SOU 1998:162

Vägtrafikregistrering

Till statsrådet och chefen för Kommun1katlonsdepartementet

Genom beslut den 19 december 1996 bemyndigade regeringen chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av gällande författningar inom trafik- registerområdet och utarbeta förslag till de författningsregleringar som bedömdes nödvändiga.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 20 december 1996 kammarrättslagmannen Valter Nilsson att vara särskild utredare.

Som experter förordnades den 24 januari 1997 numera avdelningschefen Bengt Dahlman, Vägverket, rättsenhetschefen Inger Eriksson, Länsstyrelsen i Dalarnas län, hovrättsassessom Björn Hansson, Kommunikationsdepartementet, numera enhetschefen Solweig Höög-Persson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, juristen Bengt Magnusson, Vägverket samt numera departementsrådet Lennart Renbjer, Kommunikationsdepartementet.

Den 20 oktober 1997 entledigades Inger Eriksson som expert. Samma dag förordnades numera enhetschefen Ann-Marie Nilsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län att vara expert i utredningen.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 13 januari 1997 kammar- rättsassessom Ewa Hagard Linander.

Utredningen har antagit namnet Trafikregisterutredningen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Vägtraflk- registrering (SOU 1998: 162). Uppdraget är därmed slutfört.

Göteborg i december 1998 Valter Nilsson

/Ewa Hagard Linander

Innehållsförtecknmg Förkortningar .......................................................................................... 17 Sammanfattning ....................................................................................... 21 Författningsförslag .................................................................................. 31 1 Förslag till lag om vägtrafikregister ......................................... 31 2 Förslag till förordning om vägtrafikregister ............................ 36 3 Förslag till lag om vägtraflkdefinitioner ................................ 104 4 Förslag till förordning om vägtraflkdefmitioner .................... 1 12 5 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.. 118 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlast- avgift ...................................................................................... 128 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1975z88) med bemyn- digande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer .................................................................. 129 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om salu- vagnsskatt .............................................................................. 131 9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 133 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om fordons- skatt på utländska fordon ....................................................... 135 11 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998z488) ........ 136 12 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998z490) 139 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om bilut— hyrning ................................................................................... 140 14 Förslag till förordning om ändring i terrängtrafikkun— görelsen (1972:594) ............................................................... 141 15 Förslag till förordning om ändring i fordonskungörelsen (1972:595) ............................................................................. 145 16 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:767) om upphörd av saluvagnsskatt, m.m ................... 154 17 Förslag till förordning om ändring i fordonsskatteförord-

18. Förslag till förordning om ändring i yrkestrafikförordningen

(1998:779) ............................................................................. 157 19 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:780) om biluthyrning .................................................. 162

20. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES) ....................................................... 164 21 Förslag till förordning om ändring i körkortsförordningen

(19982980) ............................................................................. 165 22 Förslag till förordning om ändring i trafikförordningen

(1998:1276) ........................................................................... 172

23 Förslag till förordning om upphävande av förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret ............ 174 1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet ............................ 175 2 Allmänt om trafikregistren .......................................................... 177 2.1 Inledning ......................................................................... 177 2.2 Bilregistret ....................................................................... 180 2.3 Körkortsregistret ............................................................. 1 83 2.4 Yrkestrafikregistret ......................................................... 1 84 2.5 Övriga register ................................................................. 185 3 Internationella jämförelser .......................................................... 187 3.1 Inledning ......................................................................... 187 3.2 Nordiska förhållanden på trafikregisterområdet ............. 187 3 .2.1 Inledning ......................................................................... 187 3.2.2 Danmark .......................................................................... 190 3.2.3 Finland ............................................................................ 194 3.2.4 Island ............................................................................... 199 3.2.5 Norge ............................................................................... 202 3.3 Internationella överenskommelser m.m. ........................ 207 3.4 Något om registreringsbevis och registreringsbestäm- melser för fordon m.m. i EU:s medlemsländer .............. 208 3.4.1 Registreringsbevis ........................................................... 208 3.4.2 Registreringsbestämmelser m.m. ................................... 209 3.5 Några andra samarbetsorgan ........................................... 213 3.6 Några avslutande anmärkningar ...................................... 214

4 En registerramlag för hela vägtrafikområdet en översiktlig beskrivning av författningsstrukturen m.m. ............................. 217 4.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 218 4.2 Våra utgångspunkter för en ny författningsstruktur ........ 218 4.2. 1 Om normgivningsmakten ................................................ 218 4.2.2 Om ramlagstiftning i allmänhet ....................................... 2 19 4.3 Överväganden och förslag .............................................. 221 4.3.1 Normgivningsmaktens konsekvenser för "författnings- regleringen ...................................................................... 22 1 4.3.2 Något om den språkliga översynen ................................. 222 4.3.3 Författningamas förhållande till personuppgiftslagen... 223 4.3.4 Närmare om författningsstrukturen ................................. 224 4.3.5 Myndighetsorganisationen och registeransvaret ............. 225 4.3.6 F öremålet för registreringsåtgärdema ............................. 226 4.4 De administrativa trafikregistrens ändamål .................... 227 4.4.1 Inledning ......................................................................... 227 4.4.2 Närmare om registerändamålet m.m ............................... 230 4.5 Prövningsförfarandet ....................................................... 232 4.6 Överklagande .................................................................. 234 5 Definitioner i vägtrafikiörfattningarna ...................................... 237 5.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 237 5.2 Allmänt ............................................................................ 237 5.3 Definitioner i EG:s regelverk .......................................... 245 5.4 Överväganden och förslag .............................................. 248 6 Tillgång till registeruppgifterna integritetsfrågor .................. 253 6.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 254 6.2 Offentlighetsprincipen m.m. .......................................... 254 6.2. l Tryckfrihetsförordningen ................................................ 254 6.2.2 Utredning om offentlighetsprincipens tillämpning i IT- samhället m.m. ............................................................... 256 6.3 Integritetsskyddslagstiftningen ....................................... 257 6.3.1 F örfattningsregleringen av integritetsskyddet ................ 257 6.3.2 Regeringsformen ............................................................. 257 6.3.3 Sekretesslagen ................................................................. 258 6.3.4 Begränsningar i sekretessen ............................................ 261 6.3.5 Datalagen ........................................................................ 262 6.3.6 EG-direktivet om personuppgifter .................................. 263 6.3.7 En ny datalag personuppgiftslagen .............................. 264 6.4 Nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregister ........... 268

6.4.1 Allmänt ............................................................................ 268 6.4.2 Bilregistret ....................................................................... 268 6.43 Körkortsregistret ............................................................. 271 6.4.4 Det s.k. bildregistret ........................................................ 272 6.4.5 Några andra bildregister .................................................. 274 6.4.6 Yrkestrafikregistret ......................................................... 275 6.4.7 Registret över felparkeringsavgifter ................................ 275 6.4.8 Bruk och missbruk av registrerade uppgifter .................. 276 6.4.9 Särskilt om personnummer ............................................. 276 6.4.10 Särskilt om sökbegrepp ................................................... 278 6.5 Överväganden och förslag .............................................. 281 6.5.1 Inledning ..... . ................................................................... 28] 6.5.2 Några utgångspunkter ..................................................... 282 6.5.3 Direktåtkomst .................................................................. 282 6.5.4 Sökbegrepp ..................................................................... 284 6.5.5 Samköming ..................................................................... 285 6.5.6 Sekretess ......................................................................... 286 7 Det nuvarande förfarandet vid fordonsregistreringen ............. 297 7. 1 Registreringsbestämmelser ............................................. 297 7.1.1 Inledande bestämmelser .................................................. 297 7.1.2 Registreringspliktens omfattning .................................... 298 7.1.3 Ansökan om registrering m.m. ....................................... 300 7.1.4 Registreringsbeviset m.m. .............................................. 300 7.1.5 Registreringsskyltar m.m. .............................................. 302 7.1.6 Provisoriska registreringsskyltar ..................................... 303 7.1.7 Kontrollmärken ............................................................... 303 7.1.8 Avställning ...................................................................... 304 7.1.9 Upphörande av avställning .............................................. 306 7. 1 . 10 Körtillstånd ...................................................................... 306 7.1.11 Bevis om avtalad tid ........................................................ 307 7.1 .12 Nationalitetsmärke ... ....................................................... 307 7. 1 . 13 Miljöklassmärkning ........................................................ 307 7.1 . 14 Ändring av vissa registrerade förhållanden .................... 308 7.1 .15 Avregistrering ................................................................. 3 10 7.1.16 Bemyndiganden m.m. .................................................... 311 7.1.17 Förfaranderegler .............................................................. 311 7.1 .18 Överklagande m.m. ........................................................ 312 7.2 Fordonskungörelsens bestämmelser om typbesiktning och registeringsbesiktning m.m. .................................... 312 7.2.1 Inledning ......................................................................... 312

7.2.2 Typbesiktning .................................................................. 3 13

7.2.3 Registreringsbesiktning m.m. ......................................... 3 14 7.2.4 Administrativt körförbud ................................................ 315

8 Överväganden och förslag beträffande fordonsregistreringen 317

8.1 Inledning ......................................................................... 3 18 8.2 Närmare om fordonsregistreringen ................................. 319 8.2.1 Allmänt ............................................................................ 319 8.2.2 Ansökan eller anmälan? .................................................. 319 8.2.3 Registreringsbeviset ........................................................ 320 8.2.4 Alhnänt om registreringsskyltar ...................................... 322 8.2.5 Taxiskylt .......................................................................... 322 8.2.6 Ersättningsskyltar och provisoriska skyltar .................... 323 8.2.7 Avställning ...................................................................... 324 8.2.8 Intyg om att kontrollmärket har förstörts ........................ 336 8.2.9 Avställning i samband med ägarbyte .............................. 327 8.2.10 Rätt att bruka ett avställt fordon ...................................... 327 8.2.11 Upphörande av avställning .............................................. 327 8.2. 12 Kontrollmärken ............................................................... 328 8 .2. 13 Nationalitetsmärke .......................................................... 329 8.2. 14 Milj öklassmärkning ........................................................ 329 8.2.15 Ändrade äganderättsförhållanden ................................... 330 8.2. 16 Namn- och adressändring ............................................... 331 8.2. 17 Ändrad användning av vissa fordon som påverkar besiktnings- och/eller beskattningsförhållandena ........... 331 8.2.18 Avregistrering ................................................................. 332 8.2.19 Särskilt om avregistrering på grund av försäljning till utlandet ............................................................................ 334 8.2.20 Underrättelser som rör fordonsregistreringen ................. 335 8.2.21 Erinran om körförbud ..................................................... 33 5 8.2.22 Direktanmälan för fordonsregistrering ............................ 336 8.2.23 Särskilda fordonsskyltar m.m. ........................................ 337 8.2.24 Fordonsanalysdatabasen — FAD ...................................... 337 8.2.25 Rätt att medge undantag .................................................. 338 8.2.26 Rätt att meddela föreskrifter ........................................... 339 8.2.27 Övriga bestämmelser ....................................................... 339 9 Saluvagnsregistrering .................................................................. 341 9.1 Inledning ......................................................................... 341 9.2 Nu gällande ordning ........................................................ 342 9.2.1 Förutsättningar för att få saluvagnslicens ....................... 342 9.2.2 Prövningsmyndighet m.m. ............................................. 342 9.2.3 Brukande med stöd av saluvagnslicens ........................... 343

9.2.4 Saluvagnsskylt ................................................................ 343 9.2.5 Uppgifter om saluvagnslicens i bilregistret .................... 344 9.2.6 Återkallelse av saluvagnslicens ...................................... 345 9.2.7 Straffbestämmelser m.m. ............................................... 346 9.2.8 Överklagade m.m. .......................................................... 346 9.2.9 Avgifter ........................................................................... 346 9.2.10 Saluvagnsskatt ................................................................. 347 9.2.1 1 Särregler om saluvagnsskyltar inom Norden .................. 347 9.3 Överväganden och förslag .............................................. 348 9.3.1 Allmänt ............................................................................ 348

9.3.2 Närmare om prövningen av ansökan enligt vårt förslag 350 9.3.3 Närmare om saluvagnsskyltar, försäkring och salu-

vagnsskatt ........................................................................ 351 9.3.4 Avgifter ........................................................................... 352 9.3.5 Återkallelse av saluvagnsregistrering ............................. 353 9.3.6 Omhändertagande av skyltar ........................................... 354 9.3.7 Straffbestämmelser .......................................................... 354 9.3.8 Myndigheters underrättelseskyldighet ............................ 3 55 9.3.9 Användande av svenska saluvagnsskyltar utanför

Sveriges gränser .............................................................. 3 56

10 Tillfällig registrering av fordon m.m. ........................................ 357

10.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 357 10.2 Allmänt om tillfälligt brukande av fordon ...................... 358 10.2.1 Inledning ......................................................................... 358 10.2.2 Körtillstånd ...................................................................... 358 10.2.3 Brukande med stöd av 47 a & bilregisterkungörelsen ..... 359 10.2.4 Exportvagnslicens ........................................................... 359 10.2.5 Turistvagnslicens ............................................................ 360 10.2.6 Interimslicens .................................................................. 361 10.2.7 Förordningen om internationell vägtrafik i Sverige ........ 362 10.2.8 Ny nordisk överenskommelse om användande av

fordon registrerade i ett annat nordiskt land ................... 363 10.2.9 Särskilt om brukande av s.k. testfordon här i landet ....... 364 10.3 Vägverkets förslag till registreringsbestämmelser för

fordon som importerats från ett EU—land ........................ 365 10.3.1 Inledning ......................................................................... 365 10.3.2 Tillfälligt brukande av fordon i Sverige .......................... 365 10.3.3 Meddelande av temporär registrering — myndighets-

organisationen ................................................................. 366

10.3.4 Närmare om fordon som förs in från ett annat EU-land.367 10.3.5 Närmare om fordon som förs in från tredje land ............ 368

10.3.6 Närmare om fordon som ”uppstår” i landet .................... 368 10.3 .7 Fordon i yrkesmässig trafik ............................................. 368 10.3 .8 Registreringsnummer m.m. ............................................ 369 10.3.9 Giltighetstid ..................................................................... 369 10.3. 10 Kostnader och uppbörd ................................................... 369 10.3.1 1 Beräknat antal ärenden för temporär registrering m.m. .370 10.3 . 12 Registerföring m.m. ........................................................ 371 10.3. 13 Godkänd registeringsbesiktning ...................................... 371 10.3.14 Samråd m.m. .................................................................. 372 10.4 Överväganden och förslag .............................................. 372 10.4.1 Alhnänt ............................................................................ 372 10.4.2 Särskilt om exportvagns- och turistvagnslicensema ....... 374 10.4.3 Särskilt om export av begagnade fordon ......................... 375 10.4.4 Brukande av ett fordon enligt vårt förslag om tillfällig registrering ...................................................................... 376 10.4.5 Myndighetsorganisationen .............................................. 377 10.4.6 Handlingar som krävs vid ansökan ................................. 378 10.4.7 Giltighetstid ..................................................................... 379 10.4.8 Närmare om förslagens förhållande till förordningen 1987z27 m.m. ................................................................. 381 10.4.9 Avgifter ........................................................................... 382 10.4.10 Övriga frågor ................................................................... 383 11 Tillfälligt brukande i Sverige av utländska fordon ................... 387 1 1.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 387 1 1.2 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 387 11.3 Ny nordisk överenskommelse, nytt EG-direktiv om fordonsbeskattning, m.m. ............................................... 388 11.4 Överväganden och förslag .............................................. 390 11.5 Särskilt om cabotagetrafik .............................................. 392 12 Avbetalningsspärr m.m. .............................................................. 395 12.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 395 12.2 Om registrering av ägare eller brukare av fordon ........... 396 12.2.1 Allmänt ............................................................................ 396 12.2.2 Om finansieringsbolagens roll ........................................ 397 12.2.3 Om godtrosförvärv .......................................................... 398 12.2.4 Närmare om avbetalningsköp av fordon ......................... 400 12.2.5 Krav mot staten på grund av felaktiga uppgifter i bilregistret ....................................................................... 401 12.2.6 Något om nordiska förhållanden ..................................... 402 12.3 Tidigare förslag ............................................................... 402

12.3.1 Förslag av Motorbranschens Riksförbund m.fl. ............ 402 12.3.2 Förslag av Godtrosförvärvsutredningen ......................... 404 12.4 Överväganden och förslag .............................................. 405 12.4.1 Allmänt ............................................................................ 405 12.4.2 Integritetsaspekten .......................................................... 406 12.4.3 Vårt förslag ..................................................................... 407 12.4.4 Rättsverkningar av registreringen m.m. ......................... 408 12.4.5 Slutdatum för avbetalningsspärren. ................................. 408 12.4.6 Registrering av andra typer av uppgifter? ....................... 409 12.4.7 Skadestånd vid felaktiga registreringar? ......................... 412 12.4.8 Registreringskostnaden ................................................... 412 13 Knytandet av olika rättsverkningar till registreringen ............ 415 13.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 415 l 3 .2 Nuvarande förhållanden .................................................. 4 1 6 14 Registerinnehållet och regleringen därav .................................. 419 14.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 420 14.2 Fordonsregistreringen ..................................................... 420 14.2.1 Nuvarande ordning utgångspunkter ............................. 420 14.2.2 Överväganden och förslag .............................................. 421 14.3 Körkortsregistreringen .................................................... 422 14.3.1 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 422 14.3.2 EG-bestämmelser m.m. om körkort ................................ 423 14.3.3 Registrering i körkortsregistret av utländska körkort ..... 425 14.3.4 Registrering i körkortsregistret av luftfartscertifikat m.m. ............................................................................... 426 14.3.5 Överväganden och förslag .............................................. 427 14.4 Yrkestrafikregistreringen ................................................ 433 14.4.1 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 433 14.4.2 Överväganden och förslag .............................................. 434 14.5 Registreringen av felparkeringsavgifter .......................... 435 14.5.1 Nuvarande ordning .......................................................... 435 14.5.2 Överväganden och förslag .............................................. 436 15 Tillgången till belastningsuppgifter i ärenden om körkort och yrkestrafik ..................................................................................... 437 15.1 Körkortsregistrets belastningsdel m.m. .......................... 437 15.2 Polisens register m.m. och reformeringen av dem .......... 438 15.2.1 Kriminalregistret m.m. ................................................... 43 8 15.2.2 Reforrneringen av polisens register ................................. 439

15.2.4 Rikspolisstyrelsens s.k. MR/BR-projekt ......................... 442 15.3 Länsstyrelses åtkomst till polisens register ansökningsärenden .......................................................... 444 15.4 Registerbladsrutinen -— körkort ........................................ 445 15.5 Registerbladsrutinen — yrkestrafik .................................. 446 15.6 Överväganden och förslag .............................................. 448 15.6.1 Nya underrättelserutiner .................................................. 448 15.6.2 Närmare om ett nytt system ............................................ 449 15 .6.3 Författningsstrukturen ..................................................... 451 1 5.6.4 Brottskatalogen ............................................................... 452 15 .6.5 Personkretsen .................................................................. 454 15 .6.6 Beloppsbegränsningar i rapporteringen .......................... 455 15.6.7 Särskilt om ansökningsärendena ..................................... 456 15 .6.8 Behörighetsfrågor ........................................................... 45 6 15.6.9 Något om de tekniska lösningarna för registeråtkomsten457 15.6. 10 Ett parallellt system för underrättelser om ordningsbot. 457 15 .6.1 1 Nuvarande belastningsuppgifter i körkortsregistret ........ 458 15.6. 12 Utdrag ur registren .......................................................... 459 15 .5 . 1 3 Underrättelser till enskilda .............................................. 460 15 .6. 14 Domstolamas underrättelseskyldighet ............................ 460 15 .6. 1 5 Något om länsstyrelsernas övriga ärendegrupper ........... 461 16 Bevarande och gallring av registeruppgifter erhållande av utdrag ur registren ....................................................................... 463 16.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 463 16.2 Bevarande och gallring av registeruppgifter ................... 464 16.2.1 Om arkivförfattningarna m.m. ....................................... 464 16.2.2 Bestämmelser om gallring i nuvarande trafikförfatt- ningar .............................................................................. 466 16.2.3 Överväganden och förslag .............................................. 468 16.3 Erhållande av utdrag ur registren .................................... 470 16.3.1 Allmänt ............................................................................ 470 16.3.2 Bestämmelser om utdrag i nuvarande vägtrafikförfatt— ningar .............................................................................. 472 16.3.3 Överväganden och förslag .............................................. 473 17 Straffbestämmelser m.m. ............................................................ 477 17.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 477 17.2 Gällande straffbestämmelser ........................................... 478 17.2.1 Inledning ......................................................................... 478 17 .2.2 Bötesstraff ....................................................................... 478 17.2.3 Hindrande av fortsatt färd ............................................... 479

17.2.4 Avskyltning ..................................................................... 480 17.2.5 Vite .................................................................................. 480 17.3 Överväganden och förslag .............................................. 481 18 Avgifter .......................................................................................... 485 18.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 485 18.2 Avgifter för informationsuttag ........................................ 486 18.2.1 Allmänt ............................................................................ 486 18.2.2 Försäljning av uppgifter ur bilregistret ........................... 489 1 8 .2.3 Överväganden ................................................................. 489

18.3 Avgifter för tjänster eller varor/nyttigheter på vägtrafik— området ............................................................................ 490 18.3.1 Gällande bestämmelser ................................................... 490 18.3.2 Överväganden och förslag .............................................. 495

18.4 Ytterligare om finansieringen m.m. av den trafikadmi- nistrativa verksamheten. .................................................. 498 18.5 Den författningsmässiga behandlingen av bestämmel- serna om avgifter ............................................................. 500 19 Registerfrågor som rör militära fordon ..................................... 503 19.1 Inledning ......................................................................... 503 19.2 Nuvarande bestämmelser ................................................ 504 19.3 Överväganden och förslag .............................................. 506 20 Konsekvenser av förslagen .......................................................... 509 20.1 Allmänt ............................................................................ 509 20.2 Ekonomiska konsekvenser .............................................. 509

20.3 Regionalpolitiska konsekvenser, jämställdhetspolitiska konsekvenser samt konsekvenser för det brottsföre-

byggande arbetet ............................................................. 510 21 Ikraftträdande .............................................................................. 513 22 Författningskommentarer ........................................................... 515 22.1 Förslag till lag om vägtrafikregister ................................ 515 22.2 Förslag till förordning om vägtrafikregister .................... 522

22.3 Förslag till lag respektive förordning om vägtrafik— definitioner ...................................................................... 562 22.4 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafik- området ............................................................................ 565 22.5 Övriga förslag till författningsändringar ......................... 569

Bilaga:

Kommittédirektiv (1996:1 17) ......................................................... 573

Förkortningar

ASB bet. BR BrB BRK BUF BUL CEMT CKR DI dir. Ds EES EG EU EVK FAD FK FSF FSL FöU

automatisk databehandling

AB Svensk Bilprovning

betänkande

belastningsregistret

brottsbalken

bilregisterkungörelsen (1972: 599) förordningen (1998:780) om biluthyrning lagen (1998:492) om biluthyrning

Den europeiska transportministerkonferensen Centrala körkortsregistret Datainspektionen

kommittédirektiv

departementsserien

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska gemenskaperna

Europeiska unionen exportvagnskungörelsen (1964z39) Fordonsanalysdatabasen fordonskungörelsen (1972:5 95) fordonsskatteförordningen (1993 : 1028) fordonsskattelagen (1988z327)

Försvarsutskottet

GTS Generaltullstyrelsen

ILK kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon

IT informationsteknik

IK Justitiekanslern

JO Justitieombudsmannen

J oU Jordbruksutskottet

JuU Justitieutskottet

KKBEL körkortsregistrets belastningsdel

KKF körkortsförordningen (l998z980)

KKL körkortslagen (l998:488)

KU Konstitutionsutskottet

LAKY Länsstyrelsernas samarbetsgrupp för körkorts-

frågor och yrkesmässig trafik

LOB lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer

LU Lagutskottet

MR misstankeregistret

MRF Motorbranschens Riksförbund

MVTK militära vägtrafikkungörelsen (1974197)

PBR person- och belastningsregistret

prop. regeringens proposition

PRV Patent- och registreringsverket

PUL personuppgiftslagen (1998z204)

RA Riksarkivet

RA-F S Riksarkivets författningssamling

RB rättegångsbalken

RF regeringsformen

RPS Rikspolisstyrelsen

RRV Riksrevisionsverket

rskr. riksdagens skrivelse

RSV Riksskatteverket

RÅ Regeringsrättens årsbok

SFS svensk författningssamling

SkU Skatteutskottet

SO successionsordningen

SOU statens offentliga utredningar

SPAR det statliga person- och adressregistret

SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter

TBL trafikbrottslagen (195 1 :649)

TF tryckfrihetsförordningen

TFF Trafikförsäkringsföreningen

TSL trafikskadelagen (1975: 1410)

TSV Trafiksäkerhetsverket

TSVFS Trafiksäkerhetsverkets författningssamling

TTK terrängtrafikkungörelsen (1972:594)

TU Trafikutskottet

TVK turistvagnskungörelsen (1972z601)

VTK vägtrafikkungörelsen (1972:603)

VV Vägverket

VVFS Vägverkets författningssamling

YGL yttrandefrihetsgrundlagen

YTF yrkestrafikförordningen (1998:779)

YTL yrkestrafiklagen (19981490)

ÖVL lagen (1972:43 5) om överlastavgift

Sammanfattning

Utredningsuppdraget går ut på att göra en översyn av gällande författningar inom vägtrafikregisterområdet och utarbeta förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.

Vi har under utredningsarbetet gått igenom författningsmaterian och gjort oss en bild av hur den tillämpas i praktiken. Vi har analyserat luckor i regelverket och de problem som dessa och föråldrade och otidsenliga bestämmelser ger upphov till. I samråd med de tillämpande myndigheterna har vi tagit fram förslag till lösningar inom varje verksamhetsdel.

Genomgången av författningsområdet och den redaktionella över- synen har mynnat ut i en lag och en förordning om vägtrafikregister.

Våra förslag innehåller också en lag och en förordning om vägtrafikdefinitioner samt en skiss till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.

De sakliga ändringar som föreslås inom de olika delområdena innebär i huvudsak följande.

F örfattningsregleringen istort

För att tillgodose regeringsformens krav på lagforrn anges de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed bl.a. för uttaget av fordonsskatt, dvs. registreringsplikten, i lagen om vägtrafrkregister.

Även de från integritetssynpunkt viktiga ändamålen och avgräns- ningarna för personregistreringen får lagform, liksom övergripande registerfrågor i anslutning till personuppgiftslagens reglering.

Ett samlat vägtrafikregister föreslås för att tillgodose de behov som samhället har av kontroll, identifiering och information på vägtrafik- området utifrån de krav som trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter ställer. De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare, bl.a. uppgifter som behövs för trafikförsäkring, uttag av fordonsskatt och

kontroll av felparkeringsavgifter. Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden. Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik eller biluthyrning.

Övriga bestämmelser på området samlas i förordningen om vägtrafikregister. Uttryckliga bestämmelser finns där för prövnings- förfarandet beträffande frågor som rör registrering i vägtrafikregistret. Beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret. Sådana beslut får omprövas av beslutsmyndigheten, såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten.

I den materiellt innehållsrika förordningen om vägtrafikregister har vi, för att göra författningstexten mindre kompakt, samlat vissa gemen- samma bestämmelser i ett inledande avsnitt och därefter kapitelindelat författningen efter bestämmelsemas art. Vi har genomgående försökt att förenkla bestämmelserna och göra dem lättillgängliga både för den enskilde och för de myndigheter som har att tillämpa dem.

Överklagande av beslut enligt de författningar som reglerar vägtrafikregistret får i regel ske hos Länsrätten i Örebro län. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande från länsrätten till kammarrätten.

Definitioner

De (centrala definitionerna på vägtrafikområdet, dvs. främst fordons- och viktbegreppen, lagfästs. Övriga definitioner samlas i en förordning.

De nu gällande definitionerna har, med endast mindre redaktionella justeringar, förts över från gällande rätt. De i definitionsförfattningarna upptagna definitionerna äger allmän giltighet. I vad mån man sedan på varje särskilt område väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter att lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.

Tillgång till registeruppgifterna — integritetsfrågor

Integritets- och sekretessfrågor behandlas utförligt. Den för registret huvudansvariga myndigheten Vägverket, VV, skall ansvara för avvägningen mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritetsaspekter i samband med verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, dvs. i praktiken VV, bemyndigas att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur registret. Häri ingår bl.a.

befogenhet att besluta om s.k. direktåtkomst till registret i enlighet med vad som följer av personuppgiftslagens generella bestämmelser om behandling av uppgifter.

Som sökbegrepp i vägtrafikregistret får användas de uppgifter som får ingå i registret. Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten att använda sökbegrepp. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.

För vägtrafikregistrets del finns det behov av samkörning i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, skattemyndighetema, bilprovningen, försäkringsbolagen och ytterligare någon eller några myndigheter. Varje sådan åtgärd kräver att integritetsaspektema beaktas. Regeringen ges rätt att föreskriva de begränsningar som kan anses påkallade.

Vi föreslår att det i sekretesslagstiftningen införs ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning i det s.k. bildregister som VV för, dvs. nämnda uppgifter skall få lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Samma regler bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnas inte något förslag till utformningen av de föreslagna ändringarna (främst 7 kap. 15 & sekretesslagen).

F ordonsregistrering

Samtliga bestämmelser som rör fordonsregistreringen i vid mening ges i förordningen om vägtrafikregister, som innehåller särskilda kapitel för olika delar av fordonsregistreringen. Förfarandet förenklas och bestämmelsemas materiella innehåll anpassas till W:s tekniska utvecklingsarbete och till den verklighet som råder. Vi har vinnlagt oss om att utforma bestämmelserna så att de inte skall vara hämmande för teknikens utveckling. VV föreslås få ett generellt bemyndigande, som kan väntas få särskild betydelse när det gäller fordonsregistreringen, att föreskriva att uppgifter i anslutning till en anmälan eller en ansökan får lämnas genom datakommunicering i stället för skriftligen. VV bestämmer vilken informationsteknik som får användas.

Registrering i vägtrafikregistret är enligt den huvudregel som uttrycks i lagen om vägtrafikregister en förutsättning för att bruka ett fordon i trafik i landet. Förordningen om vägtrafikregister innehåller vissa undantag från den regeln.

Nya bestämmelser om registreringsbevis knyter an till ett föreliggande förslag till EG-direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon, som reglerar vilka uppgifter ett EG- anpassat registreringsbevis skall innehålla respektive kan innehålla.

I avvaktan på resultatet av en pågående översyn av skatte- bestärnmelsema för fordon föreslås nu endast sådana ändringar av regleringen av avställningsinstitutet som behövs för att öka förståelsen av själva bestämmelserna eller som hänger samman med teknikutvecklingen.

Bestämmelserna om direktregistrering, eller direktanma'lan enligt den nya term som vi använder, förs över till förordningen om vägtrafikregister. Även bestämmelserna om skyltar för beskicknings- fordon och personliga fordonsskyltar, som föreslås innefattas i definitionen av registreringsskylt, förs dit.

Fordonsanalysdatabasen, FAD, som är under uppbyggnad hos W, skall innehålla uppgifter avseende enskilda fordon från bilprovningens kontrollbesiktningar och från polisens flygande inspektioner. FAD knyts i författningshänseende till vägtrafikregistret och blir därmed, rättsligt sett, en del av fordonsregistreringsdelen i vägtrafikregistret.

Den bestämmelse som ger W rätt att bevilja undantag från bl.a. registreringsplikten mjukas upp, så att särskilda skäl skall vara tillräckligt för att medge undantag. Därtill krävs att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. I fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattningsförhållanden bör dock även i fortsättningen krävas att synnerliga skäl skall föreligga. Krav behålls på samråd med Riksskatteverket om fordonets beskattningsförhållanden påverkas.

Bestämmelserna om W:sföreskrijisrätt förs utan större ändringar i sak över till förordningen om vägtrafikregister.

W ges en generell rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Bestämmelsen tas in i fordonskungörelsen och terrängtrafik- kungörelsen, som komplement till övriga bestämmelser som reglerar förutsättningama för besiktning av fordon m.m.

