SOU 2011:8

Den framtida gymnasiesärskolan - en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning

Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet

Regeringen beslutade den 10 september 2009 att tillkalla en särskild utredare för att föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan (U 2009:04). Samma dag fastställde regeringen direktiv för utredningen (dir. 2009:84, bilaga 1). Regeringen fattade den 18 mars 2010 beslut om tilläggsdirektiv (dir. 2010:27, bilaga 2). Genom detta beslut förlängdes utredningstiden till den 15 januari 2011.

Den 15 september 2009 anställdes enhetschefen Eva Wallberg som särskild utredare i utredningen.

Som experter förordnades den 16 november 2009 ämnessakkunnig Maud Bergkvist, undervisningsrådet Birgitta Gladh-Carlsson, departementssekreteraren Marie Johnsson, docenten Peter Karlsudd, departementssekreteraren Kerstin Molander, departementssekreteraren Lars Nilsson, avdelningschefen Agneta Sandén, enhetschefen Anna-Lena Stéenson samt avdelningschefen Henrietta Stein. Birgitta Gladh-Carlsson entledigades den 19 januari 2010 för att i stället kunna arbeta som sekreterare i utredningen. Den 20 april 2010 förordnades undervisningsrådet Peter Gröndahl och docenten Mara Westling Allodi att ingå som experter i utredningen. Den 14 september 2010 entledigades Anna-Lena Stéenson från uppdraget och docenten Kerstin Göransson förordnades som expert. Den 18 oktober 2010 förordnades slutligen departementssekreterare Carolina Östgren som expert i utredningen.

Departementssekreteraren Maria Palm anställdes som sekreterare i utredningen från och med den 15 oktober 2009. Anställningen upphörde från och med den 2 augusti 2010. Från och med den 12 januari 2010 anställdes undervisningsrådet Birgitta Gladh-Carlsson som sekreterare på deltid, först med fyrtio procent och från och med den 13 september med åttio procent. Juristen Anna Medin anställdes som sekreterare från och med den 20 september 2010, först på halvtid och från och med 1 november 2010 på heltid.

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Utöver expertgruppen har därför knutits flera referensgrupper och andra grupper till utredningen, bl.a. en grupp med forskare. Utredningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa seminarier och konferenser.

Utredningen, som antagit namnet Gymnasiesärskoleutredningen, överlämnar härmed slutbetänkandet Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning (SOU 2011:8).

Mitt uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i januari 2011

Eva Wallberg / Birgitta Gladh-Carlsson

Anna Medin

Sammanfattning

Gymnasiesärskoleutredningens uppdrag (dir. 2009:84, dir. 2010:27) är att föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan, som ska kunna anpassas individuellt inom ramen för de olika studievägarna. En utgångspunkt ska vara den reformerade gymnasieskola som införs hösten 2011. Utredningen ska därutöver bl.a. utreda en utökad rätt för elever att studera i annan kommuns eller fristående gymnasiesärskola, vissa frågor om riksrekryterande utbildning, reglerna om urval och antagning till gymnasiesärskolan samt frågor om bidrag till fristående gymnasiesärskolor. Utredningen ska även utreda konsekvenserna av förslagen för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå och utreda behovet av en mer breddad utbildning för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Utöver expertgruppen har därför flera referensgrupper och andra grupper knutits till utredningen, bl.a. en grupp med forskare. Utredningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa seminarier och konferenser.

Bakgrund (kap 2)

En utvecklingsstörning innebär en långsammare utvecklingstakt och en nedsatt intellektuell förmåga tillsammans med en nedsatt adaptiv förmåga. Den adaptiva förmågan handlar om att kunna anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag, t.ex. att sköta ett hem och att hantera pengar. En person med utvecklingsstörning uppfattar och förstår sin omvärld på ett mer konkret sätt än andra. Man har ofta svårigheter att använda och tolka abstrakta symboler som siffror och bokstäver samt med att planera, kontrollera och värdera det egna handlandet i olika situationer. Betydelsen av dessa

nedsatta förmågor beror i hög grad på i vilken miljö personen befinner sig.

Synen på barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning har varierat över tid. Utvecklingen har gått från 1800-talets optimistiska och medkännande syn till det tidiga 1900-talets räddhågsna särskiljande för att sedan successivt utvecklas mot en större öppenhet för allas rätt till likvärdig utbildning och delaktighet i samhället.

I dag sammanfattas samhällets ambition om allas delaktighet och en inkluderande utbildning för personer med funktionsnedsättning i olika internationella deklarationer och överenskommelser samt i våra nationella styrdokument. Av skollagen (2010:800) framgår t.ex. att alla ska ha lika tillgång till utbildning, om inte annat följer av särskilda bestämmelser. Utbildningen ska dessutom vara likvärdig inom varje skolform varhelst den anordnas i landet.

Dagens gymnasiesärskola (kap 3)

Dagens gymnasiesärskola ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och ska, så långt det är möjligt, motsvara den som ges i gymnasieskolan. Av läroplanen (Lpf 94) framgår att gymnasiesärskolan ska förbereda för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid. Den består av åtta nationella program, specialutformade program och individuella program.

Andelen elever i gymnasiesärskolan har ökat kraftigt sedan början av 1990-talet, från ca 0,9 procent av en årskull läsåret 1992/93 till ca 1,8 procent läsåret 2009/10. Elevökningen är större än för den obligatoriska särskolan. Den höga andelen etableras dock redan under elevernas senare år i den obligatoriska särskolan. Beslutet att gå över till särskolan fattas således många gånger innan eleven börjar i gymnasiesärskolan. Variationen mellan kommunerna är stor dels vad gäller hur stor andel av kommunens ungdomar som är inskrivna i gymnasiesärskolan, dels hur detta har utvecklats över tid.

Det finns inte en enskild förklaring till den stora ökningen av andelen elever i gymnasiesärskolan. Det nuvarande mål- och betygssystemet gör det tydligt när en elev får svårigheter att hänga med i skolan, som blir mer abstrakt och teoretisk ju äldre eleverna blir. Den förändrade synen på kunskap och kunskapsförmedling, med mer processinriktade, självstuderande och egenplanerande arbetssätt, kan också spela in. En annan orsak kan vara att elevernas sociala situ-

ation i skolan försämras med stigande ålder. Den generella ökningen av andelen elever i särskolan kan även ha att göra med att ansvaret för särskolan överfördes från landstingen till kommunerna, en förändring som var fullt genomförd 1996, samt den ekonomiska situationen under 1990-talet som gjorde att skolan generellt fick mindre resurser. Att det har blivit vanligare att utreda och diagnostisera elever kan också ha sin betydelse, då en utredning kan ge saklig grund för att placera eleven i särskolan. Det är slutligen svårt att utreda nyanlända elever, vilket innebär en osäkerhet om vad den ökande andelen elever med utländsk bakgrund betyder för utvecklingen inom särskolan.

Sysselsättningen är väsentligt lägre för personer i åldrarna 20– 30 år med generella inlärningssvårigheter1 än för andra ungdomar. Det är svårt att hitta tillförlitliga uppgifter om hur det går för elever som lämnar gymnasiesärskolan. Enligt Särskolans och specialskolans yrkesvägledares ideella förening (SYVI) har dock andelen anställda bland elever som lämnat gymnasiesärskolans nationella program eller motsvarande utbildning minskat dramatiskt från slutet av 1970-talet till 2006. Utan särskilda stödåtgärder har numera endast några få procent anställning. Av Arbetsförmedlingens statistik från 1998 och framåt över hur stor andel av arbetssökande ungdomar som fått arbete framgår att utvecklingen inte är unik för ungdomar med generella inlärningssvårigheter. Däremot är nivån på andelen med anställning väsentligt lägre för dessa än övriga ungdomar. Dessutom ökar skillnaden mellan grupperna i goda tider.

Utmaningar för framtiden

Erfarenheterna av dagens gymnasiesärskola tydliggör utmaningarna för den framtida. Den ska rusta eleverna för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid samt enligt min uppfattning även lägga grunden för ett fortsatt lärande. Kunskaper och färdigheter som förvärvas i gymnasiesärskolan måste ge eleverna bättre förutsättningar för att kunna få arbete. Utbildningen ska också möta ungdomarna i sitt vuxenblivande och stödja deras personliga utveckling. Kraven måste vara realistiska men också utmanande så att eleven får en uppfattning om sina egna möjligheter och begränsningar.

1 Personer som kommer från särskolan och personer som Arbetsförmedlingens arbetspsykologer efter tester konstaterar har generella inlärningssvårigheter.

Att prioritera och utmana elevernas kunskapsutveckling måste vara en självklar utgångspunkt för gymnasiesärskolan. För att detta ska kunna ske behöver lärarna gedigna ämneskunskaper kombinerat med specialpedagogisk kompetens. Lärarnas behörighet bör kopplas till en grundutbildning på rätt nivå för skolformen.

Lokalmässig integrering är en nödvändig men långt ifrån tillräcklig förutsättning för att nå en mer inkluderad utbildning för elever med utvecklingsstörning. Dessutom behövs en ledningsorganisation som kan stödja en inkluderande utbildning där verkliga möten mellan elever uppstår i utbildningssituationen. För detta krävs en ökad samverkan mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

För att inte skapa felaktiga förväntningar hos elever och föräldrar måste gymnasiesärskolan vara tydlig med att den erbjuder en utbildning som är ämnad för elever med utvecklingsstörning och vad denna utbildning kan leda till.

Ökad flexibilitet mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan är en ambition bakom utredningens förslag. Lika viktigt är dock en ökad flexibilitet inom gymnasiesärskolan. Detta för att varje elev ska ges möjlighet att nå så långt som möjligt i sina studier. Min ambition är också att genom förslagen bidra till ökad tydlighet om utbildningsmålen och bättre förutsättningar att följa upp elevernas utveckling mot dessa.

Den framtida gymnasiesärskolans syfte (avsnitt 4.1)

Bestämmelserna om syftet med utbildningen skiljer sig i dag mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, där det av den senare bl.a. framgår att den ska vara anpassad till varje elevs förutsättningar och så långt som möjligt ska motsvara den som ges i gymnasieskolan. Det framstår som självklart att gymnasiesärskolans syfte liksom gymnasieskolans ska handla om vad utbildningen ska bidra till, dvs. vad eleverna ska få ut av utbildningen, inte hur den ska vara utformad. Dessutom saknas i gymnasiesärskolans syfte formuleringar om fortsatta studier för elever med utvecklingsstörning.

Jag föreslår därför ett syfte för gymnasiesärskolan som ansluter nära till gymnasieskolans:

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ger en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i sam-

hällslivet. Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper. Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper som eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skolform.

Som en konsekvens av detta föreslår jag att syftet för grundsärskolan ska anpassas till syftet för grundskolan på motsvarande sätt.

Den framtida gymnasiesärskolans struktur (avsnitt 4.2)

Gymnasiesärskolan föreslås bestå av nationella program och ett träningsprogram för elever som inte kan följa undervisningen på de nationella programmen. Följande nio nationella program föreslås:

  • Administration, handel och varuhantering
  • Estetiska verksamheter
  • Fastighet, anläggning och bygg
  • Fordonsvård och transport
  • Hantverk och produktion
  • Hotell, restaurang och bageri
  • Hälsa, vård och omsorg
  • Samhälle och språk
  • Skog, mark och djur

Bakom denna anpassade programstruktur ligger bedömningen att det är viktigare att harmonisera innehållet i utbildningen med gymnasieskolan än formen. Antalet elever i gymnasiesärskolan är mycket begränsat jämfört med i gymnasieskolan, vilket gör att antalet program måste begränsas. Den föreslagna strukturen möjliggör dock ett bredare utbud av utbildningar för elever med utvecklingsstörning än i dag, genom att ett nationellt program i gymnasiesärskolan kan bygga på inslag från flera olika program i gymnasieskolan. Den möjliggör också att alla relevanta delar av gymnasieskolan kan anpassas till gymnasiesärskolan. Förslaget omfattar mer eller mindre omfattande inslag från samtliga program i den reformerade gymnasieskolan, vilket ökar elevernas möjlighet att välja en utbildning som passar dem.

Det bör även fortsatt vara en ambition att så många elever som möjligt hittar en lämplig yrkesutbildning i gymnasiesärskolan som kan leda till ett arbete efter studierna. Trots detta föreslås att det inrättas ett program mot samhälle och språk i gymnasiesärskolan. Det bör finnas vägval i gymnasiesärskolan för elever som har ett samhällsintresse, ett intresse för språk och kommunikation eller som behöver tid på sig för att komma fram till vad de ska arbeta med efter skolan. Unga med utvecklingsstörning ska inte behöva ha större framförhållning än andra ungdomar. Liksom andra bör de i stället vid behov kunna komplettera sin utbildning efter gymnasieåldern. Genom arbetsplatsförlagt lärande ska eleven även på detta program få pröva vad olika yrkesinriktningar innebär. Elever på programmet ska ha möjlighet att under studierna välja att gå över till något av de yrkesinriktade programmen om de så önskar.

Vidare föreslår jag att de nationella programmen liksom i gymnasieskolan ska indelas i nationellt fastställda inriktningar. Det är en nyhet jämfört med dagens bestämmelser för gymnasiesärskolan. Nationellt fastställda inriktningar bidrar till en ökad tydlighet om gymnasiesärskolans innehåll, för elever som ska kunna göra informerade val av utbildning i gymnasiesärskolan och för presumtiva arbetsgivare. En förutsägbar struktur underlättar även samverkan mellan olika huvudmän i planeringen av utbildningsutbudet och mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Det ska vara möjligt att anordna särskilda varianter, som prövats och godkänts av Skolverket. De nationella program som föreslås ska dock erbjuda en så hög grad av flexibilitet att behovet av särskilda varianter blir begränsat. Skolverket ska även kvalitetssäkra och besluta om lokalt initierade kurser.

Strukturen för de nationella programmen föreslås även i övrigt harmonisera med strukturen för de nationella programmen i den nya gymnasieskolan. Det ska finnas gemensamma ämnen för gymnasiesärskolans samtliga nationella program, nämligen svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap samt naturkunskap. Vidare ska det finnas gemensamma ämnen för varje program som ger programmet dess karaktär samt ämnen gemensamma för varje inriktning på programmet. Därutöver ska det finnas möjlighet till programfördjupning och programbreddning samt till individuellt val. Ett gymnasiesärskolearbete föreslås också ingå i utbildningen inom de nationella programmen.

Förslaget till ny gymnasiesärskola erbjuder ett stort utbud av utbildningsvägar vilket gör att elever har fler alternativ att välja på utifrån intresse och fallenhet. Ungefär trettio av gymnasieskolans sextio inriktningar anpassas enligt förslaget. Det kan ändå finnas behov av att en elev ska kunna läsa kurser i gymnasieskolan. De formella förutsättningarna för en sådan samverkan mellan skolformerna är dock goda redan i dag. Den nya skollagen (2010:800) innebär att det kommer att vara möjligt för en elev i gymnasiesärskolan att läsa alla typer av kurser i gymnasieskolan.

Det är angeläget att den framtida gymnasiesärskolans programstruktur inte försvårar inkluderande modeller för undervisningen, där exempelvis en grupp elever som är inskrivna i gymnasiesärskolan går i en klass i gymnasieskolan. Enligt min uppfattning är det emellertid inte ett problem att programstrukturen skiljer sig åt mellan skolformerna. Detta då samstämmigheten mellan skolformerna på inriktningsnivå ger stora möjligheter att etablera inkluderande modeller. Vid behov kan dessutom kurser från gymnasieskolan för vilka det inte finns ämnesplaner i gymnasiesärskolan undantas för gymnasiesärskoleeleverna eller kan en lokalt initierad ämnesplan utarbetas samt prövas och eventuellt godkännas av Skolverket.

För elever som inte kan följa undervisningen på ett nationellt program föreslås att det ska finnas ett träningsprogram. Programmet, som föreslås ersätta dagens individuella program, ska även fortsatt kunna stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt program. En elev som har gått ett år på träningsprogrammet bör i så fall ha möjlighet att läsa fyra år på ett nationellt program.

Däremot ska dagens indelning inom den individuella programmet i yrkesträning och verksamhetsträning tas bort. Detta då gränsen mellan yrkesträningen och verksamhetsträning i många fall är svår att dra samt att yrkesträningen har visat sig ha påtagligt olika karaktär i olika skolor. Även begreppen yrkesträning och verksamhetsträning uppfattas sakna relevans. Yrkesträningen förbereder inte för ett framtida yrkesliv och uppfattas därför som en form av falsk marknadsföring. Vilken verksamhet verksamhetsträning syftar på är mycket oklart. Formuleringen om att möta elevens speciella utbildningsbehov föreslås också utgå. Den nya gymnasiesärskolan ska vara så flexibel och ge så stora möjligheter till individuella anpassningar av utbildningen att bestämmelsen inte behövs.

Gymnasiesärskolans träningsprogram föreslås bestå av ämnesområdena Estetisk verksamhet, Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt Språk och kommunikation. Ämnesområdena ska följa upp innehållet i de kursplaner som används i grundsärskolans inriktning träningsskola.

Variationen mellan olika elevers förutsättningar kommer att vara stor även inom träningsprogrammet. Jag föreslår därför att kunskapskraven för ämnesområdena inom träningsprogrammet ska ha två kravnivåer – en nivå för grundläggande kunskaper och en nivå för fördjupade kunskaper.

Poäng- och kursindelning

Den garanterade undervisningstiden i gymnasiesärskolan ska fortsatt vara 3 600 timmar fördelade på fyra år. Det ska gälla för såväl nationella program som för träningsprogrammet. För elever på nationellt program ska det i vissa fall vara möjligt för huvudmannen att erbjuda eleven att slutföra studierna under ytterligare ett år.

För de nationella programmen föreslås att en poängplan om 3 000 gymnasiesärskolepoäng ska ersätta dagens timplan. Poängplanen ska ange en omfattning av kursernas kunskapsinnehåll i poäng. Ett ämne ska kunna bestå av flera kurser där betyg sätts efter avslutad kurs. En poäng- och kursindelning av de nationella programmen i gymnasiesärskolan ökar möjligheterna att möta varje elev på hans eller hennes nivå och bygga in en tydlig progression i utbildningen.

Valet av 3 000 poäng för indelningen har främst att göra med att jag anser att det måste vara tydligt att det inte finns någon koppling mellan tid och uppfyllelse av målen för elever i gymnasiesärskolan. Dessutom bör inte samma antal poäng väljas som i gymnasieskolan. Det underbygger lätt missuppfattningen att gymnasiesärskolan leder till samma utbildning som gymnasieskolan. Ett helt slumpmässigt val av poäng är därför att föredra.

Individuellt anpassad studiegång ska framgå av den individuella studieplanen (avsnitt 4.3)

Skollagens (2010:800) bestämmelse om individuella studieplaner ska kompletteras med en bestämmelse om att rektorn i den individuella studieplanen ska få besluta om att en elev ska få anpassad studiegång. För en elev på nationellt program ska ett sådant beslut kunna innebära att omfattningen av elevens utbildning begränsas i förhållande till en fullständig utbildning med avseende på antal gymnasiesärskolepoäng och kurser.

Den framtida gymnasiesärskolan ska erbjuda en sådan flexibilitet att en elev antingen ska kunna vara mottagen på träningsprogrammet och läsa kurser på nationellt program eller vara mottagen på ett nationellt program och läsa vissa ämnesområden på träningsprogrammet. Detta måste avgöras från fall till fall och utgå från var eleven har merparten av sin utbildning. Även denna typ av anpassad studiegång ska beslutas i elevens individuella studieplan.

Examensdokument (avsnitt 4.4)

Enligt min bedömning är det viktigare att varje elev som lämnar gymnasiesärskolans nationella program får med sig en väl utformad och utökad dokumentation om elevens utbildning än att vissa får ett särskilt examensbevis. En sådan dokumentation kan bland annat underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Dokumentationen är lika viktig oberoende av hur stor del av utbildningen eleven genomfört under fyra år. En sådan utökad dokumentation förslås därför införas i form av ett examensdokument för alla elever på gymnasiesärskolans nationella program. Examensdokument ska på förfrågan lämnas även för elever på träningsprogrammet. Skolverket föreslås ges i uppdrag att ta fram riktlinjer för vad ett examensdokument ska innehålla och hur det bör utformas.

I examensdokumentet ska noteras om eleven har uppnått målet om minst 2 500 av utbildningens 3 000 gymnasiesärskolepoäng, har genomfört ett godkänt gymnasiesärskolearbete samt har uppnått godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk och matematik på kurser motsvarande minst 100 gymnasiesärskolepoäng i respektive ämne. Betyg från gymnasieskolan ska valideras så att det kan bedömas om eleven uppnått gymnasiesärskolans examensmål.

Arbetsplatsförlagt lärande (avsnitt 4.5)

För elever i gymnasiesärskolan är det viktigt med konkreta erfarenheter från arbetslivet. Kunskaper och färdigheter måste tränas och befästas genom konkreta handlingar på arbetsplatser.

Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) ska ersättas med arbetsplatsförlagt lärande (APL) om minst 22 veckor. Det är önskvärt att APL ska genomföras inom det program som eleven läser. Det ska ändå vara möjligt att få sin APL inom ett annat program. Alla elever på gymnasiesärskolans nationella program har nytta av erfarenheter från arbetslivet, varför APL ska erbjudas på alla nationella program, även programmet Estetiska verksamheter och programmet Samhälle och språk. APL ska omfatta mer än yrkeskunskaper, t.ex. att förstå kulturen på en arbetsplats och bli del av arbetsgemenskapen. Det ska vara möjligt att även fortsatt erbjuda praktik på det träningsprogram som föreslås ersätta det individuella programmet.

Rätten till gymnasiesärskola (avsnitt 5.1)

Det är av största vikt att de elever som tas emot i gymnasiesärskolan svarar mot skolformens målgrupp. Konsekvenserna för en elev som på oriktiga grunder tas emot kan bli påtagliga och livslånga. Detta genom att eleven inte får tillräckliga utmaningar och genom att möjligheter till fortsatta studier och tillträde till arbetsmarknaden begränsas. Jag föreslår därför att det ska framgå tydligt av bestämmelserna att rätten att alltid tas emot i gymnasiesärskolan för en elev som har gått ut grundsärskolan ska gälla endast under förutsättning att eleven tillhör målgruppen för särskolan, dvs. har en utvecklingsstörning eller har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personalen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan föreslås dessutom vara skyldig att anmäla till rektorn om det finns indikationer på att en elev inte tillhör målgruppen för särskolan. Rektorn ska i så fall vara skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun som ska vara skyldig att skyndsamt utreda frågan. Om utredningen visar att eleven inte tillhör målgruppen för särskolan ska eleven omplaceras till grundskolan respektive gymnasieskolan. Hemkom-

munen ska i dessa fall vara skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att underlätta elevens övergång.

Som en konsekvens av detta föreslås att elevens rätt att inom fyra år slutföra en påbörjad utbildning inom gymnasiesärskolan ska gälla endast för elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp.

Ansökan och urval (avsnitt 5.2)

För att eleverna i gymnasiesärskolan ska kunna dra nytta av de många olika utbildningsvägar som den framtida gymnasiesärskolan föreslås erbjuda måste de ha möjlighet att välja utbildning. Jag föreslår därför att eleven ska ansöka till gymnasiesärskolans nationella program på motsvarande sätt som gäller för elever som söker till gymnasieskolan samt att gymnasiesärskolans träningsprogram ska vara sökbart.

Om antalet platser på ett nationellt program är färre än antalet sökande ska företräde ges utifrån en bedömning av elevernas förutsättningar för utbildningen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om urval till gymnasiesärskolans nationella program.

En elev som ansökt till träningsprogram ska enligt förslaget tas emot på ett sådant om hemkommunen bedömer att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program. I annat fall ska hemkommunen, efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare, ta emot eleven på ett nationellt program.

