruksuniversitet bedrev undervisning där. Eftersom det är en tillämpad utbildning är det nödvändigt med tillgång på skogsmark för fältundervisningen. Eleverna utnyttjar också marken under sin fritid, bl.a. för jakt. Utöver de krav som skogsvårdslagen och miljöbalken ställer, tas inga speciella hänsyn i skogsbruket till naturvård, friluftsliv eller rennäring.

Mitthögskolan har beslutat att från och med hösten 2003 lägga ner sin verksamhet i Bispgården. Ragunda kommun har i det läget sökt och beviljats EU-bidrag, s.k. Mål 1-medel, för att bedriva forskning och undervisning inom skog och skogsbruk i Akademiska Hus AB:s anläggning. En del av marken är tänkt att användas som försöks- och undervisningsområde i en forskningspark som kommunen inrättat.

12.10. Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB)

Loussavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) är helägt av svenska staten. Företaget producerar högförädlade järnmalmsprodukter och är en av världens största pelletsleverantörer. Råvaran kommer från de egna gruvorna i Kiruna och Malmberget.

Markinnehavet är samlat kring gruvorna i Kiruna (Kiirunavaara, Loussavaara och Toullavaara), Malmberget och Svappavaara. Omgivande mark förvaltas i Kiruna av Fastighetsverket FD Skog och i Malmberget och Svappavaara av Sveaskog AB.

Under 1970- och 1980-talen avyttrade LKAB de fastigheter som bedömdes sakna betydelse för den framtida gruvdriften. LKAB äger endast en liten del av den mark i Kiruna där man i dag bedriver gruvdrift. Resten arrenderar LKAB av Statens fastighetsverk. I Malmberget och Svappavaara äger däremot LKAB all den mark man använder för sin gruvbrytnings- och förädlingsverksamhet.

Förvaltarens uppdrag

LKAB:s bolagsordning innehåller inga riktlinjer för förvaltningen av skogsmarken. Den kan därför anses vara helt underordnad bolagets gruvdrift och förädlingsverksamhet.

Miljöcertifiering

LKAB har en miljöpolicy, som omfattar både inre och yttre miljö. Program finns även för miljökonsekvensbeskrivningar, utsläppskontroll etc.

Skogsförvaltningen

LKAB förvaltar skogsmark i Kiruna och Gällivare kommuner. Skogsmarken är i sin helhet avsatt för annat ändamål än skogsbruk – i det här fallet för gruvdrift, s.k. utmål. Skogsmarken administreras tillsammans med övriga markfrågor.

Markinnehavet

Den produktiva skogsmarkens taxeringsvärde uppgick år 2000 till 6, 6 miljoner kr.

Skogen används bl.a. som skyddsskog (Kiruna) för att förhindra splitter till angränsande mark och är därför inte lämpad för skogsbruk.

Markinnehav LKAB – total areal 1 306 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Det bedrivs inget regelrätt skogsbruk på marken utan det virkesuttag som sker är en följd av åtgärder som är knutna till gruvdriften, t.ex. vid vägbyggen. Eventuella avverkningar läggs ut på entreprenad. Det avverkade virket säljs lokalt.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

I Kiruna har LKAB genom avtal med kommunen upplåtit mark för fritidsverksamhet: en golfbana på det nedlagda gruvområdet i Toullavaara, en slalombacke på Loussavaara och fiskevatten i en bäck på Loussavaara-området.

12.11. Luftfartsverket

Luftfartsverket (LFV) är central förvaltningsmyndighet för den civila flygtrafiken och har ett sektorsansvar för denna verksamhet. Det innebär bl.a. att Luftfartsverket ansvarar för och driver de civila statliga flygplatserna.

Produktiv skogsmark

994 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

994 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

994 ha (100 %)

Virkesförråd

Uppgift saknas

Tillväxt

Uppgift saknas

Bonitet

Uppgift saknas

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Grunden till innehavet vid Arlanda var förvärvet av egendomarna Altuna och Kolsta på 1950-talet. Allteftersom verksamheten har växt har ytterligare förvärv gjorts. Förvärven sker genom expropriation och inför en eventuell utbyggnad med en 4:e landningsbana är det aktuellt med nya förvärv. Luftfartsverkets markinnehav består i dag av två fastigheter vid Arlanda flygplats.

Innehavet vid Landvetters flygplats ägs av ett holdingbolag till Luftfartsverket, Göteborg-Landvetter flygplatsfastigheter AB. Innehavet består av en fastighet vid Landvetters flygplats i Härryda kommun och omfattar totalt ca 1 000 ha mark, varav ca 750 ha skog. Förvärvet av Göteborg-Landvetter flygplatsfastigheter AB skedde i början av år 2001 varför markinnehavet inte vidare behandlas i den här beskrivningen.

Förvaltarens uppdrag

I myndighetsinstruktionen för Luftfartsverket (1988:78) anges att verkets uppgifter bl.a. är att ansvara för drift och utveckling av statens civila flygplatser och att svara för skydd mot föroreningar och annan miljöpåverkan från den civila luftfarten. Syftet med den skogsmark som förvaltas av Luftfartsverket är att tillgodose de miljökrav som ställs på flygverksamheten. Skogsbruket är därför helt underställt Luftfartsverkets behov.

Miljöcertifiering

Skogsinnehavet vid Arlanda genomgår just nu en FSC-certifiering under Skogssällskapets paraplycertifikat.

Skogsförvaltningen

Centralt inom Luftfartsverket sorterar fastighetsfrågor under juridiska sekretariatet på huvudkontoret i Norrköping. Några speciella tjänster för skogsbruket finns inte.

Ansvaret för skogsförvaltningen på Luftfartsverket Arlanda ligger ytterst på flygplatschefen. Organisatoriskt lyder skogsfrågorna under platschefen på Markanläggning Arlanda.

Skogsförvaltningen sköts på entreprenad av Skogssällskapet eftersom Luftfartsverket bedömt att skogsbrukets omfattning inte ger underlag för en heltidstjänst.

Skogssällskapet har till uppgift att bedriva ett rationellt skogsbruk med hög miljöprofil utifrån de villkor som luftfartsverksamheten ställer. Avtalet skrivs på två år med option på ett tredje år. Detta upplevs vara en för kort period och önskemålet från Markanläggning Arlanda är avtalsperioder på fem år.

Markinnehavet

Skogen runt Arlanda fungerar som en barriär för buller och luftföroreningar, men även som en säkerhetszon, framförallt i landningsoch startbanornas förlängning. Skogsinnehavet omfattar 1 613 ha produktiv skogsmark varav 133 ha har avsatts för naturvårdsändamål. Taxeringsvärdet har inte redovisats.

Markinnehav Luftfartsverket (Arlanda) – total areal 3 021 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark (1 613 ha).

Övriga avsättningar uppgår till 220 ha fördelat på 20 ha till en motorcrossbana (f.d. täktmark) och 200 ha av hänsyn till luftfarten. En ny bergtäkt för eget bruk håller på att tas upp, vilken som mest kommer att omfatta 33 ha.

Produktiv skogsmark

1 613 ha

Brukad skogsmark

1 261 ha (78 %)

Ej brukad skogsmark

353 ha (22 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

133 ha (8 %)

Egna avsättningar för annat

220 ha (14 %)

Virkesförråd

113 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

6,2 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

86 %

Fördelningen mellan trädslagen är i dag 80 procent barrträd och 20 procent löv. Målet är att öka andelen lövträd till 40 procent. En annan målsättning är att öka andelen äldre skog för att få en jämnare åldersklassfördelning.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

År 2000 var avverkningsvolymen 10 000 m3fub och intäkterna uppgick till ca 3 miljoner kr brutto. Kostnaderna uppgick till ca 1,5 miljoner kr och återstoden, 1,5 miljoner kr, inlevererades till Luftfartsverket Division Arlanda.

Utifrån tillväxtpotential, åtgärder enligt skogsbruksplanen och övriga målsättningar med skogsbruket har Luftfartsverket målsättningen att skogen långsiktigt ska generera en årlig intäkt på ca 1 miljon kr och ett netto på 500 000 kr.

Omfattningen av de mark- och utbyggnadsprojekt som pågår medför att avverkningsvolymerna skiljer sig ganska mycket mellan olika år. För år 2001 budgeterades en avverkningsvolym på 12 000 m3fub och en intäkt på 3,6 miljoner kr brutto, vilket genererade ett netto på ca 1,1 miljoner kr. För år 2002 är den budgeterade bruttointäkten betydligt lägre: 1,1 miljoner kr.

År 2000 såldes 80 procent av det avverkade sågtimret till lokala sågverk. Av den avverkade arealen var 25 ha föryngringsavverkning.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Av de 133 ha som avsatts till naturvårdsändamål har 125 ha avsatts till frivilliga hänsynsområden (lövskog lämnat till fri utveckling) och 7 ha till egna reservat.

Skogsinnehavet är målklassat enligt SVS:s system i Gröna skogsbruksplaner:

Ett f.d. grustag har under 22 år gratis upplåtits för en motocrossbana. Det finns även en bana för terränglöpning, som tidigare användes av personalen, men som i dag ligger för fäfot. Man upplåter även mark för terrängkörning till olika föreningar. Jakten är utarrenderad och de som jagar på marken har även ansvar för att bedriva skyddsjakt inom området. Ungefär en fjärdedel vägarna är tillgängliga för allmänheten under större delen av året.

12.12. Skogsvårdsorganisationen (SVO)

Skogsvårdsorganisationen (SVO) omfattar Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Skogsvårdsstyrelserna är elva till antalet och utgör skogsvårdsorganisationens regionala organisation. Skogsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med sektorsansvar för att implementera den antagna skogspolitiken och se till att dess mål och ambitioner uppnås. Skogsstyrelsen är chefsmyndighet för skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsorganisationens skogsfastigheter är i huvudsak tidigare skogsvårdsgårdar inriktade på utbildning. Förvaltare är Skogsstyrelsen men brukandet och skötseln ligger hos skogsvårdsstyrelserna.

Skogsvårdsstyrelserna köpte eller fick genom donationer under perioden 1904–1980 olika skogsfastigheter. Syftet med ägandet har främst varit att informera och undervisa om skogsbruk genom praktiska övningar och demonstrationsytor, men också bedriva skoglig försöksverksamhet både genom egen försorg och som markvärd åt universitet och forskningsinstitutioner. I princip är därför skogsbruket underställt verksamhetens övriga behov. Inte sällan har fastigheterna tidigare fungerat som skogsvårdsgårdar, skogsbruksskolor etc.

Skogsvårdsstyrelserna tillkom 1905 och var från början självständiga enheter som offentligrättsliga organ med statlig överinsyn och med bidrag från staten för sin verksamhet. Verksamheten reglerades i lagen om skogsvårdsstyrelserna. Skogsstyrelsen tillkom i början av 1940-talet som en central myndighet på skogsområdet, bl.a. för att ha tillsyn över skogsvårdsstyrelserna. År 1981 förstatligades skogsvårdsstyrelserna (prop.1980/81:136, bet. 1980/81:JoU25, rskr. 1980/ 81:295) med skogsstyrelsen som chefsmyndighet. I början av 1990-talet genomgick skogsvårdsorganisationen en genomgripande förändring och rationalisering. I stället för en skogsvårdsstyrelse per län bildades genom sammanslagningar elva regioner (prop.1992/93:226?).

Förvaltarens uppdrag

Skogsvårdsorganisationen ska verka för att landets skogar förvaltas så att de av staten beslutade målen för skogspolitiken kan uppnås (SFS 1995:1335). Vidare ska skogsvårdsorganisationen särskilt

– verka för att skogen och skogsmarken nyttjas effektivt och ansvars-

fullt för en uthålligt god avkastning – verka för biologisk mångfald och en rik och varierad kulturmiljö

enligt sitt sektorsansvar och i samråd med de myndigheter som ansvarar för naturvård och kulturmiljövård – vara tillsynsmyndighet för skogsvårdslagen (1979:429) och de före-

skrifter som meddelats med stöd i lagen så att de efterlevs – medverka i frågor om hushållning med naturresurser – medverka i den yttre rationaliseringen av skogsfastigheter – medverka i den regionalpolitiska planeringen – informera om landets skogar och skogsbruk. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna får ta ut ersättning för tjänster, varor, utbildning, rådgivning, information och övrig verksamhet som är förenlig med organisationens uppgifter.

Skogsstyrelsen ska särskilt

– leda och samordna de statliga åtgärderna på skogsbrukets område – vara huvudman för skogsvårdsstyrelserna, dvs. ange mål och rikt-

linjer för verksamheten och tillika följa upp och utvärdera den – ta fram statistik och underlag till nytta för skogsbruket och samhäl-

lets och näringslivets planering med anknytning till skogsbruk – verka för att skogen skyddas mot skador av luftföroreningar, djur

och sjukdomar – vidta åtgärder för att bevara den ärftliga variationen hos de inhem-

ska skogsträden – verka för utveckling och tillämpning av skogsbruksmetoder anpas-

sade till de naturgivna förutsättningarna – verka för en långsiktig och god försörjning med skogsodlingsmate-

rial – medverka i bevakningen av internationella skogsfrågor – ha tillsyn över virkesmätningen – förvalta skogsvårdsorganisationens fasta egendomar och andra till-

gångar.

Skogsvårdsstyrelserna ska särskilt

– följa skogsbrukets utveckling och vidta eller föreslå lämpliga åtgär-

der för att främja skogsnäringen – bedriva rådgivning och informera för att främja ett rationellt skogs-

bruk och biologisk mångfald – besluta om statligt stöd till skogsbruket – i möjligaste mån vara andra myndigheter behjälplig inom skogs-

bruksområdet – i den mån det finns resurser, utföra tjänster åt skogsägare som bi-

drar till en hållbar utveckling av skogen. Markinnehavet ska ge en rimlig avkastning till ägaren men det finns inget definierat avkastningskrav.

Miljöcertifiering

Skötseln av skogsinnehavet utförs enligt SVS Gröna skogsbruksplan och i enlighet med skogsvårdsorganisationens miljöpolicy. Certifiering enligt ISO 14001 pågår eller har just avslutats på i princip hela innehavet. Det sammanlagda taxeringsvärdet uppgick år 2000 till 69 miljoner kr för den produktiva skogsmarken.

Skogsförvaltningen

Skogsvårdsorganisationen förvaltar totalt 5 083 ha produktiv skogsmark över hela landet fördelat på nio olika skogsvårdsstyrelser: SVS Västerbotten 658 ha SVS Mellannorrland 1 267 ha SVS Dalarna-Gävleborg 1 176 ha SVS Värmland-Örebro 339 ha SVS Västra Götaland 14 ha SVS Östra Götaland 328 ha SVS Jönköping-Kronoberg 363 ha SVS Södra Götaland 680 ha SVS Gotland 258 ha Det är endast en liten del av den ansvariga personalens arbetstid som ägnas åt skogsförvaltningen.

Markinnehavet

Skogsmarken utgörs i huvudsak av ordinär skog, om än med en högre frekvens av höga naturvärden.

Markinnehav Skogsstyrelsen – total areal 6 384 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Arealen nyckelbiotoper uppgår till 136 ha produktiv skogsmark.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Det primära syftet med markinnehavet är inte ett kommersiellt skogsbruk. Det är därför svårt att jämföra kostnader och intäkter för skogsvårdsstyrelsernas skogliga åtgärder med övriga skogliga aktörer.

År 2000 avverkades ca 17 600 m3fub, inklusive försålda avverkningsrätter.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

På utredningens uppdrag har ett ekologiskt bokslut upprättats för skogsvårdsorganisationens avverkningar under år 2001. Urvalet omfattar totalt 12 ha fördelat på fem föryngringsavverkningar. Medelstorleken på avverkningen är 2,4 ha och uttagen virkesvolym är i snitt 282 m3sk/ha. Den utförda ståndortsanpassningen håller en hög nivå med medelbetyget 4,8 (betygsskala 1–5). Naturvårdshänsyn har med-

Produktiv skogsmark

5 435 ha

Brukad areal

4 809 ha (88 %)

Ej brukad areal

626 ha (12 %)

Naturreservat

168 ha (3 %)

Egna avsättningar för naturvård

572 ha (11 %)

Egna avsättningar för annat

39 ha (1 %)

Virkesförråd

138 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,1 m

3

sk/ha, år

Bonitet

5,8 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

elbetyget 4,2 och hänsyn till vattendrag och växtlighet kring vattendrag har medelbetyget 5,0.

Skogsvårdstyrelserna har vidtagit åtgärder för att gynna det rörliga friluftslivet och har t.ex. ställt i ordning vandringsleder, vindskydd, grillplatser, bryggor, informationsskyltar och informationstavlor. De anordnar även ”Skogens Dag” för allmänheten.

Redovisning av varje skogsvårdsstyrelses skogsinnehav

SVS Västerbotten

Fastigheten är belägen i Umeå kommun och omfattar 658 ha produktiv skogsmark. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 7,2 miljoner kr.

Markinnehav SVS Västerbotten – total areal 823 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Sveriges lantbruksuniversitet och grundskolan använder fastigheten för undervisning. Marken nyttjas även för rekreation och friluftsliv. Skogsbilvägarna på fastigheten är öppna för allmänheten.

Produktiv skogsmark

658 ha

Brukad skogsmark

575 ha (87 %)

Ej brukad skogsmark

83 ha (13 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

83 ha (13 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

142 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,2 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4,1 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

SVS Mellannorrland

Innehavet består av fem fastigheter i Västernorrlands och i Jämtland och Härjedalens län. Fastigheterna används i utbildnings- och rådgivningssyfte, t.ex. inom kampanjerna ”Rikare Skog” och ”Grönare Skog”, men de fungerar även som demonstrationsfastigheter för skogsdagar och liknande aktiviteter. Taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken var 8 miljoner kr år 2000.

Markinnehav SVS Mellannorrland – total areal 1 438 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsareal. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

I den areal som avsatts för naturvård ingår 37 ha nyckelbiotoper. Tre av de fem fastigheterna hade år 2000 Grön skogsbruksplan och den fjärde fick under år 2001. Totalt är 48 ha klassat som målklass NO på de tre fastigheterna. På ett par av fastigheterna finns kulturobjekt i form av fångstgropsystem och fäbodar. Volymen död ved är 1–3 m3sk/ha på den brukade skogsmarken.

Vid avverkning och andra åtgärder på fastigheterna tas speciell hänsyn till den omfattande utbildnings- och rådgivningsverksamheten. SVS Mellannorrland uppskattar att ca 10 procent av den produktiva skogsmarksarealen undantas från normalt skogsbruk på grund av den verksamhet som SVS Mellannorrland bedriver på fastigheterna.

Produktiv skogsmark

1 267 ha

Brukad skogsmark

1 155 ha (91 %)

Ej brukad skogsmark

112 ha (9 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

107 ha (8 %)

Egna avsättningar för annat

5 ha (0,4 %)

Virkesförråd

131 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4,6 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

År 2000 föryngringsavverkade SVS Mellannorrland 45 ha och sålde allt timmer (3 000 m3sk) till lokala sågverk. Vid försäljning bjuds posterna ut till minst tre intressenter.

Arbetet med miljöcertifiering enligt ISO 14001 beräknas vara klart årsskiftet 2001/2002.

Allmänheten har tillgång till skogsbilvägarna hela året och efter skogsbruksåtgärder rensas och återställs stigar.

En av fastigheterna (produktiv skogsmark 5 ha) utgörs av enbart försöksytor där SkogForsk bedriver trädslagsförsök.

SVS Dalarna-Gävleborg

SVS Dalarna-Gävleborg är indelad i sju distrikt. Den operativa skötseln av fastigheterna utförs av distriktspersonalen, men är en mycket lite del av arbetsuppgifterna. En tjänsteman på den centrala regionsstaben ansvarar för fastigheterna.

Markinnehavet består av sju fastigheter i kommunerna Falun, Hofors, Sandviken, Gävle, Bollnäs, Ljusdal och Orsa. Fastigheterna används i utbildnings- och rådgivningssyfte. År 2000 var det sammanlagda taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 13 miljoner kr.

Markinnehav SVS Dalarna-Gävleborg – total areal 1 413 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Produktiv skogsmark

1 176 ha

Brukad skogsmark

1 042 ha (89 %)

Ej brukad skogsmark

134 ha (11 %)

Naturreservat

1 ha ( 0,1 %)

Egna avsättningar för naturvård

133 ha (11 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

144 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

5,6 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Egna avsättningar för naturvård (133 ha) utgörs av frivilliga hänsynsområden. Av den produktiva skogsmarken har 35 ha klassats som nyckelbiotoper.

Huvuddelen av allt virke som säljs av SVS Dalarna-Gävleborg säljs som rotposter till lokala sågverk och virkeshandlare. Under år 2000 föryngringsavverkades 16 ha. Totalt uppgick den försålda virkesvolymen till 2 050 m3fub under samma år.

SVS Dalarna-Gävleborg anlägger demonstrationsytor på fastigheterna och genomför även en del försöksverksamhet framförallt i samarbete med externa intressenter, t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet och SkogForsk. Ingen skog undantas från brukande på grund av den pågående övriga verksamheten utan brukandet sker sida vid sida.

Alla skogsbilvägarna är öppna för allmänheten.

SVS Örebro-Värmland

Fastigheten är belägen i Karlstads kommun och används för utbildning, rådgivning, försök och rekreation. År 2000 var taxeringsvärdet 5,6 miljoner kr för den produktiva skogsmarken. Innehavet beräknas vara certifierat enligt ISO 14001 vid årsskiftet 2001/2002.

Markinnehav SVS Örebro-Värmland – total areal 355 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Produktiv skogsmark

339 ha

Brukad skogsmark

241 ha (71 %)

Ej brukad skogsmark

98 ha (29 %)

Naturreservat

153 ha (45 %)

Egna avsättningar för naturvård

98 ha (29 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

140 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,8 m

3

sk/ha, år

Bonitet

5,6 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Södra delen av fastigheten (153 ha) ingår i naturreservatet Segerstads skärgård i Vänern. Naturreservatet är främst avsatt för att bevara förutsättningarna för ett naturnära friluftsliv samtidigt som skärgårdsområdets speciella naturvärden skyddas. Efter tillstånd får skogsbruk bedrivas inom de 153 ha, som inte omfattas av biotopskydd och/eller är klassat som NO- respektive NS-område. Den produktiva skogsmarken på fastigheten kan därför delas in i de tre kategorierna: brukad skogsmark (186 ha), brukad skogsmark med tillståndsplikt (55 ha) och ej brukad skogsmark (98 ha).

Arealen egna avsättningar för naturvård (98 ha) utgörs av 66 ha frivilliga hänsynsområden och 32 ha biotopskyddsområden, som är spridda över fastigheten även inom den del som är naturreservat. Av den produktiva skogsmarksarealen klassas 32 ha (9 procent) som nyckelbiotoper.

År 2000 föryngringsavverkades 7,1 ha och allt sågtimmer (328 m3fub) såldes till lokala sågverk.

Skogsbilvägarna är öppna för allmänheten med undantag av vägar inom ett naturreservat, som berör en del av fastigheten.

Den produktiva skogsmarken är målklassad enligt SVS:s Gröna skogsbruksplaner.

SVS Västra Götaland

Innehavet är skyddat som naturreservat och ägandeförvaltningen ligger hos skogsstyrelsen, men skötselansvaret ligger för närvarande hos länsstyrelsen i Västra Götalands län. Naturreservatet är beläget i Borås kommun och omfattar totalt 16,2 ha varav 14 ha produktiv skogsmark. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 400 000 kr

Markinnehav SVS Västra Götaland – total areal 16 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

SVS Östra Götaland

Fastigheterna är belägna i kommunerna Linköping och Vimmerby. På marken bedrivs försöksverksamhet, kursverksamhet och information till skogsägare och allmänhet samt fortbildning för personalen. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 13,2 miljoner kr.

Produktiv skogsmark

14 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

14 ha (100 %)

Naturreservat

14 ha (100 %)

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

Uppgift saknas

Tillväxt

Uppgift saknas

Bonitet

Uppgift saknas

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Markinnehav SVS Östra Götaland – total areal 873 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Fastigheten består av 680 ha produktiv skogsmark, varav 65 ha är avsatt för naturvårdsändamål. På fastigheterna finns 13 ha produktiv skogsmark som klassats som nyckelbiotop.

Den sammanlagda mängden försålt timmer under år 2000 var ca 1 898 m3fub och hela volymen såldes lokalt.

De 65 ha som avsatts för naturvårdsändamål fördelar sig på 11 ha biotopskyddsområde, 2 ha eget reservat och 52 ha frivilliga hänsynsområden. Andelen död ved är ca 2 m3sk/ha.

Den produktiva skogsmarksarealen är målklassad enligt SVS:s Gröna skogsbruksplaner.

Produktiv skogsmark

680 ha

Brukad areal

615 ha (90 %)

Ej brukad areal

65 ha (10 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

65 ha (10 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

126 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,7 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,7 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

På en av fastigheterna har staten en s.k. genbanksyta med gran. Den ingår i den skogliga genbankens klonarkiv som ska bevara det ursprungliga genetiska materialet i tall och gran.

Stigar återställs efter skogsbruksåtgärder och skogsbilvägarna är tillängliga för allmänheten året runt.

SVS Jönköping-Kronoberg

Fastigheten är belägen i Vetlanda kommun och består av 363 ha produktiv skogsmark, varav 35 ha är avsatt som frivilliga hänsynsområden. På fastigheten finns 2,7 ha nyckelbiotoper. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken 7,4 miljoner kr. Inriktningen på skogsbruket är virkesproduktion och naturvård. År 2002 kommer innehavet att certifieras enligt ISO 14001.

Markinnehav SVS Jönköping-Kronoberg – total areal 429 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Fastigheten köptes in 1920 och fungerade först som skogsvårdsgård. Under 1960-talet bedrevs en skogsbruksskola där, men i dag är det en kurs- och konferensgård som är öppen för alla.

Under år 2000 föryngringsavverkades 6 ha. Skogsbilvägarna på fastigheten är i sin helhet tillgängliga för allmänheten under hela året. Efter skogsbruksåtgärder rensas och återställs stigar.

Arealen är målklassad enligt SVS:s Gröna skogsbruksplaner:

Produktiv skogsmark

363 ha

Brukad skogsmark

328 ha (90 %)

Ej brukad skogsmark

35 ha (10 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

35 ha (10 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

134 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,4 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,9 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

SVS Jönköping-Kronoberg har skötselansvar för de flesta naturreservaten, länets naturminnen och ansvarar, på uppdrag av länsstyrelsen, för tillsyn av fågelskyddsområden i Kronobergs län. Som naturvårdsförvaltare har skogsvårdsstyrelsen ansvar för att syftet med reservatsbeslutet och målen med skötselplanen uppnås. För närvarande arbetar ca två tjänstemän på heltid på skogsvårdsstyrelsens kansli och sex skogsvårdskonsulenter på deltid ute på distrikten (10–30 dagar per år) med naturvårdsförvaltning.

SVS Södra Götaland

Innehavet utgörs av fem fastigheter i Skåne (Höörs och Hörby kommuner), Blekinge (Ronneby kommun) och Halland (Varbergs och Laholms kommuner). Fastigheterna används som utbildnings- och demonstrationsobjekt och byggnaderna som kursgårdar. Flera av områdena är populära för det rörliga friluftslivet.

Den produktiva skogsmarksarealen är 680 ha. Sammanlagt är 68 ha avsatta för annat ändamål än skogsbruk, 39 ha för naturvård och 27 ha för utbildningsändamål. Nyckelbiotopsarealen är 20,1 ha. Andelen död ved på den produktiva skogsmarken är ca 2 m3sk/ha. År 2000 var taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken (680 ha) 12,8 miljoner kr.