Saluvagnsregistrering

Reglerna om saluvagnslicens, som vi kallar saluvagnsregistrering, reformeras i viss omfattning.

Registreringen skall meddelas en bilhandlare eller tillverkare, om det inte föreligger särskilda skäl att avslå en ansökan. Tyngdpunkten i prövningen förläggs till ansökningstillfället och hanteringen av själva

saluvagnsskyltama får en underordnad betydelse i den bemärkelsen att förutsättningama för registrering i varje skede skall vara uppfyllda i stället för att knytas till utlämnandet av skyltar.

Möjligheten att återkalla en meddelad registrering finns kvar och bestämmelserna görs tydligare. Utebliven betalning av saluvagnsskatt skall utgöra en uttrycklig grund för återkallelse.

Dagens ansvarsbestämmelser förs över till det nya regelverket och kompletteras med ett straffansvar för den innehavare av saluvagns- registering som låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt.

Överträdelser av bestämmelserna om saluvagnsregistrering skall rapporteras av polisen till prövningsmyndigheten, dvs. VV, för att läggas till grund för en bedömning av fortsatt rätt till registrering.

Tillfällig registrering

De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon exportvagnslicens, interimslicens och turistvagnslicens förs samman till ett enhetligt regelsystem, tillfällig registrering. Bestämmelserna omfattar såväl EU/EES-fordon som s.k. tredjelandsfordon och differentieras beroende på om fordonet efter en viss tid slutligen skall registreras i vägtrafikregistret eller ej. Förfarandet omfattar även begagnade fordon som skall exporteras.

Ett fordon, som förs in från ett annat EU-land och därvid har en giltig registrering i det landet, får även innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning brukas utan inskränkning. För andra fordon än de nu nämnda från andra EU-länder kommande fordon som saknar giltig registrering samt tredjelandsfordon blir däremot brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen inskränkt innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.

Samtliga myndighetsuppgifter som rör tillfällig registrering läggs på VV.

Giltighetstiden för tillfällig registrering differentieras mellan en månad och ett är beroende på om fordonet skall registreras slutligt i vägtrafikregistret eller ej.

Tillfälligt brukande i Sverige av utländska fordon

Ett utkast till reglering av rätten att i Sverige bruka utlandsregistrerade fordon lämnas. Det har utformats i nära anslutning till ett föreliggande förslag till EG-direktiv rörande beskattning av fordon för privat bruk. Reglerna kan närmast ses som undantag från den generella registreringsplikten i Sverige. Ett i ett annat land registrerat privatfordon skall i enlighet härmed få användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod. Detta bör gälla under förutsättning bl.a. av att den som använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands och att fordonet används endast för privat bruk. Sexmånadersperioden kan i vissa fall, t.ex. för den som studerar här i landet, förlängas till nio månader.

Även ett i ett annat land registrerat kommersiellt fordon, som ägs av en fysisk person som har sitt normala hemvist utomlands eller av en juridisk person som har sin ledning utomlands, skall få användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod.

Avbetalningsspärr m.m.

En möjlighet införs att vid en fordonsöverlåtelse i vägtrafikregistret anteckna att en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har överlåtit fordonet genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt.

Registrering av övergång av äganderätten får ske sedan den som har återtaganderätten eller har upplåtit nyttjanderätt (vid leasing) haft möjlighet att yttra sig över en anmälan om ny ägare. Datum för slutbetalning av avbetalningsköpet registreras och när den tiden har gått ut faller anteckningen automatiskt bort. Det läggs ett ansvar på både köparen och säljaren att anmäla ändringar av de uppgifter som förts in i registret.

Registerinnehållet

Huvuddragen av registerinnehållet, med en specificering differentierad främst efter uppgifternas integritetskänslighet och efter praktiska behov, framgår av bilagor till förordningen om vägtrafikregister.

I fordonsregisterdelen tas in uppgifter om fordons utrustning och beskaffenhet m.m. Den närmare specificeringen överlåts åt VV.

För körkortsregistreringens del behålls den nuvarande beskrivningen av registerinnehållet i sina huvuddrag. Eftersom brottsbelastningsuppgifter inte längre skall finnas i vägtrafikregistret bortfaller regleringen av rutinen avseende nuvarande registerblad.

Någon särskild bestämmelse om registrering av utländska körkort utöver dagens reglering föreslås inte. Däremot föreslår vi att Rikspolisstyrelsens och domstolarnas skyldighet att underrätta körkortsmyndigheterna om brott i fortsättningen skall omfatta innehavare av ett utländskt körkort oavsett om han är permanent bosatt i landet eller ej. Frågan om registrering av utländska körkort i ett nationellt register får föras vidare i det gemensamma arbetet inom EU.

De bestämmelser som reglerar registreringen av yrkestrafk- uppgifter anpassas i möjligaste mån till den registrering som föreslås för körkort. Förutom att uppgifter som rör taxiförarlegitimation regleras inom ramen för yrkestrafikdelen registreras där också vissa uppgifter som i dag ingår i bilregistret (fordonsregisterdelen).

Uppgifter som avser felparkeringsavgifter, dvs. uppgifter som har samband med hanteringen av utfärdade parkeringsanmärkningar, utgör den fjärde delen i det samlade vägtrafikregistret. Indelningen av uppgifterna följer den som gäller för fordonsregistreringen och den närmare specificeringen överlåts åt VV.

I författningen anges vilken myndighet som för in uppgifterna, dvs. W eller länsstyrelse.

Tillgången till brottsbelastningsuppgifter i körkorts- och yrkestrafikärenden

Behörig myndighet, dvs. VV eller länsstyrelse, får en rätt att i angivna ärendetyper som rör körkort och yrkestrafik — och beträffande angivna personer begära uppgijter direkt ur de av Rikspolisstyrelsen förda belastnings- och misstankeregistren. Rikspolisstyrelsen åläggs en underrättelseskyldighet som rör ett angivet registerinnehåll och som går med dataöverföring via VV till berörd länsstyrelse. Bestämmelserna innehåller en brottskatalog över vilka brott och förseelser underrättelseskyldigheten omfattar. De anger vidare den krets av personer som registeruppgifterna i underrättelsefallen skall och får avse. Rutinerna förbättras avsevärt, vilket bl.a. medför att länsstyrelserna mycket smidigare och snabbare än i dag skall få tillgång till relevanta brottsbelastningar.

Bevarande och gallring av uppgijter utdrag ur registret

Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras. De bestämmelser om gallring som gäller i dag görs heltäckande för olika typer av uppgifter i det samlade vägtrafikregistret, med särskilt angivna gallringstider från ett till fem år. I vissa fall anges hur länge en uppgift skall bevaras och i vissa fall när gallring skall ske. Bestämmelserna har här anpassats till vilken typ av uppgifter det är fråga om och vad som har visat sig nödvändigt och praktiskt. Bestämmelserna samlas i ett särskilt kapitel i förordningen om vägtrafikregister.

Ett utdrag ur vägtrafikregistret får i princip omfatta de uppgifter som finns registrerade, om uppgifterna inte skyddas av sekretess. Uppgifter om personnummer, körkortsbild och namnteckning skall med hänsyn till föreslagna sekretessbestämmelser normalt inte tas med i ett registerutdrag.

Vissa registeruppgifter som avser körkorts- och yrkestrafik- registreringen skall inte tas med i ett utdrag efter en viss tid, s.k. rehabilitering.

Om den som i tjänsten har tagit befattning med sådana uppgifter som har lämnats ut misstänker att uppgifterna är oriktiga skall han genast anmäla det till VV.

Strajbestämmelser m.m.

Det skall genomgående krävas subjektivt rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet) i fråga om brott mot bestämmelserna på vägtrafikregister- området.

En vidare straffskala än i dag föreslås vid brott mot de grundläggande bestämmelserna om registreringsplikten. Med hänsyn till de allvarligare överträdelsema — exempelvis fall där någon systematiskt med ett eller flera fordon åsidosätter bestämmelserna på området, kanske i yrkesmässig verksamhet föreslås därför fängelse i högst sex månader ingå i straffskalan. För övriga överträdelser föreslår vi böter eller penningböter.

Polisman får möjlighet att vid överträdelse av bestämmelserna om saluvagnsregistrering omhänderta saluvagnsskyltama.

Underlåtenhet att anmäla ägarbyte beträffande fordon avkriminaliseras.

Vitesinstitutets tillämpning på vägtrafikregisterområdet mönstras ut.

Avgifter

De allmänna principer som finns i fråga om avgifter för informationsuttag ur register skall gälla även i fråga om avgifter för uttag av uppgifter ur vägtrafikregistret.

W får i den s.k. uppdragsverksamheten, genom vilken VV till myndigheter och enskilda säljer uppgifter i bilregistret (uppgifter om fordon och fordonsägare i vägtrafikregistret) anpassa grunderna för prissättningen till dessa principer.

Avgiftsuttaget på vägtrafikområdet renodlas så att enklare rutiner skapas och olika avgifter för likartade tjänster och för samme betalare slås samman. En ansökningsavgift skall betalas oavsett om ansökan leder till bifall eller ej.

Samtliga regler om avgifter som tas ut på området samlas i en särskild förordning om avgifter inom vägtrafikområdet. Avgiftssystemet blir därmed mera överskådligt än det är i dag då bestämmelserna är splittrade på ett stort antal författningar.

Registerfrågor som rör militära fordon

Vid registreringen i vägtrafikregistret av ett fordon som tidigare har varit registrerat i det militära fordonsregistret skall vid registreringen, i stället för ett typintyg, liksom i dag företes ett utdrag ur det militära registret. VV kan därutöver, om det behövs för att fastställa tekniska uppgifter m.m. om fordonet, besluta om registreringsbesiktning enligt de nya bestämmelser som föreslås i fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen.

Förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret kan upphävas.

Konsekvenser av förslagen

De förslag som vi lämnar innebär en rad förändringar av författningsstrukturen. Dessa kommer på flera viktiga delområden att leda till effektiviseringar, vilket i sig kommer att medföra förenklade rutiner för de tillämpande myndigheterna och i förlängningen också för allmänheten.

I ett övergångsskede kommer vissa investeringskostnader av engångsnatur för den centrala myndigheten VV att uppstå. Vi bedömer dock att dessa kan tas ut inom ramen för VV:s ordinarie anslag för

utveckling och systemarbete. Förslagen kan därför som helhet inte väntas få några nämnvärda statsfinanisella konsekvenser.

Förslagen kan i stort bedömas som regionalpolitiskt neutrala. Förslagen kan inte heller, till följd av utredningsuppdragets och ämnesområdets karaktär, väntas få några effekter på jämställdheten.

De nya underrättelserutiner för körkorts- och yrkestrafikfrågor som vi föreslår kan förväntas få positiva effekter för brottsbekämpningen och det brottsförebyggande arbetet i stort. Detsamma kan förväntas bli fallet av förslagen om att införa ett omvänt skaderekvisit vid tillämpningen av sekretesslagens bestämmelser för uppgift om personnummer och körkortsbild jämte namnteckning.

Ikraftträdande m.m.

Förslagen är i viss utsträckning beroende av tillkomsten av och ändringar i andra författningar inom närliggande områden, liksom av pågående EG—anpassningar av det svenska regelverket. Frågan om tidpunkten för ikraftträdande av de författningar som vi föreslår får därför i nuläget lämnas öppen.

Samordningen med den nya författningsstrukturen för polisens register kan kräva vissa övergångsbestämmelser, som får övervägas under beredningen.

Författningsförslag

1. Förslag till lag om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 & Denna lag gäller registrering av uppgifter om personer samt motor- drivna fordon och släpfordon (vägtrafikuppgifter) i ett vägtrafik- register.

Lagen gäller dock inte

1. fordon, som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,

2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon, eller

3. mopeder klass II.

25 I personuppgiftslagen (1998z204) finns bestämmelser som tillämpas på vägtrafikuppgifter som utgör personuppgifter i den mån det inte finns några avvikande bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med stöd av den.

Definitioner

35 Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefmitioner.

4 & Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren, när det är fråga om fordon som

1. innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller

2. innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.

Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll

5 & Vägtrafikregistret förs för att tillgodose de behov av kontroll, identifiering och information som trafiksäkerhet, miljö och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter föranleder i fråga om

1. fordon och fordonsägare,

2. a) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon enligt körkortslagen (l998:488), yrkestrafiklagen (19981490) eller någon annan författning,

b) annan person, om det behövs för att underlätta hand— läggningen av körkortsärenden, samt

3. den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning.

Av trafikskadelagen (1975: 1410) och fordonsskattelagen (1988z327) framgår att uppgifter i vägtrafikregistret ligger till grund för trafik- försäkringsplikt och beskattning av fordon.

6 5 I vägtrafikregistret förs i enlighet med de i 5 & angivna ändamålen in uppgifter som avser 1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, 2. a) behörigheten enligt körkortslagen (l998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov, c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter, 3. a) behörigheten att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafrk och biluthyrning, b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafik- lagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller gods- transporter, 4. innehav i andra fall än som avses ovan av särskilda behörig- hetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivna fordon.

Dessutom förs i registret in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas.

I registret får inte föras in uppgifter om sådana domar och beslut beträffande påföljder för brott m.m. som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister eller om sådana misstankar om brott som avses i lagen (1998:621) om misstankeregister.

Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon

7 5 Ett motordrivet fordon skall vara registrerat i vägtrafikregistret för att få brukas. Detsamma gäller i fråga om ett släpfordon som dras av ett motordrivet fordon.

Ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter

85 Den myndighet som regeringen bestämmer för vägtrafikregistret och har det övergripande ansvaret för behandlingen av vägtrafik- uppgifter.

Samköming

95 En myndighet som ansvarar för behandlingen av uppgifter i vägtrafikregistret får för de ändamål som anges i 5 & hämta uppgifter till registret genom samköming.

Sökbegrepp

10 & Som sökbegrepp får användas uppgifter som enligt 6 5 får ingå i vägtrafikregistret.

Gallring

11 & Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras.

Rättelse och skadestånd

125 Bestämmelserna i personuppgiftslagen (l998z204) om rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Straffbestämmelser

13 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot 7 5 döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oakt- samhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra att fordonet brukades.

Den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i ägarens ställe enligt andra stycket.

145 I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun tillämpas bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en öVerordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade. I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet. I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den juridiska personen eller på den som på begäran har godtagits som ansvarig företrädare för denne.

Hindrande av fortsatt färd

155 Om ett fordon brukas i strid mot 7 5 eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall en polisman hindra fortsatt färd, om den medför en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgör en väsentlig olägenhet.

Bemyndiganden

16 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag, samt meddela föreskrifter om

1. utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret,

2. rätten att i Sverige bruka fordon som hör hemma i något annat land,

3. registrering av fordon i ett militärt fordonsregister,

4. registrering av fordon som används av räddningskåren under utbildning och höjd beredskap,

5. avgifter för registrering enligt denna lag.

17 & Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten till samköming enligt 9 5 och av rätten att använda sökbegrepp enligt 10 &.

18 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från registreringsplikten enligt 7 &. Undantag får förenas med villkor.

; 19 5 Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana »" utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig får regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis inte skall tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 2. Vad som i en lag eller någon annan författning sägs om bilregistret, körkortsregistret, yrkestrafikregistret eller registret över felparkeringsavgifter skall i stället avse vägtrafikregistret.

2. Förslag till förordning om vägtrafikregister

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

15 Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till lagen (0000:000) om vägtrafikregister. I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns i fråga om fordon särskilda bestämmelser om registrering som gäller i stället för bestämmelserna i denna förordning. Bestämmelser om avgifter i vissa avseenden enligt denna förordning finns i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

2 & Vägtrafikregistret 'förs med hjälp av automatiserad behandling av uppgifter.

Vägverket är central registreringsmyndighet för registret och svarar för det system— och programmeringsarbete som behövs.

3 & Länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter i fråga om körkortsregistrering och yrkestrafikregistrering. De för in uppgifter i vägtrafikregistret i den utsträckning som anges i denna förordning.

Definitioner

4 & De begrepp som används i denna förordning har den betydelse som anges i lagen (00001000) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

Med datakommunicering förstås i denna förordning att uppgifter överförs elektroniskt med utnyttjande av datateknik.

5 & Bestämmelserna i denna förordning om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren, när det är fråga om fordon som ]. innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller 2. innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.

2 kap. Registerinnehåll

1 5 I fråga om fordonsregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 1 . Vägverket svarar för att uppgifterna förs in.

25 I fråga om körkortsregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 2. Av bilagan framgår också vilken myndighet som svarar för att respektive uppgift förs in i registret.

* 35 I fråga om yrkestrafikregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 3. Av bilagan framgår också vilken myndighet som svarar för att respektive uppgift förs in i registret.

45 I fråga om registrering av felparkeringsavgifter förs i vägtrafik- registret in de uppgifter som framgår av bilaga 4. Vägverket svarar för att uppgifterna förs in.

3 kap. Bevarande och gallring av uppgifter Uppgifter om fordonsregistreringen 1 5 Uppgifter om chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registreringsnummer och årsmodell skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att ett fordon har avregistrerats.

Övriga uppgifter om fordon och fordonsägare skall bevaras i ett år efter det att ett fordon har avregistrerats.

Uppgifter om körkortsregistreringen

2 5 Uppgifter om någon som inte är innehavare av körkortstillstånd eller körkort eller innehavare av traktorkort skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att den senaste uppgiften fördes in i registret. När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom dock snarast föras ur registret.

En uppgift om grund för återkallelse enligt 5 kap. 3 5 körkortslagen (l998:488) eller en anmälan enligt 10 kap. 2 5 körkortslagen eller 7 kap. 9 eller 10 5 körkortsförordningen (19981980) skall föras ur registret fem år efter det att den fördes in.

Uppgifter om utländska avgöranden som avses i 5 kap. 1 5 körkortslagen skall föras ur registret fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen.

Uppgifter om yrkestrafikregistreringen

3 5 Uppgifter om någon som inte längre är innehavare av ett trafiktillstånd, en taxiförarlegitimation eller ett tillstånd till biluthyrning och uppgifter om någon som har prövats enligt 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (l998:490) eller 8 5 lagen (l998:492) om biluthyrning skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att ett tillstånd eller en legitimation har upphört att gälla.

En uppgift om grund för återkallelse enligt 5 kap. 2 eller 6 5 yrkestrafiklagen eller en anmälan enligt 3 kap. 5 5 yrkestrafiklagen skall föras ur registret fem år efter det att den fördes in.

Uppgifter om registreringen av felparkeringsavgifter

4 5 Uppgifter om en parkeringsanmärkning skall bevaras i vägtrafik- registret i tre år efter det att betalning har kommit in till Vägverket.

4 kap. Utdrag ur vägtrafikregistret Allmänna bestämmelser

1 5 Med registerutdrag avses en i särskild ordning framtagen sammanställning av uppgifter om fordonsregistreringen, körkorts- registreringen, yrkestrafikregistreringen eller registreringen av felparkeringsavgifter.

Ett sådant utdrag begärs hos Vägverket om det avser fordons- registrering eller registrering av felparkeringsavgifter och i övrigt hos en länsstyrelse.

2 5 I ett registerutdrag får inte tas med uppgifter om personnummer, körkortsbild eller namnteckning eller sådana belastningsuppgifter som avses i bilaga 2 eller 3 till denna förordning, om inte något annat följer av bestämmelserna i 3 eller 5 5.

I sekretesslagen (19801100) finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter efter särskild prövning.

Uppgifter om körkortsregistreringen

3 5 Ett registerutdrag som avser körkortsregistrering får innehålla de uppgifter som enligt 2 kap. 2 5 förs in i registret, om utdraget har begåtts av den registrerade själv eller av

1. Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Justitiekanslern, åklagarrnyndighet, Riks- polisstyrelsen, polismyndighet, frivårdsmyndighet, övervaknings- nämnd, Datainspektionen, Luftfartsinspektionen inom Luftfartsverket, eller

2. någon annan myndighet, om denna behöver uppgifter för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning och uppgifterna inte röjs så att skada uppkommer för den enskilde.

Sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen skall i utdraget inte tas med uppgifter om

1. återkallelse,

2. beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige,

3. beslut om utbyte av ett utländskt körkort med stöd av 6 kap. 6 5 körkortslagen (1998:488),

4. späntid,

5. omhändertagande,

6. varning. Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Rikspolis- styrelsen eller Datainspektionen har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.

4 5 En myndighet som handlägger ett körkortsärende och som i ärendet begär ett yttrande från en annan myndighet får lämna denna myndighet sådana belastningsuppgifter som behövs för att yttrandet skall kunna avges. .

Frivårdsmyndigheter får lämna belastningsuppgifter till Kriminal- vårdsstyrelsen, kriminalvårdsdirektör, särskild personutredare eller övervakare, om det behövs för prövning av frågor om behandling eller för tillsyn av verksamheten inom kriminalvården.

Uppgifter om yrkestrafikregistreringen

5 5 Ett registerutdrag som avser yrkestrafikregistrering får innehålla de uppgifter som enligt 2 kap. 3 5 förs in i registret, om utdraget har begärts av den registrerade själv eller av en myndighet som avses i 3 5 första stycket.

Sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen skall i utdraget inte tas med följande uppgifter.

1. Beträffande en innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller tillstånd till biluthyrning eller en person som har prövats enligt 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (l998:490) eller 8 5 lagen (1998:492) om biluthyrning:

a) återkallelse, b) ogiltighetstid, c) varning. 2. Beträffande en innehavare av taxiförarlegitimation: a) återkallelse, b) ogiltighetstid, c) omhändertagande, d) varning. Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om en myndighet som avses i 3 5 tredje stycket har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.

6 5 Bestämmelserna i 4 5 första stycket tillämpas på motsvarande sätt om en myndighet som handlägger ett yrkestrafikärende, ett ärende om taxiförarlegitimation eller ett ärende om biluthyrning i ärendet begär in ett yttrande från en annan myndighet.

Övriga bestämmelser

7 5 Om den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter som enligt denna förordning har lämnats ut i fråga om vägtrafik- registreringen misstänker att uppgifterna är oriktiga, skall han genast anmäla det till Vägverket.

8 5 En myndighet som avses i 3 5 första stycket 1 och som för datakommunicering är ansluten till vägtrafikregistret kan därigenom få besked om någon belastningsuppgift finns eller inte finns i registret.

5 kap. Länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter

Rätt att på begäran erhålla uppgifter

1 5 En länsstyrelse får i ärenden som rör körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik och biluthyrning begära uppgifter ur register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister.

Även Vägverket får i sådana ärenden och i ärenden om transport- tillstånd begära uppgifter ur nämnda register.

Underrättelseskyldighet

2 5 Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister, om den registrerade har gjort sig skyldig till brott mot följande bestämmelser.

1. 3 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 95 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 3 kap. 11 5 brottsbalken,

2. 4 kap. brottsbalken,

3. 6 kap. 1, 2 eller 3 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 6 kap. 12 5 brottsbalken,

4. 8 kap. 1, 4, 5, 6 eller 7 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 8 kap. 12 5 brottsbalken,

5. 9 kap. 1, 3, 4 eller 55 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 9 kap. 11 5 brottsbalken,

6. 10 kap. 1, 3 eller 5 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 10 kap. 9 5 brottsbalken,

7. 11 kap. brottsbalken.

8. 12 kap. 3 5 brottsbalken eller 12 kap. 3 och 5 55 brottsbalken,

9. 13 kap. brottsbalken, 10. 17 kap. 1, 2, 4 eller 5 5 brottsbalken eller 17 kap. 1 och 16 55 brottsbalken,

11. lagen (1951 :649) om straff för vissa trafikbrott, 12. 13 kap. 1 5 luftfartslagen (1957:297), 13. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 1 4. narkotikastrafflagen ( 1968164), 15. skattebrottslagen (1971:69), 16. lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands,

17. föreskrifter, förelägganden eller förbud enligt lagen (1982z821) om transport av farligt gods,

18. 30 5 första, andra eller tredje stycket jämvägssäkerhetslagen (1990:1157),

19. 3 eller 4 5 lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel,

20. 20 kap. 3, 4, 5 eller 7 5 sjölagen (1994:1009),

21 . yrkestrafiklagen (19981490),

22. lagen (19982492) om biluthyrning, 23. lagen (0000:000) om vägtrafikregister, 24. fordonskungörelsen ( 1 972:5 95), 25. förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige,

26. förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter,

27. förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet,

28. förordningen ( 1995 :521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider saint färdskrivare vid vägtransporter,

29. yrkestrafikförordningen (1998 : 779), 30. förordningen (1998:780) om biluthyrning, 31. förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

32. trafikförordningen (1998: 1276), 33. denna förordning, 34. föreskrifter som har meddelats med stöd av författningarna

under 24—33.

3 5 Underrättelse om en dom eller ett beslut som får överklagas skall lämnas först sedan Rikspolisstyrelsen har fått besked om avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats.

Underrättelse enligt 25 skall lämnas även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 5 rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i någon annan författning.

45 När en underrättelse enligt 25 lämnas skall även dom, beslut, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, som tidigare har antecknats i registret och om vilka underrättelse enligt 2 5 skall lämnas, tas med i underrättelsen under fem år från det domen eller beslutet meddelades eller föreläggandet godkändes. Om den dom eller det beslut eller föreläggande som har föranlett underrättelsen till Vägverket har ändrats, upphävts eller undanröjts, skall Rikspolisstyrelsen underrätta Vägverket om det.

55 Underrättelse enligt 25 skall lämnas även på en begäran som Vägverket gör när verket har tagit emot en anmälan om att någon som avses i 6 5 första stycket 1—4 har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

65 När Vägverket får en underrättelse från Rikspolisstyrelsen enligt 2 5, 4 5 andra stycket eller 5 5 skall verket, med de begränsningar som framgår av tredje stycket och 7 5, lämna uppgifterna till berörd länsstyrelse om uppgifterna avser

1. en innehavare av gällande körkortstillstånd, körkort eller traktorkort,

2. den för vilken tid för återkallelse tills vidare eller spärrtid enligt körkortslagen (l998:488) har beslutats men ännu inte löpt ut,

3. en innehavare av gällande taxiförarlegitimation,

4. den för vilken tid för återkallelse tills vidare av taxiförar- legitimation enligt yrkestrafiklagen (l998:490) har beslutats men ännu inte löpt ut,

5. den som har gällande tillstånd att driva yrkesmässig trafik eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen,

6. den som har gällande tillstånd att driva biluthyrning eller någon annan prövad som avses i 8 5 lagen (1998:492) om biluthyrning.

Till uppgifterna skall fogas de uppgifter i vägtrafikregistret om personen som länsstyrelsen behöver för prövningen.

Uppgifterna skall dock inte lämnas till länsstyrelse om under- rättelsen endast avser brott som sammanlagt har föranlett penningböter till ett belopp som understiger 800 kronor. Detta gäller dock inte om den som uppgiften avser under de senaste fem åren har befunnits skyldig till något annat brott som avses i 2 5.

7 5 De uppgifter som Vägverket lämnar till en länsstyrelse skall såvitt gäller personer som anges i 6 5 första stycket 1—2 begränsas till att avse

1. brotten i 2 5 1—4, 8—14, 16—20, 23—29 och 32 och 33, 2. brotten i 2 5 34 i de fall ett brott mot själva författningen skall rapporteras enligt 1.

8 5 Vägverket får för handläggningen av ärenden som avses i 1 5 ta del av de uppgifter som verket skall underrättas om enligt 2 5.

6 kap. Registrering av fordon Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon

1 5 Registreringsplikten enligt 7 5 lagen (0000:000) om vägtrafik- register omfattar med de undantag som anges i 2 5 eller följer av bestämmelserna i 16 kap. eller 21 kap. 2 5 följande slag av fordon.

1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon,

2. motorredskap klass II när de används

a) för persontransport på väg som inte är enskild, dock inte om det sker vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande eller undantagsvis för färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,

b) för transport av gods på en väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22 5 fordonsskattelagen (1988:327),

3. släpfordon som dras av bilar,

4. släpvagnar som dras av trafiktraktorer, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar,

5. släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en ombyggd bil.

Undantag från registreringsplikten vid viss användning av fordon

2 5 Bestämmelsernai 1 5 gäller inte i fråga om

1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller fabriksområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra sådana inhägnade områden,

2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och fordonet i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen (1988:327),

3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för sådan registreringsbesiktning som avses i 37 5 första stycket fordonskungörelsen (1972:595).

I fall som avses i 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Prövningen av frågor om registrering

3 5 Frågor om registrering prövas efter ansökan, om de avser

1. fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordons- tillverkare,

2. fordon som har förts in till Sverige av registrerade importörer,

3. fordon som tidigare har varit registrerade i det militära fordons— registret,

4. fordon som är motorredskap, dock inte sådana som är ombyggda bilar.

45 Frågor om registrering av fordon som har förts in till Sverige av andra än registrerade importörer i syfte att stadigvarande brukas här och som skall förtullas prövas efter anmälan av en tullmyndighet sedan förtullning har skett.

5 5 För andra fordon än sådana som anges i 3 och 4 55 prövas frågor om registrering efter anmälan från ett besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet sedan vederbörande fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning.

Ansökan

65 En ansökan om registrering skall göras skriftligen av fordonets ägare hos Vägverket. Den skall innehålla

1. identitetsuppgifter beträffande ägaren,

2. de uppgifter om fordonet som behövs för att detta skall kunna säkert identifieras.

7 5 Vid ansökan skall bifogas

1. för ett fordon, som stämmer överens med ett typfordon, ett typintyg,

2. för ett motordrivet fordon, ett bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av vägtrafikregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet,

3. för en traktor, en sådan skriftlig uppgift om användningen att det framgår om traktorn skall anses som en jordbrukstraktor eller en trafiktraktor,

4. för en trafiktraktor som skall dra en påhängsvagn, som inte är registrerad här i landet, en skriftlig uppgift om detta,

5 . för ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton, en sådan skriftlig uppgift om användningen att det framgår om fordonet skall beskattas som en trafiktraktor,

6. för en tung terrängvagn, en sådan skriftlig uppgift om använd- ningen att det framgår hur fordonet skall beskattas,

7. för ett motorfordon, släpfordon eller terrängfordon som skall användas på ett sätt som medför skyldighet att ställa in fordonet till kontrollbesiktning enligt 30 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594) eller 75 5 fordonskungörelsen (l972:5 95), en skriftlig uppgift om detta,

8. för ett fordon som omfattas av ett typgodkännande enligt något av rådets direktiv

a) 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,

b) 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, eller

0) 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon, ett intyg om att det stämmer överens med ett EG-typgodkännandeintyg samt för en traktor ett registreringsintyg,

9. för en släpvagn, som skall dras endast av en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn eller för en släpvagn med en skattevikt över tre ton, som skall dras uteslutande av ett motorfordon som inte kan drivas med dieselolja, en skriftlig uppgift om detta, samt

10. för ett fordon som förs över från det militära fordonsregistret, i stället för typintyg, ett utdrag ur detta register.

Anmälan

8 5 I fråga om ett fordon som någon annan än en registrerad importör för in till Sverige för stadigvarande bruk här i landet skall den som för in fordonet till den tullmyndighet hos vilken fordonet skall förtullas lämna följande uppgifter.

1. Identitetsuppgifter beträffande ägaren,

2. de uppgifter som behövs om fordonet för att detta skall kunna säkert identifieras.

Förutsättning för registrering

95 När sådana uppgifter om ägaren och fordonet som behövs för identifieringen har lämnats, skall fordonet registreras. Om avställning av fordon vid registreringen finns bestämmelser i 8 kap. 1 5.

Utryckningsfordon

105 Ett sådant motorfordon som anges nedan skall antecknas som utryckningsfordon, om det vid registreringsbesiktning enligt 37 5 första stycket fordonskungörelsen (1972:595) har godkänts eller i typintyg har betecknats som utryckningsfordon.

1. Ett motorfordon som har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt 70 5 första stycket 4 fordonskungörelsen och som är inrättat för transport av sjuka eller skadade och avsett att användas uteslutande för detta ändamål av den som ingår i en sådan organisation som avses i 6 5 hälso- och sjukvårdslagen (1982z763), eller

2. ett motorfordon som är avsett att användas endast av en statlig brandkår eller en kommunal räddningskår eller av ett spårvägs- eller järnvägsföretag för att bereda hjälp vid eller förhindra olycksfall eller för att undanröja trafikhinder, eller av polis- eller tullpersonal eller personal vid Kustbevakningen i brådskande tjänsteutövning.