Förberedelserna inför att en elev ska ansöka till gymnasiesärskolan bör starta i god tid. Det är av största vikt att eleverna får en anpassad studie- och yrkesvägledning som gör det möjligt för dem att få en uppfattning om de olika utbildningsvägarna i gymnasiesärskolan samt att samråd sker med elevens vårdnadshavare.

Utökat elevinflytande vid val av utbildning och mottagande på gymnasieskolans introduktionsprogram (avsnitten 5.3 och 5.4)

Enligt den nya skollagen (2010:800) ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt alternativ i gymnasieskolan, om de önskar sådan utbildning och kommunen bedömer att de har förutsättningar att klara utbildningen. Utredningen ska emellertid lämna förslag som

innebär en harmonisering med bestämmelserna om föräldra- och elevinflytande vid val av skolform inom den obligatoriska särskolan.

En elev som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska således ha rätt att bli mottagen i gymnasieskolan om eleven inte önskar gå i gymnasiesärskolan. Jag föreslår därför att hemkommunen ska ansvara för att elever från grundsärskolan ska erbjudas yrkesintroduktion och individuellt alternativ oberoende av om kommunen bedömer att de har förutsättningar att klara utbildningen.

Jag föreslår samtidigt att elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp ska kunna tas emot även på gymnasieskolans språkintroduktion. Det kan vara ett bra alternativ för t.ex. en elev som avser att senare övergå till yrkesintroduktion eller individuellt alternativ i gymnasieskolan efter språkintroduktionen. Beroende på hur undervisningsgrupperna är sammansatta kan gymnasieskolans språkintroduktion vara lämplig även för elever som senare väljer utbildning i gymnasiesärskolan.

Hemkommunens ansvar att anordna utbildning (avsnitt 6.1)

Behovet av samverkan mellan kommuner är stort för gymnasiesärskolan. Jag föreslår därför att det ska framgå av bestämmelsen om hemkommunens ansvar för gymnasiesärskolan att hemkommunen kan erbjuda utbildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal samt att kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde. Organiseringen i samverkansområden är enligt min uppfattning minst lika viktig för att kommunerna ska klara att erbjuda ett allsidigt urval av olika program inom gymnasiesärskolan som för gymnasieskolan.

Mottagande av elev i gymnasiesärskolan (avsnitt 6.2)

Elever som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska kunna göra informerade val av program och inriktningar i den framtida gymnasiesärskolan, på motsvarande sätt som elever kan göra till gymnasieskolan. För en elev som ska söka till gymnasiesärskolan måste det därför vara möjligt att bli mottagen i en annan kommuns gymnasiesärskola, t.ex. om utbildningen inte erbjuds i hemkommu-

nen eller inom samverkansområdet. Om det inte finns vägande skäl för något annat bör detta ske på motsvarande sätt som för gymnasieskolan. Eleven måste också ha möjlighet att söka sig till en fristående gymnasiesärskola.

Jag föreslår därför att reglerna om mottagande till en offentlig huvudmans gymnasiesärskola ska motsvara dem för gymnasieskolan. En offentlig huvudman ska i första hand ta emot de sökande som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan, och som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen, till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret. Därutöver ska sökande tas emot i första hand om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl för detta, har sökt en riksrekryterande utbildning eller i vissa fall om eleven sökt en utbildning som elevens hemkommun inte erbjuder. Andra sökande till ett nationellt program, en nationell inriktning, särskild variant, gymnasial lärlingsutbildning eller riksrekryterande utbildning i gymnasiesärskolan än de som ska tas emot i första hand ska få tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits.

För gymnasiesärskolans träningsprogram ska skollagens bestämmelser om mottagande ersättas med bestämmelsen att en offentlig huvudman får ta emot en elev från en annan kommun på träningsprogram i sin gymnasiesärskola, förutsatt att hemkommunen bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program och att kommunerna är överens om ersättningen för utbildningen.

Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska även fortsatt vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman, dvs. såväl elever på nationellt program som elever på träningsprogrammet.

En kommuns eller landstings beslut om mottagande i gymnasiesärskolan ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd vad gäller mottagande i första hand. Även en enskild huvudmans beslut om mottagande i fristående gymnasiesärskola ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Interkommunal ersättning (6.3)

En harmonisering av reglerna för mottagande i gymnasiesärskolan till dem som gäller för gymnasieskolan möjliggör även en harmonisering av bestämmelserna om interkommunal ersättning. Det är önskvärt att bestämmelserna inte i onödan skiljer sig mellan olika skolformer, annat än där det motiveras av skolformens särart. Detta då skilda regler vad gäller den interkommunala ersättningen också innebär skilda villkor för elever i olika skolformer.

Jag föreslår därför att en kommun eller ett landsting som tagit emot en elev på ett nationellt program i gymnasiesärskolan som inte är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av elevens hemkommun. Om inte hemkommunen och den anordnande kommunen eller landstinget kommer överens om annat, eller det finns andra bestämmelser, ska den interkommunala ersättningen motsvara anordnarens självkostnad. Om eleven antagits i andra hand ska ersättningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning eller, om den anordnande huvudmannens kostnader är lägre än hemkommunens, ska ersättningen utgå med denna lägre kostnad. När det gäller riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de nationella programmen ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Den interkommunala ersättningen för en elev på gymnasiesärskolans träningsprogram ska överenskommas mellan elevens hemkommun och anordnande kommun eller landsting i de fall en elev tas emot i en annan kommun än hemkommunen eller inom dess samverkansområde eller i ett landsting.

Ersättning till fristående skolor (avsnitt 6.4)

Dagens bestämmelser om ersättning till fristående gymnasiesärskolor tar inte hänsyn till att kostnaderna varierar mellan olika program, vilket får oönskade konsekvenser.

Jag föreslår att ersättningen för en elev som mottagits till en utbildning vid en fristående gymnasiesärskola även fortsatt ska bestå av ett grundbelopp och vid behov ett tilläggsbelopp. Grundbeloppet ska i första hand bestämmas efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det aktuella

programmet eller ett jämförbart program. Skolverket ska ges i uppdrag att fastställa vilka program som är jämförbara. I praktiken kan indelningen förväntas följa riksprislistan (se nedan). Med en sådan modell kommer inte grundbeloppet längre kunna bestämmas utifrån program som skiljer sig väsentligt kostnadsmässigt från det program som eleven har mottagits på.

Vidare föreslås att riksprislistan, som ska användas för att fastställa grundbeloppet i de fall kommunen inte har utbildning på programmet eller ett motsvarande program, ska differentieras med hänsyn till skillnader i programkostnad. Underlaget är dock för begränsat och skillnaderna i grundbelopp i många fall för små för att det ska vara motiverat att fastställa ett belopp för varje program. Jag föreslår i stället att Skolverket ges i uppdrag att fastställa en riksprislista för gymnasiesärskolan bestående av ett begränsat antal kategorier av program, uppskattningsvis tre till fyra kategorier i den framtida gymnasiesärskolan.

Ekonomiska villkor för eleven (avsnitt 6.5)

Onödiga skillnader i bidragssystemet mellan elever i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan bör undvikas. Elever i gymnasiesärskolan bör därför på lika villkor omfattas av de generella stöd som gäller för andra elever på gymnasial nivå. Behov av ekonomiskt stöd som beror på elevens funktionshinder bör betraktas skilt från det generella stödet.

Förslagen i betänkandet Brist på brådska (SOU 2008:102) bör därför skyndsamt genomföras så att t.ex. den aktivitetsersättning som finns i dag vid förlängd skolgång avvecklas samt att det förlängda barnbidraget till elever i gymnasiesärskolan ersätts med studiehjälp på samma grunder som för ungdomar utan funktionsnedsättning.

Jag föreslår samtidigt att hemkommunen ska lämna ekonomiskt bidrag för en elev som behöver inackordering om eleven tagits emot i första hand till en utbildning i gymnasiesärskola med offentlig huvudman, ett inackorderingsbidrag. En elev som är mottagen vid en fristående gymnasiesärskola ska ha möjlighet att ansöka om inackorderingstillägg från CSN. I dag har en elev i gymnasiesärskolan inte möjlighet att få varken inackorderingsbidrag eller inackorderingstillägg.

Vissa elever i gymnasiesärskolan som studerar på annan ort har till följd sin funktionsnedsättning kostnader för boende och resor till och från studieorten som vida överstiger det stöd som lämnas i form av inackorderingsbidrag eller inackorderingstillägg. Elevens funktionsnedsättning kan också innebära andra merkostnader i samband med studierna. Jag föreslår därför att det ska utredas hur ett kompletterande bidragssystem för ungdomar inom gymnasiesärskolan kan utformas för att elever i gymnasiesärskolan ska kunna göra val av utbildning på likvärdiga grunder som elever i gymnasieskolan. Ett sådant system bör dock utformas generellt för elever med funktionsnedsättning.

Riksrekryterande utbildning i gymnasieskolan (avsnitt 7.1)

För gymnasiesärskolan saknas den typ av bestämmelser om riksrekryterande utbildning som finns för gymnasieskolan, vilket måste vara ett förbiseende. En elev i gymnasiesärskolan som har förutsättningarna och intresset ska enligt min uppfattning ha motsvarande möjligheter som elever i gymnasieskolan att studera vid en riksrekryterande utbildning. Handikappidrotten är t.ex. numera väl etablerad. Vid Paralympics sommaren 2012 kommer idrottare med utvecklingsstörning vara företrädda. Det är svårt att motivera att då inte som inom gymnasieskolan kunna erbjuda en riksidrottsutbildning för idrottare på elitnivå.

Jag föreslår att riksrekryterande utbildning införs för gymnasiesärskolan motsvarande dem för gymnasieskolan, för t.ex. yrkesinriktad utbildning, estetiskt inriktad utbildning och idrottsutbildning. Den riksrekryterande utbildningen ska få avvika från vad som annars gäller för nationella program i gymnasiesärskolan i fråga om struktur, innehåll och mål för utbildningen. Även fristående gymnasiesärskolor ska kunna komma i fråga som riksrekryterande utbildningar. Skolverket ska besluta om ersättningens storlek.

Beslut om riksrekrytering ska för riksrekryterande yrkesutbildning och riksrekryterande estetisk utbildning kunna fattas av Skolverket för nationella program, nationella inriktningar, särskilda varianter och gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan om utbildningen endast är möjlig att inrätta på ett begränsat antal orter i landet, eller om enskilda elevers behov av kunskaper och färdigheter inte annars kan tillgodoses. För beslut om sådan riksrekrytering ska krävas att utbildningen är av god kvalitet, att kostnaden

för utbildningen är rimlig i förhållande till utbildningens syfte och kostnaderna för annan utbildning inom gymnasiesärskolan samt att urvalsgrunder uppfylls. Bestämmelserna ska även i övrigt i huvudsak motsvara dem för gymnasieskolan.

Riksrekryterande idrottsutbildning ska få förekomma på nationella program och på träningsprogrammet i gymnasiesärskolan. Gymnasiesärskolans bestämmelser om riksrekryterande idrottsutbildning ska i övrigt i huvudsak motsvara dem för gymnasieskolan. Det ska även vara möjligt att bedriva nationellt godkänd idrottsutbildning inom gymnasiesärskolan med inriktning på specialidrott. Av ämnesplanen för specialidrott i gymnasiesärskolan ska bl.a. framgå att ämnet endast får tillämpas vid riksrekryterande riksidrottsutbildning och vid nationellt godkänd idrottsutbildning.

Riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning (avsnitt 7.2)

Frågan om skolsituationen för ungdomar med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning har utretts tidigare. I betänkandet Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder (SOU 2007:87) föreslog utredaren att Ekeskolans elever efter skolpliktens upphörande skulle kunna erbjudas att välja på tre alternativ – fortsatt skolgång i hemkommunens gymnasieskola eller gymnasiesärskola, utbildning inom Örebro kommuns gymnasiesärskola genom avtal mellan staten och Örebro kommun och förlängd skolgång vid Ekeskolan. En sådan möjlighet till förlängd skolgång återinfördes sedermera efter beslut av riksdagen. Förslaget om en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning i Örebro fick i den fortsatta beredningen avvakta och är nu en fråga för denna utredning.

Jag föreslår att det genom avtal mellan staten och Örebro kommun ska inrättas en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning i Örebro kommuns gymnasiesärskola för elever med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterliggare funktionsnedsättningar (Rg-sär Syn). Jag föreslår samtidigt att möjligheten att förlänga studietiden vid den statliga specialskolan Ekeskolan ska begränsas till högst två år, dvs. motsvarande vad som gäller i övrigt inom den obligatoriska skolan. Detta gör att det blir möjligt för

samtliga elever att efter avslutad utbildning vid Ekeskolan kunna söka en utbildning i gymnasiesärskolan.

Jag föreslår också att det i avtalet för den befintliga riksrekryterande gymnasiesärskoleverksamheten för elever med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada (Rg-sär D/H) ska framgå att erbjudandet om riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning för elever med dövhet eller hörselskada avser utbildning på såväl nationella program som träningsprogram. I dag erbjuds elever som inom de regionala specialskolorna följt grundsärskolans kursplaner utbildning antingen inom gymnasieskolan för döva och hörselskadade (RGD/RGH) eller på individuellt program inom Rg-sär D/H.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan (avsnitt 8.2)

Det finns i dag inga bestämmelser om lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan. Det finns dock elever i gymnasiesärskolan för vilka det är ett bra alternativ att få en väsentlig del av sin utbildning på en arbetsplats. Jag föreslår därför att en gymnasial lärlingsutbildning inrättas inom gymnasiesärskolan på programmen Administration, handel och varuhantering, Fastighet, anläggning och bygg, Fordonsvård och transport, Hantverk och produktion, Hotell, restaurang och bageri, Hälsa, vård och omsorg samt Skog, mark och djur.

För kunna hålla en hög kvalitet krävs bl.a. att minst en viss andel av utbildningen ska vara förlagd till arbetsplatsen, här föreslås minst hälften. Det ska vidare föreligga en stabil relation mellan eleven, skolan och arbetsgivaren, eleven ska lära och utvecklas i arbetet, elevens lärande ska utgå från målen i styrdokumenten, elevens utveckling mot målen ska dokumenteras tydligt, eleven ska ha en handledare på arbetsplatsen, skolan ska vara närvarande på arbetsplatsen genom besök av lärare i relevanta yrkesämnen samt det ska finnas handledning till handledaren.

Den gymnasiala lärlingsutbildningen inom gymnasiesärskolan föreslås att från och med 2013 ingå som en del av och finansieras inom ramen för den gymnasiala lärlingsutbildning som redan beslutats för gymnasieskolan.

Samverkan skola – arbetsliv (avsnitt 8.4)

Den samverkan mellan skola och arbetsliv som behövs för gymnasiesärskolan sammanfaller i stora delar med gymnasieskolans, i andra måste den utgå från de särskilda förhållanden som gäller för gymnasiesärskolan.

För den nationella nivån föreslår jag att samverkan ska ske inom de nationella programråd som redan etablerats för gymnasieskolan, med i princip samma uppgift som för gymnasieskolan. Det har ett värde att frågor som rör skolformeras samverkan med arbetslivet tas upp i ett sammanhang. Den delvis skilda programstrukturen bör inte vara ett hinder, de allra flesta av gymnasiesärskolans program bör kunna integreras i ett eller i några fall två av gymnasieskolans nationella programråd.

Även på den lokala nivån finns ett värde i en integrerad lösning. Jag föreslår därför att gymnasiesärskolan ska ingå i de lokala programråd som ska finnas för gymnasieskolan. Det kan öka förståelsen mellan skolformerna. Det behövs dock även andra former för samverkan på den lokala nivån för gymnasiesärskolan. Att hitta en lämplig plats för APL eller att förbereda för att en elev ska lämna gymnasiesärskolan och förhoppningsvis få ett arbete eller sysselsättning kräver samverkan mellan skola, arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och i många fall ytterligare aktörer. Skolans studie- och yrkesvägledare är i detta sammanhang en nyckelperson. För att minska sårbarheten krävs även att skolan bygger upp strukturer och rutiner för denna samverkan.

Studie- och yrkesvägledning (avsnitt 8.5)

De bestämmelser och de riktlinjer som finns om studie- och yrkesvägledning är generellt formulerade. Jag anser inte att det finns anledning att ytterligare precisera bestämmelserna, trots att åtagandet för gymnasiesärskolans studie- och yrkesvägledning i praktiken är mer långtgående än i gymnasieskolan. Skolverket föreslås i stället ges i uppdrag att omarbeta de allmänna råden med kommentarer om studie- och yrkesvägledning och därvid belysa de särskilda krav som ställs på denna i grundsärskolan och i gymnasiesärskolan. Detta är särskilt betydelsefullt med tanke på de kommuner där gymnasiesärskolan har liten omfattning och kun-

skap kan saknas om de särskilda krav som ställs på studie- och yrkesvägledningen i just gymnasiesärskolan.

Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (kapitel 9)

Personer med utvecklingsstörning ska liksom andra ha möjlighet till fortsatt lärande och utveckling i vuxen ålder. Här har den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå en roll vid sidan om exempelvis folkhögskolan och kursverksamheten. Behovet av att bygga ut denna utbildning är stort då många vuxna med utvecklingsstörning inte har tillgång till, eller mycket begränsad tillgång till, fortsatt lärande och utveckling motsvarande den som finns för övriga i befolkningen.

För den som har förutsättningar ska det enligt min uppfattning vara möjligt att fullfölja sina studier från gymnasiesärskolan. I stort sett alla ämnen från gymnasiesärskolan och gymnasiesärskolearbetet, föreslås därför få förekomma i den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. För att öka flexibiliteten i utbildningen ska dessutom få förekomma andra kurser på en nivå som motsvarar den utbildning som ges i gymnasiesärskolan, t.ex. i form av orienteringskurser. Det är också angeläget att den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå erbjuder yrkesinriktad utbildning. Det ska vidare vara möjligt att under vissa omständigheter ta emot elever på träningsnivå inom den särskilda utbildningen för vuxna på grundläggande nivå, trots att eleven har tidigare skolbakgrund.

Jag föreslår också att den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå indelas i kurser och poäng, med samma antal gymnasiesärskolepoäng som motsvarande kurs i gymnasiesärskolan. Det ska också vara möjligt att inrätta delkurser inom utbildningen på motsvarande sätt som det redan i dag är möjligt på grundläggande nivå. Någon särskild examen föreslås inte för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Däremot ska det vara möjligt för en elev som genomför eller fullföljer en gymnasiesärskoleutbildning att få ett examensdokument motsvarande det för gymnasiesärskolan.

Jag föreslår vidare att störst behov tas bort som urvalsgrund inom den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Vid urval till utbildningen ska i stället företräde ges, i den ordning som

anges nedan, till en sökande som inte tidigare deltagit i motsvarande utbildning, önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan, önskar fullfölja studier som påbörjats inom gymnasiesärskolan, behöver utbildningen för pågående yrkesverksamhet, eller behöver utbildningen för planerat eller kommande yrkesval.

Behoven av särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå är långt ifrån tillgodosedda. För att stödja utvecklingen av verksamheten bör Skolverket ges i uppdrag att ta fram allmänna råd och lärande exempel som riktas såväl till förvaltnings- och ledningsnivå som till den pedagogiska verksamheten inom den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Jag föreslår dessutom att ett tidsbegränsat stimulansbidrag avsätts för perioden 2012–2014 till kommuner som satsar på att utveckla utbildningen inom den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Implementering samt uppföljning och utvärdering (kapitel 10)

Skolverket föreslås få i uppdrag att genomföra implementeringsinsatser som ska nå huvudmän, rektorer, lärare och annan personal i verksamheterna inför reformeringen av gymnasiesärskolan och den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Implementeringen av reformerna ska också följas löpande för att de justeringar som eventuellt behövs av insatserna ska kunna göras på det lokala planet.

Jag föreslår dessutom att reformerna ska följas upp och utvärderas med avseende på om de leder till avsedd utveckling inom gymnasiesärskolan respektive den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Denna bör inriktas på t.ex. hur väl gymnasiesärskolan lyckas att ta emot och möta elever med mycket olika förutsättningar på de nationella programmen.

Konsekvenser av utredningens förslag (kapitel 11)

De förslag som lämnas till en förändrad programstruktur för gymnasiesärskolan innebär ingen radikal förändring ur ett jämställdhetsperspektiv. Liksom i gymnasieskolan finns program som särskilt attraherar antingen de unga männen eller de unga kvinnorna. Det behövs dock liksom för gymnasieskolan medvetna strategier

för att inte den gymnasiala lärlingsutbildningen ska bli en utbildning främst för de unga männen. De förslag som lämnas för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå har inga uppenbara jämställdhetsperspektiv.

Utredningen har medvetet beaktat barnperspektivet i sitt arbete. I mina förslag om den framtida gymnasiesärskolan läggs vikt vid att elever i gymnasiesärskolan ska ha tillgång till fler alternativa utbildningsvägar än de har i dag, i form av olika program samt genom att det ska finnas möjlighet till riksrekryterande utbildning och gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan. Stor vikt har även lagts vid att övriga system, som att få söka och bli mottagen på en utbildning, ska stödja elevernas möjlighet att välja utbildning samt att reglerna ska vara likvärdiga med de som gäller för gymnasieskolan.

De kostnadskonsekvenser som har beräknats för kommunerna respektive för staten är relativt begränsade. För kommunerna innebär de direkta konsekvenserna av förslagen fullt genomförda snarast en besparing. Indirekt kan dock kostnaderna för LSS öka med uppskattningsvis 10 miljoner kronor. För staten är de stora posterna det tidsbegränsade stimulansbidraget till den särskilda utbildningen för vuxna om totalt 30 miljoner kronor, eller 10 miljoner kronor per år under tre år, samt kostnader för implementering på totalt 10 miljoner kronor. Den föreslagna utredningen om ett kompletterande system för bidrag till boende och resor till och från studieorten för att elever i gymnasiesärskolan ska kunna göra val av utbildning på likvärdiga grunder som elever i gymnasieskolan kan komma att få kostnadskonsekvenser för kommunerna eller staten. Dessa måste dock beräknas av denna senare utredning.

Sammanfattning – Lättläst version

Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning

Gymnasiesärskoleutredningen har utrett gymnasieutbildningen för ungdomar med utvecklingsstörning. Utredaren har undersökt hur gymnasiesärskolan fungerar i dag och har skrivit förslag om hur den ska bli bättre. Utredningen har också skrivit om hur särskild utbildning för vuxna (särvux ) ska vara i framtiden.

Inledning

Många olika människor har hjälpt till för att lära oss om gymnasiesärskolan. Utredningen har talat med experter och forskare. Vi har också varit på studiebesök i skolor, och varit med på möten och konferenser.

Samhället har sett på människor med utvecklingsstörning på olika sätt i olika tider i historien. På 1800-talet tyckte man synd om dem och i början av 1900-talet var många rädda för dem.

I dag tycker det svenska samhället att personer med utvecklingsstörning ska ha samma rättigheter som alla andra.

Skollagen säger att alla barn ska ha rätt att gå i skola. Det gäller också barn med utvecklingsstörning. Lagen säger också att utbildningen ska vara likadan i hela Sverige.

Utredaren har tänkt på vad som är bra för barn och unga och på att barn och unga har rättigheter. Utredaren har också tänkt på jämställdhet mellan kvinnor och män.

Gymnasiesärskolan idag

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som passar varje elev. Eleverna i gymnasiesärskolan ska få kunskaper som är så lika som möjligt de kunskaper som eleverna i gymnasieskolan får.

Gymnasiesärskolan har idag åtta nationella program, specialutformade program och individuella program.

Sedan början av 1990-talet har gymnasiesärskolan fått fler elever. Från år 2000 till år 2009 har dubbelt så många elever börjat på gymnasiesärskolan.

Utredningen vet att personer mellan 20 och 30 år med inlärningssvårigheter har svårare att få arbete än andra ungdomar. Yrkesvägledare säger att elever som gått i gymnasiesärskolans nationella program har svårare att få arbete jämfört med hur det var på 1970-talet.

