Ds 2008:8
Godkännande av motorfordon m.m.
1. Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian, som utarbetats inom Näringsdepartementet, lämnas förslag till de lag- och förordningsändringar som krävs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon.
Det nya direktivet innebär en ökad harmonisering av de krav som ställs för att nya motorfordon och släpvagnar till motorfordon ska få registreras, saluföras och tas i bruk inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Till skillnad från tidigare direktiv på området innehåller direktivet även gemensamma regler om godkännande av enstaka fordon. I övrigt är det nya direktivet generellt sett utförligare och tydligare i regleringen och innehåller dessutom moment som är helt nya jämfört med tidigare. Exempelvis finns särskilda kapitel om medlemsstaternas och tillverkarnas allmänna skyldigheter, om giltigheten av EGtypgodkännanden, om skyddsklausuler, om tillhandahållande av teknisk information från konsumentsynpunkt, om utseende och anmälan av tekniska tjänster samt krav på medlemsstaterna att fastställa de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i direktivet.
Utöver vad som anges ovan behandlar promemorian vissa frågor som inte har någon omedelbar anknytning till det nya
Promemorians huvudsakliga innehåll
direktivet, men som ändå har ansetts vara naturliga att beröra i detta sammanhang.
I promemorian lämnas förslag till ändringar i fordonslagen (2002:574), lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen, vägtrafikskattelagen (2006:227), lagen (1972:435) om överlastavgift, fordonsförordningen (2002:925), förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) samt förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening. Vidare föreslås en ny förordning om anmälan av tekniska tjänster samt en ny förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
2. Författningsförslag
2.1. Förslag till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)
Härmed föreskrivs1 i fråga om fordonslagen (2002:574)
dels att 4 kap. 6 och 7 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 6 och 8 §§ ska utgå,
dels att nuvarande 4 kap. 8 och 9 §§ ska betecknas 5 kap.
10 och 11 §§ och att nuvarande 5 kap. 8 § ska betecknas 5 kap. 12 §,
dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 5 § samt den nya
5 kap. 12 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 2 kap.
5 a–5 c §§, 5 kap. 2 a, 8 och 9 §§ samt närmast före 2 kap. 5 b § och 5 kap. 2 a, 8, och 12 §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny rubrik närmast före 5 kap.
10 § med lydelsen ”Avgifter”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I denna lag avses med
besiktningsorgan: ett sådant organ som anges i 4 kap. 2 §,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046).
Författningsförslag Ds 2008:8
besiktningstekniker: den som har anställning hos ett besikt-
ningsorgan för att utföra besiktningar,
bilinspektör: den som har anställning som bilinspektör hos en
polismyndighet eller hos Rikspolisstyrelsen,
tillverkare: den som inför den ansvariga myndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, även om denne inte varit direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser, eller den som har utsetts av tillverkaren att företräda denne inför godkännandemyndigheten och agera på dennes vägnar i frågor som omfattas av denna lag,
tekniker: den som har uppdrag som tekniker hos en polis-
myndighet.
I övrigt har de beteckningar som används i denna lag samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
2 kap.
2 §
Ett typgodkännande meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Typgodkännande kan ske i enlighet med EG-direktiv på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE- typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande.
Ds 2008:8 Författningsförslag
EG-typgodkännande kan
även, i den utsträckning som framgår av tillämpliga direktiv, meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium som den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvis typgodkännande).
Bestämmelser om typgodkännande i fråga om avgasrening finns i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.
4 §
Den som har beviljats ett typgodkännande
1. ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet,
2. är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet, och
3. är skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen.
En tillverkare 1. ansvarar inför godkännandemyndigheten för samtliga delar av godkännandeförfarandet,
2. ansvarar för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet,
3. är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet,
4. är skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de
Författningsförslag Ds 2008:8
fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen,
5. är, om han eller hon är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), skyldig att utse en företrädare som är etablerad inom EES för att företräda honom eller henne inför godkännandemyndigheten,
6. är, i den utsträckning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver, skyldig att tillhandahålla användarna all relevant information och nödvändiga instruktioner som krävs för användningen av ett fordon, en komponent eller en separat teknisk enhet,
7. får inte tillhandahålla användarna teknisk information som avviker från de uppgifter som godkänts av godkännandemyndigheten,
Ds 2008:8 Författningsförslag
8. ska förse tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för EGtypgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter, eller för att få tillstånd att sälja komponenter eller separata tekniska enheter som annars är förbjudna att sälja, samt
9. ska, när det gäller komponenter eller separata tekniska enheter, förse fordonstillverkaren med all information om begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav rörande komponenterna eller de separata tekniska enheterna, och ska, i den utsträckning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver, tillhandahålla instruktioner rörande begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav.
I fråga om information som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till immateriella rättigheter gäller bestämmelserna i första stycket 8 endast under förutsättning att mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.
Författningsförslag Ds 2008:8
Vid etappvis godkännande gäller tillverkarens skyldigheter enligt 1 och 2 för de system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillförts under den tillverkningsetapp som han eller hon ansvarar för, samt för komponenter eller system som redan har godkänts vid tidigare etapper och som han eller hon har ändrat.
Godkännandemyndigheten har rätt till tillträde till en fabrik eller en annan anläggning och får där göra nödvändiga undersökningar.
5 a §
Utöver vad som anges i 5 § upphör ett typgodkännande av fordon att gälla i följande fall.
1. När nya krav på den godkända fordonstypen blir obligatoriska för registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon och det inte är möjligt att uppdatera typgodkännandet.
2. När tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt och frivilligt har upphört. 3. När giltighetstiden för godkännandet går ut till följd av en särskild begränsning. Om bestämmelserna i första stycket endast är tillämpliga på en variant eller en version av en fordonstyp, blir typgod-
Ds 2008:8 Författningsförslag
kännandet av fordonet i fråga bara ogiltigt för denna variant eller version.
Enskilt godkännande
5 b §
Ett enskilt godkännande meddelas för ett fordon som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.
I samband med det enskilda godkännandet ska de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret fastställas.
Den myndighet som regeringen utser är godkännandemyndighet.
5 c §
Den som utför provningar av ett fordon inför ett enskilt godkännande ska även fastställa fordonets tekniska identitet.
5 kap.
Vite
2 a §
Godkännandemyndigheten får förelägga en tillverkare att fullgöra sina skyldigheter enligt 2 kap. 4 § 6–9.
Författningsförslag Ds 2008:8
Ett föreläggande enligt första stycket ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
5 §
Beslut om körförbud som har meddelats av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket. Detsamma gäller beslut i ett ärende om registreringsbesiktning, mopedbesiktning eller lämplighetsbesiktning och beslut om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning.
Överklagande får ske utan begränsning till viss tid. Överklagandet skall ges in till Vägverket.
Beslut om körförbud som har meddelats av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan får överklagas hos Vägverket. Detsamma gäller beslut i ett ärende om registreringsbesiktning, mopedbesiktning eller lämplighetsbesiktning, beslut om återkallelse av en godkänd lämplighetsbesiktning samt beslut om fast-
ställande av ett fordons tekniska identitet enligt 2 kap. 5 c §.
Överklagande får ske utan begränsning till viss tid. Överklagandet ska ges in till Vägverket.
6 §
Beslut i följande fall får inte överklagas.
1. Körförbud eller föreläggande som har meddelats av Vägverket.
2. Vägverkets beslut i ett ärende som har överklagats till verket.
3. Annat beslut av en polisman, en bilinspektör eller ett besiktningsorgan än som avses i 5 §.
4. Fråga om godkännande av ett fordon på grundval av ett intyg enligt 3 kap. 6 §.
5. Beslut om undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Ds 2008:8 Författningsförslag
Bestämmelsen i första stycket 1 gäller inte förelägganden som har meddelats enligt 2 a § eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 § andra stycket.
Tillsyn
8 §
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll utövar tillsyn över sådan besiktningsverksamhet som avses i denna lag. Tillsynen ska omfatta den tekniska kompetensen och utrustningsnivån i verksamheten samt kvalitetssäkringen av denna.
Besiktningsorganen ska på begäran av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll lämna tillträde till lokaler samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.
9 §
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag, utöver vad som anges i 8 §, och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Den som saluför fordon, system, komponenter och
Författningsförslag Ds 2008:8
separata tekniska enheter ska på begäran av tillsynsmyndigheten lämna tillträde till fordon, slutna utrymmen i fordon, lokaler eller liknande och till ett område i anslutning till dessa där ett fordon står uppställt, samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen.
Bemyndigande
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning samt i fråga om de kontrollformer som avses i denna lag meddela ytterligare föreskrifter om
1. kontrollens omfattning och besiktningsorganens verksamhet,
2. förutsättningarna för godkännande vid kontroll,
3. förelägganden och körförbud,
4. förutsättningarna för att bruka vissa fordon,
5. tillsyn, samt
6. avgifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om att
Ds 2008:8 Författningsförslag
1. fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som inte uppfyller föreskrivna krav,
2. fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av godkännande i enlighet med EGdirektiv på området men som allvarligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende, samt
3. fordonsdelar eller utrustning som kan medföra en allvarlig risk för miljö eller trafiksäkerhet inte får registreras, säljas, tas i bruk eller användas, eller att detta får ske endast om vissa villkor är uppfyllda.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om den information som ska lämnas enligt 2 kap. 4 § 6 och 9.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2009.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner
Härmed föreskrivs i fråga om lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner
dels att 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §1
Beteckning Betydelse
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn
Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.
Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har
1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubik- centimeter, eller
b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt,
1 Senaste lydelse 2006:240.
Ds 2008:8 Författningsförslag
2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller
c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt, eller
3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt
a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller
c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in.
Författningsförslag Ds 2008:8
Mopeder delas in i klass I och klass II.
Moped klass I En moped som inte hör till klass II. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Föreslagen lydelse
2 §
Beteckning Betydelse
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motorredskap, ett terrängmotorfordon, ett släpfordon eller en sidvagn
Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt.
Mobilkran Ett motordrivet fordon som inte är utrustat för godstransporter och som är försett med en kran med en lyftkapacitet om minst tio ton, eller, i fråga om tornsvängkranar, minst fyra ton. En mobilkran kan vara antingen en tung lastbil eller ett motorredskap klass I.
Moped Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har
1. två hjul samt a. om det drivs av en motor som bygger på inre förbränning, denna har en slagvolym av högst 50 kubik- centimeter, eller
Ds 2008:8 Författningsförslag
b. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt,
2. tre hjul samt a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller
c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt, eller
3. fyra hjul och en massa utan last på högst 350 kilogram samt
a. om det drivs av en förbränningsmotor med tändsystem, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
b. om det drivs av någon annan typ av motor som bygger på inre förbränning, denna har en nettoeffekt på högst 4 kilowatt, eller
c. om det drivs av en elektrisk motor, denna har en kontinuerlig märkeffekt av högst 4 kilowatt.
Författningsförslag Ds 2008:8
Vid beräkningen av en fyrhjulig mopeds massa ska i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in.
Mopeder delas in i klass I och klass II.
Moped klass I En moped som inte hör till klass II.
2 a §
Oavsett vad som anges i 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett intyg om överensstämmelse, ett typintyg eller ett intyg om enskilt godkännande enligt något av följande direktiv
1. rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 2 , upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG 3 ,
2. rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul 4 , upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG 5 ,
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG 6 , senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG 7 ,
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata
2 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156). 3 EUT L 263, 9.10.2007, s. 1 (Celex 32007L0046). 4 EGT L 84, 28.3.1974, s. 10 (Celex 31974L0150). 5 EUR L 171, 9.7.2003, s. 1 (Celex 32003L0037). 6 EGT L 124, 9.5.2002, s. 1 (Celex 32002L0024). 7 EUT L 363, 30.12.2006, s. 81 (Celex 32006L0096
Ds 2008:8 Författningsförslag
tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG eller
5. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i detta intyg.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2009.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen
Härmed föreskrivs1 att 2 § lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
I denna lag avses med
ramdirektiv: rådets direktiv
70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG, och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv
2005/30/EG,
ramdirektiv: rådets direktiv
70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon3, upphävt
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG4,
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG5, senast ändrat genom
rådets direktiv
2006/96/EG6, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046). 2 Senaste lydelse 2007:219. 3 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156). 4 EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, (Celex 32007L0046). 5 EGT L 124, 9.5.2002, s. 1 (Celex 32002L0024). 6 EUT L 363, 30.12.2006, s. 81 (Celex 32006L0096).
Ds 2008:8 Författningsförslag
5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon.
särdirektiv: direktiv som antagits med stöd av bestämmelserna
i något av ramdirektiven,
typgodkännande: det förfarande genom vilket det intygas att
en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning,
tillverkare: den som inför
den ansvariga myndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, även om denne inte varit direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser,
tillverkare: den som inför
den ansvariga myndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, även om denne inte varit direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som typgodkännandet avser, eller den som har utsetts
av tillverkaren att företräda denne inför godkännandemyndigheten och agera på dennes vägnar i frågor som omfattas av denna lag,
utsläppsbegränsande anordningar: de komponenter i en bil som
styr eller begränsar utsläpp av avgaser och andra föroreningar, – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Författningsförslag Ds 2008:8
I övrigt har beteckningarna i denna lag samma innebörd som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2009.
2.4. Förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)
Härmed föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (2006:227)
dels att rubriken närmast efter 2 kap. 14 § ska lyda ”Särskilt
om beskattningen av lastbilar som är inrättade som mobilkranar samt traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar”,
dels att 2 kap. 12 och 19 §§ samt bilaga 2 ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
12 §1
För följande fordon framgår fordonsskattens storlek för ett skatteår av bilaga 2 till denna lag:
1. tunga bussar och tunga lastbilar som inte beskattas i enlighet med andra stycket,
2. traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar, samt
3. släpvagnar. För sådana tunga bussar och tunga lastbilar som uppfyller kraven för miljöklass 2005 eller högre ställda krav enligt bilaga 1 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen, framgår fordonsskattens storlek till och med den 30 september 2009 för ett skatteår av bilaga 3 till denna lag.
I fråga om traktorer, motorredskap och tunga
För sådana tunga bussar och tunga lastbilar som uppfyller kraven för miljöklass 2005 eller högre ställda krav enligt bilaga 1 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen, framgår fordonsskattens storlek till och med den 30 september 2009 för ett skatteår av bilaga 3 till denna lag. Detta gäller inte för tunga
lastbilar som är inrättade som mobilkranar.
1 Senaste lydelse 2006:473.
Författningsförslag Ds 2008:8
terrängvagnar finns kompletterande bestämmelser i 18 och 19 §§.
I fråga om tunga lastbilar
som är inrättade som mobilkranar samt traktorer, motor-
redskap och tunga terrängvagnar finns kompletterande bestämmelser i 18 och 19 §§.
19 §
Ett motorredskap som inte hör till skatteklass I eller skatteklass II beskattas på det sätt som framgår av C 2 i bilaga 2 till denna lag.
Ett motorredskap som inte hör till skatteklass I eller skatteklass II och en tung lastbil
som är inrättad som en mobilkran beskattas på det sätt som
framgår av C 2 i bilaga 2 till denna lag.
Nuvarande lydelse
Bilaga 2
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor grund- belopp
tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Ds 2008:8 Författningsförslag
C Traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar
1. Traktorer och motorredskap som hör till skatteklass I
0 – 1 300 1 301 – 3 000 3 001 – 7 000 7 001 –
370 425 1 360 5 160
0 55 95 168
2. Motorredskap som inte beskattas enligt punkt 1
3. Tunga terrängvagnar som hör till skatteklass I
2 001 – 1 000 0
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Föreslagen lydelse
Bilaga 2
Fordonsskatt
Fordonsslag Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor grund- belopp
tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Författningsförslag Ds 2008:8
C Tunga lastbilar som är inrättade som mobilkranar samt traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar
1. Traktorer och motorredskap som hör till skatteklass I
0 – 1 300
1 301 – 3 000 3 001 – 7 000 7 001 –
370 425 1 360 5 160
0 55 95 168
2. Motorredskap som inte beskattas enligt punkt 1 och
tunga lastbilar som är inrättade som mobilkranar
3. Tunga terrängvagnar som hör till skatteklass I
2 001 – 1 000 0
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Denna lag träder i kraft den 29 april 2009.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
Härmed föreskrivs att 1 § lagen (1972:435) om överlastavgift ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Överlastavgift tas ut enligt denna lag om lastbil eller buss eller tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller släpvagn, som dras av bil, tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av motorredskap klass I framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.
Överlastavgift tas ut enligt denna lag om lastbil, som inte
är inrättad som mobilkran, eller
buss eller tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller släpvagn, som dras av bil, tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av motorredskap klass I framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.
Med väg avses allmän väg, gata eller annan allmän plats. Högsta för fordonet tillåtna axeltryck, boggitryck och trippelaxeltryck bestäms med ledning av uppgiften i det senaste registreringsbeviset om den garanterade axelbelastningen.
Denna lag träder i kraft den 29 april 2009.
1 Senaste lydelse 1992:1732.
2.6. Förslag till förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
Härmed föreskrivs1 följande.
1 § De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, fordonslagen (2002:574) och fordonsförordningen (2002:975).
2 § Nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon får inte säljas om de inte omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte
1. fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser,
2. fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten,
3. fordon som uteslutande är avsedda för tävling på väg,
4. prototyper av fordon som används på väg för utförande av ett särskilt provningsprogram under en tillverkares ansvar, under förutsättning att de särskilt har konstruerats och tillverkats för detta ändamål,
5. fordon som inte är färdigbyggda,
6. fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande enligt 3 kap. 10 a eller 10 b § fordonsförordningen (2002:925), eller av ett godkännande som godkännandemyndigheten med stöd av 3 kap. 24 § andra stycket samma förordning har beslutat
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046).
Ds 2008:8 Författningsförslag
ska gälla i Sverige, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla,
7. fordon som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
8. fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land, eller
9. typgodkända fordon i slutserier som har medgetts undantag enligt 20 kap. 3 a § förordningen om vägtrafikregister (2001:650).
3 § Komponenter och separata tekniska enheter till EGmotorfordon eller släpvagnar till sådana fordon får inte säljas eller tas i bruk om de inte uppfyller föreskrivna krav och är märkta på föreskrivet sätt.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte komponenter eller separata tekniska enheter som
1. är särskilt konstruerade eller avsedda för fordon som avses i 2 § andra stycket,
2. omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande enligt 3 kap. 10 a eller 10 b § fordonsförordningen (2002:925), eller av ett godkännande som godkännandemyndigheten med stöd av 3 kap. 24 § andra stycket samma förordning har beslutat ska gälla i Sverige,
3. är avsedda att monteras på fordon som har beviljats ett EGtypgodkännande för fordon i små serier, ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier eller ett enskilt godkännande som avser ifrågavarande komponent eller separata tekniska enhet,
4. är avsedda att monteras i fordon som vid tidpunkten för ibruktagandet inte behövde omfattas av ett EG-typgodkännande eller ett enskilt godkännande,
5. är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
6. omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Författningsförslag Ds 2008:8
4 § Om Vägverket finner att nya fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG-typgodkänd i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller folkhälsan får verket, i den utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga direktivet, besluta att fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna inte får registreras, säljas eller tas i bruk.
Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader.
5 § Vägverket får meddela föreskrifter om att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet.
6 § Vägverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning.
Vägverket får förelägga den som säljer fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller andra fordonstillbehör i strid mot denna förordning, eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning, att upphöra med detta. Ett sådant föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
7 § I 5 kap.4–6 §§fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om överklagande.
Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011.
2.7. Förslag till förordning om anmälan av tekniska tjänster
Härmed föreskrivs1 följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om anmälan av provningsorgan (tekniska tjänster) enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll och 3 och 4 kap. fordonsförordningen (2002:925). Förordningen gäller i stället för 2–7 §§ förordningen (2005:894) om teknisk kontroll.
2 § Tekniska tjänster ska ha den kompetens som behövs för den uppgift anmälan avser och i övrigt vara lämpliga för uppgiften.
Ansökan
3 § En ansökan om att utses till organ som ska anmälas som teknisk tjänst ska ges in till Vägverket. Till ansökan ska fogas en bedömningsrapport som avses i 4 § eller en bedömningsrapport som har upprättats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Om sökanden är etablerad i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får, i stället för en bedömningsrapport enligt första stycket, bifogas ett intyg om ackreditering som har meddelats av ett behörigt ackrediteringsorgan i den staten. I sådana fall ska en bedömningsrapport som avses i 4 § upprättas av Vägverket.
Om en statlig myndighet begär att få bli teknisk tjänst ska ansökan efter beredning överlämnas till regeringen för beslut. En
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046).
Författningsförslag Ds 2008:8
sådan ansökan ska innehålla de uppgifter som anges i 5 § andra stycket förordningen (2005:894) om teknisk kontroll.
Bedömningsrapport
4 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska på begäran av den som vill utses till organ som ska anmälas som teknisk tjänst göra en bedömning av om sökanden uppfyller de krav som anges i 2 §. Styrelsen ska redovisa sin bedömning i en bedömningsrapport.
Tillsyn m.m.
5 § I fråga om tekniska tjänster som är etablerade utomlands ska Vägverket utöva fortlöpande kontroll över att organet uppfyller de krav som anges i 2 §. Ett sådant organ ska kunna visa att uppföljningar görs av den behöriga myndigheten i etableringsstaten.
6 § Om Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll eller
Vägverket finner att en anmälan bör återkallas enligt 4 § tredje stycket lagen (1992:1119) om teknisk kontroll, ska myndigheten omedelbart anmäla detta till regeringen.
Överklagande
7 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.
Bemyndigande
8 § Vägverket får meddela närmare föreskrifter i fråga om tekniska tjänster som ska anmälas enligt denna förordning.
Ds 2008:8 Författningsförslag
Innan Vägverket meddelar sådana föreskrifter ska verket samråda med Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.
2.8. Förslag till förordning om ändring i fordonsförordningen (2002:925)
Härmed föreskrivs1 i fråga om fordonsförordningen (2002:925)
dels att 2 kap. 8 och 11 §§ samt 3 kap. 4 och 22 §§ ska upp-
höra att gälla,
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 6, 7 och 9 §§, 3 kap. 1, 3, 5, 10, 12,
13, 17, 18 och 21 §§, 4 kap. 1 §, 5 kap. 1, 7, och 8 §§, 6 kap. 3, 6, 8 och 10 §§ samt 11 kap. 1, 10, 11 och 17 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i förordningen ska införas 24 nya paragrafer,
3 kap. 3 a, 8 a, 10 a, 10 b och 22–24 §§, 5 kap. 1 a, 3 a och 12 §§, 5 a kap. 1–10 §§, 6 kap. 7 a § samt 11 kap. 9 a, 9 b och 19 §§, samt närmast före 3 kap. 24 §, 5 kap. 12 §, 5 a kap. 1, 5, 6, 7 och 10 §§ 11 kap. 9 a och 19 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna förordning avses med tillverkare den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för produktionsöverensstämmelse, dock utan krav på att vara direkt engagerad i samtliga stadier av produktionen av det fordon, det system, den komponent eller den
I denna förordning avses med:
nytt fordon: ett fordon som inte tidigare har registrerats permanent eller tagits i trafik i Sverige eller i något annat land,
ramdirektiv: – rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046).
Ds 2008:8 Författningsförslag
separata tekniska enhet som typgodkännandet avser.
om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon 2 , upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG 3 ,
– rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul 4 upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG 5 ,
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG 6 , senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG 7 ,
– Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer
2 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156). 3 EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, (Celex 32007L0046). 4 EGT L 84, 28.3.1974, s. 10 (Celex 31974L0150). 5 EUT L 171, 9.7.2003, s. 1 (Celex 32003L0037). 6 EGT L 124, 9.5.2002, s. 1 (Celex 32002L0024). 7 EUT L 363, 30.12.2006, s. 81 (Celex 32006L0096).
Författningsförslag Ds 2008:8
samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG, och
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon,
teknisk tjänst: en organisa-
tion som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion.
I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och i fordonslagen (2002:574), om inte något annat anges.
2 kap.
6 §8
Med de undantag som anges i andra stycket skall ett nytt
fordon, som har godkänts enligt nedanstående EG-direktiv
Med de undantag som anges i andra stycket ska ett nytt
fordon anses stämma överens med kraven i denna förordning
8 Senaste lydelse 2006:437.
Ds 2008:8 Författningsförslag
(ramdirektiv), är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv, och som är åtföljt av ett giltigt intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till ramdirektiven, i fråga om fordonets konstruktion och funktion anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning.
1. Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG.
2. Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003.
och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning om det omfattas av ett i Sverige giltigt
1. EG-typgodkännande enligt något av ramdirektiven, är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt en rättsakt som har meddelats med stöd av ett ramdirektiv, och är åtföljt av ett intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till ramdirektiven,
2. nationellt typgodkännande och är åtföljt av ett typintyg, eller
3. enskilt godkännande.
Författningsförslag Ds 2008:8
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/30/EG.
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/67/EG.
Vad som sägs i första stycket gäller dock inte
1. fordon som är konstruerade för vänstertrafik,
2. fordon som är utrustade med hastighetsmätare som har brittisk standard, eller
3. fordon som tillverkas i små serier.
1. fordon som är konstruerade för vänstertrafik, eller
2. fordon som är utrustade med hastighetsmätare som har brittisk standard.
Ds 2008:8 Författningsförslag
7 §9
Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett giltigt godkännande enligt ett sär-
direktiv till ramdirektiv
70/156/EEG, 2002/24/EG eller 2003/37/EG och som är försett med ett typgodkännandemärke om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet skall vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.
Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett giltigt godkännande enligt en rättsakt
som har meddelats med stöd av
något av ramdirektiven och som är försett med ett typgodkännandemärke, om så föreskrivs i den tillämpliga rätts-
akten, ska vad avser beskaffen-
heten anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.
Om en komponent eller en separat teknisk enhet ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon enligt en rättsakt som har meddelats med stöd av direktiv 2007/46/EG, ska även komponenten eller den separata tekniska enheten vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i denna förordning och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Detta gäller dock inte om någonting annat anges i den tillämpliga rättsakten.
9 Senaste lydelse 2004:1362.
Författningsförslag Ds 2008:8
9 §
Bestämmelserna i 6–8 §§ gäller även fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller även fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
3 kap.
1 §10
I detta kapitel avses med
– etappvis typgodkännande: det förfarande genom vilket det intygas att en fordonstyp som inte är färdigbyggd, eller en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, uppfyller de tilllämpliga tekniska kraven i direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG eller i särdirektiv till dessa ramdirektiv,
– fordonstyp: fordon som inte skiljer sig från varandra i fråga om tillverkare, tillverkarens typbeteckning eller väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter
som
chassi eller bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader) och motor (inre förbränning, el eller hybrid),
– fordonstyp: fordon som inte skiljer sig från varandra i fråga om fordonskategori, tillverkare, tillverkarens typbeteckning eller väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter,
10 Senaste lydelse 2004:1362.
Ds 2008:8 Författningsförslag
– teknisk tjänst: en organisation som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion.
– kombinerat typgodkännande: förfarande för typgodkännande i flera steg genom vilket ett eller flera systemgodkännanden erhålls under slutskedet av godkännandet av hela fordonet, utan att EG-typgodkännandeintyg behöver utfärdas för dessa system,
– typgodkännande i ett steg: förfarande för godkännande av hela fordonet i ett enda steg,
– typgodkännande i flera steg: förfarande för godkännande av fordon som består av stegvis insamling av samtliga EG-typgodkännandeintyg för system, komponenter och separata tekniska enheter avseende fordonet och som i slutskedet leder till typgodkännande av hela fordonet.
3 §11
Förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för fordon av kategori M1 som har en inre
Förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för
1. EG-motorfordon och släp-
11 Senaste lydelse 2004:1362.
Författningsförslag Ds 2008:8
förbränningsmotor, för mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar samt för traktorer.
vagnar till sådana fordon,
2. mopeder och motorcyklar, samt
3. traktorer.
3 a §
Utöver vad som anges i 3 § får förfarandet med EG-typgodkännande även tillämpas för
1. andra fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser,
2. andra fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten, samt
3. mobila maskiner, i den utsträckning dessa fordon uppfyller kraven i direktiv 2007/46/EG.
Godkännande enligt denna paragraf påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG 12 .
12 EUT L 157, 9.6.2006, s. 24 (Celex 32006L0042).
Ds 2008:8 Författningsförslag
5 §13
EG-typgodkännande
av
fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter
meddelas för Sveriges del av Vägverket i fråga om direktiven
70/156/EEG, 2002/24/EG och 2003/37/EG samt särdirektiven till dessa ramdirektiv.
EG-typgodkännande enligt
denna förordning meddelas för
Sveriges del av Vägverket.
8 a § En tillverkare av fordon kan,
om detta föreskrivs i det tillämpliga ramdirektivet, välja om typgodkännande ska ske i ett eller flera steg, eller som kombinerat typgodkännande.
10 §
EG-typgodkännande
får
beviljas för typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgifterna i den tekniska information som tillverkaren har lämnat och som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga särdirektiv.
Vid etappvis typgodkännande skall hänsyn tas till den produktionsetapp som en fordonstyp befinner sig i.
EG-typgodkännande
ska
beviljas för typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgifterna i den tekniska information som tillverkaren har lämnat och som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga rättsakter.
Vid etappvis typgodkännande ska hänsyn tas till den produktionsetapp som en fordonstyp befinner sig i.
13 Senaste lydelse 2004:1362.
Författningsförslag Ds 2008:8
10 a §
Ett EG-typgodkännande enligt direktiv 2002/24/EG eller 2007/46/EG får meddelas för system, komponenter eller separata tekniska enheter som inte uppfyller de tillämpliga kraven i dessa direktiv, under förutsättning att Europeiska gemenskapernas kommission har lämnat tillstånd till det. En ansökan om sådant tillstånd görs av godkännandemyndigheten.
I avvaktan på kommissionens tillstånd enligt första stycket får ett särskilt EG-typgodkännande meddelas för en fordonstyp som omfattas av det begärda undantaget. Om ett särskilt godkännande meddelas ska godkännandemyndigheten utan dröjsmål underrätta kommissionen samt godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Om kommissionen avslår en ansökan enligt första stycket upphör det särskilda EG-typgodkännandet att gälla efter sex månader från det att kommissionen fattade sitt beslut. Godkännandemyndigheten ska omedelbart underrätta tillverkaren om kommissionens beslut och om följderna av detta.
Ds 2008:8 Författningsförslag
10 b §
Ett EG-typgodkännande enligt direktiv 2003/37/EG får meddelas för fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som inte uppfyller de tillämpliga kraven i det direktivet, under förutsättning att Europeiska gemenskapernas kommission har lämnat tillstånd till det. En ansökan om sådant tillstånd görs av godkännandemyndigheten.
I avvaktan på kommissionens tillstånd enligt första stycket får ett särskilt EG-typgodkännande meddelas. Om ett särskilt godkännande meddelas ska godkännandemyndigheten utan dröjsmål underrätta kommissionen samt godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Om kommissionen avslår en ansökan enligt första stycket upphör det särskilda EG-typgodkännandet att gälla efter sex månader från det att kommissionen fattade sitt beslut. Godkännandemyndigheten ska omedelbart underrätta tillverkaren om kommissionens beslut och om följderna av detta.
Författningsförslag Ds 2008:8
12 §
En ansökan om EGtypgodkännande skall avslås trots att kraven i 9–11 §§ är uppfyllda, om fordonet, systemet, komponenten eller den tekniska enheten utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten.
En ansökan om EGtypgodkännande ska, i den
utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga ramdirektivet, avslås trots att
kraven i 9–11 §§ är uppfyllda, om fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten, miljö, arbets-
miljö eller folkhälsa.
13 §14
Om en ansökan om EGtypgodkännande beviljas eller avslås eller om ett EG-typgodkännande återkallas skall godkännandemyndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg. I det fall en ansökan beviljas skall de begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med anges i intyget.
Godkännandemyndigheten
skall lämna en kopia av typ-
godkännandeintyget till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Om en ansökan om EGtypgodkännande beviljas eller avslås eller om ett EG-typgodkännande återkallas ska godkännandemyndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg. I det fall en ansökan beviljas ska de begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med anges i intyget.
Godkännandemyndigheten
ska lämna en kopia av typgod-
kännandeintyget
för varje
fordonstyp till var och en av
godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
14 Senaste lydelse 2003:329.
Ds 2008:8 Författningsförslag
I det fall en ansökan avslås med stöd av 12 § ska godkännandemyndigheten, utöver vad som anges i andra stycket, underrätta godkännandemyndigheterna i de andra medlemsstaterna inom EES samt Europeiska gemenskapernas kommission om skälen för beslutet.
17 §
Om tillverkningen upphör eller om uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras, skall tillverkaren anmäla detta till godkännandemyndigheten.
Om tillverkningen upphör,
om tillverkaren beslutar att återkalla fordon som sålts, registrerats eller tagits i bruk,
eller om uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras, ska tillverkaren anmäla detta till godkännandemyndigheten.
Tillverkaren ska även anmäla till godkännandemyndigheten om ett EG-typgodkännande upphör att gälla enligt 2 kap. 5 a § fordonslagen (2002:574) .
18 §
Efter en anmälan om ändring enligt 17 § skall godkännandemyndigheten underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder. Myndigheten kan då
Efter en anmälan om åter-
kallelse, ändring eller upphörande enligt 17 § ska god-
kännandemyndigheten underrätta tillverkaren om de åtgärder som detta föranleder.
Författningsförslag Ds 2008:8
besluta om ny kontroll eller provning.
Myndigheten kan då besluta om ny kontroll eller provning.
Godkännandemyndigheten ska underrätta var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ett EG-typgodkännande upphör att gälla.
21 §
Godkännandemyndigheten får i fråga om fordon medge undantag från ett eller flera av kraven i ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier och för fordon i slutserier.
Godkännandemyndigheten får i fråga om fordon som
omfattas av direktiv 2003/37/EG medge undantag
från ett eller flera av kraven i ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier.
22 §
När ett typgodkännande har meddelats med stöd av 21 § ska godkännandemyndigheten sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till typgodkännandemyndigheterna i de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som tillverkaren har angett.
När en typgodkännandemyndighet i en annan stat inom EES har fattat ett beslut i fråga om ett svenskt typgodkännande som har meddelats med stöd av
Ds 2008:8 Författningsförslag
21 §, ska godkännandemyndigheten sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
23 §
Godkännandemyndigheten
ska årligen till Europeiska gemenskapernas kommission överlämna en lista över sådana godkännanden som har meddelats med stöd av 21 §.
Utländska typgodkännanden
24 §
Om en kopia av ett typgodkännandeintyg för fordon i små serier som har utfärdats med stöd av direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG översänds till godkännandemyndigheten från en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska godkännandemyndigheten besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
På begäran av tillverkaren eller fordonsägaren ska god-
Författningsförslag Ds 2008:8
kännandemyndigheten besluta om ett särskilt EG-typgodkännande som en godkännandemyndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har meddelat i avvaktan på tillstånd från Europeiska gemenskapernas kommission att få meddela EG-typgodkännande med utnyttjande av teknik eller principer som är oförenliga med bestämmelserna i en eller flera rättsakter, ska gälla i Sverige eller inte.
4 kap.
1 §
Ett ECE-typgodkännande
skall meddelas för en typ av
system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i ett sådant reglemente som av Sverige har antagits som bilaga till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgod-
Ett ECE-typgodkännande
ska meddelas för en typ av
system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i ett sådant reglemente som av Sverige har antagits som bilaga till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgod-
Ds 2008:8 Författningsförslag
kännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter.
Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som har utförts av ett
provningsorgan i enlighet med
det tillämpliga reglementet.
kännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter.
Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som har utförts av en
teknisk tjänst i enlighet med det
tillämpliga reglementet.
5 kap.
1 §
Ett nationellt typgodkännande skall meddelas för en
typ av motordrivna fordon och släpfordon, dock inte moped klass II och terrängskoter, som
uppfyller föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning samt de krav som avses i 7 §. Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som avses i 5–7 §§. Bestämmelserna i detta kapitel gäller på motsvarande sätt i den utsträckning som Vägverket föreskriver det i fråga om system, komponenter och separata tekniska enheter.
Ett nationellt typgodkännande ska meddelas för en typ av fordon som uppfyller föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning samt de krav som avses i 7 §. Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som avses i 5–7 §§. Bestämmelserna i detta kapitel gäller på motsvarande sätt i den utsträckning som Vägverket föreskriver det i fråga om system, komponenter och separata tekniska enheter.
1 a §
Förfarandet med nationellt typgodkännande tillämpas för
1. EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som
Författningsförslag Ds 2008:8
a) tillverkas
i små serier,
eller
b) är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt
2. terrängvagnar och motorredskap.
3 a §
När ett nationellt typgodkännande har meddelats med stöd av 1 a § 1 a ska Vägverket, på begäran av tillverkaren, sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som tillverkaren har angett.
När en godkännandemyndighet i en annan stat inom EES har fattat ett beslut i fråga om ett svenskt nationellt typgodkännande, ska Vägverket sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
7 §15
Vid provningen skall besiktningsorganet även kontrollera om fordonet uppfyller tillämpliga krav i
Vid provningen ska besiktningsorganet även kontrollera om fordonet uppfyller tillämpliga krav i
15 Senaste lydelse 2003:209.
Ds 2008:8 Författningsförslag
1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt avser andra fordon än mopeder
klass I, motorcyklar, person-
bilar, lätta lastbilar, lätta terrängvagnar samt bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton,
1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt avser andra fordon än motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, lätta terrängvagnar, lätta bussar samt släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton,
2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
3. förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening, och
4. förordningen ( 2003:208 ) om förbud mot vissa metaller i bilar.
3. förordningen ( 1998:1709 ) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner,
4. förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening, och
5. förordningen ( 2003:208 ) om förbud mot vissa metaller i bilar.
8 §16
Den som innehar ett nationellt typgodkännande får för ett nytt fordon utfärda intyg om att fordonet överensstämmer med en typ av fordon som har godkänts (typintyg).
Typintyg får dock inte utfärdas för
1. ett fordon som tidigare har tagits upp i typintyg eller godkänts vid en registreringsbesiktning, eller
2. ett fordon som, på grund av att nya eller ändrade
Typintyg får dock inte utfärdas för ett fordon som tidigare har tagits upp i typintyg eller godkänts vid en registreringsbesiktning.
16 Senaste lydelse 2006:910.
Författningsförslag Ds 2008:8
bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning har trätt i kraft efter det att ett nationellt typgodkännande meddelats, inte skulle kunna godkännas vid en registreringsbesiktning.
Ett typintyg som utfärdats innan ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning trätt i kraft är efter ikraftträdandet inte längre giltigt. Vägverket får dock efter ansökan från den som har utfärdat typintyget medge att intyget skall vara giltigt under ytterligare högst tolv månader.
Utländska typgodkännanden
12 §
Om en kopia av ett nationellt typgodkännande av fordon i små serier som har utfärdats med stöd av direktiv 2002/24/EG eller 2007/46/EG översänds till Vägverket från en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska Vägverket besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Vägverket ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt
Ds 2008:8 Författningsförslag
vilka fordonet godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
5 a kap. Enskilt godkännande
Inledande bestämmelser
1 §
Ett enskilt godkännande ska meddelas för ett nytt fordon som uppfyller
1. de tillämpliga kraven i direktiv 2007/46/EG och i rättsakter som har meddelats med stöd av detta direktiv eller
2. föreskrivna alternativa krav.
Ett enskilt godkännande får även meddelas för ett fordon som inte uppfyller de krav som anges i första stycket, om det finns godtagbara skäl.
Ett enskilt godkännande får meddelas på grundval av provning som avses i 7–9 §§.
2 §
Förfarandet med enskilt godkännande tillämpas för EGmotorfordon och släpvagnar till sådana fordon.
Författningsförslag Ds 2008:8
3 §
Utöver vad som anges i 2 § kan förfarandet med enskilt godkännande även tillämpas för
1. andra fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser,
2. andra fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten, samt
3. mobila maskiner. Godkännande enligt denna paragraf påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG.
4 §
Förfarandet med enskilt godkännande kan tillämpas på ett enskilt fordon under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etappvis EGtypgodkännande. Förfarandet får dock inte ersätta någon mellanliggande etapp i det normala förfarandet för ett etappvis typgodkännande och får inte tillämpas för godkännande
Ds 2008:8 Författningsförslag
av den första tillverkningsetappen för ett fordon.
Godkännandemyndighet
5 §
Enskilt godkännande av fordon meddelas för Sveriges del av Vägverket
Ansökan
6 §
Frågor om enskilt godkännande prövas efter ansökan av tillverkaren, av fordonets ägare eller av en person som agerar för någon av dessa personers räkning, förutsatt att sistnämnda person är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Provning
7 §
Provning utförs av ett besiktningsorgan för det kontrollområde som avses i 4 kap. 2 § fordonslagen (2002:574) .
Ansökan om enskilt godkännande ska ha lämnats in innan provningen utförs. Andra fordon än sådana som har tillverkats i Sverige av en yrkes-
Författningsförslag Ds 2008:8
mässig fordonstillverkare eller har importerats i Sverige av en registrerad importör ska även ha godkänts vid en ursprungskontroll enligt 6 kap. 5 och 6 §§ förordningen ( 2001:650 ) om vägtrafikregister.
8 §
Vid provningen ska besiktningsorganet kontrollera om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning.
9 §
Utöver vad som anges i 8 § ska besiktningsorganet lämna det underlag som behövs för att de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret ska kunna fastställas.
Intyg om enskilt godkännande
10 §
Om en ansökan om enskilt godkännande beviljas ska godkännandemyndigheten på begäran av sökanden utfärda ett intyg om enskilt godkännande.
Ds 2008:8 Författningsförslag
Utländska enskilda godkännanden
11 §
På begäran av en tillverkare eller en fordonsägare ska godkännandemyndigheten besluta om ett enskilt godkännande som har meddelats i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
6 kap.
3 §
Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får Vägverket förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning.
Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert ska kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får Vägverket förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning. Vägverket får i
föreläggandet ange vilka uppgifter som saknas.
Författningsförslag Ds 2008:8
I fråga om fordon som har tagits i bruk inträder körförbud om föreläggandet inte följs.
6 §17
I fråga om nya personbilar,
motorcyklar, mopeder klass I och traktorer, som stämmer
överens med ett EG- typgodkännandeintyg, ska besiktningen omfatta endast vad som anges i 2 kap. 6 § 1 och 3 fordonslagen (2002:574).
I fråga om fordon som enligt 2 kap. 6 § ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning, ska besiktningen omfatta endast vad som anges i 2 kap. 6 § 1 och 3 fordonslagen (2002:574).
7 a § Om Vägverket i ett före-
läggande enligt 3 § har angett vilka uppgifter om fordonet som saknas, ska registreringsbesiktningen begränsas till att fastställa dessa uppgifter.
8 §18
Ett fordon som inte är EG-
typgodkänt får godkännas
endast om det uppfyller tillämpliga krav i
Ett fordon som inte
omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande får godkännas
endast om det uppfyller tillämpliga krav i
1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt
1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt
17 Senaste lydelse 2007:746. 18 Senaste lydelse 2003:209.
Ds 2008:8 Författningsförslag
gäller andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton, terrängskotrar och lätta terrängvagnar,
gäller andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, lätta bussar, släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton, terrängskotrar och lätta terrängvagnar,
2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
3. förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening, och
4. förordningen ( 2003:208 ) om förbud mot vissa metaller i bilar.
3. förordningen ( 1998:1709 ) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner,
4. förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening, och
5. förordningen ( 2003:208 ) om förbud mot vissa metaller i bilar.
10 §
Om ett fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse och det därefter har ändrats så att det inte längre stämmer överens med utförandet när det besiktigades eller när typintyget eller intyget om överensstämmelse utfärdades eller om fordonet i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, skall ägaren låta fordonet genomgå en
Om ett fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning, tagits upp i ett typintyg eller i ett intyg om överensstämmelse eller har
meddelats ett enskilt godkännande och det därefter har
ändrats så att det inte längre stämmer överens med utförandet när det besiktigades eller när typintyget, intyget om överensstämmelse eller intyget
om enskilt godkännande
utfärdades eller om fordonet i övrigt har ändrats så att dess
Författningsförslag Ds 2008:8
registreringsbesiktning. Detta
skall ske inom en månad från
det att ändringen gjordes eller, om fordonet är avställt, inom en vecka efter det att avställningen upphörde. Om fordonet inom angiven tid anmäls för avregistrering behöver dock ingen besiktning ske.
beskattningsförhållande påverkas, ska ägaren låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning. Detta ska ske inom en månad från det att ändringen gjordes eller, om fordonet är avställt, inom en vecka efter det att avställningen upphörde. Om fordonet inom angiven tid anmäls för avregistrering behöver dock ingen besiktning ske.
Med ändring enligt första stycket avses inte en sådan ändring som endast innebär
1. en avvikelse i fråga om fordonets utstyrsel och som inte påverkar dess beskattningsförhållande eller försämrar dess säkerhet,
2. byte av motorn mot en annan motor, som helt stämmer överens med den förra, eller
3. byte av däcksdimensionen på andra fordon än bilar, motorcyklar, mopeder klass I eller släpvagnar som är avsedda att dras av bilar.
9 kap.
4 §
Bilar och bildragna släpvagnar med en totalvikt över 3,5 ton skall kontrollbesiktigas
Bilar och bildragna släpvagnar med en totalvikt över 3,5 ton ska kontrollbesiktigas
– första gången senast ett år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
– därefter senast ett år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.
Ds 2008:8 Författningsförslag
I fråga om lastbilar som är inrättade som mobilkranar gäller 6 § i stället för vad som anges i första stycket.
6 §
Motorredskap klass I och släpvagnar som dras av sådana fordon skall kontrollbesiktigas
Motorredskap klass I, last-
bilar som är inrättade som mobilkranar samt släpvagnar
som dras av sådana fordon ska kontrollbesiktigas
– första gången senast tre år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
– därefter senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.
11 kap.
1 §
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet ämnar oriktig uppgift
1. i en ansökan om typgodkännande,
1. i en ansökan om typgodkännande eller enskilt god-
kännande,
2. i ett intyg om överensstämmelse eller i ett typintyg,
3. i ett typgodkännandemärke eller motsvarande märkning enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 4 §,
4. i samband med registreringsbesiktning eller mopedbesiktning.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om den oriktiga uppgiften saknat betydelse för frågan om typgodkännande eller godkännande vid besiktningen eller om uppgiften i övrigt inte varit ägnad att vilseleda.
Författningsförslag Ds 2008:8
Beslut genom automatiserad behandling av uppgifter
9 a §
Beslut i fråga om enskilt godkännande av fordon får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter.
Omprövning av beslut
9 b §
Vägverket får efter omprövning ändra ett beslut som avses i 9 a §. En begäran om omprövning ska göras skriftligen, och ska ha kommit in till Vägverket inom ett år från dagen för beslutet. Ett beslut som avses i 9 a § får också omprövas på initiativ av Vägverket inom två månader från dagen för beslutet.
10 §
I 5 kap.4–6 §§fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om överklagande.
Ett beslut som avses i 9 a § får inte överklagas innan det har omprövats enligt 9 b §. Ett överklagande av ett sådant beslut innan det har omprövats ska anses som en begäran om omprövning enligt nämnda bestämmelse.
Ds 2008:8 Författningsförslag
11 §19
Vägverket får meddela ytterligare föreskrifter
1. om fordons beskaffenhet och utrustning,
2. om omfattningen av den kontroll som avses i denna förordning,
3. om omfattningen av den kontroll av polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),
4. om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorganen, och
5. i övrigt för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.
4. om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorganen,
5. om tillsyn, 6. om skyldighet för tillverkare att tillhandahålla information enligt 2 kap. 4 § 6 och 9 fordonslagen , och
7. i övrigt för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.
Verket får vidare föreskriva att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet.
Verket får vidare meddela föreskrifter om att förfarandet med nationellt typgodkännande under en övergångsperiod får tillämpas även för andra fordon än sådana som anges i 5 kap. 1 a §.
17 §20
Vägverket skall som godkännandemyndighet enligt 3 och 4 kap. fullgöra de uppgifter som Sverige ansvarar för enligt tillämpliga direktiv, avtal
Vägverket ska som godkännandemyndighet enligt 3 och 4 kap. fullgöra de uppgifter som Sverige ansvarar för enligt tillämpliga direktiv, avtal
19 Senaste lydelse 2006:22. 20 Senaste lydelse 2004:679.
Författningsförslag Ds 2008:8
om ömsesidigt erkännande och reglementen samt får meddela föreskrifter för verkställigheten av direktiven och avtalen.
I fråga om utseende och anmälan av provningsorgan
gäller dock följande.
1. Ett provningsorgan (teknisk tjänst) enligt 3 kap. skall utses och anmälas enligt de bestämmelser i lagen ( 1992:1119 ) om teknisk kontroll som gäller ett organ som skall anmälas enligt 3 § samma lag.
2. Ett provningsorgan enligt 4 kap. skall utses och anmälas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.
om ömsesidigt erkännande och reglementen samt får meddela föreskrifter för verkställigheten av direktiven och avtalen.
I fråga om utseende och anmälan av provningsorgan
(teknisk tjänst) enligt 3 och 4 kap. gäller dock vad som anges i förordningen (XXX:XXX) om anmälan av tekniska tjänster.
Tillsyn
19 §
Tillsynen över efterlevnaden av fordonslagen (2002:574) , utöver vad som anges i 5 kap. 8 § i den lagen, och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av Vägverket.
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.
2.9. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner
Härmed föreskrivs att 2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 §1
Definitionerna med den betydelse som anges nedan är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Beteckning Betydelse
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Cykelöverfart En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass II för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med vägmarkering.
En cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakad
Färdled En sådan led eller plats i terrängen som allmänt används för samfärdsel men inte är en väg
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Vägren En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon,
1 Senaste lydelse 2007:220.
Författningsförslag Ds 2008:8
dock inte körbana eller cykelbana
Yrkesmässig fordonstillverkare En fordonstillverkare som
innehar ett nationellt typgodkännande för fordon
Ändamålsplats En plats som är avsedd för en viss trafikantgrupp, en viss verksamhet eller ett visst ändamål – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Föreslagen lydelse
2 §
Definitionerna med den betydelse som anges nedan är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa.
Beteckning Betydelse
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Cykelöverfart En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass II för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med vägmarkering.
En cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakad
EG-motorfordon Ett fordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte,
Ds 2008:8 Författningsförslag
som har minst fyra hjul och som är konstruerat för en maximihastighet över 25 kilometer i timmen. Dock undantas spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer, mopeder, motorcyklar och motorredskap.
Färdled En sådan led eller plats i terrängen som allmänt används för samfärdsel men inte är en väg – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Vägren En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte körbana eller cykelbana Yrkesmässig fordonstillverkare En fordonstillverkare som
innehar ett typgodkännande för fordon
Ändamålsplats En plats som är avsedd för en viss trafikantgrupp, en viss verksamhet eller ett visst ändamål – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.
2.10. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister
Härmed föreskrivs1 i fråga om förordningen (2001:650) om vägtrafikregister
dels att 1 kap. 4 §, 6 kap. 4 och 7 §§, 8 kap. 15 §, 19 kap. 1 och
2 §§ samt 20 kap. 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i förordningen ska införas fyra nya paragrafer,
6 kap. 7 a och 7 b §§ samt 20 kap. 3 a och 3 b §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
De begrepp som används i denna förordning har den
betydelse som anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.
I denna förordning har begreppet nytt fordon samma betydelse som i 1 kap. 4 § fordonsförordningen (2002:925). I övrigt har de begrepp som används i denna förordning den betydelse som
anges i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.
6 kap.
4 §2
För andra fordon än sådana som anges i 2 § prövas frågor om registrering efter anmälan
För andra fordon än sådana som anges i 2 § prövas frågor om registrering efter anmälan
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046). 2 Senaste lydelse 2007:745.
Ds 2008:8 Författningsförslag
från ett besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:574) sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning. Enligt 6 kap. 2 § fordonsförordningen (2002:925) ska fordonet ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det registreringsbesiktigas.
från ett besiktningsorgan enligt fordonslagen (2002:574) sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning
eller meddelats ett enskilt godkännande. Enligt 6 kap. 2 §
fordonsförordningen (2002:925) ska fordonet ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det registreringsbesiktigas.
Till en anmälan ska besiktningsorganet bifoga de uppgifter som Vägverket föreskriver.
7 §3
När sådana uppgifter har lämnats som sägs i 3 § första stycket 1 och 2 eller 4 § andra stycket ska fordonet registreras. Registrering får dock
vägras om fordonet är efterlyst. Registrering får också vägras för fordon som avses i 4 § om det efter godkänd ursprungskontroll framkommit uppgifter som, om de hade förelegat tidigare, skulle ha medfört att fordonet underkänts vid kontrollen.
Personbilar som omfattas av artikel 7 i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motor-
När sådana uppgifter har lämnats som sägs i 3 § första stycket 1 och 2 eller 4 § andra stycket ska fordonet registreras. Registrering får dock
vägras om
1. fordonet är efterlyst, 2. det efter godkänd ursprungskontroll av ett fordon som avses i 4 § har framkommit uppgifter som, om de hade förelegat tidigare, skulle ha medfört att fordonet underkänts vid kontrollen,
3. det beträffande ett fordon som inte har godkänts vid en registreringsbesiktning framgår att sådana förhållanden som anges i 2 kap. 6 § andra stycket
3 Senaste lydelse 2007:745. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
Författningsförslag Ds 2008:8
fordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007, och traktorer som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG, får dock registreras endast om ett intyg om överensstämmelse lämnas. Detsamma gäller fordon som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
fordonsförordningen föreligger, och det inte framgår att fordonet uppfyller de krav som gäller i Sverige, eller
4. fordonet begärs registrerat med stöd av ett typgodkännande för fordon i små serier och antalet fordon som har registrerats under året med stöd av detta redan uppgår till det maximalt tillåtna antalet.
Om avställning av fordon vid registreringen finns bestämmelser i 8 kap. 1 §.
7 a §
Nya EG-motorfordon och nya släpvagnar till sådana fordon får registreras endast om de omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Ds 2008:8 Författningsförslag
Bestämmelsen i första stycket gäller inte
1. fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser,
2. fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten,
3. fordon som uteslutande är avsedda för tävling på väg,
4. prototyper av fordon som används på väg för utförande av ett särskilt provningsprogram under en tillverkares ansvar, under förutsättning att de särskilt har konstruerats och tillverkats för detta ändamål,
5. fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande enligt 3 kap. 10 a eller 10 b § fordonsförordningen , eller av ett godkännande som godkännandemyndigheten med stöd av 3 kap. 24 § andra stycket samma förordning har beslutat ska gälla i Sverige, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla, eller
6. fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Författningsförslag Ds 2008:8
Ett nationellt typgodkännande som har meddelats med stöd av 5 kap. 1 a § 1 b ska inte anses som ett i Sverige giltigt typgodkännande vid tillämpningen av denna paragraf.
7 b §
Bestämmelsen i 7 a § gäller inte vid tillfällig registrering av fordon enligt 23 § lagen ( 2001:558 ) om vägtrafikregister.
8 kap.
15 §4
Ett fordon som omfattas av
typgodkännande enligt något av följande direktiv
a) rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG,
b) rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer
Ett fordon som omfattas av ett EG-typgodkännande och
som har registrerats med stöd av ett intyg om överensstämmelse
får ställas på första gången endast om intyget fortfarande är giltigt. Detsamma gäller ett fordon som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
4 Senaste lydelse 2006:438.
Ds 2008:8 Författningsförslag
med hjul, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003, eller
c) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/30/EG,
d) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/67/EG,
och som har registrerats med stöd av ett intyg om överensstämmelse får ställas på första gången endast om intyget fortfarande är giltigt. Detsamma gäller ett fordon som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Författningsförslag Ds 2008:8
Bestämmelserna i första stycket gäller inte fordon som omfattas av ett särskilt godkännande enligt 3 kap. 10 a § eller 10 b §, eller av ett godkännande som godkännandemyndigheten med stöd av 3 kap. 24 § andra stycket samma förordning har beslutat ska gälla i Sverige, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla.
19 kap.
1 §
I 34 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning.
Följande beslut får dock inte överklagas:
1. utformningen av registreringsskyltar som skall tillhandahållas för ett visst fordon,
1. utformningen av registreringsskyltar som ska tillhandahållas för ett visst fordon,
2. en polismyndighets ställningstagande som rör provisoriska registreringsskyltar,
3. utformningen av skyltar för beskickningsfordon,
4. utformningen av personliga fordonsskyltar,
5. tilldelningen av registreringsnummer och av särskild teckenkombination för personliga fordonsskyltar, och
6. registreringen av uppgifter enligt 2 kap.
Ett beslut som avses i 18 kap. 5 § får inte överklagas innan det har omprövats enligt 18 kap. 6 §. Ett överklagande
5. tilldelningen av registreringsnummer och av särskild teckenkombination för personliga fordonsskyltar,
6. registreringen av uppgifter enligt 2 kap, och
7. Vägverkets beslut enligt 20 kap. 3 a §.
Ett beslut som avses i 18 kap. 5 § får inte överklagas
Ds 2008:8 Författningsförslag
av ett sådant beslut innan det har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt nämnda bestämmelse.
innan det har omprövats enligt 18 kap. 6 §. Ett överklagande av ett sådant beslut innan det har omprövats ska anses som en begäran om omprövning enligt nämnda bestämmelse.
2 §5
Vägverkets beslut enligt 20 kap. 2, 4 eller 4 a § får överklagas hos regeringen.
Vägverkets beslut enligt 20 kap. 2 § får överklagas hos regeringen.
20 kap.
3 a § Vägverket får medge undan-
tag från bestämmelserna i 6 kap. 7 a samt 8 kap. 15 och 16 §§ för typgodkända fordon i slutserier.
3 b §
I 4 § förordningen (XXX:XXX) om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m. finns bestämmelser om att Vägverket får besluta att en viss fordonstyp inte får registreras.
4 §6
Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om registrerade
Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om registrerade
5 Senaste lydelse 2005:1229. 6 Senaste lydelse 2002:945.
Författningsförslag Ds 2008:8
importörer skall gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon. Beslut i sådana ärenden fattas efter samråd med Tullverket.
Vägverket får också föreskriva eller i enskilda fall medge att
1. bestämmelserna i denna förordning om yrkesmässiga fordonstillverkare skall gälla även andra än dem som innehar ett nationellt typgodkännande för fordon, eller
importörer ska gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon. Beslut i sådana ärenden fattas efter samråd med Tullverket.
Vägverket får också föreskriva eller i enskilda fall medge att
1. bestämmelserna i denna förordning om yrkesmässiga fordonstillverkare ska gälla även andra än dem som innehar ett typgodkännande för fordon, eller
2. att ett annat motorfordon än ett sådant som avses i 6 kap. 9 § får antecknas som utryckningsfordon i vägtrafikregistret.
Undantag som avses i andra stycket 2 får föreskrivas eller medges endast om det finns särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
Vägverket får besluta om anslutning till vägtrafikregistret för direktåtkomst eller direktanmälan och meddela de villkor härom som behövs.
Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011 såvitt avser 6 kap. 7 a §, och i övrigt den 29 april 2009.
2.11. Förslag till förordning om ändring i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97)
Regeringen föreskriver1 i fråga om militära vägtrafikkungörelsen (1974:97),
dels att 34 § ska ha följande lydelse,
dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 34 a §,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §2
Fordon som avses i 24 § får registreras i det militära fordonsregistret om det godkänts vid besiktning och därefter inte underkastats väsentlig förändring.
Annat fordon än som avses i 24 § får registreras i det militära fordonsregistret endast om det godkänts vid registreringsbesiktning eller tagits upp i typintyg och fordonet därefter inte undergått sådan ändring som avses i 6 kap. 10 § första stycket fordonsförordningen (2002:925) . Detsamma gäller ett sådant fordon som avses i 2 kap. 6 § fordonsförordningen .
Nya EG-motorfordon och nya släpvagnar till sådana fordon, som inte är sådana som avses i 24 §, får registreras endast om de omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Andra fordon än sådana som anges i första och andra stycket får registreras i det militära fordonsregistret endast om det godkänts vid registreringsbesikt-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046). 2 Senaste lydelse 2002:928.
Författningsförslag Ds 2008:8
ning eller tagits upp i typintyg och fordonet därefter inte undergått sådan ändring som avses i 6 kap. 10 § första stycket fordonsförordningen (2002:925) . Detsamma gäller ett sådant fordon som avses i 2 kap. 6 § fordonsförordningen .
34 a §
Bestämmelsen i 34 § andra stycket gäller inte för fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret.
Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011.
2.12. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening
Regeringen föreskriver1 att 2 § förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening och bilaga 1 till förordningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §2
I denna förordning avses med
direktiv 70/156/EEG:
rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG,
direktiv 70/220/EEG:
rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon, senast
ändrat genom kommissionens
direktiv 70/156/EEG:
rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon3,
upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG4,
direktiv 70/220/EEG:
rådets direktiv 70/220/EEG av den 20 mars 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon5, upphävt
genom Europaparlamentets och
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, Celex 32007L0046). 2 Senaste lydelse 2007:125. 3 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1 (Celex 31970L0156). 4 EUT L 263, 9.10.2007, s. 1, (Celex 32007L0046). 5 EGT L 76, 6.4.1970, s.. 1 (Celex 31970L0220).
Författningsförslag Ds 2008:8
direktiv 2003/76/EG,
direktiv 72/306/EEG:
rådets direktiv 72/306/EEG av den 2 augusti 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från dieselmotorer som används i fordon, senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2005/21/EG,
rådets förordning (EG) nr 715/20076,
direktiv 72/306/EEG:
rådets direktiv 72/306/EEG av den 2 augusti 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av föroreningar från dieselmotorer som används i fordon7,
upphävt genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 96/96/EG: rådets direktiv 96/96/EG av den
20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet8, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/20039,
direktiv 97/24/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv
97/24/EG av den 17 juni 1997 om vissa komponenter och karakteristiska egenskaper hos två- eller trehjuliga motorfordon10, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/72/EG11,
6 EUT L 171, 29.6.2007, s. (Celex 32007R0715). 7 EGT L 190, 20.8.1972, s. 1 (Celex 31972L0306). 8 EGT L 46, 17.2.1997, s. 1 (Celex 31996L0096). 9 EUT L 284, 31.10.2003, s. 1 (Celex 32003R1882). 10 EGT L 226, 18.8.1997, s. 1 (Celex 31997L0024). 11 EUT L 227, 19.8.2006, s. 43 (Celex 32006L0072).
Ds 2008:8 Författningsförslag
direktiv 98/69/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/69/EG av den 13 oktober 1998 om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG,
direktiv 98/77/EG:
kommissionens direktiv 98/77/EG av den 2 oktober 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/220/EEG,
direktiv 98/69/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/69/EG av den 13 oktober 1998 om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG12, upphävt genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 98/77/EG:
kommissionens direktiv 98/77/EG av den 2 oktober 1998 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/220/EEG13, upp-
hävt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 2000/30/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen14, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/26/EG15,
direktiv 2001/1/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/1/EG av den 22 januari 2001 om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG om åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon,
direktiv 2001/1/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/1/EG av den 22 januari 2001 om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG om åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon16, upphävt genom
12 EGT L 350, 28.12.1998, s. 1 (Celex 31998L0069). 13 EGT L 286, 23.10.1998, s. 34 (Celex 31998L0077). 14 EGT L 203, 10.8.2000, s. 1 (Celex 32000L0030). 15 EUT L 90, 8.4.2003, s. 37 (Celex 32003L0026). 16 EGT L 35, 6.2.2001, s. 34 (Celex 32001L0001).
Författningsförslag Ds 2008:8
direktiv 2002/24/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/30/EG,
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 2002/24/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG17, senast ändrat genom rådets direktiv 2006/96/EG18,
direktiv 2002/51/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/51/EG av den 19 juli 2002 om minskning av de förorenande utsläppen från två- och trehjuliga motorfordon och om ändring av direktiv 97/24/EG19,
direktiv 2002/80/EG:
kommissionens direktiv 2002/80/EG av den 3 oktober 2002 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/220/EEG om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon,
direktiv 2005/55/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikel-
direktiv 2002/80/EG:
kommissionens direktiv 2002/80/EG av den 3 oktober 2002 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 70/220/EEG om åtgärder mot luftförorening genom avgaser från motorfordon20,
upphävt genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 2005/55/EG:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/55/EG av den 28 september 2005 om tillnärmning av medlemsstaternas
17 EGT L 124, 9.5.2002, s. 1 (Celex 32002L0024). 18 EUT L 363, 20.12.2006, s. 81 (Celex 32006L0096). 19 EGT L 252, 20.9.2002, s. 20 (Celex 32002L0051). 20 EGT L 291, 28.10.2002, s. 20 (Celex 32002L0080).
Ds 2008:8 Författningsförslag
formiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon, senast
ändrat genom kommissionens direktiv 2006/51/EG,
lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer med kompressionständning som används i fordon samt mot utsläpp av gasformiga föroreningar från motorer med gnisttändning drivna med naturgas eller gasol vilka används i fordon21,
upphävt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007,
direktiv 2007/46/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon,
personbilar: lätta bilar som är inrättade huvudsakligen för
befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare, samt med en totalvikt av högst 2 500 kg, – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
originalkatalysator: en katalysator eller en katalysator-
utrustning som täcks av det typgodkännande som följde med fordonet och vars typ anges i punkt 1.10 i tillägget till bilaga 10 till direktiv 70/220/EEG eller anges i kapitel 5, bilaga VI punkt 5, i direktiv 97/24/EG,
21 EUT L 275, 20.10.2005, s. 1 (Celex 32005L0055).
Författningsförslag Ds 2008:8
ersättningskatalysator: en
katalysator eller en katalysatorutrustning som är avsedd att ersätta en originalkatalysator på ett fordon i enlighet med direktiv 70/220/EEG eller kapitel 5 i direktiv 97/24/EG och som kan godkännas som en separat teknisk enhet enligt artikel 4.1 d i direktiv 70/156/EEG
eller artikel 2.5 i direktiv
2002/24/EG,
ersättningskatalysator: en
katalysator eller en katalysatorutrustning som är avsedd att ersätta en originalkatalysator på ett fordon i enlighet med direktiv 70/220/EEG eller kapitel 5 i direktiv 97/24/EG och som kan godkännas eller vara god-
känd som en separat teknisk
enhet enligt artikel 4.1 d i direktiv 70/156/EEG, artikel 2.5 i direktiv 2002/24/EG eller
artikel 10.2 i direktiv 2007/46/EG,
dieselmotor (dieselmotordrift): motor som fungerar enligt
kompressionständningsprincipen, – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen.
Nuvarande lydelse
Bilaga 1 1
Avgasreningskrav enligt 4 § första stycket första meningen förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening
I denna bilaga avses med steg den kravnivå som vid aktuell tidpunkt för angiven fordonskategori. För t.ex. personbilar i avsnitt
1 Senaste lydelse 2007:125.
Ds 2008:8 Författningsförslag
1.1.1 som i tabellen för tidpunkter anges för steg 3 läsas tillsammans i tabellen för gränsvärden anges för steg 3. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
A Bilar
1 Föroreningar i avgaserna och utsläpp av bränsleångor
1.1 Tidpunkter och gränsvärden vid bensin- och dieselmotordrift m.m.
För att kraven i 3 och 4 §§ förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening skall anses uppfyllda krävs det att bilen vid typgodkännande, registrering, försäljning eller ibruktagande från nedan angivna tidpunkter uppfyller angivna kravnivåer enligt de inom Europeiska gemenskaperna beslutade direktiven.
Tidpunkter
Vid nya typgodkännanden från och med den 1 juli 2003 tillämpas bestämmelserna i direktiv 2002/80/EG. Bestämmelserna om
1 Senaste lydelse 2007:125.
Författningsförslag Ds 2008:8
ibruktagande i direktiv2002/80/EG tillämpas från och med den 1 januari 2006 för personbilar och lätta lastfordon med en referensvikt om högst 1 305 kg samt från och med den 1 januari 2007 för bilar med en referensvikt över 2 500 kg och för lastfordon med en referensvikt över 1 305 kg. Vid äldre typgodkännanden och ibruktaganden tillämpas bestämmelserna i direktiv 98/69/EG med de tidpunkter som anges i nedanstående tabell.
Fordonskategori
Referensvikt RV (kg)
Steg Direktiv
70/220/EEG i dess lydelse enligt direktiv
Godkännandeförbud
a)
Ibruktagandeförbud
b)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
a) Typgodkännande får inte längre meddelas om inte avgaskraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv 2007/46/EG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening.
b) Registrering, försäljning och ibruktagande av bilar får inte längre ske om inte kraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv
2007/46/EG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1085)
om motorfordons avgasrening. Från och med den 1 oktober 1999 gäller ett generellt ibruktagandeförbud inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av sådana fordon som drivs med motorgas eller naturgas eller har en utrustning för alternativ drift med bensin och motorgas eller bensin och naturgas, om fordonet inte uppfyller de kravnivåer som anges i direktiv 70/220/EEG. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Ds 2008:8 Författningsförslag
Tidpunkter
Motorspecifikation Direktiv
2005/55/EG
Godkännandeförbud
a)
Ibruktagandeför bud
b)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
a) Typgodkännande får inte längre meddelas om inte avgaskraven för aktuell kravnivå är uppfyllda.
b) Registrering, försäljning och ibruktagande av bilar får inte längre ske om inte kraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv
2007/46/EG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1086)
om motorfordons avgasrening. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.
1.1.1. Lätta bilar (se SFS 2003:872)
Tidpunkter
Vid nya typgodkännanden från och med den 1 juli 2003 tillämpas bestämmelserna i direktiv 2002/80/EG. Bestämmelserna om ibruktagande i direktiv2002/80/EG tillämpas från och med den 1 januari 2006 för personbilar och lätta lastfordon med en referensvikt om högst 1 305 kg samt från och med den 1 januari 2007 för bilar med en referensvikt över 2 500 kg och för lastfordon med en referensvikt över 1 305 kg. Vid äldre typgodkännanden och ibruktaganden tillämpas bestämmelserna i direktiv 98/69/EG med de tidpunkter som anges i nedanstående tabell.
Författningsförslag Ds 2008:8
Fordonskategori
Referensvikt RV (kg)
Steg Direktiv
70/220/EEG i dess lydelse enligt direktiv
Godkännandeförbud
a)
Ibruktagandeförbud
b)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
a) Typgodkännande får inte längre meddelas om inte avgaskraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv 70/156/EEG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening.
b) Registrering, försäljning och ibruktagande av bilar får inte längre ske om inte kraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv
70/156/EEG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1085)
om motorfordons avgasrening. Från och med den 1 oktober 1999 gäller ett generellt ibruktagandeförbud inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av sådana fordon som drivs med motorgas eller naturgas eller har en utrustning för alternativ drift med bensin och motorgas eller bensin och naturgas, om fordonet inte uppfyller de kravnivåer som anges i direktiv 70/220/EEG. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1.1.2. Tunga bilar (se SFS 2007:125)
Tidpunkter
Motorspecifikation Direktiv
2005/55/EG
Godkännandeförbud
a)
Ibruktagandeför bud
b)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
a) Typgodkännande får inte längre meddelas om inte avgaskraven för aktuell kravnivå är uppfyllda.
b) Registrering, försäljning och ibruktagande av bilar får inte längre ske om inte kraven i angivet direktiv är uppfyllda, såvida inte undantag medgivits med stöd av bestämmelserna i direktiv
Ds 2008:8 Författningsförslag
70/156/EEG eller med stöd av 13 § förordningen (2001:1086)
om motorfordons avgasrening. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Föreslagen lydelse
Bilaga 1 1
Avgasreningskrav enligt 4 § första stycket första meningen förordningen ( 2001:1085 ) om motorfordons avgasrening
I denna bilaga avses med steg den kravnivå som vid aktuell tidpunkt för angiven fordonskategori. För t.ex. personbilar i avsnitt 1.1.1 som i tabellen för tidpunkter anges för steg 3 läsas tillsammans i tabellen för gränsvärden anges för steg 3. – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
A Bilar
1 Föroreningar i avgaserna och utsläpp av bränsleångor
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1.1 Tidpunkter och gränsvärden vid bensin- och dieselmotordrift m.m.
För att kraven i 3 och 4 §§ förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening ska anses uppfyllda krävs det att bilen vid typgodkännande, registrering, försäljning eller ibruktagande från nedan angivna tidpunkter uppfyller angivna kravnivåer enligt de inom Europeiska gemenskaperna beslutade direktiven.
2.13. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:894) om teknisk kontroll
Härmed föreskrivs att det i förordningen (2005:894) om teknisk kontroll ska föras in en ny paragraf, 7 a §, med följande lydelse.
7 a § Bestämmelserna i 2–7 §§ gäller inte om någonting annat föreskrivs i någon annan förordning.
Denna förordning träder i kraft den 29 april 2009.
3. Gällande rätt
3.1. EG:s regelverk
3.1.1. Den inre marknaden för varor
Förbud mot kvantitativa restriktioner
De övergripande målen för Europeiska gemenskapen formuleras i artikel 2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och innefattar bl.a. upprättandet av en gemensam marknad. Enligt artikel 3 ska gemenskapens verksamhet, för att uppnå målen, på de villkor och i den takt som anges i fördraget innefatta bl.a. en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna.
Varors fria rörlighet mellan medlemsstaterna möjliggörs genom bildandet av en tullunion och förbud mot kvantitativa restriktioner. Artikel 28 förbjuder kvantitativa handelshinder och åtgärder med motsvarande verkan. En negativ särbehandling kan endast rättfärdigas med hjälp av de undantagsgrunder som nämns i artikel 30. Nationella bestämmelser som grundas på hänsyn till bl.a. allmän ordning eller säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, kan således vara möjliga. Om de nationella åtgärderna visserligen behandlar utländska och inhemska varor lika men ändå är att anse som handelshindrande, strider åtgärderna likväl mot artikel 28, såvida inte medlemsstaten kan åberopa förekomsten av s.k. tvingande hänsyn, dvs. olika undantagsgrundande allmänintressen som framkommit i rättspraxis.
Gällande rätt
Lagharmonisering
För att det ska kunna råda en fungerande gemensam marknad krävs att skilda nationella regler harmoniseras. Syftet med en lagharmonisering är att anpassa medlemsstaternas nationella regler till den gemensamma marknaden och få dem att fungera i samspel med varandra. Harmonisering är alltså ett medel för förverkligande av den gemensamma marknaden.
Inom ramen för den harmonisering som skett kan nationella bestämmelser ställas upp endast i överensstämmelse med den aktuella rättsakten. Harmoniseringen utsläcker med andra ord i princip möjligheten till avvikande nationella bestämmelser. Vid endast en partiell harmonisering torde dock det som ligger utanför direktivet kunna hänföras till de grundläggande bestämmelserna i artikel 28–30.
Två olika metoder för harmonisering används. Enligt den ena metoden föreskrivs på gemenskapsnivå vilka krav som ska gälla. Enligt den andra, den s.k. new approach-metoden, föreskrivs endast kortfattat de väsentliga kraven, medan det överlåts till den europeiska standardiseringen att i frivilliga standarder formulera detaljerna. Produkter som uppfyller sådana standarder förutsätts uppfylla de tvingande väsentliga kraven. Tillverkare kan välja att inte uppfylla en viss standard, men måste då visa på något annat sätt att de tvingande väsentliga kraven uppfylls, exempelvis genom att låta produkten kontrolleras av ett provningsorgan. För fordonslagstiftningen tillämpas den första av ovan beskrivna metoder.
3.1.2. Lagharmoniseringens omfattning på fordonsområdet
De nuvarande ramdirektiven
För att åstadkomma harmonisering av medlemsstaternas nationella lagstiftning finns det på fordonsområdet tre s.k. ram-
Ds 2008:8 Gällande rätt
direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning beträffande typgodkännande av olika fordonsslag. Dessa är:
- rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den
18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, och
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den
26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG. Direktiven, med senare ändringar, är tämligen översiktliga och behandlar endast hur typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter går till. De närmare krav som ska vara uppfyllda för att ett typgodkännande ska kunna meddelas regleras i s.k. särdirektiv och, på senare tid, i förordningar.
Ett typgodkännande innebär att en medlemsstat intygar att en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter uppfyller kraven i ramdirektivet och i de tillämpliga särdirektiven. För personbilar, motorcyklar, mopeder och traktorer kan tillverkaren få ett helfordonsgodkännande, dvs. ett godkännande för en fordonstyp.
Gemensamt för samtliga av de nuvarande ramdirektiven är att de inte ska tillämpas på godkännande av enskilda fordon och att det från respektive direktivs tillämpningsområde undantas vissa slag av fordon (beroende på användningssätt m.m.).
Fordon som är EG-typgodkända och försedda med giltigt intyg om överensstämmelse ska kunna registreras och användas i en medlemsstat utan att behöva genomgå någon ytterligare teknisk kontroll. Detta är systemets grundsats. Ett intyg om
Gällande rätt
överensstämmelse är en bekräftelse av tillverkaren att fordonet är i överensstämmelse med den godkända typen.
Särdirektiven och förordningarna
Särdirektiven till ramdirektiven – det finns omkring 60 knutna till direktiv 70/156/EEG – är mycket detaljerade och ändras ofta i takt med den tekniska utvecklingen. De är till sin räckvidd i allmänhet formulerade så att de enbart gäller i fråga om typgodkännande. De artiklar som reglerar införandet av direktivet anger vanligtvis följande. Om kraven i direktivet är uppfyllda får, vid en första tidpunkt, varken EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande vägras och det är förbjudet att vägra registrering, försäljning eller ibruktagande av ett fordon som uppfyller kraven – allt med avseende på den utrustningsdetalj eller motsvarande som regleras i direktivet. Vid en senare tidpunkt får EG-typgodkännande inte meddelas med mindre kraven är uppfyllda, och medlemsstaten får dessutom vägra nationellt typgodkännande. Vissa direktiv går dock längre än så, men med lite olika utsträckning. Ett alternativ är att möjligheten till vägrat nationellt typgodkännande ersätts av ett krav på att sådant typgodkännande ska vägras. En ytterligare nivå är att direktivet reglerar registrering eller ibruktagande av enskilda fordon. Det förekommer då att medlemsstaten får vägra att registrera nya fordon som inte har ett giltigt intyg om överensstämmelse eller förbjuda att fordon tas i bruk första gången. Den yttersta nivån är att medlemsstaterna ska förbjuda registrering av nya fordon som inte uppfyller kraven.
På senare tid har bestämmelser av den här typen alltmer börjat antas i form av förordningar i stället för direktiv.
Det bör understrykas att en kravnivå endast undantagsvis har retroaktiv verkan, dvs. allmänt gäller att ett fordon under sin livstid ska uppfylla de krav mot vilka det en gång i tiden har godkänts för trafik.
Ds 2008:8 Gällande rätt
Ett nytt ramdirektiv
Den 5 september 2007 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dessa fordon. Detta nya ramdirektiv, som ersätter direktiv 70/156/EEG, innehåller vissa större förändringar i förhållande till vad som tidigare har gällt.
Hittills har lastbilar, bussar och släpfordon enbart omfattats av vissa av den inre marknadens fördelar i form av obligatoriska krav i särdirektiv, t.ex. krav avseende avgaser från tunga fordon, främre underkörningsskydd och bromsar. Nu har tiden ansetts mogen för att gå vidare och utvidga principerna för helfordonstypgodkännande till att även gälla dessa fordonskategorier fullt ut.
Personbilar som byggs i små serier har tidigare inte omfattats av något harmoniserat förfarande för typgodkännande men kommer nu att ingå. Tidigare har ett nationellt typgodkännande, som i princip varit begränsat till den medlemsstat som har beviljat det, kunnat beviljas för fordon som tillverkas i små serier. Detta anses dock strida mot principerna för den inre marknaden. Därför har nu tekniska bestämmelser fastställts som harmoniserar tillämpningen och undantag från särdirektiven. För att undvika att detta förfarande missbrukas, och ersätter det egentliga helbilsgodkännandet, finns strikta begränsningar för antalet fordon i varje typ som kan registreras i medlemsstaterna.
Tills vidare behålls även en nationell småserie för godkännande av ett mindre antal fordon. Godkännandet är begränsat till den egna staten och omfattar i fråga om personbilar högst 75 bilar per år.
Det nya direktivet omfattar också nationella enstycksgodkännanden av fordon. I direktivet anges ramarna för vad som ska krävas för att enskilt godkännande ska kunna meddelas. Genom kommittéförfarande kommer senare en bilaga att utvecklas för att precisera vad som menas med de riktningsgivande artiklarna.
Gällande rätt
Innan detta har skett är utgångspunkten att bilar som har ett enskilt godkännande endast kan registreras inom den stat som beviljat godkännandet. När bilagan har utvecklats kan bestämmelserna harmoniseras med möjlighet till fri rörlighet även för dessa fordon.
I jämförelse med direktiv 70/156/EEG är det nya ramdirektivet generellt sett utförligare och tydligare i regleringen och innehåller dessutom moment som är helt nya. Exempelvis finns särskilda kapitel om medlemsstaternas och tillverkarens allmänna skyldigheter, om giltigheten av EG-typgodkännanden, om skyddsklausuler, om tillhandahållande av teknisk information från konsumentsynpunkt, om utseende och anmälan av tekniska tjänster samt krav på medlemsstaterna att fastställa de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i direktivet.
Medlemsstaterna ska före den 29 april 2009 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att iaktta ändringarna i sak i direktivet. Vissa bestämmelser i direktivet börjar dock tillämpas vid olika tidpunkter för olika fordonsslag.
Direktiv 70/156/EEG benämns i det följande ”det gamla ramdirektivet”, medan direktiv 2007/46/EG benämns ”det nya ramdirektivet” eller ”direktivet”.
3.2. FN:s regelverk
3.2.1. FN/ECE-överenskommelsen om fordon
ECE-typgodkännande är en form av typgodkännande av system, komponenter och separata tekniska enheter till fordon. Liksom EG-typgodkännandet är ECE-typgodkännandet internationellt. Det är dock inte knutet till EU utan till Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE). I överenskommelsen om fordonsregler från Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa av den 20 mars 1958
Ds 2008:8 Gällande rätt
(SÖ 1959:28) framgår hur enhetliga regler, eller reglementen, för motorfordons konstruktion och utrustning tas fram.
För närvarande finns det 126 reglementen som gäller ECEtypgodkännande av olika fordonsdetaljer. Dessa utarbetas inom FN under ledning av FN/ECE.
1958 års överenskommelse reviderades under 1990-talet, och till följd av detta är numera även EU (EG-kommissionen) avtalspart. Trots detta är det fortfarande medlemsstaternas sak att genomföra de artiklar som gäller förfarandet vid typgodkännande.
Det är inte möjligt att få hela fordon ECE-typgodkända. Möjligheten till ECE-typgodkännande har betydelse även i förhållande till EG-typgodkännande. Såväl enligt det gamla som det nya ramdirektivet gäller att när det i vissa artiklar i direktivet hänvisas till särdirektiv ska godkännanden enligt vissa uppräknade reglementen som utfärdats av ECE bedömas som likvärdiga med godkännanden som beviljats enligt relevanta särdirektiv. Ett EG-typgodkänt fordon kan alltså innehålla fordonsdetaljer som är ECE-typgodkända.
Inom EG pågår för närvarande ett arbete med att ersätta ett stort antal särdirektiv med motsvarande ECE-reglementen.
3.2.2. FN/ECE-konventionen om vägtrafik
I konventionen om vägtrafik från Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa av den 8 november 1968 (den s.k. Wienkonventionen) fastställs allmänna riktlinjer för fri rörlighet för internationell trafik. I bilaga 5 till konventionen finns vissa tekniska villkor för att motorfordon och släpvagnar till sådana fordon ska få användas på väg.
1971 träffades en överenskommelse om en komplettering av Wienkonventionen.
Gällande rätt
3.3. Nationella regler
3.3.1. Något om normgivningsmakten
I 8 kap. regeringsformen (RF) fördelas normgivningsmakten mellan riksdagen och regeringen genom kompetensregler. Där anges vilka områden som i första hand omfattas av riksdagens lagstiftningsmakt respektive regeringens förordningsmakt. Dessa områden betecknas som det primära lagområdet respektive regeringens primärområde. Det primära lagområdet kan delas in i det obligatoriska lagområdet, där normer kan ges endast i form av lag, och det fakultativa lagområdet, inom vilket riksdagen har möjlighet att överlämna (delegera) normgivningsmakt åt regeringen. Riksdagen har dessutom en obegränsad möjlighet att lagstifta inom regeringens primärområde. Den verkliga gränsdragningen mellan riksdagens och regeringens kompetensområden är beroende av i vilken grad riksdagen utnyttjar sina möjligheter att delegera normgivningsmakt till regeringen respektive lagstifta inom regeringens primärområde.
Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland annat föreskrifter om brott och rättsverkan av brott (8 kap. 3 § RF). Utan hinder av denna bestämmelse kan regeringen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser t.ex. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, eller trafik. Ett sådant bemyndigande medför inte rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan dock i lag föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet (8 kap. 7 § RF). Om riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne kan riksdagen därvid medge att regeringen överlåter åt en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i ämnet (8 kap. 11 § RF).
Ds 2008:8 Gällande rätt
Regeringens primärområde innebär att regeringen utan bemyndigande kan besluta om föreskrifter om verkställighet av lag eller föreskrifter som enligt grundlag inte ska meddelas av riksdagen (8 kap. 13 § RF).
3.3.2. Fordonslagstiftningen
Huvuddragen i fordonslagstiftningen
Fordonslagen innehåller bl.a. bestämmelser om kontroll av fordon samt därtill hörande system, komponenter och separata tekniska enheter. Lagen gäller inte fordon som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda militära ändamål, motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon, fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden, eller lekfordon.
Kontroll av om ett fordon är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpat för trafik får ske genom de kontrollformer som i sina huvuddrag anges i 2 kap. i lagen. En form av kontroll är typgodkännande, som meddelas för en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. En annan kontrollform är registreringsbesiktning, som sker för att fastställa fordonets tekniska identitet, kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning, samt fastställa de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. Andra kontrollformer som kan nämnas är lämplighetsbesiktning, kontrollbesiktning och flygande inspektion. Kontroll som avses i lagen ska, enligt 3 kap. 1 §, anordnas och utföras så att den inte orsakar större olägenheter än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.
Gällande rätt
Fordonslagen innehåller inga materiella bestämmelser om de tekniska krav ett fordon ska uppfylla utan endast ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning. I 2 kap. fordonsförordningen finns vissa grundregler om fordons beskaffenhet och utrustning. Exempelvis får ett fordon normalt endast användas om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpat för trafik. I övrigt ankommer det på Vägverket att meddela sådana föreskrifter. Av störst intresse i detta sammanhang är Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:22) om bilar och släpvagnar som dras av bilar, Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:23) om motorcyklar och släpvagnar som dras av motorcyklar och Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:26) om traktorer. Dessa föreskrifter benämns i det följande gemensamt för Vägverkets fordonsföreskrifter.
Typgodkännande
Typgodkännande kan, enligt 2 kap. 2 § fordonslagen, ske i enlighet med EG-direktiv på området (EG-typgodkännande), i enlighet med överenskommelser upprättade inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE-typgodkännande) eller som nationellt typgodkännande. Närmare bestämmelser om typgodkännande finns i 3–5 kap. fordonsförordningen och i Vägverkets fordonsföreskrifter.
I förhållande till EG- respektive ECE-regler är den grundläggande utgångspunkten att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett EG- eller ECE-typgodkännande, också anses uppfylla de krav på beskaffenhet och utrustning som finns i fordonsförordningen och i Vägverkets fordonsföreskrifter (2 kap.6, 7 och 10 §§fordonsförordningen). Ett nytt EG-typgodkänt fordon ska godkännas och registreras utan någon teknisk kontroll eller prövning, och vad som sägs i de nämnda föreskrifterna saknar
Ds 2008:8 Gällande rätt
alltså betydelse i det läget. Godkännandemyndigheten, dvs. Vägverket, får dock, enligt 2 kap. 8 § fordonsförordningen, besluta att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG- eller ECE-typgodkänd i en annan stat inte får registreras, säljas eller tas i bruk i Sverige om de allvarligt äventyrar trafiksäkerheten. Detsamma gäller, enligt 2 kap. 11 § fordonsförordningen, beträffande ECE-typgodkända produkter som allvarligt äventyrar miljön.
Ett EG-typgodkännande meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst i enlighet med det tillämpliga direktivet, eller av provning som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land (3 kap. 2 § fordonsförordningen). Ett ECE-typgodkännande meddelas på grundval av provning som utförts av ett provningsorgan i enlighet med tillämpligt reglemente (4 kap. 1 § fordonsförordningen). Utseende och anmälan av tekniska tjänster och provningsorgan görs av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) efter samråd med Vägverket (11 kap. 17 § fordonsförordningen och 5 § förordningen (2005:894) om teknisk kontroll).
Registreringsbesiktning
Genom registreringsbesiktning ska ett enstaka fordon godkännas, om det uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (6 kap. 1 § fordonsförordningen). I fråga om nya EG-typgodkända personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer omfattar kontrollen endast fastställandet av fordonets tekniska identitet och av de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. För övriga fordon görs även en kontroll av att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (2 kap. 6 § fordonslagen och 6 kap.5–7 §§fordonsförordningen). Nya fordon som omfattas av ett typgodkännande och som registreras efter ansökan om registrering (dvs. nya fordon som tillverkats i Sverige av yrkes-
Gällande rätt
mässiga fordonstillverkare eller som har förts in till Sverige av registrerade importörer) behöver dock inte registreringsbesiktigas över huvud taget (2 kap. 6 och 8 §§ Vägverkets föreskrifter [VVFS 2001:118] om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret jämförd med 6 kap. 2 § förordningen om vägtrafikregister).
Ett fordon som registreras efter anmälan ska, enligt 6 kap. 2 § fordonsförordningen, ha godkänts vid en ursprungskontroll enligt 6 kap. 5 och 6 §§ förordningen om vägtrafikregister innan det registreringsbesiktigas.
Om ett fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg eller intyg om överensstämmelse och det därefter har ändrats så att det inte längre stämmer överens med utförandet när det besiktigades eller när typintyget eller intyget om överensstämmelse utfärdades, eller om fordonet i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas ska fordonet, enligt 6 kap. 10 § fordonsförordningen, genomgå en ny registreringsbesiktning.
Lämplighetsbesiktning
Enligt 8 kap. 1 § fordonsförordningen krävs, med de undantag som anges i 8 kap. 2 §, godkännande vid lämplighetsbesiktning för att
1. en buss, ett släpfordon eller ett terrängfordon ska få användas
i yrkesmässig trafik för personbefordran,
2. en personbil ska få användas vid övningskörning vid trafik-
skola,
3. ett fordon som har kopplats till något annat motordrivet
fordon än ett terrängmotorfordon ska få användas för personbefordran,
4. en bil ska få registreras som uttryckningsfordon och ett
fordon med en släpvagn, vilken är förbunden med dragfordonet genom den gemensamma lasten, ska få framföras med en hastighet av 50 kilometer i timmen.
Ds 2008:8 Gällande rätt
Ett fordon ska godkännas genom lämplighetsbesiktning om det uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning för sådan användning (8 kap. 3 § fordonförordningen).
Kontrollbesiktning
Kontrollbesiktning ska ske av de flesta bilar, bildragna släpvagnar, motorcyklar, motorredskap klass I och släpvagnar som dras av sådana fordon, samt av registrerade terrängmotorfordon och terrängsläp som används i yrkesmässig trafik för personbefordran och registrerade terrängmotorfordon som används i uthyrningsrörelse. Kontrollbesiktning sker med de intervaller som närmare anges i 9 kap. fordonsförordningen. Ett fordon ska, enligt 9 kap. 11 § fordonsförordningen, godkännas vid kontrollbesiktning om det är i trafiksäkert skick, uppfyller kraven enligt förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen, och föreskrifter som har utfärdats med stöd av dessa förordningar, samt även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt. Fordonet ska godkännas även om det har brister som är av endast ringa betydelse.
Av 9 kap. 12 § fordonsförordningen följer att om ett fordon inte har genomgått periodisk kontrollbesiktning inom föreskriven tid inträder körförbud för det från och med kalendermånaden efter den månad då det senast skulle ha genomgått en besiktning. Vidare ska körförbud, enligt 9 kap. 13 §, meddelas om ett fordon vid en kontrollbesiktning är så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten.
Gällande rätt
Flygande inspektion
Flygande inspektion får, enligt 10 kap. 1 § fordonsförordningen, ske av motordrivna fordon och släpfordon. Av 10 kap. 2 § följer att om det vid en flygande inspektion visar sig att ett fordon har brister som är av endast ringa betydelse från trafiksäkerhets- eller miljösynpunkt ska förrättningsmannen påpeka bristerna för fordonets förare. Om bristerna hos ett inspekterat fordon är så stora att fordonet inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten ska förrättningsmannen, enligt 10 kap. 3 §, meddela körförbud för det.
3.3.3. Avgaslagstiftningen
Bestämmelser om avgasrening finns sedan många år tillbaka intagna i särskilda författningar i stället för att ingå i fordonslagstiftningen i övrigt. I lagen om motorfordons avgasrening finns bl.a. bestämmelser om indelning av fordon i miljöklasser och om typgodkännande, kontroll och åtgärdsplaner. De bestämmelser som handlar om typgodkännande är i princip identiska med motsvarande bestämmelser i fordonslagstiftningen, och bygger också på samma ramdirektiv. I förordningen om motorfordons avgasrening finns mer detaljerade bestämmelser, bl.a. om vilka krav som fordon måste uppfylla i fråga om avgasrening. I övrigt hänvisar 7 § förordningen om motorfordons avgasrening till bestämmelserna om typgodkännande i fordonslagen och fordonsförordningen.
Till skillnad från övriga system, komponenter och egenskaper som regleras på ett fordon är förordningen om motorfordons avgasrening så detaljerad att ytterligare föreskrifter i princip inte behövs, annat än i frågor om undantag från förordningens bestämmelser. Myndighetsansvaret för avgasfrågor låg tidigare hos Naturvårdsverket men har sedan den 1 september 2004 flyttats över till Vägverket.
Ds 2008:8 Gällande rätt
3.3.4. Särskilt om import av fordon
I Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:25) om undantag för fordon som importerats för eget bruk och fordon som utgör flyttsak eller som har förvärvats från utlandet genom arv eller testamente, föreskrivs långtgående undantag från de tekniska kraven. Bestämmelserna gör inte någon skillnad mellan nya och begagnade fordon. Vilka kravnivåer som ska tillämpas för det enskilda fordonet styrs av när fordonet första gången tagits i bruk.
Ett fordon anses som flyttsak enligt föreskrifterna om det ägs av någon som flyttar till Sverige antingen utan att tidigare ha bott här eller efter att ha vistats utomlands under minst ett år. Vidare förutsätts att fordonet inte överstiger ägarens (hushållets) behov och att fordonet tillhört ägaren (hushållet) under minst ett år innan inflyttningen till Sverige. De undantag som medges är generösa och fordonet kan i stor utsträckning godkännas i aktuellt skick.
Några närmare förutsättningar rörande arv och testamente finns inte. De undantag som medges är desamma som beträffande flyttsaker.
För att ett fordon ska anses vara importerat för eget bruk gäller följande förutsättningar. Det ska vara serietillverkat, vara köpt i utlandet av en fysisk person som är bosatt i Sverige och vara avsett att brukas här i landet av ägaren. Dessutom finns en kvantitativ begränsning – en person får bara använda sig av undantaget för ett fordon under en tolvmånadersperiod. För fordon som importeras från ett EU-land krävs köpehandling eller motsvarande och bevis om att fordonet har varit registrerat inom EU. I dessa fall avgör besiktningsorganet i samband med registreringsbesiktningen om förutsättningarna för undantag föreligger. Om fordonet kommer från tredje land prövas den frågan av Vägverket. Den katalog av undantag som får tillämpas när det gäller fordon som importeras för eget bruk avser bl.a. säkerhetskrav som är till för att skydda de åkande i fordonet. Även kraven på typgodkända lyktor och strålkastare är undan-
Gällande rätt
tagna om de i stället uppfyller amerikansk SAE-standard (undantag medges dock inte i fråga om färgen på lyktor och strålkastare). Säkerhets- och miljökrav som avser att skydda tredje man, exempelvis när det gäller bromsar och buller, måste dock vara uppfyllda.
3.3.5. Registrering av fordon
Följande fordon ska, enligt 12 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister som huvudregel vara registrerade i vägtrafikregistret för att få brukas:
1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon.
2. Motorredskap klass II när de används
a) för persontransport på en väg som inte är enskild, om det
sker i annat fall än vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande, eller undantagsvis vid färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts, eller
b) för transport av gods i andra fall än som avses i 2 kap. 17 §
vägtrafikskattelagen (2006:227) på en väg som inte är enskild.
3. Släpfordon som dras av bilar.
4. Släpvagnar som dras av traktorer klass I, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar.
5. Släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil. I 13–16 och 18 §§ i samma lag anges vissa undantag från kravet på registrering, exempelvis för fordon som uteslutande används inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller inom inhägnande tävlingsområden eller andra liknande områden. Lagen är, enligt 1 §, över huvud taget inte tillämplig när det gäller fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller
Ds 2008:8 Gällande rätt
Försvarets radioanstalt, motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon eller mopeder klass II.
Förutom att ett fordon ska vara registrerat måste det normalt vara påställt för att få brukas (17 § lagen om vägtrafikregister).
Sådana fordon som registreras efter ansökan och som ska genomgå en registreringsbesiktning ska vara registrerade i vägtrafikregistret innan de genomgår besiktningen (6 kap. 2 § fordonsförordningen jämförd med 6 kap. 2 och 3 §§ förordningen om vägtrafikregister). För övriga fordon gäller att de registreras efter anmälan från ett besiktningsorgan sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning. Sådana fordon ska ha godkänts vid en ursprungskontroll innan de genomgår registreringsbesiktning.
I 6 kap. 7 § förordningen om vägtrafikregister anges att fordon som omfattas av direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG endast får registreras om ett intyg om överensstämmelse har lämnats. Det bör poängteras att bestämmelsen inte gäller för fordon som godkänns vid en registreringsbesiktning, eftersom enstycksgodkända fordon inte omfattas av direktiven. I 8 kap. 15 § anges vidare att ett fordon som omfattas av typgodkännande enligt något av ramdirektiven och som har registrerats med stöd av ett intyg om överensstämmelse får ställas på första gången endast om intyget fortfarande är giltigt.
3.3.6. Produktsäkerhetslagen (2004:451)
Utöver de bestämmelser som har redogjorts för ovan, och som innehåller specifika krav för fordon och fordonsdelar, är även produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämplig. Lagen, som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet syftar, enligt 1 §, till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person. Av 2 § följer att den tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i
Gällande rätt
näringsverksamhet och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En förutsättning är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter eller kan antas komma att användas av konsumenter. Vad som sägs i lagen om näringsidkare och tillverkare gäller också den som i offentlig verksamhet tillhandahåller varor.
Produktsäkerhetslagen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser om att varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare ska vara säkra, vilken säkerhets- och varningsinformation som en tillverkare måste lämna, och om återkallelse av farliga varor. Många av bestämmelserna i lagen gäller inte i den utsträckning det i någon annan författning som genomför ett EG-direktiv eller i en EG-förordning finns bestämmelser som reglerar samma fråga och som har samma syfte.
Av 3 kap. 4 § fordonslagen framgår indirekt att Vägverket får förordna någon att utöva tillsyn enligt produktsäkerhetslagen.
3.3.7. Lagen (1992:1119) och förordningen (2005:894) om teknisk kontroll
Lagen (1992:1119) tillämpas, bland annat, i fråga om organ som anmälts för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt 3 § utser regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer de organ som ska anmälas till Europeiska unionen för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom EES. Enligt 4 § gäller att de organ ska anmälas som begär det och som uppfyller de krav som ställs på de organ som ska utföra den uppgift anmälan avser. Innan organet anmäls ska SWEDAC i samråd med berörda myndigheter ha gjort en bedömning av om organet uppfyller dessa krav. Organ som genom ackreditering eller likvärdigt förfarande visas uppfylla kraven i tillämpliga europeiska standarder ska anses uppfylla kraven i motsvarande avseende för den uppgift som anmälan
Ds 2008:8 Gällande rätt
avser. Om ett anmält organ inte längre uppfyller de krav som gäller för uppgiften ska anmälan återkallas. Beslut om återkallande fattas av regeringen.