Markinnehav SVS Södra Götaland – total areal 778 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Produktiv skogsmark

680 ha

Brukad skogsmark

615 ha (90 %)

Ej brukad skogsmark

65 ha (10 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

38 ha (6 %)

Egna avsättningar för annat

27 ha (4 %)

Virkesförråd

172 m

3

sk/ha

Tillväxt

7,5 m

3

sk/ha, år

Bonitet

8,2 m

3

sk/ha, år

År 2000 föryngringsavverkades sammanlagt 14,8 ha. Från två av fastigheterna såldes totalt 1 422 m3fub timmer till lokala sågverk. Övriga fastigheters avverkningar har inte redovisats.

Fastigheten i Blekinge har ingått i en landskapsanalys som omfattar ett område på 5 700 ha. Landskapsanalysen syftade till att ställa skogsbruksplanens åtgärdsförslag i relation till förhållandena i det omgivande landskapet.

På en av fastigheterna i Halland bedrivs försök med gran under skärm av ädellövträd. Där finns även en demonstrationsyta med i huvudsak ädellövträd i olika blandningar.

Delar av fastigheten Åkulla i Halland ingår i Ekomuseum Nedre Ätradalen.

Skogsbilvägarna på fastigheterna är öppna för allmänheten utom i något fall där vägen är bommad för att förhindra inbrott i byggnaderna.

SVS Gotland

Fastigheterna är belägna på södra Gotland. Marken är fördelad på två fastigheter varav den ena är mycket liten och eventuellt kommer att säljas. Den andra fastigheten (251 ha) har tidigare varit del av en skogsbruksskola och används som demonstrations- och i viss mån försöksfastighet. Taxeringsvärdet år 2000 för den produktiva skogsmarken uppgick till 1 miljon kr.

Markinnehav SVS Gotland – total areal 258 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Produktiv skogsmark

258 ha

Brukad skogsmark

238 ha (92 %)

Ej brukad skogsmark

20 ha (8 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

13 ha (5 %)

Egna avsättningar för annat

7 ha (3 %)

Virkesförråd

94 m

3

sk/ha

Tillväxt

3,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

3,7 m

3

sk/ha, år

Allt virke avsätts lokalt. År 2000 föryngringsavverkades 3,7 ha.

Fastigheterna har s.k. Gröna skogsbruksplaner, vilket bl.a. innebär att nyckelbiotopsinventering är gjord, strategier för avsättning för natur- och kulturmiljövård finns, interna mål för skogsbruket finns och intern naturvärdesinventering är gjord.

På den mindre fastigheten bedrevs tidigare proveniensförsök i liten skala av dåvarande markägaren och marken är i dag undantagen från skogsbruk.

Stigar underhålls för att öka tillgängligheten för friluftsliv och ca 75 procent av skogsbilvägarna är tillgängliga för allmänheten.

På den större fastigheten bedrivs praktiska försök i liten skala. Något samarbete med forskningsinstitutioner finns inte, för det är verksamheten för liten.

12.13. Specialfastigheter Sverige AB

Specialfastigheter Sverige AB är ett helstatligt fastighetsbolag och dotterbolag till helstatliga Civitas Holding AB. Bolaget ska erbjuda anpassade lokaler till offentliga myndigheter över hela landet. Fastigheterna består av kriminalvårdsfastigheter, räddningsskolor, specialskolor och vissa försvarsfastigheter. Enligt rskr. 1997/98:20 bildades Specialfastigheter Sverige AB som en systerkoncern till Vasakronan AB för förvaltning av icke-kommersiella fastigheter.

Skogsmarken är belägen i Småland och Västergötland och fördelad på fyra fastigheter. Det finns även små arealer skog i direkt anslutning till de olika fastigheterna. Där bedrivs inget skogsbruk utan skogen är anpassad till hyresgästernas behov.

Miljöcertifiering

Specialfastigheter Sverige AB avser att certifiera sitt skogsbruk enligt PEFC-standard. Skogsbruksplanerna för fastigheterna i Eksjö kommun är upprättade enligt SVS system med Gröna skogsbruksplaner och uppfyller redan kraven enligt PEFC-standard.

Fastigheterna i Skövde och Marks kommuner kommer under år 2002 att få skogsbruksplaner som uppfyller kraven enligt dels SVS:s system med Gröna skogsbruksplaner, dels PEFC-standard.

Skogsförvaltningen

Specialfastigheter Sverige AB har totalt 70 anställda fördelade på fem regioner. Förvaltningen av skogen är fördelad på region syd och region väst.

Markinnehavet

Markinnehavet på de redovisade fastigheterna omfattar 504 ha varav 435 ha är produktiv skogsmark. Taxeringsvärdet har inte uppgivits.

Markinnehav Specialfastigheter Sverige AB – total areal 504 ha på redovisade fastigheter

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark (403 ha).

De redovisade värdena för tillväxt och bonitet avser fastigheterna i Eksjö kommun. Motsvarande uppgifter saknas för innehavet i Skövde och Marks kommuner.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Målsättningen med skogsbruket på de två fastigheterna i Eksjö kommun är att skogen ska skötas på ett ekologiskt och ekonomiskt riktigt sätt i samband med gymnasieutbildning av elever på de behandlingshem som drivs på fastigheterna. Kvaliteten på skogsbruket är viktigare än det kvantitativa utfallet.

Produktiv skogsmark

435 ha

Brukad skogsmark

403 ha (93 %)

Ej brukad skogsmark

32 ha (7 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

31 ha (7 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

146 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,6 m

3

sk/ha, år

Bonitet

6,6 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

På fastigheterna i Eksjö kommun tas i den skogliga planeringen hänsyn till befintlig bebyggelse samt institutionernas övriga verksamheter med särskilda åtgärder för trivseln runt behandlingshemmen. De i skogsbruksplanerna föreskrivna naturhänsynen för NO- och NS-områden följs.

En del av institutionsbebyggelsen har gamla anor, bl.a. som sanatorium, och delar av bebyggelsen är K-märkt. I dag är den tidigare parken med tallar och lövinslag en äldre tallskog.

I brukandet av marken tas stor hänsyn i skogsbruket till vattendrag och de sump- och våtmarker som finns på fastigheterna.

Delar av skogsbilvägarna är öppna för allmänheten hela året. Befintliga stigar röjs efter skogsbruksåtgärder.

I början av 1980-talet utfördes en kulturinventering på Specialfastigheter Sverige AB:s fastigheter i Eksjö kommun. Vid inventeringen visade det sig att det fanns lämningar både från äldre skogsbruk och odlingar, samt att det skett tre sjösänkningar på en av fastigheterna som lämnat tydliga spår i naturen.

Den areal som avsatts för naturvård på fastigheterna i Eksjö kommun utgörs av biotopskyddsområden. Skogsinnehavet på fastigheterna i Eksjö kommun är målklassat enligt SVS:s system i Gröna Skogsbruksplaner:

12.14. Statens jordbruksverk/Jordfonden

Statens jordbruksverk har till uppgift att inom jordbrukets och rennäringens områden aktivt arbeta för en konkurrenskraftig, miljö- och djurskyddsanpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna (SFS 1998:415). En annan av Jordbruksverkets uppgifter är att förvalta Jordfonden. Jordfondens fastigheter ska främst användas för att främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen (SFS 1989:281). De ska också användas för att främja bosättning och sysselsättning i glesbygd. Jordfonden används även för inlösen av fastigheter enligt jordförvärvslagen. Jordfonden har också aktivt köpt och sålt fastigheter för att främja jord- och skogsbrukets rationalisering.

I riksdagsbehandlingen av budgetprop. 1994/95:100 beslutades att Jordfonden på sikt ska avvecklas. Den regionala prioriteringen av verksamheten beslutas av regeringen.

Jordbruksverket förvaltar anslaget för bidrag till yttre rationalisering. Det används i dag huvudsakligen som ekonomiskt stöd vid omarrondering. Anslagets storlek beslutas av riksdagen men fördelningen till olika verksamheter görs av Jordbruksverket. Fondkapitalets storlek är beslutad av riksdagen och kräver riksdagsbeslut för att ändras.

Jordbruksverket har delegerat huvuddelen av ansvaret för förvaltningen av jordfondsfastigheterna till länsstyrelserna. Kostnader för länsstyrelsernas förvärv, överlåtelser och förvaltning av jordfondsfastigheter samt köpeskillingar för avyttrade jordfondsfastigheter bokförs på Jordfonden. Verksamhetens överskott eller underskott bokförs mot statsbudgetens inkomstsida. Jordfonden har hittills gått med vinst.

I början av år 2000 var fondkapitalet 194 miljoner kronor fördelat på 129 miljoner i bokfört värde av fastighetsinnehavet och 65 miljoner kr i direkt likviditet. Innehavet utgjordes av ca 900 fastigheter som omfattade ca 20 000 ha jord- och skogsmark till ett uppskattat marknadsvärde av 222 miljoner kronor. Taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken uppgick år 2000 till 55 miljoner kronor.

Markinnehav Jordfonden fördelat per län, år 2000

I dag är Jordfondens huvudsakliga användningsområde omarronderingsverksamhet. Drygt 60 procent av Jordfondens markinnehav ligger i omarronderingsområden. Dessa kan endast avvecklas efterhand som förrättningarna slutförs. De aktuella omarronderingsområdena finns främst i Dalarnas län och Västra Götalands län.

Län

Produktiv

Brukad

Ej brukad

skogsmark (ha) skogsmark (ha) skogsmark (ha)

Stockholm

51

51

0

Södermanland

3

3

0

Blekinge

256

256

0

Västra Götaland

1 063

1 063

0

Halland

140

135

5

Värmland

1 355

1 355

0

Dalarna

11 250

11 250

0

Gävleborg

1 037

970

67

Västernorrland

247

247

0

Västerbotten

2 301

2 301

0

Summa

17 703

17 636

67

Markinnehav Jordfonden – uppgift saknas om total areal

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

Egna avsättningar för naturvård omfattar 21 ha biotopskyddsområden och 4 ha frivilliga avsättningar.

12.15. Statens järnvägar

Affärsverket Statens järnvägars verksamhet delades den 1 januari 2001 upp i ett antal aktiebolag. Huvuddelen av fastighetsbeståndet övertogs av Jernhusen AB. Statens järnvägar finns dock kvar som en myndighet (SFS 2000:1367) under en övergångsperiod och förvaltar de fastigheter som före den 1 januari 2001 ingick i myndighetens verksamhet och som inte överfördes till bolagen. Den skogsmark som före uppdelningen i olika bolag fanns hos Statens järnvägar är i huvudsak kvar inom myndigheten. Jernhusen AB sköter marken på uppdrag av Statens järnvägar.

Statens järnvägars markinnehav består i huvudsak av mark under och i anslutning till järnvägsbanorna. Den skogsmark som var av ekonomisk betydelse har i allt väsentligt sålts. Längs en del av järnvägsnä-

Produktiv skogsmark

17 703 ha

Brukad skogsmark

17 636 ha (99,6 %)

Ej brukad skogsmark

72 ha (0,4 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

72 ha

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

Uppgift saknas

Tillväxt

Uppgift saknas

Bonitet

Uppgift saknas

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

tet i banornas omedelbara närhet finns viss skogbevuxen mark kvar. Grovt skattat rör det sig totalt om 2 500 ha spritt över landet. Det bedrivs inget skogsbruk i egentlig mening utan marken fungerar som en säkerhetszon för järnvägen. Taxeringsvärdet har inte uppgivits.

12.16. Svenska Kraftnät

År 1992 ombildades Statens Vattenfallsverk till aktiebolag och fick namnet Vattenfall AB. Delar av verksamheten ansågs dock angelägen att behålla i myndighetsform och affärsverket Svenska Kraftnät bildades 1993.

Svenska Kraftnät säkrar sina markrättigheter för ledningar med s.k. ledningsrätt och har ett mycket begränsat markinnehav med statlig äganderätt.

Förvaltarens uppdrag

Svenska Kraftnät är ett affärsverk med uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem, sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till kraftöverföringssystemet (SFS 1991:2013).

Miljöcertifiering

Svenska Kraftnät ingår från och med år 2000 bland de statliga myndigheter som fått regeringens uppdrag att införa ett miljöledningssystem. Verket arbetar med ISO 14001-standard som grund men siktar i dag inte på att certifiera systemet. Som ett led i miljöledningsarbetet ställer Svenska Kraftnät sedan några år särskilda miljökrav på sina entreprenörer. Det finns en miljöpolicy och verket har arbetat fram verksamhetens övergripande miljömål utifrån de betydande miljöaspekter som framkom i en miljöutredning som gjordes hösten 1999.

Skogsförvaltningen

På anläggningen i Åsbro finns en platsansvarig, som har det operativa lokala ansvaret för verksamheten. Verksamheten lyder under avdelningen för elberedskap, Swedish Power Repair Unit. I övrigt lyder fastigheten under Svenska Kraftnäts centrala fastighetsavdelning.

Markinnehavet

Markinnehavet utgörs i huvudsak av en skogsfastighet, Åsbro, på 149 ha i Askersunds kommun. Taxeringsvärdet har inte uppgivits. Fastigheten används för kursverksamhet, civilpliktutbildning och förrådsverksamhet. Skogsmarken används för att öva byggande av ledningar.

Markinnehav Svenska Kraftnät – total areal 156 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Innan Svenska Kraftnät bildades användes Åsbro för att utbilda linjemontörer för krissituationer. Anläggningen byggdes upp på ofri grund med arrendeavtal med markägarna, bl.a. Domänverket. Den består av övningsbanor för bandvagnar, förråd, förläggning och utbildningslokaler. Först år 2000 förvärvade Svenska Kraftnät fastigheten och på grund av en omfattande fastighetsreglering har taxeringsvärdet ännu inte fastställts. Fastighetsregleringarna avslutas först under år 2002.

Produktiv skogsmark

129 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

129 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

129 ha (100 %)

Virkesförråd

140 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,5 m

3

sk/ha, år

Bonitet

7,3 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Det finns inga ekonomiska förväntningar på skogsbruket utan det är underställt de krav på övningsobjekt som utbildningen ställer. Det finns en skogsbruksplan för fastigheten och skogsbruket bedrivs på ett naturvårdsinriktat sätt. I övrigt följer verket skogsvårdslagen och avverkningarna görs för att kunna utbilda i hur man bygger ledningar i ledningsgator med trädridåer emellan. Vid avverkningar och övriga skogsbruksfrågor anlitades AssiDomän AB som entreprenör.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Vid anläggning och underhåll av kraftledningsgator röjs underhållsstigar, enar lämnas kvar och ridåer med träd lämnas mot vägar och bebyggelse. Där intresse finns och där det är lämpligt kan Svenska Kraftnät och markägaren teckna avtal om ”julgransodling”. Det innebär att granar får planteras i ledningsgatan. De får dock inte bli mer än tre meter höga innan de huggs.

Svenska Kraftnät har varit med och finansierat en inventering av kärlväxter och fjärilsarter i äldre kraftledningsgator vid nedre Dalälven, som Upplandsstiftelsen genomförde åren 1999 och 2000. Inventeringen visade på förekomst av flera utrotningshotade fjärilsarter. Det är troligt att kraftledningsgator har stor betydelse för arter som är beroende av ett gammaldags odlingslandskap som hålls öppet av betande djur. Kraftledningsgatorna kan till viss del ersätta gamla betesmarker, som nu är igenvuxna. Genom att röja oftare och rensa bort riset från ledningsgatorna gynna både insekter och växter som trivs i öppna betesmarker.

På fastigheten i Åsbro finns ett elljusspår som även används av allmänheten och markerna fungerar som strövområde till det närbelägna samhället.

12.17. Svenska Skogsplantor AB

Svenska Skogsplantor AB är ett av staten helägt bolag. Företaget är resultatet av en ombildning av Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet till aktiebolag (prop.1992/93:226, bet.1992/93 JoU15, rskr. 1992/93:352). Sedan starten 1994 har verksamheten mer och mer utvecklats från att enbart sälja frön och plantor till att också sälja skogsvårdstjänster med tonvikt på skogsföryngring.

Markinnehavet omfattar ca 1 500 ha åkermark för odling av plantor och fröproduktion. Svenska Skogsplantor AB äger ca 700 ha fröplantager över hela landet. Skogsmarken (200 ha) ligger i anslutning till olika plantskolor, fröplantager och skogliga försöksytor. Skogen fungerar i första hand som vindskydd och sköts med tanke på detta. Något skogsbruk i egentligen mening bedrivs inte. Taxeringsvärdet har inte uppgivits.

Försörjningen av skogsodlingsmaterial var från början en uppgift för skogsvårdsstyrelserna. De ålades i lagen om skogsvårdsstyrelserna (1960:267) bl.a. att garantera tillgång på frön och plantor för det enskilda privata skogsbruket. I 1979 års skogspolitiska beslut underströks vikten av en bättre beståndsanläggning och att detta bl.a. kunde uppnås med ett bättre och säkrare skogsodlingsmaterial. Förstatligandet av skogsvårdsstyrelserna år 1981 innebar ett fortsatt statligt engagemang i skogsodlingsfrågan. Motivet var att tillgodose främst det enskilda privata skogsbrukets behov av frö- och plantmaterial av hög kvalitet och till rimliga priser (prop. 1980/81:136). Fröoch plantverksamheten skulle bedrivas till självkostnadspris. Enligt myndighetsinstruktionen (1988:855) skulle Skogsstyrelsen ”tillgodose skogsbrukets behov av skogsodlingsmaterial, i den mån det inte sker på annat sätt”. Skogsvårdsstyrelsernas uppgift var att ”medverka i skogsbrukets frö- och plantförsörjning”.

Förvaltarens uppdrag

Svenska Skogsplantor AB:s verksamhet omfattar att producera och marknadsföra skogsodlingsmaterial och utföra tjänster inom skogsskötselområdet.

Miljöcertifiering

Svenska Skogsplantor AB är certifierad enligt ISO 9002 och håller på att certifiera plantskolor och verksamheten med skogsvårdsuppdrag enligt ISO 14001.

Dagens verksamhet

Svenska Skogsplantor AB har 16 plantskolor från Ljungbyhed i Skåne till Piparböle utanför Umeå. Plantskolornas produktions- och distributionskapacitet är 180 miljoner plantor per år. Fröverksamheten är

indelad två regioner, Södra Fröstationen i Lagan och Norra Fröstationen i Piparböle utanför Umeå. Fröproduktionen går i första hand till de egna plantskolorna, men man säljer även frön externt. Produktionen består i huvudsak av tall- och granfrö.

Svenska Skogsplantor AB erbjuder tjänster inom markberedning, plantering/sådd och skogsbruksplanläggning. Man utför även stämpling av rotposter med tillhörande föryngrings- och avverkningsplanering.

Dotterbolaget Nordic Forest Plants marknadsför Svenska Skogsplantor AB:s produkter och tjänster på den finska marknaden.

12.18. Sveriges geologiska undersökning (SGU)

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. SGU:s uppgift är att tillhandahålla geologisk information främst för områdena miljö och hälsa, fysisk planering, hushållning och försörjning med naturresurser, jord- och skogsbruk samt totalförsvar (SFS 1997:1294). Enligt SFS 2000:1470 förvaltar SGU anläggningar och annan egendom som tidigare använts för statens civila beredskapslagring av olja.

SGU förvaltar totalt ca 130 ha mark. Skogsmarken utgör en mycket liten del av den marken. Den är fördelad på en mängd olika fastigheter över hela landet, från Lycksele i norr till Vetlanda i söder. Den exakta arealen skogsmark är inte känd. SGU ansvarar även för efterbehandlingsåtgärderna för det tidigare gruvområdet i Adak i Malå kommun, Västerbottens län. Den fastigheten omfattar 180 ha och har ett samlat skogsbestånd. Taxeringsvärdet för SGU:s innehav har inte uppgivits.

Det finns ingen separat fastighetsförvaltning och SGU bedriver inget skogsbruk på fastigheterna. Den verksamhet som bedrivs rörande fastigheterna är i huvudsak miljösäkring av oljebergrum och markområden, samt försäljning av fastighetsinnehavet där det är möjligt.

12.19. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedriver forskning och utbildning inom hela den agrara sektorn. Verksamheten är uppdelad på tre fakulteter: fakulteten för jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk, den skogsvetenskapliga fakulteten och den veterinärmedicinska fakulteten.

Lantbruksuniversitets fyra största utbildnings- och forskningscentra finns i Alnarp, Uppsala, Umeå och Skara.

Inom den skogsvetenskapliga fakulteten bedrivs vid flera stora försöksparker runt om i landet i första hand försöksverksamhet, men även undervisning. Lantbruksuniversitet disponerar marken enligt nyttjanderättsavtal med markägarna, men äger personal- och laboratoriebyggnader i anslutning till försöksparkerna. Lantbruksuniversitets betalar i dag inga arrenden för de områden där det finns nyttjanderättsavtal (se avsnittet om Sveaskog AB).

I prop. 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen föreslogs bl.a. att fastigheter som upplåts till universitet och högskolor skulle samlas i en samordnad förvaltning i myndighetsform. Domänverket hade tidigare förvaltningsansvar för fastigheter som Lantbruksuniversitet disponerade och använde som försöksparker, övningsskogar och försöksytor. Lantbruksuniversitet betalade en årlig ersättning till Domänverket för nyttjandet.

I prop. 1991/92:134 som behandlade bolagiseringen av Domänverket, föreslogs att de områden som Lantbruksuniversitet disponerade skulle överlåtas till det blivande bolaget eftersom verksamheten inte innebar något väsentligt hinder för ett rationellt skogsbruk. Det blivande bolaget skulle överta Domänverkets överenskommelser. När dessa löpte ut skulle nyttjanderättsavtal upprättas mellan bolaget och Lantbruksuniversitetet. De fastigheter som klassades som ändamålsfastigheter, t.ex. en del anläggningar som var mycket specialiserade skulle kvarstå i statlig ägo.

I prop. 1992/93:37 om ny organisation för förvaltningen av statens fastigheter och lokaler m.m. förslogs att förvaltningsansvaret för de rena jord- och skogsbruksfastigheterna för forsknings- och försöksverksamhet, som då förvaltades av Domänverket och Byggnadsstyrelsen, skulle överföras till Lantbruksuniversitetet och att staten skulle fastställa överlåtelsevillkor och löpande ange avkastningskrav.

Lantbruksuniversitetet och Domän AB förhandlade under 1993 om vilka fastigheter som skulle föras över från Domänfonden till

Lantbruksuniversitetet och formerna för överförandet. De fastigheter som skulle kvarstå i statens ägo tills beslutet var fattat förvaltades under tiden av Statens fastighetsverk tillsammans med övriga s.k. väntelägesfastigheter. Regeringen fattade 1994 beslut om vilka fastigheter som slutligen skulle föras över till Lantbruksuniversitetet som därefter kom överens med Statens fastighetsverk om formerna för överföringen.

Förvaltarens uppdrag

I Lantbruksuniversitets förordning (SFS 1993:221) anges att en av uppgifterna är att förvalta universitetets fasta egendomar och andra tillgångar. Totalt har Lantbruksuniversitet förvaltningsansvar för byggnader och/eller mark på 25 orter i landet till ett bokfört värde av 232 miljoner kronor. Det genererar hyresintäkter på 39,8 miljoner kronor varje år. År 2000 genomfördes en marknadsmässig värdering av fastighetsinnehavet. Syftet var att få ett rättvisande förmögenhetsvärde för att kunna visa kostnaden för upplåtelsen av dessa fastigheter till forskning och undervisning. Lantbruksuniversitets tekniska byrå har i dag ett genomsnittligt avkastningskrav på 5,5 procent (4 procent på skog) på bokfört värde på den interna egendomsförvaltningen. Avkastningskravet är fördelat på jord, skog och byggnader.

Lantbruksuniversitets markinnehav är fördelat på 32 fastigheter spridda över landet, från Gällivare i norr till Alnarp utanför Malmö i söder.

Skogsförvaltningen

Lantbruksuniversitets tekniska byrå har ansvar för fastighetsförvaltningen. Tekniska byrån lyder under Lantbruksuniversitetets rektor som till sin hjälp har ett förvaltningsråd där en av medlemmarna är sakkunnig inom området skog och skogsförvaltning.

Markinnehavet

Huvuddelen av Lantbruksuniversitets markinnehav utgörs av jordbruksmark (3 593 ha). Den produktiva skogsmarken utgör 33 procent av det totala markinnehavet. Taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken uppgick år 2000 till 19 miljoner kr. I arealen egna avsättningar (46 ha) ingår nyckelbiotoper med 7 ha.

Markinnehav Sveriges lantbruksuniversitet – total areal 5 715 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen. Andelen av tillväxten som avverkas är beräknad på den brukade arealen skogsmark.

I Lantbruksuniversitets markinnehav ingår dessutom två donationsfastigheter med skogsmark. I donationerna ställdes inga speciella krav på hur fastigheterna skulle förvaltas. De förvaltas därför inte i stiftelseform, eftersom den innebär för stora begränsningar för hur fastigheterna kan användas.

År 1996 förvärvade Lantbruksuniversitet egendomen Krusenberg utanför Uppsala. Syftet med förvärvet var att gården skulle tjäna som demonstrationsgård för jord- och skogsbruk och trädgårdsnäring utifrån ett kultur- och naturvärdesperspektiv.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

År 2000 var avverkningsvolymen ca 2 600 m3sk med en hög andel gallring av den totala avverkningsvolymen. Totalt föryngringsavverkades 39,8 ha under år 2000.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Lantbruksuniversitet äger mark utmed Fyrisån, ett omtyckt och viktigt rekreations- och strövområde för uppsalaborna. Det finns ett av-

Produktiv skogsmark

1 887 ha

Brukad skogsmark

1 812 ha (96 %)

Ej brukad skogsmark

76 ha (4 %)

Naturreservat

30 ha (1,6 %)

Egna avsättningar för naturvård

46 ha (2,4 %)

Egna avsättningar för annat

0 ha

Virkesförråd

119 m

3

sk/ha

Tillväxt

4,1 m

3

sk/ha, år

Bonitet

4,3 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

tal med Uppsala kommun om markskötseln för området. Det reglerar ansvarsfördelningen mellan kommunen och Lantbruksuniversitet och innebär bl.a. att kommunen svarar för investeringar som rör tillgängligheten för allmänheten. Om allmänhetens tillträde till marken utgör ett intrång på brukandet har Lantbruksuniversitet rätt till ersättning, men det har ännu inte aktualiserats.

Målsättningen på Krusenberg är att bruka marken utifrån ett kultur- och naturvärdesperspektiv. All produktion på egendomen ska bedrivas i ekologisk form. Skogsbruket ska bedrivas så att undervisningen får största möjliga utbyte, att biologisk mångfald stärks och att rekreationsmöjligheter erbjuds. Jordbruket ska drivas som en mjölkgård för att på så sätt uppnå god naturvård och naturlig växtnäringsbalans. Trädgårdsverksamhet ska etableras för att visa möjligheterna till frilandsproduktion av trädgårdsprodukter i regionen.

Verksamheten på Krusenberg ska spegla kopplingarna till Lantbruksuniversitets grundläggande verksamhetsområden: grundutbildning, forskning, information och miljöanalys.

Kommunala naturvårdsinventeringar och närrekreationsplaner används i markskötselplaneringen.

Lantbruksuniversitet håller ungefär hälften av skogsbilvägarna öppna för allmänheten, men tätortsnära vägar är inte tillgängliga med bil på grund av problem med nedskräpning och skrot.

Andelen död ved på den brukade skogsmarken bedöms vara 1,5 m3sk/ha.

På den mark som ligger i områden med renskötsel samråder Lantbruksuniversitet med berörd sameby ett år före föryngringsavverkning.

Eftersom det inte finns Gröna Skogsbruksplaner för alla fastigheter kan en målklassning av hela innehavet inte göras. Av samma anledning är inte nyckelbiotopsinventering gjord på alla fastigheter. Den görs fortlöpande i takt med att äldre skogsbruksplaner ersätts med gröna planer.