Förslag till gymnasiesärskolan i framtiden

Gymnasiesärskolan ska ge eleverna de kunskaper som de behöver ha för att kunna få arbete, bostad och en bra fritid när de blir vuxna. Eleverna ska också kunna fortsätta att studera. Utbildningen ska ge kunskaper för att eleverna ska kunna arbeta inom ett yrke efter skolan.

Gymnasiesärskolan ska ge en utbildning som passar varje elev. Utbildning i gymnasiesärskolan är bara för elever med utvecklingsstörning och inga andra.

Lärarna på gymnasiesärskolan behöver därför mycket bra kunskaper om de ämnen de undervisar i. Lärarna ska också ha utbildning i specialpedagogik. Gymnasiesärskolan och gymnasieskolan behöver samarbeta så att lärare och elever kan mötas och lära av varandra.

Nationella program

Utredningen föreslår att gymnasiesärskolan ska ha nio nationella program:

Administration, handel och varuhantering Estetiska verksamheter Fastighet, anläggning och bygg Fordonsvård och transport Hantverk och produktion Hotell, restaurang och bageri Hälsa, vård och omsorg Skog, mark och djur

Det ska finnas ämnen som alla eleverna ska studera på alla nationella program. Ämnena är: svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa,

estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap och naturkunskap.

På varje program ska finnas olika inriktningar som eleven kan välja. Eleven kommer också att kunna välja andra kurser.

Innan eleven gått färdigt sina fyra år på gymnasiesärskolan ska eleven ha gjort ett gymnasiesärskolearbete som visar vad eleven har lärt sig i sin utbildning.

Träningsprogram

För elever som inte kan klara av ett nationellt program ska det finnas ett träningsprogram. Träningsprogrammet ska vara istället för det individuella programmet som finns idag.

Gymnasiesärskolans träningsprogram ska ha ämnena: Estetisk verksamhet Hem och konsumentkunskap Idrott och hälsa Natur och miljö Individ och samhälle Språk och kommunikation

Utredningen vill ta bort uppdelningen i yrkesträning och verksamhetsträning. I många skolor är det svårt att se skillnaden mellan dem och man gör olika i olika delar av Sverige.

Poäng och studietimmar

I dag ger gymnasiesärskolans nationella program undervisning i sammanlagt 3600 timmar på fyra år. Så ska det fortsätta att vara både för träningsprogrammet och för de nationella programmen.

Idag har programmen en timplan för de olika ämnena. Utredningen föreslår i stället en poängplan. Ett ämne kan innehålla flera kurser. Varje kurs får ett visst poäng. Eleven får betyg efter varje kurs. När det finns poäng och kurser blir det lättare att veta hur mycket varje elev lär sig.

Det är bra om lärare och elever förstår att timmar och poäng inte är samma sak. Det tar olika lång tid för olika elever att lära sig.

Gymnasiesärskolan ska dessutom inte ha samma slags poäng som gymnasieskolan. Det är viktigt att alla förstår att det är skillnad på utbildningarna i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Därför föreslår utredningen att hela utbildningen på ett nationellt program ska vara 3000 poäng. På träningsprogrammet kommer det inte att finnas några kurspoäng.

Individuellt anpassade studier

Skollagen säger att varje elev ska ha en individuell studieplan. Det behöver finnas en ny bestämmelse i skollagen som säger att en elev i gymnasiesärskolan ska kunna få anpassad studiegång. Då kan till exempel en elev gå på träningsprogrammet och ändå få läsa kurser på ett nationellt program eller tvärtom.

Examen

Varje elev som går klart gymnasiesärskolans nationella program ska få en noggrann beskrivning av vad eleven har lärt sig. En sådan beskrivning ska kallas för examensdokument.

Alla elever på gymnasiesärskolans nationella program ska få ett examensdokument. En elev som gått på träningsprogrammet kan få ett examensdokument om eleven vill.

Utredningen vill att myndigheten Skolverket ska göra regler för hur skolorna ska skriva examensdokumentet.

Att lära sig på en arbetsplats

För alla elever på gymnasiesärskolan är det viktigt att få vara på en riktig arbetsplats och lära sig hur det går till där. Där kan eleverna få träna på det som de lärt sig i skolan.

I dag finns Arbetsplatsförlagd utbildning, APU, men utredningen vill i stället kalla det för Arbetsplatsförlagt lärande, APL.

APL ska vara i minst 22 veckor och ska helst vara på en arbetsplats som stämmer med det som eleven studerar. Eleven ska också få lära sig hur man ska vara på arbetsplatsen och förstå hur människor är emot varandra där.

Rätten att få gå i gymnasiesärskola

Det är mycket viktigt att de elever som verkligen behöver gå i gymnasiesärskola får gå där. Reglerna för vem som ska gå i gymnasiesärskola måste vara tydliga.

Bara de här eleverna som har gått grundsärskola ska få gå vidare till gymnasiesärskolan: elever med utvecklingsstörning, och elever som fått intellektuell funktionsnedsättning efter en skada i hjärnan, som de också kommer att ha resten av sitt liv.

Personal i grundsärskolan och i gymnasiesärskolan ska tala om för skolans rektor om det finns elever på skolan som man tror inte tillhör denna grupp. Då ska rektorn anmäla det till elevens kommun som sedan snabbt ska undersöka frågan.

Om undersökningen visar att eleven inte ska vara i särskolan ska eleven få plats i grundskolan eller gymnasieskolan. Kommunen ska då ge eleven det stöd som eleven behöver.

Eleven ska själv få välja skola och program

När den nya gymnasiesärskolan får flera olika program ska eleverna också själva kunna välja vilket program som de vill gå på. Eleverna ska också kunna välja vilken skola de vill gå på.

Om platserna på skolan är färre än de som söker ska skolan ge platserna till de elever som skolan tror kommer att klara utbildningen bäst.

En elev som egentligen ska gå gymnasiesärskola ska ha rätt att i stället gå på gymnasieskolan om eleven vill. Då ska eleven få gå på två av gymnasieskolans introduktionsprogram: Yrkesintroduktion Individuellt alternativ

Utredningen vill också att gymnasiesärskolans elever ska kunna gå på gymnasieskolans språkintroduktion. Språkintroduktion får elever som nyss har kommit till Sverige från andra länder, så att de ska lära sig det svenska språket. Det kan passa de elever som senare kommer att välja att gå gymnasiesärskolan.

Kommunernas ansvar och elevernas frihet

Kommunerna måste samarbeta så att de kan ge utbildning till elever i gymnasiesärskolan. Eleverna ska själva kunna välja sin utbildning precis som elever kan göra i vanliga gymnasieskolan.

Eleverna måste också kunna få söka till fristående gymnasiesärskolor och till skolor i andra kommuner eller landsting.

Det ska vara samma regler för gymnasiesärskolorna som för gymnasieskolorna när det gäller att ta emot elever från andra kommuner.

Hur mycket pengar ska skolorna få?

Olika utbildningar kostar olika mycket . Om det ska finnas många olika utbildningar att välja på måste skolorna också ha pengar till att ordna utbildningarna.

Utredningen vill att myndigheten Skolverket ska skriva en ny lista på hur mycket olika utbildningar på fristående gymnasiesärskolor kostar.

Ekonomiskt stöd till elever

I dag är det olika bidrag till elever i gymnasieskolan och till elever i gymnasiesärskolan. Utredningen vill att alla elever ska ha rätt till samma slags ekonomiska stöd när de studerar.

Hemkommunen ska kunna ge ekonomiskt bidrag för en elev som behöver bo i en annan kommun för att studera på samma sätt som för en elev i gymnasieskolan. De ska kunna söka sådant stöd från myndigheten Centrala studiestödsnämnden, CSN.

Utredningen vill att någon annan ska utreda hur eleverna ska kunna få andra bidrag till sådant som deras funktionsnedsättning kan ge merkostnader för.

Riksrekryterande gymnasiesärskolor

I gymnasieskolan kan elever välja att gå på så kallade riksrekryterande gymnasieskolor. De skolorna har en specialitet som de lär ut, till exempel idrott eller musik. Elever från hela Sverige kan söka till de skolorna.

Utredningen vill att det också ska finnas riksrekryterande gymnasiesärskolor.

Många personer med utvecklingsstörning håller till exempel på med idrott. En del är så duktiga att de kan vara med på tävlingar både i Sverige och i andra länder.

Utredningen föreslår också att det ska finnas en gymnasiesärskola i Örebro kommun

som ska kunna ta emot elever från hela landet som har utvecklingsstörning och synskada och andra funktionsnedsättningar.

Lärlingsutbildningar

I dag finns inga regler om lärlingsutbildningar i gymnasiesärskolan. Utredningen vill att det ska finnas en lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan.

Lärlingsutbildning ska finnas på de nationella programmen: Administration, handel och varuhantering Fastighet, anläggning och bygg Fordonsvård och transport Hantverk och produktion Hotell, restaurang och bageri Hälsa, vård och omsorg Skog, mark och djur.

Minst hälften av lärlingsutbildningen ska vara på en arbetsplats. Skolan och arbetsplatsen måste samarbeta och eleven ska ha en handledare på arbetsplatsen.

Samarbete mellan skola och arbetsliv

För att hitta en bra arbetsplats för APL och för att förbereda eleven för ett arbete efter skolan behöver skolan samarbeta med olika personer som kan mycket om olika yrken.

I dag finns så kallade programråd där gymnasieskolor och arbetsplatser samarbetar. Gymnasiesärskolorna ska också finnas med i sådana programråd, föreslår utredningen.

Studie- och yrkesvägledning

Regler för hur studie- och yrkesvägledarna ska arbeta är viktigt. De regler som finns i dag är otydliga. Utredningen föreslår att myndigheten Skolverket ska skriva nya regler för vad studie- och yrkesvägledare ska kunna hjälpa elever med.

Särskild utbildning för vuxna

Personer med utvecklingsstörning ska kunna studera mer även när de blir vuxna. Kommunernas särskilda utbildningar för vuxna är mycket viktiga för dem. Utbildningen kallas ofta för särvux. Att få studera på särvux är ofta den enda möjligheten eftersom vuxna som gått i gymnasiesärskolan inte kan studera på högskola eller universitet.

Utredningen föreslår att kommunerna ska få extra pengar för att särvux ska bli bättre och ha flera olika kurser.

Kostnader för en ny gymnasiesärskola

Utredaren har tänkt på att förslagen inte ska komma att kosta mycket mer än vad gymnasiesärskolan gör idag.

Vad händer med utredningens förslag?

När regeringen och riksdagen har bestämt hur man ska använda förslaget om framtidens gymnasiesärskola ska myndigheten Skolverket se till att den blir verklighet.

Kommuner och rektorer ska lära sig de nya reglerna så att de kan tala om för lärarna hur de ska arbeta i skolan.

Skolverket ska sedan också undersöka om det verkligen blir bättre för eleverna med de här nya förslagen.

Summary

In September 2009 the Swedish Government gave me the remit (ToR 2009:84, ToR 2010:27) to conduct an inquiry into the future design of upper secondary education for pupils with learning disabilities in Sweden1, which must be adaptable to the individual within the framework of the various study courses. One of the starting-points of the inquiry had to be the reformed upper secondary school education system due to be introduced in the autumn of 2011. Furthermore, the inquiry was to examine: the possibility of enhancing a student’s right to study at another municipality’s or independent upper secondary school for pupils with learning disabilities; certain issues connected to education programmes that recruit nationally; rules on selection and admissions to upper secondary schools for pupils with learning disabilities; and issues regarding subsidies to independent upper secondary schools for pupils with learning disabilities. The inquiry should also examine the consequences of the proposal for education for adults with learning disabilities at upper secondary level and analyse the need for greater diversification in this form of education. This English summary outlines the proposals I hereby submit to the Swedish Government regarding the future design of upper secondary education with pupils with learning disabilities in Sweden.

The inquiry has attempted to work as transparently as possible. In addition to the expert group, several reference groups and other groups have therefore been linked to the inquiry, including a group of researchers. Furthermore, the inquiry has performed a large number of study visits, held a public hearing and participated in external seminars and conferences.

1For an informative overview of the Swedish education system, please visit www.skolverket.se/sb/d/190.

Background (Chapter 2)

Learning disabilities slow down personal development, diminish intellectual ability and impair adaptive functioning. Adaptive functioning is the relative ability of a person to effectively adapt to the surroundings and cope with everyday life, e.g. taking care of a home and managing money. People with learning disabilities perceive and understand the world around in a more concrete way than others. They often find it difficult to use and interpret abstract symbols such as numbers and letters and to plan, control and evaluate the way they act in different situations. The significance of these impairments depends to a large extent on the environment in which they find themselves.

Attitudes to children, young people and adults with learning disabilities have varied over time. The trend has gone from the optimistic and compassionate attitude of the 19th century to one of fearful discrimination in the early 20th century and then gradually towards greater openness for everyone’s right to equal education and participation in society.

Today, society’s ambition of ensuring the participation of all citizens and inclusive education for people with disabilities is stipulated in various international declarations and treaties and in national policy documents. The Swedish Education Act (2010:800) makes it clear for example that everyone shall have equal access to education, unless prescribed otherwise in special provisions. Education shall furthermore be equal in every form of schooling regardless of where in the country it is provided.

Current upper secondary education for pupils with learning disabilities (Chapter 3)

The current upper secondary education system for pupils with learning disabilities shall provide them with an education that is tailored to each individual’s prerequisites and shall, as far as possible, be the same as the education provided in upper secondary school. The Swedish national curriculum (Lpf 94) states that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall prepare them for a meaningful adult life at work, at home and in leisure time. It consists of eight national programmes, specially designed programmes and individual programmes.

The proportion of any given cohort attending upper secondary education for pupils with learning disabilities has increased dramatically since the beginning of the 1990s, from approximately 0.9 percent in the 1992/93 academic year to about 1.8 percent in 2009/10. This increase in students is greater than in compulsory education for pupils with learning disabilities. The high proportion is however already established during the latter years of compulsory-level education. In other words, the decision to transfer to education for pupils with learning disabilities is often taken before the student starts upper secondary school. There is considerable variation among Swedish municipalities as regards both the proportion of young people registered in upper secondary education for pupils with learning disabilities and how this has developed over time.

There is no single explanation for the large increase in the proportion of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities. The current goal-setting and grading system identifies students who are having difficulty keeping up with their school-work, which becomes more abstract and theoretical the older the students get. Changes in attitudes to knowledge and how it is disseminated, with more process orientation, self-study and self-planning, may also play a part. Another reason may be the deterioration in the social situation for school students as they get older. The general increase in the percentage of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities may also have to do with the responsibility for it having been transferred from the county councils to the municipalities, a change fully implemented in 1996, and an economic downturn during the 1990s which led to schools in general not receiving adequate resources. The fact that it has also become more common to examine and diagnose students may also be significant, since an examination can provide an objective basis for placing the student in upper secondary education for pupils with learning disabilities. Finally, it is difficult to examine students newly arrived from outside Sweden, which implies some uncertainty in how significant the increased proportion of students with foreign backgrounds is for the trend in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

Employment is considerably lower among 20-30 year-olds with general learning difficulties2 than among other young people. It is

2 People coming from special schools and people that occupational psychologists at the Swedish Public Employment Service class as having learning difficulties after tests.

difficult to find reliable data on how students from upper secondary schools for pupils with learning disabilities get on later in life. According to the Swedish Voluntary Association of School Career Guidance Officers in Schools for Pupils with Learning Disabilities and Special Schools, the percentage of employees among students who have graduated from national programmes or equivalent education programmes at upper secondary schools for pupils with learning disabilities fell dramatically from the end of the 1970s to 2006; without special support measures, only a small percentage of them now have employment. Swedish Public Employment Service statistics from 1998 and onwards on the proportion of young jobseekers who have found work indicate that the trend is not unique for young people with general learning difficulties. On the other hand, the proportion in employment is considerably less for these people than for other young people. Furthermore, the difference between the groups increases when times are prosperous.

Challenges for the future

The lessons learned from current upper secondary education for pupils with learning disabilities highlight the challenges facing the future system. It shall equip students for a meaningful adult life at work, at home and in leisure time and in my opinion also lay the foundations for further learning. The knowledge and skills acquired at upper secondary school for pupils with learning disabilities must give the students a better chance of finding work. The education shall also facilitate the students’ transition into adulthood and aid their personal development. The demands on the students must be realistic yet also challenging to give them an idea of their own potential and limitations.

Prioritising and challenging the students’ knowledge development must be a clear starting-point for upper secondary education for pupils with learning disabilities. For this to be possible, the teachers need proficient subject knowledge combined with skills in teaching pupils with learning disabilities. Such a teacher’s authorisation should be linked to an undergraduate programme at the right level for this form of education.

The functional integration of premises is a necessary but far from sufficient prerequisite in order to achieve more inclusive education for students with learning disabilities. Furthermore, a man-

agement organisation is needed that can facilitate inclusive education in which real meetings between students take place in the education context. For this to be possible, greater collaboration between upper secondary schools and upper secondary schools for pupils with learning disabilities is required.

So as not to create the wrong expectations among students and parents, upper secondary schools for pupils with learning disabilities must make it clear that they offer an education aimed at students with learning disabilities and what this education can lead to.

Greater flexibility between upper secondary education for pupils with learning disabilities and upper secondary education is one of the ambitions behind the inquiry’s proposals. However, greater flexibility within the upper secondary education for pupils with learning disabilities system itself is equally important so that all students are given the chance to achieve as much as possible in their studies. My ambition is also that my proposals will help bring greater clarity to the students’ educational goals and make it easier to monitor their progress towards them.

The aim of future upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 4.1)

The provisions on the aim of education currently differ between upper secondary education and upper secondary education for pupils with learning disabilities. The provisions governing the latter state that the education shall be tailored to each individual student’s prerequisites and shall correspond to the education provided in upper secondary education as far as possible. It is perfectly clear that the aim of upper secondary education for pupils with learning disabilities and of upper secondary education shall be expressed in terms of what the education shall contribute to, i.e. what the students will derive from it, not how the system shall be designed. Furthermore, the wording used to express the aim of upper secondary education for pupils with learning disabilities makes no mention of their further studies.

I therefore propose an aim for upper secondary education for pupils with learning disabilities that is in close concordance with the aim for upper secondary education in general:

Upper secondary education for pupils with learning disabilities shall give students a tailored education that provides a good basis for

working life and further studies, for personal development and for active participation in society. The education shall be designed so that it promotes social interaction and develops the students’ ability to acquire, deepen and apply knowledge both independently and together with others. Upper secondary education for pupils with learning disabilities shall in principle build on the knowledge the students have acquired in compulsory education for pupils with learning disabilities or similar form of education.

As a consequence of this, I propose that the aim of compulsory education for pupils with learning disabilities be adapted to the aim of compulsory school in a similar way.

The future structure of upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 4.1)

I propose that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall consist of national programmes and a ‘training programme’ for students who are unable to cope with a national programme. The following nine national programmes are proposed:

  • Administration, trade and product management
  • Artistic activities
  • Property, plant and construction
  • Vehicle care and transport
  • Handicraft and production
  • Hotel, restaurant and bakery
  • Health, care and social services
  • Civics and languages
  • Forest, land and animals

This adapted programme structure is based on my assessment that it is more important to harmonise the educational content with upper secondary education than the form. The number of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities is very small compared to upper secondary education, which means

that the number of programmes must also be limited. The proposed structure does enable a broader range of educational content to be offered to students with learning disabilities than currently is the case, by making it possible to base a national programme on elements from several different national upper secondary school programmes. It also enables all relevant parts of upper secondary education to be adapted to upper secondary education for pupils with learning disabilities. The proposal includes both more and less extensive elements from all programmes in the new, reformed upper secondary education system, which gives the students a better chance of choosing an education that suits them.

It should also be a future ambition to ensure that as many students as possible find a suitable vocational programme in upper secondary education for pupils with learning disabilities that can lead to employment after they have completed their studies. Despite this, it is proposed that a civics and languages programme be established. Upper secondary education for pupils with learning disabilities should also offer choices for students who are interested in civics, have an interest in languages and communication or who need time to decide what they wish to do professionally after leaving school. Youngsters with learning disabilities should not need to do more advanced planning than other young people. Similar to others, they should also, where necessary, be able to supplement their education when they are adults. Through workplace learning, students on this programme should also have the opportunity to test different career options. Students on the programme shall have the opportunity to transfer to one of the vocationally oriented programmes during their studies should they so wish.

I further propose that the national programmes be divided into nationally established specialisations as they are in upper secondary education. This represents a change compared to the current provisions on upper secondary education for pupils with learning disabilities. Nationally established specialisations help to clarify the content of upper secondary education for pupils with learning disabilities enabling students to make informed study choices and providing potential employers with more information. A predictable structure also facilitates cooperation between different school governing bodies when planning the range of educational programmes available and between upper secondary education for pupils with learning disabilities and upper secondary education.

It shall however be possible to provide specially designed alternative programmes, assessed and approved by the Swedish National Agency for Education. The proposed national programmes shall however offer such a high degree of flexibility to render the need for specially designed alternative programmes less necessary. The Swedish National Agency for Education shall also assure the quality and decide on locally initiated courses.

It is also proposed that the structure of the national programmes also be harmonised with the structure of the national programmes in the new upper secondary education system. There are to be common subjects for all the national programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities, i.e. Swedish or Swedish as a second language; English; Mathematics; Sport and health; Arts; History; Civics; Religion; and Nature and the environment. Furthermore, there shall be both common subjects for each programme that give it its character and subjects common to each specialisation within the programme. In addition, it shall be possible to do more in-depth or broader programme studies and to study an individual choice. An upper secondary school for pupils with learning disabilities project is also proposed as an element of the national programmes.

The proposal for new upper secondary education for pupils with learning disabilities offers a substantially greater range of specialisations and in-depth studies than previously, giving students more options to choose based on interest and aptitude. About thirty of the sixty upper secondary school specialisations shall be adapted under the proposal. There may still be a need for a student to be able to read courses at upper secondary school. The formal conditions for such cooperation between the two forms of school are already in place, however. Under the new Swedish Education Act (2010:800), it will be possible for a student at an upper secondary school for pupils with learning disabilities to read all types of courses at upper secondary school.

It is essential that the future programme structure for upper secondary school for pupils with learning disabilities does not discourage inclusive teaching models, where for example a group of students registered at an upper secondary school for pupils with learning disabilities attend a class at upper secondary school. In my opinion, however, the fact that the programme structures of the two forms of education are different does not constitute a problem

since the concordance between them at the specialisation level provides plenty of scope for the establishment of inclusive models.

It is proposed that a ‘training programme’ be established for students who are unable to cope with a national programme. This programme, which would replace today’s individual programmes, should still encourage the student to transfer to a national programme at a later date. A student who has completed a year on the training programme shall thus have the option of reading four years on a national programme.

However, the current division within the individual programme into vocational training and activity training shall be removed. This is because the dividing-line between vocational training and activity training is in many cases difficult to distinguish and because vocational training has been shown to vary considerably in nature from one school to the next. The concepts of vocational and activity training are also considered to lack relevance. Vocational training does not prepare the student for future professional life and is therefore seen as a form of false marketing. What kind of “activity” activity training is aimed at is very unclear. It is also proposed that the wording on ‘meeting the student’s special educational needs’ be omitted. The new upper secondary education for pupils with learning disabilities system shall be so flexible and provide so much scope for individual tailoring of the education to render provisions unnecessary.

Under the proposal, the training programme at schools for pupils with learning disabilities shall consist of the following subject areas: Arts; Domestic and consumer science; Sport and health; Nature and the environment; Civics; and Language and communication. The subject areas shall follow on from the ‘training school’ syllabuses used in compulsory schools for pupils with learning disabilities.

The variation in the prerequisites of individual students will also be substantial within the training programme. I therefore propose that the knowledge requirements for the subject areas in the training programme shall be on two levels - one level for basic knowledge and one for in-depth knowledge.