7 kap. Följder av registreringen Registreringsnummer och registreringsbevis

1 5 I samband med registreringen av ett fordon skall Vägverket tilldela det ett registreringsnummer, som består av tre bokstäver och tre siffror. Verket skall också utfärda ett registreringsbevis.

2 5 Ett registreringsbevis består av två delar och innehåller de uppgifter om fordonet och dess ägare som behövs vid användning eller kontroll av fordonet. Det innehåller också en för handlingen unik behörighetskod.

Del 1 av beviset innehåller fordonets tekniska data och används för annan anmälan än sådan som avser ägarbyte eller avregistrering.

Del 2 används för anmälan om ägarbyte och avregistrering.

35 Ett registreringsbevis skall helt eller delvis utfärdas på nytt när någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för en anmälan eller ansökan enligt denna förordning. Ett nytt registreringsbevis skall utfärdas även efter ansökan av fordonets ägare.

4 5 Vid färd med en lastbil eller med en bil och släpvagn eller med ett terrängfordon skall föraren för varje fordon medföra det senast ut- färdade registreringsbeviset eller en bestyrkt kopia av det. Handlingen skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Om ytterligare uppgifter har tagits in i en särskild handling som registreringsbeviset hänvisar till gäller bestämmelserna i första stycket även den handlingen.

Registreringsskyltar allmänna bestämmelser

5 5 När ett fordon har registrerats, tillhandahåller Vägverket för varje bil två registreringsskyltar och för varje motorcykel, moped klass I, traktor, motorredskap, terrängfordon eller släpfordon en registrerings- skylt.

65 Ett registrerat fordon får brukas endast om det är försett med registreringsskyltar i föreskriven ordning. Detta gäller dock inte om fordonet brukas vid färd kortaste lämpliga väg till en polismyndighet för erhållande av en provisorisk registreringsskylt.

75 En registreringsskylt skall placeras på en bil såväl framtill som baktill, på en traktor, ett motorredskap och ett terrängmotorfordon framtill samt på en motorcykel, moped klass I och ett släpfordon baktill. Om det medför en avsevärd olägenhet att ha skylten framtill på en traktor, ett motorredskap eller en terrängskoter eller baktill på ett släpfordon, som dras av en traktor eller ett motorredskap, får den placeras på någon annan lämplig plats.

85 Registreringsskyltarna skall vara väl synliga och hållas i sådant skick att de kan avläsas lätt. Under färd får last eller annat inte placeras så att skyltarna inte går att avläsa. Vad som sägs i första stycket gäller inte när en bil används i väghållningsarbete eller liknande arbete och den ena skylten skyms av ett redskap som används i arbetet.

På en registreringsskylt får, förutom kontrollmärke, inte sättas något annat tecken eller märke än ett sådant som har satts på skylten vid tillverkningen.

Registreringsskyltar för taxi

95 På en registreringsskylt för ett fordon som har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (l998:490) och som inte har undantagits från skyldigheten enligt 7 kap. 1 5 yrkestrafik- förordningen (1998:779) att ha taxarneter skall bokstaven T anges till höger om registreringsnumret (taxiskylt). Detta gäller dock inte om fordonet enligt 17 kap. denna förordning är försett med personliga fordonsskyltar.

105 Den som innehar registreringsskyltar som avses i 9 5 är skyldig att lämna in skyltarna till länsstyrelsen eller till Vägverket när fordonet inte längre skall vara försett med sådana.

Ersättningsskyltar och provisoriska registreringsskyltar

11 5 Om en registreringsskylt har förstörts, förkommit eller förändrats så att den inte lämpligen kan användas eller om den har lämnats in vid en begäran om avställning, får en ansökan om en ersättningsskylt göras hos Vägverket av fordonsägaren eller hos en polismyndighet av fordonsägaren eller fordonets förare.

12 5 I samband med att en ansökan om en ersättningsskylt görs hos en

polismyndighet lämnar denna på begäran ut en provisorisk registre-

ringsskylt. ' Ersättningsskyltar lämnas ut av Vägverket.

13 5 Ersättningsskyltar eller provisoriska registreringsskyltar får dock inte lämnas ut för ett fordon, om brukandeförbud råder för det enligt 645 fordonsskattelagen (1988z327) eller enligt 185 lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Detsamma gäller om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 6 kap. 7 5 yrkestrafik- lagen (1998z490) och fordonet är anmält för användning i taxitrafik enligt den lagen.

Om fordonet är avställt får ersättningsskyltar eller provisoriska skyltar lämnas ut endast om det hade fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt enligt fordonsskattelagen.

Om ett fordons registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 5 fordonsskattelagen, får efter ansökan ersättningsskyltar eller proviso- riska registreringsskyltar lämnas ut till fordonets ägare när det inte längre finns något hinder mot det enligt den lagen.

145 När ett fordons registreringsskyltar i något fall som avses i 13 5 har tagits om hand skall polismyndigheten anmäla detta till Vägverket. Polismyndigheten skall genast lämna uppgift till Vägverket om att en ansökan om ersättningsskyltar har gjorts och att provisoriska skyltar har lämnats ut.

15 5 Ett fordon som har försetts med provisoriska registreringsskyltar får brukas med sådana skyltar endast till dess att ersättningsskyltar har lämnats ut.

165 Det som sägs om registreringsskyltar gäller i tillämpliga delar även ersättningsskyltar och provisoriska skyltar.

8 kap. Avställning av fordon Förfarandet

1 5 I samband med registreringen ställs ett fordon av om ägaren inte begår något annat.

I följande fall skall fordonet alltid ställas av.

1. Föreskrivna handlingar och uppgifter enligt 6 kap. 7 5 lämnas inte för fordonet.

2. Fordonet skall registreringsbesiktigas.

2 5 I andra fall än som avses i l 5 skall ett fordon ställas av efter en anmälan som ägaren gör hos Vägverket genom datakommunicering eller skriftligen på fordonets registreringsbevis.

3 5 Om det finns ett giltigt kontrollmärke för fordonet är en anmälan om avställning inte fullständig förrän Vägverket har fått in uppgift om 1. den kod som framträder om märkets ytskikt skrapas bort, och 2. registreringsbevisets unika behörighetskod.

45 Om en anmälan om avställning är ofullständig, skall Vägverket upplysa fordonsägaren om vad som krävs för att fordonet skall kunna ställas av.

5 5 Om det finns särskilda skäl får ett fordon ställas av även genom att Vägverket på något annat sätt än som anges i 2 5 får sådana uppgifter att avställning kan ske.

6 5 Avställningstiden räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till Vägverket.

Om en anmälan om avställning görs samtidigt med en anmälan om ägarbyte räknas dock avställningen från och med den dag då ägande— rätten gick över, om detta anges i anmälan och denna ges in till Vägverket inom en vecka från det att äganderätten gick över.

7 5 Om ett fordon har ställts av i samband med registreringen får Vägverket besluta att avställningen skall upphöra när föreskrivna handlingar och uppgifter enligt 6 kap. 7 5 lämnas.

85 Om ett fordon skall registreringsbesiktigas får Vägverket, om något annat hinder inte föreligger mot att avställningen upphör, besluta att avställningen skall upphöra när fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.

9 5 I andra fall än som avses i 7 eller 8 5 upphör avställningen efter en anmälan som fordonsägaren gör genom datakommunicering eller skriftligen på fordonets registreringsbevis.

I fråga om ett motordrivet fordon är en anmälan fullständig först när det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet.

I samband med ägarbyte upphör avställningen först sedan den nye ägaren har antecknats i registret.

105 När avställning har upphört i fall som avses i 85 lämnar det besiktningsorgan som har godkänt fordonet ut ett kontrollmärke.

11 5 När avställning har upphört meddelar Vägverket ett bevis om detta med uppgift om den tid som fordonet får brukas utan att fordonsskatt eller registerhållningsavgift har betalats.

Beviset skall medföras vid färd med fordonet och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

Brukande

12 5 Ett avställt fordon får brukas endast

1. i den omfattning som enligt 6 kap. 1 5 2—5 och 2 5 får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,

2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978z262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt den lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med besiktning enligt förordningen (l992z39l) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov,

3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under förutsättning att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg,

4. om det har ställts av på ägarens begäran, för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2_043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, dock inte om brukandeförbud enligt 645 fordonsskatte- lagen (19881327) eller enligt 18 5 lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skattepliktigt.

9 kap. Kontrollmärken m.m. Utfärdande av kontrollmärke

1 5 Ett kontrollmärke utfärdas för ett registrerat fordon, om

]. fordonet inte är avställt,

2. det finns en föreskriven trafikförsäkring,

3. det inte gäller något förbud att bruka fordonet enligt 645 fordonsskattelagen (1988:327) eller 185 lagen (1978:69) om försälj- ningsskatt på motorfordon, och

4. körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595) inte gäller för fordonet.

Något kontrollmärke utfärdas dock inte för en moped klass I och inte heller för ett fordon som avses i 7 kap. 9 5 eller för en lätt terräng- vagn eller en terrängskoter, om inte något annat följer av 30 a 5 terrängtrafikkungörelsen (1 972 : 594).

25 På kontrollmärket finns en sifferkod som kan avläsas endast om märket förstörs genom att dess ytskikt skrapas bort. Kontrolhnärken delas in i ordinarie märken och tillfälliga märken. De utfärdas av Vägverket.

35 En fråga om utfärdande av ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon prövas när föreskriven fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats. Om det för fordonet har meddelats ett föreläggande enligt 84, 87, 90 eller 93 5 fordonskungörelsen (1972:595), kan prövningen ske även efter det att fordonet har godkänts vid besiktning.

45 En fråga om utfärdande av ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon som inte är skattepliktigt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och som inte skall kontrollbesiktigas skall prövas i den kalendermånad som motsvaras av den sista siffran i fordonets registreringsnummer

enligt följande tabell.

Sista siffran Prövning av Sista siffran Prövning av i registrerings- utfärdande av i registrerings- utfärdande av numret kontrollmärke numret kontrollmärke 1 april 6 november 2 maj 7 december 3 juni 8 januari 4 augusti 9 februari 5 september 0 mars

55 När avställning av ett fordon har upphört prövas frågan om utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke.

Kontrollmärkets giltighet

6 5 Ett ordinarie kontrollmärke gäller till och med den kalendermånad då fordonsskatt nästa gång skall betalas enligt 3 5 fordonsskatte- förordningen (1993:1028), om något annat inte följer av 7 eller 8 5.

7 5 Ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon som inte är skattepliktigt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och som inte skall kontroll— besiktigas gäller till och med den kalendermånad då fråga om utfärdande av ett sådant kontrollmärke för fordonet närmast skall provas.

85 För fordon som avses i 855 andra stycket fordonskungörelsen (1972:595) gäller ett ordinarie kontrollmärke endast till och med den månad då fordonet skall ställas in för kontrollbesiktning. För fordon, för vilket ett föreläggande om kontrollbesiktning, registreringsbesiktning eller provning har meddelats enligt 84, 87, 90 eller 93 5 fordonskungörelsen, gäller kontrollmärket endast till och med den kalendermånad då tiden för föreläggandet går ut.

9 5 Ett tillfälligt kontrollmärke gäller till och med den kalendermånad då fordonsskatten senast skall betalas.

10 5 En fordonsägare som har erhållit ett kontrollmärke skall snarast sätta det på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.

11 5 Om ett kontrollmärke har förstörts eller förkommit, skall fordonets ägare snarast hos Vägverket ansöka om ett nytt märke. En sådan ansökan får göras även av fordonets förare.

Nationalitetsmärke

12 5 Ett registrerat fordon, som används utomlands, skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke.

Märket får inte fästas så att det kan förväxlas med registrerings- numret eller kan minska läsbarheten av detta.

Miljöklassmärkning

135 För sådana nya tunga lastfordon som avses i 2 5 bilavgas- förordningen (1991:l481) och som enligt samma förordning har hänförts till en miljöklass skall ett särskilt märke som anger den aktuella miljöklassen tillhandahållas på begäran. Märket skall visa fordonets registreringsnummer. Det lämnas ut av AB Svensk Bilprov- ning om fordonets miljöklass har fastställts vid en registrerings- besiktning och i annat fall av Vägverket. Märket skall vara fastsatt på vindrutan och vara väl synligt utifrån vid färd inom ett område av en tätort, där det genom en sådan lokal trafikföreskrift som avses i 10 kap. 2 5 andra stycket trafikförordningen (1998:1276) i fråga om dieseldrivna bussar eller tunga lastbilar har föreskrivits att endast fordon som tillhör en viss miljöklass får brukas.

10 kap. Ändrade förhållanden beträffande fordon Ägare

1 5 Om äganderätten till ett registrerat fordon går över till en ny ägare skall denne inom en vecka från förvärvet anmäla övergången till Vägverket.

25 Övergången av äganderätten räknas från den dag som anges i anmälan. Om äganderätten har gått över genom arv, bodelning eller testamente, räknas dock tiden från det arvskifte hölls eller bodelning skedde. Om det inte fordras arvskifte eller bodelning, räknas tiden, vid testamente från det att detta blev ståndande och i annat fall från det att bouppteckningen avslutades.

3 5 Om äganderätten till ett registrerat fordon går över på något annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv anmäla detta till Vägverket.

Om endast den nye ägaren har anmält övergång av äganderätten, skall den förre ägaren ges tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nye ägaren får registreras.

45 En anmälan om övergång av äganderätten till ett fordon skall, i andra fall än när anmälan sker enligt 13 kap., göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. Den skall innehålla

1. den förre ägarens namn,

2. den nye ägarens identitetsuppgifter,

3. registreringsnumret,

4. de uppgifter i övrigt om fordonet som behövs för att detta skall kunna säkert identifieras,

5. dagen för äganderättens övergång.

55 Om ett utryckningsfordon överlåts skall det stå kvar i vägtrafik- registret som ett sådant fordon endast om fömtsättningarna i 6 kap. 10 5 är uppfyllda.

6 5 Om äganderätten till ett fordon som har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (l998:490) har gått över till någon annan och övergången innebär att fordonet inte längre skall ha en sådan skylt som avses i 7 kap. 9 5 (taxiskylt), skall den nye ägaren registreras först när det finns en uppgift i registret om att registreringsskylten i enlighet med 7 kap. 10 5 har getts in till länsstyrelsen eller Vägverket.

Kreditköp och leasingavtal

7 5 I en anmälan om ägarbyte skall i förekommande fall anges att en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har överlåtit fordonet genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller att fordonet innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år. I det förstnämnda fallet skall besked också lämnas om slutdatum för återtaganderätten.

8 5 Om ett fordon på det sätt som sägs i 7 5 har förvärvats genom ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller om det innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år, skall den som har rätt att återta fordonet respektive den som har upplåtit nyttjanderätten beredas tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nye ägaren får registreras.

9 5 Om återtaganderätten enligt ett avtal om kreditköp upphör eller om slutdatum för återtaganderätten ändras skall den som har rätt att återta fordonet genast anmäla ändringen till Vägverket. Detsamma gäller om återtaganderätten överlåts. I båda fallen skall identitetsuppgifter lämnas för den som förvärvar rätten.

Även den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt är skyldig att snarast till Vägverket anmäla att återtaganderätten har upphört eller att slutdatum för den rätten har ändrats.

Namn och adress

105 Om en sådan ägare av ett registrerat fordon som inte är folkbokförd eller som har tilldelats ett särskilt identifikationsnummer av Vägverket ändrar namn eller adress skall han inom en vecka efter ändringen skriftligen anmäla detta till Vägverket

Fordons användning

11 5 Om ägaren i nedanstående fall avser att ändra användningen av ett registrerat fordon skall han före ändringen anmäla det nya använd- ningssättet till Vägverket. I anmälan skall anges när ändringen avses ske.

Anmälan enligt första stycket skall ske om,

1. fordonet avses användas så att det skall ställas in till kontrollbesiktning enligt 30 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594) eller 75 5 fordonskungörelsen (1972:595), eller

2. fordonet tidigare har anmälts för sådan användning som anges i punkt 1 men inte längre avses användas så.

Anmälan behöver dock inte ske, om en sådan skall göras till en prövningsmyndighet enligt yrkestrafikförordningen (1998:779) eller förordningen (1998:780) om biluthyrning.

12 5 Om ägaren i nedanstående fall avser att ändra användningen av fordonet skall han före ändringen skriftligen anmäla det nya användningssättet till Vägverket. I anmälan skall anges när ändringen avses ske.

Anmälan enligt första stycket skall ske innan

1. en jordbrukstraktor används så att den skall anses som en

trafiktraktor, 2. en trafiktraktor används så att den skall anses som en jordbrukstraktor,

3. ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton används så att det skall beskattas som en trafiktraktor,

4. ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton, som beskattas som trafiktraktor, används så att det inte längre skall beskattas som en trafiktraktor,

5. en tung terrängvagn, som beskattas som en jordbrukstraktor, används så att fordonsskatten ändras,

6. en tung terrängvagn, som inte beskattas som en jordbrukstraktor, används så att den skall beskattas som en jordbrukstraktor,

7. en trafiktraktor används till att dra en påhängsvagn som inte är registrerad här i landet, eller

8. en släpvagn som dras endast av en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn eller en släpvagn med en skattevikt över tre ton skall dras uteslutande av ett motorfordon som inte kan drivas med dieselolja.

11 kap. Avregistrering av fordon

1 5 Ett fordon avregistreras efter en skriftlig anmälan som ägaren gör till Vägverket på fordonets registreringsbevis om,

1. ägaren visar att fordonet har förstörts eller att någon annan åtgärd har vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att användas i trafik,

2. fordonet har ändrats så att det inte längre kan hänföras till ett registreringspliktigt fordonsslag,

3. fordonet har registrerats i det militära fordonsregistret enligt militära vägtrafikkungörelsen (1974 :97),

4. en ansökan om tillfällig registrering enligt 15 kap. 3 5 1 b) beviljas eller det visas att fordonet på något annat sätt varaktigt har förts ut ur landet, eller

5. ägaren har förlorat fordonet genom brott och det inte har anträffats inom två år därefter.

En bil med totalvikt om högst 3,5 ton får, om det inte finns särskilda skäl för annat, avregistreras på grund av någon omständighet som avses i första stycket 1 endast om ett skrotningsintyg enligt bilskrotnings- lagen (l975:343) har lämnats in tillsammans med en anmälan om avregistrering.

2 5 Ett ärende som avser avregistrering efter en anmälan av fordonets v ägare får avgöras först när

1. fordonets registreringsskyltar har lämnats in till Vägverket, eller

2. det av skrotningsintyget enligt bilskrotningslagen (19751343) framgår att även registreringsskyltama har tagits om hand för ; skrotning.

Om en skylt har förstörts på något annat sätt än som anges i första stycket eller om den har förkommit, fordras i stället en skriftlig anmälan om detta.

3 5 Om en anmälan om avregistrering är ofullständig skall Vägverket upplysa fordonsägaren om vad som krävs för att fordonet skall kunna avregistreras.

4 5 Ett fordon får även utan att någon anmälan har gjorts avregistreras om Vägverket

1. får veta att någon omständighet som avses i 1 5 första stycket har inträffat, eller

2. armars finner anledning anta att fordonet inte längre finns i behåll eller kommer att användas i trafik.

55 Avregistrering räknas från den dag då uppgiften fördes in i vägtrafikregistret.

12 kap. Underrättelser beträffande fordon

1 5 Vägverket skall underrätta fordonsägaren i följande fall.

1. Om det finns något hinder mot att bruka ett fordon när skatt påförs för detta,

2. om det i vägtrafikregistret förs in en uppgift om ett förhållande som innebär att ett fordon inte får brukas,

3. om körförbud eller föreläggande om kontrollbesiktning meddelas i fråga om ett avställt fordon,

4. om det i vägtrafikregistret förs in en uppgift om ägarbyte i fråga om ett icke avställt fordon, som enligt uppgift i registret inte får brukas,

5. om ett fordon har avregistrerats. Vid en underrättelse enligt första stycket 5. skall fordonsägaren i förekommande fall erinras om skyldigheten att lämna in fordonets registreringsskyltar eller att anmäla att skyltarna har förstörts eller i förkommit.

2 5 När ett fordon registreras skall Vägverket lämna uppgift till

1. Försvarsmakten om registreringen, och

2. vederbörande försäkringsanstalt om uppgiven försäkring och fordonets registreringsnummer.

3 5 Om en uppgift som har förts in i vägtrafikregistret för ett fordon som ingår i totalförsvarets fordonsregister ändras, skall Vägverket underrätta Försvarsmakten om ändringen.

4 5 Om en uppgift om en trafikförsäkring vid något annat tillfälle än registrering lämnas av någon annan än en försäkringsanstalt, skall Vägverket lämna uppgift till vederbörande försäkringsanstalt om försäkringen och, om beviset avser ett visst fordon, fordonets registreringsnummer.Uppgift skall också lämnas om att ett fordon omfattas av trafikförsäkring enligt ett tidigare ingivet bevis.

Om det saknas uppgift i vägtrafikregistret om gällande trafikför- säkring för ett motordrivet fordon som är registrerat och inte är avställt, skall Vägverket underrätta Trafikförsäkringsföreningen om detta.

5 5 En försäkringsanstalt skall underrätta Vägverket om att en trafikförsäkring har tecknats för ett registrerat fordon och för den som har meddelats saluvagnsregistrering enligt 14 kap.

65 Riksskatteverket skall underrätta Vägverket om de ändringar i aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister eller det centrala skatteregistret enligt skatteregisterlagen (19801343) som är av betydelse för vägtrafikregistreringen.

75 En tullmyndighet hos vilken ett registreringspliktigt fordon har förtullats för stadigvarande bruk i Sverige skall anmäla detta och lämna de uppgifter som behövs till Vägverket. En anmälan skall också göras när tullmyndigheten har fått kännedom om att ett fordon som är registrerat i Sverige varaktigt har förts ut ur landet.

85 Ett besiktningsorgan enligt lagen (199422043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, hos vilket ett fordon har registreringsbesiktigats enligt 375 första stycket fordonskungörelsen (1972:595), skall anmäla detta och lämna de uppgifter som behövs till Vägverket.

95 I de fall en uppgift i vägtrafikregistret avser en beteckning på en skylt för beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall svarar Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet för att Vägverket underrättas om en sådan uppgift.

13 kap. Direktanmälan beträffande fordon

1 5 Efter särskilt medgivande av Vägverket får följande uppgifter för registrering i vägtrafikregistret lämnas till verket genom data- kommunicering (direktanmälan).

1. Ägarbyte,

2. avregistrering,

3. avställning,

4. upphörande av sådan avställning som har skett på ägarens begäran,

5. återtaganderätt vid kreditköp,

6. nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år,

7. användning av fordon med en totalvikt av högst 3,5 ton i

uthymingsrörelse, 8. trafikförsäkring.

2 5 Medgivande enligt 1 5 får lämnas till en försäkringsanstalt och till den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt.

Ett medgivande får återtas om förutsättningama för det inte längre föreligger eller om det finns någon annan särskild anledning att återta det.

3 5 Anmälningar om upphörande av avställning får avse endast sådana fordon som uppgiftslämnaren är registrerad ägare till.

Andra anmälningar än upphörande av avställning får avse även sådana fordon som uppgiftslämnaren har förvärvat eller, i fråga om försäkringsanstalt, har tagit hand om i samband med skadefall.

45 Om fordonet är försett med ett giltigt kontrollmärke, skall uppgiftslämnaren förstöra märket innan en anmälan om avställning görs.

5 5 Avställningstiden räknas från och med den dag då uppgiften fördes in i vägtrafikregistret.

Bestämmelserna i 8 kap. 11 5 om bevis om att avställning har upphört gäller inte när en anmälan om upphörande av avställning görs genom en direktanmälan.

6 5 På det tillfälliga kontrollmärket skall uppgiftslämnarens organisa- tionsnummer anges. Uppgiftslämnaren svarar för att kontrollmärket snarast sätts fast på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.

i 7 5 Något nytt registreringsbevis utfärdas inte efter en direktanmälan, om den nya uppgiften har betydelse endast för uppgiftslämnaren.

14 kap. Saluvagnsregistrering Förutsättningar för registrering

1 5 Saluvagnsregistrering för rätt att bruka fordon som inte är registrerade enligt 6 kap. eller fordon som är avställda enligt 8 kap. kan meddelas den som yrkesmässigt driver tillverkning eller transport av eller handel med motordrivna fordon eller släpfordon.

Registrering får dock inte meddelas om det skäligen kan antas att den kommer att missbrukas eller om det föreligger något annat särskilt skäl mot att den meddelas.

Med tillverkning avses i första stycket även sådan påbyggnad eller lackering som ingår som ett led i arbetet med att färdigställa fordonen.

Rätt att bruka fordon med stöd av saluvagnsregistrering

25 Med stöd av saluvagnsregistrering får sådana fordon som innehavaren yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med brukas endast för

1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,

2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal,

3. färd kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt 25 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, eller

4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.

Prövningen av en ansökan

35 En ansökan om saluvagnsregistrering skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om rörelsens firma, omfattningen av rörelsen och de förhållanden under vilka rörelsen bedrivs. I ansökan skall också anges det antal motordrivna fordon eller släpfordon som sökanden önskar använda samtidigt med stöd av registreringen.

4 5 Bevis om trafikförsäkring, som avser samtliga motordrivna fordon som skall användas med saluvagnsskylt, skall ges in tillsammans med ansökan, om det inte av vägtrafikregistret framgår att det finns gällande trafikförsäkring för fordonen.

Saluvagnsskyltar

5 5 Ett fordon som brukas med stöd av saluvagnsregistrering skall vara försett med en saluvagnsskylt. En sådan skylt skall vara placerad baktill på en bil, en motorcykel, en moped klass I och ett släpfordon samt framtill på en traktor, ett motorredskap och ett terrängmotorfordon.

Saluvagnsskyltar får lämnas ut först sedan påförd saluvagnsskatt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt har betalats.

När en registreringsskylt har tillhandahållits för ett fordon skall fordonet genast förses även med denna skylt.

6 5 Saluvagnsskyltar tillhandahålls av Vägverket.

Om saluvagnsskylten har förstörts eller förkommit kan innehavaren efter en skriftlig anmälan få ut en ny skylt med en annan beteckning än den som fanns på den tidigare skylten.

7 5 En saluvagnsskylt som har lämnats ut under ett visst kalenderår får användas även efter årets utgång, så länge saluvagnsregistreringen gäller, om innehavaren årligen under december månad för det följande året betalar registerhållningsavgift enligt förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet samt betalar saluvagnsskatt och håller fordonen trafikförsäkrade.

85 Bestämmelserna i 7 kap. 6 och 8 55 gäller i tillämpliga delar för saluvagnsskyltar.

Om rätt för en polisman att i vissa fall ta om hand en saluvagnsskylt finns bestämmelseri 18 kap. 5 5.

l l | l .

Återkallelse av en saluvagnsregistrering

9 5 En saluvagnsregistrering skall återkallas om

1. registreringen inte har utnyttjats under de senaste tolv månaderna

2. saluvagnsskatten inte har betalats,

3. registreringen har utnyttjats i strid mot bestämmelserna om sådan registrering, eller

4. innehavaren på något annat sätt har visat sig olämplig eller det annars finns någon anledning att återkalla registreringen.

Återkallelse enligt 3 eller 4 skall dock inte ske i ringa fall.

10 5 Om en saluvagnsregistrering har återkallats eller om rätten att använda en saluvagnsskylt har upphört av någon annan anledning, skall en utlämnad skylt omedelbart lämnas in till Vägverket. Om en skylt har förstörts eller förkommit skall detta skriftligen anmälas till Vägverket.

Underrättelseskyldighet

115 Om en myndighet finner anledning anta att överträdelser av bestämmelserna om saluvagnsregistrering har skett eller att det annars finns anledning att återkalla en saluvagnsregistrering, skall detta anmälas till Vägverket.

15 kap. Tillfällig registrering Förutsättningar för registrering

15 Tillfällig registrering kan meddelas för motordrivna fordon och släpfordon. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel avses med ett nytt fordon: ett fordon som inte är, har varit eller bort vara registrerat häri landet annat än i förening med avställning, begagnat fordon: ett annat fordon än ett nytt.

2 5 Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon som skall registreras för att brukas stadigvarande här i landet, om

1. fordonet inte är registrerat här,

2. fordonets ägare har sitt egentliga hemvist häri landet, och

3. fordonets ägare inte yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med motordrivna fordon eller släpfordon.

3 5 Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon även om det inte skall registreras för att stadigvarande brukas här i landet, om

1. sökanden inte har sitt egentliga hemvist i Sverige men här förvärvar

a) ett nytt fordon, eller

b) ett begagnat fordon,

2. sökanden har sitt egentliga hemvist här och här förvärvar ett nytt fordon men avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då den tillfälliga registreringen meddelas,

3. sökanden är en svensk utlandsmyndighet som här förvärvar ett nytt fordon som skall brukas utanför landet, eller

4. sökanden inte har sitt egentliga hemvist eller, i fråga om en juridisk person, inte har sin ledning i Sverige och sökanden eller den som representerar den juridiska personen endast tillfälligt skall vistas i landet samt fordonet har förts in för enskilt bruk eller för testkörning eller annat liknande ändamål och fordonet endast tillfälligt skall användas i Sverige.

4 5 Tillfällig registrering för ett visst fordon får meddelas på nytt först sedan tolv månader har förflutit från närmast föregående period av en sådan registrering.

Inskränkningar i och villkor för rätten att bruka ett tillfälligt registrerat fordon

5 5 Ett enligt 2 5 tillfälligt registrerat fordon, som har förts in från ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och har en giltig registrering i det landet som innebär att det får brukas obegränsat enligt det landets bestämmelser, får brukas utan någon annan inskränkning än enligt 8 5.

Den giltiga registreringen enligt första stycket skall framgå av ett registreringsbevis som har utfärdats i det andra landet. Registrerings— beviset skall visa

1. registreringsnumret,

2. datum för den första registreringen eller fordonets tillverkningsår,

3. namn och adress beträffande den person som beviset har utfärdats

4. tillverkarens namn eller varumärke,

5. fordonets tillverknings— eller serienummer,

6. fordonets totalvikt, '

7. om fordonet är avsett för godstransporter, och

8. bevisets giltighetstid, om denna är begränsad Det utländska registreringsbeviset eller en bestyrkt kopia av det skall medföras vid färd med fordonet. Handlingen skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

6 5 Ett enligt 2 5 tillfälligt registrerat fordon som har förts in i något annat fall än som avses i 5 5 får brukas

1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal, eller

2. för färd kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området för besiktning samt för provkörning vid besiktning.

Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket 1 och 2. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats på ett sådant sätt som avses i 38 5 fordonskungörelsen (1972:595).

Protokollet från registreringsbesiktningen skall medföras vid färd med fordonet. Det skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.

7 5 I fall som avses i 6 5 kan Vägverket, trots att fordonet inte har godkänts vid en registreringsbesiktning, medge att det får brukas för andra ändamål än som avses i 6 5 första stycket 1 och 2, om det genom ett registreringsbevis kan styrkas att fordonet tidigare har varit registrerat i ett land inom Ekonomiska europeiska samarbetsområdet (EES).

För ett sådant registreringsbevis tillämpas 5 5 andra och tredje styckena på motsvarande sätt.

8 5 Ett enligt 2 eller 3 5 tillfälligt registrerat fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

Brukande utan stöd av registrering

9 5 Den som har förvärvat ett fordon som avses i 2 5 får utan stöd av någon registrering under en vecka från det att fordonet fördes in i Sverige bruka fordonet här med stöd av en giltig utländsk registrering, , trots att han har sitt egentliga hemvist här. 5

Ansökan

105 En ansökan om tillfällig registrering skall göras skriftligen av fordonets ägare eller, i fall som avses i 3 5 1—3, av den som avser att förvärva fordonet. Den skall innehålla l. identitetsuppgifter beträffande sökanden,

2. de uppgifter som behövs om fordonet för att detta skall kunna säkert identifieras.

Vid ansökan skall bifogas ett bevis om trafikförsäkring för fordonet.