12.20. Vasakronan AB

I början av 1990-talet gjorde staten en översyn av sitt ägande av fast egendom (prop. 1991/92:44 och 1992/93:37). Då bildades ur Kungliga Byggnadsstyrelsen bl.a. Vasakronan AB, Akademiska Hus AB och Statens fastighetsverk.

Vasakronan AB ägs i sin helhet av Civitas Holding AB som ägs av staten via Finansdepartementet. Vasakronan AB har renodlat sin verksamhet och successivt avyttrat de icke-kommersiella fastigheter som övertogs vid bildandet. Bolaget har i dag en inriktning på kommersiella lokaler, bl.a. kontor i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Vasakronan AB äger bl.a. ett större skogsområde på Järvafältet norr om Stockholm. Marken ligger inom Solna och Sundbybergs kommuner och utgörs av Svea Livgardes gamla kasern och övningsområde. I dag finns FOA, annan militär verksamhet och Polishögskolan på en del av området.

Under år 2001 såldes Vasakronan AB:s markinnehav i stadsdelarna Ursvik och Västerjärva på Järvafältet. Markinnehavet i Ursvik såldes till ett bolag, som till lika delar ägs av Vasakronan AB och NCC och markinnehavet i Västerjärva såldes till ett bolag som till lika delar ägs av Vasakronan AB och Skanska. Anledningen är att Sundbyberg respektive Solna kommuner håller på att fastställa översiktsplaner för dessa områden.

Förvaltarens uppdrag

Vasakronan AB ska enligt bolagsordningen äga och förvalta fast egendom och bedriva byggnadsadministration och därmed förenlig verksamhet. Vasakronans AB ska skapa största möjliga totalavkastning och värdetillväxt på eget kapital. Vasakronan AB:s avkastningskrav på justerat eget kapital är räntan på en 5-årig statsobligation plus 5 procent.

Vasakronan AB äger främst bebyggda fastigheter, men även en del exploateringsfastigheter där det finns skogsmark. Eftersom bolaget har för avsikt att bebygga sådan mark kan skogsbruket sägas vara helt underordnat annan verksamhet.

Miljöcertifiering

Vasakronan AB har sedan år 1997 en miljöpolicy och är sedan år 2001 miljöcertifierad enligt ISO 14001. Alla fastigheter är miljödeklarerade. All projektutveckling och utbildning sker i enlighet med kvalitetssäkringssystemet Total Quality Management (TQM).

Skogsförvaltningen

Marknadsområdeschefen för Stockholms norra område ansvarar för Vasakronan AB:s skogsinnehav. Vasakronan AB:s chefsjurist ansvarar för de fastighets- och förvaltningsjuridiska frågorna.

Markinnehavet

Vasakronans markinnehav på norra Järvafältet omfattade år 2000 sammanlagt 485 ha, varav produktiv skogsmark 245 ha. För området har en skogsbruksplan som omfattar perioden 1995–2005 tagits fram.

Markinnehav Vasakronan AB (Norra Järvafältet) – total areal 485 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Vasakronan AB har anlitat en entreprenör för själva den skogsförvaltande delen, som i sin tur anlitar entreprenörer för nödvändiga skogsbruksåtgärder.

Skogsbrukets resultat år 2000 var cirka 220 000 kr brutto och 100 000 kr netto. Avverkningsvolymen uppgick till 774 m3fub. Avverkningarna gjordes på grund av stormskador, bevarande av hassellundar och allmän uppsnyggning intill tomtmark.

Produktiv skogsmark

245 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

245 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

245 ha (100 %)

Virkesförråd

113 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

6,2 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Hela Järvafältet har stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Friluftslivet styr därför skogsbrukets inriktning. Vasakronan AB har tvingats ta hand om bilvrak m.m. som dumpas i området och har därför satt upp vägbommar för att förhindra dumpning av skrot och annat skräp.

För delar av Vasakronan AB:s markinnehav på norra Järvafältet finns i dag en fördjupad översiktsplan upprättad. Den ligger i sin tur till grund för en detaljplanläggning.

Länsstyrelsen skickade år 1998 ut ett förslag om naturreservat i vilket en stor del av Järvafältet inom Solna och Sundbybergs kommuner ingår, dvs. Vasakronan AB:s mark. Förslaget har ännu inte resulterat i något reservat.

Sundbybergs kommun antog i november år 2001 en plan som syftar till att göra ett interimistiskt naturreservat av den del av området som heter Kymlinge.

12.21. Vasallen AB

Vasallen AB, som bildades år 1997, är ett av staten helägt fastighetsbolag. Vasallen AB utgör en koncern med 17 dotterbolag och har till uppgift att utveckla och förädla fastigheter och mark som tidigare tillhört Fortifikationsverket. Målsättningen är att slutligen kunna sälja fastigheterna på kommersiella villkor.

Vasallen AB har köpt in de fastigheter som tidigare nyttjats av Försvarsmakten och som enligt försvarsbesluten 1996 och 2000 inte längre ska ingå i den militära verksamheten.

Den skogsmark Vasallen AB äger finns på tre fastigheter i Botkyrka, Borås och Uddevalla kommuner. Marken ligger i anslutning till de gamla kasernområdena på nedlagda F18 i Tullinge (Botkyrka), I 15 (Borås) och I 17 (Uddevalla).

Förvaltarens uppdrag

I rskr. 1997/98:20 anges att ändamålet för Vasallen AB är att överta, förädla och utveckla fastigheterna för civil användning. Detta bör ske i samarbete med berörda kommuner och det lokala näringslivet. Målsättningen är att slutligen kunna sälja fastigheterna på kommersiella villkor.

Vasallen AB arbetar f.n. för att de aktuella kommunerna och det lokala näringslivet ska kunna få nytta av de f.d. kasern- och övningsområdena. Fördjupade översiktsplaner och detaljplaner är under utarbetning.

Skogsförvaltningen

Vasallen AB har ingen egen förvaltning eller egna anställda för att sköta skogen, utan vid behov anlitas entreprenörer. Vasallen AB har egen personal som sköter utveckling och drift av fastighetsinnehavet.

Markinnehavet

Det sammanlagda taxeringsvärdet för den produktiva skogsmarken uppgick år 2000 till 1 miljon kr. Marken utgörs bl.a. av f.d. övningsområden samt av f.d. start- och landningsbanor.

Markinnehav Vasallen AB (Botkyrka, Borås och Uddevalla) – total areal 510 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Produktiv skogsmark

142 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

142 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

Ej klart ännu, planarbete pågår

Egna avsättningar för annat

142 ha (100 %)

Virkesförråd

113 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

6,2 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Vasallen AB har i dag inga intäkter från skogen utan huvuddelen av intäkterna kommer från uthyrning av lokaler. Skogen sköts enligt skogsvårdslagens krav, utan att det finns något egentligt syfte att bruka skogen. Markområdena ses som en betydelsefull resurs för stadsdelens utveckling och förädling.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

I dag används skogsmarksområdena i huvudsak för friluftsliv och rekreation. Vid de skogsskötselåtgärder som utförs tas ingen speciell hänsyn till friluftsliv och naturvård utöver vad lagen anger och de åtgärder som krävs för att områdena ska kunna vara en tillgång för allmänheten och fastighetsutvecklingen.

Fastighetsbeskrivning per kommun

För marken i

Borås kommun

(22 ha produktiv skogsmark, taxerings-

värde 668 000 kr) har en skogsbruksplan upprättats. Diskussioner pågår angående en detaljplan för hela området. Vasallen AB:s vision omfattar ”ny stadsdel innehållande verksamheter, bostäder och service”. För att uppnå detta arbetar bolaget i ett nära samarbete med Borås kommun och det lokala näringslivet.

Markinnehav Vasallen AB, Borås kommun – total areal 72 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Produktiv skogsmark

22 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

142 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

142 ha (100 %)

Virkesförråd

196 m

3

sk/ha

Tillväxt

6,3 m

3

sk/ha, år

Bonitet

8,0 m

3

sk/ha, år

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

Alla planer på fortsatt flygverksamhet i Tullinge,

Botkyrka kommun

av-

fördes hösten 2000. Vasallen AB:s fastigheter omfattar ca 375 ha varav ca 104 är skogsbevuxen. I stället inriktar sig Vasallen AB på det exploateringsalternativ som innefattar bostadsbebyggelse (3 000 lägenheter). Det finns ingen skogsbruksplan upprättad för området. För närvarande pågår ett arbete med översiktsplaner i kommunen i syfte att utveckla Riksten i Tullinge, där gamla Tullinge flygplats ingår, till ett område som ska omfatta bostäder, rekreation, verksamheter och service. En exploatering kan troligen tidigast ske om fem år.

I den landskapsanalys av Tullinge flygplats som Vasallen AB lät göra i februari 1999 framgår att det finns stora kultur- och naturvårdsvärden inom eller alldeles i närheten av området. Området har även mycket stor betydelse för friluftslivet.

Kärnområdet för Vasallen AB:s verksamhet i

Uddevalla kommun

ut-

görs av ett kasern- och verkstadsområde, som upptar ungefär en tredjedel av hela fastigheten. Vasallen AB genomför och planerar för ombyggnad och förädling av området. Andra delen av fastigheten utgörs av ett f.d. övningsområde som i dag nyttjas för rekreation. En del av området är även utredningsområde för framtida exploatering. Uddevalla kommun är intresserad av att förvärva delar av grönområdet.

För närvarande pågår ett arbete med att upprätta en detaljplan. För 16 ha produktiv skogsmark, som ingår i området har en Grön skogsbruksplan upprättats.

Markinnehav Vasallen AB, Uddevalla kommun – total areal 63 ha

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Produktiv skogsmark

16 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

16 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

4 ha (25 %)

Egna avsättningar för annat

12 ha (75 %)

Virkesförråd

174 m

3

sk/ha

Tillväxt

5,0 m

3

sk/ha, år

Bonitet

6,1 m

3

sk/ha, år

I den gröna skogsbruksplanen för skogsmarken i Uddevalla kommun är arealen målklassad enligt följande:

För de fornlämningar som finns på området i Uddevalla kommun finns inga särskilda skötselanvisningar i skogsbruksplanen.

12.22. Vattenfall AB

Vattenfall AB (moderbolaget) ombildades 1992 från statligt verk, Statens Vattenfallsverk till ett aktiebolag. Vattenfall Fastigheter AB är ett dotterbolag för fastighetsinnehav. Båda bolagen äger mark.

Orsaken till uppdelningen av markinnehavet är att alla avyttringsfastigheter ska föras över till dotterbolaget Vattenfall Fastigheter AB. För närvarande pågår en genomlysning av Vattenfall AB:s fastighetsinnehav för att fastställa vilka fastigheter som inte behövs för att säkerställa verksamheten och som därför kan avyttras. Sammanställningen ska vara klar vid halvårsskiftet 2002. En sådan genomgång har redan genomförts på Vattenfall Fastigheter AB.

Vattenfall AB gjorde sina förvärv av skogsmark i samband med vattenkraftsutbyggnaden i början av 1900-talet och kärnkrafts- och värmekraftverksutbyggnaden under 1950- och 60-talen. Större delen av skogsmarken ligger i norra Sverige, antingen nära Statens fastighetsverks och/eller Sveaskogs AB:s innehav.

Förvaltarens uppdrag

Vattenfall AB och Vattenfall Fastigheter AB har enligt sina bolagsordningar inget specifikt skogligt uppdrag, utan bolagen ska bl.a. äga och förvalta fastigheter och bedriva verksamhet som är förenlig med dessa. Skogsbruk kan anses ingå i den fastighetsförvaltning som bolagen bedriver.

Miljöcertifiering

Vattenfalls miljöpolicy antogs 1999. De flesta av Vattenfalls verksamheter har miljöledningssystem varav flertalet är certifierade enligt ISO 14001. En del anläggningar är också certifierade enligt EMAS, t.ex. Älvkarlebys och Bodens kraftstationer.

Skogsförvaltningen

Eftersom Vattenfall AB anser att viss skogsmark ska finnas kvar för vattenkraftsdriften har ansvaret för skogen kommit att ligga under Vattenfall Produktion AB, men det finns ingen speciell organisation för detta.

För Vattenfall Fastigheter AB ligger det organisatoriska skötselansvaret på de två regioncheferna, vilka upphandlar avverkningar, skötseluppdrag etc. I huvudsak använder sig Vattenfall av Skogssällskapets tjänster.

Markinnehavet

Vattenfall AB förvaltade 1 575 ha produktiv skogsmark år 2000. Det finns skogsbruksplaner för de flesta fastigheterna. Dessa har dock inte ställts till utredningens förfogande.

Vattenfall Fastigheter AB förvaltade 2 010 ha produktiv skogsmark år 2000 och alla fastigheterna har skogsbruksplaner. Totalt förvaltar Vattenfall AB och Vattenfall Fastigheter AB tillsammans 6 346 ha mark.

Taxeringsvärdena har inte uppgivits. Vattenfall Fastigheter AB:s två fastigheter i Vilhelmina kommun (791 ha) håller på att avyttras.

Fastigheterna kring Forsmarks kärnkraftverk (536 ha) ska behållas som skyddszon eftersom man ska borra för slutförvaring av kärnbränsle på dessa fastigheter.

Fastigheten i Nyköpings kommun (444 ha) ligger inom Studsviksområdet och bör delvis vara kvar som skyddszon. Dessutom gränsar fastigheten till ett naturreservat och länsstyrelsen är intresserad av att utöka reservatsarealen.

I Norrköpings kommun ligger skogsinnehavet (173 ha) kring ett värmekraftverk. Det finns ännu inget beslut om skogsmarken ska styckas av och säljas.

På de två fastigheterna i Jokkmokks kommun (1 757 ha) ska bolaget förmodligen stycka av fallrättsfastigheter från de befintliga fastigheterna och sälja resten.

Vattenfall Fastigheter AB har inte gjort några avsättningar på den produktiva skogsmarken.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

På Vattenfall AB:s skogsinnehav bedrivs inte skogsbruk i egentlig mening. De åtgärder som görs har betydelse för drift och produktion av vattenkraft, t.ex. röjning av sly kring kanaler, dammar etc. Omfattningen är i ekonomiska termer försumbar i förhållande till övrig verksamhet. Det finns inget avkastningskrav på skogsmarken och eventuella intäkter är t.ex. reavinst vid försäljning.

För Vattenfall Fastigheter AB varierar intäkterna från skogsbruket år från år. I princip täcker skogsbruket sina kostnader och genererar ett mindre överskott. Skogsbruket har inget resultatkrav utan man utgår från vilka åtgärder skogsbruksplanerna anger och när de ska utföras utan att ha några ekonomiska förväntningar på verksamheten. I budgeten tas endast skogsbruket upp vid planerade markförsäljningar.

Vattenfall AB omsätter cirka 17 400 miljoner kronor per år. Eftersom bolaget inte bedriver skogsbruk finns ingen ekonomisk redovisning av skogen.

Vattenfall Fastigheter AB omsätter cirka 240 miljoner kr per år, av det svarar skogsförvaltningen för ungefär 0,5 procent.

Hänsyn till andra ändamål än skogsbruk

Röjning av sly utefter stränder, dammar och kanaler är en del av det miljöarbete som ingår i det normala underhållsarbetet. Vid vissa vattenkraftsstationer har speciella arbetsplaner upprättats för miljöarbetet.

Söder om Vuollerim har Vattenfall AB ett 30 ha stort naturreservat, Vattenfalls Värnområde. Det har avsatts för att skydda värdefulla

biotoper utmed Lule älv. Inom detta område finns särskilda skötselansvariga som bedriver naturvård enligt upprättade planer.

Eftersom Vattenfall AB inte bedriver skogsbruk förekommer inte samråd med rennäringen i den typen av frågor. Däremot finns ett samråd med rennäringen i frågor som rör vattenreglering.

12.23. Vägverket

År 1947 gick Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samman med regionala organ och bildade Väg- och vattenbyggnadsverket. År 1967 ombildades Väg- och vattenbyggnadsverket till Vägverket, som därmed blev central förvaltningsmyndighet med sektorsansvar för hela vägtransportsystemet.

Förvaltarens uppdrag

I Vägverkets sektorsansvar ligger bl.a. planering, byggande och drift av det statliga vägnätet. Det finns däremot inga anvisningar om markinnehavets skötsel. Vägverket regleras av myndighetsinstruktionen (SFS 1997:652). Vägverkets fastigheter är jämnt spridda över Sverige.

Skogsförvaltningen

Vägverket är indelat i sju regioner och fastigheterna förvaltas av respektive region.

Markinnehavet

Vid en fastighetsinventering, som genomfördes för några år sedan, klassades varje fastighet utifrån den pågående markanvändningen, oavsett hur fastigheten var taxerad enligt fastighetstaxeringen. 169 fastigheter klassades då som skogsmark med ett sammanlagt taxeringsvärde på 9 556 000 kr.

Markinnehav Vägverket – uppgift saknas om total areal

Andelen brukad, ej brukad skogsmark och naturreservat är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark. Andelen egna avsättningar är ställda i relation till arealen produktiv skogsmark exklusive naturreservatsarealen.

Många av Vägverkets fastigheter har förvärvats eller lösts in i samband med vägbyggen. En del används för att reglera intrång på fastigheter vid vägbyggen. Det som återstår av fastigheterna säljs när vägarna är färdiga. Enligt väglagen är det inte nödvändigt att äga fastigheter, för väghållningen räcker det med vägrätt.

I Vägverkets avyttringsplan finns i dag knappt 3 000 fastigheter och markområden. Dessa är ofta små och ligger i eller i anslutning till ett vägområde. Det är fastigheter och markområden som inte behövs för Vägverkets verksamhet. Av de 169 fastigheter som klassats som skogsmark är 140 upptagna i avyttringsplanen. De resterande 29 är markområden (144 ha totalt) som används eller kommer att användas till trafikplatser, rastplatser, täkter, vägstationer, etc.

Virkesproduktion och ekonomiskt resultat

Vägverket bedriver inget skogsbruk på fastigheterna.

Produktiv skogsmark

521 ha

Brukad skogsmark

0 ha

Ej brukad skogsmark

521 ha (100 %)

Naturreservat

0 ha

Egna avsättningar för naturvård

0 ha

Egna avsättningar för annat

521 ha (100 %)

Virkesförråd

Uppgift saknas

Tillväxt

Uppgift saknas

Bonitet

Uppgift saknas

Andel av tillväxten som avverkas

Uppgift saknas

13. Redovisning per län

Västra delen

Västra delen

Östra delen

Örebro län

Ordförklaringar

Aptering

Kapning av trädstammen i olika sortiment i storlekar som passar kunden.

Arrondering

Enskilda skogsområdens form, storlek och läge i förhållande till varandra inom en skogsfastighet.

Bonitet

En växtplats naturliga förmåga att producera virke uttryckt som medelproduktionen i m3sk/ha och år fram till den ålder då tillväxten kulminerar.

Drivning

Ett samlande uttryck för avverkning och transport av virke i terräng ut till bilväg.

Drivningskostnader

Kostnader för avverkning och transport av virke i terräng ut till bilväg.

EMAS

Eco Management and Audit Scheme; EU:s frivilliga miljöstyrningsoch miljörevisionsordning.

Fallrättighet

Rätten att utvinna energi ur strömmande vatten.

Fjällnära skog

Har ofta en hög andel gamla träd och skogen är ofta mycket svårföryngrad efter avverkning. Gränsen för fjällnära skog fastställdes av regeringen 1991 och tillämpningsföreskrifter anges i Skogsstyrelsens författningssamling 1991:3. Gränsen för fjällnära skog har tillkommit genom komplettering och justering av den äldre skogsodlingsgränsen.

Fritt bilvä

g

Virket köps avverkat och utkört till bilväg. Priset inkluderar kostnaden för avverkning och transport ut till bilväg, men inte vidare transport till industri.

Försökspark

Ett större område där skogen är avsatt för olika försök och forskningsprojekt. Eventuella skogsbruksåtgärder är underställda försöksverksamhetens behov.

Föryngringsavverkning

Avverkning i syfte att åstadkomma ny skog genom skogsodling eller naturlig föryngring. Kallas även slutavverkning.

Hänsynsområde

Ett område där skogsbruket tar speciell hänsyn i brukandet av naturoch/eller kulturvårdsskäl.

Impediment

Mark olämplig för skogs- eller jordbruksproduktion.

ISO 14001

Internationell standard för miljöcertifiering.

Kommersiella fastigheter

Fastigheter med alternativa användningsområden, t.ex. kontorsfastigheter.

Köpsågverk

Sågverksföretag som inte har tillgång till virkesråvara från egen skog, eller endast i ringa omfattning, och som inte ingår i skogsindustrikoncerner med egen massaindustri.

Lägsta slutavverkningsålder (LSÅ)

Den lägsta ålder enligt skogsvårdslagen då ett skogsbestånd får föryngringsavverkas.

m

3

fub

”Fastkubikmeter”, avser verklig volym av hela eller del av stammen exklusive bark. m3fub är den vanligaste måttenheten när man talar om avverkade volymer, t.ex. i virkesaffärer.

m

3

sk

”Skogskubikmeter”, avser hela stammens volym ovanför stubbskäret inklusive topp och bark. m3sk används vanligen när man anger volymer på rotstående skog, t.ex. när det gäller köp och försäljning av rotposter och prissättning på avverkningsuppdrag.

Nyckelbiotop

En biotop där det finns eller det finns anledning att förvänta sig att finna rödlistade arter. Det är ofta mindre områden som är insprängda i det vanliga landskapet, t.ex. raviner, rasbranter, aspskogar, lövsumpskogar och rester av barrnaturskogar.

NO

Naturvårdsmål med orördhet.

NS

Naturvårdsmål med skötsel.

Odlingsgränsen

En administrativ gräns mellan fjälltrakter och områden lämpliga för odling, som stakades ut i Norrbottens och Västerbottens län under avvittringen på 1870- och 1880-talen. Odlingsgränsen kom till för att förhindra att nybyggen anlades på för odling otjänlig mark och för att skydda samerna från intrång. Gränsen har betydelse för renskötselrättens utövande (rennäringslagen 1971:437), bl.a. när det gäller betesområdenas utsträckning geografiskt och tidsmässigt samt för jaktoch fiskerättigheter.

Områdesskydd

Det samlade begreppet för nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal.

PF

Produktionsmål med förstärkt hänsyn.

PG

Produktionsmål med generell hänsyn.

Produktiv skogsmark

Skogsmark med produktionsförmåga på i genomsnitt 1 m3/sk per ha och år.

Rotpost

Ett skogsbestånd som utbjuds till försäljning på rot, dvs. innan det avverkats.

Skogsimpediment

Sådan mark som enligt 2 § skogsvårdslagen inte lämpar sig för virkesproduktion.

Skogsmark

Sådan mark som enligt 2 § skogsvårdslagen (1979:429) är skogsmark.

Skördarprissättning

Den av skördaren registrerade volymen, sortimentet och kvaliteten ligger till grund för prissättningen på det avverkade virket.

Storskogsbruk

Benämning på de stora skogsbolagens skogsbruk.

Ståndort

Växtplats för skog uppfattad som resultatet av samspelet mellan alla de naturföreteelser som inverkar på trädens livsbetingelser.

Ståndortsanpassning

Mark- och beståndsvårdande åtgärder i skogsbruket som med beaktande av den enskilda växtplatsen förutsättningar skapar en god tillväxtmiljö för träden samtidigt som risken för negativa effekter på miljön minimeras.

Traktbank

Benämning på ett företagsinternt skogligt register.

Utmål

Ett område avsatt för gruvdrift inom vilket en inmutare får bearbeta en mineralfyndighet.

Ändamålsfastigheter

Fastigheter som saknar eller har mycket begränsad alternativ användning. Ofta har sådana fastigheter skräddarsytts för sitt ändamål. Exempel på sådana fastigheter är kriminalvårdsanstalter, vissa anläggningar som disponeras av Lantbruksuniversitetet och telestationer samt fyrar. Även nationalparksfastigheterna är att betrakta som ändamålsfastigheter.

Överhålla

Att skjuta upp föryngringsavverkning av ett ur ekonomisk synpunkt avverkningsmoget skogsbestånd.

Omslag och illustrationer: Ann-Christin Reybekiel

14. Överväganden om föredömlig förvaltning

Enligt utredningens direktiv är det övergripande målet ”att statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling. De affärsmässiga ambitioner som ligger bakom statens skogsinnehav skall kunna fullföljas effektivt. Förvaltningen bör därför präglas av en samlad helhetssyn.”

En föredömlig förvaltning

Av direktiven framgår inte vad som menas med en föredömlig förvaltning. Jag har tolkat att föredömet ska gälla att ligga i framkant när det gäller effektivitet, värdeskapande och uthålligt nyttjande av naturresursen skog och annan mark som förvaltas, givet den avvägning mellan olika mål som ägaren gör. Nedan diskuteras en föredömlig statlig förvaltning i en större organisation som ansvarar för marker

Mitt förslag:

Kriterier för föredömlig förvaltning av statlig skogsmark och naturskyddad mark bör utarbetas, bl.a. med:

  • Rutiner för vägning av den samhällsekonomiska nyttan av olika användning av skogsmarken. Syftet är att stimulera mångbruk av skogen och ta den samhällsekonomiska hänsyn till andra näringar som är motiverad.
  • System för kvalitetsuppföljning och revision av förvaltning av områdesskyddad mark.
  • Rutiner för dialog med allmänhet och intresseorganisationer.
  • Teknikupphandling för att förbättra teknik och metoder inom skogsbruket och naturskyddet.

med skogsbruk och områdesskydd, det senare främst med inriktning på skogsmark samt ängs- och hagmarker.

En föredömlig statlig förvaltning bör vara miljöcertifierad enligt ISO 14001 eller EMAS och skogen bör vara certifierad enligt FSC. Därmed garanteras att förvaltningen arbetar aktivt med miljöfrågorna och tar de hänsyn till sociala, ekologiska och ekonomiska intressen som finns.

Frivilliga avsättningar av produktiv skogsmark bör göras liksom ekologisk landskapsplanering och ekologiska bokslut. Benchmarking, mellan avdelningar och enheter liksom med bolag inom den privata sektorn, bör göras regelbundet och redovisas. Detta gäller även förvaltning av nationalparker och naturreservat. Jämförelser bör göras även med förvaltningar i andra länder.

Strävan att vara ett föredöme inom alla områden kan innebära målkonflikter. Särskilt gäller det för en myndighet som samtidigt ska bedriva kommersiellt skogsbruk och ansvara för områdesskydd. I rollen som föredöme är det angeläget att skilja på myndighetens särskilda samhällsansvar vad gäller avvägning mellan olika mål och myndighetens uppdrag att vara en effektiv förvaltare och kommersiell aktör. Det är i första hand i det senare avseendet myndigheten kan tjäna som direkt föredöme. Rutiner för hur eventuella målkonflikter ska lösas bör utarbetas.

Kommersiellt brukad skog

Efter förvärvet av AssiDomän AB utgörs huvuddelen av den statliga skogsmarken av marker för kommersiellt skogsbruk. Beträffande dessa marker finns ingen anledning att göra avkall på det ekonomiska avkastningskravet. Den kommersiellt brukade skogsmarken bör förvaltas på ett sätt som direkt kan utgöra ett föredöme för andra skogsförvaltare. Om särskilda samhällsekonomiska värden kan uppnås genom att ändra det ekonomiska avkastningskravet, bör en omklassificering av markerna övervägas.