Credits and course breakdown

The guaranteed teaching time in upper secondary school for pupils with learning disabilities shall continue to be 3 600 hours over four years. This shall apply for both national programmes and for the training programme. It shall be possible in certain cases for students on a national programme to take an additional year to complete their studies.

As regards the national programmes, it is proposed that a credits system of 3 000 upper secondary school for pupils with learning disabilities credits replace the current timetable. The credits system shall specify the extent of the course content in numbers of credits. A subject could consist of several courses, with grades being set after each completed course. A breakdown of the national programmes in upper secondary school for pupils with learning disabilities into credits and courses will make it easier to meet each student on his or her level and incorporate a clear progression in the education.

The decision to have a total of 3 000 credits is mainly because I feel that it must be made clear that there is no connection between time and goal fulfilment for upper secondary students with learning disabilities. Furthermore, it is unadvisable to use the same number of credits as for upper secondary school, which could easily substantiate the misconception that upper secondary school for pupils with learning disabilities leads to the same education as upper secondary school. A completely random number of credits is therefore preferable.

The student’s individual study plan shall make it clear that he or she is following an adapted course programme (Section 4.3)

The provision on individual study plans in the Swedish Education Act (2010:800) shall be supplemented by a provision stipulating that in the individual study plan, the principal shall decide whether a student shall follow an adapted course programme. For students on a national programme, such a decision could mean that the extent of their education will be limited in relation to a full programme with regard to the number of upper secondary credits and courses.

The future upper secondary education system for pupils with learning disabilities shall be flexible enough to allow a student either to be admitted to the training programme and read courses on a national programme or be admitted to a national programme and read certain subject areas on the training programme. This must be determined on a case-to-case basis and be based on where most of the student’s education takes place. This type of adapted course programme shall also be decided and highlighted in the student’s individual study plan.

Diploma documentation (Section 4.4)

In my opinion, it is more important that every student graduating from an upper secondary national programme for pupils with learning disabilities leaves with comprehensive documentation describing his or her education than just some students receiving a special diploma certificate. Such documentation can for example facilitate the transition from school to working life. The documentation is equally important regardless of how much of the education programme the student has completed. It is proposed therefore that such comprehensive documentation be introduced in the form of a ‘diploma document’ for all students attending upper secondary school national programmes for pupils with learning disabilities. Diploma documents shall also be issued to students on the training programme on request. The Swedish National Agency for Education will be given the task to develop guidelines regarding the content and wording of diploma documents.

The diploma document shall stipulate whether the student has fulfilled the objectives for upper secondary education for pupils with learning disabilities: attaining at least 2 500 out of 3 000 credits; achieved a pass grade for their school project; and achieved passes at Swedish/Swedish as a second language and mathematics on courses equivalent to at least 100 credits in each subject respectively. Upper secondary school grades shall be validated so that it can be assessed whether or not the student has achieved stipulated upper secondary school diploma objectives for pupils with learning disabilities.

Workplace learning (Section 4.5)

Concrete working life experience is important for students at upper secondary school for pupils with learning disabilities. Knowledge and skills must be trained and consolidated in the form of real-life working tasks at the workplace.

Workplace-based education (APU) shall be replaced by at least 22 weeks of workplace learning (APL). It is desirable to implement workplace learning within the programme being studied by the student but it should be possible to do workplace learning within another programme. All students on upper secondary school national programmes for pupils with learning disabilities benefit from working life experience, which is why workplace learning shall be offered on all national programmes, including the arts programme and the civics and languages programme. Workplace learning shall cover not only vocational knowledge but also understanding workplace culture and being part of a work community. It shall also be possible to offer practical experience on the training programme that is to replace the individual programme.

The right to upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 5.1)

It is vital that students accepted onto upper secondary school for pupils with learning disabilities belong to the target group for this form of schooling. The consequences for students who are recruited on the wrong grounds can be serious and lifelong in that they may not be given sufficient challenges and their chances of going on to study further or accessing the labour market may be restricted. It is proposed therefore that the provisions shall make it clear that the right of a student who has graduated from compulsory school for pupils with learning disabilities to attend an upper secondary school for pupils with learning disabilities shall apply only on condition that the student belongs to the target group, i.e. has learning disabilities or has a significant and lasting mental disability due to a brain injury, caused by external violence or bodily disease.

Staff in compulsory schools for pupils with learning disabilities and upper secondary schools for pupils with learning disabilities shall also be duty-bound to report signs that a student does not

belong to the target group to the principal. In such cases, the principal is obliged to report this to the student’s home municipality which in turn must examine the matter forthwith. Should this examination show that the student does not belong to the target group for school for pupils with learning disabilities, he or she shall be transferred to compulsory school or upper secondary school. The home municipality shall in such cases be obliged to take the measures necessary to facilitate the student’s transfer.

As a consequence of this, it is proposed that the student’s right to complete a commenced upper secondary education for pupils with learning disabilities within four years shall apply only to students who belong to the target group.

Applications and selection (Section 5.2)

In order for students at upper secondary school for pupils with learning disabilities to be able to benefit from the many different study courses offered by the future system for upper secondary education for pupils with learning disabilities, they must have the opportunity to choose their preferred programme. I therefore propose that the student shall apply to a national programme in the same way as students applying to upper secondary school do. It shall also be possible to apply to the training programme.

If the number of places on a national programme is fewer than the number of applicants, priority shall be given based on an assessment of the student’s suitability for the programme. The Government or authority appointed by the Government shall be allowed to issue regulations governing selection to national programmes in upper secondary school for pupils with learning disabilities.

A student who applies to a training programme shall be admitted to such a programme if the home municipality, after consultation with the student and his or her guardian, deems the student incapable of following a national programme. Otherwise, the home municipality shall accept the student onto a national programme and the student shall be given the opportunity to apply to such a programme.

The preparations prior to a student applying to upper secondary education for pupils with learning disabilities shall start in good time. It is vital that students receive tailored study and career

guidance that enables them to form an opinion about the various study courses open to them and that consultation takes place with the student’s guardian.

Increased student influence when choosing programmes and being accepted onto upper secondary school induction programmes (Sections 5.3 and 5.4)

Under the new Education Act (2010:800), the home municipality is responsible for offering students from compulsory school for pupils with learning disabilities vocation induction and an individual alternative at upper secondary school if they want to pursue such an education and the municipality deems them to have the necessary prerequisites to do so. The inquiry shall however submit proposals for upper secondary education that are in harmony with the provisions on parent and student influence when choosing school form within the compulsory education system.

A student belonging to the target group for upper secondary education for pupils with learning disabilities shall hence have the right to be accepted at an upper secondary school if he or she does not wish to attend an upper secondary school for pupils with learning disabilities. I therefore propose that the wording “and the municipality deems them to have the necessary prerequisites to do so” (i.e. complete the programme) be deleted from the above provision governing the home municipality’s responsibility for offering compulsory special school students vocational induction and an individual alternative at upper secondary school.

At the same time, I propose that it shall be possible to accept students belonging to the target group onto upper secondary language induction programmes. This can be a good option for a student intending to transfer to a vocation induction programme or individual alternative at upper secondary school after completing the language induction programme. Depending on the composition of the tuition groups, upper secondary language induction may also be suitable for students who choose upper secondary school for pupils with learning disabilities later on.

The home municipality’s responsibility to provide education (Section 6.1)

The need for inter-municipality cooperation is just as great in upper secondary education for pupils with learning disabilities as in upper secondary education in general. I therefore propose that the provisions governing the home municipality’s responsibility to provide education shall make it clear that the home municipality may offer education it provides itself or education provided by another municipality or a county council in accordance with cooperation agreements and that municipalities that have entered into a cooperation agreement form an ‘inter-municipal cooperation area’. How such an inter-municipal cooperation area is organised is just as important so that the municipalities will be able to offer as comprehensive a range of programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities as in the upper secondary system in general.

Acceptance of students to upper secondary school for pupils with learning disabilities (Section 6.2)

Students with learning disabilities shall be able to make informed choices of programmes and specialisations in the future upper secondary education system for pupils with learning disabilities, in the same way as students can do so in the upper secondary school system in general. It must therefore be possible for a student applying to an upper secondary school for pupils with learning disabilities to be accepted at a school in another municipality, e.g. if the programme is not offered in the home municipality or in the intermunicipal area. If there are no extenuating reasons for taking another course of action, this should take place in the same way as it does in the upper secondary school system in general. The student must also have the option of applying to an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities.

I therefore propose that the rules governing acceptance at an upper secondary school for pupils with learning disabilities run by a public governing body be the same as those governing the upper secondary school system in general. A public governing body shall primarily accept applicants who belong to the target group for upper secondary school for pupils with learning disabilities and

who live in the municipality or in the inter-municipal area (‘primary applicants’) onto a national programme or onto a national specialisation, specially designed alternative or upper secondary apprenticeship programme starting in the student’s first academic year. In addition, an applicant shall be deemed a primary applicant if he or she has special reasons with regard to his or her personal circumstances, has applied for a nationally recruiting programme or in certain cases has applied for a programme that is not offered by his or her home municipality. Applicants to a national programme, national specialisation, specially designed alternative, upper secondary apprenticeship programme or nationally recruiting upper secondary school programme for pupils with learning disabilities other than those deemed to be primary applicants (‘secondary applicants’) shall be offered any remaining places not filled by primary applicants.

Regarding the training programme, the provisions in the Education Act relating to acceptance will be replaced by provisions stipulating that a principal must accept a student from another municipality on the training programme in his upper secondary school for pupils with learning disabilities, provided that the home municipality has deemed the student incapable of following a national programme and that the municipalities agree on financial compensation.

Every independent school offering upper secondary education for pupils with learning disabilities shall continue to be open to all students who have the right to education at a public upper secondary school for pupils with learning disabilities, i.e. both students on a national programme and those attending the training programme.

It shall be possible to appeal a municipal or county council decision on acceptance of primary applicants to upper secondary school for pupils with learning disabilities to the Swedish Board of Appeal for Education. It will also be possible to appeal a decision by a private governing body on acceptance to an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities to the Board of Appeal for Education.

Inter-municipal compensation (Section 6.3)

Harmonisation of the rules governing acceptance to upper secondary school for pupils with learning disabilities with those that apply to upper secondary school in general also enables the provisions on inter-municipal compensation to be harmonised. It is desirable that the provisions do not diverge unnecessarily between different forms of schooling, other than in cases where such divergence is justified by the special nature of the form of schooling in question. Divergent rules governing inter-municipal compensation also lead to divergent rules for students attending different forms of schooling.

I therefore propose that a municipality or county council that has accepted a student onto a national programme at upper secondary school for pupils with learning disabilities who does not live in the municipality or in the inter-municipal area be compensated for its costs for the student’s education by the student’s home municipality. Unless the home municipality and the municipality or county council providing the education can agree otherwise, or unless there are other provisions, the inter-municipal compensation shall correspond to the provider’s prime costs. If the student has been accepted as a secondary applicant, the compensation shall amount to no more than the costs incurred by the home municipality if it were to provide similar education or, if the provider’s costs are lower than the home municipality’s, compensation shall be payable at this lower rate. As regards nationally recruiting programmes or specially designed national programme alternatives, the home municipality shall pay the amount decided in each special case by the Swedish National Agency for Education.

The inter-municipal compensation for a student attending a training programme shall be agreed on between the student’s home municipality and the municipality or county council providing the education in cases where a student is accepted onto a programme in a municipality other than his or her home municipality or in its inter-municipal area or in a county council.

Compensation to independent schools (Section 6.4)

The current provisions governing compensation to independent upper secondary schools for pupils with learning disabilities do not take the variation in costs for different programmes into account, which leads to undesirable consequences.

I propose that the compensation for a student accepted onto a programme at an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities shall continue to comprise a basic amount and where necessary a supplementary amount. The basic amount shall primarily be determined in accordance with the same criteria applied by the home municipality when allocating resources to the programme in question or a comparable programme. The Swedish National Agency for Education shall be given the task of establishing which programmes are comparable. The classification can be expected in practice to follow the national price list (see below). Using such a model, it will no longer be possible to determine the basic amount based on programmes that differ considerably in terms of cost from the programme onto which the student has been accepted.

Furthermore, I propose that the national price list, which is to be used to establish the basic amount in cases where the municipality does not run such a programme or a similar one, be differentiated with regard to differences in programme costs for upper secondary schools for pupils with learning disabilities. The background data is however too limited and the differences in basic amounts in many cases too small to justify the establishment of a separate amount for every programme. I propose instead that the Swedish National Agency for Education is given the task to establish a national price list for upper secondary education for pupils with learning disabilities comprising a limited number of programme categories, roughly three to four categories, in the future upper secondary education system for pupils with learning disabilities.

Financial terms for the student (Section 6.5)

Unnecessary differences in the student grants system should be avoided between upper secondary education and upper secondary education for pupils with learning disabilities. Students at upper

secondary schools for pupils with learning disabilities should therefore be included in the general grants system for other upper secondary students. The need for financial support which depends on the student’s disability should be considered separately.

The proposals in the commission report Lack of haste [Brist på brådska] (SOU 2008:102) should therefore be implemented without delay so that the activity allowance currently available for extended schooling is abolished and extended child support to students in upper secondary education for pupils with learning disabilities is replaced by study support on the same grounds as for young persons without disabilities.

At the same time, I propose that the home municipality disburses an accommodation allowance for students who need it and who have been accepted as primary applicants onto an upper secondary programme for pupils with learning disabilities run by a public governing body. A student accepted at an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities shall be able to apply for supplementary accommodation allowance from CSN (Swedish National Board of Student Aid). Today, a student attending upper secondary school for pupils with learning disabilities cannot receive accommodation allowance or supplementary accommodation allowance.

As a result of their disability, some students at upper secondary school for pupils with learning disabilities studying in a different municipality have costs for accommodation and travel to and from their place of study that far exceed the support they receive in the form of accommodation allowance or supplementary accommodation allowance. A student’s disability can also lead to other extra costs in connection with their studies. I therefore propose that possible designs for a supplementary allowance system for young people studying at upper secondary school for pupils with learning disabilities be examined so that these young people can make educational choices on the same terms as other upper secondary school students. Such a system should however be designed not just for students with learning disabilities but for also for other students with disabilities.

Nationally recruiting upper secondary school programmes (Section 7.1)

In what must be an oversight, there are no provisions governing nationally recruiting upper secondary school programmes for pupils with learning disabilities as there are for upper secondary schools in general. A student in upper secondary education for pupils with learning disabilities who has the necessary prerequisites and interest shall, in my opinion, have equal possibilities as students in upper secondary education to study a nationally recruiting programme. Disabled sports are nowadays very well established. Athletes with learning disabilities will be competing at the London Paralympic Games in 2012. It is therefore difficult to justify the absence of a national sports programme for elite para-athletes at upper secondary school level.

I propose that nationally recruiting programmes be introduced for upper secondary education for pupils with learning disabilities along the same lines as those for upper secondary education in general, e.g. vocationally oriented programmes, arts-oriented programmes and sports programmes. The nationally recruiting programmes shall be allowed to deviate from what normally applies for national programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities as regards structure, content and educational goals. Independent upper secondary schools for pupils with learning disabilities shall also be considered as organisers of nationally recruiting programmes. The National Agency for Education shall determine the size of the compensation.

Decisions on national recruitment for national recruiting vocational and arts-oriented education programmes could be taken by the Swedish National Agency for Education for national programmes, national specialisations, specially designed alternatives and upper secondary apprenticeship programmes at upper secondary schools for pupils with learning disabilities if the programmes can only be set up at a limited number of locations in the country, or if the knowledge and skills needs of individual students cannot otherwise be met. The requirements for a decision to establish such nationally recruiting programmes are that the programme is of good quality, the costs are reasonable in relation to both the aim of the programme and the costs for other upper secondary school programmes for pupils with learning disabilities and that the selection criteria are fulfilled. The provisions shall otherwise be

approximately the same as those that apply to upper secondary education in general.

Nationally recruiting sports programmes shall be available on national programmes and on the training programme. The provisions governing nationally recruiting sports programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities shall otherwise be virtually the same as those governing upper secondary education in general. It shall also be possible to run nationally approved sports programmes within upper secondary education for pupils with learning disabilities focusing on special sports. The syllabuses for special sports in upper secondary education for pupils with learning disabilities shall make it clear that the subject can only be applied on nationally recruiting and nationally approved sports programmes.

Nationally recruiting upper secondary special school programmes for students with learning disabilities in combination with other disabilities (Section 7.2)

The issue of the schooling of young people with learning disabilities combined with visual impairment and other disabilities has been examined before. The commission report Greater equality for students with disabilities [Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder] (SOU 2007:87) proposed that the students of Ekeskolan (one of Sweden’s primary residential special schools for pupils with visual impairment in combination with other disabilities) could be offered three different options once their obligation to attend school ceased to apply: a) continue studying at an upper secondary school or at an upper secondary school for pupils with learning disabilities in their home municipality, b) study at an upper secondary school for pupils with learning disabilities in Örebro municipality (where Ekeskolan is situated) by agreement between the Swedish state and Örebro municipality, or c) continue studying at Ekeskolan. The option of extending their schooling at Ekeskolan was later reintroduced following a decision by the Swedish Riksdag. The proposal for a nationally recruiting programme for the target group in Örebro was put on hold and is now a matter for this inquiry.

I propose that through an agreement between the Swedish state and Örebro municipality a nationally recruiting upper secondary

school programme for pupils with learning disabilities shall be established at Örebro municipality’s upper secondary school for students with learning disabilities in combination with visual impairment and other disabilities. I also propose that the option of extended schooling at Ekeskolan shall be limited to a maximum of two years, i.e. the same restriction that otherwise applies in the compulsory school system. This will make it possible for all students who have completed their education at Ekeskolan to apply to a programme in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

I also propose that the agreement covering current nationally recruiting upper secondary education for students with learning disabilities combined with deafness or hearing impairment shall make it clear that the offer of nationally recruiting upper secondary education for deaf or hearing-impaired students concerns education both on national programmes and on the training programme. Today, students who have followed syllabuses at compulsory school for pupils with learning disabilities at regional special schools are offered education either at the upper secondary school for deaf and hearing-impaired persons or on an individual programme at a nationally recruiting upper secondary school for students with learning disabilities combined with deafness or hearing impairment.

Upper secondary apprenticeship programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 8.2)

There are currently no provisions governing apprenticeship programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities. There are however students in this form of education who would benefit considerably from receiving a substantial part of their education at a workplace. I therefore propose that an upper secondary apprenticeship sub-programme be established as part of the following programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities: Administration, trade and product management; Property, plant and construction; Vehicle care and transport; Handicraft and production; Hotel, restaurant and bakery; Health, care and social services; and Forest, land and animal.

To maintain high quality, it is necessary to locate a certain proportion of the education programme at the workplace, provisionally at least half. Furthermore, there shall be a stable relationship between the student, the school and the employer; the student shall learn and develop at the workplace; his or her learning shall be based on the goals stipulated in policy documents; his or her progress towards the goals shall be clearly documented; he or she shall have a supervisor at the workplace; the school shall have a presence at the workplace in the form of visits by the relevant subject teachers; and guidance shall be given to the student’s supervisor.

It is proposed that the upper secondary apprenticeship education at upper secondary schools for pupils with learning disabilities shall from 2013 onwards be included as part of and financed within the framework of the upper secondary apprenticeship education that has already been decided for upper secondary education.

Cooperation between schools and working life (Section 8.4)

The cooperation between schools and working life needed for upper secondary education for pupils with learning disabilities basically coincides with that needed for upper secondary education in general. In some respects, however, it must take the special circumstances that apply for upper secondary education for pupils with learning disabilities into account.

Regarding the national level, I propose that cooperation shall take place within the national programme councils that have already been established for upper secondary education, with basically the same remit. It is of value to discuss issues that concern the cooperation between schools and working life in the same context. The partially diverse programme structure should not be an obstacle; it should be possible to integrate the vast majority of programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities into one or in some cases two of the national upper secondary programme councils.

An integrated solution is also of value at the local level. I therefore propose that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall be included in the remit for the local programme councils that will be in place for upper secondary education in general. This can also increase understanding between the different forms of schooling. Other forms of cooperation are how-

ever needed on the local level for upper secondary education for pupils with learning disabilities. Finding a suitable location for workplace learning or preparing for the exit of a student from school and hopefully finding employment requires cooperation between school, employer, the Public Employment Service and several other societal actors. The school’s study and career guidance officer is a key person in this context. To reduce vulnerability, the school must also build up structures and routines for the cooperation.

Study and career guidance (Section 8.5)

The existing provisions and guidelines on study and career guidance are generally worded. I do not feel that there is any reason to define the provisions any more precisely, despite the brief for study and career guidance officers at upper secondary schools for pupils with learning disabilities being more extensive than in upper secondary schools in general. I instead propose that the Swedish National Agency for Education be given the task of revising the general guidelines and comments on study and career guidance, thereby highlighting the special demands put on it in both compulsory and upper secondary school for pupils with learning disabilities. This is especially significant bearing in mind those municipalities where there is little upper secondary education for students with learning disabilities and there is often a lack of knowledge about the special demands put on study and career guidance in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

Education for adults with learning disabilities at upper secondary level (Chapter 9)

Persons with learning disabilities shall have the same opportunities as other people to continue their learning and development, even in adulthood. Here, education for adults with learning disabilities at upper secondary level has a role to play alongside folk high schools and study organisations. The need to extend this form of education is considerable since many adults with learning disabilities have little or no access to continued learning and development similar to that afforded to the rest of the population.

Those who have the right prerequisites shall in my opinion have the possibility to complete their upper secondary school studies. It is therefore proposed that basically all upper secondary subjects and the upper secondary school project in upper secondary school for pupils with learning disabilities shall also be available in education for adults with learning disabilities at upper secondary level. In order to increase flexibility in the system, other courses on a level equivalent to the education provided in upper secondary education for pupils with learning disabilities, e.g. in the form of general introductory courses, shall also be available. It is also vital that education with learning disabilities for adults at upper secondary level offers vocationally oriented programmes. Under certain circumstances, it shall also be possible to accept students at the training level within education for adults with learning disabilities at the compulsory level despite them having a previous school background.

I also propose that education for adults with learning disabilities at upper secondary level be divided up into courses and credits, with the same number of credits as for the equivalent course at upper secondary school with learning disabilities. It shall also be possible to establish part-courses in this type of education in the same way as is already possible at the basic level. A specific diploma is not proposed for education for adults with learning disabilities at upper secondary level. It shall be possible on the other hand for an adult student who pursues or completes a upper secondary education programme for pupils with learning disabilities to obtain a diploma document similar to the one proposed for upper secondary school for pupils with learning disabilities.

I also propose that ‘greatest need’ be removed as a selection criterion in education for adults with learning disabilities at upper secondary level. When selecting students, priority shall instead be given, in the order stipulated below, to an applicant who has not previously participated in a similar education programme, wishes to complete studies he or she has started in accordance with an established individual study plan, wishes to complete studies started at upper secondary school for pupils with learning disabilities, needs the education for his or her current work situation, or needs the education for a planned or forthcoming vocational choice.

The demand for education for adults with learning disabilities at upper secondary level is currently not being met. To support the

development of the system, I therefore propose that the Swedish National Agency for Education be given the task to develop learning examples and support material aimed at both the administrative and executive levels as well as at teachers in education for adults with learning disabilities at upper secondary level. I furthermore propose that a time-limited incentive allowance is set aside for the period 2012-2014 to municipalities that invest in developing their education for adults with learning disabilities at upper secondary level.

Implementation, monitoring and evaluation (Chapter 10)

It is proposed that the Swedish National Agency for Education shall be given the task to carry out implementation measures aimed at school governing bodies, principals, teachers and other staff prior to the reforms of upper secondary school for pupils with learning disabilities and education for adults with learning disabilities at upper secondary level. Implementation of the reforms shall also be continuously monitored so that any necessary adjustments to the measures can be made at the local level.