Av 5 § förordningen (2005:894) framgår att SWEDAC efter samråd med berörda sektorsmyndigheter, utser de organ som ska anmälas enligt lagen.
4. Fordonssverige idag
4.1. Den svenska fordonsparken
I september 2007 var 4 328 100 personbilar, 281 000 motorcyklar, 118 000 mopeder klass I, 178 000 terrängskotrar, 14 000 bussar, 519 000 lastbilar, 326 000 traktorer och 897 000 släpvagnar (inklusive husvagnar) i trafik i Sverige.
Antalet nyregistreringar av personbilar ökade enligt preliminära uppgifter med 0,6 procent inom EU från år 2006 till år 2007. Antalet nyregistreringar i Sverige ökade med 4,6 procent, medan de i t.ex. Danmark och Finland minskade med 0,7 respektive 9,2 procent. Nästan fyra av tio svenska personbilar är mer än 10 år gamla. Det innebär att Sverige har den tredje äldsta fordonsparken inom EU15. Bara i Finland och Grekland är en större andel av fordonsparken mer än 10 år gammal (45 respektive 41 procent). Den ökade nybilsförsäljningen och utskrotningen bör dock ge en viss föryngring av bilbeståndet.
År 2006 var 13 procent av de nyregisterade personbilarna så kallade miljöbilar år 2006 enligt den statliga miljöbilspremiedefinitionen. Antalet direktimporterade personbilar var samma år ca 30 000.
År 2007 genomfördes nästan 5 099 000 kontrollbesiktningar och efterkontroller på kontrollbesiktningar, och 326 000 registreringsbesiktningar i Sverige. Kontrollbesiktningarna minskade med 0,5 procent och registreringsbesiktningarna ökade med lika många procent. Aktiebolaget Svensk Bilprovning anger att 78 procent av deras kundkrets utgörs av privatpersoner och resterande 22 procent av företagskunder.
Fordonssverige idag
4.2. Svensk fordonsproduktion
Under år 2006 producerades ca 288 000 personbilar, 30 000 lastbilar och 9 000 bussar i Sverige. Ca 140 000 personer i Sverige är sysselsatta inom fordonsindustrin och hos dess underleverantörer. Totalt producerade svenska fordonstillverkare 556 000 personbilar, 272 000 lastbilar och 15 000 lastbilar. Av den sammanlagda tillverkningen säljs 85 procent av personbilarna och 95 procent av de tunga fordonen på marknader utanför Sverige.
5. Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.1. Allmänna utgångspunkter
5.1.1. Författningsform och författningsstruktur
Bedömning: Den nuvarande strukturen i fordonslagen och
fordonsförordningen samt förhållandet mellan dessa båda författningar och behörig myndighets (idag Vägverket) föreskrifter bör behållas.
Skälen för bedömningen: Fordonslagstiftningen fick sin
nuvarande form och struktur när fordonslagen och fordonsförordningen trädde i kraft i maj 2003. I fråga om kontrollformerna innehåller lagen dels de bestämmelser som av grundlagsmässiga skäl måste regleras i lag, dels de viktigaste av övriga bestämmelser om fordonskontrollen. De senare avser bestämmelser som är särskilt ingripande för den enskilde, t.ex. frågor om godkännanden och återkallelser. Övriga bestämmelser om kontroll av fordon återfinns i fordonsförordningen. Där finns också vissa grundläggande bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning. Detaljbestämmelser och bestämmelser av administrativ karaktär regleras i Vägverkets föreskrifter.
Det nya ramdirektivet ställer inte krav på någon särskild författningsform eller författningsstruktur. Det har heller inte framkommit några andra skäl till att göra mer genomgripande förändringar i detta avseende. Den nuvarande ordningen vad
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
avser förhållandet mellan fordonslagen, fordonsförordningen och Vägverkets föreskrifter bör därför bibehållas.
Redan idag finns vissa skillnader mellan de tre ramdirektiven, men de är inte större än att det har ansetts naturligt att direktiven hanteras som en enhet i fordonslagstiftningen. Genom det nya ramdirektivet blir skillnaderna större, och därmed uppstår frågan vilket upplägg som bör väljas fortsättningsvis. Ett alternativ är att reglera varje direktiv för sig. En bättre lösning torde dock vara att även i detta avseende behålla den nuvarande strukturen, dvs. att samla alla gemensamma bestämmelser och därefter särreglera det som behövs.
5.1.2. Begreppet ”medlemsstater”
Avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EESavtalet) är ett associationsavtal mellan EU och de tre EFTAländerna Norge, Island och Liechtenstein, vilket innebär att även de sistnämnda länderna omfattas av den inre marknadens lagstiftning med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. EES-avtalet innehåller också gemensamma regler för bl.a. transportpolitik. De rättsakter som antas inom EU och som omfattas av EES-avtalet integreras i EES genom enskilda beslut av den Gemensamma EES-kommittén. Under beslutsprocessen i EU informerar och samråder EU med de tre EFTA-länderna. EES-organen har dock ingen lagstiftningsrätt. De överenskommelser som EES-kommittén fattar kräver enhällighet och är av folkrättslig natur. De blir därför bindande i ett EFTA-land först efter det att det landets konstitutionella krav för införlivande av rättsakten har uppfyllts
Historiskt sett har samtliga ramdirektiv på fordonsområdet gjorts bindande även för EFTA-länderna. Det saknas anledning att anta att så inte kommer att bli fallet även beträffande det nya ramdirektivet. Detta innebär att direktivet ska tillämpas på samtliga medlemsstater inom EES.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.1.3. Särdirektiv och andra rättsakter
När det i det gamla ramdirektivet hänvisas till rättsakter som har antagits med stöd av direktivet skrivs genomgående ”särdirektiv”. Detsamma gäller i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. Det har emellertid blivit allt vanligare att tekniska föreskrifter i stället antas i form av förordningar. Följaktligen talas inte om ”särdirektiv” i det nya direktivet, utan om ”rättsakter”. Samma terminologi bör genomgående användas i den svenska lagstiftningen. Detta gäller även i fråga om fordon som omfattas av något av de andra två ramdirektiven.
5.1.4. En ny trafikinspektionsorganisation
Regeringen har den 19 juli 2007 gett en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av en trafikinspektionsorganisation, Transportstyrelsen (dnr N2007/5627/TR, dir. 2007:05). Utgångspunkten för uppdraget ska vara att den nya myndighetens verksamhet ska omfatta all norm- och tillståndsgivning samt tillsynsregler avseende de fyra transportslagen med beaktande av deras skilda förutsättningar. Transportstyrelsen ska också vara registermyndighet avseende de fyra transportslagen.
Avsikten är således att den norm- och tillståndsgivning och den tillsyn som Vägverket idag ägnar sig åt i framtiden ska skötas av den nya Transportstyrelsen. Något formellt beslut om detta är emellertid inte fattat än, varför den följande framställningen utgår från den myndighetsstruktur som gäller just nu. När det talas om uppgifter som ska utföras av Vägverket bör det dock hållas i minnet att detta kan komma att ändras.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.1.5. Översyn av bilbesiktningsmarknaden
Näringsdepartementet har den 28 september 2007 gett en oberoende konsultbyrå i uppdrag att analysera den svenska bilbesiktningsmarknaden. Konsulten har i rapporten Översyn av fordonsbesiktningsmarknaden i Sverige, som överlämnades till departementet den 30 november 2007, lämnat en rekommendation på en framtida regleringsmodell för besiktningsmarknaden i Sverige (dnr N2007/8048/TR). Sammanfattningsvis går den föreslagna modellen ut på att det nuvarande monopolet för AB Svensk Bilprovning, Svensk Maskinprovning AB och Inspecta Sweden AB ska tas bort. Något formellt beslut i denna fråga finns emellertid inte än. Den följande framställningen utgår därför från det regelverk som gäller idag.
5.2. Allmänna bestämmelser
5.2.1. Syfte
Bedömning: Med ”nytt fordon” avses i detta sammanhang ett
fordon som inte tidigare har registrerats permanent eller tagits i trafik i Sverige eller i något annat land. En definition med denna innebörd förs in i fordonsförordningen.
Skälen för förslaget
Direktivet
I artikel 1 i det nya ramdirektivet anges i allmänna ordalag vad direktivet handlar om och syftet med detta. Bland annat framgår att direktivet innehåller de administrativa bestämmelserna och allmänna tekniska kraven för godkännande av alla nya fordon som omfattas av dess tillämpningsområde.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Vad avses med ”nya fordon”?
Att direktivet endast reglerar vad som gäller för nya fordon är i sak inte någon ändring i förhållande till det gamla ramdirektivet, och inte heller i förhållande till direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. När det gäller fordon som inte är nya finns det inte några harmoniserade bestämmelser, utan här gäller i stället de grundläggande principerna om fri rörlighet för varor. Detta innebär att det, inte minst i importsammanhang, är av stor betydelse om ett fordon är att anse som nytt eller inte.
Gränsdragningen mellan nya och begagnade fordon kommer att få ännu större betydelse när det nya ramdirektivet börjar tillämpas. Tidigare har det varit möjligt att ställa upp nationella krav som avviker från de EG-rättsliga för fordon som inte omfattas av EG-typgodkännande utan som godkänns individuellt vid en registreringsbesiktning. Som uttryckligen framgår av artikel 2 (se avsnitt 5.2.2 nedan) tillämpas emellertid det nya ramdirektivet även på enskilt godkännande av nya fordon, vilket i princip innebär att även enstaka fordon måste uppfylla de EG-rättsliga kraven.
Inget av ramdirektiven innehåller någon definition av vad som avses med ett nytt fordon. I Sverige har man hittills utgått från att ett fordon förlorar sin karaktär av nytt redan genom att det registreras, oberoende av om fordonet faktiskt tagit i bruk eller inte. En definition med denna innebörd finns numera också intagen i Vägverkets föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret, där det i 1 kap. 2 § anges att med nytt fordon avses ett fordon som inte tidigare registrerats eller tagits i trafik i Sverige eller i något annat land. Det kan emellertid ifrågasättas om detta är en rimlig avvägning. I allmänt språkbruk torde ett sådant fordon alltjämt vara nytt, men tillämpningen har utnyttjats för att kunna kringgå bestämmelserna i ramdirektiven genom att registrera fordon som begagnade.
I skattesammanhang utgår man från att ett fordon förlorar sin karaktär av nytt som en funktion av såväl tiden som nyttjandet. I 1 kap. 13 a § mervärdesskattelagen (1994:200) anges att ett
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
motordrivet marktransportmedel är nytt om det omsätts inom sex månader efter det att det första gången tagits i bruk eller om det före omsättningen har körts högst 6 000 kilometer. Om inte båda dessa förutsättningar är uppfyllda anses fordonet som begagnat. Definitionen är hämtad från artikel 28a.2. i Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (numera artikel 2.2.a i Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt).
Vägverket har i sin rapport Import av fordon – redovisning av regeringsuppdrag, som överlämnades till Näringsdepartementet den 23 oktober 2006 (dnr N2006/8105/TR) föreslagit att ett fordon ska anses vara begagnat om det har förflutit längre än sex månader från den första registreringen och körsträckan överstiger 6 000 kilometer, eller om det har förflutit längre tid än tolv månader från den första registreringen. Som skäl för sitt förslag har Vägverket anfört att definitionen i mervärdesskattelagen kan vara ändamålsenlig även i detta sammanhang, inte minst därför att gränsdragningen mellan nytt och begagnat är väl inarbetad. Mot detta ställer verket emellertid farhågan att omfattningen av ”nytt” är alltför långtgående och därför mindre rimlig i fråga om fordons tekniska utförande än i fråga om mervärdesskatt. En invändning kan vara att ett fordon som körs relativt mycket snabbt blir ”begagnat” i mer allmänt språkbruk och att sex månader är en alltför lång tid. Objektivt sett, menar Vägverket, skulle det vara att föredra om fordonet anses begagnat om någon av förutsättningarna (tid eller körsträcka) är uppfylld. Det praktiska problemet är dock svårigheten att säkerställa att en uppgiven körsträcka är riktig. Fordonets mätarställning kan relativt enkelt manipuleras och det är därför olämpligt att utgå enbart från körsträckan. En annan invändning som Vägverket lyfter fram är att sex månader i sig kan vara för lång tid och att exempelvis tre månader skulle kunna vara att föredra. En ytterligare invändning som nämns är att ett fordon som körs i mycket
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
begränsad omfattning kvarstår som ”nytt” under alltför lång tid, i extrema fall flera år.
Sammanfattningsvis har Vägverket anfört att man i och för sig kan diskutera frågan om tiden och körsträckan, men att bedömningen ändå är att värdet av en definition som överensstämmer med den som gäller inom skattelagstiftningen överväger behovet av kortare tid eller körsträcka inom fordonslagstiftningen. Den sista invändningen framstår dock som särskilt angelägen att hantera och av det skälet anser Vägverket att huvudregeln bör kompletteras med en hjälpregel som enbart tar sikte på tidsfaktorn. En rimlig tid är tolv månader och ett fordon bör alltid – oavsett körsträckan – anses som begagnat när den tiden har förflutit.
Den av Vägverket föreslagna definitionen skulle innebära att man löste de problem som finns idag med att fordon registreras i ett annat land under kanske bara ett dygn med det enda syftet att komma ifrån en tillämpning av bestämmelserna i ramdirektiven. Å andra sidan skulle en sådan definition innebära att man fick vissa andra problem. För det första behöver ett nytt fordon som är EG-typgodkänt och som registreras efter ansökan om detta inte genomgå en registreringsbesiktning, utan ett sådant fordon kan registreras direkt med stöd av intyget om överensstämmelse. I fråga om nya EG-typgodkända fordon som registreras efter anmälan görs vid registreringsbesiktningen inte någon kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Det är inte rimligt att dessa förenklade förfaranden utsträcks till att gälla även för fordon som redan har varit registrerade och tagna i bruk i något annat land. För det andra framgår tydligt av EG-rättslig praxis att ett fordon som har varit registrerat i en annan medlemsstat normalt ska tillåtas registrering även i andra medlemsstater, se exempelvis tolkningsmeddelande från kommissionen om förfaranden för typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat (96/C 143/04). Hur lång tid som ett fordon har varit registrerat saknar i detta sammanhang betydelse. Denna inställning bottnar naturligtvis i antagandet att ett fordon som har registrerats i
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
något annat land, till skillnad från ett oregistrerat fordon, har genomgått någon form av kontroll i ursprungslandet. En definition av nya fordon enligt Vägverkets förslag skulle strida mot detta synsätt. Att samtidigt laborera med flera vitt skilda definitioner av ”nytt fordon” inom fordonslagstiftningen vore inte särskilt lämpligt.
För fullständighetens skull kan nämnas att utformningen av registreringsbevis inom EG är harmoniserad genom rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon
Sammantaget leder detta till bedömningen att bestämmelserna i ramdirektiven bör tillämpas på fordon som inte har registrerats permanent eller tagits i bruk i Sverige eller i något annat land. En tillfällig registrering som meddelats exempelvis för ett fordon som är avsett för export bör däremot inte leda till att fordonet förlorar sin karaktär av nytt.
För att komma ur den situation som råder i dag, där registreringar alltså används som ett led att kringgå det regelverk som gäller för nya fordon, bör det i stället övervägas om inte skillnaderna mellan de krav som gäller för nya respektive begagnade fordon kan minskas, se vidare avsnitt 6.6 nedan.
Behövs en särskild definition av ”nytt fordon”?
Som kommer att framgå av den fortsatta framställningen finns det ett antal bestämmelser, bl.a. i fordonsförordningen och förordningen om vägtrafikregister, som endast ska tillämpas på sådana fordon som är nya i direktivens mening. För att slippa tyngande upprepningar av skrivningen ”fordon som inte har registrerats permanent eller tagits i bruk i Sverige eller i något annat land”, föreslås att en särskild definition av ”nytt fordon” med denna innebörd införs. I den mån vissa avvikelser behöver göras från denna definition får detta regleras särskilt. Exempelvis bör bestämmelserna om ursprungskontroll även omfatta fordon som har meddelats en tillfällig registrering.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
I vilken författning bör en ny definition föras in?
Frågan är i vilken författning en definition av ”nytt fordon” bör föras in. Ett alternativ skulle kunna vara lagen (2001:559) eller förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Den analys som här har gjorts av vad som bör avses med ett nytt fordon har emellertid enbart haft till syfte att avgränsa tillämpningsområdet för ramdirektiven. Huruvida det är lämpligt att ge den nya definitionen en så generell tillämplighet som den skulle få om den fördes in i lagen eller förordningen om vägtrafikdefinitioner är svårt att bedöma. Av den anledningen framstår det som ett bättre alternativ att definiera begreppet ”nytt fordon” i fordonsförordningens inledande bestämmelser. I den mån definitionen behöver användas även i andra sammanhang kan en enkel hänvisning göras dit.
5.2.2. Tillämpningsområde
Förslag: Förfarandet med EG-typgodkännande ska vara
tillämpligt för alla EG-motorfordon (motsvarar i stort sett personbilar, bussar och lastbilar) samt släpvagnar till sådana fordon. Detsamma gäller förfarandet med enskilt godkännande. Därutöver ska det vara möjligt att få även vissa andra fordon EG-typgodkända eller enskilt godkända, om de uppfyller de krav som ställs för detta.
Nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon ska som huvudregel endast få registreras om de är godkända enligt direktivet. Från denna bestämmelse undantas dock fordon för vilka godkännande enligt direktivet är frivilligt.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet
Direktivets tillämpningsområde anges i artikel 2. Av artikel 2.1 framgår att direktivet tillämpas på typgodkännande av fordon som är konstruerade och tillverkade i en eller flera etapper för användning på väg, och av system, komponenter och separata tekniska enheter som är konstruerade och tillverkade för sådana fordon. Direktivet tillämpas också på enskilt godkännande av sådana fordon samt på delar och utrustning som är avsedda för fordon som omfattas av direktivet. Detta är en nyhet i förhållande till det gamla ramdirektivet och till direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG.
Med ”fordon” avses enligt definitionen i artikel 3 motorfordon eller släpvagnar till sådana fordon. Som motorfordon definieras alla färdigbyggda, etappvis färdigbyggda eller icke färdigbyggda motordrivna fordon som framdrivs av egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim. I bilaga II till direktivet anges enligt vilken klassificering som fordonskategorierna definieras. Sammanfattningsvis delas fordonen in i kategori M (motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för persontransport), kategori N (motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för varutransport) och kategori O (släpvagnar).
Enligt artikel 2.2 ska direktivet inte tillämpas på typgodkännande eller enskilt godkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer enligt definitionen i direktiv 2003/37/EG, av fyrhjulingar enligt definitionen i direktiv 2002/24/EG eller av bandfordon.
I artikel 2.3 framgår att typgodkännande eller enskilt godkännande enligt direktivet är fakultativt för
a) fordon som är konstruerade och tillverkade för användning
huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser,
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
b) fordon som är konstruerade och tillverkade för användning
av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten, samt
c) mobila maskiner i den utsträckning dessa fordon uppfyller kraven i direktivet. Detta fakultativa godkännande ska inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner.
Enskilt godkännande enligt direktivet är, enligt artikel 2.4, fakultativt för
a) fordon som uteslutande är avsedda för tävling på väg och
b) prototyper av fordon som används på väg för utförande av
ett särskilt provningsprogram under en tillverkares ansvar under förutsättning att de särskilt har konstruerats och tillverkats för detta ändamål.
Gällande svensk rätt
Utgångspunkten är att bestämmelserna i fordonslagen och fordonsförordningen gäller för alla slag av fordon. Med fordon avses enligt 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner en anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad huvudsakligen för färd på marken och inte löper på skenor. Enligt 2 § fordonslagen och 1 kap. 1 § fordonsförordningen undantas dock följande fordon från lagens respektive förordningens tillämpningsområde.
a) Fordon som tillhör staten och som är tillverkade för
särskilda militära ändamål.
b) Motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående och
släpvagnar som kopplats till något sådant fordon.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
c) Fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs-
eller industriområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden. Sådana fordon behöver inte heller vara registrerade, se 13 § lagen om vägtrafikregister.
d) Lekfordon.
Alla bestämmelser i lagen respektive förordningen är inte tillämpliga för alla fordonsslag. I 3 kap. 3 § fordonsförordningen anges att förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för fordon av kategori M1 som har en inre förbränningsmotor (dvs. i praktiken personbilar), för mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar samt för traktorer. I 3 kap. 4 § anges vilka kategorier som fordon delas in i när det gäller EGtypgodkännande. Fordon av kategori M och N benämns med ett samlingsord för ”EG-motorfordon”.
Lagen om vägtrafikregister gäller, enligt 1 §, inte fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. Sådana fordon omfattas i stället av militära vägtrafikkungörelsen (1974:97).
Vilka fordon omfattas av artikel 2.1?
En första fråga är vilka fordon som omfattas av direktivet enligt grundregeln i artikel 2.1. Av artiklarna 2.1 och 3 får man intrycket att alla typer av fordon som framdrivs av egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim omfattas, under förutsättning att de är konstruerade för att framföras på väg. Detta skulle innebära att exempelvis skyliftar och betongpumpar, som i Sverige i allmänhet klassificeras som lastbilar, omfattas av direktivet, trots att de EG-rättsligt inte tillhör vare sig kategori M, N eller O eftersom de är inte avsedda för transport av vare sig personer eller gods. Det får emellertid anses vara underförstått att direktivets tillämpningsområde som utgångspunkt är begränsat till de fordonskategorier som anges i bilaga II, efter-
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
som det saknas tekniska specifikationer avseende andra slag av fordon.
Vad menas med fakultativt (frivilligt) godkännande?
Nästa fråga är om punkterna 3 och 4 i artikel 2 ska läsas som en möjlighet till undantag från eller som en utvidgning av direktivet.
Artikel 2.4 kan knappast avse någonting annat än undantag från direktivet. Däremot är det inte lika klart hur artikel 2.3 ska tolkas. Å ena sidan innehåller uppräkningen i artikel 2.3 fordon som rimligen borde vara undantagna från direktivets krav, exempelvis fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten (jfr artikel 8 i det gamla ramdirektivet). Å andra sidan tar den också upp vissa fordon, nämligen mobila maskiner, som egentligen inte alls omfattas av direktivets tillämpningsområde och som det därför inte finns anledning att nämna i en undantagsbestämmelse. Det verkar således som att artikel 2.3 innehåller både undantag från och utvidgningar av direktivet, och det är inte alldeles lätt att avgöra hur det är tänkt att gränsdragningen häremellan ska göras. Därför bör direktivet ges den tolkningen att det är frivilligt att godkänna fordon som anges i artikel 2.3, oavsett om fordonen omfattas av artikel 2.1 eller inte.
Slutligen kan man fråga sig vem som väljer om ett fordon som anges i artikel 2.3 och 2.4 ska godkännas enligt direktivet eller inte. Är det Sverige som medlemsstat som får välja hur långt man vill gå i genomförandet av direktivet, eller är avsikten att erbjuda en valmöjlighet för tillverkaren alternativt ägaren?
Det kan konstateras att den här typen av fordon ofta är av en väldigt speciell karaktär och att de, bortsett från utryckningsfordon och liknande fordon, inte används på väg i någon större omfattning. Det får därför anses finnas ett måttligt intresse från statens sida att i alla lägen kräva att fordonen ska ha ett godkännande enligt direktivet. Att plötsligt ställa sådana krav skulle dessutom kunna få oanade konsekvenser för de industrier som
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
använder den här typen av fordon. Oavsett om det är möjligt enligt direktivet eller inte bör det i svensk lagstiftning alltså inte ställas krav på att de fordon som anges i artikel 2.3 och 2.4 ska godkännas enligt direktivet, utan det bör i stället vara valfritt för tillverkaren eller ägaren. Det torde å andra sidan inte heller finnas någon anledning från svensk sida att förbjuda att fordon som anges i artikel 2.3 och 2.4 godkänns enligt direktivet om tillverkaren så önskar och om fordonen uppfyller relevanta tekniska krav.
I avsnitt 5.2.3 nedan behandlas frågan om det har någon betydelse för hur ett fordon ska registreras om det har godkänts enligt direktivet eller inte.
Hur förhåller sig de nuvarande svenska undantagen till direktivet?
Det kan utan vidare konstateras att det svenska undantaget för militära fordon är förenligt med direktivet. Detsamma gäller undantaget för fordon som är avsedda att föras av gående samt lekfordon, eftersom sådana fordon inte tillhör någon av fordonskategorierna M, N eller O och därmed inte omfattas av direktivet över huvud taget.
När det gäller fordon som uteslutande används inom olika typer av inhägnade områden kan man konstatera att det svenska undantaget skiljer sig något från det i direktivet. Exempelvis undantar fordonslagen och fordonsförordningen alla fordon som uteslutande används inom inhägnade områden, och inte bara fordon som är konstruerade och tillverkade huvudsakligen för sådan användning. En justering av de svenska bestämmelserna måste därför övervägas. En sådan justering skulle emellertid medföra vissa problem. Kontroll av om ett fordon är godkänt enligt direktivet sker nämligen i samband med att det registreras för första gången. Av 13 § lagen om vägtrafikregister framgår att fordon som uteslutande används inom den här typen av inhägnade områden inte behöver vara registrerade. Någon ändring vad gäller detta, med allt vad det skulle innebära, bedöms inte vara motiverad. Därmed saknas egentligen möjligheter att
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
kontrollera att fordon som endast kommer att användas inom inhägnade områden uppfyller de krav som ställs i direktivet. En annan svårighet är att om man snävade in undantaget i fordonslagen och fordonsförordningen så skulle inte bara reglerna om EG-typgodkännande bli tillämpliga på ”vanliga” fordon som används inom inhägnade områden, utan även de bestämmelser som handlar om exempelvis kontrollbesiktning. Detta skulle inte vara befogat. Samtidigt kan det konstateras att skillnaden mellan det svenska undantaget och det i direktivet i praktiken knappast har någon större betydelse, eftersom ”vanliga” fordon i allmänhet ändå är typgodkända även om de endast används inom inhägnade områden. Sammantaget leder detta till bedömningen att det inte bör göras några ändringar i detta avseende.
Regleringen av obligatoriskt respektive frivilligt godkännande i svensk rätt
För att den svenska lagstiftningen ska vara förenlig med det nya ramdirektivet måste till en början 3 kap. 3 § fordonsförordningen ändras så att förfarandet med EG-typgodkännande blir tillämpligt för alla EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. Därutöver behövs en bestämmelse som gör det möjligt att EG-typgodkänna även andra fordon om de är av den karaktär som anges i artikel 2.3 och uppfyller de krav som ställs för detta. Eftersom det är lämpligt att hålla isär de fordon för vilka godkännande enligt direktivet är obligatoriskt bör övriga fordon regleras i en egen paragraf.
Motsvarande bestämmelser införs när det gäller enskilda godkännanden. Hur enskilda godkännanden i övrigt ska regleras behandlas i avsnitt 5.11 nedan.
Vidare ska nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som huvudregel endast få registreras om de är godkända enligt direktivet. Från denna bestämmelse undantas dock sådana fordon som anges i artikel 2.3 och 2.4. Den närmare
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
utformningen av dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 5.12.2 nedan.
En bestämmelse med innebörden att godkännande enligt direktivet blir obligatoriskt för nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som ska registreras i det militära vägtrafikregistret införs i militära vägtrafikkungörelsen. Från denna bestämmelse undantas dock fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret. Se vidare avsnitt 5.12.2 nedan.
5.2.3. Definitioner
Förslag: Ett fordon som registreras med stöd av ett intyg om
överensstämmelse, ett typintyg eller ett intyg om enskilt godkännande enligt något av ramdirektiven ska anses höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i detta intyg.
3 kap. 4 § fordonsförordningen, som anger i vilka olika kategorier fordon delas in när det gäller EG-typgodkännande, upphävs. En definition av begreppet ”EG-motorfordon” förs i stället in i förordningen om vägtrafikdefinitioner.
Bedömning: Utgångspunkten bör vara att endast sådana
begrepp som återkommer i materiella bestämmelser i de svenska författningarna bör definieras där.
Det är inte möjligt att fullt ut harmonisera de svenska fordonsdefinitionerna med de som återfinns i direktivet, varför det även fortsättningsvis måste finnas särskilda definitioner i fråga om EG-rättsliga godkännanden.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet
I artikel 3 i direktivet återfinns ett stort antal definitioner. Vissa av dem har mer eller mindre oförändrade förts över från det gamla ramdirektivet medan andra är nya.
Allmänna utgångspunkter
Redan tidigare har bedömningen gjorts att det inte är nödvändigt att ta in samtliga definitioner i den svenska lagstiftningen. Ett skäl till det kan ha varit att några av definitionerna är i stort sett självförklarande eller att de egentligen saknar praktisk betydelse. Utgångspunkten bör vara att endast sådana begrepp som återkommer i materiella bestämmelser i de svenska författningarna bör definieras där. Frågan om det bör införas ytterligare definitioner i svensk rätt samt om några definitioner bör justeras och/eller utgå kan därför inte besvaras enbart utifrån en genomgång av artikel 3. Den frågan kommer i stället att behandlas i samband med genomgången av de materiella bestämmelser i vilka begreppen förekommer.
I avsnitt 5.2.1 ovan har det föreslagits att en definition av ”nytt fordon” tas in fordonsförordningen.
Förhållandet mellan de svenska och de EG-rättsliga fordonsdefinitionerna
Definitioner av de fordons- och viktbegrepp som används på vägtrafikområdet finns samlade i lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner. De beteckningar som finns med i lagen respektive förordningen är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa. Vidare innehåller enskilda författningar definitioner av begrepp som används med en viss betydelse endast där. Exempelvis återfinns i 3 kap.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
fordonsförordningen ett antal definitioner som endast gäller i fråga om EG-typgodkännanden.
I förarbetena till fordonslagen (se prop. 2001/02:130 s. 103 f.) anförde regeringen att en utgångspunkt för regleringen av definitionerna på fordonsområdet är att de svenska definitionerna så långt möjligt ska stämma överens med de definitioner som finns i EG:s lagstiftning på området. Vidare ansåg regeringen att de svenska definitionerna bör vara desamma inom hela trafik- och fordonsområdet och vara heltäckande, dvs. täcka in hela fordonsområdet. Regeringen konstaterade emellertid att de definitioner som finns i ramdirektiven endast reglerar en del av fordonsområdet. Till den del som ett område är oreglerat av EG är Sverige oförhindrat att tillämpa nationella regler och därvid använda definitioner som skiljer sig från dem i EG:s lagstiftning.
Eftersom direktiven inte är avsedda att vara heltäckande omfattar definitionerna i dem inte alla fordonstyper. Flera fordonstyper som är oreglerade i direktiven kräver dock reglering i nationell rätt. Detta förhållande medför vissa problem när det gäller att anpassa de svenska definitionerna till definitionerna i direktiven, eftersom ett rent övertagande av EGdefinitionerna skulle utesluta flera typer av fordon. De svenska definitionerna måste därför i vissa fall vara vidare än EG:s och reglera ett större område. Som ett exempel kan nämnas att den EG-rättsliga definitionen av motorfordon endast avser motordrivna fordon som har minst fyra hjul och en maximal konstruktionshastighet som överstiger 25 kilometer i timmen, medan motsvarande definition i lagen om vägtrafikdefinitioner i princip täcker in alla typer av motordrivna fordon utom traktorer och motorredskap. Vidare kan nämnas att den svenska definitionen av lastbil är betydligt vidare än dess EG-rättsliga motsvarighet fordon av kategori N3, se avsnitt 5.2.2 ovan. Det är dock viktigt att de svenska definitionerna inte förhindrar att direktivens materiella regler tillämpas på de fordon som regleras där.
Den bedömning som regeringen gjorde i förarbetena till fordonslagen när det gäller regleringen av definitioner på
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
fordonsområdet står sig än idag. Det bedöms alltså inte vara möjligt att fullt ut harmonisera de svenska fordonsdefinitionerna med de som återfinns i direktivet, varför det även fortsättningsvis måste finnas särskilda definitioner i fråga om EG-typgodkännanden och enskilda godkännanden som omfattas av direktivet.
I 3 kap. 4 § fordonsförordningen anges, som nämnts i avsnitt 5.2.2 ovan, vilka kategorier som fordon delas in i när det gäller EG-typgodkännande. Den bestämmelsen framstår på många sätt som onödigt uttömmande för att vara på förordningsnivå. Betydelsen av indelningen framgår inte av förordningen i övrigt, och det görs få hänvisningar till de begrepp som används där. Å andra sidan kommer det, som kommer att framgå av den fortsatta framställningen, att vara nödvändigt att på ett smidigt sätt kunna hänvisa till fordon för vilka godkännande enligt det nya ramdirektivet är obligatoriskt, exempelvis i förordningen om vägtrafikregister och i en föreslagen ny förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m. Enklast vore då att helt enkelt skriva ”EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon”. Att hela tiden behöva hänvisa till den terminologi som används i 3 kap. 4 § fordonsförordningen skulle vara en otymplig lösning. I stället föreslås att 3 kap. 4 § fordonsförordningen upphävs, och att i stället en definition av begreppet ”EG-motorfordon” förs in i förordningen om vägtrafikdefinitioner.
Vad avgör hur ett fordon ska registreras i Sverige?
Direktivet anger i artikel 4.3 att medlemsstaterna inte får vägra att registrera fordon som uppfyller kraven i direktivet eller förbjuda att de säljs, tas i bruk eller används. Däremot säger direktivet inte någonting om hur fordon ska registreras. Detta torde innebära att man från svensk sida i och för sig är oförhindrad att använda de svenska fordonsdefinitionerna när ett fordon vid registreringen ska hänföras till ett visst fordonsslag.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Både lagen och förordningen om vägtrafikregister tycks utgå från att det är de svenska fordonsdefinitionerna som ska läggas till grund för hur ett fordon ska klassificeras vid registreringen. Båda anger nämligen att de begrepp som används där har den betydelse som anges i lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner. Varken lagen eller förordningen om vägtrafikdefinitioner innehåller någon hänvisning till de EG-rättsliga definitionerna. I verkligheten är det emellertid inte alltid de svenska fordonsdefinitionerna som är avgörande för hur ett fordon ska registreras. Om det till grund för registrering åberopas ett intyg om överensstämmelse där fordonet är hänfört till en viss fordonskategori, kommer det att registreras som ett sådant även om det skulle strida mot de svenska fordonsdefinitionerna.
Skillnaderna mellan de svenska och de EG-rättsliga fordonsdefinitionerna har tidigare lett till vissa problem när det gäller husbilar. Enligt det svenska regelverket skulle husbilar förut normalt hänföras till fordonsslaget lastbilar. Enligt EG:s typgodkännanderegler ska husbilar däremot hänföras till fordonsslaget personbilar. Denna skillnad i reglerna fick till följd att husbilar registrerades som antingen personbil eller som lastbil i vägtrafikregistret beroende på vilken typ av godkännande som åberopades till grund för registreringen. Det ena av två identiska fordon kunde alltså registreras som personbil, medan det andra registrerades som lastbil, vilket förde med sig stora och svårmotiverade skillnader bl.a. i fråga om fordonsskatten. Detta problem rättades till genom en lagändring som trädde i kraft den 1 maj 2006, och som innebar att husbilar numera klassificeras som personbilar (klass II) även enligt det svenska regelverket.
Även om den ordning som tillämpas i praktiken gav upphov vissa märkliga effekter när det gällde husbilar, förefaller den i och för sig vara både logisk och lämplig i de fall en fullständig harmonisering av begreppen inte har skett. Alternativet vore nämligen att ett fordon som är godkänt mot de tekniska krav som gäller för en viss fordonskategori skulle kunna registreras som ett annat fordonsslag, vars tekniska krav fordonet kanske
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
inte alls uppfyller. Detta vore inte lämpligt. Utgångspunkten bör därför även fortsättningsvis vara att fordon ska registreras i enlighet med det underlag som åberopas till grund för registreringen. I den mån detta synsätt leder till problem för någon specifik fordonskategori får detta lösas då.
Även trafikförordningen, körkortslagen och vägtrafikskattelagen med flera författningar hänvisar till lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner. Vid tillämpningen av dessa författningar görs emellertid sällan eller aldrig någon självständig prövning av vilket fordonsslag ett visst fordon ska anses tillhöra, utan avgörande är i praktiken hur fordonet är registrerat. Detta är en logisk ordning av två skäl. För det första är det mycket enklare att kontrollera uppgifterna i vägtrafikregistret än att göra en kontroll och bedömning av själva fordonet. För det andra utgår nämnda författningar från samma definitioner som lagen och förordningen om vägtrafikregister, och det verkar då vara rimligt att i vart fall presumera att uppgifterna i vägtrafikregistret är riktiga.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de EG-rättsliga fordonsdefinitionerna i praktiken har större betydelse i Sverige än vad man kan utläsa ur lagar och förordningar på området. Denna praxis bör komma till uttryck genom en ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner.
Särskilt om mobilkranar
De flesta av de fordonsslag som omfattas av det nya ramdirektivet hänförs enligt svensk rätt redan idag till en fordonskategori motsvarande vad som anges i direktivet. För dessa fordon innebär det nya ramdirektivet inte några förändringar i registreringshänseende. För en fordonskategori är situationen emellertid en annan, nämligen för mobilkranar.
Enligt de gällande svenska fordonsdefinitionerna kan en mobilkran vara antingen en tung lastbil eller ett motorredskap klass I. I praktiken är mobilkranar emellertid praktiskt taget ute-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
slutande registrerade som motorredskap. Mobilkranar omfattas av det nya fordonsdirektivet. Helfordonsgodkännande enligt direktivet kommer som huvudregel att bli obligatoriskt för nya mobilkranar från och med den 29 oktober 2014 (se avsnitt 5.18.2). Mobilkranar som godkänns enligt direktivet kommer att hänföras till fordonskategori N3 med karosserikoden SF. I enlighet med vad som angetts ovan bör utgångspunkten vara att ett sådant fordon ska registreras som en lastbil. En ändring av hur mobilkranar ska registreras i Sverige behöver dock inte innebära en förändrad syn på de övriga bestämmelser som är knutna till fordonsregistreringen, eftersom det är trots allt fortfarande fråga om samma typ av fordon med samma användningsområde. Utgångspunkten bör i stället vara att i sak samma regler ska gälla för mobilkranar även fortsättningsvis. Detta innebär att vissa författningsändringar behöver göras. Dessa frågor behandlas i avsnitt 6.3 nedan.
5.3. Allmänna skyldigheter
5.3.1. Medlemsstaternas skyldigheter
Förslag: Behörig myndighet (idag Vägverket) ska utöva
tillsyn över efterlevnaden av fordonslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Den som saluför fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska på begäran av Vägverket lämna tillträde till fordon, slutna utrymmen i fordon, lokaler eller liknande och till ett område i anslutning till dessa där ett fordon står uppställt, samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen. Vägverket ska få meddela ytterligare föreskrifter om tillsynen.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Skälen för förslaget
I artikel 4 i direktivet anges följande allmänna skyldigheter för medlemsstaterna.
a) Medlemsstaterna ska se till att tillverkare som ansöker om
godkännande uppfyller sina skyldigheter enligt direktivet.
b) Medlemsstaterna ska endast godkänna sådana fordon,
system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i direktivet.
c) Medlemsstaterna ska endast registrera eller tillåta försäljning
eller ibruktagande av sådana fordon, komponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i direktivet. De får inte förbjuda, begränsa eller hindra registrering, försäljning, ibruktagande eller användning i trafik på väg av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter av skäl som hänför sig till sådana aspekter av deras konstruktion eller funktion som omfattas av detta direktiv, om dessa fordon komponenter eller separata tekniska enheter uppfyller kraven i direktivet.
d) Medlemsstaterna ska inrätta eller utse godkännandemyndig-
heter och underrätta kommissionen om detta i enlighet med artikel 43.
Artikel 4 är väldigt allmänt hållen. De skyldigheter för medlemsstaterna som anges där följer i allt väsentligt även av andra mer konkreta bestämmelser. Det krävs därför i och för sig inte några särskilda åtgärder för att genomföra artikel 4. Det nya ramdirektivet lägger emellertid ett tydligare och mer uttalat ansvar på medlemsstaterna att se till att bestämmelserna i direktivet efterlevs. Mot den bakgrunden finns det skäl att överväga att införa ett tillsynsansvar för någon eller några myndigheter. Ett sådant tillsynsansvar finns redan när det gäller lagen och förordningen om motorfordons avgasrening. När det gäller fordonslagstiftningen utövar Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll tillsyn över sådan besiktningsverksamhet som avses i fordonslagen. Dessutom har Vägverket i sin egenskap av godkännandemyndighet långtgående befogenheter att utöva
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
kontroll över den som har beviljats ett typgodkännande. Slutligen framgår, om än indirekt, av 1 kap 2 a § och 3 kap. 4 §fordonslagen att Vägverket utövar tillsyn enligt produktsäkerhetslagen när det gäller varor som regleras i fordonslagen. I övrigt saknar emellertid fordonslagstiftningen uttryckliga bestämmelser om tillsyn. Denna brist blir särskilt påtaglig om det införs uttryckliga förbud att saluföra komponenter och separata tekniska enheter som inte uppfyller kraven i direktivet, se avsnitt 5.12.4 nedan.
Enligt förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket gäller följande. Vägverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för hela vägtransportsystemet. Verket ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås och ska inom ramen för sitt sektorsansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter. Vägverket ska särskilt verka bl.a för att fordonens säkerhets- och miljöprestanda utvecklas. Vägverket ansvarar även bl.a. för vägtrafikregistret och för frågor om fordons beskaffenhet och utrustning.
Vägverket har således redan i praktiken ett ansvar för de frågor som regleras i fordonslagen och fordonsförordningen, men saknar formellt ett mandat att utöva tillsyn. För att tydliggöra verkets roll när det gäller dessa frågor bör ett sådant tillsynsansvar införas. För överskådlighetens skull bör alla bestämmelser om tillsyn samlas i 5 kap. fordonslagen.
För att ett tillsynsansvar ska vara meningsfullt måste tillsynsmyndigheten ha vissa befogenheter. Sådana finns, som nämnts ovan, redan när det gäller kontroll av tillverkare som har beviljats typgodkännande och även när det gäller SWEDAC:s kontroll av besiktningsorganen. Vad som återstår är en möjlighet för tillsynsmyndigheten att, utöver vad produktsäkerhetslagen medger, kunna kontrollera att den som saluför fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter inte säljer produkter som inte är tillåtna. Det bör därför införas en bestämmelse med innebörden att den som saluför fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter på begäran av Vägverket ska lämna
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
tillträde till fordon, slutna utrymmen i fordon, lokaler eller liknande och till ett område i anslutning till dessa där ett fordon står uppställt, samt ge upplysningar och lämna ut handlingar i den utsträckning som behövs för tillsynen. Detta är ett sådant område som enligt regeringsformen måste regleras i lag. Vägverket bör dock bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om tillsynen.
Angående sanktioner mot den som bryter mot bestämmelser i fordonslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen hänvisas till avsnitt 5.18.3 nedan.
5.3.2. Tillverkarnas skyldigheter
Förslag: Bestämmelsen om skyldigheter för en innehavare av
typgodkännande i 2 kap. 4 § fordonslagen skrivs om, så att det framgår dels att den gäller även under typgodkännandeprocessen, dels vilka skyldigheter som gäller vid etappvis typgodkännande. Vidare införs en skyldighet för tillverkare som är etablerade utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att utse en företrädare som är etablerad inom EES för att företräda honom eller henne inför godkännandemyndigheten.
En definition av begreppet ”tillverkare” förs in i 1 kap. 3 § fordonslagen. Den definitionen ska, förutom tillverkaren själv, även träffa den som företräder honom eller henne. Definitionen av ”tillverkare” i 1 kap. 4 § fordonsförordningen stryks.
2 kap. 2 § fordonslagen kompletteras med en beskrivning av vad som avses med etappvis typgodkännande. Definitionen av etappvis typgodkännande i 3 kap. 1 § fordonsförordningen stryks.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Skälen för förslaget
Direktivet
I artikel 5 i direktivet anges följande allmänna skyldigheter för tillverkare.
a) Tillverkaren ska vara ansvarig inför godkännandemyndig-
heten för samtliga delar av godkännandeförfarandet och för produktionsöverensstämmelsen, oavsett om tillverkaren är direkt engagerad i samtliga etapper av tillverkningen av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet.
b) Vid etappvis typgodkännande ska varje tillverkare vara
ansvarig för godkännandet och produktionsöverensstämmelsen för de system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillförs under den tillverkningsetapp som han eller hon ansvarar för. En tillverkare som ändrar komponenter eller system som redan har godkänts vid tidigare etapper ska vara ansvarig för godkännandet och produktionsöverensstämmelsen för dessa komponenter och system.
c) En tillverkare som är etablerad utanför gemenskapen ska
utse en företrädare som är etablerad inom gemenskapen för att företräda honom eller henne inför godkännandemyndigheten.
Nuvarande bestämmelser
Bestämmelser om skyldighet för innehavare av EG-typgodkännande att medverka i olika typer av kontroller fanns tidigare i bilaga 10 till det gamla ramdirektivet. Motsvarande bestämmelser finns även i artikel 9 i direktiv 2002/24/EG och i bilaga 4 till direktiv 2003/37/EG. I sak har dessa bestämmelser i stort sett samma innehåll, även om de har formulerats på något olika sätt. De är genomförda i svensk rätt genom 2 kap. 4 § fordonslagen, som anger att den som har beviljats ett typgodkännande ansvarar
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
för att samtliga fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter tillverkas i enlighet med typgodkännandet, är skyldig att medverka till den kontroll som behövs med anledning av godkännandet och är skyldig att till godkännandemyndigheten utan ersättning lämna de upplysningar samt tillhandahålla de fordon, fordonsdelar, handlingar och den utrustning som behövs för kontrollen.
Det bör noteras att 2 kap. 4 § inte är begränsad till förfarandet med EG-typgodkännande, utan även gäller den som har beviljats ett ECE-typgodkännande eller ett nationellt typgodkännande.
Genomförandet av artikel 5
Det kan konstateras att regleringen i artikel 5 innefattar något fler skyldigheter än vad som anges i 2 kap. 4 § fordonslagen. Det kan också konstateras att den inte enbart avser den som har beviljats ett typgodkännande utan även tar sikte på tillverkarens skyldigheter under ansökningsförfarandet. Det är därför nödvändigt att göra vissa kompletteringar i den svenska lagstiftningen. Frågan är dels om det är förenligt med direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG att låta de nya bestämmelserna få generell giltighet, eller om det är nödvändigt att göra vissa åtskillnader beroende på vilken typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som avses, dels om det är möjligt och lämpligt att tillämpa de nya bestämmelserna även i fråga om ECE-typgodkännanden och nationella typgodkännanden.
Den som beviljas ett typgodkännande är tillverkaren av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter, jfr. 3 kap. 7 §, 4 kap. 2 § och 5 kap. 2 §fordonsförordningen. Såvitt gäller de skyldigheter som anges i 2 kap. 4 § fordonslagen och som avser tiden efter det att typgodkännande har meddelats saknar det alltså betydelse om uttrycket ”Den som har beviljats ett typgodkännande” byts ut mot begreppet ”Tillverkaren”. När
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
det däremot gäller tillverkarens skyldighet enligt det nya ramdirektivet att ansvara inför godkännandemyndigheten för samtliga delar av godkännandeförfarandet, saknas motsvarande reglering i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. Å andra sidan definieras begreppet ”tillverkare” i båda dessa direktiv som den som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännandet och för säkerställandet av överensstämmelse i produktionen (se även den nuvarande definitionen av ”tillverkare” i 1 kap. 4 § fordonsförordningen, som inte är begränsad till vissa typer av typgodkännande). Mot den bakgrunden kan det inte anses oförenligt med dessa direktiv om en sådan uttrycklig skyldighet för tillverkarna förs in i 2 kap. 4 § fordonslagen. Det torde inte heller finnas något hinder mot att tillämpa den nya bestämmelsen i fråga om ECE-typgodkännanden och nationella typgodkännanden.
Om 2 kap. 4 § fordonslagen skrivs om, så att skyldigheterna i den paragrafen gäller för tillverkare i stället för den som har beviljats ett EG-typgodkännande, bör definitionen av ”tillverkare” i 1 kap. 4 § fordonsförordningen flyttas till fordonslagen. Definitionen bör utvidgas så att den även träffar den som i direktivet benämns ”tillverkarens företrädare”, eftersom en sådan har samma skyldigheter som tillverkaren själv.
Artikel 5 preciserar även vilka skyldigheter en tillverkare har vid etappvis typgodkännande. Motsvarande bestämmelse har tidigare funnits i bilaga 14 till det gamla ramdirektivet och finns också i bilaga 7 till direktiv 2003/37/EG. Däremot saknas en sådan motsvarighet i direktiv 2002/24/EG, där begreppet etappvis typgodkännande, eller typgodkännande i flera etapper, över huvud taget inte förekommer. Etappvisa typgodkännanden förekommer inte heller i fråga om ECE-typgodkännanden eller nationella typgodkännanden. Bestämmelsen bör genomföras i svensk rätt genom att föras in i 2 kap. 4 § fordonslagen. Att det saknas motsvarighet i direktiv 2002/24/EG samt i fråga om ECE-typgodkännanden och nationella typgodkännanden torde sakna betydelse, eftersom en tillämpning av bestämmelsen förutsätter att ett förfarande med etappvis typgodkännande pågår.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
I och med den ovan föreslagna ändringen bör begreppet ”etappvis typgodkännande” på något sätt definieras i fordonslagen i stället för, som idag, i fordonsförordningen. Detta kan göras genom att man i 2 kap. 2 § fordonslagen anger att EG-typgodkännande kan, i den utsträckning som framgår av tillämpliga direktiv, meddelas för en fordonstyp som inte är färdigbyggd eller för en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, om fordonstypen i det tillverkningsstadium som den befinner sig uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning (etappvis typgodkännande). Den nuvarande definitionen av ”etappvis typgodkännande” i 3 kap. 1 § fordonsförordningen bör då strykas.
Ytterligare en nyhet som införs genom artikel 5 i det nya ramdirektivet rör skyldigheten för en tillverkare som är etablerad utanför gemenskapen att utse en företrädare som är etablerad inom gemenskapen att företräda honom eller henne inför godkännandemyndigheten. Med ”gemenskapen” bör i detta avseende förstås Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, se avsnitt 5.1.3 ovan. Någon sådan skyldighet fanns inte enligt det gamla ramdirektivet och existerar inte heller i direktiv 2000/24/EG eller 2003/37/EG. Detta talar för att skyldigheten att utse en företrädare endast bör gälla för tillverkare av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av det nya ramdirektivet. Å andra sidan torde det inte finnas några EGrättsliga hinder mot att från svensk sida ställa upp motsvarande krav på tillverkare av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av de andra direktiven, eftersom skyldigheten endast gäller för tillverkare som är etablerade utanför gemenskapen och alltså inte kan ha någon negativ inverkan på den fria rörligheten av varor mellan medlemsstaterna. De skäl som har motiverat de nya reglerna är knappast specifika endast för den typ av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av det nya ramdirektivet. Det ligger exempelvis i sakens natur att det är betydligt enklare att kontrollera att en tillverkare uppfyller sina skyldigheter enligt direktiven om tillverkaren är etablerad inom
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
gemenskapen än vad det annars skulle vara. Av praktiska skäl bör därför skyldigheten att utse en representant vara densamma oavsett vilken typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillverkas. Detsamma bör gälla i fråga om ECE-typgodkännanden och nationella typgodkännanden.
5.4. Förfaranden för EG-typgodkännande
5.4.1. Förfarandet vid EG-typgodkännande av fordon
Förslag: En tillverkare ska kunna välja mellan typgod-
kännande i flera steg, typgodkännande i ett steg och kombinerat typgodkännande om detta föreskrivs i det tillämpliga ramdirektivet. Dessa olika former av typgodkännande definieras i fordonsförordningen.
Bedömning: Direktivets bestämmelser om hur en ansökan
om EG-typgodkännande ska göras, vad den ska innehålla etc. bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket). Bestämmelserna i artikel 6.6–6.8 är dock redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 6.1 anges att
tillverkaren kan välja mellan typgodkännande i flera steg, typgodkännande i ett steg och kombinerat typgodkännande. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i fordonsförordningen, som därför bör kompletteras. Vidare bör dessa olika former av typgodkännande definieras i förordningen.
Till skillnad från det nya ramdirektivet reglerar direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG endast en enda form av typgodkännande (här bortses från typgodkännande i flera etapper enligt det sistnämnda direktivet), och innehåller alltså inte någon möjlighet för tillverkaren att välja mellan typgodkännande i flera steg, typgodkännande i ett steg och kombinerat typgodkännande. Det torde därför inte vara möjligt att låta de nya svenska bestämmelser som genomför artikel 6.1 urskillningslöst
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
gälla för tillverkare av alla typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter. En enkel lösning på detta, som också underlättar för det fall en liknande ordning skulle införas även i direktiv 2002/24/EG och 2003/27/EG, är att i förordningstexten ange att valmöjligheten för tillverkaren gäller om detta föreskrivs i det tillämpliga ramdirektivet.
Artikel 6.2–6.5 innehåller, tillsammans med bilagor till direk-
tivet, detaljerade bestämmelser om hur en ansökan om typgodkännande ska se ut och vilket underlag som ska lämnas till en sådan ansökan. Dessa bestämmelser bör genomföras av Vägverket.
I artikel 6.6 anges att tillverkaren ska lämna ansökan till godkännandemyndigheten, att endast en ansökan får lämnas in för en viss fordonstyp och endast i en medlemsstat samt att en separat ansökan ska lämnas in för varje typ för vilken godkännande söks. Bestämmelsen motsvaras i allt väsentligt av 3 kap.7 och 8 §§fordonsförordningen.
I artikel 6.7 anges att godkännandemyndigheten genom en motiverad begäran får anmoda tillverkaren att tillhandahålla ytterligare information som behövs för att ett beslut ska kunna fattas om vilka provningar som krävs eller för att underlätta genomförandet av dessa provningar. I artikel 6.8 slutligen anges att tillverkaren ska ge godkännandemyndigheten tillgång till så många fordon som krävs för att typgodkännandeförfarandet ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt. Innehållet i båda dessa bestämmelser återfinns redan i de allmänna skyldigheter för tillverkarna som anges i 2 kap. 4 § fordonslagen, varför det inte krävs någon särskild åtgärd för att genomföra dessa delar av artikel 6. Det behövs inte någon bestämmelse som uttryckligen ger godkännandemyndigheten rätt att förelägga tillverkarna att fullgöra sina skyldigheter, utan det ligger i sakens natur att myndigheten får begära sådana kompletteringar som krävs för att typgodkännande ska kunna beviljas. Det ligger också i sakens natur att det ligger i tillverkarens eget intresse att efterkomma en sådan begäran, varför det inte finns anledning att överväga möjligheten till vitesföreläggande, se avsnitt 5.18.3 nedan.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.4.2. Förfarandet vid EG-typgodkännande av system, komponenter eller separata tekniska enheter
Bedömning: Direktivets bestämmelser om vad en ansökan
om EG-typgodkännande ska innehålla bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket
)
. Bestämmelserna i artikel 7.1, 7.3 och 7.4 är dock redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: När det gäller EG-
typgodkännande av system, komponenter eller separata tekniska enheter framgår det av artikel 7.1 att tillverkaren ska lämna ansökan till godkännandemyndigheten, att endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av system, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en medlemsstat, samt att en separat ansökan ska lämnas in för varje typ för vilken godkännande söks. Bestämmelsen motsvaras i allt väsentligt av 3 kap.7 och 8 §§fordonsförordningen.
I artikel 7.2 anges att ansökan ska åtföljas av underlaget med det innehåll som anges i särdirektiven eller förordningarna. Denna bestämmelse bör genomföras av Vägverket.
I artikel 7.3 anges att godkännandemyndigheten genom en motiverad begäran får anmoda tillverkaren att tillhandahålla ytterligare information som behövs för att ett beslut ska kunna fattas om vilka provningar som krävs eller för att underlätta genomförandet av dessa provningar. I artikel 7.4 slutligen anges att tillverkaren ska ge godkännandemyndigheten tillgång till så många fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som i enlighet med de tillämpliga särdirektiven eller förordningarna krävs för att genomföra de föreskrivna provningarna. Innehållet i båda dessa bestämmelser återfinns redan i de allmänna skyldigheter för tillverkarna som anges i 2 kap. 4 § fordonslagen, varför det inte krävs någon särskild åtgärd för att genomföra dessa delar av artikel 7. När det gäller möjligheten för godkännandemyndigheten att förelägga en tillverkare att fullfölja sina skyldigheter hänvisas till resonemanget i avsnitt 5.4.1 ovan.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.5. Genomförande av förfaranden för EGtypgodkännande
5.5.1. Allmänna bestämmelser
Förslag: Bestämmelsen i 3 kap. 12 § fordonsförordningen
kompletteras så att det framgår att även allvarliga skador på miljön, folkhälsan eller arbetsmiljön kan utgöra grund för avslag på en ansökan om EG-typgodkännande, i den utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga ramdirektivet. I sådana fall ska godkännandemyndigheten, utöver vad som anges i 3 kap. 13 § andra stycket, underrätta godkännandemyndigheterna i de andra medlemsstaterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt kommissionen om skälen för beslutet.
Bestämmelsen i 3 kap. 13 § andra stycket inskränks till att endast gälla vid typgodkännande av fordon.
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 8.1 och 8.2 om
utfärdande av EG-typgodkännande m.m. är redan genomförda i svensk rätt. De administrativa bestämmelserna i artikel 8.4–8.8 bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen
Åtgärder för produktionsöverensstämmelse
Av artikel 8.1 framgår att innan en medlemsstat utfärdar ett EGtypgodkännande måste den försäkra sig om att de förfaranden som avses i artikel 12 har genomförts på ett vederbörligt och tillfredsställande sätt. De förfaranden som avses i artikel 12 är åtgärder för produktionsöverensstämmelse. I artikel 12 hänvisas till en bilaga till direktivet, där det anges att godkännandemyndigheten innan den beviljar EG-typgodkännande ska kontrollera att det finns tillfredsställande rutiner och för-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
faranden som ger en effektiv kontroll av att komponenter, system, separata tekniska enheter och fordon under tillverkning överensstämmer med den godkända typen. En sådan reglering finns redan i 3 kap. 9 § fordonsförordningen.
Utfärdande av EG-typgodkännande
I artikel 8.2 anges rent allmänt att medlemsstaterna ska utfärda EG-typgodkännanden i enlighet med artiklarna 9 och 10. Artiklarna 9 och 10 innehåller särskilda bestämmelser för fordon respektive för system, komponenter eller separata tekniska enheter (se avsnitt 5.5.2 respektive 5.5.3 nedan). Artikel 8.2 saknar alltså självständig betydelse och torde kunna anses vara genomförd redan genom bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket fordonsförordningen, som stadgar att EG-typgodkännande ska meddelas för en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller de tillämpliga kraven i direktiven.
Produkter som utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten m.m.
Artikel 8.3 stadgar att om en medlemsstat finner att en typ av
fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet, trots att den uppfyller bestämmelserna, utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller folkhälsan får medlemsstaten vägra att bevilja EG-typgodkännande. Den ska då omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta med en utförlig sammanställning av vilka skäl som ligger till grund för beslutet tillsammans med styrkande uppgifter.
Bestämmelsen i artikel 8.3 motsvaras delvis av 3 kap. 12 § fordonsförordningen, som stadgar att en ansökan om EG-typgodkännande ska avslås trots att angivna krav är uppfyllda, om fordonet, systemet, komponenten eller den tekniska enheten utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten. För att bestämmelsen
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
ska vara helt i överensstämmelse med direktivet behöver den dock kompletteras, så att det framgår att även allvarliga skador på miljön eller folkhälsan kan utgöra grund för avslag på en ansökan om EG-typgodkännande.
Ett problem i sammanhanget är emellertid att förutsättningarna för att avslå en ansökan om EG-typgodkännande trots att föreskrivna krav är uppfyllda inte är helt likartade enligt de tre ramdirektiven. Artikel 4.6 i direktiv 2002/24/EG anger, liksom artikel 4.2 i det gamla ramdirektivet, endast trafiksäkerhetsskäl som grund för avslag, medan däremot artikel 4.2 i direktiv 2003/37/EG även gör det möjligt för godkännandemyndigheten att avslå en ansökan om EG-typgodkännande med hänvisning till att det finns risk för allvarlig fara för miljö eller arbetsmiljö. Det torde inte vara EG-rättsligt möjligt att utan åtskillnad låta samtliga angivna grunder för avslag vara tillämpliga för alla typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter. Möjligen skulle man ur ett EG-rättsligt perspektiv i stället kunna tänka sig en ”minimilösning”, eftersom direktivet endast anger att godkännandemyndigheten får vägra att bevilja ett EG-typgodkännande, inte att den måste göra det. Detta skulle emellertid kunna få den olyckliga konsekvensen att det blev lättare att få exempelvis miljöskadliga fordon godkända i Sverige än i andra medlemsstater.
Slutsatsen blir att det bör vara möjligt för godkännandemyndigheten att vägra att bevilja EG-typgodkännande med hänvisning till miljö, folkhälsa eller arbetsmiljö i de fall detta är möjligt enligt det tillämpliga ramdirektivet.
Bestämmelsen att godkännandemyndigheten ska underrätta godkännandemyndigheterna i de andra medlemsstaterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt kommissionen om skälen för ett beslut om avslag med stöd av artikel 8.3 kan lämpligen föras in som ett nytt tredje stycke i 3 kap. 13 § (se nedan).
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Typgodkännandeintyg
I artikel 8.4 anges att EG-typgodkännandeintyg ska numreras i enlighet med en viss metod som närmare anges i en bilaga till direktivet. Detaljbestämmelser av denna karaktär bör genomföras av Vägverket.
I artikel 8.5 anges att godkännandemyndigheten inom tjugo arbetsdagar ska sända en kopia av intyget om EG-typgodkännande, inklusive bilagor, för varje fordonstyp som den har godkänt till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater. Papperskopian får ersättas av en elektronisk fil. Enligt artikel 8.6 ska godkännandemyndigheten utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater när den har avslagit eller återkallat ett typgodkännande för fordon samt ange skälen för besluten. Av artikel 8.7 följer att godkännandemyndigheten var tredje månad ska sända en förteckning till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater över de EGtypgodkännanden av system, komponenter eller separata tekniska enheter som de har beviljat, ändrat, vägrat att bevilja eller återkallat under föregående tremånadersperiod. Förteckningen ska innehålla vissa uppgifter som närmare anges i en bilaga till direktivet. Dessutom ska, enligt artikel 8.8, en medlemsstat som har beviljat ett EG-typgodkännande på begäran av en annan medlemsstat sända över en kopia av EGtypgodkännandet inklusive bilagor. Detta ska göras inom tjugo arbetsdagar efter det att begäran mottagits. Papperskopian får ersättas av en elektronisk fil.
I 3 kap. 13 § fordonsförordningen anges att om en ansökan om EG-typgodkännande beviljas eller avslås eller om ett EGtypgodkännande återkallas ska godkännandemyndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg. I det fall en ansökan beviljas ska de begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med anges i intyget. Vidare anges att godkännandemyndigheten ska lämna en kopia av typgodkännandeintyget till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Den bestämmelsen bör, i enlighet med ordalydelsen i direktivet,
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
inskränkas till att endast gälla vid typgodkännande av fordon. I övrigt bör bestämmelserna i artikel 8.5–8.8, som snarast är av administrativ karaktär, genomföras av Vägverket.
5.5.2. Särskilda bestämmelser för fordon
Förslag:3 kap. 10 § fordonsförordningen korrigeras, så att
EG-typgodkännande ska beviljas för typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgifterna i den tekniska information som tillverkaren har lämnat och som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga särdirektiv.
Bedömning: Direktivets bestämmelser om hur ett EG-
typgodkännandeintyg ska se ut och vilka uppgifter ett sådant intyg ska innehålla bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket
)
.
Skälen för bedömningen: Artikel 9 innehåller, som redan
nämnts, särskilda bestämmelser för EG-typgodkännande av fordon. Artikeln är tämligen allmänt hållen och innehåller huvudsakligen bestämmelser av administrativ karaktär med hänvisning till utförliga bilagor till direktivet. Artikel 9.1 anger endast att medlemsstaterna ska bevilja EG-typgodkännande för fordonstyper som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga rättsakter samt vilka förfaranden som ska tillämpas. Bestämmelsen motsvaras av stadgandet i 3 kap. 10 § fordonsförordningen, som anger att EG-typgodkännande får beviljas för typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgifterna i den tekniska information som tillverkaren har lämnat och som uppfyller de tekniska kraven i tillämpliga särdirektiv. För att uppnå full överensstämmelse med direktivet bör emellertid den bestämmelsen korrigeras något, så att typgodkännande ska beviljas om angivna förutsättningar är uppfyllda (jfr 3 kap. 2 §).
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Artikel 9.2 innehåller motsvarande bestämmelser som artikel
9.1 men avser endast etappvis typgodkända fordon. Även denna bestämmelse motsvaras av 3 kap. 10 § fordonsförordningen, som i andra stycket anger att vid etappvis typgodkännande ska hänsyn tas till den produktionsetapp som en fordonstyp befinner sig i. Ytterligare genomförandeåtgärder behövs inte.
Artikel 9.3–9.7 innehåller bestämmelser om hur ett EG-
typgodkännandeintyg ska se ut och vilka uppgifter som intyget ska innehålla. Sådana administrativa bestämmelser bör genomföras av Vägverket.
5.5.3. Särskilda bestämmelser för system, komponenter eller separata tekniska enheter
Förslag: Om komponenter eller separata tekniska enheter
ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon enligt ett särdirektiv till det nya direktivet, ska även komponenten eller den separata tekniska enheten vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i fordonsförordningen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Detta gäller dock inte om någonting annat anges i den tillämpliga rättsakten.
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 10.1 och 10.2 är
redan genomförda i svensk rätt. Delar av artikel 10.4 bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket). I övrigt är bestämmelsen redan genomförd i svensk rätt.
Skälen för förslaget och bedömningen: Artikel 10.1 och 10.2
motsvarar artikel 9.1 men avser system respektive komponenter och tekniska enheter i stället för fordon. Bestämmelserna motsvaras av stadgandet i 3 kap. 10 § fordonsförordningen. Utöver den mindre justering av 3 kap. 10 § fordonsförordningen som behandlats i avsnitt 5.5.2 ovan krävs inte några åtgärder för att genomföra artikel 10.1 och 10.2.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
I artikel 10.3 anges att om komponenter eller separata tekniska enheter, oavsett om de är avsedda för reparation, service eller underhåll, också ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon, krävs inte något ytterligare godkännande för komponenten eller den separata tekniska enheten om detta inte krävs enligt den tillämpliga rättsakten. Denna bestämmelse är ny i förhållande till det tidigare typgodkännandedirektivet, och saknar motsvarighet i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. Bestämmelsen kan lämpligen genomföras i svensk rätt genom ett tillägg till 2 kap. 7 § fordonsförordningen, som anger i vilken utsträckning system, komponenter och separata tekniska enheter ska anses stämma överens med kraven i denna förordning och i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Tillägget bör endast gälla vid typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av det nya ramdirektivet.
Artikel 10.4 reglerar vad som gäller om en komponent eller en
separat teknisk enhet har avsedd funktion eller uppvisar ett särdrag endast i kombination med andra delar av fordonet, och dess överensstämmelse med kraven därför endast kan kontrolleras när denna komponent eller separata tekniska enhet fungerar i kombination med dessa andra delar av fordonet. I sådant fall ska EG-typgodkännandets räckvidd begränsas i motsvarande omfattning. Eventuella begränsningar och särskilda monteringskrav ska anges i EG-typgodkännandeintyget. Om en sådan komponent eller separat teknisk enhet monteras av fordonstillverkaren ska det i samband med godkännandet av fordonet kontrolleras att eventuella användningsbegränsningar eller monteringskrav har iakttagits. Bestämmelsen har till största delen sin motsvarighet i 3 kap. 11 § andra stycket och 3 kap. 13 § första stycketfordonsförordningen. Sista meningen bör dock genomföras av Vägverket.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.5.4. Provningar för EG-typgodkännande
Bedömning: Detaljbestämmelser i direktivet om hur
provningar för EG-typgodkännande ska gå till bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket). I övrigt är bestämmelserna i artikel 11 redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 11 och i där angivna
bilagor till direktivet beskrivs närmare hur provningar för EGtypgodkännade ska gå till. Artikeln motsvaras i sina huvuddrag av bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket fordonsförordningen, som anger att ett EG-typgodkännande kan meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst i enlighet med det tillämpliga direktivet, eller av provning som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land. De mer detaljerade bestämmelserna i artikel 11 och i de bilagor som artikeln hänvisar till bör genomföras av Vägverket.
5.5.5. Åtgärder för produktionsöverensstämmelse
Bedömning: Detaljbestämmelser i direktivet om åtgärder för
produktionsöverensstämmelse bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket). I övrigt är bestämmelserna i artikel 12 redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 12 regleras vad som gäller
för åtgärder för produktionsöverensstämmelse. I artikel 12.1 anges att den medlemsstat som beviljar ett EG-typgodkännande ska vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med en bilaga till direktivet – vid behov i samarbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater – för att kontrollera att tillräckliga åtgärder har vidtagits för att se till att de serietillverkade fordonen, systemen, komponenterna eller separata tekniska enheterna överensstämmer med den godkända
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
typen. Medlemsstaten ska också, enligt artikel 12.2, kontrollera att de åtgärder som avses även fortsättningsvis är tillräckliga och att de serietillverkade fordonen, systemen, komponenterna eller separata tekniska enheterna även fortsättningsvis överensstämmer med den godkända typen. I en bilaga till direktivet anges närmare vilka metoder som får användas för kontrollen. När en medlemsstat som har beviljat ett EGtypgodkännande konstaterar att de åtgärder som anges i punkten 1 inte tillämpas, att de avviker i väsentlig grad från överenskomna åtgärder och kontrollplaner eller har upphört att tillämpas ska den medlemsstaten, enligt artikel 12.3, vidta nödvändiga åtgärder för att se till att förfarandet för produktionsöverensstämmelse följs korrekt.
Som angetts i avsnitt 5.5.1 ovan finns det en bestämmelse i 3 kap. 9 § fordonsförordningen som stadgar att godkännandemyndigheten innan den beviljar ett EG-typgodkännande ska kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den godkända typen. I 3 kap. 19 § anges att godkännandemyndigheten ska se till att en fortlöpande kontroll sker av att serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter stämmer överens med den typ som myndigheten har godkänt. Av 3 kap. 20 § framgår att om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse eller typgodkännandemärke inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt så ska myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att produkterna på nytt tillverkas i enlighet med den godkända typen. Möjligheten för godkännandemyndigheten att återkalla ett typgodkännande om fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter inte längre stämmer överens med den godkända typen framgår av 2 kap. 5 § fordonslagen. I övrigt bör mer detaljerade bestämmelser om åtgärder för produktionsöverensstämmelse genomföras av Vägverket.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.6. Ändringar av EG-typgodkännanden
5.6.1. Allmänna bestämmelser
Bedömning: Bestämmelserna om ändringar av EG-typgod-
kännande i artikel 13 är redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 13.1 anges att tillverkaren
utan dröjsmål ska underrätta den medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännandet om varje ändring av uppgifterna i det tekniska underlaget. Den medlemsstaten ska sedan besluta vilket förfarande som ska tillämpas. Vid behov får medlemsstaten, i samråd med tillverkaren, besluta att ett nytt EGtypgodkännande ska beviljas. Ansökan om ändring av ett EGtypgodkännande ska, enligt artikel 13.2, endast lämnas in till den medlemsstat som beviljade det ursprungliga EGtypgodkännandet. Om medlemsstaten finner att en ändring kräver att nya kontroller eller provningar utförs ska den, enligt
artikel 13.3, underrätta tillverkaren om detta. Förfarandena i de
följande två artiklarna (se avsnitt 5.6.2 och 5.6.3 nedan) ska endast tillämpas efter det att de nödvändiga nya kontrollerna eller provningarna har utförts med tillfredsställande resultat.
Skyldigheten för en tillverkare att anmäla till godkännandemyndigheten om uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras framgår av 3 kap. 17 § fordonsförordningen. Av 3 kap. 18 § framgår att godkännandemyndigheten efter en sådan ändring ska underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder och att myndigheten kan besluta om ny kontroll eller provning. Att en ansökan ska avvisas om en annan ansökan som avser samma typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet tidigare har gjorts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet framgår av 3 kap. 8 §. Genom dessa tre paragrafer är bestämmelserna i artikel 13 redan genomförda i svensk rätt.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.6.2. Särskilda bestämmelser för fordon
Bedömning: Artikel 14 bör genomföras av behörig myndig-
het (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: Artikel 14 innehåller särskilda
bestämmelser för fordon när det gäller ändringar av EG-typgodkännanden. I artikeln regleras bl.a. hur rättelseblad till det tekniska underlaget alternativt ett ändrat EG-typgodkännandeintyg ska utfärdas. Sådana bestämmelser av administrativ karaktär bör genomföras av Vägverket.
5.6.3. Särskilda bestämmelser för system, komponenter eller separata tekniska enheter
Bedömning: Artikel 15 bör genomföras av behörig myndig-
het (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: Artikel 15 innehåller motsvarande
bestämmelser som artikel 14, men för system, komponenter och separata tekniska enheter. Även denna artikel bör genomföras av Vägverket.
5.6.4. Utfärdande av och meddelande om ändringar
Bedömning: Artikel 16 bör genomföras av behörig myndig-
het (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: I artikel 16 anges att om en
utvidgning eller en rättelse har företagits så ska godkännandemyndigheten utan omotiverat dröjsmål utfärda det uppdaterade EG-godkännandeintyget alternativt de reviderade dokumenten
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
eller den konsoliderade, uppdaterade versionen till den sökande. Sådana bestämmelser av administrativ karaktär bör genomföras av Vägverket.
5.7. Giltigheten av EG-typgodkännanden för fordon
Förslag: Ett typgodkännande ska upphöra att gälla när nya
krav i en rättsakt som är tillämplig på den godkända fordonstypen blir obligatoriska för registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon och det inte går att uppdatera typgodkännandet, när tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt och frivilligt har upphört eller när giltighetstiden för godkännandet går ut till följd av en särskild begränsning. En bestämmelse med detta innehåll förs in i fordonslagen. Vidare införs i fordonsförordningen en skyldighet för tillverkarna att underrätta godkännandemyndigheten om att ett EG-typgodkännande för fordon ska upphöra att gälla. Godkännandemyndigheten ska underrätta godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om ett EG-typgodkännande upphör att gälla.
Bestämmelserna i 5 kap. 8 § fordonsförordningen om att typintyg inte får utfärdas om nya krav på fordons beskaffenhet har blivit obligatoriska, och om ogiltighet av typintyg som utfärdats innan nya tekniska krav blev obligatoriska, upphävs.
Bedömning: Direktivets bestämmelser om hur och i
vilken tid godkännandemyndigheten ska underrätta godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om att ett EG-typgodkännande upphör att gälla bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 17 regleras
hur ett EG-typgodkännande kan upphöra att gälla. I artikel 17.1
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
anges att ett EG-typgodkännande ska upphöra att gälla när nya krav i en rättsakt som är tillämplig på den godkända fordonstypen blir obligatoriska för registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon och det inte går att uppdatera typgodkännandet, när tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt och frivilligt har upphört eller när giltighetstiden för godkännandet går ut till följd av en särskild begränsning. Om bara en variant eller en version av en fordonstyp upphör att gälla blir, enligt artikel 17.2, EG-typgodkännandet av fordonet bara ogiltigt för denna variant eller version. När tillverkningen av en fordonstyp slutgiltigt upphör ska tillverkaren, enligt artikel 17.3, underrätta den godkännandemyndighet som har beviljat EGtypgodkännandet för det fordonet. Myndigheten ska i sin tur underrätta övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter. Vidare följer av artikel 17.4 att tillverkaren ska underrätta den godkännandemyndighet som beviljade EG-typgodkännandet om ett EG-typgodkännande upphör att gälla. Godkännandemyndigheten ska utan omotiverat dröjsmål meddela all relevant information till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater, så att artikel 27 (som innehåller bestämmelser om fordon i slutserier) vid behov ska kunna tillämpas.
Uttryckliga bestämmelser om att ett EG-typgodkännande kan upphöra att gälla utan att det har återkallats av godkännandemyndigheten är någonting nytt i förhållande till det tidigare ramdirektivet, och saknas i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. Samtidigt kan det konstateras att regelverket redan idag tillämpas på det sätt som beskrivs i artikel 17. Det får nämligen anses vara underförstått att ett typgodkännande inte kan läggas till grund för registrering exempelvis om nya tekniska krav har blivit obligatoriska. Det kan även nämnas att när det gäller nationella typgodkännanden anges i 5 kap. 8 § fordonsförordningen att typintyg inte får utfärdas för ett fordon som, på grund av att nya eller ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning har trätt i kraft efter det att ett nationellt typgodkännande meddelats, inte skulle kunna godkännas vid en registreringsbesiktning. Vidare anges att ett typ-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
intyg som utfärdats innan ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet och utrustning trätt i kraft inte längre är giltigt. Artikel 17 innebär alltså inte några större förändringar i praktiken. För tydlighetens skull bör emellertid bestämmelser om hur ett typgodkännande kan upphöra att gälla föras in i fordonslagen. Av anförda skäl bör dessa bestämmelser kunna tillämpas generellt på alla slags typgodkännanden av fordon, varvid den särskilda regleringen 5 kap. 8 § fordonsförordningen kan upphävas.
En skyldighet för tillverkaren att underrätta godkännandemyndigheten om tillverkningen upphör finns redan i 3 kap. 17 § fordonsförordningen. I samma paragraf bör även införas en skyldighet för tillverkare av fordon att underrätta godkännandemyndigheten om ett EG-typgodkännande ska upphöra av någon annan anledning.
I 3 kap. 18 § anges att godkännandemyndigheten efter en anmälan om ändring enligt 17 § ska underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder och att myndigheten då kan besluta om ny kontroll eller provning. Bestämmelsen bör kompletteras med en skyldighet för godkännandemyndigheten att underrätta godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom EES om att ett EG-typgodkännande upphör. Närmare bestämmelser om hur detta ska gå till och inom vilken tid bör, liksom när det gäller underrättelser enligt 3 kap. 13 § (se avsnitt 5.5.1 ovan), regleras av Vägverket.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.8. Intyg om överensstämmelse och märkning
5.8.1. Intyg om överensstämmelse
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 18.1 om utfärdande av
intyg om överensstämmelse är redan genomförda i svensk rätt. Artikel 18.2–18.8, som innehåller mer detaljerade bestämmelser bl.a. om hur ett intyg om överensstämmelse ska utformas, bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: Av artikel 18.1 framgår att en till-
verkare som innehar ett EG-typgodkännande av fordon ska utfärda ett intyg om överensstämmelse som ska åtfölja varje fordon – vare sig det är färdigbyggt, icke färdigbyggt eller etappvis färdigbyggt – som tillverkas i överensstämmelse med den godkända fordonstypen. Denna artikel motsvaras av en bestämmelse i 3 kap. 14 § fordonsförordningen. Artikel 18.2–18.6 innehåller närmare bestämmelser om hur intyget om överensstämmelse ska vara utformat. Bland annat framgår att det ska avfattas på ett av gemenskapens officiella språk, att det ska utformas på ett sådant sätt att det inte går att förfalska och att det ska ha ett visst löpnummer. I artikel 18.7 anges att tillverkaren på elektronisk väg får sända över uppgifter eller information i intyget om överensstämmelse till medlemsstatens registermyndighet. Av artikel 18.8 framgår att endast tillverkaren har rätt att utfärda en dubblett av intyget om överensstämmelse och att ordet ”dubblett” ska synas tydligt på framsidan på dubbletten. Dessa detaljerade bestämmelser bör genomföras av Vägverket.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.8.2. EG-typgodkännandemärke
Bedömning: Detaljerade bestämmelser i direktivet om hur ett
EG-typgodkännandemärke ska utformas bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket). Bestämmelserna i artikel 19 om användande av EG-typgodkännandemärke m.m. är dock redan genomförda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 19 anges att tillverkaren av
en komponent eller separat teknisk enhet, oavsett om denna ingår i ett system eller inte, ska på varje komponent eller enhet som tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen fästa ett EG-typgodkännandemärke i enlighet med det tillämpliga särdirektivet eller den tillämpliga förordningen. Om inget EGtypgodkännandemärke krävs, ska tillverkaren åtminstone anbringa sitt handelsnamn eller varumärke samt typbeteckning och/eller identifikationsnummer. EG-typgodkännandemärket ska utformas i enlighet med bestämmelser som närmare anges i en bilaga till direktivet. Artikel 19 motsvaras i sina huvuddrag av en bestämmelse i 3 kap. 16 § fordonsförordningen. Mer detaljerade bestämmelser om hur ett EG-typgodkännandemärke ska utformas bör genomföras av Vägverket.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.9. Ny teknik eller nya principer som är oförenliga med bestämmelserna i särdirektiven
5.9.1. Undantag för ny teknik eller nya principer
Förslag: EG-typgodkännande enligt det nya ramdirektivet
och enligt direktiv 2002/24/EG får meddelas för ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet där teknik eller principer utnyttjas som är oförenliga med ett eller flera särdirektiv, förutsatt att kommissionen har gett sitt tillstånd till det. I avvaktan på ett sådant tillstånd får ett särskilt EGtypgodkännande meddelas för en fordonstyp som omfattas av det begärda undantaget.
EG-typgodkännande enligt direktiv 2003/37/EG får meddelas för ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet där teknik eller principer utnyttjas som är oförenliga med ett eller flera särdirektiv, förutsatt att kommissionen har gett sitt tillstånd till det. I avvaktan på ett sådant tillstånd får ett särskilt EG-typgodkännande meddelas.
Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd till EG-typgodkännande, upphör ett särskilt EG-typgodkännande att gälla sex månader efter kommissionens beslut. Godkännandemyndigheten ska omedelbar underrätta tillverkaren om detta.
På begäran av tillverkaren eller fordonsägaren ska godkännandemyndigheten besluta om ett särskilt EG-typgodkännande som har meddelats av en godkännandemyndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska gälla i Sverige eller inte.
Bedömning: Detaljbestämmelserna i artikel 20 i det nya
ramdirektivet och i artikel 11 i direktiv 2003/37/EG bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet
I artikel 20 finns bestämmelser som ger en möjlighet att typgodkänna ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet trots att den teknik eller de principer som utnyttjas är oförenliga med bestämmelserna i ett eller flera särdirektiv. En förutsättning för att medlemsstaterna ska få meddela typgodkännande i ett sådant fall är att kommissionen har lämnat sitt tillstånd i enlighet med ett förfarande som närmare beskrivs i artikel 40.3. I avvaktan på kommissionens beslut huruvida tillstånd beviljas eller inte får medlemsstaten bevilja ett tillfälligt godkännande, som bara gäller för det egna territoriet, för en fordonstyp som omfattas av det begärda undantaget, förutsatt att den utan dröjsmål underrättar kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta och lämnar viss information i samband med detta. Andra medlemsstater får besluta att godta ett sådant tillfälligt godkännande på sitt territorium. Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd ska medlemsstaten omedelbart underrätta innehavaren av det tillfälliga typgodkännandet om att detta kommer att upphävas sex månader efter kommissionens beslut. Fordon som tillverkats i överensstämmelse med det tillfälliga typgodkännandet innan det upphävdes ska dock kunna registreras, försäljas eller tas i bruk i de medlemsstater som godtagit det tillfälliga typgodkännandet. Artikel 20 tillämpas inte om ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med en FN/ECEföreskrift som gemenskapen har anslutit sig till. Sådana föreskrifter anses nämligen vara likvärdiga med direktiv eller förordningar, och därmed uppstår inte något behov av att tillämpa artikel 20 i dessa fall.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Genomförandet av artikel 20
Möjligheten att meddela typgodkännande för ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet även om kraven i direktiven inte är uppfyllda bör, liksom möjligheten att meddela ett provisoriskt typgodkännande i avvaktan på kommissionens beslut, tas in i fordonsförordningen. Mer detaljerade bestämmelser om hur detta ska gå till bör dock återfinnas i Vägverkets föreskrifter.
Det saknas egentlig anledning att i författningstexten ange att ett provisoriskt typgodkännande endast har nationell giltighet, eftersom det faktiskt är tillåtet för andra medlemsstater att godta godkännandet och eftersom det hur som helst inte är möjligt att genom svensk lagstiftning styra utländska myndigheter. Emellertid bör det på något sätt markeras att det är fråga om en mycket speciell form av EG-typgodkännande. Det är inte möjligt att redan i typgodkännandeintyget ange godkännandets giltighetstid, eftersom slutdatumet är beroende av när kommissionen fattar sitt beslut. I författningstexten har i stället valts att kalla den här typen av godkännande för ett ”särskilt” EG-typgodkännande. Det bör sedan ankomma på Vägverket att i sina föreskrifter närmare ange hur man ska kunna skilja på ”särskilda” EG-typgodkännanden som har meddelats med stöd av artikel 20 och ”vanliga” typgodkännanden.
Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd till EGtypgodkännande ska ett särskilt EG-typgodkännande som har meddelats i avvaktan på detta beslut automatiskt upphöra att gälla efter sex månader från beslutet. Detta bör framgå av fordonsförordningen. Det krävs således inte att godkännandemyndigheten fattar något formellt beslut om att återkalla det särskilda godkännandet. Däremot ska godkännandemyndigheten omedelbart underrätta tillverkaren om kommissionens beslut och om följderna av detta.
I vilken utsträckning särskilda EG-typgodkännanden som har meddelats med stöd av artikel 20 kan läggas till grund för registrering behandlas i avsnitt 5.12.2 nedan. Se även strax nedan om
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
vad som bör gälla beträffande särskilda EG-typgodkännanden som har meddelats av en utländsk godkännandemyndighet.
Mopeder, motorcyklar och traktorer
En motsvarighet till artikel 20 fanns redan i det gamla ramdirektivet, nämligen i artikel 8.2 c, och finns även i artikel 11 i direktiv 2003/37/EG. Vidare hänvisar artikel 16 i direktiv 2002/24/EG till artikel 8.2 c i det gamla ramdirektivet. Ingen av dessa bestämmelser synes vara genomförda i svensk rätt.
När det gäller mopeder och motorcyklar kan det konstateras att hänvisningen i direktiv 2002/24/EG i fortsättningen ska läsas som en hänvisning till artikel 20 i det nya ramdirektivet, se artikel 49. De bestämmelser som införs för att genomföra artikel 20 kan således tillämpas även i fråga om sådana fordon.
När det gäller traktorer skiljer sig regleringen i direktiv 2003/37/EG något från det nya ramdirektivet. En skillnad är att det nya ramdirektivet anger att en ansökan hos kommissionen om tillstånd till EG-typgodkännande får göras i fråga om ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, medan det tillfälliga typgodkännandet får avse en fordonstyp som omfattas av det begärda undantaget. I direktiv 2003/37/EG däremot talas om fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter både när det gäller det tillfälliga och det ”slutliga” godkännandet. Denna skillnad mellan de båda direktiven är så stor att det inte torde vara möjligt att utan vidare tillämpa samma bestämmelser för traktorer som för övriga fordonsslag. Huvuddragen i bestämmelserna om ny teknik och nya principer i direktiv 2003/37/EG bör därför införlivas i svensk rätt genom en egen paragraf i fordonsförordningen. De mer detaljerade bestämmelser som anges i artikel 11 i det direktivet bör genomföras av Vägverket.
En annan skillnad är att det inte anges i direktiv 2003/37/EG att ett typgodkännande som meddelats i avvaktan på kommissionens beslut ska upphävas om kommissionen avslår ansökan. Emellertid anges att det är fråga om ett temporärt godkännande.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Det får därmed i vart fall anses vara underförstått att även ett sådant särskilt EG-typgodkännande ska upphöra att gälla efter en viss tid om kommissionen inte lämnar tillstånd till EG-typgodkännande. Mot denna bakgrund bör samma bestämmelser om det särskilda godkännandets upphörande kunna tillämpas som de som anges i det nya ramdirektivet.
Särskilda EG-typgodkännanden som har meddelats utomlands
Som nämnts ovan har ett särskilt EG-typgodkännande som har meddelats i avvaktan på kommissionens beslut i princip endast nationell giltighet. Dock får andra medlemsstater acceptera godkännandet om de så önskar. Till skillnad från när det gäller EGtypgodkännanden av fordon i små serier enligt direktiv 2003/37/EG (se avsnitt 5.10.2 nedan) och nationellt typgodkännande av fordon i små serier enligt det nya ramdirektivet (se avsnitt 5.10.3 nedan), anger direktivet inte hur detta ska gå till. Eftersom det är fråga om ett godkännande av en hel fordonstyp, eller i förekommande fall en typ av system, komponenter eller separata tekniska enheter, är det inte lämpligt att frågan prövas av ett besiktningsorgan eller av Vägverket i varje enskilt fall. I stället bör det vara möjligt för tillverkaren eller en fordonsägare att vända sig till godkännandemyndigheten för att få ett beslut om det särskilda EG-typgodkännandet som sådant ska gälla i Sverige eller inte. Ett särskilt EG-typgodkännande som efter beslut av godkännandemyndigheten ska gälla i Sverige bör jämställas med ett sådant som har meddelats här.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.9.2. Nödvändiga åtgärder
Bedömning: Artikel 21 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 21 beskrivs vilka åtgärder
som kommissionen ska vidta för att anpassa de berörda direktiven eller förordningarna till den tekniska utvecklingen om den finner att det finns goda skäl att bevilja ett undantag enligt artikel 20. Den artikeln behöver inte genomföras i svensk rätt.
5.10. Fordon som tillverkas i små serier
5.10.1. Inledning
Fordon som tillverkas i små serier intar en särställning enligt samtliga ramdirektiv, vilket gör att sådana fordon kan typgodkännas trots att de inte uppfyller alla de tekniska krav som normalt ställs på fordon. I vissa avseenden skiljer sig emellertid regleringarna i de olika direktiven från varandra, vilket komplicerar det svenska genomförandet.
I det gamla ramdirektivet anges att medlemsstaterna på tillverkarens begäran får bevilja undantag från ett eller flera av kraven i ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier. Medlemsstaterna ska varje år till kommissionen överlämna en förteckning över godkännanden av fordon i sådana serier. Dessutom ska en medlemsstat som beviljar ett sådant tillstånd överlämna en kopia av typgodkännandeintyget till de övriga medlemsstaterna, vilka inom tre månader ska besluta om de ska erkänna typgodkännandet för fordon som ska registreras inom deras territorium och i så fall för vilket antal. I princip används samma teknik i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. En viktig skillnad är dock att direktiv 2003/37/EG kallar den här typen av typgodkännande för EG-typgodkännande, medan det i direktiv 2002/24/EG anges att ett sådant typgodkännande inte får benämnas EG-typgodkännande. Huruvida ett typgod-
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
kännande av fordon i små serier enligt direktiv 70/156/EEG ska anses vara ett EG-typgodkännande framgår inte helt klart av själva direktivet. I Sverige har man emellertid utgått från att det är fråga om ett EG-typgodkännande.
Bestämmelserna i de nu gällande ramdirektiven har genomförts på följande sätt. I 3 kap. 21 § fordonsförordningen anges att godkännandemyndigheten får i fråga om fordon medge undantag från ett eller flera av kraven i ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier och för fordon i slutserier. I 3 kap. 22 § anges att godkännandemyndigheten får i fråga om mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar medge undantag från kraven i särdirektiven för fordon, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för tillverkning i små serier eller för försvaret, ordningsmakten, civilförsvaret eller offentliga arbeten. Slutligen anges i 2 kap. 6 § att ett EG-typgodkänt fordon ska anses stämma överens med kraven i förordningen och i de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning, men att detta inte gäller bl.a. för fordon som har tillverkats i små serier.
I det nya ramdirektivet har man valt att reglera typgodkännandet av små serier på två olika sätt. För det första införs harmoniserade tekniska krav som minst måste vara uppfyllda för att fordon i små serier ska kunna få ett EG-typgodkännande. Ett sådant EG-typgodkännande ska godkännas i övriga medlemsstater på samma sätt som vilket EG-typgodkännande som helst. För det andra ges en möjlighet att meddela nationellt typgodkännande för fordon i små serier. För sådana godkännanden gäller samma regler som tidigare.
De nya bestämmelserna om typgodkännande av fordon i små serier föranleder vissa ändringar i den svenska lagstiftningen. Dessutom finns det skäl att se över hur direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG har genomförts i svensk rätt när det gäller fordon i små serier.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.10.2. EG-typgodkännande av små serier
Förslag:3 kap. 21 § fordonsförordningen, som handlar om
undantag för fordon i små serier, inskränks till att endast gälla fordon som omfattas av direktiv 2003/37/EG, dvs. traktorer. 3 kap. 22 § upphävs.
När ett EG-typgodkännande av en liten serie har meddelats med stöd av 3 kap. 21 § fordonsförordningen ska godkännandemyndigheten sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som tillverkaren har angett. När en godkännandemyndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har fattat ett beslut i fråga om ett svenskt typgodkännande ska godkännandemyndigheten sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
Godkännandemyndigheten ska årligen till kommissionen överlämna en lista över sådana godkännanden som har meddelats med stöd av 3 kap. 21 § fordonsförordningen.
Om en kopia av ett typgodkännandeintyg för fordon i små serier som har utfärdats med stöd av 2003/37/EG översänds till godkännandemyndigheten från en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska godkännandemyndigheten besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
Skälen för förslaget
Fordon som omfattas av det nya ramdirektivet
Möjligheten till EG-typgodkännande av fordon som tillverkas i små serier regleras i artikel 22 i det nya ramdirektivet. Av en bilaga till direktivet framgår att denna möjlighet endast avser
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
fordon av kategori M1, dvs. i princip personbilar, och att antalet enheter av den fordonstyp som ska registreras, försäljas eller tas i bruk per år inom gemenskapen inte får överstiga 1 000 st. De krav som fordon i små serier minst måste uppfylla för att få ett EG-typgodkännande framgår också av en bilaga till direktivet. Artikel 22 tillämpas inte för fordon avsedda för särskilda ändamål.
Eftersom förutsättningarna för att meddela EG-typgodkännande för fordon som tillverkas i små serier alltså framgår direkt av det nya ramdirektivet, och möjligheten för medlemsstaterna att själva bestämma vilka undantag som ska medges har tagits bort (se dock avsnitt 5.10.2 nedan angående nationellt typgodkännande av små serier), bör 3 kap. 21 § fordonsförordningen upphävas såvitt avser fordon som omfattas av det nya direktivet (se vidare avsnitt 5.12.3 nedan om fordon i slutserier). Dessutom krävs ändringar i Vägverkets fordonsföreskrifter. Möjligheten att bevilja EG-typgodkännande enligt de regler som gäller för fordon som tillverkas i små serier får anses följa redan av 2 kap. 2 § fordonsförordningen, som ju stadgar att ett EG-typgodkännande ska meddelas för en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller de tillämpliga kraven i direktiven. Tillämpliga krav i fråga om fordon som tillverkas i små serier framgår av artikel 22 och av där angiven bilaga.
Mopeder och motorcyklar
Som har påpekats ovan anges i direktiv 2002/24/EG att ett intyg om typgodkännande som har meddelats med avvikelse från de tekniska krav som annars gäller, bl.a. när det gäller fordon i små serier, inte får benämnas ”EG-typgodkännande”. Därmed är det egentligen fråga om ett nationellt typgodkännande, vilket inte bör regleras i 3 kap. 21 och 22 §§ utan i 5 kap. fordonsförordningen. Se vidare avsnitt 5.10.3 nedan.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Traktorer
När det gäller traktorer står det klart att även småseriegodkännandet är ett EG-typgodkännande, om än med något mer begränsade verkningar än ett vanligt EG-typgodkännande. Bestämmelsen i 3 kap. 21 § bör alltså stå kvar, men begränsas till att endast avse fordon som omfattas av direktiv 2003/37/EG. Fordon som omfattas av ett EG-typgodkännande av en liten serie enligt direktiv 2003/37/EG ska alltjämt vara undantagna från bestämmelsen i 2 kap. 6 § fordonsförordningen.
Godkännandemyndighetens skyldighet att årligen överlämna en förteckning över meddelade småseriegodkännanden till kommissionen bör föras in i en ny paragraf i 3 kap. fordonsförordningen. Detsamma gäller skyldigheten att sända en kopia av typgodkännandeintyget med bilagor till godkännandemyndigheterna i de medlemsstater som tillverkaren har angett. För att tillverkaren ska ha någon egentlig nytta av detta förfarande bör också anges att godkännandemyndigheten ska skicka en kopia av den utländska godkännandemyndighetens beslut till tillverkaren.
Om det kommer en kopia av ett typgodkännandeintyg från en annan medlemsstats godkännandemyndighet måste godkännandemyndigheten besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Det är med andra ord inte tillräckligt att avvakta med ett sådant ställningstagande till dess att ett visst fordon begärs registrerat med stöd av ett utländskt nationellt typgodkännande. Denna skyldighet för godkännandemyndigheten bör också regleras i 3 kap. fordonsförordningen. Där bör även anges att godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilket fordonet har godkänts inte motsvarar de krav som gäller här. Närmare bestämmelser om hur ett sådant beslut ska utformas, vilket inte anges i direktivet, hur kontakterna med den utländska godkännandemyndigheten ska gå till etc. bör emellertid genomföras av Vägverket.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Ett utländskt nationellt typgodkännande som enligt ett beslut av godkännandemyndigheten ska gälla i Sverige bör jämställas med ett typgodkännande som har meddelats här.
5.10.3. Nationellt typgodkännande av små serier
Förslag: Förfarandet med nationellt typgodkännande
tillämpas på EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som tillverkas i små serier eller som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt på terrängvagnar och motorredskap.
På begäran av en tillverkare av sådana fordon som omfattas av det nya ramdirektivet och som har meddelats ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier ska godkännandemyndigheten sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de medlemsstater som tillverkaren har angett. När ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier har meddelats för ett fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG ska godkännandemyndigheten sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. När en godkännandemyndighet i en annan medlemsstat har fattat ett beslut i fråga om ett svenskt nationellt typgodkännande, ska godkännandemyndigheten sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
Om en kopia av ett intyg om nationellt typgodkännande av fordon i små serier översänds till godkännandemyndigheten från en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska myndigheten besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Ett fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning.
Bedömning: Direktivets bestämmelser om vad som avses
med fordon som tillverkas i små serier och vilka krav sådana fordon ska uppfylla för att beviljas nationellt typgodkännande bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen
Allmänt om nationella typgodkännanden
Nationella typgodkännanden regleras i 5 kap. fordonsförordningen. I 5 kap. 1 § anges att ett nationellt typgodkännande ska meddelas för en typ av motordrivna fordon och släpfordon, dock inte moped klass II och terrängskoter, som uppfyller föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning samt de krav som avses i 7 § (krav i fråga om asbest, avgasrening etc.). Ett nationellt typgodkännande får meddelas på grundval av provning som utförts av ett besiktningsorgan för det kontrollområde som anges i 2 kap. 4 § fordonslagen, se 5 kap.1 och 5 §§fordonsförordningen. Närmare bestämmelser finns i Vägverkets föreskrifter om nationellt typgodkännande av fordon. I 2 kap. 2 § anges att föreskrifterna inte tillämpas på godkännande av enstaka fordon, terrängskoter eller fordon som omfattas av det system för helfordonsgodkännande som anges i något av ramdirektiven.
För att öka överskådligheten bör det anges direkt i fordonsförordningen för vilka slag av fordon som nationellt typgodkännande kan meddelas. Däremot bör de krav som måste vara uppfyllda för att nationellt typgodkännande ska kunna meddelas även fortsättningsvis i allt väsentligt regleras i Vägverkets föreskrifter.