Det kommersiella perspektivet innebär inte att förvaltningen ska göra avkall på samhällets uppsatta mål när det gäller biologisk mångfald, bevarandet av kulturmiljövärden, hänsyn till rennäringen och det rörliga friluftslivet. Mångbruk av skogen bör prioriteras även i den kommersiellt brukade skogen för att öka det samhällsekonomiska värdet av skogsmarken. Regeringen ger ökad tyngd åt bevarandet av biologisk mångfald och åtgärder för att främja det rörliga friluftslivet i skrivelsen om en samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173).

Nationalparker och naturreservat

Målsättningen med förvaltning av nationalparker och reservat är att bevara och återskapa biologisk mångfald, bevara och synliggöra kulturmiljövärden, vidmakthålla ekologiska processer samt göra områdena attraktiva för det rörliga friluftslivet. Allt ska ske så kostnadseffektivt som möjligt. Skötsel av nationalparker och naturreservat styrs av föreskrifter om områdesskötsel respektive av länsstyrelsen fastställda skötselplaner.

Även andra aktörer än staten äger och/eller förvaltar betydande arealer mark, som är områdesskyddade eller av andra skäl ändrat målsättningen från ett rent kommersiellt brukande. Det kan t.ex. gälla tätortsnära kommunal mark där målet med skötseln är att skapa attraktiva områden för det rörliga friluftslivet. Den statliga förvaltningen bör ha som mål att tjäna som föredöme även för dessa aktörer.

Nya redovisningsmodeller

Jag anser att det behövs nya redovisningsmodeller för ekonomi och årsberättelser i en föredömlig statlig skogsförvaltning. I dessa bör förutom gängse redovisningar av ekonomi och verksamhet även samhällsnyttan värderas och redovisas. För detta behövs utveckling av olika metoder för värdering och prissättning av sociala och kulturella värden, rekreationsvärden, värdet av att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden samt skogens värde för det lokala näringslivet, t.ex. för renskötsel- och turistföretag.

Om annan användning av skogsmarken är betydande jämfört med virkesvärdet, bör en analys över hur mångbruket kan optimeras på dessa marker göras. Därmed kan anpassning till annat nyttjande än virkesproduktion bli aktuellt på vissa marker. Det kan bl.a. gälla tätortsnära skogar, fjällnära skog med högt rekreationsvärde eller i kärnområden för rennäringen.

Jag anser att den ekonomiska redovisningen bör vara utformad så att den kan bli ett verktyg för uppföljning samt bidra till att skapa en effektivare organisation. Den ekonomiska redovisningen ska vara klar och tydlig och inga utgifter eller inkomster ska kunna ”gömmas undan” eller användas till annat än det de ursprungligen var avsedda för.

Revision av områdesskyddet

En föredömlig förvaltning bör säkerställa statens mål för natur- och kulturmiljövården på områdesskyddade marker genom intern kvalitetsuppföljning. Även system för revision av oberoende tredje part, på liknande sätt som sker inom ramen för miljö- respektive FSC-certifiering av skogsbruket, behöver utvecklas för att kontrollera landets natur- och kulturmiljöskydd.

Långsiktigt syftande samråd med rennäringen

En föredömlig skogsförvaltning garanterar möjlighet till samexistens med rennäringen genom ett genomtänkt och anpassat skogsbruk med långsiktigt syftande samråd med samebyarna. Samhällsekonomiska beräkningar kan vara en hjälp i bedömningarna för att optimera skogsbruket i dessa områden. Det är också angeläget att statens skogsbruk arbetar för att hitta brukningsmetoder för att bevara renbetet eller på olika sätt förmera det. Särskilt gäller det i vinterbeteslandet.

Dialog med allmänheten och lokala intressenter

Skogen och naturmarken är betydelsefull för många människor, som strövområde, för jakt och fiske, social samvaro m.m. Den statliga skogen är därtill en samhällstillgång som många anser ska förvaltas med speciella syften, t.ex. för att öka biologisk mångfald. Det är därför angeläget för en statlig föredömlig skogs- respektive naturvårdsförvaltning att utveckla dialogen med allmänheten och olika intresseorganisationer tidigt i planeringen. Detta underlättas av öppna redovisningar av planeringsunderlag för skogsbruket samt natur- och kulturmiljövården samt analyser av de effekter åtgärderna medför på skogsmarken. Vid planering av åtgärder bör även skogsbrukets sociala effekter belysas.

Det är lämpligt att kalla allmänheten och olika intresseorganisationer till årliga lokala eller regionala möten för att redovisa planerade åtgärder i området. Mötena bör annonseras på myndighetens hemsida samt i ortspressen. Framtida konflikter kan undvikas genom att göra dem som känner sig berörda mer delaktiga. Ökad information om och delaktighet i skötseln av marken gynnar mångbruket.

Information

En föredömlig förvaltning bör informera allmänheten om sitt markinnehav och dess olika värden. Information bör också finnas om intressanta platser för rekreation och friluftsliv samt områden för jakt och fiske på den statligt ägda skogsmarken. Förvaltningen bör också ha i uppgift att informera om allemansrätten.

Teknikutveckling och forskning

En föredömlig statlig förvaltning bör följa forskning och utveckling inom respektive område och ställa krav vid inköp och entreprenadupphandling för att stimulera användning av nya metoder och ny teknik. Forskare bör ges tillfälle att testa nya metoder och tekniker samt få möjlighet att arbeta kortare tider i förvaltningen. Jag anser att den egna personalen bör stimuleras till och få stöd från förvaltningen för studier och forskaruppgifter.

En föredömlig förvaltning bör ligga långt fram i teknikutvecklingen för skogsbruket och naturvården samt delta i framtagandet av nya metoder för ett hållbart brukande av skog och mark. I utvecklingsarbetet bör även inkluderas nya försäljningsmetoder för virke, exempelvis via optioner.

En föredömlig statlig förvaltning bör initiera samordnad teknikupphandling med andra förvaltare och/eller entreprenörer för att driva på utvecklingen av ny teknik med god prestanda till rimliga priser. I denna teknikutveckling kan krav ställas för att lösa problem inom skogsbruket, t.ex. effektivare och skonsammare markberedning än dagens. Samtidigt kan krav ställas på energieffektiva maskiner, miljöanpassade bränslen och material samt god arbetsmiljö. (Bilaga 6, Teknikupphandling inom skogsbruket)

Arbetsmiljö och delaktighet

Jag anser att en statlig förvaltning måste ha en bra och föredömlig arbetsmiljö där de flesta klarar att arbeta fram till ålderspensionen. Det är viktigt att de anställda trivs på arbetsplatsen och känner sig delaktiga i planeringen. En platt och processtyrd organisation är önskvärd. Besluten bör delegeras så långt ut i organisationen som möjligt. Centrala stödfunktioner behövs för att organisationen ska ha ”ett helhetsgrepp på verksamheten vad avser styrning, policy och ambitionsnivåer”.

Den ekonomiska redovisningen ska kunna användas för jämförande analyser mellan olika arbetslag och enheter inom företaget. Därmed skapas ett verktyg för de anställda till ständiga förbättringar.

En föredömlig statlig skogförvaltning, som själv administrerar avverkning, bör ha en viss andel avverkning i egen regi. Därmed kan man både driva på teknik- och metodutveckling och utveckla goda rutiner för upphandling av entreprenörer. Samma krav bör ställas på entreprenörerna när det gäller utbildning, kompetens och arbetstider som på de egna anställda.

Stärk yrkesrollerna

Jag anser vidare att yrkesrollerna inom skogsnäringen behöver stärkas. Det är i dag svårt att rekrytera ungdomar till skogsbruket. Samtidigt ökar kraven på alla kategorier anställda och branschen blir mer kunskapsintensiv. Skogsbranschen behöver bli mer attraktiv för dem som i dag stiger ut på arbetsmarknaden. Ett led i detta är att ge personal på alla nivåer inom den statliga föredömliga organisationen ständig kompetensutveckling samtidigt som olika karriärvägar byggs in i företagets struktur.

Mångfald på arbetsplatsen bör gynnas. Det behövs åtgärder för att locka fler ungdomar och kvinnor till statens skogsförvaltning. Den relativt höga kvinnorepresentationen (50 procent) i Sveaskog AB:s styrelse är ett steg i rätt riktning för branschen.

Tio kriterier för föredömlig förvaltning:

1. Bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk med god ekonomi och god avkastning på insatt kapital samtidigt som biologisk mångfald och kulturmiljövärden bevaras och att skogens rekreationsvärden utvecklas.

2. Redovisa både företagsekonomiska och samhällsekonomiska värden i årsredovisningen liksom kundnöjdhet.

3. Arbeta för ständiga förbättringar och i det arbetet utveckla nyckeltal för skogsproduktion, skötseln av skyddade områden, markupplåtelser, lokal förankring, kundnöjdhet samt för arbetsmiljön.

4. Bedriva förvaltning så att statens särskilda intressen för viss mark tillgodoses och utvecklas, exempelvis avseende naturvården, försvaret och rennäringen.

5. Utveckla nya metoder och nya tekniker för ett mer miljöanpassat och rationellt skogsbruk samt områdesskötsel, bl.a. genom att initiera teknikupphandling tillsammans med andra företag och förvaltningar.

6. Öka den lokala förankringen genom att utveckla dialog med de boende, det lokala näringslivet och olika intressegrupper.

7. Gynna mångbruk av skogen för att därigenom öka sysselsättningen.

8. Öka tillgängligheten till förvaltningens marker för friluftsliv, jakt, fiske m.m.

9. Ha som målsättning att alla anställda ska kunna arbeta fram till ålderspensionen. Göra de anställda delaktiga i förvaltningens olika beslut och stimulera anställning av kvinnor för att få större mångfald på arbetsplatsen. 10. Informera om förvaltningens markområden, dess värden och möjligheter till friluftsliv, jakt och fiske m.m.

En föredömlig förvaltning behöver olika verktyg för att stimulera ett målmedvetet kvalitetsarbete. I bilaga 8, Poängsystem för värdering av ”Föredömlig skogsförvaltning”, redovisas förslag till struktur till ett poängsystem för föredömlig förvaltning med flera olika komponenter. Utveckling av ett sådant poängsystem är angeläget för att ge personalen stimulans att styra mot en mer föredömlig förvaltning.

15. Förslag till ny organisation

Jag har i Del 1 av detta betänkande beskrivit förvaltningen av all statlig skogsmark inklusive de områdesskyddade arealerna samt skogsbrukets och naturvårdens organisation. Jag har också redogjort för hur jag definierar en föredömlig förvaltning. Här ges förslag till ändrad organisation för att bättre tillfredsställa statens krav på en föredömlig förvaltning med ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer, så att staten på allra bästa sätt ska kunna sköta sina skogar ur både miljö- och produktionssynpunkt”.

15.1. Skogsmark i den nya organisationen

I övervägandena om en samlad föredömlig förvaltning av statens skogsmark har avvägningar gjorts över vilka marker som ska ingå i den nya organisationen. Här skiljer jag på ägar- och skötselförvaltning av markerna och föreslår i första hand att både ägaransvar och skötselansvar överlåts till den nya organisationen. I vissa fall föreslås att ägarförvaltningen ligger kvar på nuvarande förvaltning eller bolag, men att skötselansvaret överlåts till den nya organisationen för statlig skog och skyddad mark.

Den statligt ägda kommersiella skogsmarken ingår i första hand i de avvägningar som görs för att skapa en ny organisation för förvaltning av statlig skogsmark. Främst handlar det om mark i det nuvarande Sveaskog AB, men också om marker i några mindre bolag.

Mina förslag:

Tre förslag till ny organisation presenteras inklusive förslag till klassificering av skogsmarken. All skogmark inklusive skogsbevuxna nationalparker och naturreservat föreslås ingå i den nya organisationen. Strategier för hur rekreationsvärdet i tätortsnära offentliga skogar kan öka bör utarbetas.

Andra fastighetsinnehav kan innebära vissa avvägningsproblem i fråga om de ska ingå i den nya organisationen eller inte. Särskilt gäller det markarealer med en kombination av skogsmark och annan mark.

Dels handlar det om Naturvårdsverkets marker som endast till 30 procent utgörs av skogsmark och i övrigt främst utgörs av fjäll och skärgårdar samt till en liten del ängs- och hagmarker. Dels handlar det om Statens fastighetsverks marker där FD Skog förvaltar stora arealer fjäll och myrmarker och FD 4 som främst förvaltar jordbruks- och parkmark i anslutning till slott och kungsgårdar. Dels handlar det om Fortifikationsverkets marker, som delvis består av skogsmark och delvis av öppen mark som används som skjutfält eller övningsfält.

Jag föreslår att marker som förvaltas av de nämnda myndigheterna hålls samman ägarmässigt och att skogsmarken därmed inte skiftas. Sveaskog AB, AB Göta kanalbolag, Hjälmare Kanal AB förvaltar kommersiellt brukad skogsmark som bör inordnas som egna bolag i den nya myndighetsorganisationen. Jag föreslår också att all mark som förvaltas av Statens fastighetsverk FD Skog överförs till den nya myndigheten. När det gäller Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk FD 4 föreslår jag att den nya myndigheten sköter skogsbruket, men att ägarförvaltningen tills vidare blir kvar på nuvarande myndigheter. Vissa skogsfastigheter som förvaltas av FD 4, t.ex. Visingsö, föreslår jag dock överförs även när det gäller ägarförvaltningen till den nya myndigheten.

Mindre skogsfastigheter hos exempelvis Luftfartsverket, skogsvårdsstyrelserna och Sveriges lantbruksuniversitet bör kunna skötas av den nya organisationen om det anses lämpligt. Ägarförvaltningen kan ligga kvar i nuvarande form.

15.2. Överväganden för områdesskydd

När det gäller den områdesskyddade marken har jag gjort bedömningen, att det i första hand är de nationalparker och naturreservat vars marker till övervägande del består av skog, som ska överföras till den nya myndigheten. Skälet är främst att man därigenom uppnår rationaliseringsvinster i ägar- och skötselförvaltning. I dag är ägarförvaltningen splittrad. Naturvårdsverket förvaltar 40 procent av statens innehav av områdesskyddad skogsmark. En stor del förvaltas av Statens fastighetsverk och resten av andra statliga förvaltare. Mitt förslag är att samla nationalparker och naturreservat, som i huvudsak består av skogsmark, i en ny myndighetsförvaltning som också brukar kom-

mersiell skogsmark. Det stämmer väl med önskan i direktivet om att skapa ett samlat grepp över det statliga skogsinnehavet.

Jag föreslår att man senare ser över även den övriga områdesskyddade marken för att diskutera om den i ett senare skede bör överföras till den nya myndigheten. Det handlar i huvudsak om nationalparker och naturreservat med stora fjäll- och myrområden, skärgårdar och till viss del ängs- och hagmarker. Av dessa är det främst ängs- och hagmarker som är skötselkrävande. Jag är övertygad om att det även för dessa marker finns vissa rationaliseringsvinster i att samla ägarförvaltning och skötsel av dessa i samma myndighet.

15.3. Mer mark för rekreation och friluftsliv

Enligt direktiven har utredningen endast haft i uppgift att ge förslag till ny organisation av befintlig skogsmark. Det har dock under utredningens arbete framkommit synpunkter på att staten borde äga mer mark i tätortsnära områden för friluftsliv och rekreation. Synpunkter har kommit från allmänheten och intresseorganisationer såväl som från privata skogsägare. Den opinionsundersökning som utredningen låtit göra visar på ett stort behov av skogsmark för rekreation och friluftsliv i tätortsnära områden. Regeringens skrivelse om naturvårdspolitiken (rks. 2001/02:173) lägger stor vikt vid de tätortsnära rekreationsskogarna. Den tätortsnära skogen har ett uppenbart värde som strövområde och därmed också ett värde för folkhälsan.

I 1991 års miljöpolitiska beslut (prop.1990/91:90) fastställdes att det i första hand är kommuner och landsting som ska sörja för det rörliga friluftslivets markbehov runt tätorterna. Det är viktigt att inte frånta kommuner och landsting detta ansvar, men jag anser att det trots allt finns anledning för staten att även påta sig ett visst ansvar tillsammans med kommuner och landsting för den tätortsnära skogsmarken i syfte att öka dess rekreationsvärde. Min bedömning är därför att den nya skogsorganisationen bör få i uppgift att styra om sitt skogsinnehav till att omfatta mer skogsmark i tätortsnära områden. Kommersiellt skogsbruk bör drivas på dessa marker, men med andra avkastningskrav än normalt och med extra åtgärder för att stimulera friluftslivet.

Redan fattade politiska beslut, ökat intresse hos allmänheten för rekreation och friluftsliv samt det faktum att staten kan spela en särskild roll som ägare där flera samhällsintressen riskerar att kollidera, gör att tyngdpunkten i statens skogsinnehav successivt bör ändras.

Den nya myndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en strategi i samråd med kommuner och landsting för hur den tätortsnära marken ska bevaras och hur rekreationsvärdet på dessa skogsmarker kan öka. En diskussion bör också föras om ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting beträffande den tätortsnära rekreationsskogen.

15.4. Presentation av förslagen

Jag har mot bakgrund av vad som tidigare anförts utarbetat tre alternativa förslag till organisation av den statliga skogsförvaltningen. De två första förslagen innebär ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”. Det tredje förslaget innebär samma förvaltningsstruktur som i dag, vilket enligt min bedömning inte ger det samlade helhetsgrepp som efterlysts i direktivet.

Förslag 1.

Här föreslås en ny myndighet med ägarförvaltning av de tre största statliga skogsinnehaven (Sveaskog AB, Fastighetsverket FD Skog och Naturvårdsverket). Sveaskog AB behålls som som logistikbolag med ansvar för avverkning och virkeshandel. Myndigheten föreslås förvalta aktier i Sveaskog AB. Även aktierna i AB Göta kanalbolag och Hjälmare Kanal AB föreslås förvaltas av myndigheten. Myndighetsavtal föreslås för skötsel av övriga myndigheters skogsmark. Därigenom skapas en samlad förvaltning av statens skogsmark.

Förslag 2.

Detta förslag innebär samlad ägarförvaltning av den mark som i dag förvaltas av Naturvårdsverket och Statens fastighetsverk FD Skog i en myndighet. Till myndigheten förs också vissa marker från Sveaskog AB med särskilt höga värden för naturvården eller friluftslivet. Sveaskog AB behålls som ett statligt skogsbolag och äger också den kommersiellt brukade marken. Sveaskog AB har skötselansvar för myndighetens skogar. Förvaltning av aktierna överlåts till den nya myndigheten för att därigenom åstadkomma ett samlat ansvar för verksamheten. Detsamma gäller AB Göta kanalbolag och Hjälmare Kanal AB.

Förslag 3.

Förslaget innebär att nuvarande grundläggande organisationsstruktur behålls. Dock föreslås viss överföring av mark med höga rekreationsvärden från Sveaskog AB till Statens fastighetsverk.

15.5. Roller i en ny organisation

Den övergripande strukturen i förslagen till ny organisation baseras på en strävan att renodla rollerna för de olika organisationsdelarna, undvika dubbleringar och ta till vara möjligheter till synergier. De viktigaste rollerna i sammanhanget är följande:

Ägarrollen

Ägarrollen innebär att besluta om kapitalets användning inklusive beslut om riktlinjer för köp och förvärv av mark, att göra avvägningar mellan olika mål för verksamheten, att utse skötselförvaltare och följa upp verksamhetens resultat.

Skötselförvaltarrollen

Skötselförvaltarrollen innebär att genomföra köp och försäljning av mark, planera och organisera skötseln av skog och mark, följa upp skötseln samt sälja skog på rot.

Operativa roller

De operativa rollerna omfattar den direkta hanteringen av skog och mark. De kan indelas i två huvudkategorier:

a) en ”grön” roll, vilket innebär genomförande av skötseln inklusive

skötsel av infrastruktur i form av vägar, stigar m.m. samt

b) rollen att hantera virkesflödet, vilket innebär försäljning av virke,

köp av rotstående skog, avverkning, transport och leverans.

Myndighetsrollen

Myndighetsrollen är i detta sammanhang rollen att upprätta områdesskydd på skogsmark som förvärvats av staten i syfte att bilda naturreservat. I dag utövas denna myndighetsroll av länsstyrelserna. Andra myndighetsroller som inte tas upp här är tillsyn över skogsvårdslagen och tillsyn över områdesskyddet som utövas av skogsvårdsstyrelserna respektive länsstyrelserna.

Indelningen i olika roller följer väl den utveckling som skett inom skogsbruket det senaste decenniet. Exempel kan hittas hos bl.a. Assi-Domän AB, SCA, Skogssällskapet och skogsföretaget Södra. Dessa företag är organiserade så att rollerna som ägare, skötselförvaltare och ansvariga för hantering av virkesflödet framträder tydligt. Även den nya organisationen, som skapas inom Sveaskog AB, bygger på dessa principer. Uppdelningen medger en utveckling och fördjupning av kompetensen och kortade beslutsvägar. Båda är viktiga förutsättningar för en kund- och processorienterad verksamhet.

15.6. Klassificering av statens skogsmarker

Möjligheterna till ägande i myndighets- respektive bolagsform och styrning i övrigt skiljer sig mellan olika delar av det statliga skogsinnehavet. I förslagen till organisation har därför den nuvarande statliga skogsmarken delats in i fyra klasser baserade på huvudändamålet. Klassningen ska ses som ett verktyg för att skapa ett samlat helhetsgrepp vad avser styrning, policy och val av ambitionsnivåer. De fyra klasserna är:

1. Mark för kommersiellt skogsbruk

Omfattar marker ägda av Sveaskog AB, där man kan ställa normala ekonomiska avkastningskrav på hela det bundna kapitalet. Markerna är certifierade enligt FSC, vilket bl.a. innebär att minst 5 procent av marken ska undantas för naturvårdsändamål och att mångbruk ska gynnas. Totalt rör det sig om ca 3 miljoner ha eller 63 procent av den statliga produktiva skogsmarken.

2. Mark för rekreation, kulturmiljövård och rennäring i kombination med skogsbruk

Omfattar marker där hänsyn till rekreation, kulturmiljövård och rennäring medför att avkastningskrav inte bör ställas på hela det bundna kapitalet. Dessa marker är viktiga för turistnäringen och därmed för lokal och regional utveckling. Klassen kan delas in i:

a) Mark för rekreation och friluftliv inom Sveaskog AB med särskilt

stora rekreations- och/eller miljövärden, t.ex. Böda på Öland, Halleberg-Hunneberg i Västergötland, Hornsö i Småland, Andersön i Jämtland och Rosfors i Norrbotten. Av denna areal är en del redan avsatt som naturreservat och kvar blir omkring 30 000 till 50 000 ha.

b) Mark som ännu inte fått reservatsstatus. 80 000 ha hos Naturvårds-

verket och 70 000 ha som ska överföras från Sveaskog AB till Naturvårdsverket.

c) Viss mark för kulturmiljövård inom Statens fastighetsverk FD 4, bl.a.

Visingsö. Arealen omfattar ca 7 000 ha.

d) Mark där rennäringen har en särskild ställning eller mark som ligger ovan

gränsen för fjällnära skog. Omfattningen inom Statens fastighetsverk

FD Skog är ca 580 000 ha. Omfattningen inom Sveaskog AB är ca 100 000 ha. Totalt bedöms denna klass omfatta 0,88 miljoner ha eller 16 procent av den statliga produktiva skogsmarken.

3. Områdesskyddad mark

Dessa marker omfattar nationalparker och de naturreservat, som staten direkt eller indirekt äger. Sammanlagt är det ca 0,75 miljoner ha eller 16 procent av den statliga produktiva skogsmarken som hör till denna klass. Även dessa marker är viktiga för rekreation och friluftsliv och därmed viktiga för turism och lokal utveckling.

4. Produktiv skogsmark för annat ändamål än skogsbruk

Dessa marker omfattar ca 0,15 miljoner ha eller 3 procent av den statliga produktiva skogsmarksarealen. Huvuddelen utgörs av Fortifikationsverkets marker. Klassen innehåller marker för vitt skilda ändamål, gemensamt är att det finns ett annat huvudmål för brukandet än kommersiellt skogsbruk.

Statens skogsinnehav ska inte ses som statiskt. Syftet bör vara att förvärva och behålla områden med särskilt stora samhällsvärden, där ett statligt ägande kan bidra till att hantera markanvändningskonflikter. Även inom det nuvarande innehavet bör en kontinuerlig översyn av markanvändningen ske och nya bedömningar göras för att motivera omklassificering av marker.

Under dessa processer är det viktigt att säkerställa att mark som ska behållas i statlig ägo inte säljs, att skötselinsatser som bör finansieras via statsbudgeten kan särredovisas samt att det ekonomiska resultatet på ett rättvisande sätt kan sättas i relation till bundet kapital. För att skapa nödvändig struktur och verktyg för styrning av markanvändningen av den statliga skogsmarken, föreslår jag att den nya myndigheten klassificerar markinnehavet och bokför de olika aktiviteterna på tre olika konton:

  • Skogsbruk för den kommersiellt brukade skogsmarken. Markerna bör fritt kunna säljas inom de ramar riksdagen beslutar. De ekonomiska avkastningskravet bör motsvara vad marknaden i övrigt tilllämpar på ett FSC-certifierat skogsbruk.
  • Kombinationsbruk för marker av betydelse för rennäring, natur- och kulturmiljövård samt mark för friluftsliv och rekreation. Skogsbruk bedrivs, men ekonomiska avkastningskrav ställs inte på hela det bundna kapitalet. Marken får inte säljas utan särskilt regeringsbeslut.
  • Natur för nationalparker och naturreservat. Nationalparker och naturreservat sköts enligt fastställda föreskrifter respektive skötsel-

planer. Kostnaderna för skötsel och investeringar i mark finansieras över statsbudgeten. Nationalparker ska enligt lag ägas av staten och även reservatsmark som nu ägs av staten bör behållas i statlig ägo om inte särskilda skäl finns för omklassificering.

15.7. Omklassificering av mark

Jag anser att en viktig uppgift för den nya myndigheten bör vara att över tiden minska ägandet av marker klassificerade som Skogsbruk till förmån för marker, som klassificerats som Kombinationsbruk och Na-

tur. Sveaskog AB har tidigare beslutat att Naturvårdsverket utan kost-

nad ska erbjudas 70 000 ha mark för att bilda naturreservat. Dessa arealer bör direkt i samband med bildandet av den nya myndigheten föras över till klassen Natur. Även de 80 000 ha skogsmark som Naturvårdsverket köpt in för reservatsändamål bör snarast föras över.

Förvärv av marker för områdesskydd kommer fram till år 2010 att ske i stor omfattning. Även förvärv av tätortsnära skogsmark av betydelse för rekreation och friluftsliv föreslås för att omarrondera marken i en riktning som stämmer väl med dagens politik där biologisk mångfald, friluftsliv och rekreation prioriteras. Fördelning av nuvarande Sveaskog AB:s marker inom de olika klasserna kommer inte att slutligt kunna avgöras i samband med bildandet av den nya myndigheten.

Ytterligare 70 000 ha av nuvarande Sveaskog AB:s marker har Naturvårdsverket uttryckt intresse av att förvärva för naturvårdsändamål. Delar av dessa marker bör redan vid bildandet av den nya myndigheten föras över till klassen kombinationsbruk.

Marker kommer successivt att behöva klassificeras om och framför allt föras över från Skogsbruk till Kombinationsbruk och Natur. Denna process måste ske i direkt dialog med ägaren och riksdagsbeslut kan behövas beroende på arealernas storlek och hur organisationen ser ut.

Nedanstående tabell illustrerar hur den produktiva skogsmarksarealen klassificeras vid bildandet av den nya myndigheten och den förväntade utvecklingen fram till år 2010. Som jämförelse anges dagens innehav inom Sveaskog AB, Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket.