I also propose that the reforms be monitored and evaluated with regard to whether or not they lead to the intended development in upper secondary education for pupils with learning disabilities and education for adults with learning disabilities at upper secondary level respectively. This should focus on e.g. how well upper secondary schools for pupils with learning disabilities have managed to recruit and accept students with very different prerequisites onto national programmes.

The consequences of the inquiry’s proposals (Chapter 11)

The proposals submitted for a modified programme structure for upper secondary education for pupils with learning disabilities do not constitute a radical change from a gender equality perspective. As in upper secondary education, there are programmes that particularly attract either young men or young women. As in upper secondary education in general, however, conscious strategies are needed to prevent upper secondary apprenticeship programmes becoming exclusively men-only. The proposals submitted for edu-

cation for adults with learning disabilities at upper secondary level have no obvious gender equality perspective.

The inquiry has consciously considered the children’s perspective in its work. In my proposals for a future upper secondary education system for pupils with learning disabilities, the emphasis is very much on students having access to more alternative education paths than they have at present, in the form of different programmes and as a result of the possibility of setting up nationally recruiting programmes and upper secondary apprenticeship programmes within the system. Considerable emphasis has also been on other systems increasing student choice, by e.g. making it easier for them to apply for and be accepted onto a programme, and on other rules being equal to those that apply in upper secondary school education.

The calculated costs of the reform for municipalities and the state are limited.

Författningsförslag

1. Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 18 kap. och 19 kap. ska upphöra att gälla, dels att 7 kap. 15 §, 11 kap. 1–2 §§, 15 kap. 1 och 14 §§, 17 kap. 16 §, 21 kap. 5 §, 11 § och 20 §, 28 kap. 5 §, 12 och 13 §§ och 29 kap. 26 och 27 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya kapitel, 18 kap. och 19 kap., av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 11 kap. 17 a och 17 b §§, 15 kap. 41 § och i 21 kap. 5 a och 5 b §§ samt närmast före 11 kap. 17 a § och 15 kap. 41 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny bilaga, bilaga 4.

7 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

Nuvarande lydelse

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten upphör dessförinnan.

En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har också rätt att efter skolpliktens upphörande slut-

Föreslagen lydelse

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skolplikten upphör dessförinnan.

En elev i grundskolan, grundsärskolan eller specialskolan har också rätt att efter skolpliktens upphörande slut-

föra utbildningen under ytterligare två år, om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform. En elev i grundsärskolan har under denna tid rätt till minst 800 timmars undervisning utöver den i 11 kap. 7 § första stycket garanterade undervisningstiden, om eleven inte dessförinnan uppnått kunskapskraven.

En elev som har tagits emot i specialskolan enligt 6 § första stycket 1 och som på grund av sina funktionsnedsättningar inte kan få tillfredsställande förhållanden i gymnasiesärskolan eller gymnasieskolan, får efter det att skolplikten har upphört och i mån av plats genomgå ytterligare utbildning i specialskolan till och med vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år, om eleven inte bedöms ha förmåga att fullfölja utbildningen enligt andra stycket.

föra utbildningen under ytterligare två år, om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform. En elev i grundsärskolan har under denna tid rätt till minst 800 timmars undervisning utöver den i 11 kap. 7 § första stycket garanterade undervisningstiden, om eleven inte dessförinnan uppnått kunskapskraven.

11 kap. Grundsärskolan

Kapitlets innehåll

Nuvarande lydelse

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2–17 §§),

Föreslagen lydelse

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2–17 §§),

– bestämmelser om skyldighet att utreda tillhörighet till grundsärskolans målgrupp (17 a och 17 b §§),

– bestämmelser om betyg (18–23 §§),

– bestämmelser om grundsärskola med offentlig huvudman (24–33 §§), och

– bestämmelser om fristående grundsärskola (34–40 §§).

– bestämmelser om betyg (18–23 §§),

– bestämmelser om grundsärskola med offentlig huvudman (24–33 §§), och

– bestämmelser om fristående grundsärskola (34–40 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och i övrigt så långt det är möjligt motsvara vad som anges för grundskolan i 10 kap. 2 §.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ungdomar och vuxna.

2 § Grundsärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ger kunskaper och värden och utvecklar elevernas förmåga att tillägna sig dessa.

Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ungdomar och vuxna.

Skyldighet att utreda tillhörighet till grundsärskolans målgrupp

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a § Om det inom ramen för undervisningen, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer

att det finns indikationer på att en elev i grundsärskolan inte tillhör grundsärskolans målgrupp, ska detta anmälas till rektorn.

En rektor som får kännedom om att det finns indikationer på att en elev i grundsärskolan inte tillhör grundsärskolans målgrupp är skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun. Hemkommunen är skyldig att skyndsamt utreda frågan. Elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att yttra sig.

17 b § Om hemkommunens utredning enligt 17 a § visar att eleven inte tillhör grundsärskolans målgrupp, ska hemkommunen placera eleven i grundskolan.

Hemkommunen är i förekommande fall skyldig att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att underlätta elevens övergång från grundsärskolan till grundskolan.

15 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan

Kapitlets innehåll

Nuvarande lydelse

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2– 20 §§),

– bestämmelser om betyg (21–29 §§),

– bestämmelser om gymnasieskola med offentlig

Föreslagen lydelse

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2– 20 §§),

– bestämmelser om betyg (21–29 §§),

– bestämmelser om gymnasieskola med offentlig

huvudman (30–32 §§),

– bestämmelser om fristående gymnasieskola (33 och 34 §§), och

– bestämmelser om Rhanpassad utbildning (35–40 §§).

huvudman (30–32 §§),

– bestämmelser om fristående gymnasieskola (33 och 34 §§),

– bestämmelser om Rhanpassad utbildning (35–40 §§), och

– bestämmelser om riksrekryterande utbildning för elever med dövhet eller hörselskada (41 §).

Nuvarande lydelse

14 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.

Föreslagen lydelse

14 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasieskola och gymnasiesärskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.

Riksrekryterande utbildning för elever med dövhet eller hörselskada

41 § Staten får sluta avtal med en kommun om att elever från hela landet som är döva, hörselskadade eller dövblinda eller har en språkstörning får tas emot i kommunens gymnasieskola.

17 kap. Utbildning på introduktionsprogram i gymnasieskolan

Utbildning på introduktionsprogram vid en gymnasieskola med offentlig huvudman

Nuvarande lydelse

Skyldighet att erbjuda utbildning

16 § Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i hemkommunen erbjuds preparandutbildning, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion.

Utöver vad som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt alternativ, om de önskar sådan utbildning och kommunen bedömer att de har förutsättningar att klara utbildningen.

Föreslagen lydelse

Skyldighet att erbjuda utbildning

16 § Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i hemkommunen erbjuds preparandutbildning, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion.

Utöver vad som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion, individuellt alternativ om de önskar sådan utbildning.

Hemkommunen får också ta emot elever som nyligen anlänt till Sverige och som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp på språkintroduktion, om de önskar en sådan utbildning.

18 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

– allmänna bestämmelser (2–22 §§), – bestämmelser om skyldighet att utreda tillhörighet till gymnasiesärskolans målgrupp (23 och 24 §§),

– bestämmelser om betyg (25–31 §§), – bestämmelser om gymnasiesärskola med offentlig huvudman (32–35 §§), och

– bestämmelser om fristående gymnasiesärskola (36–37 §§), och – bestämmelser om riksrekryterande utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning (38 och 39 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skolform.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning ska gälla också för vissa andra barn och ungdomar.

Samverkan

3 § Huvudmannen för gymnasiesärskolan ska samverka med samhället i övrigt.

Målgrupp

4 § Utbildningen i gymnasiesärskolan vänder sig till ungdomar vars skolplikt upphört och som bedöms inte kunna nå upp till gymnasieskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning.

De olika utbildningarna

5 § Utbildningen i gymnasiesärskolan består av nationella program och ett träningsprogram.

Närmare bestämmelser om program finns i 19 kap.

6 § Varje kommun ska informera om gymnasiesärskolans olika program.

7 § För ungdomar med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättningar samt för ungdomar med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada får de kommuner som regeringen beslutar anordna speciellt anpassad utbildning i sin gymnasiesärskola. För dessa utbildningar gäller särskilda bestämmelser i 38 –39 §§.

Läsår och terminer

8 § Utbildningen ska bedrivas under läsår, som omfattar en hösttermin och en vårtermin.

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och om när läsåret ska börja och sluta.

Utbildningens förläggning

9 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska, med undantag för gymnasial lärlingsutbildning som avses i 19 kap. 9 §, i huvudsak vara skolförlagd.

Mottagande och antagning

10 § En elev som har gått ut grundsärskolan och tillhör gymnasiesärskolans målgrupp har rätt att tas emot i gymnasiesärskolan.

I annat fall, eller om det finns indikationer enligt 11 kap. 17 a §, ska frågan om en elev tillhör målgruppen prövas av elevens hemkommun. Ett sådant beslut ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Eleven och elevens vårdnadshavare ska beredas tillfälle att yttra sig när utredningen genomförs.

De ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola med offentlig huvudman om utbildningen påbörjas under tiden till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.

11 § Huvudmannen ansvarar för antagningen till de olika utbildningarna inom gymnasiesärskolan som anordnas av huvudmannen.

12 § Regeringen meddelar föreskrifter om urval bland mottagna sökande.

13 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesärskolan, gymnasieskolan, särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasiesärskola och gymnasieskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.

14 § En elev som hör till gymnasiesärskolans målgrupp men som inte lämnar sitt medgivande till att tas emot i gymnasiesärskolan, ska istället tas emot i gymnasieskolan.

Information till hemkommunen

15 § När en elev börjar eller slutar vid en gymnasiesärskola med annan huvudman än hemkommunen, ska huvudmannen snarast meddela detta till hemkommunen.

Elevers närvaro och information om frånvaro

16 § En elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Om en elev i gymnasiesärskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver elevens vårdnadshavare inte informeras samma dag.

Avgifter

17 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

18 § Trots 17 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av eleven eller dennes vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Modersmålsundervisning

19 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1. språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2. eleven har goda kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana föreskrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

Utvecklingssamtal

20 § Minst en gång varje termin ska rektorn se till att eleven ges en samlad information om elevens kunskapsutveckling och studiesituation (utvecklingssamtal). Utvecklingssamtalet ska genomföras med elevens individuella studieplan som grund.

En elevs vårdnadshavare ska få sådan information som avses i första stycket.

Skolskjuts i hemkommunen

21 § Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman inom kommunen har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan särskild omständighet.

För elever som går i en fristående gymnasiesärskola inom kommunen eller i annan kommuns gymnasiesärskola med stöd av

19 kap. 40–41 §§ ska hemkommunen anordna skolskjuts i de fall det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.

Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

Skolskjuts i en annan kommun än hemkommunen

22 § En elev som med stöd av 19 kap. 37–39 §§ går i gymnasiesärskola i en annan kommun än sin hemkommun och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skolskjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

Skyldighet att utreda tillhörighet till gymnasiesärskolans målgrupp

23 § Om det inom ramen för undervisningen, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det finns indikationer på att en elev i gymnasiesärskolan inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp, ska detta anmälas till rektorn.

En rektor som får kännedom om att det finns indikationer på att en elev i gymnasiesärskolan inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp är skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun. Hemkommunen är skyldig att skyndsamt utreda frågan. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att yttra sig.

24 § Om hemkommunens utredning enligt 23 § visar att eleven inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp, ska hemkommunen erbjuda eleven gymnasieskola.

Hemkommunen är i förekommande fall skyldig att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att underlätta elevens övergång från gymnasiesärskolan till gymnasieskolan.

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

25 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i 3 kap. 13–21 §§.

Betygssättning

26 § På de nationella programmen ska betyg sättas på varje avslutad kurs och efter genomfört gymnasiesärskolearbete.

På träningsprogrammet ska betyg inte sättas. Om en elev har läst en kurs enligt gymnasieskolans ämnesplan ska betyg sättas i enlighet med de bestämmelser som gäller för betygssättning i gymnasieskolan. I övriga fall gäller 27–31 §§.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur betygssättningen ska gå till. Föreskrifterna får innebära undantag från bestämmelsen i 3 kap. 16 § om vem som beslutar om betyg.

27 § Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E.

Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. För den elev som inte uppnår kraven för betyget E ska ett intyg utfärdas om att eleven deltagit i kursen. Intyget utfärdas av rektorn.

28 § Som betyg på en kurs ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyget med E. Betyg ska bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för en kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

29 § Som betyg på gymnasiesärskolearbetet ska beteckningen E användas om eleven nått målen för gymnasiesärskolearbetet i examensmålen.

30 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bortses från enstaka delar av kunskapskraven. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav. De kunskapskrav som

rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förordningar eller myndigheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas.

31 § Om det på ett nationellt program saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas.

Gymnasiesärskola med offentlig huvudman

Kommunens ansvar

32 § Varje kommun ansvarar för att ungdomar med utvecklingsstörning i kommunen erbjuds gymnasiesärskoleutbildning av god kvalitet.

Kommunen kan erbjuda utbildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.

Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.

Kommunens organisation av sin gymnasiesärskola

33 § Varje kommun ska vid utformningen av gymnasiesärskolan beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt. Varje kommun som anordnar gymnasiesärskola ska så långt det är möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Utbildning anordnad av landsting

34 § Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting anordna utbildning på nationella program och på träningsprogrammet.

Stöd till inackordering

35 § Hemkommunen ska lämna ekonomiskt stöd till elever i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman som behöver inackordering på grund av skolgången.

Denna skyldighet gäller dock inte elever som har tagits emot i andra hand till ett nationellt program enligt 19 kap. 40 §.

Skyldigheten gäller till och med första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år.

Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Det ska ges kontant eller på annat sätt som ska framgå av beslutet om stöd. Om stödet ges kontant, ska det lämnas med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven bor inackorderad. Beloppet får avrundas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Fristående gymnasiesärskola

Mottagande

36 § Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 19 kap. 48 § andra stycket.

Insyn

37 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

Riksrekryterande utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning

38 § Staten får sluta avtal med en kommun om att i kommunens gymnasiesärskola ta emot elever från hela landet med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning, eller med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada.

39 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådan utbildning som avses i 38 §.

Föreskrifterna får innebära undantag från vad som annars gäller för utbildning i gymnasiesärskolan.

19 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– utbildningarnas utformning och innehåll (2–26 §§), – dokumentation över genomförd gymnasiesärskoleutbildning (27 och 28 §§),

– ansökan, antagning, mottagande och fullföljande av utbildningen (29–34 §§),

– utbildning vid en gymnasiesärskola med offentlig huvudman (35–45 §§), och – utbildning vid en fristående gymnasiesärskola (46–50 §§).

Utbildningarnas utformning och innehåll

De nationella programmen

2 § De nationella programmen i gymnasiesärskolan är programmen för

– administration, handel och varuhantering, – estetiska verksamheter, – fastighet, anläggning och bygg, – fordonsvård och transport, – hantverk och produktion, – hotell, restaurang och bageri, – hälsa, vård och omsorg, – samhälle och språk, samt – skog, mark och djur.

3 § Undervisningen på de nationella programmen ska omfatta ämnena

– svenska eller svenska som andraspråk, – engelska, – matematik,

– idrott och hälsa, – estetisk verksamhet, – historia, – samhällskunskap, – religionskunskap, och – naturkunskap. Dessutom ska det, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, som ämne finnas modersmål. Det ska också finnas individuellt val.

Examensmål

4 § För varje nationellt program ska det finnas examensmål som innehåller mål för programmet

Nationella inriktningar och särskilda varianter

5 § Inom de nationella programmen får det finnas inriktningar och särskilda varianter, som börjar det första, andra eller tredje läsåret.

6 § Inriktningarna är nationella.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka nationella inriktningar som ska finnas.

7 § Frågan om en särskild variant ska godkännas ska prövas av Statens skolverk.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om nationella inriktningar och särskilda varianter.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan

9 § Inom de nationella programmen Administration, handel och varuhantering, Fastighet, anläggning och bygg, Fordonsvård och transport, Hantverk och produktion, Hotell, restaurang och bageri,

Hälsa, vård och omsorg samt Skog, mark och djur får det finnas gymnasial lärlingsutbildning.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbetsplatser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan.

Träningsprogrammet

10 § Utbildning på träningsprogrammet ska erbjudas elever som inte kan följa undervisningen på ett nationellt program.

Undervisningen på träningsprogrammet ska omfatta ämnesområdena Estetisk verksamhet, Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt Språk och kommunikation. Praktik får förekomma om rektorn bedömer att det är till nytta för eleven.

Programmet kan syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ämnesområden.

11 § Rektorn får besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och sådana ämnesområden som anges i 10 §, om eleven har förutsättningar för det. Detta beslut ska framgå av elevens individuella studieplan.

12 § För de elever på träningsprogrammet som ska erbjudas modersmålsundervisning ska modersmål finnas som ämne.

Erbjudande av viss utbildning

13 § När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt program får huvudmannen också låta erbjudandet omfatta att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning inom programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ett sådant erbjudande ska ges inom vissa program.

Avvikelser från ett nationellt programs innehåll

14 § Statens skolverk får besluta om avvikelser från struktur, innehåll och examensmål för utbildningar på nationella program.

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anordnas av en offentlig huvudman fattas i samband med beslut om riksrekrytering enligt 38 §.

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anordnas av en enskild huvudman fattas efter en prövning som motsvarar prövningen av riksrekryterande utbildningar enligt 38 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för beslut enligt tredje stycket.

15 § Om det finns särskilda skäl, får huvudmannen besluta att en elevs utbildning på ett nationellt program till sitt innehåll får avvika från vad som annars gäller för programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avvikelser som avses i första stycket.

Utbildningens längd

16 § Utbildningen i gymnasiesärskolan är avsedd att genomgås på fyra läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid än fyra läsår.

Regeringen får meddela föreskrifter om huvudmannens befogenhet enligt första stycket.

Utbildningens förläggning och arbetsplatsförlagt lärande

17 § Av 18 kap. 9 § framgår att utbildningen i gymnasiesärskolan i huvudsak ska vara skolförlagd, om inte annat följer av bestämmelserna om gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan i 9 §.

De nationella programmen ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om minsta omfattning av det arbetsplatsförlagda lärandet samt om undantag från 18 kap. 9 §.

Utbildningens omfattning och garanterad undervisningstid

18 § Utbildningen inom gymnasiesärskolan ska bedrivas som heltidsstudier.

19 § Eleverna har rätt till minst 3 600 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelser från den garanterade undervisningstiden.

20 § Omfattningen av studierna på nationella program anges i gymnasiesärskolepoäng. Utbildningens omfattning är 3 000 gymnasiesärskolepoäng. Fördelningen framgår av en poängplan i bilaga 4.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om poängplanen.

Ämnen, gymnasiesärskolearbete och kurser

21 § För varje ämne ska det finnas en ämnesplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ämnesplaner.

22 § I utbildningen på de nationella programmen ska det ingå ett gymnasiesärskolearbete.

23 § Utbildningen inom varje ämne på de nationella programmen ges i form av en eller flera kurser.

För varje kurs ska det anges hur många gymnasiesärskolepoäng som kursen omfattar.

24 § Har en elev efter avslutad kurs eller genomfört gymnasiesärskolearbete fått lägst betyget E, är huvudmannen inte skyldig att erbjuda ytterligare utbildning av samma slag, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att få påbörja en kurs och att få gå om en kurs.

Individuell studieplan

25 § För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan.

Elevens synpunkter ska inhämtas och beaktas vid utformandet av den individuella studieplanen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om den individuella studieplanen.

26 § Rektorn får i den individuella studieplanen besluta att en elev på ett nationellt program ska få anpassad studiegång. Ett sådant beslut får innebära att elevens utbildning ska omfatta färre gymnasiesärskolepoäng än vad som anges i bilaga 4.

Dokumentation över genomförd gymnasiesärskoleutbildning

27 § Elever på de nationella programmen ska få ett examensdokument. Dokumentet ska innehålla uppgifter om betyg, vilka kurser eleven läst, kursernas omfattning i gymnasiesärskolepoäng, gymnasiesärskolearbete och om inriktningen på elevens arbetsplatsförlagda lärande.

För elever på träningsprogrammet gäller att de på begäran kan få ett examensdokument. Dokumentet ska i så fall innehålla uppgifter om vilka ämnesområden enligt 10 § som eleven har läst och i förekommande fall om vilka ämnen som eleven har läst med stöd av 11 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om dokumentation över genomförd gymnasiesärskoleutbildning.

28 § Det ska framgå av examensdokumentet om en elev på ett nationellt program har uppnått examensmålen, vilket innebär godkända betyg som omfattar minst 2 500 gymnasiesärskolepoäng och som innefattar

1. en eller flera kurser i svenska eller svenska som andraspråk och matematik, och

2. gymnasiesärskolearbetet.

Ansökan, antagning, mottagande och fullföljande av utbildningen

Ansökan

29 § En ansökan till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan som börjar första läsåret eller till träningsprogrammet ska ges in till den sökandes hemkommun. Avser

ansökan mer än en utbildning ska den sökande ange i vilken ordning han eller hon önskar komma i fråga.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska ansökan omedelbart sändas vidare till denne.

Beslut om mottagande

30 § Huvudmannen för den sökta utbildningen prövar om den sökande ska tas emot.

Om hemkommunen bedömer att en elev som sökt till träningsprogrammet inte kan följa undervisningen på ett nationellt program, ska eleven tas emot på träningsprogrammet.

Om hemkommunen bedömer att en elev som sökt till träningsprogrammet kan följa undervisningen på ett nationellt program, ska kommunen, efter att eleven och elevens vårdnadshavare beretts tillfälle att yttra sig, istället ta emot eleven på ett nationellt program.

Rätten att fullfölja utbildningen

31 § En elev som har påbörjat en utbildning inom gymnasiesärskolan har rätt att, utom i de fall som avses i 18 kap. 23 och 24 §§ hos huvudmannen eller, om huvudmannen är offentlig, inom samverkansområdet under fyra läsår fullfölja sin utbildning.

Om det finns särskilda skäl får rektorn besluta att en elev istället ska få fullfölja sin gymnasiesärskoleutbildning under fem läsår.

Första stycket gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

32 § Vad som sägs i 31 § gäller på motsvarande sätt den elev som har påbörjat gymnasial lärlingsutbildning.

Om lämplig arbetsplatsförlagd utbildning inte längre kan anordnas, ska eleven i stället erbjudas att fullfölja sin utbildning genom skolförlagd utbildning på det aktuella programmet. Om inte heller detta är möjligt, ska erbjudandet avse att fullfölja utbildningen på ett annat nationellt program.

33 § Om huvudmannens erbjudande av ett nationellt program omfattade att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning enligt 9 §, har den elev som påbörjat programmet rätt att fullfölja utbildningen på den

nationella inriktningen, den särskilda varianten respektive som gymnasial lärlingsutbildning enligt 32 och 33 §§.

34 § I 43 § finns ytterligare bestämmelser om rätten för en elev i en skola med offentlig huvudman att fullfölja sin utbildning när eleven flyttar till en annan kommun.

Utbildning vid en gymnasiesärskola med offentlig huvudman

Skyldighet att erbjuda utbildning

35 § Hemkommunen ansvarar för att alla ungdomar i kommunen som hör till gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning på gymnasiesärskolans nationella program eller på träningsprogrammet.

Kommunen ska sträva efter att erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av nationella program och nationella inriktningar.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

Mottagande i första hand

36 § Av de sökande till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen.

37 § Utöver vad som följer av 36 § ska de som är sökande tas emot i första hand om de sökt till

1. sådan utbildning som avses i 36 § och med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den gymnasiesärskola dit de har sökt,

2. ett nationellt program eller till en nationell inriktning som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder den sökta utbildningen,

3. gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder någon utbildning på det aktuella programmet,

4. ett nationellt program och åberopat att huvudmannen inom det sökta programmet anordnar en nationell inriktning som börjar senare än första läsåret och som hemkommunen inte erbjuder,

eller

5. en utbildning som det har fattats beslut om riksrekrytering för enligt 38 §.