11 5 Om en ansökan avser ett fordon som sökanden ämnar föra ut ur landet skall bifogas en försäkran av denne

1. att han inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och inte heller avser att vistas här eller avser att vistas här endast tillfälligt, eller

2. om han har sitt egentliga hemvist i Sverige, att han avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då fordonet registreras tillfälligt och att fordonet kommer att anmälas till förtullning om så inte sker och det är fråga om ett fordon som utgör en icke-gemenskapsvara

enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Om sökanden är en svensk utlandsmyndighet skall en behörig företrädare för myndigheten avge en försäkran som i tillämpliga delar motsvarar vad som sägs i första stycket.

12 5 I fråga om fordon som avses i 3 5 1 a, 2 eller 3 skall bifogas

1. ett intyg i original eller bestyrkt kopia om att fordonet stämmer överens med ett sådant EG—typgodkännande som anges i 6 kap. 7 5 8,

2. ett typintyg, eller,

3. om fordonet inte omfattas av typgodkännande, ett bevis om att det inom ett år före ingivandet av ansökan har registreringsbesiktigats och att det därefter inte har ändrats på ett sådant sätt som avses i 385 fordonskungörelsen (1972:595).

13 5 I fall som avses i 3 5 1 b) eller 4 skall bifogas en uppgift om att fordonet har godkänts vid en kontrollbesiktning eller motsvarande kontroll inom 12 månader före ansökan, om uppgift om godkännande inte redan framgår av vägtrafikregistret.

Giltighetstid

14 5 En tillfällig registrering gäller 1. i fall som avses i 2 5 under tre månader, 2. i fall som avses i 3 5 1 b) under en månad, 3. i övriga fall under tolv månader, i samtliga fall räknat från den dag registreringen meddelades.

15 5 I fall som avses i 2 5 upphör registreringen att gälla två veckor efter det att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning. Registreringen upphör alltid att gälla om de i 2 och 3 55 angivna förutsättningama för registrering inte längre är uppfyllda.

16 5 Fordon som avses i 3 5 1—3 skall föras ur landet inom den tid som den tillfälliga registreringen gäller. Om så inte Sker och det är fråga om ett fordon som utgör en icke—gemenskapsvara enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall det anmälas till förtullning.

Följder av registreringen

17 5 När en tillfällig registrering har meddelats tillhandahåller Vägverket registreringsskyltar (interimsskyltar).

Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om interimsskyltar.

18 5 Vägverket skall underrätta den försäkringsanstalt i vilken fordonet är trafikförsäkrat om registreringen.

16 kap. Tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land

Definitioner

1 5 Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel är normalt hemvist den plats där en person vistas stadigvarande, det vill säga minst 185 dygn under ett kalenderår på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som visar på ett nära samband mellan en person och den plats där han bor.

Trots vad som sägs i första stycket skall det normala hemvistet för en person, som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den han har personlig anknytning till och som följaktligen omväxlande bor på olika platser, belägna i två eller flera länder, antas vara den plats där han har sin personliga anknytning, förutsatt att han regelbundet återvänder dit.

När en person bor i ett land för att där genomföra en uppgift av bestämd varaktighet och därför har sin yrkesmässiga anknytning till en annan plats än den personliga anknytningen, antas hans hemvist vara den plats där han har sin personliga anknytning, oberoende av om han regelbundet återvänder dit eller inte. Studier vid ett universitet eller någon annan utbildningsanstalt i en annan medlemsstat eller en förändring av en persons civilstånd medför inte att det normala hemvistet ändras.

2 5 I detta kapitel avses med

kommersiellt fordon:

1. ett fordon som genom sin konstruktion eller utrustning är lämpat och avsett för att, med eller utan betalning, transportera mer än nio personer, inräknat föraren, eller gods,

2. ett fordon lämpat och avsett för något annat särskilt ändamål än transport,

privatfordon: ett fordon, inklusive eventuellt släpfordon, som inte är ett kommersiellt fordon,

afdrsmässigt bruk av ett motorfordon: användning av fordonet i utövning av en verksamhet som utförs mot betalning eller för ekonomisk vinning,

privat bruk: annan användning än affärsmässigt bruk.

Allmän bestämmelse

! 3 5 Ett i ett annat land registrerat privatfordon får användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod, om följande förutsättningar är uppfyllda.

1. Den som använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands,

2. fordonet används endast för privat bruk,

3. när fordonet används tillfälligt här, får det inte hyras eller lånas ut till någon som har sitt hemvist här annat än i enlighet med vad som framgår av 4 5.

Den sexmånadersperiod som anges i första stycket är i stället nio månader för den som har sitt normala hemvist utomlands men sin yrkesmässiga anknytning i Sverige och här använder ett fordon som är registrerat i det land där han har sitt normala hemvist.

Vissa fall av privat bruk

4 5 Utöver vad som framgår av 3 5 får ett motorfordon, som är registrerat utomlands, med stöd av den registreringen användas tillfälligt i Sverige i följande fall.

1. När ett privatfordon, som tillhör ett biluthymingsföretag, befinner sig i Sverige, där det tillfälligt används till följd av ett hyresavtal som har löpt ut här och fordonet

a) på nytt hyrs ut till någon som inte är bosatt i Sverige; detta gäller dock endast under förutsättning antingen att det nya avtalet löper ut inom två månader efter upphörandet av det ursprungliga avtal enligt vilket fordonet återlämnades till biluthymingsföretaget eller att fordonet hyrs ut på nytt till någon, som inte är bosatt här, för att föras ut härifrån inom 30 dagar efter det att den nya hyresperioden har inletts,

b) på nytt hyrs ut till någon, som inte är bosatt i Sverige för att föras ut härifrån inom 15 dagar efter det att den nya hyresperioden har inletts, eller

c) av en anställd hos biluthymingsföretaget återlämnas till det land där det ursprungligen hyrdes, även om den anställde är bosatt i Sverige,

2. när ett privatfordon, som är registrerat i ett annat land, genom ett hyresavtal som ingås i det landet, för bruk i högst åtta dagar hyrs av någon som är bosatt i Sverige,

3. när ett privatfordon inom de tidsramar som anges i 3 5 används av familjen till den som ansvarade för införseln till Sverige, så länge denna befinner sig här och oavsett om familjemedlemmama har sitt normala hemvist här,

4. när ett privatfordon inom de tidsramar som anges i 3 5 används av någon annan än den som ansvarade för införseln och denne också finns i fordonet under färden,

5. när ett privatfordon används i Sverige av någon som är bosatt här och detta sker-till följd av att dennes bil tillfälligt är ur funktion på grund av ett haveri eller en olycka i det land där den är registrerad; en förutsättning är dock att ett sådant bruk begränsas till den period under vilken det egna fordonet repareras och i vart fall till en period om högst två månader,

6. när ett privatfordon, som är registrerat i ett annat land, tillhör eller hyrs av ett företag med säte i det land där det är registrerat och används av en anställd i det företaget, eller av en medlem i dennes familj, om användaren har sitt normala hemvist i Sverige — i dessa fall gäller inte någon tidsbegränsning —,

7. när ett privatfordon, som är registrerat i ett land där användaren har sitt normala hemvist, används för resor mellan bostaden i det landet och arbetsplatsen i Sverige, — i dessa fall gäller inte någon tidsbegränsning ,

8. när ett privatfordon är registrerat i ett annat land, där en person som studerar i Sverige har sitt normala hemvist.

Affärsmässigt bruk

5 5 Ett i ett annat land registrerat privatfordon får användas tillfälligt i Sverigevav affärsmässiga skäl om följande förutsättningar är uppfyllda.

1. Den som använder fordonet har sitt normala hemvist i ett annat land än Sverige. Detta villkor gäller inte om en person, som har sitt normala hemvist i Sverige, är anställd av ett företag med säte i ett annat land och han använder ett fordon, som ägs eller hyrs av detta företag och fordonet är registrerat i det land där företaget har sitt säte. För denna bestämmelse gäller inte någon tidsbegränsning.

2. Fordonet används inte i Sverige för att transportera passagerare mot hyra eller vederlag av något slag eller för industriell och/eller kommersiell transport av gods, vare sig det sker mot betalning eller ej.

3. Fordonet hyrs inte ut och lånas inte ut i Sverige.

4. Fordonet är registrerat i det land där användaren har sitt normala hemvist.

5. Fordonet har förvärvats i enlighet med de allmänna beskattningsvillkoren i det land där användaren har sitt normala hemvist och det inte föreligger rätt till återbetalning av skatt genom att fordonet används i ett annat land. Detta villkor antas vara uppfyllt om fordonet har en standardregistreringsskylt i det land där det är registrerat, dock med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.

6. De periodiska fordonsskatter som normalt betalas i det land där fordonet är registrerat är betalda.

6 5 Ett i ett annat land registrerat kommersiellt fordon, som ägs av en fysisk person som har sitt normala hemvist utomlands eller av en juridisk person som har sin ledning utomlands, får användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod.

Särskilda bestämmelser om släpfordon, mopeder klass I och lätta motorcyklar

7 5 Oberoende av bestämmelserna i 3—6 55 gäller det som föreskrivs i andra och tredje styckena.

Ett släpfordon behöver inte vara registrerat om det får användas i sitt hemland utan registrering.

En moped klass I eller en lätt motorcykel behöver inte vara registrerad, om

1. den har förts in och används av en person som är bosatt utomlands men som tillfälligt vistas här,

2. den uppfyller de villkor som gäller för ett sådant fordon i brukarens hemland,

3. motorn har en slagvolym som inte överstiger 50 kubikcentimeter, och

4. den som har fört in mopeden eller motorcykeln får använda den i sitt hemland utan körkort eller därmed jämförlig handling.

Handlingar som skall medföras vid färd

85 I fråga om ett utländskt registreringsbevis tillämpas 15 kap. 5 5 andra och tredje styckena. Vid färd med ett oregistrerat släpfordon skall dragbilens förare medföra ett bevis om att släpfordonet får användas i trafik i sitt

hemland. Beviset skall innehålla de uppgifter som avses i första stycket.

Registreringsskyltar

95 Ett registrerat fordon skall vara försett med registreringsskyltar, som utvisar fordonets registreringsnummer. Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med en skylt som utvisar dragbilens registreringsnummer. Om flera oregistrerade släpfordon dras, skall skylten vara placerad på det sista släpfordonet. Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om skyltar.

Nationalitetsmärke

105 Ett registrerat fordon skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke, som visar i Vilket land fordonet är registrerat. Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke för det land där dragbilen är registrerad. Detta gäller dock inte om dragbilen är registrerad i Sverige.

17 kap. Särskilda fordonsskyltar Skyltar för beskickningsfordon

1 5 Om ett fordon enligt lagen ( l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är undantaget från skatt skall fordonet tilldelas skyltar för beskickningsfordon.

2 5 Sammansättningen av tecken på skyltar för beskickningsfordon bestäms av Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet med hänsyn till berört land och den ställning som ägaren eller brukaren av fordonet har. Om dessa förhållanden ändras, skall fordonet tilldelas nya skyltar.

35 Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet prövar frågor om tilldelning av skyltarna och svarar även för att dessa tillhandahålls. När skyltar för beskickningsfordon har tilldelats ett fordon prövar Vägverket frågan om utfärdande av kontrollmärke.

4 5 Om skatteplikt inträder för fordonet, skall Vägverket tillhandahålla vanliga registreringsskyltar för fordonet. För tiden intill dess att sådana skyltar har lämnats ut tillhandahåller polismyndigheten provisoriska registreringsskyltar. Under den tiden får fordonet brukas med dessa skyltar.

5 5 Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om skyltar för beskickningsfordon.

, Personliga fordonsskyltar

65 Med personliga fordonsskyltar avses skyltar med en särskild teckenkombination. Vägverket bestämmer den närmare utformningen av skyltarna.

75 Rätten att för ett registrerat fordon använda personliga fordonsskyltar i stället för vanliga registreringsskyltar samt förlängning av en sådan rätt upplåts av Vägverket för ett pris som verket bestämmer.

85 Vägverket tillhandahåller personliga fordonsskyltar och prövar frågan om utfärdande av kontrollmärke när uppgift har lämnats om vilket fordon skyltarna skall användas för.

Vägverket prövar också frågan om utfärdande av nya personliga fordonsskyltar.

9 5 Personliga fordonsskyltar får efter anmälan till Vägverket flyttas över till ett annat fordon som ägs av den som har rätt att använda dem. I övrigt bestämmer Vägverket hur de får användas.

Användningsrätten gäller i tio år med möjlighet till förlängning med perioder om fem eller tio år och får överlåtas på någon annan endast om det finns särskilda skäl för det.

10 5 Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om personliga fordonsskyltar.

18 kap. Straffbestämmelser m.m.

Ansvar

1 5 Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot följande bestämmelser.

1. 7 kap. 6 5, 8 5 första eller tredje stycket, 15 5, 16 5 jämförd med 7 kap 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,

2. 8 kap. 12 5,

3. 14 kap. 5 5 första stycket, 8 5 första stycket jämfört med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,

4. 15 kap. 6 5 första och andra styckena, 8 5, 17 5 andra stycket jämfört med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,

5. 16 kap. 9 5, i förekommande fall jämförd med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,

6. 17 kap. 10 5 jämförd med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket.

Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra att fordonet brukades.

Den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i ägarens ställe enligt andra stycket.

2 5 Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot följande bestämmelser.

1. 6 kap. 2 5 andra stycket,

2. 7 kap. 4 eller 10 5 eller 16 5jämförd med 10 5,

3. 8 kap. 11 5 andra stycket,

4. 9 kap. 10 eller 11 5 eller 13 5 andra stycket,

5. 10 kap. 11 eller 12 5, 6.14 kap. 10 5,

7. 15 kap. 5 5 tredje stycket, 6 5 tredje stycket eller 7 5 andra stycket jämfört med 5 5 tredje stycket,

8. 16 kap. 8 5, i förekommande fall jämförd med 15 kap. 5 5 tredje stycket, eller 10 5,

9. 5 5 tredje stycket andra meningen nedan.

Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 kap. 1 5.

3 5 Till böter döms en innehavare av saluvagnsregistrering som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt.

45 Till böter döms den som vid en ansökan eller en anmälan enligt denna förordning uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift, om det inte föreskrivs straff för gärningen i brottsbalken.

Omhändertagande av saluvagnsskyltar

55 En saluvagnsskylt får tas om hand av en polisman, om skylten används i strid mot bestämmelserna i denna förordning. När en sådan skylt tas om hand skall Vägverket underrättas. Den polisman som har tagit hand om fordonets saluvagnsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats. Vid färd med fordonet skall i sådant fall medföras ett bevis om medgivandet.

19 kap. Prövningsförfarandet

Prövningsmyndigheter

1 5 Frågor enligt denna förordning prövas i den ordning som anges i 2—4 55. Beträffande frågor som föranleds av bemyndigande enligt 21 kap. gäller vad som sägs där.

Bestämmelser om handläggning av frågor som avser utlämnande av allmänna handlingar och sekretess finns i 2 kap. tryckfrihets- förordningen och i sekretesslagen (1980: 100).

25 Vägverket prövar frågor som avses i 6—15 kap. och 17 kap., om inte något annat framgår av bestämmelserna där. Vägverket prövar också frågor som avses i 14 5 tredje stycket lagen (0000:000) om vägtrafikregister.

3 5 Den myndighet som enligt bestämmelserna i denna förordning i vägtrafikregistret skall föra in uppgifter som avser körkorts- registreringen eller yrkestrafikregistreringen fattar de beslut som behövs med anledning av handläggningen.

Vägverket prövar i övrigt frågor som avser körkortsregistreringen eller yrkestrafikregistreringen. Verket får dock överlämna åt en läns- styrelse att besluta i en särskild fråga som rör länsstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet.

4 5 Vägverket prövar frågor som avser registreringen av felparkerings- avgifter.

Beslut genom automatiserad behandling av uppgifter

55 Beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret.

Omprövning och ändring av beslut

65 Ett beslut enligt denna förordning skall omprövas, om det begärs av någon som beslutet angår eller om beslutsmyndigheten annars finner skäl för det. Om synnerliga skäl föreligger för det får omprövning ske även om frågan har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut som omprövas får ändras även till den enskildes nackdel. Detta får dock inte ske senare än tre år från beslutets dag.

7 5 En begäran om omprövning skall göras skriftligen.

8 5 Beslutsmyndigheten får bestämma att ett beslut som skall omprövas tills vidare inte skall gälla.

20 kap. Överklagande

l 5 Beslut i följande avseenden får inte överklagas.

1. Utformningen av registreringsskyltar som skall tillhandahållas för ett visst fordon,

2. en polismyndighets beslut som rör provisoriska registrerings- skyltar,

3. skyltar för beskickningsfordon,

4. personliga fordonsskyltar. Ett beslut som har meddelats enligt denna förordning får inte överklagas innan det har omprövats enligt 19 kap. 6 5. Ett överklagan- de av ett sådant beslut innan det har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt nämnda bestämmelse.

2 5 Vägverkets beslut enligt 21 kap. 2 eller 4 5 får överklagas hos regeringen.

35 I andra fall än som avses i 1 eller 2 5 får Vägverkets beslut, som inte avser meddelande av föreskrifter, eller en länsstyrelses beslut

enligt denna förordning överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 5 Om ett beslut, om vilket uppgift skall föras in i vägtrafikregistret, har överklagats, skall den myndighet som har fattat beslutet underrättas om utgången i ärendet.

21 kap. Bemyndiganden

1 5 Vägverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning samt ytterligare föreskrifter om förfarandet i de avseenden ! som regleras i förordningen. ' Föreskrifterna meddelas efter samråd med

1. Rikspolisstyrelsen i frågor som avser polismyndigheters verksamhet,

2. Riksskatteverket i frågor som avser beskattningen,

3. Generaltullstyrelsen i frågor som avser tullmyndigheters verksamhet,

4. Försvarsmakten i frågor som avser registrering av fordon som förs över från det militära fordonsregistret. I de fall en anmälan eller en ansökan enligt denna förordning skall vara skriftlig, får Vägverket föreskriva att uppgifterna även får lämnas genom datakommunicering. Verket bestämmer därvid vilken informationsteknik som får användas.

25. Vägverket får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning för

1. ett visst fordon,

2. en viss fordonstyp,

3. en viss grupp eller en viss kategori av fordon. Undantag får förenas med villkor.

3 5 Undantag som avses i 2 5 får meddelas endast om det föreligger särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.

Om ett fordons skatteplikt påverkas krävs synnerliga skäl för undantag. I sådant fall skall beslutet fattas efter samråd med Riksskatteverket.

Om en fråga om undantag är av principiell betydelse eller om det annars finns särskild anledning till det skall ärendet med yttrande av

Vägverket respektive Riksskatteverket överlämnas till regeringen för avgörande.

45 Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om registrerade importörer skall gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon. Beslut i sådana ärenden fattas efter samråd med Generaltullstyrelsen. Vägverket får också föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om yrkesmässiga fordonstillverkare skall gälla även andra än de som har tillstånd till typbesiktning. Vägverket får besluta om anslutning till vägtrafikregistret för datakommunicering och meddela de villkor härom som behövs med hänsyn till de registrerades integritet och andra förhållanden av betydelse för uppgiftslämnandet.

55 Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om anmälan enligt 10 kap. 12 5 om ändrad användning av fordon.

65 Försvarsmakten får föreskriva begränsningar av Vägverkets uppgiftsskyldighet enligt 12 kap. 2 5 1.

75 Rikspolisstyrelsen får, om det finns särskilda skäl av säkerhetsmässig art, efter samråd med Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 17 kap. 1 5.

8 5 Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om förfarandet vid omhändertagande av saluvagnsskyltar enligt 18 kap. 5 5.

1. Denna förordning träder i kraft den då följande författningar skall upphöra att gälla.

a) Exportvagnskungörelsen (196439),

b) bilregisterkungörelsen (1972:599),

c) turistvagnskungörelsen (1972:601),

d) kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon,

e) förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister,

f) förordningen (19882964) om skyltar för beskickningsfordon,

g) förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar,

h) förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret.

2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts med en bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

3. Vad som i en lag eller någon annan författning sägs om saluvagnslicens skall i stället avse saluvagnsregistrering och vad som sägs om exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens skall i stället avse tillfällig registrering.

4. En saluvagnslicens, exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens som har beviljats enligt de gamla bestämmelserna skall fortfarande gälla i enlighet med sitt innehåll.

5. En ansökan om saluvagnslicens, exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens som har gjorts före ikraftträdandet av denna förordning men inte har slutbehandlats då skall prövas enligt de gamla bestämmelserna.

6. Ett registreringsbevis som har utfärdats enligt de gamla bestämmelserna gäller till dess det har bytts ut mot ett sådant bevis enligt denna förordning.

Bilaga 1

I vägtrafikregistret skall i fråga om fordonsregistreringen följande uppgifter föras in.

1. Fordonsuppgifter

Sådana uppgifter om ett registrerat fordons beskaffenhet och utrustning som är av betydelse för fordonskontrollen.

Dessutom antecknas följande uppgifter.

Drivmedel EG—typgodkännande Fabrikat /typ

Färg Identifieringsmärkning

— chassinummer

motomummer Miljöklass

Modellkod Registreringsnummer samt beteckning på skylt för beskickningsfordon respektive personlig skylt Släpvagnsvikt Tankvolym

Tjänstevikt

Totalvikt

Årsmodell

Modellkod, tankvolym och årsmodell antecknas inte för EG-typgodkända fordon.

2. Ägaruppgifter

Nuvarande ägare Föregående ägare under de närmaste tre åren

I fråga om ägare som avses ovan antecknas följande uppgifter.

Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress

Hemortsförsamling

Hemortskommun Hemortslän

3. Allmänna uppgifter

Avgifter enligt förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafik- området

Avregistrering Avställning Avställnings upphörande Besiktningsskyldighet Efterlysning Försäkring

bolag datum för tecknande försäkring saknas

Högsta totalvikten på ett släpfordon för att det skall få dras av en bil som framförs av förare med körkortsbehörighet B Innehav av fordon på grund av kreditköp med förbehåll om

återtaganderätt

Innehav av fordon med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år Kontrollmärke

Körförbud

Registrering Registreringsbevis Registreringsskylt

ersättningsskylt stulen skylt omhändertagen skylt

Skatter

fordonsskatt

—— skattebefrielse enligt lagen (1976:66l)om immunitet och privilegier i vissa fall försäljningsskatt enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skattepliktig tillverkare eller importör enligt 5 5 lagen om

försäljningsskatt på motorfordon Uttagning för användning inom totalförsvaret

4. Uppgifter från besiktning i hall respektive flygande inspektion

Bedömningskod för respektive brist Detalj-, positions-, läges- och bristkod Föreläggande om besiktning med angivande av senaste datum för föreläggandet Godkänt besiktningsresultat Myndighetskod Mätvärden

bromskraftsvärde

retardationsvärde

avgasvärde

Underkänt besiktningsresultat Vägmätarställning

5. Uppgifter om saluvagnsregistrering

I fråga om registreringen antecknas följande uppgifter.

Fordonsslag som registreringen avser Registreringsnummer Datum för registreringen Försäkringsbolag

Försäkringstyp

Avregistrering med angivande av datum

I fråga om innehavaren antecknas följande uppgifter.

Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande

Adress Hemortsförsamling Hemortskommun Hemortslän

6. Uppgifter om tillfällig registrering

I fråga om fordonet antecknas följande uppgifter.

Typ av tidigare utländsk registrering (begränsat brukande eller ej) Tidigare utländskt registreringsnummer

Tillfälligt registreringsnummer

Chassinummer eller annan identifieringsmärkning

Fabrikat/typ

I fråga om ägaren antecknas följande uppgifter.

Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress

Hemortsförsamling

Hemortskommun Hemortslän

I fråga om allmänna uppgifter antecknas följande uppgifter.

Efterlysning Försäkring

bolag — datum för tecknande försäkring saknas Registreringsbevis Datum för registrering Giltighetstid Registreringsskylt ersättningsskylt

stulen skylt —— omhändertagen skylt

7. Övriga uppgifter

Uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av frågor om fordonsregistrering.

Bilaga 2

I vägtrafikregistret skall i fråga om körkortsregistreringen följande uppgifter föras in.

Uppgifter Myndighet som svarar för

att uppgift förs in i registret

1 Identitetsuppgifter

Fullständigt namn, personnummer Vägverket eller, i fråga om och adress för den som avses med uppgifter som länsstyrelse har registreringen tagit emot, länsstyrelsen

2 Körkortsuppgifter

Begäran om förhandsbesked och Länsstyrelsen beslut med anledning av begäran

Ansökan om körkortstillstånd och Länsstyrelsen beslut med anledning av ansökan

Ansökan om godkännande som Länsstyrelsen handledare och beslut med anled- ning av ansökan

Sökanden skall avlägga förarprov Länsstyrelsen hos Vägverket Sökanden skall avlägga förarprov Länsstyrelsen

hos annan än Vägverket

Beslut om förarprov vid beslut om Vägverket utfärdande av körkort

Körkortsbehörighet Vägverket

Beslut om traktorkort Vägverket

Dag för godkänt förarprov, eller Vägverket om behörighet erhållits utan förarprov, dag då behörighet erhölls

Giltighetstid för bevis om körkort Vägverket

Prövotid Vägverket i fall som avser förarprov, länsstyrelsen i andra fall

Villkor och begränsningar för Länsstyrelsen körkort, körkortstillstånd eller

traktorkort samt beslutande

myndighet

Villkor om automatväxlat fordon Vägverket i fall då villkoret

inte har medicinsk grund, länsstyrelsen i andra fall

Dag då giltighetstid för körkorts- Vägverket behörighet enligt 3 kap. 125 körkortslagen (l998:488) går ut

Ansökan med anledning av för- Länsstyrelsen längning av giltighet för körkorts- ' behörighet enligt 3 kap. 125

körkortslagen

Beslut med anledning av sådan Länsstyrelsen ansökan

Föreläggande att förnya körkort Vägverket Beslut med anledning av förnyelse Vägverket

Ogiltighet av körkort enligt 3 kap. Länsstyrelsen 13 5 första stycket 2, 4 och 5 och 13 5 andra stycket körkortslagen

Innehav av utländskt körkort, den Vägverket, om uppgiften stat som har utfärdat körkortet, lämnas i samband med under- utfärdandedag och körkorts- rättelse enligt 5 kap., läns— nummer eller motsvarande styrelsen i andra fall

Ansökan om utbyte av ett utländskt Länsstyrelsen körkort mot ett svenskt

Beslut som rör utbyte av ett Länsstyrelsen utländskt körkort mot ett svenskt

Utredning av villkor Länsstyrelsen Omprövning av körkortsinnehav Länsstyrelsen Körkortsingripande övervägs Länsstyrelsen Beslut med anledning av över- Länsstyrelsen vägande om körkortsingripande

Giltighetstid för beslut om interi- Länsstyrelsen mistiskt körkortsingripande

Spärrtid Länsstyrelsen

Medgivande enligt 2 kap. 115 Länsstyrelsen körkortslagen

Omhändertagande enligt 5 kap. 7 5 Länsstyrelsen körkortslagen

Delgivning av sådant omhänder- Länsstyrelsen

tagande

Delgivning av beslut om körkorts- Länsstyrelsen

ingripande

Överlämnande av behörighets- Länsstyrelsen, eller Vägverket handling om handlingen lämnats över

dit först

Förlust av behörighetshandling

Krav på personutredning, prövotid, läkarintyg, körkortstillstånd, förar- prov eller del därav

Överprövning av beslut

Ansökan om undantag och beslut med anledning av ansökan

Innehav av intyg om förar- utbildning för transport av farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och uppgifter som rör ett sådant intyg

Innehav av bevis om yrkes— kompetens enligt 105 förord— ningen (1993zl84) om kör- och vilotider samt färdskrivare, 35 förordningen (1995:521) om be- höriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färd- skrivare vid transporter eller 75 förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter

Överflyttning av ärende till annan länsstyrelse

Överflyttning av ärende till annan domstol

Länsstyrelsen i fall som avser utbyte av utländskt körkort, Vägverket i andra fall

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen Länsstyrelsen, eller Vägverket i fall som avser medicinska

krav

Vägverket

Vägverket

Den länsstyrelse som lämnar över ärendet

Den länsstyrelse som har meddelat det överklagade beslutet

3 Belastningsuppgifter

Anmälan enligt 7 kap. 9 5 körkorts- Länsstyrelsen förordningen (1998 :980)

Anmälan enligt 7 kap. 10 5 Vägverket körkortsförordningen

Utländsk dom eller annat likvärdigt Länsstyrelsen avgörande som avses i 5 kap. 1 5 körkortslagen

Anmälan enligt 10 kap. 25 Länsstyrelsen körkortslagen

Återkallelsegrund Länsstyrelsen

4 Övriga uppgifter .

Uppgifter som behövs av Vägverket eller, efter verkets administrativa skäl vid hand- bestämmande, i fråga om visst läggningen av körkortsärenden slag av uppgifter länsstyrelsen

Bilaga 3

I vägtrafikregistret skall i fråga om yrkestrafikregistreringen följande uppgifter föras in.

Uppgifter

1 Identitetsuppgifter

Fullständigt namn, person- nummer eller organisations- nummer och adress för den som avses med registreringen

2 Tillståndsnppgifter

Ansökan om

— trafiktillstånd,

— tillstånd till biluthyrning, gemenskapstillstånd enligt

1. rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för inter- nationell persontransport med buss, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 11/98, eller 2. rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för gods- transporter på väg inom gemen- skapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlems- staters territorier,

Myndighet som svarar för att uppgift förs in i registret

Länsstyrelsen eller, i fråga om uppgifter som Vägverket har tagit emot, Vägverket

som är enligt (1998:490),

Den länsstyrelse prövningsmyndighet yrkestrafiklagen lagen (1998:492) om bil- uthyrning eller förordningen (1998z786) om behöriga myn- digheter m.m. i fråga om inter- nationella transporter inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES), eller Vägverket i egenskap av prövningsmyndighet eller central registreringsmyndighet i fråga om sådana åtgärder som verket har vidtagit

— transporttillstånd enligt 4 kap. 3 5 yrkestrafiklagen avseende persontransporter, samt beslut med anledning av ansökan som avses ovan

Olämplighetstid vid avslag Slag av tillstånd

Villkor och begränsningar i till- ståndet

Den som är ansvarig för trafikutövningen eller uthyr— ningsverksarnheten och övriga personer som har prövats enligt yrkestrafiklagen eller lagen om biluthyrning

Antal utfärdade kopior av gemenskapstillstånd enligt rådets förordning (EEG) nr 881/92 och rådets förordning (EG) nr 11/98

Begäran om omprövning av tillstånd till linjetrafik enligt 2 kap. 17 5 yrkestrafiklagen och beslut med anledning av omprövningen

Anmälan om utbyte m.m. enligt 2 kap. 9 5 yrkestrafikförord- ningen (1998:779) eller 55 förordningen (1998:780) om biluthyrning samt beslut med anledning av anmälan

Datum för konkursbeslut

Datum för tillståndshavarens dödsfall

Länsstyrelsen eller Vägverket Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

Anmälan om föreståndare enligt Länsstyrelsen eller Vägverket 2 kap. 15 5 yrkestrafiklagen eller 10 5 lagen om biluthyrning, beslut med anledning av anmälan samt beslutets giltig- hetstid

Omprövning av tillståndsinne- Länsstyrelsen eller Vägverket hav och beslut i ärendet

Beslut om varning eller åter- Länsstyrelsen eller Vägverket kallelse

Olämplighetstid vid återkallelse Länsstyrelsen eller Vägverket och vem eller vilka personer som avses

Delgivning av beslut om varning Länsstyrelsen eller Vägverket eller återkallelse

' Överprövning av beslut Länsstyrelsen eller Vägverket l Upphörande av tillstånd Länsstyrelsen eller Vägverket Den myndighet som har med- Länsstyrelsen eller Vägverket delat ett tillstånd eller ett beslut Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som lämnar annan länsstyrelse över ärendet

Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som har annan domstol meddelat det överklagade beslutet

3 Fordonsuppgifter

Fordon som har anmälts att Länsstyrelsen eller Vägverket användas med stöd av ett tillstånd

Uppgift om yrkestrafikmärken Vägverket

Beträffande taxameter typ, till- verkningsnummer och besikt- ningsförhållanden

Ansökan om undantag från krav på anmälan av fordon eller på taxameter och beslut med an— ledning av ansökan

Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

4 Uppgifter om taxiförarlegitimation

Begäran om förhandsbesked och beslut med anledning av begäran

Ansökan om taxiförarlegiti- mation och beslut med anledning av begäran

Olämplighetstid vid avslag

Giltighetstid för taxiförarlegiti- mationen

Villkor och begränsningar för taxiförarlegitimationen

Föreläggande att förnya taxi- förarlegitimationen

Beslut med anledning av för- nyelse

Utredning av villkor

Omhändertagande enligt 5 kap. 9 5 yrkestrafiklagen

Delgivning av sådant beslut

Omprövning av innehav av taxi— förarlegitimation

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Vägverket

Länsstyrelsen

Vägverket

Vägverket

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Beslut om varning eller åter- Länsstyrelsen kallelse

Delgivning av sådant beslut Länsstyrelsen Olämplighetstid vid återkallelse Länsstyrelsen

Giltighetstid för beslut om Länsstyrelsen interimistisk återkallelse

Legitimationen ogiltig enligt Länsstyrelsen 3 kap. 3 5 tredje stycket yrkes- trafiklagen

Överlämnande av legitimations— Vägverket handling

Förlust av legitimationshandling Vägverket Krav på läkarintyg Länsstyrelsen

Ansökan om undantag enligt Vägverket 11 kap. 5 5 2 yrkestrafik- förordningen och beslut med anledning av ansökan

Den myndighet som har Länsstyrelsen meddelat ett beslut

Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som lämnar annan länsstyrelse över ärendet

Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som har annan domstol meddelat det överklagade beslutet

5 Belastningsuppgifter som avser tillstånd till

yrkesmässig trafik eller biluthyrning

Utländsk dom eller annat Länsstyrelsen eller Vägverket likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. 15 5 yrkestrafiklagen

Beslut, anmälan eller rapport enligt 8 kap. 2 eller 4 5 yrkestrafikförordningen eller 10 eller 12 5 förordningen om biluthyrning från andra myndig- heter som rör tillståndshavaren

Återkallelsegrund enligt 5 kap. 1, 4 eller 5 5 yrkestrafiklagen eller 11—14 55 lagen om biluthyrning

Länsstyrelsen eller Vägverket

Länsstyrelsen eller Vägverket

6 Belastningsuppgifter som avser taxiförarlegitimation

Anmälan av läkare enligt 3 kap. 5 5 yrkestrafiklagen

Utländsk dom eller annat likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. 15 5 yrkestrafiklagen

Beslut, anmälan eller rapport enligt 8 kap. 2 5 yrkestrafik- förordningen från andra myndig- heter avseende innehavare av taxiförarlegitimation

Återkallelsegrund enligt 5 kap. 6 5 första stycket yrkestrafik- lagen

7 Övriga uppgifter

Uppgifter som behövs av admi- nistrativa skäl vid handläggning- en av yrkestrafikärenden

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen

Vägverket eller, efter verkets bestämmande, i fråga om visst slag av uppgifter länsstyrelsen

Bilaga 4

I vägtrafikregistret skall i fråga om registreringen av felparkerings- avgifter följande uppgifter föras in.