Tabell 15.1

Fördelning av produktiv skogsmark (miljoner ha)

Tabell 15.2

Effekter av föreslagna förändringar (miljoner ha)

Tabellerna visar klassificering av arealerna produktiv skogsmark hos de största statliga förvaltarna. Arealen Skogsbruk minskar betydligt fram till 2010. De drivande krafterna är riksdagens beslut att stärka det privata skogsbruket samt att uppnå miljökvalitetsmålet Levande

skogar.

De ytterligare minskningar av arealen inom klassen Skogsbruk som följer av mina förslag är i huvudsak konsekvenser av omklassificering av dagens markanvändning. De omklassificeringar som föreslås är dels rennäringens året-runtmarker som är statligt ägda och som föreslås bli kombinationsskogsbruk med viss hänsyn till rennäringen och det rörliga friluftslivet. Dels är det mark från Sveaskog AB som överförs till kombinationsskogsbruk med stor hänsyn till det rörliga friluftslivet. 30 000–50 000 ha är marker med höga biologiska värden och rekreationsvärden samt ca 100 000 ha fjällnära skog där hänsyn ska tas till rennäringen och det rörliga friluftslivet.

Avyttring av mark utgörs i huvudsak av den mark riksdagen beslutade att Sveaskog AB skulle sälja i samband med förvärvet av AssiDomän AB. Det gäller ca 300 000 ha skogsmark som ska säljas till en-

Klassificering Sveaskog AB Fastighetsverket FD Skog

Naturvårdsverket

Tot areal år 2000

Skogsbruk

3,0

0

0

3,0

Kombinatonsbruk

0,22

0,58

0,08

0,88

Natur

0,05

0,40

0,30

0,75

Summa

3,27

0,98

0,38

4,63

Skogsbruk Kombinationsbruk

Natur

Summa

Vid bildandet av ny myndighet

3,00

0,88

0,75

4,63

Omklassificeringar

–0,07

–0,25

0,32

0

Förvärv

0

0,05

0,12

0,17

Avyttring

–0,36

0

0

–0,36

Prognos 2010

2,57

0,68

1,19

4,44

skilda ”för att underlätta utkomstmöjligheterna och lokal utveckling i skogs- och landsbygd”. Vidare är det försäljning av mark som behövs som ersättningsmark vid bildande av nya reservat på privat mark.

Av de 320 000 ha mark som behövs för att uppfylla riksdagens mål för områdesskydd beräknas här 140 000 ha komma från Sveaskog AB. Av de resterande 180 000 ha har antagits att en tredjedel skyddas via intrångsersättning och att en tredjedel förvärvas direkt av markägaren. Den resterande tredjedelen antas kräva bytesmark. Bytesmarken förutsätts här komma från Sveaskog AB. Sannolikt är den markarealen lägre än vad som här beräknats. Utöver detta förväntas myndigheten köpa in ytterligare 50 000 ha kommersiellt brukad skogsmark i tätortsnära områden, där avkastningskravet ändrats till förmån för ökat rekreationsvärdet.

15.8Avvägningar om verksamhetsform

Huvudmotivet för att skapa en förändrad statlig skogsförvaltning är önskan att få ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”. Direktiven skrevs före Sveaskog AB:s förvärv av AssiDomän AB, och ska därför ses mot bakgrund av det dåvarande behovet av att skapa stordriftsfördelar genom att pröva en sammanslagning av flera mindre förvaltare.

Med Sveaskog AB:s förvärv av AssiDomän AB har omfattningen av statens kommersiellt inriktade skogsbruk ökat mer än fem gånger och Sveaskog AB är i dag landets största skogsbolag. Sveaskog AB har därmed inte behov av ytterligare stordriftsfördelar. Istället är det andra statliga skogsförvaltare som skulle kunna dra nytta av Sveaskog AB:s storlek. I både Förslag 1 och 2 utnyttjas dessa stordriftsfördelar till förmån för de mindre förvaltarna. I Förslag 3 ställs de mindre statliga förvaltarna utanför Sveaskog AB.

15.9. Affärsmässighet

Statens skogsinnehav svarar i dag för 13 procent av landets årliga avverkningsvolym. Den kommersiella verksamheten är stor och det ökar behovet av att bolaget drivs affärsmässigt och effektivt. I en skrivelse till riksdagen (skr. 2001/02:143) bekräftade regeringen att konkurrensutsatt verksamhet ska bedrivas i aktiebolagsform för att de affärsmässiga ambitionerna ska kunna fullföljas.

Drivkrafter för att öka lönsamhet och effektivisering är ägarkrav och kundkrav samt konkurrens med andra företag. I analysen av de statliga skogsförvaltarna märks tydligt att företag med starka krav på lönsamhet har högre avkastning än företag utan sådana tydliga krav.

Sveaskog AB bildades 1998 som ett helägt statligt aktiebolag ur det börsintroducerade AssiDomän AB. Utredningen granskade de båda bolagen två år efter delningen (år 2000). AssiDomän AB hade då 15– 25 procent lägre kostnader för drivning, skogsvård och administration jämfört med Sveaskog AB. En del av Sveaskog AB:s högre kostnader kan hänföras till längre transportavstånd och skillnader i skogsinnehav, men hela skillnaden kan inte förklaras med detta. Vidare hade övriga statliga skogsförvaltare som är organiserade i bolagsform 15 procent lägre kostnader jämfört med dem som var organiserade i myndighetsform. Detta tyder på att ägarformen har viss betydelse för förvaltarens effektivitet.

Om detta antagande stämmer kommer det nuvarande Sveaskog AB att få svårt att nå samma effektivitet och lönsamhet som om bolaget varit börsnoterat, med de krav och förväntningar som då följer. Om bolaget dessutom övergår till myndighetsförvaltning förloras sannolikt i effektivitet.

Jag anser ändå att fördelarna med en stor myndighet överväger. Jag har för att motverka risken för minskad effektivitet valt att lägga virkeshandeln i ett separat bolag i de två förslagen med nya myndigheter (Förslag 1 och 2). Jag förutsätter också att både myndigheten och virkeshandelsbolaget öppet redovisar jämförande analyser med andra företag i branschen för att därmed sätta ökat tryck på effektivitet och affärsmässighet. Det krävs också stark målstyrning och att avkastningskravet är högt.

15.10. Kvalitetsverktyg

En förutsättning för att statens affärsmässiga ambitioner och viljan att utgöra ett föredöme inom branschen ska kunna fullföljas är att skogsförvaltningen känner ett tryck från omvärlden, ägaren och kunderna att utvecklas och ständigt bli mer effektiv. Kvalitetsarbete och jämförande analyser är viktiga i detta arbete. Det är också nödvändigt att stimulera den egna personalen att göra sitt bästa. Utredningen har beställt ett förslag till värderings- och poängssystem (Bilaga 8) som ett verktyg för att stimulera ett internt målmedvetet kvalitetsarbete. Ar-

betet med ”Utmärkelsen svensk kvalitet” är ett annat verktyg för att jämföra sig med de främsta inom området.

Utvecklingen av nya organisationsmodeller och stark målstyrning möjliggör enligt min mening att företag oavsett organisationsform kan drivas både affärsmässigt och effektivt.

15.11. Ansvars- och rollfördelning

För att beskriva de alternativa förslagen till organisation, samt ansvars- och rollfördelning, presenteras huvudaktörerna och deras ansvar i tabellform. Av Förslag 1 och 2 följer att en större respektive en mindre myndighet behövs.

Förslag 1 innebär en samordnad myndighetsförvaltning för all

skogsmark med syfte att bedriva kommersiellt skogsbruk, att vara ett föredöme inom skogsbranschen och att samtidigt bruka skogen för att öka rekreationsvärdet samt natur- och kulturmiljövärdet. Därtill förvaltar myndigheten stora arealer nationalparker och naturreservat. Den myndigheten påminner mycket om 1960-talets framsynta Domänverk och har här kallats för Domänverket. Sveaskog AB behålls som virkeshandelsbolag och Domänverket förvaltar aktierna i bolaget.

Förslag 2 innebär att en ny myndighet skapas för att förvalta skog-

bevuxna nationalparker och naturreservat samt rennäringens åretruntmarker och en mindre del marker för friluftsliv och rekreation. De senare hör i dag främst till Sveaskog AB. Den nya myndigheten i

Förslag 2 kallar jag här Skogsmyndigheten. Myndigheten förvaltar ak-

tierna i Sveaskog AB, AB Göta kanalbolag samt Hjälmare Kanal AB. Bolagen ingår därmed som ”dotterbolag” i myndigheten. Sveaskog AB sköter det praktiska skogsbruket åt Skogsmyndigheten och övriga bolag.

Huvudaktörerna betecknas i tabellerna:

  • N – Naturvårdsmyndigheten (Naturvårdsverket och länsstyrel-

serna).

  • D – Den nya myndigheten, Domänverket eller Skogsmyndighe-

ten, för skog och skyddad mark. I beskrivningen av nuläget och i Förslag 3 betecknar D i stället Statens fastighetsverk FD Skog.

  • S – Sveaskog AB.
  • T – Tjänsteleverantör i konkurrens med andra tjänsteleverantörer

(kan även vara Sveaskog AB).

  • Ö – Övriga myndigheter med behov av skogsmark för särskilda

ändamål.

I några fall råder ett delat ansvar för vissa roller, vilket framgår av tabellerna. Ansvaret för en viss roll kan fyllas av flera aktörer, i huvudsak beroende på att ägaransvaret för markerna inom en klass delats upp på olika aktörer. Exempel på detta är ägarrollen inom de fjällnära skogarna, som i nuläget delas mellan Sveaskog AB och Statens fastighetsverk FD Skog.

Organisation i nuläget

Tabell 15.3

Fördelning av ansvaret för olika roller i nuläget, våren 2002

Huvudändamål för skogsmarken

Andel av den statliga produktiva skogsmarken 64% 15% 16% 3%

Ägarrollen

Besluta om inriktning av köp och försäljning av mark S

S,D

N

Ö

Besluta om inriktning av skötseln

S

S,D

N

Ö

Välja skötselförvaltare

S

S,D

N

Ö

Följa upp verksamhetens resultat

S

S,D

N

Ö

Skötsel- och förvaltarrollen

Köpa och sälja mark

S

S,D

N

Ö

Planera och organisera skötseln S S,D,T N Ö,T

Följa upp skötseln

S S,D,T N Ö,T

Sälja virke på rot

S S,D,T N Ö,T

Operativ roll

Genomföra skötseln

S,T S,D,T N,T Ö,T

Sälja virke, köpa virke på rot, avverka, transportera, leverera S,T S,D,T N,T Ö,T

Myndighetsroll

Beslut om områdesskydd N

N

N

N

Rekreation

Kulturmiljö

Rennäring

Områdesskydd Annat

ändamål

Kommersiellt

skogsbruk

63% 18%

Av tabellen framgår att ansvarsfördelningen i dag är starkt kopplad till markägandet. Samma aktör svarar genomgående för markägarrollen, skötselförvaltarrollen och de operativa rollerna på en viss del av innehavet. Skötselförvaltarrollerna och de operativa rollerna utövas dock delvis av tjänsteleverantörer, som upphandlas i konkurrens. Exempel på detta är Skogssällskapets ansvar för förvaltning av Statens fastighetsverk FD 4 (slott och kungsgårdar) samt den omfattande användningen av entreprenörer i avverkningsarbetet både inom Statens fastighetsverk FD Skog och Sveaskog AB.

15.12. Förbättringspotentialer

Genom att förändra organisationen kan flera tydliga steg tas mot en mer samlad förvaltning av skogsmarken, för att staten på allra bästa sätt ska kunna sköta sina skogar ur både miljö- och produktionssynpunkt.

Synergivinster

På två områden finns tydliga synergivinster att göra genom att organisera verksamheten på ett annat sätt än i dag. Samtliga föreslagna organisationsalternativ innebär att dessa synergivinster tillvaratas. Områdena är:

1. Köp och försäljning av fastigheter

Rollen att genomföra köp och försäljning av fastigheter utövas i dag av samtliga aktörer. Genom att ge en aktör ansvar att fylla denna roll på uppdrag av alla statliga ägare, kan betydande rationaliseringsvinster göras. Samtidigt säkerställs möjligheter att erbjuda ersättningsmarker vid bildande av reservat. Statens roll som fastighetsägare och aktör på fastighetsmarknaden ges ett tydligt ansikte vid en samordning enligt förslagen.

1. Förvaltning på marker där skogsbruk inte är enda intresse

Rollen att förvalta och operativt driva skogsbruk på marker där virkesproduktionen kan utnyttjas, men där ekonomiska avkastningskrav, på grund av hänsyn till miljö-, rekreations-, rennärings- eller försvarsintressen, inte bör ställas på hela det bundna kapitalet. Kraven på kompetens och organisation är inte annorlunda för detta slags skogsbruk jämfört med de krav som ställs på kompetens och organisation för ett

rent kommersiellt skogsbruk. I dag agerar flera statliga organisationer i denna roll inom geografiskt närbelägna områden. Speciellt stora samordnings- och synergivinster bör kunna uppnås för skötseln av Statens fastighetsverk FD Skogs marker om skogsbruket samordnas med Sveaskog AB.

Områdesskydd genom regionalisering

Dagens organisation av arbetet med områdesskydd är bundet till den struktur som ges av länsindelningen. I de små länen innebär detta att möjligheter till specialisering och kompetensutveckling begränsas. Exempelvis är det få län som har möjlighet att ha en bra omvärldsbevakning och följa med inom forskning och utveckling inom naturvården och än mindre för att utveckla nya rationella skötselmetoder.

En ny myndighet ges frihet att bygga den regionala organisationen, så att en optimal avvägning kan göras mellan krav på lokal närvaro och specialisering. Erfarenheterna från Skogsvårdsorganisationens regionalisering visar på mycket positiva effekter i detta sammanhang.

Företagskulturen som hävstång för att nå mål

Den effektivitet och handlingskraft som präglar skötseln av den produktiva skogsmarken i dagens certifierade skogsbruk, kan i många stycken föras över till skötseln av områdesskyddade marker. Det finns ingen anledning att ha lägre ambitioner när det gäller effektivitet och handlingskraft för att åstadkomma en rik natur- eller kulturmiljö än när det gäller att producera virke. Organisatoriska lösningar med delegerat arbetssätt, IT-system för underhåll av anläggningstillgångar, system för entreprenadupphandling och uppföljning är exempel på saker som direkt kan befrukta arbetet med områdesskydd.

På motsvarande sätt kommer uppgiften att skapa andra värden än virkesvärden, som följer med ansvaret för de områdesskyddade markerna, att kunna påverka den dagliga skogsbruksverksamheten positivt. Utveckling av företagskulturen inom den nya myndigheten kan med rätt ledning användas som en verklig hävstång för att nå samhällets miljö- och produktionsmål. Min bedömning är att organisationen inom såväl nuvarande Sveaskog AB som organisationen av områdesskydd och skötsel av nationalparker och naturreservat med kraft skulle kunna ta sig an denna nya och gemensamma uppgift.

Helhetsgrepp på styrning, policy och ambitionsnivåer

För närvarande finns det ingen tydlig och samlad styrning, policy eller ambitionsnivå för förvaltning av statens skogar. Det statliga skogsbruket förutsätts följa samma spelregler som den privata sektorn, dvs. följa lagstiftningen och de skogs- och miljöpolitiska mål som riksdagen beslutat om. De olika aktörerna lämnas därmed att optimera verksamheten utifrån sina egna prioriteringar.

Genom att skapa en ny stark myndighet som får i uppdrag att utöva en samlad ägarroll, kan ett helhetsgrepp tas i frågan.

15.13. Förslag till ny organisationsstruktur

Förslag 1

Bildande av den nya myndighet Domänverket med ägarförvaltning för de tre största statliga skogsinnehaven, dvs. mark som nu förvaltas av Sveaskog AB, Statens fastighetsverk FD Skog och Naturvårdsverket. Domänverket sköter både områdesskyddade marker och marker för skogsbruk, men Sveaskog AB föreslås svara för virkesinköp, avverkning, logistik och virkesförsäljning i koncernen. Domänverket ges ett ansvar för genomförande av områdesskyddet. Förslaget har klara principiella fördelar, men det innebär samtidigt stora förändringar i befintlig organisationsstruktur och krav på tydlig målstyrning och effektivisering av organisationen.

Tabell 15.4

Förslag 1. Fördelning av ansvaret för olika roller dvs. ägande och

förvaltning av nästan all skogsmark i en myndighet

Huvudändamål för skogsmarken

Andel av den statliga produktiva skogsmarken 64% 15% 16% 3%

Ägarrollen

Besluta om inriktning av köp och försäljning av mark D

D

D

Ö

Besluta om inriktning av skötseln

D

D

D

Ö

Välja skötselförvaltare

D

D

D

Ö

Följa upp verksamhetens resultat

D

D

D

Ö

Skötsel- och förvaltarrollen

Köpa och sälja mark

D

D

D

Ö

Planera och organisera skötseln D

D

D Ö,T

Följa upp skötseln

D

D

D Ö,T

Sälja virke på rot

D

D

D Ö,T

Operativ roll

Genomföra skötseln

D,T D,T D,T Ö,T

Sälja virke, köpa virke på rot, avverka, transportera, leverera S,T S,T D Ö,T

Myndighetsroll

Beslut om områdesskydd D

D

D

D

Rekreation

Kulturmiljö

Rennäring

Områdesskydd Annat

ändamål

Kommersiellt

skogsbruk

63% 18%

Tabell 15.5

Förslag 2: Fördelning av ansvaret för olika roller, både myndigheten

och Sveaskog AB äger skog

Förslag 2

Som Förslag 1, men Sveaskog AB behålls inom koncernen som ägare av den kommersiella skogsmarken. Ägarförvaltning för mark som tillhör Naturvårdsverket och Statens fastighetsverk FD Skog, samt viss mark i Sveaskog AB med särskilda intressen för rekreation och rennäring förs över till den nya myndigheten. Myndigheten kallas i detta alternativ Skogsmyndigheten. Nationalparker och naturreservat med skogsmark ägarförvaltas och sköts av myndigheten. Övriga marker brukas av Sveaskog AB på uppdrag av Skogsmyndigheten. Rollen att genomföra köp och försäljning av mark för statens räkning läggs inom koncernen på Sveaskog AB. Därmed säkerställs ett entydigt statligt uppträdande på fastighetsmarknaden.

Huvudändamål för skogsmarken

Andel av den statliga produktiva skogsmarken 64% 15% 16% 3%

Ägarrollen

Besluta om inriktning av köp och försäljning av mark S

D

D

Ö

Besluta om inriktning av skötseln

S

D

D

Ö

Välja skötselförvaltare

S

D

D

Ö

Följa upp verksamhetens resultat

S

D

D

Ö

Skötsel- och förvaltarrollen

Köpa och sälja mark

S

S

S

Ö

Planera och organisera skötseln S

S

D Ö,T

Följa upp skötseln

S

S

D Ö,T

Sälja virke på rot

S

S

D Ö,T

Operativ roll

Genomföra skötseln

S,T S,T D,T Ö,T

Sälja virke, köpa virke på rot, avverka, transportera, leverera S,T S,T D,T Ö,T

Myndighetsroll

Beslut om områdesskydd D

D

D

D

Rekreation

Kulturmiljö

Rennäring

Områdesskydd Annat

ändamål

Kommersiellt

skogsbruk

63% 18%

Tabell 15.6 Förslag 3: Fördelning av ansvaret för olika roller, oförändrad grund-

läggande organisationsstruktur

Förslag 3

Nuvarande organisationsstruktur behålls i huvudsak, och ingen ny myndighet skapas. De synergivinster och möjligheter till renodling, som är möjliga att nå inom ramen för befintlig struktur, tas dock till vara. Fastighetsverket FD Skog och övriga myndigheter ges i uppdrag att erbjuda Sveaskog AB att sköta markerna i konkurrens med andra tjänsteleverantörer inom området. Rollen att genomföra köp och försäljning av mark för statens räkning uppdras åt Sveaskog AB via tilllägg till bolagsordningen. Därmed säkerställs ett entydigt statligt uppträdande på fastighetsmarknaden och ett effektivt utnyttjande av möjligheterna att erbjuda ersättningsmarker i samband med reservatsbildning.

Huvudändamål för skogsmarken

Andel av den statliga produktiva skogsmarken 64% 15% 16% 3%

Ägarrollen

Besluta om inriktning av köp och försäljning av mark S

D

N

Ö

Besluta om inriktning av skötseln

S

D

N

Ö

Välja skötselförvaltare

S

D

N

Ö

Följa upp verksamhetens resultat

S

D

N

Ö

Skötsel- och förvaltarrollen

Köpa och sälja mark

S

S

S

Ö

Planera och organisera skötseln S

D,T N Ö,T

Följa upp skötseln

S

D,T N Ö,T

Sälja virke på rot

S

D,T N Ö,T

Operativ roll

Genomföra skötseln

S,T D,T N,T Ö,T

Sälja virke, köpa virke på rot, avverka, transportera, leverera S,T D,T N,T Ö,T

Myndighetsroll

Beslut om områdesskydd N

N

N

N

Rekreation

Kulturmiljö

Rennäring

Områdesskydd Annat

ändamål

Kommersiellt

skogsbruk

63% 18%

16. Överväganden om förslag till ny organisation

I utredningens direktiv har nio skäl till varför staten ska äga skogsmark angetts. De tre olika organisationsförslag som redovisats har bedömts i relation till statens uttalade motiv att äga skog. Tabell 16.1 Därtill kommer att direktivet tydligt uttalar att ett helhetsgrepp ska tas på verksamheten samt att den ska drivas affärsmässigt och effektivt. Min bedömning är att

Förslag 1

i högre grad än övriga förslag

uppfyller de krav som ställs i utredningens direktiv.

Utifrån kriterier i utredningens direktiv blir det tydligt att

Förslag 1

,

dvs. där all statlig skogsmark förvaltas i myndighetsform, är den mest ändamålsenliga organisationsformen. Det stora statliga skogsinnehavet ger stordriftsfördelar och stora möjligheter att utgöra ett föredöme inom branschen. I och med att virkeshandeln läggs i ett särskilt bolag renodlas affärsdelen. Förslaget innebär stora synergivinster och positiva effekter på organisationskulturen i och med att skötsel av mark för skogsbruk och områdesskydd samordnas. Förslaget uppfyller väl kraven på samordning av den statliga skogsförvaltningen.

Förslag 2

utgör ett alternativ som uppfyller kriterierna i direktivet,

men i lägre grad än

Förslag 1

. I

Förslag 2

förvaltar den nya myndighe-

ten stora arealer totalt sett, men arealen skogsmark för virkesproduktion är liten. I myndigheten finns enbart mark, som staten av speciella skäl vill behålla och där skogsbruket är underordnat andra syften än virkesproduktion. Kommersiell skogsmark och virkeshandel be-

Mina överväganden:

Av resonemanget nedan framgår att

Förslag 1

bäst uppfyller direkti-

vets målsättningar.

Förslag 2

är intressant om staten ser det nuva-

rande stora ägandet av produktiv skogsmark som en övergångslösning, tills mer mark förts över till myndigheten, enligt de beslut riksdagen fattat.

Förslag 3

stämmer dåligt överens med statens nu-

varande syften att äga stora skogsmarksarealer.

hålls i Sveaskog AB för att renodla affärsverksamheten. Myndigheten förvaltar aktierna i Sveaskog AB och därmed åstadkoms samordning av verksamheterna.

Markarealerna i Sveaskog AB kan under den närmaste 10-årsperioden användas som markreserv för att successivt öka markinnehavet i myndigheten på det sätt riksdagen bestämt. Myndigheten kan då samla sitt markinnehav med en klar och tydlig målinriktning med stora möjligheter att bli ett föredöme inom sitt område. Förslaget underlättar en utveckling i ett senare skede då Sveaskog AB kan fortleva som ett separat bolag och eventuellt senare privatiseras.

Den nuvarande organisationsformen, dvs.

Förslag 3

, är mindre än-

damålsenlig, om de kriterier som angivits i utredningens direktiv ska gälla.

Förslag 3

ger sannolikt en högre kostnad för förvaltning av den

skogsmark som finns inom myndigheterna, vilket också omfattar förvaltning av nationalparker och naturreservat. Å andra sidan vägs detta upp av att affärsmässigheten renodlas inom Sveaskog AB. Samordningen mellan de olika skogsförvaltarna blir mindre, vilket fortsatt kan ge upphov till konflikter inom vissa områden.

Tabell 16.1.

Vägning av organisationsförslagen i relation till statens syfte med

markägandet

Skäl för statens skogsägande enligt direktiven

Underlättar långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden, t.ex. för att bevara värdefull mark.

Kan öka konkurrensen om vedråvaran och därmed öka till gången av ved för köpsågverken.

Bättre arrondering av mark samt underlättar markbyten, bl.a. för att tillgodose friluftslivets behov samt natur- och kulturmiljövården.

Utveckla nya former för konflikthantering.

Stärker allmänhetens känsla för skogen som gemensam tillgång. Värnar friluftslivet samt natur- och kulturmiljön.

Skogsbruket ett föredöme för skogsnäringen inom natur- och kulturmiljövård, produktion av virke samt för andra nyttigheter.

Nationalpark ska enligt lag ägas av staten.

Användning för speciella ändamål som exempelvis forsk

-

ning.

Hantera målkonflikter t.ex. på mark ovan odlingsgränsen med intressen både för rennäring och naturvård.

Förslag Förslag Förslag

1 2 3

+ + + + + + +

+ + + + + +

+ + + + + + +

+ + + + + +

+ + + + + +

+ + + +

+ + + +

+ + + + +

+ + + + + +

Kommentarer

En skötselförvaltare för allt skogsbruk. I Förslag 1 även för områdesskyddad mark.

Gäller om statens skogsindustriella verksamhet separeras från den skogliga.

Lättare om en myndighet äger marken. Samordnat ansvar för genomförande av försäljning /köp av mark.

Ett aktiebolag har inte samma krav på helhetssyn som en myndighet.

Ju mer statlig skogsmark desto mer hänsyn kan man ta till andra värden än de ekonomiska.

Synergier mellan skogsbruk respektive natur- och kulturmiljövård blir betydelsefull när all mark finns i samma myndighet, vilket ökar möjligheterna att bli föredöme.

Underlättas om myndighet äger marken från början och om fastighetsfrågor samordnas.

Förslag 2 har liten andel mark i myndighetsform. Ett aktiebolag måste ta betalt om forskningen inte är motiverad ur ett direkt företagsekonomiskt perspektiv.

Förslag 2 har låg andel vinterbetesmarker för rennäringen i myndighetsform. I förslag 3 är så gott som all vinterbetesmark hos bolaget. Regeringen behöver besluta om sänkt avkastningskrav för hänsyn till rennäringen utöver vad som krävs enligt lag.

17. Förslag 1: En ny myndighet

Jag anser att

Förslag 1

bäst uppfyller de krav utredningens direktiv stäl-

ler på en statlig förvaltning av skog och skyddad mark. Jag ser dock både för- och nackdelar med att överföra huvuddelen av marken till en myndighet. Genom att föra över förvaltningen till en myndighet tas ”ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer” för den statligt ägda skogsmarken. Det blir också samordningsfördelar mellan natur- och kulturmiljövård och skogsbruket.

En nackdel med att skogsmarken förs till en myndighet är att den ekonomiska friheten minskar. Det gäller exempelvis möjligheten att göra större skogsmarksaffärer. För närvarande kräver all markförsäljning som uppgår till mer än 50 miljoner kronor riksdagens godkännande. För inköp av mark för att bilda naturreservat ska regeringen godkänna affären om summan överstiger 20 miljoner kronor. Det kan också finnas risk för ineffektivitet och byråkrati.