Möjligheten att meddela nationellt typgodkännande för en fordonstyp som omfattas av något av de tre ramdirektiven är begränsad i den utsträckning som anges i respektive direktiv.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Däremot finns det inte något krav på att en medlemsstat måste ha en system för nationellt typgodkännande av fordon, utan detta är frivilligt för medlemsstaterna. Detsamma gäller naturligtvis i fråga om fordon som över huvud taget inte omfattas av något direktiv. För svenskt vidkommande har det inte framkommit något behov av att utvidga möjligheterna till nationellt typgodkännande i förhållande till hur det ser ut idag.
I det följande behandlas förutsättningarna för att meddela nationella typgodkännanden för fordon som omfattas av det nya ramdirektivet eller av direktiv 2002/24/EG eller 2003/37/EG. I vilken utsträckning nationella typgodkännanden kan läggas till grund för registrering behandlas mer utförligt i avsnitt 5.12.2 nedan.
Fordon som omfattas av det nya ramdirektivet
För fordon som tillverkas i små serier och som inte uppfyller kraven för EG-typgodkännande anger artikel 23 en möjlighet för godkännandemyndigheten att genom nationellt typgodkännande medge undantag från ett eller flera av kraven. En förutsättning för detta är att godkännandemyndigheten föreskriver relevanta alternativa krav. Bestämmelsen i artikel 23 gäller alla typer av fordon som regleras i direktivet. Antalet enheter inom en fordonstyp som ska registreras, försäljas eller tas i bruk i en medlemsstat får dock inte överstiga det antal som anges i en bilaga till direktivet. Giltigheten av ett nationellt typgodkännande som meddelats med stöd av artikel 23 är i princip begränsat till territoriet för den medlemsstat som har beviljat godkännandet. Dock ska godkännandemyndigheten på begäran av tillverkaren sända en kopia av typgodkännandeintyget med bilagor till godkännandemyndigheterna i de medlemsstater som tillverkaren har angett. Dessa medlemsstater har sedan 60 dagar på sig att besluta huruvida de godtar typgodkännandet. En medlemsstat får inte vägra ett typgodkännande om den inte har godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
fordonet godkändes inte motsvarar dess egna. Vidare gäller att en medlemsstat ska tillåta att ett sådant fordon säljs, registreras eller tas i bruk, såvida den inte har godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsvarar dess egna.
Några andra möjligheter till nationellt typgodkännande av fordon som omfattas av det nya ramdirektivet än för fordon i små serier finns inte. När det gäller fordon för vilka typgodkännande enligt direktivet är frivilligt finns i och för sig inga begränsningar. Dock har det inte framkommit något behov av att kunna meddela nationellt typgodkännande för sådana fordon. Emellertid bör det finnas en möjlighet att meddela nationellt typgodkännande för fordon som över huvud taget inte är avsedda att tas i bruk på den europeiska marknaden utan som ska exporteras till länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Från EU:s sida finns det knappast något egentligt intresse av att i alla lägen kräva att sådana fordon ska uppfylla europeiska standarder, och för fordonsindustrin är det naturligtvis viktigare att fordonen uppfyller de krav som gäller på exportmarknaden än de som gäller här. Även om detta inte uttryckligen framgår av de olika ramdirektiven bör det kunna hävdas att direktiven inte kan anses omfatta sådana fordon.
Vägverkets skyldighet att på begäran av tillverkaren sända en kopia av typgodkännandeintyget med bilagor till godkännandemyndigheterna i de medlemsstater som tillverkaren har angett bör föras in som en ny paragraf i 5 kap. fordonsförordningen. Där bör också anges att Vägverket ska skicka en kopia av den utländska godkännandemyndighetens beslut till tillverkaren.
Om det på begäran av en tillverkare kommer en kopia av ett typgodkännandeintyg från en annan medlemsstats godkännandemyndighet måste Vägverket, precis som när det gäller EG-typgodkännanden av små serier enligt direktiv 2003/37/EG, besluta om det godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Denna skyldighet för Vägverket bör också regleras i 5 kap. fordonsförordningen.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Fordon som omfattas av ett nationellt typgodkännande som antingen har meddelats i Sverige eller som enligt beslut av Vägverket ska gälla i Sverige bör anses stämma överens med föreskrivna krav på fordons beskaffenhet och utrustning enligt 2 kap. 6 § fordonsförordningen.
Mopeder och motorcyklar
I Sverige saknas idag föreskrifter enligt vilka nationellt typgodkännande kan meddelas för mopeder och motorcyklar, och något sådant behov har heller inte framkommit, även om direktiv 2002/24/EG i och för sig anger en sådan möjlighet. Dock måste det finnas en möjlighet att få ett beslut om att ett nationellt typgodkännande som har meddelats med stöd av detta direktiv ska gälla i Sverige, på samma sätt som när det gäller nationella småseriegodkännanden enligt det nya direktivet.
Traktorer
Det saknas möjlighet till nationellt typgodkännande av fordon som omfattas av direktiv 2003/37/EG. Några sådana bestämmelser finns heller inte i svensk rätt idag.
Övriga fordon
I Sverige finns idag bestämmelser om nationellt typgodkännande av terrängvagnar och motorredskap. Dessa bestämmelser påverkas inte alls av det nya ramdirektivet, och bör därför finnas kvar även fortsättningsvis.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.11. Enskilda godkännanden
Förslag: En ny kontrollform, enskilt godkännande, inrättas.
Ett enskilt godkännande ska meddelas för ett nytt fordon som uppfyller de tillämpliga kraven i det nya ramdirektivet och i rättsakter som har meddelats med stöd av detta direktiv, eller som uppfyller föreskrivna alternativa krav. Ett enskilt godkännande får dessutom meddelas även i andra fall, om det finns godtagbara skäl.
Enskilt godkännande av fordon meddelas av behörig myndighet (idag Vägverket) på grundval av provning som utförts av ett besiktningsorgan. I samband med det enskilda godkännandet ska de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret fastställas. En ansökan om enskilt godkännande ska ha lämnats in till godkännandemyndigheten innan fordonet genomgår provning för enskilt godkännande. Andra fordon än sådana som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga tillverkare eller som har importerats till Sverige av registrerade importörer ska dessutom ha godkänts vid en ursprungskontroll. Ansökan om enskilt godkännande får göras av tillverkaren, fordonets ägare eller av en person som agerar för någon av dessa personers räkning, förutsatt att sistnämnda person är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Vid provningen ska besiktningsorganet fastställa fordonets tekniska identitet, göra en bedömning av om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning samt lämna underlag för fastställande av de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. Besiktningsorganets beslut i fråga om fastställande av ett fordons tekniska identitet får överklagas till Vägverket.
Om en ansökan om enskilt godkännande beviljas ska godkännandemyndigheten på begäran av sökanden utfärda ett intyg om enskilt godkännande.
Beslut i fråga om enskilt godkännande av fordon ska få fattas genom automatiserad behandling av uppgifter. Ett
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
sådant beslut ska kunna omprövas på begäran av den som beslutet berör eller på initiativ av godkännandemyndigheten. Överklagande ska inte få ske förrän omprövning har skett.
På begäran av en tillverkare eller en fordonsägare ska godkännandemyndigheten besluta om ett enskilt godkännande som har meddelats i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilket fordonet har godkänts inte motsvarar de krav som gäller här.
Ett fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt enskilt godkännande ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning.
Om ett fordon som har fått ett enskilt godkännande därefter ändras på visst sätt ska ägaren låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning.
Bedömning: De tekniska krav som ett fordon ska uppfylla
för att meddelas ett enskilt godkännande bör föreskrivas av behörig myndighet (idag Vägverket). Detsamma gäller närmare bestämmelser om hur förfarandet med enskilt godkännande ska gå till.
Godkännandmyndigheten bör spara uppgifter om mot vilka tekniska krav som ett enskilt godkännande har meddelats för ett visst fordon.
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet
I artikel 24.1 anges att medlemsstaterna får medge undantag för ett visst fordon, oavsett om det är unikt eller inte, från en eller flera av bestämmelserna i direktivet eller från en eller flera av de rättsakter som förtecknas i bilagor till direktivet, förutsatt att staterna ställer alternativa krav. Sådana undantag ska endast
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
medges om en medlemsstat har godtagbara skäl för att göra det. I artikel 24.2 anges att medlemsstaterna inte ska utföra förstörande provningar. De ska använda all relevant information som lämnats av den sökande för att fastställa överensstämmelse med de alternativa kraven. I stället för de alternativa kraven i fråga ska medlemsstaterna, enligt artikel 24.3, godta ett EGtypgodkännande som utfärdats för ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet. Av artikel 24.4 följer att en ansökan om enskilt godkännande ska lämnas in av tillverkaren, av ägaren till fordonen eller av en person som agerar för deras räkning och som är etablerad i gemenskapen. Medlemsstaten ska, enligt artikel 24.5, bevilja ett enskilt godkännande om fordonet överensstämmer med den beskrivning som bifogas ansökan och uppfyller gällande tekniska krav för det fordonet, och ska utan omotiverat dröjsmål utfärda ett enskilt godkännandeintyg. Ett sådant intyg ska utformas i enlighet med en särskild mall. I
artikel 24.6 anges att enskilda godkännanden endast gäller i den
medlemsstat som har beviljat godkännandet. Om en sökande önskar sälja, registrera eller ta i bruk, i en annan medlemsstat, ett fordon som har beviljats ett enskilt godkännande, ska den medlemsstat som beviljat godkännandet på begäran ge den sökande en redogörelse för de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes. När det gäller ett fordon som har beviljats ett enskilt godkännande av en medlemsstat enligt bestämmelserna i artikel 24 ska en annan medlemsstat tillåta att fordonet säljs, registreras eller tas i bruk, såvida den inte har godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsvarar dess egna. Av artikel
24.7 framgår att medlemsstaterna på begäran av tillverkaren eller
fordonets ägare ska bevilja ett enskilt godkännande för ett fordon som överensstämmer med bestämmelserna i direktivet och med de rättsakter som förtecknas i en bilaga till direktivet. I detta fall ska övriga medlemsstater acceptera det enskilda godkännandet och tillåta att fordonet säljs, registreras eller tas i bruk. Bestämmelserna om enskilt godkännande får, enligt artikel
24.8, även tillämpas på fordon som har blivit typgodkända enligt
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
direktivet och som har ändrats innan de registrerades eller togs i bruk för första gången.
Av artikel 25 följer att förfarandet med enskilt godkännande även kan tillämpas på ett enskilt fordon under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etappvis typgodkännande. Förfarandet får dock inte ersätta någon mellanliggande etapp i det normala förfarandet för ett etappvis typgodkännande och får inte tillämpas för godkännande av den första tillverkningsetappen för ett fordon.
Gällande svensk rätt
Gemenskapsrättsliga regler om enskilda godkännanden av fordon är någonting nytt. I Sverige godkänns enskilda fordon genom registreringsbesiktning. Registreringsbesiktning av ett fordon sker för att fastställa fordonets tekniska identitet, kontrollera att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning, samt fastställa de uppgifter som ska föras in i vägtrafikregistret (2 kap. 6 § fordonslagen). Även fordon som omfattas av ett typgodkännande ska genomgå registreringsbesiktning innan det ställs på och tas i bruk, om det inte är fråga om ett nytt fordon som har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare eller importerats till Sverige av en registrerad importör. I fråga om nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer som stämmer överens med ett EG-typgodkännandeintyg ska besiktningen dock inte omfatta en kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning (6 kap. 6 § fordonsförordningen). Vilka tekniska krav som övriga fordon ska uppfylla för att godkännas framgår av Vägverkets fordonsföreskrifter. Ofta är dessa krav identiska med de krav som gäller för att ett fordon ska EG-typgodkännas.
Ett fordon som registreras efter anmälan enligt 6 kap. 4 § förordningen om vägtrafikregister (se avsnitt 5.12.2 nedan) ska ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det genomgår en registreringsbesiktning (6 kap. 2 § fordonsförordningen).
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Registreringsbesiktning får idag endast utföras av Aktiebolaget Svensk Bilprovning när det gäller bl.a. motorfordon, släpvagnar till motorfordon och traktorer som är ombyggda bilar, och av SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag när det gäller övriga typer av traktorer.
Olika former av enskilt godkännande
Av artikel 24 kan man utläsa att direktivet anvisar två eller tre olika former av enskilda godkännanden.
Till att börja med ska ett fordon beviljas ett enskilt godkännande om det överensstämmer med de bestämmelser som måste vara uppfyllda för att typgodkännande ska kunna meddelas (artikel 24.7). Ett sådant enskilt godkännande ska accepteras av andra medlemsstater, som alltså ska tillåta att fordonet säljs, registreras och tas i bruk.
Vidare ska enskilt godkännande beviljas om fordonet uppfyller gällande tekniska krav (artikel 24.5). Med gällande tekniska krav torde avses de alternativa krav som definieras i artikel 24.1, och som ska syfta till att säkerställa en trafiksäkerhets- och miljöskyddsnivå som i största möjliga utsträckning motsvarar den nivå som anges i särdirektiv och förordningar. Utgångspunkten är att ett sådant enskilt godkännande endast gäller i den medlemsstat som har beviljat det, men att det ändå ska godtas av andra medlemsstater om de inte har godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsvarar deras egna.
I andra stycket i artikel 24.1 anges att undantag från bestämmelserna i första stycket (som anger att undantag för ett enskilt fordon får medges om det uppfyller alternativa krav) endast ska medges om en medlemsstat har godtagbara skäl att göra detta. Hur detta ska tolkas är inte alldeles lätt att avgöra. En möjlighet är att förekomsten av godtagbara skäl är en grundläggande förutsättning för att enskilt godkännande över huvud taget ska kunna beviljas. En sådan tolkning rimmar emellertid illa med ordalydelsen i artikel 24.5 och, framför allt, artikel 24.7, som enbart
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
fokuserar på att vissa tekniska krav ska vara uppfyllda. Man kan också fråga sig vad det skulle finnas för anledning att i alla lägen kräva godtagbara skäl för att godkänna enstaka fordon, om fordonet i fråga ändå uppfyller trafiksäkerhets- och miljömässigt godtagbara krav. En rimligare tolkning är i stället att andra stycket i artikel 24.1 möjliggör för medlemsstaterna att medge undantag från de alternativa krav som normalt måste vara uppfyllda för att enskilt godkännande ska kunna meddelas, men att en sådan dispens endast får medges om det finns godtagbara skäl.
Slutsatsen av ovanstående resonemang blir att det finns tre olika former av enskilt godkännande enligt direktivet, nämligen följande:
a) Enskilt godkännande av fordon som uppfyller alla krav i
särdirektiv och förordningar enligt artikel 24.7.
b) Enskilt godkännande av fordon som uppfyller alternativa
krav enligt artikel 24.5.
c) Enskilt godkännande av fordon som inte uppfyller alter-
nativa krav, under förutsättning att det finns godtagbara skäl enligt artikel 24.1 andra stycket.
Eftersom verkningarna av de olika varianterna av enskilt godkännande inte är helt likartade måste man på ett eller annat sätt göra en åtskillnad mellan enskilda godkännanden som sker enligt artikel 24.7 och de båda andra varianterna av enskilt godkännande. Det bör ankomma på Vägverket att överväga hur detta närmare ska gå till. Liksom när det gäller särskilda godkännanden som meddelas med stöd av artikel 20 saknas anledning att i författningstexten ange i vilken utsträckning ett svenskt enskilt godkännande endast har nationell giltighet, jfr avsnitt 5.9.1 ovan. Hur enskilda godkännanden bör behandlas i Sverige berörs längre fram i detta avsnitt.
Hur bör alternativa tekniska krav utformas?
De alternativa krav som, bortsett från dispensmöjligheten, måste vara uppfyllda för att enskilt godkännande ska kunna meddelas
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
bör föreskrivas av Vägverket. Ett allmänt resonemang om hur dessa alternativa krav bör utformas bör dock föras redan här.
Merparten av de nya fordon som ska registreras och tas i bruk i Sverige är tillverkade för den europeiska marknaden av professionella fordonstillverkare och uppfyller alla de krav som ställs upp i direktiven. För dessa fordon saknar det betydelse på vilken nivå man lägger de alternativa krav som krävs för godkännande enligt artikel 24.5, eftersom de ändå kan antingen typgodkännas eller få ett enskilt godkännande enligt artikel 24.7. Det vore med andra ord meningslöst att lägga de alternativa kraven på exakt samma nivå som de obligatoriska. Om möjligheten till ett alternativt enskilt godkännande enligt artikel 24.5 över huvud taget ska fylla någon funktion är det i stället rimligt att lägga kraven på en sådan nivå att även andra fordon skulle kunna godkännas. Det är framför allt fordon som är tillverkade för någon annan marknad än den europeiska samt amatörbyggda fordon/byggsatsfordon som skulle kunna vara aktuella. Det bör dock observeras att det inte torde vara obligatoriskt för en medlemsstat att fastställa några alternativa krav över huvud taget.
Det nuvarande svenska regelverket rörande de tekniska kraven har i grunden en stark förankring i särdirektiven till respektive ramdirektiv. I samband med att den nuvarande fordonslagstiftningen antogs utmönstrades i princip alla nationella krav i den mån motsvarande krav fanns inom ramen för EG:s harmonisering av fordonsområdet. Därmed gjordes ett val att avstå från en svensk särreglering. Grunden för detta har inte enbart varit en omsorg om de principer som bygger upp EG:s typgodkännandesystem, utan även en medveten linje för att upprätthålla en hög säkerhets- och miljöskyddsnivå. Fordonsområdet är emellertid till sin natur komplext, och förutsättningarna för ett regelverk som i ett kundperspektiv balanserar de motstående intressen som finns är besvärliga. Dagens regler ger å ena sidan uttryck för den nämnda höga säkerhets- och miljöskyddsnivån (den normala registreringsbesiktningen) och å andra sidan betydande avsteg härifrån under vissa begränsade förutsättningar (import för eget bruk).
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Reglerna har i olika sammanhang kritiserats som ”kantiga” med brist på flexibilitet för att överbrygga vad som här kan benämnas dess ytterligheter.
Även regelverken i andra medlemsstater har den övergripande EG-rätten och den specifika lagharmoniseringen på fordonsområdet som grund för den närmare utformningen (en närmare redovisning av detta finns i Vägverkets rapport Import av fordon – redovisning av regeringsuppdrag, dnr N2006/8105/TR). I fråga om nya fordon är den gemensamma nämnaren att ett fordon som huvudregel måste nå upp till de krav som följer av tillämpliga EG-direktiv. En sådan överensstämmelse kan antingen vara absolut, dvs. fordonet ska vara EGtypgodkänt (Finland) eller i vart fall uppfylla EG-kraven (Polen), eller av mer relativ karaktär genom bedömningen att det uppfyller motsvarande krav genom teknisk överensstämmelse (Danmark, Tyskland). Undantag från denna huvudregel är mycket begränsade men förekommer särskilt i fråga om fordon som är flyttsak. Den svenska varianten med undantag för import för eget bruk saknar i allt väsentligt motsvarighet i andra medlemsstater.
Det finns goda skäl att acceptera import av fordon från tredje land i större utsträckning än vad som görs idag. Även om exempelvis USA:s regelverk skiljer sig från det europeiska på många punkter förhåller det sig utan tvekan så att nya fordon som är serietillverkade för den nordamerikanska marknaden uppfyller mycket högt ställda krav på trafiksäkerhet och miljöskydd. Någon anledning utifrån trafiksäkerhet och miljöskydd att vägra registrering av sådana fordon i Sverige finns inte. Även av handelspolitiska skäl skulle en sådan vägran vara svår att motivera, i synnerhet som man från svensk sida traditionellt har en positiv inställning till exempelvis amatörbyggda fordon. I en tid av ökad globalisering bör naturligtvis konsumenter ges rimliga möjligheter att välja fordon som passar just deras behov oavsett var fordonet är tillverkat.
Syftet med de tekniska kraven på fordon är i första hand att säkerställa en hög nivå av trafiksäkerhet, hälsoskydd, miljöskydd,
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
energieffektivitet och skydd mot obehörig användning. Det är inte aktuellt att lätta på dessa principer bara för att underlätta importen av nya fordon från tredje land. Vad man däremot kan tänka sig är att acceptera att ett fordon uppfyller likartade krav med samma syften. Det skulle kunna röra sig om avgasreningskrav som har ställts upp utifrån andra kriterier än EU:s, om annorlunda formulerade krocktester etc.
Det kan i detta sammanhang vara värt att påpeka att bestämmelserna om enskilt godkännande i det nya ramdirektivet inte ger möjlighet till avsteg från de obligatoriska bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning som finns i Wienkonventionen, som Sverige har förbundit sig att följa. Sverige bör emellertid verka för att en ändring av Wienkonventionen kommer till stånd, så att fordon inte ska behöva underkännas enbart på den grunden att de exempelvis har fel färg på körriktningsvisarna.
Vidare bör det observeras att möjligheten att ha alternativa tekniska krav på nationell nivå inte ger utrymme för medlemsstaterna att föreskriva särskilda tilläggskrav för att fordon ska få godkännas. Nationella tekniska krav som idag ställs för att fordon ska godkännas vid en registreringsbesiktning, och som saknar EG-rättslig förankring, måste alltså tas bort. Detta gäller exempelvis krav på att vissa lastbilar ska ha typgodkända förarhytter.
Vad avses med godtagbara skäl?
Vad som närmare avses med godtagbara skäl för att undantag från de tekniska kraven ska kunna meddelas framgår inte av direktivet. Detta är i stället någonting som godkännandemyndigheten i allmänhet bör få ta ställning till i varje enskilt fall. Som en grundläggande utgångspunkt bör dock gälla att det knappast aldrig kan anses finnas godtagbara skäl för att godkänna ett nytt fordon som är direkt trafik- eller miljöfarligt. I övrigt bör en samlad bedömning göras av ägarens behov av just
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
det fordonet, vilka nackdelar det kan föra med sig att godkänna fordonet etc.
Mot bakgrund av de överväganden som har gjorts ovan när det gäller utformningen av de alternativa kraven saknas det anledning att föreskriva generella undantag för privatimporterade fordon, liksom för fordon som har förvärvats genom arv eller testamente. Här bör i stället en prövning göras i varje enskilt fall när någon vill få ett nytt fordon enskilt godkänt trots att det inte uppfyller föreskrivna krav. När det däremot gäller amatörbyggda fordon/byggsatsfordon bör förutsättningarna för undantag regleras i Vägverkets föreskrifter. Skälen till detta är följande. Fordonshobbyn är stor och folkligt förankrad i Sverige i förhållande till vad som är fallet i andra medlemsländer. Sedan 1982 har det i Sverige varit möjligt för privatpersoner att konstruera och tillverka egna personbilar, lätta lastbilar och motorcyklar. Sådana fordon omfattas av särskilda tekniska föreskrifter som har meddelats av Vägverket. Antalet inträffade olyckor med amatörbyggda fordon är mycket litet. Det är angeläget att amatörbyggandet av fordon kan få fortleva i Sverige. Det är inte rimligt att tro att amatörbyggda fordon kommer att kunna nå upp till de alternativa krav som generellt kommer att föreskrivas för enskilt godkännande, men det är inte heller rimligt att varje fordonsbyggare ska behöva begära dispens för varje enskilt fordon. Det allmänna intresset av att kunna bevara fordonsbyggandet som hobby i Sverige bör i stället kunna utgöra ett godtagbart skäl för att meddela särskilda föreskrifter med tekniska krav som avviker från de som annars gäller. Hur amatörbyggda fordon/byggsatsfordon i detta sammanhang ska kunna avgränsas från andra fordon ankommer på Vägverket att avgöra. Se även Vägverkets rapport Entusiast- och veteranfordon – redovisning av regeringsuppdrag (dnr N2007/9655/TR), där verket gör bl.a. bedömningen att det saknas skäl, eller önskemål, att föreslå en legal definition av vad som i rapporten benämns ”entusiastfordon”.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Begränsning av antalet fordon med enskilt godkännande?
När det gäller typgodkännande av fordon som tillverkas i små serier innehåller direktivet en kvantitativ begränsning av hur många fordon som får registreras och tas i bruk varje år, se avsnitt 5.10. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller enskilda fordon, även om sådana diskussioner har förts. Det är inte aktuellt för svensk del att ensidigt införa någon sådan begränsning.
Godkännandemyndighet
Av definitionen av begreppet ”godkännandemyndighet” i artikel 3 framgår att det är godkännandemyndigheten som har behörighet att handlägga samtliga led i ett enskilt godkännande av ett fordon. Detta innebär att det i Sverige är Vägverket som ska kunna meddela enskilda godkännanden.
Vem ska utföra den tekniska kontrollen av enstaka fordon?
Direktivet ställer inte upp några närmare krav på hur ett enskilt godkännande av fordon ska gå till. Det kan emellertid konstateras att det krävs att fordonet genomgår någon form av kontroll av att de tekniska kraven är uppfyllda. Det är inte rimligt att anta att Vägverket som godkännandemyndighet skulle ha resurser att själv kunna utföra dessa kontroller.
Av definitionen av ”teknisk tjänst” i artikel 3 kan man möjligen utläsa att det förutsätts att provningar och inspektioner för godkännandemyndighetens räkning alltid ska utföras av en teknisk tjänst, om inte godkännandemyndigheten själv utför dessa funktioner. En teknisk tjänst ska vara utsedd av godkännandemyndigheten. De nuvarande svenska besiktningsorganen är inte tekniska tjänster. Samtidigt kan man konstatera att ingen av de kategorier som tekniska tjänster delas in i (se vidare avsnitt 5.17.1 nedan) passar för uppgiften att kontrollera
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
fordon inför ett enskilt godkännande, och att de kompetenskrav som ställs på tekniska tjänster är orimligt höga i förhållande till den uppgift som ska utföras i dessa fall. Visserligen måste kontrollorganet undersöka fordonets identitet och kontrollera att intyg och liknande verkligen avser det fordon som ansökan gäller, men det är inte fråga om några mer ingripande provningar av den art som krävs för ett typgodkännande. Mot denna bakgrund bör det kunna hävdas att direktivet inte reglerar hur kontrollen av ett fordon inför ett enskilt godkännande ska gå till och vem som ska utföra den.
Ur ett svenskt perspektiv finns det dessutom ett praktiskt problem med att kräva att kontrollen ska utföras av en teknisk tjänst. Under arbetets gång har det nämligen framförts att det redan idag råder brist på svenska tekniska tjänster. För närvarande finns det endast fem anmälda tekniska tjänster i Sverige, och antalet har varit konstant under de senaste åren. Om de tekniska tjänsterna, utöver de uppgifter som de har redan idag, ska genomföra de kontroller och provningar som krävs för ett enskilt godkännande kommer bristen att bli ännu mer påtaglig.
En naturlig fråga blir då om den tekniska kontrollen av fordonet skulle kunna utföras i form av en registreringsbesiktning. En avgörande invändning mot en sådan ordning är emellertid att det är godkännandemyndigheten som formellt ska meddela det enskilda godkännandet, medan det är besiktningsorganet som beslutar om godkännande vid en registreringsbesiktning. Detta hindrar emellertid inte att de organ som utför registreringsbesiktningar också kan anförtros uppgiften att inom ramen för en ny kontrollform utföra de provningar och kontroller som krävs för ett enskilt godkännande. En sådan lösning framstår i nuläget som den mest lämpliga.
Närmare om hur en ny kontrollform skulle kunna se ut
Ett enskilt godkännande innebär alltså, i likhet med godkännande vid en registreringsbesiktning men till skillnad från ett
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
typgodkännande, att ett enstaka fordon godkänns i fråga om beskaffenhet och utrustning. För att undvika onödigt krångel framstår det som angeläget att utforma förfarandet med enskilt godkännande på ett sådant sätt att ett fordon kan registreras direkt efter godkännandet. Uppgiften att fastställa fordonets tekniska identitet och de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret bör därför, på ett eller annat sätt, bakas in i den nya kontrollformen. Mot bakgrund av detta resonemang bör förfarandet med enskilt godkännande i Sverige kunna utformas på följande sätt.
För att få ett enskilt godkännande måste fordonet först gå igenom en provning, som utförs av ett besiktningsorgan. Vid provningen ska besiktningsorganet kontrollera om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Bedömningen ska emellertid inte leda fram till något formellt godkännande, eftersom detta beslut ska fattas av godkännandemyndigheten. Däremot ska besiktningsorganet, precis som är fallet vid en registreringsbesiktning, fastställa fordonets tekniska identitet. Detta är ett beslut som bör få överklagas till Vägverket. Om det är fråga om ett fordon som inte har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig tillverkare eller importerats till Sverige av en registrerad importör ska det ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det genomgår provning för enskilt godkännande. Vidare bör, i vart fall inledningsvis, en ansökan om enskilt godkännande ha lämnats in innan provningen utförs. Skälet till detta är att det under en övergångsperiod kommer att vara möjligt att få enstaka fordon godkända genom registreringsbesiktning i stället för enskilt godkännande (se avsnitt 5.18.1 nedan). För att undvika missförstånd, med onödiga kostnader och onödig tidsutdräkt som följd, är det därför viktigt att det i förväg klargörs vilken kontrollform som sökanden är ute efter. Det finns dock ingenting som hindrar att besiktningsorganet bistår sökanden med att göra en ansökan om enskilt godkännande och att provningen utförs i omedelbar anslutning till det att ansökan har gjorts. Ansökan om enskilt godkännande ska göras av tillverkaren, ägaren eller ett ombud för någon av
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
dessa. Ett ombud måste vara etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Inom ramen för provningen ska besiktningsorganet dessutom lämna underlag för fastställandet av de uppgifter om fordonet som ska föras in i fordonsregistret. Däremot ska besiktningsorganet inte fatta något beslut i denna fråga, utan detta görs av godkännandemyndigheten i samband med det enskilda godkännandet. Skälet till detta förslag är att det vore olyckligt om de uppgifter som ska föras in i vägtrafikregistret fastställs av något annat organ än det som slutligen ska godkänna fordonet, eftersom det finns en i vart fall teoretisk risk för att de olika organen gör motstridiga bedömningar.
Om ansökan om enskilt godkännande bifalls ska godkännandemyndigheten enligt direktivet utfärda ett intyg om enskilt godkännande. Samtidigt förutsätts det att fordonet kommer att registreras i Sverige mer eller mindre omedelbart efter att godkännande har beviljats, se avsnitt 5.12.2 nedan. När registrering väl har skett har ett intyg om enskilt godkännande egentligen inte någon funktion, eftersom ett fordon som är registrerat i en medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet normalt sett alltid ska få registreras även i de andra medlemsstaterna, se avsnitt 5.2.1 ovan, och eftersom godkännandemyndigheten ändå bör lagra uppgifter om de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet har godkänts, se strax nedan. Att i det läget ovillkorligen kräva att ett intyg om enskilt godkännande alltid ska utfärdas framstår som ett onödigt slöseri med myndighetens resurser. Ett intyg om enskilt godkännande bör därför bara utfärdas om tillverkaren begär det.
Av 5 kap. 4 § fordonslagen framgår att ett beslut som godkännandemyndigheten fattar i fråga om enskilt godkännande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Ett nytt fordon som har meddelats ett enskilt godkännande i Sverige bör, på samma sätt som när det gäller EG-typgodkända fordon och fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande, utan vidare anses stämma överens med föreskrivna krav som gäller fordons beskaffenhet och utrustning
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
enligt 2 kap. 6 § fordonsförordningen. Vad som bör gälla för nya fordon som har meddelats ett enskilt godkännande i någon annan medlemsstat behandlas längre fram i detta avsnitt.
Beslut genom automatiserad behandling av uppgifter
Det är svårt att nu bilda sig en bestämd uppfattning om hur många ansökningar om enskilt godkännande som godkännandemyndigheten kommer att behöva hantera under ett år, eftersom detta bl.a. är beroende av i vilken utsträckning tillverkarna kommer att utnyttja de utökade möjligheterna till EGtypgodkännande. Det står emellertid klart att det rör sig om så många ärenden att det blir svårt för godkännandemyndigheten att hantera dem inom ramen för den nuvarande organisationen, om alla ärenden måste hanteras manuellt. I praktiken kommer handläggningen av ärendena sannolikt gå till så att fordon mer eller mindre automatiskt godkänns om besiktningsorganet intygar att fordonet uppfyller föreskrivna krav på beskaffenhet och utrustning.
I 18 kap. 5 § förordningen om vägtrafikregister anges uttryckligen att beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret. En motsvarande bestämmelse bör införas när det gäller beslut i fråga om enskilt godkännande. Den automatiserade behandlingen bör emellertid kunna avse andra uppgifter än sådana som finns i vägtrafikregistret, eftersom registret inte innehåller några uppgifter om fordon som ännu inte har godkänts och registrerats.
Beslut som har fattats genom automatiserad behandling måste kunna omprövas av godkännandemyndigheten. Detta bör kunna ske såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av verket. Omprövningsbestämmelser av denna innebörd träder i stället för de som finns i 27 § förvaltningslagen (1986:223). Ett beslut som har fattats genom automatiserad behandling av uppgifter bör inte få överklagas förrän omprövning har skett.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Lagring av tekniska uppgifter
För att Sverige ska kunna uppfylla sin skyldighet att på begäran ge en redogörelse för de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes, bör uppgifter om detta sparas av godkännandemyndigheten i en eller annan form. Det har visserligen framkommit att det råder delade uppfattningar bland medlemsstaterna om denna skyldighet gäller även efter det att ett fordon har registrerats eller tagits i bruk för första gången. Så länge det inte står klart att merparten av medlemsstaterna anser att uppgifterna inte behöver lagras efter denna tidpunkt bör dock detta ske. I annat fall kan det nämligen uppstå stora problem för den som vill exportera fordon till ett land där man anser sig kunna kräva en redogörelse för de tekniska kraven. Det bör ankomma på Vägverket att närmare överväga hur lagringen av tekniska uppgifter bör gå till.
Utländska enskilda godkännanden
Om ett fordon meddelas ett enskilt godkännande på den grunden att det uppfyller alla krav i tillämpliga direktiv, ska andra medlemsstater utan vidare acceptera godkännandet och tillåta att fordonet säljs, registreras och tas i bruk. Om ett fordon däremot är godkänt mot alternativa krav, eller har beviljats dispens från sådana krav, så gäller det enskilda godkännandet bara i den medlemsstat som har beviljat det. Dock ska andra medlemsstater tillåta att fordonet säljs, registreras och tas i bruk om den inte har godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsvarar dess egna. Direktivet anger inte hur en sådan bedömning ska göras.
Den enklaste och mest ändamålsenliga lösningen torde vara att tillämpa ett liknande förfarande som gäller för nationella småseriegodkännanden som har meddelats i en annan medlemsstat (jfr avsnitt 5.10.3 ovan), och som även har föreslagits beträffande särskilda EG-typgodkännanden för ny teknik som har meddelats
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
utomlands (jfr avsnitt 5.9.1 ovan). Godkännandemyndigheten får då, på ansökan av tillverkaren eller fordonsägaren, fatta ett formellt beslut huruvida det utländska godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Godkännandemyndigheten ska besluta att godkännandet ska gälla i Sverige om det inte finns godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilket fordonet har godkänts inte motsvarar de krav som gäller här. Efter det att godkännandemyndigheten har beslutat att ett utländskt enskilt godkännande ska gälla i Sverige bör ett nytt fordon som omfattas av detta behandlas på samma sätt som om det hade godkänts i Sverige. Förfarandet med godkännande av utländska enskilda godkännanden i Sverige bör tillämpas oavsett om godkännandet har meddelats med stöd av artikel 24.5 eller artikel 24.7 eller om dispens från olika tekniska krav har medgetts. Skälet för detta är att det sannolikt inte kommer att vara möjligt att på ett enkelt sätt skilja olika varianter av enskilda godkännanden från varandra.
Ändringar av ett fordon som har ett enskilt godkännande
Direktivet anger inte vad som händer om ett fordon som har fått ett enskilt godkännande ändras. Eftersom direktivet endast avser nya fordon torde det inte vara möjligt vare sig att ändra eller att meddela ett nytt enskilt godkännande om fordonet väl har registrerats och tagits i bruk. I stället bör ett fordon som har ett enskilt godkännande och som därefter har ändrats så att det inte längre stämmer överens med utförandet när intyget om enskilt godkännande utfärdades, eller om fordonet i övrigt har ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, genomgå en registreringsbesiktning.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Motorcyklar, mopeder och traktorer
I detta sammanhang bör man även ta ställning till hur nya fordon som omfattas av något av direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG bör hanteras fortsättningsvis.
Det finns i princip inte någonting i de båda andra ramdirektiven som hindrar att man nationellt tillämpar de nya bestämmelserna om enskilt godkännande även för dessa fordonsslag, eftersom de direktiven över huvud taget inte reglerar frågan om godkännande av enstaka fordon. Däremot vore det olämpligt att utfärda ett formellt intyg om enskilt godkännande för motorcyklar, mopeder och traktorer, eftersom detta skulle kunna ge sken av att godkännandet har EG-rättsliga verkningar i en utsträckning som det inte har. Dessutom kan det av praktiska skäl vara lämpligt att avvakta med att utvidga tillämpningsområdet för den nya kontrollformen till dess att man kan se att den verkligen fungerar som det är tänkt. Av den anledningen bör nya mopeder, motorcyklar och traktorer även fortsättningsvis godkännas genom registreringsbesiktning.
Författningstekniska frågor
Två nya paragrafer, 2 kap. 5 b och 5 c §§, och en ny rubrik bör införas i fordonslagen. I lagen anges översiktligt att enskilt godkännande meddelas för ett enstaka fordon som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning och att de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret ska fastställas i samband med det enskilda godkännandet. Vidare anges där att den som utför provningar av fordon som ska meddelas ett enskilt godkännande även ska fastställa fordonets tekniska identitet.
I fordonsförordningen bör ett nytt 5 a kap. införas, där det något mer detaljerat anges vad ett enskilt godkännande är, hur en ansökan görs etc. Bestämmelser om vilka krav ett fordon måste uppfylla för att få ett enskilt godkännande, hur ett intyg om
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
enskilt godkännande ska se ut etc. bör, som redan nämnts, genomföras av Vägverket.
Närmare om hur registrering av fordon som omfattas av ett enskilt godkännande bör gå till behandlas i avsnitt 5.12.2 nedan.
5.12. Registrering, försäljning och ibruktagande
5.12.1. Inledning
I artiklarna 26–28 regleras vilka krav i fråga om godkännande som gäller för att fordon, komponenter och separata tekniska enheter ska få registreras, säljas och tas i bruk. Artikel 26 handlar om registrering, försäljning och ibruktagande av fordon, artikel 27 om fordon i slutserier och artikel 28 om försäljning och ibruktagande av komponenter och separata tekniska enheter.
Bestämmelser som reglerar förutsättningar för registrering och ibruktagande av fordon finns redan i svensk rätt. Däremot saknas bestämmelser som rör försäljning av fordon och fordonsdelar. De frågeställningar som är aktuella när det gäller försäljning är i princip desamma oavsett om de gäller fordon eller fordonsdelar, och berörs därför lämpligen i ett sammanhang. I det följande kommer därför registrering och ibruktagande av fordon att behandlas först, därefter fordon i slutserier och slutligen försäljning av fordon samt försäljning och ibruktagande av komponenter och separata tekniska enheter.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.12.2. Registrering och ibruktagande av fordon
Förslag: Nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana
fordon får registreras i vägtrafikregistret endast om ett i Sverige giltigt intyg om överensstämmelse lämnas eller om de omfattas av ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande. Detta gäller dock inte fordon för vilka godkännande enligt direktivet är frivilligt, fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande avseende ny teknik och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla, eller fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Ett nationellt typgodkännande som har meddelats för fordon som är avsedda för export till tredje land får inte läggas till grund för en permanent registrering i Sverige. En tillfällig registrering får dock meddelas för sådana fordon som ska exporteras till tredje land även om de inte omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Registrering av fordon får, utöver vad som redan anges i 6 kap. 7 § första stycket förordningen om vägtrafikregister, vägras om det beträffande ett fordon som inte har godkänts vid en registreringsbesiktning framgår att sådana förhållanden som anges i 2 kap. 6 § andra stycket fordonsförordningen (exempelvis att fordonet är konstruerat för vänstertrafik) föreligger, om det inte framgår att fordonet uppfyller de krav som gäller i Sverige, eller om fordonet begärs registrerat med stöd av ett typgodkännande för fordon i små serier och antalet fordon som har registrerats under året med stöd av detta redan uppgår till det maximalt tillåtna antalet.
Bestämmelsen i 6 kap. 6 § fordonsförordningen, som anger i vilka fall en registreringsbesiktning inte ska omfatta en kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning, justeras så att den gäller alla fordon som anses stämma överens med föreskrivna krav på fordons beskaffenhet och utrustning enligt 2 kap. 6 § samma förordning, dvs. alla nya fordon som
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Om behörig myndighet (idag Vägverket) med stöd av 6 kap. 3 § fordonsförordningen förelägger en fordonsägare att låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning får verket i föreläggandet ange vilka uppgifter om fordonet som saknas. I sådana fall ska besiktningen begränsas till att fastställa dessa uppgifter.
Ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande ska som huvudregel även vara obligatoriskt för nya EG-motorfordon eller släpvagnar till sådana fordon som ska registreras i det militära vägtrafikregistret. Från denna huvudregel undantas dels fordon som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda militära ändamål, dels fordon som inte är tillverkade för särskilda militära ändamål, men som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret.
Skälen för förslaget
Direktivet
I artikel 26 anges som huvudregel att medlemsstaterna ska registrera fordon och tillåta att de säljs eller tas i bruk endast om de åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse som utfärdats i enlighet med artikel 18. När det gäller fordon som inte är färdigbyggda ska medlemsstaterna tillåta försäljning, men får vägra tillåta att de registreras varaktigt eller tas i bruk innan de är färdigbyggda. Fordon som är undantagna från kravet på att åtföljas av ett intyg om överensstämmelse får endast registreras, säljas eller tas i bruk om de uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i direktivet. När det gäller fordon som tillverkas i små serier får antalet fordon som under ett år registreras, säljs eller tas i bruk inte överstiga det antal enheter som anges i en bilaga till direktivet.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Gällande svensk rätt
I 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister anges att fordon som omfattas av något av ramdirektiven endast får registreras om ett intyg om överensstämmelse har lämnats. I 8 kap. 15 § anges vidare att ett fordon som omfattas av typgodkännande enligt något av ramdirektiven och som har registrerats med stöd av ett intyg om överensstämmelse får ställas på första gången endast om intyget fortfarande är giltigt. Motsvarande bestämmelse beträffande nationellt typgodkända fordon finns i 8 kap. 16 §.
I 6 kap. 2 § förordningen om vägtrafikregister anges att frågor om registrering prövas efter ansökan, om de avser nya fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordonstillverkare, eller förts in till Sverige av registrerade importörer. För andra fordon gäller enligt 6 kap. 4 § att frågor om registrering prövas efter anmälan från ett besiktningsorgan sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.
Av 2 kap. 8 § Vägverkets föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret kan man utläsa att ett fordon som är typgodkänt och som ska registreras efter ansökan inte behöver registreringsbesiktas. Andra fordon som ska registreras efter ansökan ska vara registrerade innan de genomgår en registreringsbesiktning, se 6 kap. 2 § fordonsförordningen. I samband med registreringen ställs då fordonet av till dess att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning, se 8 kap. 1 § förordningen om vägtrafikregister. Fordon som registreras efter anmälan från ett besiktningsorgan ska ha godkänts vid en ursprungskontroll innan det registreringsbesiktas.
I fråga om nya EG-typgodkända personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer omfattar kontrollen vid registreringsbesiktningen endast identifieringen av fordonet och fastställandet av de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. För övriga fordon görs även en kontroll av att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
utrustning (2 kap. 6 § fordonslagen och 6 kap.5–7 §§fordonsförordningen).
I 2 kap. 6 § fordonsförordningen anges att ett nytt fordon som har godkänts i enlighet med något av ramdirektiven, är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv och som är åtföljt av ett intyg om överensstämmelse i fråga om fordonets konstruktion och funktion ska anses stämma överens med kraven i förordningen och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning. Undantag från denna bestämmelse finns i paragrafens andra stycke. Som angetts i avsnitt 5.10.3 och 5.11 ovan bör bestämmelsen utvidgas till att avse även fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande. Däremot bör den, som angetts i avsnitt 5.9.1 och 5.10.2 ovan, inte omfatta fordon som omfattas av ett EG-typgodkännande som inte är giltigt i Sverige
Registrering får, enligt 6 kap. 7 § första stycket fordonsförordningen, vägras om fordonet är efterlyst. Registrering får också vägras för fordon som registreras efter anmälan, om det efter godkänd ursprungskontroll framkommit uppgifter som, om de hade förelegat tidigare, skulle ha medfört att fordonet underkänts vid kontrollen.
Närmare om 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister
Regleringen i 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister skulle kunna tolkas som att EG-typgodkännande redan i dag är obligatoriskt för fordonsslag som omfattas av direktiv 70/156/EEG och 2003/37/EG. Så är emellertid inte riktigt fallet. Det gamla ramdirektivet, liksom direktiv 2003/37/EG och för övrigt även 2002/24/EG, omfattar nämligen inte enstycksgodkända fordon. Sådana fordon träffas därför inte alls av 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister. Innebörden av bestämmelsen får i stället sägas vara att
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
fordon som omfattas av nämnda direktiv inte får registreras med stöd av ett nationellt typgodkännande. När det gäller fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG framgår i stället av 2 kap. 2 § Vägverkets föreskrifter om nationellt typgodkännande av fordon att förfarandet med nationellt typgodkännande inte är tillämpligt för sådana fordon.
Som angetts i avsnitt 5.10.3 ovan föreslås att 5 kap. fordonsförordningen kompletteras, så att det där uttryckligen framgår för vilka fordon nationellt typgodkännande kan meddelas. Därmed förlorar 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister egentligen sin betydelse när det gäller fordon som omfattas av direktiv 2003/37/EG, på motsvarande sätt som redan gäller för fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG. Bestämmelsen kan därför strykas när det gäller sådana fordon. När det däremot gäller fordon som omfattas av det nya ramdirektivet behövs en bestämmelse som anger att godkännande enligt direktivet som huvudregel är obligatoriskt, och som alltså utesluter att endast ett godkännande vid en registreringsbesiktning läggs till grund för registrering.
Den nuvarande strukturen i 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister gör att det inte möjligt att endast komplettera bestämmelsen med en hänvisning även till det nya ramdirektivet. För det första är det inte möjligt att utan vidare ta ställning till vad som skulle menas med att ett fordon omfattas av det nya ramdirektivet. Vad skulle exempelvis gälla för fordon för vilka godkännande enligt direktivet är frivilligt? Omfattas de av direktivet eller inte? För det andra måste man också införa undantagsregler som tillåter dels nationella typgodkännanden av små serier, dels enskilda godkännanden. Även sådana fordon omfattas ju av det nya direktivet. Mot denna bakgrund bör 6 kap. 7 § andra stycket skrivas om, så att det tydligare framgår för vilka fordon som EG-typgodkännande är huvudregeln. I detta sammanhang bör ett i Sverige giltigt nationellt godkännande eller enskilt godkännande jämställas med ett EGtypgodkännande. Däremot ska ett enskilt godkännande eller ett nationellt typgodkännande som har meddelats i en annan
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte kunna läggas till grund för registrering i Sverige om inte Vägverket har beslutat att det ska gälla i Sverige, se avsnitt 5.10.3 och 5.11 ovan. Inte heller bör ett svenskt nationellt typgodkännande för fordon som är avsedda för export till tredje land kunna läggas till grund för en permanent registrering i Sverige (se dock strax nedan angående tillfällig registrering).
Vidare bör en liten justering göras så att det uttryckligen framgår att det lämnade intyget om överensstämmelse, eller intyget om enskilt godkännande, måste vara giltigt i Sverige. Detta innebär dels att det inte får ha upphört att gälla av någon anledning (se dock strax nedan), dels att ett EG-typgodkännande för ny teknik eller ett EG-typgodkännande för fordon i små serier som har meddelats utomlands med stöd av det gamla ramdirektivet eller direktiv 2003/37/EG inte kan läggas till grund för registrering här om inte godkännandet i fråga har godkänts av godkännandemyndigheten, se avsnitt 5.9.1 och 5.10.2 ovan.
För att öka överskådligheten bör det som idag anges i 6 kap. 7 § andra stycket förordningen om vägtrafikregister med föreslagna ändringar regleras i en egen ny paragraf, 7 a §. I samma paragraf bör generella undantag från kravet på ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande regleras.
Generella undantag från kravet på EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande
De möjligheter till generella undantag som finns från kravet på EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande är sammanfattningsvis följande.
1. Fordon för vilka godkännande enligt direktivet är frivilligt enligt artikel 2.3 och 2.4.
2. Fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik enligt artikel 20, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla.
3. Fordon som inte är färdigbyggda.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Fordon för vilka typgodkännande eller enskilt godkännande är frivilligt kan utan ytterligare överväganden föras in i listan över undantag i den föreslagna nya 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister. Detsamma gäller fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla.
Fordon som inte är färdigbyggda ska enligt direktivet få lov att säljas, men däremot får medlemsstaterna vägra tillåta att de registreras varaktigt eller tas i bruk innan de är färdigbyggda. När det gäller registrering och ibruktagande kan det konstateras att det normala i svensk rätt är att en registrering av ett fordon är varaktig. Tillfällig registrering meddelas endast i vissa fall av import och export av fordon, och är inte aktuellt i detta fall. Detta innebär att om man från svensk sida vill förhindra att fordon som inte är färdigbyggda registreras varaktigt så måste man vägra att registrera dem över huvud taget. Enligt nu gällande rätt finns det i och för sig ingenting som hindrar att enstaka fordon som ska genomgå registreringsbesiktning först efter registreringen registreras i vägtrafikregistret trots att de inte är färdigbyggda, under förutsättning att de ändå kan definieras som fordon. Sådana fordon kommer dock omedelbart att ställas av och får sedan inte ställas på förrän det genom en registreringsbesiktning har visats att de uppfyller gällande krav. Fordon som ska genomgå registreringsbesiktning innan de registreras kan dock av naturliga skäl inte registreras innan de är färdigbyggda. För svenskt vidkommande torde det saknas intresse av att medge undantag från kravet på EG-typgodkännande eller enskilt godkännande enbart på den grunden att ett fordon inte är färdigbyggt. Tvärtom bör man så långt som möjligt försöka ”hålla rent” i registret. Sammanfattningsvis är bedömningen alltså att det inte bör medges undantag från bestämmelsen i 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister för fordon som inte är färdigbyggda.
Utöver de generella undantag som anges i direktivet bör det finnas en möjlighet att bevilja tillfällig registrering för fordon som över huvud taget inte är avsedda att tas i bruk på den
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
europeiska marknaden utan som ska exporteras till länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Som angetts i avsnitt 5.10.3 ovan finns det från EU:s sida knappast något egentligt intresse av att i alla lägen kräva att sådana fordon ska uppfylla europeiska standarder, och för fordonsindustrin är det naturligtvis viktigare att fordonen uppfyller de krav som gäller på exportmarknaden än de som gäller här. Även om detta inte uttryckligen framgår av de olika ramdirektiven bör det kunna hävdas att de inte kan anses omfatta sådana fordon.
Förbud i vissa fall mot att registrera fordon som omfattas av EGtypgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande
I vissa fall är det möjligt att vägra registrering av ett fordon trots att det omfattas av ett giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande. Utöver de fall som redan anges i nuvarande 6 kap. 7 § första stycket förordningen om vägtrafikregister (att fordonet är efterlyst eller att nya uppgifter har framkommit som innebär att fordonet borde ha underkänts vid ursprungskontrollen) gäller följande.
Ett godkännande av fordon som är konstruerade för vänstertrafik eller som är utrustade med hastighetsmätare som har brittisk standard kan inte utan vidare läggas till grund för registrering i stater som har högertrafik och som tillämpar metersystemet. Av 2 kap. 6 § andra stycket 1 och 2 fordonsförordningen följer att sådana fordon inte anses överensstämma med föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning, även om de omfattas av ett i och för sig giltigt EGtypgodkännande. Samtidigt kan det konstateras att det i 6 kap. 6 § fordonsförordningen anges att någon kontroll av att fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning inte ska göras när det gäller nya EG-typgodkända fordon. Den kan därför ifrågasättas om det formellt sett finns utrymme för att underkänna fordonet vid registreringsbesiktningen. 6 kap. 6 § fordonsförordningen bör därför justeras
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
något. Bestämmelsen bör gälla alla fordon som ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning enligt 2 kap. 6 §.
Vidare bör det finnas en formell möjlighet att vägra registrering av fordon som inte behöver genomgå en registreringsbesiktning, men där det i samband med ansökan om registrering visar sig att fordonet är konstruerat för vänstertrafik eller utrustat med en hastighetsmätare av brittisk standard, och det inte framgår att fordonet uppfyller de krav som gäller i Sverige. Exempelvis kan strålkastare och andra fordonsdetaljer behöva justeras. Detta bör anges i 6 kap. 7 § förordningen om vägtrafikregister.
Slutligen bör det, i enlighet med artikel 26.3, föras in en bestämmelse i 6 kap. 7 § förordningen om vägtrafikregister som anger att registrering får vägras om fordonet begärs registrerat med stöd av ett typgodkännande för fordon i små serier och antalet fordon som har registrerats under året med stöd av detta redan uppgår till det maximalt tillåtna antalet. Den bestämmelsen bör gälla både för EG-typgodkännanden och nationella typgodkännanden av små serier.
Registrering av fordon med ofullständiga intyg om överensstämmelse
Det förekommer i en inte obetydlig omfattning att det till grund för registrering av fordon åberopas ett intyg om överensstämmelse där det i olika avseenden saknas exakta uppgifter om det individuella fordonet. Typexemplet är att det beträffande fordonets längd eller vikt endast anges det spann som gäller för den godkända typen. Sådana uppgifter är inte tillräckliga för att kunna föras in i vägtrafikregistret. Hittills har Vägverket vägrat att registrera sådana fordon, med hänvisning till att intyget om överensstämmelse inte uppfyller kraven i ramdirektiven. Så länge som bristerna i intyget avser sådana förhållanden som lätt kan kontrolleras förefaller detta vara en osmidig lösning.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
I 6 kap. 3 § fordonsförordningen anges att om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert ska kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen om vägtrafikregister får Vägverket förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning. Det har ansetts tveksamt om det ur ett EG-rättsligt perspektiv är godtagbart att kräva att ett nytt EGtypgodkänt fordon ska genomgå en registreringsbesiktning i dessa fall. Om alternativet är att helt vägra registrering av fordonet framstår emellertid ett föreläggande om registreringsbesiktning som en mer ändamålsenlig åtgärd som inte kan anses vara alltför betungande för den enskilde. För att klargöra att det inte behöver bli fråga om en fullständig registreringsbesiktning bör det dock föras in en bestämmelse som anger att Vägverket i ett föreläggande enligt 6 kap. 3 § fordonsförordningen får ange vilka uppgifter om fordonet som saknas. Denna möjlighet bör användas om det är fråga om överskådliga brister. Vidare bör det föras in en ny paragraf, 6 kap. 7 a §, i fordonsförordningen, där det anges att om Vägverket i föreläggandet har angett vilka uppgifter som saknas ska besiktningen begränsas till att fastställa dessa uppgifter.
Särskilt om förfarandet vid registrering av fordon med enskilda godkännanden
När det gäller fordon som godkänns genom någon av de kontrollformer som finns idag, finns det redan ett system för hur registrering och ibruktagande ska gå till. Det nya ramdirektivet ger egentligen inte anledning att göra några ändringar i detta avseende. Emellertid har det föreslagits att i Sverige giltiga nationella typgodkännanden i stor utsträckning bör jämställas med EG-typgodkännanden. Detsamma gäller beträffande i Sverige giltiga enskilda godkännanden.
Som redogjorts för i avsnitt 5.11 ovan föreslås att kontrollformen enskilt godkännande i Sverige utformas på ett sådant sätt att man undviker krav på att nya fordon ska ha både ett enskilt
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
godkännande och ett godkännande vid en registreringsbesiktning för att få registreras i Sverige. Vidare föreslås att fordon som inte har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare eller importerats hit av en registrerad importör, ska genomgå en ursprungskontroll innan det genomgår den kontroll som krävs för ett enskilt godkännande. Detta innebär att när det enskilda godkännandet har meddelats kan fordonet registreras utan att några ytterligare kontroller genomförs. Rent praktiskt kommer detta sannolikt att gå till så att besiktningsorganet elektroniskt för över de tekniska data och andra uppgifter som krävs för att godkännandemyndigheten ska kunna fatta beslut om enskilt godkännande. Ett beslut fattas mer eller mindre direkt genom automatisk behandling av dessa uppgifter. Därefter anmäler besiktningsorganet fordonet för registrering, vilket också sker elektroniskt. Om det är fråga om ett fordon som ska registreras efter ansökan gör tillverkaren/importören detta själv. Vad som är värt att notera i detta sammanhang är att det nya direktivet inte tillåter att fordon registreras innan ett enskilt godkännande har meddelats, om inte registrering är tillåten på någon annan grund. Detta utgör en viktig skillnad mot vad som idag är fallet när det gäller nya fordon som godkänns genom registreringsbesiktning och som antingen har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare eller importerats hit av en registrerad importör.
När det gäller nya fordon som ska registreras i Sverige med stöd av ett enskilt godkännande som har meddelats av en utländsk godkännandemyndighet ser situationen något annorlunda ut. Det är nämligen inte troligt att man i de andra medlemsstaterna kommer att utforma den nya kontrollformen på ett sådant sätt att en registreringsbesiktning i Sverige helt kan undvaras. Som angetts i avsnitt 5.11 ovan ska godkännandemyndigheten besluta om det enskilda godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Efter ett sådant godkännande bör fordonet behandlas på samma sätt som om det hade ett fullvärdigt EGtypgodkännande. Det innebär att om fordonet har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig tillverkare eller importerats till Sverige
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
av en registrerad importör registreras fordonet efter ansökan av tillverkaren eller importören. Vare sig ursprungskontroll eller registreringsbesiktning krävs i dessa fall. Övriga fordon ska först genomgå en ursprungskontroll och därefter en registreringsbesiktning. Besiktningen ska dock endast omfatta att fastställa fordonets tekniska identitet och de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret. Registrering sker efter anmälan av besiktningsorganet sedan fordonet godkänts vid registreringsbesiktningen.
Beträffande begagnade fordon som har ett enskilt godkännande gäller samma regler för registrering som för alla andra begagnade fordon.
Särskilt om militära fordon
Bestämmelser om registrering i det militära vägtrafikregistret av fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets Materielverk och Försvarets radioanstalt finns i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97). På motsvarande sätt som gäller fordon som registreras i vägtrafikregistret bör det i den förordningen införas en bestämmelse som anger att ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande som huvudregel är obligatoriskt för nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. Från denna huvudregel bör dock, i enlighet med artikel 2.3, undantas dels fordon som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda militära ändamål, dels fordon som inte är tillverkade för särskilda militära ändamål, men som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret. Detta innebär i praktiken att det endast är ”vanliga” personbilar, bussar, lastbilar och släpvagnar som träffas av kravet.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.12.3. Registrering, försäljning och ibruktagande av fordon i slutserier
Förslag: Det införs en möjlighet för behörig myndighet (idag
Vägverket) att medge undantag från kraven på giltigt intyg om överensstämmelse i 6 kap. 7 a § och 8 kap. 15 § förordningen om vägtrafikregister för fordon i slutserier. Ett sådant beslut ska inte få överklagas. Bestämmelsen om slutserier i 3 kap. 21 § fordonsförordningen tas bort.
Bedömning: Direktivets närmare bestämmelser om hur en
begäran om undantag ska hanteras och vilka begränsningar ett sådant undantag har bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 27 anges vad
som gäller för registrering, försäljning och ibruktagande av fordon i slutserier. Enligt artikel 27.1 får medlemsstaterna, med de begränsningar som anges i en bilaga till direktivet och för en begränsad period, registrera och tillåta försäljning och ibruktagande av fordon som överensstämmer med en fordonstyp vars EG-typgodkännande inte längre är giltigt. Detta gäller dock endast för fordon inom gemenskapens territorium som omfattades av ett giltigt EG-typgodkännande när de tillverkades, men som inte hade registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden för godkännandet gick ut. För färdigbyggda fordon ska, enligt artikel 27.2, möjligheten gälla i tolv månader från den dag då giltighetstiden för EG-typgodkännandet gick ut och för etappvis färdigbyggda fordon i 18 månader från den dagen. Av
artikel 27.3 följer att en tillverkare som vill utnyttja bestäm-
melserna för fordon i slutserier ska lämna en begäran om detta till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat som berörs av ibruktagandet av de berörda fordonen. I begäran ska det anges av vilka tekniska eller ekonomiska skäl dessa fordon inte uppfyller de nya tekniska kraven. De berörda medlemsstaterna ska inom tre månader från mottagandet av begäran besluta om och för hur
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
många av dessa fordon registrering ska tillåtas inom deras territorium. Bestämmelserna om registrering, försäljning och ibruktagande av fordon i slutserier ska, enligt artikel 27.4, i tillämpliga delar gälla även fordon som omfattades av ett nationellt typgodkännande, men som inte hade registrerats eller tagits i bruk när det typgodkännandet upphörde att gälla enligt artikel 45 på grund av att förfarandet med EG-typgodkännande blivit obligatoriskt. I artikel 27.5 anges att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att antalet fordon som ska registreras eller tas i bruk inom ramen för det förfarande som anges i artikeln bevakas effektivt.
Bestämmelserna i artikel 27.1–27.3 är i sak inte nya, utan återfanns även i det gamla ramdirektivet (artikel 8.2 b). Motsvarande bestämmelse finns också i artikel 16 i direktiv 2002/24/EG och i artikel 10 i direktiv 2003/37/EG. Frågan är om dessa bestämmelser har implementerats på ett korrekt sätt i svensk rätt.
Den svenska bestämmelse som närmast svarar mot reglerna i artikel 27 är 3 kap. 21 § fordonsförordningen, som stadgar att godkännandemyndigheten i fråga om fordon får medge undantag från ett eller flera av särdirektiven för fordon som tillverkas i små serier eller för fordon i slutserier (angående fordon i små serier, se avsnitt 5.10 ovan). När det gäller mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar anges i 3 kap. 22 § en möjlighet till undantag för fordon, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för tillverkning i små serier eller för försvaret, ordningsmakten, civilförsvaret eller offentliga arbeten. Det kan dock noteras att den paragrafen, till skillnad från den föregående, inte nämner fordon i slutserier.
Genom sin placering i 3 kap. fordonsförordningen synes 3 kap. 21 och 22 §§ i första hand reglera möjligheten till undantag från de tekniska krav som ställs för att EG-typgodkännande ska beviljas och från de övriga bestämmelser som reglerar förfarandet för ett sådant godkännande. Däremot är det svårt att se att de aktuella paragraferna skulle ge godkännandemyndigheten ett mandat att medge undantag från kravet på att det ska finnas
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
ett giltigt intyg om överensstämmelse för registrering och påställning av fordon enligt 6 kap. 7 § respektive 8 kap. 15 § förordningen om vägtrafikregister. Förordningen om vägtrafikregister saknar ett sådant mandat för Vägverket. En möjlighet för Vägverket att för fordon i slutserier medge undantag från kraven på att fordon ska vara åtföljda av ett giltigt intyg om överensstämmelse bör införas i 20 kap. förordningen om vägtrafikregister. Närmare bestämmelser om hur en begäran om undantag för fordon i slutserier ska hanteras och vilka begränsningar ett sådant undantag bör ha bör genomföras av Vägverket. Bestämmelsen om slutserier i 3 kap. 21 § fordonsförordningen tas bort. Beslut om undantag med stöd av nuvarande 3 kap.21 och 22 §§fordonsförordningen får inte överklagas, se 5 kap. 6 § fordonslagen. Detsamma bör gälla Vägverkets beslut med stöd av den här föreslagna nya bestämmelsen.
I detta sammanhang kan det även vara värt att notera att ett fordon inte utan vidare kan anses uppfylla föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning enligt 2 kap. 6 § fordonsförordningen om typgodkännandet inte längre är giltigt. Vidare framgår motsatsvis av den föreslagna nya lydelsen av 6 kap. 6 § samma förordning att en registreringsbesiktning av ett fordon som omfattas av ett EG-typgodkännande som inte längre är giltigt även ska omfatta en kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning. Av 11 kap. 16 § fordonsförordningen framgår dock att Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i förordningen för ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp eller en viss kategori av fordon. Vägverket får alltså föreskriva eller medge undantag från dessa bestämmelser i fordonsförordningen exempelvis för fordon i slutserier eller för fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik som har upphört att gälla.
När det gäller fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG finns det, som utvecklats i avsnitt 5.12.2, inte något absolut krav på att sådana fordon ska vara EG-typgodkända för att få registreras. Det behövs därför inte något mandat
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
för Vägverket att medge undantag för fordon i slutserier. Däremot gäller samma bestämmelser i 2 kap. 6 § och 6 kap. 6 §fordonsförordningen för dessa fordon som för fordon som omfattas av det nya ramdirektivet.
5.12.4. Försäljning av fordon samt försäljning och ibruktagande av komponenter och separata tekniska enheter
Förslag: Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
att fordon, komponenter och separata tekniska enheter som inte är godkända enligt något av ramdirektiven inte får säljas eller tas i bruk.
En ny förordning, förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m., införs. I förordningen anges som huvudregel att nya EGmotorfordon och släpvagnar till sådana fordon inte får säljas om de inte omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande. Från huvudregeln undantas fordon för vilka godkännande enligt det nya ramdirektivet är frivilligt, fordon som inte är färdigbyggda, fordon som omfattas av ett särskilt EGtypgodkännande för ny teknik och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla, fordon som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land, samt fordon i slutserier som har medgetts undantag med stöd av förordningen om vägtrafikregister.
Komponenter och separata tekniska enheter till EGmotorfordon och släpvagnar till sådana fordon ska inte få säljas eller tas i bruk om de inte uppfyller föreskrivna krav eller är märkta på föreskrivet sätt. Från denna bestämmelse undantas komponenter och separata tekniska enheter som är särskilt konstruerade och avsedda för nya fordon som inte
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
omfattas av ovan nämnda bestämmelser gällande fordon, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda att monteras i fordon som omfattas av ett godkännande för fordon i små serier eller ett enskilt godkännande som avser ifrågavarande komponent eller separata tekniska enhet eller i fordon som vid tidpunkten för ibruktagandet inte behövde godkännas enligt något av ramdirektiven samt komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för export till tredje land eller som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
Skälen för förslaget
Direktivet
Enligt artikel 28.1 ska medlemsstaterna tillåta att komponenter eller separata tekniska enheter säljs eller tas i bruk om och endast om de uppfyller kraven i de tillämpliga rättsakterna och är märkta på föreskrivet sätt. Vissa undantag från denna bestämmelse finns dock. Enligt artikel 28.2 gäller bestämmelsen i första punkten inte komponenter eller separata tekniska enheter som är särskilt konstruerade eller avsedda för nya fordon som inte omfattas av direktivet. Vidare gäller, enligt artikel 28.3, att medlemsstaterna får tillåta försäljning och ibruktagande av komponenter eller separata tekniska enheter som har undantagits från en eller flera bestämmelser i en rättsakt enligt artikel 20 (undantag för ny teknik eller nya principer) eller som är avsedda att monteras på fordon som omfattas av godkännanden som beviljats enligt artiklarna 22 (EG-typgodkännande av små serier), 23 (nationellt typgodkännande av små serier) eller 24 (enskilda godkännanden) som avser ifrågavarande komponent eller enhet. Dessutom får, enligt artikel 28.4 medlemsstaterna tillåta försäljning och ibruktagande av komponenter eller
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
separata tekniska enheter som är avsedda att monteras i fordon som vid tidpunkten för ibruktagandet inte behövde EGtypgodkännas enligt vare sig det gamla eller det nya ramdirektivet.
Bestämmelserna i artikel 26 och 28 är i sak inte nya, utan fanns även i det gamla ramdirektivet. Motsvarande bestämmelser återfinns även i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG.
Det bör noteras att direktivet, liksom de övriga ramdirektiven, endast tar sikte på nya fordon och på system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för fordon som godkänts i enlighet med direktivet (se artikel 1). Inget av direktiven innehåller alltså förbud mot att registrera, sälja eller ta i bruk begagnade fordon eller komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för fordon som inte har godkänts enligt direktiven.
Gällande svensk rätt
Som framgått i avsnitt 5.12.2 ovan finns det bestämmelser i lagen och förordningen om vägtrafikregister som syftar till att fordon som inte är godkända enligt direktivet inte ska kunna registreras och därmed inte heller lagligen användas i trafik på väg. Vissa ändringar har föreslagits i syfte att ytterligare tydliggöra i vilken utsträckning godkännande enligt det nya ramdirektivet är obligatoriskt. Däremot finns det i svensk rätt inte något förbud mot att sälja fordon som inte uppfyller kraven i direktivet. Det finns inte heller några bestämmelser som förbjuder försäljning och ibruktagande av komponenter och separata tekniska enheter, förutom när det gäller motorfordons avgasrening.
Genomförandet av direktivets bestämmelser om försäljnings- och ibruktagandeförbud
Som framgått ovan har, formellt sett, något svenskt genomförande av bestämmelserna om försäljningsförbud i det gamla
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
ramdirektivet och i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG aldrig skett. Detta kan naturligtvis tyckas vara en brist. En förklaring till detta kan dock vara att EG-typgodkännande i praktiken inte är obligatoriskt, eftersom direktiven inte omfattar enstycksgodkända fordon. Inget av dessa direktiv anger alltså förbud mot att sälja fordon som har godkänts genom registreringsbesiktning, eller komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon. Därmed framstår ett författningsreglerat förbud mot försäljning och ibruktagande av sådana fordon, komponenter och separata tekniska enheter som tämligen meningslöst. Läget är alltjämt detsamma när det gäller fordon, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG. Några ändringar bör därför inte göras när det gäller dessa. När det däremot gäller fordon, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av det nya ramdirektivet är situationen numera en annan, eftersom detta direktiv är så heltäckande som det är. Bestämmelserna om försäljningsförbud är dessutom ännu tydligare i det nya direktivet än vad som har varit fallet hittills. Förbud mot att sälja fordon, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av det nya ramdirektivet men som inte är godkända enligt detta måste därför regleras i svensk rätt.
Bestämmelser som innehåller förbud för enskilda att sälja eller använda vissa saker är att betrakta som föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Sådana föreskrifter tillhör det primära lagområdet, men kan delegeras till regeringen att besluta om när det handlar om föreskrifter som avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, eller trafik eller ordningen på allmän plats.
I 5 kap. 8 § fordonslagen anges att regeringen får föreskriva att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av typgodkännande och som allvarligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende inte får registreras, säljas eller brukas. Bemyndigandet har utnyttjats genom regleringen i
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
2 kap. 8 § fordonsförordningen, se avsnitt 5.13.1 nedan. För att fullt ut genomföra artiklarna 26 och 28 i det nya direktivet bör bemyndigandet utvidgas, så att det ger en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om förbud mot försäljning och brukande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som inte uppfyller föreskrivna krav.
Därefter är frågan i vilken förordning bestämmelser om försäljningsförbud bör föras in. Fordonsförordningen innehåller inte några bestämmelser som anger att fordon eller fordonsdelar måste vara godkända enligt direktiven, och följaktligen inte heller några bestämmelser om förbud att registrera, sälja eller använda fordon eller fordonsdelar som inte uppfyller kraven. I vilken utsträckning godkännande enligt direktiven är obligatoriskt framgår i stället av förordningen om vägtrafikregister. Den förordningen tar emellertid endast sikte på förutsättningarna för registrering och registreringens betydelse för ibruktagandet. Rent systematiskt passar bestämmelser om försäljning av fordon och fordonsdelar inte in där. I stället bör en ny förordning skapas, i vilken förs in bestämmelser om förbud mot försäljning av fordon och fordonsdelar som inte är godkända enligt direktiven.
Såvitt gäller fordon bör bestämmelserna i den nya förordningen nära anknyta till utformningen av den föreslagna nya 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister och innehålla samma undantag som anges där Dessutom bör det införas ett undantag för fordon som inte är färdigbyggda (se avsnitt 5.12.2 ovan). Vidare bör fordon i slutserier som har medgetts dispens från kravet på giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande för att få registreras, även få lov att säljas i Sverige.
När det gäller komponenter och separata tekniska enheter bör de undantag som anges i artikel 28 föras in i den nya förordningen.
Vägverket bör vara tillsynsmyndighet enligt den nya förordningen. De befogenheter som Vägverket har i sin egenskap av tillsynsmyndighet framgår av den föreslagna nya 5 kap.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
9 § fordonslagen, se avsnitt 5.3.1 ovan. Angående sanktioner mot den som bryter mot bestämmelserna i förordningen, se avsnitt 5.18.3 nedan.
5.13. Skyddsklausuler
5.13.1. Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som är förenliga med direktivet
Förslag: Om behörig myndighet (idag Vägverket) finner att
nya fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG-typgodkänd i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller folkhälsan får verket, i den utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga direktivet, besluta att fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna inte får registreras, säljas eller tas i bruk. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader.
Bedömning: Detaljerade bestämmelser i direktivet om
vilka åtgärder som ska vidtas efter det att ett beslut om försäljningsförbud har fattats bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 29.1 anges
att om en medlemsstat finner att nya fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter, trots att de uppfyller de tillämpliga kraven eller har föreskriven märkning, utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller folkhälsan, har denna medlemsstat rätt att under högst sex månader vägra att registrera sådana fordon eller vägra att tillåta att sådana fordon, komponenter eller separata tekniska enheter säljs eller tas i bruk inom dess territorium. Medlemsstaten ska i sådana fall omedelbart underrätta tillverkaren, övriga medlemsstater och kommissionen om detta
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
samt ange skälen och då särskilt ange om det beror på brister i de tillämpliga rättsakterna eller felaktig tillämpning av de relevanta kraven. I artikel 29.2–29.4 anges vilka åtgärder som kommissionen ska vidta när den får en sådan underrättelse.
Bestämmelsen i artikel 29 motsvaras i stort sett av 2 kap. 8 § fordonsförordningen, där det sägs att om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som är EG-typgodkänd av en typgodkännandemyndighet i en annan stat allvarligt äventyrar trafiksäkerheten, trots att de åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse eller har föreskriven märkning, får godkännandemyndigheten besluta att de inte får registreras, säljas eller tas i bruk. I syfte att samla alla regler om förbud mot försäljning av fordon och fordonsdelar på samma ställe bör bestämmelsen i 2 kap. 8 § fordonsförordningen flyttas över till den föreslagna nya förordningen. Möjligheten för Vägverket att förbjuda registrering av fordon borde, rent systematiskt, egentligen föras över till förordningen om vägtrafikregister. Detta skulle emellertid innebära att verket måste fatta två beslut om man vill förbjuda både registrering och försäljning, vilket torde vara det normala, och att dessa båda beslut skulle få överklagas till två olika länsrätter. Detta vore synnerligen opraktiskt. Av den anledningen bör även verkets möjlighet att förbjuda registrering av fordon regleras i den föreslagna nya förordningen. En hänvisning till denna bestämmelse läggs in i förordningen om vägtrafikregister. Bestämmelsen bör vidare kompletteras så att det, i den utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga ramdirektivet, blir möjligt för Vägverket att förbjuda registrering och ibruktagande respektive försäljning med hänvisning till miljö- eller folkhälsoskäl, jfr resonemanget angående artikel 8.3 i avsnitt 5.5.1 ovan.
Bestämmelsen i 2 kap. 8 § fordonsförordningen reglerar inte vad som händer om godkännandemyndigheten i efterhand finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter av en typ som den själv har godkänt allvarligt äventyrar exempelvis trafiksäkerheten. Ordalydelsen i artikel 29 ger
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
utrymme för Sverige att även i sådana fall vägra att registrera fordonen eller vägra att tillåta att sådana fordon, komponenter eller separata tekniska enheter tas i bruk. Samtidigt kan det konstateras att godkännandemyndighetens beslut att meddela ett godkännande är ett gynnande förvaltningsbeslut. Direktivet anger inte någon möjlighet för godkännandemyndigheten att återkalla godkännandet i den givna situationen. Ur den enskilde tillverkarens perspektiv är det också rimligt att kunna förvänta sig att de rättsliga verkningarna av ett typgodkännande inte upphör i ett senare skede på den grunden att godkännandemyndigheten har gjort ett misstag under godkännandeprocessen. Av den anledningen bör 2 kap. 8 § fordonsförordningen även fortsättningsvis endast gälla om ett typgodkännande har meddelats i en annan medlemsstat.
5.13.2. Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som inte överensstämmer med den godkända typen
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 30.1 är redan genom-
förda i svensk rätt. Närmare bestämmelser om förfarandet enligt artikel 30 bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: Av artikel 30.1 framgår att om den
medlemsstat som har beviljat ett EG-typgodkännande finner att nya fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse eller godkännandemärke inte överensstämmer med den typ som den har godkänt, ska medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder, vid behov inbegripet återkallelse av typgodkännandet, för att se till att serietillverkade fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter överensstämmer med den godkända typen. Godkännandemyndigheten i denna medlemsstat ska underrätta godkännande-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
myndigheterna i övriga medlemsstater om de vidtagna åtgärderna. Vid avvikelser från uppgifterna i EGtypgodkännandeintyget eller det tekniska underlaget ska, enligt
artikel 30.2, bristande överensstämmelse med den godkända
typen anses föreligga. Detta gäller dock inte om eventuella toleranser som medges i de tillämpliga rättsakterna har iakttagits. I artikel 30.3–30.6 anges hur godkännandemyndigheterna ska agera om de upptäcker att nya fordon, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse eller godkännandemärke inte överensstämmer med den godkända typen om EG-typgodkännandet har beviljats av en annan medlemsstat.
Bestämmelserna i artikel 30 motsvaras, med vissa smärre justeringar, av artikel 11 i det gamla ramdirektivet och har genomförts i svensk rätt sedan tidigare. Möjligheten för godkännandemyndigheten att återkalla ett typgodkännande om den finner att ett fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter inte längre stämmer överens med den typ som den har godkänt framgår av 2 kap. 5 § fordonslagen. Vidare framgår av 3 kap. 20 § fordonsförordningen att myndigheten ska vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på nytt tillverkas i enlighet med den godkända typen. Närmare bestämmelser om förfarandet bör genomföras av Vägverket.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.13.3. Försäljning och ibruktagande av delar eller utrustning som kan utgöra en betydande risk för den korrekta funktionen av nödvändiga system
Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ska få meddela föreskrifter om att fordonsdelar eller utrustning som kan medföra en allvarlig risk för miljö eller trafiksäkerhet inte får säljas, tas i bruk eller användas, eller att detta får ske endast om vissa villkor är uppfyllda. Bestämmelsen i 11 kap. 11 § andra stycket fordonsförordningen, som anger att Vägverket får meddela föreskrifter om att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som är godkänd av verket eller någon annan myndighet, flyttas till den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
Bedömning: Genomförandet av artikel 31 bör i övrigt
anstå tills vidare.
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 31.1 anges
att medlemsstaterna ska tillåta försäljning, saluföring eller ibruktagande av delar som kan medföra en betydande risk vad gäller korrekt funktion av system som är nödvändiga för fordonets säkerhet eller för dess miljöprestanda endast under förutsättning att delarna eller utrustningen i fråga har godkänts av en godkännandemyndighet. Delar eller sådan utrustning som omfattas av ett sådant godkännande ska, enligt artikel 31.2, föras in i en särskild förteckning. Ett sådant beslut ska föregås av en utvärdering till följd av en rapport och ha som mål att skapa en rimlig balans mellan förekomsten av en allvarlig risk för säkerhet eller miljöprestanda hos fordon som utrustad med aktuella delar eller utrustning, och de konsekvenser ett eventuellt krav om godkännande av aktuella delar eller utrustning har för konsumenter och tillverkare på eftermarknaden. I artikel 31.3 anges att
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
punkt 1 normalt inte tillämpas på originaldelar eller originalutrustning som ingår i ett typgodkännande för system på fordon eller på delar eller utrustning som har typgodkänts eller på delar eller utrustning som uteslutande används för tävlingsfordon som inte är avsedda att användas på allmänna vägar. Kommissionen ska vid behov anta bestämmelser för att identifiera de delar eller den utrustning som avses i punkten 3.
I artikel 31.4 anges att förfarandet för och kraven i samband med den godkännandeprocess som avses i punkten 1 samt formerna för senare uppdateringar av den förteckning som nämns där ska fastställas av kommissionen efter samråd med de berörda parterna. Dessa krav ska utformas på sätt som närmare anges i artikeln. I artikel 31.5 anges hur en ansökan om godkännande ska utformas och hur den ska prövas av godkännandemyndigheten. I artikel 31.6 anges att varje del eller utrustning som godkänns med tillämpning av denna artikel ska märkas på lämpligt sätt och att kommissionen bl.a. ska fastställa märknings- och emballagekrav. I artikel 31.7 anges hur åtgärder enligt punkterna 2–6 ska antas. Artikel 31.8 reglerar vissa skyldigheter för tillverkare som har fått en godkännande. Artikel
31.9 reglerar skyldigheten för medlemsstaterna att säkerställa en
effektiv kontroll av produktionsöverensstämmelsen och att vidta åtgärder om det visar sig att villkoren för att utfärda tillståndet inte längre är uppfyllda.
Artikel 31.10 handlar om hur kommissionen ska hantera
oenighet mellan medlemsstaterna när det gäller de intyg som ska utfärdas vid ett godkännande.
I artikel 31.11 anges att artikel 31 inte ska tillämpas på en del eller utrustning innan den förtecknas i en viss bilaga till direktivet. Den bilaga saknar än så länge innehåll. För varje post eller grupp av poster i bilagan ska en rimlig övergångsperiod fastställas, så att tillverkaren av den delen eller utrustningen kan ansöka om och erhålla ett tillstånd. Samtidigt kan en tidpunkt i förekommande fall fastställas så att delar eller utrustning avsedda för fordon som typgodkänts före denna tidpunkt inte omfattas av tillämpningen av denna artikel.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
I artikel 31.12 anges att så länge som ett beslut inte är fattat om huruvida en del eller utrustning ska ingå i den förteckning som nämns i punkten 1 får medlemsstaterna behålla sådana nationella bestämmelser om delar eller utrustning som kan utgöra en betydande risk för den korrekta funktionen av system som är nödvändiga för fordonets säkerhet eller dess miljöprestanda. När ett sådant beslut har fattats ska nationella bestämmelser om de berörda delarna eller utrustningen upphöra att gälla.
Från och med den 29 oktober 2007 ska medlemsstaterna, enligt artikel 31.13, inte anta nya bestämmelser som rör delar och utrustning som kan påverka den korrekta funktionen av system och som är nödvändiga för fordonets säkerhet eller dess miljöprestanda.
Det kan således konstateras att det nya ramdirektivet öppnar en möjlighet att kontrollera även vissa andra delar eller annan utrustning till fordon än system, komponenter och separata tekniska enheter. Det är dock ännu inte möjligt att tillämpa artikel 31, eftersom det närmare innehållet i stor utsträckning ännu inte är fastställt. För att underlätta ett genomförande av bestämmelserna i artikel 31 när den dagen har kommit, bör det redan nu införas ett bemyndigande i fordonslagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om att fordonsdelar eller utrustning som kan medföra en allvarlig risk för miljö eller trafiksäkerhet inte får säljas, tas i bruk eller användas, eller att detta får ske endast om vissa villkor är uppfyllda. I övrigt får ett genomförande av artikel 31 anstå tills vidare.
I 11 kap. 11 § andra stycket fordonsförordningen bemyndigas Vägverket att meddela föreskrifter om att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som är godkänd av verket eller någon annan myndighet. Av systematiska skäl bör det bemyndigandet flyttas till den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.13.4. Återkallelse av fordon
Förslag: Tillverkaren ska vara skyldig att anmäla till god-
kännandemyndigheten om han eller hon beslutar att återkalla fordon som sålts, registrerats eller tagits i bruk. Efter en sådan ändring ska godkännandemyndigheten underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder. Myndigheten kan då besluta om ny kontroll eller provning. Myndigheten kan även besluta om återkallelse av EG-typgodkännandet.
Bedömning: Närmare bestämmelser om vilka åtgärder
som ska vidtas efter en återkallelse av fordon bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 32.1 anges
att om en tillverkare som har beviljats ett EG-typgodkännande är tvungen, med tillämpning av bestämmelserna i en rättsakt eller i direktiv 2001/95/EG (det s.k. produktsäkerhetsdirektivet) att återkalla fordon som redan sålts, registrerats eller tagits i bruk på grund av att ett eller flera system eller en eller flera komponenter eller separata tekniska enheter som monterats på fordonet utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten, folkhälsan eller miljöskyddet så ska han omedelbart underrätta den godkännandemyndighet som beviljade fordonsgodkännandet om detta. Enligt
artikel 32.2 ska tillverkaren föreslå godkännandemyndigheten
lämpliga åtgärder för att undanröja de risker som avses i punkten 1. Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål meddela myndigheterna i de övriga medlemsstaterna de föreslagna åtgärderna. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa åtgärder genomförs på ett verksamt sätt på deras respektive territorium. I artikel 32.3 anges vad de berörda myndigheterna ska göra om de anser att de föreslagna åtgärderna är otillräckliga eller om de inte har genomförts tillräckligt snabbt. Om den godkännandemyndighet som beviljat EG-typgodkännandet själv inte godtar tillverkarens åtgärder ska den vidta alla de skyddsåtgärder som krävs, inbegripet återkallelse av EG-typgodkännandet, om
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
inte tillverkaren föreslår och genomför effektiva korrigerande åtgärder. Artikel 32 tillämpas även på delar som inte omfattas av några krav enligt en rättsakt.
Bestämmelser om tillverkares skyldigheter att återkalla farliga varor finns i produktsäkerhetslagen. Denna lag syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhandahålls konsumenter inte orsakar skada på person, och genomför produktsäkerhetsdirektivet i svensk rätt. Däremot innehåller lagen inte någon skyldighet för tillverkare att återkalla en vara på grund av att den utgör en allvarlig risk för miljön. Det nya direktivet ålägger inte heller tillverkarna någon sådan skyldighet, utan anger endast vad som sker om en återkallelse väl sker. Artikel 32 föranleder därför inte någon ändring i fråga om tillverkarnas skyldigheter att återkalla varor.
Tillverkarens skyldighet att underrätta den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet om att återkallelse har skett bör föras in i 3 kap. 17 § fordonsförordningen, som redan anger en sådan anmälningsskyldighet för det fall tillverkningen upphör eller uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras. Godkännandemyndighetens skyldighet enligt 3 kap. 18 § att efter en anmälan om ändring underrätta tillverkaren om de åtgärder som ändringen föranleder bör utvidgas till att även gälla i de fall en anmälan om återkallelse har skett.
I en bisats till artikel 32.3 nämns att godkännandemyndigheten kan få återkalla ett EG-typgodkännande om tillverkaren har återkallat fordon. Det är emellertid något tveksamt vad det är som skulle kunna utgöra grunden för en återkallelse av godkännandet. Som nämnts i avsnitt 5.13.1 ovan saknar direktivet en generell möjlighet för godkännandemyndigheten att återkalla ett EG-typgodkännande om det i efterhand visar sig att exempelvis en fordonstyp inte borde ha godkänts. Vidare saknar svensk rätt en möjlighet att förbjuda registrering, ibruktagande och försäljning av fordon som har godkänts här. Ur det perspektivet framstår det som märkligt om en återkallelse av fordon i sig skulle kunna leda till att godkännandet återkallas. Utgångs-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
punkten bör i stället vara att detta endast kan ske om fordonen inte längre överensstämmer med den godkända typen. Detta regleras i 5 kap. 2 § fordonslagen.
Direktivets mer detaljerade bestämmelser om vilka åtgärder som ska vidtas efter att en tillverkare har återkallat fordon bör genomföras av Vägverket.
5.13.5. Meddelande av beslut och möjlighet till prövning
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 33 är redan genom-
förda i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 33 anges att varje beslut
som fattas enligt bestämmelser som antagits för genomförandet av detta direktiv och varje beslut som innebär att EG-typgodkännande vägras eller återkallas, att registrering vägras eller att försäljning förbjuds ska i detalj ange de skäl på vilka beslutet grundas. Den berörda parten ska underrättas om varje sådant beslut och samtidigt upplysas om vilka möjligheter till prövning av beslutet som finns inom ramen för gällande lagstiftning i den berörda medlemsstaten och inom vilken tid prövning ska begäras.
Bestämmelser om parts rätt att underrättas om myndigheters beslut och om myndigheters skyldighet att motivera sina beslut finns i 20 och 21 §§förvaltningslagen. Dessa bestämmelser bedöms vara fullt tillräckliga för att artikel 33 redan ska anses vara genomförd i svensk rätt.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.14. Internationella föreskrifter
5.14.1. FN/ECE-föreskrifter som krävs för EGtypgodkännande
Bedömning: Artikel 34 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 34 anges att de FN/ECE-
föreskrifter som gemenskapen har anslutit sig till och som förtecknas i närmare angiven bilaga utgör en del av EG-typgodkännandet för fordon på samma villkor som särdirektiven eller förordningarna. I övrigt anges i artikeln hur bilagorna till direktivet ska ändras när gemenskapen har beslutat om obligatorisk tillämpning av en FN/ECE-föreskrift för ett EG-typgodkännande. Bestämmelserna riktar sig huvudsakligen till gemenskapens institutioner. När en FN/ECE-föreskrift väl har förtecknats i bilagorna till direktivet utgör de en del av EG-rätten och ska tillämpas på samma sätt som särdirektiv och förordningar som anger tekniska krav för typgodkännande. Några särskilda åtgärder för att genomföra artikel 34 i svensk rätt krävs inte.
5.14.2. FN/ECE-föreskrifters likvärdighet med direktiv eller förordningar
Bedömning: Artikel 35 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 35 anges att de FN/ECE-
föreskrifter som förtecknas i en närmare angiven bilaga erkänns som likvärdiga med motsvarande särdirektiv eller förordningar i den mån de har samma tillämpningsområde och syfte. Medlemsstaternas godkännandemyndigheter ska godta
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
godkännanden som beviljats enligt dessa FN/ECE-föreskrifter samt, i tillämpliga fall, tillhörande godkännandemärken i stället för motsvarande godkännanden och godkännandemärken som beviljats i enlighet med det tillämpliga särdirektivet eller den tillämpliga förordningen. Vidare anges hur direktivet ska ändras om gemenskapen har beslutat att tillämpa en ny FN/ECEföreskrift eller en ändrad FN/ECE-föreskrift. Bestämmelserna riktar sig huvudsakligen till gemenskapens institutioner. När en FN/ECE-föreskrift väl har förtecknats i bilagorna till direktivet utgör de en del av EG-rätten och ska tillämpas på samma sätt som särdirektiv och förordningar som anger tekniska krav för typgodkännande. Några särskilda åtgärder för att genomföra artikel 35 i svensk rätt krävs inte.
5.14.3. Likvärdighet med andra föreskrifter
Förslag: Fordon, komponenter och separata tekniska enheter
som omfattas av ett avtal om ömsesidigt godkännande som EG har träffat med tredje land ska jämställas med fordon, komponenter och separata tekniska enheter som har godkänts enligt de EG-rättsliga bestämmelserna.
Skälen för förslaget: Inom ramen för multilaterala eller
bilaterala avtal mellan gemenskapen och tredjeländer får, enligt
artikel 36, även andra föreskrifter förklaras för likvärdiga med de
villkor eller bestämmelser för EG-typgodkännande som anges i direktivet. Bestämmelsen riktar sig huvudsakligen till gemenskapens institutioner. Emellertid bör det även framgå av den nationella lagstiftningen att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land ska behandlas på samma sätt som fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som är godkända enligt det EG-rättsliga regelverket, se vidare avsnitt 5.12.2 och 5.12.4 ovan.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.15. Tillhandahållande av teknisk information
5.15.1. Information som är avsedd för användarna
Förslag: Tillverkaren ska, i den utsträckning som regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver, vara skyldig att tillhandahålla användarna all relevant information och nödvändiga instruktioner som krävs för användningen av ett fordon, en komponent eller en separat teknisk enhet. Tillverkaren får inte tillhandahålla teknisk information som avviker från de uppgifter som godkänts av godkännandemyndigheten.
Bedömning: Närmare bestämmelser om vilken informa-
tion som ska lämnas och i vilken form bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt artikel 37 får
tillverkaren inte, med avseende på de uppgifter som föreskrivs i direktivet eller i de rättsakter som förtecknas i en bilaga till direktivet, tillhandahålla teknisk information som avviker från de uppgifter som godkänts av godkännandemyndigheten. Om så föreskrivs i en rättsakt ska tillverkaren tillhandahålla användarna all relevant information och nödvändiga instruktioner där eventuella särskilda villkor eller begränsningar anges för användningen av ett fordon, en komponent eller en separat teknisk enhet. Denna information ska vara avfattad på gemenskapens officiella språk. De ska, i samförstånd med godkännandemyndigheten, tillhandahållas i en lämplig medföljande handling, t.ex en instruktionsbok eller servicebok.
Bestämmelserna i artikel 37 är nya i förhållande till det gamla ramdirektivet. Motsvarande bestämmelser saknas i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG, liksom i svensk rätt.
En författningsreglerad skyldighet för en tillverkare att tillhandahålla produktinformation till användarna innebär ett sådant ingrepp i förhållandet mellan enskilda att det krävs lagform.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Artikel 37 bör därför, i sina huvuddrag, genomföras i svensk rätt genom en komplettering av listan över tillverkarens skyldigheter i 2 kap. 4 § fordonslagen. Närmare bestämmelser om vilken information som ska lämnas och i vilken form bör dock kunna föreskrivas av Vägverket.
Skyldigheten för tillverkaren att lämna information till användarna påverkar inte möjligheten för tillverkarna att få sina produkter godkända, registrerade eller sålda här. Det torde därför inte finnas några hinder mot att i svensk rätt utvidga denna skyldighet till att även gälla i fråga om fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av direktiv 2002/24/EG eller 2003/37/EG eller som har meddelats ett ECE- eller ett nationellt typgodkännande.
5.15.2. Information som är avsedd för tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter
Förslag: En tillverkare av fordon ska förse tillverkare av
komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för EG-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter, eller för att få tillstånd att sälja komponenter eller separata tekniska enheter som annars är förbjudna att sälja. Information som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till immateriella rättigheter behöver dock inte lämnas ut om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla denna konfidentiell.
En tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter ska förse fordonstillverkaren med all information om begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav rörande komponenterna eller de separata tekniska enheterna. Vidare ska tillverkaren, i den utsträckning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver, tillhandahålla instruktioner rörande begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Bedömning: Närmare bestämmelser om vilken informa-
tion som ska lämnas och i vilken form bör genomföras av behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för förslaget och bedömningen: I artikel 38 anges att
fordonstillverkaren ska förse tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för EGtypgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter eller för att erhålla ett tillstånd enligt artikel 31. Fordonstillverkaren får kräva att tillverkarna av komponenter eller separata tekniska enheter ingår bindande avtal om att information som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till immateriella rättigheter ska hållas konfidentiell. Om en tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter är innehavare av ett EGtypgodkännandeintyg som omfattar begränsningar för användningen och/eller särskilda monteringskrav ska han eller hon förse fordonstillverkaren med all information om detta. Om så föreskrivs i en rättsakt ska tillverkaren av komponenter eller separata tekniska enheter tillsammans med dessa komponenter eller separata tekniska enheter tillhandahålla instruktioner rörande begränsningar för användningen och/eller särskilda monteringskrav.
Bestämmelserna i artikel 38 är nya i förhållande till det gamla ramdirektivet. Motsvarande bestämmelser saknas i direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG, liksom i svensk rätt.
På samma sätt som när det gäller information till användarna är en författningsreglerad skyldighet för en tillverkare att tillhandahålla produktinformation till andra näringsidkare ett sådant ingrepp i förhållandet mellan enskilda att det krävs lagform. Även artikel 38 bör därför, i sina huvuddrag, genomföras i svensk rätt genom en komplettering av listan över tillverkarens skyldigheter i 2 kap. 5 § fordonslagen.
Den tekniska information som en fordonstillverkare kommer att kunna tvingas lämna ut kan vara information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
vill hålla hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter ger knappast tillverkaren ett tillräckligt starkt skydd mot att uppgifterna utnyttjas eller röjs på ett sådant sätt att skada uppkommer för honom eller henne. I sammanhanget kan nämnas att den lagen är föremål för en översyn. Skyldigheten att lämna ut information som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till immateriella rättigheter bör därför villkoras av att tillverkaren av komponenter eller separata tekniska enheter förbinder sig att hålla informationen konfidentiell. I övrigt bör närmare bestämmelser om vilken information som ska lämnas och i vilken form genomföras av Vägverket.
Skyldigheten för tillverkaren att lämna information påverkar inte möjligheten för tillverkarna att få sina produkter godkända, registrerade eller sålda här. Det torde därför inte finnas några hinder mot att i svensk rätt utvidga denna skyldighet till att även gälla i fråga om fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som omfattas av direktiv 2002/24/EG eller 2003/37/EG eller som har meddelats ett ECE- eller ett nationellt typgodkännande.
5.16. Genomförandebestämmelser och ändringar
Bedömning: Artiklarna 39 och 40 behöver inte genomföras i
svensk rätt
Skälen för bedömningen: Artiklarna 39 och 40 innehåller
bestämmelser om vad kommissionen ska göra i olika avseenden, exempelvis för att genomföra särdirektiv eller förordningar eller för att anta vissa ändringar. Bestämmelserna behöver inte genomföras i svensk rätt.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.17. Utseende och anmälan av tekniska tjänster
5.17.1. Utseende av tekniska tjänster och bedömning av de tekniska tjänsternas kompetens
Förslag: En teknisk tjänst ska anmälas av godkännande-
myndigheten. Till grund för godkännandemyndighetens beslut ska det som huvudregel finnas en bedömningsrapport som upprättats av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) eller av motsvarande behörig myndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bedömningsrapporten ska bifogas ansökan om att bli anmäld som teknisk tjänst. När det gäller tekniska tjänster som är etablerade i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan, i stället för en bedömningsrapport, bifogas ett intyg om ackreditering från ett behörigt ackrediteringsorgan i etableringsstaten. I sådana fall upprättas bedömningsrapporten av godkännandemyndigheten.
SWEDAC ska utöva fortlöpande kontroll av de anmälda tekniska tjänsterna. I fråga om tekniska tjänster som är etablerade utomlands ska dock Vägverket utöva fortlöpande kontroll över att organet uppfyller de krav som ställs. Ett sådant organ ska kunna visa att uppföljningar görs av den behöriga myndigheten i etableringsstaten.
Godkännandemyndigheten eller SWEDAC ska underrätta regeringen om de anser att en anmälan av tekniskt tjänst bör återkallas. Godkännandemyndighetens beslut i fråga om anmälan om tekniska tjänster ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Godkännandemyndigheten bemyndigas att meddela närmare föreskrifter i fråga om organ som ska anmälas som tekniska tjänster. Dessförinnan ska godkännandemyndigheten samråda med SWEDAC.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Även ett provningsorgan som utför provningar som ligger till grund för ECE-typgodkännande ska fortsättningsvis benämnas teknisk tjänst.
Skälen för förslaget och bedömningen
Direktivet
Begreppet ”teknisk tjänst” definieras i artikel 3 som en organisation eller ett organ som har utsetts av en medlemsstats godkännandemyndighet för att som kontrollaboratorium utföra provning eller för att som organ för bedömning av överensstämmelse utföra inledande bedömningar och andra provningar eller inspektioner för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva dessa funktioner.