1 Fordonsuppgifter

Sådana uppgifter om ett registrerat fordons beskaffenhet och utrustning som är av betydelse för fordonskontrollen.

Dessutom antecknas följande uppgifter.

Modellbeteckning Registreringsnummer Årsmodell

1 förekommande fall antecknas följande uppgifter.

Beteckning på skylt för beskickningsfordon Beteckning på personlig skylt

2 Ägaruppgifter

Registrerad ägare vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsanmärkningen

I fråga om ägare som avses ovan antecknas följande uppgifter.

Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress

3 Allmänna uppgifter

Ärendenummer Den kommun inom vilken anmärkningen har utfärdats Datum för utfärdande Belopp Erinran

Påminnelse Datum för påminnelse

Åläggande

Datum för åläggande

Uppgift om att ett ärende har lämnats över till kronofogdemyndigheten Datum för överlärnnandet

Kod för ansvarig kronofogdemyndighet

Återbetalningsdatum

Undanröjande

Rättelsemeddelande

4 Övriga uppgifter

Uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av ärenden om felparkeringsavgifter.

98. Författningsförslag 5 kap. Länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter Rätt att på begäran erhålla uppgifter

Underrättelseskyldighet

6 kap. Registrering av fordon

Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon

Undantag från registreringsplikten vid viss användning av fordon

Prövningen av frågor om registrering Ansökan

Anmälan

Förutsättning för registrering

Utryckningsfordon

7 kap. Följder av registreringen Registreringsnummer och registreringsbevis Registreringsskyltar allmänna bestämmelser Registreringsskyltar för taxi

Ersättningsskyltar och provisoriska registreringsskyltar

15 2—855

15

25

3—555 6755 85 95

105

1—4 5; 5—855 9—1055

11—1655

8 kap. Avställning av fordon Förfarandet 1—11 55

Brukande 12 5

9 kap. Kontrollmärken m.m.

Utfärdande av kontrollmärke 1—5 55 Kontrollmärkets giltighet 6—11 55 Nationalitetsmärke 12 5 Miljöklassmärkning 13 5

10 kap. Ändrade förhållanden

Ägare 1—6 åå Kreditköp och leasingavtal 7—9 55 Namn och adress 10 5 Fordons användning 11—12 55 11 kap. Avregistrering av fordon 1—5 55 12 kap. Underrättelser beträffande fordon 1—9 55

13 kap. Direktanmälan beträffande fordon 1—7 55

14 kap. Saluvagnsregistrering Förutsättningar för registrering

Rätt att bruka fordon med stöd av saluvagnsregistrering

Prövningen av en ansökan Saluvagnsskyltar Återkallelse av en saluvagnsregistrering

Underrättelseskyldighet

15 kap. Tillfällig registrering Förutsättningar för registrering

Inskränkningar i och villkor för rätten att bruka ett tillfälligt registrerat fordon

Brukande utan stöd av registrering Ansökan Giltighetstid

Följder av registreringen

16 kap. Tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land

Definitioner Allmän bestämmelse Vissa fall av privat bruk

Affärsmässigt bruk

15 %

3-4 55 5—8 åå 94055

115

l—4 55

5—8 55

95 10—1355

14—1655

17—18 55

1—2 55 35 45

5—6 55

Särskilda bestämmelser om släpfordon, mopeder 7 5 klass I och lätta motorcyklar

Handlingar som skall medföras vid färd 8 5 Registreringsskyltar 9 5 Nationalitetsmärke 10 5

17 kap. Särskilda fordonsskyltar Skyltar för beskickningsfordon 1—5 55

Personliga fordonsskyltar 6—10 55

18 kap. Straffbestämmelser m.m. Ansvar 1—4 55

Omhändertagande av saluvagnsskyltar 5 5

19 kap. Prövningsförfarandet

Prövningsmyndigheter 1—4 55 Beslut genom automatiserad behandling av 5 5 uppgifter

Omprövning och ändring av beslut 6—8 55 20 kap. Överklagande 1—4 55

21 kap. Bemyndiganden 1—8 55

Bilaga 1 1 Fordonsuppgifter

2 Ägaruppgifter

3 Allmänna uppgifter

4 Uppgifter från besiktning i hall respektive flygande inspektion 5 Uppgifter om saluvagnsregistrering

6 Uppgifter om tillfällig registrering

7 Övriga uppgifter

Bilaga 2 1 Identitetsuppgifter

2 Körkortsuppgifter 3 Belastningsuppgifter

4 Övriga uppgifter

Bilaga 3 1 Identitetsuppgifter

2 Tillståndsuppgifter 3 Fordonsuppgifter 4 Uppgifter om taxiförarlegitimation

5 Belastningsuppgifter som avser tillstånd till yrkesmässig trafik eller biluthyrning

6 Belastningsuppgifter som avser taxiförarlegitimation

7 Övriga uppgifter

Bilaga 4 1 Fordonsuppgifter

2 Ägaruppgifter 3 Allmänna uppgifter

4 Övriga uppgifter

3 Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs följande.

15 De beteckningar som finns i 25 med där angiven betydelse är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa. Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassi till ett sådant fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.

2 &

Beteckning Betydelse

Axeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan

Bil Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar

Boggi Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter

Boggitryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan

Bruttovikt på for— Den sammanlagda statiska vikt som samtliga don fordon på hjul, band eller medar på ett fordon vid ett visst tillfälle för över till vägbanan

Buss En bil som är inrättad för transport av flera än

åtta personer utöver föraren, även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål

Cykel 1. Ett fordon som är avsett att drivas med trarnp- eller vevanordning och inte är ett lek- fordon.

2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen

Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass 11 eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses dock inte som ett särskilt fordon

Dolly En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn

Efterfordon Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett terräng- motorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp

Fordon En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sid- vagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon

Fordonståg Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon

Hästfordon Ett fordon som är förspänt med dragare

Jordbrukstraktor En traktor som enligt fordonsskattelagen

(1988:327) hänförs till klass II Lastbil En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss. Lastbilar delas in i lätta och tunga lastbilar

Lekfordon Ett fordon som är avsett uteslutande för lek

Lätt lastbil

Lätt motorcykel

Lätt släpfordon

Lätt terrängvagn

Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motor- redskap, ett ter- rängfordon, ett släpfordon eller en sidvagn Moped

En lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton

En motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en effekt av högst 11 kilowatt

1. Ett släpfordon med totalvikt av högst 750 kilogram

2. Ett släpfordon med totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och släpfordonets samman- lagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton

En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton

Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt

Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt

a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

b) om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal nyttoeffekt av högst 4 kilowatt. Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II

MOped klass I

Moped klass II

Motorcykel

Motordrivet fordon

Motorfordon

En moped som inte hör till klass II

En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt

1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet överstigande 45 kilometer i timmen samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym överstigande 50 kubikcentimeter.

2. Ett motorfordon på fyra hjul och en massa utan last som understiger 400 kilogram eller 550 kilogram för transportfordon och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock ej moped. Vid beräkningen av en motorcykels vikt skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar

Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan eller en sådan eldriven rullstol som är att hänföra till cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terräng- motorfordon

Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat

1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran, eller

2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap. Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder

Motorredskap Ett motordrivet fordon som är inrättat huvud- sakligen som ett arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass II

Motorredskap Ett motorredskap som är konstruerat för en klass I högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen

Motorredskap Ett motorredskap som är konstruerat för en klass II hastighet av högst 30 kilometer i timmen

Personbil En bil som är inrättad huvudsakligen för

befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare

Påhängsvagn En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motor- redskap och som är så utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet

Sidvagn Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon

Släpfordon Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped klass I, en traktor eller ett motorredskap och avsett för person- eller godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon. Släpfordon delas in i släpvagnar och

släpslädar Släpsläde Ett släpfordon på medar Släpkärra En släpvagn med oledad dragstång där den

statiskt vertikala last som förs över till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1 ton

Släpvagn Ett släpfordon på hjul eller band

Släpvagnsvikt Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last

Terrängfordon Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp Terrängmotor- Ett motordrivet fordon som är inrättat fordon huvudsakligen för att självständigt användas

till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar

och terrängskotrar

Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram

Terrängsläp Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är något släpfordon

Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar

Tjänstevikt på en Den sammanlagda vikten av bil, en traktor, ett — fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick motorredskap eller med det tyngsta karosseri som hör till en tung terräng- fordonet, vagn verktyg och reservhjul som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten, samt —föraren

Tjänstevikt på en Den sammanlagda vikten av motorcykel eller en fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick moped utan sidvagn,

— verktyg som hör till fordonet, bränsle, smörjolja och vatten

Tjänstevikt på ett Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt släpfordon, ett ter- skick med det tyngsta karosseri som hör till rängsläp eller en fordonet

sidvagn

Tjänstevikt på ett terrängmotorfordon en terrängskoter eller en lätt terräng-

vagn

Totalvikt på en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terräng- vagn

Totalvikt på en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terräng- vagn, ett släp- fordon eller en sidvagn

Trafiktraktor

Traktor

Traktortåg

Trippelaxel

Den sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, verktyg som hör till fordonet, samt bränsle, smörjolja och vatten. För en tung terrängvagn räknas även vikten av föraren och reservhjul med

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för

Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.

En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hänförs till klass I

Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare

En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon

Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes

avstånd mellan den första och den tredje axeln som är mindre än 5,0 meter

Trippelaxeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till vägbanan

Tung lastbil En lastbil med totalvikt över 3,5 ton

Tung motorcykel En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt som överstiger 11 kilowatt

Tung terrängvagn En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton

Tungt släpfordon Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon

3 5 Om det i fråga om ett visst fordon eller en viss fordonstyp inte med ledning av 2 5 kan bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, beslutar den myndighet som regeringen bestämmer i frågan.

45 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.

55 Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om vägtrafik- definitioner.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till förordning om vägtrafikdefinitioner

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 Denna förordning gäller i anslutning till lagen (0000:000) om väg-

trafikdefinitioner och innehåller definitioner utöver de som finns i den. Definitionema med den betydelse som anges i 25 är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i

dessa.

25

Beteckning Betydelse

Accelerationsfält

Behörighetshand- ling

Besiktningsinstru- ment

Bärighetsklass

Cirkulationsplats

Cykelbana

Cykelfält

Ett sådant körfält som är avsett endast för anslutande trafik

Körkort, traktorkort och bevis om körkort

Ett bevis att fordonet har godkänts vid en mopedbesiktning

Indelning av vägar efter tillåtet axel—, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1 (BKl), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklasss 3 (BK3)

En plats som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara Cirkulationsplats och som är ut- märkt med ett vägmärke för Cirkulationsplats

En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass 11

Ett särskilt körfält som genom Vägmarkering anvisats för cyklande och förare av moped klass II

Cykelöverfart En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass 11 för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med Vägmarkering. En cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakad

Färdled En sådan led eller plats i terrängen som allmänt används för samfärdsel men inte är en väg

Grundhandling En handling som är avsedd för färdigställande av körkort

Gågata En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal

trafikföreskrift skall vara gågata och som är utmärkt med vägmärke för gågata

Gårdsgata En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara gårdsgata och som är utmärkt med vägmärke för gårdsgata

Halvljus Avbländat färdljus Helljus Inte avbländat färdljus Huvudled En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal

trafikföreskrift skall vara huvudled och som är utmärkt med vägmärke för huvudled

Internationellt En handling som är avsedd att användas i körkort andra länder och som visar att innehavaren är behörig att föra bil, motorcykel eller terrängvagn

Kopplingsintyg Ett intyg att en släpvagn vid kopplings- besiktning har godkänts för koppling till en viss bil

Körbana En del av en väg som är avsedd för trafik med

fordon, dock inte en cykelbana eller en vägren

Körfält

Körförbud

Körträning

Lastlängd

Lärnplighetsbevis

Motortrafikled

Motorväg

Odelbar last

Parkering

Plankorsning

Registrerad importör

Ett sådant längsgående fält av en körbana som anges med Vägmarkering eller, om någon Vägmarkering inte finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil med fyrhjuliga fordon

Förbud att använda ett fordon

Träning i att föra ett körkorts- eller traktorkortspliktigt motordrivet fordon utan avsikt att avlägga förarprov

Avståndet från lastutrymmets främsta yttersta punkt till dess bakersta yttersta punkt

Ett bevis att ett fordon har godkänts vid lämplighetsbesiktning

En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara motortrafikled och som är utmärkt med vägmärke för motortrafikled

En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara motorväg och som är utmärkt med vägmärke för motorväg

Last som inte utan risk för onödiga kostnader eller skador kan delas i två eller flera dellaster

En uppställning av ett fordon med eller utan förare av någon annan anledning än som

1. föranleds av trafikförhållandena,

2. sker för att undvika fara, eller

3. sker för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods

En korsning i samma plan mellan en väg och en sådan järnväg eller spårväg som är anlagd på en särskild banvall

En importör som har registrerats som skattskyldig enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Registrerat fordon

Registreringsintyg

Registreringsnum— mer

Registreringsskylt

Retardationsfält

Spärrlinje

Spärrområde

Stannande

Temperaturkon- trollerat fordon

Terräng

Ett fordon som är upptaget i vägtrafikregistret

Ett intyg som är utfärdat av den som har tillstånd till typbesiktning enligt 57 5 fordonskungörelsen (1972:595) och som innehåller de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret

Det nummer under vilket ett fordon är registrerat i vägtrafikregistret

En av Vägverket tillhandahållen skylt, som i enlighet med bestämmelserna i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister ]. upptar fordonets registreringsnummer,

2. är avsedd för beskickningsfordon, eller

3. utgör en personlig fordonsskylt

Ett sådant körfält som är avsett endast för avfart

En annan längsgående heldragen linje på en väg än som avses i 51 5, 4.1.9.2 vägmärkes- förordningen (1978: 1001)

Ett vägområde som markerats med snedställda parallella streck och som begränsas av en heldragen eller streckad linje

Annat stillastående med ett fordon än som 1. sker för att undvika fara,

2. föranleds av trafikförhållandena, eller 3. utgör parkering

Ett fordon med fast eller avtagbar överbyggnad som är särskilt utrustat för godsbefordran vid kontrollerad temperatur och vars sidoväggar inklusive isolering är minst 45 millimeter tjocka

Ett område som inte är väg

Trafikant

Trafikskola

Trafiksyn

Trafikövningsplats

Typbesiktnings- instrument

Typfordon

Typintyg

Tättbebyggt område

Väg

Vägren

Yrkesmässig fordonstillverkare

Den som färdas eller annars uppehåller sig på en väg eller i ett fordon på en väg eller i terräng samt den som färdas i terräng

Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare

Synorganets funktion i sådana avseenden som har betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt

En plats för genomförande av obligatoriska moment vid övningskörning som inte bör utföras på väg

Ett bevis om att ett fordon har godkänts som typfordon vid typbesiktning

Ett fordon som har godkänts vid typbesiktning

Ett intyg om att ett fordon stämmer överens med ett typfordon eller endast företer sådana avvikelser från typfordonet som kan hänföras till fordonets utstyrsel och inte förändrar fordonets beskattningsförhållanden

Ett visst område som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara tättbebyggt område

1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon,

2. en led som är anordnad för cykeltrafik, och 3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt

1 eller 2

En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte körbana eller cykelbana

En fordonstillverkare med tillstånd till typbesiktning

Övergångsställe En del av en väg som är avsedd att användas av gående för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med Vägmarkering eller vägmärke. Ett övergångsställe är bevakat om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakat

35 Vägverket beslutar i frågor som avses i 3 5 lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

4 5 Vägverket får i enskilda fall medge undantag som avses i 4 5 lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

Beslut om undantag får fattas endast om det föreligger särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Om ett fordons skatteplikt påverkas krävs dock synnerliga skäl för undantag.

Undantag får förenas med villkor.

55 Vägverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning.

6 5 Ett beslut enligt 3—5 55 skall fattas efter samråd med Riksskatte— verket, om något fordons beskattningsförhållande påverkas av beslutet.

Om en fråga som avses i 3 eller 4 5 är av principiell betydelse eller om det annars finns särskild anledning till det skall ärendet med yttrande av Vägverket respektive Riksskatteverket överlämnas till regeringen för avgörande.

7 5 Beslut av Vägverket enligt denna förordning överklagas hos regeringen.

Denna förordning träder i kraft den

5 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 5 De avgifter som avses i denna förordning tas ut av statliga myndigheter vid tillämpningen av olika författningar inom vägtrafik- området samt vid förrättningar och åtgärder i övrigt som Vägverket utför.

Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.

2 5 Om inget annat följer av denna förordning tillämpas avgifts- förordningen (1992: 191). Om det finns särskilda föreskrifter om avgift gäller i stället dessa.

35. Vägverket bestämmer avgifter för

1. verksamhet som avses i 7 5 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket och sättet för hur de skall tas ut,

2. utdrag ur vägtrafikregistret. Avgifter enligt första stycket 2 beslutas efter samråd med Ekonomistymingsverket.

2 kap. Avgifter som rör fordon

Ansökningsavgifter

1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall och med de belopp som anges i avsnitt 1 i bilagan till denna förordning.

2 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt terrängtrafik- kungörelsen (1972:594) i följande fall.

Arendeslag Avgiftsklass Godkännande av en viss person som bärare av 1

ägares eller brukares ansvar (765 tredje stycket andra meningen)

35 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt fordons- kungörelsen (1972z595) i följande fall.

___________—______—————

Arendeslag Avgiftsklass Godkännande av en viss person som bärare av 1

ägares eller brukares ansvar (112 5 tredje stycket andra meningen)

45 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt trafikförord- ningen (1998: 1276) i följande fall.

__________—-_—————-————-——

Arendeslag Avgiftsklass Tävlingar som går genom flera län (3 kap. 84 5) 6

Tävlingar som går genom ett och samma län 4

(3 kap. 84 5)

Undantag för tunga transporter (13 kap. 3 5) 3

Undantag för breda transporter (13 kap. 3 5) om bredden är högst 450 centimeter 2 om bredden överstiger 450 centimeter b)

Undantag för långa transporter (13 kap. 3 5) om längden är högst 35 meter 2 om längden överstiger 35 meter Lo.)

I ärenden om undantag för tunga, breda eller långa transporter som kräver skyndsarn behandling tas dubbel avgift ut.

Ärenden om undantag för visst ändamål avseende 1 fordon som används för transport av rörelsehindrade (13 kap. 3 5)

Övriga undantag (13 kap. 3 5) 4 Godkännande av en viss person som bärare av 1 ägares eller brukares ansvar (14 kap. 3 5 tredje stycket andra meningen)

5 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan om tillfällig registrering enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister i följande fall.

Ärendeslag Belopp Registrering enligt 15 kap. 2 5 Registrering enligt 15 kap. 3 5 l a) och 2—4

6 5 Utöver vad som framgår av 5 5 tas avgift ut för prövningen av en ansökan enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister i följande fall. Ärendeslag Avgiftsklass

Saluvagnsregistrering enligt 14 kap. 1 5 Prövning enligt 19 kap. 2 5 andra stycket

Undantag enligt 21 kap. 2 5

Registerhållningsavgift

7 5 För ett enligt 6 kap. förordningen (00002000) om vägtrafikregister registrerat fordon som inte är avställt tas ut en registerhållningsavgift om 35 kronor per år för varje bil, motorcykel, traktor, motorredskap, tung terrängvagn och släpvagn. För en moped klass I och ett annat terrängfordon än en tung terrängvagn tas ut en engångsavgift för registerhållningen om 80 kronor.

Registerhållningsavgiften för en moped klass I och för ett terräng- fordon som inte är en tung terrängvagn tas ut i samband med skyltavgiften för fordonet. Registerhållningsavgiften för andra fordon tas ut i samband med att frågan om utfärdande av kontrollmärke för respektive fordon prövas första gången för ett skatteår eller en del därav.

8 5 Skyldig att betala avgift enligt 7 5 är den som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare till fordonet när avgiften skall tas ut. I fråga om sådan avgift tillämpas 10 5 andra stycket, 36—39, 41—43, 51, 53—55, 61, 63—66, 79, 81, 82, 84 och 85 55 fordonsskattelagen (1988:327) och bestämmelserna i fordonsskatteförordningen (1993:1028) om påföring och uppbörd av fordonsskatt.

Någon avgift tas inte ut för fordon som avses i 9 5 första stycket fordonsskattelagen eller för fordon vars ägare har medgetts befrielse från skatteplikt enligt 89 5 nämnda lag. Avgift tas inte heller ut för fordon som avses i 14 a 5 fordonsskattelagen under den tid som fordonet är befriat från fordonsskatt.

Skyltavgifter

9 5 För ett registrerat fordon tas, utom vid tillfällig registrering enligt 15 kap. 5 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister, ut en skylt- avgift om 60 kronor för varje skylt. Avgiften tas ut när fordonet registreras. Om fordonet ställs av vid registreringen, tas dock avgiften ut när avställningen upphör eller, om detta inte sker, när fordonet avregistreras.

För en taxiskylt som avses i 7 kap. 9 5 förordningen om vägtrafik- register tas avgiften ut när fordonet har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490).

10 5 I fråga om avgift enligt 9 5 tillämpas 8 5 med däri angivna bestämmelser på motsvarande sätt.

11 5 För en ersättningsskylt och för en provisorisk skylt tas ut en avgift om 60 kronor. Avgiften tas ut i den ordning som Vägverket bestämmer.

125 För särskilda fordonssskyltar enligt 17 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister tas ut en särskild Skyltavgift. Avgiften skall motsvara tillverkningskostnadema för skyltarna och i förekommande fall nya sådana skyltar samt kostnaderna för det särskilda förfarandet med dem. Skyltavgift enligt första stycket fastställs av Vägverket. Såvitt gäller skyltar för beskickningsfordon skall beslutet fattas efter samråd med Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet. Avgiften tas ut i den ordning som Vägverket bestämmer.

13 5 För varje saluvagnsskylt tas ut en avgift om 60 kronor.

Innehavaren av saluvagnsregistrering skall årligen under december månad för det följande året erlägga en registerhållningsavgift om 35 kronor för varje fordon som är anmält att samtidigt användas med stöd av registreringen.

Avgiften tas ut i samband med att saluvagnsskatt uppbärs enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt. Därvid skall 6 5 lagen om salu- vagnsskatt och förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. tillämpas. Om saluvagnsskatt inte skall betalas, tas avgiften ut i den ordning som Vägverket bestämmer.

Avställningsavgift

145 För ett registrerat fordon som är avställt tas ut en avställnings- avgift om 35 kronor, om avställningen har varat mer än tolv kalender- månader i följd. Någon avställningsavgift tas dock inte ut om avställ- ningen beror på att ägaren har förlorat fordonet genom brott och det inte har anträffats därefter. Avgiften skall betalas under den kalendermånad som följer närmast efter utgången av varje period om tolv kalenderrnånader som fordonet i en följd har varit avställt. Den som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare vid ingången av den kalendermånad under vilken avgiften skall betalas är skyldig att betala avställningsavgiften. Om ett fordon har flera ägare svarar de solidariskt för att avgiften betalas.

15 5 Vägverket påför avställningsavgift genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret och tar ut den i den ordning som verket bestämmer.

En dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls- avgift om avställningsavgiften inte har betalats inom föreskriven tid.

3 kap. Avgifter som rör körkort m.m. Ansökningsavgifter

1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall som anges i avsnitt 2 i bilagan till denna förordning.

25 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt körkorts- förordningen (1998:980) i följande fall.

Arende Avgiftsklass Förhandsbesked (körkort)

Körkortstillstånd (körkort) Utbyte av utländskt körkort

Ansökan om förlängd giltighet av körkort enligt 3 kap. 12 5 körkortslagen (l998:488)

Förhandsbesked (traktorkort) Körkortstillstånd (traktorkort) Undantag enligt 8 kap. 9 5

Undantag enligt 8 kap. 10 5

Prov m.m.

3 5 Vägverket tar i den ordning som verket bestämmer ut avgifter för

1. förrättningar eller åtgärder i de fall som anges i avsnitt 3 i bilagan till denna förordning,

2. färdigställande av körkortsunderlag.

45 En erlagd förarprovsavgift återbetalas till den som inte har genomgått förarprov inom giltighetstiden för ett meddelat körkorts- tillstånd. Vägverket prövar frågan om återbetalning.

55 Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet får i fråga om en utländsk medborgare som tillhör en främmande stats diplomatiska eller konsulära representation i Sverige eller dennes familjemedlem medge att avgift inte skall betalas för utfärdande av körkort eller för förarprov. Utrikesdepartementet skall fortlöpande till Vägverket lämna uppgifter om beskickningar och konsulat och övriga förhållanden som behövs för tillämpningen av första stycket.

6 5 Om det föreligger synnerliga skäl för det får Vägverket i andra fall än som avses i 55 medge nedsättning av eller befrielse från avgift enligt avsnitt 3 i bilagan till denna förordning.

4 kap. Avgifter som rör yrkesmässig trafik och biluthyrning

Ansökningsavgifter

1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall som anges i avsnitt 4 i bilagan till denna förordning.

2 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan om tillstånd, undantag och behörighet enligt yrkestrafiklagen (l998:490), lagen (1998:492) om biluthyrning och yrkestrafikförordningen (1998:779) i följande fall.

Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd till yrkesmässig trafik 3 Godkännande av en viss person som trafikansvarig 2

(2 kap. 4 5 andra stycket a) yrkestrafiklagen)

Undantag från skyldighet att ha taxameter 3 Annat undantag enligt yrkestrafikförordningen 2 Transporttillstånd — tur- och returresa eller enkel resa 1 — minst 10 månader 4 annat fall 2

Intyg om lämplighet 1 Ansökan om tillstånd till biluthyrning 3 Förhandsbesked i fråga om taxiförarlegitimation 1

3 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i

följande fall.

Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd av Generaltullstyrelsen 2

Beslut av Generaltullstyrelsen i ett ärende om 1 miljöpoäng

Tillstånd av en länsstyrelse 2

Kontrolldokument (waybill) utfärdat av en 1 länsstyrelse

Intyg(certif1kat) utfärdat av en länsstyrelse 1

Övrigt

4 5 Vägverket bestämmer avgift för yrkestrafikmärken enligt 6 kap. yrkestrafikförordningen (1998:779) och sättet för hur den skall tas ut.

5 kap. Övriga bestämmelser Verkställighetsföreskrifter

1 5 Riksskatteverket meddelar efter samråd med Vägverket föreskrifter om uppbörd av registerhållningsavgift i samband uttag av saluvagnsskatt.

I andra fall än som avses i 3 kap. 5 5 eller i första stycket beslutas föreskrifter för verkställigheten av denna förordning av Vägverket. 1 frågor som avser uppbörd eller redovisning av avgifter skall föreskrifterna meddelas efter samråd med Ekonomistymingsverket.

Omprövning

2 5 Den som har påförts en avgift får begära omprövning och ändring av beslutet på samma sätt som föreskrivs i 19 kap. 6—8 55 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister. Detta gäller dock inte avgifter som avses i 2 kap. 7, 9 och 13 55.

Överklagande

3 5 Ett beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning som gäller för det ärende som ansökan avser.

4 5 Ett beslut enligt 3 kap. 6 5 får överklagas hos regeringen.

5 5 I andra fall än som avses i 3 och 4 55 får ett beslut i ett enskilt fall om avgift enligt denna förordning eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den överklagas hos Länsrätten i Örebro län.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Ett beslut som avses i första stycket och som skall omprövas enligt 2 5 får inte överklagas förrän omprövning har skett. Ett överklagande av ett sådant beslut innan det har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

1. Denna förordning träder i kraft den då förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket skall upphöra att gälla.

2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts med en bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

3. I ärenden som har påbörjats men inte slutbehandlats före ikraft- trädandet av denna förordning tillämpas de gamla bestämmelserna.

Bilaga

Avgiftslista

Avsnitt 1 Auktorisation av fordonstillverkare, typgodkännande m.m.

Avsnitt 2 — Körkort/Trafikskola

Avsnitt 3 Körkort/Utfärdande, prov m.m.

Avsnitt 4 — Auktorisation av yrkesförare/taxiförarlegitimation rn. m.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972143 5) om överlastavgift dels att 8 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a 5, av följande

lydelse. Nuvarande lydelse I fråga om motordrivet

fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn, som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Överlastavgift får nedsättas eller efterges om

Föreslagen lydelse

] a 5 Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om

vägtrafikdefinitioner.

851

I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län. särskilda

omständigheter föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av överlastavgift som efter särskild ansökan

hos länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1990:1 197.

7 Förslag till lag om ändring i lagen (l975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5'

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 5 eller 5 5 regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,

4. postbefordran,

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg,

6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,

7. skeppsmätning,

8. trafik på väg eller i terräng,

9. fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan 10. besiktning eller annan kontroll av fordon, kontroll av fordon,

11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,

12. riksfärdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare,

14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,

15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skepps- mätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.

' Senaste lydelse 19961525.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om

saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 1—3 55 lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel, traktor, motorred- skap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagns- licens enligt 38 5 bilregister- kungörelsen (1972:599).

När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län.

Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen gäller.

Föreslagen lydelse

15'

Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel, traktor, motorred- skap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagns- registrering enligt 14 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.

När saluvagnsregistrering har meddelats påförs saluvagns- skatt. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län.