Jag bedömer inte detta vara några stora problem. De ambitioner riksdagen givit uttryck för i samband med godkännandet av förvärvet av AssiDomän AB (prop. 2001/02:39) visar klart att riksdagen inte betraktar skogen som en handelsvara. Det framgår att statens fastighetsaffärer i första hand bör bedrivas i syfte att uppnå tydliga och bestämda samhällsmål. Tydliga mål och effektiv målstyrning av verk-

Mitt förslag:

Här presenteras mitt huvudförslag till organisation av en ny myndighet som förvaltar all statligt ägd skogsmark inklusive sådana nationalparker och naturreservat som är skogsbevuxna. Jag föreslår att den nya myndigheten kallas Domänverket och får ansvar för inköp av skogsmark för att skapa nya naturreservat. Jag föreslår också att myndigheten får rätt att bilda naturreservat och att utfärda interimistiska förbud enligt miljöbalken.

samheterna kan överbrygga den tröghet som annars lätt uppstår i en myndighet med flera olika mål.

Det som talar för en sammanslagning av all statlig skogsmark i en myndighet är återigen att man åstadkommer en samlad styrning av verksamheten med tydliga gemensamma mål och riktlinjer. Helhetssyn och effektiv styrning väger enligt min mening tyngre med tanke på statens mål med sitt skogsinnehav än affärsmässighet och effektivitet. De eventuella konflikter som kan uppstå med motstridiga mål bör lösas inom förvaltningen.

Fördelar med en gemensam myndighet:

  • Helhetsgrepp på styrning, policy och ambitionsnivåer.
  • Samla markinnehavet för att få stordriftfördelar, bl.a. när det gäller planering, karthantering, à jourhållning och utvecklingskostnader m.m.
  • Naturvården kan dra nytta av skogsbruket genom bl.a. samordning av planering och upphandling av skötselåtgärder. Det kan gälla avverkningar och virkesförsäljningar i samband med skötsel av marken.
  • Skogsbruket kan dra nytta av kompetensen inom naturvården, för att utveckla brukandet av den kommersiella skogsmarken i riktning mot effektivare naturvård och högre värdeskapande.
  • Markförvärv för naturvårdsändamål blir effektivare vid sammanslagning av all skogsmark, eftersom organisationen förfogar över både köp- och säljkompetens samt bytesmark.
  • Takten i bildandet av naturreservat kan öka.
  • Naturvårdsförvaltningen kan bli mer effektiv genom att man på sikt kan hålla högre kompetens.
  • Statens ägande blir mer samlat med enhetliga och tydliga regler.
  • Statens inflytande över verksamheten ökar jämfört med aktiebolagsformen.

Nackdelar med en gemensam myndighet:

  • En stor myndighet med flera verksamheter och ibland disparata mål kan bli tungrodd och kräver tydlig målstyrning för att inte bli byråkratisk och ineffektiv.
  • Den ekonomiska handlingsfriheten inskränks jämfört med att vara ett aktiebolag.
  • Risk för ökade kostnader för administration, planering och skogsvård.
  • Risk för splittrat fokus genom att både myndighetsuppgifter och kommersiell verksamhet samsas i samma organisation.
  • Handlingsfriheten för markförsäljning inskränks i och med att riksdagsbeslut krävs för försäljning av mark över 50 miljoner kronor.
  • Myndigheten måste överta Sveaskog AB:s skuld, lösa den och ta upp lån genom Riksgäldskontoret.
  • Konflikter om behovet av naturskyddade områden på brukad skogsmark som tillhör staten ska lösas av en myndighet som själv bedriver skogsbruk.
  • Det samlade naturvårdsansvaret hos dagens länsstyrelser går delvis förlorat om en ny myndighet tar över skötselansvar för reservaten.
  • Det finns risk att man tappar tempo den närmaste tiden genom en omorganisation. I förslaget till samlat ägande och förvaltning måste nackdelarna i möjligaste mån förebyggas. När det gäller myndighetens affärsmässiga verksamhet regleras ramarna för den i myndighetsinstruktionerna. De samhällsekonomiska nyttorna bör redovisas på liknande sätt som de företagsekonomiska vinsterna. I övrigt bör natur- och kulturmiljöintressen liksom andra samhällsintressen garanteras genom att sådan kunskap finns representerad i myndighetens styrelse.

17.1. Ett nytt Domänverk

Den föreslagna nya myndigheten har till uppgift att utöva ägarrollen både för områdesskyddad mark och statens övriga skogsmark. På skogsmarken bedrivs kommersiellt skogsbruk och på vissa ställen, som i tätortsnära skog, skog inom kulturhistorisk intressanta områden m.m. finns vissa restriktioner i skogsbruket. Stor vikt läggs också vid att öka rekreationsvärdet i de statliga skogarna och att informera allmänheten om strövområden och naturupplevelser. Uppgifterna påminner mycket om 1960-talets policy för Domänverket. Jag har här valt att kalla denna stora och delvis disparata myndighet för Domänverket, eftersom jag föreslår en framåtsyftande organisation med helhetssyn på skogsmarkens brukande.

Sveaskog AB behålls i detta förslag som bolag för virkesförsäljning och logistik. Bolagets aktier förvaltas av Domänverket för att åstadkomma en effektiv styrning och samordning av verksamheterna. Myndigheten bedriver själv en viss affärsverksamhet och det bör där-

för i myndighetsinstruktionerna framgå inom vilka områden myndigheten har befogenhet att agera affärsmässigt. Olika intressen bör garanteras genom att kompetens inom dessa områden finns representerad i styrelsen.

Målen för de olika markerna kan skilja sig åt och intressekonflikter kan uppstå. Det blir en organisation med flera disparata mål som kan vara svår att styra och effektivisera. En kraftfull ledning med tydliga mål behövs.

Den totala markarealen inklusive skogsmark, fjäll, myrmark och andra impediment kommer för Domänverket att bli ca 12 miljoner ha. Den produktiva skogsmarksarealen utgör 4,8 miljoner ha, varav 3,4 miljoner ha klassificeras som Skog. Förslaget innebär att det nya Domänverket utövar ägarrollen för nästan all statligt ägd skogsmark. Det årliga virkesuttaget är närmare 7 miljoner m3fub eller knappt 13 procent av avverkningarna i landet.

Vissa myndighetsuppgifter rörande områdesskyddet bör föras över till myndigheten. I första hand gäller det den juridiska rätten att bilda reservat och besluta om skötselplaner för den skogsmark som förvärvas av myndigheten för att bli naturreservat. I övrigt blir det främst en förvaltningsmyndighet med ansvar för mark och ingående bolag.

17.2. Det nya Domänverkets markinnehav

För att åstadkomma det önskade helhetsgreppet på styrning, policy och ambitionsnivåer, bör så gott som all av staten direkt eller indirekt ägd skogsmark integreras i den nya myndigheten. De marker, som jag föreslår ska föras till myndigheten för förvaltning av skog och områdesskyddad mark, redovisas nedan liksom den skogmark som myndigheten bör ha brukningsansvar för via avtal med andra myndigheter. Både för köp av mark från Sveaskog AB och överföring av stora arealer mark mellan myndigheter krävs riksdagsbeslut.

Mark som bör ingå i Domänverket

Sveaskog AB:s marker

Sveaskog AB förfogar i och med förvärvet av AssiDomän AB över stora arealer mark. Total markareal är 4,4 miljoner ha varav ca 3,3 miljoner ha är produktiv skogsmark. Av detta klassificeras 3,0 miljoner ha som mark för skogsbruk. Marken i bolaget säljs eller överförs på annat sätt till Domänverket.

Statens fastighetsverk FD Skog (rennäringens året-runtmarker)

Statens fastighetsverk FD Skog sköter all skog som definierats som rennäringens året-runtmarker. Totalt förvaltas över 6,56 miljoner ha mark varav ca 1 miljon ha är produktiv skogsmark. Till den produktiva skogsmarken räknas ca 0,4 miljoner ha naturreservat, ca 0,3 miljoner ha för virkesproduktion och ca 0,2 miljoner ha oindelad mark i den fjällnära skogen.

Statens fastighetsverk FD 4 (marker kring slott och kungsgårdar)

Staten äger via Fastighetsverket FD 4 vissa marker av kulturhistoriskt intresse och marker runt slott och kungsgårdar, som vid Domänverkets bolagisering 1992 behölls i statens ägo. Delar av detta innehav, som inte har en omedelbar koppling till byggnader av betydelse, föreslås föras över till Domänverket. Exempel på innehav som avses är Visingsö och stora delar av Bogesundslandet, vilket omfattar omkring 7 000 ha.

Naturvårdsverkets mark (nationalparker och naturreservat)

Naturvårdsverkets mark består av nationalparker och naturreservat. Totalt 1,2 miljoner ha (år 2000), varav knappt 0,4 miljoner ha var produktiv skogsmark. Ingen mark används primärt för virkesproduktion, men viss avverkning förekommer i samband med skötsel för att främja natur- och kulturvärden. Här föreslås att nationalparker och naturreservat som i huvudsak består av skogsmark överförs till den nya myndigheten.

Skogsbruksavtal med andra myndigheter

Ett antal statliga myndigheter disponerar skogsmarker, som används för speciella ändamål eller inte brukas alls. För att även i fortsättningen säkerställa att de speciella ändamålen tillgodoses föreslås här att ägarförvaltningen ligger kvar på respektive myndighet och att själva skogsbruket sköts av Domänverket. Skogsbruket regleras via avtal mellan myndigheterna. Längre fram bör ägarförvaltningen kunna omprövas och eventuellt överföras till Domänverket. De myndigheter som avses är i första hand:

Fortifikationsverket

Fortifikationsverket brukar 107 000 ha skogsmark. Skogsbruket är helt underställt Försvarsmakten och brukandet av skogen regleras via avtal mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten. En del av mar-

ken hyser byggnader, t.ex. ammunitionsförråd och övningsanläggningar. Vid nedläggning av försvarsanläggningar avyttras vanligen marken. Skogsmark eller annan mark som är värdefull från natur- eller kulturmiljösynpunkt, som Fortifikationsverket avser att sälja, bör överföras till det nya Domänverket. Befintligt avtal mellan Fortifikationsverket och Försvarsmakten när det gäller skogsbruket bör tas över av Domänverket.

Delar av Statens fastighetsverk FD 4 m.fl.

Skog på fastigheter som hyser slott och kungsgårdar sköts i dag av Statens fastighetsverk FD 4. Skogsbruket är utlagt på entreprenad. Totalt handlar det om 12 779 ha mark varav drygt 10 283 ha för virkesproduktion. Riksdagen beslutade (rskr 107:1991/92, FiU8: 1991/92) att egendom som hör till slott och kungsgårdar av kulturhistoriska skäl ska hållas samman. Riksantikvarieämbetet kommer inom kort att lämna förslag till föreskrifter om hur byggnader samt jordbruk och skogsmark ska skötas samordnat på dessa marker.

Förvaltning av slott och kungsgårdar bör således hållas ihop. Även Harpsunds och Yxtaholms egendomar, som i dag förvaltas av Statens fastighetsverk, bör hållas samman. Dessa egendomar föreslår jag behålls av Fastighetsverket, men brukas av det nya Domänverket. För övriga arealer inom Statens fastighetsverk FD 4, t.ex. Visingsö och huvuddelen av Bogesundslandet, har jag redan föreslagit att de ska överföras till Domänverket.

Luftfartsverket m.fl.

Luftfartsverket har skog som barriärer mellan vissa flygplatser och kringliggande bebyggelse. Aktivt skogsbruk bedrivs på marken. Det är rationellt att ägarförvaltningen behålls hos Luftfartsverket, men att Domänverket ansvarar för själva skogsbruket. Även Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogsstyrelsen förvaltar skogsmark vars praktiska skötsel bör överföras till Domänverket. Detta bör regleras i avtal mellan myndigheterna. Avtal mellan myndigheter kan göras utan upphandling i konkurrens.

17.3. Överväganden om aktiebolag

Till den nya myndighetskoncernen bör utöver Sveaskog AB ytterligare några bolag knytas som passar i strukturen eller som av andra skäl kan tillföra resurser. Bolagens skogsbruk bör skötas av myndigheten.

Aktiebolag som bör ingå i koncernen

AB Göta kanalbolag

Aktiebolaget är statligt ägt och har turism som huvudsaklig verksamhet. Bolaget äger och ansvarar för underhåll av Göta kanal. AB Göta kanalbolag äger 3 388 ha mark för kommersiellt skogsbruk, utöver själva kanalfastigheterna. Ursprungligen var detta innehav avsett att bekosta underhåll av kanalen. I dag överstiger underhållskostnaden betydligt avkastningen från skogsinnehavet, varför bolaget är beroende av ett statsbidrag på 15 miljoner kr årligen.

Bolaget odlar i begränsad skala ek för att ersätta virke i slussportarna och skogen utnyttjas även som rekreationsområde. Skogen och kanalen bör behållas som en enhet. AB Göta kanalbolag bör behållas som eget aktiebolag och involveras i koncernen. Aktierna i AB Göta kanalbolag ska då överlåtas till Domänverket. Därmed kan myndigheten sköta skogen och AB Göta kanalbolag tillför myndigheten kompetens inom området turism och marknadsföring. Ändringar behövs i bolagsordningen för att formellt överlåta aktierna till myndigheten.

Hjälmare Kanal AB

Hjälmare Kanal AB äger 1 045 ha mark och har ansvar för kanalen. Bolaget ingår i dag i Sveaskogskoncernen och skogsbruket sköts av Sveaskog AB. Jag föreslår att aktierna i Hjälmare Kanal AB överförs till Domänverket med syfte att göra Sveaskog AB till ett rent rörelsedrivande logistik och virkesförsörjningsföretag inom koncernen.

Aktiebolag som inte bör ingå i myndighetskoncernen

Svenska Skogsplantor AB har endast skogsmark som utgör skydd för

plantor, bolaget saknar således produktiv skog. Riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:226) att företaget behövs för att på affärsmässiga grunder garantera privata skogsägare tillgång till bra och billigt plant- och frömaterial. Svenska Skogsplantor AB är i dag ett fristående helstatligt aktiebolag. Svenska Skogsplantor AB ges i uppdrag att tillsammans med Sveaskog AB föreslå hur de båda bolagens plantskoleverksamheter ska kunna samordnas. Översynen görs med ett brett perspektiv, och bör även kunna leda till förslag som berör företag utanför den statliga sfären. Till dess att klarhet om den framtida strukturen skapats, bör Svenska Skogsplantor AB fortsätta att vara ett fristående konkurrensutsatt statligt bolag.

Sågverk och fiberindustri i statlig ägo

Staten äger via Sveaskog AB sågverksbolaget AssiDomän Timber AB och Frövi kartongbruk. Riksdag och regering har tydligt uttalat att staten inte långsiktigt ska vara ägare till skogsindustrier. I samband med att Sveaskog AB inordnas som ett bolag inom den nya myndigheten, bör AssiDomän Timber AB bilda ett eget fristående statligt företag i väntan på att det ska avyttras.

För att förbereda den beslutade försäljningen bör relationen till sågverksrörelsen så fort som möjligt utvecklas till en normal kommersiell kundrelation. En fortsatt nära koppling mellan de stora skogstillgångarna i det nya Domänverket och AssiDomän Timber AB väcker frågor kring huruvida virket från statens skogar säljs på marknadsmässiga grunder.

Den kraftfullaste åtgärden för att uppnå det av riksdagen uttalade syftet med statens förvärv av AssiDomän AB – att öka konkurrensen om vedråvaran – är att separera skogsbruksrörelsen från sågverksrörelsen. Samma resonemang kan föras beträffande Frövi kartongbruk. Industrierna ska säljas och fram till dess ligga som egna bolag utanför den nya Domänverkskoncernen.

17.4. Nationalparker och naturreservat

Jag föreslår att förvaltning av ägaransvaret för de nationalparker och naturreservat som till huvuddelen består av skogsmark överförs från Naturvårdsverket till den nya myndigheten. Samordningsfördelar kan nås genom att sköta den marken tillsammans med kommersiellt brukad skogsmark. Jag kan se fördelar med att även överföra ägarförvaltningen av övrig områdesskyddad mark till den nya myndigheten. Därmed skapas en myndighet med samlat ägaransvar för den skyddade marken. En sådan överföring av ytterligare mark till Domänverket bör övervägas i ett senare skede.

Även skötselförvaltning av nationalparker och naturreservat som i huvudsak består av skogsmark bör överföras från länsstyrelserna till den nya myndigheten. Därmed garanteras en rationell och kostnadseffektiv skötsel. Tillsynen har utredningen inte haft i uppdrag att titta närmare på. Här föreslås således inget förslag till förändring. Om en ny organisation för statens skogsförvaltning genomförs kan även tillsynen behöva ses över. I väntan på en sådan översyn bör fältpersonalen i den nya myndigheten utses till naturvårdsvakter för att ha vissa

tillsynsbefogenheter, som att avvisa folk som beträder reservat med tillträdesförbud eller att beslagta jakt- och fångstredskap.

Inköp av mark och uppgiften att bilda reservat

Jag anser att Naturvårdsverket fortsatt bör ha en viktig roll när det gäller att prioritera vilka markområden som ska köpas in i syfte att bli naturreservat. Jag föreslår att regeringen är den som fattar beslut om vilka områden som slutligen ska bli naturreservat. Det är rationellt att överföra både ansvar för inköp av mark och uppgiften att bilda naturreservat samt besluta om skötselplaner för den inköpta skogsmarken till den nya myndigheten. Detta kräver ändringar i miljöbalken och dess förordningar.

Det är en fördel för Domänverket att ha möjlighet att bilda reservat samt att besluta om interimistiska förbud i samband med förvärv av marker för naturskyddet. Kritiken mot detta kan vara att myndigheten både bedriver aktivt skogsbruk och utfärdar reservatsbestämmelser på skogsmark. Jag menar dock att detta inte är ett problem om myndigheten endast har den operativa rollen att förvärva mark och därmed inte själv beslutar om vilka marker som ska köpas in.

En annan kritik som framförts mot detta förslag är att länsstyrelsens samlade naturvårdsansvar och överblick splittras om Domänverket övertar ansvaret enligt ovan. Var gränssnittet ska ligga samt om länsstyrelserna behöver förstärkningar för att behålla sin kompetens bör noga övervägas i samband med att markskötsel och uppgiften att besluta om reservat flyttas över till den nya myndigheten.

Om allt ansvar samlas i samma hand blir processen rationellare med färre överlämningar. Behovet av att samla markinköp och uppgiften att bilda reservat i samma myndighet ska också ses i ljuset av att områdesskyddet har låg prioritet hos vissa länsstyrelser. Bl.a. har detta kommit fram i Riksrevisionsverkets rapport (1998:62) samt i Svenska Naturskyddsföreningens rapport ”Är skogen skyddad om 10 år?” (SNF 2001). Genom att samma myndighet genomför hela processen skapas dessutom en samlad och mer likformig hantering av de olika markägarna vid förhandlingar om köp, bytesmark och intrångsersättning. Statens agerande blir tydligare.

Skötselförvaltning

Skötselförvaltning av skogsmark i nationalparker och naturreservat bör överföras från länsstyrelserna till den nya myndigheten för att

åstadkomma de tänkta rationaliseringsvinsterna. Även annan mark som t.ex. skötsel av ängs- och hagmarker kan med fördel skötas av det nya Domänverket. Sannolikt är det rationellt att föra över all skötsel av nationalparker och naturreservat till den nya myndigheten. Länsstyrelserna kan ta initiativ till överlåtelse av skötselansvaret för olika objekt. Här föreslås att Domänverket i första hand tar över skötselansvar för den naturskyddade skogsmarken, eftersom analys av skogsmarken varit utredningens speciella uppdrag.

Vissa nationalparker och reservat sköts redan nu av annan part än länsstyrelsen. Exempel på detta är Tyresta nationalpark som förvaltas av Stiftelsen Tyresta skogar, Skärgårdsstiftelsen i Stockholm, som sköter flera av länets naturreservat, och skogsvårdsstyrelsen som sköter naturreservaten i Kronobergs län. Väl fungerande och ekonomiskt effektiva skötselförvaltare bör tills vidare behållas även i den nya organisationen. Så småningom bör skötselförvaltning av samtliga nationalparker och naturreservat ses över. Min uppfattning är att det blir rationellare att lägga allt inom samma myndighet.

De föreslagna förändringarna kräver vissa ändringar både i miljöbalken och dess förordningar. Miljöbalkskommittén arbetar för närvarande med översyn av miljöbalken. Jag föreslår att den får ett tillläggsuppdrag att se över rätten att bilda områdesskydd, skötselförvaltning samt se över tillsynen över nationalparker och naturreservat i syfte att rationalisera detta arbete.

17.5. Framtida köp och försäljning av mark

Domänverkets markinnehav består i mitt förslag dels av mark som staten ska behålla i form av nationalparker och naturreservat samt rennäringens året-runtmarker (prop.1990/91:87) och dels av kommersiellt brukad skogsmark som kan användas till bytesmark eller som kan säljas upp till en viss årlig areal i syfte att förbättra arronderingen.

I samband med att staten förvärvade AssiDomän AB beslöts att Sveaskog AB skulle sälja 5-10 procent av det totala markinnehavet för att ”underlätta utkomstmöjligheterna och lokal utveckling i skogsoch landsbygd”. Det innebär att 300 000 ha av den kommersiellt brukade marken ska säljas för att förstärka enskilt skogsbruk (prop. 2001/ 02:39).

Vidare ska Sveaskog AB, enligt avtal med staten, underlätta för staten att bilda reservat på företagets marker. I bolagsordningen stadgas också att Sveaskog AB ska tillhandahålla ersättningsmarker som be-

hövs för att underlätta reservatsbildandet. Naturvårdsverket har till utredningen angett ett behov av att förvärva 300 000 ha mark från Sveaskog AB, varav 140 000 ha utgörs av mark som ska bli naturreservat och 160 000 ha utgörs av ersättningmark till privata markägare. Min bedömning är att arealen ersättningsmark som behövs fram till 2010 kommer att bli lägre. Jag har här räknat med ca 60 000 ha för detta ändamål.

För att säkerställa skog för friluftsliv och rekreation föreslår jag vidare att det nya Domänverket ges i uppdrag att förvärva tätortsnära områden, där staten i dag inte har så stora markinnehav. Det kan handla om ca 50 000 ha, vilket kan kompenseras genom försäljning av annan skogsmark.

Den stora omfattningen och de delvis motstridiga syften, som driver de olika typerna av markaffärer, gör att behovet av en samlad styrning av statens köp- och försäljningsaktiviteter är uppenbart. Även andra myndigheters eller statliga bolags köp och försäljning av skogsmark bör kunna ske via den nya myndigheten för att samordna det statliga agerandet på marknaden.

17.6. Styrning av det nya Domänverket

En samordnad myndighetsförvaltning lyder under en rad lagar och förordningar, bl.a. under verksförordningen (1995:1322), förvaltningslagen (1986:223), betalnings- och medelsförvaltningsförordningen (1994:14) och lagen om offentlig upphandling (1992:1528). En myndighet har rätt att skriva avtal med andra myndigheter utan föregående upphandling i konkurrens. Myndigheter revideras av Riksrevisionsverket.

Myndighetens verksamhet styrs av en myndighetsinstruktion, som beslutas av regeringen. Därtill kommer de årliga regleringsbreven som mer i detalj kan styra myndighetens verksamhet. Staten kan således utöva större inflytande över en myndighet än över ett aktiebolag. I myndighetens regelverk anges verkets mandat när det gäller affärer, egna investeringar respektive medel som ska gå in till statskassan. Därmed kan en myndighet ges mandat att göra affärer och besluta om sina egna investeringar inom vissa fastställda ramar. Även aktiebolag kan ingå i myndighetens ansvar genom att myndigheten förvaltar bolagets aktier och man skapar därmed en myndighets- eller affärsverkskoncern.

Den nya myndigheten rapporterar till något av departementen enligt beslut som fattas av regeringen. Jag föreslår här att det nya Domänverket rapporterar sin verksamhet till både Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Till Näringsdepartementet när det gäller det kommersiella skogsbruket och till Miljödepartementet när det gäller ansvar för nationalparker och naturreservat samt rekreation och friluftsliv. Det är ovanligt att en myndighet faller under två departement och detta förslag kan upplevas svåradministrerat av myndigheten. I Finland rapporterar Forststyrelsen sin verksamhet till två ministerier och hittills har det gått utmärkt. Det kan säkert fungera även i Sverige.

För aktiebolagen gäller bl.a. aktiebolagslagen, bolagsordningen och vad som beslutas vid bolagsstämman. Vissa bolag ska enligt mitt förslag involveras i myndighetens ansvarsområde för att skapa en samordnad styrning av verksamheten. Därmed måste bolagens aktierna överlåtas till Domänverket, myndigheten utser då representanter till bolagsstämman. Genom att på detta sätt inordna de statliga skogsbolagen inom myndigheten, tas ”ett helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer” inom det statliga skogsbruket.

MYNDIGHETSKONCERN Domänverket äger bolagens aktier och utser representanter

till bolagsstämmorna i de bolag som ingår i koncernen.

Bolagen styrs av:

Aktiebolagslagen Bolagsordningen Bolagsstämman

Myndigheten styrs av:

FörvaltningslagenVerksförordningen Myndighetsinstruktioner Regleringsbrev Andra beslut

Domänverket

Förvaltning och skötsel av mark:

Kommersiell skogsmark Kombinationsbruk, mark för rekreation, kulturmiljö och rennäring Naturvård

Styrelse-GD-Affärsverksledning

Regioner Gemensamma styr- och stödfunktioner

Skogsbruk Områdesskydd Markupplåtelser

Sveaskog AB

Virkesförsäljning Avverkning

AB Göta kanalbolag

Hjälmare Kanal AB

I figuren redovisas den föreslagna myndighetskoncernen. Det nya Domänverket förvaltar så gott som all statlig skogsmark inklusive nationalparker och naturreservat. Sveaskog AB ingår som ett statligt aktiebolag med ansvar för den affärsdrivande delen, dvs. avverkning och virkesförsäljning. Skogsskötseln sker i regi av myndigheten och avverkningen sköts av Sveaskog AB. Sveaskog AB kan här betraktas som ett ”dotterbolag" till myndigheten i och med att Domänverket ska förvalta aktierna i Sveaskog AB. Detsamma gäller övriga bolag som föreslås samordnas av myndigheten.

Myndigheten styrs av en generaldirektlr (GD), som utses av regeringen. Närmast GD finns en verks- och koncernledning som samordnar och tar ett helhetsgrepp på verksamheten. På central nivå finns gemensamma resurser för både myndigheten och bolagen. Den gemensamma stödfunktionen ska utgöra stöd i verksamheten för ledningen och för regionerna. Geografiskt är myndigheten uppdelad i regioner dit även delar av bolagen knyts. Sveaskog AB är ett virkeshandelsbolag. AB Göta kanalbolag bidrar med kompetens främst inom turism och marknadsföring.

Figur 17.1

Affärsverkskoncern för skogsbruk och markskötsel

17.7. Mål och riktlinjer för det nya Domänverket

De övergripande målen för den nya koncernen bör vara att sköta marken på ett långsiktigt hållbart sätt. Värden i vid mening ska skapas samtidigt som skogsmarken ska ge bra ekonomisk utdelning och god avkastning på insatt kapital.

Det kommersiella skogsbruket genererar ett resultat, som i normalfallet motsvaras av ett fritt utdelningsbart kassaflöde. Behovet av investeringar är begränsat, och det överstiger i regel inte avskrivningarna. Om inte myndigheten ges ett tydligt uppdrag att investera i nya verksamheter, bör överskottet från det kommersiella skogsbruket i sin helhet levereras till statskassan. De problem, som normalt infinner sig i organisationer utan möjligheter att investera genererade överskott i expansion av den egna verksamheten, bör förebyggas med genomtänkta incitamentsprogram. Alternativt tillförs myndigheten ett finansieringsansvar för någon investeringskrävande verksamhet.