I artikel 41 anges hur tekniska tjänster ska utses. De tekniska tjänsterna ska, enligt artikel 41.2, själva genomföra eller övervaka de provningar som krävs för godkännande eller de inspektioner som närmare anges i direktivet eller i en rättsakt som förtecknas i en bilaga till direktivet, utom i de fall där alternativa förfaranden särskilt medges. De får inte utföra provningar för vilka de inte vederbörligen har utsetts. I artikel 41.3 anges att de tekniska tjänsterna, beroende på kompetensområde, ska ingå i en eller flera av kategorierna A–D. Enligt artikel 41.4 ska de tekniska tjänsterna uppvisa relevant kompetens, särskild teknisk kunskap och styrkt erfarenhet på de områden som omfattas av direktivet och de rättsakter som förtecknas i en bilaga till direktivet. Vidare ska de tekniska tjänsterna normalt uppfylla vissa närmare angivna standarder. En godkännandemyndighet kan, enligt artikel 41.5, agera som teknisk tjänst. Detsamma gäller, enligt artikel 41.6, en tillverkare eller en underleverantör som handlar i dennes ställe. Av artikel 41.7 följer att de enheter som avses i punkterna 5 och 6 ska uppfylla bestämmelserna i artikeln. I artikel 41.8 anges att andra tekniska tjänster än de som har utsetts i ett tredjeland i enlighet med punkten 6 endast kan anmälas som teknisk tjänst i enlighet med artikel 43 inom ramen
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
för ett bilateralt avtal mellan gemenskapen och det aktuella tredjelandet.
I artikel 42.1 anges att den kompetens som avses i artikel 41 ska bestyrkas genom en bedömningsrapport som upprättas av en behörig myndighet. Med ”behörig myndighet” avses, enligt artikel 3, antingen den godkännande myndigheten eller en utsedd myndighet eller ett ackrediteringsorgan som agerar på dessas vägnar. I bedömningsrapporten kan ett ackrediteringsintyg som utfärdats av ett ackrediteringsorgan ingå. Den bedömning som ligger till grund för bedömningsrapporten ska, enligt artikel 42.2, utföras på ett visst sätt och revideras efter en period på högst tre år. Bedömningsrapporten ska, enligt artikel
42.3, på begäran översändas till kommissionen. I artikel 42.4
anges att den godkännandemyndighet som agerar som teknisk tjänst ska visa att den uppfyller tillämpliga standarder genom dokumentationer av detta. Detta inbegriper en bedömning som ska utföras av bedömare som är oberoende i förhållande till den verksamhet som bedöms. Sådana bedömare kan komma från samma organisation under förutsättning att de är oberoende i förhållande till den personal som utför den verksamhet som är föremål för bedömning. Enligt artikel 42.5 ska en tillverkare eller underleverantör som handlar i dennes ställe och som har utsetts som teknisk tjänst uppfylla de relevanta bestämmelserna i artikeln. Närmare bestämmelser om hur tekniska tjänster ska utses och hur de ska bedömas finns i bilagor till direktivet.
I tillägg 2 till bilaga V i direktivet anges bl.a. att den behöriga myndigheten ska upprätta en plan för förnyad bedömning och övervakning av varje teknisk tjänst så att representativa prov på det område tjänsten utsetts för regelbundet bedöms. När brister i överensstämmelse konstateras under övervakning eller förnyad bedömning ska den behöriga myndigheten fastställa strikta tidsgränser för de korrigerande åtgärder som ska vidtas. Om de korrigerande eller förbättrande åtgärderna inte har vidtagits inom den överenskomna tidsramen eller bedöms otillräckliga ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder, till exempel utföra ytterligare en bedömning eller återkalla tillståndet. Vidare
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
ska den behöriga myndigheten föra register över tekniska tjänster för att visa att kraven för att utses faktiskt har uppfyllts.
Gällande svensk rätt
I 3 kap. 2 § fordonsförordningen anges att ett EG-typgodkännande ska meddelas för en typ av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller de tillämpliga kraven i närmare angivna direktiv. Ett EG-typgodkännande kan meddelas på grundval av provning som har utförts av en teknisk tjänst i enlighet med det tillämpliga direktivet, eller av provning som omfattas av avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land. Begreppet teknisk tjänst definieras i 3 kap. 1 § som en organisation som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion.
När det gäller ECE-typgodkännanden anges i 4 kap. 1 § fordonsförordningen att ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som har utförts av ett provningsorgan i enlighet med det tillämpliga reglementet.
Enligt 5 kap. 5 § fordonsförordningen utförs provning för nationellt typgodkännande av ett besiktningsorgan för det kontrollområde som avses i 4 kap. 2 § fordonslagen, dvs. av något av de tre bolag som för närvarande har monopol på besiktningsverksamhet.
I 11 kap. 17 § anges att Vägverket ska som godkännandemyndighet enligt 3 och 4 kap. fullgöra de uppgifter som Sverige ansvarar för enligt tillämpliga direktiv, avtal om ömsesidigt godkännande och reglementen, samt får meddela föreskrifter för verkställigheten av direktiven och avtalen. I fråga om utseende och anmälan av provningsorgan gäller dock, enligt samma paragraf, att ett provningsorgan (teknisk tjänst) enligt 3 kap. ska utses och anmälas enligt de bestämmelser i lagen om teknisk kontroll som gäller ett organ som ska anmälas enligt 3 § samma lag. Enligt 5 § förordningen om teknisk kontroll är det styrelsen
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) som, efter samråd med berörda sektorsmyndigheter, ska utse de organ som ska anmälas enligt denna bestämmelse. Även provningsorgan enligt 4 kap. ska utses och anmälas av SWEDAC. Närmare föreskrifter om vilka krav som de tekniska tjänsterna ska uppfylla meddelas av SWEDAC.
SWEDAC utövar tillsyn över organ som ska anmälas enligt 3 § lagen om om teknisk kontroll.
SWEDAC:s verksamhet är avgiftsfinansierad.
Anmälan av teknisk tjänst
Enligt det nya ramdirektivet är det godkännandemyndigheten som ska utse en teknisk tjänst. Detta innebär att denna uppgift måste flyttas över från SWEDAC till godkännandemyndigheten. Eftersom det är godkännandemyndigheten som ansvarar för att de utsedda tekniska tjänsterna upprätthåller tillräckligt hög kvalitet bör godkännandemyndigheten också bemyndigas att, efter samråd med SWEDAC, meddela närmare föreskrifter i fråga om organ som ska anmälas som tekniska tjänster.
Upprättande av bedömningsrapporter m.m.
Enligt direktivet är det inte nödvändigt att godkännandemyndigheten upprättar den bedömningsrapport som ska ligga till grund för anmälan av en teknisk tjänst utan detta kan göras av en annan behörig myndighet. Eftersom den tekniska kompetens som behövs för att upprätta sådana bedömningsrapporter finns hos SWEDAC, bör SWEDAC utses som behörig myndighet att göra detta.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
Särskilt om anlitandet av utländska tekniska tjänster
Under arbetets gång har det framförts att det finns en besvärande brist på svenska tekniska tjänster. För närvarande finns det endast fem utsedda tekniska tjänster i Sverige, och antalet har varit konstant under de senaste åren. Om ingenting görs kommer denna brist att bli ännu mer påtaglig när det nya ramdirektivet träder i kraft, eftersom fler fordonsslag kommer att omfattas av möjligheten till helfordonsgodkännande. Det har därför föreslagits att det borde vara möjligt att anlita utländska tekniska tjänster.
Direktivet förutsätter att varje medlemsstat själv anmäler vilka tekniska tjänster som den anlitar för att utföra sådana provningar som kan läggas till grund för ett EGtypgodkännande. Varje medlemsstat ansvarar också för att de tekniska tjänster som den har anmält uppfyller de kompetenskrav etc. som anges i direktivet. Detta innebär att det inte är möjligt för godkännandemyndigheten att till grund för ett EG-typgodkännande lägga provningar som har gjorts av en utländsk teknisk tjänst som inte är anmäld för Sveriges räkning. Däremot finns det ingenting i direktivet som hindrar att Sverige anmäler organ som är etablerade i någon annan medlemsstat. Detta gäller oavsett om organet redan är anmält för någon annan medlemsstats räkning eller inte.
Ett sätt att underlätta för utländska tekniska tjänster att bli utsedda för Sveriges räkning är att inte kräva att en bedömningsrapport i alla lägen ska vara upprättad av SWEDAC, utan att man även kan godta bedömningsrapporter som har upprättats av en behörig myndighet i någon annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det kan i och för sig ifrågasättas om det är förenligt med direktivet att låta godkännandemyndigheten använda sig av utländska bedömningsrapporter. Ett sådant förfarande innebär ju att godkännandemyndigheten avhänder sig en viss del av kontrollen över kvaliteten på de tekniska tjänsterna. Å andra sidan får man utgå från att även utländska behöriga myndigheter har den kompetens som krävs för att kunna göra en riktig bedömning av ett organ som ansöker
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
om att få bli teknisk tjänst. De krav som ett organ ska uppfylla för att bli anmäld som teknisk tjänst är dessutom fastslagna i direktivet, och är alltså desamma inom hela EES. Principerna om fri rörlighet och ömsesidigt godkännande talar för att det borde vara möjligt att förlita sig på en utländsk bedömningsrapport. Under alla förhållanden borde man från EU:s sida knappast ha någonting emot om Sverige förhåller sig på detta sätt.
I de fall det inte finns någon bedömningsrapport från någon annan medlemsstat att tillgå, får en sådan i stället upprättas i Sverige. Om det finns ett intyg om ackreditering som har upprättats av ett behörigt ackrediteringsorgan, bör ett sådant kunna utgöra stommen i en bedömningsrapport som godkännandemyndigheten själv upprättar efter nödvändiga kontakter med det sökande organet. Finns det inte heller något intyg om ackreditering bör ett utländskt organs ansökan om att bli anmäld som teknisk tjänst behandlas på samma sätt när det gäller organ som är etablerade i Sverige.
Närmare om förfarandet vid anmälan om teknisk tjänst
Enligt förslaget ska alltså, som huvudregel, SWEDAC upprätta bedömningsrapporter, medan godkännandemyndigheten ska utse och anmäla den tekniska tjänsten. Man kan tänka sig olika varianter på hur detta rent praktiskt ska gå till. En möjlighet, som för sökanden möjligen skulle framstå som enklast, vore att ansökan om att utses som teknisk tjänst lämnas till en av myndigheterna och att den myndigheten sedan sköter alla kontakter med den andra myndigheten. En sådan ordning skulle emellertid medföra vissa praktiska problem, inte minst i fråga om hur avgifter ska betalas till de olika inblandade myndigheterna. Därför föreslås att myndigheternas verksamheter hålls helt åtskilda. Sökanden får alltså först vända sig till SWEDAC och begära att få bli bedömd (om vederbörande inte redan har en utländsk bedömningsrapport som kan godtas alternativt ett utländskt intyg om ackreditering) och därefter till god-
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
kännandemyndigheten med en ansökan om att bli anmäld som teknisk tjänst. Avgift betalas, precis som tidigare, till SWEDAC för den del av arbetet som SWEDAC utför. Godkännandemyndighetens hantering av ärendet bör också vara avgiftsfinansierad. Avgiften betalas på vanligt sätt av sökanden själv i samband med ansökan.
Tillsynen av anmälda tekniska tjänster
Skrivningen i direktivet att det är den behöriga myndigheten som ska utföra förnyad bedömning och övervakning av anmälda tekniska tjänster torde i och för sig inte innebära att det för svenskt vidkommande måste vara SWEDAC som gör detta. Även godkännandemyndigheten själv kan ju vara behörig myndighet, och det torde stå medlemsstaterna fritt att välja om en annan myndighet ska vara behörig i alla avseenden som är möjliga enligt direktivet eller endast i vissa delar.
Det får emellertid anses vara en lämplig ordning att den kontinuerliga tillsynen av tekniska tjänster även fortsättningsvis utförs av SWEDAC. När det gäller återkallelser av anmälningar är det idag regeringen som gör detta, efter anmälan från SWEDAC. Detta strider i och för sig formellt mot direktivet, men å andra sidan torde det inte finnas några invändningar mot att den högsta beslutande myndigheten inom en medlemsstat fattar den här typen av beslut. Den nuvarande ordningen i detta avseende bör bestå. Dock bör även Vägverket, såsom godkännandemyndighet, vara skyldigt att göra en anmälan till regeringen om verket upptäcker brister hos de tekniska tjänsterna.
När det gäller tekniska tjänster som har anmälts för Sveriges räkning och som är etablerade utomlands bör den fortlöpande kontrollen utövas av godkännandemyndigheten. Man kan då i och för sig tänka sig att godkännandemyndigheten gör vissa uppföljningar på plats. Detta måste emellertid bygga på frivillighet från det anmälda organets sida, eftersom svenska myndigheter inte kan ägna sig åt myndighetsutövning utanför
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
svenskt territorium. Däremot bör man kunna ålägga det utländska organet att med jämna mellanrum visa att den inhemska behöriga myndigheten genomför uppföljningar av ackrediteringen alternativt att de blir bedömda på nytt i etableringsstaten enligt direktivet.
Mopeder, motorcyklar och traktorer
Av praktiska skäl bör samma ordning gälla vid anmälan av tekniska tjänster som utför provningar som ligger till grund för EG-typgodkännande av mopeder, motorcyklar och traktorer. Direktiv 2002/24/EG och 2003/37/EG innehåller inte något hinder mot detta.
ECE-typgodkännande och nationellt typgodkännande
Av praktiska skäl bör samma ordning gälla vid anmälan av provningsorgan som utför provningar som ligger till grund för ECE-typgodkännande. ECE-regelverket innehåller inte något hinder mot detta. Även sådana provningsorgan bör fortsättningsvis benämnas tekniska tjänster.
När det däremot gäller nationella typgodkännanden så avviker de redan idag från vad som gäller för EG- respektive ECEtypgodkännande, eftersom provningar utförs av ett besiktningsorgan. Det finns i nuläget inte anledning att föreslå förändringar i detta avseende.
Författningstekniska frågor
Den föreslagna ordningen innebär ett avsteg från vad som gäller enligt förordningen om teknisk kontroll. Visserligen kan regeringen utan vidare genom en förordning besluta om avvikelser från sina egna förordningar, men för tydlighetens skull föreslås
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
att en ny paragraf tas in i förordningen om teknisk kontroll, i vilken anges att bestämmelserna i 2–7 §§ inte gäller om någonting annat föreskrivs i någon annan förordning.
Nästa fråga är var den nya regleringen bör tas in. En möjlighet är naturligtvis att föra in den i fordonsförordningen, men bedömningen är att bestämmelserna passar mindre väl in där, eftersom bemyndigandet till regeringen inte kommer från fordonslagen utan från lagen om teknisk kontroll. Ett alternativ är i stället att skapa en helt ny förordning om anmälan av tekniska tjänster. En justering i fordonsförordningen krävs också.
5.17.2. Anmälningsförfaranden
Bedömning: Bestämmelserna i artikel 43 bör genomföras av
behörig myndighet (idag Vägverket).
Skälen för bedömningen: Artikel 43 innehåller bestämmelser
av administrativ karaktär om hur en anmälan av en teknisk tjänst ska gå till. Dessa bör genomföras av Vägverket.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
5.18. Slutbestämmelser
5.18.1. Övergångsbestämmelser
Bedömning: Nationella typgodkännanden för de fordonsslag
som omfattas av direktivet bör kunna meddelas så länge som direktivet så medger. Godkännande genom registeringsbesiktning bör finnas kvar som ett alternativ till enskilt godkännande under en tvåårsperiod. Närmare bestämmelser om vilka tekniska krav som ska uppfyllas för nationellt typgodkännande och för godkännande genom registreringsbesiktning efter den 29 april 2009 bör återfinnas i behörig myndighets (idag Vägverket) föreskrifter.
Artikel 44.2–44.4 behöver inte införlivas i svensk rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 44.1 anges att fram till
dess att nödvändiga ändringar av detta direktiv görs för att inkludera fordon som ännu inte omfattas av det, eller för att fullborda de administrativa och tekniska bestämmelser som rör typgodkännande av fordon i andra kategorier än M1 som tillverkas i små serier, och för att fastställa harmoniserade administrativa och tekniska bestämmelser för förfarandet vid enskilda godkännanden samt i avvaktan på att övergångsperioderna enligt artikel 45 löper ut, ska medlemsstaterna fortsätta att bevilja nationella godkännanden för dessa fordon, förutsatt att dessa godkännanden grundar sig på de harmoniserade tekniska krav som anges i detta direktiv.
I artikel 44.2 anges att efter ansökan av tillverkaren, eller av fordonsägaren när det gäller enskilt godkännande, och när den information som krävs lämnats in, ska den aktuella medlemsstaten fullständiga och utfärda typgodkännandeintyget eller intyget om enskilt godkännande. Intyget ska utfärdas till sökanden.
Om ett visst fordon som omfattas av enskilt godkännande ska registreras i en annan medlemsstat, får, enligt artikel 44.3,
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
denna medlemsstat begära av den godkännandemyndighet som har utfärdat det enskilda godkännandet att den lämnar ytterligare uppgifter som i detalj anger vilka tekniska krav som fordonet uppfyller.
I artikel 44.4 slutligen anges att i avvaktan på harmoniseringen av medlemsstaternas registrerings- och skattesystem för de fordon som omfattas av detta direktiv, får medlemsstaterna använda nationella kodsystem för att underlätta registrering och beskattning inom deras territorium. För detta ändamål får medlemsstaterna dela in versioner i mindre enheter, förutsatt att det system som används för indelning uttryckligen anges i det tekniska underlaget eller kan härledas genom en enkel beräkning.
I artikel 45 (se avsnitt 5.18.2 nedan) anges vid vilka tidpunkter EG-typgodkännande ska börja tillämpas för olika fordonstyper. Innebörden av artikel 44.1 är att fram till dessa tidpunkter får medlemsstaterna fortsätta att godkänna fordon nationellt. En förutsättning är dock att godkännandena grundar sig på de harmoniserade tekniska krav som anges i direktivet. De harmoniserade tekniska kraven börjar således gälla den dag då direktivet ska börja tillämpas, dvs. den 29 april 2009 (se artikel 48), medan förfarandereglerna inte behöver börja tillämpas förrän vid senare tidpunkter. Detta innebär att det under en övergångsperiod är tillåtet för medlemsstaterna att tillämpa parallella system för godkännande av fordon – dels det system som slås fast i det nya ramdirektivet, dels det hittills gällande nationella systemet. Något krav på att medlemsstaterna ska behålla sina nationella godkännanden under en viss tid finns dock inte i direktivet.
Från branschens sida har det i olika sammanhang framförts starka önskemål om att det nuvarande systemet med nationella typgodkännanden och registreringsbesiktningar behålls så länge som möjligt. Motivet för detta är framför allt en oro för att det nya systemet inte kommer att fungera så väl under en inledningsperiod, och att det därför måste finnas en möjlighet för industrin att få sina fordon godkända på ett smidigt och väl inarbetat sätt.
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
När det gäller typgodkännanden finns det, såvitt kan bedömas, inte några egentliga olägenheter med att acceptera nationella godkännanden så länge som direktivet tillåter. Sluttiderna för detta är klart och tydligt angivna i direktivet. Även om förfarandet med nationellt typgodkännande skiljer sig något från det med EG-typgodkännande så är detta knappast ägnat att medföra några större problem. När det gäller godkännande av enstaka fordon är situationen emellertid en annan. Att systemet med enskilt godkännande av fordon genom registreringsbesiktning behålls under en viss övergångsperiod förefaller i och för sig vara rimligt. Samtidigt kan man konstatera att det finns en risk för att dessa båda kontrollformer blandas ihop, och att detta leder till viss förvirring. Detta kan förväntas vara ett problem särskilt för privatpersoner och mindre företag. Till skillnad från när det gäller typgodkännanden är det nämligen inte bara större fordonstillverkare som behöver få enstaka fordon godkända. En annan aspekt är att det finns ett förslag som innebär att besiktningsmarknaden omregleras, se avsnitt 5.1.5 ovan. Om registreringsbesiktning respektive provning inför enskilt godkännande i framtiden kommer att få utföras av andra än de nuvarande monopolisterna framstår det som mindre lämpligt om det för ett och samma fordonsslag finns två alternativa former för godkännande av enstaka fordon. En sådan ordning skulle kunna leda till svårigheter för de nya marknadsaktörerna, men också för konsumenterna som i ett sådant läge måste ges rimliga chanser att jämföra olika besiktningsorgans erbjudanden med varandra. Av den anledningen bör möjligheten att få enstaka nya fordon godkända genom registreringsbesiktning i stället för genom enskilt godkännande begränsas i tiden. En rimlig tidsperiod kan vara två år från det att direktivet börjar tillämpas, med reservation för att en annan bedömning kan komma att göras om det beslutas att en omreglering av besiktningsmarknaden ska göras från en viss annan tidpunkt.
Hur övergångsbestämmelserna bör utformas behandlas mer i detalj i nästa avsnitt. Närmare bestämmelser om vilka tekniska krav som ska uppfyllas för nationellt typgodkännande och för
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
godkännande genom registreringsbesiktning efter den 29 april 2009 bör återfinnas i Vägverkets föreskrifter.
I övrigt krävs inga åtgärder för att införliva artikel 44 i svensk rätt.
5.18.2. Tidpunkter för tillämpning av EG-typgodkännanden
Förslag: EG-typgodkännande och enskilt godkännande enligt
direktivet ska kunna meddelas från och med den 29 april 2009. Enstaka fordon ska kunna godkännas genom registreringsbesiktning till den 2 maj 2011. Behörig myndighet (idag Vägverket) bemyndigas att meddela föreskrifter om att nationellt typgodkännande under en övergångsperiod ska kunna meddelas även för andra fordonstyper än de som anges i den föreslagna nya 5 kap. 1 a § fordonsförordningen.
Skälen för förslaget
Direktivet
Följande tabell i bilaga XIX till direktivet illustrerar vilken tidtabell som gäller för genomförande av direktivet när det gäller typgodkännande.
Datum för tillämpning
Berörda kategorier
Nya fordonstyper, frivilligt
Nya fordonstyper, obligatoriskt
Befintliga fordonstyper, obligatoriskt
M1 –
1
2009-10-29 –
1
Fordon avsedda för särskilda ändamål i kategori M1
2009-04-29 2011-04-29 2011-10-29
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
Icke färdigbyggda och färdigbyggda fordon i kategori N1
2009-04-29 2010-10-29 2011-10-29
Etappvis färdigbyggda fordon i kategori N1
2009-04-29 2011-10-29 2013-04-29
Icke färdigbyggda och färdigbyggda fordon i kategorierna N2, N3, O1, O2, O3 och O4
2009-04-29 2010-10-29 2012-10-29
Icke färdigbyggda och färdigbyggda fordon i kategorierna M2 och M3
2009-04-29 2009-04-2922010-10-29
Fordon avsedda för särskilda ändamål i kategorierna N1, N2, N3, M2, M3, O1, O2, O3 och O4
2009-04-29 2012-10-29 2014-10-29
Etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna N2 och N3
2009-04-29 2012-10-29 2014-10-29
Etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna M2 och M3
2009-04-29 2010-04-2922011-10-29
Etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna O1, O2, O3 och O4
2009-04-29 2011-10-2932013-10-293
1 Ej tillämpligt. 2 När det gäller tillämpningen av artikel 45.4 senareläggs detta datum med tolv månader. 3 I den svenska versionen av direktivet har datumet 2010-10-29 angetts. Detta är felaktigt.
I artikel 45 anges från vilka tidpunkter medlemsstaterna får respektive ska bevilja EG-typgodkännande för olika fordonstyper. EG-typgodkännande ska beviljas för nya fordonstyper från och med de datum som anges i tabellen. På tillverkarens
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
begäran får dock medlemsstaterna bevilja EG-typgodkännande för nya fordonstyper redan från och med den 29 april 2009. Fram till de datum som anges i den fjärde kolumnen ska artikel 26.1 (krav på EG-typgodkännande för registrering, försäljning och ibruktagande) inte tillämpas på nya fordon som har blivit nationellt godkända före de datum som anges i tredje kolumnen eller som inte var godkända. På tillverkarens begäran och fram till de datum som anges i tredje kolumnen på raderna 6 och 9 ska medlemsstaterna fortsätta att bevilja nationella typgodkännanden som ett alternativ till EG-typgodkännande för fordon i kategori M2 och M3, under förutsättning att dessa fordon, deras system, komponenter och separata tekniska enheter har typgodkänts. Direktivet upphäver inte några EGtypgodkännanden för fordon av kategori M1 som har beviljats före den 29 april 2009, och det hindrar inte heller att sådana godkännanden utvidgas. När det gäller EG-typgodkännanden av nya typer av system, komponenter eller separata tekniska enheter ska medlemsstaterna tillämpa direktivet från och med den 29 april 2009. Direktivet upphäver dock inga EG-typgodkännanden för system, komponenter eller separata tekniska enheter som beviljats före den 29 april 2009, och det hindrar inte heller att sådana godkännanden utvidgas.
Hur bör tidpunkterna för direktivets tillämpning regleras i svensk rätt?
Som angetts i avsnitt 5.18.1 ovan bör nationella typgodkännanden för de fordonsslag som omfattas av direktivet kunna meddelas så länge som direktivet medger. Samtidigt är det viktigt att det blir möjligt för den som så önskar att godkänna fordon enligt det nya direktivet så snart som möjligt. Mot bakgrund av detta bör ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kunna utformas på följande sätt.
I 3 kap. 3 § fordonsförordningen har föreslagits en utvidgning, så att förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för samtliga EG-motorfordon och släpvagnar till
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
sådana fordon och inte bara, som är fallet idag, för fordon av kategori M1 som har en inre förbränningsmotor. Den nya lydelsen kan träda i kraft direkt den 29 april 2009, eftersom den i sig inte anger att EG-typgodkännande är obligatoriskt för vissa typer av fordon. Även övriga bestämmelser om EGtypgodkännande kan träda i kraft omedelbart. Detsamma gäller de nya bestämmelserna om enskilt godkännande i 5 a kap.
I den föreslagna nya 5 kap. 1 a § fordonsförordningen anges vissa inskränkningar i möjligheten att få ett nationellt typgodkännande. Nationellt typgodkännande ska nämligen inte kunna meddelas för fordon för vilka godkännande enligt det nya ramdirektivet är obligatoriskt. Under de övergångstider som anges i bilaga XIX bör dock nationellt typgodkännande kunna meddelas. Detta bör lämpligen kunna regleras i Vägverkets föreskrifter, om Vägverket bemyndigas att meddela föreskrifter härom.
I den föreslagna nya 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister anges dels att nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som huvudregel inte får registreras om de inte omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande, dels vilka generella undantag som gäller från denna huvudregel. Därutöver bör det övergångsvis även vara möjligt att registrera fordon som har godkänts nationellt. När det gäller fordon med nationellt typgodkännande utgör den föreslagna skrivningen inte något problem. Möjligheten att meddela nationellt typgodkännande kommer att framgå av ovan nämnda bestämmelser i fordonsförordningen och Vägverkets föreskrifter. Emellertid bör det även vara möjligt att fram till den 2 maj 2011 kunna registrera fordon som godkänns vid en registreringsbesiktning. I praktiken innebär detta att det inte kommer att finnas något egentligt krav på att fordon ska vara godkända enligt direktivet förrän den 2 maj 2011, jfr resonemanget om nuvarande 6 kap. 7 § andra stycket i avsnitt 5.12.2 ovan. Det bör därför i ikraftträdandebestämmelserna anges att 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister träder i kraft först detta datum. Detsamma gäller
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
5.18.3. Sanktioner
Förslag:11 kap. 1 § fordonsförordningen utvidgas till att
även gälla den som lämnar oriktig uppgift i en ansökan om enskilt godkännande.
Godkännandemyndigheten ska kunna förelägga en tillverkare att fullgöra sina skyldigheter att lämna information till användare och till vissa andra tillverkare. Ett sådant föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt, och ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Vägverket ska dessutom kunna förelägga den som säljer fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller andra fordonstillbehör i strid mot förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m. att upphöra med detta. Även ett sådant föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt, och ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Skälen för förslaget:
Direktivet
Enligt artikel 46 ska medlemsstaterna fastställa de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv, och framförallt av de förbud som ingår i eller är en följd av artikel 31 (angående försäljning och ibruktagande av delar eller utrustning som kan utgöra en betydande risk för den korrekta funktionen av nödvändiga system) och i de rättsakter som förtecknas i en bilaga till direktivet, och ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dem. Sank-
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
tionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 29 april 2009 samt alla senare ändringar av bestämmelserna så snart som möjligt.
Vilka sanktioner finns och bör finnas i svensk rätt?
I 11 kap. 1 § fordonsförordningen finns en straffbestämmelse för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande, i ett intyg om överensstämmelse eller i ett typintyg, i ett typgodkännandemärke eller motsvarande märke eller i samband med registreringsbesiktning eller mopedbesiktning. Den bestämmelsen bör utvidgas till att även gälla den som lämnar oriktig uppgift i en ansökan om enskilt godkännande.
I 11 kap. 2 § stadgas om straff för den som i andra fall än som avses i 1 § bryter mot vissa bestämmelser i fråga om EG-typgodkännande, ECE-typgodkännande och nationellt typgodkännande. Det handlar exempelvis om att underlåta att utfärda intyg om överensstämmelse i enlighet med gällande mallar eller att inte anmäla vissa förändrade förhållanden till godkännandemyndigheten. Det saknas skäl att göra några förändringar när det gäller detta. Vidare kan det konstateras att de föreslagna nya bestämmelserna om enskilt godkännande inte är sådana att det finns skäl att införa straffansvar för den som bryter mot dessa.
Övriga bestämmelser om straffansvar i 11 kap. fordonsförordningen berörs över huvud taget inte av det nya ramdirektivet.
Även i förordningen om vägtrafikregister finns vissa straffbestämmelser. Av dessa är det dock bara en, nämligen 17 kap. 4 §, som har någon relevans i detta sammanhang. Den bestämmelsen stadgar om straff för den som vid en ansökan eller anmälan enligt förordningen uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift, om det inte föreskrivs straff för
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
gärningen i brottsbalken. Det saknas anledning att göra några ändringar i detta avseende.
I övrigt bör det övervägas om det bör införas straffansvar eller någon annan form av sanktioner även vid överträdelse av andra bestämmelser i fordonslagstiftningen. Det är framför allt två typer av överträdelser som är av intresse här, nämligen dels tillverkares underlåtenhet att fullgöra vissa skyldigheter, dels försäljares brott mot förbud att sälja vissa fordon och fordonstillbehör.
När det gäller tillverkarens skyldigheter kan det till en början konstateras att de i de allra flesta fall är mer eller mindre självreglerande. Om han eller hon inte medverkar på föreskrivet sätt under ansökningsförfarandet kan detta leda till att en ansökan om typgodkännande inte bifalls. Det saknas anledning att därutöver lägga på ett straffansvar. Även när det gäller tillverkarens skyldigheter efter det att ett typgodkännande har meddelats så har det inte framkommit någonting som tyder på att det rent generellt skulle finnas något behov av att kunna ålägga tillverkaren ett straffansvar. Att samarbeta med godkännandemyndigheten ligger i allmänhet i tillverkarens eget intresse, och skulle så undantagsvis inte vara fallet har godkännandemyndigheten en lagstadgad rätt till tillträde till en fabrik eller en annan anläggning för att där göra nödvändiga undersökningar. I vissa fall kan det sedan bli fråga om att återkalla godkännandet.
Det finns emellertid en särskild skyldighet där tillverkaren kan ha ett så starkt intresse av att inte uppfylla sin skyldighet att det kan vara motiverat att införa någon form av påtryckningsmedel, och det gäller den föreslagna nya skyldigheten att lämna information till användare och till vissa andra tillverkare, se avsnitt 5.15 ovan. Det kan emellertid ifrågasättas om det är ändamålsenligt med ett straff för den som bryter mot dessa bestämmelser. Tillverkaren är praktiskt taget alltid en juridisk person, där det kan vara svårt att utreda om det är någon enskild individ, och i så fall vem, som bör få bära det straffrättsliga ansvaret. Dessutom skulle det, vid en jämförelse med andra liknande brott, knappast vara aktuellt med någonting annat än
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
ett bötesstraff, vilket inte skulle vara en särskilt kännbar påföljd i sammanhanget. I stället bör godkännandemyndigheten vid vite kunna förelägga tillverkaren att fullgöra sina skyldigheter i dessa avseenden. En bestämmelse med denna innebörd bör föras in i fordonslagen.
Samma resonemang kan tillämpas när det gäller brott mot förbud att sälja fordon och fordonsdelar m.m. enligt den föreslagna nya förordningen om detta, se avsnitt 5.12.4. Även här kan det finnas ett kraftigt ekonomiskt incitament att strunta i bestämmelserna, och även här finns motsvarande komplikationer i att införa ett straffansvar. Vägverket bör i stället vid vite kunna förelägga den som säljer förbjudna varor att upphöra med detta. Den föreslagna nya förordningen förbjuder även ibruktagande av fordonsdelar i vissa fall. Här handlar det emellertid i allmänhet om privatpersoner som sällan eller aldrig kan förväntas ha någon kännedom om vilka regler som gäller för att vissa produkter ska få saluföras utan som normalt bör kunna utgå från att produkter som säljs på marknaden är tillåtna att använda. Det förefaller inte rimligt att införa någon form av sanktioner mot dessa personer.
5.18.4. Bedömning
Bedömning: Artikel 47 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: I artikel 47 anges att
medlemsstaterna senast den 29 april 2011 ska underrätta kommissionen om tillämpningen av de typgodkännandeförfaranden som föreskrivs i direktivet, och särskilt om tillämpningen av det etappvisa förfarandet. Vidare anges vilka åtgärder kommissionen ska vidta med anledning av dessa rapporter. Artikeln behöver inte genomföras i svensk rätt.
Genomförandet av det nya ramdirektivet Ds 2008:8
5.18.5. Införlivande
Förslag: De författningsförslag som läggs fram i denna
promemoria ska, med de avvikelser som anges i avsnitt 5.18.2, träda i kraft den 29 april 2009.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 48 ska medlemsstaterna
före den 29 april 2009 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att iaktta ändringarna i sak i detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 29 april 2009. Vidare anges att dessa bestämmelser ska innehålla en hänvisning till direktivet eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävts genom det nya ramdirektivet ska anses som hänvisningar till det nya ramdirektivet. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av direktivet.
Bortsett från de särskilda övergångsregler som närmare har behandlats i avsnitt 5.18.2 ovan ska alltså de bestämmelser som antas för att genomföra direktivet träda i kraft den 29 april 2009.
Att, som direktivet anger, införa en generell bestämmelse som anger att alla hänvisningar till det gamla ramdirektivet fortsättningsvis ska avse det nya ramdirektivet framstår inte som särskilt lämpligt. I vissa fall är det tvärtom nödvändigt att låta en hänvisning till det gamla ramdirektivet stå kvar, exempelvis när det gäller bestämmelser som endast ska tillämpas på fordon som redan har godkänts enligt detta direktiv. En bättre lösning är i stället att gå igenom samtliga bestämmelser i svensk rätt som innehåller hänvisningar till det gamla ramdirektivet, och för var och en av dem särskilt överväga om hänvisningen ska bytas ut eller inte. Utöver de bestämmelser i fordonslagstiftningen som redan har behandlats finns hänvisningar till det gamla ramdirektivet i lagen om motorfordons avgasrening och motor-
Ds 2008:8 Genomförandet av det nya ramdirektivet
bränslen, förordningen om motorfordons avgasrening och förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 6.2 nedan.
I övrigt innehåller artikel 48 inte några materiella bestämmelser som behöver genomföras i svensk rätt, utan endast anvisningar till medlemsstaterna om hur genomförandet ska gå till.
5.18.6. Upphävande
Bedömning: Artikel 49 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: Artikel 49 anger att det gamla ram-
direktivet ska upphöra att gälla från och med den 29 april 2009 och att hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det nya ramdirektivet. Bestämmelsen behöver inte genomföras i svensk rätt.
5.18.7. Ikraftträdande
Bedömning: Artikel 50 behöver inte genomföras i svensk
rätt.
Skälen för bedömningen: Artikel 50 anger när direktivet
träder i kraft. Den bestämmelsen behöver inte genomföras i svensk rätt.
6. Övriga överväganden och förslag
6.1. Inledning
I följande avsnitt behandlas vissa frågor som inte är omedelbart kopplade till någon specifik artikel i det nya ramdirektivet, men som ändå har ansetts lämpliga att ta upp i detta sammanhang. Det handlar för det första om rena följdändringar, nämligen ändringar i lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen, förordningen om motorfordons avgasrening och förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar (avsnitt 6.2). För det andra behövs vissa ändringar för att motverka eventuella negativa effekter av att mobilkranar som godkänns enligt det nya ramdirektivet kommer att registreras som lastbilar (avsnitt 6.3). För det tredje aktualiseras frågor om vissa avgifter (avsnitt 6.4). Slutligen finns ett antal frågor som i och för sig inte har omedelbar anknytning till det nya ramdirektivet men som ändå är naturliga att i vart fall beröra här. Hit hör frågor som rör besiktningsformen lämplighetsbesiktning (avsnitt 6.5), vilka regler som bör gälla vid import av begagnade fordon (avsnitt 6.6), vad som bör avses med en yrkesmässig fordonstillverkare (avsnitt 6.7) och frågor om överklagande av vissa beslut enligt förordningen om vägtrafikregister (avsnitt 6.8).
Övriga överväganden
6.2. Följdändringar i avgaslagstiftningen m.m.
Förslag: Definitionen av ”ramdirektiv” i lagen om motor-
fordons avgasrening och motorbränslen kompletterats med det nya ramdirektivet. Definitionen av ”tillverkare” utvidgas till att även avse den som tillverkaren har utsett som sin företrädare.
I förordningen om motorfordons avgasrening läggs det nya ramdirektivet till i listan med definitioner. Definitionen av ”ersättningskatalysator” kompletteras. En ersättningskatalysator ska antingen vara godkänd som en separat teknisk enhet enligt det gamla ramdirektivet eller kunna godkännas som en sådan enligt det nya ramdirektivet eller direktiv 2002/24/EG. Vissa följdändringar görs i bilaga 1 till förordningen.
Exemplifieringen i 6 § andra stycket förordningen om producentansvar för bilar justeras så att hänvisningen i stället görs till det nya ramdirektivet.
Skälen för förslaget: Både lagen om motorfordons
avgasrening och motorbränslen och förordningen om motorfordons avgasrening hänvisar till bestämmelser i det gamla ramdirektivet. Dessa hänvisningar måste kompletteras med det nya ramdirektivet. Därutöver behöver ett par smärre justeringar göras i avgaslagstiftningen. För det första bör definitionen av ”tillverkare” i 2 § lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen, på motsvarande sätt som i fordonslagstiftningen, utvidgas till att även avse den som i direktivet benämns ”tillverkarens företrädare”, se avsnitt 5.3.2 ovan. För det andra behöver definitionen av ”ersättningskatalysator” i 2 § förordningen om motorfordons avgasrening justeras. Enligt nuvarande lydelse ska en ersättningskatalysator kunna godkännas som en separat teknisk enhet enligt direktiv 70/156/EEG eller 2002/24/EG. Här måste det nya ramdirektivet läggas till. När det nya ramdirektivet börjar tillämpas kommer nya
Ds 2008:8 Övriga överväganden
ersättningskatalysatorer inte att kunna godkännas enligt det gamla direktivet. Däremot kommer det alltjämt att finnas ersättningskatalysatorer som redan har blivit godkända enligt detta. Därför bör skrivningen modifieras något, så att en ersättningskatalysator kan godkännas eller vara godkänd enligt något av de angivna direktiven.
I förordningen om producentansvar för bilar anges i 6 § att producenten ska se till att minst en viss procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns, varav minst en något lägre procentandel av bilens vikt ska utgöras av återanvändning eller materialåtervinning. Detta gäller dock inte, enligt andra stycket, bilar som har särskilda karosseriarrangemang eller särskild utrustning för att kunna användas för särskilda transportuppgifter, såsom campingbilar, ambulanser, begravningsbilar eller andra bilar avsedda för särskilda ändamål i enlighet med punkten 5 i bilaga II till det gamla ramdirektivet. Hänvisningen till det gamla ramdirektivet bör bytas ut mot en hänvisning till punkten A 5 i bilaga II till det nya ramdirektivet. Den tidigare hänvisningen behöver inte finnas kvar parallellt, eftersom det endast är fråga om en exemplifiering.
Övriga överväganden
6.3. Överväganden och förslag med anledning av en ny klassificering av mobilkranar
Förslag: Med ”mobilkran” avses ett motordrivet fordon, som
inte är utrustat för godstransporter och som är försett med en kran med en lyftkapacitet av minst tio ton eller, i fråga om tornsvängkranar, minst fyra ton. En mobilkran kan vara antingen en tung lastbil eller ett motorredskap klass I. En definition med denna innebörd förs in i lagen om vägtrafikdefinitioner.
Vägtrafikskattelagen ändras, så att lastbilar som är inrättade som mobilkranar beskattas på samma sätt som idag gäller för motorredskap som inte tillhör skatteklass I eller II.
Överlastavgift ska inte utgå för lastbilar som är inrättade som mobilkranar.
Kontrollbesiktning av lastbilar som är inrättade som mobilkranar ska ske med samma intervall som gäller för motorredskap klass I.
Bedömning: Nya mobilkranar som godkänns enligt
direktivet kommer att registreras som tunga lastbilar. De trafikregler, behörighetsregler och regler om behöriga besiktningsorgan som gäller för tunga lastbilar kommer då att bli tillämpliga även för sådana mobilkranar.
Skälen för förslaget och bedömningen
Allmänt
Som framgått av den tidigare framställningen tillämpas direktivet på fordon som tillhör något av de EG-rättsliga fordonskategorierna M, N och O, vilket något förenklat motsvarar de svenska fordonskategorierna personbilar och bussar, lastbilar respektive släpvagnar. De flesta av de fordon som är aktuella att helfordonsgodkänna enligt direktivet registreras redan i Sverige
Ds 2008:8 Övriga överväganden
på ett sätt som motsvarar de EG-rättliga definitionerna, och kommer att göra det oavsett om de är godkända enligt direktivet eller inte. För en kategori av fordon är situationen emellertid en annan, nämligen för mobilkranar.
Vilket fordonsslag en mobilkran ska hänföras till är av stor betydelse i flera olika avseenden, bl.a. i fråga om behörighetskrav, fordonsskatt och överlastavgift. Enligt de gällande svenska fordonsdefinitionerna kan en mobilkran vara antingen en tung lastbil eller ett motorredskap klass I. I praktiken är emellertid mobilkranar praktiskt taget uteslutande registrerade som motorredskap klass I.
Mobilkranar omfattas av det nya fordonsdirektivet. Helfordonsgodkännande enligt direktivet kommer som huvudregel att bli obligatoriskt för nya mobilkranar från och med den 29 oktober 2014. Mobilkranar som godkänns enligt direktivet kommer att hänföras till fordonskategori N3 med karosserikoden SF. I enlighet med vad som angetts i avsnitt 5.2.3 ovan bör utgångspunkten vara att ett sådant fordon ska registreras som en lastbil. Det bör observeras att en mobilkran aldrig kan komma att vara registrerad som en lätt lastbil, eftersom de alltid har en totalvikt som överstiger 3,5 ton.
Trafikregler
I 4 kap. 20 § trafikförordningen (1998:1276) anges vilka högsta tillåtna hastigheter som är tillåtna vid färd på väg med vissa motordrivna fordon och fordonskombinationer. Tung lastbil får inte föras med högre hastighet än 80 kilometer i timmen. På motorvägar eller motortrafikleder får tung lastbil dock föras i 90 kilometer i timmen. Tung terrängvagn och motorredskap klass I får inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Om det har kopplats ytterligare fordon till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en tung terrängvagn gäller särskilda bestämmelser.
Övriga överväganden
I 4 kap. 12 § trafikförordningen och i bilagor till förordningen anges vilka värden som inte får överskridas i fråga om axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck och bruttovikt. Motorredskap klass I som är inrättade som mobilkranar överskrider i regel dessa värden. Vägverket får dock föreskriva att fordon eller fordonståg får framföras trots att dessa värden överskrids. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. Vidare får, enligt 13 kap. 3 §, en kommun i enskilda fall medge undantag. Om undantaget rör mer än en kommun är det i stället den statliga väghållningsmyndigheten i den region där färden påbörjas som får medge undantag. Ett undantag villkoras normalt av att fordonet inte får framföras snabbare än i en viss angiven hastighet.
När mobilkranar i framtiden registreras som lastbilar i stället för som motorredskap klass I kommer de formellt att få framföras i högre hastigheter än vad som nu är fallet. Detta saknar emellertid i praktiken betydelse, eftersom de regelmässigt p.g.a. sin vikt är föremål för ett dispensförfarande, varvid särskilda villkor om bl.a. hastighet anges. Av den anledningen finns det inte skäl att i nuläget föreslå några ändringar i 4 kap. 20 § trafikförordningen.
Även i övrigt kommer sådana trafikregler som gäller för lastbilar att bli tillämpliga för mobilkranar. Exempelvis kommer mobilkranar som är registrerade som lastbilar att omfattas av lokala trafikföreskrifter som förbjuder trafik med lastbil på vissa vägar. Ett annat regelpaket som blir tillämpligt är det rörande miljözoner i 4 kap.22–24 §§trafikförordningen.
Behörighetsregler
För att få framföra ett motorredskap klass I räcker det, enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488), med förarbehörighet B, oavsett hur tungt fordonet är. För att få framföra en tung lastbil
Ds 2008:8 Övriga överväganden
krävs emellertid förarbehörighet C. Formellt sett innebär detta att behörighetskraven på att få framföra mobilkranar skärps om de börjar klassificeras som lastbilar i stället för som motorredskap klass I. Detta bedöms dock inte utgöra något problem. I samband med att dispens från bestämmelserna i 4 kap. 12 § trafikförordningen medges (se ovan) krävs nämligen redan idag normalt att föraren av fordonet ska ha körkort med förarbehörighet C. Detta är också rimligt med hänsyn till storleken på fordonen.
Fordonsskatt
Mobilkranar som är klassificerade som motorredskap klass I är idag gynnade i fordonsskattesammanhang. Till skillnad från när det gäller lastbilar beräknas inte fordonsskatten utifrån fordonets skattevikt, utan i stället utgår ett fast belopp på 1 000 kr per år. Skälet till detta är i princip att de inte används för gods- eller persontransporter (se prop. 1988/89:48 s. 27). Detta skäl gör sig gällande i samma utsträckning oavsett om fordonet registreras som motorredskap eller som lastbil. Därför bör vägtrafikskattelagen (2006:227) ändras, så att mobilkranar även fortsättningsvis beskattas på samma sätt som idag, även om de i framtiden kommer att registreras som tunga lastbilar.
Överlastavgift
Överlastavgift tas ut enligt lagen (1972:435) om överlastavgift, om lastbil eller buss eller tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller släpvagn, som dras av bil, tung terrängvagn, som är konstruerad för en högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen, eller av motorredskap klass I framförs på väg med högre axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet, fordonståget eller vägen.
Övriga överväganden
Ett fordons axeltryck, boggitryck och bruttovikt har, för de fordonsslag som omfattas av lagen, en avgörande betydelse för dess kostnadsansvar. Vilken fordonsskatt som ska utgå för fordonet har fastställts med hänsyn till det kostnadsansvar som ryms inom de för fordonet tillåtna värdena. Ett överskridande av belastningsbestämmelserna innebär därför i princip ett undandragande av skatt och en snedvridning av verksamhetsbetingelserna för olika delar av transportmarknaden. Värdet med en särskild avgift för överlaster ligger i att man kan neutralisera dessa effekter (se prop. 1972:81 s. 69 f.).
När det gäller mobilkranar är situationen en annan. Som föreslagits ovan ska även fortsättningsvis en enhetlig fordonsskatt utgå för alla sådana fordon, även om de i framtiden kommer att registreras som lastbilar. En mobilkran är inte inrättad för att transportera gods, vilket innebär att axeltryck, boggitryck, trippelaxeltryck och bruttovikt är i stort sett konstant. Detta är också anledningen till att motorredskap inte omfattas av lagens tillämpningsområde. Det är inte motiverat att låta mobilkranar omfattas av lagens tillämpningsområde, även om de i framtiden kommer att registreras som lastbilar. Lagen bör därför ändras, så att lastbilar som är inrättade som mobilkranar undantas.
Besiktning
Enligt 4 kap. 2 § fordonslagen utför AB Svensk Bilprovning besiktningar av bl.a. motorfordon. SMP Svensk Maskinprovning AB utför bl.a. registreringsbesiktning av motorredskap, medan Inspecta Sweden AB utför kontrollbesiktning av sådana motorredskap klass I som är inrättade som mobilkranar.
Frågan om en eventuell omreglering av besiktningsmarknaden bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Frågan hur mobilkranar ska besiktas i framtiden bör lösas inom ramen för det arbetet. Några ändringar i detta avseende föreslås därför inte i denna promemoria. Detta får till följd att om nuvarande bestämmelser alltjämt gäller den 28 april 2009, så kommer såväl
Ds 2008:8 Övriga överväganden
registreringsbesiktningar som kontrollbesiktningar av mobilkranar som är registrerade som lastbilar att utföras av AB Svensk Bilprovning. För äldre mobilkranar som är registrerade som motorredskap klass I sker dock inte någon ändring.
Motorredskap klass I och släpvagnar som dras av sådana fordon ska, enligt 9 kap. 6 § fordonsförordningen, normalt kontrollbesiktas första gången senast tre år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk och därefter senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes. För tunga lastbilar gäller i stället, enligt 9 kap. 4 §, att de ska kontrollbesiktas första gången senast ett år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk och därefter senast ett år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes. Även om mobilkranar som godkänns enligt det nya ramdirektivet i framtiden kommer att klassificeras som lastbilar, så är det fortfarande fråga om fordon som inte används på väg i samma omfattning som konventionella lastbilar, utan i stort sett endast för att flyttas mellan olika arbetsplatser. Det finns därför skäl att även fortsättningsvis tillåta ett längre intervall mellan kontrollbesiktningarna än vad som gäller för andra lastbilar. Rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet utgör inte hinder mot en sådan ordning, eftersom direktivet endast anger besiktningsintervall för fordon som används för gods- eller persontransporter.
Definition av mobilkran
Begreppet ”mobilkran” förekommer, som ovan nämnts, redan i 4 kap. 2 § fordonslagen. I 1 kap. 8 § Vägverkets föreskrifter (VVFS 2003:27) om motorredskap definieras ”motorredskap klass I inrättat som mobilkran” enligt följande: ”Motorredskap klass I inrättat som mobilkran med en lyftkapacitet av minst 10 ton eller i fråga om torn-svängkranar minst 4 ton.” I
Övriga överväganden
direktivet anges att en mobilkran är ett fordon av kategori N3 som inte är utrustat för godstransporter och som är försett med en kran vars lyftmoment är minst 400 kNm.
Mot bakgrund av föreslagna ändringar i vägtrafikskattelagen och lagen om överlastavgift behövs en i lag fastställd definition av mobilkran, vilken lämpligen bör föras in i lagen om vägtrafikdefinitioner. Även i framtiden kommer emellertid mobilkranar i viss utsträckning att kunna vara registrerade som motorredskap klass I. Detta gäller till att börja med kranar med lägre lyftmoment än 400 kNm, som över huvud taget inte omfattas av direktivet, eller fordon för vilka godkännande enligt direktivet är frivilligt enligt artikel 2.3 och 2.4. Vidare gäller att fordon som redan är registrerade som motorredskap klass I kommer att fortsätta vara det. Slutligen kommer begagnade kranar från tredje land, som inte är godkända enligt direktivet, att kunna godkännas och registreras i Sverige som motorredskap klass I. Med hänsyn till detta bör begreppet mobilkran inte reserveras för sådana fordon som är registrerade som lastbilar utan en definition bör kunna användas även för motorredskap klass I. I den mån det i olika författningar finns ett behov att skilja mellan lastbilar och motorredskap klass I som är inrättade som mobilkranar får detta framgå av respektive lagrum.
Definitionen av mobilkran i direktivet skiljer sig från den nuvarande svenska definitionen. Något förenklat kan man säga att den EG-rättsliga definitionen ställer högre krav på lyftkapacitet än den svenska. Detta innebär att om en heltäckande definition ska kunna användas måste den utgå från den som idag finns intagen i Vägverkets föreskrifter. Därför föreslås att en mobilkran definieras som ett motordrivet fordon som inte är utrustat för godstransporter och som är utrustat med en kran med en lyftkapacitet av minst tio ton eller, i fråga om tornsvängkranar, minst fyra ton. Det bör observeras att denna definition inte innebär någon utvidgning av direktivets tillämpningsområde. Endast sådana mobilkranar som är försedda med kranar vars lyftmoment är minst 400 kNm kommer nämligen att kunna godkännas enligt direktivet och därmed registreras som lastbilar.
Ds 2008:8 Övriga överväganden
6.4. Avgifter
Bedömning: Behörig myndighet (idag Vägverket) bör
närmare överväga vilka ändringar som krävs i förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet och inkomma med förslag om detta till regeringen.
Skälen för bedömningen: För Vägverket innebär förslagen i
denna promemoria att det uppstår ett par nya ärendetyper, där handläggningen bör finansieras genom avgifter. I stora drag rör det sig om ärenden om enskilda godkännanden (se avsnitt 5.11) och om anmälan och utseende av tekniska tjänster (se avsnitt 5.17).
I förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet regleras de avgifter som tas ut av statliga myndigheter vid tillämpningen av olika författningar inom vägtrafikområdet samt av Vägverket vid förrättningar och åtgärder i övrigt som verket utför. Den förordningen behöver kompletteras när det gäller de nya ärendetyperna. Det har emellertid inte funnits utrymme att inom ramen för detta arbete ta ställning till exakt vilka nya ärendetyper som bör finansieras genom avgifter och hur dessa avgifter bör utformas. I stället bör Vägverket närmare överväga denna fråga och inkomma med förslag till regeringen.
6.5. Lämplighetsbesiktning m.m.
Bedömning: Frågan om besiktningsformen lämplighets-
besiktning bör finnas kvar, och i sådant fall i vilken omfattning, bör övervägas ytterligare. Detsamma gäller i fråga om andra krav för att fordon ska få användas på visst sätt.
Skälen för bedömningen: Utöver de krav på beskaffenhet
och utrustning som ställs för att fordon ska få registreras och
Övriga överväganden
brukas finns det i olika sammanhang krav som fordon måste uppfylla för att få användas för ett visst ändamål. I takt med att fordonsbestämmelserna blir alltmer harmoniserade inom EU är det lämpligt att ställa sig frågan om det är möjligt, och i sådant fall även lämpligt, att behålla sådana nationella regler.
Lämplighetsbesiktning sker för att fastställa att ett fordon är lämpligt för den avsedda användningen. Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs, enligt 8 kap. 1 § fordonsförordningen, för att
1. en buss, en lastbil, ett släpfordon eller ett terrängmotorfordon ska få användas i yrkesmässig trafik för personbefordran,
2. en personbil ska få användas vid övningskörning i trafikskola,
3. ett fordon som har kopplats till något annat motordrivet fordon än ett terrängmotorfordon ska få användas för personbefordran,
4. en bil ska få registreras som uttryckningsfordon,
5. ett fordon med en släpvagn, vilken är förbunden med dragfordonet genom den gemensamma lasten, ska få framföras med en hastighet av 50 kilometer i timmen.
Det finns vissa undantag från kravet på lämplighetsbesiktning som inte närmare behöver beröras här.
Det är Vägverket som meddelar föreskrifter om vilka krav i fråga om utrustning och beskaffenhet som fordon måste uppfylla för att godkännas vid en lämplighetsbesiktning. Sådana återfinns bl.a. i Trafiksäkerhetsverkets regler (1981:33) om lämplighetsbesiktning av utryckningsfordon för transport av sjuka eller skadade, och i Vägverkets föreskrifter om bilar och släpvagnar som dras av bilar.
Särskilda bestämmelser om hur fordon måste vara beskaffade och utrustade för att få användas på ett visst sätt finns även i en mängd olika specialförfattningar, t.ex. när det gäller transport av farligt gods eller av lättfördärvliga livsmedel, eller när det gäller utrustning i husvagnar och husbilar.
I oktober 2004 överlämnade kommissionen en formell underrättelse till Sverige angående klagomål som kommissionen
Ds 2008:8 Övriga överväganden
mottagit rörande registrering av en husbil i Sverige. I underrättelsen framförde kommissionen att Sverige genom att upprätthålla sina regler om ventilation och installation av gasapparater i husbilar som förts in i Sverige från en annan medlemsstat där de tillverkats och/eller saluförts, underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 och 30 i fördraget. Sverige svarade bland annat att man ansåg att bestämmelserna var nödvändiga mot bakgrund av att krav avseende kontroll av gasolinstallationer och ventilation för husvagns- eller husbilstillverkning saknas på gemenskapsnivå. Det konstaterades emellertid att föreskrifterna skulle behöva ändras som en följd av kommissionens direktiv 2004/78/EG av den 29 april 2004 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/56/EG om värmesystem för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och rådets direktiv 70/156/EEG med syftet att anpassa dessa till den tekniska utvecklingen. Det direktivet innehåller gemenskapsrättsliga säkerhetskrav på LPG-drivna värmesystem för motorfordon. Direktivet omfattar dock inte annan gasoldriven utrustning, såsom exempelvis spisar och kylskåp. Enligt det svenska svaret pågick arbete vid Vägverket och Statens Räddningsverk i syfte att klargöra vilka delar av de aktuella föreskrifterna som faller utanför det område som införlivandet av direktivet omfattar. Det arbetet är ännu inte avslutat.
Det finns mycket som talar för att man, så långt som möjligt, bör ta bort alla nationella krav på hur ett fordon ska vara utrustat och beskaffat för att få användas för ett visst ändamål. Det kanske främsta argumentet har redan berörts, nämligen intresset av att upprätthålla den fria rörligheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Ett fordon som används för ett visst ändamål i en annan medlemsstat bör, som utgångspunkt, kunna få användas för samma ändamål även i Sverige. Väldigt långtgående krav på hur ett fordon ska vara utrustat och beskaffat för att få användas på ett visst sätt kan innebära en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion. Detta gäller särskilt i sådana fall där det är ganska uppenbart hur fordonet ska användas. Exempelvis torde en buss
Övriga överväganden
av kategori M3 praktiskt taget alltid användas i yrkesmässig trafik för personbefordran. Är det då rimligt att, utöver krav på EG-typgodkännande eller enskilt godkännande, ställa upp särskilda regler på hur en sådan buss ska vara utrustad och beskaffad för att få användas för detta ändamål? Det torde kunna förutsättas att den som avser att använda ett fordon för ett visst ändamål i normalfallet själv kan ställa rimliga krav på vilken utrustning fordonet ska ha utöver grundkonstruktionen.
Å andra sidan kan det konstateras att vissa av de särskilda krav som finns för att fordon ska få användas på visst sätt i första hand är avsedda att skydda tredje man. Detta gäller exempelvis vid transport av farligt gods.
Frågan om lämplighetsbesiktningens fortsatta existens är således en viktig fråga. Emellertid har det inte varit möjligt att närmare penetrera denna fråga inom ramen för detta arbete. Frågan bör i stället övervägas vidare i ett annat sammanhang.
Ds 2008:8 Övriga överväganden
6.6. Import av begagnade fordon
Bedömning: Ett fordon som tidigare har varit permanent
registrerat eller tagits i trafik i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör få registreras i Sverige. Endast undantagsvis kan registrering av fordon som inte uppfyller harmoniserade tekniska krav vägras, om detta är nödvändigt med hänsyn till tvingande hänsyn av allmänt intresse.
Ett fordon som tidigare har varit permanent registrerat eller tagits i trafik i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet bör få registreras i Sverige om det är godkänt i ursprungslandet enligt regler som i huvudsak ger en skyddsnivå beträffande säkerhet och miljö som är likvärdig med den som gällde i Sverige för fordon av samma slag och fordonsår.
Närmare bestämmelser om vilka krav som begagnade fordon måste uppfylla för att få registreras i Sverige bör återfinnas i behörig myndighets (idag Vägverket) föreskrifter.
Skälen för bedömningen: Som framhållits i avsnitt 5 reglerar
ramdirektiven godkännande av nya fordon. För att få registreras, säljas och brukas inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska fordon som omfattas av det nya ramdirektivet normalt vara godkända enligt direktivet oavsett i vilket land de är tillverkade. Begreppet ”nytt fordon” har definierats i avsnitt 5.2.1.
Inget av ramdirektiven reglerar vad som gäller vid import av begagnade fordon. Emellertid bör den EG-rättsliga filosofin komma till uttryck i regelverket även i detta avseende. Det innebär för det första en fri rörlighet för fordon som satts på marknaden i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och därefter importerats till Sverige. För det andra innebär den att begagnade fordon från tredje land tekniskt
Övriga överväganden
bör uppnå en nivå som i vart fall i huvudsak är jämförbar med EG:s.
När det gäller fordon som redan har registrerats eller tagits i trafik i någon annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet måste den grundläggande utgångspunkten vara den inre marknaden och varors fria rörlighet. I fråga om fordon som är EG-typgodkända, eller som har beviljats ett enskilt godkännande med stöd av artikel 24.7, ska det inte behöva uppstå några problem, eftersom sådana godkännanden grundas på totalharmoniserade tekniska regler (utom när det gäller särskilda EG-typgodkännanden för ny teknik, eller EGtypgodkännande av fordon i små serier med stöd av direktiv 2003/37/EG, se avsnitt 5.9 och 5.10.2). När det däremot gäller fordon som inte är godkända mot harmoniserade tekniska krav, exempelvis fordon som inte omfattas av något av ramdirektiven, fordon som omfattas av ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier eller fordon som har beviljats ett enskilt godkännande med tillämpning av nationella alternativa krav, kan man fråga sig att det är möjligt att kräva att de uppfyller en viss teknisk nivå för att få registreras i Sverige. I princip bör svaret på den frågan vara nej. Av EG-rättslig praxis framgår nämligen att ett fordon som har varit registrerat i en annan medlemsstat normalt ska tillåtas registrering även i andra medlemsstater (se exempelvis tolkningsmeddelande från kommissionen om förfarandet för typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat, 96/C 143/04). Trots detta kan undantagsvis registrering vägras av fordon som inte uppfyller harmoniserade tekniska krav, om detta är nödvändigt med hänsyn till tvingande hänsyn av allmänt intresse. Det kan exempelvis röra sig om egenskaper hos ett fordon som kan utgöra en fara i vårt vinterklimat.
När det gäller import av fordon från tredje land lägger EGlagstiftningen i sig inte hinder i vägen för en nationell lagstiftning rörande de tekniska kraven vid import. Oavsett detta bör dock de övergripande EU-målsättningarna i fråga om trafiksäkerhet och miljö beaktas, liksom naturligtvis de nationella
Ds 2008:8 Övriga överväganden
målen. Ett av flera skäl till en sådan hållning är att ett fordon som importeras från tredje land kommer att omfattas av principen om fri rörlighet för varor när de väl har registrerats och tagits i trafik här. Utgångspunkten bör därför vara att ett fordon som importerats från tredje land ska ha en skyddsnivå beträffande säkerhet och miljö som i huvudsak är likvärdig med den som gäller här för fordon av det aktuella fordonsåret. Däremot behöver fordonet inte omfattas av ett EG-typgodkännande eller ett enskilt godkännande. De nationella regler som fordonet ursprungligen godkänts enligt kan mycket väl anses tillfyllest även om de inte i alla delar överensstämmer med EGdirektiven eller med alternativa nationella krav.
Liksom när det gäller nya fordon saknas skäl att göra något generellt undantag från ovan nämnda principer för exempelvis privatimporterade fordon eller fordon utgör flyttsak eller har förvärvats genom arv eller testamente. Emellertid bör det även här finnas visst utrymme för viss flexibilitet. Vägverket får redan idag föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i fordonsförordningen med stöd av 11 kap. 16 §. Den möjligheten bör finnas kvar även fortsättningsvis.
6.7. Definition av yrkesmässig fordonstillverkare
Förslag: Definitionen av yrkesmässig fordonstillverkare bör
utvidgas, så att även den som innehar ett EG-typgodkännande av fordon omfattas.
Skälen för förslaget: Med yrkesmässig fordonstillverkare
avses, enligt 2 § förordningen om vägtrafikdefinitioner, en fordonstillverkare som innehar ett nationellt typgodkännande för fordon. Att få betraktas som yrkesmässig fordonstillverkare ger vissa fördelar när det gäller registrering av fordon. Registrering av fordon som har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare registreras efter ansökan (6 kap.
Övriga överväganden
2 § förordningen om vägtrafikregister), och ska vara registrerade innan de genomgår en registreringsbesiktning (6 kap. 2 § fordonsförordningen). Nya fordon som begärs registrerade med stöd av ett typgodkännande behöver inte registreringsbesiktas alls (2 kap. 8 § Vägverkets föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret). Inte heller behöver fordonet genomgå en ursprungskontroll. Ansökan kan göras elektroniskt.
Enligt 20 kap. 4 § förordningen om vägtrafikregister får Vägverket föreskriva och i enskilda fall medge att bestämmelserna i förordningen om yrkesmässiga fordonstillverkare ska gälla även andra än dem som innehar nationellt typgodkännande för fordon. När det gäller tillverkare som innehar ett EG-typgodkännande för motorfordon framstår detta som en omgång som är svår att motivera. Regelverket innebär exempelvis att en yrkesmässig fordonstillverkare som ersätter ett nationellt typgodkännande för fordon med ett EG-typgodkännande därefter måste ansöka hos Vägverket om att även fortsättningsvis få bli betraktad som en yrkesmässig fordonstillverkare. När det nya ramdirektivet börjar tillämpas fullt ut kommer EG-typgodkännandet i stor utsträckning att ta över det nationella typgodkännandet. Om inte reglerna förändras kan man förvänta sig ett ökat antal ansökningar till Vägverket om att få bli betraktad som yrkesmässig fordonstillverkare, vilket skulle innebära onödigt arbete och onödiga kostnader för såväl Vägverket som för de berörda näringsidkarna. Det saknas skäl att inte utvidga definitionen av yrkesmässig tillverkare till att även omfatta den som innehar ett EG-typgodkännande för fordon.
Ds 2008:8 Övriga överväganden
6.8. Överklagande av vissa beslut enligt förordningen om vägtrafikregister
Förslag: Vägverkets beslut enligt 20 kap. 4 och 4 a §§
förordningen om vägtrafikregister (beslut rörande bestämmelserna om registrerade importörer, yrkesmässiga fordonstillverkare, direktåtkomst till vägtrafikregistret m.m.) ska få överklagas hos Länsrätten i Örebro län, i stället för till regeringen.
Bedömning: Förutsättningarna för att bifalla en ansökan
enligt 20 kap. 4 § förordningen om vägtrafikregister eller återkalla ett medgivande med stöd av 4 a § bör tydligt framgå av behörig myndighets (idag Vägverket) föreskrifter.
Skälen för förslaget och bedömningen: Enligt 34 § lagen om
vägtrafikregister får beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen överklagas hos Länsrätten i Örebro län, om inte något annat följer av andra föreskrifter. I 19 kap. 2 § förordningen om vägtrafikregister anges att Vägverkets beslut enligt 20 kap. 2, 4 eller 4 a § får överklagas hos regeringen. Det rör sig om beslut om undantag från plikten att registrera fordon och från regler om brukande av fordon samt om medgivande av att bestämmelserna om registrerade importörer ska gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon, medgivande av att bestämmelserna om yrkesmässiga fordonstillverkare ska gälla även andra än dem som innehar ett nationellt typgodkännande av fordon (se dock avsnitt 6.7 ovan), om medgivande i vissa fall att anteckna fordon som utryckningsfordon i vägtrafikregistret och om återkallelse av nämnda medgivanden. Om en fråga om undantag från plikten att registrera fordon eller från regler om brukande av fordon är av principiell betydelse eller om det annars finns särskilt anledning till det ska ärendet lämnas över till regeringen för avgörande.
I Trafikregisterutredningens betänkande Vägtrafikregistrering (SOU 1998:162) konstateras helt kort att det är motiverat att
Övriga överväganden
beslut i fråga om dispenser från författningsbestämmelser får överklagas hos regeringen (s. 235). Som ett led i strävandena att befria regeringen från förvaltningsärenden bör det emellertid övervägas om inte de beslut enligt förordningen om vägtrafikregister som idag överklagas till regeringen i stället bör få överklagas till Länsrätten i Örebro län.
Beslut om medgivande av att bestämmelserna om registrerade importörer ska gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon, och om medgivande av att bestämmelserna om yrkesmässiga fordonstillverkare ska gälla även andra än dem som innehar ett nationellt typgodkännande av fordon, om medgivande i vissa fall att anteckna fordon som utryckningsfordon i vägtrafikregistret bör inte vara av den karaktären att det är motiverat att de överklagas till regeringen. Även om besluten idag ofta fattas utifrån en mer allmän lämplighetsbedömning, och även om de har stor betydelse för de personer som är direkt berörda, så finns det inte något större politisk intresse i varje enskilt fall. I stället bör hanteringen av dessa ärenden stramas upp, så att Vägverket tar fram föreskrifter där man tydligt anger förutsättningarna för att en ansökan ska kunna medges. Detsamma gäller i fråga om återkallelse av sådana medgivanden. Under dessa förutsättningar förefaller det vara mer lämpligt att överklagande av dessa beslut får ske till Länsrätten i Örebro län, i enlighet med huvudregeln i lagen om vägtrafikregister.
När det däremot gäller frågor om undantag från plikten att registrera fordon och från regler om brukande av fordon är situationen något annorlunda. På grund av dessa frågors nära anknytning till skattelagstiftningen kan det finnas ett intresse från regeringens sida att bevaka utvecklingen på området och att inte helt släppa frågan till förvaltningsmyndigheter och domstolar. Detta torde också vara anledningen till att ärenden av principiell betydelse ska avgöras av regeringen som första och enda instans. Motsvarande gäller även i fråga om undantag enligt lagen och förordningen om vägtrafikdefinitioner.
7. Konsekvenser
7.1. Ekonomiska konsekvenser för statliga myndigheter
7.1.1. Godkännandemyndigheten
De föreslagna ändringarna innebär att Vägverket som godkännandemyndighet får några helt eller delvis nya uppgifter, nämligen att
- utöva tillsyn över efterlevnaden av fordonslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen (se avsnitt 5.3.1),
- i vissa fall besluta om typgodkännande för ny teknik och typgodkännande av små serier som har beviljats i en annan medlemsstat ska gälla i Sverige (se avsnitt 5.9.1, 5.10.2 och 5.10.3),
- fatta beslut om enskilt godkännande (se avsnitt 5.11), och
- utse och anmäla tekniska tjänster (se avsnitt 5.17).
När det gäller uppgiften att utöva tillsyn kan det, som angetts i avsnitt 5.3.1 ovan, konstateras att Vägverket i praktiken redan har ett ansvar för de frågor som regleras i fordonslagstiftningen, men att verket saknar ett formellt mandat att utöva tillsyn. De föreslagna ändringarna syftar egentligen endast till att tydliggöra Vägverkets roll i detta avseende, och bör kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag.
Att i vissa fall besluta om ett typgodkännande för ny teknik eller ett småseriegodkännande som har beviljats i en annan medlemsstat ska godkännas i Sverige är en uppgift som god-
Konsekvenser Ds 2008:8
kännandemyndigheten har haft enligt direktiven redan tidigare. Även om denna uppgift först nu kommer till tydligt uttryck i svensk lagstiftning kan den inte anses vara av sådan karaktär att den motiverar ökade anslag till verket.
Att pröva ansökningar om enskilt godkännande är en helt ny uppgift för Vägverket, liksom uppgiften att utse och anmäla tekniska tjänster. Båda dessa verksamheter bör finansieras genom avgifter. Angående avgifternas storlek, se avsnitt 6.4 ovan.
Sammanfattningsvis är bedömningen att de föreslagna ändringarna inte bör föranleda några ökade anslag för Vägverkets del.
7.1.2. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
I och med att godkännandemyndigheten tar över uppgiften att utse och anmäla tekniska tjänster från SWEDAC minskar den sistnämnda myndighetens intäkter från avgifter i motsvarande mån. Denna minskning motsvaras dock av en motsvarande arbetsminskning.
7.1.3. Domstolsväsendet
Nya ärendetyper
De föreslagna ändringarna innebär att några nya överklagningsärenden kommer att belasta Länsrätten i Dalarnas län, nämligen överklaganden av
- godkännandemyndighetens beslut att ett typgodkännande som har meddelats utomlands för ny teknik eller för små serier inte ska gälla i Sverige (se avsnitt 5.9.1, 5.10.2 och 5.10.3),
- godkännandemyndighetens beslut i fråga om enskilt godkännande (se avsnitt 5.11),
Ds 2008:8 Konsekvenser
- godkännandemyndighetens beslut i fråga om utseende och anmälan av teknisk tjänst (se avsnitt 5.17), och
- tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande av vite samt prövning av frågor om utdömande av vite (se avsnitt 5.18.3). Förslaget om ändrad överklagandeordning för beslut enligt 20 kap. 4 och 4 a §§ förordningen om vägtrafikregister (se avsnitt 6.8) kommer att belasta Länsrätten i Örebro län.
Slutligen föreslås en mindre utvidgning av straffbestämmelsen i 11 kap. 1 § fordonsförordningen (se avsnitt 5.18.3). Sådana ärenden kommer att belasta de allmänna domstolarna.
Beslut i fråga om vissa utomlands meddelade typgodkännanden
Att i vissa fall besluta om ett typgodkännande som har beviljats i en annan medlemsstat ska gälla i Sverige är, som ovan nämnts, en uppgift som godkännandemyndigheten har haft enligt direktiven redan tidigare, även om denna uppgift först nu kommer till uttryck i svensk lagstiftning. Såvitt kan bedömas kommer det inte att bli fråga om ett särskilt stort antal ärenden som kommer att överklagas. För denna slutsats talar inte minst det förhållandet att en tydligare reglering hittills inte har efterfrågats.
Beslut i fråga om enskilda godkännanden
Idag är det ett besiktningsorgan som godkänner enstaka fordon vid en registreringsbesiktning. Besiktningsorganets beslut får överklagas hos Vägverket (se 5 kap. 5 § fordonslagen). Enligt den nya kontrollformen enskilt godkännande kommer besiktningsorganen fortfarande att fatta beslut om att fastställa fordonets tekniska identitet, men i övrigt kommer det att vara godkännandemyndigheten som godkänner fordonet. Ett sådant beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt 5 kap. 4 § fordonslagen.
Konsekvenser Ds 2008:8
Vägverket handlägger årligen ca 300 överklagade beslut i fråga om registreringsbesiktningar. Av dessa ärenden avser enligt uppgift cirka 60 procent fastställande av fordonets tekniska identitet. Dessa ärenden berörs, som angetts ovan, inte alls av de föreslagna ändringarna. Resterande ärenden avser nästan uteslutande begagnade fordon. Att nya fordon underkänns vid en registreringsbesiktning och att ett sådant beslut överklagas är ytterst sällsynt. Skälen till detta är att nya fordon vanligen tillverkas i Sverige av yrkesmässiga fordonstillverkare eller importeras hit av professionella fordonshandlare. Dessa är normalt väl medvetna om vilka krav som gäller för att ett fordon ska godkännas i Sverige. I den mån ett fordon inte uppfyller gällande krav redan från början är det vanliga att man ansöker om dispens innan fordonet inställs för registreringsbesiktning. Fordon som importeras till Sverige av privatpersoner har praktiskt taget alltid varit registrerade, åtminstone någon dag, i ursprungslandet och anses därmed inte längre vara nya. Eftersom endast nya fordon omfattas av förfarandet med enskilt godkännande innebär detta att de flesta privatimporterade bilar även i fortsättningen kommer att godkännas för registrering i Sverige genom registreringsbesiktning.
Som angetts i avsnitt 5.11 ovan föreslås att beslut i fråga om enskilda godkännanden ska få fattas genom automatiserad behandling av uppgifter. Samtidigt föreslås en möjlighet till omprövning av sådana beslut. Det sistnämnda förslaget innebär en påtagligt minskad risk för att länsrätten ska behöva belastas med överklaganden som har sin grund i att ”systemet” fattar ett felaktigt beslut.
Sammanfattningsvis är bedömningen att den nya ärendetypen inte kommer att innebära någon större arbetsbelastning för länsrätten i Dalarnas län, utan att det på sin höjd kan handla om något enstaka ärende per år.
När det gäller Vägverkets beslut i fråga om enskilda godkännanden som har meddelats utomlands är bedömningen att det kommer att handla om ytterst få sådana ärenden per år. Inte minst av praktiska skäl torde det normala nämligen vara att
Ds 2008:8 Konsekvenser
enskilt godkännande söks direkt i den stat där fordonet ska registreras för första gången.
Beslut i fråga om utseende och anmälan av teknisk tjänst
Det är idag SWEDAC som utser och anmäler tekniska tjänster. Huruvida sådana beslut får överklagas eller inte är något oklart, men det finns en hel del som talar för att besluten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol även om det inte finns något uttryckligt författningsstöd för detta, se Utredningen om provning och teknisk kontrolls betänkande Öppna system för provning och kontroll – en utvärdering (SOU 2006:113), s. 175 ff. En uttrycklig möjlighet att överklaga Vägverkets beslut i fråga om utseende och anmälan av teknisk tjänst skulle, i sådant fall, inte innebära någon förändring för de allmänna förvaltningsdomstolarnas del. Under alla förhållanden kan det förutses att antalet överklagande ärenden kommer att vara mer eller mindre försumbart.
Beslut i fråga om vite
Frågor om vite är egentligen inte någon ny ärendetyp, eftersom sådana frågor redan prövas av allmän förvaltningsdomstol i andra sammanhang. Det är i nuläget svårt att uppskatta hur många nya ärenden det kommer att bli fråga om, om Vägverket ges möjlighet att använda sig av vitesföreläggande på föreslaget sätt. Det finns dock ingenting som talar för att det kommer att röra sig om något större antal.
Vissa beslut enligt förordningen om vägtrafikregister
Under 2007 överklagades sammanlagt fyra ärenden till regeringen enligt förordningen om vägtrafikregister. Dessa ärenden
Konsekvenser Ds 2008:8
var inte särskilt omfattande eller arbetskrävande på annat sätt. Det saknas anledning att tro att det kommer att bli någon större förändring i detta avseende. Om Vägverket tar fram föreskrifter där förutsättningarna för bifall tydligt regleras, kan det tvärtom förutses en viss minskning av antalet överklagade ärenden.
Utökat straffansvar
Såvitt är känt är det ytterst sällsynt som någon åtalas för brott med stöd av 11 kap. 1 § fordonsförordningen – om det ens har förekommit. Det finns inte anledning att tro att den föreslagna utvidgningen av straffbestämmelsen kommer att leda till något ökat antal ärenden.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är bedömningen att de nya ärendetyperna inte kommer att medföra en sådan belastning för domstolsväsendet att de motiverar ökade anslag.
7.2. Ekonomiska konsekvenser för företag
För tillverkare av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter innebär den ökade harmoniseringen ett minskat krångel med att olika stater ställer olika tekniska krav på fordon och att det blir lättare att få produkter godkända i andra medlemsstater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En möjlighet för tillverkare att inför ett EG-typgodkännande få sina fordon kontrollerade av utländska tekniska tjänster som är anmälda för Sveriges räkning innebär en ökad flexibilitet och bättre förutsättningar att kunna utverka ett godkännande inom rimlig tid. Detta är dock positiva effekter som är svåra att värdera i kronor.
Ds 2008:8 Konsekvenser
Införandet av kontrollformen enskilt godkännande kan antas innebära något ökade kostnader för den som vill få ett enstaka nytt fordon godkänt för trafik i Sverige. Detta beror på att de provningar som behöver utföras inför ett enskilt godkännande troligen behöver vara något mer omfattande än den tekniska kontroll som görs vid en registreringsbesiktning. Till detta kommer att sökanden, utöver avgiften till besiktningsorganet, kommer att behöva betala en avgift till godkännandemyndigheten, som ju har att pröva själva ansökan. Det är emellertid svårt i dagsläget att bilda sig någon bestämd uppfattning om hur stor kostnadsökning det kan komma att bli frågan om, särskilt som frågan om en eventuell omreglering av besiktningsmarknaden alltjämt bereds.
På motsvarande sätt kan det förutses att kostnaden för den som ansöker om att bli anmäld som teknisk tjänst kan komma att öka, eftersom prövningen av sådana ärenden föreslås delas upp mellan SWEDAC, som upprättar en bedömningsrapport, och Vägverket, som fattar det formella beslutet. I förhållande till de övriga kostnader som ett organ måste lägga ned för att kunna komma i fråga för att anmälas som teknisk tjänst torde det emellertid inte handla om någon större kostnadsökning.
7.3. Ekonomiska konsekvenser för privatpersoner
Även privatpersoner drabbas av eventuellt högre kostnader i samband med att kontrollformen enskilt godkännande införs, se avsnitt 7.2 ovan.
7.4. Konsekvenser för miljön
Förslagen bedöms inte få några omedelbara konsekvenser för miljön.
8. Författningskommentar
8.1. Förslaget till lag om ändring i fordonslagen (2002:574)
1 kap.
3 §
En definition av begreppet ”tillverkare” återfanns tidigare i 1 kap. 4 § fordonsförordningen, men har nu flyttats till lagen. Med tillverkare avses dels den som i allmänt språkbruk själv är att anse som tillverkare, dels den som tillverkaren har utsett som sin företrädare. I 2 kap. 4 § regleras en skyldighet för tillverkare att utse en företrädare i vissa fall.
2 kap.
Andra stycket är nytt, och anger vad som avses med etappvis EG-
2 §
typgodkännande. I nuläget är etappvis typgodkännande inte möjligt att få för motorcyklar och mopeder enligt direktiv 2002/24/EG.
Författningskommentar Ds 2008:8
4 §
Bestämmelsen gällde tidigare endast för den som beviljats ett typgodkännande, men tar nu även sikte på tillverkarens ansvar under godkännandeprocessen. I första stycket första punkten anges nämligen att tillverkaren ansvarar inför godkännandemyndigheten för samtliga delar av godkännandeförfarandet. Se vidare avsnitt 5.3.2.
Andra–fjärde punkterna i första stycket motsvarar nuvarande
första–tredje punkterna.
Femte–nionde punkterna är nya.
I femte punkten anges en skyldighet för en tillverkare som är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att utse en företrädare som är etablerad här för att företräda honom eller henne inför godkännandemyndigheten. Att en utsedd företrädare har samma skyldigheter som tillverkaren själv framgår av 1 kap. 3 §.
Sjätte punkten reglerar en skyldighet för tillverkarna att till-
handahålla användarna sådan information och sådana instruktioner som krävs för användningen av ett fordon, en komponent eller en separat teknisk enhet. Skyldigheten är inte absolut, utan gäller endast i den utsträckning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver. I praktiken kommer denna skyldighet att regleras i rättsakter som beslutas med stöd av det nya ramdirektivet.
Även sjunde punkten handlar om förhållandet mellan en tillverkare och användarna. Här anges att tillverkaren inte tillhandahålla användarna teknisk information som avviker från de uppgifter som godkänts av godkännandemyndigheten. Det ska alltså inte vara möjligt att lämna vissa uppgifter till godkännandemyndigheten i samband med godkännandeförfarandet och sedan lämna helt andra uppgifter till användarna.
Åttonde punkten rör endast tillverkare av fordon, och reglerar
en skyldighet att förse tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter med alla uppgifter som krävs för EG-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter,
Ds 2008:8 Författningskommentar
eller för att få tillstånd att sälja komponenter eller separata tekniska enheter som annars är förbjudna att sälja. Denna skyldighet begränsas i andra stycket, se nedan.
Nionde punkten berör endast tillverkare av komponenter eller
separata tekniska enheter, och anger en skyldighet att förse fordonstillverkaren med all information om begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav rörande komponenterna eller de separata tekniska enheterna. Vidare ska en sådan tillverkare, i den utsträckning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver, tillhandahålla instruktioner rörande begränsningar för användningen och särskilda monteringskrav.
Tillverkarens skyldighet att lämna ut information har behandlats mer utförligt i avsnitt 5.15.
I andra stycket anges att information som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till immateriella rättigheter inte behöver lämnas ut enligt första stycket 8 om inte mottagaren av informationen förbinder sig att hålla den konfidentiell. Med immateriella rättigheter avses rättsligt skyddade intellektuella prestationer och kännetecken, exempelvis upphovsrätt, patent och mönsterskydd.
I tredje stycket anges vilket ansvar en tillverkare har vid etappvis typgodkännande.
Fjärde stycket motsvarar nuvarande andra stycket.
Begreppet ”tillverkare” definieras i 1 kap. 3 §.
5 a §
I bestämmelsen, som är ny, anges på vilka sätt ett typgodkännande av fordon kan upphöra att gälla utan att det återkallats enligt 5 §. Se vidare avsnitt 5.7.
I första punkten anges att nya krav blir obligatoriska för registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon och det inte är möjligt att uppdatera typgodkännandet.
I andra punkten anges att tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt och frivilligt har upphört. Detta torde
Författningskommentar Ds 2008:8
innebära att exempelvis en konkurs inte nödvändigtvis behöver medföra att typgodkännandet upphör att gälla, i vart fall inte om konkursboet har för avsikt att fortsätta tillverkningen och avyttra den. Vad som annars avses med ”slutgiltigt” och ”frivilligt” får bli en fråga för rättstillämpningen av ta ställning till.
I tredje punkten anges att giltigheten för godkännandet går ut till följd av en särskild begränsning. Som exempel på en sådan begränsning kan nämnas att ett särskilt EG-typgodkännande upphör att gälla efter sex månader från det att kommissionen beslutat att inte ge tillstånd till EG-typgodkännande med utnyttjande av ny teknik som är oförenlig med bestämmelserna i särdirektiven, se 3 kap. 10 a och 10 b§§ fordonsförordningen samt avsnitt 5.9.1.
I andra stycket anges att ett typgodkännande i vissa fall kan upphöra att gälla endast i fråga om en variant eller en version av en fordonstyp. Vad som avses med en variant eller en version framgår av avsnitt B i bilaga II till det nya ramdirektivet. Motsvarande anges i artikel 2 i direktiv 2002/24/EG och i kapitel A i bilaga II till direktiv 2003/37/EG.
5 b §
Enskilt godkännande är en ny kontrollform som främst kan användas för EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon (se 5 a kap.2 och 3 §§fordonsförordningen). Det avser, till skillnad från EG-typgodkännandet, enstaka fordon och inte en viss fordonstyp. Kontrollformen liknar i det avseendet registreringsbesiktningen. Beslut om enskilt godkännande fattas emellertid av godkännandemyndigheten, medan det vid en registreringsbesiktning är ett besiktningsorgan som beslutar om fordonet ska godkännas eller inte. Skillnaderna mellan det enskilda godkännandet och registreringsbesiktningen har behandlats mer utförligt i avsnitt 5.11. I vilken utsträckning ett fordon som har ett enskilt godkännande också måste genomgå en registreringsbesiktning har behandlats i avsnitt 5.12.2.
Ds 2008:8 Författningskommentar
Ett enskilt godkännande ska, enligt första stycket, meddelas för ett fordon som uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. De föreskrivna kraven kan vara antingen EG-rättsliga eller rent nationella, se 5 a kap. 1 § fordonsförordningen. Vilka krav fordonet har godkänts mot får betydelse för i vilken utsträckning godkännandet måste accepteras av andra medlemsstater, se avsnitt 5.11.
Av andra stycket framgår att i samband med det enskilda godkännandet ska de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret fastställas. Detta görs alltså inte vid en registreringsbesiktning i detta fall.
Av 5 a kap. 5 § fordonsförordningen framgår att Vägverket är godkännandemyndighet när det gäller enskilda godkännanden.
5 c §
Av denna paragraf framgår att den som utför provningar av fordon som ska meddelas ett enskilt godkännande även ska fastställa fordonets identitet. Jfr vad som gäller vid registreringsbesiktning enligt 6 §. Att ett sådant beslut får överklagas till Vägverket framgår av 5 kap. 5 §.
5 kap.
2 a §
I paragrafen anges att godkännandemyndigheten får förelägga en tillverkare att fullgöra sina skyldigheter enligt 2 kap. 4 § 6–9, dvs. att lämna information till användare och till vissa andra tillverkare. Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Av 4 § och 6 § andra stycket följer att ett föreläggande som har meddelats med stöd av denna paragraf får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Författningskommentar Ds 2008:8
Närmare bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten.
Se vidare avsnitt 5.18.3.
5 §
Paragrafen har kompletteras, så att även ett besiktningsorgans beslut när det gäller fastställandet av ett fordons tekniska identitet inför ett enskilt godkännande (se 2 kap. 5 c §) får överklagas till Vägverket. När det gäller fordon som godkänns genom registreringsbesiktning fastställs fordonets tekniska identitet inom ramen för denna besiktning. Besiktningsorganets beslut i fråga om registreringsbesiktning får överklagas till Vägverket redan enligt paragrafens nuvarande lydelse.
6 §
Ett nytt andra stycke har lagts till, som gör det möjligt att trots bestämmelsen i första stycket 1 överklaga vissa förelägganden. Det handlar dels om Vägverkets förelägganden enligt 2 a §, dvs. förelägganden för en tillverkare att lämna viss information, dels sådana förelägganden som meddelats med stöd av 6 § i den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning av vissa fordon och fordonsdelar m.m. Beslut om ett sådant föreläggande får överklagas oavsett om föreläggandet har förenats med vite eller inte. Se vidare avsnitt 5.18.3.
8 §
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 4 kap.6 och 7 §§fordonslagen, som upphävs.
9 §
Bestämmelsen är ny, och ger, utöver vad som anges i 8 §, ett uttryckligt tillsynsansvar för den myndighet som regeringen
Ds 2008:8 Författningskommentar
bestämmer. Av 11 kap. 19 § fordonsförordningen framgår att Vägverket är tillsynsmyndighet. Jfr 25 § lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen och 16 § förordningen om motorfordons avgasrening.
I andra stycket anges vilka befogenheter tillsynsmyndigheten har. Det bör observeras att tillsynsmyndigheten inte har rätt till tillträde till fordon eller lokaler som tillhör någon annan än den som saluför fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter, exempelvis en köpare.
Se vidare avsnitt 5.3.1.
12 §
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 5 kap. 8 §. Dessutom har vissa tillägg gjorts.
I en ny femte punkt i första stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om tillsyn.
Andra stycket bemyndigar regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att i vissa fall meddela föreskrifter om förbud att registrera, sälja, ta i bruk eller använda fordon, system, komponenter separata tekniska enheter. I första punkten anges fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som inte uppfyller föreskrivna krav. Det bemyndigandet är helt nytt. I andra punkten anges fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som visserligen omfattas av godkännande i enlighet med direktiv på området men som allvarligt brister i miljö- eller trafiksäkerhetshänseende. Det bemyndigandet fanns tidigare i 5 kap. 8 § andra stycket, men avsåg då bara typgodkända fordon. Tredje punkten är helt ny och tar sikte på andra fordonsdelar eller annan utrustning som kan medföra en allvarlig risk för miljö eller trafiksäkerhet. Se vidare förslaget till en ny förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
Författningskommentar Ds 2008:8
den information som ska lämnas enligt 2 kap. 4 § 6 och 9 fordonslagen.
8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner
2 §
En definition av ”mobilkran” har införts. Ett motordrivet fordon kan vara att anse som en mobilkran enligt definitionen oavsett om det är klassificerat som en tung lastbil eller som ett motorredskap klass I. Som angetts i avsnitt 5.2.3 och 6.3 kommer dock alla mobilkranar som godkänns enligt det nya ramdirektivet att klassificeras som lastbilar, se även 2 a §. För att kunna godkännas enligt direktivet måste fordonet ha en kran vars lyftmoment är minst 400 kNm.
Se även föreslagna ändringar i lagen om överlastavgift och vägtrafikskattelagen samt avsnitt 6.3.
2 a §
Paragrafen är ny och anger att ett fordon som registreras med stöd av ett intyg om överensstämmelse, ett typintyg eller ett intyg om enskilt godkännande enligt något av ramdirektiven ska höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i detta intyg, oavsett hur fordonet skulle klassificeras med tillämpning av de svenska fordonsdefinitionerna. Detta synsätt har i praktiken funnits redan tidigare, men får nu uttryckligt stöd i lagen.
Se vidare avsnitt 5.2.3.
Ds 2008:8 Författningskommentar
8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen
2 §
Definitionen av ”ramdirektiv” har kompletterats med det nya ramdirektivet. Hänvisningen till senaste lydelse när det gäller de övriga två ramdirektiven har uppdaterats.
Definitionen av ”tillverkare” har utvidgats till att även avse den som tillverkaren har utsett som sin företrädare, jfr. 1 kap. 3 § fordonslagen. Skyldigheten för en tillverkare som är etablerad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att utse en företrädare som är etablerad här framgår av 2 kap. 4 § fordonslagen.
8.4. Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227)
2 kap.
12 §
Ändringarna i andra och tredje styckena innebär att sådana tunga lastbilar som är inrättade som mobilkranar enligt den nya definitionen i lagen om vägtrafikdefinitioner behandlas på samma sätt som motorredskap enligt 19 §. Reglerna om fordonsskatt för en mobilkran kommer därmed att vara desamma oavsett om mobilkranen är registrerad som tung lastbil eller som motorredskap klass I. Angående begreppet mobilkran, se kommentaren till 2 § lagen om vägtrafikdefinitioner samt avsnitt 5.2.3 och 6.3.
Författningskommentar Ds 2008:8
19 §
Bestämmelsen har kompletterats, så att tunga lastbilar som är inrättade som mobilkranar beskattas på samma sätt som motorredskap som inte hör till skatteklass I eller skatteklass II.
Bilaga 2
Punkten C 2 har kompletterats, så att tunga lastbilar som är mobilkranar beskattas på samma sätt som motorredskap som inte hör till skatteklass I eller skatteklass II.
8.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift
1 §
Av ändringen framgår att överlastavgift inte tas ut för lastbilar som är inrättade som mobilkranar.
8.6. Förslaget till förordning om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
1 §
Denna bestämmelse innehåller hänvisningar till definitioner som återfinns i andra författningar.
2 §
I första stycket anges som huvudregel att nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon inte får säljas om de inte
Ds 2008:8 Författningskommentar
omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande. Jfr vad som gäller för att fordon ska få registreras enligt 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister.
I andra stycket regleras vilka undantag som finns från bestämmelsen i första stycket. Bestämmelsen motsvarar i princip de undantag som finns från kravet på att fordon ska vara typgodkända eller enskilt godkända för att få registreras, se 6 kap. 7 a § andra stycket förordningen om vägtrafikregister. Punkterna
1–4 handlar om sådana fordon för vilka godkännande enligt det
nya direktivet är frivilligt enligt artikel 2.3 och 2.4. I femte
punkten anges fordon som inte är färdigbyggda. Sådana fordon
får inte registreras, men är tillåtna att sälja. I sjätte punkten anges fordon som har meddelats ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik, och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla. I sjunde punkten regleras fordon som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sådana fordon får även registreras tillfälligt i Sverige även om de inte är EG-typgodkända eller enskilt godkända, se 6 kap. 7 b § förordningen om vägtrafikregister. Åttonde punkten nämner fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt godkännande som EG har träffat med tredje land, jfr 2 kap. 9 § fordonsförordningen. Nionde punkten slutligen anger typgodkända fordon i slutserier som har medgetts undantag från kravet på giltigt EG-typgodkännande etc. för att få registreras i Sverige.
3 §
Denna paragraf motsvarar i stora drag 1 §, men tar sikte på komponenter och separata tekniska enheter i stället för fordon. Bestämmelsen omfattar i princip alla komponenter och separata tekniska enheter som till fordon som omfattas av det nya ramdirektivet, oavsett om det rör sig om nya fordon eller om fordon som har registrerats eller tagits i bruk. Sådana komponenter och separata tekniska enheter ska normalt uppfylla föreskrivna krav och vara märkta på föreskrivet sätt för att få säljas eller tas i bruk.
Författningskommentar Ds 2008:8
Tillämpningen av bestämmelsen förutsätter att det finns föreskrivna krav för den aktuella komponenten eller separata tekniska enheten. Det finns alltså inte något hinder mot att sälja komponenter eller separata tekniska enheter vars tekniska utformning är helt oreglerad.
I andra stycket regleras undantag från bestämmelsen i första stycket. Enligt första punkten undantas komponenter och separata tekniska enheter som är särskilt konstruerade och avsedda för fordon för vilka godkännande enligt det nya ramdirektivet är frivilligt enligt 2 § andra stycket. Det är således inte avgörande om komponenten eller den separata tekniska enheten rent faktiskt kommer att användas i ett sådant fordon eller inte.
Andra punkten omfattar komponenter och separata tekniska
tjänster som har beviljats ett EG-typgodkännande trots att teknik eller principer utnyttjas som är oförenliga med bestämmelserna i ett eller flera särdirektiv, och som alltså inte uppfyller föreskrivna krav. I tredje punkten undantas komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda att monteras på fordon som har beviljats ett EG-typgodkännande för fordon i små serier, ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier eller ett enskilt godkännande som avser ifrågavarande komponent eller separata tekniska enhet. Fjärde punkten undantar komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda att monteras i fordon som vid tidpunkten för ibruktagandet inte behövde omfattas av ett EG-typgodkännande eller ett enskilt godkännande. Här hänvisas till avsnittet om övergångsbestämmelser i avsnitt 5.18.1 och 5.18.2. Femte punkten avser fordon som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sjätte punkten slutligen undantar fordon som omfattas av ett avtal om ömsesidigt erkännande som EG har träffat med tredje land.
4 §
Bestämmelsen motsvarar den del av nuvarande 2 kap. 8 § fordonsförordningen som gör det möjligt att i vissa fall förbjuda
Ds 2008:8 Författningskommentar
försäljning av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter trots att de är EG-typgodkända. Denna möjlighet har utökats från att endast gälla fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som allvarligt äventyrar trafiksäkerheten till att även gälla sådana varor som allvarligt skadar miljön eller folkhälsan. Detta gäller dock endast i den utsträckning detta är möjligt enligt det tillämpliga direktivet.
5 §
Bestämmelsen motsvarar tidigare 11 kap. 11 § fordonsförordningen.
6 §
I första stycket pekas Vägverket ut som tillsynsmyndighet.
I andra stycket anges att Vägverket får förelägga den som säljer fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter eller andra fordonstillbehör i strid mot denna förordning att upphöra med detta. Ett sådant föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Se även kommentaren till 5 kap. 9 § fordonslagen.
7 §
I denna paragraf finns en hänvisning till fordonslagens bestämmelser om överklagande.
8.7. Förslaget till förordning om anmälan av tekniska tjänster
1 §
Denna inledande bestämmelse anger att förordningen innehåller bestämmelser om anmälan av provningsorgan (tekniska tjänster)
Författningskommentar Ds 2008:8
2 §
Bestämmelsen motsvarar 2 § förordningen om teknisk kontroll.
3 §
Bestämmelsen anger hur en ansökan om att bli anmäld som teknisk tjänst ska gå till och vilka handlingar som ska bifogas en sådan ansökan. Se vidare avsnitt 5.17.1.
4 §
I denna bestämmelse anges att SWEDAC på begäran av sökanden ska upprätta en sådan bedömningsrapport som ska bifogas ansökan enligt 3 §. I vissa fall upprättas i stället en bedömningsrapport av Vägverket, se 3 § andra stycket.
5 §
I bestämmelsen anges att Vägverket utövar fortlöpande kontroll över tekniska tjänster som har anmälts för Sveriges räkning men som är etablerade utomlands. Ett sådant organ ska också kunna visa att uppföljningar görs av den behöriga myndigheten i etableringsstaten. När det gäller övriga anmälda organ utövar SWEDAC tillsyn, se 17 § lagen om teknisk kontroll.
6 §
Av bestämmelsen framgår att om SWEDAC eller Vägverket finner att en anmälan bör återkallas enligt 4 § tredje stycket lagen om teknisk kontroll, ska myndigheten omedelbart anmäla detta till regeringen. Enligt lagen är det sedan regeringen som beslutar i frågan.
Ds 2008:8 Författningskommentar
7 §
Av denna bestämmelse framgår att Vägverkets beslut i frågor som avses i denna förordning får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
8 §
Bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för Vägverket att meddela närmare föreskrifter i fråga om tekniska tjänster som ska anmälas enligt denna förordning. Innan Vägverket meddelar sådana föreskrifter ska verket samråda med SWEDAC.
8.8. Förslaget till förordning om ändring i fordonsförordningen (2002:925)
1 kap.