25

Skattskyldig är innehavaren av saluvagnsregistreringen.

352

Saluvagnsskatt utgår för helt kalenderår räknat med 715 kronor för bil, 125 kronor för motorcykel, 200 kronor för traktor, motorredskap eller släpvagn.

Saluvagnsskatt erlägges för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av licensen.

Saluvagnsskatt erläggs för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av registreringen.

Skatt anges i helt krontal, så att öretal bortfaller.

' Senaste lydelse 1998:241. 2 Senaste lydelse 1984z258.

Denna lag träder i kraft den

9. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988 :327)

Härigenom föreskrivsi fråga om fordonsskattelagen (1988:327)

dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 55 ordet ”bilregistret” skall bytas ut mot ”vägtrafikregistret”,

dels att 1, 6 och 66 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l 51

Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag. Beteckningar i denna lag har Fordons- och viktbegreppen i samma betydelse som i denna lag har samma betydelse fordonskungörelsen (1972:595) som i lagen (0000:000) om väg- och i bilregisterkungörelsen trafikdefinitioner, om inte annat (1972:599), om inte annat sägs. sägs.

Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas enligt 2 kap. l & första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.

6 52

Följande fordon är skatte- Följande fordon är skatte- pliktiga, om de är eller bör vara pliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte upptagna i vägtrafikregistret och äravställda, nämligen inte är avställda eller tillfälligt

registrerade, nämligen

. motorcyklar, . personbilar, . lastbilar, . bussar, . traktorer, . tunga terrängvagnar, . motorredskap, . släpvagnar.

OOXIONUl-wa—l

' Senaste lydelse 1994:l777. 2 Senaste lydelse 1994:l777.

Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.

66 5'

Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (19931891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet

enligt utsökningsbalken ske.

Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och ' 84 55 tillämpas.

Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid återbetalning av fordons- skatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmåls- avgift och skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt förord- ningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet som upp— bärs i samband med uppbörd av fordonsskatt. I fråga om avräk- ningen skall 37, 38, 45 och 84 55 tillämpas.

Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1993z913.

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon

Härigenom föreskrivs att lå lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 ä'

För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt enligt denna lag, om fordonen har förts in till sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerade här.

Skatt tas ut endast för fordon med en totalvikt över 6 000 kilogram. Beteckningar i denna lag har Fordons- och viktbegreppen i samma betydelse som i fordons- denna lag har samma betydelse skattelagen (1988:327). som i fordonsskattelagen

(1998:327) och i lagen (0000:000) om vägtrafikdefini- tioner.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 199211442.

11. Förslag till lag om ändring i körkortslagen

(l998:488)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (l998:488) dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse, dels att 1 kap. 1 5, 2kap. 1 5 och 10 kap. 1 5 skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Inledande bestämmelse

Denna lag innehåller bestäm- melser om behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfor- don, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan behörighet (körkort och traktorkort).

Föreslagen lydelse

1 kap.

Inledande bestämmelser

15

Denna lag innehåller bestäm- melser om

]. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfor- don, traktor och motorredskap,

2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,

3. körkortstillstånd, varmed avses ett meddelat tillstånd om att sökanden uppjyller medi- cinska och personliga krav för att körkort skall få utfärdas,

4. körkortshavare, varmed avses den som har körkorts- tillstånd eller körkort.

Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig traflk finns i yrkestrafiklagen (l998:490).

2 5 F ordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

359. Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning på en ort under minst 185 dagar varje kalenderår

]. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller

2. om yrkesmässig anknyt- ning saknas, till följd av person- lig anknytning som präglas av nära band mellan person och den plats där han bor. För en person som har yrkesmässig respektive personlig anknytning till olika platser och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera stater skall dock den permanenta bosättnings- orten anses vara den plats till vilken han har personlig anknyt- ning under förutsättning att han med regelbundna mellanrum återvänder dit. Detta villkor behöver dock inte uppbrllas om personen bor i en stat för att genomföra en tidsbegränsad uppgift-

Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den permanenta bosättningen ändras.

2 kap.

15 Personbil, lastbil, buss, Personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorcykel, terrängvagn och

motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren ha körkorts- behörighet även för släp— fordonet.

motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren, utom ifråga om dolly, ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.

För övningskörning gäller bestämmelserna i 4 kap.

10 kap. 1 &

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag

samt meddela föreskrifter om

]. lagens tillämpning på andra i utlandet utfärdade behörighets- handlingar som ger rätt att köra motordrivna fordon, 2. länsstyrelsens prövning av andra körkortsärenden än som anges i 7 kap. 3. registrering som behövs för tillämpningen av lagen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagen. Regeringen får låta postbefordringsföretag lämna ut körkort.

Denna lag träder i kraft den

12. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen. (1998 :490)

Härigenom föreskrivs att lkap. 25 och 6 kap. 75 yrkestrafiklagen (l998:490) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 &

Fordonsbegreppen i denna Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) lagen (0000:000) om vägtrafik-

definitioner.

Med traflkhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997z734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.

6 kap.

75. En registreringsskylt som En registreringsskylt som avses i 18 55 tredje stycket bil- avses i 7kap. 9 5 förordningen registerkungörelsen (1972:599) (0000:000) om vägtrafikregister

får tas om hand av polisman får tas om hand av polisman

1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan skylt, 2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen

(1972:595), 3. om det för fordonet gäller 3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregis- brukandeförbud enligt förord- terkungörelsen eller fordons- ningen (0000:000) om vägtrafik- skattelagen (1988:327), eller register eller fordonsskattelagen (1988:327), eller 4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring. Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 5 andra meningen på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den

13. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om

biluthyrning Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 &

Fordonsbegreppen i denna Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595). lagen (0000:000) om vägtrafik-

definitioner.

Denna lag träder i kraft den

14. Förslag till förordning om ändring i terrängtrafik- kungörelsen (197 2:594)

Härigenom föreskrivs i fråga om terrängtrafikkungörelsen (1972:594) dels att 4 och 5 55 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 16—19, 23 och 79 a 55 skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 17 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5'

I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse. Det finns även särskilda bestämmelser om undantag från kungörelsen med anledning av överenskommelser med främmande makter.

Det finns bestämmelser ibil- Det finns bestämmelser i registerkungörelsen (1972:599) förordningen (0000:000) om om kontroll genom bilregistret vägtrafikregister om kontroll samt i vägtrafikkungörelsen genom vägtrafikregistret samt i (1972:603) om trafik med trafikförordningen (1998:1276) terrängfordon på väg. om trafik på väg och i terräng.

I terrängkörningsförordningen (1978z594) finns bestämmelser om allmän skoterled.

' Senaste lydelse 19972717.

Nuvarande lydelse 3 & I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Föreslagen lydelse

De beteckningar som används i denna kungörelse har samma betydelse som i lagen (0000:0000) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet och bilinspektör

får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörelse eller bilregister- kungörelsen (1972:599).

165'

Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen ( 1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet och bilinspektör

får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Fordonet får prov- köras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan prov- körning får ske även om hinder mot fordonets brukande före- ligger enligt denna kungörelse eller förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.

Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik ej är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande

tillämpning.

' Senaste lydelse 1994:2056.

Registreringsbesiktning av terrängfordon sker för under- sökning av fordonets beskaffen— het och utrustning och för fastställande av uppgifter om fordonet som enligt bilregister- kungörelsen (I972:599) skall föras in i bilregistret.

Endast registrerade fordon får registreringsbesiktigas.

Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i bil- registerkungörelsen ( I 972 :5 99).

' Senaste lydelse 1979z642.

175

Registreringsbesiktning av terrängfordon sker för under- sökning av fordonets beskaffen- het och utrustning och för fast- ställande av uppgifter om fordo- net som enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret.

I 7 a 3?

Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får Vägverket besluta att det skall registreringsbesiktigas.

185'

Med undantag av de fordon som avses i 6 kap. 5 5" förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas.

Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.

Typbesiktning av terräng- fordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt bil- registerkungörelsen (1972:599) skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

mg

Typbesiktning av terräng- fordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register skall föras in i vägtrafik- registret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

I fråga om typbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om typbesiktning av annat motordrivet fordon än moped och av släpfordon motsvarande tillämpning.

Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i bilregisterkungörelsen

(1972:599).

En avgift skall tas ut för prövning av en ansökan om godkännande av viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar enligt 76 5 tredje stycket andra meningen. För ansök- ningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 595? avgifsförordningen (1992: 191), varvid avgiftsklass ] tillämpas.

Denna förordning träder i kraft den

' Senaste lydelse 1998:1278.

235

Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.

79ay

Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar enligt 76 5 tredje stycket andra meningen tas ut enligt bestäm- melserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

15 Förslag till förordning om ändring i fordons-

kungörelsen (1972:595)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonskungörelsen (1972:595) dels att i 43, 60, 77 a och 96 55 ordet ”bilregistret” skall bytas ut mot ”vägtrafikregistret”,

dels att 4, 5 och 65 55 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 7, 35—37, 47, 55, 64, 66, 70, 89, 93 och 101 a 55 skall

ha följande lydelse,

dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 36 a 5, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I militära vägtrafikkun- görelsen (l974z97), vägtrafik- förordningen (1995: 137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap, turistvagns- kungörelsen (I972:601) och förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns bestämmelser om undantag från denna förordning.

I bilregisterkungörelsen (1972:599) finns bestämmelser om kontroll genom bilregistret.

' Senaste lydelse 19951144.

Föreslagen lydelse

251

I militära vägtrafikkun- görelsen (1974z97), vägtrafik- förordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap och förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns bestämmelser om undantag från denna förordning.

1 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister finns bestämmelser om kontroll genom vägtrafikregistret.

Nuvarande lydelse

35

I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan

angiven betydelse.

Beteckning Betydelse

Föreslagen lydelse

De beteckningar som används i denna kungörelse har samma betydelse som i lagen ( 0000:0000) om vägtrafikdefinitioner.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 5' Fordon får brukas i trafik endast om fordonet är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller för vissa slag av fordon vad som föreskrives nedan.

Utan hinder av 8—33 55 får fordon brukas om det behövs för provkörning eller bogsering av fordonet eller liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Vad nu har sagts gäller även i fall som avses i 40 5? första stycket 2 bil- registerkungörelsen ( 1 972.'5 99).

Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör och tekniskt biträde får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse

' Senaste lydelse 19761778. 2 Senaste lydelse 1996:712.

Utan hinder av 8—33 55 får fordon brukas om det behövs för provkörning eller bogsering av fordonet eller liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Vad nu har sagts gäller även i fall som avses i 14 kap. 2 5 2 förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister.

35 52

Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör och tekniskt biträde får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse

undersöka fordonets beskaffen- het och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörelse, bilregisterkungörel- sen (1972:599) eller bilavgasför— ordningen (1991:1481).

undersöka fordonets beskaffen- het och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörel- se, förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller bilavgas- förordningen (1991:1481).

Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande tillämp- ning.

Vad som sägs i första stycket om provkörning gäller även vid sådan provning av fordon som utförs av SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag i dess egenskap av besiktningsorgan enligt 25 lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

36 5' Registreringsbesiktning av motordrivna fordon eller släpfordon görs för att

— identifiera fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som enligt bilregister-

kungörelsen (I972:599) skall föras in i bilregistret och

identifiera fordonet, — fastställa de uppgifter om fordonet som enligt förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register skall föras in i vägtrafik-

registret och

undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. För nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer som överensstämmer med EG-typgodkännandeintyg, skall det dock inte göras någon undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning.

En bil, som inte är EG—typgodkänd, får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bil- avgasförordningen(1991:1481).

Ett sådant motordrivet fordon eller släpfordon som avses i 45 förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon och som inte är EG-typgodkänt får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om det är utrustat med sådana asbesthaltiga friktionsbelägg som anges i förordningen.

' Senaste lydelse 1998: 1263.

Ett fordon, som inte är EG-typgodkänt, får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om det inte uppfyller kraven i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

För fordon som avses i 10 5" tredje stycket bilregisterkun- görelsen får_ registrerings- besiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung.

För fordon som avses i 6 kap. 5 5” förordningen (0000:000) om vägtrafikregister får registre- ringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung.

Registreringsbesiktning kan, i den omfattning som Vägverket bestämmer, begränsas till att avse viss del av fordonet eller fastställande av viss uppgift om fordonet.

Registreringsbesiktning utförs av besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Med undantag av de fordon som avses i 10 5 tredje stycket bilregisterkungörelsen (1972:599) får endast registre- rade fordon registreringsbesikti— gas. Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i bil- registerkungörelsen.

3 6,a 5 Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får Vägverket besluta att det skall registreringsbesiktigas.

375

Med undantag av de fordon som avses i 6kap. 5 5" förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas.

Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i förord— ningen om vägtrafkregister.

Godkänns fordonet vid registreringsbesiktningen, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket eller till läns- styrelse lämna de uppgifter om fordonet som skall föras in i bilregistret. Om fordonet inte godkänns, skall besiktnings- organ enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna uppgift om körförbud som har meddelats enligt 83 5 första stycket eller om före- läggande som har utfärdats enligt 84 5 första stycket.

Typbesiktning av annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon görs för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt bilregisterkungörel- sen (I972:599) skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

47 5'

Om fordonet godkänns vid registreringsbesiktningen, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt— ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna de upp- gifter om fordonet som skall föras in i vägtrafikregistret. Om fordonet inte godkänns, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna uppgift om körförbud som har meddelats enligt 83 5 första stycket eller om föreläggande som har ut- färdats enligt 84 5 första stycket.

55 52

Typbesiktning av annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon görs för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991 : 1481).

' Senaste lydelse 1994:2055. 2 Senaste lydelse 1998:1263.

Ett sådant motordrivet fordon eller släpfordon som avses i 45 förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon får inte godkännas vid typbesiktningen om det är utrustat med sådana asbesthaltiga friktionsbelägg som anges i förordningen. Ett fordon får inte godkännas vid typbesiktningen om det inte uppfyller kraven i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

Typbesiktning utförs av besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

645

Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i bilregister- kungörelsen (1972:599).

Om typintyg som förut- sättning för att ett fordon inte skall ställas av vid registre- ringen eller för att avställning skall upphöra finns bestämmel- ser i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.

66 &

Kopplingsbesiktning sker för fastställande av att kopplings- anordning mellan bil och släpvagn är i föreskrivet skick.

Kopplingsbesiktning utföres av besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Släpvagn med en totalvikt över tre ton får dras av bil endast om släpvagnen vid kopplings- besiktning godkänts för koppling till bilen om inte Vägverket föreskriver annat. Detta gäller dock ej påhängsvagn och ej heller släpvagn som drages till besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet för kopplingsbesiktning eller olastad släpvagn som brukas enligt 40 5” första stycket 2 bilregisterkungörelsen (1972:599).

' Senaste lydelse 1994:2055.

En släpvagn med en totalvikt över tre ton får dras av en bil endast om släpvagnen vid kopplingsbesiktning har god- känts för koppling till bilen om inte Vägverket föreskriver något annat. Detta gäller dock inte påhängsvagn och inte heller släpvagn som dras till ett besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet för kopplingsbesiktning eller olastad släpvagn som brukas enligt 14 kap. 2 5" 2 förordningen ( 0000: 000) om vägtrafikregister.

70 5'

Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs

1. för att buss, lastbil eller släpfordon skall få användas i yrkes- mässig trafik för personbefordran,

2. för att personbil skall få användas vid övningskörning i trafik- skola,

3. för att fordon som kopplats till motordrivet fordon skall få använ- das för personbefordran,

4. för att bil skall få registre- ras som utryckningsfordon enligt 15 5 1 bilregisterkungörelsen (1972:599).

4. för att bil skall få registre- ras som utryckningsfordon enligt 6 kap. 10 5" förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister.

Utan hinder av första stycket 3 får fordon vid räddningstjänst tillfälligt användas av statlig brandkår eller kommunal räddningskår. Likaså får fordon som kopplats till traktor användas för kortare färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.

Om lämplighetsbesiktning av fordon som är avsett för transport av farligt gods finns särskilda bestämmelser.

89 52

Besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området skall lämna uppgift om kontrollbesiktning och om föreläggande enligt 87 5 som utfärdats i samband med kontrollbesiktning, i fråga om fordon som är registrerade i bilregistret till Vägverket och i

fråga om fordon som är registrerade i det militära fordonsregistret till Försvars-

makten. Om kontrollbesiktning av fordon som brukas enligt turistvagnslicens skall uppgift lämnas till vederbörande tullmyndighet.

' Senaste lydelse 1989:939. 2 Senaste lydelse 1998:1018.

Besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området skall lämna uppgift om kontrollbesiktning och om föreläggande enligt 87 5 som utfärdats i samband med kontrollbesiktning, i fråga om fordon som är registrerade i vägtrafikregistret till Vägverket och i fråga om fordon som är registrerade i det militära fordonsregistret till Försvars- makten.

Om kontrollbesiktning av andra fordon än som avses i första stycket skall besiktningsorgan lämna uppgift till Vägverket.

93 5'

Är bristerna hos ett inspekterat fordon så stora att fordonet inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall körförbud meddelas för fordonet. I fråga om sådant förbud gäller bestämmelserna i 83 5.

Om fordonet endast har enkla brister som inte har förekommit vid den senaste kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen, skall förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna. Vägverket föreskriver när bristerna skall anses vara enkla. Har fordonet andra brister som inte är så stora som avses i första stycket, skall förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom viss tid

1. inställa fordonet för kontrollbesiktning, eller

2. låta prova fordonet hos en sådan verkstad som avses i 84 a 5 eller

för besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet visa att bristerna har avhjälpts, eller

3. beträffande fordon som 3. beträffande fordon som inte är registreringspliktiga inte är registreringspliktiga enligt bilregisterkungörelsen enligt förordningen (0000:000) (1972:599), genom intyg eller på annat tillförlitligt sätt styrka för polismyndighet eller bilinspektör att bristerna har avhjälpts.

om vägtrafikregister, genom intyg eller på annat tillförlitligt sätt styrka för polismyndighet eller bilinspektör att bristerna

har avhjälpts.

Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom förelagd tid, inträder körförbud för fordonet. Körförbudet gäller till dess att föreläggandet har följts. Trots att körförbud inträtt får fordonet användas vid provkörning i omedelbart samband med reparation och för färd kortaste lämpliga väg till verkstad för reparation eller provning och till besiktningsorgan enligt 25 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

' Senaste lydelse 1998:1018.

Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (112 5 tredje stycket andra meningen) utgår enligt bestämmelserna i 9—14 55" avgiftsförordn ingen (19921 91), varvid avgiftsklass ] tillämpas.

101a5'

Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (1125 tredje stycket andra meningen) tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

Denna förordning träder i kraft den .....

' Senaste lydelse 1998z781.

16. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 55 förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

När saluvagnslicens enligt 38 _? bilregisterkungörelsen (1972:599) har utfärdats uppbär Vägverket saluvagnsskatt från den skattskyldige. Ett inbetal- ningskort avseende skatten sänds till den skattskyldige snarast möjligt.

Skatt som avses i 15 skall erläggas senast tre veckor efter det att saluvagnslicens har utfärdats. I fall som avses i 2 5 skall skatten erläggas före ingången av det kalenderår som skatten avser.

Föreslagen lydelse

15'

När saluvagnsregistrering enligt 14 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister har beslutats uppbär Vägverket saluvagnsskatt från den skatt- skyldige. Ett inbetalningskort avseende skatten sänds till den skattskyldige snarast möjligt.

35

Skatt som avses i l 5 skall erläggas senast tre veckor efter det att saluvagnsregistering har beslutats. 1 fall som avses i 25 skall skatten erläggas före ingången av det kalenderår som skatten avser.

Denna förordning träder i kraft den

' Senaste lydelse 199211725.

17. Förslag till förordning om ändring i fordonsskatte- förordningen (1993 : 1028)

Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 555 fordonsskatteförordningen (1993:1028) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i fordonsskatte- lagen (1988z327) och i fordons- kungörelsen (1972:595).

Om inte annat följer av bil- registerkungörelsen ( I 9725 99) svarar Vägverket för att uppgifter som behövs för beräkning av skattevikt förs in i bilregistret.

Vägverket beräknar skatte- vikt och för in denna uppgift i bilregistret.

Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket före- skriva att Vägverket i bilregistret skall föra in de särskilda uppgifter som behövs för påföring eller uppbörd av skatt.

' Senaste lydelse 1995 : 1204.

Föreslagen lydelse

Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i fordonsskatte- lagen (1988:327) och i lagen (0000:000) om vägtrafikdefini- tioner.

45'

Vägverket svarar för att uppgifter som behövs för beräkning av skattevikt förs in i vägtrafikregistret.

Vägverket beräknar skatte- vikt och för in denna uppgift i vägtrafikregistret.

Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket före- skriva att Vägverket i vägtrafkregistret skall föra in de särskilda uppgifter som behövs för påföring eller uppbörd av skatt.

5 5 För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om fordonsskatt och dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift, skattetillägg och ränta.

Saknas i bilregistret någon Om det i vägtrafikregistret uppgift som behövs för bestäm- saknas någon uppgift som mande av skatt, får Riksskatte- behövs för bestämmande av verket föreskriva att [skatten skatt, får Riksskatteverket skall påföras enligt grunder som föreskriva att skatten skall verket bestämmer. påföras enligt grunder som verket bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den

18 Förslag till förordning om ändring i yrkestrafik- förordningen (1998:779)

Härigenom föreskrivs att lkap. 1 5, 5 kap. 2 och 3 55, 6kap. 2 5, 8 kap. 4 5 samt 11 kap. 4 och 7 55 yrkestrafikförordningen (1998:779) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen av yrkestrafiklagen (l998:490).

Fordonsbegreppen i denna förordning har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

Bestämmelser om registre- ring av tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen m.m. finns i förordningen (1979.'785) om

Bestämmelser om registre— ring av tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen m.m. samt om tillgång till brottsbelastnings-

yrkestrafikregister. uppgifter finns i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister. 5 kap. 2 &

En anmälan enligt 15 skall innehålla uppgifter om fordonets registreringsnummer. Till anmälningshandlingama skall i förekom- mande fall följande fogas:

1. för ett fordon som innehas med nyttjanderätt, en kopia av kontraktet,

2. för ett fordon som är registrerat i utlandet, ett registre- ringsbevis enligt 5 åförordning- en (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige,

3. när antalet fordon som skall användas enligt trafiktillståndet utökas, kompletterande utredning om att de ekonomiska förut- sättningama enligt 2 kap. 9 5 yrkestrafiklagen (l998:490) är uppfyllda.

2. för ett fordon som är registrerat i utlandet, ett registreringsbevis enligt 16 kap. 8 5 förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister,

Prövningsmyndigheten skall i bilregistret kontrollera att ett fordon som har anmälts enligt 1 5 uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs i bilregisterkungörelsen (1972:599), fordonskungörelsen (1972:595) och förordningen (1987:27) om fordon i interna- tionell vägtrafik i Sverige för den fordonstyp och det trafikslag som trafiktillståndet avser samt att tillståndshavaren äger eller har nyttjanderätt till fordonet.

35

Prövningsmyndigheten skall i vägtrafikregistret kontrollera att ett fordon som har anmälts enligt 1 5 uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs i förordningen (0000.'000) om vägtrafikregister, fordonskun- görelsen (1972:595) och förord- ningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige för den fordonstyp och det trafikslag som trafiktillståndet avser samt att tillståndshavaren äger eller har nyttjanderätt till fordonet.

6 kap.

2 & Yrkestrafikmärken utfärdas för fordon som enligt 5 kap. 1 5 har anmälts för att användas i yrkesmässig trafik. Ett yrkestrafikmärke får inte utfärdas

1. om fordonet enligt uppgift i bilregistret är belagt med körförbud enligt fordonskun- görelsen (1972:595),

2. om brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) eller fordonsskatte- lagen (1988:327) enligt uppgift i bilregistret gäller för fordonet,

3. om fordonet enligt uppgift i bilregistret saknar föreskriven trafikförsäkring, eller

1. om fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret är belagt med körförbud enligt fordonskun- görelsen (1972:595),

2. om brukandeförbud enligt förordningen (0000.'000) om vägtrafikregister eller fordons- skattelagen (1988:327) enligt uppgift i vägtrafikregistret gäller för fordonet,

3. om fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret saknar föreskriven trafikförsäkring, eller

4. om fordonet inte har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt 69 5 fordonskungörelsen (1972:595). Om ett yrkestrafikmärke inte har kunnat utfärdas, skall Vägverket meddela detta till prövningsmyndigheten.

8 kap. 4 5

När en domstol har dömt någon som har trafiktillstånd eller transporttillstånd eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 75 yrkes- trafiklagen (1998:490) för brott mot yrkestrafiklagen, denna förordning, 9—11 kap. brotts- balken eller skattebrottslagen (1971 :69) eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet genast sändas till prövningsmyndig- heten.

När en allmän domstol har dömt någon som har taxiförar- legitimation, trafrktillstånd eller transporttillstånd eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (1998:490) för något brott som anges i 5 kap. 2 5" förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet omedelbart sändas till prövningsmyndigheten.

För trafik som avses i 1 kap. 3 5 första stycket skall i de fall som anges i första stycket en kopia av domen eller beslutet sändas till Vägverket och Generaltullstyrelsen.

11 kap. 45

Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om möjligheten för prövningsmyndigheten att in- hämta uppgifter ur Rikspolis- styrelsens polisregister och om personutredning som behövs för tilllämpningen av yrkestrafik- lagen (1998:490) och denna förordning.

Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om personutredning som behövs för tilllämpningen av yrkestrafiklagen (l998:490) och denna förordning.

Rikspolisstyrelsen får också efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om omhändertagande av registreringsskylt för taxi.

taxiförarlegitimation och

Nuvarande lydelse

7 &

1 förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket finns föreskrifter om avgifter för verkets prövning i vissa fall.

Vägverket bestämmer avgiften för yrkestrafikmärken och hur en sådan avgift skall betalas.

Avgift skall betalas för Generaltullstyrelsens och länsstyrelsers prövning av en ansökan i de fall som framgår nedan. För ansökningsavginfens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser

tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass Trafiktillstånd 3

Ärende enligt 2 kap. 4 5 andra stycket a) yrkestrafiklagen (1998:490) om godkännande

av en viss person som trafikansvarig 2 Undantag från skyldighet att ha taxameter 3 Annat undantag enligt denna förordning 2 Förhandsbesked ifråga om taxiförarlegitimation ] T ransporttillstånd — tur- och returresa eller en enkel resa 1 minst 10 månader 4 — annat fall 2 Intyg om lämplighet ] Föreslagen lydelse

Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

Denna förordning träder i kraft den

19. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:780) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs att 1, 7, 12, 13 och 16 55 förordningen (1998:780) om biluthyrning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen av lagen (l998:492) om biluthyrning.

Bestämmelser om registre- ring av tillståndsinnehav enligt lagen om biluthyrning m.m. samt om tillgång till brottsbelast- ningsuppgifter finns i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.

7 5

En tillståndshavare är skyldig att till prövningsmyndigheten anmäla fordon med en totalvikt över 3,5 ton som avses att användas i rörelsen. En anmälan skall innehålla uppgifter om fordonets registrerings- nummer. För ett fordon som innehas med nyttjanderätt skall en kopia av kontraktet bifogas.

Om tillståndshavaren avser att inte längre använda ett fordon i rörelsen är han skyldig att anmäla detta till prövningsmyndigheten.

Om skyldighet att i andra fall Om skyldighet att i andra fall anmäla fordon som används i en anmäla fordon som används i en uthymingsrörelse finns det uthymingsrörelse finns det bestämmelser i 57 5 bilregister- bestämmelser i 10 kap. 11 5 förordningen (1972:599). förordningen (OOOOJOOO) om

vägtrafikregister.

När en domstol har dömt någon som har tillstånd till uthymingsrörelse för brott mot lagen ( I 998: 492) om biluthyrning, denna förordning, 9-11 kap. brottsbalken eller skattebrottslagen (1971 :69) eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet genast sändas till prövningsmyndigheten.

En avgift skall tas ut för prövning av en ansökan om tillstånd till biluthyrning. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgijfsförordningen (1992: 191), varvid avgiftsklass 3 tillämpas.

Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om möjligheten för prövningsmyndigheten att in- hämta uppgifter ur Rikspolis- styrelsens polisregister och om personutredning som behövs för tilllämpningen av lagen (1998:492) om biluthyrning och denna förordning.

125

När en allmän domstol har dömt någon som har tillstånd till uthymingsrörelse för något brott som avses i 5 kap. 2 5 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet omedelbart sändas till pröv- ningsmyndigheten.

135

Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (OOOOJOOO) om avgifter inom vägtrafikområdet.

165

Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om personutredning som behövs för tilllämpningen av lagen (l998:492) om bil- uthyrning och denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den

20 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

Härigenom föreskrivs att 105 förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

10 5

Förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket gäller för verkets prövning enligt denna förordning.

Avgift skall betalas för Generaltullstyrelsens och länsstyrelsers prövning i de fall som framgår nedan. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd av Generaltullstyrelsen 2

Beslut av Generaltullstyrelsen i ärende om miljöpoäng 1 Tillstånd av länsstyrelse 2

Kontrolldokument (Waybill) utfärdat

av länsstyrelse I

Intyg (certifikat) utfärdat av länsstyrelse ] Föreslagen lydelse

Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

Denna förordning träder i kraft den

21. Förslag till förordning om ändring i körkorts- förordningen (1998z980)

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortsförordningen (l998z980)

dels att 1 kap. 4 5, 7 kap. 5—7 och 11—16 55 samt 8 kap. 75 skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1, 2 och 555, 3 kap. 7 5, 7 kap. 4 och 8 55, 8 kap. 2 och 13 55 samt 9 kap. 1 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1 ä

I denna förordning meddelas föreskrifter i de avseenden som anges i körkortslagen (l998:488), föreskrifter om undantag från lagen och om den registrering som behövs för tillämpningen av lagen

I denna förordning meddelas föreskrifter i de avseenden som anges i körkortslagen (l998:488) och föreskrifter om undantag från lagen.

25

Vägverket är central körkortsmyndighet. Länsstyrelserna är regionala körkortsmyndigheter.

För registrering som avses i 1 5 finns ett för landet gemen- samt körkortsregister.

Nuvarande lydelse

5 & Vid tillämpningen av körkortslagen (1998:488) och denna förordning har följande beteckningar den betydelse som anges nedan.

Beteckning Betydelse

Föreslagen lydelse

De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i körkortslagen (l998:488), lagen (0000:000) om

vägtrafikdefinitioner och förordningen (0000:000) om vägtrafik-

definitioner. 3 kap. 75 Länsstyrelsen behöver inte utreda sökandens personliga

förhållanden, om sökanden har körkort eller traktorkort och ansökan avser körkortstillstånd för annan behörighet än D eller DE.

Om länsstyrelsen vid pröv— ning av en ansökan om körkortstillstånd timer att sökanden inte förekommer i Rikspolisstyrelsens polisregister och att uppgift om omhänder- tagande enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusa- de personer m.m. inte förekom- mer i körkortsregistret, behöver någon ytterligare utredning om sökandens personliga förhållan- den inte göras.

Om länsstyrelsen vid pröv- ning av en ansökan om körkortstillstånd finner att sökanden inte förekommer i Rikspolisstyrelsens brottsbelast- ningsregister eller misstanke- register och att uppgift om omhändertagande enligt lagen (1976:511) om omhänder- tagande av berusade personer m.m. inte förekommer i vägtrafikregistret, behöver någon ytterligare utredning om sökandens personliga förhållan- den inte göras.

Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut, strajöreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom körkortshavare, inne- havare av traktorkort, inne- havare av utländskt körkort, eller någon för vilken spärrtid eller ogiltighetstid beslutats men ännu inte löpt ut, har funnits skyldig till

]. brott mot lagen (1951 :649) om straf för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 5 första, andra eller tredje stycket järnvägs- trafiklagen (1985:192), om brottet har begåtts vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn eller av maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana,

2. annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spår- vagn utom brott mot 3 5 lagen (1971.'965) om straff för trafik- brott som har begåtts utomlands, överträdelse av 72 5 6 eller 74 5 första stycket 3 vägtrafik- kungörelsen (1972: 603),

3. brott mot narkotikastrajf- lagen (196864) eller brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika,

4. olovligt tillgrepp av motor- drivet fordon,

5. brott mot 3 kap. 1, 2, 5-8 eller 9 5 brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 3 kap. 11 5 brottsbalken,

7 kap. 4 5

1 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister finns bestämmelser om länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter för tillämpningen av körkortslagen (1998:488) och denna förord- ning.