Marken bör skötas för att uppfylla samhällsmålen när det gäller t.ex. biologisk mångfald, bevarandet av kulturmiljövärden, hänsyn till rennäringen och det rörliga friluftslivet. Ekologisk landskapsplanering och målklassning av den produktiva skogsmarken bör även i fortsättningen vara viktiga verktyg i verksamheten.

Lokal förankring av skötseln bör eftersträvas, t.ex. via samråd med allmänheten och intresseorganisationer. Mångbruk av skogsmarken bör prioriteras. Genom att nyttja skogsmarken för både virkesproduktion och andra ändamål främjas sysselsättning och regional utveckling.

Årsredovisningen bör vara pedagogisk och förutom uppgifter om myndighetens allmänna verksamhet och ekonomi även redovisa samhällsekonomiska kostnader och nyttor.

Arbetet bör vara process- och kundorienterat med en platt organisation. Arbetsmiljön bör utformas för att ge förutsättningar att alla anställda orkar arbeta fram till ålderspensionen. Nyckeltal behöver utvecklas för att effektivt styra verksamheten och öka effektiviteten. Jämförelser internt mellan olika regioner och med omgivningen bör göras i syfte att sprida goda exempel. De vanliga finansiella nyckeltalen behövs liksom nyckeltal för arbetsmiljön. De behöver dock kompletteras med nyckeltal för att styra mot effektiva processer och kundorientering samt mot de mål samhället har för en god förvaltning. Nyckeltal behöver särskilt utvecklas för den gröna sidan, dvs. för skötsel av nationalparker och naturreservat vad avser tillgänglighet, be-

söksfrekvens, ökad biologisk mångfald samt bevarandet av kulturmiljön.

För att säkerställa transparens och möjliggöra korrekta avvägningar när det gäller statens åtaganden, är det nödvändigt att särskilja kostnaderna för drift och skötsel av marker för naturskydd och rekreation från övriga skogsbrukskostnader. Kostnader för drift och skötsel bör täckas via särskilda anslag över statsbudgeten. Eventuellt kan del av avkastningen från det kommersiella skogsbruket stanna i myndigheten för att gå direkt till markskötsel samt åtgärder för friluftslivet. Det bör då tydligt framgå i myndighetens redovisning. Kraven på en rättvisande redovisning av kostnader för olika verksamheter och resultat från olika delar av markinnehavet kommer att vara stora.

Mål för områdesskydd och dess förvaltning:

  • Bevara och förmera områdenas värden för den biologiska mångfalden och dess kulturmiljövärden.
  • Bevara den genetiska variationen och vidmakthålla ekologiska processer.
  • Uppnå målet att skydda ytterligare 320 000 ha produktiv skogsmark i naturreservat och nationalparker.
  • Ha en kostnadseffektiv förvaltning med kvalitetsrevision.
  • Införa revision av förvaltning och skötsel av områdesskyddet.
  • Upprätta skötselplaner i 5- eller 10-årsperioder och där redovisa kostnader och kommande års skötselbehov.
  • Inordna de skyddade områdena i större övergripande landskapsplaner tillsammans med intilliggande markägare.
  • Årligen redovisa skyddade arealer inklusive tillskott under året.
  • Redovisa bevarandestatus för de olika områdena.
  • Göra områdena tillgängliga för allmänheten.
  • Informera allmänheten både om de olika områdenas värden och möjligheter till friluftsliv samt om allemansrätten.
  • Informera allmänheten om varför mark avsätts för framtiden.

Mål för skogsbruket:

  • Generera avkastning i nivå med de krav som normalt ställs på kapital bundet i ett FSC-certifierat skogsbruk. Delar av kapitalet kan befrias från krav på ekonomisk avkastning när kraven på annat värdeskapande höjs utöver kraven enligt FSC-certifieringen.
  • Skapa förutsättningar för en framtida valfrihet i användningen av skogsråvaran genom att anlägga bestånd med hög skogsproduktion och bra virkeskvalitet.
  • Bedriva ett effektivt och lönsamt skogsbruk i kombination med föredömlig hänsyn till miljön.
  • Utnyttja avverkningspotentialen på ett långsiktigt uthålligt sätt.
  • Slå vakt om markens mångfald, dvs. flora och fauna samt dess kulturmiljövärden för att uppnå statens miljökvalitetsmål (prop. 2000/01:130).
  • Använda ekologisk landskapsplanering och målklassning av markerna.
  • Förmera och redovisa de samhällsekonomiska värdena i den statliga skogen.
  • Miljöcertifiera förvaltningen samt FSC-certifiera skogsbruket.
  • Göra skogen tillgänglig för rekreation och friluftsliv, särskilt i tätortsnära områden.
  • Ta hänsyn till andra intressen som samhället har med markinnehavet.
  • Ha en god viltvård och upplåta mark för jakt och fiske.
  • Ge utrymme för rennäring och andra näringar som kan ge sysselsättning och regional utveckling.
  • Ha långsiktigt syftande samråd i 10-årsperioder med rennäringen för att minska framtida konflikter och långsiktigt garantera rennäringen betesmark.
  • Utveckla dialogen med allmänheten och intresseorganisationer inför planering av skogsbruket för att åstadkomma lokal förankring.
  • Informera allmänheten om de statliga skogsområdena och allemansrätten.
  • Skapa kompetens att överföra kunskaper till andra länder om hur man bedriver ett rationellt och målinriktat skogsbruk med stor hänsyn till natur- och kulturmiljövärden samt rekreation och friluftsliv.

17.8Myndighetens organisation

Domänverket leds av en generaldirektör (GD) med ansvar gentemot regeringen för verksamheten. Verket har också en styrelse vars ledamöter bör ha kompetens inom skogsbruk, rennäring, naturvård och kulturmiljövård. Styrelsen utses av regeringen, uppgifter och befogen-

heter regleras i myndighetsinstruktionen. Domänverket äger aktierna i koncernens bolag och utser representanter till deras bolagsstämmor.

Koncernens ledning bör vara liten och innehålla den kompetens GD behöver för sitt arbete som verksledare och för att myndigheten ska kunna utöva ägarrollen effektivt. Verksamhet som bedrivs i myndighetsform är skötsel av mark för skogsbruk och områdesskyddad mark, upplåtelse av mark, genomförandet av köp och försäljning av mark samt områdesskydd. Övriga delar av verksamheten inom koncernen bedrivs inom dotterbolagen, och då särskilt inom Sveaskog AB. Myndighetens redovisning och rapportering bygger således i väsentlig grad på redovisningen från dessa dotterbolag.

GD har ansvar för verksamheten, bl.a. ska årliga rapporter om verkets ekonomiska effektivitet i förhållande till liknande verksamheter redovisas. Även samhällsekonomiska och ekologiska redovisningar ska finnas i de årliga berättelserna över verksamheten. I dessa bör det framgå hur väl verket uppfyller samhällets mål vad avser biologisk mångfald, bevarandet av värdefulla kulturmiljöer, rekreation och friluftsliv samt jämställdhet. Även ansvar för sysselsättning inklusive rennäring bör belysas i den årliga redovisningen.

Arbetet med långsiktigt syftande samråd med rennäringen och dialog med allmänheten och intresseorganisationer vad avser skötsel av skogsmarken och den områdesskyddade marken samt inköp av nya reservat bör också årligen redovisas.

Gemensamma funktioner för styrning och stöd

De gemensamma funktionerna för styrning är till för att säkerställa att Domänverket kan utöva ägarrollen på ett effektivt sätt. Här ligger olika former av strategiarbete, uppföljning och jämförelser med omgivningen vad gäller effektivitet och resultat.

De gemensamma stödfunktionerna tillför organisationen specialistkompetens och utvecklingskraft. Myndigheten ska bedriva egen utveckling och medverka i olika projekt direkt relaterade till den egna verksamheten eller projekt med bredare intresse. Exempel på bredare projekt kan vara forskning eller utveckling för att öka skogens lavproduktion i rennäringens kärnområden eller för att förbättra skogsbruket i andra länder. Sådana uppdrag får ej störa eller riskera kärnverksamheten.

Myndigheten ska ha gemensamma resurser för omvärldsbevakning, information och marknadsföring. Myndigheten har ett särskilt ansvar för att ta fram skolmaterial eller annan information för att öka all-

mänhetens kunskap om och intresse för den skog och natur som förvaltas av myndigheten.

En central enhet för områdesskydd skapas för att fatta beslut om områdesskydd och fastställa skötselplaner. Enheten innehåller vidare kompetens och resurser för övergripande planering av arbetet med områdesskydd samt specialiststöd för regionernas arbete. Det operativa arbetet med att ta fram förslag på områdesskydd och skötselplaner samt sköta områdesskyddade marker sker inom Domänverkets regionala organisation och i samarbete med länsstyrelserna.

Den närmaste tioårsperioden behöver det nya Domänverket arbeta intensivt med inköp och försäljning av mark. Det gäller både försäljning av 300 000 ha produktiv skogsmark till det privata skogsbruket (prop. 2001/02: 39) samt förvärv av omkring 120 000 ha mark som ska bli naturreservat (prop. 2000/01:130). Fastighetsenheten föreslås bestå av både en central enhet för ledning och lokala resurser för genomförande av fastighetsaffärer och överenskommelser om intrångsersättningar.

Expansion av områdesskyddet kräver skötselresurser

De närmaste åren ska takten i bildandet av nya reservat öka kraftigt. Under perioden 1997–2000 skyddades årligen ca 10 000 ha produktiv skogsmark i reservat och nationalparker. För att nå miljökvalitetsmålet 320 000 ha skyddad produktiv skogsmark i nya reservat till år 2010, måste takten tredubblas. Den befintliga reservatsarealen domineras av ett antal stora urskogsreservat i inre Norrland och norra Svealand. Såväl bildande av reservaten och den årliga skötseln har därmed kunnat ske med relativt små insatser utslaget per hektar. Framtida nya reservatsarealer kommer i högre grad att avsättas i mer tätbefolkade delar av landet med ett splittrat markinnehav och omfatta mer skötselkrävande skogstyper, som lövskogar av olika slag. Behovet av skötselinsatser ökar med varje nytt reservat, och förutom att de nya reservaten är mer skötselkrävande, finns det inom det gamla skötselåtagandet avsevärda eftersläpningar.

Sammantaget leder det tecknade scenariot enligt min bedömning till ett krav på en tredubbling av nuvarande skötselmedel för att klara områdesskyddet om detta sker i planerad takt. Jag bedömer samtidigt att det är orealistiskt att räkna med en tredubbling av resursinsatserna, vilket bl.a. skulle innebära att det årliga skötselanslaget höjdes från 118 miljoner kronor till 354 miljoner kronor. Uppgiften måste lösas

genom en kombination av resurstillskott, nya arbetssätt, specialisering, kompetenshöjning, ny teknik, och institutionell utveckling.

Arbetssätt och organisatoriska lösningar, som hittills varit ändamålsenliga, måste i ljuset av den kraftigt förändrade uppgiften omprövas. Ett realistiskt mål är att den tredubblade verksamhetsvolymen ska klaras med en 50-procentig ökning av resursinsatsen. Målet innebär därmed indirekt att produktiviteten måste dubbleras. Den ökade verksamhetsvolymen leder genom enkla skaleffekter mer eller mindre automatiskt till ökad produktivitet. Grovt räknat måste dock två tredjedelar av produktivitetsökningen erhållas genom ett aktivt förändrings- och utvecklingsarbete. Utan detta skulle den årliga kostnaden för skötseln av reservaten öka från beräknade 177 till 295 miljoner kronor per år.

Kvalitetsuppföljning för områdesskydd och skötsel

Satsningen på produktivitetsökning inom områdesskydd och skötsel av skyddade marker måste kombineras med kvalitetsmål och ett aktivt kvalitetsarbete. För att säkerställa att den nya myndigheten når uppställda mål, föreslår jag att nya system för intern kvalitetsuppföljning och revision av oberoende tredje part införs. På detta sätt skapas drivkrafter för ständiga förbättringar och utveckling i arbetet. Erfarenheterna från införandet av ekologiska bokslut i skogsbruket visar att man snabbt kan få genomslag för kvalitativa mål genom detta arbetssätt. Ett system för intern kvalitetsuppföljning kan avse faktorer som:

  • Motiv för reservatsbildning i relation till bristanalyser och hotbilder.
  • Den lokala förankringen av genomförandeprocessen.
  • Skötselstatus i relation till skötselmål.
  • Tillgänglighet.
  • Besöksfrekvens.

En revision av arbetet med områdesskydd och skötsel av områdesskyddad mark bör genomföras av en oberoende tredje part. Revisionen bör ske med ett internationellt perspektiv. På sikt kan en sådan revision utvecklas till ett system för certifiering av skyddade marker, vilket skulle verka drivande för bevarande av biologisk mångfald på ett globalt plan. Sverige bör aktivt verka för en sådan utveckling inom ramen för arbetet med konventionen för biologisk mångfald.

Dialog med allmänheten och intresseorganisationer

Dialog med allmänheten och långsiktigt syftande samråd med samebyarna är viktigt både för Domänverket och Sveaskog AB.

Samråd med allmänheten och intresseorganisationer har tidigare inte skett systematiskt. Det statliga skogsbruket och naturvården berör alla medborgare och därför är det angeläget med lokal förankring som bygger på att ekologiska landskapsplaner, skötselplaner för reservaten m.m. kommuniceras. Samråd för flera marker inklusive naturskyddad mark bör kunna samordnas. Samråden bör annonseras ut på myndighetens hemsida och i ortspressen. Rutiner för samråden bör utarbetas, vilket innefattar dokumentation och analys av de förslag som kommer in. Protokoll från samråden bör biläggas skogsbruksplaner eller motsvarande.

Långsiktigt syftande samråd med samebyarna

Samråd med samebyar bör ske både på mark som omfattar rennäringens året-runtmarker samt vinterbetesmarker. Samråden bör kunna omfatta 5–10-årsperioder, för att underlätta långsiktig planering både inom rennäringen och skogsbruket. Nya metoder för att kombinera renskötsel och skogsbruk måste utvecklas och prövas. Ambitionen vad gäller röjning och gallring i dessa områden behöver höjas, eftersom detta gynnar både skogsbruk och rennäring.

Markupplåtelser

Domänverket ska svara för markupplåtelser bl.a. genom jakt- och fiskekort. Dock föreslås här ingen ändring när det gäller den upplåtelserätt som länsstyrelserna har på rennäringens året-runtmarker.

Upplåtelse av mark för övernattningsstugor, vandringsleder, rastplatser m.m. bör ske liksom försäljning av ved på rot för närboende. Strategier för markupplåtelser med syfte att gynna det lokala näringsoch föreningslivet bör upprättas.

Sveaskog AB ett föredöme

Goda exempel bör lyftas fram för att öka effektiviteten. Det är angeläget att använda redovisningssystem som kontinuerligt stämmer av kostnader och resultat i skogsvårdsarbetet. Det gäller avverkning, kapning av virke, transporter och andra operationer. Därmed kan återkoppling göras till arbetslagen och andra som verkar i organisationen.

Kompetensutveckling, upphandling av nya effektiva maskiner, bättre dataprogram m.m. är sätt att öka produktiviteten och kvaliteten i arbetet. Det ska hela tiden ske en återkoppling till arbetslagen om produktivitet, om kunden är nöjd med leveransen och om vad virket används till. Samma krav på kompetens, maskiner och övrig utrustning ska ställas på anlitade entreprenörer som på de anställda.

Sveaskog AB bör ta ett särskilt ansvar för teknikutveckling på maskinsidan. Sveaskog AB bör tillsammans med SkogForsk initiera teknikupphandling av skördare och markberedare i syfte att få mer funktionella, energisnåla och miljövänliga maskiner med bra arbetsmiljö för de anställda.

Sveaskog AB måste vara aktiv på virkesmarknaden både för att sälja virke från den statliga skogen och köpa in leveransvirke och skog på rot från andra skogsägare för att klara sina försörjningsavtal. Bolaget bör kunna åta sig avverkning och gallring åt skogsägare på kommersiella villkor.

Sveaskog AB bör som stor aktör på ett innovativt sätt driva utvecklingen av nya instrument och modeller för virkeshandel. Det finns ett stort behov av att öka konkurrens och transparens hos virkesmarknaden. Exempel på nya instrument och modeller är virkesoptioner. Sveaskog AB kan på detta sätt skapa värden, som överstiger de värden virkesvolymerna i sig betingar.

17.9. Genomförande

Åtgärder beträffande Sveaskog AB

Sveaskog AB behålls i

Förslag 1

som ett bolag inom affärsverkskoncer-

nen, men utan skogsmark. Sveaskog AB föreslår jag utvecklas till ett ledande logistik- och distributionsbolag med ansvar för virkesförsäljning, virkesinköp, avverkning, transporter och leveranser.

Köpet av AssiDomän AB medförde för Sveaskog AB ett omfattande försörjningsansvar för de massaindustrier som nyligen avyttrats. De kvarvarande sågverken och Frövi kartongbruk ska enligt riksdagens beslut säljas, men även detta kommer sannolikt att kräva långsiktiga virkesförsörjningsavtal. Sveaskog AB:s virkesförsörjningsavtal kommer därmed att omfatta totalt ca 8 miljoner m3fub, vilket är mer än det statliga skogsinnehavet genererar. Sveaskog AB behåller enligt förslaget ansvaret för de långsiktiga virkesförsörjningsavtalen. Detta innebär att bolaget under överskådlig tid även ska operera som köpare av virke och rotstående skog på marknaden.

Den nya organisationen, som för närvarande utvecklas inom Sveaskog AB, innebär en tydlig uppdelning i verksamhetsområdet Skogs-

bruk för skötsel av skogen och verksamhetsområdet Virkesmarknad för

virkesrörelsen. Den nya organisationen inom Sveaskog AB utvecklas i en riktning som stämmer väl med de uppgifter bolaget ska ansvara för enligt mitt förslag.

I Förslag 1 köper Sveaskog AB virke på rot från det nya Domänverket, som erhåller betalning för den rotstående skogen enligt marknadsmässiga priser. För att Sveaskog AB på ett trovärdigt sätt ska kunna operera både som virkesförsörjande part till de industrier man har långsiktiga avtal med och som säljare av virke från statens skogsinnehav är det nödvändigt med tydlighet på denna punkt. Som stor aktör kommer Sveaskog AB att ha god information om marknadsprisnivån. Det föreslagna interna gränssnittet har tidigare använts inom AssiDomän AB, och det tillämpas allmänt inom skogsbruksföretag i andra länder.

Marken i Sveaskog AB bör köpas av det nya Domänverket och detta kräver riksdagsbeslut. I samband med att marken överförs till den nya myndigheten, betalas den skuld Sveaskog AB har sedan förvärvet av AssiDomän AB. Myndigheten tar upp lån hos Riksgäldskontoret. Det tekniska upplägget av transaktionen måste bli föremål för särskilda analyser och överväganden. Juridiska förutsättningar, skattemässiga konsekvenser och effekter på statsskulden måste beaktas. Aktierna i Sveaskog AB överförs till det nya Domänverket. Även åtaganden gentemot personalen, som t.ex. pensioner måste regleras för den nya myndigheten.

Marker och verksamhet inom nuvarande statliga myndigheter

Marker som förvaltas av Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket kan överlåtas till den nya myndigheten genom beslut av regeringen enligt förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter. I vissa fall krävs också andra följdbeslut, t.ex. när det gäller förvaltning av nationalparker och naturreservat, som regleras i miljöbalken och olika förordningar.

Vissa ändringar i miljöbalken och därtill hörande förordningar krävs i samband med överföring av markskötsel och reservatsbeslut till den nya myndigheten enligt vad jag tidigare redovisat.

Hela verksamheten för skötsel och tillsyn av naturskyddade marker förutsätts även fortsättningsvis finansieras över statsbudgeten. År 2002 var medelstilldelningen 118 miljoner kronor. Även med beak-

tande av förväntade rationaliseringar och synergivinster, räknar jag med att den summan behöver höjas i takt med att nya mer skötselkrävande reservat köps in. Här räknas med en 50-procentig ökning av detta anslag inom de närmaste åren. Därtill kommer vissa administrativa tjänster, som inte ingår i de budgeterade skötselmedlen. Medelstilldelningen kommer successivt att behöva öka till ca 210 miljoner kronor.

Det årliga anslaget för inköp av skogsmark för att bilda naturreservat är för närvarande 550 miljoner kronor. Därutöver tillkommer kostnader för administration av verksamheten. De medel som i dag går till Naturvårdsverket för markinköp och skötsel bör gå direkt till det nya Domänverket. Naturvårdsverket eller riksdagen beslutar om vilka markområden som ska prioriteras i reservatsarbetet. I övrigt bör myndigheten själv prioritera hur medlen fördelas internt.

Kvalitetsuppföljning och revision garanterar uppföljning och kontroll av att medlen används på ett effektivt sätt och att fastställda mål uppnås.

Konsekvenser för personal hos Naturvårdsverket

Det nya Domänverket föreslås i Förslag 1 överta ansvaret för att förvärva mark för områdesskydd, vilket i dag görs av Naturvårdsverket. Detta innebär att resurser inom Naturvårdsverkets enhet för markåtkomst bör föras över till den nya myndighetens fastighetsenhet. Markåtkomstenheten hos Naturvårdsverket består av ca 35 personer. Till detta kommer ett 10-tal experter av olika slag på andra avdelningar inom Naturvårdsverket. Dessutom anlitar enheten ett 20-tal fristående konsulter, för att genomföra markaffärer i anslutning till områdesskyddet. Enheten för också naturvårdsregister över landets samlade områdesskyddade arealer.

Naturvårdsverkets personalresurser på ca 45 personer bör tillsammans med motsvarande resurser i Sveaskog AB utgöra grunden för den nya myndighetens fastighetsenhet. Sveaskog AB:s verksamhetsområde fastigheter består i dag av ca tio personer. Till detta kommer resurser i form av mäklarkonsulter. Skapandet av en sammanhållen fastighetsenhet, som får ansvar att genomföra köp och försäljning av skogsmark för områdesskydd samt för registerhållning beräknas medföra betydande synergi- och rationaliseringsvinster. Effektiviteten behöver öka de närmaste åren och därför förutses ingen minskning av den ordinarie personalen den närmaste 10-årsperioden. Antalet konsulter bör dock kunna minska.

Förutom markåtkomst är Naturvårdsverket tillsynsvägledande myndighet för länsstyrelserna och beslutar om föreskrifter och allmänna råd för tillsynen. Naturvårdsverket är också skötselvägledande myndighet för nationalparker och naturreservat. Inom dessa områden föreslås ingen förändring.

Naturvårdsverket prioriterar vilka områden som staten ska köpa in för områdesskydd. Jag föreslår här att besluten fattas av regeringen för att åstadkomma en tydligare beslutsordning.

Konsekvenser för personal hos länsstyrelserna

Ambitionen är att skapa en mer rationell organisation än den nuvarande bl.a. genom att förenkla beslutsvägarna. Målet är att tredubbla effektiviteten i arbetet med områdesskydd och skötsel av dessa marker samtidigt som kostnaderna för skötseln inte ska öka med mer än 50 procent. Ambitionen bör vara att revidera skötselplaner vart 10:e år och att följa upp områdenas bevarandestatus ungefär lika ofta. De personer som i dag arbetar med dessa frågor bör erbjudas att flytta med till den nya myndigheten.

Ansvar för skötsel av skogsmark m.m. förs i förslaget till det nya Domänverkets regionala organisation. Den nya myndighetens regionala organisation ges vidare ansvar för vissa leder, övernattningsstugor, Naturum och annan infrastruktur, som behövs för att öka tillgängligheten till både områdesskyddad och övrig mark. Den personal, som idag arbetar med detta bör flytta över till den nya myndigheten.

Länsstyrelserna har också tillsyn över områdesskyddet. Någon förändring i detta avseende föreslås inte. Dock föreslås att operativ personalen i den nya myndigheten utses till naturvårdsvakter för att kunna utöva den praktiska tillsynen över markerna, t.ex. i form av att kunna avvisa personer som beträder mark med tillträdesförbud. Jag anser att det behövs en översyn över vad tillsynen över områdesskyddet ska omfatta och också var de olika delarna av tillsynen ska ligga.

Konsekvenser för personal inom skogsbruket

Jag bedömer att ett föredömligt skogsbruk bör kunna drivas med en genomsnittlig administrationskostnad på 19–23 kr/m3fub. Det innebär att skogsbruket i sin administration kommer att ha 150 till 160 personer anställda. Utöver detta tillkommer den operativa personalen som är betydligt fler i antal. En del av skogsvården och avverkninga-

rna kommer att skötas av entreprenörer och därför är det omöjligt att spekulera i hur många anställda som kommer att arbeta inom den nya myndigheten.

Den administrativa personalen kommer att vara fördelad dels på myndigheten och dels på Sveaskog AB, som blir ett renodlat logistikoch virkeshandelsbolag. Antal anställda för motsvarande arbetsuppgifter inom det statliga skogsbruket inklusive AssiDomän AB år 2000 var 235 personer. En av rationaliseringsvinsterna blir att skogsbruket kan använda sig av naturvårdsavdelningens kompetens.

De 8 personer som finns hos Fastighetsverket FD Skog bör flytta över till den nya myndigheten och inordnas i den organisationen. Om myndighetsavtal sluts med Fortifikationsverket angående skogsbruk bör deras personal på 6 personer också flyttas över till den nya myndigheten. De arbetar med att administrera skogsvård och avverkning på marker som nyttjas av Försvarsmakten. Därmed behålls den kompetens som utvecklats inom de olika områdena. Statens fastighetsverk FD 4, Luftsfartsverket och AB Göta kanalbolag har lagt ut det mesta skogsbruket på entreprenad och där blir skillnaden minimal jämfört med i dag.

Skapandet av en ny sammanhållen förvaltningsorganisation kommer att medföra samordningsvinster. Sammantaget innebär det stora förändringar, som innebär både hot och möjligheter. De största förändringarna gäller organisationen av inköp av mark för områdesskydd samt det formella reservatsbildandet som föreslås flyttas till den nya myndigheten.

17.10. Ändringar i myndighetsinstruktioner

I myndighetsinstruktionerna bör myndighetens uppgifter och verksamhet regleras liksom styrelsens sammansättning och uppgifter. Jag föreslår att myndighetsinstruktionens föreskrifter får tillägg med krav på redovisning av samhällsekonomiska konsekvenser av verksamheten. Vidare bör styrelsens sammansättning representera kompetens inom områdena skogsbruk, virkeshandel, rennäring, natur- och kulturmiljövård, rekreation och friluftsliv samt turism och marknadsföring.

18. Förslag 2: En mindre myndighet och Sveaskog AB

I

Förslag 2

föreslås att Sveaskog AB i princip behålls intakt och att den

mark staten vill behålla i myndighetsform samlas i en mindre myndighet som vi här kallar Skogsmyndigheten. Förslaget liknar initialt i allt väsentligt Förslag 1 förutom att Sveaskog AB behåller ägaransvaret för den kommersiellt brukade skogsmarken. Därmed skapas större affärsmässig frihet. Sveaskog AB ingår i myndighetskoncernen och Skogsmyndigheten förvaltar således aktierna i Sveaskog AB.

Den nya myndigheten blir betydligt mindre än Domänverket i För-

slag 1. Den kommer inte själv att kunna driva skogsbruk utan behöver

lägga ut så gott som all planering och verksamhet på Sveaskog AB. Myndighetsdelen kan därmed komma i underläge gentemot bolaget. Man åstadkommer inte heller samma synergieffekter mellan skogsbruk och naturvård som i det första förslaget med all mark samlad i en myndighet. Jag anser dock att även detta förslag åstadkommer ”ett helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”.

Mål och verksamhet för den nya Skogsmyndigheten är i huvudsak desamma som gäller för Domänverket i

Förslag 1

. Dessa resonemang

upprepas därför inte här.