4 §
Definitionen av ”tillverkare” har utgått, och återfinns numera i stället i 1 kap. 3 § fordonslagen.
En definition av ”nytt fordon” har lagts till. Att ett fordon tidigare har meddelats en tillfällig registrering i Sverige eller någon annan medlemsstat innebär inte att det förlorar sin karaktär av nytt. Se vidare avsnitt 5.2.1.
En definition av ”ramdirektiv” har lagts till. Definitionen av ”teknisk tjänst” har flyttats hit från 3 kap. 1 §, vilket innebär att termen även kan användas i fråga om andra godkännanden än EG-typgodkännanden.
Författningskommentar Ds 2008:8
2 kap.
6 §
Paragrafen har skrivits om, men anger fortfarande vilka fordon som utan vidare ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Uppräkningen av de olika ramdirektiven har flyttats till 1 kap. 4 §.
Första stycket första punkten motsvarar i princip det som anges
i första stycket i bestämmelsens nuvarande lydelse. En skillnad är dock att det har lagts till att EG-typgodkännandet måste vara giltigt i Sverige. Detta innebär att ett fordon som omfattas av ett utomlands meddelat tillfälligt EG-typgodkännande för ny teknik faller utanför regleringen, om inte godkännandemyndigheten har beslutat att godkännandet ska gälla i Sverige med stöd av 3 kap. 24 §. Detsamma gäller i fråga om EG-typgodkännanden av fordon i små serier som har meddelats i en annan stat med stöd av direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG. Ett EG-typgodkännande av fordon i små serier enligt det nya ramdirektivet är däremot direkt giltigt i Sverige, oavsett i vilken stat det har meddelats. Godkännandet får inte ha återkallats eller upphört att gälla på någon annan grund.
I första stycket andra och tredje punkterna nämns fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande respektive enskilt godkännande. Att godkännandet ska vara giltigt i Sverige innebär att det antingen ska vara meddelat i Sverige eller att Vägverket har beslutat att det ska gälla här med stöd av 5 kap. 12 § respektive 5 a kap. 11 §.
I andra stycket har tredje punkten, fordon i små serier, utgått. Se ovan vad som gäller beträffande sådana fordon. Det bör observeras att ett fordon som omfattas av ett i Sverige giltigt typgodkännande för fordon i små serier ska anses stämma överens med föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning även om antalet fordon som har registrerats eller tagits i bruk under året överstiger det maximalt tillåtna antalet.
Ds 2008:8 Författningskommentar
Av 6 kap. 7 § förordningen om vägtrafikregister framgår emellertid att registrering ska vägras i dessa fall.
Första stycket har justerats, så att det endast hänvisas till ”ram-
7 §
direktiven”. Vilka dessa är anges i 1 kap. 4 §. Vidare har en justering gjorts så att det framgår att även andra rättsakter än direktiv kan ligga till grund för typgodkännande.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att om en komponent eller en separat teknisk enhet ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon, så krävs inte något ytterligare godkännande för komponenten eller den separata tekniska enheten, om inte detta krävs enligt den tillämpliga rättsakten.
9 §
Paragrafen har justerats med hänsyn till att 8 § upphävs.
3 kap.
1 §
Exemplifieringen av vad som avses med väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter i definitionen av ”fordonstyp” har tagits bort, eftersom dessa exempel inte kan tillämpas på andra fordon än bilar. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Begreppen ”kombinerat typgodkännande”, ”typgodkännande i ett steg” och ”typgodkännande i flera steg” har lagts till. Dessa definitioner är hämtade direkt från direktivet. Definitionen av begreppet ”etappvis typgodkännande” utgår, och återfinns i stället i 2 kap. 2 § fordonslagen. Definitionen av ”teknisk tjänst” har flyttats till 1 kap. 4 §.
Författningskommentar Ds 2008:8
3 §
Förfarandet med EG-typgodkännande utvidgas till att avse alla EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. Att EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande enligt det nya ramdirektivet som huvudregel är obligatoriskt för dessa fordon framgår av 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister och 2 § i den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m. Se vidare avsnitt 5.2.2.
Begreppet ”motorcykel” i andra punkten avser både två- tre- och fyrhjuliga motorcyklar.
3 a §
Den föreslagna bestämmelsen är ny, och ger en möjlighet att EG-typgodkänna även andra nya fordon än sådana som anges i 3 §, under förutsättning att de uppfyller kraven i det nya ramdirektivet. Se vidare avsnitt 5.2.2.
Första stycket första punkten handlar om fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på
byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser. Det kan exempelvis röra sig om skyliftar, betongpumpar och stegbilar. Det bör observeras att fordon som uteslutande används inom inhägnade järnvägs- eller industriområden eller liknande inhägnade områden är helt undantagna från förordningens tillämpningsområde enligt 1 kap. 1 § 3. Den bestämmelsen utgör emellertid inte något hinder mot att en viss fordonstyp EGtypgodkänns.
Andra punkten handlar om fordon som är konstruerade och
tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten. Fordon som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda militära ändamål är helt undantagna från förordningens tillämpningsområde enligt 1 kap. 1 § 1. Att typgodkänna sådana fordon torde knappast vara aktuellt.
Ds 2008:8 Författningskommentar
Tredje punkten slutligen handlar om mobila maskiner. EG-
typgodkännande av ett sådant fordon påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner, vilket framgår av
andra stycket.
EG-typgodkännande för den här typen av fordon är frivilligt, se kommentaren till 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister.
5 §
Skrivningen i paragrafen har förenklats något. Någon ändring i sak är inte avsedd.
8 a §
I paragrafen, som är ny, anges att en tillverkare av fordon kan välja om typgodkännande ska ske i ett eller flera steg eller som kombinerat typgodkännande. Vad som avses med dessa olika former av typgodkännande framgår av 1 §. Valmöjligheten gäller endast om detta föreskrivs i det ramdirektiv som är tillämpligt för fordonstypen i fråga, vilket i dagsläget innebär att bestämmelsen endast kan tillämpas på fordon som omfattas av det nya ramdirektivet.
10 §
Bestämmelsen har justerats, så att EG-typgodkännande ska beviljas om förutsättningarna för detta är uppfyllda. Vidare har en justering gjorts så att det framgår att även andra rättsakter än direktiv kan läggas till grund för godkännande.
10 a §
I paragrafen, som är ny, regleras en möjlighet till undantag i syfte att möjliggöra produktion med tillämpning av ny teknik eller nya
Författningskommentar Ds 2008:8
principer. Bestämmelsen gäller endast typgodkännande enligt det nya ramdirektivet och direktiv 2002/24/EG. Typgodkännanden enligt direktiv 2003/37/EG regleras i 10 b §. Se vidare avsnitt 5.9.1.
I första stycket anges att det är möjligt att, efter tillstånd från kommissionen, meddela EG-typgodkännande för system, komponenter eller separata tekniska enheter som inte uppfyller de tillämpliga tekniska kraven. Det bör observeras att bestämmelsen inte omfattar typgodkännande av fordon. Ett EGtypgodkännande som har meddelats med stöd av första stycket är att betrakta som ett fullvärdigt EG-typgodkännande.
I andra stycket regleras möjligheten att meddela ett särskilt EG-typgodkännande i avvaktan på kommissionens tillstånd enligt första stycket. Ett sådant särskilt EG-typgodkännande meddelas inte för det aktuella systemet eller för den aktuella komponenten eller separata tekniska enheten, utan för en fordonstyp som omfattas av det begärda undantaget. Utgångspunkten är att ett särskilt EG-typgodkännande endast har nationell giltighet, men att även andra medlemsstater kan tillåta att fordon registreras och tas i bruk om de så önskar. Hur man i Sverige ska hantera tillfälliga EG-typgodkännanden som har meddelats i en annan medlemsstat regleras i 24 § andra stycket.
I tredje stycket anges att om kommissionen beslutar att avslå en ansökan om tillstånd till EG-typgodkännande upphör det särskilda godkännandet att gälla sex månader efter kommissionens beslut. Något särskilt beslut om att återkalla godkännandet krävs alltså inte. Godkännandemyndigheten ska emellertid omedelbart underrätta tillverkaren om kommissionens beslut och om följderna av detta. Vad som gäller för fordon som har tillverkats i överensstämmelse med det tillfälliga godkännandet innan det upphörde att gälla regleras i 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister.
Ds 2008:8 Författningskommentar
10 b §
Paragrafen, som är ny, motsvarar i stora drag 10 a §, men gäller för typgodkännanden enligt direktiv 2003/37/EG.
I första stycket anges att det är möjligt att, efter tillstånd från kommissionen, meddela EG-typgodkännande för fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som inte uppfyller de tillämpliga tekniska kraven. Ett EG-typgodkännande som har meddelats med stöd av första stycket är att betrakta som ett fullvärdigt EG-typgodkännande.
I andra stycket regleras möjligheten att meddela ett särskilt EG-typgodkännande för fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i avvaktan på kommissionens tillstånd enligt första stycket. Utgångspunkten är att ett särskilt EG-typgodkännande endast har nationell giltighet, men att även andra medlemsstater kan tillåta att fordon registreras och tas i bruk om de så önskar. Hur man i Sverige ska hantera tillfälliga EG-typgodkännanden som har meddelats i en annan medlemsstat regleras i 24 § andra stycket.
Tredje stycket motsvarar 10 a § tredje stycket.
12 §
Den tidigare avslagsgrunden (att fordonet, systemet, komponenten eller den tekniska enheten utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten) har kompletterats med de ytterligare grunder som anges dels i det nya ramdirektivet (allvarlig fara för miljön eller folkhälsan), dels direktiv 2003/37/EG (förutom allvarlig fara för miljön även allvarlig fara för arbetsmiljön). Det bör observeras av avslagsgrunderna endast kan tillämpas i den utsträckning detta är möjligt i det tillämpliga ramdirektivet.
Särskilda bestämmelser om vilka underrättelser som ska göras om en ansökan om EG-typgodkännande avslås med stöd av denna paragraf finns i 13 § tredje stycket.
Författningskommentar Ds 2008:8
13 §
Skyldigheten i andra stycket för godkännandemyndigheten att lämna en kopia av typgodkännandeintyget till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom EES har inskränkts till att enbart gälla vid typgodkännande av fordon. Detta är i enlighet med direktivet.
Ett nytt tredje stycke har lagts till, i vilket anges att i det fall en ansökan avslås med stöd av 12 § ska godkännandemyndigheten, utöver vad som redan anges i andra stycket, underrätta godkännandemyndigheterna i de andra medlemsstaterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) samt kommissionen om skälen för beslutet.
17 §
Ett tillägg har gjorts i första stycket. Tillverkaren ska inte bara anmäla till godkännandemyndigheten om tillverkningen upphör eller om uppgifterna i det tekniska underlaget eller informationsdokumentet ändras, utan även om han eller hon beslutar att återkalla fordon som sålts, registrerats eller tagits i bruk. Se vidare avsnitt 5.13.4.
Ett nytt andra stycke har lagts till, i vilket anges att tillverkaren, utöver vad som anges i första stycket, ska anmäla till godkännandemyndigheten om ett EG-typgodkännande upphör att gälla enligt 2 kap. 5 a § fordonslagen. Någon underrättelseskyldighet finns, av naturliga skäl, inte när godkännandet upphör att gälla på grund av att godkännandemyndigheten har återkallat det.
Första stycket har gjorts tillämpligt även efter en anmälan om
återkallelse eller upphörande enligt 17 §.
18 §
Ett nytt andra stycke har lagts till, i vilket anges en skyldighet för godkännandemyndigheten att underrätta var och en av god-
Ds 2008:8 Författningskommentar
kännandemyndigheterna i de andra staterna inom EES om ett EG-typgodkännande upphör att gälla. Motsvarande skyldighet när ett EG-typgodkännande återkallas finns i 12 §.
21 §
Bestämmelsen har inskränkts till att endast gälla fordon som omfattas av direktiv 2003/37/EG och som tillverkas i små serier. Fordon som omfattas av det nya ramdirektivet kan också meddelas EG-typgodkännande för små serier, men där framgår de tekniska krav som minst måste vara uppfyllda direkt av direktivet. Det är alltså inte fråga om att bevilja undantag för den typen av fordon. När det gäller fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG saknas möjligheten att meddela EG-typgodkännande för små serier.
Se vidare avsnitt 5.10.2.
22 §
I bestämmelsen, som är ny, anges skyldigheter för godkännandemyndigheten i samband med att den har meddelat ett EG-typgodkännande för fordon i små serier enligt 21 §. Myndigheten ska då sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som tillverkaren har angett. Godkännandemyndigheten i de andra medlemsstaterna har sedan, enligt direktivet, tre månader på sig att besluta om de godtar godkännandet av de fordon som ska registreras på deras territorium och i sådant fall hur många. När en godkännandemyndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har fattat ett beslut i fråga om ett svenskt typgodkännande som har meddelats med stöd av 21 §, ska godkännandemyndigheten sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
Motsvarande bestämmelse när det gäller nationella typgodkännanden av fordon i små serier finns i 5 kap. 3 a §.
Författningskommentar Ds 2008:8
Vilka åtgärder som godkännandemyndigheten ska vidta om verket får sig tillsänt en kopia av ett typgodkännandeintyg från en annan medlemsstat framgår av 24 §.
23 §
I bestämmelsen, som är ny, anges en skyldighet för godkännandemyndigheten att årligen sända en lista över godkännanden som har meddelats med stöd av 21 § till kommissionen.
24 §
I första stycket anges att om godkännandemyndigheten får en kopia av ett typgodkännandeintyg för fordon i små serier som har utfärdats med stöd av direktiv 2003/37/EG från en annan medlemsstat så ska verket besluta om det utländska godkännandet ska godkännas i Sverige eller inte. Typgodkännandet ska godkännas i Sverige om inte godkännandemyndigheten har godtagbara skäl för att anse att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet godkänts inte motsvarar de som gäller i Sverige. Observera att EG-typgodkännanden för fordon i små serier som har meddelats med stöd av det nya ramdirektivet gäller i Sverige utan något särskilt beslut. Angående nationella typgodkännanden för fordon i små serier, se 5 kap. 11 §.
Andra stycket motsvarar i princip första stycket, men tar sikte
på tillfälliga EG-typgodkännanden för ny teknik som har meddelats i en annan medlemsstat. Ansökan om godkännande görs av tillverkaren eller fordonsägaren.
Ds 2008:8 Författningskommentar
4 kap.
1 §
En justering har gjorts, så att ett provningsorgan som utför provningar inför ett ECE-typgodkännande benämns tekniskt tjänst, jfr 1 kap. 4 §.
5 kap.
1 §
Uppräkningen av vilken typ av fordon som kan meddelas ett nationellt typgodkännande har tagits bort. Detta framgår i stället av den föreslagna nya 1 a §.
1 a §
Paragrafen är ny och avser att tydliggöra för vilka fordon som nationellt typgodkännande kan meddelas. Detta har tidigare framgått dels av 1 §, dels av Vägverkets föreskrifter om nationella typgodkännanden. Förfarandet med nationellt typgodkännande tillämpas endast för EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som tillverkas i små serier eller som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, samt för terrängvagnar och motorredskap. Det bör observeras att ett nationellt typgodkännande av fordon som är avsedda för export till tredje land inte kan läggas till grund för en permanent registrering i Sverige, se 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister.
Se vidare avsnitt 5.10.3. Angående möjligheten att under en övergångsperiod få även andra fordonstyper nationellt typgodkända, se avsnitt 5.18.1 och 5.18.2.
Författningskommentar Ds 2008:8
3 a §
Paragrafen är ny. I första stycket anges att om godkännandemyndigheten har meddelat ett nationellt typgodkännande för fordon i små serier som omfattas av det nya ramdirektivet så ska myndigheten sända en kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, till godkännandemyndigheterna i de stater inom EES som tillverkaren har angett.
I andra stycket anges att när en godkännandemyndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har fattat ett beslut om att godkänna eller inte godkänna ett svenskt nationellt typgodkännande, ska Vägverket sända en kopia av det beslutet till tillverkaren.
Hur Vägverket ska hantera kopior av utländska nationella typgodkännanden som kommer verket tillhanda regleras i 12 §.
7 §
Paragrafen har kompletterats med en hänvisning till förordningen om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner. Vidare har hänvisningen till mopeder klass I och motorcyklar strukits i punkten 1, eftersom förfarandet med nationellt typgodkännande inte är tillämpligt för dessa fordon.
8 §
Bestämmelsen i andra stycket 2 om att typintyg inte får utfärdas för ett fordon som, på grund av att nya eller ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning har trätt i kraft efter det att ett nationellt typgodkännande meddelats, inte skulle kunna godkännas vid en registreringsbesiktning, har tagits bort. Detsamma gäller bestämmelsen i tredje stycket om att ett typintyg som utfärdats innan ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet och utrustning trätt i kraft inte längre är giltigt. I stället anges numera i 2 kap. 5 a § fordonslagen att ett typgodkännande upphör att gälla om nya tekniska krav blir
Ds 2008:8 Författningskommentar
obligatoriska för fordonstypen. Möjligheten för Vägverket att trots detta medge registrering och försäljning av fordon i slutserier framgår av 20 kap. 3 a § förordningen om vägtrafikregister respektive 2 § andra stycket 9 i den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
12 §
I paragrafen, som är ny, regleras vad Vägverket ska göra om en kopia av ett utländskt nationellt typgodkännande av fordon i små serier skickas till verket enligt de bestämmelser som i svensk rätt regleras i 3 a §. Vägverket ska då fatta ett formellt beslut huruvida det utländska godkännandet ska gälla i Sverige eller inte. Av 5 kap. 4 § fordonslagen följer att ett sådant beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
5 a kap.
1 §
I paragrafen anges huvuddragen i den nya kontrollformen enskilt godkännande. Sådant godkännande kan endast meddelas för nya fordon som omfattas av det nya ramdirektivet.
Till skillnad från typgodkännandet, men i likhet med registreringsbesiktningen, avser det enskilda godkännandet ett enstaka fordon. Enskilt godkännande kan, enligt första stycket, meddelas om fordonet uppfyller antingen de tillämpliga kraven i ramdirektivet och i rättsakter som har meddelats med stöd av det direktivet eller föreskrivna alternativa krav. Vilka dessa krav är kommer att framgå av Vägverkets föreskrifter. Dessutom finns, enligt andra stycket, en möjlighet för godkännandemyndigheten att meddela ett enskilt godkännande för ett fordon som vare sig uppfyller kraven i direktivet eller föreskrivna alternativa krav. En förutsättning för detta är dock att det finns godtagbara skäl. Vad
Författningskommentar Ds 2008:8
som avses med godtagbara skäl får avgöras från fall till fall. Som en grundläggande utgångspunkt bör dock gälla att det knappast aldrig kan anses finnas godtagbara skäl för att godkänna ett nytt fordon som är direkt trafik- eller miljöfarligt. I övrigt bör en samlad bedömning göras av ägarens behov av just det fordonet, vilka nackdelar det kan föra med sig att godkänna fordonet etc.
2 §
I bestämmelsen anges att förfarandet med enskilt godkännande tillämpas för EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. Att godkännande enligt det nya ramdirektivet som huvudregel är obligatoriskt för dessa fordon framgår av 6 kap. 7 a § förordningen om vägtrafikregister.
3 §
Paragrafen ger en möjlighet att meddela enskilt godkännande även för andra fordon än sådana som avses i 2 §. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 a § när det gäller möjligheten till EG-typgodkännande, varför hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
4 §
I denna bestämmelse anges vad som gäller i fråga om enskilt godkännande av fordon under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etappvis EG-typgodkännande.
5 §
Paragrafen pekar ut Vägverket som godkännandemyndighet när det gäller enskilda godkännanden.
Ds 2008:8 Författningskommentar
6 §
I paragrafen anges vem som får ansöka om enskilt godkännande. Det bör observeras att det inte finns något krav på att tillverkaren eller fordonets ägare ska utse en företrädare om han eller hon är etablerad utan för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, jfr 5 kap. 4 § fordonslagen, som endast gäller i fråga om typgodkännanden. Om ett ombud anlitas måste emellertid han eller hon vara etablerad inom EES.
7 §
I paragrafens första stycke anges att provning utförs av ett besiktningsorgan för det kontrollområde som avses i 4 kap. 2 § fordonslagen. Detta innebär att det är samma organ som får utföra provningar för ett enskilt godkännande som får utföra registreringsbesiktningar av samma slag av fordon.
I andra stycket anges att ansökan om enskilt godkännande ska ha lämnats in innan provningen utförs. Det finns dock ingenting som hindrar att besiktningsorganet bistår sökanden med detta och att provningen utförs i omedelbar anslutning till det att ansökan har gjorts. Vidare anges att andra fordon än sådana som har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare eller har importerats till Sverige av en registrerad importör även ska ha godkänts vid en ursprungskontroll. I sak är detta samma som gäller för att fordon ska få genomgå registreringsbesiktning, se 6 kap. 2 §.
8 §
I denna paragraf anges att besiktningsorganet vid provningen ska kontrollera om fordonet uppfyller föreskrivna krav i fråga om beskaffenhet och utrustning. Det bör dock observeras att det inte är besiktningsorganet som godkänner fordonet utan detta görs av godkännandemyndigheten. Besiktningsorganets uppgift
Författningskommentar Ds 2008:8
är således enbart att förse godkännandemyndigheten med ett beslutsunderlag.
9 §
I paragrafen anges att besiktningsorganet, utöver vad som anges i 8 §, ska lämna det underlag som behövs för att de uppgifter om fordonet som ska föras in i vägtrafikregistret ska kunna fastställas. Till skillnad från vad som gäller vid en registreringsbesiktning är det alltså inte besiktningsorganet som fastställer dessa uppgifter, utan detta görs av godkännandemyndigheten i samband med det enskilda godkännandet, se 2 kap. 5 b § fordonslagen.
10 §
I denna paragraf anges att om en ansökan om enskilt godkännande beviljas ska godkännandemyndigheten på begäran av sökanden utfärda ett intyg om enskilt godkännande. Till skillnad från när det gäller EG-typgodkännanden ska något intyg inte utfärdas om ansökan avslås, jfr. 3 kap. 13 §.
11 §
I denna paragraf anges hur Vägverket ska hantera utländska enskilda godkännanden. Jfr 3 kap. 24 § och 5 kap. 12 §.
6 kap.
3 §
I första stycket har lagts till en mening som anger att Vägverket i ett föreläggande enligt denna paragraf får ange vilka uppgifter om fordonet som saknas. Denna möjlighet bör utnyttjas om det inte är fråga om alltför omfattande brister. Registrerings-
Ds 2008:8 Författningskommentar
besiktningen begränsas då till att endast fastställa dessa uppgifter, se 7 a §.
Se vidare avsnitt 5.12.2.
6 §
Paragrafen har utvidgats till att avse alla nya fordon som stämmer överens med ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande.
Se vidare avsnitt 5.12.2.
7 a §
Paragrafen är ny, och anger att om Vägverket i ett föreläggande enligt 3 § har angett vilka uppgifter om fordonet som saknas så ska registreringsbesiktningen begränsas till att fastställa dessa uppgifter.
8 §
Ändringen innebär att även fordon som har ett i Sverige giltigt nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande undantas. Vidare har paragrafen kompletterats med en hänvisning till förordningen om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner.
10 §
Bestämmelsen har utvidgats till att även avse ändringar av ett fordon som har meddelats ett enskilt godkännande.
Författningskommentar Ds 2008:8
9 kap.
4 och 6 §
Bestämmelserna har ändrats, så att mobilkranar ska registreras med samma besiktningsintervall som idag gäller för motorredskap klass I, även om de i framtiden kommer att registreras som lastbilar.
11 kap.
1 §
Ett tillägg har gjorts, som gör det straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet lämna oriktig uppgift i en ansökan om enskilt godkännande.
9 a §
Bestämmelsen är ny, och ger Vägverket möjlighet att fatta beslut i fråga om enskilt godkännande av fordon genom automatiserad behandling av uppgifter. Jfr. 18 kap. 5 § förordningen om vägtrafikregister.
9 b §
I bestämmelsen, som är ny, regleras möjligheten till omprövning av beslut som har fattats genom automatiserad behandling av uppgifter. Jfr. 18 kap. 6 § förordningen om vägtrafikregister.
10 §
Ett nytt andra stycke har lagts till, i vilket anges att beslut som har fattats genom automatiserad behandling av uppgifter inte får
Ds 2008:8 Författningskommentar
överklagas innan det har omprövats. Jfr motsvarande skrivning i 19 kap. 1 § tredje stycket förordningen om vägtrafikregister.
11 §
Ett bemyndigande för Vägverket att meddela ytterligare föreskrifter om tillsyn har lagts till. Vidare har lagts till att verket får meddela föreskrifter om skyldighet för tillverkare att tillhandahålla information enligt 2 kap. 4 § 6 och 9 fordonslagen. Bemyndigandet för verket att meddela föreskrifter om att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt verkets föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet har flyttats till 5 § i den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m. Slutligen har lagts till ett bemyndigande för Vägverket att meddela föreskrifter om att nationellt typgodkännande under en övergångsperiod får meddelas även för andra fordon än sådana som anges i 5 kap. 1 a §, se avsnitt 5.18.1 och 5.18.2.
17 §
Bestämmelserna om utseende och anmälan av teknisk tjänst har flyttats till den föreslagna nya förordningen om anmälan av tekniska tjänster.
19 §
Bestämmelsen, som är ny, pekar ut Vägverket som tillsynsmyndighet enligt 5 kap. 9 § fordonslagen.
Författningskommentar Ds 2008:8
8.9. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner
2 §
En definition av begreppet ”EG-motorfordon” har förts in i förordningen. Definitionen motsvarar vad som tidigare angavs i 3 kap. 4 § fordonsförordningen.
Definitionen av ”yrkesmässig fordonstillverkare” har utvidgats, så att även den som innehar ett EG-typgodkännande för fordon omfattas.
8.10. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister
1 kap.
4 §
En hänvisning till den nya definitionen av ”nytt fordon” i 1 kap. 4 § fordonsförordningen har lagts till.
6 kap.
4 §
En justering har gjorts, som innebär att fordon kan anmälas för registrering antingen efter att ha godkänts vid en registreringsbesiktning eller efter att ha meddelats ett enskilt godkännande. Observera att det inte är besiktningsorganet som fattar beslut om enskilt godkännande, utan att detta görs av godkännandemyndigheten, se 5 a kap. 5 § fordonsförordningen.
Ds 2008:8 Författningskommentar
Första stycket har delats upp i punktform för att öka över-
7 §
skådligheten. Vidare har två nya grunder för att vägra registrering införts. Den första är att det beträffande ett fordon som inte har godkänts vid en registreringsbesiktning framgår att sådana förhållanden som anges i 2 kap. 6 § andra stycket fordonsförordningen föreligger, dvs. att fordonet är konstruerat för vänstertrafik eller utrustat med en hastighetsmätare av brittisk standard, och det inte framgår att fordonet ändå uppfyller de krav som gäller i Sverige. Denna bestämmelse har betydelse för sådana fordon som inte behöver genomgå registreringsbesiktning, dvs. nya fordon som omfattas av ett godkännande enligt något av ramdirektiven och som antingen har tillverkats i Sverige av en yrkesmässig fordonstillverkare eller har importerats hit av en registrerad importör. Den andra nya grunden är att fordonet begärs registrerat med stöd av ett typgodkännande för fordon i små serier och antalet fordon som har registrerats under året med stöd av detta redan uppgår till det maximalt tillåtna antalet. Den bestämmelsen gäller både i fråga om EG-typgodkännanden och nationella typgodkännanden för fordon i små serier. Vad som avses med små serier kommer att framgå av Vägverkets föreskrifter.
Andra stycket upphävs. En bestämmelse med liknande innhåll
återfinns i stället i 7 a § såvitt avser nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon. När det gäller fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG eller 2003/37/EG har bestämmelsen ansetts överflödig. EG-typgodkännande av sådana fordon är nämligen inte obligatoriskt, eftersom direktiven inte reglerar enstycksgodkännanden. Däremot är möjligheten att bevilja nationellt typgodkännande av sådana fordon begränsad. Detta regleras numera i 5 kap. 1 a § fordonsförordningen.
Att intyget om överensstämmelse ska bifogas om en ansökan om registrering görs med stöd av ett EG-typgodkännande fram-
Författningskommentar Ds 2008:8
går av 2 kap. 6 § Vägverkets föreskrifter om registrering av fordon m.m. i vägtrafikregistret.
Se vidare avsnitt 5.12.2.
7 a §
Bestämmelsen motsvarar i sina huvuddrag delar av det som tidigare var 7 § andra stycket.
Av första stycket framgår att nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon normalt måste omfattas av ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt godkännande eller enskilt godkännande för att få registreras. Däremot finns det inte något motsvarande krav när det gäller sådana fordon som inte är av kategori M, N eller O, men som på frivillig basis kan EG-typgodkännas eller få ett enskilt godkännande med stöd av 3 kap. 3 a § respektive 5 a kap. 3 § fordonsförordningen. Kravet gäller inte heller vid registrering av fordon som inte är nya. En definition av vad som avses med nya fordon finns i 1 kap. 4 § fordonsförordningen. Beträffande vad som avses med att ett godkännande ska vara giltigt i Sverige hänvisas till kommentaren till 2 kap. 6 § fordonsförordningen.
I andra stycket anges vilka undantag som finns från kravet i första stycket. Punkterna 1–4 handlar om sådana fordon för vilka godkännande enligt det nya direktivet är frivilligt enligt artikel 2.3 och 2.4. I femte punkten anges fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla.
Sjätte punkten slutligen nämner fordon som omfattas av ett
avtal om ömsesidigt godkännande som EG har träffat med tredje land, jfr 2 kap. 9 § fordonsförordningen.
Av tredje stycket framgår att ett nationellt typgodkännande som har meddelats för fordon som är avsedda för export till tredje land (se 5 kap. 1 a § 1 b) inte kan läggas till grund för en permanent registrering i Sverige. Se dock 7 b § om tillfällig registrering.
Ds 2008:8 Författningskommentar
Angående registrering av fordon som omfattas av direktiv 2002/24/EG eller 2003/37/EG hänvisas till kommentaren till 7 §.
7 b §
Av denna paragraf framgår att tillfällig registrering kan meddelas för EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som är avsedda för export utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, även om de inte omfattas av ett i Sverige giltigt EGtypgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande, och även om det inte omfattas av något av undantagen i 7 a §. Tillfällig registrering är avsedd för fordon som inte ska tas i bruk här i landet. En tillfällig registrering anses inte kunna läggas till grund för att hävda fri rörlighet för fordonet inom EES.
8 kap.
15 §
Skrivningen i första stycket har förenklats.
Ett nytt andra stycke har lagts till, i vilket anges att bestämmelserna i första stycket inte gäller fordon som omfattas av ett särskilt EG-typgodkännande för ny teknik och som har tillverkats innan godkännandet upphörde att gälla.
19 kap.
1 §
Listan över beslut som inte får överklagas har utökats. Beslut av Vägverket enligt den föreslagna nya 20 kap. 3 a § (undantag för fordon i slutserier) får inte överklagas. Detta utgör i sak inte
Författningskommentar Ds 2008:8
någon ändring i förhållande till vad som gäller idag. Se vidare avsnitt 5.12.2.
2 §
Bestämmelsen om vilka beslut som får överklagas till regeringen har inskränkts till sådana beslut som Vägverket fattar med stöd av 20 kap. 2 § (undantag från plikten att registrera fordon samt från regler om brukande av fordon). Övriga beslut enligt denna förordning, som inte omfattas av överklagandeförbudet i 1 §, får överklagas till Länsrätten i Örebro län med stöd av 34 § lagen om vägtrafikregister.
20 kap.
3 a §
Vägverket får medge undantag från bestämmelserna i 6 kap. 7 a § samt 8 kap. 15 och 16 §§ för fordon i slutserier. Med fordon i slutserier menas fordon som överensstämmer med en fordonstyp vars EG-typgodkännande inte längre är giltigt på grund av att nya tekniska krav har blivit tillämpliga. Av artikel 27 i direktivet framgår att ett undantag för fordon i slutserier endast får avse en begränsad period.
Ett beslut enligt denna paragraf får inte överklagas, se 19 kap. 1 §.
Bestämmelsen innehåller en hänvisning till den föreslagna nya förordningen om förbud mot försäljning och ibruktagande av vissa fordon och fordonsdelar m.m.
Ds 2008:8 Författningskommentar
4 §
En justering har gjorts med hänsyn till den föreslagna nya definitionen av yrkesmässig fordonstillverkare, se 2 § förordningen om vägtrafikdefinitioner.
8.11. Förslaget till förordning om ändring i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97)
Militära vägtrafikkungörelsen är för närvarande föremål för en fullständig översyn. De ändringsförslag som lämnas i denna promemoria utgår från den lydelse som författningen har idag. I sak torde det behövas ändringar med samma innehåll även i en kommande ny militär trafikförordning.
34 §
Ändringen innebär att ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande som huvudregel blir obligatoriskt för nya EG-motorfordon och släpvagnar till sådana fordon som ska registreras i det militära vägtrafikregistret. Detta gäller dock inte för fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål. Fordon som inte är tillverkade för särskilda militära ändamål, men som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret, är undantagna enligt 34 a §.
34 a §
Av denna bestämmelse framgår att kravet på ett i Sverige giltigt EG-typgodkännande, nationellt typgodkännande eller enskilt godkännande enligt 34 § inte är tillämpligt på fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvaret.
Författningskommentar Ds 2008:8
8.12. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening
2 §
Det nya ramdirektivet har lagts till i listan med definitioner. Hänvisningen till senaste lydelse när det gäller de övriga direktiven har uppdaterats. Det bör särskilt noteras att flera av direktiven har upphävts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007. Detta kommer att leda till ett antal följdändringar i förordningen om motorfordons avgasrening, vilka dock kommer att behandlas i ett annat sammanhang.
Definitionen av ”ersättningskatalysator” har kompletterats med hänsyn till det nya ramdirektivet. En ersättningskatalysator ska antingen vara godkänd som en separat teknisk enhet enligt det gamla ramdirektivet eller kunna godkännas som en sådan enligt det nya ramdirektivet eller direktiv 2002/24/EG.
Bilaga 1
Not a) och b) till tabellen i 1.1.1 och not b) till tabellen i 1.1.2 har korrigerats med hänsyn till det nya ramdirektivet.
8.13. Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2005:894) om teknisk kontroll
En ny paragraf, 7 a §, har lagts till, vilken upplyser om att det kan finnas bestämmelser i andra författningar som gäller i stället för denna förordning. Se vidare förslaget till förordning om anmälan om tekniska tjänster.
I
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som skall offentliggöras)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/46/EG
av den 5 september 2007
om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av
system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon
(”Ramdirektiv”)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-
téns yttrande (1),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
(1)
Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgod-
kännande av motorfordon och släpvagnar till dessa
fordon (3) har ändrats vid flera tillfällen i väsentliga avse-
enden. Eftersom ytterligare ändringar skall göras, bör
direktivet omarbetas för att skapa större klarhet.
(2)
För att gemenskapens inre marknad skall kunna upprät-
tas och fungera väl bör medlemsstaternas godkännande-
system ersättas med ett förfarande för gemenskaps-
godkännande som bygger på principen om fullständig
harmonisering.
(3)
De tekniska krav som gäller för system, komponenter,
separata tekniska enheter och fordon bör harmoniseras
och specificeras i rättsakter. Syftet med dessa rättsakter
bör främst vara att säkerställa en hög nivå av trafiksäker-
het, hälsoskydd, miljöskydd, energieffektivitet och skydd
mot obehörig användning.
(4)
Genom rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992
om ändring av direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av
motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (4) begrän-
sades tillämpningen av gemenskapens typgodkännande-
förfarande för hela fordon till fordon i kategori M
1
. För
att den inre marknaden skall förverkligas och fungera väl
bör emellertid tillämpningsområdet för det här direktivet
utvidgas till att gälla alla fordonskategorier, så att tillver-
karna kan utnyttja fördelarna med den inre marknaden
genom gemenskapens typgodkännande.
(5)
För att tillverkarna skall kunna anpassa sig till de nya har-
moniserade förfarandena bör de få en tillräckligt lång över-
gångstid fram till dess att gemenskapens typgodkännande
för fordon blir obligatoriskt för fordon i andra kategorier
än M
1
som byggs i en etapp. Denna övergångstid bör vara
längre för fordon i andra kategorier än M
1
som skall god-
kännas etappvis, eftersom detta förfarande kommer att
omfatta karosstillverkare, som behöver mer erfarenhet på
det området så att de förfaranden som behövs kan tilläm-
pas korrekt. Eftersom det är viktigt att säkerheten för for-
don i kategorierna M
2
och M
3
kan garanteras, under
övergångstiden då det nationella typgodkännandet fortfa-
rande gäller för att tillverkarna skall ha möjlighet att göra
sig förtrogna med gemenskapens typgodkännande för for-
don, är det emellertid nödvändigt att dessa fordon uppfyl-
ler de tekniska kraven i de harmoniserade direktiven.
(1) EUT C 108, 30.4.2004, s. 29.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E,
22.4.2004, s. 370), rådets gemensamma ståndpunkt av den
11 december 2006 (EUT C 64 E, 20.3.2007, s. 1), Europaparlamen-
tets ståndpunkt av den 10 maj 2007 (ännu ej offentliggjord i EUT)
och rådets beslut av den 23 juli 2007.
(3) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 (EUT L 171,
29.6.2007, s. 1).
(4) EGT L 225, 10.8.1992, s. 1.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/1
(6)
Hittills har tillverkare som producerar fordon i små serier
inte haft möjlighet att till fullo utnyttja fördelarna med
den inre marknaden. Erfarenheterna har visat att trafiksä-
kerheten och miljöskyddet skulle kunna förbättras avse-
värt om fordon som tillverkas i små serier helt omfattades
av gemenskapens system för typgodkännande för fordon,
inledningsvis fordon i kategori M
1
.
(7)
För att förebygga missbruk bör ett förenklat förfarande för
fordon i små serier inskränkas till en mycket liten produk-
tion. Därför är det nödvändigt att närmare ange hur
begreppet små serier skall definieras i fråga om antalet till-
verkade fordon.
(8)
Det är viktigt att införa bestämmelser som gör det möjligt
att godkänna enskilda fordon, så att tillräcklig flexibilitet
medges inom det etappvisa typgodkännandet. Fram till
dess att harmoniserade särskilda gemenskapsbestämmel-
ser fastställts bör dock medlemsstaterna få fortsätta att
utfärda enskilda godkännanden i enlighet med sina natio-
nella regler.
(9)
Fram till dess att gemenskapens förfaranden för typgod-
kännande för fordon börjar gälla för andra fordonskatego-
rier än M
1
bör medlemsstaterna få fortsätta att utfärda
nationella typgodkännanden för fordon, och övergångsbe-
stämmelser för detta bör fastställas.
(10)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv skall antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter (1).
(11)
Genom rådets beslut 97/836/EG (2) anslöt sig gemenska-
pen till FN:s ekonomiska kommission för Europa och dess
överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska
föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och
delar som kan monteras eller användas på hjulförsett for-
don samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typ-
godkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter
(”Reviderad överenskommelse av år 1958”).
Följaktligen bör föreskrifter antagna av FN:s ekonomiska
kommission för Europa (FN/ECE) som gemenskapen
ansluter sig till, med tillämpning av det beslutet, och änd-
ringar av FN/ECE-föreskrifter som gemenskapen redan har
anslutit sig till, införas i förfarandet för gemenskapens typ-
godkännande antingen som krav för EG-typgodkännande
för fordon eller som alternativ till befintlig gemenskaps-
rätt. Om gemenskapen genom ett rådsbeslut bestämmer
att FN/ECE-föreskrifter skall bli en del av förfarandet för
EG-typgodkännande av fordon och ersätta befintlig
gemenskapsrätt, bör kommissionen särskilt ges behörig-
het att göra de nödvändiga anpassningarna av detta direk-
tiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och
avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv eller
att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga
delar, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfa-
randet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(12)
För att förbättra och förenkla lagstiftningen och förhindra
att befintlig gemenskapsrätt ständigt måste uppdateras
med avseende på tekniska specifikationer, bör det vara
möjligt att i detta direktiv och i särdirektiv och förord-
ningar införa hänvisningar till gällande internationella
standarder och föreskrifter utan att dessa måste kopieras i
gemenskapens regelverk.
(13)
För att se till att förfarandet för kontroll av produktions-
överensstämmelse, som är en av hörnstenarna i gemen-
skapens system för typgodkännande, har genomförts och
fungerar korrekt, bör tillverkare kontrolleras regelbundet
av behörig myndighet eller av en teknisk tjänst med lämp-
liga kvalifikationer som utses för detta ändamål.
(14)
Det främsta målet med lagstiftningen om godkännande av
fordon är att se till att nya fordon, komponenter och sepa-
rata tekniska enheter som släpps ut på marknaden uppfyl-
ler höga krav i fråga om säkerhet och miljöskydd. Detta
mål bör inte få äventyras av att vissa delar eller viss utrust-
ning monteras efter det att fordonen har släppts ut på
marknaden eller tagits i bruk. Lämpliga åtgärder bör där-
för vidtas för att garantera att delar eller utrustning som
kan monteras på fordon och som avsevärt kan försämra
funktionen hos system som är nödvändiga när det gäller
säkerhet eller miljöskydd, kontrolleras av en godkännande
myndighet innan de saluförs. Dessa åtgärder bör bestå av
tekniska föreskrifter om de krav som dessa delar eller
utrustningar måste uppfylla.
(15)
Åtgärderna bör endast gälla ett begränsat antal delar eller
utrustningar. Förteckningen över dessa delar eller utrust-
ningar och de efterföljande kraven bör upprättas efter sam-
råd
med
berörda
aktörer.
Vid
upprättandet
av
förteckningen skall kommissionen samråda med berörda
aktörer på grundval av en rapport och försöka skapa en
rimlig balans mellan å ena sidan kraven på att förbättra
trafiksäkerheten och miljöskyddet och å andra sidan kon-
sumenternas, tillverkarnas och distributörernas intressen
av att konkurrensen på eftermarknaden upprätthålls.
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut
2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(2) EGT L 346, 17.12.1997, s. 78.
L 263/2
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
(16)
Förteckningen över delar och utrustning, de nödvändiga
systemen i fråga samt åtgärder för provning och genom-
förande bör fastställas i enlighet med beslut 1999/468/EG.
Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser
att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv eller att
komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar,
bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet
med kontroll i artikel 5a i det beslutet.
(17)
Detta direktiv utgör en uppsättning särskilda säkerhets-
krav i den mening som avses i artikel 1.2 i Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den
3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (1), som
anger särskilda krav för att skydda konsumenternas hälsa
och säkerhet. Det är därför viktigt att fastställa bestämmel-
ser för att säkerställa att tillverkaren har vidtagit effektiva
skyddsåtgärder, inklusive återkallelse av fordon, om ett
fordon utgör en allvarlig fara för konsumenterna genom
tillämpningen av detta direktiv eller de rättsakter som för-
tecknas i bilaga IV. Godkännandemyndigheterna bör där-
för kunna bedöma om de föreslagna åtgärderna är
tillräckliga eller inte.
(18)
Det är viktigt att tillverkarna ger fordonsägarna relevant
information så att felanvändning av säkerhetsanordningar
undviks. Bestämmelser om detta bör införas i detta
direktiv.
(19)
Det är också viktigt för tillverkarna av utrustning att få till-
gång till viss information som de endast kan få från for-
donstillverkaren, nämligen den tekniska information,
inbegripet ritningar, som är nödvändig för att ta fram delar
för eftermarknaden.
(20)
Det är även viktigt att tillverkarna gör information lätt till-
gänglig för oberoende operatörer, så att det skapas förut-
sättningar för reparation och underhåll av fordon på en
fullt konkurrensutsatt marknad. Dessa informationskrav
har hittills ingått i gemenskapsrätten och framför allt i
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EG)
nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande
av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta per-
sonbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och 6) och om till-
gång till information om reparation och underhåll av
fordon (2), varvid förutsättningen har varit att kommissio-
nen senast fyra år efter den förordningens ikraftträdande
kommer att lägga fram en rapport om hur systemet med
tillgång till information om reparation och underhåll av
fordon fungerar och överväga om det vore lämpligt att
konsolidera alla bestämmelser som reglerar tillgång till
information om reparation och underhåll av fordon i ett
reviderat ramdirektiv om typgodkännande.
(21)
För att förenkla och påskynda förfarandet bör åtgärder för
att genomföra särdirektiven eller förordningarna liksom
åtgärder för att anpassa detta direktivs och särdirektivens
eller förordningarnas bilagor till den vetenskapliga och
tekniska utvecklingen beslutas i enlighet med beslut
1999/468/EG. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räck-
vidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv eller att komplettera det genom tillägg av nya icke
väsentliga delar, bör de antas i enlighet med det föreskri-
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i det beslutet.
Samma förfarande bör gälla för de nödvändiga anpass-
ningarna när det gäller typgodkännandet av fordon
avsedda för funktionshindrade.
(22)
Erfarenheten visar att lämpliga åtgärder ibland måste vid-
tas utan dröjsmål för att bättre skydda trafikanterna, när
det har framkommit brister i befintlig lagstiftning. I sådana
brådskande fall bör de nödvändiga ändringarna av särdi-
rektiv eller förordningar antas i enlighet med beslut
1999/468/EG. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räck-
vidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv eller att komplettera det genom tillägg av nya icke
väsentliga delar, bör de antas i enlighet med det föreskri-
vande förfarandet med kontroll i artikel 5a i det beslutet.
(23)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förverkliga
den inre marknaden genom införandet av ett obligatoriskt
system för EG-typgodkännande av alla fordonskategorier,
inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta-
terna och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens
omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemen-
skapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet
med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta
direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
detta mål.
(24)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag-
stiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats
i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyl-
digheten att införliva de bestämmelser som är oföränd-
rade föreligger enligt de tidigare direktiven.
(25)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet
om bättre lagstiftning (3) uppmuntras medlemsstaterna till
att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna
tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmel-
sen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt
att offentliggöra dessa tabeller.
(1) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.
(2) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.
(3) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/3
(26)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig-
heter vad gäller de tidsfrister för införlivande med natio-
nell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges
i del B i bilaga XX.
(27)
Kraven i detta direktiv är i överensstämmelse med princi-
perna i handlingsplanen för en bättre och enklare
lagstiftning.
(28)
Det är särskilt viktigt att framtida åtgärder som föreslås
på grundval av detta direktiv eller förfaranden som
genomförs för dess tillämpning överensstämmer med
dessa principer, vilka har framhållits i kommissionens
meddelande om ett konkurrenskraftigt motorfordonsre-
gelverk för tjugohundratalet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs en harmoniserad ram som innefattar de
administrativa bestämmelserna och allmänna tekniska kraven för
godkännande av alla nya fordon som omfattas av dess tillämp-
ningsområde samt av de system, komponenter och separata tek-
niska enheter som är avsedda för dessa fordon, i syfte att
underlätta registrering, försäljning och ibruktagande av fordo-
nen inom gemenskapen.
I detta direktiv fastställs även bestämmelser om försäljning och
ibruktagande av delar och utrustning som är avsedda för fordon
som godkänts i enlighet med direktivet.
Särskilda tekniska krav avseende fordons konstruktion och funk-
tion skall i enlighet med detta direktiv fastställas i rättsakter över
vilka det finns en uttömmande förteckning i bilaga IV.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv skall tillämpas på typgodkännande av for-
don som är konstruerade och tillverkade i en eller flera etapper
för användning på väg, och av system, komponenter och sepa-
rata tekniska enheter som är konstruerade och tillverkade för
sådana fordon.
Det skall också tillämpas på enskilt godkännande av sådana
fordon.
Detta direktiv skall också tillämpas på delar och utrustning som
är avsedda för fordon som omfattas av direktivet.
2.
Direktivet skall inte tillämpas på typgodkännande eller
enskilt godkännande av följande fordon:
a)
Jordbruks- eller skogsbrukstraktorer enligt definitionen i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den
26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogs-
brukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maski-
ner till sådana traktorer samt av system, komponenter och
separata tekniska enheter till dessa fordon (1) och släpvag-
nar som är särskilt konstruerade och tillverkade för att dras
av dessa.
b) Fyrhjulingar enligt definitionen i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typ-
godkännande av två- och trehjuliga motorfordon (2).
c)
Bandfordon.
3.
Typgodkännande eller enskilt godkännande enligt detta
direktiv är fakultativt för:
a)
fordon som är konstruerade och tillverkade för användning
huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på
flygplatser,
b) fordon som är konstruerade och tillverkade för användning
av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ord-
ningsmakten och
c)
mobila maskiner
i den utsträckning dessa fordon uppfyller kraven i detta direktiv.
Detta fakultativa typgodkännande skall inte påverka tillämp-
ningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG
av den 17 maj 2006 om maskiner (3).
4.
Enskilt godkännande enligt detta direktiv är fakultativt för
följande fordon:
a)
Fordon som uteslutande är avsedda för tävling på väg.
b) Prototyper av fordon som används på väg för utförande av
ett särskilt provningsprogram under en tillverkares ansvar
under förutsättning att de särskilt har konstruerats och till-
verkats för detta ändamål.
(1) EUT L 171, 9.7.2003, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets
direktiv 2006/96/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 81).
(2) EGT L 124, 9.5.2002, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets
direktiv 2006/96/EG.
(3) EUT L 157, 9.6.2006, s. 24.
L 263/4
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Artikel 3
Definitioner
I detta direktiv och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, om
inte annat föreskrivs i dessa, gäller följande definitioner:
1.
rättsakt: ett särdirektiv eller en förordning eller en FN/ECE-
föreskrift som är fogad till den reviderade överenskommel-
sen av år 1958.
2.
särdirektiv eller förordning: ett direktiv eller en förordning som
förtecknas i del I i bilaga IV. I denna term inbegrips även
deras genomförandeakter.
3.
typgodkännande: förfarande genom vilket en medlemsstat
intygar att en typ av fordon, system, komponent eller sepa-
rat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa
bestämmelserna och tekniska kraven.
4.
nationellt typgodkännande: förfarande för typgodkännande
som fastställs i en medlemsstats nationella lagstiftning, var-
vid godkännandet endast gäller på den medlemsstatens
territorium.
5.
EG-typgodkännande: förfarande genom vilket en medlemsstat
intygar att en typ av fordon, system, komponent eller sepa-
rat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa
bestämmelserna och tekniska kraven i detta direktiv och i
de rättsakter som förtecknas i bilaga IV eller XI.
6.
enskilt godkännande: förfarande genom vilket en medlemsstat
intygar att ett enskilt fordon, oavsett om det är unikt eller
inte, uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna
och tekniska kraven.
7.
etappvis typgodkännande: förfarande genom vilket en eller flera
medlemsstater intygar att en typ av etappvis färdigbyggt eller
icke färdigbyggt fordon, i det tillverkningsstadium det befin-
ner sig i, uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmel-
serna och tekniska kraven i detta direktiv.
8.
typgodkännande i flera steg: förfarande för godkännande av
fordon som består av stegvis insamling av samtliga
EG-typgodkännandeintyg för system, komponenter och
separata tekniska enheter avseende fordonet och som i slut-
skedet leder till typgodkännande av hela fordonet.
9.
typgodkännande i ett steg: förfarande för godkännande av hela
fordonet i ett enda steg.
10. kombinerat typgodkännande: förfarande för typgodkännande i
flera steg genom vilket ett eller flera systemgodkännanden
erhålls under slutskedet av godkännandet av hela fordonet,
utan att EG-typgodkännandeintyg behöver utfärdas för dessa
system.
11. motorfordon: alla färdigbyggda, etappvis färdigbyggda eller
icke färdigbyggda motordrivna fordon som framdrivs av
egen kraft och som har minst fyra hjul och en maximal kon-
struktionshastighet som överstiger 25 km/tim.
12. släpvagn: icke självgående fordon på hjul som är konstruerat
och tillverkat för att dras av ett motorfordon.
13. fordon: motorfordon eller släpvagnar till sådana fordon enligt
definitionerna i punkterna 11 och 12.
14. hybridmotorfordon: fordon som för sin framdrivning är för-
sett med minst två olika energiomvandlare och två olika
energilagringssystem (på fordonet).
15. hybridelfordon: hybridfordon som för mekanisk framdrivning
hämtar energi från båda av följande energi-/kraftkällor på
fordonet:
— Ett bränsle.
— En lagringsanordning för elektrisk energi/kraft (t.ex. bat-
teri, kondensator, svänghjul/generator osv.).
16. mobil maskin: självgående fordon som är särskilt konstruerat
och tillverkat för att utföra arbete och som med hänsyn till
sin konstruktion inte lämpar sig för person- eller godsbefor-
dran. Maskiner som är monterade på ett motorfordonschassi
skall inte betraktas som mobila maskiner.
17. fordonstyp: fordon av en viss kategori utan inbördes skillna-
der åtminstone i fråga om de väsentliga egenskaper som
anges i avsnitt B i bilaga II. Varianter och versioner kan före-
komma inom en fordonstyp i enlighet med vad som anges i
avsnitt B i bilaga II.
18. grundfordon: fordon som används under den inledande etap-
pen av ett etappvis typgodkännande.
19. icke färdigbyggt fordon: fordon som måste genomgå åtmins-
tone ytterligare en etapp i tillverkningsprocessen för att upp-
fylla de tillämpliga tekniska kraven i detta direktiv.
20. etappvis färdigbyggt fordon: fordon som, efter att ha typgod-
känts etappvis, uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i
detta direktiv.
21. färdigbyggt fordon: fordon som inte behöver kompletteras för
att uppfylla de tillämpliga tekniska kraven i detta direktiv.
22. fordon i slutserier: fordon i lager som inte kan registreras, säl-
jas eller tas i bruk eftersom nya tekniska krav har trätt i kraft
enligt vilka fordonet inte har godkänts.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/5
23. system: sammansättning av anordningar som är kombine-
rade för att utföra en eller flera specifika funktioner i ett for-
don och som omfattas av krav i någon av rättsakterna.
24. komponent: anordning som omfattas av krav i en rättsakt och
som är avsedd att vara en del av ett fordon men som kan
vara typgodkänd oberoende av ett fordon förutsatt att rätts-
akten uttryckligen tillåter detta.
25. separat teknisk enhet: anordning som omfattas av krav i en
rättsakt och som är avsedd att vara en del av ett fordon men
som kan typgodkännas separat, dock endast i förbindelse
med en eller flera specificerade fordonstyper förutsatt att rätts-
akten uttryckligen tillåter detta.
26. originaldelar eller originalutrustning: delar eller utrustning som
tillverkas enligt fordonstillverkarens specifikationer och pro-
duktionsstandarder för framställning av delar eller utrust-
ning för montering av fordonet i fråga. Detta innefattar delar
eller utrustning som tillverkas på samma produktionslinje
som dessa delar eller denna utrustning. Om inte motsatsen
bevisas förutsätts det att delar utgör originaldelar om deltill-
verkaren intygar att delarna är av samma kvalitet som de
komponenter som används för monteringen av fordonet och
att de har tillverkats enligt fordonstillverkarens specifikatio-
ner och produktionsstandarder.
27. tillverkare: person eller organ som inför godkännandemyn-
digheten ansvarar för samtliga led i typgodkännande- eller
tillståndsförfarandet samt för produktionsöverensstämmel-
sen. Det är inte nödvändigt att denna person eller detta organ
är direkt engagerat i samtliga etapper av tillverkningen av
det fordon, det system, den komponent eller den separata
tekniska enhet som godkännandet avser.
28. tillverkarens företrädare: fysisk eller juridisk person som är eta-
blerad inom gemenskapen och i vederbörlig ordning utsedd
av tillverkaren att företräda denne inför godkännandemyn-
digheten och agera på dennes vägnar i frågor som omfattas
av detta direktiv, och då det hänvisas till termen tillverkare
skall detta förstås som en hänvisning till antingen tillverka-
ren eller dennes företrädare.
29. godkännandemyndighet: myndighet som i en medlemsstat har
behörighet att handlägga dels samtliga led i förfarandet för
godkännande av en typ av fordon, system, komponent eller
separat teknisk enhet eller i ett enskilt godkännande av ett
fordon, dels tillståndsförfarandet, och som även har behörig-
het att utfärda och, i förekommande fall, återkalla intyg om
godkännande, att fungera som kontaktpunkt med godkän-
nandemyndigheterna i övriga medlemsstater, att utse de tek-
niska tjänsterna och att se till att tillverkaren uppfyller sina
skyldigheter när det gäller produktionsöverensstämmelse.
30. behörig myndighet: i artikel 42, antingen den godkännande
myndigheten eller en utsedd myndighet, eller ett ackredite-
ringsorgan som agerar på dessas vägnar.
31. teknisk tjänst: organisation eller organ som har utsetts av
en medlemsstats godkännandemyndighet för att som
kontrollaboratorium utföra provning eller för att som organ
för bedömning av överensstämmelse utföra inledande
bedömningar och andra provningar eller inspektioner för
godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndig-
heten kan även själv utöva dessa funktioner.
32. virtuell provningsmetod: datorsimulationer inklusive beräk-
ningar som visar om ett fordon, ett system, en komponent
eller en separat teknisk enhet uppfyller de tekniska kraven i
en rättsakt. Med den virtuella metoden är det inte nödvän-
digt vid provning att använda ett fysiskt fordon eller system
eller en fysisk komponent eller separat teknisk enhet.
33. typgodkännandeintyg: handling genom vilken godkännande-
myndigheten officiellt intygar att en typ av fordon, system,
komponent eller separat teknisk enhet är godkänd.
34. EG-typgodkännandeintyg: det intyg som anges i bilaga VI eller i
motsvarande bilaga till ett särdirektiv eller en förordning.
Det rapportformulär som anges i den berörda bilagan till en
av de FN/ECE-föreskrifter som förtecknas i del I eller II i
bilaga IV till detta direktiv betraktas som likvärdigt med ett
EG-typgodkännandeintyg.
35. intyg om enskilt godkännande: handling genom vilken godkän-
nandemyndigheten officiellt intygar att ett enskilt fordon är
godkänt.
36. intyg om överensstämmelse: det dokument som anges i
bilaga IX och som utfärdats av tillverkaren, genom vilket
denne intygar att ett fordon som tillhör den typ som har god-
känts enligt detta direktiv överensstämmer med alla rätts-
akter vid tillverkningstillfället.
37. informationsdokument: det dokument som återfinns i bilaga I
eller III eller i motsvarande bilaga till ett särdirektiv eller en
förordning, och som anger vilka uppgifter som skall lämnas
av den sökande. Dokumentet får även lämnas i elektroniskt
format.
38. underlag: den fullständiga samling dokument eller handlingar
i ärendet, inklusive informationsdokument, datafil, uppgif-
ter, ritningar, foton osv. som inlämnas av den sökande.
Underlaget får även lämnas i elektroniskt format.
L 263/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
39. tekniskt underlag: underlaget kompletterat med de provnings-
rapporter och övriga dokument som den tekniska tjänsten
eller godkännandemyndigheten har bifogat under sin
behandling av ärendet. Det tekniska underlaget får även läm-
nas i elektroniskt format.
40. index till det tekniska underlaget: det dokument där det tek-
niska underlagets innehåll redovisas, uppställt enligt ett
lämpligt numrerings- eller märkningssystem som gör det
möjligt att lätt hitta varje sida. Detta index skall utformas
som en förteckning över de olika stadierna i förfarandet för
EG-typgodkännandet, i synnerhet datum för revideringar och
uppdatering.
KAPITEL II
ALLMÄNNA SKYLDIGHETER
Artikel 4
Medlemsstaternas skyldigheter
1.
Medlemsstaterna skall se till att tillverkare som ansöker om
godkännande uppfyller sina skyldigheter enligt detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna skall godkänna endast sådana fordon, sys-
tem, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller
kraven i detta direktiv.
3.
Medlemsstaterna skall registrera eller tillåta försäljning eller
ibruktagande av endast sådana fordon, komponenter och sepa-
rata tekniska enheter som uppfyller kraven i detta direktiv.
De får inte förbjuda, begränsa eller hindra registrering, försälj-
ning, ibruktagande eller användning i trafik på väg av fordon,
komponenter eller separata tekniska enheter av skäl som hänför
sig till sådana aspekter av deras konstruktion eller funktion som
omfattas av detta direktiv, om dessa fordon, komponenter eller
separata tekniska enheter uppfyller kraven i detta direktiv.
4.
Medlemsstaterna skall inrätta eller utse godkännandemyn-
digheter och underrätta kommissionen om detta i enlighet med
artikel 43.
Underrättelsen om godkännandemyndigheterna skall innehålla
namn, adress, inklusive elektronisk adress, samt deras
ansvarsområden.
Artikel 5
Tillverkarens skyldigheter
1.
Tillverkaren skall vara ansvarig inför godkännandemyndig-
heten för samtliga delar av godkännandeförfarandet och för
produktionsöverensstämmelsen, oavsett om tillverkaren är direkt
engagerad i samtliga etapper av tillverkningen av ett fordon, ett
system, en komponent eller en separat teknisk enhet.
2.
Vid etappvis typgodkännande skall varje tillverkare vara
ansvarig för godkännandet och produktionsöverensstämmelsen
för de system, komponenter eller separata tekniska enheter som
tillförs under den tillverkningsetapp han ansvarar för.
En tillverkare som ändrar komponenter eller system som redan
har godkänts vid tidigare etapper skall vara ansvarig för godkän-
nandet och produktionsöverensstämmelsen för dessa komponen-
ter och system.
3.
I enlighet med detta direktiv skall en tillverkare som är eta-
blerad utanför gemenskapen utse en företrädare som är etable-
rad inom gemenskapen för att företräda honom inför
godkännandemyndigheten.
KAPITEL III
FÖRFARANDEN FÖR EG-TYPGODKÄNNANDE
Artikel 6
Förfaranden för EG-typgodkännande av fordon
1.
Tillverkaren kan välja ett av följande förfaranden:
a)
Typgodkännande i flera steg.
b) Typgodkännande i ett steg.
c)
Kombinerat typgodkännande.
2.
En ansökan om typgodkännande i flera steg skall bestå av
underlaget med de uppgifter som krävs enligt bilaga III samt en
fullständig uppsättning typgodkännandeintyg i enlighet med varje
tillämplig rättsakt som förtecknas i bilaga IV eller bilaga XI. Vid
typgodkännande av ett system eller en separat teknisk enhet
enligt de tillämpliga rättsakterna skall godkännandemyndigheten
ha tillgång till det tillhörande tekniska underlaget fram till dess
att godkännandet har utfärdats eller vägrats.
3.
En ansökan om typgodkännande i ett steg skall bestå av
underlaget med de uppgifter som krävs enligt bilaga I avseende
de rättsakter som anges i bilaga IV eller bilaga XI, och i förekom-
mande fall i del II i bilaga III.
4.
Vid ett förfarande för kombinerat typgodkännande kan
godkännandemyndigheten befria en tillverkare från skyldigheten
att uppvisa ett eller flera EG-typgodkännandeintyg avseende sys-
tem, under förutsättning att den tekniska informationen kom-
pletteras med de uppgifter som anges i bilaga I och som krävs
för godkännande av dessa system vid godkännande av fordonet,
varvid vart och ett av dessa EG-typgodkännandeintyg skall ersät-
tas med provningsrapporter.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/7
5.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2, 3
och 4 skall följande information lämnas vid etappvis
typgodkännande:
a)
För första etappen: För grundfordonet i dess aktuella kon-
struktionsfas, tillämpliga delar av det underlag och de
EG-typgodkännandeintyg som krävs för ett färdigbyggt
fordon.
b) För samtliga därpå följande etapper: De delar av underlaget
och EG-typgodkännandeintygen som hänför sig till den aktu-
ella
tillverkningsetappen
samt
en
kopia
av
det
EG-typgodkännande för fordonet som utfärdades för den
föregående etappen. Dessutom skall tillverkaren lämna full-
ständiga upplysningar om de ändringar eller kompletteringar
han gjort på fordonet.
Den information som anges i leden a och b kan lämnas i
enlighet med det kombinerade typgodkännandeförfarande
som fastställs i punkt 4.
6.
Tillverkaren skall lämna ansökan till godkännandemyndig-
heten. Endast en ansökan får lämnas in för en viss fordonstyp
och endast i en medlemsstat.
En separat ansökan skall lämnas in för varje typ för vilken god-
kännande söks.
7.
Genom en motiverad begäran får godkännandemyndighe-
ten anmoda tillverkaren att tillhandahålla ytterligare information
som behövs för att ett beslut skall kunna fattas om vilka prov-
ningar som krävs eller för att underlätta genomförandet att dessa
provningar.
8.
Tillverkaren skall ge godkännandemyndigheten tillgång till
så många fordon som krävs för att typgodkännandeförfarandet
skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt.
Artikel 7
Förfarandet vid EG-typgodkännande av system, kompo-
nenter eller separata tekniska enheter
1.
Tillverkaren skall lämna ansökan till godkännandemyndig-
heten. Endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av sys-
tem, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en
medlemsstat. En separat ansökan skall lämnas in för varje typ för
vilken godkännande söks.
2.
Ansökan skall åtföljas av underlaget med det innehåll som
anges i särdirektiven eller förordningarna.
3.
Genom en motiverad begäran får godkännandemyndighe-
ten anmoda tillverkaren att tillhandahålla ytterligare information
som behövs för att ett beslut skall kunna fattas om vilka prov-
ningar som krävs eller för att underlätta genomförandet av dessa
provningar.
4.
Tillverkaren skall ge godkännandemyndigheten tillgång till
så många fordon, komponenter eller separata tekniska enheter
som i enlighet med de tillämpliga särdirektiven eller förordning-
arna krävs för att genomföra de föreskrivna provningarna.
KAPITEL IV
GENOMFÖRANDE AV FÖRFARANDEN FÖR
EG-TYPGODKÄNNANDE
Artikel 8
Allmänna bestämmelser
1.
Innan medlemsstaterna utfärdar ett EG-typgodkännande
måste de försäkra sig om att de förfaranden som avses i arti-
kel 12 har genomförts på ett vederbörligt och tillfredsställande
sätt.
2.
Medlemsstaterna skall utfärda EG-typgodkännanden i enlig-
het med artiklarna 9 och 10.
3.
Om en medlemsstat finner att en typ av fordon, system,
komponent eller separat teknisk enhet, trots att den uppfyller
bestämmelserna, utgör en allvarlig risk för trafiksäkerheten eller
allvarligt skadar miljön eller folkhälsan får den vägra att bevilja
EG-typgodkännande. Den skall då omedelbart underrätta övriga
medlemsstater och kommissionen om detta med en utförlig sam-
manställning av vilka skäl som ligger till grund för beslutet till-
sammans med styrkande uppgifter.
4.
EG-typgodkännandeintyg skall numreras i enlighet med den
metod som anges i bilaga VII.
5.
Godkännandemyndigheten skall inom 20 arbetsdagar till
godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en
kopia av intyget om EG-typgodkännande, inklusive bilagor, för
varje fordonstyp som den har godkänt. Papperskopian får ersät-
tas av en elektronisk fil.
6.
Godkännandemyndigheten skall utan dröjsmål meddela
godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater när den har
avslagit eller återkallat ett typgodkännande för fordon samt ange
skälen för beslutet.
7.
Godkännandemyndigheten skall var tredje månad till god-
kännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en för-
teckning över de EG-typgodkännanden av system, komponenter
eller separata tekniska enheter som den har beviljat, ändrat, väg-
rat att bevilja eller återkallat under föregående tremånaderspe-
riod. Förteckningen skall innehålla de uppgifter som anges i
bilaga XIV.
8.
På begäran av en annan medlemsstat skall den medlems-
stat som har beviljat ett EG-typgodkännande inom tjugo arbets-
dagar efter mottagandet av begäran översända en kopia av
EG-typgodkännandeintyget inklusive bilagor. Papperskopian får
ersättas av en elektronisk fil.
L 263/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Artikel 9
Särskilda bestämmelser för fordon
1.
Medlemsstaterna skall bevilja EG-typgodkännande för
a)
fordonstyper som motsvarar uppgifterna i underlaget och
som uppfyller de tekniska kraven i de tillämpliga rättsakter
som förtecknas i bilaga IV,
b) sådana typer av fordon för särskilda ändamål som motsva-
rar uppgifterna i underlaget och som uppfyller de tekniska
kraven i de tillämpliga rättsakter som företecknas i bilaga XI.
De förfaranden som beskrivs i bilaga V skall tillämpas.
2.
Medlemsstaterna skall bevilja etappvis typgodkännande för
icke färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordonstyper som
motsvarar uppgifterna i underlaget och som uppfyller de tek-
niska kraven i de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV
eller bilaga XI, med hänsyn till det konstruktionsstadium fordo-
net befinner sig i.
Etappvis typgodkännande skall också tillämpas på nya fordon
som konverterats eller ändrats av en annan tillverkare.
De förfaranden som anges i bilaga XVII skall tillämpas.
3.
För varje fordonstyp skall godkännandemyndigheten
a)
fylla i alla tillämpliga delar av EG-typgodkännandeintyget,
inklusive bilagan för provningsresultat, i enlighet med mal-
len i bilaga VIII,
b) sammanställa eller kontrollera indexet till det tekniska
underlaget,
c)
utan omotiverat dröjsmål utfärda det ifyllda intyget med bila-
gor till den sökande.
4.
Om ett EG-typgodkännande har begränsad giltighet i enlig-
het med artikel 20, artikel 22 eller bilaga XI, eller om det har
gjorts undantag från vissa bestämmelser i rättsakterna, skall dessa
begränsningar eller undantag anges i EG-typgodkännandet.
5.
Om det i underlaget finns uppgifter som hänvisar till
bestämmelser för fordon för särskilda ändamål i enlighet
med
bilaga
XI,
skall
dessa
bestämmelser
anges
i
EG-typgodkännandeintyget.
6.
Om tillverkaren väljer det kombinerade typgodkännande-
förfarandet, skall godkännandemyndigheten i del III av underla-
get (enligt mallen i bilaga III) fylla i uppgifterna om de
provningsrapporter som fastställts genom rättsakter och för vilka
det inte finns något EG-typgodkännandeintyg.
7.
Om tillverkaren väljer typgodkännandeförfarandet i ett steg,
skall godkännandemyndigheten upprätta en förteckning över de
tillämpliga rättsakterna (enligt mallen i tillägget till bilaga VI) och
bifoga denna förteckning till EG-typgodkännandeintyget.
Artikel 10
Särskilda bestämmelser för system, komponenter eller se-
parata tekniska enheter
1.
Medlemsstaterna skall bevilja EG-typgodkännande för sys-
tem som motsvarar uppgifterna i underlaget och som uppfyller
de tekniska kraven i det tillämpliga särdirektivet eller förord-
ningen enligt bilaga IV eller bilaga XI.
2.
Medlemsstaterna skall bevilja EG-typgodkännande för kom-
ponenter eller separata tekniska enheter som motsvarar uppgif-
terna i underlaget och som uppfyller de tekniska kraven i det
tillämpliga särdirektivet eller förordningen enligt bilaga IV.
3.
Om komponenter eller separata tekniska enheter, oavsett
om de är avsedda för reparation, service eller underhåll, också
ingår i ett typgodkännande för system avseende ett fordon, krävs
inte något ytterligare godkännande för komponenten eller den
separata tekniska enheten om detta inte krävs enligt den tillämp-
liga rättsakten.
4.
Om det endast är i kombination med andra delar av fordo-
net som en komponent eller en separat teknisk enhet har avsedd
funktion eller uppvisar ett särdrag, och dess överensstämmelse
med kraven därför endast kan kontrolleras när denna kompo-
nent eller separata tekniska enhet fungerar i kombination med
dessa andra delar av fordonet, skall EG-typgodkännandets
räckvidd
begränsas
i
motsvarande
utsträckning.
I
EG-typgodkännandeintyget skall då eventuella begränsningar för
dess användning anges samt vilka särskilda krav som ställs vid
monteringen. Om en sådan komponent eller separat teknisk
enhet monteras av fordonstillverkaren, skall det i samband med
godkännandet av fordonet kontrolleras att eventuella begräns-
ningar för användning eller krav vid monteringen har iakttagits.
Artikel 11
Provningar för EG-typgodkännande
1.
Överensstämmelse med de tekniska bestämmelserna i detta
direktiv och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV skall visas
genom lämpliga provningar utförda av utsedda tekniska tjänster.
Provningsförfarandena, den särskilda utrustning och de särskilda
verktyg som är nödvändiga för att utföra provningarna skall
beskrivas i varje rättsakt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/9
2.
Nödvändiga provningar skall utföras på fordon, kompo-
nenter och separata tekniska enheter som är representativa för
den typ som skall godkännas.
Tillverkaren får dock efter överenskommelse med godkännande-
myndigheten välja ett fordon, ett system, en komponent eller en
separat teknisk enhet som inte är representativ för den typ som
skall godkännas, men som kombinerar några av de mest nega-
tiva egenskaperna vad avser den nödvändiga prestandanivån. Vir-
tuella
provningsmetoder
kan
användas
till
stöd
för
beslutsfattandet under urvalsprocessen.
3.
Som alternativ till provningsförfarandena i punkt 1 och
efter överenskommelse med godkännandemyndigheten får virtu-
ella provningsmetoder användas på tillverkarens begäran vad
avser de rättsakter som förtecknas i bilaga XVI.
4.
De allmänna villkor som de virtuella provningsmetoderna
skall uppfylla anges i tillägg 1 till bilaga XVI.
För varje rättsakt som förtecknas i bilaga XVI skall de särskilda
provningsvillkoren och de administrativa bestämmelserna i denna
anges i tillägg 2 till denna bilaga.
5.
Den förteckning över rättsakter för vilka virtuella prov-
ningar är tillåtna, de särskilda villkoren och de administrativa
bestämmelserna i dessa skall fastställas av kommissionen. Dessa
åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direk-
tiv, bland annat genom att komplettera det, skall fastställas och
uppdateras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon-
troll som avses i artikel 40.2.
Artikel 12
Åtgärder för produktionsöverensstämmelse
1.
Den medlemsstat som beviljar ett EG-typgodkännande skall
vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med bilaga X för att kontrol-
lera – vid behov i samarbete med godkännandemyndigheterna i
övriga medlemsstater – att tillräckliga åtgärder har vidtagits för
att se till att de serietillverkade fordonen, systemen, komponen-
terna eller separata tekniska enheterna överensstämmer med den
godkända typen.
2.
Den medlemsstat som har beviljat ett EG-typgodkännande
skall vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med bilaga X i sam-
band med detta godkännande för att kontrollera – vid behov i
samarbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlems-
stater – att de åtgärder som avses i punkt 1 även fortsättningsvis
är tillräckliga, och att de serietillverkade fordonen, systemen,
komponenterna eller separata tekniska enheterna även fortsätt-
ningsvis överensstämmer med den godkända typen.
Kontrollen av produkternas överensstämmelse med den god-
kända typen skall begränsas till de metoder som anges i bilaga X
samt i de rättsakter som innehåller särskilda sådana krav. God-
kännandemyndigheten i den medlemsstat som har beviljat
EG-typgodkännandet får för detta ändamål utföra de kontroller
eller provningar som anges i rättsakter som förtecknas i bilaga IV
eller bilaga XI på stickprov som hämtats från tillverkarens loka-
ler, inklusive produktionsanläggningar.
3.
När
en
medlemsstat
som
har
beviljat
ett
EG-typgodkännande konstaterar att de åtgärder som anges i
punkt 1 inte tillämpas, att de avviker i väsenligt grad från över-
enskomna åtgärder och kontrollplaner eller har upphört att
tillämpas, även om tillverkningen inte lagts ned, skall den med-
lemsstaten vidta nödvändiga åtgärder, däribland återkallelse av
typgodkännandet, för att se till att förfarandet för produktionsö-
verensstämmelse följs korrekt.
KAPITEL V
ÄNDRINGAR AV EG-TYPGODKÄNNANDEN
Artikel 13
Allmänna bestämmelser
1.
Tillverkaren skall utan dröjsmål underrätta den medlems-
stat som har beviljat EG-typgodkännandet om varje ändring av
uppgifterna i det tekniska underlaget. Den medlemsstaten skall, i
enlighet med reglerna i detta kapitel, besluta vilket förfarande
som skall tillämpas. Vid behov får medlemsstaten i samråd med
tillverkaren besluta att ett nytt EG-typgodkännande skall beviljas.
2.
Ansökningar om ändring av ett EG-typgodkännande skall
endast lämnas in till den medlemsstat som beviljade det
ursprungliga EG-typgodkännandet.
3.
Om medlemsstaten finner att en ändring kräver att nya
kontroller eller provningar utförs, skall den underrätta tillverka-
ren om detta. Förfarandena i artiklarna 14 och 15 skall tillämpas
endast efter det att de nödvändiga nya kontrollerna eller prov-
ningarna har utförts med tillfredsställande resultat.
Artikel 14
Särskilda bestämmelser för fordon
1.
Om uppgifterna i det tekniska underlaget har ändrats, skall
ändringen betecknas som ”rättelse”.
Godkännandemyndigheten skall då i nödvändig utsträckning
utfärda rättelseblad till det tekniska underlaget och på varje rät-
telseblad tydligt markera vilket slag av ändring det gäller och vil-
ken dag rättelsen utfärdats. En konsoliderad, uppdaterad version
av det tekniska underlaget tillsammans med en detaljerad beskriv-
ning av ändringen skall anses uppfylla detta krav.
2.
Utöver vad som gäller enligt punkt 1 skall rättelsen beteck-
nas som ”utvidgning” i följande fall:
a)
Om det krävs ytterligare kontroller eller nya provningar.
b) Om några uppgifter i EG-typgodkännandeintyget, med
undantag för bilagorna, har ändrats.
c)
Om nya krav i enlighet med någon av de rättsakter som är
tillämpliga på den godkända fordonstypen träder i kraft.
L 263/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Godkännandemyndigheten
skall
då
utfärda
ett
ändrat
EG-typgodkännandeintyg med tilläggsnummer i enlighet med det
antal utvidgningar som redan beviljats.
Motivet till utvidgningen och datum för det nya utfärdandet skall
tydligt framgå av godkännandeintyget.
3.
Varje gång rättelseblad eller en konsoliderad, uppdaterad
version utfärdas skall även index till det tekniska underlaget, som
bifogas intyget om godkännande, ändras så att datum för den
senaste utvidgningen eller rättelsen eller datum för den senaste
konsolideringen av den uppdaterade versionen framgår.
4.
Det krävs ingen ändring av godkännandet för en fordons-
typ om de nya kraven i punkt 2 c rent tekniskt saknar betydelse
för denna fordonstyp eller gäller andra fordonskategorier än den
som fordonstypen tillhör.
Artikel 15
Särskilda bestämmelser för system, komponenter eller se-
parata tekniska enheter
1.
Om uppgifterna i det tekniska underlaget har ändrats, skall
ändringen betecknas som ”rättelse”.
Godkännandemyndigheten skall då i nödvändig utsträckning
utfärda rättelseblad till det tekniska underlaget och på varje rät-
telseblad tydligt markera vilket slag av ändring det gäller och vil-
ken dag rättelsen utfärdats. En konsoliderad, uppdaterad version
av det tekniska underlaget tillsammans med en detaljerad beskriv-
ning av ändringen skall anses uppfylla detta krav.
2.
Utöver vad som gäller enligt punkt 1 skall en rättelse
betecknas som ”utvidgning” i följande fall:
a)
Om det krävs ytterligare kontroller eller nya provningar.
b) Om några uppgifter i EG-typgodkännandeintyget, med
undantag för bilagorna, har ändrats.
c)
Om nya krav träder i kraft i enlighet med någon av de rätts-
akter som är tillämpliga på de godkända systemen, kompo-
nenterna eller tekniska enheterna.
I sådana fall skall godkännandemyndigheten utfärda ett ändrat
EG-typgodkännandeintyg med tilläggsnummer i enlighet med det
antal utvidgningar som redan beviljats. Om ändringen är nöd-
vändig genom tillämpning av punkt 2 c, skall avsnitt 3 i godkän-
nandenumret uppdateras.
Skälet till utvidgningen och datum för det nya utfärdandet skall
tydligt framgå av godkännandeintyget.
3.
Varje gång rättelseblad eller en konsoliderad, uppdaterad
version utfärdas skall även index till det tekniska underlaget, som
bifogas intyget om godkännande, ändras så att datum för den
senaste utvidgningen eller rättelsen eller datum för den senaste
konsolideringen av den uppdaterade versionen framgår.
Artikel 16
Utfärdande av och meddelande om ändringar
1.
Om en utvidgning företagits skall godkännandemyndighe-
ten uppdatera motsvarande delar av EG-typgodkännandeintyget,
dess bilagor och indexet till det tekniska underlaget. Det uppda-
terade intyget med bilagor skall utan omotiverat dröjsmål utfär-
das till den sökande.
2.
Om en rättelse företagits skall godkännandemyndigheten
utan omotiverat dröjsmål utfärda de reviderade dokumenten eller
den konsoliderade, uppdaterade versionen inklusive det revide-
rade indexet till det tekniska underlaget till den sökande.
3.
Godkännandemyndigheten skall i enlighet med förfarandet
i artikel 8 underrätta övriga medlemsstaters godkännandemyn-
digheter om de ändringar som företagits i EG-typgodkännandena.
KAPITEL VI
GILTIGHETEN AV EG-TYPGODKÄNNANDEN FÖR FORDON
Artikel 17
Giltighetens upphörande
1.
Ett EG-typgodkännande av fordon skall upphöra att gälla i
följande fall:
a)
När nya krav i en rättsakt som är tillämplig på den god-
kända fordonstypen blir obligatoriska för registrering, för-
säljning eller ibruktagande av nya fordon och det inte går
att uppdatera typgodkännandet.
b) När tillverkningen av den godkända fordonstypen slutgiltigt
och frivilligt har upphört.
c)
När giltighetstiden för godkännandet går ut till följd av en
särskild begränsning.
2.
Om bara en variant eller en version av en fordonstyp upp-
hör att gälla, blir EG-typgodkännandet av fordonet i fråga ogil-
tigt bara för denna variant eller version.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/11
3.
När tillverkningen av en fordonstyp slutgiltigt upphör skall
tillverkaren underrätta den godkännandemyndighet som har
beviljat EG-typgodkännandet för det fordonet. När myndigheten
har fått uppgift om detta skall den inom 20 arbetsdagar under-
rätta övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter.
Artikel 27 är tillämplig endast då tillverkningen upphör på grund
av de omständigheter som anges i punkt 1 a i den här artikeln.
4.
Om ett EG-typgodkännande för fordon skall upphöra att
gälla, skall tillverkaren, utan att det påverkar tillämpningen av
punkt 3, underrätta den godkännandemyndighet som beviljade
EG-typgodkännandet.
Godkännandemyndigheten skall utan omotiverat dröjsmål med-
dela all relevant information till godkännandemyndigheterna i
övriga medlemsstater så att artikel 27 vid behov skall kunna
tillämpas. I detta meddelande skall särskilt anges det tillverknings-
datum som avses samt identifikationsnumret på det sist tillver-
kade fordonet.
KAPITEL VII
INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE OCH MÄRKNING
Artikel 18
Intyg om överensstämmelse
1.
En tillverkare som innehar ett EG-typgodkännande av for-
don, skall utfärda ett intyg om överensstämmelse som skall åtfölja
varje fordon – vare sig det är färdigbyggt, icke färdigbyggt eller
etappvis färdigbyggt – som tillverkas i överensstämmelse med
den godkända fordonstypen.
I fråga om icke färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon
skall tillverkaren endast fylla i de uppgifter på sidan 2 av intyget
om överensstämmelse som har tillkommit eller ändrats på det
aktuella stadiet av godkännandeförfarandet samt, i tillämpliga fall,
till detta intyg bifoga samtliga intyg om överensstämmelse som
utfärdats under den föregående etappen.
2.
Intyget om överensstämmelse skall avfattas på ett av
gemenskapens officiella språk. Medlemsstaterna får begära att
intyget om överensstämmelse översätts till det egna språket eller
de egna språken.
3.
Intyg om överensstämmelse skall utformas på ett sådant
sätt att det inte går att förfalska. Det papper som används skall
därför skyddas antingen av färggrafik eller av en vattenstämpel
med tillverkarens identifikationsmärke.
4.
Intyget om överensstämmelse skall fyllas i fullständigt och
får inte innehålla några andra begränsningar för användningen
av fordonet än vad som finns föreskrivet i en rättsakt.
5.
På det intyg om överensstämmelse enligt del I i bilaga IX
för fordon som godkänts i enlighet med bestämmelserna i arti-
kel
20.2
skall
det
i
rubriken
stå
följande:
”För
färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon – typgodkännande
enligt artikel 20 (preliminärt godkännande)”.
6.
I rubriken till intyget om överensstämmelse enligt del I i
bilaga IX för de fordon som är typgodkända enligt artikel 22
skall det stå ”För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon som
är typgodkända i små serier”, och i nära anslutning till detta till-
verkningsåret följt av ett löpnummer mellan 1 och det högsta
nummer som anges i tabellen i bilaga XII, vilket för varje tillverk-
ningsår anger fordonets löpnummer i produktionen för det året.
7.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
punkt 1 får tillverkaren på elektronisk väg översända uppgifter
eller information i intyget om överensstämmelse till medlemssta-
tens registreringsmyndighet.
8.
Endast tillverkaren har rätt att utfärda en dubblett av inty-
get om överensstämmelse. Ordet ”dubblett” skall synas tydligt på
framsidan av dubbletten.
Artikel 19
EG-typgodkännandemärke
1.
Tillverkaren av en komponent eller en separat teknisk
enhet, oavsett om denna ingår i ett system eller inte, skall på
varje komponent eller enhet som tillverkas i överensstämmelse
med den godkända typen fästa ett EG-typgodkännandemärke i
enlighet med det tillämpliga särdirektivet eller den tillämpliga
förordningen.
2.
Om inget EG-typgodkännandemärke krävs, skall tillverka-
ren åtminstone anbringa sitt handelsnamn eller varumärke samt
typbeteckning och/eller identifikationsnummer.
3.
EG-typgodkännandemärket skall utformas i enlighet med
tillägget till bilaga VII.
KAPITEL VIII
NY TEKNIK ELLER NYA PRINCIPER SOM ÄR OFÖRENLIGA
MED BESTÄMMELSERNA I SÄRDIREKTIVEN
Artikel 20
Undantag för ny teknik eller nya principer
1.
Medlemsstaterna får på tillverkarens begäran bevilja ett
EG-typgodkännande för ett system, en komponent eller en sepa-
rat teknisk enhet där teknik eller principer utnyttjas som är oför-
enliga med bestämmelserna i en eller flera av de rättsakter som
förtecknas i del I i bilaga IV, förutsatt att kommissionen lämnar
sitt tillstånd i enlighet med förfarandet i artikel 40.3.
L 263/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.
I avvaktan på beslutet om huruvida tillstånd beviljas eller
ej får medlemsstaten bevilja ett tillfälligt godkännande som bara
gäller det egna territoriet för en fordonstyp som omfattas av det
begärda undantaget, förutsatt att den utan dröjsmål underrättar
kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta och i
sammanställd form
a)
anger varför tekniken eller principerna i fråga gör att syste-
met, komponenten eller den separata tekniska enheten inte
uppfyller kraven,
b) beskriver de säkerhets- och miljöaspekter som påverkas och
vilka åtgärder som vidtagits,
c)
beskriver de provningar, inklusive resultaten av dessa, som
visar att en säkerhets- och miljöskyddsnivå uppnås som är
likvärdig med eller bättre än den som ges enligt de krav från
vilka undantag har sökts.
3.
Andra medlemsstater får besluta att godta ett sådant tillfäl-
ligt godkännande som avses i punkt 2 på sitt territorium.
4.
Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i arti-
kel 40.3, besluta om medlemsstaten skall få bevilja ett
EG-typgodkännande för den fordonstypen.
I förekommande fall skall det i beslutet även anges om dess gil-
tighet är begränsad, till exempel med avseende på tiden. Godkän-
nandet skall alltid gälla minst 36 månader.
Om kommissionen beslutar att inte bevilja tillstånd, skall med-
lemsstaten omedelbart underrätta innehavaren av det tillfälliga
typgodkännande som nämns i punkt 2 i denna artikel om att det
tillfälliga typgodkännandet kommer att upphävas sex månader
efter kommissionens beslut. Fordon som tillverkats i överens-
stämmelse med det tillfälliga typgodkännandet innan det upp-
hävdes, skall dock kunna registreras, försäljas eller tas i bruk i de
medlemsstater som godtagit det tillfälliga typgodkännandet.
5.
Denna artikel skall inte tillämpas om ett system, en kom-
ponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med en
FN/ECE-föreskrift som gemenskapen har anslutit sig till.
Artikel 21
Nödvändiga åtgärder
1.
Om kommissionen finner att det finns goda skäl att bevilja
ett undantag enligt artikel 20, skall den genast vidta nödvändiga
åtgärder för att anpassa de berörda särdirektiven eller förordning-
arna till den tekniska utvecklingen. Dessa åtgärder, som avser att
ändra icke väsentliga delar av de särdirektiv eller förordningar
som är förtecknade i del I i bilaga IV, skall antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 40.2.
Om undantaget enligt artikel 20 avser en FN/ECE-föreskrift, skall
kommissionen föreslå en ändring i den berörda FN/ECE-
föreskriften i enlighet med det förfarande som är tillämpligt enligt
1958 års reviderade överenskommelse.
2.
Så snart de berörda rättsakterna har ändrats skall eventu-
ella begränsningar av undantagen omedelbart upphävas.
Om de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa rättsakterna
inte har vidtagits, kan giltighetstiden för ett undantag förlängas
på begäran av den medlemsstat som beviljade typgodkännandet
genom ett nytt beslut som fattas i enlighet med förfarandet i
artikel 40.3.
KAPITEL IX
FORDON SOM TILLVERKAS I SMÅ SERIER
Artikel 22
EG-typgodkännande av små serier
1.
På begäran av tillverkaren och inom de kvantitativa
begränsningar som anges i del A avsnitt 1 i bilaga XII skall med-
lemsstaterna, i enlighet med förfarandet i artikel 6.4, bevilja
EG-typgodkännande för en fordonstyp som uppfyller minst de
krav som anges i tillägg 1 till del I i bilaga IV.
2.
Punkt 1 skall inte tillämpas på fordon avsedda för särskilda
ändamål.
3.
EG-typgodkännandeintyg skall numreras i enlighet med
bilaga VII.
Artikel 23
Nationellt typgodkännande av små serier
1.
För fordon som tillverkas inom de kvantitativa begräns-
ningar som anges i del A avsnitt 2 i bilaga XII får medlemssta-
terna medge undantag från en eller flera bestämmelser i en eller
flera av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV eller bilaga XI,
förutsatt att de föreskriver relevanta alternativa krav.
”Alternativa krav” innebär administrativa bestämmelser och tek-
niska krav som syftar till att säkerställa en trafiksäkerhets- och
miljöskyddsnivå som i största möjliga utsträckning motsvarar den
nivå som föreskrivs i bestämmelserna i bilaga IV eller bilaga XI.
2.
Medlemsstaterna får medge undantag från en eller flera av
bestämmelserna i detta direktiv för de fordon som anges i
punkt 1.
3.
För de bestämmelser som anges i punkterna 1 och 2 får
undantag medges endast om en medlemsstat har godtagbara skäl
för att göra detta.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/13
4.
För att typgodkänna fordon enligt denna artikel skall med-
lemsstaterna acceptera system, komponenter eller separata tek-
niska enheter som är typgodkända enligt de rättsakter som
förtecknas i bilaga IV.
5.
I typgodkännandeintyget skall det särskilt anges vilken typ
av undantag som har beviljats enligt punkterna 1 och 2.
Typgodkännandeintyget, för vilket en mall finns i bilaga VI, får
inte ha rubriken ”EG-typgodkännandeintyg för fordon”. Typgod-
kännandeintygen skall dock numreras i enlighet med bilaga VII.
6.
Typgodkännandets giltighet skall begränsas till territoriet
för den medlemsstat som beviljade godkännandet. På tillverka-
rens begäran skall dock godkännandemyndigheten sända en
kopia av typgodkännandeintyget, inklusive bilagor, som rekom-
menderad försändelse eller e-post till godkännandemyndighe-
terna i de medlemsstater som tillverkaren angett.
Senast 60 dagar efter mottagandet skall denna medlemsstat
besluta huruvida den godtar typgodkännandet. Den skall formellt
meddela detta till den godkännandemyndighet som avses i för-
sta stycket.
En medlemsstat får inte vägra ett typgodkännande, såvida den
inte har godtagbara skäl att anse att de tekniska bestämmelser
enligt vilka fordonet godkändes inte motsvarar dess egna.
7.
På begäran av en sökande som önskar sälja, registrera eller
ta i bruk ett fordon i en annan medlemsstat skall den medlems-
stat som beviljade godkännandet ge sökanden en kopia av typ-
godkännandeintyget, inklusive det tekniska underlaget.
En medlemsstat skall tillåta att ett fordon säljs, registreras eller
tas i bruk, såvida den inte har godtagbara skäl att anse att de tek-
niska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsva-
rar dess egna.
KAPITEL X
ENSKILDA GODKÄNNANDEN
Artikel 24
Enskilda godkännanden
1.
Medlemsstaterna får medge undantag för ett visst fordon,
oavsett om det är unikt eller inte, från en eller flera av bestäm-
melserna i detta direktiv eller från en eller flera av de rättsakter
som förtecknas i bilaga IV eller bilaga XI, förutsatt att de ställer
alternativa krav.
Undantag från bestämmelserna i första stycket skall endast med-
ges om en medlemsstat har godtagbara skäl att göra detta.
”Alternativa krav” innebär administrativa bestämmelser och tek-
niska krav som syftar till att säkerställa en trafiksäkerhets- och
miljöskyddsnivå som i största möjliga utsträckning motsvarar den
nivå som anges i bestämmelserna i bilaga IV eller bilaga XI.
2.
Medlemstaterna skall inte utföra förstörande provningar.
De skall använda all relevant information som lämnats av den
sökande för att fastställa överensstämmelse med de alternativa
kraven.
3.
Medlemsstaterna skall i stället för de alternativa kraven i
fråga godta ett EG-typgodkännande som utfärdats för ett system,
en komponent, en separat teknisk enhet.
4.
En ansökan om enskilt godkännande skall lämnas in av till-
verkaren, av ägaren till fordonet eller av en person som agerar
för deras räkning, förutsatt att sistnämnda person är etablerad i
gemenskapen.
5.
Medlemsstaten skall bevilja ett enskilt godkännande om for-
donet överensstämmer med den beskrivning som bifogas ansö-
kan och uppfyller gällande tekniska krav för det fordonet och
skall
utan
omotiverat
dröjsmål
utfärda
ett
enskilt
godkännandeintyg.
Intyget om enskilt godkännande skall utformas i överensstäm-
melse med mallen för EG-typgodkännandeintyg enligt bilaga VI
och skall innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för att
fylla i ansökan om registrering enligt rådets direktiv 1999/37/EG
av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (1). Intyg
om enskilt godkännande får inte förses med rubriken ”EG-
godkännande för fordon”.
Fordonets identifieringsnummer skall stå angivet på intyget om
enskilt godkännande.
6.
Enskilda godkännanden gäller endast i den medlemsstat
som beviljat godkännandet.
Om en sökande önskar sälja, registrera eller ta i bruk, i en annan
medlemsstat, ett fordon som beviljats ett enskilt godkännande,
skall den medlemsstat som beviljat godkännandet på begäran ge
den sökande en redogörelse för de tekniska bestämmelser enligt
vilka fordonet godkändes.
När det gäller ett fordon som beviljats ett enskilt godkännande
av en medlemsstat enligt bestämmelserna i denna artikel, skall
en annan medlemsstat tillåta att fordonet säljs, registreras eller
tas i bruk, såvida den inte har godtagbara skäl att anse att de tek-
niska bestämmelser enligt vilka fordonet godkändes inte motsva-
rar dess egna.
(1) EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. Direktivet senast ändrat genom direktiv
2006/103/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 344).
L 263/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
7.
På begäran av tillverkaren eller fordonets ägare skall med-
lemsstaterna bevilja ett enskilt godkännande för ett fordon som
överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv och med
de rättsakter som förtecknas i bilaga IV eller bilaga XI.
I detta fall skall medlemsstaterna acceptera det enskilda godkän-
nandet och tillåta att fordonet säljs, registreras och tas i bruk.
8.
Bestämmelserna i denna artikel får tillämpas på fordon som
har blivit typgodkända enligt detta direktiv och som har ändrats
innan de registrerades eller togs i bruk för första gången.
Artikel 25
Särskilda bestämmelser
1.
Förfarandet i artikel 24 kan tillämpas på ett enskilt fordon
under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etapp-
vis typgodkännande.
2.
Förfarandet i artikel 24 får inte ersätta någon mellanlig-
gande etapp i det normala förfarandet för ett etappvis typgod-
kännande och får inte tillämpas för godkännande av den första
tillverkningsetappen för ett fordon.
KAPITEL XI
REGISTRERING, FÖRSÄLJNING OCH IBRUKTAGANDE
Artikel 26
Registrering, försäljning och ibruktagande av fordon
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artiklarna 29 och 30 skall medlemsstaterna registrera fordon och
tillåta att de säljs eller tas i bruk endast om de åtföljs av ett gil-
tigt intyg om överensstämmelse som utfärdats i enlighet med
artikel 18.
När det gäller icke färdigbyggda fordon skall medlemsstaterna
tillåta försäljning men får vägra tillåta att de registreras varaktigt
eller tas i bruk innan de är färdigbyggda.
2.
Fordon som är undantagna från kravet på att åtföljas av ett
intyg om överensstämmelse får endast registreras, säljas eller tas
i bruk om de uppfyller de tillämpliga tekniska kraven i detta
direktiv.
3.
När det gäller fordon som tillverkas i små serier får antalet
fordon som under ett år registreras, säljs eller tas i bruk inte över-
stiga det antal enheter som anges i del A i bilaga XII.
Artikel 27
Registrering, försäljning och ibruktagande av fordon i
slutserier
1.
Medlemsstaterna får, med de begränsningar som anges i
avsnitt B i bilaga XII och för en begränsad period, registrera och
tillåta försäljning eller ibruktagande av fordon som överensstäm-
mer med en fordonstyp vars EG-typgodkännande inte längre är
giltigt.
Första stycket skall tillämpas endast på fordon inom gemenska-
pens
territorium
som
omfattades
av
ett
giltigt
EG-typgodkännande när de tillverkades, men som inte hade
registrerats eller tagits i bruk innan giltighetstiden för detta
EG-typgodkännande gick ut.
2.
För färdigbyggda fordon skall den möjlighet som anges i
punkt 1 gälla i tolv månader från och med den dag då giltighets-
tiden för EG-typgodkännandet gick ut, och för etappvis färdig-
byggda fordon i 18 månader från den dagen.
3.
En tillverkare som vill utnyttja bestämmelserna i punkt 1
skall lämna en begäran om detta till den behöriga myndighet i
varje medlemsstat som berörs av ibruktagandet av de berörda
fordonen. I begäran skall det anges av vilka tekniska eller ekono-
miska skäl dessa fordon inte uppfyller de nya tekniska kraven.
De berörda medlemsstaterna skall inom tre månader från motta-
gandet av begäran besluta om och för hur många av dessa for-
don registrering skall tillåtas inom deras territorium.
4.
Punkterna 1–3 skall i tillämpliga delar gälla fordon som
omfattades av ett nationellt typgodkännande, men som inte hade
registrerats eller tagits i bruk när det typgodkännandet upphörde
att gälla enligt artikel 45 på grund av att förfarandet för
EG-typgodkännande blivit obligatoriskt.
5.
Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att se till
att antalet fordon som skall registreras eller tas i bruk inom
ramen för det förfarande som anges i denna artikel övervakas
effektivt.
Artikel 28
Försäljning och ibruktagande av komponenter och separata
tekniska enheter
1.
Medlemsstaterna skall tillåta att komponenter eller sepa-
rata tekniska enheter säljs eller tas i bruk om och endast om de
uppfyller kraven i de tillämpliga rättsakterna och är märkta i
enlighet med artikel 19.
2.
Punkt 1 skall inte gälla komponenter eller separata tekniska
enheter som är särskilt konstruerade eller avsedda för nya for-
don som inte omfattas av detta direktiv.