Riksrekryterande utbildning

38 § Statens skolverk får besluta att det till en viss utbildning på de nationella programmen i första hand ska tas emot sökande från hela landet (riksrekrytering).

För riksrekryterande idrottsutbildning och nationellt godkänd idrottsutbildning får Statens skolverk besluta om riksrekrytering även för träningsprogrammet.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för att en viss utbildning ska kunna bli riksrekryterande.

39 § Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska gälla och hur många platser utbildningen får omfatta.

Mottagande i andra hand

40 § Andra sökande än de som ska tas emot i första hand enligt 37 och 38 §§ får tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits till utbildningen.

Träningsprogrammet

41 § En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på träningsprogram i sin gymnasiesärskola under förutsättning att hemkommunen bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program samt att hemkommunen och mottagande kommun kommer överens om ersättningen för utbildningen.

Yttrande från hemkommunen

42 § Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkom-

mun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.

Rätt att fullfölja utbildningen för en elev som flyttar

43 § En elev som har påbörjat utbildningen i gymnasiesärskolan och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning.

Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbildningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen

Interkommunal ersättning

44 § En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).

Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i samverkansområdet för utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för de nationella programmen.

För träningsprogrammet ska den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun komma överens om ersättningen.

45 § Om inte den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun kommer överens om annat, och annat inte heller följer av andra och tredje styckena, ska den interkommunala ersättningen motsvara anordnarens självkostnad.

När eleven har tagits emot i andra hand enligt 40 §, ska ersättningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning. Är anordnarens kostnad lägre, ska hemkommunen i stället ersätta den lägre kostnaden.

När det är fråga om riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de nationella programmen, ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Utbildning vid en fristående gymnasiesärskola

Bidrag från hemkommunen

46 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten som hemkommunen, enligt 35 §, var skyldig att erbjuda utbildning i gymnasiesärskolan vid den tidpunkt när utbildningen påbörjades.

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 47 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 48 §.

47 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1. undervisning,

2. lärverktyg,

3. elevhälsa,

4. måltider,

5. administration,

6. mervärdesskatt, och

7. lokalkostnader.

48 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev som är i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

49 § För utbildning på sådana nationella program och nationella inriktningar som hemkommunen erbjuder ska grundbeloppet bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet, den inriktningen eller ett jämförbart program.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka av de nationella programmen som är jämförbara vid fördelning av resurser.

För utbildning på särskilda varianter och för sådan utbildning som avses i 14 § tredje stycket ska hemkommunen betala det grundbelopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det grundbelopp som hemkommunen ska betala, om eleven, i andra fall än som avses i tredje stycket, har antagits till en utbildning som kommunen inte erbjuder.

Urval

50 § Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola med gymnasiesärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

21 kap. Särskild utbildning för vuxna

Nuvarande lydelse

Kurser

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser.

För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kursplaner.

Föreslagen lydelse

Kurser och gymnasiepoäng

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett gymnasiesärskolearbete.

På gymnasial nivå betecknas kursernas och gymnasiesärskolearbetets omfattning med gymnasiesärskolepoäng.

5 a § För varje kurs ska det finnas en kursplan när det gäller utbildning på grundläggande nivå och en ämnesplan när det gäller utbildning på gymnasial nivå.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kursplaner, ämnesplaner och gymnasiesärskolepoäng. Sådana föreskrifter får innebära att kursplaner eller ämnesplaner inte ska finnas eller att gymnasiesärskolepoäng inte ska beräknas för vissa kurser.

5 b § För en elev som genomför eller fullföljer sin gymnasiesärskoleutbildning inom särskild utbildning för vuxna på gym-

nasial nivå ska det framgå av examensdokumentet om eleven uppnått examensmålen i enlighet med 19 kap. 28 §.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § En vuxen med utvecklingsstörning har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1. är bosatt i landet,

2. saknar sådana kunskaper som utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge, och

3. har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Första stycket gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § En vuxen med utvecklingsstörning har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon

1. är bosatt i landet,

2. saknar sådana kunskaper som

utbildningen i grundsärskolan syftar till att ge, och

3. har förutsättningar att till-

godogöra sig utbildningen.

Första stycket gäller inte intagna i kriminalvårdsanstalt. Av 24 kap. 10 § framgår att Kriminalvården ansvarar för deras utbildning.

Andra vuxna än de som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå får erbjudas utbildning på träningsnivå.

20 § Betyg ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som betygskriterier.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs där betyg ska sättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-

20 § Betyg på kurser i utbildning på grundläggande nivå ska grundas på en bedömning av elevens kunskaper i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i kursplaner som betygskriterier.

Betyg på kurser i utbildning på gymnasial nivå ska grundas på en bedömning av elevens kunska-

mer meddelar föreskrifter om betygskriterier.

per i förhållande till såväl uppställda kunskapsmål i ämnesplaner som kunskapskrav.

Betygskriterier ska finnas för varje kurs i utbildning på grundläggande nivå där betyg ska sättas. Kunskapskrav ska finnas för varje kurs i utbildning på gymnasial nivå där betyg ska sättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om betygskriterier och kunskapskrav

28 kap. Överklagande

Nuvarande lydelse

Beslut av en kommun eller ett landsting

5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

(---)

2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap. 25 §,

(---)

5. skolskjuts enligt 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 19 kap. 20 § första stycket eller 19 kap. 21 §

Föreslagen lydelse

Beslut av en kommun eller ett landsting

5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

(---)

2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap. 46 §,

(---)

5. skolskjuts enligt 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 21 § första stycket eller 18 kap. 22 § första

första stycket,

6. ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §,

(---).

stycket,

6. ekonomiskt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 § och 18 kap. 35 §,

(---).

Beslut av en kommun eller ett landsting

12 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos

Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

(---)

6. placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavare önskar enligt 9 kap. 15 § andra stycket, 10 kap. 30 § andra stycket, 11 kap. 29 § andra stycket eller 19 kap. 19 § andra stycket,

7. behörighet eller mottagande i första hand enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever,

8. tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 18 kap. 8 § andra stycket, (---).

Beslut av en kommun eller ett landsting

12 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos

Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

(---)

6. placering vid en annan skolenhet än den vårdnadshavare önskar enligt 9 kap. 15 § andra stycket, 10 kap. 30 § andra stycket, eller 11 kap. 29 § andra stycket.

7. behörighet eller mottagande i första hand enligt 16 kap. 36 § och 19 kap. 37 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever,

8. tillhörighet till målgruppen för gymnasiesärskolan enligt 18 kap. 10 § andra stycket, (---).

Beslut av en enskild huvudman

13 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

1. behörighet och mottagande enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever, eller (---).

Beslut av en enskild huvudman

13 § Beslut av en enskild huvudman får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd i fråga om

1. behörighet och mottagande enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever eller mottagande enligt 18 kap. 36 § när det gäller en utbildning i gymnasiesärskolan, eller (---).

29 kap. Övriga bestämmelser

Nuvarande lydelse

26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 25 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristående skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.

(---).

Föreslagen lydelse

26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om bestämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 46 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristående skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.

(---).

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 8 kap. 21–23 §§, 9 kap. 19– 21 §§, 10 kap. 37–39 §§, 11 kap. 36–38 §§, 16 kap. 52–55 §§, 17 kap. 31–34 §§ och 19 kap. 25–

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 8 kap. 21–23 §§, 9 kap. 19– 21 §§, 10 kap. 37–39 §§, 11 kap. 36–38 §§, 16 kap. 52–55 §§, 17 kap. 31–34 §§ och 19 kap. 46–

27 §§, när bidraget avser en elev som ges utbildning till följd av 2 och 3 §§ eller med stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 §.

49 §§, när bidraget avser en elev som ges utbildning till följd av 2 och 3 §§ eller med stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 §.

Denna lag träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

Bilaga 4

Poängplan för nationella program i gymnasiesärskolan

Ämne Gymnasiesärskolepoäng

De ämnen som i minst angiven omfattning, ska ingå i de nationella programmen (gymnasiesärskolegemensamma ämnen)

Svenska eller svenska som andraspråk

200

Engelska 100 Matematik 100 Idrott och hälsa 100 Estetisk verksamhet 100 Historia 50 Samhällskunskap 50 Religionskunskap 50 Naturkunskap 50

Ämnen genom vilket programmet får sin karaktär

1 600

Individuellt val 400 Gymnasiesärskolearbete 200

Summa gymnasiesärskolepoäng

3 000

2. Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (2010:2039)

dels att 13 kap. ska upphöra att gälla,

dels att bilagorna 2 och 3 ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1–4 §§ och 8 §, 4 kap. 1–4 §§, 11–12 §§ och 15 §, 5 kap. 1 §, 9 §, 11–13 §§, 16 §, 18 §, 26 § och 30–31 §§, samt 8 kap. 1 §, 4 § och 8 §, 10 kap. 2 §, 4 §, 10 § och 12 § samt 14 kap. 3 §, 7– 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna till 4 kap., 5 kap. och 8 kap. och 10 kap. samt rubrikerna närmast före 8 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till bilaga 1 ska lyda ” Nationella inriktningar på de nationella programmen i gymnasieskolan och programgemensamma ämnen för respektive program”,

dels att det i förordningen ska införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, i 7 kap. 11 § och i 10 kap. 1 a §, avföljande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny bilaga, bilaga 2, av följande lydelse.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förordningens innehåll 1 § Förordningen innehåller följ-

ande kapitel: (---) – utbildning för döva och hörselskadade (10 kap.), (---).

Förordningens innehåll 1 § Förordningen innehåller

följande kapitel: (---) – utbildning för döva och hörselskadade inom gymnasieskolan samt riksrekryterande utbildning inom gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning (10 kap.), (---).

Bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan

Bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan

Nuvarande lydelse

2 § Bestämmelser som gäller enbart gymnasiesärskolan finns i 13 kap. Bestämmelser som gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan finns i 2, 3, 4 kap. 15–20 §§, 9 kap. 9 § och 14 kap. Övriga bestämmelser avser endast gymnasieskolan.

Föreslagen lydelse

2 § Vilka bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan framgår av 13 kap. Övriga bestämmelser avser endast gymnasieskolan.

Definitioner 3 § I förordningen avses med

arbetsplatsförlagt lärande: lärande på ett program som genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan, – fullständigt program: betyg från kurser i en omfattning om 2 500 gymnasiepoäng enligt en individuell studieplan,

– garanterad undervisningstid: den minsta undervisningstid i timmar som eleverna ska erbjudas enligt 16 kap. 18 § skollagen (2010:800),

– gymnasial lärlingsutbildning: utbildning inom ett yrkesprogram som till mer än hälften genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

Definitioner 3 § I förordningen avses med

arbetsplatsförlagt lärande: lärande på ett program som genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan, – fullständigt program: betyg från kurser i en omfattning om 2 500 gymnasiepoäng respektive 3 000 gymnasiesärskolepoäng enligt en individuell studieplan, – garanterad undervisningstid: den minsta undervisningstid i timmar som eleverna ska erbjudas enligt 16 kap. 18 § och 19 kap. 19 §skollagen (2010:800), – gymnasial lärlingsutbildning: utbildning inom ett yrkesprogram eller ett nationellt program inom gymnasiesärskolan som till mer än hälften genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

– gymnasiearbete: en uppgift om 100 gymnasiepoäng som eleverna genomför inom ramen för examensmålen,

– gymnasiegemensamma ämnen: de ämnen som ska ingå i programmen i den omfattning som framgår av bilaga 3 till skollagen,

– gymnasiepoäng: ett mått på studieomfattningen av en kurs,

– karaktärsämnen: de ämnen genom vilka ett program får sin karaktär, – nationella programråd: de nationella programråd för yrkesprogrammen som Statens skolverk ska ansvara för enligt 8 § förordningen (2009:1214) med instruktion för Statens skolverk, – nya kurser: kurser som initieras av huvudmän eller av andra intressenter enligt 6 § och som Statens skolverk har meddelat föreskrifter om enligt 4 §, – programfördjupning: sådana ämnen eller kurser som inom examensmålen kompletterar de gymnasiegemensamma och programgemensamma ämnena och som Skolverket meddelat föreskrifter om enligt 4 kap. 5 §,

– gymnasiearbete respektive gymnasiesärskolearbete: en uppgift om 100 gymnasiepoäng respektive 200 gymnasiesärskolepoäng som eleverna genomför inom ramen för examensmålen, – gymnasiegemensamma respektive gymnasiesärskolegemensamma ämnen: de ämnen som ska ingå i programmen i den omfattning som framgår av bilaga 3 respektive bilaga 4 till skollagen, – gymnasiepoäng respektive gymnasiesärskolepoäng: ett mått på studieomfattningen av en kurs, – karaktärsämnen: de ämnen genom vilka ett program får sin karaktär, – nationella programråd: de nationella programråd för yrkesprogrammen som Statens skolverk ska ansvara för enligt 8 § förordningen (2009:1214) med instruktion för Statens skolverk, – nya kurser: kurser som initieras av huvudmän eller av andra intressenter enligt 6 § och som Statens skolverk har meddelat föreskrifter om enligt 4 §, – programfördjupning: sådana ämnen eller kurser som inom examensmålen kompletterar de gymnasiegemensamma respektive gymnasiesärskolegemensamma och programgemensamma ämnena och som

Skolverket meddelat föreskrifter om enligt 4 kap. 5 §,

– programgemensamma ämnen: kurser i gymnasiegemensamma ämnen utöver den omfattning som anges i bilaga 3 till skollagen eller andra kurser och som ska läsas av alla elever på programmet,

– riksrekryterande utbildning: en utbildning till vilken sökande från hela landet ska tas emot i första hand, – studieväg: det program, och i förekommande fall den inriktning, den gymnasiala lärlingsutbildning eller den särskilda variant som eleven går på,

– särskild variant: en utbildning som enligt 5 kap. 1 § får avvika från vad som annars gäller för nationella program, – yrkesutgång: en benämning för en viss yrkeskompetens till vilken en kombination av kurser inom yrkesprogrammens programfördjupning leder, – yrkesämnen: yrkesinriktade karaktärsämnen.

– programgemensamma ämnen: kurser i gymnasiegemensamma och gymnasiesärskolegemensamma ämnen utöver den omfattning som anges i bilaga 3 och bilaga 4 till skollagen eller andra kurser och som ska läsas av alla elever på programmet, – riksrekryterande utbildning: en utbildning till vilken sökande från hela landet ska tas emot i första hand, – studieväg: det program, och i förekommande fall den inriktning, den gymnasiala lärlingsutbildning eller den särskilda variant som eleven går på, – särskild variant: en utbildning som enligt 5 kap. 1 § får avvika från vad som annars gäller för nationella program, – yrkesutgång: en benämning för en viss yrkeskompetens till vilken en kombination av kurser inom yrkesprogrammens programfördjupning leder, – yrkesämnen: yrkesinriktade karaktärsämnen.

Ämnesplaner 4 § Enligt 16 kap. 21 § skolla-

gen (2010:800) ska det för varje ämne finnas en ämnesplan. Den ska ge utrymme för läraren och eleverna att själva planera undervisningen.

Av ämnesplanen ska följande framgå:

Ämnesplaner 4 § Enligt 16 kap. 21 § och

19 kap. 21 § skollagen (2010:800) ska det för varje ämne finnas en ämnesplan. Den ska ge utrymme för läraren och eleverna att själva planera undervisningen.

Av ämnesplanen ska följande framgå:

– ämnets syfte, – varje kurs som ingår i ämnet, – det centrala innehållet för varje kurs, – hur många gymnasiepoäng som varje kurs omfattar, och – kunskapskraven för varje kurs.

Förutom när det gäller de gymnasiegemensamma ämnena får Statens skolverk meddela föreskrifter om ämnesplaner. Av föreskrifterna får det framgå att vissa kurser eller ämnen bara får anordnas på vissa utbildningar.

– ämnets syfte, – varje kurs som ingår i ämnet, – det centrala innehållet för varje kurs, – hur många gymnasiepoäng som varje kurs omfattar, och – kunskapskraven för varje kurs.

Förutom när det gäller de gymnasiegemensamma ämnena i gymnasieskolan får Statens skolverk meddela föreskrifter om ämnesplaner. Av föreskrifterna får det framgå att vissa kurser eller ämnen bara får anordnas på vissa utbildningar.

Lokala programråd 8 § För yrkesprogrammen ska

det finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Lokala programråd 8 § För yrkesprogrammen i

gymnasieskolan ska det finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan mellan skola och arbetsliv.

Gymnasiesärskolans nationella program ska ingå i de lokala programråden för motsvarande program i gymnasieskolan.

4 kap. Utbildningens innehåll och omfattning i gymnasieskolan

4 kap. Utbildningens innehåll och omfattning

Nationella program

Nuvarande lydelse

1 § Ett nationellt program inom gymnasieskolan består av

– gymnasiegemensamma

Nationella program

Föreslagen lydelse

1 § Ett nationellt program inom gymnasieskolan och inom gymnasiesärskolan består av – gymnasiegemensamma

ämnen,

– programgemensamma ämnen, – i förekommande fall för inriktningen gemensamma karaktärsämneskurser, – programfördjupning,

– kurser inom det individuella valet, och – gymnasiearbete.

Bestämmelser om utbildningens omfattning finns i bilaga 3 till skollagen (2010:800) och i bilaga 1 till denna förordning.

(---)

respektive gymnasiesärskolegemensamma ämnen, – programgemensamma ämnen, – i förekommande fall för inriktningen gemensamma karaktärsämneskurser, – programfördjupning, respektive inom gymnasiesärskolan programfördjupning eller programbreddning, – kurser inom det individuella valet, och – gymnasiearbete respektive gymnasiesärskolearbete.

Bestämmelser om utbildningens omfattning finns i bilaga 3 och 4 till skollagen (2010:800) och i bilaga 1 och 2 till denna förordning.

(---)

Nationella inriktningar 2 § De nationella inriktningarna

framgår av bilaga 1.

(---)

Nationella inriktningar 2 § De nationella inriktningarna

i gymnasieskolan framgår av bilaga 1. De nationella inriktningarna i gymnasiesärskolan framgår av bilaga 2.

(---)

Gymnasial lärlingsutbildning 3 § Gymnasial lärlingsutbildning

får börja det första läsåret inom alla yrkesprogram.

Gymnasial lärlingsutbildning 3 § Gymnasial lärlingsutbildning

får börja det första läsåret inom alla yrkesprogram i gymnasieskolan.

Gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan får börja det första, andra, tredje eller fjärde läsåret inom de nationella program i gymnasiesärskolan som framgår av 19 kap. 9 § skollagen (2010:800) .

Gymnasiearbete 4 § Rektorn ska för varje elev

utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiearbetet.

Gymnasiearbete och

gymnasiesärskolearbete

4 § Rektorn ska för varje elev utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet.

Svenska som andraspråk 11 § En elev som har ett annat

språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Svenska som andraspråk 11 § En elev som har ett annat

språk än svenska som modersmål får läsa svenska som andraspråk som gymnasiegemensamt respektive gymnasiesärskolegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Arbetsplatsförlagt lärande 12 § Arbetsplatsförlagt lärande

ska förekomma på alla yrkesprogram i minst 15 veckor. En elev som går på gymnasial lärlingsutbildning ska i stället genomföra minst hälften av sin utbildning som arbetsplatsförlagt lärande. Varje vecka som genomförs på en arbetsplats ska anses motsvara 23 timmars garanterad undervisningstid. Huvudmannen får besluta att arbetsplatsförlagt lärande ska finnas på högskoleförberedande program och får då också besluta om i vilken omfattning.

Huvudmannen ansvarar för att skaffa platser för det arbetsplatsförlagda lärandet och att detta uppfyller de krav som finns för utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av

Arbetsplatsförlagt lärande 12 § Arbetsplatsförlagt lärande

ska förekomma på alla yrkesprogram i gymnasieskolan i minst 15 veckor och på alla nationella program i gymnasiesärskolan i minst 22 veckor. En elev som går på gymnasial lärlingsutbildning ska i stället genomföra minst hälften av sin utbildning som arbetsplatsförlagt lärande. Varje vecka som genomförs på en arbetsplats ska i gymnasieskolan anses motsvara 23 timmars garanterad undervisningstid och i gymnasiesärskolan anses motsvara 24 timmars garanterad undervisningstid. Huvudmannen får besluta att arbetsplatsförlagt lärande ska finnas på högskoleförberedande program och får då också besluta om i vilken omfattning.

kurser ska förläggas till arbetsplatser och om hur fördelningen över läsåren ska göras.

Rektorn får enligt 19 kap. 10 § andra stycket skollagen (2010:800) besluta att praktik ska finnas även på gymnasiesärskolans träningsprogram och får då också besluta om i vilken omfattning.

Huvudmannen ansvarar för att skaffa platser för det arbetsplatsförlagda lärandet och att detta uppfyller de krav som finns för utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av kurser ska förläggas till arbetsplatser och om hur fördelningen över läsåren ska göras.

15 § I 15 kap. 19 § skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning(---).

15 § I 15 kap. 19 § och 18 kap. 19 §skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning (---).

5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen i gymnasieskolan

5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen

Särskilda varianter 1 § En särskild variant är en

utbildning inom ett nationellt program där hela eller delar av det sammantagna utrymmet för en nationell inriktning och för programfördjupning på ett nationellt program avviker från vad som annars gäller. Avvikelsen ska omfatta minst 300 gymnasiepoäng. (---)

Särskilda varianter 1 § En särskild variant är en

utbildning inom ett nationellt program där hela eller delar av det sammantagna utrymmet för en nationell inriktning och för programfördjupning på ett nationellt program avviker från vad som annars gäller. Avvikelsen ska omfatta minst 300 gymnasiepoäng respektive minst 400 gymnasiesärskolepoäng. (---)

Handläggning och beslut

9 § Berörda nationella programråd ska höras om ansökan avser yrkesprogram.

Handläggning och beslut

9 § Berörda nationella programråd ska höras om ansökan avser yrkesprogram eller ett nationellt program i gymnasiesärskolan.

11 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska innehålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning. (---)

11 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket och 19 kap. 45 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska innehålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning. (---)

Gemensamma bestämmelser om andra riksrekryterande utbildningar än idrottsutbildningar

Förutsättningar

12 § Riksrekrytering enligt 19 och 21 §§ ska beslutas för nationella program, nationella inriktningar, särskilda varianter och gymnasiala lärlingsutbildningar om det finns

1. en nationell efterfrågan på de kunskaper och färdigheter som utbildningen ger,

2. ett nationellt intresse av att elever ska kunna rekryteras från hela landet, eller

3. ett nationellt intresse av att enskilda elevers behov av kunskaper och färdigheter kan tillgodoses.

Förutom det som anges i första stycket ska

Gemensamma bestämmelser om andra riksrekryterande utbildningar än idrottsutbildningar

Förutsättningar

12 § Riksrekrytering inom gymnasieskolan enligt 19 och 21 §§ ska beslutas för nationella program, nationella inriktningar, särskilda varianter och gymnasiala lärlingsutbildningar om det finns

1. en nationell efterfrågan på de kunskaper och färdigheter som utbildningen ger,

2. ett nationellt intresse av att elever ska kunna rekryteras från hela landet, eller

3. ett nationellt intresse av att enskilda elevers behov av kunskaper och färdigheter kan tillgodoses.

1. utbildningen vara av god kvalitet,

2. kostnaden för utbildningen vara rimlig i förhållande till utbildningens syfte och kostnaden för annan gymnasial utbildning, och

3. uppställda behörighetskrav och urvalsgrunder uppfylla kraven i 15 § respektive 16 §.

Riksrekrytering inom gymnasiesärskolan ska beslutas för nationella program, nationella inriktningar, särskilda varianter och gymnasiala lärlingsutbildningar inom gymnasiesärskolan om

1. utbildningen endast är möjlig att inrätta på få orter i landet, eller

2. enskilda elevers behov av kunskaper och färdigheter inte annars kan tillgodoses.