Mitt förslag:

En ny myndighet, Skogsmyndigheten, bildas för att ägarförvalta den skogsmark som i dag förvaltas av olika myndigheter. Sveaskog AB behåller ägaransvaret för den kommersiellt brukade skogsmarken. Sveaskog AB ingår i myndighetskoncernen. I övrigt enligt

För-

slag 1

.

18.1. Ett övergångsförslag

Förslag 2

är ett intressant förslag om staten under en övergångsperiod

avser att behålla stora arealer produktiv skogsmark i syfte att göra omklassificering av vissa delar av marken för att öka andelen mark för natur- och kulturmiljövård samt för att främja det rörliga friluftslivet. Staten har därmed möjlighet att ta ett helhetsgrepp och genomföra de förändringar i markinnnehav och ambitionsnivåer som behövs. Sveaskog AB:s stora markinnehav kan användas till markbyten för att säkerställa statens miljökvalitetsmål till 2010. Samtidigt behålls Sveaskog AB som ett kommersiellt skogsbolag med fokus på affärsmässighet.

I Förslag 2 ökar Skogsmyndighetens markinnehav på bekostnad av Sveaskog AB:s skogsarealer. När de beslutade omarronderingarna av skogsmark är slutförda och Skogsmyndigheten förvärvat den mark som är intressant att behålla i myndighetsform kan Sveaskog AB åter privatiseras om staten så önskar.

Fördelar med Förslag 2

  • Möjlighet till helhetsgrepp på styrning, policy och ambitionsnivåer.
  • All virkeshandel och avverkning sker i bolagsform.
  • Markförvärv för naturvårdsändamål kan effektiviseras genom att delegera inköp och förhandlingar till Sveaskog AB där både köpoch säljkompetens finns.
  • Naturvårdsförvaltningen blir mer effektiv och renodlad då den sköts av en myndighet med fokus på detta område.
  • Statens ägande av skogsmark som ska behållas i myndighetsform samlas i en myndighet.
  • Kostnader för planering och skogsvård hålls nere jämfört med hur det är i dag.
  • Risk för splittrat fokus då det kan vara svårt att särskilja myndighetens verksamhet från Sveaskog AB.

Nackdelar med Förslag 2

  • Liten myndighet kan ha svårt att styra ett stort bolag.
  • Skogsbruk och naturvård finns inte i samma organisation.
  • Det skapas inte lika stora synergieffekter mellan naturvård och skogsvård som i Förslag 1.
  • Högre administration till följd av behov av beställarkompetens.
  • Konflikter om behov av skogsmark för natur- och kulturmiljövård ska lösas mellan myndigheten och Sveaskog AB som är ett kommersiellt skogsbolag.
  • En temporär lösning med Sveaskog AB i myndigheten kan minska personalens motivation.

Precis som för Förslag 1 kan problem uppstå med kommersiellt skogsbruk och naturvård inom samma koncern. Nackdelarna behöver identifieras och i möjligaste mån lösas i samband med att den nya organisationen träder i kraft. Natur- och kulturmiljöintressen och andra särskilda samhällsintressen bör garanteras genom att sådan kunskap finns representerad i myndighetens styrelse.

18.2. Skogsmarkens fördelning

I

Förslag 2

föreslår jag att Skogsmyndigheten ansvarar för ägarförvalt-

ning av all skogsmark som i

Förslag 1

klassificerades som Kombina-

tionsbruk och Natur. Det innebär att skogsmark som i dag ägarförvaltas av Statens fastighetsverk FD Skog förs över till den nya Skogsmyndigheten. Detsamma gäller Naturvårdsverkets nationalparker och naturreservat som till övervägande del består av skogsmark. Till Skogsmyndigheten förs också de arealer i Sveaskog AB som i Förslag 1 omklassificerades från kommersiell skogsmark till skogsmark med kombinationsbruk samt naturreservat och de markarealer som enligt Naturvårdsverkets önskemål borde bli naturreservat.

Skogsmyndigheten kommer enligt mitt förslag att förvalta drygt 7 miljoner ha mark. Av detta är 1,5 miljoner ha produktiv skogsmark, varav 430 000 ha kan användas för virkesuttag. Det innebär ett virkesuttag på mellan 200 000 och 300 000 m3 fub årligen. Övrig mark utgörs av fjäll, myrmarker, impediment och skogsmark med låg tillväxt, t.ex. fjällskog. Stora arealer har högt samhällsekonomiskt värde i form av viktiga områden för natur- och kulturmiljövården samt för friluftsliv och rekreation.

I detta förslag behålls all kommersiellt brukad skogsmark i Sveaskog AB. Bolaget ingår som en del i Skogsmyndighetens verksamhet. Bolaget kommer att förvalta ca 3 miljoner ha skogsmark för virkesproduktion och producera omkring 6 miljoner m3 fub årligen. Svea-

skog AB blir fortsatt landets största skogsägare och bör i kraft av detta kunna utgöra ett föredöme för andra skogsförvaltare inom området kommersiellt skogsbruk.

Mindre del arealer med stora värden för natur- och kulturmiljön samt för friluftslivet har i förslaget förts från Sveaskog AB till den nya myndigheten. Detta kommer inte att påverka Sveaskog AB:s möjligheter till miljöcertifiering eller till att skogsmarken kan behålla sin FSC-certifiering. Bolagets storlek gör det möjligt att ha en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller att förbättra skogarnas natur- och kulturmiljövärden samt att öka insatserna för det rörliga friluftslivet på liknande sätt som sker hos andra kommersiella skogsförvaltare.

18.3. Organisation

Förslag 2

liknar mycket

Förslag 1

och därför upprepas inte det som

skrivits angående Förslag 1 här. Några kommentarer när det gäller organisation och överväganden som gjorts behövs dock. Sveaskog AB är precis som i Förslag 1 en del i myndighetskoncernen och Skogsmyndigheten förvaltar aktierna i Sveaskog AB. Skillnaden är som tidigare nämnts att Sveaskog AB i detta fall även äger mark. Precis som i

Förslag 1 förutses alla sågverk, pappers- och massaindustrin i Frövi

och Svenska Skogsplantor AB ligga utanför koncernen som egna statligt ägda aktiebolag. Hjälmare Kanal AB och AB Göta kanalbolag föreslås även i

Förslag 2

ingå som egna aktiebolag i myndighetskoncer-

nen och därmed bör aktierna förvaltas av Skogsmyndigheten.

Aktierna i Hjälmare kanal AB överförs från Sveaskog AB till Skogsmyndigheten för att renodla det kommersiella skogsbruket i Sveaskog AB. Samma argument som i Förslag 1 gäller för att införliva AB Göta kanalbolag i den nya myndighetskoncernen.

Skogsmyndigheten förvaltar stora arealer naturskyddad mark och mark för det rörliga friluftslivet. Myndigheten bör därför rapportera sin verksamhet till Miljödepartmentet.

Liten virkesproduktion i myndigheten

Skogsmyndigheten ansvarar för en stor andel skogsmark som är nationalparker och naturreservat. Markområden som förutsätts växa arealmässigt är tätortsnära skogsmark med stort rekreationsvärde. Därtill kommer rennäringens året-runtmarker och samt överföringar av delar av Sveaskog AB:s innehav av fjällnära skog. På de sistnämnda area-

lerna bedrivs ett aktivt skogsbruk på liknande sätt som på de kommersiella markerna, dock med sänkt avkastningskrav. Den lägre virkesförtjänsten kompenseras genom högre samhällsekonomiskt värde för denna mark. Totalt blir Skogsmyndighetens virkesproduktion relativt låg och det finns därmed inte utrymme för egen personal för skogsskötsel eller virkesuttag.

Jag föreslår därför att Skogsmyndigheten endast har egen personal för planering, beställning av skogstjänster av olika slag samt kontrollfunktioner. Skogsmyndigheten säljer skog på rot till Sveaskog AB. Bolaget svarar därmed för avverkningsplanering, avverkning och transport till väg eller industrin samt påtar sig även ansvaret för skogsvården.

Gränsdragningsproblem

Organisationen i Förslag 2 medför en rad gränsdragningsproblem som bör lösas innan organisationsförändringen kommer till stånd. Problemet som uppstår är att man här skiljer organisatoriskt på skogsbruk och naturvård. De synergieffekter som uppstår mellan dessa områden i Förslag 1 kan därför utebli om hänsyn till denna samordning inte sker. Jag föreslår att man löser dessa organisatoriska problem genom att samnyttja resurserna i myndigheten respektive i bolaget. En förutsättning för detta är att både den centrala administrationen och regionerna för myndigheten respektive Sveaskog AB finns i gemensamma lokaler.

Skogsmyndigheten kommer att ha stor kompetens inom områdena natur- och kulturmiljövård och friluftsliv. Det innebär att Sveaskog AB bör utnyttja denna kompetens även för sin egen verksamhet. Sveaskog AB kommer att vara den mest kompetenta inom skogsförvaltning, men Skogsmyndigheten måste ändå skaffa sig tillräcklig strategisk kompetens för att kunna beställa den skogsvård eller det skogsbruk som önskas. Helt rationell blir därmed inte denna organisation, men med ett gott samarbetsklimat kan ändå dessa problem lösas.

Samråd med samebyarna och samråd med allmänheten behöver ske både i Skogsmyndigheten och i Sveaskog AB. På mark som Skogsmyndigheten förvaltar bör myndigheten samråda både med samebyar och med allmänheten. Den överenskommelse som görs under samrådets gång ska dokumenteras och biläggas skogsbruksplanerna. Därmed blir samrådet känt även av dem som bedriver själva skogsbruket. Dock kan viss skogsbrukskompetens behövas vid genomförandet av samrådet. Jag föreslår därför att Skogsmyndigheten och Sveaskog AB

i möjligaste mån försöker samordna sina respektive samråd i samma region.

Skogsmyndigheten förvaltar bolagets aktier och de ingår i samma myndighetskoncern. Därmed har de samma ledning och samma målsättning med sitt arbete. Mål och riktlinjer är detsamma som anges i

Förslag 1. Även i detta förslag åstadkoms således ”ett samlat helhets-

grepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer”.

18.4. Nationalparker och naturreservat

Jag föreslår i

Förslag 2

att den nya Skogsmyndigheten övertar ägarför-

valtning och skötselansvar för alla nationalparker och naturreservat som i huvudsak består av skogsmark. Om det visar sig fungera väl bör även annan områdesskyddad mark övergå från Naturvårdsverket och länsstyrelserna till Skogsmyndigheten. Det gäller exempelvis ängsoch hagmarker och områden med stora investeringar i anläggningar för det rörliga friluftslivet. Förslag 2 öppnar i än högre grad än Förslag

1 för att både ägar- och skötselförvaltning av all statlig områdesskyd-

dad mark förs över till Skogsmyndigheten. Något sådant förslag lämnas emellertid inte eftersom jag endast haft i uppgift att analysera skogsmarkens förvaltning.

18.5. Markinköp

Skogsmyndigheten bör ha det operationella ansvaret för inköp av produktiv skogsmark i syfte att upprätta ytterligare ett stort antal naturreservat. Det är lämpligt att samnyttja resurserna för markinköp med Fastighetsavdelningen på Sveaskog AB. Organisatoriskt bör Fastighetsavdelningen förstärkas med personal från Naturvårdsverket. Sveaskog AB bör inom ramen för myndighetskoncernen få i uppgift att med sin kompetens och med sitt markinnehav effektuera inköp av mark samt hjälpa till med bytesmark. Sveaskog AB bör också vara behjälplig med värdering av mark vid förhandling om intrångsersättning.

Motivet att överlåta det praktiska arbetet med förvärv av mark till Sveaskog AB är att bolaget är aktivt på marknaden och därmed har kontroll över priser m.m. Bolaget kan också erbjuda egen bytesmark eller köpa in mark på strategiska platser. Det innebär en volymmässigt mycket stor utökning av markförvärv inom Sveaskog AB. Precis

som i

Förslag 1

bör en mer samlad verksamhet leda till rationellare

hantering.

För att skynda på processen med reservatsbildning bör Skogsmyndigheten få befogenhet att bilda naturreservat på skogsmark som köps in samt besluta om skötselplaner för dessa. Prioritering över vilka områden som ska förvärvas ska precis som i Förslag 1 ligga utanför myndigheten.

18.6. Styrning, policy och ambitionsnivåer

Det årliga ramanslaget för inköp av produktiv skogsmark beslutas av riksdagen och medlen ställs till Naturvårdsverkets förfogande genom regeringsbeslut. I Förslag 2 bör dessa medel gå direkt till den nya Skogsmyndigheten, som betalar ut ersättning till markägarna. Den operativa personalen inom koncernen bör förordnas som naturvårdsvakter för att säkerställa att den egna personalen ska kunna avvisa personer som beträder områden med tillträdesförbud eller kunna beslagta redskap och dylikt. Det underlättar om Skogsmyndigheten parallellt med länsstyrelserna ges rätt att utse naturvårdsvakter enligt förordningen (1998: 1252) om områdesskydd.

Skogsmyndigheten kommer att bedriva affärer, t.ex. försäljning av skog på rot. De ekonomiska affärer som myndigheten har tillåtelse att göra bör regleras i myndighetsinstruktionen. Samma förslag till förändringar i myndigheternas föreskrifter som i Förslag 1 föreslås därför. I och med att Skogsmyndigheten och Sveaskog AB ingår i samma myndighetskoncern åstadkommer man det ”helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer” som regeringen efterfrågat i direktivet till utredningen.

19. Förslag 3: Nuvarande struktur behålls

Förslag 3

skiljer sig från

Förslag 1

och

2

främst genom att Sveaskog AB

behålls som ett fristående markägande aktiebolag. Det innebär att dagens splittrade förvaltningsansvar för statligt ägd skog behålls. Skogsmarkens ägaransvar kommer fortsatt att förvaltas av Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk och Sveaskog AB samt andra aktörer. För-

slag 3 möjliggör sannolikt större effektivitet vad gäller den kommersi-

ella skogens brukande än vad myndighetsalternativen erbjuder. De synergieffekter som kan uppnås mellan naturvården och skogsbruket i de andra förslagen uteblir. Statens samordning och styrning blir svagare, vilket stämmer dåligt med det som efterfrågats i direktivet.

Det innebär att samordning av policyn för skogsmarkens förvaltning fortsatt kommer att bli en regeringsfråga.

19.1. Skogsbrukets affärsmässighet ökar

Prioritering mellan olika samhällsmål underlättas med strukturen i

Förslag 3

. Sveaskog AB koncentrerar sig på ett lönsamt och effektivt skogsbruk i enlighet med de krav FSC ställer för certifiering. Sveaskog AB kan fortsätta att vara ett föredöme inom branschen. I kraft av bolagets storlek kan avkastningskraven ställas höga. Naturvårdsverket arbetar fortsatt med natur- och kulturmiljövård, men inköp av mark överlåts till Sveaskog AB för att ta fasta på deras kompetens och till-

Mina förslag:

Mitt tredje alternativ innebär att nuvarande struktur behålls. Sveaskog AB säljer viss mark med särskilda miljövärden eller värden för friluftsliv och rekreation till myndigheterna. Sveaskog AB får också i mitt förslag ett större ansvar för förvärv av mark för naturvårdsändamål.

gång till bytesmark. Statens fastighetsverk koncentrerar sig på kombinationsskogsbruk med hänsyn till rennäring och friluftsliv.

Det kan vara intressant att samla myndigheternas skogsinnehav och förvalta skogsmarken samordnat.

Förslag 3 innebär endast mindre förändringar jämfört med i dag.

Man får en renodling av verksamheterna på bekostnad av helhetsgrepp och statlig styrning av hela skogsinnehavet. Min bedömning är att detta förslag inte uppfyller de målsättningar för den samlade statliga skogsförvaltningen som angetts i direktiven till utredningen.

Fördelar med att fortsätta som förut

  • Statens kommersiella skogbruk sköts affärsmässigt och effektivt enligt FSC:s krav på rent företagsekonomisk grund.
  • Renodling av verksamheterna gör det lättare för staten att vara ett föredöme inom skogsbranschen i kraft av ägare till Sveaskog AB.
  • Risk för fortsatt höga kostnader för skogsbruket inom de små myndighetsförvaltningarna.
  • Medger större koncentration och fokus på varje förvaltares uppgift.
  • Markförvärv blir effektivare eftersom det delegeras till Sveaskog

AB där kompetens och bytesmark finns.

  • Den ekonomiska handlingsfriheten behålls i Sveaskog AB.
  • Olika instanser hanterar naturvård och områdesskydd och man får därmed ingen sammanblandning med skogsbruket.
  • Inga omfattande organisationsförändringar och därmed skapas arbetsro att utveckla respektive verksamheter.

Nackdelar med att fortsätta som förut

  • Risk för ökade kostnader när stordriftsfördelarna uteblir för de små myndighetsförvaltningarna.
  • Ingen synergieffekt mellan naturvård och skogsbruk.
  • Mindre drivkraft till ökad effektivitet i naturvården då ansvaret ligger kvar hos Naturvårdsverket och länstyrelserna med många överlämningar och därmed mer omfattande administration.
  • Delat statligt ägande som minskar samordning och gemensam målstyrning.
  • Om man vill ha ökad statlig styrning innebär förslaget en nackdel.

I

Förslag 3

är det viktigt att statens skogsmark delas upp så att den för-

valtas av rätt myndighet eller rätt bolag. Exempelvis bör viss mark från Sveaskog AB överföras till Statens fastighetsverk resepektive Naturvårdsverket och därmed omklassificeras. Klara och tydliga regler för köp och försäljning av skogsmark respektive byte av skogsmark mellan olika förvaltare behöver upprättas för att undvika framtida konflikter.

19.2. Förslag till förändringar

Följande förändringar behöver genomföras i syfte att renodla rollerna och åstadkomma synergieffekter inom det rådande ramverket:

1. Vissa marker (ca 130 000 ha) inom Sveaskog AB, där miljöhänsyn, rekreationsintressen och/eller hänsyn till rennäringen medför att avkastningskrav inte bör ställas på hela det bundna kapitalet, överförs till Statens fastighetsverk. Arealen skogsmark, som staten äger via denna myndighet, bör successivt växa över tiden i takt med att mer mark för tätortsnära rekreation förvärvas av myndigheten. För att bilda naturreservat säljs 70 000 ha mark till Naturvårdsverket.

2. Sveaskog AB bör i konkurrens med andra leverantörer erbjuda förvaltningtjänster åt övriga myndigheter, som förvaltar statens skog.

3. Det är önskvärt att utnyttja Sveaskog AB för att vara staten behjälplig när det gäller att köpa in mark för naturvårdsändamål. Hur detta ska gå till bör Sveaskog AB och Naturvårdsverket kunna komma överens om. Redan nu är det klart utsagt i bolagsordningen att Sveaskog AB ska bidra med bytesmark för att underlätta inköp av bl.a. mark för naturvårdsändamål.

4. De rörelsedrivande skogsindustriella bolagen inom Sveaskog AB anser jag ska läggas som separata bolag utanför Sveaskogskoncernen i väntan på avyttring. Detta för att öka utbudet av fritt timmer på marknaden.

5. Svenska Skogsplantor AB bör ges i uppdrag att, tillsammans med Sveaskog AB, föreslå hur de båda bolagens plantskoleverksamheter ska kunna samordnas.

19.3. Ändringar till följd av Förslag 3

Jag föreslår att om befintlig organisationsstruktur behålls bör Sveaskog AB få delvis nya uppdrag. Behovet av rekreationsskogar och önskemål om mer mark för biologisk mångfald är stort. Därför bör Sveaskog AB i detta alternativ i huvudsak koncentrera sig på den kommersiella skogsmarken. Övriga markarealer som tidigare klassificerats som kombinationsmarker bör säljas till Naturvårdsverket respektive Statens fastighetsverk för att öka det statliga innehavet av marker viktiga för dessa ändamål. Det ska inte innebära att miljömålen sänks i Sveaskog AB.

Sveaskog AB bör också i sina årliga redovisningar utveckla samhällsekonomiska beräkningar över verksamheten på skogsmarken.

Särskilt yttrande av sakkunniga Christer Berggren och Monica Lundberg

Förslag till ny organisation

Utredningen påbörjade sitt arbete i april 2001 i enlighet med av regeringen fastställda kommittédirektiv (Dir. 2000:60). Utredningsarbetet har sammanställt ett värdefullt underlag om förvaltningen av statens skogar. Mot bakgrund av nedan redovisade avgörande affärshändelse under utredningens gång känner vi oss tveksamma till utredningens förslag till ny organisation.

Utredningen föreslår att huvuddelen av all mark som idag direkt eller indirekt ägs av staten överförs till en ny myndighetskoncern; Domänverket. Den nya myndigheten får som huvuduppgift att successivt föra över statens markägande från marker för kommersiellt skogsbruk till marker av stort värde för naturvården, kulturmiljövärden och friluftslivet. Förslaget innebär bl.a. att all skogsmark som Sveaskog AB idag förvaltar överförs till den föreslagna myndigheten. Sveaskog AB behålls i koncernen som logistikföretag med ansvar för avverkning och virkeshandel. Utredningen föreslår också som alternativ en modifiering av förslaget innebärande att bara vissa marker från Sveaskog AB med särskilt höga värden för friluftslivet överförs till myndigheten. Sveaskog AB behålls i detta modifierade alternativ som ett statligt skogsbolag inom myndighetskoncernen. Till vår tveksamhet vill vi anföra följande.

I december 2001 förvärvade Sveaskog AB AssiDomän AB vilket innebar att bolagets skogsmarksinnehav ökade från ca 0,9 miljoner hektar produktiv skogsmark till ca 3,3 miljoner produktiv skogsmark. Den förvärvade skogsmarken är i huvudsak mark där kommersiellt skogsbruk skall bedrivas i konkurrens med andra skogsägare. Förutsättningarna för utredningen har enligt vår mening i och med denna affär förändrats.

En statlig skogsförvaltande organisation skall ha den associationsform som är bäst lämpad för den verksamheten som bedrivs. Sveaskog AB bedriver ett marknadsdrivet, miljöinriktat och uthålligt skogsbruk på en konkurrensutsatt marknad, varför aktiebolagsformen är mest lämpad. En kommersiell verksamhet, som är en av huvuduppgifterna för merparten av statens skogsförvaltning, sker enligt vår mening effektivast i aktiebolagsform. De myndighetsupp-gifter som f.n. fullgörs bl.a. av Naturvårdsverket bör även i fortsättningen vara myndighetsuppgifter. Då uppnås en renodling av verksamheterna som är mest effektiv. Staten ombildade dåvarande Domänverket till aktiebolag för tio år sedan av just de skäl som vi här har angett.

Enligt riksdagens beslut i samband med Sveaskog AB:s förvärv av AssiDomän AB skall bolaget aktivt verka för att erbjuda omarronderingsmöjligheter och tillköpsmöjligheter ägnade att förstärka det enskilda skogsbruket. Sveaskog AB bör ha som inriktning att genom försäljning av mark till enskilda underlätta utkomstmöjligheterna och lokal utveckling i skogs- och landsbygd. I försäljningsaktiviteterna skall glesbygden prioriteras. På sikt kan den försålda arealen uppgå till 5 à 10 % av den totala arealen i Sveaskog AB. Enligt vår uppfattning kan de försäljningsuppdrag som Sveaskog AB fått av riksdagen genomföras bättre av ett aktiebolag.

Sveaskog AB har också en sådan volym och kapitalstruktur som inte kan överföras till myndighetsform utan betydande utgifter på statsbudgeten bl.a. i form av utökat lånebehov.

Vi vill för vår del inte utesluta myndighetsformen, men ser det som en bättre lösning att Sveaskog AB behålls och utvecklas i sin nuvarande form som ett fristående aktiebolag som förvaltas direkt av Regeringskansliet. En lösning där myndigheten förvaltar bolaget kan sägas vara svårt att förena med den förvaltningsmodell som numera är förhärskande, där statsmakterna eftersträvar en renodling av ägarrollen avskild från den sektorpolitiska rollen. Den stora tillgångsmassa som Sveaskog AB innehar bör förvaltas direkt av Regeringskansliet och inte av en myndighet med ett relativt begränsat uppdrag.

Avslutningsvis kan vi inte heller ställa oss bakom den del av förslaget som innebär att AB Göta kanalbolag läggs in som ett dotterbolag i den nya myndighetskoncernen. Enligt vår uppfattning skall det av riksdagen tidigare fastställda beslutet vidhållas d.v.s. att ett av Sveriges viktigaste kulturhistoriska byggnadsverk skall vara fristående och bibehållet som en sammanhållen enhet och förvaltas direkt av ett departement, och att underhållet av kanalen skall finansieras genom statsmakternas försorg. De undersökningar som utredningen har låtit

göra visar bl.a. att kanalbolaget i egen regi bedriver ett skogsbruk lika effektivt och föredömligt som de bästa privata skogsägarna. AB Göta kanalbolags skogsägande och skogsbruk skall av historiska, kulturella och ekonomiska skäl vara kopplat till kanalbolagets övriga verksamheter såsom drift av kanalen och förvaltning av fastigheter. Christer Berggren Monica Lundberg

Särskilt yttrande av sakkunnig Peter Westman

Utredningen påbörjade sitt arbete i april 2001 i enlighet med av regeringen fastställda kommittédirektiv (Dir. 2000:60). Utredningsarbetet har sammanställt ett värdefullt underlag om förvaltningen av statens skogar. Ambitionen när det gäller att skydda skogsmark och annan mark med höga naturvärden har höjts väsentligt de senaste åren. Tidpunkten att ändra organisationen för genomförandet av det förstärkta områdesskyddet är därför olyckligt vald. Mot bakgrund av detta och nedan redovisade argumentation känner jag mig tveksam till delar av utredningens förslag till ny organisation.

Allt förarbete fram till köp av mark för att bilda naturreservat bör ligga kvar på Naturvårdsverket och länsstyrelserna.Detta är vik-

tigt eftersom 70% av befintliga reservat inte är skogsmark. Idag geshög prioritet till att skydda även andra miljöer än skog, t.ex. marina miljöer. Det är därför inte rimligt att en myndighet vars främsta uppgift är att förvalta skog ska arbeta med inventeringar och prioriteringar av områden t.ex. i marin miljö eller på jordbruksmark.

Länsstyrelsernas roll bör inte ändras mer än absolut nödvändigt.

Att överföra länsstyrelsernas roll när det gäller t.ex. inventeringsunderlag, förankring och lokalkännedom till ett mera grovmaskigt nät regionala kontor ger enbart negativa effekter. Att renodla beställar– genomförande–uppföljningsrollerna i enlighet med bl.a. av Riksrevisionsverket framförd kritik ser jag som ett av skälen till att diskutera att föra över naturvårdsmarken från Naturvårdsverket till den nya myndigheten. Förslaget skulle i så fall kunna modifieras enligt nedanstående:

  • fram till prioriteringslista för vad som ska förvärvas ligger uppgif-

terna kvar på Naturvårdsverket och länsstyrelserna

  • förhandling om köp eller intrångsersättning, markbyten etc., görs

av ny myndighet

beslut om att bilda naturreservat ligger kvar på länsstyrelser och kommuner

  • framtagande av skötselplan, bevarandemål etc. ligger kvar på läns-

styrelserna

  • förvaltning (skötsel) utförs eller upphandlas av ny myndighet
  • tillsyn och uppföljning av om målen nås görs av Naturvårdsverket

och länsstyrelserna

På detta sätt skiljs beställarroll och uppföljning från utföraren, något som jag ser som positivt. I dagsläget gör samma myndigheter allt, och man kan då ifrågasätta objektiviteten i utvärderingsarbetet. Dessutom behöver inte den nya myndigheten med inriktning på skog skaffa spjutspetskompetens på t.ex. marin biologisk mångfald.