3.
Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta för-
säljning och ibruktagande av komponenter eller separata tek-
niska enheter som har undantagits från en eller flera
bestämmelser i en rättsakt enligt artikel 20 eller som är avsedda
att monteras på fordon som omfattas av godkännanden som
beviljats enligt artiklarna 22, 23 eller 24 som avser ifrågavarande
komponent eller separata tekniska enhet.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/15
4.
Med avvikelse från punkt 1 och såvida inget annat före-
skrivs i en rättsakt får medlemsstaterna tillåta försäljning och
ibruktagande av komponenter eller separata tekniska enheter som
är avsedda att monteras i fordon som vid tidpunkten för ibruk-
tagandet inte behövde EG-typgodkännas enligt detta direktiv eller
enligt direktiv 70/156/EEG.
KAPITEL XII
SKYDDSKLAUSULER
Artikel 29
Fordon, system, komponenter eller separata tekniska enhe-
ter som är förenliga med detta direktiv
1.
Om en medlemsstat finner att nya fordon, system, kompo-
nenter eller separata tekniska enheter, trots att de uppfyller de
tillämpliga kraven eller har föreskriven märkning, utgör en all-
varlig risk för trafiksäkerheten eller allvarligt skadar miljön eller
folkhälsan, har denna medlemsstat rätt att under högst sex måna-
der vägra att registrera sådana fordon eller vägra att tillåta att
sådana fordon, komponenter eller separata tekniska enheter säljs
eller tas i bruk inom dess territorium.
Medlemsstaten skall i sådana fall omedelbart underrätta tillverka-
ren, övriga medlemsstater och kommissionen om detta samt ange
skälen till sitt beslut, och särskilt ange om det beror på
:
— brister i de tillämpliga rättsakterna, eller
— felaktig tillämpning av de relevanta kraven.
2.
För att förbereda beslutet skall kommissionen samråda med
berörda parter så snart som möjligt, särskilt med den godkännan-
demyndighet som utfärdade typgodkännandet.
3.
Om de åtgärder som avses i punkt 1 tillskrivs brister i de
tillämpliga rättsakterna, skall lämpliga åtgärder vidtas enligt
följande:
— När det gäller särdirektiv eller förordningar som är förteck-
nade i del I i bilaga IV skall kommissionen ändra dem i enlig-
het med det föreskrivande förfarande med kontroll som
avses i artikel 40.2.
— När det gäller FN/ECE-föreskrifter skall kommissionen före-
slå erforderliga utkast till ändringar av berörda FN/ECE-
föreskrifter i enlighet med det förfarande som är tillämpligt
enligt 1958 års reviderade överenskommelse.
4.
Om de åtgärder som avses i punkt 1 tillskrivs felaktig
tillämpning av relevanta krav, skall kommissionen vidta de åtgär-
der som krävs för att se till att kraven efterlevs.
Artikel 30
Fordon, system, komponenter eller separata tekniska enhe-
ter som inte överensstämmer med den godkända typen
1.
Om
den
medlemsstat
som
har
beviljat
ett
EG-typgodkännande finner att nya fordon, system, komponen-
ter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstäm-
melse eller godkännandemärke inte överensstämmer med den
typ som den har godkänt, skall denna medlemsstat vidta nödvän-
diga åtgärder, vid behov inbegripet återkallelse av typgodkännan-
det, för att se till att serietillverkade fordon, system, komponenter
eller separata tekniska enheter överensstämmer med den god-
kända typen. Godkännandemyndigheten i denna medlemsstat
skall underrätta godkännandemyndigheterna i övriga medlems-
stater om de vidtagna åtgärderna.
2.
Vid avvikelser från uppgifterna i EG-typgodkännandeintyget
eller det tekniska underlaget, skall bristande överensstämmelse
med den godkända typen anses föreligga med avseende på
punkt 1.
Ett fordon skall inte anses avvika från den godkända typen om
eventuella toleranser som medges i de tillämpliga rättsakterna har
iakttagits.
3.
Om en medlemsstat påvisar att nya fordon, komponenter
eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse
eller godkännandemärke inte överensstämmer med den god-
kända typen, kan den begära att den medlemsstat som beviljade
EG-typgodkännandet skall kontrollera att de serietillverkade for-
donen, systemen, komponenterna eller separata tekniska enhe-
terna även fortsättningsvis överensstämmer med den godkända
typen. Efter att ha mottagit en sådan begäran skall den berörda
medlemsstaten vidta de begärda åtgärderna snarast möjligt, dock
inte senare än sex månader efter denna begäran.
4.
Godkännandemyndigheten skall begära att den medlems-
stat som beviljade typgodkännandet av systemet, komponenten,
den särskilda tekniska enheten eller det icke färdigbyggda fordo-
net vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att serietillverkade
fordon åter överensstämmer med den godkända typen i följande
fall:
a)
Om det i samband med EG-typgodkännande av fordon visat
sig att ett fordons bristande överensstämmelse uteslutande
beror på bristande överensstämmelse hos ett system, en
komponent eller en separat teknisk enhet.
L 263/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
b) Om det i samband med etappvis typgodkännande visat sig
att den bristande överensstämmelsen hos ett etappvis färdig-
byggt fordon uteslutande beror på bristande överensstäm-
melse hos ett system, en komponent eller en separat teknisk
enhet som ingår i det icke färdigbyggda fordonet eller hos
det ej färdigbyggda fordonet i sig.
Efter att ha mottagit en sådan begäran skall den berörda med-
lemsstaten, vid behov i samarbete med den medlemsstat som
lämnade in begäran, vidta nödvändiga åtgärder snarast möjligt,
dock inte senare än sex månader efter denna begäran. Om bris-
tande överensstämmelse konstateras, skall godkännandemyndig-
heten i den medlemsstat som beviljade EG-typgodkännandet för
systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten eller
godkände det icke färdigbyggda fordonet vidta de åtgärder som
anges i punkt 1.
5.
Godkännandemyndigheterna skall inom 20 arbetsdagar
underrätta
varandra
om
varje
återkallelse
av
EG-typgodkännanden och orsakerna till detta.
6.
Om den medlemsstat som beviljade EG-typgodkännandet
bestrider den bristande överensstämmelse som anmälts till den,
skall de berörda medlemsstaterna söka lösa denna tvist. Kommis-
sionen skall hållas underrättad och, då så är nödvändigt, inleda
samråd i syfte att nå fram till en uppgörelse.
Artikel 31
Försäljning och ibruktagande av delar eller utrustning som
kan utgöra en betydande risk för den korrekta funktionen
av nödvändiga system
1.
Medlemsstaterna skall tillåta försäljning, saluföring eller
ibruktagande av delar eller utrustning som kan medföra en bety-
dande risk vad gäller korrekt funktion av system som är nödvän-
diga för fordonets säkerhet eller för dess miljöprestanda endast
under förutsättning att delarna eller utrustningen i fråga har god-
känts
av
en
godkännandemyndighet
i
enlighet
med
punkterna 5–10.
2.
Delar eller sådan utrustning som omfattas av godkännan-
det i punkt 1 skall föras in i förteckningen i bilaga XIII. Ett sådant
beslut skall föregås av en utvärdering till följd av en rapport och
ha som mål att skapa en rimlig balans mellan följande
omständigheter:
a)
Förekomsten av en allvarlig risk för säkerhet eller miljö-
prestanda hos fordon som utrustats med aktuella delar eller
utrustning.
b) De konsekvenser ett eventuellt krav om godkännande av
aktuella delar eller utrustning enligt denna artikel har för
konsumenter och tillverkare på eftermarknaden.
3.
Punkt 1 skall inte tillämpas på originaldelar eller original-
utrustning som ingår i ett typgodkännande för system avseende
ett fordon eller på delar eller utrustning som har typgodkänts i
enlighet med bestämmelserna i någon av de rättsakter som för-
tecknas i bilaga IV, såvida godkännandena inte hänför sig till
andra aspekter än de som omfattas av punkt 1. Punkt 1 skall inte
tillämpas på delar eller utrustning som uteslutande framtagits för
tävlingsfordon som inte är avsedda för användning på allmänna
vägar. Om delar eller utrustning som ingår i bilaga XIII kan
användas både i tävlingsfordon och i fordon som är avsedda för
användning på allmänna vägar, får delarna eller utrustningen inte
säljas eller saluföras till allmänheten för användning i fordon
avsedda för användning på allmänna vägar, såvida delarna eller
utrustningen inte uppfyller kraven i denna artikel.
Kommissionen skall vid behov anta bestämmelser för att identi-
fiera de delar eller den utrustning som avses i denna punkt.
4.
Förfarandet för och kraven i samband med den godkännan-
deprocess som avses i punkt 1, samt formerna för senare uppda-
teringar av förteckningen i bilaga XIII skall fastställas av
kommissionen efter samråd med de berörda parterna. Dessa krav
skall bland annat omfatta föreskrifter för säkerhet, miljöskydd
och, vid behov, provningsnormer. Kraven kan baseras på de rätts-
akter som förtecknas i bilaga IV eller fastställas i överensstäm-
melse med de tekniska framstegen när det gäller säkerhet,
miljöskydd och provningar eller, om detta är ett lämpligt sätt att
uppfylla de fastställda säkerhets- eller miljöskyddsmålen, bestå av
en jämförelse mellan delen eller utrustningen och miljö- eller
säkerhetsprestandan hos originalfordonet eller någon av dess
delar beroende på vad som är lämpligt.
5.
I enlighet med punkt 1 skall tillverkaren av delarna eller
utrustningen förelägga godkännandemyndigheten en provnings-
rapport från den utsedda tekniska tjänsten som intygar att de
delar eller den utrustning för vilka godkännande söks uppfyller
de krav som avses i punkt 4. Endast en ansökan får lämnas in av
tillverkaren per typ och per del och endast till en
godkännandemyndighet.
Ansökan skall innehålla detaljerade uppgifter om tillverkaren av
delarna eller utrustningen, om typ, identifikation och delnum-
mer för de delar eller den utrustning för vilka godkännande söks
och även fordonstillverkarens namn, fordonstypen och vid behov
tillverkningsår eller andra uppgifter för identifikation av det for-
don för vilket monteringen av dessa delar eller denna utrustning
är avsedd.
När godkännandemyndigheten, med beaktande av provningsrap-
porten och övriga styrkande uppgifter, är övertygad om att
delarna eller utrustningen i fråga uppfyller kraven i punkt 4, skall
den utan onödigt dröjsmål utfärda ett intyg för tillverkaren. Detta
intyg skall tillåta att delarna eller utrustningen säljs, saluförs eller
monteras på fordon i gemenskapen, om inte annat följer av
punkt 9 andra stycket.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/17
6.
Varje del eller utrustning som godkänns med tillämpning
av denna artikel skall märkas på lämpligt sätt.
Kommissionens skall fastställa märknings- och emballagekrav,
liksom mallen och numreringssystemet för det intyg som avses i
punkt 5.
7.
De åtgärder som avses i punkt 2–6 skall antas i enlighet
med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i arti-
kel 40.2, eftersom de avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv, bland annat genom att komplettera det.
8.
Tillverkaren skall utan dröjsmål informera den godkännan-
demyndighet som utfärdade intyget om varje ändring med avse-
ende på de villkor enligt vilka det utfärdades. Denna
godkännandemyndighet skall besluta om det är nödvändigt att
omarbeta intyget eller utfärda ett nytt och om nya provningar är
nödvändiga.
Tillverkaren skall säkerställa att delarna och utrustningen tillver-
kas och fortsätter att tillverkas i enlighet med de villkor enligt
vilka intyget utfärdades.
9.
Innan något tillstånd beviljas skall godkännandemyndighe-
ten kontrollera att det finns tillfredsställande rutiner och förfa-
randen
för
att
säkerställa
effektiv
kontroll
av
produktionsöverensstämmelsen.
Om godkännandemyndigheten finner att villkoren för att utfärda
tillståndet inte längre är uppfyllda, skall den begära att tillverka-
ren vidtar de åtgärder som krävs för att se till att delarna eller
utrustningen återigen uppvisar överensstämmelse. Om det är
nödvändigt skall godkännandemyndigheten återkalla tillståndet.
10.
Kommissionen skall uppmärksammas på all oenighet mel-
lan medlemsstaterna beträffande de intyg som avses i punkt 5.
Den skall vidta lämpliga åtgärder, och även vid behov begära att
tillståndet återkallas, efter att ha samrått med medlemsstaterna.
11.
Denna artikel skall inte tillämpas på en del eller utrust-
ning innan den förtecknas i bilaga XIII. För varje post eller grupp
av poster i bilaga XIII skall en rimlig övergångsperiod fastställas
så att tillverkaren av den delen eller utrustningen kan ansöka om
och erhålla ett tillstånd. Samtidigt kan en tidpunkt i förekom-
mande fall fastställas så att delar och utrustning avsedda för for-
don som typgodkänts före denna tidpunkt inte omfattas av
tillämpningen av denna artikel.
12.
Så länge som ett beslut inte är fattat om huruvida en del
eller utrustning skall ingå i den förteckning som avses i punkt 1,
får medlemsstaterna behålla sådana nationella bestämmelser om
delar eller utrustning som kan utgöra en betydande risk för den
korrekta funktionen av system som är nödvändiga för fordonets
säkerhet eller dess miljöprestanda.
När ett sådant beslut har fattats, skall nationella bestämmelser
om de berörda delarna eller utrustningen upphöra att gälla.
13.
Från och med den 29 oktober 2007 skall medlemssta-
terna inte anta nya bestämmelser som rör delar och utrustning
som kan påverka den korrekta funktionen av system och som är
nödvändiga för fordonets säkerhet eller dess miljöprestanda.
Artikel 32
Återkallelse av fordon
1.
Om en tillverkare som har beviljats ett EG-typgodkännande
är tvungen, med tillämpning av bestämmelserna i en rättsakt
eller i direktiv 2001/95/EG, att återkalla fordon som redan sålts,
registrerats eller tagits i bruk på grund av att ett eller flera sys-
tem eller en eller flera komponenter eller separata tekniska enhe-
ter som monterats på fordonet, oavsett om de vederbörligen
godkänts enligt detta direktiv eller inte, utgör en allvarlig risk för
trafiksäkerheten, folkhälsan eller miljöskyddet, skall han omedel-
bart underrätta den godkännandemyndighet som beviljade for-
donsgodkännandet om detta.
2.
Tillverkaren skall föreslå godkännandemyndigheten lämp-
liga åtgärder för att undanröja de risker som avses i punkt 1.
Godkännandemyndigheten skall utan dröjsmål meddela myndig-
heterna i de övriga medlemsstaterna de föreslagna åtgärderna.
De behöriga myndigheterna skall se till att dessa åtgärder genom-
förs på ett verksamt sätt på deras respektive territorium.
3.
Om de berörda myndigheterna anser att åtgärderna är otill-
räckliga eller om de inte har genomförts tillräckligt snabbt, skall
de utan dröjsmål informera den godkännandemyndighet som
beviljat EG-typgodkännandet.
Godkännandemyndigheten skall därefter informera tillverkaren.
Om
den
godkännandemyndighet
som
beviljat
EG-typgodkännandet själv inte godtar tillverkarens åtgärder, skall
den vidta alla de skyddsåtgärder som krävs inbegripet återkal-
lelse av EG-typgodkännandet om tillverkaren inte föreslår och
genomför effektiva korrigerande åtgärder. Vid återkallelse av
EG-typgodkännandet skall den berörda godkännandemyndighe-
ten inom 20 arbetsdagar underrätta tillverkaren, övriga medlems-
staters godkännandemyndigheter och kommissionen om detta
med rekommenderad post eller på likvärdigt elektroniskt sätt.
4.
Denna artikel skall tillämpas även på delar som inte omfat-
tas av några krav enligt en rättsakt.
L 263/18
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Artikel 33
Meddelande av beslut och möjlighet till prövning
Varje beslut som fattas enligt bestämmelser som antagits för
genomförandet av detta direktiv och varje beslut som innebär att
EG-typgodkännande vägras eller återkallas, att registrering väg-
ras eller att försäljning förbjuds, skall i detalj ange de skäl på vilka
beslutet grundas.
Den berörda parten skall underrättas om varje sådant beslut och
samtidigt upplysas om vilka möjligheter till prövning av beslutet
som finns inom ramen för gällande lagstiftning i den berörda
medlemsstaten och inom vilken tid prövning skall begäras.
KAPITEL XIII
INTERNATIONELLA FÖRESKRIFTER
Artikel 34
FN/ECE-föreskrifter som krävs för EG-typgodkännande
1.
De FN/ECE-föreskrifter som gemenskapen har anslutit sig
till och som förtecknas i del I i bilaga IV och i bilaga XI utgör en
del av EG-typgodkännandet för fordon på samma villkor som
särdirektiven eller förordningarna. De skall tillämpas på de for-
donskategorier som förtecknas i de relevanta kolumnerna i tabel-
len i del I i bilaga IV och i bilaga XI.
2.
När gemenskapen har beslutat om obligatorisk tillämpning
av en FN/ECE-föreskrift för ett EG-typgodkännande i enlighet
med artikel 4.4 i beslut 97/836/EG, skall bilagorna i detta direk-
tiv ändras på lämpligt sätt i enlighet med det föreskrivande för-
farande med kontroll som avses i artikel 40.2 i direktivet. I
rättsakten om ändring av bilagorna till direktivet skall även tid-
punkterna för obligatorisk tillämpning av FN/ECE-föreskriften
eller dess ändringar anges. Medlemsstaterna skall upphäva eller
anpassa eventuell nationell lagstiftning som inte är förenlig med
FN/ECE-föreskriften i fråga.
Om en sådan FN/ECE-föreskrift ersätter ett befintligt särdirektiv
eller en befintlig förordning, skall den berörda posten i del I i
bilaga IV och i bilaga XI ersättas av numret på FN/ECE-
föreskriften, och motsvarande post i del II i bilaga IV skall stry-
kas i enlighet med samma förfarande.
3.
I det fall som avses i punkt 2 andra stycket skall det särdi-
rektiv eller den förordning som ersätts av FN/ECE-föreskriften
upphävas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon-
troll som avses i artikel 40.2.
Om ett särdirektiv upphävs, skall medlemsstaten upphäva even-
tuell nationell lagstiftning som antogs för införlivande av det
direktivet.
4.
Detta direktiv får liksom särdirektiven och förordningarna
innehålla direkta hänvisningar till internationella standarder och
föreskrifter utan att dessa måste kopieras i gemenskapens
regelverk.
Artikel 35
FN/ECE-föreskrifters likvärdighet med direktiv eller
förordningar
1.
De FN/ECE-föreskrifter som förtecknas i del II i bilaga IV
erkänns som likvärdiga med motsvarande särdirektiv eller förord-
ningar i den mån de har samma tillämpningsområde och syfte.
Medlemsstaternas godkännandemyndigheter skall godta godkän-
nanden som beviljats enligt dessa FN/ECE-föreskrifter samt, i
tillämpliga fall, tillhörande godkännandemärken i stället för mot-
svarande godkännanden och godkännandemärken som beviljats
i enlighet med det likvärdiga särdirektivet eller den likvärdiga
förordningen.
2.
Om gemenskapen i enlighet med punkt 1 har beslutat att
tillämpa en ny FN/ECE-föreskrift eller en ändrad FN/ECE-
föreskrift, skall del II i bilaga IV till detta direktiv ändras på lämp-
ligt sätt. Dessa åtgärder, som avser ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfa-
rande med kontroll som avses i artikel 40.2.
Artikel 36
Likvärdighet med andra föreskrifter
Inom ramen för multilaterala eller bilaterala avtal mellan gemen-
skapen och tredjeländer får rådet, på förslag av kommissionen,
med kvalificerad majoritet förklara sådana förfaranden som upp-
rättats genom internationella föreskrifter eller föreskrifter i tred-
jeländer som likvärdiga med de villkor eller bestämmelser för
EG-typgodkännande av system, komponenter och separata tek-
niska enheter som införs genom detta direktiv.
KAPITEL XIV
TILLHANDAHÅLLANDE AV TEKNISK INFORMATION
Artikel 37
Information som är avsedd för användarna
1.
Tillverkaren får inte, med avseende på de uppgifter som
föreskrivs i detta direktiv eller i de rättsakter som förtecknas i
bilaga IV, tillhandahålla teknisk information som avviker från de
uppgifter som godkänts av godkännandemyndigheten.
2.
Om så föreskrivs i en rättsakt, skall tillverkaren tillhanda-
hålla användarna all relevant information och nödvändiga
instruktioner där eventuella särskilda villkor eller begränsningar
anges för användningen av ett fordon, en komponent eller en
separat teknisk enhet.
Denna information skall vara avfattad på gemenskapens offici-
ella språk. Den skall, i samförstånd med godkännandemyndighe-
ten, tillhandahållas i en lämplig medföljande handling, t.ex.
instruktionsbok eller servicebok.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/19
Artikel 38
Information som är avsedd för tillverkare av komponenter
eller separata tekniska enheter
1.
Fordonstillverkaren skall förse tillverkare av komponenter
eller separata tekniska enheter med alla uppgifter – i förekom-
mande fall även ritningar som uttryckligen anges i bilagan eller
tillägget till en rättsakt – som krävs för EG-typgodkännande av
komponenter eller separata tekniska enheter eller för att erhålla
ett tillstånd i enlighet med artikel 31.
Fordonstillverkaren får kräva att tillverkarna av komponenter
eller separata tekniska enheter ingår bindande avtal om att infor-
mation som inte är allmänt tillgänglig eller som hänför sig till
immateriella rättigheter skall hållas konfidentiell.
2.
Om en tillverkare av komponenter eller separata tekniska
enheter är innehavare av ett EG-typgodkännandeintyg som i
enlighet med i artikel 10.4 omfattar begränsningar för använd-
ningen och/eller särskilda monteringskrav skall han förse for-
donstillverkaren med all information om detta.
Om så föreskrivs i en rättsakt, skall tillverkaren av komponenter
eller separata tekniska enheter tillsammans med dessa kompo-
nenter eller separata tekniska enheter tillhandahålla instruktio-
ner rörande begränsningar för användningen och/eller särskilda
monteringskrav.
KAPITEL XV
GENOMFÖRANDEBESTÄMMELSER OCH ÄNDRINGAR
Artikel 39
Genomförandebestämmelser och ändringar av detta direk-
tiv och av särdirektiven och förordningarna
1.
Kommissionen skall anta de bestämmelser som är nödvän-
diga för att genomföra varje särdirektiv eller förordning i över-
ensstämmelse med reglerna i varje tillämpligt direktiv eller
tillämplig förordning.
2.
Kommissionen skall anta de ändringar av bilagorna till detta
direktiv eller av bestämmelserna i de särdirektiv eller förord-
ningar som förtecknas i del I i bilaga IV som är nödvändiga för
att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen
eller till funktionshindrades särskilda behov.
3.
Kommissionen skall anta de ändringar av detta direktiv som
är nödvändiga för att fastställa tekniska krav för fordon som till-
verkas i små serier, fordon som godkänts i enlighet med förfa-
randet för enskilda godkännanden samt fordon avsedda för
särskilda ändamål.
4.
Om kommissionen får kännedom om allvarliga risker för
trafikanter eller miljön som kräver brådskande åtgärder, får den
ändra bestämmelserna i de särdirektiv eller förordningar som för-
tecknas i del I i bilaga IV.
5.
Kommissionen skall anta de ändringar som är nödvändiga
för god förvaltning och särskilt dem som behövs för att säker-
ställa konsekvens i de särdirektiv eller förordningar som förteck-
nas i del I i bilaga IV, antingen sinsemellan eller gentemot annan
gemenskapslagstiftning.
6.
Om nya FN/ECE-föreskrifter eller ändringar av gällande
FN/ECE-föreskrifter som gemenskapen har anslutit sig till antas
med tillämpning av beslut 97/836/EG, skall kommissionen göra
motsvarande ändringar i bilagorna till detta direktiv.
7.
Varje nytt särdirektiv eller ny förordning skall innehålla de
ändringar som krävs i bilagorna till detta direktiv.
8.
Bilagorna till detta direktiv får ändras genom förordningar.
9.
De åtgärder som avses i denna artikel skall antas i enlighet
med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i arti-
kel 40.2 eftersom de avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv eller av särdirektiven och förordningarna, bland annat
genom att komplettera dem.
Artikel 40
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen skall biträdas av en kommitté kallad ”tek-
niska kommittén för motorfordon”.
2.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel-
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara
tre månader.
KAPITEL XVI
UTSEENDE OCH ANMÄLAN AV TEKNISKA TJÄNSTER
Artikel 41
Utseende av tekniska tjänster
1.
När en medlemsstat utser en teknisk tjänst skall denna
iaktta bestämmelserna i detta direktiv.
L 263/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.
De tekniska tjänsterna skall själva genomföra eller över-
vaka de provningar som krävs för godkännande eller de inspek-
tioner som anges närmare i detta direktiv eller i en rättsakt som
förtecknas i bilaga IV, utom i de fall där alternativa förfaranden
särskilt medges. De får inte genomföra provningar eller inspek-
tioner för vilka de inte vederbörligen har utsetts.
3.
Beroende på kompetensområde skall de tekniska tjänsterna
ingå i en eller flera av följande fyra kategorier:
a)
Kategori A, tekniska tjänster som i sina egna anläggningar
genomför de provningar som avses i detta direktiv och i de
rättsakter som förtecknas i bilaga IV.
b) Kategori B, tekniska tjänster som övervakar de provningar
som avses i detta direktiv och i de rättsakter som förtecknas
i bilaga IV och som utförs i tillverkarens anläggningar eller i
en tredje parts anläggningar.
c)
Kategori C, tekniska tjänster som regelbundet bedömer och
övervakar
tillverkarens
rutiner
för
kontroll
av
produktionsöverensstämmelsen.
d)
Kategori D, tekniska tjänster som övervakar eller genomför
provningar eller inspektioner inom ramen för övervak-
ningen av produktionsöverensstämmelse.
4.
De tekniska tjänsterna skall uppvisa relevant kompetens,
särskild teknisk kunskap och styrkt erfarenhet på de områden
som omfattas av detta direktiv och de rättsakter som förtecknas
i bilaga IV.
Vidare skall de tekniska tjänsterna uppfylla de standarder som
förtecknas i tillägg 1 till bilaga V som är relevanta för deras verk-
samhet. Detta krav gäller dock inte den sista etappen i förfaran-
det för etappvis typgodkännande enligt vad som avses i
artikel 25.1.
5.
En godkännandemyndighet kan agera som teknisk tjänst
för en eller flera av de verksamheter som avses i punkt 3.
6.
En tillverkare eller en underleverantör som handlar i den-
nes ställe kan utses till teknisk tjänst för verksamheter i kategori
A när det gäller de rättsakter som förtecknas i bilaga XV.
Kommissionen skall vid behov ändra förteckningen med dessa
rättsakter i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon-
troll som avses i artikel 40.2.
7.
De enheter som avses i punkterna 5 och 6 skall uppfylla
bestämmelserna i denna artikel.
8.
Andra tekniska tjänster än de som har utsetts i ett tredje-
land i enlighet med punkt 6 kan endast anmälas som teknisk
tjänst i enlighet med artikel 43 inom ramen för ett bilateralt avtal
mellan gemenskapen och det aktuella tredjelandet.
Artikel 42
Bedömning av de tekniska tjänsternas kompetens
1.
Den kompetens som avses i artikel 41 skall bestyrkas
genom en bedömningsrapport som upprättas av en behörig myn-
dighet. I rapporten kan ett ackrediteringsintyg som utfärdats av
ett ackrediteringsorgan ingå.
2.
Den bedömning som ligger till grund för den rapport som
avses i punkt 1 skall utföras i enlighet med bestämmelserna i
tillägg 2 till bilaga V.
Bedömningsrapporten skall revideras efter en period på högst tre
år.
3.
Bedömningsrapporten skall på begäran översändas till
kommissionen.
4.
Den godkännandemyndighet som agerar som teknisk tjänst
skall visa att den uppfyller tillämpliga standarder genom doku-
mentation om detta.
Detta inbegriper en bedömning som skall utföras av bedömare
som är oberoende i förhållande till den verksamhet som bedöms.
Sådana bedömare kan komma från samma organisation under
förutsättning att de är oberoende i förhållande till den personal
som utför den verksamhet som är föremål för bedömning.
5.
En tillverkare eller underleverantör som handlar i dennes
ställe och som har utsetts som teknisk tjänst skall uppfylla de
relevanta bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 43
Anmälningsförfaranden
1.
Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla namn på
och adress, inbegripet elektronisk adress, till ansvariga personer
samt verksamhetskategori för varje utsedd teknisk tjänst. De skall
också anmäla alla senare ändringar av dessa uppgifter till
kommissionen.
Av anmälningsakten skall framgå vilka rättsakter som de tek-
niska tjänsterna har utsetts för.
2.
En teknisk tjänst får utföra den verksamhet som beskrivs i
artikel 41 för typgodkännande enbart om detta på förhand har
anmälts till kommissionen.
3.
Samma tekniska tjänst kan utses och anmälas av flera med-
lemsstater oberoende av vilken kategori av verksamhet den
bedriver.
4.
Om en särskild organisation eller behörigt organ, vars verk-
samhet inte omfattas av artikel 41, vid tillämpningen av en rätts-
akt behöver utses enligt den rättsakten, skall anmälan göras enligt
bestämmelserna i denna artikel.
5.
Kommissionen skall offentliggöra en förteckning och de
närmare uppgifterna om godkännandemyndigheterna och de tek-
niska tjänsterna på sin webbsida.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/21
KAPITEL XVII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 44
Övergångsbestämmelser
1.
Fram till dess att nödvändiga ändringar av detta direktiv
görs för att inkludera fordon som ännu inte omfattas av det, eller
för att fullborda de administrativa och tekniska bestämmelser
som rör typgodkännande av fordon i andra kategorier än M
1
som tillverkas i små serier, och för att fastställa harmoniserade
administrativa och tekniska bestämmelser för förfarandet vid
enskilda godkännanden samt i avvaktan på att övergångsperio-
derna enligt artikel 45 löper ut, skall medlemsstaterna fortsätta
att bevilja nationella godkännanden för dessa fordon, förutsatt
att dessa godkännanden grundar sig på de harmoniserade tek-
niska krav som anges i detta direktiv.
2.
Efter ansökan av tillverkaren eller av fordonsägaren när det
gäller enskilt godkännande, och när den information som krävs
lämnats in, skall den aktuella medlemsstaten fullständiga och
utfärda typgodkännandeintyget eller intyget om enskilt godkän-
nande. Intyget skall utfärdas till sökanden.
I fråga om fordon av samma typ skall övriga medlemsstater godta
en bestyrkt kopia som bevis på att de föreskrivna provningarna
har utförts.
3.
Om ett visst fordon som omfattas av enskilt godkännande
skall registreras i en annan medlemsstat, får denna medlemsstat
begära av den godkännandemyndighet som har utfärdat det
enskilda godkännandet att den lämnar ytterligare uppgifter som
i detalj anger vilka tekniska krav som fordonet uppfyller.
4.
I avvaktan på harmoniseringen av medlemsstaternas
registrerings- och skattesystem för de fordon som omfattas av
detta direktiv, får medlemsstaterna använda nationella kodsys-
tem för att underlätta registrering och beskattning inom deras
territorium. För detta ändamål får medlemsstaterna dela in ver-
sionerna i del II i bilaga III i mindre enheter, förutsatt att det sys-
tem som används för indelning uttryckligen anges i det tekniska
underlaget eller kan härledas genom en enkel beräkning.
Artikel 45
Tidpunkter för tillämpning av EG-typgodkännanden
1.
Medlemsstaterna skall bevilja EG-typgodkännande för nya
fordonstyper från och med de datum som anges i bilaga XIX.
2.
På tillverkarens begäran får medlemsstaterna bevilja
EG-typgodkännande för nya fordonstyper från och med den
29 april 2009.
3.
Fram till de datum som anges i fjärde kolumnen i tabellen
i bilaga XIX skall artikel 26.1 inte tillämpas på nya fordon som
har blivit nationellt godkända före de datum som anges i tredje
kolumnen i bilagan eller som inte var godkända.
4.
På tillverkarens begäran och fram till de datum som anges
i tredje kolumnen på raderna 6 och 9 i tabellen i bilaga XIX skall
medlemsstaterna fortsätta att bevilja nationella typgodkännan-
den som ett alternativ till EG-typgodkännanden för fordon i kate-
gori M
2
eller M
3
, under förutsättning att dessa fordon, deras
system, komponenter och separata tekniska enheter har typgod-
känts i enlighet med de rättsakter som förtecknas i del I i bilaga IV
till detta direktiv.
5.
Detta direktiv upphäver inga EG-typgodkännanden för for-
don av kategori M
1
som beviljats före den 29 april 2009, och
det hindrar inte heller att sådana godkännanden utvidgas.
6.
När det gäller EG-godkännanden av nya typer av system,
komponenter eller separata tekniska enheter skall medlemssta-
terna tillämpa detta direktiv från och med den 29 april 2009.
Detta direktiv upphäver inga EG-typgodkännanden för system,
komponenter eller separata tekniska enheter som beviljats före
den 29 april 2009, och det hindrar inte heller att sådana godkän-
nanden utvidgas.
Artikel 46
Sanktioner
Medlemsstaterna skall fastställa de sanktioner som skall tilläm-
pas vid överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv, och fram-
för allt av de förbud som ingår i eller är en följd av artikel 31,
och i de rättsakter som förtecknas i del I i bilaga IV och skall
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra dem.
Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräck-
ande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kom-
missionen senast den 29 april 2009 samt alla senare ändringar
av bestämmelserna så snart som möjligt.
Artikel 47
Bedömning
1.
Senast den 29 april 2011 skall medlemsstaterna underrätta
kommissionen om tillämpningen av de typgodkännandeförfaran-
den som föreskrivs i detta direktiv, och särskilt om tillämpningen
av det etappvisa förfarandet. I förekommande fall skall kommis-
sionen föreslå de ändringar som anses nödvändiga för att för-
bättra typgodkännandeförfarandet.
2.
På grundval av den information som lämnas i enlighet med
punkt 1, skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet
och rådet om tillämpningen av detta direktiv senast den 29 okto-
ber 2011. Vid behov kan kommissionen föreslå en senarelägg-
ning av de tillämpningsdatum som avses i artikel 45.
Artikel 48
Införlivande
1.
Medlemsstaterna skall före den 29 april 2009 anta och
offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvän-
diga för att iaktta ändringarna i sak i detta direktiv. De skall genast
överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
L 263/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den
29 april 2009.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis-
ning när de offentliggörs. De skall även innehålla en uppgift om
att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det
direktiv som upphävts genom detta direktiv skall anses som hän-
visningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvis-
ningen skall göras och om hur uppgiften skall formuleras skall
varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 49
Upphävande
Direktiv 70/156/EEG skall upphöra att gälla från och med den
29 april 2009, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyl-
digheter när det gäller de tidsfrister för införlivande i nationell
lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i del B i
bilaga XX.
Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvis-
ningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med den
jämförelsetabell som anges i bilaga XXI.
Artikel 50
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 51
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 5 september 2007.
På Europaparlamentets vägnar
H.-G. PÖTTERING
Ordförande
På rådets vägnar
M. LOBO ANTUNES
Ordförande
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/23
FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR
Bilaga I
Fullständigt informationsdokument för användning vid EG-typgodkännande av fordon
Bilaga II
Definition av fordonskategorier och fordonstyper
Bilaga III
Information för användning vid EG-typgodkännande av fordon
Bilaga IV
Förteckning över krav i samband med EG-typgodkännande av fordon
Tillägg:
Förteckning över kraven för EG-typgodkännande av fordon som hör till kategori M
1
och
tillverkas i små serier
Bilaga V
Förfaranden vid EG-typgodkännande av fordon
Tillägg 1:
Standarder som de enheter som avses i artikel 41 skall uppfylla
Tillägg 2:
Förfarande för bedömning av de tekniska tjänsterna
Bilaga VI
EG-typgodkännandeintyg
Tillägg:
Förteckning över de rättsakter som fordonstypen överensstämmer med
Bilaga VII
Numreringssystem för EG-typgodkännandeintyg
Tillägg:
EG-typgodkännandemärke för komponenter och separata tekniska enheter
Bilaga VIII
Provningsresultat
Bilaga IX
EG-intyg om överensstämmelse
Bilaga X
Förfaranden vid kontroll av produktionsöverensstämmelse
Bilaga XI
Beskaffenhet hos fordon för särskilda ändamål samt föreskrifter för dessa
Tillägg 1:
Campingbilar, ambulanser och likbilar
Tillägg 2:
Bepansrade fordon
Tillägg 3:
Rullstolsanpassade fordon
Tillägg 4:
Andra fordon avsedda för särskilda ändamål (inklusive husvagnar)
Tillägg 5:
Mobilkranar
Bilaga XII
Gränsvärden för små serier och slutserier
Bilaga XIII
Förteckning över delar eller utrustning som kan utgöra en betydande risk vad gäller korrekt funktion av
system som är väsentliga för fordonets säkerhet eller miljöprestanda, prestandakrav, tillämpliga provnings-
förfaranden, märknings- och emballageföreskrifter
Bilaga XIV
Förteckning över EG-typgodkännanden utfärdade enligt rättsakter
Bilaga XV
Förteckning över rättsakter för vilka en tillverkare kan utses till teknisk tjänst
Bilaga XVI
Förteckning över rättsakter för vilka virtuella provningsmetoder kan användas av en tillverkare eller tek-
nisk tjänst
Tillägg 1:
Allmänna villkor för virtuella provningsmetoder
Tillägg 2:
Särskilda villkor för virtuella provningsmetoder
Bilaga XVII
Förfaranden vid etappvis EG-typgodkännande
Tillägg:
Mall över tillverkarens extraskylt
Bilaga XVIII
Fordonets ursprungsintyg – Tillverkarintyg för grundfordon/icke färdigbyggda fordon som inte är för-
sedda med ett intyg om överensstämmelse
Bilaga XIX
Tidtabell för genomförande av detta direktiv när det gäller typgodkännande
Bilaga XX
Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning av de upphävda direktiven
Bilaga XXI
Jämförelsetabell
L 263/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA I
Fullständigt informationsdokument för användning vid EG-typgodkännande av fordon
Samtliga mallar för den tekniska dokumentationen som avses i detta direktiv och i särdirektiven eller förordningarna skall
bestå uteslutande av utdrag ur denna fullständiga förteckning och använda samma numreringssystem.
Tillämpliga delar av följande upplysningar skall lämnas i tre exemplar med innehållsförteckning. Eventuella ritningar skall
vara i lämplig skala och tillräckligt detaljerade och lämnas i A 4-format eller i vikt A 4-format. Eventuella foton skall vara
tillräckligt detaljerade.
Om system, komponenter eller separata tekniska enheter är elektroniskt styrda, skall uppgifter om deras prestanda lämnas.
(På sista sidan i bilagan finns förklaringar)
0.
ALLMÄNT
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
0.2.0.1
Chassi:
0.2.0.2
Kaross/färdigbyggt fordon:
0.2.1
Varumärke(n) (i förekommande fall):
0.3
Identifiering av typ om sådan finns märkt på fordonet komponenten/den separata tekniska enheten (b) (1)
0.3.0.1
Chassi:
0.3.0.2
Kaross/färdigbyggt fordon:
0.3.1
Märkningens placering:
0.3.1.1
Chassi:
0.3.1.2
Kaross/färdigbyggt fordon:
0.4
Fordonskategori (c):
0.4.1
Klassificering(ar) beroende på det farliga gods som fordonet är avsett att transportera:
0.5
Tillverkarens namn och adress:
0.6
Placering av föreskrivna skyltar samt fastsättningsmetod och placering av fordonets identifieringsnummer
0.6.1
På chassit:
0.6.2
På karosseriet:
0.7
För komponenter och separata tekniska enheter – placering av EG-typgodkännandemärket och
fastsättningsmetod:
0.8
Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Namn på och adress till tillverkarens eventuella företrädare:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/25
1.
ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION
1.1
Foton och/eller ritningar av ett representativt fordon:
1.2
Måttskiss av hela fordonet:
1.3
Antal axlar och hjul:
1.3.1
Antal axlar med tvillingmonterade hjul och deras placering:
1.3.2
Antal styrda axlar och deras placering:
1.3.3
Drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar):
1.4
Chassi (om sådant finns) (översiktsritning):
1.5
Material i sidobalkar (d):
1.6
Motorns placering och montering:
1.7
Förarhytt (frambyggd eller normal) (z):
1.8
Styrning (höger eller vänster) (1)
1.8.1
Fordonet är utrustat för körning i höger/vänstertrafik (1)
1.9
Ange om motorfordonet är avsett att dra påhängsvagnar eller andra släpvagnar och om släpvagnen är
en påhängsvagn, släpvagn med ledad dragstång eller släpkärra; ange fordon som är särskilt avsedda för
temperaturreglerad varutransport:
2.
MÅTT OCH VIKTER (e) (i kg och mm) (Hänvisa till ritning i tillämpliga fall)
2.1
Hjulbas(er) (vid full last) (f):
2.1.1
För påhängsvagnar
2.1.1.1
Avstånd mellan kopplingstappens centrum och bakersta delen av påhängsvagnen:
2.1.1.2
Största avstånd mellan kopplingstappens centrum och godtycklig punkt i påhängsvagnens front:
2.1.1.3
Påhängsvagnens hjulbas (i enlighet med punkt 7.6.1.2 i bilaga I till direktiv 97/27/EG):
2.2
För dragfordon med påhängsvagn
2.2.1
Vändskivans placering i förhållande till bakaxeln (max. och min.; i fråga om ett ej färdigbyggt fordon
skall de tillåtna värdena anges) (g):
2.2.2
Högsta höjd för vändskiva (standardiserad) (h):
2.3
Spårvidd och axelbredd:
2.3.1
Spårvidd för varje styraxel (i):
2.3.2
Spårvidd för samtliga övriga axlar (i):
2.3.3
Bredd för den bredaste bakaxeln:
L 263/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.3.4
Bredd för den främsta axeln (mätt vid däckens yttersta punkter förutom utbuktningen av däcken när-
mast marken):
2.4
Fordonets maximala mått (totalt)
2.4.1
För chassi utan karosseri
2.4.1.1
Längd (j):
2.4.1.1.1
Högsta tillåtna längd:
2.4.1.1.2
Minsta tillåtna längd:
2.4.1.2
Bredd(k):
2.4.1.2.1
Högsta tillåtna bredd:
2.4.1.2.2
Minsta tillåtna bredd:
2.4.1.3
Höjd (i körklart skick) (l) (vid fjädring med nivåreglering ange normal körposition):
2.4.1.4
Främre överhäng (m):
2.4.1.4.1
Främre infallsvinkeln (na): … grader
2.4.1.5
Bakre överhäng (n):
2.4.1.5.1
Bakre yttre frigångsvinkeln (nb): … grader
2.4.1.5.2
Största och minsta tillåtna överhäng på kopplingspunkten (nd):
2.4.1.6
Markfrigång (enligt definitionen i punkt 4.5 i avsnitt A i bilaga II):
2.4.1.6.1
Mellan axlarna:
2.4.1.6.2
Under framaxeln (framaxlarna):
2.4.1.6.3
Under bakaxeln (bakaxlarna):
2.4.1.7
Rampvinkeln (nc): … grader
2.4.1.8
Tillåtna gränsvärden för tyngdpunktens placering för karosseriet, inredningsdetaljer, utrustning och
nyttolast:
2.4.2
För chassi med karosseri
2.4.2.1
Längd (j):
2.4.2.1.1
Lastytans längd:
2.4.2.2
Bredd (k):
2.4.2.2.1
Tjocklek på väggar (i fråga om fordon avsedda för temperaturreglerad varutransport):
2.4.2.3
Höjd (i körklart skick) (l) (vid fjädring med nivåreglering ange normal körposition):
2.4.2.4
Främre överhäng (m):
2.4.2.4.1
Främre infallsvinkeln (na): … grader
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/27
2.4.2.5
Bakre överhäng (n):
2.4.2.5.1
Bakre yttre frigångsvinkeln (nb): … grader
2.4.2.5.2
Största och minsta tillåtna överhäng på kopplingspunkten (nd):
2.4.2.6
Markfrigång (enligt definitionen i punkt 4.5 i avsnitt A i bilaga II):
2.4.2.6.1
Mellan axlarna:
2.4.2.6.2
Under framaxeln (framaxlarna):
2.4.2.6.3
Under bakaxeln (bakaxlarna):
2.4.2.7
Rampvinkeln (nc): … grader
2.4.2.8
Tillåten tyngdpunktsförskjutning på nyttolasten (i fråga om ojämn belastning):
2.4.2.9
Läget av tyngdpunkten för fordonet (i kategori M
2
och M
3
) i dess högsta tekniskt tillåtna vikt i längsgå-
ende, tvärgående och vertikal riktning:
2.4.3
För karosser godkända utan chassin (fordon i kategori M
2
och M
3
)
2.4.3.1
Längd (j):
2.4.3.2
Bredd (k):
2.4.3.3
Höjd (i körklart skick) (l) i fråga om tilltänkta chassityper (vid fjädring med nivåreglering ange normal
körposition):
2.5
Det rena chassits vikt (utan hytt, kylvätska, oljor, bränsle, reservhjul, verktyg och förare):
2.5.1
Viktens fördelning mellan axlarna:
2.6
Fordonets vikt med karosseri – för dragfordon i andra kategorier än M
1
, med kopplingsanordning, om den
är fabriksmonterad – i körklart skick, eller vikten av chassit eller av chassit med hytt utan kaross och/eller
kopplingsanordning om karossen och/eller kopplingsanordningen inte är fabriksmonterade (inklusive
vätskor, verktyg, reservhjul, om monterat, och förare, och för bussar och turistbussar, vikten av en be-
sättningsmedlem om det i fordonet finns en sittplats avsedd för besättning) (o) (maximum och minimum
för varje variant):
2.6.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunk-
ten (maximum och minimum för varje variant):
2.7
Det färdigbyggda fordonets minimivikt enligt tillverkarens uppgifter, med avseende på ett ej färdigbyggt
fordon:
2.7.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på
kopplingspunkten:
2.8
Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last enligt tillverkarens uppgifter (y) (*):
2.8.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunk-
ten (*):
2.9
Högsta tekniskt tillåtna axeltryck:
2.10
Högsta tekniskt tillåtna belastning/vikt på varje axelgrupp:
2.11
Högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt hos motorfordonet i fråga om
2.11.1
släpvagn:
L 263/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.11.2
påhängsvagn:
2.11.3
Släpkärra:
2.11.3.1
Maximalt förhållande mellan kopplingsöverhänget (p) och hjulbasen:
2.11.3.2
Största V-värde: … kN
2.11.4
Tekniskt tillåten maximal tågvikt inklusive last för varje version (*):
2.11.5
Fordonet är/är inte (1) lämpligt att dra last (punkt 1.2 i bilaga II till direktiv 77/389/EEG)
2.11.6
Högsta vikt för obromsad släpvagn:
2.12
Högsta tekniskt tillåtna vikt/statiska vertikala belastning på motorfordonets kopplingspunkt
2.12.1
på motorfordonet:
2.12.2
på påhängsvagnen eller släpkärran:
2.12.3
Högsta tillåtna vikt på kopplingsanordningen (om den inte är fabriksmonterad):
2.13
Svepyta:
2.14
Förhållande motoreffekt/största vikt … (kW/kg)
2.14.1
Förhållande motoreffekt/högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last hos kombinationen (enligt definition i
punkt 7.10 i bilaga I till direktiv 97/27/EG): … (kW/kg)
2.15
Förmåga att starta i motlut (ensamt fordon) (+++): … %
2.16
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande (villkor: om dessa värden anges, skall de kon-
trolleras i enlighet med kraven i bilaga IV till direktiv 97/27/EG):
2.16.1
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande inklusive last (flera varianter möjliga för varje
teknisk konfiguration (#)):
2.16.2
Avsedd högsta tillåtna belastning per axel vid registrering/ibruktagande och i fråga om påhängsvagn eller
släpkärra, avsedd belastning på den kopplingspunkt som anges av tillverkaren om den är lägre än den
tekniskt tillåtna högsta belastningen på kopplingspunkten (flera varianter möjliga för varje teknisk kon-
figuration (#)):
2.16.3
Avsedd högsta tillåtna belastning på varje axelgrupp vid registrering/ibruktagande (flera varianter möj-
liga för varje teknisk konfiguration (#)):
2.16.4
Avsedd högsta tillåtna släpvagnsvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje tek-
nisk konfiguration (#)):
2.16.5
Avsedd högsta tillåtna tågvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje teknisk kon-
figuration (#)):
3.
Motor (q) (Upprepa uppgifterna i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin, diesel etc. eller i
kombination med ett annat bränsle (+))
3.1
Tillverkare:
3.1.1
Tillverkarens motorkod enligt märkning på motorn:
3.2
Förbränningsmotor
3.2.1
Särskilda upplysningar om motorn
3.2.1.1
Funktionssätt: ottomotor/kompressionständning, fyrtakt/tvåtakt (1)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/29
3.2.1.2
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
3.2.1.2.1
Borrning (r): … mm
3.2.1.2.2
Slaglängd (r): … mm
3.2.1.2.3
Tändningsföljd:
3.2.1.3
Slagvolym (s): … cm3
3.2.1.4
Volymkompressionsförhållande (2):
3.2.1.5
Ritningar av förbränningsrum, kolvtopp och, i fråga om ottomotorer, kolvringar:
3.2.1.6
Normalt tomgångsvarvtal (2): … min
–1
3.2.1.6.1
Förhöjt tomgångsvarvtal (2): … min
–1
3.2.1.7
Koloxidhalt i volym i avgaserna vid tomgång (2): … % enligt tillverkarens uppgift (endast ottomotorer)
3.2.1.8
Maximal nettoeffekt (t): … kW vid … min–1
(enligt tillverkaren)
3.2.1.9
Högsta tillåtna motorvarvtal enligt tillverkarens uppgift: … min –1
3.2.1.10
Maximalt nettovridmoment (t): … Nm vid … min–1
(tillverkarens deklarerade värde)
3.2.2
Bränsle: diesel/bensin/LPG/naturgas/etanol … (1)
3.2.2.1
Oktantal, blyhaltigt:
3.2.2.2
Oktantal, blyfritt:
3.2.2.3
Bränslepåfyllning: begränsad öppning/märkning (1)
3.2.3
Bränsletank(ar)
3.2.3.1
Huvudbränsletank(ar)
3.2.3.1.1
Antal, kapacitet, material:
3.2.3.1.2
Ritning och teknisk beskrivning av tanken (tankarna) med alla anslutningar och utluftnings- och venti-
lationsrör, lås, ventiler och fästanordningar:
3.2.3.1.3
Ritning som tydligt visar tankens (tankarnas) placering i fordonet:
3.2.3.2
Extra bränsletank(ar)
3.2.3.2.1
Antal, kapacitet, material:
3.2.3.2.2
Ritning och teknisk beskrivning av tanken (tankarna) med alla anslutningar och utluftnings- och venti-
lationsrör, lås, ventiler och fästanordningar:
3.2.3.2.3
Ritning som tydligt visar tankens (tankarnas) placering i fordonet:
3.2.4
Bränslematning
3.2.4.1
Med förgasare: ja/nej (1)
3.2.4.1.1
Fabrikat:
3.2.4.1.2
Typ(er):
3.2.4.1.3
Antal:
L 263/30
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.2.4.1.4
Regleringar (2)
3.2.4.1.4.1
Munstycken: …
Eller en kurva över bränslematningen i förhållande
till luftinsugningen och de inställningar som krävs
för att upprätthålla kurvan
3.2.4.1.4.2
Venturirör: …
3.2.4.1.4.3
Flottörkammarnivå: …
3.2.4.1.4.4
Flottörvikt: …
3.2.4.1.4.5
Flottörnål: …
3.2.4.1.5
Kallstartsystem: manuellt/automatiskt (1)
3.2.4.1.5.1
Funktionsprincip(er):
3.2.4.1.5.2
Funktionsgränser/funktionsinställningar (1) (2):
3.2.4.2
Med bränsleinsprutning (endast kompressionständning): ja/nej (1)
3.2.4.2.1
Systembeskrivning:
3.2.4.2.2
Arbetsprincip: direktinsprutning/förkammare/virvelkammare (1)
3.2.4.2.3
Insprutningspump
3.2.4.2.3.1
Fabrikat:
3.2.4.2.3.2
Typ(er):
3.2.4.2.3.3
Maximal insprutad bränslemängd (1) (2): … mm3/takt eller varv vid en pumphastighet av: … min–1, alter-
nativt karakteristikdiagram:
3.2.4.2.3.4
Insprutningstidpunkt (2):
3.2.4.2.3.5
Kurva för förinställd insprutning (2):
3.2.4.2.3.6
Kalibreringsmetod: provbänk/motor (1)
3.2.4.2.4
Regulator
3.2.4.2.4.1
Typ:
3.2.4.2.4.2
Avregleringspunkt
3.2.4.2.4.2.1
Avreglering under belastning: … min
–1
3.2.4.2.4.2.2
Avreglering utan belastning: … min
–1
3.2.4.2.5
Insprutningsrör
3.2.4.2.5.1
Längd: … mm.
3.2.4.2.5.2
Invändig diameter: … mm.
3.2.4.2.6
Insprutare
3.2.4.2.6.1
Fabrikat:
3.2.4.2.6.2
Typ(er):
3.2.4.2.6.3
Öppningstryck (2): … kPa eller karakteristikdiagram (2):
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/31
3.2.4.2.7
Kallstartsystem
3.2.4.2.7.1
Fabrikat:
3.2.4.2.7.2
Typ(er):
3.2.4.2.7.3
Beskrivning:
3.2.4.2.8
Extra starthjälp
3.2.4.2.8.1
Fabrikat:
3.2.4.2.8.2
Typ(er):
3.2.4.2.8.3
Systembeskrivning:
3.2.4.2.9
Elektronisk styrenhet
3.2.4.2.9.1
Fabrikat:
3.2.4.2.9.2
Systembeskrivning:
3.2.4.3
Med bränsleinsprutning (endast styrd tändning): ja/nej (1)
3.2.4.3.1
Arbetsprincip: inloppsrör (enpunkts-/flerpunkts-(1))/direktinsprutning/annan (precisera) (1):
3.2.4.3.2
Fabrikat:
3.2.4.3.3
Typ(er):
3.2.4.3.4
Systembeskrivning
3.2.4.3.4.1
Styrenhetens typ eller nummer: …
För system utan kontinuerlig insprutning skall
motsvarande uppgifter anges.
3.2.4.3.4.2
Typ av bränsleregulator: …
3.2.4.3.4.3
Typ av luftflödesavkännare: …
3.2.4.3.4.4
Typ av bränslefördelare: …
3.2.4.3.4.5
Typ av tryckregulator: …
3.2.4.3.4.6
Typ av mikroströmställare: …
3.2.4.3.4.7
Typ av tomgångsjusterskruv: …
3.2.4.3.4.8
Typ av spjällhus: …
3.2.4.3.4.9
Typ av vattentemperaturavkännare: …
3.2.4.3.4.10
Typ av lufttemperaturavkännare: …
3.2.4.3.4.11
Typ av lufttermostat: …
3.2.4.3.5
Insprutare: öppningstryck (2): … kPa eller karakteristikdiagram:
3.2.4.3.6
Insprutningstidpunkt:
L 263/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.2.4.3.7
Kallstartsystem
3.2.4.3.7.1
Funktionsprincip(er):
3.2.4.3.7.2
Funktionsgränser/funktionsinställningar (1) (2):
3.2.4.4
Matarpump
3.2.4.4.1
Tryck (2): … kPa eller karakteristikdiagram (2):
3.2.5
Elsystem
3.2.5.1
Märkspänning: … V, positiv/negativ jord (1)
3.2.5.2
Generator
3.2.5.2.1
Typ:
3.2.5.2.2
Nominell effekt: … VA
3.2.6
Tändning
3.2.6.1
Fabrikat:
3.2.6.2
Typ(er):
3.2.6.3
Funktionssätt:
3.2.6.4
Tändförställningskurva (2):
3.2.6.5
Statisk tändningsinställning (2): … grader före ÖD (övre dödpunkt)
3.2.6.6
Avstånd, brytarspetsar (2): … mm
3.2.6.7
Kamvinkel (2): … grader
3.2.7
Kylsystem (vätska/luft) (1)
3.2.7.1
Nominell inställning för temperaturkontrollmekanismen för motorn:
3.2.7.2
Vätska
3.2.7.2.1
Slag av vätska:
3.2.7.2.2
Cirkulationspump(ar): ja/nej (1)
3.2.7.2.3
Egenskaper: eller
3.2.7.2.3.1
Fabrikat:
3.2.7.2.3.2
Typ(er):
3.2.7.2.4
Utväxlingsförhållande(n):
3.2.7.2.5
Beskrivning av fläkten och dess drivmekanism:
3.2.7.3
Luft
3.2.7.3.1
Fläkt: ja/nej (1)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/33
3.2.7.3.2
Egenskaper: eller
3.2.7.3.2.1
Fabrikat:
3.2.7.3.2.2
Typ(er):
3.2.7.3.3
Utväxlingsförhållande(n):
3.2.8
Inloppssystem
3.2.8.1
Överladdare: ja/nej (1)
3.2.8.1.1
Fabrikat:
3.2.8.1.2
Typ(er):
3.2.8.1.3
Systembeskrivning (t.ex. maximalt laddtryck): … kPa, eventuell övertrycksventil)
3.2.8.2
Laddluftkylare: ja/nej (1)
3.2.8.3
Insugningsundertryck vid nominell motorhastighet och 100 % belastning
tillåtet minimum: … kPa
tillåtet maximum: … kPa
3.2.8.4
Beskrivning och ritningar av inloppsrör med tillbehör (blandningskammare, uppvärmningsanordning, yt-
terligare luftintag osv.):
3.2.8.4.1
Beskrivning av insugningsrör (bifoga ritningar och/eller foton):
3.2.8.4.2
Luftfilter, ritningar: eller
3.2.8.4.2.1
Fabrikat:
3.2.8.4.2.2
Typ(er):
3.2.8.4.3
Inloppsljuddämpare, ritningar: eller
3.2.8.4.3.1
Fabrikat:
3.2.8.4.3.2
Typ(er):
3.2.9
Avgassystem
3.2.9.1
Beskrivning och/eller ritning av avgasgrenrör:
3.2.9.2
Beskrivning och/eller ritning av avgassystemet:
3.2.9.3
Högsta tillåtna avgasmottryck vid nominellt motorvarvtal och 100 % belastning: … kPa
3.2.9.4
Ljuddämpare: för främre, mittre och bakre ljuddämpare: konstruktion, typ, märkning; om detta är av
betydelse för yttre ljudnivå även: ljuddämpande åtgärder i motorutrymmet och på motorn:
3.2.9.5
Placering av avgasutlopp:
3.2.9.6
Ljuddämpare som innehåller fibermaterial:
3.2.10
Minsta tvärsnittsarea för in- och utsugningskanaler:
3.2.11
Ventilinställning eller motsvarande uppgifter
3.2.11.1
Maximal ventillyftning, öppnings- och slutningsvinklar eller tidsuppgifter för alternativa fördelningssys-
tem i förhållande till dödpunkterna:
L 263/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.2.11.2
Referens- och/eller inställningsområden (1):
3.2.12
Åtgärder mot luftföroreningar
3.2.12.1
Anordning för återföring av vevhusgaser (beskrivning och ritningar):
3.2.12.2
Ytterligare anordningar mot luftföroreningar (om sådana finns och inte omfattas av någon annan rubrik)
3.2.12.2.1
Katalysator: ja/nej (1)
3.2.12.2.1.1
Antal katalysatorer och katalysatorelement:
3.2.12.2.1.2
Dimensioner, form och volym på katalysatorn/katalysatorerna:
3.2.12.2.1.3
Typ av katalys:
3.2.12.2.1.4
Totalt ädelmetallinnehåll:
3.2.12.2.1.5
Relativ koncentration:
3.2.12.2.1.6
Substrat (struktur och material):
3.2.12.2.1.7
Celltäthet:
3.2.12.2.1.8
Typ av hölje på katalysatorn/katalysatorerna:
3.2.12.2.1.9
Katalysatorns/katalysatorernas placering (placering och referensavstånd i avgasledningen):
3.2.12.2.1.10
Värmesköld: ja/nej (1)
3.2.12.2.2
Syreavkännare: ja/nej (1)
3.2.12.2.2.1
Typ:
3.2.12.2.2.2
Placering:
3.2.12.2.2.3
Arbetsintervall:
3.2.12.2.3
Luftinsprutning: ja/nej (1)
3.2.12.2.3.1
Typ (pulserande luft, luftpump osv.):
3.2.12.2.4
Avgasåterföring (EGR, exhaust gas recirculation): ja/nej (1)
3.2.12.2.4.1
Egenskaper (flödeshastighet osv.):
3.2.12.2.5
Anordningar för att begränsa utsläpp genom avdunstning: ja/nej (1)
3.2.12.2.5.1
Detaljerad beskrivning av anordningarna och deras inställningar:
3.2.12.2.5.2
Ritning över systemet för att begränsa avdunstning:
3.2.12.2.5.3
Ritning över kolbehållare:
3.2.12.2.5.4
Vikten på torrt kol: … gram
3.2.12.2.5.5
Schematisk ritning över bränsletank med uppgifter om volym och material:
3.2.12.2.5.6
Ritning över värmesköld mellan tank och avgassystem:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/35
3.2.12.2.6
Partikelfälla: ja/nej (1)
3.2.12.2.6.1
Partikelfällans dimensioner, form och volym:
3.2.12.2.6.2
Partikelfällans typ och konstruktion:
3.2.12.2.6.3
Placering (referensavstånd i avgasledningen):
3.2.12.2.6.4
Regenereringsmetod/regenereringssystem, beskrivning och/eller ritning:
3.2.12.2.7
Omborddiagnossystem (OBD): ja/nej (1)
3.2.12.2.7.1
Skriftlig beskrivning och/eller ritning av felindikering:
3.2.12.2.7.2
Förteckning över och syfte med alla komponenter som styrs av OBD-systemet:
3.2.12.2.7.3
Skriftlig beskrivning (allmänt funktionssätt) för:
3.2.12.2.7.3.1
Ottomotorer (1)
3.2.12.2.7.3.1.1 Övervakning av katalysator (1):
3.2.12.2.7.3.1.2 Upptäckt av feltändning (1):
3.2.12.2.7.3.1.3 Övervakning av syreavkännare (1):
3.2.12.2.7.3.1.4 Övriga komponenter som övervakas av OBD-systemet (1):
3.2.12.2.7.3.2
Motorer med kompressionständning (1)
3.2.12.2.7.3.2.1 Övervakning av katalysator (1):
3.2.12.2.7.3.2.2 Övervakning av partikelfälla (1):
3.2.12.2.7.3.2.3 Övervakning av det elektroniska bränsleinsprutningssystemet (1):
3.2.12.2.7.3.2.4 Övriga komponenter som övervakas av OBD-systemet (1):
3.2.12.2.7.4
Kriterier för aktivering av felindikering (fast antal körcykler eller statistisk metod):
3.2.12.2.7.5
Förteckning över alla OBD-koder och OBD-format som används (med förklaring av samtliga):
3.2.12.2.8
Andra system (beskrivning och funktion):
3.2.13
Absorptionskoefficientsymbolens placering (endast för motorer med kompressionständning):
3.2.14
Närmare upplysningar om eventuella anordningar för att påverka bränsleekonomin (som inte kan hän-
föras till andra rubriker):
3.2.15
LPG-bränslesystem: ja/nej (1)
3.2.15.1
EG-typgodkännandenummer enligt direktiv 70/221/EEG (när direktivet ändrats så att det omfattar behål-
lare för gasformiga bränslen):
3.2.15.2
Kontrollenhet för elektronisk motorstyrning för LPG-drift
3.2.15.2.1
Fabrikat:
3.2.15.2.2
Typ(er):
3.2.15.2.3
Justeringsmöjligheter som påverkar utsläpp:
L 263/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.2.15.3
Ytterligare dokumentation
3.2.15.3.1
Beskrivning av skyddet av katalysatorn vid omkoppling från bensindrift till LPG-drift och tillbaka:
3.2.15.3.2
Systemutformning (elektriska anslutningar, vakuumanslutningar, utjämningsslangar, etc.):
3.2.15.3.3
Teckning av symbolen:
3.2.16
Naturgasbränslesystem: ja/nej (1)
3.2.16.1
EG-typgodkännandenummer enligt direktiv 70/221/EEG (när direktivet ändrats så att det omfattar behål-
lare för gasformiga bränslen):
3.2.16.2
Kontrollenhet för elektronisk motorstyrning för naturgasbränslen
3.2.16.2.1
Fabrikat:
3.2.16.2.2
Typ(er):
3.2.16.2.3
Justeringsmöjligheter som påverkar utsläpp:
3.2.16.3
Ytterligare dokumentation
3.2.16.3.1
Beskrivning av skyddet av katalysatorn vid omkoppling från bensindrift till naturgasdrift och tillbaka:
3.2.16.3.2
Systemutformning (elektriska anslutningar, vakuumanslutningar, utjämningsslangar, etc.):
3.2.16.3.3
Teckning av symbolen:
3.3
Elmotor
3.3.1
Typ (lindning, magnetisering):
3.3.1.1
Maximal effekt per timme: … kW
3.3.1.2
Driftspänning: … V
3.3.2
Batteri
3.3.2.1
Antal celler:
3.3.2.2
Vikt: … kg
3.3.2.3
Kapacitet: … Ah (amperetimmar)
3.3.2.4
Placering:
3.4
Andra förbrännings- eller elmotorer eller kombinationer av sådana (lämna närmare upplysningar om
dessa förbrännings- eller elmotorers konstruktion):
3.5
Koldioxidutsläpp/bränsleförbrukning (u) (tillverkarens deklarerade värde)
3.5.1
Koldioxidviktutsläpp
3.5.1.1
Koldioxidviktutsläpp (stadstrafik): … g/km
3.5.1.2
Koldioxidviktutsläpp (landsvägskörning): … g/km
3.5.1.3
Koldioxidviktutsläpp (blandad körning): … g/km
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/37
3.5.2
Bränsleförbrukning
3.5.2.1
Bränsleförbrukning (stadstrafik): … l/100 km/m3/100 km (1)
3.5.2.2
Bränsleförbrukning (landsvägskörning): … l/100 km/m3/100 km (1)
3.5.2.3
Bränsleförbrukning (blandad körning): … l/100 km/m3/100 km (1)
3.6
Tillåtna temperaturer enligt tillverkaren
3.6.1
Kylsystem
3.6.1.1
Vätskekylning
Högsta temperatur vid motorns utlopp: … K
3.6.1.2
Luftkylning
3.6.1.2.1
Referenspunkt:
3.6.1.2.2
Högsta temperatur vid referenspunkten: … K
3.6.2
Högsta utloppstemperatur hos laddluftkylare: … K
3.6.3
Högsta avgastemperatur vid den punkt i avgasröret/avgasrören som befinner sig vid avgasgrenrörets
utloppsfläns(ar): … K
3.6.4
Bränsletemperatur
minimum: … K
maximum: … K
3.6.5
Smörjmedelstemperatur
minimum: … K
maximum: … K
3.7
Motordriven tilläggsutrustning
Högsta tillåtna effekt som absorberas av den motordrivna tilläggsutrustning som specificeras i direktiv
80/1269/EEG, bilaga I, punkt 5.1.1, under där angivna driftsbetingelser vid vart och ett av de motorvarv-
tal som anges i punkt 4.1 i bilaga III till direktiv 88/77/EEG
3.7.1
Tomgång: … kW
3.7.2
Mellan: … kW
3.7.3
Beräknad: … kW
3.8
Smörjsystem
3.8.1
Beskrivning av systemet
3.8.1.1
Smörjmedelsbehållarens placering:
3.8.1.2
Matningssystem (med pump/insprutning i intag/blandning med bränsle osv.) (1)
3.8.2
Smörjpump
3.8.2.1
Fabrikat:
3.8.2.2
Typ(er):
L 263/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.8.3
Blandning med bränsle
3.8.3.1
Procenttal:
3.8.4
Oljekylare: ja/nej (1)
3.8.4.1
Ritning(ar):
eller
3.8.4.1.1
Fabrikat:
3.8.4.1.2
Typ(er):
3.9
GASDRIVNA MOTORER (ange motsvarande information när det rör sig om system som är uppbyggda
på annat sätt)
3.9.1
Bränsle: LPG/naturgas-H/naturgas-L/naturgas-HL (1)
3.9.2
Tryckregulator(er) eller förångare/tryckregulator(er) (1)
3.9.2.1
Fabrikat:
3.9.2.2
Typ(er):
3.9.2.3
Antal tryckreduceringssteg:
3.9.2.4
Tryck i slutsteget:
min … kPa
max … kPa
3.9.2.5
Antal huvudinställningspunkter:
3.9.2.6
Antal inställningspunkter för tomgång:
3.9.2.7
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.3
Bränslesystem: blandarenhet/gasinsprutning/vätskeinsprutning/direktinsprutning (1)
3.9.3.1
Reglering av bränsle–luftförhållandet:
3.9.3.2
Systembeskrivning och/eller diagram och ritningar:
3.9.3.3
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.4
Blandarenhet
3.9.4.1
Antal:
3.9.4.2
Fabrikat:
3.9.4.3
Typ(er):
3.9.4.4
Placering:
3.9.4.5
Inställningsmöjligheter:
3.9.4.6
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/39
3.9.5
Insprutning via inloppsgrenrör
3.9.5.1
Insprutning: enpunkts/flerpunkts (1)
3.9.5.2
Insprutning: kontinuerlig/simultan/sekventiell (1)
3.9.5.3
Insprutningsutrustning
3.9.5.3.1
Fabrikat:
3.9.5.3.2
Typ(er):
3.9.5.3.3
Inställningsmöjligheter:
3.9.5.3.4
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.5.4
Matarpump (i tillämpliga fall)
3.9.5.4.1
Fabrikat:
3.9.5.4.2
Typ(er):
3.9.5.4.3
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.5.5
Insprutare
3.9.5.5.1
Fabrikat:
3.9.5.5.2
Typ(er):
3.9.5.5.3
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.6
Direktinsprutning
3.9.6.1
Insprutningspump/tryckregulator (1)
3.9.6.1.1
Fabrikat:
3.9.6.1.2
Typ(er):
3.9.6.1.3
Insprutningstidpunkt:
3.9.6.1.4
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.6.2
Insprutare
3.9.6.2.1
Fabrikat:
3.9.6.2.2
Typ(er):
3.9.6.2.3
Öppningstryck eller karakteristikdiagram (2):
3.9.6.2.4
EG-typgodkännandenummer enligt …/…/EG:
3.9.7
Elektronisk styrenhet (ECU)
3.9.7.1
Fabrikat:
3.9.7.2
Typ(er):
3.9.7.3
Inställningsmöjligheter:
L 263/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
3.9.8
Specifik utrustning för naturgas
3.9.8.1
Version 1 (gäller endast i fråga om typgodkännande av motorer för flera olika bränslesammansättningar)
3.9.8.1.1
Bränslesammansättning:
metan (CH
4
): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
etan (C
2
H
6
): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
propan (C
3
H
8
): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
butan (C
4
H
10
): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
C
5
/C
5+
: basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
syre (O
2
): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
ädelgas (N
2
, He etc.): basiskt: … % mol min … % mol max … % mol
3.9.8.1.2
Insprutare
3.9.8.1.2.1
Fabrikat:
3.9.8.1.2.2
Typ(er):
3.9.8.1.3
Andra (i tillämpliga fall): …
3.9.8.1.4
Bränsletemperatur
minimum: … K
maximum: … K
vid tryckregulatorns tryck i slutsteget i fråga om gasdrivna motorer.
3.9.8.1.5
Bränsletemperatur
minimum: … kPa
maximum: … kPa
vid tryckregulatorns tryck i slutsteget i fråga om naturgasdrivna motorer.
3.9.8.2
Variant 2 (endast i fråga om godkännanden för flera specifika bränslesammansättningar)
4.
KRAFTÖVERFÖRING (v)
4.1
Ritning av kraftöverföringssystemet:
4.2
Typ (mekanisk, hydraulisk, elektrisk osv.):
4.2.1
En kortfattad beskrivning över elektriska/elektroniska komponenter (i förekommande fall):
4.3
Motorsvänghjulets tröghetsmoment:
4.3.1
Överskjutande tröghetsmoment utan ilagd växel:
4.4
Koppling (typ):
4.4.1
Maximal momentomvandling:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/41
4.5
Växellåda
4.5.1
Typ (manuell/automat/CVT (kontinuerligt varierbar utväxling) (1)
4.5.2
Placering i förhållande till motorn:
4.5.3
Manövreringsmetod:
4.6
Utväxlingsförhållanden
Växel
Intern utväxling (för-
hållandet mellan
motorvarvtal och
varvtalet på växellå-
dans utgående axel)
Slutlig utväxling (för-
hållandet mellan väx-
ellådans utgående axel
och de drivande hju-
lens varvtal)
Total utväxling
Maximivärde för CVT
1
2
3
…
Minimivärde för CVT
Backväxel
4.7
Fordonets maximihastighet (km/tim) (w):
4.8
Hastighetsmätare (för färdskrivare anges endast typgodkännandemärke)
4.8.1
Funktionssätt och beskrivning av drivmekanismen:
4.8.2
Instrumentkonstant:
4.8.3
Tolerans hos hastighetsmätarens mätmekanism (enligt punkt 2.1.3 i bilaga II till direktiv 75/443/EEG):
4.8.4
Totalt utväxlingsförhållande (enligt punkt 2.1.2 i bilaga II till direktiv 75/443/EEG) eller motsvarande
uppgifter:
4.8.5
Diagram över hastighetsmätarens skala eller andra visningssätt:
4.9
Differentialspärr: ja/nej/valfri (1)
5.
AXLAR
5.1
Beskrivning av varje axel:
5.2
Fabrikat:
5.3
Typ: …
5.4
Placering av lyftbar(a) axel(axlar):
5.5
Placering av belastningsbar(a) axel(axlar):
6.
HJULUPPHÄNGNING
6.1
Ritning av hjulupphängningssystemet:
L 263/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
6.2
Typ och utformning av upphängning för varje axel eller grupp av axlar eller hjul:
6.2.1
Nivåjustering: ja/nej/valfritt (1)
6.2.2
En kortfattad beskrivning över elektriska/elektroniska komponenter (i förekommande fall):
6.2.3
Luftfjädring för drivaxel (drivaxlar): ja/nej (1)
6.2.3.1
Upphängning av drivaxel likvärdig med luftfjädring: ja/nej (1)
6.2.3.2
Frekvens och dämpning av de fjädrande delarnas svängning:
6.3
Uppgifter om upphängningens fjädrande delar (utformning, materialegenskaper och dimensioner):
6.4
Krängningshämmare: ja/nej/valfritt (1)
6.5
Stötdämpare: ja/nej/valfritt (1)
6.6
Däck och hjul
6.6.1
Däck-/hjulkombinationer (ange däckens dimensionsbeteckningar, lägsta belastningstal och symbol för läg-
sta hastighetskategori, ange motsvarande information för däck i kategori Z som är avsedda för fordon vars
maximihastighet överstiger 300 km/t, samt hjulens fälgdimensioner och pressningsdjup)
6.6.1.1
Axlar
6.6.1.1.1
Axel 1:
6.6.1.1.2
Axel 2:
osv.
6.6.1.2
Reservhjul, i förekommande fall:
6.6.2
Övre och undre gräns för däckens rullningsomkrets
6.6.2.1
Axel 1:
6.6.2.2
Axel 2:
osv.
6.6.3
Ringtryck enligt tillverkarens rekommendationer: … kPa
6.6.4
Kombination snökedja/däck/hjul för fram- och/eller bakaxel som tillverkaren rekommenderar för
fordonstypen:
6.6.5
Kort beskrivning av eventuellt nödreservhjul:
7.
STYRNING
7.1
Skiss av axel (axlar) med styrda hjul som visar styrinrättningens uppbyggnad:
7.2
Styrtransmission och manöverorgan
7.2.1
Typ av styrtransmission (ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen):
7.2.2
Koppling till hjulen (även icke-mekaniska system. Ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen.):
7.2.2.1
En kortfattad beskrivning över elektriska/elektroniska komponenter (i förekommande fall):
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/43
7.2.3
Eventuellt servosystem:
7.2.3.1
Funktionssätt med diagram, fabrikat och typ(er):
7.2.4
Skiss av hela styrsystemet som visar de olika anordningar som påverkar fordonets styrförmåga:
7.2.5
Skiss(er) av styrorgan:
7.2.6
Eventuella möjligheter till justering av styrorganen och intervall för denna:
7.3
Hjulens maximala styrutslag
7.3.1
åt höger … °; antal rattvarv (eller motsvarande uppgifter)
7.3.2
åt vänster … °; antal rattvarv (eller motsvarande uppgifter)
8.
BROMSAR
Följande uppgifter skall lämnas, i tillämpliga fall tillsammans med identifikationsuppgifter:
8.1
Bromsarnas typ och egenskaper (enligt definitionen av broms i bilaga I, punkt 1.6, till direktiv
71/320/EEG) med ritning (t.ex. trummor eller skivor, bromsade hjul, förbindelse till bromsade hjul,
bromsbackarnas/bromsklossarnas och beläggens fabrikat och typ, effektiva bromsytor, trummornas, klos-
sarnas eller skivornas radie, trummornas vikt, justeringsanordningar, relevanta delar av axeln (axlarna)
och hjulupphängningen):
8.2
Funktionsdiagram, beskrivning och/eller ritning av följande bromsanordningar (enligt definitionen i bila-
ga I, punkt 1.2, till direktiv 71/320/EEG) med t.ex. transmission och manöverorgan (konstruktion, kor-
rigering, utväxlingsförhållanden, manöverorganets tillgänglighet och placering, spärrhjulsmekanism vid
mekanisk transmission, egenskaperna hos de viktigaste delarna av kopplingsanordningen, cylindrar och
kolvar, bromscylindrar eller motsvarande komponenter i elektriska bromssystem):
8.2.1
Färdbromssystem:
8.2.2
Reservbromssystem:
8.2.3
Parkeringsbromssystem:
8.2.4
Eventuellt ytterligare bromssystem:
8.2.5
Automatiskt bromssystem för släpvagn:
8.3
Manöverorgan och transmission hos bromssystem för släpvagnar till fordon som är avsedda att dra
släpvagnar:
8.4
Fordonet är utrustat för att dra en släpvagn med elektrisk/pneumatisk/hydraulisk (1) färdbromsanord-
ning: ja/nej (1)
8.5
ABS-bromsar: ja/nej/valfritt (1)
8.5.1
För fordon med antilåsningsanordning: beskrivning av funktionssätt (även för eventuell elektronik), block-
diagram över elektriska förbindelser och diagram över hydrauliskt eller pneumatiskt kretslopp:
8.6
Beräkning och kurvor enligt tillägg till punkt 1.1.4.2 i bilaga II till direktiv 71/320/EEG (eller, i tillämp-
liga fall, tillägget till bilaga XI):
8.7
Beskrivning och/eller ritning av energiförsörjningen (skall även lämnas för servobromssystem):
8.7.1
I fråga om tryckluftsdrivna bromsanordningar, utgångstryck p2 i behållaren/behållarna:
8.7.2
I fråga om vakuumbromsanordningar, den första energinivån i behållaren/behållarna:
L 263/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
8.8
Beräkning av bromsverkan: bestämning av förhållandet mellan den totala bromskraften på hjulens rull-
ningsomkrets och den kraft som anbringas på manöverorganet:
8.9
Kort beskrivning av bromsanordningarna (enligt punkt 1.6 i addendum till tillägg I till bilaga IX till direk-
tiv 71/320/EEG):
8.10
Om undantag begärs från typ I-, typ II- eller typ III-provning, ange provningsrapportens nummer enligt
tillägg 2 till bilaga VII till direktiv 71/320/EEG:
8.11
Beskrivning av typen (typerna) avseende tillsatsbromsanordningar:
9.
KAROSSERI
9.1
Typ av karosseri:
9.2
Förekommande material samt konstruktion:
9.3
Dörrar för förare och passagerare, dörrlås och gångjärn
9.3.1
Dörrarnas utformning och antal:
9.3.1.1
Mått, öppningsriktning och största öppningsvinkel:
9.3.2
Ritning av lås och gångjärn och deras placering på dörrarna:
9.3.3
Teknisk beskrivning av lås och gångjärn:
9.3.4
Tillämpliga uppgifter (även om mått) om insteg, fotsteg och nödvändiga handtag:
9.4
Siktfält (direktiv 77/649/EEG)
9.4.1
Uppgifter om de primära referenspunkterna som är tillräckligt detaljerade för att man lätt skall kunna
identifiera varje referenspunkt och dess läge i förhållande till övriga punkter och den R-punkt som skall
kontrolleras:
9.4.2
Ritning(ar) eller foto(n) som visar komponenternas placering inom siktfältet 180° framåt:
9.5
Vindruta och övriga rutor
9.5.1
Vindruta
9.5.1.1
Använda material:
9.5.1.2
Monteringssätt:
9.5.1.3
Lutningsvinkel:
9.5.1.4
EG-typgodkännandenummer:
9.5.1.5
Tillbehör till vindrutor och i vilket läge de monteras samt en kort beskrivning av eventuella
elektriska/elektroniska komponenter:
9.5.2
Övriga rutor
9.5.2.1
Använda material:
9.5.2.2
EG-typgodkännandenummer:
9.5.2.3
En kortfattad beskrivning av de elektriska/elektroniska komponenterna (i förekommande fall) i rutornas
hissmekanism:
9.5.3
Glasruta i taklucka
9.5.3.1
Använda material:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/45
9.5.3.2
EG-typgodkännandenummer:
9.5.4
Övriga glasytor
9.5.4.1
Använda material:
9.5.4.2
EG-typgodkännandenummer:
9.6
Vindrutetorkare
9.6.1
Detaljerad teknisk beskrivning (med foton eller ritningar):
9.7
Vindrutespolare
9.7.1
Detaljerad teknisk beskrivning med foton eller ritningar eller EG-typgodkännandenummer om anord-
ningen är godkänd som separat teknisk enhet:
9.8
Avfrostnings- eller avimningsanordning
9.8.1
Detaljerad teknisk beskrivning (med foton eller ritningar):
9.8.2
Maximal elförbrukning: … kW
9.9
Anordningar för indirekt sikt
9.9.1
Speglar (uppgifter för varje spegel)
9.9.1.1
Fabrikat:
9.9.1.2
EG-typgodkännandemärkning:
9.9.1.3
Variant:
9.9.1.4
Ritning(ar) för identifiering av spegeln som visar spegelns placering i förhållande till karosseriet:
9.9.1.5
Uppgifter om fästmetod samt vid vilken del av fordonet spegeln är fäst:
9.9.1.6
Tilläggsutrustning som kan påverka siktfältet bakåt:
9.9.1.7
En kortfattad beskrivning av de elektroniska komponenterna (i förekommande fall) i inställningssyste-
met: …
9.9.2
Andra anordningar för indirekt sikt än speglar:
9.9.2.1
Typ och egenskaper (såsom fullständig beskrivning av anordningen):
9.9.2.1.1
I fråga om en kamera- och monitoranordning, detekteringsavstånd (mm), kontrast, luminansomfång, kor-
rektion
för
bländning,
visningsprestanda
(svartvitt/färg),
bildrepetitionsfrekvens,
monitorns
luminansomfång):
9.9.2.1.2
Tillräckligt utförliga ritningar så att den kompletta anordningen kan identifieras, inbegripet installations-
anvisningar. EG-typgodkännandemärkets läge skall anges på ritningarna.
9.10
Inredningsdetaljer
9.10.1
Inre säkerhetsanordningar för förare och passagerare (direktiv 74/60/EEG)
9.10.1.1
Översiktsritning eller foton som visar läget för bifogade tvärsnitt eller projektioner:
9.10.1.2
Foto eller ritning som visar referensområdet samt det område som skall undantas från detta (punkt 2.3.1
i bilaga I till direktiv 74/60/EEG):
L 263/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.10.1.3
Foton, ritningar och/eller sprängskiss av inredningsdetaljerna som visar passagerarutrymmets delar och
förekommande material (med undantag av invändiga backspeglar) manöverorganens utformning, tak och
soltak, ryggstöd, säten och dessas baksidor (punkt 3.2 i bilaga I till direktiv 74/60/EEG):
9.10.2
Manöverorganens, visarnas och kontrollampornas placering och märkning:
9.10.2.1
Foton och/eller ritningar av utformningen av symboler och manöverorgan, visare och kontrollampor:
9.10.2.2
Foton och/eller ritningar av märkningen av manöverorgan, visare och kontrollampor samt i tillämplig
utsträckning övriga delar av fordonet som nämns i direktiv 78/316/EEG:
9.10.2.3
Sammanfattande tabell
Detta fordon är utrustat med följande manöverorgan, kontrollampor och visare enligt bilagorna II och III
till direktiv 78/316/EEG:
Manöverorgan, visare och kontrollampor för vilka, om de finns monterade, märkning är obligatorisk samt de
symboler som skall användas vid märkning
Sym-
bol-
nummer
Anordning
Manöver-
organ/
manöver-
visare
finns (1)
Märkt med
symbol (1)
Var (2)
Kontrollampa
finns
Märkt
med
symbol (1)
Var (2)
1
Huvudströmbrytare för strål-
kastare
OK (10)
2
Halvljus
3
Helljus
4
Sidopositionslyktor
5
Främre dimljus
6
Bakre dimljus
7
Nivåinställning för helljus
8
Parkeringsljus
9
Körriktningsvisare
10
Varningsblinker
11
Vindrutetorkare
12
Vindrutespolare
13
Vindrutetorkare och vindrute-
spolare
14
Strålkastarrengörare
15
Avimning och avfrostning av
vindrutan
16
Avimning och avfrostning av
bakrutan
17
Fläkt
18
Dieselförvärmare
19
Choke
20
Bromsfel
21
Bränslenivå
22
Laddningsindikator
23
Kylvätsketemperatur
(1) x = ja.
– = nej, eller finns inte separat.
o = tillval.
(2) d = på manöverorganet, visaren eller kontrollampan.
c = i dess omedelbara närhet.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/47
Manöverorgan, visare och kontrollampor för vilka, om de finns monterade, märkning är frivillig samt de sym-
boler som skall användas vid märkning
Sym-
bol-
nummer
Anordning
Manöver-
organ/
manöver-
visare
finns (1)
Märkt med
symbol (1)
Var (2)
Kontrollampa
finns
Märkt
med
symbol (1)
Var (2)
1
Parkeringsbroms
2
Bakrutetorkare
3
Bakrutespolare
4
Torkare/spolare för bakrutan
5
Intervalltorkare för vindrutan
6
Akustisk varningsanordning
7
Motorhuv
8
Baklucka
9
Säkerhetsbälte
10
Oljetryck
11
Blyfri bensin
…
…
…
(1) x = ja.
– = nej, eller finns inte separat.
o = tillval.
(2) d = på manöverorganet, visaren eller kontrollampan.
c = i dess omedelbara närhet.
9.10.3
Säten
9.10.3.1
Nummer:
9.10.3.2
Placering och arrangemang:
9.10.3.2.1
Antal sittplats(er):
9.10.3.2.2
Sittplats(er) avsedd(a) för användning endast när fordonet är stillastående:
9.10.3.3
Vikter:
9.10.3.4
Egenskaper: för säten som inte typgodkänts som komponenter, beskrivning och ritning av:
9.10.3.4.1
sätena och deras förankringar:
9.10.3.4.2
inställningssystemet:
9.10.3.4.3
system för inställning i längdriktningen och låsning:
9.10.3.4.4
bilbältesförankringar (om dessa ingår i säteskonstruktionen):
9.10.3.4.5
de delar av fordonet som används som förankringar:
9.10.3.5
Koordinater för eller ritning av R-punkten (x)
9.10.3.5.1
Förarsäte:
9.10.3.5.2
Alla övriga sittplatser:
L 263/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.10.3.6
Ryggstödsvinkel
9.10.3.6.1
Förarsäte:
9.10.3.6.2
Alla övriga sittplatser:
9.10.3.7
Inställningsmöjligheter
9.10.3.7.1
Förarsäte:
9.10.3.7.2
Alla övriga sittplatser:
9.10.4
Huvudstöd
9.10.4.1
Typ(er) av huvudstöd: inbyggda/löstagbara/separata (1)
9.10.4.2
EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.4.3
För huvudstöd som ännu inte är godkända
9.10.4.3.1
En detaljerad beskrivning av huvudstödet, där särskilt typen av vadderingsmaterial anges och, i förekom-
mande fall, stagens och förankringspunkternas positioner och specifikationer för den typ av säte(n) som
ansökan om typgodkännande avser:
9.10.4.3.2
Vid ”separat” huvudstöd
9.10.4.3.2.1
En detaljerad beskrivning av den fordonsdel som huvudskyddet skall fästas vid:
9.10.4.3.2.2
En detaljerad beskrivning av fordonsdelen och huvudskyddet:
9.10.5
Uppvärmningssystem för passagerarutrymme
9.10.5.1
Kort beskrivning av fordonstypen med avseende på uppvärmningssystemet om detta utnyttjar kyl-
vätskans värme:
9.10.5.2
Detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på uppvärmningssystemet om kylluft eller motor-
avgaser utnyttjas som värmekälla, inklusive
9.10.5.2.1
skiss av uppvärmningssystemet som visar dess placering i fordonet:
9.10.5.2.2
skiss av värmeväxlaren, om systemet utnyttjar avgaser för uppvärmningen, eller av de delar där värme-
växlingen äger rum, om systemet utnyttjar motorns kylluft:
9.10.5.2.3
genomskärningsritning av värmeväxlaren respektive de delar där värmeväxlingen äger rum som visar
väggarnas tjocklek, förekommande material och ytegenskaper:
9.10.5.2.4
Specifikationer skall lämnas för övriga viktiga komponenter i uppvärmningssystemet, t.ex. värmefläkten,
med avseende på konstruktionsmetod och tekniska data:
9.10.5.3
En kort beskrivning av fordonstypen med avseende på systemet med förbränningsvärmare och den au-
tomatiska kontrollen:
9.10.5.3.1
Skiss av förbränningsvärmaren, systemet för luftintag, avgassystemet, bränsletanken, bränsletillförselsys-
temet (inklusive ventiler) och de elektriska anslutningarna som visar deras läge i fordonet.
9.10.5.4
Maximal elförbrukning: … kW
9.10.6
Komponenter som påverkar styrväxelns beteende i händelse av sammanstötning (direktiv 74/297/EEG)
9.10.6.1
Detaljerad beskrivning med foto(n) och/eller ritning(ar) av fordonstypen med avseende på strukturen,
måtten, formgivningen och förekommande material hos den del av fordonet som befinner sig framför
styrorganet, inklusive de komponenter som är avsedda att bidra till energiabsorptionen om styrorganen
utsätts för stötar:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/49
9.10.6.2
Foto(n) och/eller ritning(ar) av andra komponenter än de som avses i 9.10.6.1 som tillverkaren med
godkännande av den tekniska tjänsten anger som bidragande till styrväxelns beteende vid
sammanstötning:
9.10.7
Brandegenskaper avseende material som används inuti vissa kategorier motorfordon (direktiv 95/28/EG)
9.10.7.1
Material som används för takets inklädnad
9.10.7.1.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.1.2
För ej godkända material
9.10.7.1.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.1.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.1.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.1.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.2
Material som används för bak- och sidoväggar
9.10.7.2.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.2.2
För ej godkända material
9.10.7.2.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.2.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.2.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.2.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.3
Material som används för golvet
9.10.7.3.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.3.2
För ej godkända material
9.10.7.3.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.3.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.3.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.3.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.4
Material som används till sätenas stoppning
9.10.7.4.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.4.2
För ej godkända material
9.10.7.4.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.4.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.4.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
L 263/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.10.7.4.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.5
Material som används till värme- och ventilationsrören
9.10.7.5.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.5.2
För ej godkända material
9.10.7.5.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.5.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.5.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.5.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.6
Material som används till bagagehylla
9.10.7.6.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.6.2
För ej godkända material
9.10.7.6.2.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.6.2.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.6.2.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.6.2.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.7
Material som används för andra ändamål
9.10.7.7.1
Avsedda ändamål:
9.10.7.7.2
Komponentens EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.10.7.7.3
För ej godkända material
9.10.7.7.3.1
Grundmaterial/beskrivning: …/…
9.10.7.7.3.2
Sammansatt/enkelt (1) material, antal lager (1):
9.10.7.7.3.3
Typ av ytbeläggning (1):
9.10.7.7.3.4
Maximi-/minimitjocklek: …/… mm
9.10.7.8
Komponenter som godkänts som kompletta anordningar (säten, åtskiljande väggar, bagagehyllor osv.)
9.10.7.8.1
Komponentens EG-typgodkännandenummer:
9.10.7.8.2
För den kompletta anordningen: säte, åtskiljande vägg, bagagehyllor osv. (1)
9.11
Utskjutande delar (direktiv 74/483/EEG och direktiv 92/114/EEG)
9.11.1
Utformningen av fordonet som helhet (ritning eller foton) med angivande av lägena för bifogade tvär-
snitt och projektionsritningar:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/51
9.11.2
Ritningar och/eller foton av t.ex., där det är relevant, dörr- och fönsterstolpar, galler till luftintag, kylar-
galler, vindrutetorkare, dropplister, handtag, glidskenor, slangskydd, gångjärn och lås på dörrar, krokar,
öppningar, kromlister, märken, falsar samt alla övriga utskjutande delar och delar av fordonets utvän-
diga yta som kan anses medföra fara (t.ex. belysningsanordningar). Om de delar som anges i föregående
mening inte medför fara kan dokumentationen begränsas till foton, då så är nödvändigt åtföljda av måt-
tuppgifter och/eller text:
9.11.3
Ritningar av delar av fordonets utvändiga yta enligt punkt 6.9.1 i bilaga I till direktiv 74/483/EEC:
9.11.4
Ritning av stötfångarna:
9.11.5
Ritning av golvlinjen:
9.12
Bilbälten och/eller andra fasthållningsanordningar
9.12.1
Bilbältenas och fasthållningsanordningarnas antal och placering samt uppgift om vilka säten de kan
användas på:
(V = vänster, M = mitt, H = höger)
Fullständig
EG-typgodkännande-
märkning
Eventuell variant
Höjdjustering av
säkerhetsbältet (ange
ja/nej/tillval)
Framsäten
V
M
H
Baksäten (1)
V
M
H
(1) Tabellen kan vid behov utvidgas så att den omfattar fordon med mer än två sätesrader eller om det finns mer än tre
säten utmed fordonets bredd.
9.12.2
Typ och placering av kompletterande fasthållningsanordningar (ange ja/nej/valfritt):
(V = vänster, M = mitt, H = höger)
Krockkudde
Sidokrockkudde
Bältesförsträckare
Framsäten
V
M
H
Baksäten (1)
V
M
H
(1) Tabellen kan vid behov utvidgas så att den omfattar fordon med mer än två sätesrader eller om det finns mer än tre
säten utmed fordonets bredd.
9.12.3
Bilbältesförankringarnas antal och placering samt bevis om överensstämmelse med direktiv 76/115/EEC
(t.ex. EG-typgodkännandenummer eller provrapport):
9.12.4
Kortfattad beskrivning över elektriska/elektroniska komponenter (i förekommande fall):
9.13
Bilbältesförankringar
9.13.1
Foton och/eller ritningar av karosseriet som visar de befintliga fungerande förankringarnas placering och
mått, inklusive R-punkter:
9.13.2
Ritningar av bilbältesförankringarna och de delar av fordonet de är fästade vid (med uppgift om material):
L 263/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.13.3
Typbeteckningar (**) för de bilbälten som är godkända för montering på de förankringar fordonet är
utrustat med:
Förankringens placering
I fordonsstruk-
turen
I sätesramen
Framsäten
Höger säte
Undre förankringar
yttre
inre
Övre förankringar
Mittsäte
Undre förankringar
höger
vänster
Övre förankringar
Vänster säte
Undre förankringar
yttre
inre
Övre förankringar
Andra sätesraden (1)
Höger säte
Undre förankringar
yttre
inre
Övre förankringar
Mittsäte
Undre förankringar
höger
vänster
Övre förankringar
Vänster säte
Undre förankringar
yttre
inre
Övre förankringar
(1) Tabellen kan vid behov utvidgas så att den omfattar fordon med mer än två sätesrader eller om det finns mer än tre
säten utmed fordonets bredd.
9.13.4
Särskild beskrivning, om bältet är av den typ som är förankrad i ryggstödet eller är försedd med
energiupptagare:
9.14
Monteringsutrymme för bakre registreringsskyltar (ange alternativa möjligheter om sådana finns; ritning-
ar får användas då så är lämpligt)
9.14.1
Höjd över marken, övre kant:
9.14.2
Höjd över marken, nedre kant:
9.14.3
Mittpunktens avstånd från fordonets symmetrilängdplan:
9.14.4
Avstånd från fordonets vänsterkant:
9.14.5
Mått (längd × bredd):
9.14.6
Skyltens lutning i förhållande till lodplanet:
9.14.7
Skyltens synbarhetsvinkel mot horisontalplanet:
9.15
Bakre underkörningsskydd (direktiv 70/221/EEG)
9.15.0
Medföljer: ja/nej/ofullständigt (1)
9.15.1
Ritning av de delar av fordonet som är av betydelse för det bakre underkörningsskyddet, t.ex. ritning av
fordonet och/eller chassit som visar den bakersta axelns placering och montering, ritning av monte-
ringen av och/eller beslagen till det bakre underkörningsskyddet. Om underkörningsskyddet inte är en
separat anordning skall det klart framgå av ritningen att dess mått uppfyller kraven:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/53
9.15.2
Om det bakre underkörningsskyddet är en separat anordning skall en fullständig beskrivning och/eller
ritning lämnas (även av montering och beslag) eller, om det godkänts som separat teknisk enhet,
EG-typgodkännandenummer:
9.16
Hjulskydd (direktiv 78/549/EEG)
9.16.1
Kort beskrivning av fordonet med avseende på hjulskydd:
9.16.2
Detaljerade ritningar av hjulskydden och deras placering i fordonet som visar de mått som anges i figur
1 i bilaga I till direktiv 78/549/EEG med beaktande av ytterlighetsfall i fråga om däck-/hjulkombinationer:
9.17
Föreskrivna skyltar (direktiv 76/114/EEG)
9.17.1
Foton och/eller ritningar av de föreskrivna skyltarnas och märkningarnas placering samt av fordonets
identifieringsnummer:
9.17.2
Foton och/eller ritningar av de officiella delarna av skyltarna och märkningarna (ifyllt exempel med
måttsangivelser):
9.17.3
Foton och/eller ritningar av chassinumret (ifyllt exempel med måttsangivelser):
9.17.4
Tillverkarens intyg om överensstämmelse med kravet i punkt 1.1.1 i bilaga II till direktiv 76/114/EEG
9.17.4.1
Förklaring av tecknen i andra delen och, i tillämpliga fall, tredje delen, som används för att uppfylla
kraven i avsnitt 5.3 i ISO-standarden 3779–1983:
9.17.4.2
Om tecken i andra delen används för att uppfylla kraven i avsnitt 5.4 i ISO-standarden 3779–1983 skall
dessa tecken anges:
9.18
Radioavstörning
9.18.1
Beskrivning och ritningar/foton av utformningen av och förekommande material i den del av karosseriet
som utgör motorrummet och de delar av passagerarutrymmet som gränsar till motorrummet:
9.18.2
Ritningar eller foton som visar hur de metallkomponenter som inryms i motorrummet är placerade (t.ex.
värmeutrustning, reservhjul, luftfilter, styrväxel osv.):
9.18.3
Tabell för och ritningar av avstörningsutrustningen:
9.18.4
Uppgifter om det nominella värdet för likströmsresistanserna och, när det gäller resistiva tändkablar, om
deras nominella resistans per meter:
9.19
Sidoskydd (direktiv 89/297/EEG)
9.19.0
Medföljer: ja/nej/ofullständigt (1)
9.19.1
Ritning av de fordonsdelar som har betydelse för sidoskyddet, dvs. ritningar av fordonets chassi med
axelns/axlarnas position och montering, ritningar av hoppassningarna och/eller sidoskyddsanordningen
(sidoskyddsanordningarna). Om sidoskydd finns utan sidoskyddsanordning(ar), skall ritningen tydligt visa
att de erforderliga måtten är uppfyllda:
9.19.2
I fråga om sidoskyddsanordning(ar) ges en fullständig beskrivning och/eller ritning av anordningen (anord-
ningarna) (med monteringar och hoppassningar), eller komponenternas EG-typgodkännandenummer:
9.20
Stänkskyddssystem (direktiv 91/226/EEG)
9.20.0
Medföljer: ja/nej/ofullständigt (1)
9.20.1
Kortfattad beskrivning av fordonet med avseende på stänkskyddssystemet och de ingående
beståndsdelarna:
L 263/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.20.2
Detaljerade ritningar av stänkskyddssystemet och dess position i fordonet som visar de mått som anges i
figurerna 1–7 i bilaga III till direktiv 91/226/EEG och med beaktande av extrema däck-/hjulkombinationer:
9.20.3
Godkännandenummer för stänkskyddsanordningar (i förekommande fall):
9.21
Sidokollisionsskydd (direktiv 96/27/EG)
9.21.1
En detaljerad beskrivning med fotografier och/eller ritningar av fordonstypen vad gäller konstruktion,
mått, utformning och materialsammansättning, sidoväggar i passagerarutrymmet (yttre och inre) och
eventuellt med uppgifter om skyddssystemet:
9.22
Främre underkörningsskydd
9.22.1
Ritning av de delar av fordonet som är av betydelse för det främre underkörningsskyddet, t.ex. ritning av
fordonet och/eller chassit som visar det främre underkörningsskyddets placering och montering. Om
underkörningsskyddet inte är en separat anordning skall det klart framgå av ritningen att dess mått upp-
fyller kraven:
9.22.2
Om det främre underkörningsskyddet är en separat anordning skall en fullständig beskrivning och/eller
ritning lämnas (även av montering och beslag) eller, om det godkänts som separat teknisk enhet,
EG-typgodkännandenummer:
9.23
Fotgängarskydd
9.23.1
En detaljerad beskrivning skall tillhandahållas med fotografier och/eller ritningar av fordonet vad gäller
konstruktion, mått, relevanta referenslinjer och materialsammansättning i fråga om fordonets front (inre
och yttre). Denna beskrivning bör innehålla detaljerade uppgifter om eventuella aktiva skyddssystem som
installerats.