Förutom det som anges i första och andra styckena ska

1. utbildningen vara av god kvalitet,

2. kostnaden för utbildningen vara rimlig i förhållande till utbildningens syfte och kostnaden för annan gymnasial utbildning, och

3. uppställda behörighetskrav

och urvalsgrunder uppfylla kraven i 15 § respektive 16 §.

Förutsättningar för egna examensmål och andra avvikelser

13 § Enligt 16 kap. 13 § skollagen (2010:800) får Statens skolverk besluta att en utbildning får avvika från vad som annars gäller för nationella program i fråga om struktur, innehåll och examensmål. Från den omfattning av de gymnasiegemensamma ämnena som framgår av bilaga 3 till skollagen får dock inte någon avvikelse beslutas.

Förutsättningar för egna examensmål och andra avvikelser

13 § Enligt 16 kap. 13 § och 19 kap. 14 §skollagen (2010:800) får Statens skolverk besluta att en utbildning får avvika från vad som annars gäller för nationella program i fråga om struktur, innehåll och examensmål. Från den omfattning av de gymnasiegemensamma ämnena som framgår av bilaga 3 till skollagenrespektive den omfattning av de gymnasiesärskolegemensamma ämnena som framgår av bilaga 4

Eget examensmål för en viss riksrekryterande utbildning ska beslutas om

1. den till sitt innehåll i allt väsentligt avviker från ett nationellt programs examensmål, och

2. det finns synnerliga skäl för avvikelsen och utbildningen ryms inomgymnasieskolans kompetensområde.

till skollagen får dock inte någon avvikelse beslutas.

Eget examensmål för en viss riksrekryterande utbildning ska beslutas om

1. den till sitt innehåll i allt väsentligt avviker från ett nationellt programs examensmål, och

2. det finns synnerliga skäl för avvikelsen och utbildningen ryms inomgymnasieskolans respektive gymnasiesärskolans kompetensområde.

Urval

16 § Vid urval bland behöriga sökande får, förutom till betygen, hänsyn tas till ett prov för bedömning av den sökandes färdigheter eller kunskaper inom det ämne eller ämnesområde som den riksrekryterande utbildningen är inriktad mot.

Urval

16 § Vid urval bland behöriga sökande inom gymnasieskolan får, förutom till betygen, hänsyn tas till ett prov för bedömning av den sökandes färdigheter eller kunskaper inom det ämne eller ämnesområde som den riksrekryterande utbildningen är inriktad mot.

Vid urval till riksrekryterande utbildning inom gymnasiesärskolan gäller 7 kap. 11 §.

18 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska innehålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning.

Beloppet ska varje år räknas upp med det skolindex som har föreskrivits enligt förordningen (1993:167) om skolindex.

18 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket och 19 kap. 45 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska innehålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning.

Beloppet ska varje år räknas upp med det skolindex som har föreskrivits enligt förordningen (1993:167) om skolindex.

Urval

26 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbildningen. Vid urval till programmen gäller 7 kap.

Urval

26 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbildningen. Vid urval till programmen gäller för gymnasieskolan 7 kap. 1–10 §§ och för gymnasiesärskolan 7 kap. 11 §.

Urval

30 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbildningen. Vid urval till programmen gäller 7 kap.

Urval

30 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbildningen. Vid urval till programmen gäller för gymnasieskolan 7 kap. 1–10 §§ och för gymnasiesärskolan 7 kap. 11 §.

Specialidrott 31 § Ämnesplanen för specialid-

rott får bara tillämpas inom idrottsutbildningar vid riksidrottsgymnasium eller nationellt godkända idrottsutbildningar. Specialidrott får ingå med 200 gymnasiepoäng i programfördjupningen och med 200 gymnasiepoäng i det individuella valet. Dessutom får ämnet läsas som utökat program med högst 300 gymnasiepoäng.

Specialidrott 31 § Ämnesplanen

för

specialidrott får bara tillämpas inom idrottsutbildningar vid riksidrottsgymnasium eller nationellt godkända idrottsutbildningar. Specialidrott får ingå med 200 gymnasiepoäng respektive 300 gymnasiesärskolepoäng i programfördjupningen och med 200 gymnasiepoäng respektive 300 gymnasiesärskolepoäng i det individuella valet. Dessutom får ämnet läsas som utökat program med högst 300 gymnasiepoäng respektive 400 gymnasiesärskolepoäng.

7 kap. Behörighet, urval och förfarande vid antagning

Urval till nationella program i gymnasiesärskolan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Om antalet platser på ett

nationellt program i gymnasiesärskolan är färre än antalet sökande ska den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ges företräde vid urval till utbildningen.

Nuvarande lydelse

8 kap. Betyg, gymnasieexamen och prövning

Föreslagen lydelse

8 kap. Betyg, gymnasieexamen, gymnasiesärskoleexamen och prövning

Betyg

Betygssättning av gymnasiearbetet

1 §

Betyg på gymnasiearbetet ska beslutas av läraren efter att en medbedömare som har erfarenhet av det kunskapsområde som gymnasiearbetet avser har yttrat sig.

När gymnasiearbetet helt eller delvis har genomförts som arbetsplatsförlagt lärande ska handledaren vara medbedömare.

För en elev på ett yrkesprogram ska medbedömaren ha

Betyg

Betygssättning av gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet

1 §

Betyg på gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet ska beslutas av läraren efter att en medbedömare som har erfarenhet av det kunskapsområde som gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet avser har yttrat sig.

När gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet helt eller delvis har genomförts som arbetsplatsförlagt lärande ska handledaren vara medbedömare.

För en elev på ett yrkesprogram ska medbedömaren ha

erfarenhet av det yrkesområde som gymnasiearbetet avser.

erfarenhet av det yrkesområde som gymnasiearbetet avser.

Gymnasieexamen 4 § Enligt 16 kap. 26 § skollagen

(2010:800) ska gymnasieexamen utfärdas om en elev i gymnasieskolan har fått betyg från en utbildning som omfattar minst 2 500 gymnasiepoäng på ett nationellt program och eleven har uppfyllt de övriga villkor som anges 16 kap.27 och 28 §§skollagen och i denna förordning.

Gymnasieexamen får inte utfärdas om en elev följer ett reducerat program.

Gymnasieexamen

och

gymnasiesärskoleexamen

4 § Enligt 16 kap. 26 § skollagen (2010:800) ska gymnasieexamen utfärdas om en elev i gymnasieskolan har fått betyg från en utbildning som omfattar minst 2 500 gymnasiepoäng på ett nationellt program och eleven har uppfyllt de övriga villkor som anges 16 kap.27 och 28 §§skollagen och i denna förordning.

Gymnasieexamen får inte utfärdas om en elev följer ett reducerat program.

Enligt 19 kap. 28 § skollagen (2010:800) ska det av examensdokument inom gymnasiesärskolan framgå att en elev på ett nationellt program inom gymnasiesärskolan har uppnått examensmålen.

Dokument

Betygskatalog

8 § Beslut om betyg ska dokumenteras i en betygskatalog.

Med beslut om betyg avses

1. att sätta betyg efter varje avslutad kurs och på gymnasiearbete eller efter prövning, både när det gäller den som är elev i gymnasieskolan och när det gäller den som inte är det, och

Dokument

Betygskatalog

8 § Beslut om betyg ska dokumenteras i en betygskatalog.

Med beslut om betyg avses

1. att sätta betyg efter varje avslutad kurs och på gymnasiearbete respektive gymnasiesärskolearbetet eller efter prövning, både när det gäller den som är elev i gymnasieskolan och när det gäller den som inte är det, och

2. att inte sätta betyg enligt 15 kap. 27 § skollagen (2010:800). Sådana beslut markeras i betygskatalogen med ett horisontellt streck.

Betygen ska genast kunna sammanställas för varje enskild elev .

Rektorn ansvarar för att betygskatalogen förs.

2. att i gymnasieskolan inte sätta betyg enligt 15 kap. 27 § skollagen (2010:800). Sådana beslut markeras i betygskatalogen med ett horisontellt streck.

Betygen ska genast kunna sammanställas för varje enskild elev .

Rektorn ansvarar för att betygskatalogen förs.

Nuvarande lydelse

10 kap. utbildning för döva och hörselskadade

Föreslagen lydelse

10 kap. utbildning för döva och hörselskadade inom

gymnasieskolan samt riksrekryterande utbildning inom gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning

1 a § Örebro kommun får i sin

gymnasiesärskola anordna utbildning för elever från hela landet

1. med utvecklingsstörning i kombination med synskada ytterligare funktionsnedsättningar (Rg-sär syn),

2. med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada (Rg-sär D/H).

Utbildningarna kallas riksrekryterande utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning (Rg-sär).

2 § Utbildningen för döva och hörselskadade ska så långt det är möjligt integreras med motsvarande utbildning i gymnasieskolan.

2 § Utbildningen för döva och hörselskadade inom gymnasieskolan ska så långt det är möjligt integreras med motsvarande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningen för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning ska så långt det är möjligt integreras med motsvarande utbildning i gymnasiesärskolan.

4 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om nödvändiga avvikelser från läroplanen, examensmålen, ämnesplanerna och poängplanen för nationella program i gymnasieskolan i bilaga 3 till skollagen (2010:800) för utbildning som avses i detta kapitel.

4 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om nödvändiga avvikelser från läroplanen, examensmålen, ämnesplanerna och poängplanen för nationella program i gymnasieskolan respektive i gymnasiesärskolan i bilaga 3 respektive i bilaga 4 till skollagen (2010:800) för utbildning som avses i detta kapitel.

Interkommunal ersättning 10 § Om Örebro kommun har

antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen på riksgymnasiet för döva (RGD) eller riksgymnasiet för hörselskadade (RGH), har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.

Interkommunal ersättning 10 § Om Örebro kommun har

antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen på riksgymnasiet för döva (RGD) eller riksgymnasiet för hörselskadade (RGH), eller i utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning, har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.

Övriga regler om gymnasieskolan

12 § De bestämmelser i denna förordning som gäller för gymnasieskolan i övrigt ska tillämpas även i fråga om utbildning för döva och hörselskadade, om inte något annat särskilt anges.

Övriga regler om gymnasieskolan respektive om

gymnasiesärskolan

12 § De bestämmelser i denna förordning som gäller för gymnasieskolan i övrigt ska tillämpas även i fråga om utbildning för döva och hörselskadade, om inte något annat särskilt anges.

De bestämmelser i denna förordning som gäller för gymnasiesärskolan i övrigt ska tillämpas även i fråga om utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning, om inte något annat särskilt anges.

13 kap. Gymnasiesärskolan

Bestämmelser som är gemensamma för gymnasiesärskolan och gymnasieskolan

Bestämmelser i 1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I 1 kap. gäller 1, 2 §, 4 §, 6 § och 8 § både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 3 § gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan, utom definitionerna av yrkesutgång och yrkesämnen som bara gäller gymnasieskolan.

Bestämmelser i 2 kap. Huvudmän och 3 kap. Lärotider för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan

2 § Bestämmelserna i 2 och 3 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 4 kap. Utbildningens innehåll och omfattning

3 § I 4 kap. gäller 1–6 §§, 11–21 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 7 § gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan, utom punkt 3 i andra stycket som bara gäller gymnasieskolan.

Bestämmelser i 5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen

4 § I kap. 5 gäller 1–5 §§, 9–13 §§, 15–20 §§ och 23–31 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 14 § gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan, utom tredje stycket som bara gäller gymnasieskolan.

Bestämmelser i 7 kap. Behörighet, urval och förfarandet vid antagning

5 § Av 7 kap. 11 § framgår hur urval till de nationella programmen i gymnasiesärskolan ska göras.

Bestämmelser i 8 kap. Betyg, gymnasieexamen, gymnasiesärskoleexamen och prövning

6 § I 8 kap. gäller 1–2 §§, 4 §, 8-9 §§ och 28 § både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelse i 9 kap. Stödåtgärder

7 § I 9 kap. gäller 9 § både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 10 kap. utbildning för döva och hörselskadade inom gymnasieskolan samt riksrekryterande utbildning inom gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning

8 § I 10 kap. gäller 1 a § i gymnasiesärskolan. Bestämmelserna i 2 §, 4 § och 8- 12 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 12 kap. Elever

9 § I 12 kap. gäller 1–5 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

14 kap. Bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och gymnasiesärskolor

10 § Bestämmelserna i 14 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

15 kap. Övriga bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 15 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

14 kap. Bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och gymnasiesärskolor

Nuvarande lydelse

Grundbelopp 3 § I 16 kap. 53 §, i 17 kap. 32 §

och 19 kap. 26 § skollagen (2010:800) anges vilka kostnadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymnasiesärskola. (---)

Föreslagen lydelse

Grundbelopp

3 § I 16 kap. 53 §, i 17 kap. 32 §

och 19 kap. 47 §skollagen (2010:800) anges vilka kostnadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymnasiesärskola. (---)

Tilläggsbelopp 7 §

Med tilläggsbelopp enligt 16 kap. 54 §, 17 kap. 34 § och 19 kap. 27 §skollagen (2010:800) avses ersättning för assistenthjälp, anpassning av lokaler eller andra extraordinära stödåtgärder som inte har anknytning till den vanliga undervisningen och ersättning för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

Tilläggsbelopp 7 §

Med tilläggsbelopp enligt 16 kap. 54 §, 17 kap. 34 § och 19 kap. 48 §skollagen (2010:800) avses ersättning för assistenthjälp, anpassning av lokaler eller andra extraordinära stödåtgärder som inte har anknytning till den vanliga undervisningen och ersättning för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

Omfattningen av bidragsberättigad gymnasieutbildning

8 § Bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola enligt 16 kap. 52 § skollagen (2010:800) ska lämnas i en omfattning som minst motsvarar en fullständig gymnasieutbildning (2 500 gymnasiepoäng).

Om elevens hemkommun fördelar ytterligare resurser i en kommunal skola för elever som har rätt till utökat program för att uppnå grundläggande behörighet till högskoleutbildning inom ett yrkesprogram, ska bidrag lämnas till den enskilda huvudmannen också för de kurser utöver 2 500 gymnasiepoäng som en elev läser för att uppnå sådan behörighet inom ett yrkesprogram.

Omfattningen av bidragsberättigad gymnasieutbildning

respektive gymnasiesärskoleutbildning

8 § Bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymnasiesärskola enligt 16 kap. 52 § respektive 19 kap. 46 §skollagen (2010:800) ska lämnas i en omfattning som minst motsvarar en fullständig gymnasieutbildning (2 500 gymnasiepoäng) respektive en fullständig gymnasiesärskoleutbildning (3 000 gymnasiesärskolepoäng).

Om elevens hemkommun fördelar ytterligare resurser i en kommunal gymnasieskola för elever som har rätt till utökat program för att uppnå grundläggande behörighet till högskoleutbildning inom ett yrkesprogram, ska bidrag lämnas till den enskilda huvudmannen också för de kurser utöver 2 500 gymnasiepoäng som en elev läser för att uppnå sådan behörighet inom ett yrkesprogram.

Riksprislistan 9 § Statens skolverk får meddela

föreskrifter om vilka belopp som en kommun eller ett landsting ska betala till en enskild huvudman per elev, program och inriktning, när det gäller det grundbelopp som avses i 16 kap 55 § tredje stycket (riksprislistan) och 19 kap. 26 § tredje stycket samt den ersättning som

Riksprislistan 9 § Statens skolverk får meddela

föreskrifter om vilka belopp som en kommun eller ett landsting ska betala till en enskild huvudman per elev, program och inriktning, när det gäller det grundbelopp som avses i 16 kap 55 § tredje stycket (riksprislistan) och 19 kap. 49 § andra och fjärde styckena samt

avses i 17 kap. 35 § andra stycket 2 skollagen (2010:800). (---)

den ersättning som avses i 17 kap. 35 § andra stycket 2 skollagen (2010:800). (---)

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Nationella inriktningar på de nationella programmen och programgemensamma ämnen för respektive poäng

(---).

Föreslagen lydelse

Nationella inriktningar på de nationella programmen i

gymnasieskolan och

programgemensamma ämnen för respektive poäng

(---).

Bilaga 2

Nationella inriktningar på de nationella programmen i gymnasiesärskolan och programgemensamma ämnen för respektive poäng

Nationella program

Omfattning i gymnasiesärskol epoäng för de programgemensa mma ämnena i ett program

Nationella inriktningar

1. Administration, handel och varuhantering

Arbetsmiljö och säkerhet

100 Media, information och kommunikation

Bransch och

produkt- kunskap

200 Service inom handel

Försäljning och

kundservice

200 Transport och godshantering

2. Estetiska verksamheter

Arbetsmiljö och säkerhet

100 Barns lärande och skapande

Estetisk

orientering

200 Dans och teater

Kulturhistoria 100 Estetik och

media Konst och formgivning Musik

3. Fastighet, anläggning och bygg

Arbetsmiljö och säkerhet

100 Fastighet och byggnationer

Byggnader och

anläggningar

200 Fritids- och idrottsanläggningar

Service och 100 Mark och

bemötande anläggning

Måleri

4. Fordonsvård och transport

Arbetsmiljö

och säkerhet

100 Fordon och

mobila maskiner

Fordon och transporter i samhället

100 Kaross och lack

Fordonsteknik 100 Transport och

godshantering

Service och bemötande

100 Verkstadsteknik

Verktygs- och materialhantering

100

5. Hantverk och produktion

Arbetsmiljö

och säkerhet

100 Industriell produktion

Hantverkskunskap och skapande

200 Snickeri

Service och bemötande

100 Textil design

Övriga hantverk

6. Hotell, restaurang och bageri

Arbetsmiljö

och säkerhet

100 Bageri och

konditori

Hygienkunskap 100 Hotellservice och marknadsföring

Livsmedelskunskap

200 Kök och matsal

Service och bemötande

100 Matlagning

7. Hälsa, vård och omsorg

Arbetsmiljö

och säkerhet

100 Barn och unga

Fritid och hälsa

Kost och hälsa 200 Mat i omsorgen

Människan–

behov och villkor i olika åldrar

200 Äldre

Service och

bemötande

100

8. Samhälle och språk

Arbetsliv 100 Media, information och kommunikation

Lagar och

bestämmelser

200 Natur och samhälle

Språk och

kultur

200 Samhällsorientering Språk

9. Skog, mark och djur

Arbetsmiljö och säkerhet

100 Djur, fiske och vattenvård

Natur och miljö 200 Mark och

anläggning

Naturbruk 200 Skog och

lantbruk Trädgård

3. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 och 9 a §§ samt 3 kap. 6 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen införs två nya paragrafer, 2 kap. 9 b-c §§ av följande lydelse.

1 kap. allmänna bestämmelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Programmål

3 § I programmål anges de närmare målen för grundläggande särvux.

I annan förordning finns bestämmelser om programmålen.

För gymnasial särvux gäller programmålen för gymnasiesärskolans nationella program. Från dessa mål får de avvikelser göras som betingas av vuxenutbildningens karaktär.

Mål

3 § Programmålen för särskild

utbildning för vuxna på grundläggande nivå finns i annan förordning.

Målen för särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå finns i ämnesplanerna.

2 kap. Utbildningen

Nuvarande lydelse Kurser

1 § Kurser inom grundläggande särvux får delas upp på flera delkurser. En delkurs får inte

Föreslagen lydelse Kurser

1 § Kurser inom särskild utbildning för vuxna får delas upp på flera delkurser.

omfatta mindre än 45 timmar.

En kurs inom gymnasial särvux får inte delas upp på delkurser.

En delkurs inom särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå ska omfatta minst 45 timmar.

En delkurs inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska motsvara minst 25 gymnasiesärskolepoäng.

9 a § Gymnasial särvux får förekomma i alla ämnen som får finnas på ett nationellt program inom gymnasiesärskolan med undantag av idrott och hälsa.

9 a § Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå får förekomma som kurser inom alla ämnen som får finnas på ett nationellt program inom gymnasiesärskolan med undantag av idrott och hälsa samt specialidrott. Dessutom får gymnasiesärskolearbete förekomma.

Därutöver får särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå förekomma som kurser med syftet att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den som utbildningen ska ge.

9 b § I särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå får orienteringskurser inrättas.

En orienteringskurs ska ha ett eller flera av följande syften – medverka till väl underbyggda beslut om studie- och yrkesval, – ge ökade studietekniska färdigheter, – utgöra en introduktion till kurser inom olika kunskapsområden, – ge tillfälle till bedömning av en elevs kunskaper i förhållande till mål och kunskapskrav.

En orienteringskurs får inte överstiga 100 gymnasiesärskolepoäng.

9 c § En kurs inom särskild

utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska ha samma antal gymnasiesärskolepoäng som motsvarande kurs i gymnasiesärskolan.

3 kap. Elever

Nuvarande lydelse

Urval mellan behöriga sökande till gymnasial särvux

6 § Om antalet platser är mindre än antalet behöriga sökande till en kurs inom gymnasial särvux skall företräde ges dem som har störst behov av utbildningen.

Vid urvalet skall det särskilt beaktas att sökande – inte tidigare deltagit i motsvarande utbildning, – har behov av utbildningen för pågående eller planerad yrkesverksamhet eller står inför yrkesval.

Föreslagen lydelse

Urval mellan behöriga

sökande till särskild utbildning

för vuxna på gymnasial nivå

6 § Om antalet platser är mindre

än antalet behöriga sökande till en kurs inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska företräde ges till den som

1. inte tidigare deltagit i mot-

svarande utbildning,

2. önskar fullfölja studier som

den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan,

3. önskar fullfölja studier som

påbörjats inom gymnasiesärskolan,

4. behöver utbildningen för

pågående yrkesverksamhet, eller

5. behöver utbildningen för

planerat eller kommande yrkseval.

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

4. Förslag om ändring i studiehjälpsförordningen (2000:655)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiehjälpsförordningen (2000:655) att 2 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

2 kap. Studiehjälp

Nuvarande lydelse Vem som kan få studiehjälp

1 § Studiehjälp får lämnas till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som anges i avdelning A i bilagan till denna förordning.

Det finns särskilda bestämmelser om studier utomlands i 15–17 §§.

Föreslagen lydelse Vem som kan få studiehjälp

1 § Studiehjälp får lämnas till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som anges i avdelning A i bilagan till denna förordning.

Studiehjälp i form av inackorderingstillägg får även lämnas till studerande i gymnasiesärskolan.

Det finns särskilda bestämmelser om studier utomlands i 15–17 §§.

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

1. Inledning

I detta inledande kapitel redovisas översiktligt utredningens uppdrag, utredningens arbete samt till utredningen relaterat lagstiftningsarbete. Slutligen ges vissa läsanvisningar.

1.1. Uppdrag

Enligt uppdraget (dir. 2009:84) ska utredningen föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan. En principiell utgångspunkt ska vara att gymnasiesärskolans utbildningar ska kunna anpassas individuellt inom ramen för de olika studievägarna. Utredningens förslag ska vara anpassat till strukturen för den reformerade gymnasieskola som införs hösten 2011 som en konsekvens av regeringens propositionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199). Utredningen ska även utreda vilka konsekvenser förslagen får för vuxenutbildning för personer med utvecklingsstörning på gymnasial nivå och föreslå nödvändiga förändringar samt utreda behovet av en mer breddad utbildning för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Utredningen ska därutöver bl.a. analysera konsekvenserna av ett eventuellt införande av en utökad rätt för gymnasiesärskolans elever att studera i en annan kommun än hemkommunen eller vid motsvarande utbildning i fristående gymnasiesärskola. Vidare ska utredningen analysera konsekvenserna av en utvidgning av målgruppen för den riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildningen för döva och hörselskadade elever i Örebro till att omfatta även elever med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning.