6. brott mot 4 kap. brotts- balken,

7. brott mot 6 kap. 1, 2 eller 3 5 brottsbalken eller 6 kap. 1 och 12 55 brottsbalken,

8. brott mot 8 kap. 5 eller 6 5 brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 8 kap. 12 5 brottsbalken,

9. brott mot 13 kap. brotts- balken,

10. brott mot 17kap. 1, 2, 4 eller 5 5 brottsbalken,

11. brott mot 20 kap. 3-5 eller 75 sjölagen (1994:1009) eller 13 kap. 1 5 luftfartslagen (1957:297).

Rikspolisstyrelsen skall också underrätta Vägverket om en dom, ett beslut eller ett före- läggande som har föranlett en underrättelse till Vägverket har ändrats, upphävts eller undan- röjts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft.

Första och andra styckena gäller även i fråga om åtals- underlåtelse enligt 20 kap. 7 5 rättegångsbalken eller motsva- rande bestämmelse i annan för- fattning. Om beslutet gäller ett brott som avses i första stycket 5—10 skall en underrättelse lämnas endast om brottet enligt åklagarens bedömning skulle ha lett till en annan påföljd än böter.

En domstol skall med de begränsningar som följer av 5 5 första stycket och 6 5 sista stycket omedelbart sända en kopia av domen eller beslutet till länsstyrelsen i de fall som avses i 4 5 första stycket 1, 3—10.

Har någon åtalats för ett brott som avses i 4 5 och har beslut meddelats om återkallelse tills vidare eller omhändertagande, skall tingsrätten, om åtalet läggs ned eller rätten frikänner den tilltalade, omedelbart underrätta länsstyrelsen om det. Har det efter återkallelse eller omhänder- tagande beslutats att förunder— sökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall den som meddelat beslutet omedel- bart underrätta länsstyrelsen om det.

En allmän domstol skall omedelbart sända en kopia av domen eller beslutet till läns- styrelsen i de fall som avses i 5 kap. 7 5 förordningen ( 0000: 000) om vägtrafikregister.

Har någon åtalats för ett brott som avses i första stycket och har beslut meddelats om återkallelse tills Vidare eller omhändertagande, skall tings- rätten, om åtalet läggs ned eller rätten frikänner den tilltalade, omedelbart underrätta länsstyrel- sen om det. Har det efter återkallelse eller omhänder- tagande beslutats att förunder- sökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall den som meddelat beslutet omedel- bart underrätta länsstyrelsen om det.

Kopior och underrättelser enligt första och andra styckena skall sändas till länsstyrelsen. Underrättelsema skall innehålla uppgifter om personnummer.

8 kap. 2 &

Föreskrifter om länsstyrel- sens inhämtande av uppgifter ur register som sägs i 3 kap. 7 5 andra stycket och om polis- myndighetens och frivårdsmyn- dighetens yttrande enligt 85 samma kapitel får beslutas av Rikspolisstyrelsen respektive Kriminalvårdsstyrelsen efter samråd med Vägverket. Riks- polisstyrelsen får också efter samråd med verket besluta om föreskrifter om omhändertagan- de av körkort och medgivande enligt 5 kap. 75 körkortslagen ( 1998z488).

Avgift skall tas ut för prövning av ansökan enligt körkortslagen (l998:488) eller denna förordning i de fall som jf'amgår av andra stycket. Är särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.

För ansökningar om undantag enligt 9 och 10 55 hos länsstyrelsen gäller bestämmel- serna i 9-14 55 avgiftsförord- ningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 skall tillämpas

Föreskrifter om polismyndig- hetens och frivårdsmyndighetens yttrande enligt 3kap. 85 'får beslutas av Rikspolisstyrelsen respektive Kriminalvårdsstyrel- sen efter samråd med Vägverket.

Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket besluta om föreskrifter om omhänder- tagande av körkort och med- givande enligt 5kap. 75 körkortslagen (l998:488).

135

Bestämmelser om att avgift skall tas ut för prövning av en ansökan enligt körkortslagen (l998:488) eller denna förord- ning finns i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.

9 kap. 1 &

I 22 a5 förvaltningslagen (1986z223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrel- sens beslut enligt 8 kap. 9 och 10 55 får överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut enligt 8 kap. 7, 8 och 11 55 och i ärenden som överklagats dit får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

I 22 a5 förvaltningslagen (19862223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrel- sens beslut enligt 8 kap. 9 och 10 55 får överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut enligt 8kap. 8 och 11 55 och i ärenden som överklagats dit får inte överklagas.

22. Förslag till förordning om ändring i trafikförordningen ( 1 998: 1 276)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 och 4 55, 3 kap. 78 5 samt 13 kap. 10 5 trafikförordningen (1998:1276) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

lkap.

3å I denna förordning används följande beteckningar med den betydelse som anges nedan. Andra beteckningar i denna förordning används i samma betydelse som motsvarande beteckning i fordonskungörelsen ( ] 9725 95 ).

Beteckning Betydelse

Föreslagen lydelse

De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 %

Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider och den som leder eller driver kreatur.

Bestämmelserna om gående gäller även den som åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande och den som för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon. Bestämmelserna om gående gäller även den som leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, den som för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående samt den som själv för rullstol om han eller hon färdas med gångfart.

Bestämmelser för ett visst slag av fordon gäller även chassi till sådant fordon.

3 kap. 78 5 Ett fordon får inte lastas på sådant sätt att 1. förarens sikt eller möjlig- 1. förarens sikt eller möjlig- heter till manövrering hindras, heter till manövrering hindras, 2. föreskrivna körriktnings- eller tecken, stopptecken, lyktor eller 2. föreskrivna körriktnings- strålkastare skyms, eller tecken, stopptecken, lyktor eller 3. föreskrivna registrerings- strålkastare skyms. skyltar eller motsvarande skyltar inte går att läsa. 13 kap. 10 5 Nuvarande lydelse

Statliga myndigheter skall ta ut avgift för prövning av ansökningar enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. Om det finns särskilda föreskrifter om avgift gäller i stället dessa.

För ansökningsavgz'jtens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9— 14 55 avgiftsförordningen (1992:191), Följande avgiftsklasser tillämpas.

Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafik-

frågor.

Ärendeslag Avgiftsklass

___________..—.—_—————————

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om att statliga myndigheter skall ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna förordning finns i förordningen (0000: 000) om avgifter inom vägtrafikområdet. Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (l978z234) om nämnder för vissa trafik-

frågor.

Denna förordning träder i kraft den

23. Förslag till förordning om upphävande av förordningen (1945 :625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret

Härigenom föreskrivs att förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret skall upphöra att gälla vid utgången av

1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet

Enligt direktiven för utredningsarbetet, som bifogas som bilaga, går uppdraget ut på att göra en översyn av gällande författningar inom vägtrafikregisterområdet och att utarbeta förslag till de författnings- regleringar som bedöms nödvändiga.

I direktiven pekas särskilt på vissa frågor som bör lösas inom ramen för uppdraget. Detta gäller exempelvis norrngivningsfrågor och knytandet av olika rättsverkningar till registrering i registren.

Vidare nämns uttryckligen behovet av att anpassa det svenska regelverket på det trafikadministrativa området till EG-rätten. I det sammanhanget aktualiseras frågor om i vilket land ett fordon skall vara registrerat och hur länge ett utlandsregistrerat fordon får användas i Sverige.

Utredningsarbetet inleddes i mitten av januari månad 1997. Under våren 1997 lämnade Datalagskommittén (Ju 1995:08) i betänkandet Integritet — Offentlighet — Informationsteknik (SOU 1997:39) förslag till en ny lag som skulle ersätta den föråldrade datalagen (1973c289), nämligen personuppgiftslagen (19982204). Översynen av författningarna på traflkregisterområdet har skett parallellt med personuppgiftslagens framväxande och dess innehåll och utformning har i hög grad påverkat utredningens arbete.

Utredningsuppdragets olika delfrågor har i många stycken visat sig ha en stor detaljeringsgrad, vilket bidragit till att författningsförslagen kommit att bli omfattande. Samtidigt har vissa frågor av mera allmängiltig karaktär— inte minst det internationella samarbetet i olika frågor, såväl inom EU som mellan de nordiska länderna— konstaterats redan vara föremål för ett pågående utvecklings- och samarbete på departements- och verksnivå. Som exempel på sådana frågor kan nämnas behovet av och möjligheterna till inforrnationsutbyte mellan olika länders fordons-, körkorts- och yrkestrafikregister samt miljöklassning och hållbarhetskontroller av fordon (jfr Vissa avgasfrågor, Ds l997:19). Dessa frågor har därför inte krävt några ingående analyser i betänkandet.

Samråd har i olika frågor skett med Vägverket, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, länsstyrelser, Länsstyrelsernas samarbetsgrupp för körkortsfrågor och yrkesmässig trafik (LAKY) och polismyndigheter. Några frågor har diskuterats även med andra myndigheter än de nu nämnda.

För att få inblick i regelsystemet hos andra länder har utredningen varit representerad vid två av de årliga träffarna med de nordiska grannländernas registreringsmyndigheter på området. Utredaren och sekreteraren deltog i det nordiska trafikregisterrnöte som år 1997 hölls i Svartå, Finland. En av experterna och sekreteraren har därefter deltagit i 1998 års nordiska trafikregisterrnöte i Köpenhamn och Korsör, Danmark.

Några av experterna och sekreteraren har i syfte att studera den norska ordningen med tillfälliga registreringar av fordon besökt Toll- och avgiftsdirektoratet i Oslo och där även sammanträffat med företrädare för Vegdirektoratet.

I frågor som rör förutsättningar för att bruka utlandsregistrerade fordon i landet har utredningen samarbetat med bl.a. företrädare för Finansdepartementet.

1 frågor som rör den s.k. avbetalningsspärren i bilregistret (vägtrafikregistret) har utredningen sammanträffat med Bilbrotts- gruppen inom Rikspolisstyrelsen.

I frågor som rör de nya polisregistrens struktur har utredningen haft fortlöpande kontakter med bl.a. Justitiedepartementet, Rikspolis- styrelsen och Domstolsverket.

Utredningen har i sitt arbete även samrått med eller inhämtat upplysningar från några andra pågående och nu avslutade utredningar, såsom Datalagskommittén (Ju 1995:08), Lufträttsutredningen (K l996:4), Grunddatabasutredningen (Fi 199626), och Trafik- beskattningsutredningen (Fi 1996:11).

Utredningen har haft ett tjugotal sammanträden, varvid flertalet experter har deltagit.

Utredningens arbete har resulterat i förslag till en ramlagstiftning på det trafikadministrativa området som omfattar en lag och en förordning om vägtrafikregister, en lag respektive förordning om definitioner på vägtrafikområdet samt en förordning om avgifter inom området.

Förslagen föranleder också upphävande av vissa författningar samt ändringar i ett stort antal författningar.

2 Allmänt om trafikregistren

2.1. Inledning

I detta avsnitt ges en allmän översikt av vägtrafikregistren. På andra ställen i betänkandet fmns beskrivningar som är mera inriktade på ett visst avgränsat område av registreringen. Författningsregleringen på fordonsområdet är omfattande. Bestämmelser om registrering av fordon och därmed sammanhängande frågor finns i bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Fordonskungörelsen (1972:595), FK, innehåller regler om utformning, utrustning och kontroll av fordon och har ett nära samband med frågor om registrering av fordon.

Bestämmelser om särskilda förfaranden rörande registrering av fordon finns även i en rad andra författningar, exempelvis exportvagns- kungörelsen (1964239), turistvagnskungörelsen (1972:601), kungörel- sen (1973:766) om interimslicens för fordon, förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon, förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar och förordningen (1988:1108) om direkt- registrering i bilregistret.

Det finns särskilda regler i olika författningar som anknyter till bilregistret, t.ex. i bilskrotningslagen (1975z343), bilavgaslagen (1986: 1386), bilavgasförordningen (1991 : 1481) och fordonsskattelagen (1988:327).

För fordon som tillhör Försvarsmakten finns regler om registrering i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och i förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av Vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret.

Körkortsområdet författningsregleras i huvudsak genom körkorts- lagen (1998z488) och körkortsförordningen (1998z980). Yrkestrafiken regleras genom yrkestrafiklagen (l998:490), yrkestrafikförordningen (1998:779) och förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Frågor om registrering

behandlas i förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. Dessutom finns bestämmelser om biluthyrning i lagen (1998:492) om biluthyrning respektive förordningen (1998:780) om biluthyrning.

Myndighetsorganisationen m.m.

Vägverket, VV, har som statens företrädare på central nivå ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela vägtransportsystemet. W är vidare central förvaltningsmyndighet för frågor om bl.a. körkort, förar- utbildning och förarprov, prov för blivande taxiförare, fordons beskaffenhet och utrustning, yrkestrafikfrågor och bilregisterfrågor.

VV, avdelningen för Trafikregistret, svarar för registerhållningen i fråga om de trafikadministrativa registren, dvs. bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Registren förs med hjälp av ADB-teknik.

Fordonskontrollen utförs i dag av tre olika besiktningsorgan med var sitt besiktningsområde. AB Svensk Bilprovning, ASB, utför kontrollen av motorfordon, terrängfordon och släpfordon till motorfordon. Svensk Maskinprovning AB, SMP, är besiktningsorgan i fråga om traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av sådana fordon. SAQ Kontroll AB slutligen utför kontrollbesiktning av mobilkranar (motorredskap klass I).

Riksskatteverket, RSV, är central förvaltningsmyndighet i fråga om bl.a. beskattning och uppbörd av skatt samt för exekutionsväsendet hos landets kronofogdemyndigheter, som driver in obetalda skatter och avgifter. I fråga om fordonsskatt är Skattemyndigheten i Örebro län förvaltningsmyndighet för hela landet.

Länsstyrelserna är regionala myndigheter för körkorts- och yrkestrafikfrågor och för den regionala registerföringen i fråga om körkorts- och yrkestrafikregistren. Länsstyrelserna är också användare av dessa register exempelvis vid prövningen av frågor om återkallelse av körkort, körkortstillstånd eller traktorkort och vid prövningen av ansökningar om trafiktillstånd samt vid tillsynen av innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik.

Bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är s.k. statsmaktsregister, dvs. de är inrättade med stöd av författningar och förs också i enlighet med författningsreglering. Regleringen är uppdelad på olika författningar för respektive register, nämligen bilregisterkungörelsen (1972:599), förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret, körkortsförordningen (1998:980) och förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. För registerföringen gäller även särskilda föreskrifter, som Datainspektionen, DI, tidigare meddelat med

stöd av datalagen (19731289). Den lagen har numera ersatts av personuppgiftslagen (1998z204).

Trafikregistren har i hög grad samband med myndighetsutövning och återspeglar innehållet i olika myndighetsbeslut med anknytning till respektive register. Uppgifterna i bil-, körkorts— och yrkestrafik- registren är offentliga. Allmänheten har alltså enligt offentlighets- principen, i den mån sekretesslagens (1980:100) bestämmelser inte hindrar detta, rätt att ta del av uppgifterna i respektive register.

I förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret regleras möjligheten att lämna uppgifter till det registret via terminal. Antalet användare av bilregistret, såväl uppgiftslämnare som användare av registrerade uppgifter, är mycket stort. Körkorts- och yrkes- trafikregistren används däremot i huvudsak av VV, länsstyrelserna och polisen. _

Bilregistret är ett öppet register och dess uppgifter får enligt uttryckliga författningsbestämmelser (se nedan) säljas till företag, organisationer och allmänheten, medan uppgifterna i främst körkorts- registret till viss del är integritetskänsliga och inte omfattar någon rätt till försäljning. Inte heller uppgifterna iyrkestrafikregistret är föremål för någon författningsreglerad försäljningsverksamhet.

Vilka uppgifter som skall gallras ur registren och när gallring skall ske framgår av respektive författning och i vissa fall av särskilda gallringsföreskrifter från DI.

Förutom de nämnda registren för VV även ett direktregistrerings- register, ett register över felparkeringsavgifter (felparkeringsregistret) och ett förarprovsregister. De två sistnämnda är inte författnings- reglerade, utan förs efter tillstånd från DI.

Direktregistreringsregistret används för att administrera anmäl- ningar som ges in direkt till VV på medium för automatisk data- behandling eller genom datakommunicering.

Parkeringsanmärkningsregistret används för att följa upp att sådana anmärkningar betalas samt för redovisning av influtna medel.

Förarprovsregistret används som stöd för Vst administration av förarprovsverksamheten i vid bemärkelse.

Uppgifter om en persons bild (foto) och namnteckning anses som uppgifter i körkortsregistret som är offentliga och kan begäras utlämnade. Foto och namnteckning digitaliseras i en databas, som finns hos VV. Uppgifterna bildar det s.k. bildregistret eller tillverknings- registret. Själva fotot och namnteckningen i original förstörs efter användningen men bevaras alltså i digitaliserad form.

Den formella registerstrukturen utgörs av bilregistret, körkorts- registret och yrkestrafikregistret. Den logiska registerstrukturen omfattar samtliga uppgifter i dessa register, medan den tekniska

registerstrukturen utgörs av de maskiner där själva databehandlingen av uppgifterna sker. Trots att det talas om olika ”register” utgör uppgifterna en ”massa” som är gemensam för hela registerområdet.

2.2. Bilregistret

Bilregistret har till ändamål att utgöra underlag för den information om fordon och ägarförhållandena för dessa som behövs för kontrollen och administrationen av fordonsbeståndet samt för uppbörden av fordonsskatt och bevakningen av att fordonsägama fullgör sina förpliktelser. I registret finns uppgifter om fordons ägar—, besiktnings-, trafikförsäkrings— och skatteförhållanden. Kontrollmärkessystemet spelar här en central roll.

Bilregistret innehåller också en mängd tekniska data och registret används för prognoser t.ex. över utveckling av fordonsbestånd, bilförsäljning m.m.

Bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, reglerar registreringen av fordon och frågor som hänger samman med denna. Fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller delvis nya regler för bilregistreringen. VV har nu ett samlat ansvar för alla frågor som rör fordonsregistrering i rollen som registreringsmyndighet och prövar, med vissa smärre undantag, frågor som rör bestämmelserna i kungörelsen.

I bilregistret förs in data från AB Svensk Bilprovning som hämtas in i samband med registrerings—, typ- eller kontrollbesiktning. Registret tillförs också automatiskt från skattemyndighetema adressuppgifter orn ägarna. Beträffande indelningen av bilar i miljöklasser enligt bilavgaslagen (1986zl386) och bilavgasförordningen (1991:1481) förs uppgift om miljöklass in i bilregistret via bilprovningen i samband med registrerings- eller typbesiktning.

I bilregistret förs de uppgifter in som anges i bilaga till kungörelsen. W svarar för att uppgifterna förs in i registret. I de fall en uppgift avser en beteckning på en skylt för beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall svarar Utrikesdepartementet för att W underrättas om uppgiften. I de fall en uppgift avser en anmälan enligt yrkestrafik- förordningen (1998:779) eller en anmälan enligt förordningen (1998:780) om biluthyrning svarar länsstyrelsen för att VV underrättas om uppgiften.

Ett år efter det att ett fordon har avregistrerats får VV föra ur registret alla uppgifter som rör fordonet utom uppgifterna om chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registreringsnummer

och årsmodell. De sistnämnda uppgifterna får föras ur registret sedan fem år har förflutit från avregistreringen (71 5).

Beslut av W i fråga om registrering får överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövnings- tillstånd.

Information ur registret är av väsentlig betydelse för polisen i dess trafikövervaknings- och spaningsarbete. Registerinnehållet tjänar också som underlag för beredskapsplanläggningen på fordons- och transportområdet. Det utgör vidare bl.a. underlag för debitering och uppbörd av fordonsskatt och för kontroll av att trafikförsäkrings- skyldigheten fullgörs. Registret ligger slutligen till grund för viss fordonsstatistik.

Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registrerings- sammanhang. Ett fordon som omfattas av registreringsplikt får brukas endast om fordonet är registrerat och en ägare till fordonet därmed förts in i registret. Registreringen har även en direkt rättslig verkan när det gäller ansvar för fel och brister i fordonets trafiksäkerhets— och miljö- egenskaper samt skyldighet att göra föreskrivna besiktningar, skyldighet att betala fordonsskatt samt skyldighet att betala fel- parkeringsavgift. Vid registreringen sker dock inte någon kontroll av vem som egentligen äger fordonet och registreringen har alltså inte någon civilrättslig rättsverkan.

Särskilda bestämmelser reglerar Vst rätt att sälja uppgifter ur registret till myndigheter och enskilda. Enligt 8 & förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket får verket, med de begränsningar som följer av personuppgiftslagen (1998:204) och sekretesslagen, sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut via något medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen bestäms av VV.

Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om den registrerade har anmält till VV att han eller hon önskar att uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för något sådant ändamål.

Direktregistrering

Förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret reglerar VV:s rätt att låta utomstående få direktåtkomst till registret och att få rätt att anmäla uppgifter för registrering i bilregistret.

Direktregistreringen används alltså för att tillföra registret uppgifter som skall bearbetas och lagras i detta.

VV får enligt förordningen medge att vissa uppgifter för registrering i bilregistret får lämnas på medium för automatisk databehandling eller genom datakommunicering (] 5). Detta gäller uppgifter om ägarbyten, avregistreringar,avställningar och upphörande av sådana avställningar som sker på ägarens begäran samt användning av bil i uthymingsrörelse.

Ett sådant medgivande får lämnas till den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt. Medgivandet kan återtas (2 5).

Anmälningar om upphörande av avställningar får avse endast fordon som uppgiftslämnaren är registrerad ägare till. Anmälningar i övrigt får avse även fordon som uppgiftslämnaren har förvärvat eller, i fråga om en försäkringsanstalt, har tagit hand om i samband med skadefall (3 5).

Om fordonet är försett med ett giltigt kontrollmärke, skalluppgifts- lämnaren förstöra märket innan en anmälan om avställning görs (5 5).

W prövar frågor om ägarbyte, avregistrering, avställning, upphörande av avställning och utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke. Verket svarar för att uppgifterna förs in i bilregistret.

Avställningstiden och tiden för upphörande av avställning skall räknas från och med den dag då uppgiften fördes in i registret. Avregistrering skall anses vara gjord den dag då uppgiften fördes in i registret.

VV skall bevara underlaget för registreringen under två år (7 5). Vid annan registrering skall ett nytt registreringsbevis utfärdas när någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för någon anmälan eller ansökan (755 BRK). Detta gäller dock inte efter en anmälan enligt direktregistreringsförordningen, om den nya uppgiften har betydelse enbart för uppgiftslämnaren (8 5).

W får besluta om tillämpningsföreskrifter om direktregistrering (9 ä). Beträffande de frågor som inte regleras särskilt i förordningen tillämpas BRK (10 5).

Om någon som berörs av frågan anser att en registrering i bilregistret enligt förordningen inte borde ha skett eller är felaktig får han begära beslut hos W. W:s beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. W:s beslut i vissa frågor (2 och 9 5) överklagas hos regeringen (11 å).

2.3. Körkortsregistret

Körkortsförordningen (1998z980), KKF, reglerar den registrering av körkortsinnehav m.fl. uppgifter som behövs för tillämpningen av körkortslagen (l998:488) i ett för landet gemensamt körkortsregister. Registret förs av W genom automatisk databehandling. I fråga om uppgifter om brott, dvs. brottsbelastningsuppgifter, förs dock registret av Rikspolisstyrelsen, RPS, se vidare avsnitt 15.

Körkortsregistret ingår i ett integrerat, rikstäckande ADB-system för körkortskontroll och administration av körkorten. W svarar för systemets centrala fimktioner, såsom systemering, programmering, underhåll och drift av maskiner och system, produktion och distribution av handlingar, utveckling av rutiner m.m.

Körkortsregistret har en utpräglad karaktär av besluts— och ärendediarium. Uppgifterna i registret är integritetskänsliga och vissa uppgifter är sekretessbelagda enligt sekretesslagen. Tillgången är för alhnänhetens del begränsad till vad som kan begäras med stöd av Offentlighetsprincipen, dvs. personuppgifter (namn, personnummer och adress) och körkortsuppgifter (såsom körkortsbehörighet, eventuella villkor förknippade med innehavet m.m.) medan det för belastningsuppgifter (uppgifter om vissa brott, återkallelsegrund m.m.) råder s.k. absolut sekretess.

RPS för i sitt ADB-system sådana uppgifter om brott, som enligt 7 kap. 4 & körkortsförordningen skall ingå i körkortsregistrets belastningsdel, KKBEL, och som alltså ingår i rättsväsendets informationssystem, RI—systemet. Det författningsmässiga stödet för att föra brottsbelastningsdelen med hjälp av ADB finns i 21 & kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, den s.k. RI- förordningen. Magnetband med uppgifter ur KKBEL sänds veckovis till W och utgör underlag för verkets produktion av registerblad. Dessa sänds till länsstyrelserna för bedömning av eventuellt körkortsingripande.

Körkortsregistrets belastningsuppgifter avser dels nämnda uppgifter om brott, dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att en körkortshavare inte längre uppfyller förutsättningama för att få ha körkort eller återkallelsegrund. Belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för prövningen i körkortsmål och den skall ge information till polis, åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare trafikbrottslighet.

I 7 kap. 16 & KKF regleras vilka uppgifter som skall föras in i registret och vilken myndighet som svarar för att uppgiften förs in. I fråga om identitetsuppgifter svarar VV eller, beträffande uppgifter som länsstyrelse har tagit emot, vederbörande länsstyrelse för att uppgiften

förs in i registret. Det är också fråga om olika typer av körkortsuppgifter, beträffande vilka den länsstyrelse som skall besluta eller har beslutat i ärendet för in uppgiften. Det är vidare fråga om uppgifter om innehav av ett utländskt körkort eller om ett sådant som bytts ut mot ett svenskt, om anmaning att förnya ett körkort eller uppgift om villkor i fråga om körkortshavare eller innehavare av traktorkort och krav på nytt förarprov efter återkallelse. Ett beslut om taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen (l998:490) eller om återkallelse av en sådan legitimation samt vissa andra uppgifter enligt yrkestrafikförfattningarna förs in av beslutande länsstyrelse. Brotts- belastningsuppgifterna förs som nämnts in av RPS, medan uppgiften att ett registerblad har framställts förs in av VV.

Från körkortsregistret går en automatisk avisering till olika register, t.ex. Totalförsvarets pliktregister.

Uppgifter i körkortsregistret om någon som inte är körkortshavare skall bevaras i registret under fem år från det att den senaste uppgiften fördes in i registret eller, i fråga om uppgift om brott, under fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Om uppgiften gäller en anmälan enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. får den dock bevaras i högst två år från det att den fördes in i registret.

När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom snarast utgå. Uppgift i körkortsregistret att ett registerblad har framställts skall gallras ut när fem år har förflutit från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Detsamma gäller uppgifter om utländska avgöranden som avses i 5 kap. 1 & KKL (7 kap. 12 & KKF).

Begäran om utdrag ur körkortsregistret görs hos RPS om belastningsuppgifter som avser brott skall tas med i utdraget. I annat fall görs en begäran om utdrag hos länsstyrelse (7 kap. 13 & KKP). I utdraget skall i fråga om belastningsuppgifter som avser brott endast tas med de registeruppgifter som föranleder underrättelse enligt 7 kap. 4 & KKF jämförd med 14 5 första stycket, såvida inte utdraget har begärts av den enskilde själv. I utdraget får belastningsuppgifter tas med endast om utdraget har begärts av den enskilde själv eller av vissa myndigheter.

2.4. Yrkestrafikregistret

Förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister gäller registrering av tillståndsinnehav enligt yrkestrafikförfattningama i ett för landet gemensamt yrkestrafikregister. Det rör sig om tillståndsinnehav enligt

yrkestrafiklagen (l998:490), lagen (l998:492) om biluthyrning och förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

W är central registreringsmyndighet och för registret genom automatisk databehandling. Länsstyrelserna är regionala registrerings- myndigheter (2 é). Den länsstyrelse som är prövningsmyndighet svarar för att det i yrkestrafikregistret förs in uppgifter. VV svarar dock för att åtgärder som har vidtagits av verket förs in i registret (4 5).

I yrkestrafikregistret förs in uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som har meddelat tillståndet, slag av tillstånd samt i förekommande fall uppgift om den eller dem som har ansvaret för trafikutövningen eller uthymingsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet har prövats, villkor och begränsningar i tillståndet, varning och återkallelse eller annat upphörande av tillståndet (3 5).

Uppgifter om vilka fordon som enligt anmälan används i den yrkesmässiga trafiken finns i bilregistret. Genom att samköra bil- och yrkestrafikregistren kan fullständiga uppgifter erhållas om meddelade tillstånd och om de fordon som används enligt dessa.

Utdrag ur yrkestrafikregistret får innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och fordonet som finns i registret. Ett sådant utdrag begärs hos prövningsmyndigheten (6 5).

Uppgifterna i registret om ett tillstånd skall gallras ut fem år efter det att tillståndet har upphört att gälla (8 5).

2.5. Övri ga register

Utöver de nu behandlade registren för VV också ett antal andra register eller delregister med stöd av tillstånd från DI. Identitetsuppgifter som VV behöver för övrig registerföring läggs in i namn- och adressregistret. Uppgifter om utfärdade parkeringsanmärkningar m.m. förs in i registret över felparkeringsavgifter. Uppgifter som har relevans för förarprov i körkortshanteringen samt vissa andra prov som W administrerar förs in i förarprovsregistret.

3 Internationella jämförelser

3.1. Inledning

Kraven och förutsättningama vad gäller förandet av de administrativa trafikregistren har som en följd av EU-medlemskapet förändrats. Det svenska regelverket på området måste nu anpassas till de krav som följer av EG:s regler och Sveriges internationella åtaganden, t.ex. genom den s.k. Wienkonventionen om vägtrafik. Frågan om behovet av och möjligheterna till ett inforrnationsutbyte med andra länders bil—, körkorts- och yrkestrafikregister har som en följd härav aktualiserats. För att få en bakgrund till Våra ställningstaganden i stort har vi skaffat oss en översikt över förhållandena i övriga Norden och inom EU avseende förandet av register och regleringen av dem samt beträffande vissa materiella regler rörande fordonsregistreringen.

3.2. Nordiska förhållanden på trafikregisterområdet

3.2.1. Inledning

Nedan lämnar vi en översiktlig redovisning av nordiska förhållanden på trafikregisterområdet och av författningsstrukturen i anslutning därtill. Beskrivningen av den norska regeluppbyggnaden har kommit att bli mera utförlig än beträffande övriga länder. Detta har sin förklaring i att vi funnit det värt att fördjupa oss i just de norska bestämmelserna främst när det gäller systemet för tillfälliga registreringar av fordon. Utredningens sekreterare och några av experterna har vid ett besök hos Toll- och avgiftsdirektoratet i Oslo närmare studerat vissa delar av den norska ordningen.

När det gäller beskrivningen av danska och finska förhållanden kan nämnas att information om dessa länders regelstruktur och praktiska

förhållanden återkommer på flera ställen i framställningen nedan. Detta har att göra med dessa länders EU—status och att de i den egenskapen har deltagit i den nedan redovisade EU-enkäten om medlemsländernas förhållanden på fordonsregistreringsområdet.

Det har etablerats ett samarbete om de trafikadministrativa registerfrågoma på nordisk basis. Samarbetet har varit i gång under de senaste sju—åtta åren, trots att myndighetsorganisationen och ansvars- fördelningen vad gäller dessa frågor är olika i de nordiska länderna. Man är överens om att arbeta för att registerinformation skall kunna lämnas mellan länderna. Danmark, som har stränga regler för utlämnande av uppgifter, intar dock en avvaktande hållning i detta hänseende.

Årligen hålls ett möte mellan företrädare för de nordiska trafikadministrativa registren. Utredaren och sekreteraren deltog i 1997 års möte som hölls i Finland. Inför mötet hade deltagarna fått ett antal frågor med anknytning till denna utrednings direktiv. Frågorna var följande.