10.
BELYSNING OCH LJUSSIGNALANORDNINGAR
10.1
Tabell över samtliga anordningar: antal, fabrikat, typgodkännandemärkning, helljusstrålkastarnas högsta
ljusstyrka, färg, kontrollampa:
10.2
Ritning som visar belysningens och ljussignalanordningarnas placering:
10.3
Följande upplysningar skall lämnas (i text- eller diagramform) för samtliga lyktor och reflexanordningar
som anges i direktiv 76/756/EEG (efter ändring):
10.3.1
Ritning av vilken den lysande ytans storlek framgår:
10.3.2
Använd metod för att definiera den synliga ytan (stycke 2.10 i de dokument som anges i bilaga II till
direktiv 76/756/EEG, punkt 1):
10.3.3
Referensaxel och referenscentrum:
10.3.4
Funktionssätt för indirekt belysning:
10.3.5
Särskilda bestämmelser om montering och ledningar:
10.4
Halvljusstrålkastare: grundinställning enligt stycke 6.2.6.1 i de dokument som anges i bilaga II till direktiv
76/756/EEG, punkt 1:
10.4.1
Värde för grundinställningen:
10.4.2
Plats där detta värde anges:
10.4.3
Beskrivning/ritning (1) och typ av anordning för nivåreglering av
strålkastarna (t.ex. automatiska, stegvis, manuellt reglerbara,
steglöst manuellt reglerbara): …
Gäller endast fordon som är
utrustade med en anordning
för nivåreglering av strålkastarna
10.4.4
Manöverorgan: …
10.4.5
Referensmärkning: …
10.4.6
Märkning som anger lastförhållandena: …
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/55
10.5
Kortfattad beskrivning av elektriska/elektroniska komponenter med undantag för lampor (i förekom-
mande fall):
11.
KOPPLINGAR MELLAN DRAGFORDON OCH SLÄPVAGNAR OCH PÅHÄNGSVAGNAR
11.1
Klass och typ på den/de kopplingsanordning (kopplingsanordningar) som är monterade eller skall
monteras:
11.2
De karakteristiska värdena D, U, S, och V för den kopplingsanordning som monterats eller minimivär-
dena för de karakteristiska värdena D, U, S och V för den kopplingsanordning som får monteras: … daN
11.3
Instruktioner för infästning av kopplingstyp till fordonet och foton eller ritningar av fästpunkterna på
fordonet som ges av tillverkaren. Ytterligare information, om användningen av kopplingstypen är begrän-
sad till vissa varianter eller versioner av fordonstypen:
11.4
Upplysningar om utrustning med särskilda bogseringskrokar eller monteringsplåtar:
11.5
EG-typgodkännandenummer:
12.
ÖVRIGT
12.1
Ljudsignalanordning(ar):
12.1.1
Läge, monteringssätt, placering och orientering av anordningen med måttsuppgifter:
12.1.2
Antal anordningar:
12.1.3
EG-typgodkännandenummer:
12.1.4
Elektriskt/pneumatiskt (1) kretsloppsdiagram:
12.1.5
Märkspänning eller nominellt tryck:
12.1.6
Ritning av monteringsanordningen:
12.2
Anordningar som förhindrar otillbörlig användning av fordonet:
12.2.1
Stöldskydd
12.2.1.1
Detaljerad beskrivning av fordonstypen med avseende på anordning och utformning av det manöveror-
gan eller den enhet som stöldskyddet påverkar:
12.2.1.2
Ritningar av stöldskyddet och dess montering i fordonet:
12.2.1.3
Teknisk beskrivning av utrustningen:
12.2.1.4
Uppgifter om använda låskombinationer:
12.2.1.5
Startspärr
12.2.1.5.1
EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
12.2.1.5.2
För ännu inte godkända startspärrar
12.2.1.5.2.1
En detaljerad teknisk beskrivning av startspärren och åtgärder mot ofrivillig aktivering:
12.2.1.5.2.2
Angivande av hur startspärren fungerar:
12.2.1.5.2.3
Antal utbytbara koder, i tillämpliga fall:
12.2.2
Larmsystem, i förekommande fall:
12.2.2.1
EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
L 263/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
12.2.2.2
För larmsystem som ännu inte är godkända
12.2.2.2.1
En detaljerad beskrivning av larmsystemet och de delar av fordonet som har anknytning till det installe-
rade larmsystemet:
12.2.2.2.2
En förteckning över de viktigaste komponenterna i larmsystemet:
12.2.3
En kortfattad beskrivning över elektriska/elektroniska komponenter (i förekommande fall):
12.3
Draganordning(ar)
12.3.1
Framtill: krok/ögla/annat (1)
12.3.2
Baktill: krok/ögla/annat/ingen (1)
12.3.3
Ritning eller foto av chassit/karosseridelen som visar draganordningens (draganordningarnas) placering,
konstruktion och montering:
12.4
Uppgifter om eventuella anordningar oberoende av motorn som är avsedda att påverka bränsleförbruk-
ningen (om dessa inte omfattas av annan rubrik):
12.5
Uppgifter om eventuella anordningar oberoende av motorn som är avsedda att dämpa ljudnivån (om
dessa inte omfattas av annan rubrik):
12.6
Farthållare (direktiv 92/24/EG)
12.6.1
Tillverkare:
12.6.2
Typ(er):
12.6.3
EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
12.6.4
Hastighetsgräns eller hastighetsnivåer som farthållaren kan ställas in på: … km/tim
12.7
Tabell över installation och användning av radiosändare i fordonet/fordonen i förekommande fall:
frekvensband (Hz)
maximal uteffekt (W)
antennens läge i fordonet, särskil-
da villkor för installation
och/eller användning
Den som ansöker om typgodkännande skall även, i förekommande fall, tillhandahålla följande:
Tillägg 1
En förteckning (med fabrikat och typ[er]) över alla elektriska och/eller elektroniska komponenter som
omfattas av detta direktiv (se punkterna 2.1.9 och 2.1.10 i direktiv 2004/104/EG) och som inte förteck-
nats tidigare.
Tillägg 2
Schema eller ritning över den allmänna installationen av elektriska och/eller elektroniska komponenter
(som omfattas av direktiv 2004/104/EG) samt den allmänna dragningen av ledningar.
Tillägg 3
Beskrivning av fordon som valts som representativt för sin fordonstyp
Karossutförande:
Vänster- eller högerstyrd:
Hjulbas:
Tillägg 4
Relevanta provningsrapporter tillhandahållna av tillverkaren eller av godkända/erkända laboratorier för
att upprätta typgodkännandeintyg.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/57
12.7.1
Fordon utrustat med en kortdistansradarutrustning i frekvensbandet 24 GHz: ja/nej (stryk det som inte
är tillämpligt)
12.7.2
Fordon utrustat med en kortdistansradarutrustning i frekvensbandet 79 GHz: ja/nej (stryk det som inte
är tillämpligt).
13.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FORDON SOM ANVÄNDS FÖR PERSONBEFORDRAN MED MER
ÄN ÅTTA SÄTEN UTÖVER FÖRARSÄTET
13.1
Fordonsklass (Klass I, Klass II, Klass III, Klass A, Klass B):
13.1.1
EG-typgodkännandenummer för kaross som godkänts som separat teknisk enhet: …
13.1.2
Typer av chassin på vilka EG-typgodkända karosser kan monteras (tillverkare och typ av ej färdigbyggt
fordon):
13.2
Passagerarutrymme (m2)
13.2.1
Totalt (S
0
):
13.2.2
Övre våningen (S
0a
) (1):
13.2.3
Nedre våningen (S
0b
) (1):
13.2.4
För ståplatspassagerare (S
1
):
13.3
Antal passagerare (sittplats och ståplats):
13.3.1
Totalt (N):
13.3.2
Övre våningen (N
a
) (1):
13.3.3
Nedre våningen (N
b
) (1):
13.4
Antal sittplatspassagerare:
13.4.1
Totalt (A):
13.4.2
Övre våningen (A
a
) (1):
13.4.3
Nedre våningen (A
b
) (1):
13.5
Antal på- och avstigningsdörrar:
13.6
Antal nödutgångar (dörrar, fönster, utrymningsluckor, förbindelsetrappor och halvtrappor):
13.6.1
Totalt:
13.6.2
Övre våningen (1):
13.6.3
Nedre våningen (1):
13.7
Bagageutrymmenas volym (m3):
13.8
Takyta för transport av bagage (m2):
13.9
Tekniska anordningar som underlättar påstigning (t.ex. ramp, hissplattform, nigningssystem), om sådana
är monterade:
L 263/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
13.10
Karosseristommens hållfasthet:
13.10.1
EG-typgodkännandenummer, om det finns att tillgå:
13.10.2
För ännu ej godkända karosseristommar
13.10.2.1
Detaljerad beskrivning av fordonstypens karosseristomme med mått, konfiguration och materialsamman-
sättning samt av monteringen på chassiramen:
13.10.2.2
Ritningar på fordonet och de delar av inredningen som har inverkan på karosseristommens hållfasthet
eller på överlevnadsutrymmet:
13.10.2.3
Tyngdpunktens läge för fordonet i körklart skick i längsgående, tvärgående och vertikal riktning:
13.10.2.4
Maximalt avstånd mellan mittlinjerna för de yttre passagerarsätena:
13.11
Följande punkter i direktiv […/…/EG] skall genomföras och visas för denna tekniska enhet:
14.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FORDON SOM ÄR AVSEDDA FÖR TRANSPORT AV FARLIGT
GODS (direktiv 98/91/EG)
14.1
Elektrisk utrustning i enlighet med direktiv 94/55/EG
14.1.1
Skydd mot överhettning av elledningar:
14.1.2
Typ av strömbrytare:
14.1.3
Typ och manövrering av batteriets huvudströmbrytare:
14.1.4
Beskrivning av och placering av färdskrivarens säkerhetsspärr:
14.1.5
Beskrivning av permanent strömsatta installationer. Ange vilken EN-norm som används:
14.1.6
Uppbyggnad och skydd av elektriska installationer som är placerade bakom förarhytten:
14.2
Förebyggande av brandrisker
14.2.1
Typ av icke-lättantändligt material i förarhytten:
14.2.2
Typ av värmesköld bakom förarhytten (i tillämpliga fall):
14.2.3
Motorns placering och dess värmeskydd:
14.2.4
Avgassystemets placering och dess värmeskydd:
14.2.5
Typ och utförande av hjälpbromssystemets värmeskydd:
14.2.6
Typ, utförande och placering av förbränningsvärmare:
14.3
Eventuella särskilda krav på karossen i enlighet med direktiv 94/55/EG
14.3.1
Beskrivning av åtgärder för att uppfylla kraven för fordon i kategorierna EX/II och EX/III:
14.3.2
När det gäller fordon i kategori EX/III, motståndskraft mot hetta utifrån:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/59
Förklaringar
(*)
Ange högsta och lägsta värde för varje variant.
(**)
I punkterna 1.1.3 och 1.1.4 i bilaga III till direktiv 77/541/EEG finns information om vilka symboler och märk-
ningar som kan användas. Om det rör sig om bilbälten av S-typ, ange vilken typ/vilka typer det handlar om.
(***)
Information om komponenterna behöver inte anges här om informationen finns i installationens godkännandeintyg.
(+)
Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften endast skall användas i
nödfall och vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som
enbart kan drivas med ett gasformigt bränsle.
(+++) Gäller endast för terränggående fordon.
(#)
Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
(1)
Stryk vad som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
(2)
Ange tolerans.
(a)
Komponenter som är typgodkända behöver inte beskrivas, förutsatt att hänvisning lämnas till godkännandet. På
samma sätt behöver komponenter inte beskrivas om deras konstruktion klart framgår av bifogade scheman eller
skisser. I varje rubrik, där foton eller ritningar skall bifogas, skall samtliga bilagenummer anges för motsvarande
bifogade dokument.
(b)
Om typidentifikationsmärkningen innehåller tecken som inte är relevanta för beskrivningen av det fordon, den kom-
ponent eller den separata tekniska enhet som omfattas av denna mall för den tekniska dokumentationen, skall dessa
tecken ersättas av symbolen ”?” i dokumentationen (t.ex. ABC??123??).
(c)
Klassificerade enligt definitionerna i bilaga II, avsnitt A.
(d)
Om möjligt med Euronorm-benämning. I annat fall lämnas följande upplysningar:
—
Materialbeskrivning.
—
Sträckgräns.
—
Högsta dragpåkänning.
—
Förlängning (i %).
—
Brinell-hårdhet.
(e)
När det finns ett utförande med normal hytt och ett utförande med sovhytt, skall mått och vikter anges för båda.
(f)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.4.
(g)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.19.2.
(h)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.20.
(i)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.5.
(j)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.1 och för andra fordon än de i kategori M
1
: Direktiv 97/27/EG, bilaga I,
punkt 2.4.1.
(k)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.2 och för andra fordon än de i kategori M
1
: Direktiv 97/27/EG, bilaga I,
punkt 2.4.2.
(l)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.3 och för andra fordon än de i kategori M
1
: Direktiv 97/27/EG, bilaga I,
punkt 2.4.3.
L 263/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
(m)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.6.
(n)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.7.
(na)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.10.
(nb)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.11.
(nc)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.9.
(nd)
ISO-standard 612:1978, term nr 6.18.1.
(o)
Förarens vikt och, i förekommande fall, besättningsmedlemmens är fastställd till 75 kg (indelad i 68 kg förar
passagerarvikt och 7 kg bagagevikt enligt ISO standard 2416:1992), bränsletanken är fylld till 90 % och övriga
vätskesystem (utom de för spillvatten) till 100 % av den kapacitet som anges av tillverkaren.
(p)
”Kopplingsöverhänget” är det horisontella avståndet mellan kopplingen för släpkärror och bakaxelns/bakaxlarnas
mittpunkt.
(q)
I fråga om icke-konventionella motorer och system, skall uppgifter som motsvarar dem som det hänvisas till här
lämnas av tillverkaren.
(r)
Denna siffra skall avrundas till närmaste tiondels millimeter.
(s)
Detta värde måste beräknas med (π = 3,1416) och därefter avrundas till närmaste cm3.
(t)
Fastställd i enlighet med kraven i direktiv 80/1269/EEG.
(u)
Fastställd i enlighet med kraven i direktiv 80/1268/EEG.
(v)
De angivna uppgifterna skall ges för alla föreslagna varianter.
(w)
En tolerans på 5 % är tillåten.
(x)
Med ”R-point” eller ”sätets referenspunkt” avses en punkt som fordonstillverkaren definierat för varje sätesposition
och som fastställts med beaktande av det tredimensionella referenssystemet i bilaga III till direktiv 77/649/EEG.
(y)
För släpvagnar eller påhängsvagnar, och för fordon som är kopplade till en släpvagn eller påhängsvagn, som utövar
ett betydande vertikalt tryck på kopplingsenheten eller vändskivan. Detta tryck, som skall divideras med standard-
värdet för tyngdaccelerationen, är medräknat i den maximala tekniskt tillåtna massan.
(z)
Med ”frambyggd” menas ett byggnadssätt där mer än halva motorns längd ligger bakom nedre vindrutekantens
främsta punkt och rattnavet i den främre fjärdedelen av fordonets längd.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/61
BILAGA II
Definition av fordonskategorier och fordonstyper
A.
DEFINITION AV FORDONSKATEGORI
Fordonskategorierna definieras enligt följande klassificering: (Med ”högsta vikt” i nedanstående definitioner avses ”högsta
tekniskt tillåtna vikt inklusive last” enligt specifikationen i punkt 2.8 i bilaga I.)
1.
Kategori M:
Motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för persontransport.
Kategori M
1
:
Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med högst åtta säten utöver förarsätet.
Kategori M
3
:
Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta säten utöver förarsätet och
en högsta vikt som inte överstiger 5 ton.
Kategori M
3
:
Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta säten utöver förarsätet och
en högsta vikt som överstiger 5 ton.
Karosserityper och kodifieringar som hänför sig till fordon i kategori M anges i punkt 1 i del C i denna bilaga
(fordon i kategori M
1
) och i punkt 2 (fordon i kategorierna M
2
och M
3
) och skall användas för det ändamål som
anges i den delen.
2.
Kategori N:
Motorfordon med minst fyra hjul, konstruerade och byggda för varutransport.
Kategori N
1
:
Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5 ton.
Kategori N
2
:
Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5, men
inte 12 ton.
Kategori N
3
:
Fordon, konstruerade och byggda för varutransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton.
För dragfordon som utformats för att sammankopplas med en påhängsvagn eller släpkärra skall den vikt som lig-
ger till grund för klassificeringen vara dragfordonets vikt i körklart skick plus den vikt som motsvarar den största
statiska vertikala belastning som påhängsvagnen eller släpkärran överför till dragfordonet samt, i tillämpliga fall,
den högsta vikten av dragfordonets egen last.
Karosserityper och kodifieringar som hänför sig till fordon i kategori N anges i punkt 3 i del C i denna bilaga och
skall användas för det ändamål som anges i den delen.
3.
Kategori O:
Släpvagnar (inkl. påhängsvagnar).
Kategori O
1
:
Släpvagnar med en högsta vikt som inte överstiger 0,75 ton.
Kategori O
2
:
Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 0,75, men inte 3,5 ton.
Kategori O
3
:
Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 3,5, men inte 10 ton.
Kategori O
4
:
Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 10 ton.
För påhängsvagnar och släpkärror skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara den statiska vertikala
belastning som påhängsvagnens eller släpkärrans axel/axlar överför till marken då den kopplas till dragfordonet
med maximal last.
Karosserityper och kodifieringar som hänför sig till fordon i kategori O anges i punkt 4 i del C i denna bilaga och
skall användas för det ändamål som anges i den delen.
4.
Terränggående fordon (symbol G)
4.1
Fordon i kategori N
1
med en högsta vikt på två ton och fordon i kategori M
1
skall anses som terränggående fordon
om de har
—
minst en framaxel och minst en bakaxel som konstruerats för samtidig drivning, inbegripet fordon som med-
ger urkoppling av drivningen till en axel,
L 263/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
—
minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion och kan köras uppför en 30-procentig
lutning som beräknats för enskilt fordon.
Dessutom måste de uppfylla minst fem av följande sex krav:
—
Främre infallsvinkeln måste vara minst 25°.
—
Bakre infallsvinkeln måste vara minst 20°.
—
Rampvinkeln måste vara minst 20°.
—
Markfrigången under framaxeln måste vara minst 180 mm.
—
Markfrigången under bakaxeln måste vara minst 180 mm.
—
Markfrigången mellan axlarna måste vara minst 200 mm.
4.2
Fordon i kategori N
1
med en högsta vikt på mer än två ton och fordon i kategorierna N
2
, M
2
och M
3
med en
högsta vikt på tolv ton skall anses som terränggående fordon, om alla hjulen är konstruerade för samtidig drivning
– inbegripet fordon som medger urkoppling av drivningen till en axel – eller om följande tre krav uppfylls:
—
Minst en framaxel och minst en bakaxel är konstruerade för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger
urkoppling av drivningen till en axel.
—
Det finns minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion.
—
De kan köras uppför en 25-procentig lutning som beräknats för enskilt fordon.
4.3
Fordon i kategori M
3
med en högsta vikt på mer än tolv ton eller fordon i kategori N
3
skall anses som terränggå-
ende fordon om hjulen är konstruerade för samtidig drivning, inbegripet fordon som medger urkoppling av driv-
ningen till en axel, eller om följande krav uppfylls:
—
Minst hälften av hjulen drivs.
—
Det finns minst en differentialspärr eller minst en anordning med likartad funktion.
—
De kan köras uppför en 25-procentig lutning som beräknats för enskilt fordon.
—
Minst fyra av följande sex krav uppfylls:
—
Främre infallsvinkeln måste vara minst 25°.
—
Bakre infallsvinkeln måste vara minst 25°.
—
Rampvinkeln måste vara minst 25°.
—
Markfrigången under framaxeln måste vara minst 250 mm.
—
Markfrigången mellan axlarna måste vara minst 300 mm.
—
Markfrigången under bakaxeln måste vara minst 250 mm.
4.4
Belastnings- och kontrollvillkor.
4.4.1 Fordon i kategori N
1
med en högsta vikt på två ton och fordon i kategori M
1
måste vara i körklart skick, dvs.
försedda med kylvätska, smörjmedel, bränsle, verktyg, reservhjul och förare (se fotnot (o) i bilaga I).
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/63
4.4.2 Andra motorfordon än de som anges i punkt 4.4.1 måste vara lastade med den högsta tekniskt tillåtna vikten enligt
tillverkarens uppgift.
4.4.3 Förmågan att klara angivna uppförslutningar (25 % och 30 %) kontrolleras genom en enkel beräkning. I undantags-
fall får dock det tekniska organet begära att ett fordon av den aktuella typen tillhandahålls för en verklig provning.
4.4.4 Vid mätning av främre och bakre infallsvinklarna och rampvinkeln skall hänsyn inte tas till underkörningsskydd.
4.5
Definitioner och skisser av markfrigången. (Se fotnoterna (na), (nb) och (nc) i bilaga I för definition av främre och ba-
kre infallsvinklarna samt rampvinkeln).
4.5.1 Med ”markfrigång mellan axlarna” avses det kortaste avståndet mellan markplanet och den lägsta fasta punkten på
fordonet. Fleraxlade boggier anses som en enda axel.
4.5.2 Med ”markfrigång under en axel” avses avståndet från markplanet till den högsta punkten på en cirkelbåge som går
genom centrum av hjulens däckavtryck på samma axel (de inre hjulen för axlar med tvillingmonterade hjul) och
vidrör den lägsta fasta punkten på fordonet mellan hjulen.
Ingen fast fordonsdel får sträcka sig in i det skuggade området enligt skissen. I tillämpliga fall anges markfrigången
för flera axlar i placeringsordning, t.ex. 280/250/250.
4.6
Kombinerad beteckning
Symbolen ”G” skall kombineras med symbolen ”M” eller ”N”. Till exempel skall ett fordon i kategori N
1
som lämpar
sig för att användas i terräng betecknas N
1
G.
5.
Fordon avsedda för särskilda ändamål: Ett fordon avsett för utförande av uppgifter som kräver särskilda karosseriar-
rangemang eller särskild utrustning. Denna kategori skall inbegripa rullstolsanpassade fordon.
5.1
Campingbil: Ett fordon i kategori M avsett för ett särskilt ändamål konstruerat med boendemöjligheter vilket omfat-
tar minst följande utrustning
—
sittplatser och bord,
—
sittplatser som kan göras om till sovplatser,
L 263/64
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
—
matlagningsmöjligheter, och
—
lagringsmöjligheter.
Denna utrustning skall vara ordentligt fastsatt i väggar, golv eller tak. Bordet kan dock vara konstruerat så att det
lätt går att flytta.
5.2
Bepansrade fordon: fordon avsedda för skydd av de personer eller varor som transporteras och som uppfyller krav på
skottsäker pansarplåt.
5.3
Ambulanser: motorfordon i kategori M avsedda för transport av sjuka eller sårade och med särskild utrustning för
detta ändamål.
5.4
Likbilar: Motorfordon i kategori M avsedda för transport av avlidna och som har särskild utrustning för detta
ändamål.
5.5
Rullstolsanpassade fordon: Fordon i kategori M
1
som särskilt tillverkats eller konverterats för att ha plats för en eller
flera rullstolsburna personer som färdas sittande i sin rullstol/sina rullstolar.
5.6
Husvagnar: Se ISO-standard 3833:1977, term nr 3.2.1.3.
5.7
Mobilkranar: Ett specialfordon i kategori N
3
, som inte är utrustat för godstransporter, försett med en kran vars lyft-
moment är minst 400 kNm.
5.8
Andra fordon avsedda för särskilda ändamål: Fordon enligt definitionen i punkt 5 ovan med undantag för de fordon
som nämns i punkterna 5.1–5.6.
Kodifieringar som hänför sig till ”fordon avsedda för särskilda ändamål” definieras i punkt 5 i del C i denna bilaga
och skall användas för det ändamål som anges i den delen.
B.
DEFINITION AV FORDONSTYP
1.
Inom kategori M
1
avses med
fordonstyp: fordon som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte skiljer sig från varandra:
—
tillverkare,
—
tillverkarens typbeteckning,
—
väsentliga konstruktions- och formgivningsaspekter:
—
chassi/bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader),
—
motor (förbränningsmotor/el/hybrid).
Med variant av en fordonstyp avses fordon av samma typ som inte skiljer sig åt i åtminstone följande väsentliga
avseenden:
—
karosseriform (t.ex. sedan, halvkombi, kupé, cabriolet, stationsvagn, fordon avsett för flera ändamål),
—
motor:
—
funktionssätt (enligt punkt 3.2.1.1 i bilaga III),
—
antal cylindrar och cylinderarrangemang,
—
effektskillnader på över 30 % (högsta effekt mer än 1,3 × lägsta),
—
skillnader i slagvolym på mer än 20 % (största slagvolym mer än 1,2 × minsta),
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/65
—
drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar),
—
styraxlar (antal och placering).
Med version av en variant avses fordon som bygger på kombinationer som framgår av informationsmaterialet i
enlighet med i bilaga VIII.
Flera alternativ av följande parametrar för en och samma version får inte kombineras:
—
högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last,
—
slagvolym,
—
högsta nettomotoreffekt,
—
typ av växellåda och antal växlar,
—
maximalt antal sittplatser enligt definitionen i bilaga II C.
2.
Inom kategorierna M
2
och M
3
avses med
fordonstyp: fordon som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte skiljer sig från varandra:
—
tillverkare,
—
tillverkarens typbeteckning,
—
kategori,
—
väsentliga konstruktions- och formgivningsaspekter:
—
chassi/självbärande kaross, envåningsbuss/tvåvåningsbuss, oledad/ledad (gäller uppenbara och grundläg-
gande skillnader),
—
antal axlar,
—
motor (förbränningsmotor/el/hybrid).
Med variant av en fordonstyp avses fordon av samma typ som inte skiljer sig åt i åtminstone följande väsentliga
avseenden:
—
klass enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om
särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsä-
tet (1) (gäller endast färdigbyggda fordon),
—
i vilken etapp fordonet befinner sig (t.ex. färdigbyggt/ej färdigbyggt),
—
motor:
—
funktionssätt (enligt punkt 3.2.1.1 i bilaga III),
—
antal cylindrar och cylinderarrangemang,
—
effektskillnader på över 50 % (högsta effekt mer än 1,5 × lägsta),
—
skillnader i slagvolym på mer än 50 % (största slagvolym mer än 1,5 × minsta),
—
placering (frontmonterad, mittmonterad, svansmotor),
(1) EGT L 42, 13.2.2002, s. 1.
L 263/66
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
—
skillnader i högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last på mer än 20 % (högsta vikt mer än 1,2 × lägsta),
—
drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar),
—
styraxlar (antal och placering).
Med version av en variant avses fordon som bygger på kombinationer som framgår av informationsmaterialet i
enlighet med i bilaga VIII.
3.
Inom kategorierna N
1
, N
2
och N
3
avses med
fordonstyp: fordon som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte skiljer sig från varandra:
—
tillverkare,
—
tillverkarens typbeteckning,
—
kategori,
—
väsentliga konstruktions- och formgivningsaspekter:
—
chassi/bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader),
—
antal axlar,
—
motor (förbränningsmotor/el/hybrid).
Med variant av en fordonstyp avses fordon av samma typ som inte skiljer sig åt i åtminstone följande väsentliga
avseenden:
—
typ av kaross (t.ex. flakbil/tippfordon/tankfordon/dragfordon för påhängsvagn) (gäller endast färdigbyggda
fordon),
—
i vilken etapp fordonet befinner sig (t.ex. färdigbyggt/ej färdigbyggt),
—
motor:
—
funktionssätt (enligt punkt 3.2.1.1 i bilaga III),
—
antal cylindrar och cylinderarrangemang,
—
effektskillnader på över 50 % (högsta effekt mer än 1,5 × lägsta),
—
skillnader i slagvolym på mer än 50 % (största slagvolym mer än 1,5 × minsta),
—
skillnader i högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last på mer än 20 % (högsta vikt mer än 1,2 × lägsta),
—
drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar),
—
styraxlar (antal och placering).
Med version av en variant avses fordon som bygger på kombinationer som framgår av informationsmaterialet i
enlighet med i bilaga VIII.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/67
4.
Inom kategori O
1
, O
2
, O
3
och O
4
avses med
fordonstyp: fordon som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte skiljer sig från varandra:
—
tillverkare,
—
tillverkarens typbeteckning,
—
kategori,
—
väsentliga konstruktions- och formgivningsaspekter:
—
chassi/bottenplatta (uppenbara och grundläggande skillnader),
—
antal axlar,
—
släpvagn/påhängsvagn/släpkärra,
—
typ av bromssystem (t.ex. obromsat/påskjutsbroms/servo).
Med variant av en fordonstyp avses fordon av samma typ som inte skiljer sig åt i åtminstone följande väsentliga
avseenden:
—
i vilken etapp fordonet befinner sig (t.ex. färdigbyggt/ej färdigbyggt),
—
karosseriform (t.ex. husvagn/flakbil/tankfordon) (gäller endast färdigbyggda/avslutade fordon),
—
skillnader i högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last på mer än 20 % (högsta vikt mer än 1,2 × lägsta),
—
styraxlar (antal och placering).
Med version av en variant avses fordon som bygger på kombinationer som framgår av informationsmaterialet.
5.
Följande gäller alla kategorier:
En fullständig identifiering av fordonet som uteslutande bygger på typ-, variant- och versionsbeteckningarna skall
överensstämma med en exakt enhetlig definition av samtliga tekniska egenskaper som krävs för att fordonet skall
få tas i bruk.
C.
DEFINITION AV TYP AV KAROSSERI (endast för färdigbyggda/avslutade fordon)
Typ av karosseri i bilaga, I, bilaga III, del I, punkt 9.1 och i bilaga IX, punkt 37 skall anges med följande kodifiering:
1.
Personbilar (M
1
)
AA Sedan
ISO-standard 3833:1977, term nr 3.1.1.1, även inklusive fordon med mer än
fyra sidorutor.
AB Halvkombi
Sedan (AA) med halvkombibaklucka.
AC Stationsvagn
ISO-standard 3833:1977, term nr 3.1.1.4 (kombi)
AD Kupé
ISO-standard 3833:1977, term nr 3.1.1.5
AE Cabriolet
ISO-standard 3833:1977, term nr 3.1.1.6
L 263/68
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
AF Fordon avsett för flera ända-
mål (multi-purpose vehicle)
Annat motorfordon än de som avses i AA-AE avsett att frakta personer och
deras bagage eller tillhörigheter i samma utrymme. Om ett sådant fordon upp-
fyller följande båda villkor anses det dock inte vara ett fordon i kategori M
1
:
i)
Antalet sittplatser, förutom förarplatsen, är högst 6.
En ”sittplats” skall anses finnas om fordonet har ”åtkomliga” sätesförank-
ringar.
”Åtkomliga” skall syfta på de sätesförankringar som kan användas. För att
förhindra sätesförankringar från att vara ”åtkomliga” skall tillverkaren
fysiskt förhindra deras användning, t.ex. genom att svetsa fast täckplåtar
eller genom att montera någon annan typ av permanent anordning som
inte kan avlägsnas med användning av normalt tillgängliga verktyg, och
ii)
P–(M + N × 68) > N × 68
där:
P = högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last i kg
M = vikt i kg i körklart skick
N = antal sittplatser förutom förarplatsen
Detta anses inte vara ett fordon i kategori M
1
2.
Motorfordon i kategori M
2
or M
3
Fordon i klass I (se direktiv 2001/85/EG)
CA
Envåningsbuss
CB
Tvåvåningsbuss
CC
Ledad envåningsbuss
CD
Ledad tvåvåningsbuss
CE
Envånings låggolvsbuss
CF
Tvåvånings låggolvsbuss
CG
Ledad envånings låggolvsbuss
CH
Ledad tvåvånings låggolvsbuss
Fordon i klass II (se direktiv 2001/85/EG)
CI
Envåningsbuss
CJ
Tvåvåningsbuss
CK
Ledad envåningsbuss
CL
Ledad tvåvåningsbuss
CM
Envånings låggolvsbuss
CN
Tvåvånings låggolvsbuss
CO
Ledad envånings låggolvsbuss
CP
Ledad tvåvånings låggolvsbuss
Fordon i klass III (se direktiv 2001/85/EG)
CQ
Envåningsbuss
CR
Tvåvåningsbuss
CS
Ledad envåningsbuss
CT
Ledad tvåvåningsbuss
Fordon i klass A (se direktiv 2001/85/EG)
CU
Envåningsbuss
CV
Envånings låggolvsbuss
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/69
Fordon i klass B (se direktiv 2001/85/EG)
CW
Envåningsbuss
3.
Motorfordon i kategori N
BA
Lastbil
Se punkt 2.1.1 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets
direktiv 97/27/EG av den 22 juli 1997 om massa och dimensioner för
vissa kategorier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (1).
BB
Skåpbil
Lastbil med hytten integrerad i karossen.
BC
Dragfordon för påhängsvagn
Se punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 97/27/EG.
BD
Dragfordon för släpvagn
Se punkt 2.1.1 i bilaga I till direktiv 97/27/EG.
—
Om ett fordon i klass BB med en högsta tekniskt tillåten vikt på 3 500 kg:
—
har mer än 6 sittplatser förutom förarplatsen
eller
—
uppfyller följande båda villkor:
i)
antalet sittplatser, förutom förarplatsen, är högst 6 och
ii)
P–(M + N × 68) ≤ N × 68
anses det dock inte vara ett fordon i kategori N.
—
Om ett fordon i klass BA eller BB med en högsta tekniskt tillåten vikt på över 3 500 kg, eller i klass BC eller
BD, uppfyller ett av följande båda villkor:
i)
Antalet sittplatser, förutom förarplatsen, är fler än 8, eller
ii)
P–(M + N × 68) ≤ N × 68
anses det dock inte vara ett fordon i kategori N.
Se punkt 1 i del C i denna bilaga för definition av ”sittplatser”, P, M och N.
4.
Fordon i kategori O
DA
Påhängsvagn
Se punkt 2.2.2 i bilaga I till direktiv 97/27/EG
DB
Släpvagn med dragstång
Se punkt 2.2.3 i bilaga I till direktiv 97/27/EG
DC
Släpkärra
Se punkt 2.2.4 i bilaga I till direktiv 97/27/EG
5.
Fordon avsedda för särskilda ändamål
SA
Campingbilar (se punkt 5.1 i bilaga II A)
SB
Bepansrade fordon (se punkt 5.2 i bilaga II A)
SC
Ambulanser (se punkt 5.3 i bilaga II A)
SD
Likbilar (se punkt 5.4 i bilaga II A)
SE
Husvagnar (se punkt 5.6 i bilaga II A)
SF
Mobilkranar (se punkt 5.7 i bilaga II A)
SG
Andra fordon avsedda för särskilda ändamål (se punkt 5.8 i bilaga II A)
SH
Rullstolsanpassade fordon (se punkt 5.5 i bilaga II A)
(1) EGT L 233, 25.8.1997, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/19/EG (EUT L 79, 26.3.2003, s. 6).
L 263/70
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA III
Information för användning vid EG-typgodkännande av fordon
(På sista sidan i bilaga I finns förklaringar)
DEL I
Tillämpliga delar av följande upplysningar skall lämnas i tre exemplar med innehållsförteckning. Eventuella ritningar skall
vara tillräckligt detaljerade och lämnas i lämplig skala på A 4-papper eller i vikt A 4-format. Eventuella foton skall vara
tillräckligt detaljerade.
Om system, komponenter eller separata tekniska enheter är elektroniskt styrda, skall uppgifter om deras prestanda lämnas.
A. För kategorierna M och N
0.
ALLMÄNT
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ: …
0.2.1
Varumärke(n) (i förekommande fall):
0.3
Typidentifikationsmärkning, om sådan finns på fordonet (b): …
0.3.1
Märkningens placering: …
0.4
Fordonskategori (c):
0.4.1
Klassificering(ar) beroende på det farliga gods som fordonet är avsett att transportera:
0.5
Tillverkarens namn och adress:
0.8
Adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Namn på och adress till tillverkarens eventuella företrädare:
1.
AlLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION
1.1
Foton och/eller ritningar av ett representativt fordon:
1.3
Antal axlar och hjul:
1.3.2
Antal styrda axlar och deras placering:
1.3.3
Drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar):
1.4
Chassi (om sådant finns) (översiktsritning):
1.6
Motorns placering och montering:
1.8
Styrning (höger eller vänster) (1)
1.8.1
Fordonet är utrustat för körning i höger/vänstertrafik (1)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/71
2.
MÅTT OCH VIKTER (e) (i kg och mm)
(Hänvisa till ritning i tillämpliga fall)
2.1
Hjulbas(er) (vid full last) (f):
2.3.1
Spårvidd för varje styraxel (i):
2.3.2
Spårvidd för samtliga övriga axlar (i):
2.4
Fordonets maximala mått (totalt)
2.4.2
För chassi med karosseri
2.4.2.1
Längd (j):
2.4.2.1.1
Lastytans längd:
2.4.2.2
Bredd (k):
2.4.2.2.1
Tjocklek på väggar (i fråga om fordon avsedda för temperaturreglerad varutransport):
2.4.2.3
Höjd (i körklart skick) (l) vid fjädring med nivåreglering ange normal körposition):
2.6
Fordonets vikt med karosseri – för dragfordon i andra kategorier än M
1
, med kopplingsanordning, om den är
fabriksmonterad – i körklart skick, eller vikten av chassit eller av chassit med hytt utan kaross och/eller kopp-
lingsanordning om karossen och/eller kopplingsanordningen inte är fabriksmonterade (inklusive vätskor, verk-
tyg, reservhjul, om monterat, och förare, och för bussar och turistbussar, vikten av en besättningsmedlem om
det i fordonet finns en sittplats avsedd för besättning) (o) (maximum och minimum för varje variant):
2.6.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunkten
(maximum och minimum för varje variant):
2.7
Det färdigbyggda fordonets minimivikt enligt tillverkarens uppgifter, med avseende på ett ej färdigbyggt fordon:
2.8
Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last enligt tillverkarens uppgifter (y) (*):
2.8.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunkten (*):
2.9
Högsta tekniskt tillåtna axeltryck:
2.10
Högsta tekniskt tillåtna belastning/vikt på varje axelgrupp:
2.11
Högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt hos motorfordonet i fråga om
2.11.1
Släpvagn:
2.11.2
Påhängsvagn:
2.11.3
Släpkärra:
2.11.4
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt:
2.11.5
Fordonet är/är inte lämpligt (1) som dragfordon (se punkt 1.2 i bilaga II till direktiv 77/389/EEG)
2.11.6
Högsta vikt för obromsad släpvagn:
2.12
Högsta tekniskt tillåtna vikt/statiska vertikala belastning på motorfordonets kopplingspunkt
L 263/72
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.12.1
på motorfordonet:
2.16
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande (villkor: om dessa värden anges, skall de kontrolleras
i enlighet med kraven i bilaga IV till direktiv 97/27/EG):
2.16.1
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande inklusive last (flera varianter möjliga för varje tek-
nisk konfiguration (#)):
2.16.2
Avsedd högsta tillåtna belastning per axel vid registrering/ibruktagande och i fråga om påhängsvagn eller släp-
kärra, avsedd belastning på den kopplingspunkt som anges av tillverkaren om den är lägre än den tekniskt
tillåtna högsta belastningen på kopplingspunkten (flera varianter möjliga för varje teknisk konfiguration (#)):
2.16.3
Avsedd högsta tillåtna belastning för varje grupp av axlar vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga
för varje teknisk konfiguration (#)):
2.16.4
Avsedd högsta tillåtna släpvagnsvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje teknisk kon-
figuration (#)):
2.16.5
Avsedd högsta tillåtna tågvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje teknisk konfigu-
ration (#)):
3.
MOTOR (q) (Upprepa uppgifterna i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin, diesel, etc. eller i kom-
bination med ett annat bränsle (+)).
3.1
Tillverkare:
3.1.1
Tillverkarens motorkod enligt märkning på motorn:
3.2
Förbränningsmotor
3.2.1.1
Funktionssätt: ottomotor/kompressionständning, fyrtakt/tvåtakt (1)
3.2.1.2
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
3.2.1.3
Slagvolym (s): … cm3
3.2.1.6
Normalt tomgångsvarvtal (2): … min
–1
3.2.1.8
Maximal nettoeffekt (t): … kW vid … min-1
(enligt tillverkaren)
3.2.1.9
Högsta tillåtna motorvarvtal enligt tillverkarens uppgift: … min –1
3.2.2
Bränsle: diesel/bensin/LPG/naturgas/etanol … (1)
3.2.2.1
Oktantal, blyhaltigt:
3.2.2.2
Oktantal, blyfritt:
3.2.4
Bränslematning
3.2.4.1
Med förgasare: ja/nej (1)
3.2.4.2
Med bränsleinsprutning (endast kompressionständning): ja/nej (1)
3.2.4.2.2
Arbetsprincip: direktinsprutning/förkammare/virvelkammare (1)
3.2.4.3
Med bränsleinsprutning (endast styrd tändning): ja/nej (1)
3.2.7
Kylsystem (vätska/luft) (1)
3.2.8
Inloppssystem
3.2.8.1
Överladdare: ja/nej (1)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/73
3.2.12
Åtgärder mot luftföroreningar
3.2.12.2
Ytterligare anordningar mot luftföroreningar (om sådana finns och inte omfattas av någon annan rubrik)
3.2.12.2.1 Katalysator: ja/nej (1)
3.2.12.2.2 Syreavkännare: ja/nej (1)
3.2.12.2.3 Luftinsprutning: ja/nej (1)
3.2.12.2.4 Avgasåterföring (EGR, exhaust gas recirculation): ja/nej (1)
3.2.12.2.5 Anordningar för att begränsa utsläpp genom avdunstning: ja/nej (1)
3.2.12.2.6 Partikelfälla: ja/nej (1)
3.2.12.2.7 Omborddiagnossystem (OBD): ja/nej (1)
3.2.12.2.8 Andra system (beskrivning och funktion):
3.2.13
Absorptionskoefficientsymbolens placering (endast för motorer med kompressionständning):
3.2.15
LPG-bränslesystem: ja/nej (1)
3.2.16
Naturgasbränslesystem: ja/nej (1)
3.3
Elmotor
3.3.1
Typ (lindning, magnetisering): …
3.3.1.1
Maximal effekt per timme: … kW
3.3.1.2
Driftspänning: … V
3.3.2
Batteri
3.3.2.4
Placering:
3.6.5
Smörjmedelstemperatur
minimum: … K
maximum: … K
4.
KRAFTÖVERFÖRING (v)
4.2
Typ (mekanisk, hydraulisk, elektrisk osv.):
4.5
Växellåda
4.5.1
Typ (manuell/automat/CVT (kontinuerligt varierbar utväxling) (1)
L 263/74
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
4.6
Utväxlingsförhållanden
Växel
Intern utväxling
(förhållande mellan
motorvarvtal och varvtalet
på växellådans
utgående axel)
Slututväxling
(förhållande mellan
varvtalet på växellådans
utgående axel och
de drivande
hjulens varvtal)
Total utväxling
Maximivärde för CVT
1
2
3
…
Minimivärde för CVT
Backväxel
4.7
Fordonets maximihastighet (km/tim) (w):
5.
AXLAR
5.1
Beskrivning av varje axel:
5.2
Fabrikat:
5.3
Typ: …
5.4
Placering av lyftbar(a) axel (axlar):
5.5
Placering av belastningsbar(a) axel (axlar):
6.
HJULUPPHÄNGNING
6.2
Typ och utformning av upphängning för varje axel eller hjul:
6.2.1
Nivåjustering: ja/nej/valfritt (1)
6.2.3
Luftfjädring för drivaxel(-axlar): ja/nej (1)
6.2.3.1
Upphängning för drivaxel likvärdig med luftfjädring: ja/nej (1)
6.2.3.2
Frekvens och dämpning av de fjädrande delarnas svängning:
6.6.1
Däck-/hjulkombinationer (ange däckens dimensionsbeteckningar, lägsta belastningstal och symbol för lägsta
hastighetskategori samt hjulens fälgdimensioner och pressningsdjup)
6.6.1.1
Axlar
6.6.1.1.1
Axel 1:
6.6.1.1.2
Axel 2:
osv.
6.6.1.2
Reservhjul, i förekommande fall:
6.6.2
Övre och undre gräns för däckens rullningsomkrets
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/75
6.6.2.1
Axel 1:
6.6.2.2
Axel 2:
osv.
7.
STYRNING
7.2
Styrtransmission och manöverorgan
7.2.1
Typ av styrtransmission (ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen):
7.2.2
Koppling till hjulen (även icke-mekaniska system. Ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen):
7.2.3
Eventuellt servosystem:
8.
BROMSAR
8.5
ABS-bromsar: ja/nej/valfritt (1)
8.9
Kort beskrivning av bromsanordningarna (enligt punkt 1.6 i addendum till tillägg I till bilaga IX till direktiv
71/320/EEG):
8.11
Beskrivning av typen (typerna) avseende tillsatsbromsanordningar:
9.
KAROSSERI
9.1
Typ av karosseri:
9.3
Dörrar för förare och passagerare, dörrlås och gångjärn
9.3.1
Dörrarnas utformning och antal:
9.9
Anordningar för indirekt sikt
9.9.1
Speglar (uppgifter för varje spegel)
9.9.1.1
Fabrikat
9.9.1.2
EG-typgodkännandemärkning:
9.9.1.3
Variant:
9.9.1.4
Ritning(ar) för identifiering av spegeln som visar spegelns placering i förhållande till karosseriet:
9.9.1.5
Uppgifter om fästmetod samt vid vilken del av fordonet spegeln är fäst:
9.9.1.6
Tilläggsutrustning som kan påverka siktfältet bakåt:
9.9.1.7
En kortfattad beskrivning av de elektroniska komponenterna (i förekommande fall) i inställningssystemet:
9.9.2
Andra anordningar för indirekt sikt än speglar:
9.9.2.1
Typ och egenskaper (såsom fullständig beskrivning av anordningen):
9.9.2.1.1
I fråga om en kamera- och monitoranordning, detekteringsavstånd (mm), kontrast, luminansomfång, korrek-
tion för bländning, visningsprestanda (svartvitt/färg), bildrepetitionsfrekvens, monitorns luminansomfång:
9.9.2.1.2
Tillräckligt utförliga ritningar så att den kompletta anordningen kan identifieras, inbegripet installationsanvis-
ningar. EG-typgodkännandemärkets läge skall anges på ritningarna.
L 263/76
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.10
Inredningsdetaljer
9.10.3
Säten
9.10.3.1
Antal:
9.10.3.2
Placering och arrangemang:
9.10.3.2.1 Antal sittplats(er):
9.10.3.2.2 Sittplats(er) avsedd(a) för användning endast när fordonet är stillastående:
9.10.4.1
Typ(er) av huvudstöd: inbyggda/löstagbara/separata (1)
9.10.4.2
EG-typgodkännandenummer, i förekommande fall:
9.12.2
Typ och placering av kompletterande fasthållningsanordningar (ange ja/nej/valfritt):
(V = vänster, M = mitt, H = höger)
Krockkudde
Sidokrockkudde
Bältesförsträckare
Framsäten
V
M
H
Baksäten (1)
V
M
H
(1) Tabellen kan vid behov utvidgas så att den omfattar fordon med mer än två sätesrader eller om det finns mer än tre säten
utmed fordonets bredd.
9.17
Föreskrivna skyltar (direktiv 76/114/EEG)
9.17.1
Foton och/eller ritningar av de föreskrivna skyltarnas och märkningarnas placering samt av fordonets
identifieringsnummer:
9.17.4
Tillverkarens intyg om överensstämmelse med kravet i punkt 1.1.1 i bilaga II till direktiv 76/114/EEG
9.17.4.1
Förklaring av tecknen i andra delen och, i tillämpliga fall, tredje delen, som används för att uppfylla kraven i
avsnitt 5.3 i ISO-standard 3379:1983:
9.17.4.2
Om tecken i andra delen används för att uppfylla kraven i avsnitt 5.4 i ISO-standard 3379:1983 skall dessa
tecken anges:
9.23
Fotgängarskydd
9.23.1
En detaljerad beskrivning skall tillhandahållas med fotografier och/eller ritningar av fordonet vad gäller kon-
struktion, mått, relevanta referenslinjer och materialsammansättning i fråga om fordonets front (inre och yttre).
Denna beskrivning bör innehålla detaljerade uppgifter om eventuella aktiva skyddssystem som installerats.
11.
KOPPLINGAR MELLAN DRAGFORDON OCH SLÄPVAGNAR OCH PÅHÄNGSVAGNAR
11.1
Klass och typ på den kopplingsanordning/de (kopplingsanordningar) som är monterade eller skall monteras:
11.3
Instruktioner för infästning av kopplingstyp till fordonet och foton eller ritningar av fästpunkterna på fordo-
net som ges av tillverkaren. Ytterligare information, om användningen av kopplingstypen är begränsad till
vissa varianter eller versioner av fordonstypen:
11.4
Upplysningar om utrustning med särskilda bogseringskrokar eller monteringsplåtar:
11.5
EG-typgodkännandenummer:
12.7.1
Fordon utrustat med en kortdistansradarutrustning i frekvensbandet 24 GHz: ja/nej (stryk det som inte är
tillämpligt)
12.7.2
Fordon utrustat med en kortdistansradarutrustning i frekvensbandet 79 GHz: ja/nej (stryk det som inte är
tillämpligt).
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/77
13.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FORDON SOM ANVÄNDS FÖR PERSONBEFORDRAN MED MER ÄN
ÅTTA SÄTEN UTÖVER FÖRARSÄTET
13.1
Fordonsklass (klass I, klass II, klass III, klass A, klass B):
13.1.1
Chassityper där det EG-typgodkända karosseriet kan monteras (tillverkare och fordonstyp[er]):
13.3
Antal passagerare (sittplats och ståplats):
13.3.1
Totalt (N):
13.3.2
Övre våningen (N
a
) (1):
13.3.3
Nedre våningen (N
b
) (1):
13.4
Antal sittplatspassagerare
13.4.1
Totalt (A):
13.4.2
Övre våningen (A
a
) (1):
13.4.3
Nedre våningen (A
b
) (1):
B. För kategori O
0.
ALLMÄNT
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
0.2.1
Varumärke(n) (i förekommande fall):
0.3
Identifiering av typ, om sådan finns märkt på fordonet (b):
0.3.1
Märkningens placering:
0.4
Fordonskategori (c):
0.4.1
Klassificering(ar) beroende på det farliga gods som fordonet är avsett att transportera:
0.5
Tillverkarens namn och adress:
0.8
Adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Namn på och adress till tillverkarens eventuella företrädare: …
1.
ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FORDONETS KONSTRUKTION
1.1
Foton och/eller ritningar av ett representativt fordon:
1.3
Antal axlar och hjul:
1.3.2
Antal styrda axlar och deras placering:
1.4
Chassi (om sådant finns) (översiktsritning):
2.
MÅTT OCH VIKTER (e) (i kg och mm)
(Hänvisa till ritning i tillämpliga fall)
L 263/78
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.1
Hjulbas(er) (vid full last) (f):
2.3.1
Spårvidd för varje styraxel (i):
2.3.2
Spårvidd för samtliga övriga axlar (i):
2.4
Fordonets maximala mått (totalt)
2.4.2
För chassi med karosseri
2.4.2.1
Längd (j):
2.4.2.1.1
Lastytans längd:
2.4.2.2
Bredd (k):
2.4.2.2.1
Tjocklek på väggar (i fråga om fordon avsedda för temperaturreglerad varutransport):
2.4.2.3
Höjd (i körklart skick) (l) vid upphängning med nivåreglering ange normal körposition):
2.6
Fordonets vikt med karosseri – för dragfordon i andra kategorier än M
1
, med kopplingsanordning, om den är
fabriksmonterad – i körklart skick, eller vikten av chassit eller av chassit med hytt utan kaross och/eller kopp-
lingsanordning om karossen och/eller kopplingsanordningen inte är fabriksmonterade (inklusive vätskor, verk-
tyg, reservhjul, om monterat, och förare, och för bussar och turistbussar, vikten av en besättningsmedlem om
det i fordonet finns en sittplats avsedd för besättning) (o) (maximum och minimum för varje variant):
2.6.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunkten
(maximum och minimum för varje variant):
2.7
Det färdigbyggda fordonets minimivikt enligt tillverkarens uppgifter, med avseende på ett ej färdigbyggt fordon:
2.8
Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last enligt tillverkarens uppgifter (y) (*):
2.8.1
Viktens fördelning mellan axlarna och, för påhängsvagnar och släpkärror, belastning på kopplingspunkten
(*):
2.9
Högsta tekniskt tillåtna axeltryck:
2.10
Högsta tekniskt tillåtna belastning/vikt på varje axelgrupp:
2.12
Högsta tekniskt tillåtna vikt/statiska vertikala belastning på motorfordonets kopplingspunkt
2.12.2
På påhängsvagnen eller släpkärran:
2.16
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande (villkor: om dessa värden anges, skall de kontrolle-
ras i enlighet med kraven i bilaga IV till direktiv 97/27/EG):
2.16.1
Avsedd högsta tillåtna massa vid registrering/ibruktagande inklusive last (flera varianter möjliga för varje tek-
nisk konfiguration (#)):
2.16.2
Avsedd högsta tillåtna belastning per axel vid registrering/ibruktagande och i fråga om påhängsvagn eller släp-
kärra, avsedd belastning på den kopplingspunkt som anges av tillverkaren om den är lägre än den tekniskt
tillåtna högsta belastningen på kopplingspunkten (flera varianter möjliga för varje teknisk konfiguration (#)):
2.16.3
Avsedd högsta tillåtna belastning för varje grupp av axlar vid registrering/ibruktagande (flera varianter möj-
liga för varje teknisk konfiguration (#)):
2.16.4
Avsedd högsta tillåtna släpvagnsvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje teknisk
konfiguration (#)):
2.16.5
Avsedd högsta tillåtna tågvikt vid registrering/ibruktagande (flera varianter möjliga för varje teknisk konfigu-
ration (#)):
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/79
5.
AXLAR
5.1
Beskrivning av varje axel:
5.2
Fabrikat:
5.3
Typ: …
5.4
Placering av lyftbar(a) axel (axlar):
5.5
Placering av belastningsbar(a) axel (axlar):
6.
HJULUPPHÄNGNING
6.2
Typ och utformning av upphängning för varje axel eller hjul:
6.2.1
Nivåjustering: ja/nej/valfritt (1)
6.6.1
Däck-/hjulkombinationer (ange däckens dimensionsbeteckningar, lägsta belastningstal och symbol för lägsta
hastighetskategori, samt hjulens fälgdimensioner och pressningsdjup)
6.6.1.1
Axlar
6.6.1.1.1
Axel 1:
6.6.1.1.2
Axel 2:
etc.
6.6.1.2
Reservhjul, i förekommande fall:
6.6.2
Övre och undre gräns för däckens rullningsomkrets
6.6.2.1
Axel 1:
6.6.2.2
Axel 2:
etc.
7.
STYRNING
7.2
Styrtransmission och manöverorgan
7.2.1
Typ av styrtransmission (ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen):
7.2.2
Koppling till hjulen (även icke-mekaniska system. Ange i förekommande fall för fram- och bakhjulen:
7.2.3
Eventuellt servosystem:
8.
BROMSAR
8.5
ABS-bromsar: ja/nej/valfritt (1)
8.9
Kort beskrivning av bromsanordningarna (enligt punkt 1.6 i addendum till tillägg I till bilaga IX till direktiv
71/320/EEG):
9.
KAROSSERI
9.1
Typ av karosseri
9.17
Föreskrivna skyltar (direktiv 76/114/EEG)
9.17.1
Foton och/eller ritningar av de föreskrivna skyltarnas och märkningarnas placering samt av fordonets
identifieringsnummer:
9.17.4
Tillverkarens intyg om överensstämmelse med kravet i punkt 1.1.1 i bilaga II till direktiv 76/114/EEG
L 263/80
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.17.4.1
Förklaring av tecknen i andra delen och, i tillämpliga fall, tredje delen, som används för att uppfylla kraven i
avsnitt 5.3 i ISO-standard 3379:1983:
9.17.4.2
Om tecken i andra delen används för att uppfylla kraven i avsnitt 5.4 i ISO-standard 3779:1983 skall dessa
tecken anges:
11.
KOPPLINGAR MELLAN DRAGFORDON OCH SLÄPVAGNAR OCH PÅHÄNGSVAGNAR
11.1
Klass och typ på den/de kopplingsanordning (-anordningar) som är monterade eller skall monteras:
11.5
EG-typgodkännandenummer:
DEL II
Nedanstående schema visar tillåtna kombinationer av punkter som finns i del I och där olika alternativ angavs. För sådana
punkter skall varje valt alternativ föregås av en bokstavsbeteckning som skall visa alternativ som hör ihop med respektive
version.
För varje variant av fordonstypen skall ett separat schema sammanställas.
Alternativ som fritt kan kombineras inom en variant skall markeras under kolumnrubriken ”alla”.
Punkt nr
Alla
Version 1
Version 2
Osv.
Version nr
Dessa upplysningar kan presenteras med annat format eller annan utformning, förutsatt att syftet med schemat uppfylls.
Varje variant och version skall identifieras med en numerisk eller alfanumerisk kod, som även skall anges i intyget om
överensstämmelse (bilaga IX) för det aktuella fordonet.
I fråga om en variant/varianter i enlighet med bilaga XI eller med artikel 20 skall tillverkaren tilldela en specialkod.
DEL III
Typgodkännandenummer
I nedanstående schema skall uppgifter lämnas om de punkter i bilaga IV eller bilaga XI som är relevanta för fordonet (***).
(Samtliga relevanta godkännanden för varje punkt skall uppges.)
Område
Typgodkännandenum-
mer
Medlemsstat eller för-
dragsslutande part (+)
som utfärdat
typgodkännandet (++)
Utvidgning
av godkännandet
(datum)
Variant(er)/Version(er)
(+) Fördragsslutande parter till 1958 års reviderade överenskommelse.
(++) Skall anges om uppgiften inte framgår av typgodkännandenumret.
Underskrift:
Befattning:
Datum:
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/81
BILAGA IV
Förteckning över krav i samband med EG-typgodkännande av fordon
DEL I
Förteckning över rättsakter
(I förekommande fall med beaktande av räckvidd och senaste ändring av var och en av nedanstående rättsakter. När det gäller föreskrifter från Förenta
nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) avser hänvisningen till rättsakten den relevanta serien av ändringar till de FN/ECE-föreskrifter
som gemenskapen har anslutit sig till.)
Område
Rättsakt
EGT/EUT
Tillämplighet
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
L 42, 23.2.1970, s. 16
X
X
X
X
X
X
2
Avgaser
70/220/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 1
X
X
X
X
X
X
3
Bränsletankar/bakre
underkörningsskydd
70/221/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 23
X (5)
X (5)
X (5)
X (5)
X (5)
X (5)
X
X
X
X
4
Utrymme för bakre
registreringsskylt
70/222/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 25
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
5
Styrkraft
70/311/EEG
L 133, 18.6.1970,
s. 10
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
6
Dörrlås och dörrgång-
järn
70/387/EEG
L 176, 10.8.1970, s. 5
X
X
X
X
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
L 176, 10.8.1970,
s. 12
X
X
X
X
X
X
8
Anordningar för indirekt
sikt
2003/97/EG (8) L 25, 29.1.2004, s. 1
X
X
X
X
X
X
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
L 202, 6.9.1971, s. 37
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
10 Radioavstörning
72/245/EEG
L 152, 6.7.1972, s. 15
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
11 Föroreningar från diesel-
motorer
72/306/EEG
L 190, 20.8.1972, s. 1
X
X
X
X
X
X
12 Inredningsdetaljer
74/60/EEG
L 38, 11.2.1974, s. 2
X
13 Stöldskydd
74/61/EEG
L 38, 11.2.1974, s. 22
X
X
X
X
X
X
14 Sammanstötningsskydd
för styrmekanismen
74/297/EEG
L 165, 20.6.1974,
s. 16
X
X
15 Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
L 221, 12.8.1974, s. 1
X
X
X
X
X
X
16 Utskjutande delar
74/483/EEG
L 256, 2.10.1974, s. 4
X
17 Hastighetsmätare och
backväxel
75/443/EEG
L 196, 26.7.1975, s. 1
X
X
X
X
X
X
18 Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
L 24, 30.1.1976, s. 1
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
19 Förankring av bilbälten
76/115/EEG
L 24, 30.1.1976, s. 6
X
X
X
X
X
X
L 263/82
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Område
Rättsakt
EGT/EUT
Tillämplighet
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
20 Belysnings- och ljussig-
nalanordningarnas
installering
76/756/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 1
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
21 Reflexanordningar
76/757/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 32
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
22 Breddmarkeringslyktor,
främre sidopositionslyk-
tor, bakre sidopositions-
lyktor, stopplyktor och
varsellyktor
76/758/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 54
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
23 Körriktningsvisare
76/759/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 71
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
24 Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 85
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
25 Huvudstrålkastare
(inklusive glödlampor)
76/761/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 96
X
X
X
X
X
X
26 Främre dimljus
76/762/EEG
L 262, 27.9.1976,
s. 122
X
X
X
X
X
X
27 Bogseringsanordningar
77/389/EEG
L 145, 13.6.1977,
s. 41
X
X
X
X
X
X
28 Bakre dimljus
77/538/EEG
L 220, 29.8.1977,
s. 60
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
29 Backningsstrålkastare
77/539/EEG
L 220, 29.8.1977,
s. 72
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
30 Parkeringsljus
77/540/EEG
L 220, 29.8.1977,
s. 83
X
X
X
X
X
X
31 Bilbälten och fasthåll-
ningsanordningar
77/541/EEG
L 220, 29.8.1977,
s. 95
X
X
X
X
X
X
32 Siktfält framåt
77/649/EEG
L 267, 19.10.1977,
s. 1
X
33 Märkning av manöveror-
gan
78/316/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 3
X
X
X
X
X
X
34 Avfrostnings-/
avimningsanordningar
78/317/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 27
X
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
35 Vindrutetorkare och
vindrutespolare
78/318/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 49
X
(2)
(2)
(2)
(2)
(2)
36 Värmesystem
2001/56/EG
L 292, 9.11.2001,
s. 21
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
37 Hjulskydd
78/549/EEG
L 168, 26.6.1978,
s. 45
X
38 Huvudstöd
78/932/EEG
L 325, 20.11.1978,
s. 1
X
39 CO
2
-utsläpp/
bränsleförbrukning
80/1268/EEG
L 375, 31.12.1980,
s. 36
X
X
40 Motoreffekt
80/1269/EEG
L 375, 31.12.1980,
s. 46
X
X
X
X
X
X
41 Gasformiga föroreningar
från dieselmotorer
88/77/EEG
L 36, 9.2.1988, s. 33
X
X
X
X
X
X
42 Sidoskydd
89/297/EEG
L 124, 5.5.1989, s. 1
X
X
X
X
43 Stänkskyddsanordningar
91/226/EEG
L 103, 23.4.1991, s. 5
X
X
X
X
44 Mått och vikter
(personbilar)
92/21/EEG
L 129, 14.5.1992, s. 1
X
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/83
Område
Rättsakt
EGT/EUT
Tillämplighet
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
45 Säkerhetsglas
92/22/EEG
L 129, 14.5.1992,
s. 11
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
46 Däck
92/23/EEG
L 129, 14.5.1992,
s. 95
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
47 Hastighetsbegränsande
anordningar
92/24/EEG
L 129, 14.5.1992,
s. 154
X
X
X
48 Mått och vikter
(för andra fordon än de
som avses i punkt 44)
97/27/EG
L 233, 28.8.1997, s. 1
X
X
X
X
X
X
X
X
X
49 Utskjutande delar på
förarhytter
92/114/EEG
L 409, 31.12.1992,
s. 17
X
X
X
50 Kopplingsanordningar
94/20/EG
L 195, 29.7.1994, s. 1
X (3)
X (3)
X (3)
X (3)
X (3)
X (3)
X
X
X
X
51 Brandfarlighet
95/28/EG
L 281, 23.11.1995,
s. 1
X
52 Bussar
och långfärdsbussar
2001/85/EG
L 42, 13.2.2002, s. 1
X
X
53 Frontalkollision
96/79/EG
L 18, 21.1.1997, s. 7
X
54 Sidokollisionsskydd
96/27/EG
L 169, 8.7.1996, s. 1
X
X
55
56 Fordon avsedda för
transport av farligt gods
98/91/EG
L 11, 16.1.1999, s. 25
X (4)
X (4)
X (4)
X (4)
X (4)
X (4)
X (4)
57 Främre
underkörningsskydd
2000/40/EG
L 203, 10.8.2000, s. 9
X
X
58 Fotgängarskydd
2003/102/EG
L 321, 6.12.2003,
s. 15
X (6)
X (6) (7)
X: Tillämpliga rättsakter.
(1) Fordon i denna kategorin skall utrustas med en anordning för avfrostning och avimning av vindrutan med tillräcklig kapacitet.
(2) Fordon i denna kategorin skall utrustas med vindrutetorkare och vindrutespolare med tillräcklig kapacitet.
(3) Kraven i direktiv 94/20/EG gäller endast fordon som är försedda med kopplingsanordning.
(4) Kraven i direktiv 98/91/EG gäller endast i de fall då tillverkare ansöker om EG-typgodkännande av ett fordon som är avsett för transport av farligt gods.
(5) I väntan på att relevanta ändringar i direktiv 70/221/EEG skall antas för att även LPG- och CNG-tankar skall omfattas, krävs för LPG- eller CNG-fordon fordonsgodkän-
nande i enlighet med FN/ECE-föreskrift 67–01 eller 110.
(6) Med en högsta totalvikt på 2,5 ton.
(7) Som bygger på fordon i kategori M
1
.
(8) Fram till och med de datum som avses i artikel 2 i direktiv 2003/97/EG skall godkännanden som har beviljats i enlighet med direktiv 71/127/EEG förbli giltiga för
typgodkännande för hela fordon.
L 263/84
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg
Förteckning över kraven för EG-typgodkännande av fordon som hör till katego-
ri M
1
och tillverkas i små serier
(I förekommande fall med beaktande av senaste ändring av vart och ett av nedanstående särdirektiv)
Område
Rättsakt
EGT/EUT
M
1
1
Ljudnivå
70/157/EEG
L 42, 23.2.1970, s. 16
A
2
Avgaser (med undantag för alla
krav som gäller omborddiagnos
[OBD])
70/220/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 1
A
3
Bränsletankar/bakre
underkörningsskydd
70/221/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 23
B
4
Utrymme för bakre registrerings-
skylt
70/222/EEG
L 76, 6.4.1970, s. 25
B
5
Styrkraft
70/311/EEG
L 133, 18.6.1970, s. 10
C
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
L 176, 10.8.1970, s. 5
C
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
L 176, 10.8.1970, s. 12
B
8
Anordningar för indirekt sikt
2003/97/EG (5)
L 25, 29.1.2004, s. 1
X (2)
B (4)
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
L 202, 6.9.1971, s. 37
A
10
Radioavstörning
72/245/EEG
L 152, 6.7.1972, s. 15
A (1)
C (3)
11
Föroreningar från dieselmotorer
72/306/EEG
L 190, 20.8.1972, s. 1
A
12
Inredningsdetaljer
74/60/EEG
L 38, 11.2.1974, s. 2
C
13
Stöldskydd
74/61/EEG
L 38, 11.2.1974, s. 22
A
14
Sammanstötningsskydd för styr-
mekanismen
74/297/EEG
L 165, 20.6.1974, s. 16
C
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
L 221, 12.8.1974, s. 1
C
16
Utskjutande delar
74/483/EEG
L 266, 2.10.1974, s. 4
C
17
Hastighetsmätare och backväxel
75/443/EEG
L 196, 26.7.1975, s. 1
B
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
L 24, 30.1.1976, s. 1
B
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
L 24, 30.1.1976, s. 6
B
20
Belysnings- och ljussignalanord-
ningarnas installering
76/756/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 1
B
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 32
X
22
Breddmarkeringslyktor, främre
sidopositionslyktor, bakre sidopo-
sitionslyktor, stopplyktor och
varsellyktor
76/758/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 54
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 71
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 85
X
25
Huvudstrålkastare (inklusive glöd-
lampor)
76/761/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 96
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
L 262, 27.9.1976, s. 122
X
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
L 145, 13.6.1977, s. 41
B
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
L 220, 29.8.1977, s. 60
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
L 220, 29.8.1977, s. 72
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
L 220, 29.8.1977, s. 83
X
31
Bilbälten
och fasthållningsanordningar
77/541/EEG
L 220, 29.8.1977, s. 95
A (2)
B (4)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/85
Område
Rättsakt
EGT/EUT
M
1
32
Siktfält framåt
77/649/EEG
L 267, 19.10.1977, s. 1
A
33
Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 3
X
34
Avfrostnings-/
avimningsanordningar
78/317/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 27
C
35
Vindrutetorkare
och vindrutespolare
78/318/EEG
L 81, 28.3.1978, s. 49
C
36
Värmesystem
2001/56/EG
L 292, 9.11.2001, s. 21
C
37
Hjulskydd
78/549/EEG
L 168, 26.6.1978, s. 45
B
39
Bränsleförbrukning
80/1268/EEG
L 375, 31.12.1980, s. 36
A
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
L 375, 31.12.1980, s. 46
C
41
Gasformiga föroreningar
från dieselmotorer
88/77/EEG
L 36, 9.2.1988, s. 33
A
44
Mått och vikter (personbilar)
92/21/EEG
L 129, 14.5.1992, s. 1
C
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
L 129, 14.5.1992, s. 11
X (2)
B (4)
46
Däck
92/23/EEG
L 129, 14.5.1992, s. 95
X (2)
B (4)
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
L 195, 29.7.1994, s. 1
X (2)
A (4)
53
Frontalkollision
96/79/EG
L 18, 21.1.1997, s. 7
Ej tillämpligt
54
Sidokollisionsskydd
96/27/EG
L 169, 8.7.1996, s. 1
Ej tillämpligt
58
Fotgängarskydd
2003/102/EG
L 321, 6.12.2003, s. 15
Ej tillämpligt
(1) Elektronisk underenhet.
(2) Komponent.
(3) Fordon.
(4) Installationsanvisningar.
(5) Till och med den 26 januari 2006 kan godkännanden enligt direktiv 71/127/EEG godtas som alternativ.
Symbol
X:
Fullständig överensstämmelse med direktivet krävs; EG-typgodkännandeintyg skall utfärdas; produktionsöverensstämmelse
skall säkerställas.
A:
Inga undantag förutom de som anges i särdirektivet. Typgodkännandeintyg och typgodkännandemärke krävs inte. Provnings-
rapporter skall sammanställas av en anmäld teknisk tjänst.
B:
De tekniska föreskrifterna i särdirektivet skall iakttas. De provningar som föreskrivs enligt direktivet skall vara fullständigt
utförda; om godkännandemyndigheten är införstådd med detta får dessa utföras av tillverkaren själv; han kan få tillstånd att
utfärda den tekniska rapporten; något typgodkännandeintyg behöver inte utfärdas och typgodkännande krävs inte.
C:
Tillverkaren skall visa för godkännandemyndigheten att de väsentliga kraven i särdirektivet har iakttagits.
Ej tillämpligt: Denna rättsakt är inte tillämplig (inga krav).
L 263/86
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
DEL II
När hänvisning sker till ett särdirektiv eller en förordning, skall ett godkännande som utfärdats i enlighet med följande
FN/ECE-föreskrifter (med hänsyn tagen till räckvidden (1) och till ändringar av de FN/ECE-föreskrifter som är förtecknade
nedan) erkännas som alternativ till ett EG-typgodkännande som beviljats i enlighet med relevant särdirektiv eller förord-
ning i tabellen i del I.
Dessa FN/ECE-föreskrifter har gemenskapen anslutit sig till i egenskap av avtalsslutande part till FN:s ekonomiska kommis-
sion för Europa ”1958 års reviderade Genève-avtal” genom rådets beslut 97/836/EG, eller efterföljande rådsbeslut i enlig-
het med artikel 3.3 i det beslutet.
Alla ytterligare ändringar av de FN/ECE-föreskrifter som anges nedan skall anses vara likvärdiga, i enlighet med det gemen-
skapsbeslut som avses i artikel 4.2 i beslut 97/836/EG (++).
Område
FN-ECE-föreskrift i sin
grundversion, nr
Ändringsserie
1.
Ljudnivåer
51
02
1.
Reservljuddämparsystem
59
00
2.
Avgaser
83
03
2.
Ersättningskatalysator
103
00
3.
Bakre underkörningsskydd
58
01
3.
Bränsletankar
34
01
3.
Bränsletankar
67
01
3.
Bränsletankar
110
00
5.
Styrkraft
79
01
6.
Dörrlås och dörrgångjärn
11
02
7.
Ljudsignalanordningar
28
00
8.
Backspeglar
46
01
8A.
Anordningar för indirekt sikt
46
02
9.
Bromsutrustning
13
09
9.
Bromsutrustning
13H
00
9.
Bromsar (bromsbelägg)
90
01
10.
Radioavstörning
10
02
11.
Föroreningar från dieselmotorer
24
03
12.
Inredningsdetaljer
21
01
13.
Stöldskydd
18
02
13.
Startspärr
97
00
13.
Larmsystem
97
00
13.
Skydd mot obehörig användning
116
00
14.
Sammanstötningsskydd för styrmekanismen
12
03
15.
Sätenas hållfasthet
17
06
15.
Sätenas hållfasthet (bussar och långfärdsbussar)
80
01
16.
Utskjutande delar
26
02
17.
Hastighetsmätare
39
00
19.
Förankring av bilbälten
14
04
20.
Belysnings- och ljussignalanordningarnas installering
48
01
21.
Reflexanordningar
3
02
22.
Breddmarkeringslyktor, främre sidopositionslyktor, bakre
sidopositionslyktor och stopplyktor
7
02
(1) Om särdirektiven eller förordningarna innehåller monteringsföreskrifter, gäller dessa även för komponenter och separata tekniska enhe-
ter som godkänts enligt FN/ECE-föreskrifterna.
(++) För senare ändringar, se UN/ECE TRANS/WP.29/343 i dess senaste version.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/87
Område
FN-ECE-föreskrift i sin
grundversion, nr
Ändringsserie
22.
Varselljus
87
00
22.
Sidopositionslyktor
91
00
23.
Körriktningsvisare
6
01
24.
Bakre skyltlyktor
4
00
25.
Huvudstrålkastare (R
2
och HS
1
)
1
01
25.
Sealed beam-strålkastare
5
02
25.
Strålkastare (H
1
, H
2
, H
3
, HB
3
, HB
4
, H
7
, och/eller H
8
)
8
04
25.
Strålkastare (H
4
)
20
02
25.
Sealed beam-strålkastare (halogen)
31
02
25.
Glödlampor för användning i godkända lampenheter
37
03
25.
Strålkastare med gasurladdningslampor
98
00
25.
Gasurladdningslampa för användning i godkända gasur-
laddningslampenheter
99
00
26.
Främre dimljus
19
02
28.
Bakre dimljus
38
00
29.
Backningsstrålkastare
23
00
30.
Parkeringsljus
77
00
31.
Bilbälten och fasthållningsanordningar
16
04
31.
Fasthållningsanordningar för barn
44
03
38.
Huvudstöd (i kombination med säten)
17
06
38.
Huvudstöd
25
04
39.
Bränsleförbrukning
101
00
40.
Motoreffekt
85
00
41.
Gasformiga föroreningar från dieselmotorer
49
02
42.
Sidoskydd
73
00
45.
Säkerhetsglas
43
00
46.
Däck, motorfordon och släpfordon till dessa
30
02
46.
Däck, fordon i nyttotrafik och släpfordon till dessa
54
00
46.
Nödreservhjul/däck
64
00
46.
Rulljud
117
00
47.
Hastighetsbegränsande anordningar
89
00
50.
Kopplingsanordningar
55
01
51.
Brandfarlighet
118
00
52.
Karosseristommens hållfasthet (bussar)
66
00
53.
Frontalkollision
94
01
54.
Sidokollision
95
02
55.
Främre underkörningsskydd
93
00
L 263/88
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA V
Förfaranden vid EG-typgodkännande av fordon
1. Vid ansökan om typgodkännande för hela fordon skall EG-typgodkännandemyndigheten
a)
kontrollera att samtliga EG-typgodkännandeintyg som har utfärdats i enlighet med de rättsakter som gäller för
typgodkännande av fordon omfattar fordonstypen och överensstämmer med de angivna kraven,
b)
granska dokumentationen för att förvissa sig om att de specifikationer och uppgifter om fordonet som ingår i del
I av informationsdokumentet för fordonet finns med i det tekniska underlaget och EG-typgodkännandeintygen i
fråga om de tillämpliga rättsakterna samt, om en punkt i del I av informationsdokumentet saknas i det tekniska
underlag som upprättats i enlighet med en rättsakt, kontrollera att den aktuella delen eller egenskapen motsvarar
uppgifterna i underlaget,
c)
på ett urval fordon av den typ ansökan gäller utföra, eller låta utföra, kontroller av fordonens delar och system
för att kontrollera att fordonet (eller fordonen) tillverkats i enlighet med de relevanta uppgifterna i det bestyrkta
tekniska underlaget med avseende på tillämpliga EG-typgodkännandeintyg,
d)
i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av monteringen av separata tekniska enheter,
e)
i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av om de anordningar som nämns i fotnoterna 1
och 2 i del I i bilaga IV finns.
2. Det antal fordon som skall kontrolleras enligt punkt 1 c skall vara tillräckligt stort för att möjliggöra en tillfredsstäl-
lande kontroll av de olika kombinationer ansökan gäller på följande punkter:
Fordonskategori
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
Kriterium
Motor
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
Växellåda
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
Antal axlar
—
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Drivaxlar (antal, placering,
koppling till andra axlar)
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
Styraxlar (antal och placering)
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Utformning av karosseriet
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Antal dörrar
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Höger- eller vänsterstyrd
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
Antal säten
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
Utrustningens omfattning
X
X
X
X
X
X
—
—
—
—
3. Om det saknas godkännandeintyg för någon av de tillämpliga rättsakterna, skall EG-typgodkännandemyndigheten
a)
ordna så att de nödvändiga provningar och kontroller som föreskrivs i de tillämpliga rättsakterna genomförs,
b)
kontrollera att fordonet motsvarar uppgifterna i informationsdokumenten om fordonet och de tekniska kraven i
varje tillämplig rättsakt,
c)
i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av monteringen av separata tekniska enheter,
d)
i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av om de anordningar som nämns i fotnoterna 1
och 2 i del I i bilaga IV finns.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/89
Tillägg 1
Standarder som de enheter som avses i artikel 41 skall uppfylla
1.
Verksamhet som rör provning för typgodkännande som skall utföras i enlighet med de rättsakter som förtecknas i bi-
laga IV till detta direktiv:
1.1 Kategori A (provningar som har genomförts i egna lokaler):
EN ISO/IEC 17025:2005 om allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.
En teknisk tjänst utnämnd för verksamhet inom kategori A får utföra eller övervaka de provningar som avses i de
rättsakter för vilka den har utnämnts i en tillverkares eller en tredje parts lokaler.
1.2 Kategori B (övervakning av provningar som utförs i tillverkarens lokaler eller i en tredje parts lokaler):
EN ISO/IEC 17020: 2004 om allmänna kriterier för verksamheten hos olika typer av kontrollorgan.
Den tekniska tjänsten skall, innan den utför eller övervakar en eventuell provning i en tillverkares eller en tredje parts
lokaler, kontrollera att provningsanläggningarna och mätinstrumenten uppfyller de relevanta kraven enligt den stan-
dard som avses i punkt 1.1.
2.
Verksamhet som rör produktionsöverensstämmelse.
2.1 Kategori C (förfarande för den inledande bedömningen och övervakning av tillverkarens kvalitetsstyrningssystem):
EN 45012:1998 om allmänna krav på organ som bedömer och certifierar/registrerar kvalitetssystem.
2.2 Kategori D (kontroll eller provning av produktionsexemplar eller övervakning av denna):
EN ISO/IEC 17020:2004 om allmänna kriterier för verksamheten hos olika typer av kontrollorgan.
L 263/90
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg 2
Förfarande för bedömning av de tekniska tjänsterna
1.
SYFTET MED DETTA TILLÄGG
1.1
I detta tillägg fastställs de villkor enligt vilka bedömningen av de tekniska tjänsterna bör utföras av den behöriga
myndighet som avses i artikel 42 i detta direktiv.
1.2
Dessa krav skall efter nödvändig anpassning gälla alla tekniska tjänster, oberoende av deras rättsliga status (obero-
ende organisation, tillverkare eller godkännandemyndighet som agerar som teknisk tjänst).
2.
BEDÖMNINGSPRINCIPER
Bedömning grundar sig på ett antal principer:
—
Oberoende som utgör grund för slutsatsernas opartiskhet och objektivitet.
—
En metod som grundas på belägg och som garanterar tillförlitliga och reproducerbara slutsatser.
Bedömarna skall visa pålitlighet och integritet och iaktta konfidentialitet och diskretion. De skall sanningsenligt
och noggrant rapportera sina resultat och slutsatser.
3.
KRAV PÅ BEDÖMARNAS KUNSKAPER
3.1
Bedömningarna får utföras endast av bedömare med den tekniska och administrativa kunskap som är nödvändig
för uppdraget.
3.2
Bedömarna skall ha utbildats särkilt för bedömningen. De skall dessutom ha de särskilda kunskaper som rör det
tekniska område på vilket den tekniska tjänsten kommer att bedriva sin verksamhet.
3.3
Utan att det påverkar bestämmelserna i punkterna 3.1 och 3.2 skall den bedömning som avses i artikel 42.4 utfö-
ras av bedömare som är oberoende i förhållande till den verksamhet som bedöms.
4.
ANSÖKAN OM ATT UTSES
4.1
En vederbörligen bemyndigad företrädare för den ansökande tekniska tjänsten skall göra en formell ansökan till
den behöriga myndigheten med följande innehåll:
a)
Allmän beskrivning av den tekniska tjänsten, inklusive bolagsenhet, namn, adresser, rättslig status samt perso-
nella och tekniska resurser.
b)
Allmän information om den tekniska tjänsten, till exempel dess verksamhet, ställning i en eventuellt större
bolagsenhet och adresser till alla dess anläggningar som skall omfattas av utnämningen.
c)
En överenskommelse om att uppfylla kraven för att utses och den tekniska tjänstens andra åligganden enligt
de berörda direktiven.
d)
En beskrivning av de tjänster för bedömning av överensstämmelse som den tekniska tjänsten utför inom ramen
för de tillämpliga direktiven och en förteckning över de direktiv för vilka den tekniska tjänsten ansöker om att
utses, inklusive, i förekommande fall, gränsen för kompetensen.
e)
En kopia av den tekniska tjänstens kvalitetshandbok.
4.2
Den behöriga myndigheten skall kontrollera att den tekniska tjänstens information är tillräcklig.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/91
5.
ÖVERSYN AV RESURSERNA
Den behöriga myndigheten skall se över sin förmåga att bedöma den tekniska tjänsten med avseende på dess egen
policy, dess kompetens och tillgången på lämpliga bedömare och experter.
6.
UTLÄGGANDE AV BEDÖMNING PÅ ENTREPRENAD
6.1
Den behöriga myndigheten får lägga ut delar av bedömningen på entreprenad till någon annan utseendemyndighet
eller ansöka om hjälp från tekniska experter från andra behöriga myndigheter. Underentreprenörerna och exper-
terna skall godtas av den ansökande tekniska tjänsten.
6.2
Den behöriga myndigheten skall beakta ackrediteringsbevis med relevant omfattning för att komplettera sin sam-
lade bedömning av den tekniska tjänsten.
7.
FÖRBEREDELSE INFÖR BEDÖMNING
7.1
Den behöriga myndigheten skall formellt tillsätta en bedömningsgrupp. Myndigheten skall se till att lämplig sak-
kunskap finns tillgänglig för varje uppdrag. I synnerhet skall gruppen i sin helhet
a)
ha tillräckliga kunskaper för det specifika område som ansökan om att utses gäller och
b)
ha tillräckliga kunskaper för att göra en tillförlitlig bedömning av den tekniska tjänstens kompetens för den
verksamhet för vilken den utses.
7.2
Den behöriga myndigheten skall tydligt definiera bedömningsgruppens uppdrag. Bedömningsgruppens uppgift är
att se över de dokument som har samlats in från den ansökande tekniska tjänsten och att utföra bedömningen på
plats.
7.3
Den behöriga myndigheten skall, tillsammans med den tekniska tjänsten och den bedömningsgrupp som tillsatts,
komma överens om tidpunkt och tidsplan för bedömningen. Det åligger emellertid den behöriga myndigheten att
försöka hitta en tidpunkt som överensstämmer med planen för övervakning och förnyad bedömning.
7.4
Den behöriga myndigheten skall se till att bedömningsguppen förses med lämpliga kriteriedokument, tidigare
bedömningsprotokoll samt relevanta dokument och protokoll från den tekniska tjänsten.
8.
BEDÖMNING PÅ PLATS
Bedömningsgruppen skall utföra bedömningen av den tekniska tjänsten i dess lokaler där en eller flera huvudverk-
samheter bedrivs och skall i förekommande fall inspektera andra utvalda lokaliteter där den tekniska tjänsten har
verksamhet.
9.
RESULTATANALYS OCH BEDÖMNINGSRAPPORT
9.1
Bedömningsgruppen skall analysera all relevant information och alla belägg som har samlats in under undersök-
ningen av dokument och protokoll samt bedömningen på plats. Denna analys skall vara tillräcklig för att gruppen
skall kunna bedöma den tekniska tjänstens kompetens och huruvida den uppfyller kraven för att utses.
9.2
Den behöriga myndighetens rapportförfaranden skall uppfylla följande krav.
9.2.1 Ett möte skall äga rum mellan bedömningsgruppen och den tekniska tjänsten innan gruppen lämnar platsen. Vid
detta möte skall bedömningsgruppen lämna en skriftlig och/eller muntlig rapport om analysresultatet. Den tek-
niska tjänsten skall få tillfälle att ställa frågor om resultatet, även i fråga om bristande överensstämmelse, om sådan
finns, och grunden för denna.
9.2.2 En skriftlig rapport om bedömningsresultatet skall snarast läggas fram för den tekniska tjänsten. Denna bedöm-
ningsrapport skall innehålla kommentarer om kompetens och överensstämmelse och skall ange eventuella brister i
överensstämmelse som skall åtgärdas för att uppfylla alla krav för att utses.
L 263/92
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
9.2.3 Den tekniska tjänsten skall erbjudas att kommentera bedömningsrapporten och beskriva de specifika åtgärder som
har vidtagits eller som, inom en fastställd tid, planeras för att åtgärda eventuella konstaterade brister i
överensstämmelse.
9.3
Den behöriga myndigheten skall se till att den tekniska tjänstens insatser för att åtgärda brister i överensstämmelse
undersöks för att konstatera om åtgärderna verkar vara tillräckliga och har haft effekt. Om den tekniska tjänstens
insatser anses otillräckliga skall ytterligare information begäras. Dessutom kan krav ställas på belägg för att åtgär-
derna faktiskt har genomförts eller kan en uppföljningsbedömning utföras för att kontrollera att korrigeringarna
faktiskt genomförts.
9.4
Bedömningsrapporten skall minst omfatta följande:
a)
Den tekniska tjänstens unika identitet.
b)
Tidpunkt(er) för bedömningen på plats.
c)
Namn på den/de bedömare och/eller experter som har deltagit i bedömningen.
d)
Samtliga bedömda lokalers unika identitet.
e)
Det område som bedömts och för vilket den sökande föreslås bli utsedd.
f)
En redogörelse för effektiviteten i den inre organisation och de förfaranden som den tekniska tjänsten har
antagit för att inge förtroende för sin kompetens på grundval av dess förmåga att uppfylla kraven för att utses.
g)
Information om hur alla brister i överensstämmelse har åtgärdats.
h)
En rekommendation om huruvida den sökande bör utses eller bekräftas som teknisk tjänst och i så fall det
område den utsetts för.
10.
BEVILJANDE/BEKRÄFTELSE AV UTSEENDE
10.1 Godkännandemyndigheten skall utan onödigt dröjsmål fatta beslut om den skall bevilja, bekräfta eller förlänga utse-
endet på grundval av rapporten/rapporterna och annan relevant information.
10.2 Godkännandemyndigheten skall ge den tekniska tjänsten ett intyg. I intyget skall följande fastställas:
a)
Godkännandemyndighetens identitet och logo.
b)
Den utsedda tekniska tjänstens unika identitet.
c)
Den faktiska tidpunkt då tjänsten utsågs och för hur lång tid den utsågs.
d)
En kortfattad beskrivning av eller en hänvisning till det område tjänsten utsetts för (tillämpliga direktiv, för-
ordningar eller delar av dem).
e)
En redogörelse för överensstämmelse och hänvisning till detta direktiv.
11.
FÖRNYAD BEDÖMNING OCH ÖVERVAKNING
11.1 Förnyad bedömning liknar en första bedömning förutom att erfarenheter från föregående bedömningar skall beak-
tas. Bedömning genom övervakning på plats är mindre omfattande än förnyade bedömningar.
11.2 Den behöriga myndigheten skall upprätta sin plan för förnyad bedömning och övervakning av varje utsedd teknisk
tjänst så att representativa prov på det område tjänsten utsetts för regelbundet bedöms.
Intervallen mellan bedömningarna på plats, antingen förnyad bedömning eller övervakning, beror på den stabilitet
som den tekniska tjänsten har visat prov på.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/93
11.3 När brister i överensstämmelse konstateras under en övervakning eller förnyad bedömning skall den behöriga myn-
digheten fastställa strikta tidsgränser för de korrigerande åtgärder som skall vidtas.
11.4 Om de korrigerande eller förbättrande åtgärderna inte har vidtagits inom den överenskomna tidsramen eller bedöms
otillräckliga skall den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder, till exempel utföra ytterligare en bedömning
och tillfälligt eller slutgiltigt återkalla tillståndet för en eller flera av de verksamheter för vilka den tekniska tjänsten
har utsetts.
11.5 Om den behöriga myndigheten beslutar att tillfälligt eller slutgiltigt återkalla en teknisk tjänsts tillstånd skall den
meddela den senare genom rekommenderat brev. Under alla förhållanden skall den behöriga myndigheten vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa kontinuiteten i den verksamhet som den tekniska tjänsten redan bedriver.
12.
REGISTER ÖVER UTSEDDA TEKNISKA TJÄNSTER
12.1 Den behöriga myndigheten skall föra register över tekniska tjänster för att visa att kraven för att utses, inklusive
kompetens, faktiskt har uppfyllts.
12.2 Den behöriga myndigheten skall säkerställa sekretessen för registren över tekniska tjänster.
12.3 Register över tekniska tjänster skall minst omfatta följande:
a)
Relevant korrespondens.
b)
Protokoll och rapporter från bedömningen.
c)
Kopior av intyg på att en tjänst utsetts.
L 263/94
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA VI
MALL A
Största format: A4 (210 × 297 mm)
EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG
EG-typgodkännandemyndighetens
stämpel
Meddelande om:
Av en typ av:
EG-typgodkännande (1)
färdigbyggt fordon (1)
utvidgning av EG-typgodkännande (1)
etappvis färdigbyggt fordon (1)
vägrat EG-typgodkännande (1)
icke färdigbyggt fordon (1)
återkallat EG-typgodkännande (1)
fordon av färdigbyggda och icke färdigbyggda varianter (1)
fordon av etappvis färdigbyggda och icke färdigbyggda varianter (1)
med avseende på direktiv 2007/46/EG, senast ändrat genom direktiv …/…/EG
EG-typgodkännandenummer:
Skäl för utvidgning:
AVSNITT I
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
0.2.1 Varumärke(n) (2):
0.3
Identifiering av typ om sådan finns märkt på fordonet:
0.3.1 Märkningens placering:
0.4
Fordonskategori (3):
0.5
Namn på och adress till tillverkaren av det färdigbyggda fordonet (1):
Namn på och adress till tillverkaren av grundfordonet (1) (4):
Namn på och adress till tillverkaren av det icke färdigbyggda fordonets senaste tillverkningsetapp (1) (4):
Namn på och adress till tillverkaren av det etappvis färdigbyggda fordonet (1) (4):
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om denna uppgift inte är tillgänglig vid beviljandet av typgodkännandet, skall den kompletteras senast när fordonet släpps ut på mark-
naden.
(3) Enligt bilaga II A.
(4) Se s. 2.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/95
0.8
Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Namn på och adress till tillverkarens eventuella företrädare:
AVSNITT II
Jag intygar härmed att tillverkarens beskrivning i bifogade dokument med upplysningar om det ovan angivna
fordonet/fordonen (varav EG-typgodkännandemyndigheten har tagit ut ett prov/prover som tillverkaren har tillhandahållit
som prototyp/er/för fordonstypen) är riktig och att de bifogade provningsresultaten gäller denna fordonstyp.
1. För färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon/varianter (1):
Fordonstypen uppfyller/uppfyller inte (1) de tekniska kraven i samtliga tillämpliga rättsakter enligt föreskrifterna i
bilaga IV och bilaga XI (1) (2) till direktiv 2007/46/EG.
2. För icke färdigbyggda fordon/varianter (1):
Fordonstypen uppfyller/uppfyller inte (1) de tekniska kraven i de rättsakter som finns förtecknade i tabellen på sidan 2.
3. Godkännandet beviljas/vägras/återkallas (1).
4. Godkännandet beviljas i enlighet med artikel 20 och giltigheten för godkännande är således begränsad till dag/månad/år.
(Ort)
(Underskrift)
(Datum)
Bilagor:
Tekniskt underlag.
Provningsresultat (se bilaga VIII).
Namn och exempel på namnteckning(ar) för den eller de personer på företaget som har befogenhet att
underteckna intyg om överensstämmelse samt intyg om deras befattning i företaget
Anm.: Om denna mall används för typgodkännande enligt artikel 20, 22 eller 23, får rubriken ”EG-typgodkännandeintyg
för fordon” endast användas
— då kommissionen, i det fall som avses i artikel 20, har beslutat att tillåta medlemsstaten att bevilja ett typgodkännande
i enlighet med detta direktiv,
— för fordon i kategori M
1
som är typgodkända enligt det förfarande som anges i artikel 22.
EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG FÖR FORDON
Sida 2
Detta EG-typgodkännande grundas på, i fråga om icke färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon eller varianter, föl-
jande godkännande(n) av icke färdigbyggda fordon:
Etapp 1: Tillverkare av grundfordonet:
EG-typgodkännandenummer:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Se s. 2.
L 263/96
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Datum:
Tillämpligt på varianter:
Etapp 2: Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
Tillämpligt på varianter:
Etapp 3: Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
Tillämpligt på varianter:
I de fall som godkännandet omfattar en eller flera icke färdigbyggda varianter skall de varianter som är färdigbyggda eller
etappvis färdigbyggda anges.
Färdigbyggda/etappvis färdigbyggda varianter:
Förteckning över krav som är tillämpliga på den godkända icke färdigbyggda fordonstypen eller varianten. (Efter vad som
är tillämpligt, med beaktande av räckvidd och senaste ändring för var och en av nedan angivna rättsakter.)
Punkt
Område
Rättsakt
Senast ändrat
Tillämpligt på varianter
(Ange endast de ämnen för vilka det finns ett EG-typgodkännande.)
I fråga om fordon avsedda för särskilda ändamål, beviljade undantag eller särskilda bestämmelser som tillämpas i enlighet
med bilaga XI och undantag som beviljats i enlighet med artikel 20.
Rättsakt
Punkt
Typ av godkännande och form
av undantag
Tillämpligt på varianter
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/97
Tillägg
Förteckning över de rättsakter som fordonstypen överensstämmer med
(skall fyllas i endast vid typgodkännande enligt artikel 6.3)
Område
Rättsakt (1)
Ändrad genom
Tillämplig på varianter
1.
Ljudnivåer
70/157/EEG
2.
Avgaser
70/220/EEG
3.
Bränsletankar/bakre underkörningsskydd
70/221/EEG
4.
Utrymme för bakre registreringsskylt
70/222/EEG
5.
Styrkraft
70/311/EEG
6.
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
7.
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
8.
Backspeglar
71/127/EEG
8A. Anordningar för indirekt sikt
2003/97/EG
9.
Bromsutrustning
71/320/EEG
10. Radioavstörning
72/245/EEG
11. Föroreningar från dieselmotorer
72/306/EEG
12. Inredningsdetaljer
74/60/EEG
13. Stöldskydd
74/61/EEG
14. Sammanstötningsskydd för styrmekanismen
74/297/EEG
15. Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
16. Utskjutande delar
74/483/EEG
17. Hastighetsmätare och backväxel
75/443/EEG
18. Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
19. Förankring av bilbälten
76/115/EEG
20. Belysnings- och ljussignalanordningarnas
installering
76/756/EEG
21. Reflexanordningar
76/757/EEG
22. Breddmarkeringslyktor, främre sidoposi-
tionslyktor, bakre sidopositionslyktor,
stopplyktor och varsellyktor
76/758/EEG
23. Körriktningsvisare
76/759/EEG
24. Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
25. Huvudstrålkastare (inklusive glödlampor)
76/761/EEG
26. Främre dimljus
76/762/EEG
27. Bogseringsanordningar
77/389/EEG
28. Bakre dimljus
77/538/EEG
29. Backningsstrålkastare
77/539/EEG
30. Parkeringsljus
77/540/EEG
31. Bilbälten och fasthållningsanordningar
77/541/EEG
32. Siktfält framåt
77/649/EEG
33. Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
34. Avfrostnings-/avimningsanordningar
78/317/EEG
35. Vindrutetorkare och vindrutespolare
78/318/EEG
36. Värmesystem
2001/56/EG
L 263/98
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Område
Rättsakt (1)
Ändrad genom
Tillämplig på varianter
37. Hjulskydd
78/549/EEG
38. Huvudstöd
78/932/EEG
39. CO
2
-utsläpp/bränsleförbrukning
80/1268/EEG
40. Motoreffekt
80/1269/EEG
41. Gasformiga föroreningar från dieselmotorer
88/77/EEG
42. Sidoskydd
89/297/EEG
43. Stänkskyddsanordningar
91/226/EEG
44. Mått och vikter (personbilar)
92/21/EEG
45. Säkerhetsglas
92/22/EEG
46. Däck
92/23/EEG
47. Hastighetsbegränsande anordningar
92/24/EEG
48. Mått och vikter (för andra fordon än de som
avses i punkt 44)
97/27/EG
49. Utskjutande delar på förarhytter
92/114/EEG
50. Kopplingsanordningar
94/20/EG
51. Brandfarlighet
95/28/EG
52. Bussar och långfärdsbussar
2001/85/EG
53. Frontalkollision
96/79/EG
54. Sidokollisionsskydd
96/27/EG
55. Fordon avsedda för transport av farligt gods
98/91/EG
56. Främre underkörningsskydd
2000/40/EG
57. Fotgängarskydd
2003/102/EG
(1) Eller de FN/ECE-föreskrifter som anses vara likvärdiga.