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2010:27) ska utredningen dessutom bedöma om nuvarande bestämmelser om urval och antagning i gymnasiesärskolan behöver ändras. Detta bl.a. mot bakgrund av elevernas inflytande och hur bestämmelserna i övrigt svarar mot den berörda

elevgruppens behov. Utredningen ska också bedöma om det är möjligt att bestämma bidragsbeloppen för utbildning i fristående gymnasiesärskolor efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till program eller inriktning på motsvarande sätt som för gymnasieskolan, och om riksprislistan ska ange ersättningsbelopp för varje nationellt program i gymnasiesärskolan.

Utredningens direktiv återfinns i sin helhet i bilaga 1 och 2.

1.2. Utredningens arbete

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Min ambition har varit att på detta sätt lyssna och lära, men också att successivt under arbetets gång kommunicera utredningens överväganden och därigenom pröva olika tankegångar tillsammans med de parter som berörs av utredningens förslag. För att uppnå detta har, utöver den expertgrupp regeringen utsett, knutits flera referensgrupper till utredningen. Därutöver har möten genomförts med olika målgrupper. Diskussionerna i de olika grupperna har varit givande och konstruktiva. Utredningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa seminarier och konferenser. I det följande redovisas ett urval av de aktiviteter utredningen har genomfört eller deltagit i.

Den expertgrupp som regeringen utsett som stöd i arbetet har bestått av representanter för Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet samt Arbetsförmedlingen, Skolverket, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Sveriges kommuner och landsting (SKL). Dessutom har två forskare ingått i gruppen. Expertgruppen har haft åtta möten, varav ett tvådagarsinternat. Gruppen har bidragit med stor erfarenhet och överblick samt inte minst kloka synpunkter på förslag till texter.

En referensgrupp med företrädare för olika organisationer har bestått av företrädare för Autism och Aspergerförbundet, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Lärarnas riksförbund (LR), Lärarförbundet, Riksförbundet Attention, Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), Sveriges skolledarförbund, och Synskadades riksförbund (SRF). Ytterligare någon eller några organisationer inbjöds att delta, men tackade nej. Gruppen har träffats fem gånger.

En skola-arbetslivsgrupp har bestått av företrädare för Arbetsförmedlingen och Tillväxtverket samt Almega, Företagarna, Kommunal, Samhall, Svensk Handel, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Särskolans och specialskolans yrkesvägledares ideella förening (SYVI). Även till denna grupp inbjöds ytterligare några organisationer och förbund att delta, men tackade nej. Gruppen har mötts tre gånger.

Utredningen har genomfört ett tiotal studiebesök i kommuner och verksamheter. Studiebesöken har i de flesta fall haft gymnasiesärskolan som huvudfokus och skolbesök har oftast ingått. I några fall har skola-arbetslivsfrågorna ägnats särskilt intresse, i andra särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (gymnasial särvux). En fristående gymnasiesärskola har också besökts. I samband med besöken har samtal förts med skolchefer, rektorer samt i många fall lärare och elever, i vissa fall även föräldrar.

Utredningen har vidare genomfört en träff med föräldrar till elever i gymnasiesärskolan.

En träff har också genomförts med en grupp företrädare för gymnasial särvux bestående av representanter för Skolverket och sex kommuner av varierande storlek och typ.

Vidare har utredningen vid ett par tillfällen sammanträffat med Friskolornas riksförbund, för att diskutera konsekvenserna av utredningens förslag för fristående skolor.

En grupp med tio forskare inom området har bidragit med sina perspektiv vid två tillfällen. Hälften av dessa har också på utredningens uppdrag genomfört studier av det individuella programmet inom gymnasiesärskolan. Forskarna har också bidragit med referenser till andra studier relevanta för utredningen. Utredningen har genomfört en hearing om förutsättningarna för att i Örebro kommun etablera en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning. Vid hearingen deltog företrädare för Ekeskolan (SPSM), Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB), Resurscenter Syn (SPSM), Riksförbundet Ekeskolans Vänner, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Synskadades Riksförbund (SRF), Utbildningsdepartementet och Örebro kommun. Representanten för Örebro kommun svarade både för kommunens förvaltning och för den riksrekryterande gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada.

Utredningen har dessutom deltagit i ett stort antal konferenser och externa seminarier och där haft möjlighet att diskutera den framtida gymnasiesärskolan med politiskt ansvariga, skolchefer, rektorer och lärare. Det finns anledning att särskilt nämna konferensen Tyck till om framtidens gymnasiesärskola och gymnasiala särvux, anordnad av organisationen Skolledare i särskolan (Sigys). Konferensen arrangerades i syfte att diskutera utredningens frågeställningar.

I övrigt utgår utredningen på sedvanligt sätt från olika underlag, bl.a. statistik, utredningens enkätundersökningar, andra utredningar, forskning samt ovan nämnda studier genomförda av forskare vid Göteborgs universitet, Högskolan i Halmstad och Malmö högskola.

1.3. Pågående lagstiftningsarbete

Styrningen av den svenska skolan är för närvarande föremål för omfattande förändringar som utredningen haft att förhålla sig till. Arbetet med en ny skollag har pågått sedan Skollagskommittén fick sina direktiv (dir. 1999:15) i februari 1999. Kommittén lämnade i december 2002 sitt slutbetänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121). Regeringen lämnade våren 2010 propositionen Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/10:165) med förslag till en ny skollag. Riksdagen fattade beslut med anledning av denna i juni 2010 (2009/10:UbU21). Den nya skollagen (2010:800) trädde i kraft den 1 augusti 2010 och ska i huvudsak tillämpas på utbildning och annan verksamhet från och med den 1 juli 2011. Den nya betygsskalan ska dock tillämpas på utbildning som påbörjas först efter den 1 juli 2013. När det gäller vuxenutbildning ska lagen ska tillämpas på utbildning från och med den 1 juli 2012.

Parallellt med skollagsarbetet har särskolan varit föremål för en genomgripande utredning. Direktiv lämnades till den s.k. Carlbeckkommittén i december 2001 att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Utredningen lämnade delbetänkandet För den jag är (SOU 2003:35) och slutbetänkandet

För oss tillsammans (SOU 2004:98). Den dåvarande regeringen tog ställning till vissa av förslagen i skrivelsen (skr. 2005/06:151) Kvalitet och samverkan – om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Vissa av förslagen har senare tagits omhand i förslaget till en ny skollag, andra avvaktar vidare ställningstagande,

t.ex. av föreliggande utredning, och ytterligare andra kommer sannolikt att bero.

Regeringen har dessutom i propositionen 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan lämnat ett förslag till en ny gymnasieskola som sedan har inarbetats i den nya skollagen. Det gäller även ett förslag (U2009/5552/G) som efter remissbehandling och vidare beredning inom regeringskansliet utmynnat i att dagens individuella program i gymnasieskolan ersätts med fem introduktionsprogram.

Förslagen i betänkandet Brist på brådska – en översyn av aktivitetsersättningen (SOU 2008:102) berör villkoren för elever i gymnasiesärskolan och har även de relevans för utredningens arbete. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utredningen lämnas således i skärningspunkten mellan den gamla skollagen (1985:1100) som fortfarande tillämpas och den nya skollagen (2010:800) som har trätt i kraft, men ännu inte tillämpas. Mycket sent har regeringen dessutom fattat beslut om en ny gymnasieförordning (2010:2039) som i huvudsak ska träda i kraft den 1 februari 2011 och tillämpas på utbildning som påbörjas från och med den 1 juli 2011. Utredningen har försökt att vara så aktuell som möjligt, t.ex. lämnas förslagen till ändrade författningar i relation till de bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 juli 2011. För utbildningen av vuxna med utvecklingsstörning används i detta betänkande den benämning av skolformen som ska tillämpas från och med 1 juli 2012, dvs. särskild utbildning för vuxna, eftersom förslagen i huvudsak avses träda i kraft tidigast vid denna tidpunkt. Samtidigt finns det i många fall ett värde i att också relatera till det som är eller har varit, som en förklaring till dagens förhållanden. I vissa av de noter som lämnas hänvisas därför till både nya och gamla bestämmelser.

1.4. Disposition av betänkandet

Detta betänkande innehåller överväganden och förslag som spänner över allt från gymnasiesärskolans syfte, struktur och innehåll till regler om interkommunal ersättning och ekonomiska villkor för elever. Betänkandet har därför disponerats så att varje kapitel med överväganden och förslag (kapitel 4–9) ska kunna läsas för sig, trots att de logiskt bygger på varandra. Frågan om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå behandlas samlat på ett ställe i kapitel 9.

Inledningsvis belyses i kapitel 2 den formella bakgrunden och ges de ideologiska utgångspunkterna för utredningens arbete. I kapitel 3 redovisas dagens gymnasiesärskola, dess utveckling över tid samt situationen på arbetsmarknaden för elever som lämnat gymnasiesärskolan. Vidare diskuteras vissa centrala utvecklingsområden för en likvärdig och inkluderande utbildning samt vad ambitionen om en på en gång likvärdig och samtidigt anpassad utbildning innebär. Kapitel 2 och 3 ger utgångspunkter för de överväganden och förslag som lämnas i de kapitel som följer.

Kapitel 10 behandlar kort frågan om implementering av de föreslagna reformerna samt uppföljning och utvärdering av både reformerna och av den löpande verksamheten.

Kapitel 11 redogör för konsekvenserna av förslagen.

2. Utgångspunkter

I detta kapitel ges en bakgrund till framväxten av dagens utbildning för unga med utvecklingsstörning. Målgruppen för gymnasiesärskolan belyses. Vidare redogörs för värderingar som är centrala utgångspunkter såväl för verksamheten som för utredningens fortsatta överväganden.

2.1. Gymnasiesärskolans framväxt

Olika tiders kunskapssyn och ideologier har präglat samhällets bemötande av barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. I mitten av 1800-talet etablerades undervisning av barn med utvecklingsstörning. År 1875 inrättades det första landstingsdrivna särskoleinternatet. Detta följdes av flera, och fram till år 1915 skaffade sig samtliga landsting egna särskoleinternat eller del i sådana internat. Det anstaltsväsende som byggdes upp inom landstingen kom att prägla särskolan under hela dess första sekel. Synen på personer med utvecklingsstörning skiftade från 1800-talets barmhärtighetstanke till 1900-talets första hälft, då de ”sinnesslöa” ansågs vara en samhällsfara och skulle hållas åtskilda från övriga samhället.

1940 års skolutrednings förslag till åtgärder för särskild undervisning och omvårdnad av psykiskt efterblivna barn och ungdomar resulterade 1944 i en lag (1944:477) om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa.

Parallellt med 1946 års skolkommission diskuterades, om än lite i skymundan, huvudmannaskapet för särskolan. Diskussionerna fördes inom ramen för 1946 års sinnesslöutredning som redovisade sina förslag 1949, i betänkandet Om sinnesslövården. Där föreslogs en lag om vård och undervisning av sinnesslöa i alla åldrar, såväl för de som ansågs som “bildbara” som de som betraktades som “obildbara”. Huvudmannaskapet skulle enligt utredningens förslag delas, så att landstingen och de landstingsfria städerna skulle ansvara för vård och undervisning av de “bildbara”, medan ”tyngre vårdfall”

och s.k. “obildbara” även i fortsättningen skulle vistas på anstalter med staten som huvudman. Härmed lades grunden för det fortsatta särskiljandet av särskolan, artskild från annan skolverksamhet, där särskolan innebar vård kombinerad med utbildning. En provisorisk undervisningsplan för sinnesslöskolorna fastställdes 1946 av Kungl. Skolöverstyrelsen.

År 1954 antogs en lag (1954:483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Denna innebar en viss förbättring av utbildningen för unga med utvecklingsstörning. Personer med grav utvecklingsstörning återfanns dock fortfarande inte inom utbildningssystemet. I lagen fastslogs att det skulle finnas yrkeshem, d.v.s. internat med yrkesutbildning. Utbildningen delades upp i ett stort antal inriktningar vilket krävde samverkan mellan landstingen. I slutet av 1960-talet försökte landstingen etablera egna yrkeshem. Vanliga linjer var mekanik, vaktmästeri och storkök. Praktik blev viktigt och yrkesvalslärarna fick en central roll.

1967 års omsorgslag1 trädde i kraft den 1 juli 1968, då 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna upphörde att gälla. Den nya lagen avsåg psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling behövde särskilda omsorger genom det allmänna för sin utbildning eller anpassning i samhället. Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda skedde i särskola. I samband därmed skulle eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behövdes. Särskolan omfattade förskola, skola för grundundervisning, träningsskola och yrkesskola. Undervisningen hade till syfte att meddela eleverna kunskaper och färdigheter av betydelse för deras situation i och utanför skolan och senare som vuxna. År 1968 gav Skolöverstyrelsen ut en läroplan för särskolan.

Efter hand delades yrkesutbildningen i yrkeshemmen upp i tre nivåer med hänsyn till elevens förutsättningar – yrkesundervisning, yrkesträning och verksamhetsträning. Det gavs även ”särskild undervisning” för gravt funktionshindrade ungdomar som inte kunde följa undervisning i grupp. År 1973 gav Skolöverstyrelsen ut Läroplan för särskolan (Lsä 73). Denna innehöll en gemensam allmän del samt ett antal supplement. Förutom supplement för grundsärskolan fanns bl.a. supplement för yrkessärskolan, en föregångare till dagens gymnasiesärskola. De utbildningar som fanns i yrkessärskolan var alla fyraåriga. Supplement och anvisningar för yrkesträning respektive verksamhetsträning gavs också ut efterhand.

1 Lagen (1967:940) om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Den 1 juli 1986 ersattes 1967 års omsorgslag med 1985 års lag (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 1985 års omsorgslag var en rättighetslag. Fram till att lagen trädde i kraft 1986 var särskolan en del av hälso- och sjukvården. Det betydde att den drevs i landstingens regi, vilket också innebar att det innan 1986 var läkare som skrev in elever i särskolan. I och med den nya omsorgslagen skildes skola och omsorg åt. 1985 års skollag (1985:1100) kom därmed att omfatta även särskolan.

En kraftig utbyggnad av omsorgsverksamheter påskyndades vid denna tid dels till följd av ökade kunskaper om utvecklingsstörning och ökade föräldrakrav, dels till följd av att statliga myndigheter utövade tillsyn och uppföljning. När 1985 års omsorgslag trädde i kraft var landstingen huvudman för särskilda omsorger. Lagen öppnade dock för ett kommunalt huvudmannaskap. 1988 började också kommunaliseringen av särskolan; åtta år senare var den genomförd i hela landet.

Lsä 73 gällde för yrkessärskolan ända fram till det att den nuvarande läroplanen2 för de frivilliga skolformerna – gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning, gymnasiesärskolan och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (Lpf 94) trädde i kraft. Till skillnad från tidigare läroplaner skulle Lpf 94 vara gemensam för samtliga frivilliga skolformer inom det offentliga skolväsendet med undantag för sfi, på motsvarande sätt som läroplanen3 för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) blev gemensam för samtliga obligatoriska skolformer inom det offentliga skolväsendet. För första gången anlades ett inkluderande perspektiv i ett av de centralaste dokument som styr undervisningens utformning i den svenska skolan.

I och med att Lpf 94 trädde i kraft organiserades gymnasiesärskolan liksom gymnasieskolan i nationella, specialutformade och individuella program. Åtta nationella program med av regeringen fastställda programmål etablerades. Elever som saknade förutsättningar att klara utbildningen på de nationella programmen skulle få sin utbildning på det individuella programmets yrkesträning eller verksamhetsträning.

I samband med Skolverkets uppgift att regelbundet granska och revidera alla kursplaner bearbetades också gymnasiesärskolans kursplaner och fastställdes i sin nuvarande form 2002 (SKOLFS 2002:2). Program och programmål ändrades dock inte utan kvarstår som de beslutades redan 1994–1995.

2 Förordning (SKOLFS 1994:2) om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna. 3 Förordning (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska skolväsendet.

I detta sammanhang bör också nämnas lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor. De ska få hjälp i det dagliga livet. De ska också kunna påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. LSS ger rätt till insatser för särskilt stöd och särskild service som människor kan behöva utöver det som de kan få genom annan lagstiftning. LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger.

Sammanfattningsvis framträder en bild där synen på barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning har varierat över tid. Utvecklingen har gått från 1800-talets optimistiska och medkännande syn till det tidiga 1900-talets räddhågsna särskiljande för att sedan successivt utvecklas mot en större öppenhet för allas rätt till likvärdig utbildning och delaktighet i samhället.

2.2. Begreppet utvecklingsstörning

Att på ett absolut sätt definiera vad utvecklingsstörning är låter sig inte göras. Utvecklingsstörning är inte bara en egenskap hos individen utan måste ses i relation till de förutsättningar och krav som finns i omgivningen. Individen kan bli mer eller mindre funktionshindrad beroende på hur komplicerad en miljö är och det bemötande som ges.

I stället för utvecklingsstörning används ibland begrepp som begåvningsnedsättning, förståndshandikapp, mental retardation (från engelskans mental retardation), intellektuell funktionsnedsättning eller kognitiv funktionsnedsättning. Utredningen använder i första hand begreppet utvecklingsstörning, vilket är det begrepp som används i skollagstiftningen.

Människor med utvecklingsstörning har som andra olika talanger, personlighet, styrkor, svagheter och behov. En utvecklingsstörning innebär en långsammare utvecklingstakt under barn- och ungdomsåren och finns sedan med under hela livet. Utvecklingsstörning innebär en nedsatt intellektuell förmåga tillsammans med en nedsatt adaptiv förmåga. Den adaptiva förmågan handlar om att kunna anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag, t.ex. att sköta ett hem och att hantera pengar. Betydelsen av dessa nedsatta förmågor beror i hög grad på i vilken miljö personen befinner sig.

Det finns olika grader av utvecklingsstörning, allt från en mycket svår funktionsnedsättning till att individen med visst stöd kan leva ett självständigt liv. För skolan innebär det att den ska kunna bidra till utveckling för såväl elever på tidig utvecklingsnivå som elever med en lindrig utvecklingsstörning. Undervisningen inom gymnasiesärskolan får till följd av detta en mycket stor spännvidd. Det förekommer också att personer med utvecklingsstörning har andra funktionsnedsättningar. Det gäller framför allt personer med grav utvecklingsstörning vilka t.ex. kan ha olika former av rörelsehinder, cerebral pares, autism, syn- eller hörselnedsättning.

Utvecklingsstörning visar sig på olika sätt hos olika barn. Vissa kan ha svårt att uttrycka sina behov. De kan helt sakna tal eller ha en försenad språk- och talutveckling, vilket ställer krav på omgivningens förmåga att tolka och förstå barnets kommunikation. Ofta behövs kompletterande kommunikationsstöd som tecken eller bilder.

Gemensamt för alla personer med utvecklingsstörning är att man uppfattar och förstår sin omvärld på ett mer konkret sätt än andra. Man har ofta svårigheter att använda och tolka abstrakta symboler som siffror och bokstäver och med att planera, kontrollera och värdera det egna handlandet i olika situationer. De flesta personer med utvecklingsstörning behöver stöd under hela sitt liv för att klara sin vardag. Många bor i gruppbostad och har en anpassad daglig sysselsättning, andra kan leva ett relativt självständigt liv med arbete och egen bostad. Det stöd som ges behöver omprövas och förändras kontinuerligt för att fungera bra och bidra till personens utveckling.

För vissa barn identifieras utvecklingsstörningen tidigt. För andra barn upptäcks svårigheterna senare då skolgången redan har påbörjats i grundskolan. De stödinsatser som sätts in utifrån åtgärdsprogrammet kan då visa sig inte vara tillräckliga och frågan kan aktualiseras om eleven har rätt till särskola. För att ställa diagnosen utvecklingsstörning ska i så fall en utredning genomföras.

Den utredning som i dag enligt Skolverkets allmänna råd4 om mottagandet i den obligatoriska särskolan ska ligga till grund för beslut om mottagande i obligatoriska särskolan bör bestå av såväl en pedagogisk, en psykologisk, en medicinsk som en social bedömning. Enligt den nya skollagen (2010:800) ska utredningen omfatta

4 Allmänna råd (SKOLFS 2001:23) om rutiner för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan.

dessa fyra bedömningar5; det gäller även när utredning behövs inför gymnasiesärskolan. Den nya skollagen skärper således kraven på utredning. Det är viktigt att dessa utredningar är kompletta och av hög kvalitet eftersom ett beslut om att ett barn eller en ungdom ska bli mottagen i särskolan får livslånga konsekvenser. Det går t.ex. inte att söka sig vidare till högre utbildning från gymnasiesärskolan. Den slutliga bedömningen ska baseras på den samlade bilden av elevens behov. Bedömningen kräver erfarenhet och kompetens.

Utredningarna som görs vid en särskild tidpunkt i livet kan ha gett en bild av elevens skolsvårigheter som senare visar sig inte stämma. Som tidigare nämnts är utvecklingsstörning inte en egenskap hos individen utan måste ses i relation till vilka förutsättningar och krav som finns i omgivningen. Det innebär att man kan bli mer eller mindre funktionshindrad beroende på hur komplicerad en miljö är och vilket bemötande man får. Det förekommer också att mottagandet i särskolan skett på felaktig grund. Om minsta tveksamhet råder är det av stor vikt att det under skoltiden görs en regelbunden omprövning av om eleven tillhör särskolans målgrupp eller inte. Längre fram i utredningen lämnas förslag till hur detta ska regleras i skollagen.

2.3. Särskolans målgrupp förtydligas

Regleringen av särskolans målgrupp har sedan länge varit otydlig. Enligt den skollag (1985:1100) som tillämpas för närvarande finns särskolan för barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är utvecklingsstörda6. Av lagen framgår att det som sägs om utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med autism eller autismliknande tillstånd7. Kommunerna har tolkat dessa bestämmelser olika. Vissa har utgått från att det alltid måste finnas ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder för att särskola ska komma ifråga, andra att samtliga elever med autism eller autismliknande tillstånd tillhör målgruppen. Detta förhållande har tidigare uppmärksammats av bl.a. Carlbeckkommittén.

57 kap. 5 § och 18 kap. 8 § andra stycketskollagen (2010:800). 61 kap. 5 § skollagen (1985:1100). 71 kap. 16 § skollagen (1985:1100).

I den nya skollagen (2010:800) som i huvudsak ska tillämpas från och med 1 juli 2011 har begreppet utvecklingsstörda ersatts med elever respektive vuxna med utvecklingsstörning. Vid tillämpningen av lagen ska dessutom personer med autism eller autismliknande tillstånd jämställas med personer med utvecklingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom8. Denna ändring gör målgruppen tydligare än den är med nuvarande bestämmelser.

2.4. Grundläggande värderingar

Allt reformarbete på skolans område utgår från de grundläggande värderingar som ges uttryck för i skollagen och läroplanerna samt de olika nationella och internationella deklarationer och överenskommelser som Sverige står bakom eller har anslutit sig till.

Internationella deklarationer och överenskommelser

Det finns ett flertal internationella deklarationer och överenskommelser som har betydelse för utbildningen av barn och vuxna och som Sverige har anslutit sig till. Här redovisas dessa i korthet. För en mer utförlig redovisning hänvisas till den ursprungliga källan eller, med undantag för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, till Carlbeckkommitténs delbetänkande (SOU 2003:35).

En konvention är bindande för de länder som har ratificerat den, medan en deklaration är uttryck för mötesdeltagarnas uppfattning eller politiska ambition.

  • FN:s barnkonvention

9

antogs 1989 och trädde ikraft året därpå.

En av de bärande principerna i konventionen är barnets bästa. I en artikel om icke-diskriminering stadgas bl.a. att barn utan åtskillnad av något slag, ska tillförsäkras de rättigheter som anges i konventionen oavsett barnets, föräldrars eller vårdnadshavares handikapp. Konventionen slår fast alla barns rätt till utbildning.

829 kap. 8 § andra stycket skollagen (2010:800). 9Konvention om barnets rättigheter; Sveriges internationella överenskommelser SÖ 1990:20 (Utrikesdepartementet).

  • FN:s standardregler