MALL B
(för typgodkännande av system eller typgodkännande av fordon med avseende på ett system)
Största format: A4 (210 × 297 mm)
EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG
EG-typgodkännandemyndighetens
stämpel
Meddelande om:
EG-typgodkännande (1)
av en systemtyp/fordonstyp med avseende på ett system (1)
utvidgning av EG-typgodkännande (1)
vägrat EG-typgodkännande (1)
återkallat EG-typgodkännande (1)
(1) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/99
med avseende på direktiv …/…/EG/förordning (EG) nr …/… (1), senast ändrat/ändrad genom direktiv …/…/EG/förordning
(EG) nr …/… (1)
EG-typgodkännandenummer:
Skäl för utvidgning:
AVSNITT I
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
0.2.1 Varumärke(n) (i förekommande fall):
0.3
Identifiering av typ, om sådan finns märkt på fordonet (2):
0.3.1 Märkningens placering:
0.4
Fordonskategori (3):
0.5
Tillverkarens namn och adress:
0.8
Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Tillverkarens representant:
AVSNITT II
1. Ytterligare information (i tillämpliga fall): se Addendum
2. Teknisk tjänst som har ansvaret för att utföra provningar:
3. Datum för provningsrapport:
4. Provningsrapportens nummer:
5. Eventuella anmärkningar: se Addendum
6. Ort:
7. Datum:
8. Underskrift:
Bilagor:
Tekniskt underlag.
Provningsrapport.
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om typidentifikationsmärkningen innehåller tecken som inte är relevanta för beskrivningen av det fordon, den komponent eller den
separata tekniska enhet som omfattas av denna mall för den tekniska dokumentationen, skall dessa tecken ersättas av symbolen ”?” i
dokumentationen (t.ex. ABC??123??).
(3) Enligt bilaga II avsnitt A.
L 263/100
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Addendum
till EG-typgodkännandeintyg nr …
1.
Ytterligare information
1.1
[…]:
1.1.1 […]:
(…)
2.
Typgodkännandenummer för varje komponent eller separat teknisk enhet som monterats på fordonet för att det skall
uppfylla bestämmelserna i detta direktiv eller denna förordning
2.1
[…]:
3.
Anmärkningar
3.1
[…]:
MALL C
(för typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter)
Största format: A4 (210 × 297 mm)
EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG
EG-typgodkännandemyndighetens
stämpel
Meddelande om:
EG-typgodkännande (1)
för en typ av komponenter eller separata tekniska enheter (1)
utvidgning av EG-typgodkännande (1)
vägrat EG-typgodkännande (1)
återkallat EG-typgodkännande (1)
med avseende på direktiv …/…/EG/förordning (EG) nr …/… (1), senast ändrat/ändrad genom direktiv …/…/EG/förordning
(EG) nr …/… (1)
EG-typgodkännandenummer:
Skäl för utvidgning:
AVSNITT I
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/101
0.3
Identifiering av typ, om sådan finns märkt på komponenten eller den separata tekniska enheten (1) (2):
0.3.1 Märkningens placering:
0.5
Tillverkarens namn och adress:
0.7
För komponenter och separata tekniska enheter: placering av EG-typgodkännandemärket och fastsättningsmetod:
0.8
Namn på och adress(er) till monteringsanläggning(ar):
0.9
Namn på och adress till tillverkarens eventuella företrädare:
AVSNITT II
1. Ytterligare information (i tillämpliga fall): se Addendum
2. Teknisk tjänst som har ansvaret för att utföra provningar:
3. Datum för provningsrapport:
4. Provningsrapportens nummer:
5. Eventuella anmärkningar: se Addendum
6. Ort:
7. Datum:
8. Underskrift:
Bilagor:
Tekniskt underlag.
Provningsrapport.
Addendum
till EG-typgodkännandeintyg nr …
1.
Ytterligare information
1.1
[…]:
1.1.1 […]:
(…)
2.
Eventuella begränsningar för användningen av anordningen
2.1
[…]:
3.
Anmärkningar
3.1
[…]:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om typidentifikationsmärkningen innehåller tecken som inte är relevanta för beskrivningen av det fordon, den komponent eller den
separata tekniska enhet som omfattas av denna mall för den tekniska dokumentationen, skall dessa tecken ersättas av symbolen ”?”
i dokumentationen (t.ex. ABC??123??).
L 263/102
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA VII
NUMRERINGSSYSTEM FÖR EG-TYPGODKÄNNANDEINTYG (1)
1. EG-typgodkännandenummer skall bestå av fyra avsnitt för typgodkännanden av hela fordon och fem avsnitt för typ-
godkännanden av system, komponenter och separata tekniska enheter enligt beskrivning nedan. Avsnitten skall alltid
åtskiljas med en asterisk.
Avsnitt 1:
Bokstaven ”e” följd av numret för den medlemsstat som utfärdat EG-typgodkännandet:
1. för Tyskland.
2. för Frankrike.
3. för Italien.
4. för Nederländerna.
5. för Sverige.
6. för Belgien.
7. för Ungern.
8. för Tjeckien.
9. för Spanien.
11. för Förenade kungariket.
12. för Österrike.
13. för Luxemburg.
17. för Finland.
18. för Danmark.
19. för Rumänien.
20. för Polen.
21. för Portugal.
23. för Grekland.
24. för Irland.
26. för Slovenien.
27. för Slovakien.
29. för Estland.
32. för Lettland.
34. för Bulgarien.
36. för Litauen.
49. för Cypern.
50. för Malta.
Avsnitt 2:
Grunddirektivets eller grundförordningens nummer.
(1) Komponenter och separata tekniska enheter skall markeras i enlighet med bestämmelserna i relevant rättsakt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/103
Avsnitt 3:
Numret
på
senaste
ändringsdirektiv
eller
förordning
som
är
tillämpligt/tillämplig
på
EG-typgodkännandet.
—
I fråga om EG-typgodkännanden av hela fordon innebär detta det senaste direktiv eller den senaste
förordning genom vilket/vilken en eller flera artiklar i direktiv 2007/46/EG senast ändrats.
—
I fråga om EG-typgodkännanden av hela fordon som beviljats enligt förfarandet i artikel 22 inne-
bär detta det senaste direktiv eller den senaste förordning genom vilket en eller flera artiklar i
direktiv 2007/46/EG senast ändrats, med undantag för de första två siffrorna som ersätts med
bokstäverna KS skrivet med versaler.
—
I fråga om typgodkännanden enligt särdirektiv innebär detta det senaste direktiv/den senaste för-
ordning som innehåller aktuella bestämmelser med vilka systemet, komponenten eller den tek-
niska enheten överensstämmer.
—
Om, enligt ett direktiv eller en förordning, olika tekniska standarder skall börja tillämpas vid skilda
tidpunkter, skall en bokstav läggas till för att ange för vilken standard godkännandet beviljats.
Avsnitt 4:
Ett fyrsiffrigt följdnummer (då det är tillämpligt, med nollor först) vid EG-typgodkännande av hela
fordon, eller fyr- eller femsiffrigt vid EG-typgodkännande enligt ett särdirektiv eller en förordning, för
att ange grundtypgodkännandet. Nummerföljden skall börja med 0001 för varje grunddirektiv eller
förordning.
Avsnitt 5:
Ett tvåsiffrigt följdnummer (då det är tillämpligt, med nollor först) för att ange utvidgningen. Nummer-
följden skall börja från 00 för varje grundläggande godkännandenummer.
2. Vid EG-typgodkännande av hela fordon skall avsnitt 2 utelämnas.
I fråga om ett nationellt typgodkännande av fordon som tillverkas i små serier enligt artikel 23 skall avsnitt 2 ersättas
med bokstäverna NKS skrivet med versaler.
3. Endast på fordonets föreskrivna skylt(ar), skall avsnitt 5 utelämnas.
4. Exempel på ett tredje systemgodkännande (hittills inte med någon förlängning) utfärdat av Frankrike för bromsdirektivet:
e2*71/320*98/12*0003*00
eller
e2*88/77*91/542A*0003*00 i fråga om ett direktiv med två etapper för genomförande A och B.
5. Exempel på den andra förlängningen av det fjärde fordonstypgodkännande som utfärdats av Förenade kungariket:
e11*98/14*0004*02
Direktiv 98/14/EG är det direktiv genom vilket artiklarna i direktiv 70/156/EEG senast ändrats.
6. Exempel på ett EG-typgodkännande av hela fordon som tillverkas i små serier som utfärdats av Luxemburg enligt
artikel 22:
e13*KS[…/…]*0001*00
7. Exempel på ett nationellt EG-typgodkännande av fordon som tillverkas i små serier som utfärdats av Nederländerna
enligt artikel 23:
e4*NKS*0001*00
8. Exempel på EG-typgodkännandenummer som är stämplat på fordonets föreskrivna skylt(ar):
e11*98/14*0004
9. Bilaga VII är inte tillämplig på de FN/ECE-föreskrifter som förtecknas i bilaga IV till detta direktiv. I typgodkännanden
som utfärdats i enlighet med FN/ECE-föreskrifter skall man fortsätta att använda den numrering som är tillämplig enligt
respektive föreskrifter.
L 263/104
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg
EG-typgodkännandemärke för komponenter och separata tekniska enheter
1.
EG-typgodkännandemärke för komponenter och separata tekniska enheter skall omfatta följande:
1.1 En rektangel runt bokstaven ”e” följd av en bokstavs- eller sifferbeteckning för den medlemsstat som utfärdat
EG-typgodkännandet för komponenten eller den separata tekniska enheten:
1
för Tyskland
2
för Frankrike
3
för Italien
4
för Nederländerna
5
för Sverige
6
för Belgien
7
för Ungern
8
för Tjeckien
9
för Spanien
11 för Förenade kungariket
12 för Österrike
13 för Luxemburg
17 för Finland
18 för Danmark
19 för Rumänien
20 för Polen
21 för Portugal
23 för Grekland
24 för Irland
26 för Slovenien
27 för Slovakien
29 för Estland
32 för Lettland
34 för Bulgarien
36 för Litauen
49 för Cypern
50 för Malta
1.2 I närheten av rektangeln det grundläggande godkännandenumret, som finns i avsnitt 4 av typgodkännandenumret,
föregånget av de två siffror som anger ordningsnumret för den senaste större tekniska ändringen av det tillämpliga
särdirektivet eller förordningen.
1.3 En eller flera tilläggssymboler ovanför rektangeln, så att det blir lättare att identifiera vissa egenskaper. Denna tilläggs-
information anges i detalj i de tillämpliga särdirektiven eller förordningarna.
2.
Typgodkännandemärket för komponenten eller den separata tekniska enheten skall fästas vid den separata tekniska
enheten eller komponenten på ett sådant sätt att det är outplånligt och tydligt läsbart.
3.
Ett exempel på typgodkännandemärke för komponenter eller separata tekniska enheter finns i addendumet.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/105
Addendum till tillägg 1
Exempel på ett typgodkännandemärke för en komponent eller en separat teknisk enhet
Förklaring: typgodkännandet ovan har utfärdats av Belgien som nummer 0004.01 är ett ordningsnummer som anger nivån
på de tekniska krav som denna komponent uppfyller. ordningsnumret tilldelas i enlighet med de tillämpliga särdirektiven
eller förordningarna.
Observera att tilläggssymbolerna inte visas i detta exempel.
L 263/106
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA VIII
PROVNINGSRESULTAT
(Skall fyllas i av behöriga typgodkännandemyndigheter och bifogas fordonets EG-typgodkännandeintyg om godkännande)
I samtliga fall måste det tydligt anges för vilken variant och version som informationen gäller. En version får inte ha mer
än ett resultat. Det är dock tillåtet med en kombination av flera resultat per version där det sämsta resultatet anges. I det
senare fallet skall det förklaras att det sämsta resultatet anges för punkter som är markerade med en asterisk.
1.
Resultat av ljudnivåprovningen
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
Variant/version:
…
…
…
Under körning (dB(A)/E):
…
…
…
Stillastående(dB(A)/E):
…
…
…
vid varvtal (min–1):
…
…
…
2.
Resultat av provningen av avgasutsläpp
2.1
Utsläpp från motorfordon
Ange den senaste ändringsrättsakt som gäller för godkännandet. Ange även genomförandestadium om det rör sig
om en rättsakt med två eller fler genomförandestadier:
Bränsle(n) (1) … (diesel, bensin, LPG, naturgas, Bi-fuel: bensin/LPG, Bi-fuel: bensin/naturgas, etanol …)
2.1.1 Provtyp I (2) utsläpp från fordon i provcykeln efter kallstart:
Variant/version:
…
…
…
CO
…
…
…
Kolväten
…
…
…
NO
x
Kolväten + NO
x
Partiklar
…
…
…
2.1.2 Provtyp II (2) utsläppskrav för att klara kraven för trafikdugligt skick:
Typ II, tomgångsprov vid lågt varvtal:
Variant/version:
…
…
…
CO %
…
…
…
Motorvarvtal
…
…
…
Motoroljetemperatur
…
…
…
(1) Anges i de fall begränsningar för bränslet är tillämpliga (t.ex. L-område eller H-område för naturgas).
(2) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/107
Typ II, tomgångsvarvtal vid högt varvtal:
Variant/version:
…
…
…
CO %
…
…
…
Lambdavärde
…
…
…
Motorvarvtal
Motoroljetemperatur
…
…
…
2.1.3 Resultat av typ III-prov: …
2.1.4 Resultat av typ IV-prov (förångningsprov): … g/prov
2.1.5 Resultat av typ V-prov om hållbarhet:
—
Hållbarhetskrav: 80 000 km/100 000 km/ej tillämpligt (1)
—
Försämringsfaktor DF: beräknad/fast (1)
—
Specificeringsvärde:
CO: …
Kolväten: …
NO
x
: …
2.1.6 Resultat av typ VI-prov för utsläpp vid låga omgivningstemperaturer:
Variant/version:
…
…
…
CO g/km
Kolväten g/km
2.1.7 OBD: ja/nej (1)
2.2
Utsläpp från motorer för användning i fordon.
Ange den senaste ändringsrättsakt som gäller för godkännandet. Ange även genomförandestadium om det rör sig
om en rättsakt med två eller fler genomförandestadier: …
Bränsle(n) (2): … (diesel, bensin, LPG, naturgas, etanol …)
2.2.1 Resultat av ESC-provet (3)
CO:
g/kWh
THC:
g/kWh
NO
x
:
g/kWh
PT:
g/kWh
2.2.2 Resultat av ELR-provet (3)
Rökvärde … m
–1
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Anges i de fall begränsningar för bränslet är tillämpliga (t.ex. L-område eller H-område för naturgas).
(3) Om tillämpligt.
L 263/108
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
2.2.3 Resultat av ETC-provet (1)
CO:
g/kWh
THC:
g/kWh (1)
NMHC:
g/kWh (1)
CH
4
:
g/kWh (1)
NO
x
:
g/kWh (1)
PT:
g/kWh (1)
2.3
Föroreningar från dieselmotorer
Ange den senaste ändringsrättsakt som gäller för godkännandet. Ange även genomförandestadium om det rör sig
om en rättsakt med två eller fler genomförandestadier:
2.3.1 Provresultat vid fullgasacceleration
Variant/version
…
…
…
Korrigerat värde för
absorptionskoefficienten
(m–1)
…
…
…
Normalt tomgångsvarvtal
Maximalt varvtal
Oljetemperatur
(min./max.)
3.
Resultat av provningen av CO
2
-utsläpp/bränsleförbrukning (1) (2)
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakt som gäller godkännandet:
Variant/version
…
…
…
CO
2
(utsläppsmängd)
(stadstrafik) (g/km)
…
…
…
CO
2
(utsläppsmängd)
(landsvägskörning) (g/km)
…
…
…
CO
2
(utsläppsmängd)
(blandad körning) (g/km)
…
…
…
Bränsleförbrukning (stads-
trafik) (l/100 km) (3)
…
…
…
Bränsleförbrukning (lands-
vägskörning) (l/100 km) (3)
…
…
…
Bränsleförbrukning (blan-
dad körning) (l/100 km) (3)
…
…
…
(1) Om tillämpligt.
(2) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
(3) För fordon som drivs med naturgas skall ”l/100 km” bytas ut mot ”m3/100 km”.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/109
BILAGA IX
EG-INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE
För färdigbyggda/etappvis färdigbyggda (1) fordon
DEL I
(Största format: A4 [210 × 297 mm] eller vikt A4-format)
Sida 1
Undertecknad:
(Fullständigt namn)
intygar härmed att nedanstående fordon:
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
variant (2):
version (2):
0.2.1 Varumärke(n):
0.4
Kategori:
0.5
Namn på och adress till tillverkaren av grundfordonet:
Namn på och adress till tillverkaren av det icke färdigbyggda fordonets senaste tillverkningsetapp (1):
0.6
Placering av föreskrivna skyltar:
Fordonets identifieringsmärkning:
Placering av fordonets identifieringsnummer på chassit:
baserat på den typ/de typer av fordon som beskrivs i EG-typgodkännandet (1)
Grundfordon:
Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Ange även identifieringskoden som kan vara antingen numerisk eller kombinerad. Koden får vara högst 25 positioner för en variant
och 35 positioner för en version.
L 263/110
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Etapp 2: Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
överensstämmer i alla avseenden med den färdigbyggda/etappvis färdigbyggda (1) typen som beskrivs i
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
Fordonet får utan ytterligare EG-typgodkännanden registreras varaktigt i medlemsstater som har
höger/vänstertrafik (2) och som tillämpar metersystemet/brittisk (3) standard för hastighetsmätare.
(Ort) (Datum)
(Underskrift) (Befattning)
Bilagor (gäller endast fordonstyper som tillverkas i flera etapper). Intyg om överensstämmelse skall lämnas för varje
etapp.
Sida 2
För färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon i kategori M
1
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar:
3.
Hjulbas: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm
6.1
Längd: … mm
7.1
Bredd: … mm
8.
Höjd: … mm
11.
Bakre överhäng: … mm
12.1 Fordonets vikt i körklart skick med karosseri: … kg
14.1 Största tekniskt tillåtna vikt inklusive last … kg
14.2 Viktens fördelning mellan axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg etc.
14.3 Tekniskt tillåten vikt på varje axel: 1. … kg 2. … kg 3. … kg etc.
16.
Högsta tillåtna taklast: … kg
17.
Högsta vikt för släpfordon (bromsat): … kg (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till släpfordonet: … kg
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Ange om fordonet är avsett för antingen vänster- eller högertrafik eller både vänster- och högertrafik.
(3) Ange om hastighetsmätaren är graderad i km/t eller i både km/t och miles/h.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/111
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (1)
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling:
32.
Däck och hjul: axel 1: … axel 2: … axel 3: … (för däck i kategori Z som är avsedda för fordon vars maximihastig-
het överstiger 300 km/t, skall väsentliga däcksuppgifter anges)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
37.
Typ av karosseri:
38.
Fordonskategori (2):
41.
Dörrarnas utformning och antal:
42.1 Säten (antal och placering):
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning:
44.
Maximihastighet: … km/tim.
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakt som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om rättsakter
med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt: …
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Ange endast någon av följande färger: vit, gul, orange, röd, violett, blå, grön, grå, brun eller svart.
L 263/112
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
46.1 Avgasutsläpp (1):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakt som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om rättsakter
med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt: …
1.
Provförfarande:
CO: … Kolväten: … NO
x
: … Kolväten + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): Partiklar: …
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall): …
CO: … NO
x
: … NMHC: … THC: … CH
4
: … Partiklar: …
46.2 CO
2
-utsläpp/bränsleförbrukning (1):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakt som gäller EG-typgodkännandet: …
Koldioxidutsläpp
Bränsleförbrukning
Stadstrafik
… g/km
… l/100 km/m3/100 km (2)
Landsvägskörning
… g/km
… l/100 km/m3/100 km (2)
Blandad körning
… g/km
… l/100 km/m3/100 km (2)
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
(1) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
(2) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/113
50.
Anmärkningar (1):
51.
Undantag:
Sida 2
För färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna M
2
och M
3
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar: …
3.
Hjulbas: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm 4. … mm
6.1
Längd: … mm
6.3
Avstånd mellan fordonets front och kopplingsanordningens centrum: … mm
7.1
Bredd: … mm
8.
Höjd:… mm
10.1 Markyta som täcks av fordonet: … m2
11.
Bakre överhäng: … mm
12.1 Fordonets vikt i körklart skick med karosseri: … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.4 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
16.
Högsta tillåtna taklast: … kg
17.
Högsta vikt för släpfordon (bromsat): … kg (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till motorfordonet: … kg
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (2)
(1) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
(2) Stryk om ej tillämpligt.
L 263/114
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling: …
32.
Däck och hjul: axel 1: … axel 2: … axel 3: … axel 4: …
33.1 Drivaxel/drivaxlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
36.
Tryck i matningssystemet för släpfordonets bromssystem: … bar
37.
Typ av karosseri:
41.
Dörrarnas utformning och antal:
42.2 Antal sittplatser förutom förarplatsen:
42.3 Antal ståplatser:
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning
44.
Maximihastighet: … km/tim
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden.
I fråga om en rättsakt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är
aktuellt:
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
46.1 Avgasutsläpp (2):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rät-
tsakt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
1.
Provförfarande:
CO: … Kolväten: … NO
x
: … HC + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): … Partiklar: …
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/115
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall): …
CO: … NO
x
: … NMHC: … THC: … CH
4
: … Partiklar: …
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
50.
Anmärkningar (1):
51.
Undantag
Sida 2
För färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna N
1
, N
2
och N
3
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar: …
3.
Hjulbas: … mm
4.1
Vändskivans placering (maximi- och minimivärde i fråga om justerbara vändskivor): … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm 4. … mm
6.1
Längd: … mm
6.3
Avstånd mellan fordonets front och kopplingsanordningens centrum: … mm
6.5
Lastytans längd: … mm
7.1
Bredd: … mm
8.
Höjd: … mm
(1) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
L 263/116
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
10.2 Markyta som täcks av fordonet (endast N
2
och N
3
): … m2
11.
Bakre överhäng: … mm
12.1 Fordonets vikt i körklart skick med karosseri: … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.4 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
15.
Placering av lyftbar(a) eller belastningsbar(a) axel/axlar: …
17.
Högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt hos motorfordonet i fråga om
17.1 Släpvagn:
17.2 Påhängsvagn:
17.3 Släpkärra:
17.4 Högsta tekniskt tillåtna vikt för släpfordon (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till motorfordonet: … kg
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (1)
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling:
32.
Däck och hjul: axel 1: … axel 2: … axel 3: … axel 4: …
33.1 Drivaxel/drivaxlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
36.
Tryck i matningssystemet för släpfordonets bromssystem: … bar
(1) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/117
37.
Typ av karosseri:
38.
Fordonets färg (1) (gäller endast N
1
):
39.
Tankvolym (gäller endast tankfordon): … m …
40.
Maximalt kranmomentvärde: kNm
41.
Dörrarnas utformning och antal:
42.1 Säten (antal och placering):
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning
44.
Maximihastighet: … km/tim
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
46.1 Avgasutsläpp (2):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt: …
1.
Provförfarande: …
CO: … Kolväten: … NO
x
: … HC + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): … Partiklar: …
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall): …
CO: … NO
x
: … NMHC: … CH
4
: … Partiklar: …
46.2 CO
2
-utsläpp/bränsleförbrukning (3) (endast N
1
):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakt som är tillämplig på EG-typgodkännandet: …
Koldioxidutsläpp
Bränsleförbrukning
Stadstrafik
… g/km
… l/100 km eller för gasformiga bränslen m3/100 km (3)
Landsvägskörning
… g/km
… l/100 km eller för gasformiga bränslen m3/100 km (3)
Blandad körning
… g/km
… l/100 km eller för gasformiga bränslen m3/100 km (3)
(1) Ange endast någon av följande färger: vit, gul, orange, röd, violett, blå, grön, grå, brun eller svart.
(2) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
(3) När det gäller fordon som kan drivas antingen med bensin eller med ett gasformigt bränsle, upprepa uppgifterna för bensin och gasfor-
migt bränsle. Fordon som har ett bränslesystem där bensindriften skall användas endast i nödfall och vid start, och som har en bensin-
tank som rymmer högst 15 liter bensin, skall vid provning anses som fordon som enbart kan drivas med ett gasformigt bränsle.
L 263/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
48.1 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera farligt gods: ja/klass(er): …/nej (1)
48.2 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera vissa djur: ja/klass(er): …/nej (1)
50.
Anmärkningar (2):
51.
Undantag:
Sida 2
För färdigbyggda eller etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna O
1
, O
2
, O
3
och O
4
1.
Antal axlar: … och hjul: …
3.
Hjulbas: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm
6.1
Längd: … mm
6.4
Avståndet mellan fordonets bakre del och kopplingsanordningens centrum: … mm
6.5
Lastytans längd: … mm
7.1
Bredd: … mm
8.
Höjd: … mm
10.3 Markyta som täcks av fordonet (gäller endast O
2
, O
3
och O
4
) … m2
11.
Bakre överhäng: … mm
12.1 Fordonets vikt i körklart skick med karosseri: … kg
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/119
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.5 Fördelning av vikten på axlarna och, när det gäller en påhängsvagn eller släpkärra, belastning på kopplingspunkten:
1. … kg 2. … kg 3. … kg kopplingspunkten: … kg
14.6 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1 … kg 2 … kg 3 … och, när det gäller en påhängsvagn eller släp-
kärra, belastning på kopplingspunkten: … kg
15.
Placering av lyftbar(a) eller belastningsbar(a) axel/axlar:
19.2 För kopplingsanordningar i klasserna B, D, E och H: högsta tillåtna vikt för dragfordonet (T) eller för fordonskom-
binationen (om T < 32 000 kg): … kg
32.
Däck och hjul: Axel 1: … Axel 2: … Axel 3: …
33.2 Axel/axlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
37.
Typ av karosseri:
39.
Tankvolym (gäller endast tankfordon): … m3
43.2 EG-typgodkännandemärke för kopplingsanordning:
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien: …
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
48.1 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera farligt gods: ja/klass(er): …/nej (1)
48.2 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera vissa djur: ja/klass(er): …/nej (1)
50.
Anmärkningar (2):
51.
Undantag:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
L 263/120
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
DEL II
EG-INTYG OM ÖVERENSSTÄMMELSE
för icke färdigbyggda fordon
(Största format: A4 [210 × 297 mm] eller vikt A4-format)
Sida 1
Undertecknad:
(Fullständigt namn)
intygar härmed att nedanstående fordon:
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ:
Variant (1):
Version (1):
0.2.1 Varumärke(n) (i förekommande fall):
0.4
Kategori:
0.5
Namn på och adress till tillverkaren av grundfordonet:
Namn på och adress till tillverkaren av det icke färdigbyggda fordonets senaste tillverkningsetapp (2):
0.6
Placering av föreskrivna skyltar:
Fordonets identifieringsmärkning:
Placering av fordonets identifieringsnummer på chassit:
baserat på den typ/de typer av fordon som beskrivs i EG-typgodkännandet (2)
Grundfordon: Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
Etapp 2: Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
överensstämmer i alla avseenden med den ej färdigbyggda typen som beskrivs i
EG-typgodkännandenummer:
Datum:
Fordonet kan inte registreras varaktigt utan ytterligare EG-typgodkännande.
…
(Ort) (Datum) (Underskrift) (Befattning)
Bilagor: Intyg om överensstämmelse för varje etapp.
(1) Ange även identifieringskoden som kan vara antingen numerisk eller kombinerad. Koden får vara högst 25 positioner för en variant
och 35 positioner för en version.
(2) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/121
Sida 2
För icke färdigbyggda fordon i kategori M
1
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar:
3.
Hjulbas: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm
6.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna längd: … mm
7.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna bredd: … mm
9.1
Tyngdpunktens höjd: … mm
9.2
Största tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
9.3
Minsta tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
13.1 Det färdigbyggda fordonets minsta tillåtna vikt: … kg
13.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg
14.3 Tekniskt tillåten vikt på varje axel: 1. … kg 2. … kg 3. … kg
16.
Högsta tillåtna taklast: … kg
17.
Högsta vikt för släpfordon (bromsat): … kg (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till släpfordonet: … kg
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (1)
(1) Stryk om ej tillämpligt.
L 263/122
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling:
32.
Däck och hjul: Axel 1: … Axel 2: … Axel 3: …
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
41.
Dörrarnas utformning och antal:
42.1 Säten (antal och placering):
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning
43.3 Typer eller klasser av kopplingsenheter som kan monteras:
43.4 Karakteristiska värden (1): D …/ V …/ S …/ U …
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
46.1 Avgasutsläpp (2):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
1.
Provförfarande:
CO: … Kolväten: … NO
x
: … HC + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): Partiklar: …
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall):
CO: … NO
x
: … NMHC: … THC: … CH
4
: … Partiklar: …
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/123
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
49.
Chassi som endast är avsett för terrängfordon: ja/nej (1)
50.
Anmärkningar (2):
51.
Undantag:
Sida 2
För icke färdigbyggda fordon i kategori M
2
och M
3
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar: …
3.
Hjulbas: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm 4. … mm
6.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna längd: … mm
6.3
Avstånd mellan fordonets front och kopplingsanordningens centrum: … mm
7.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna bredd: … mm
9.1
Tyngdpunktens höjd: … mm
9.2
Största tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
9.3
Minsta tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
(1) Stryk om ej tillämpligt.
(2) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
L 263/124
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
12.3 Det rena chassits vikt: … kg
13.1 Det färdigbyggda fordonets minsta tillåtna vikt: … kg
13.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.4 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
16.
Högsta tillåtna taklast: … kg
17.
Högsta vikt för släpfordon (bromsat): … kg (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till motorfordonet: … kg
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (1)
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling: …
32.
Däck och hjul: axel 1: … axel 2: … axel 3: … axel 4: …
33.1 Drivaxel/drivaxlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
36.
Tryck i matningssystemet för släpfordonets bromssystem: … bar
41.
Dörrarnas utformning och antal:
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning:
43.3 Typer eller klasser av kopplingsenheter som kan monteras:
43.4 Karakteristiska värden (1): D …/ V …/ S …/ U …
(1) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/125
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
46.1 Avgasutsläpp (1):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
1.
Provförfarande:
CO: … Kolväten: … NO
x
: … HC + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): … Partiklar: …
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall): …
CO: … NO
x
: … NMHC: … THC: … CH
4
: … Partiklar: …
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
49.
Chassi som endast är avsett för terrängfordon: ja/nej (2)
50.
Anmärkningar (3):
51.
Undantag:
(1) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
(2) Stryk om ej tillämpligt.
(3) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
L 263/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Sida 2
För icke färdigbyggda fordon i kategorierna N
1
, N
2
och N
3
(De värden och enheter som anges nedan är de som återfinns i de relevanta rättsakternas typgodkännandedokumentation.
När det gäller provningar av produktionsöverensstämmelse, måste värdena verifieras i enlighet med de metoder som fast-
ställts i de relevanta rättsakterna med beaktande av provningstoleranser för produktionsöverensstämmelsen som finns i
dessa rättsakter.)
1.
Antal axlar: … och hjul: …
2.
Drivaxlar: …
3.
Hjulbas: … mm
4.2
Maximi- och minimimått för vändskivan för släpfordonets dragfordon: … mm
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm 4. … mm
6.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna längd: … mm
6.3
Avstånd mellan fordonets front och kopplingsanordningens centrum: … mm
7.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna bredd: … mm
9.1
Tyngdpunktens höjd: … mm
9.2
Största tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
9.3
Minsta tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
12.3 Det rena chassits vikt: … kg
13.1 Det färdigbyggda fordonets minsta tillåtna vikt: … kg
13.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
14.4 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1. … kg 2. … kg 3. … kg 4. … kg
15.
Placering av lyftbar(a) eller belastningsbar(a) axel/axlar: …
17.
Högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt hos motorfordonet i fråga om
17.1 Släpvagn: …
17.2 Påhängsvagn: …
17.3 Släpkärra: …
17.4 Högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt (obromsat): … kg
18.
Högsta tekniskt tillåtna tågvikt: … kg
19.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt på kopplingspunkten till släpfordonet: … kg
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/127
20.
Motortillverkare:
21.
Motorkod enligt märkningen på motorn:
22.
Funktionssätt:
22.1 Direktinsprutning: ja/nej (1)
23.
Antal cylindrar och cylinderarrangemang:
24.
Slagvolym: … cm3
25.
Bränsle:
26.
Maximal nettoeffekt: … kW vid … min –1
27.
Koppling (typ):
28.
Växellåda (typ):
29.
Utväxlingsförhållanden: 1. … 2. … 3. … 4. … 5. … 6. …
30.
Slutlig utväxling:
32.
Däck och hjul: axel 1: … axel 2: … axel 3: … axel 4: …
33.1 Drivaxel/drivaxlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
36.
Tryck i matningssystemet för släpfordonets bromssystem: … bar
41.
Dörrarnas utformning och antal:
42.1 Säten (antal och placering):
43.1 EG-typgodkännandemärke för eventuell kopplingsanordning:
43.3 Typer eller klasser av kopplingsenheter som kan monteras:
43.4 Karakteristiska värden (1): D …/ V …/ S …/ U …
45.
Ljudnivå:
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller EG-typgodkännanden. I fråga om en rätts-
akt med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
Stillastående: … dB(A) vid motorvarvtal … min
–1
Under körning: … dB(A)
(1) Stryk om ej tillämpligt.
L 263/128
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
46.1 Avgasutsläpp (1):
Numret på grundrättsakten och den senaste ändringsrättsakten som gäller för godkännandet. I fråga om en rättsakt
med två eller flera genomförandestadier, ange även vilket genomförandestadium som är aktuellt:
1.
Provförfarande:
CO: … Kolväten: … NO
x
: … HC + NO
x
: …
Rök (korrigerat värde för absorptionskoefficienten [m–1]): … Partiklar: …
2.
Provförfarande (i tillämpliga fall): …
CO: … NO
x
: … NMHC: … CH
4
: … Partiklar: …
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien:
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
48.1 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera farligt gods: ja/klass(er): …/nej (2)
48.2 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera vissa djur: ja/klass(er): …/nej (2)
49.
Chassi som endast är avsett för terrängfordon: ja/nej (2)
50.
Anmärkningar (3):
51.
Undantag:
Sida 2
För icke färdigbyggda fordon i kategorierna O
1
, O
2
, O
3
och O
4
1.
Antal axlar: … och hjul: …
3.
Hjulbas: … mm
(1) Upprepa uppgifterna för bensin och gasformigt bränsle i fråga om fordon som kan drivas med antingen bensin eller ett gasformigt
bränsle. Fordon som kan drivas med både bensin och ett gasformigt bränsle, men där bensindriften skall användas endast i nödfall och
vid start, och som har en bensintank som rymmer högst 15 liter bränsle, skall anses vara fordon som enbart kan drivas med ett gasfor-
migt bränsle.
(2) Stryk om ej tillämpligt.
(3) Om fordonet är utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet i enlighet med beslut 2005/50/EG skall tillverkaren här ange:
”Fordon utrustat med kortdistansradarutrustning i 24 GHz-bandet”.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/129
5.
Spårvidd för varje axel: 1. … mm 2. … mm 3. … mm
6.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna längd: … mm
6.4
Avståndet mellan fordonets bakre del och kopplingsanordningens centrum: … mm
7.2
Det färdigbyggda fordonets största tillåtna bredd: … mm
9.1
Tyngdpunktens höjd: … mm
9.2
Största tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
9.3
Minsta tillåtna höjd för tyngdpunkten i det färdigbyggda fordonet: … mm
12.3 Det rena chassits vikt: … kg
13.1 Det färdigbyggda fordonets minsta tillåtna vikt: … kg
13.2 Fördelning av vikten på axlarna: 1. … kg 2. … kg 3. … kg
14.1 Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last: … kg
14.5 Fördelning av vikten på axlarna och, när det gäller en påhängsvagn eller släpkärra, belastning på kopplingspunkten:
1. … kg 2. … kg 3. … kg kopplingspunkten: … kg
14.6 Tekniskt tillåten vikt på varje axel/axelgrupp: 1. … kg 2. … kg 3. … och, när det gäller en påhängsvagn eller släp-
kärra, belastning på kopplingspunkten: … kg
15.
Placering av lyftbar(a) eller belastningsbar(a) axel/axlar: …
19.2 För kopplingsanordningar i klasserna B, D, E och H: högsta tillåtna vikt för dragfordonet (T) eller för fordonskom-
binationen (om T < 32 000 kg): … kg
32.
Däck och hjul: Axel 1: … Axel 2: … Axel 3: …
33.2 Axel/axlar utrustad(e) med luftfjädring eller motsvarande: ja/nej (1)
34.
Styrning, typ av servosystem:
35.
Kort beskrivning av bromssystemet:
43.2 Godkännandemärke för kopplingsenheten:
43.3 Typer eller klasser av kopplingsenheter som kan monteras:
43.4 Karakteristiska värden (1): D …/ V …/ S …/ U …
(1) Stryk om ej tillämpligt.
L 263/130
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
47.
Skattekoder eller nationella kodnummer, i tillämpliga fall:
— Belgien:
…
— Bulgarien
…
— Republiken Tjeckien:
…
— Danmark:
…
— Tyskland:
…
— Estland:
…
— Grekland:
…
— Spanien:
…
— Frankrike:
…
— Irland:
…
— Italien:
…
— Cypern:
…
— Lettland:
…
— Litauen:
…
— Luxemburg:
…
— Ungern:
…
— Malta:
…
— Nederländerna:
…
— Österrike:
…
— Polen:
…
— Portugal:
…
— Rumänien:
…
— Slovenien:
…
— Slovakien:
…
— Finland:
…
— Sverige:
…
— Förenade kungariket:
…
48.1 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera farligt gods: ja/klass(er): …/nej (1)
48.2 EG-typgodkänt i enlighet med kraven för att transportera vissa djur: ja/klass(er): …/nej (1)
50.
Anmärkningar:
51.
Undantag:
(1) Stryk om ej tillämpligt.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/131
BILAGA X
FÖRFARANDEN VID KONTROLL AV PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE
0.
MÅL
Förfarandet vid kontroll av produktionsöverensstämmelse syftar till att säkerställa att varje tillverkat fordon, sys-
tem, komponent och separat teknisk enhet är i överensstämmelse med den godkända typen.
Förfarandet omfattar alltid kontroll av kvalitetsledningssystem, nedan kallat inledande kontroll (1), och kontroll
av det område som skall godkännas samt produktrelaterade kontroller, nedan kallade rutiner för
produktöverensstämmelse.
1.
INLEDANDE KONTROLL
1.1
Innan EG-typgodkännandemyndigheten i en medlemsstat beviljar EG-typgodkännande, skall den kontrollera att
det finns tillfredsställande rutiner och förfaranden som ger en effektiv kontroll av att komponenter, system, sepa-
rata tekniska enheter och fordon under tillverkning överensstämmer med den godkända typen.
1.2
Den myndighet som beviljar EG-typgodkännandet skall förvissa sig om att kraven i punkt 1.1 uppfylls.
Myndigheten skall godta den inledande kontrollen och de inledande åtgärderna för produktöverensstämmelse
enligt punkt 2 nedan, och skall vid behov ta hänsyn till någon av de åtgärder som anges i 1.2.1 till 1.2.3, eller,
om så är lämpligt, en kombination av dessa åtgärder.
1.2.1
Den aktuella inledande kontrollen eller kontrollen av rutiner för produktöverensstämmelse skall utföras av den EG-
typgodkännandemyndighet som beviljar typgodkännandet eller det organ som tillsatts för detta ändamål av
EG-typgodkännandemyndigheten.
1.2.1.1 För att bestämma hur omfattande den inledande kontrollen skall vara, kan EG-typgodkännandemyndigheten
beakta följande information:
—
Tillverkarens intyg enligt beskrivning i 1.2.3 nedan som inte har uppfyllt kraven eller erkänts enligt den
punkten.
—
I fråga om EG-typgodkännande av komponent eller separat teknisk enhet, utvärdering av kvalitetssystem
som skall utföras i tillverkarens lokaler (dvs. tillverkaren av komponenten eller den separata tekniska enhe-
ten) av fordonstillverkaren/fordonstillverkarna, i enlighet med en eller flera av industrisektorns specifikatio-
ner som uppfyller kraven i den harmoniserade standarden EN ISO 9002:1994 eller EN ISO 9001:2000 med
tillåtet undantag av kraven som rör design och utveckling, stycke 7.3 ”Kundtillfredsställelse och ständiga
förbättringar” (Customer Satisfaction and Continual Improvement).
1.2.2
Den egentliga inledande kontrollen eller kontrollen av rutiner för produktöverensstämmelse kan även utföras av
en EG-typgodkännandemyndighet i en annan medlemsstat eller av det organ som tillsatts för detta ändamål av
den
EG-typgodkännandemyndighet
som
utfärdar
typgodkännanden.
I
sådant
fall
skall
EG-typgodkännandemyndigheten i den andra medlemsstaten utfärda ett intyg om överensstämmelse som sam-
manfattar de områden och produktionsanläggningar samt de direktiv eller förordningar som den har ansett vara
tillämpliga i fråga om den produkt/de produkter som har varit föremål för typgodkännande (2). När en
EG-typgodkännandemyndighet i en medlemsstat mottar en ansökan om ett intyg om överensstämmelse från en
EG-typgodkännandemyndighet i en annan medlemsstat, skall den förstnämnda EG-typgodkännandemyndigheten
genast sända intyget om överensstämmelse eller meddela att den inte har den befogenhet som krävs för att kunna
utfärda ett sådant intyg. Intyget om överensstämmelse bör omfatta:
(1) En vägledning angående planering och genomförandet av bedömningen finns i den harmoniserade standarden ISO 10011, del 1, 2
och 3, 1991.
(2) Dvs. relevant särdirektiv om den produkt som skall godkännas är ett system, en komponent eller en teknisk enhet, och direktiv
2007/46/EG om det är ett helt fordon.
L 263/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Grupp eller företag:
(t.ex. XYZ bilfabrik)
Särskild organisation:
(t.ex. Europaavdelningen)
Fabriker/anläggningar:
(t.ex. maskinfabrik 1 (Förenade kungariket), fordonsfabrik 2
(Tyskland)
Fordons-/komponentsortiment:
(t.ex. alla modeller i kategori M
1
)
Bedömda områden:
(t.ex. motormontering, karosseripressning & -montering, fordons-
montering)
Undersökta dokument:
(t.ex. företagets och anläggningarnas kvalitetshandbok och
-metoder.)
Bedömning:
(t.ex. utförd den 18–30 september 2001)
(t.ex. planerad uppföljning: mars 2002)
1.2.3
Typgodkännandemyndigheten skall också godta intyg från tillverkaren som är godkänt enligt den harmoniserade
standarden EN ISO 9002:1994 (som omfattar produktionslokalerna och den produkt [de produkter] som skall
godkännas) eller EN ISO 9001:2000 med tillåtet undantag av kraven som rör design och utveckling, stycke 7.3
”Kundtillfredsställelse och ständiga förbättringar” (Customer Satisfaction and Continual Improvement) eller mot-
svarande harmoniserad standard som uppfyller de första utvärderingskraven i punkt 1.2. Tillverkaren skall ge
närmare upplysningar om intygets utfärdande och upplysa EG-typgodkännandemyndigheten om ändringar i gil-
tighet eller omfattning.
1.3
För EG-typgodkännandet för hela fordon behöver de inledande kontrollerna som utförs för beviljande av godkän-
nanden av fordons system, komponenter och tekniska enheter inte upprepas, men skall kompletteras med en
kontroll som omfattar de platser och verksamheter som rör monteringen av hela fordonet och som inte omfattas
av tidigare kontroller.
2.
PRODUKTIONSÖVERENSSTÄMMELSE
2.1
Varje fordon, system, komponenter eller separat teknisk enhet som godkänns enligt detta direktiv eller enligt ett
särdirektiv eller en förordning skall tillverkas på ett sådant sätt att de överensstämmer med den typ som godkänts
enligt kraven i detta direktiv eller i ett särdirektiv eller en förordning som ingår i den fullständiga förteckning som
återfinns i bilaga IV eller bilaga XI.
2.2
Då EG-typgodkännandemyndigheten i en medlemsstat beviljar ett EG-typgodkännande skall den kontrollera att
det finns lämpliga rutiner och dokumenterade kontrollplaner, som vid varje enskilt godkännande fastställs i sam-
råd med tillverkaren och i vilka det anges fastställda tidsintervall för de provningar och därmed sammanhäng-
ande kontroller som är nödvändiga för att kontrollera fortlöpande överensstämmelse med den godkända typen,
inklusive, i tillämpliga fall, sådana kontroller som anges i särdirektiven eller förordningarna.
2.3
Innehavaren av EG-typgodkännandet skall särskilt
2.3.1
förvissa sig om att det finns metoder för en effektiv kontroll av produkternas (fordonens, systemens, komponen-
ternas eller de separata tekniska enheternas) överensstämmelse med den godkända typen och att dessa tillämpas,
2.3.2
ha tillgång till den utrustning som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med varje godkänd typ eller
annan lämplig utrustning,
2.3.3
se till att provningsdata eller kontrolldata arkiveras och att bilagorna ständigt hålls tillgängliga under en tidsrymd
som fastställs i samråd med typgodkännandemyndigheten och som inte behöver överstiga tio år,
2.3.4
analysera resultaten av varje typ av provning eller kontroll för att kontrollera och säkerställa att produktens egen-
skaper hålls konstanta inom ramen för normala avvikelser vid serietillverkning,
2.3.5
se till att åtminstone de kontroller utförs som föreskrivs i detta direktiv och i tillämpliga särdirektiv eller förord-
ningar enligt den fullständiga förteckning som återfinns i bilaga IV eller bilaga XI,
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/133
2.3.6
om provtagningen vid en kontroll visar på bristande överensstämmelse, se till att detta leder till förnyad provtag-
ning och förnyade kontroller samt att alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att återställa överensstämmelse i
den aktuella tillverkningen,
2.3.7
vid EG-typgodkännande av hela fordon skall de kontroller som avses i punkt 2.3.5 inskränkas till sådana (kon-
troller) som gäller en riktig byggspecifikation i förhållande till intyget om godkännande och särskilt till det infor-
mationsdokument som anges i bilaga III och den information som erfordras för intyg om överensstämmelse i
enlighet med bilaga IX till detta direktiv.
3.
FORTSATTA ÅTGÄRDER VID UTFÄRDANDE AV INTYG
3.1
Den myndighet som har beviljat EG-typgodkännandet kan när som helst undersöka de metoder som används för
att kontrollera produktionsöverensstämmelse vid varje produktionsenhet.
3.1.1
Normala åtgärder skall vara att övervaka effektiviteten hos de förfaranden som fastställts enligt 1.2 (inledande kon-
troll och produktöverensstämmelse) till denna bilaga.
3.1.1.1 Kontrollåtgärder som utförs av ett certifieringsorgan (behörigt eller erkänt enligt punkt 1.2.3 i denna bilaga), skall
anses uppfylla kraven enligt 3.1.1 i fråga om de förfaranden som fastställts vid den första bedömningen
(punkt 1.2.3).
3.1.1.2 Den normala frekvensen av dessa inspektioner (andra än enligt 3.1.1.1) av EG-typgodkännandemyndigheten skall
säkerställa att de nödvändiga kontroller som utförs enligt avsnitten 1 och 2 i denna bilaga gås igenom med tids-
intervall som typgodkännandemyndigheten finner lämpliga.
3.2
Vid varje inspektion skall resultat från prover eller kontroller och produktionsjournaler hållas tillgängliga för
inspektören, i synnerhet resultat från tester eller kontroller som krävs enligt punkt 2.2 i denna bilaga.
3.3
Om det är lämpligt med hänsyn till kontrollens art får inspektören ta stickprover för kontroll i tillverkarens labo-
ratorium (eller genom den tekniska tjänsten, om detta föreskrivs i särdirektivet eller förordningen). Minsta antal
stickprover får fastställas i förhållande till resultaten från tillverkarens egen kontroll.
3.4
Om kontrollnivån inte förefaller tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att bestämma riktigheten av de
provningar som utförts enligt punkt 3.2, skall inspektören välja ut stickprover som skall sändas till den tekniska
tjänst som utförde provningarna i samband med typgodkännandet.
3.5
Om
det
under
inspektion
eller
kontrollöversyn
har
påvisats
otillfredsställande
resultat
skall
EG-typgodkännandemyndigheten se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att snarast möjligt återställa
produktionsöverensstämmelse.
L 263/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XI
BESKAFFENHET HOS FORDON FÖR SÄRSKILDA ÄNDAMÅL SAMT FÖRESKRIFTER FÖR DESSA
Tillägg 1
Campingbilar – ambulanser – likbilar
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
≤
2 500 (1) kg
M
1
>
2 500 (1) kg
M
2
M
3
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
H
G + H
G + H
G + H
2
Avgaser
70/220/EEG
Q
G + Q
G + Q
G + Q
3
Bränsletankar/bakre underkör-
ningsskydd
70/221/EEG
F
F
F
F
4
Utrymme för bakre registre-
ringsskylt
70/222/EEG
X
X
X
X
5
Styrkraft
70/311/EEG
X
G
G
G
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
B
G + B
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
X
X
X
X
8
Anordningar för indirekt sikt
71/127/EEG
X
G
G
G
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
X
G
G
G
10
Radioavstörning
72/245/EEG
X
X
X
X
11
Föroreningar från dieselmoto-
rer
72/306/EEG
H
H
H
H
12
Inredningsdetaljer
74/60/EEG
C
G + C
13
Stöldskydd
74/61/EEG
X
G
G
G
14
Sammanstötningsskydd för
styrmekanismen
74/297/EEG
X
G
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
D
G + D
G + D
G + D
16
Utskjutande delar
74/483/EEG
X för hyt-
ten; A för
resterande
delen
G avser hyt-
ten, A för
resterande
delen
17
Hastighetsmätare och back-
växel
75/443/EEG
X
X
X
X
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
X
X
X
X
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
D
G + L
G + L
G + L
20
Belysnings- och ljussignalan-
ordningarnas installering
76/756/EEG
A + N
A + G + N
för hytten;
A + N för
resterande
delen
A + G + N
för hytten;
A + N för
resterande
delen
A + G + N
för hytten;
A + N för
resterande
delen
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
X
X
X
X
22
Breddmarkeringslyktor,
främre sidopositionslyktor,
bakre sidopositionslyktor,
stopplyktor och varsellyktor
76/758/EEG
X
X
X
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
X
X
X
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
X
X
X
X
25
Huvudstrålkastare (inklusive
glödlampor)
76/761/EEG
X
X
X
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
X
X
X
X
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/135
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
≤
2 500 (1) kg
M
1
>
2 500 (1) kg
M
2
M
3
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
E
E
E
E
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
X
X
X
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
X
X
X
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
X
X
X
X
31
Bilbälten och fasthållningsan-
ordningar
77/541/EEG
D
G + M
G + M
G + M
32
Siktfält framåt
77/649/EEG
X
G
33
Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
X
X
X
X
34
Avfrostnings- /
avimningsanordningar
78/317/EEG
X
G + O
O
O
35
Vindrutetorkare och vindrute-
spolare
78/318/EEG
X
G + O
O
O
36
Värmesystem
2001/56/EG
X
X
X
X
37
Hjulskydd
78/549/EEG
X
G
38
Huvudstöd
78/932/EEG
D
G + D
39
CO
2
-utsläpp/
bränsleförbrukning
80/1268/EEG
N/A
N/A
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
X
X
X
X
41
Gasformiga föroreningar från
dieselmotorer
88/77/EEG
H
G + H
G + H
G + H
44
Mått och vikter (personbilar)
92/21/EEG
X
X
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
J
G + J
G + J
G + J
46
Däck
92/23/EEG
X
G
G
G
47
Hastighetsbegränsande anord-
ningar
92/24/EEG
X
48
Mått och vikter (för andra
fordon än de som avses i
punkt 44)
97/27/EG
X
X
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
X
G
G
G
51
Brandfarlighet
95/28/EG
G avser hyt-
ten, X avser
resten
52
Bussar och långfärdsbussar
2001/85/EG
A
A
53
Frontalkollision
96/79/EG
N/A
N/A
54
Sidokollisionsskydd
96/27/EG
N/A
N/A
58
Fotgängarskydd
2003/102/EG
X
(1) Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last.
L 263/136
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg 2
Bepansrade fordon
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
X
X
X
X
X
X
2
Avgaser
70/220/EEG
A
A
A
A
A
A
3
Bränsletankar/bakre under-
körningsskydd
70/221/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
4
Utrymme för bakre regist-
reringsskylt
70/222/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
5
Styrkraft
70/311/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
X
X
X
X
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
A + K
A + K
A + K
A + K
A + K
A + K
8
Anordningar för indirekt
sikt
71/127/EEG
A
A
A
A
A
A
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
10
Radioavstörning
72/245/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
11
Föroreningar från diesel-
motorer
72/306/EEG
X
X
X
X
X
X
12
Inredningsdetaljer
74/60/EEG
A
13
Stöldskydd
74/61/EEG
X
X
X
X
X
X
14
Sammanstötningsskydd för
styrmekanismen
74/297/EEG
N/A
N/A
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
X
D
D
D
D
D
16
Utskjutande delar
74/483/EEG
A
17
Hastighetsmätare och
backväxel
75/443/EEG
X
X
X
X
X
X
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
A
A
A
A
A
A
20
Belysnings- och ljussignal-
anordningarnas installering
76/756/EEG
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
22
Breddmarkeringslyktor,
främre sidopositionslyktor,
bakre sidopositionslyktor,
stopplyktor och varsellyk-
tor
76/758/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
25
Huvudstrålkastare (inklu-
sive glödlampor)
76/761/EEG
X
X
X
X
X
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
X
X
X
X
X
X
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/137
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
A
A
A
A
A
A
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
X
X
X
X
X
X
31
Bilbälten och fasthållnings-
anordningar
77/541/EEG
A
A
A
A
A
A
32
Siktfält framåt
77/649/EEG
S
33
Märkning av manöveror-
gan
78/316/EEG
X
X
X
X
X
X
34
Avfrostning-
savimningsanordningar
78/317/EEG
A
O
O
O
O
O
35
Vindrutetorkare och vind-
rutespolare
78/318/EEG
A
O
O
O
O
O
36
Värmesystem
2001/56/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
37
Hjulskydd
78/549/EEG
X
38
Huvudstöd
78/932/EEG
X
39
CO
2
-utsläpp/
bränsleförbrukning
80/1268/EEG
N/A
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
X
X
X
X
X
X
41
Gasformiga föroreningar
från dieselmotorer
88/77/EEG
A
X
X
X
X
X
42
Sidoskydd
89/297/EEG
X
X
X
X
43
Stänkskyddsanordningar
91/226/EEG
X
X
X
X
44
Mått och vikter (personbi-
lar)
92/21/EEG
X
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
N/A
46
Däck
92/23/EEG
A
A
A
A
A
A
A
A
A
A
47
Hastighetsbegränsande
anordningar
92/24/EEG
X
X
X
48
Mått och vikter (för andra
fordon än de som avses i
punkt 44)
97/27/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
49
Utskjutande delar på förar-
hytter
92/114/EEG
A
A
A
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
51
Brandfarlighet
95/28/EG
X
52
Bussar och långfärdsbussar
2001/85/EG
A
A
53
Frontalkollision
96/79/EG
N/A
54
Sidokollisionsskydd
96/27/EG
N/A
N/A
56
Fordon avsedda för trans-
port av farligt gods
98/91/EG
X (1)
X (1)
X (1)
X (1)
X (1)
X (1)
X (1)
57
Främre underkörnings-
skydd
2000/40/EG
X
X
58
Fotgängarskydd
2003/102/EG
N/A
N/A
(1) Kraven i direktiv 98/91/EG gäller endast i de fall då tillverkare ansöker om EG-typgodkännande av ett fordon som är avsett för transport av farligt gods.
L 263/138
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg 3
Rullstolsanpassade fordon
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
X
2
Avgaser
70/220/EEG
G + W
1
3
Bränsletankar/bakre underkörningsskydd
70/221/EEG
X + W
2
4
Utrymme för bakre registreringsskylt
70/222/EEG
X
5
Styrkraft
70/311/EEG
X
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
X
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
X
8
Anordningar för indirekt sikt
2003/97/EEG
X
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
X
10
Radioavstörning
72/245/EEG
X
11
Föroreningar från dieselmotorer
72/306/EEG
X
12
Inredningsdetaljer
74/60/EEG
X
13
Stöldskydd
74/61/EEG
X
14
Sammanstötningsskydd för styrmekanismen
74/297/EEG
X
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
X + W
3
16
Utskjutande delar
74/483/EEG
X + W
4
17
Hastighetsmätare och backväxel
75/443/EEG
X
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
X
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
X + W
5
20
Belysnings- och ljussignalanordningarnas installering
76/756/EEG
X
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
X
22
Breddmarkeringslyktor, främre sidopositionslyktor, bakre sido-
positionslyktor, stopplyktor och varsellyktor
76/758/EEG
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
X
25
Huvudstrålkastare (inklusive glödlampor)
76/761/EEG
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
X
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
X
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
X
31
Bilbälten och fasthållningsanordningar
77/541/EEG
X + W
6
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/139
Punkt
Område
Rättsakt
M
1
32
Siktfält framåt
77/649/EEG
X
33
Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
X
34
Avfrostnings-/ avimningsanordningar
78/317/EEG
X
35
Vindrutetorkare och vindrutespolare
78/318/EEG
X
36
Värmesystem
2001/56/EG
X
37
Hjulskydd
78/549/EEG
X
39
CO
2
-utsläpp/bränsleförbrukning
80/1268/EEG
X + W
7
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
X
41
Dieselutsläpp
2005/55/EG
X
44
Mått och vikter (bilar)
92/21/EEG
X + W
8
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
X
46
Däck
92/23/EEG
X
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
X
53
Frontalkollisionsskydd
96/79/EG
X + W
9
54
Sidokollisionsskydd
96/27/EG
X + W
10
58
Fotgängarskydd
2003/102/EG
X
59
Materialåtervinning
2005/64/EG
N/A
60
Frontskydd
2005/66/EG
X
61
Luftkonditioneringssystem
2006/40/EG
X
L 263/140
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg 4
Andra fordon avsedda för särskilda ändamål (inklusive husvagnar)
Undantag medges endast om tillverkaren för typgodkännandemyndigheten kan visa att fordonet inte kan uppfylla samtliga krav på grund av dess sär-
skilda användning.
Punkt
Område
Rättsakt
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
H
H
H
H
H
2
Avgaser
70/220/EEG
Q
Q
Q
Q
Q
3
Bränsletankar/bakre underkör-
ningsskydd
70/221/EEG
F
F
F
F
F
X
X
X
X
4
Utrymme för bakre registre-
ringsskylt
70/222/EEG
A + R
A + R
A + R
A + R
A + R
A + R
A + R
A + R
A + R
5
Styrkraft
70/311/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
B
B
B
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
X
X
X
X
X
8
Backspeglar
71/127/EEG
X
X
X
X
X
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
10
Radioavstörning
72/245/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
11
Föroreningar från dieselmoto-
rer
72/306/EEG
H
H
H
H
H
13
Stöldskydd
74/61/EEG
X
X
X
X
X
14
Sammanstötningsskydd för
styrmekanismen
74/297/EEG
X
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
D
D
D
D
D
17
Hastighetsmätare och
backväxel
75/443/EEG
X
X
X
X
X
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
D
D
D
D
D
20
Belysnings- och ljussignalan-
ordningarnas installering
76/756/EEG
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
A + N
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
22
Breddmarkeringslyktor, främre
sidopositionslyktor, bakre
sidopositionslyktor, stopplyk-
tor och varsellyktor
76/758/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
25
Huvudstrålkastare (inklusive
glödlampor)
76/761/EEG
X
X
X
X
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
X
X
X
X
X
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
A
A
A
A
A
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/141
Punkt
Område
Rättsakt
M
2
M
3
N
1
N
2
N
3
O
1
O
2
O
3
O
4
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
X
X
X
X
X
31
Bilbälten och fasthållningsan-
ordningar
77/541/EEG
D
D
D
D
D
33
Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
X
X
X
X
X
34
Avfrostnings-
/avimningsanordningar
78/317/EEG
O
O
O
O
O
35
Vindrutetorkare och vindrute-
spolare
78/318/EEG
O
O
O
O
O
36
Värmesystem
2001/56/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
X
X
X
X
X
41
Gasformiga föroreningar från
dieselmotorer
88/77/EEG
H
H
H
H
H
42
Sidoskydd
89/297/EEG
X
X
X
X
43
Stänkskyddsanordningar
91/226/EEG
X
X
X
X
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
J
J
J
J
J
J
J
J
J
46
Däck
92/23/EEG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
47
Hastighetsbegränsande anord-
ningar
92/24/EEG
X
X
X
48
Mått och vikter
97/27/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
49
Utskjutande delar på förarhyt-
ter
92/114/EEG
X
X
X
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
X
X
X
X
X
X
X
X
X
51
Brandfarlighet
95/28/EG
X
52
Bussar och långfärdsbussar
2001/85/EG
X
X
54
Sidokollisionsskydd
96/27/EG
A
56
Fordon avsedda för transport
av farligt gods
98/91/EG
X
X
X
X
X
X
57
Främre underkörningsskydd
2000/40/EG
X
X
58
Fotgängarskydd
2003/102/EG
N/A
L 263/142
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg 5
Mobilkranar
Punkt
Område
Rättsakt
Mobilkranar i kategori N
3
1
Ljudnivåer
70/157/EEG
T
2
Avgaser
70/220/EEG
X
3
Bränsletankar/bakre underkörningsskydd
70/221/EEG
X
4
Utrymme för bakre registreringsskylt
70/222/EEG
X
5
Styrkraft
70/311/EEG
X krabbstyrning tillåten
6
Dörrlås och dörrgångjärn
70/387/EEG
A
7
Ljudsignalanordningar
70/388/EEG
X
8
Backspeglar
71/127/EEG
X
9
Bromsutrustning
71/320/EEG
U
10
Radioavstörning
72/245/EEG
X
11
Föroreningar från dieselmotorer
72/306/EEG
X
12
Inredningsdetaljer
74/60/EEG
X
13
Stöldskydd
74/61/EEG
X
15
Sätenas hållfasthet
74/408/EEG
D
17
Hastighetsmätare och backväxel
75/443/EEG
X
18
Föreskrivna skyltar
76/114/EEG
X
19
Förankring av bilbälten
76/115/EEG
D
20
Belysnings- och ljussignalanordningarnas installering
76/756/EEG
A + Y
21
Reflexanordningar
76/757/EEG
X
22
Breddmarkeringslyktor, främre sidopositionslyktor, ba-
kre sidopositionslyktor, stopplyktor och varsellyktor
76/758/EEG
X
23
Körriktningsvisare
76/759/EEG
X
24
Bakre skyltlyktor
76/760/EEG
X
25
Huvudstrålkastare (inklusive glödlampor)
76/761/EEG
X
26
Främre dimljus
76/762/EEG
X
27
Bogseringsanordningar
77/389/EEG
A
28
Bakre dimljus
77/538/EEG
X
29
Backningsstrålkastare
77/539/EEG
X
30
Parkeringsljus
77/540/EEG
X
31
Bilbälten och fasthållningsanordningar
77/541/EEG
D
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/143
Punkt
Område
Rättsakt
Mobilkranar i kategori N
3
33
Märkning av manöverorgan
78/316/EEG
X
34
Avfrostnings-/avimningsanordningar
78/317/EEG
O
35
Vindrutetorkare och vindrutespolare
78/318/EEG
O
36
Värmesystem
2001/56/EG
X
40
Motoreffekt
80/1269/EEG
X
41
Gasformiga föroreningar från dieselmotorer
88/77/EEG
V
42
Sidoskydd
89/297/EEG
X
43
Stänkskyddsanordningar
91/226/EEG
X
45
Säkerhetsglas
92/22/EEG
J
46
Däck
92/23/EEG
A, under förutsättning att kra-
ven i ISO 10571: 1995 (E) eller
ETRTOnormerna (1998)
är uppfyllda
47
Hastighetsbegränsande anordningar
92/24/EEG
X
48
Mått och vikter
97/27/EG
X
49
Utskjutande delar på förarhytter
92/114/EEG
X
50
Kopplingsanordningar
94/20/EG
X
57
Främre underkörningsskydd
2000/40/EG
X
Bokstävernas betydelse
X
Inga undantag förutom dem som anges i rättsakten.
N/A
Denna rättsakt är inte tillämpligt på detta fordon (inga krav).
A
Undantag medges, om fordonets särskilda användning gör det omöjligt att följa kraven helt. Tillverkaren skall för
typgodkännandemyndigheten visa att fordonet inte kan uppfylla kraven på grund av dess särskilda användning.
B
Gäller endast dörrar vid säten som är avsedda för normal användning i vägtrafik, och om avståndet mellan punk-
ten R på sätet och mittplanet på dörrytan, mätt vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan, inte överskrider
500 mm.
C
Gäller endast den del av fordonet som befinner sig framför det bakersta av de säten som är avsedda för normal
användning i vägtrafik och endast huvudets islagsområde i enlighet med direktiv 74/60/EEG.
D
Gäller endast säten som är avsedda för normal användning i vägtrafik. Säten som är avsedda för användning i väg-
trafik måste vara klart identifierbara för användarna, antingen med en symbol eller en skylt med lämplig text.
E
Endast framtill.
F
Ändring av tankningsrörets dragning och längd och omplacering av den inre tanken är tillåten.
G
Krav enligt kategorin grundfordon/ej färdigbyggt fordon (det som används för att bygga fordon avsett för särskilt
ändamål). Vad gäller icke färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordon, är det godtagbart att fordonskraven för den
motsvarande kategorin N (baserad på maxvikt) är uppfyllda.
H
Ändring av avgassystemets längd upp till 2 meter efter den sista ljuddämparen är tillåten utan ytterligare provning.
J
För all glasinsättning utom i förarens hytt (vindruta och sidoglas), skall materialet antingen vara av säkerhetsglas
eller hård plast.
K
Ytterligare nödlarmsanordningar är tillåtna.
L 263/144
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
L
Gäller endast säten som är avsedda för normal användning i vägtrafik. Minsta kravet är förankringar för höftbälten
i baksätet. Säten som är avsedda för användning i vägtrafik måste vara klart identifierbara för användarna, anting-
en med en symbol eller en skylt med lämplig text.
M
Gäller endast säten som är avsedda för normal användning i vägtrafik. Minsta kravet är höftbälten på alla platser
i baksätet. Säten som är avsedda för användning i vägtrafik måste vara klart identifierbara för användarna, anting-
en med en symbol eller en skylt med lämplig text.
N
Förutsatt att alla obligatoriska belysningsanordningar är monterade och att den geometriska sikten inte påverkas.
O
Fordonet skall vara utrustat med ett adekvat system i främre delen.
Q
Ändring av avgassystemets längd upp till 2 meter efter den sista ljuddämparen är tillåten utan ytterligare provning.
Ett godkännande utfärdat för det mest representativa grundfordonet förblir giltigt oavsett om referensvikten änd-
ras.
R
Under förutsättning att samtliga medlemsstaters registreringsskyltar kan monteras och förbli synliga.
S
Ljustransmissionsfaktorn måste vara minst 60 %, och A-stolparna får inte skymma mer än 10° av sikten.
T
Provet skall endast utföras med det färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordonet. Fordonet kan provas i enlighet
med direktiv 70/157/EEG, senast ändrat genom direktiv 1999/101/EG. Följande gränsvärden gäller för
punkt 5.2.2.1 i bilaga I till direktiv 70/157/EEG:
81 dB(A) för fordon med en motoreffekt som är lägre än 75 kW,
83 dB(A) för fordon med en motoreffekt som är högre än 75 kW, men lägre än 150 kW,
84 dB(A) för fordon med en motoreffekt som är 150 kW eller mer.
U
Provet skall endast utföras med det färdigbyggda/etappvis färdigbyggda fordonet. Fordon med upp till fyra axlar
skall uppfylla samtliga krav i direktiv 71/320/EEG. Undantag medges för fordon med fler än fyra axlar, under
följande förutsättningar:
Undantagen skall vara motiverade av den särskilda konstruktionen.
Bromskraven rörande parkeringsbroms, färdbroms och reservbroms i direktiv 71/320/EEG skall uppfyllas.
V
Överensstämmelse med direktiv 97/68/EG kan accepteras.
W
1
Kraven måste följas, men ändringar av avgassystemet godtas utan några ytterligare prövningar, förutsatt att avgas-
reningssystemen, inklusive eventuella filter, inte påverkas. Inget nytt förångningsprov skall krävas på det ändrade
fordonet, förutsatt att systemet för att begränsa avdunstning bevaras sådant det monterats av tillverkaren av
grundfordonet.
Ett EG-typgodkännande utfärdat för det mest representativa grundfordonet förblir giltigt oavsett om referensvik-
ten ändras.
W
2
Kraven måste följas, men ändringar av tankningsrörets, bränsleslangens och ångledningarnas dragning och längd
godtas. Omplacering av den ursprungliga bränsletanken godtas.
W
3
Ett rullstolsutrymme betraktas som en sittplats. Tillräckligt utrymme skall finnas för varje rullstol. Det särskilda
utrymmets längsgående plan skall löpa parallellt med fordonets längsgående plan.
Fordonsägaren skall på lämpligt sätt informeras om att en rullstol som används som ett säte i fordonet måste
kunna tåla de belastningar som överförs av förankringsmekanismen under olika trafikförhållanden.
Lämpliga anpassningar får göras av fordonets säten, förutsatt att deras förankringar, mekanismer och huvudstöd
garanterar en lika hög prestanda som den som föreskrivs i direktivet.
W
4
Direktivet skall tillämpas på hjälpmedel för påstigning när dessa befinner sig i viloläge.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/145
W
5
Varje rullstolsutrymme skall utrustas med integrerade fasthållningsanordningar som består av en fasthållningsan-
ordning för rullstolen och en fasthållningsanordning för den rullstolsburne.
Förankringarna för fasthållningsanordningarna skall tåla de belastningar som anges i direktiv 76/115/EEG
och i standarden ISO 10542–1:2001.
Remmar och andra säkerhetsanordningar som är avsedda för att fixera rullstolen (förankringsmekanismerna) skall
uppfylla kraven i direktiv 77/541/EEG och i den relevanta delen av standarden ISO 10542.
Provningarna skall utföras av den tekniska tjänst som har utsetts för att genomföra provningar och kontroller i
enlighet med de ovannämnda direktiven. Kriterierna ingår i de direktiven. Provningarna skall utföras på den rull-
stolstyp som beskrivs i standarden ISO 10542.
W
6
När säkerhetsbältenas förankringspunkter på grund av konverteringen måste överskrida den tillåtna avvikelse
som fastställs i punkt 2.7.8.1 i bilaga I till direktiv 77/541/EEG, skall den tekniska tjänsten kontrollera om änd-
ringen innebär en försämring eller inte. Om den innebär en försämring skall den provning som fastställs i
bilaga VII till direktiv 77/541/EEG utföras. Det är inte nödvändigt att utvidga EG-typgodkännandet.
W
7
En ny mätning som rör CO
2
-utsläpp behöver inte utföras ifall inga nya provningar måste utföras, enligt bestäm-
melserna i W
1
, när det gäller utsläpp från avgasröret.
W
8
För dessa beräkningar skall vikten på rullstolen och användaren förmodas vara 100 kg. Vikten skall koncentreras
vid den tredimensionella maskinens H-punkt.
Den tekniska tjänsten skall också överväga möjligheten att använda elektroniska rullstolar vars vikt, inklusive
användaren, förmodas uppgå till 250 kg. Varje begränsning av passagerarkapaciteten som är en följd av använd-
ningen av elektroniska rullstolar skall anges i typgodkännandeintyget och klart och tydligt framgå av intyget om
överensstämmelse.
W
9
Inga nya provningar skall krävas på det ändrade fordonet, förutsatt att den främre delen av chassiet, som ligger
framför förarens R-punkt, inte påverkas av konverteringen av fordonet och ingen del av den kompletterande
fasthållningsanordningen (krockkudden/krockkuddarna) har avlägsnats eller tagits ur bruk.
W
10
Inga nya provningar skall krävas på det ändrade fordonet, förutsatt att sidoförstärkningarna inte har ändrats och
att ingen del av den kompletterande fasthållningsanordningen (sidokrockkudden/sidokrockkuddarna) har avlägs-
nats eller tagits ur bruk.
Y
Under förutsättning att alla obligatoriska ljusinstallationer är monterade.
L 263/146
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XII
GRÄNSVÄRDEN FÖR SMÅ SERIER OCH SLUTSERIER
A. GRÄNSVÄRDEN FÖR SMÅ SERIER
1. Antalet enheter inom en fordonstyp som skall registreras, försäljas eller tas i bruk per år inom gemenskapen med
tillämpning av artikel 22 får inte överstiga det antal enheter som anges nedan för aktuell fordonskategori.
Kategori
Enheter
M
1
1 000
M
2
, M
3
0
N
1
0
N
2
, N
3
0
O
1
, O
2
0
O
3
, O
4
0
2. Antalet enheter inom en fordonstyp som skall registreras, försäljas eller tas i bruk per år i en medlemsstat med tillämp-
ning av artikel 23 skall beslutas av den medlemsstaten men får inte överstiga det antal enheter som anges nedan för
aktuell fordonskategori.
Kategori
Enheter
M
1
75
M
2
, M
3
250
N
1
500
N
2
, N
3
250
O
1
, O
2
500
O
3
, O
4
250
B. GRÄNSVÄRDEN FÖR SLUTSERIER
Färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon som tas i bruk i varje medlemsstat enligt slutserieförfarandet skall
begränsas på något av följande sätt som medlemsstaten får välja:
—
Det högsta antalet fordon av en eller flera typer får, i fråga om kategori M
1
, inte överstiga 10 % och i fråga om
alla andra kategorier inte överstiga 30 % av det totala antalet fordon av samtliga berörda typer som togs i bruk i
medlemsstaten i fråga under föregående år. Om 10 % respektive 30 % skulle vara färre än 100 fordon kan med-
lemsstaten tillåta ibruktagande av högst 100 fordon.
—
Fordon av alla typer skall begränsas till fordon för vilka giltigt intyg om överensstämmelse var utfärdat på till-
verkningsdagen eller senare och som var giltigt minst tre månader efter utfärdandedagen och där intyget senare
blev ogiltigt på grund av en rättsakt som trädde i kraft.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/147
BILAGA XIII
FÖRTECKNING ÖVER DELAR ELLER UTRUSTNING SOM KAN UTGÖRA EN BETYDANDE RISK VAD GÄL-
LER KORREKT FUNKTION AV SYSTEM SOM ÄR VÄSENTLIGA FÖR FORDONETS SÄKERHET ELLER MIL-
JÖPRESTANDA, PRESTANDAKRAV, TILLÄMPLIGA PROVNINGSFÖRFARANDEN, MÄRKNINGS- OCH
EMBALLAGEFÖRESKRIFTER
I.
Delar eller utrustning som är av stor betydelse för fordonssäkerheten
Punkt nr
Beskrivning
Prestandakrav
Provningsförfa-
rande
Märkningskrav
Emballagekrav
1
(…)
2
3
II. Delar eller utrustning som är av stor betydelse för fordonets miljöprestanda
Punkt nr
Beskrivning
Prestandakrav
Provningsförfa-
rande
Märkningskrav
Emballagekrav
1
(…)
2
3
L 263/148
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XIV
FÖRTECKNING ÖVER EG-TYPGODKÄNNANDEN UTFÄRDADE ENLIGT RÄTTSAKTER
Typgodkännande-myndighetens
stämpel
Förteckningsnummer:
För perioden mellan den … och den …
Följande uppgifter skall anges på varje tilldelat, vägrat eller återkallat EG-typgodkännande under ovanstående period.
Tillverkare:
EG-typgodkännandenummer:
Skäl till utvidgningen (i förekommande fall):
Fabrikat:
Typ:
Utfärdandedatum:
Första utfärdandedatum (vid utvidgning):
BILAGA XV
FÖRTECKNING ÖVER DE RÄTTSAKTER ENLIGT VILKA EN TILLVERKARE KAN UTSES
TILL TEKNISK TJÄNST
Område
Rättsakt
Direktiv eller förordning
Motsvarande FN/ECE föreskrift (+)
1.
Däck
92/23/EEG
30, 54
(+) Se del II i bilaga IV för ytterligare information.
BILAGA XVI
FÖRTECKNING ÖVER RÄTTSAKTER FÖR VILKA VIRTUELLA PROVNINGSMETODER KAN ANVÄNDAS AV
EN TILLVERKARE ELLER TEKNISK TJÄNST
Område
Rättsakt
Direktiv eller förordning
Motsvarande FN/ECE föreskrift (+)
(…)
(+) Se del II i bilaga IV för ytterligare information.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/149
Tillägg 1
ALLMÄNNA VILLKOR FÖR VIRTUELLA PROVNINGSMETODER
1.
Mall för virtuell provning
Följande schema skall användas som grundstruktur för att beskriva och genomföra virtuell provning:
a)
Syfte.
b)
Strukturmall.
c)
Gränsvillkor.
d)
Belastningsantaganden.
e)
Beräkning.
f)
Bedömning.
g)
Dokumentation.
2.
Grundprinciperna för datorsimulering och beräkning
2.1 Matematisk mall
Den simulerings-/beräkningsmall som den sökande lämnat in skall återspegla hur komplicerat fordonets och/eller
komponentens struktur är i kombination med kraven och gränsvillkoren i rättsakterna.
Mallen skall lämnas till den tekniska tjänsten.
2.2 Validering av mallen
Mallen skall valideras i jämförelse med de faktiska provningsförhållandena. Det måste visas att resultaten enligt mal-
len kan jämföras med resultaten av konventionella provningsförfaranden.
2.3 Dokumentation
De uppgifter och extra hjälpmedel som använts vid simulering och beräkning skall tillhandahållas av den sökande,
dokumenteras på lämpligt sätt och arkiveras.
Tillägg 2
SÄRSKILDA VILLKOR FÖR VIRTUELLA PROVNINGSMETODER
Rättsakt
Provningsförhållanden och administrativa bestämmelser
Nummer
Punkt
[…]
(för varje rättsakt
i bilaga XVI)
(…)
(…)
L 263/150
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XVII
FÖRFARANDEN VID ETAPPVIS EG-TYPGODKÄNNANDE
1.
ALLMÄNT
1.1 För att etappvis EG-typgodkännande skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt krävs samverkan av samt-
liga berörda tillverkare. Av denna anledning skall typgodkännandemyndigheterna, innan de utfärdar ett typgodkän-
nande för en första eller senare etapp, försäkra sig om att det finns lämpliga metoder för tillhandahållande och utbyte
av dokument och information mellan de berörda tillverkarna för att myndigheterna skall kunna försäkra sig om att
det etappvis färdigbyggda fordonet uppfyller kraven i samtliga berörda rättsakter i enlighet med bilaga IV och bilaga XI.
Denna information skall omfatta uppgifter om godkännanden av berörda system, komponenter och enskilda tek-
niska enheter och om fordonsdelar som ingår i det ej färdigbyggda fordonet, men som ännu inte godkänts.
1.2 EG-typgodkännanden i enlighet med denna bilaga skall utfärdas beroende på i vilket byggnadsstadium fordonet befin-
ner sig och skall omfatta samtliga typgodkännanden som utfärdats för tidigare etapper.
1.3 Varje tillverkare i en etappvis typgodkännandeprocess ansvarar för godkännande och överensstämmelse med den
godkända typen i fråga om samtliga system, komponenter eller separata tekniska enheter som han tillverkat, eller
som han har kompletterat de fordon med som är under uppbyggnad från föregående etapp. Han ansvarar inte för
sådant som godkänts i en föregående etapp, såvida han inte förändrar tidigare godkända delar i sådan utsträckning
att det tidigare lämnade godkännandet inte längre är giltigt.
2.
FÖRFARANDET
Typgodkännandemyndigheterna
a)
kontrollera att alla EG-typgodkännandeintyg, som utfärdas enligt de rättsakter som är tillämpliga på typgodkän-
nande av fordon omfattar fordonstypen på dess byggnadsstadium och motsvarar angivna krav,
b)
se till att alla nödvändiga uppgifter, med beaktande av i vilket byggnadsstadium fordonet befinner sig i, finns
med i underlaget,
c)
vad dokumentationen beträffar, se till att fordonsspecifikationerna och uppgifterna i del I i underlaget finns med
bland uppgifterna i de tekniska underlagen och i EG-typgodkännandeintygen som utfärdats i enlighet med rele-
vanta rättsakter, och vad etappvis färdigbyggda fordon beträffar, när ett rubriknummer i del I i underlaget inte
finns med i det tekniska underlaget till någon av rättsakterna skall de bekräfta att egenskapen eller delen i fråga
överensstämmer med uppgifterna i underlaget,
d)
på ett urval på de fordonstyper som skall godkännas utföra inspektioner, eller se till att de utförs, av delar och
system för att fastställa om fordonet/fordonen konstruerats i överensstämmelse med de relevanta uppgifterna i
det bestyrkta tekniska underlaget när det gäller EG-typgodkännanden som utfärdats i enlighet med alla relevanta
rättsakter,
e)
i förekommande fall utföra nödvändiga installationskontroller av separata tekniska enheter, eller se till att de
utförs.
3.
Det antal fordon som skall kontrolleras i enlighet med punkt 2 d måste vara tillräckligt för att det skall kunna ske en
ordentlig kontroll av de olika kombinationerna som skall EG-typgodkännas beroende på vilket byggnadsstadium for-
donet befinner sig i och i enlighet med nedanstående kriterier
—
motor,
—
växellåda,
—
drivaxlar (antal, placering, koppling till andra axlar),
—
styraxlar (antal och placering),
—
utformning av karosseriet,
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/151
—
antal dörrar,
—
höger- eller vänsterstyrd,
—
antal säten,
—
utrustningens omfattning.
4.
IDENTIFIERING AV FORDONET
4.1 Fordonets identifieringsnummer
a)
Grundfordonets identifieringsnummer (VIN) enligt direktiv 76/114/EEG skall behållas under alla påföljande etap-
per av typgodkännandeförfarandet för att säkerställa att förfarandet kan rekonstrueras i efterhand.
b)
Under den sista produktionsetappen får dock den tillverkare som svarar för denna etapp, i samförstånd med
godkännandemyndigheten, ersätta den första och den andra delen av fordonets identifieringsnummer med sin
egen tillverkarkod och fordonets identifieringskod om och endast om fordonet måste registreras under hans
eget handelsnamn. I så fall får inte hela grundfordonets identifieringsnummer strykas.
4.2 Tillverkarens extraskylt
Under den andra och påföljande etapper skall varje tillverkare, förutom den obligatoriska skylt som föreskrivs i direk-
tiv 76/114/EEG, på fordonet fästa en extraskylt. En mall för skylten finns i tillägget till denna bilaga. Skylten skall
vara ordentligt fastsatt, på ett väl synligt och lättillgängligt ställe på en del av fordonet som inte kan förväntas bytas
ut. Skylten skall på ett outplånligt sätt innehålla nedanstående information i den ordning som anges där:
—
Tillverkarens namn.
—
Avsnitt 1, 3 och 4 i EG-typgodkännandenumret.
—
Typgodkännandeetapp.
—
Fordonets identifieringsmärkning.
—
Högsta tillåtna vikt inklusive last (a).
—
Högsta tillåtna tågvikt inklusive last (i de fall fordonet är godkänt för att dra släpfordon) (a).
—
Högsta tillåtna vikt på varje axel; framaxeln skall anges först (a).
—
För påhängsvagn eller släpkärra, största tillåtna vikt i kopplingspunkten (a).
Om ej annat föreskrivs ovan skall skylten uppfylla kraven i direktiv 76/114/EEG.
(a) Endast om värdet har ändrats under den aktuella godkännandeetappen.
L 263/152
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Tillägg
MALL ÖVER TILLVERKARENS EXTRASKYLT
Nedanstående skall endast ses som ett exempel.
TILLVERKARENS NAMN (etapp 3)
e2*98/14*2609
Etapp 3
WD9VD58D98D234560
1 500 kg
2 500 kg
1–700 kg
2–810 kg
BILAGA XVIII
FORDONETS URSPRUNGSINTYG
Tillverkarintyg för grundfordon/icke färdigbyggda fordon som inte är försedda
med ett intyg om överensstämmelse
Undertecknad förklarar härmed att det fordon som anges nedan har tillverkats i undertecknads fabrik och att det är ett
fordon som nyligen tillverkats.
0.1
Fabrikat (tillverkarens varumärke):
0.2
Typ av fordon:
0.2.1 Varumärke(n):
0.3
Typidentifikationsmärkning:
0.6
Fordonets identifieringsmärkning:
0.8
Adress(er) till monteringsanläggning(ar):
Dessutom intygar undertecknad att fordonet vid leverans uppfyllde bestämmelserna i följande rättsakter:
Område
Rättsakt
Typgodkännandenummer
Medlemsstat eller fördragsslu-
tande part (+) som utfärdar
typgodkännandet (++)
1. Ljudnivå
2. Avgaser
3. …
etc.
(+) Fördragsslutande parter till 1958 års överenskommelse.
(++) Skall anges om uppgiften inte framgår av typgodkännandenumret.
Detta intyg har utfärdats i enlighet med bestämmelserna i bilaga XI till direktiv 2007/46/EG.
(Ort)
(Underskrift)
(Datum)
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/153
BILAGA XIX
TIDTABELL FÖR GENOMFÖRANDE AV DETTA DIREKTIV NÄR DET GÄLLER TYPGODKÄNNANDE
Berörda kategorier
Datum för tillämpning
Nya fordonstyper Frivilligt
Nya fordonstyper
Obligatoriskt
Befintliga fordonstyper
Obligatoriskt
M
1
Ej tillämpligt (*)
29 april 2009
Ej tillämpligt (*)
Fordon avsedda för särskilda
ändamål i kategori M
1
29 april 2009
29 april 2011
29 april 2012
Icke färdigbyggda och färdig-
byggda fordon i kategori N
1
29 april 2009
29 oktober 2010
29 oktober 2011
Etappvis färdigbyggda fordon i
kategori N
1
29 april 2009
29 oktober 2011
29 april 2013
Icke färdigbyggda och färdig-
byggda fordon i kategorierna N
2
,
N
3
, O
1
, O
2
, O
3
, O
4
29 april 2009
29 oktober 2010
29 oktober 2012
Icke färdigbyggda och färdig-
byggda fordon i kategorierna M
2
,
M
3
29 april 2009
29 april 2009 (1)
29 oktober 2010
Fordon avsedda för särskilda
ändamål i kategorierna N
1
, N
2
,
N
3
, M
2
, M
3
, O
1
, O
2
, O
3
, O
4
29 april 2009
29 oktober 2012
29 oktober 2014
Etappvis färdigbyggda fordon i
kategorierna N
2
, N
3
29 april 2009
29 oktober 2012
29 oktober 2014
Etappvis färdigbyggda fordon i
kategorierna M
2
, M
3
,
29 april 2009
29 april 2010 (1)
29 oktober 2011
Etappvis färdigbyggda fordon i
kategorierna O
1
, O
2
, O
3
, O
4
29 april 2009
29 oktober 2010
29 oktober 2010
(*) Ej tillämpligt.
(1) När det gäller tillämpningen av artikel 45.4 senareläggs detta datum med 12 månader.
L 263/154
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XX
TIDSFRISTER FÖR INFÖRLIVANDE I NATIONELL LAGSTIFTNING
AV DE UPPHÄVDA DIREKTIVEN
DEL A
Direktiv 70/156/EEG och dess ändringsrättsakter
Direktiv/förordningar
Kommentarer
Direktiv 70/156/EEG (1)
Direktiv 78/315/EEG (2)
Direktiv 78/547/EEG (3)
Direktiv 80/1267/EEG (4)
Direktiv 87/358/EEG (5)
Direktiv 87/403/EEG (6)
Direktiv 92/53/EEG (7)
Direktiv 93/81/EEG (8)
Direktiv 95/54/EG (9)
Endast artikel 3
Direktiv 96/27/EG (10)
Endast artikel 3
Direktiv 96/79/EG (11)
Endast artikel 3
Direktiv 97/27/EG (12)
Endast artikel 8
Direktiv 98/14/EG (13)
Direktiv 98/91/EG (14)
Endast artikel 3
Direktiv 2000/40/EG (15)
Endast artikel 4
Direktiv 2001/92/EG (16)
Endast artikel 3
Direktiv 2001/56/EG (17)
Endast artikel 7
Direktiv 2001/85/EG (18)
Endast artikel 4
Direktiv 2001/116/EG (19)
Förordning (EG) nr 807/2003 (20)
Endast punkt 2 i bilaga III
Direktiv 2003/97/EG (21)
Endast artikel 4
Direktiv 2003/102/EG (22)
Endast artikel 6
Direktiv 2004/3/EG (23)
Endast artikel 1
Direktiv 2004/78/EG (24)
Endast artikel 2
Direktiv 2004/104/EG (25)
Endast artikel 3
Direktiv 2005/49/EG (26)
Endast artikel 2
(1) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1.
(2) EGT L 81, 28.3.1978, s. 1.
(3) EGT L 168, 26.6.1978, s. 39.
(4) EGT L 375, 31.12.1980, s. 34.
(5) EGT L 192, 11.7.1987, s. 51.
(6) EGT L 220, 8.8.1987, s. 44.
(7) EGT L 225, 10.8.1992, s. 1.
(8) EGT L 264, 23.10.1993, s. 49.
(9) EGT L 266, 8.11.1995, s. 1.
(10) EGT L 169, 8.7.1996, s. 1.
(11) EGT L 18, 21.1.1997, s. 7.
(12) EGT L 233, 25.8.1997, s. 1.
(13) EGT L 91, 25.3.1998, s. 1.
(14) EGT L 11, 16.1.1999, s. 25.
(15) EGT L 203, 10.8.2000, s. 9.
(16) EGT L 291, 8.11.2001, s. 24.
(17) EGT L 292, 9.11.2001, s. 21.
(18) EGT L 42, 13.2.2002, s. 42.
(19) EGT L 18, 21.1.2002, s. 1.
(20) EUT L 122, 16.5.2003, s. 36.
(21) EUT L 25, 29.1.2004, s. 1.
(22) EUT L 321, 6.12.2003, s. 15.
(23) EUT L 49, 19.2.2004, s. 36.
(24) EUT L 153, 30.4.2004, s. 107.
(25) EUT L 337, 13.11.2004, s. 13.
(26) EUT L 194, 26.7.2005, s. 12.
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/155
DEL B
Tidsfrister för införlivande i nationell lagstiftning
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Tillämpningsdatum
Direktiv 70/156/EEG
10 augusti 1971
Direktiv 78/315/EEG
30 juni 1979
Direktiv 78/547/EEG
15 december 1979
Direktiv 80/1267/EEG
30 juni 1982
Direktiv 87/358/EEG
1 oktober 1988
Direktiv 87/403/EEG
1 oktober 1988
Direktiv 92/53/EEG
31 december 1992
1 januari 1993
Direktiv 93/81/EEG
1 oktober 1993
Direktiv 95/54/EG
1 december 1995
Direktiv 96/27/EG
20 maj 1997
Direktiv 96/79/EG
1 april 1997
Direktiv 97/27/EG
22 juli 1999
Direktiv 98/14/EG
30 september 1998
1 oktober 1998
Direktiv 98/91/EG
16 januari 2000
Direktiv 2000/40/EG
31 juli 2002
1 augusti 2002
Direktiv 2001/92/EG
30 juni 2002
Direktiv 2001/56/EG
9 maj 2003
Direktiv 2001/85/EG
13 augusti 2003
Direktiv 2001/116/EG
30 juni 2002
1 juli 2002
Direktiv 2003/97/EG (1)
25 januari 2005
Direktiv 2003/102/EG (2)
31 december 2003
Direktiv 2004/3/EG
18 februari 2005
Direktiv 2004/78/EG
30 september 2004
Direktiv 2004/104/EG
31 december 2005
1 januari 2006
Direktiv 2005/49/EG
30 juni 2006
1 juli 2006
(1) EUT L 25, 29.1.2004, s. 1.
(2) EUT L 321, 6.12.2003, s. 15.
L 263/156
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
BILAGA XXI
JÄMFÖRELSETABELL
(som avses i artikel 49 andra stycket)
Direktiv 70/156/EEG
Detta direktiv
—
Artikel 1
Artikel 1 första stycket
Artikel 2.1
Artikel 1 andra stycket
Artikel 2.2 a och b
—
Artikel 2.2 c
—
Artikel 2.3 och 2.4
Artikel 2
Artikel 3
—
Artikel 4
—
Artikel 5
—
Artikel 6.1
Artikel 3.1
Artikel 6.2
Artikel 3.2
Artikel 6.3
—
Artikel 6.4
Artikel 3.3
Artikel 6.5
Artikel 3.4
Artikel 7.1 och 7.2
Artikel 3.5
Artiklarna 6.6 och 7.1
—
Artikel 6.7 och 6.8
—
Artikel 7.3 och 7.4
Artikel 4.1 a första stycket
Artikel 9.1
Artikel 4.1 b första stycket
Artikel 9.2
Artikel 4.1 c första stycket
Artikel 10.1
Artikel 4.1 d första stycket
Artikel 10.2
—
Artikel 10.3
Artikel 4.1 andra stycket
Artikel 9.4
Artikel 4.1 tredje stycket
Artikel 9.5
—
Artikel 9.6 och 9.7
—
Artikel 8.1 och 8.2
Artikel 4.2
Artikel 8.3
Artikel 4.3 första och tredje meningen
Artikel 9.3
Artikel 4.3 andra meningen
Artikel 8.4
Artikel 4.4
Artikel 10.4
Artikel 4.5
Artikel 8.5 och 8.6
Artikel 4.6
Artikel 8.7 och 8.8
—
Artikel 11
Artikel 5.1
Artikel 13.1
Artikel 5.2
Artikel 13.2
Artikel 5.3 första stycket
Artikel 15.1
Artikel 5.3 andra stycket
Artikel 15.3
Artikel 5.3 tredje stycket
Artiklarna 15.2, 16.1 och 16.2
Artikel 5.3 fjärde stycket
Artikel 13.3
Artikel 5.4 första stycket
Artikel 14.1
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/157
Direktiv 70/156/EEG
Detta direktiv
Artikel 5.4 andra stycket
Artiklarna 14.3 och 16.2
Artikel 5.4 tredje stycket
Artikel 14.2
Artikel 5.4 fjärde stycket första meningen
Artikel 13.3
Artikel 5.4 fjärde stycket andra meningen
Artikel 16.3
Artikel 5.5
Artikel 17.4
Artikel 5.6
Artikel 14.4
—
Artikel 17.1–17.3
Artikel 6.1 första stycket
Artikel 18.1
—
Artikel 18.2
Artikel 6.1 andra stycket
Artikel 18.3
Artikel 6.2
—
—
Artikel 18.4–18.8
Artikel 6.3
Artikel 19.1 och 19.2
—
Artikel 19.3
Artikel 6.4
Artikel 38.2 första stycket
—
Artikel 38.2 andra stycket
Artikel 7.1
Artikel 26.1
—
Artikel 26.2
Artikel 7.2
Artikel 28
Artikel 7.3
Artikel 29.1 och 29.2
—
Artikel 29.3 och 29.4
Artikel 8.1
—
—
Artikel 22
Artikel 8.2 a första meningen
Artikel 26.3
Artikel 8.2 a andra meningen
—
Artikel 8.2 a tredje till sjätte meningen
Artikel 23.1, 23.3, 23.5 och 23.6
—
Artikel 23.2
—
Artikel 23.4
—
Artikel 23.7
Artikel 8.2 b 1 första och andra stycket
Artikel 27.1
Artikel 8.2 b 1 tredje stycket
Artikel 27.2
Artikel 8.2 b 2 första och andra stycket
Artikel 27.3
Artikel 8.2 b 2 tredje och fjärde stycket
—
—
Artikel 27.4 och 27.5
Artikel 8.2 c första stycket
Artikel 20.1 och 20.2
Artikel 8.2 c andra stycket
Artikel 20.4 första stycket
Artikel 8.2 c tredje stycket
—
Artikel 8.2 c fjärde stycket
Artikel 20.4 andra stycket
—
Artikel 20.4 tredje stycket
—
Artikel 20.3 och 20.5
Artikel 8.2 c femte och sjätte stycket
Artikel 21.1 första stycket och artikel 21.2
—
Artikel 21.1 andra stycket
L 263/158
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007
Direktiv 70/156/EEG
Detta direktiv
Artikel 8.3
Artikel 23.4 andra stycket
—
Artikel 24
—
Artikel 25
Artikel 9.1
Artikel 36
Artikel 9.2
Artikel 35.1
—
Artikel 34
—
Artikel 35.2
Artikel 10.1
Artikel 12.1
Artikel 10.2
Artikel 12.2 första stycket, första meningen
—
Artikel 12.2 andra stycket, andra meningen
—
Artikel 12.3
Artikel 11.1
Artikel 30.2
Artikel 11.2
Artikel 30.1
Artikel 11.3
Artikel 30.3
Artikel 11.4
Artikel 30.4
Artikel 11.5
Artikel 30.5
Artikel 11.6
Artikel 30.6
—
Artikel 31
—
Artikel 32
Artikel 12 första meningen
Artikel 33.1
Artikel 12 andra meningen
Artikel 33.2
—
Artikel 37
—
Artikel 38.1
Artikel 13.1
Artikel 40.1
—
Artikel 39.1
Artikel 13.2
Artikel 39.2
Artikel 13.3
Artikel 40.3
—
Artikel 40.2
Artikel 13.4
Artikel 39.7
Artikel 13.5
Artikel 39.2
—
Artikel 39.3–39.6 och 39.8–39.9
—
Artikel 41.1 och 41.3
Artikel 14.1 första strecksatsen
Artikel 43.1
Artikel 14.1 andra strecksatsen första meningen
—
Artikel 14.1 andra strecksatsen andra meningen
Artikel 41.4
Artikel 14.1 andra strecksatsen i
Artikel 41.6
Artikel 14.1 andra strecksatsen ii
—
Artikel 14.2 första stycket
—
—
Artikel 41.5 och 41.7
Artikel 14.2 andra stycket
Artikel 41.8
—
Artikel 42
—
Artikel 43.2–43.5
—
Artiklarna 44–51
Bilaga I
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga II
9.10.2007
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 263/159
Direktiv 70/156/EEG
Detta direktiv
Bilaga III
Bilaga III
Bilaga IV
Bilaga IV
—
Bilaga IV tillägg
Bilaga V
Bilaga V
Bilaga VI
Bilaga VI
—
Bilaga VI tillägg
Bilaga VII
Bilaga VII
—
Bilaga VII tillägg
Bilaga VIII
Bilaga VIII
Bilaga IX
Bilaga IX
Bilaga X
Bilaga X
Bilaga XI
Bilaga XI
Bilaga XII
Bilaga XII
—
Bilaga XIII
Bilaga XIII
Bilaga XIV
—
Bilaga XV
—
Bilaga XVI
Bilaga XIV
Bilaga XVII
Bilaga XV
Bilaga XVIII
—
Bilaga XIX
—
Bilaga XX
—
Bilaga XXI
L 263/160
SV
Europeiska unionens officiella tidning
9.10.2007