1. Vilka är de huvudsakliga lagarna/förordningama på trafikregister- området (författningstext och eventuella myndighetsföreskrifter)?

3. Finns det en särskild författning med de definitioner som förekommer i författningsregleringen för vägtrafiken?

4. Stämmer definitionerna överens med motsvarande definitioner i EG:s regelverk?

5. När skall ett fordon vara registrerat i landet för att få brukas där?

6. Vilka bestämmelser reglerar hur ett fordon får brukas i landet utan att vara registrerat där?

7. Finns det bestämmelser om tillfälligt brukande av fordon motsvarande de svenska bestämmelserna om — saluvagnslicens (bilhandelns bruk av fordon i lager för provkörning o. dyl.) — interimslicens (tillfällig registrering vid privatimport inför slutlig registrering) exportvagnslicens (fordon som förvärvas för att föras ut ur landet)

turistvagnslicens (fordon som ägs av en utländsk medborgare och som brukas tillfälligt i landet) — körtillstånd (tillfälligt brukande av ett avställt fordon) — brukande av fordon för körning till besiktningsorgan?

8. Vilka tidsgränser gäller för tillfälligt brukande?

9. Skulle olika former av interimistisk registrering av fordon kunna sammanföras till ett system?

10. Finns det bestämmelser om registrering av vissa uppgifter av civilrättslig natur och liknande i trafikregistren, såsom uppgift om inskränkt förfoganderätt, leasing, avbetalningsköp, att ett fordon är utrnätt?

11. Finns det bestämmelser om att olika rättsverkningar är knutna till registrering i trafikregistren, exempelvis betalningsansvar för felparkeringsavgift, överlastavgift, vägtull (eller miljöavgift) och väganvändaravgift?

12. Hur ingående prövning skall göras av äganderättsfrågan vid registreringen?

13. Kan det i körkortsregistret registreras uppgifter om utländska körkort för dem som förlägger sitt permanenta hemvist till det nordiska landet? Om registrering skall ske, vid vilken tidpunkt i så fall? — Vilka uppgifter skall då registreras? — Hur får myndigheten kännedom om att ett utländskt körkort existerar? — Hur får myndigheten tag i körkortet rent praktiskt?

14. Hur regleras frågan om belastningsuppgifter, dvs. uppgifter om begångna brott, i körkorts— och yrkestrafikregistren?

15. Får körkorts- och yrkestrafikmyndigheterna kännedom om dessa uppgifter via terminal eller på något annat sätt?

16. Vem har tillgång till olika uppgifter i registren? — Begränsad eller obegränsad tillgång för myndigheter? — Begränsad eller obegränsad tillgång för allmänheten?

17. Hur regleras frågor om samköming (sambearbetning) av registeruppgifter? Från vilka andra register hämtas uppgifter till trafikregistren? — Till vilka andra register lämnas uppgifter?

18. Hur finansieras registerverksamheten?

19. Finns det ett behov av och möjligheter till ett informationsutbyte mellan de nordiska ländernas trafikregister?

20. För vilka ändamål används de nordiska trafikregistren, t.ex. som en resurs i trafiksäkerhets- och miljöarbetet?

21. Är några större reformer på området på gång?

I framställningen nedan refereras kort förhållandena i de nordiska länderna med utgångspunkt bl.a. i de svar vi erhöll på våra frågor. Texten har därefter kompletterats, sedan utredningens sekreterare våren 1998 deltagit i det möte som då hölls i Danmark.

322. Danmark

Allmänt

I Danmark är det Rigspolitichefen som ansvarar för den trafikadministrativa registerverksamheten (bil- och körkortsregistren) och står som registeransvarig myndighet. Rigspolitichefen lyder i detta hänseende under Faerdselsstyrelsen, som i sin tur lyder under Trafik- ministeriet. Rigspolitichefen är också ansvarig myndighet för kriminal- registret men lyder i den egenskapen direkt under Justitieministeriet.

Fordon registreras i Centralregisteret for Motorköretöjer. Löpande registrering sker vid politiets motorkontorer. Statens Bilinspektion står för fordonskontrollen och Inspektionen står under tillsyn av Faerdselsstyrelsen.

Faerdselsloven är den grundläggande författningen på vägtrafik- området. Den innehåller även tekniska regler beträffande fordon, körkort m.m. Cirkulär eller instruktioner utfärdas av ministeriema— Trafikministeriet eller Justitieministeriet — eller av den underlydande myndigheten.

I faerdselsloven finns också definitioner på de begrepp som används i lovbekendtgörelse nr. 654 av den 20 september 1991 om offentliga myndigheters register, som är den övergripande författningen på

registerområdet. Enligt dess bestämmelser skall det för olika myndig- heters register finnas myndighetsföreskrifter.

I bekendtgörelse om registrering og syn af köretöjer mv. nr 916 af 8. december 1997 registreringsbekendtgörelsen regleras fordons- registrering m.m. Rigspolitiet beslutar i registreringsärendena och kan också medge undantag från registreringsbestämmelsema.

Danmark har som ”gammal” EU-medlem efter hand implementerat EG-definitioner i sin egen lagstiftning. Det finns dock fortfarande defintioner som inte stämmer överens med dem som används inom EG- rätten.

Tillfällig registrering m.m.

Registreringsbekendtgörelsen behandlar förhållanden som rör bruket av utländska fordon (114—1 18 55). Enligt huvudregeln får den som är bosatt i Danmark inte inom landet köra ett fordon som är registrerat i en annan stat (115 5). Vissa undantag finns dock.

För den som är bosatt utomlands och tillfälligt brukar ett utomlands registrerat fordon i Danmark, dvs. vanlig turisttrafik, gäller att fordonet kan brukas utan dansk registrering så länge vederbörande inte folkbokförs i landet. Sådana bestämmelser finns i 76 å faerdselsloven och 108 5 registreringsbekendtgörelsen, med närmare bestämmelser i bekendtgörelse nr. 171 af 2. april 1993 om udenlandske köretöjers adgang til Danmark.

Vid privatimport kan ett i utlandet inköpt fordon inte köras i Danmark på utländska skyltar, utan i stället används s.k. pröveskilter, som finns i två varianter. Lösa pröveskilter används bl.a. för begränsad körning till besiktningsorgan och fasta pröveskilter motsvarar svenska saluvagnsskyltar. Några tidsgränser finns inte för användningen.

Det finns också särskilda bestämmelser om s.k. graensenummer- plader, som närmast motsvarar svenska exportvagnsskyltar (119 5 registreringsbekendtgörelsen) men som är avgiftsfria. Sådana kan ges i följande fall.

1. När fordonet säljs till utlandet och skall köras över gränsen,

2. när en utländsk ägare avser att använda fordonet under en tillfällig vistelse i Danmark och i anslutning härtill eventuellt i utlandet, eller

3. när en person som bor i Danmark i samband med utvandring eller utflyttning från landet under en längre tid avser att ta med fordonet till utlandet.

I de fall som beskrivs under punkt 3 får fordonet brukas i Danmark under maximalt 21 dagar i direkt anslutning till att vederbörande lämnar landet.

Civilrättsliga förhållanden i bilregistret

I det danska Centralregisteret for Motorköretöjer registreras inte några civilrättsliga inskränkningar i äganderätten till ett fordon. Det finns i stället ett särskilt register, den s.k. Bilbogen, som förs av rätten (dommeren) i Aarhus. Detta register bygger på frivillighet och där registreras inskränkningar i förfoganderätten, panträtt m.m. till fordon.

För att få registrera fordon i Centralregisteret for Motorköretöjer krävs inte någon egentlig äganderättsutredning. Registreringsbevis för fordonet skall dock företes. Beviset anses som en värdehandling utan vilket ett ägarbyte inte kan registreras. Det kontrolleras också att fordonet är ansvarsförsäkrat och att det inte belastas med vägavgift eller motsvarande.

Körkortsregistret

Enligt den ovan nämnda lovbekendtgörelse nr. 654 av den 20 september 1991 om offentliga myndigheters register skall det för olika myndigheters register finnas myndighetsföreskrifter. För det danska körkortsregistret, Det centrale Körekortregister, finns sådana föreskrifter, som utfärdats av Justitieministeriet. Rigspolitichefen är registeransvarig myndighet för detta.

I registret antecknas uppgifter om körkort utfärdade av dansk myndighet. Utländska körkort registeras alltså inte. Det finns dock utrymme för att särskilt anmärka om det danska körkortet har utfärdats efter utbyte av ett utländskt.

Körkortsregistret innehåller uppgift om, förutom personuppgifter, bl.a. körkortsnummer, utfärdandedag respektive sista giltighetsdag för körkortet, utfärdande myndighet, körkortsbehörigheter och datum när dessa erhållits samt tidpunkt för eventuell återkallelse av körkortet och myndighet som beslutat om denna.

Belastningsuppgifter finns i ett särskilt kriminalregister. Eftersom det är samma myndighet som ansvarar för samtliga register på trafikområdet, såväl körkortsregistret som bilregistret och kriminal- registret, kan polisen (Rigspolitichefen) på ett enkelt sätt få relevanta belastningsuppgifter i exempelvis ett körkortsärende.

Tillgängligheten till registren m.m.

Som nämnts ovan regleras förandet av danska register i lovbekendt- görelsen om offentliga myndigheters register. En särskild författning, som bygger på EU:s dataskyddsdirektiv, dvs. en dansk motsvarighet till personuppgiftslagen (1998z204), antas dock inom kort i Danmark.

Den närmare tillgången till de olika registren regleras i myndigheternas föreskrifter. Utgångspunkten är att registeruppgiftema inte är allmänt tillgängliga. Undantag görs för myndigheter som behöver uppgifterna för sin myndighetsutövning. Detta gäller både uppgifterna i körkortsregistret och i bilregistret.

Faerdselsstyrelsen är tillståndsmyndighet för yrkesmässig trafik och för också ett register över tillståndshavare. Styrelsen får dock inte automatiskt underrättelser från Rigspolitichefen om belastnings- uppgifter beträffande innehavare av trafiktillstånd.

En förutsättning för att allmänheten skall få ut registrerade uppgifter är att den registrerade personen ger sitt samtycke till att uppgiften lämnas ut. Undantag kan göras om den som begär att få ut uppgiften bedöms ha ett intresse som väger tyngre än den registrerades intresse av att uppgiften inte lämnas ut. Det innebär att den som begär att få ut registeruppgifter alltid måste ange ett syfte med sin begäran.

Direktåtkomst till registren förekommer endast i vissa fall. Exempelvis har försäkringsbolagen direktåtkomst till vissa uppgifter i bilregistret. Detsamma gäller några andra myndigheter, såsom den myndighet, dommeren i Aarhus, som för Bilbogen. Någon direktregistreringsrutin för bilhandeln, motsvarande den svenska ordningen, finns inte.

Utlämnande av körkortsbilden och namnteckningen utgör i Danmark inte något problem, eftersom underlagen förstörs kort tid, cirka fem veckor, efter det att körkortet har utfärdats. Samtidigt raderas dataunderlaget ut. Detsamma gäller för övrigt underlagen till de danska passen, som liksom körkorten utfärdas av Rigspolitichefen.

Den danska trafikregisterverksamheten skattefinansieras. I vissa fall tas dock ut avgifter när uppgifter lämnas ut, t.ex. vid större uppgiftsuttag som begärs av andra myndigheter.

Trafikregistren används för statistik och forskningsändamål och på senare tid i mindre skala även i miljöarbetet.

3 .2.3 Finland Allmänt

Inom Trafikministeriets förvaltningsområde finns bl.a. Vägverket och Fordonsförvaltningscentralen. Den tidigare Bilregistercentralen har år 1996 ombildats och delats upp iFordonsförvaltningscentralen, som är ett ämbetsverk, och Finlands Bilbesiktning AB (Suomen Autokatsastus), som är ett s.k. statsbolag. Förändringen motiverades av konkurrensneutralitetsskäl.

Fordonsförvaltningscentralen svarar såsom registerförare för själva registerverksamheten avseende vägtrafiken, dvs. förandet av fordonsregistret och körkortsregistret. Vidare ansvarar Fordons- förvaltningscentralen för myndighetsutövningen i samband med registreringen av fordon samt svarar för tillsynen över bilbesiktningen och bilskoloma. Fordonsförvaltningscentralen har också ytterligare myndighetsuppgifter av förvaltningskaraktär och har hand om vissa beskattningsuppgifter, nämligen fordonsskatt (som motsvarar den svenska fordonsskatten), dieselskatt och bilskatt (en försäljningsskatt eller accis, dvs. en engångsskatt).

Fordonsförvaltningscentralen har befogenhet att stå för viss norm- givning, dvs. ge ut föreskrifter.

De huvudsakliga författningama på trafikregisterområdet är vägtrafiklagen, registreringsförordningen, besiktningsförordningen, körkortsförordningen, förordningen om fordons konstruktion och utrustning, lagen om vägtrafikens datasystem, lagen om koncession för besiktning och registrering av fordon, lagen och förordningen om trafkförsäkring samt de olika skattelagarna, nämligen fordonsskatte- lagen, dieselskattelagen och bilskattelagen.

Vägtrafiklagen och registreringsförordningen reglerar själva regi- streringsförfarandet. Enligt bestämmelserna är importören och tillverkaren av ett fordon samt dettas ägare och innehavare skyldiga att till den som för fordonsregistret eller som har koncession för besiktning och registrering av fordon anmäla registeruppgiftema samt ändringar i dessa.

Lagen om vägtrafikens datasystem innehåller de grundläggande registerbestämmelsema. Datasystemet för vägtrafiken handhas av Fordonsförvaltningscentralen (registeransvarig). I datasystemet för vägtrafiken får registreras personuppgifter och uppgifter om juridiska personer. Det finns inte någon särskild författning med de definitioner som förekommer i författningsregleringen för vägtrafiken, utan de flesta

aktuella förordningarna baseras på vägtrafiklagen med dess terminologi.

När det gäller förhållandet till EG:s regelverk är harmonisering genomförd närmast beträffande fordonens tekniska bestämmelser och körkortsförordningen.

Tillfällig registrering m.m.

Det finns i Finland bestämmelser om tillfälligt brukande av fordon i registreringsförordningen (3 8—41 åå och 46—56 55) och i bilskattelagen (2 5 och 32 5). Den som är fast bosatt utomlands, dvs. turister m.fl., får i Finland tillfälligt använda ett utländskt fordon under högst ett år. Distriktstullkammare kan på ansökan förlänga denna tid med högst ett ar.

En person som är fast bosatt i Finland får inte där använda ett utländskt fordon. Det innebär t.ex. att en finsk medborgare inte får hyra ett fordon i Sverige och använda det i sin rörelse i Finland. Med fast bosättning avses enligt definitionen ibilskattelagen vistelse i landet i minst 185 dagar per år.

Den som avser att bosätta sig i Finland och föra in ett fordon dit för eget bruk skall anmäla fordonet för registrering i Finland inom 30 dagar.

De svenska bestämmelserna om saluvagnslicens (bilhandelns bruk av fordon i lager för provkörning o.d.) motsvaras av reglerna om provnummerskyltar. Provnummerskyltama beviljas ett företag och följer alltså inte fordonet.

För fordon som förvärvas för att föras ut ur landet utfärdas s.k. exportskyltar och. exportregistreringsintyg, som förut har gällt under 60 dagar. Den tiden har den 1 juni 1997 sträckts ut till att gälla ett år. Något system motsvarande interimslicensen (tillfällig registrering vid privatimport inför slutlig registrering) finns inte liksom inte heller turistvagnslicens för fordon som ägs av en utländsk medborgare och brukas tillfälligt i landet. Såväl bestämmelserna om körtillstånd (tillfälligt brukande av ett avställt fordon) som brukande av ett fordon för körning till ett besiktningsorgan faller under ordningen med s.k. förflyttningsskyltar eller transportskyltar.

Även i Finland har privatirnporten av EU-fordon ökat och vissa ändringar, som gäller sedan den 1 januari 1997, har gjorts i bestämmelserna om import av begagnade bilar. Fordonet tas in i Finland med utländska exportskyltar eller finska förflyttningsskyltar, som kan erhållas hos tullmyndigheten efter ansökan.

Ett finskt fordon måste vara trafikförsäkrat för att få registreras. Det finns ett antal fordon som av den anledningen är oregistrerade. Vid avregistrering lämnas skyltarna in till registreringsmyndigheten.

Civilrättsliga förhållanden i bilregistret

När det gäller registrering av vissa uppgifter av civilrättslig natur och liknande i trafikregistren — såsom uppgifter om inskränkt förfoganderätt, leasing eller avbetalningsköp kan nämnas att sådana uppgifter saknas i finska trafikregister. Uppgiften att ett fordon är utrnätt antecknas dock efter underrättelse från utmätningsmyndigheten. Anteckningen har inte någon rättsverkan.

Följande rättsverkningar är knutna till registrering i fordonsregistret, nämligen betalningsansvar för felparkeringsavgift, överlastavgift, dieselskatt, bilskatt och fordonsskatt. Betalningsansvaret omfattar även den obligatoriska trafikförsäkringen och den frivilliga bilförsäkringen. Båda faktureras av försäkringsbolagen på grundval av uppgifterna i fordonsregistret.

När det gäller prövningen av äganderättsfrågan vid registreringen gäller att ägaren måste ha en tillbörlig utredning beträffande äganderätten (12 & registreringsförordningen). I praktiken betyder det att ägaren måste ha en skriftlig utredning som visar äganderätten från den siste ägare som är antecknad i fordonsregistret (eller från den siste utländske ägaren). Det är då tillräckligt att vid en fordonsöverlåtelse kontrollera mot fordonsregistret för att ett godtrosförvärv skall föreligga.

I registret är endast den verklige ägaren antecknad såsom ägare. Leasetagaren eller avbetalningsköparen är endast registrerad såsom innehavare av fordonet. Detta framgår av registreringsförordningen.

Det finns ett system med s.k. bilinteckning, som kan meddelas i tunga fordon.

Körkortsregistret

Polisen, som sorterar under Inrikesministeriet, beviljar tillstånd för erhållande av körkort (vägtrafiklagens 70 5 1 mom.). Registeransvarig för körkortsregistret är Fordonsförvaltningscentralen. Körkorts- registrets innehåll behandlas i 9 kap. 485 körkortsförordningen 7.9.1990/845.

Där registreras den som ansöker om körkortstillstånd, de som innehar körrätt samt körrättslösa personer som misstänks för eller har

gjort sig skyldiga till trafikbrott. Straff och andra påföljder för vissa brott registreras också. Uppgift om ordningsböter registreras i fråga om överträdelse av hastighetsbegränsning. I registret förekommer alltså personuppgifter, körkortsuppgifter och vissa belastningsuppgifter.

I körkortsregistret förs också in uppgifter om dem som utan att ha körrätt har gjort sig skyldiga till vissa brott, främst trafikbrott.

I registret förs in uppgifter om innehavaren av ett utländskt körkort endast om han i Finland har dömts för vissa brott. Det antecknas i vilken stat körkortet har beviljats och om körförbud har meddelats i någon annan av EU:s medlemsstater eller i en EES-stat.

Det finns i Finland inte något yrkestrafikregister över tillståndshavare inom yrkestrafiken.

Tillgängligheten till registren m.m.

Körkortsregistret är i princip inte offentligt. I fråga om personer som finns registrerade i körkortsregistret skall uppgifter om brott eller misstänkt brott, körförbud, tillfälligt körförbud eller om att körrätten har upphört hållas hemliga. Ur registret får dock lämnas ut uppgifter till vissa myndigheter, nämligen bl.a. till

polisen samt tull- och gränsbevakningsmyndighetema för behandling av ärenden som gäller körrätt och trafiktillstånd samt för kontroll av personuppgifter,

till åklagarrnyndighetema och domstolarna för behandling av ärenden som ansluter till körrätt,

till trafiktillståndsmyndighetema för behandling av ärenden som hänför sig till beviljande och återkallande av trafiktillstånd,

— till de myndigheter på Åland, i Europeiska unionens medlems- stater eller i till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) anslutna stater som behandlar körkortsärenden såvitt det behövs för behandlingen av körkortsärenden eller för enstaka kontrollåtgärder,

till vissa myndigheter för vetenskaplig forskning eller statistikföring.

Ingen myndighet har obegränsad tillgång till belastningsuppgifter utan varje myndighet har tillgång endast till de uppgifter som den behöver för sin verksamhet. De lämnas ut av Rättsregistercentralen på elektronisk väg, 13 5 lagen om vägtrafikens datasystem.

En privatperson kan dessutom genom ett utdrag ur körkortsregistret få sådana uppgifter från registret som gäller honom själv och som behövs för utbildning som ansluter till framförande av fordon, för inledande av yrkesverksamhet eller för något annat ärende som gäller

körkort eller körrätt. När uppgifter begärs ut skall det ändamål för vilket uppgifterna behövs uppges och antecknas i utdraget.

Frågor som gäller samköming av register regleras i lagen om vägtrafikens datasystem. Till trafikregistren hämtas uppgifter från en rad olika register, såsom polisens register, befolkningsregistret, rättsregistret, trafikförsäkringscentralen, trafikförsäkringsbolagen och tullen.

Fordonsregistret är offentligt och uppgifter från registret lämnas till en rad olika myndigheter. Det gäller t.ex. polisen, besiktningsföretagen, bilåterförsäljama (genom en direktregistreringsrutin), trafikförsäkrings- föreningen, trafikförsäkringsbolagen, tullen, åklagarna och domstolarna, bilirnportörema, den myndighet som har hand om parkeringsövervakningen (575 registreringsförordningen). Uppgifter lämnas med vissa restriktioner även till privata företag. Uppgift om personbeteckning, dvs. personnummer, lämnas dock inte ut.

En rad olika sökbegrepp och —kombinationer tillåts i fordons- registret, exempelvis chassinummer och registreringsnummer. Sökning på en viss persons fordonsinnehav får dock inte ske.

Övriga frågor

Registerverksamheten finansieras med avgifter enligt självkostnads- principen. Det har i praktiken inneburit att avgifterna för en rad tjänster på senare tid har kunnat sänkas.

Trafikregistren i Finland används även för främjande av trafiksäkerheten. Registeruppgiftema används också för att minska de miljöskador som fordonen orsakar.

Beskattningen av fordon baserar sig huvudsakligen på bilskattelagen (1482/94), som alltså reglerar en försäljningsskatt, en accis. Bilskatten måste betalas innan en person- eller paketbil eller någon annan bil under 1 875 kg kan registreras. Årligen uppbärs också en dieselskatt för dieseldrivna fordon och för de flesta övriga fordonsslag en årlig fordonsskatt, dvs. en bruksskatt. En ny lag om fordonsskatt trädde i kraft den 31 januari 1997.

Ledningen och övervakningen av fordonsbeskattningen ankommer på Skattestyrelsen, medan Fordonsförvaltningscentralen sköter debitering och indrivning och beslutar om skattebefrielse för handikappade. Skatt erläggs för i fordonsregistret antecknade fordon och för fordon som borde ha registrerats. Fordon för temporärt bruk är Obeskattade, nämligen fordon med tullskyltar, med tillfälliga skyltar och med transferskyltar.

På vägtrafikområdet pågår ett utvecklingsarbete med fordonsskatten. Därutöver utreds körkortsregistrets ställning, och diskuteras om registret skall föras av en ”civil” myndighet eller av polisen. Inrikesministeriet vill föra över körkortsregistret från Fordonsförvaltningscentralen till polisen, eftersom polisen är den största användaren av registret (cirka 96 procent av förfrågningarna). Fordonsförvaltningscentralen vill behålla körkortsregistret och hänvisar till sin sakkunskap som registerförare och att den därvid för även andra register.

3 .2.4 Island Allmänt

Island har bolagiserat registerverksamheten och fört över den till Skråningarstofan, dvs. Registreringskontoret, som för närvarande drivs i aktiebolagsform och som är registerorgan för det isländska bilregistret. Det föreligger dock (våren 1998) ett förslag om att staten skall ta över det fulla ägandet av myndigheten. Registreringskontoret lyder under Justitieministeriet. Registreringskontoret har efter be- myndigande från ministeriet rätt att ge ut s.k. arbetsregler för sitt verksamhetsområde. År 1995 infördes fri konkurrens inom fordons- besiktningsområdet och det finns i dag tre privata besiktningsföretag.

Polisen, också underställd Justitieministeriet, är körkortsmyndighet. Det finns dock planer på att Registreringskontoret skall ta över även det registret i samband med att nya datasystem tas i bruk och registren blir tillgängliga via Internet.

En rad ytterligare förhållanden kommer vidare att registreras, såsom uppgift om skadade fordon. Uppgift om årsmodell kommer dock inte längre att registreras. Automatisk avregistrering införs för fordon som inte har besiktigats under tre år.

I den isländska trafiklagen och ett antal förordningar regleras registrering, besiktning m.m. av fordon. Beskattningen av fordon regleras i författningar på skatteområdet.

De definitioner som används på vägtrafikområdet är inte i full överensstämmelse med de definitioner som gäller för skatteområdet. Definitionema är inte heller fullt ut anpassade till dem som används inom EG—rätten.

Tillfällig registrering m.m.

Utlänningar har rätt att föra fordon som är registrerade i andra länder, dvs. i vanlig turisttrafik, med stöd av ett temporärt körtillstånd. Ett sådant utfärdas av tullmyndigheten och gäller en månad. Giltighetstiden kan efter en särskild ansökan förlängas med tre månader i taget, dock högst tolv månader. Körtillstånd ges till den fordonsägare (eller innehavare) som har varit bosatt utomlands under minst tolv månader och det krävs vidare att fordonet är registrerat i ett annat land och har en giltig försäkring.

Förordningen om tillfälligt bruk reglerar rätten att föra tillfälligt registrerade fordon på Island. Giltighetstiden är en månad med möjlighet till förlängning efter ansökan, dock med högst tolv månader. Detta gäller endast för nya fordon, som aldrig har varit registrerade. En ytterligare förutsättning är att ägaren har varit bosatt utomlands under minst tolv månader. Vid denna form av tillfällig registrering tilldelas fordonet s.k. exportskyltar. Dessa bestämmelser tillämpas mycket sällan.

En annan form av tillfällig registrering används vid privatimport av fordon. Därvid tilldelas fordonet s.k. pröveskyltar, som är avsedda att användas för körning från tullen till besiktningsorganet och för s.k. provkörning. Importören kan flytta pröveskyltama mellan olika fordon och försäkringen gäller då för det fordon som vid en viss tidpunkt har skyltarna. Pröveskyltama används också som saluvagnsskyltar.

Sedan importen av begagnade fordon ökat har missbruket av pröveskyltama blivit ett problem, eftersom skyltarna används i trafik på fordon som inte har registreringsbesiktigats.

Något institut motsvarande det svenska körtillståndet finns inte. Ett avställt fordon får köras på de tidigare registreringsskyltama under förutsättning att ägaren skriver på en förbindelse om att fordonet endast körs till besiktningsorganet.

Civilrättsliga förhållanden i bilregistret

I det isländska bilregistret registreras såväl ägare som innehavare och båda anges på registerutdraget.

Det finns kopplingar mellan bilregistret och andra typer av register. Fordonsinnehav registreras dock endast i bilregistret, men informationen är åtkomlig från ett antal andra offentliga register. Detta gäller t.ex. försäkringsregistret, som förs efter överenskommelse mellan försäkringsbolagen, och som utvisar att fordonet är försäkrat. Av fordonsskatteregistret framgår om fordonsskatten är betald. Ett

ägarbyte kan inte registreras i bilregistret om det finns obetald skatt som belastar fordonet.

Både säljare och köpare har skyldighet att anmäla ett ägarbyte. Vid registreringen kontrolleras alltid de rätta ägarförhållandena beträffande fordonet. Vid nyregistrering av importerade begagnade fordon kontrolleras däremot inte ägarförhållandena. Importören är dock skyldig att förete det utländska registreringsbeviset.

Körkortsregistret

Det har tills helt nyligen inte förts något körkortsregister. En förordning om körkort har dock beslutats och ett register över körkortshavare har byggts upp hos polisen.

Någon registrering av utländska körkort förekommer inte.

Tillgängligheten till register m.m.

Både myndigheter och allmänhet har hittills haft obegränsad tillgång till uppgifterna i bilregistret. Detta har gällt även direktåtkomst via terminal. Registerutskrift på papper har också lämnats till myndigheter och allmänhet bl.a. för kommersiella ändamål.

Under år 1997 har Datanämnden gett ut nya föreskrifter om utlämnande av registeruppgifter. Det är numera inte tillåtet att lämna ut uppgifter via den registrerades personnummer, exempelvis uppgift om en viss persons fordonsinnehav. Även möjligheterna till försäljning av uppgifter för reklarnändamål har stramats åt. Bilhandeln har dock fortfarande direktåtkomst till bilregistret.

Tillgången till det nyinrättade körkortsregistret är förbehållet polisen, som alltså är den myndighet som för registret. Någon tillgång för andra myndigheter eller privatpersoner ges inte.

Registerfrågoma regleras i den allmänna datalagen. Till bilregistret hämtas uppgifter från andra myndigheters register, såsom befolknings- registret, andra register hos Skattemyndigheten och hos tullmyndigheten.

Enligt en särskild lag om personuppgifter får registrering av känsliga uppgifter inte ske utan tillstånd av Datanämnden.

Registerverksamheten finansieras med avgifter, vars storlek bestäms av Justitieministeriet och bygger på självkostnadsprincipen. Avgifterna stannar hos Registreringskontoret.

Bilregistrets ändamål är främst att fungera som ett register över befintliga fordon och deras ägare. Det används dock även som bas för

tullklarering och beskattning av fordon samt för registrering av fordonsförsäkring. De besiktningsuppgifter som finns används också för att rent allmänt höja trafiksäkerheten.

3 .2.5 Norge

Allmänt

Den grundläggande norska författningen på området är vegtrafikloven av den 18 juni 1965 nr 4, som innehåller bestämmelser om trafikregler, fordon, förares behörighet m.m. Därutöver regleras vissa förhållanden i bilansvarsloven och avgiftsloven. Föreskrifter meddelas av Samferdselsdepartementet eller Vegdirektoratet. Vegdirektoratet är registennyndighet för motorvognregistret.

Det finns inte någon särskild författning som behandlar registerfrågoma och inte heller någon separat förordning som innehåller de definitioner som används i vägtrafiksammanhang. Toll- og avgiftsdirektoratet, under Finansdepartementet, ger ut föreskrifter som rör beskattningsförhållanden.

Under år 1995 genomfördes förändringar av främst tekniska definitioner för att nå överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. Detta har medfört att ett registerutdrag från bilregistret utvisar både gamla och nya definitioner parallellt.

Tillfällig registrering m.m.

Vegtrafikloven föreskriver registreringsplikt för motorfordon. I Forskrift om bruk av kjöretöy av den 25 januari 1990 nr. 92, utfärdad av Samferdselsdepartementet, regleras de närmare villkoren för registrering m.m. Registreringsplikten gäller motorfordon och släpvagnar (kap. 2 5 2—1). Fordon registreras på ägaren. För ett fordon som är sålt med förbehåll om återtaganderätt för säljaren anses köparen som ägare och vid leasing anses leasegivaren som ägare (5 2—2). Det innebär att avbetalningssäljaren för att skydda sin återtaganderätt måste anmäla köpet till det särskilda lösöreregistret, se nedan.

- Vid anmälan om registrering skall fordonet vara godkänt av biltilsynet eller typgodkänt av Vegdirektoratet. Bevis om att tull och avgifter i förekommande fall har betalats, bevis om trafikförsäkring samt identitetshandling för ägaren krävs.

I Norge finns två huvudtyper av registrering, ordinaer registrering och saerskilt registrering. Ordinaer registrering sker först och främst med de vanliga vita skyltarna med svarta bokstavs- och

sifferkombinationer. Varebiler har gröna skyltar. För att få registrera ett fordon som varebil skall vissa tekniska krav vara uppfyllda. Fordonet får vara utrustat med högst en rad säten och lastutrymmet skall vara avskilt från sätena med en fast skiljevägg. Varebiler har väsentligt mycket lägre importavgift (engångsavgift som är oberoende av typ av registrering) än personbilar.

Annleggskilter (svarta skyltar) får användas på fordon som inte skall brukas på allmän väg utan endast inom särskilda områden, såsom flygplatser. Huvuddelen av de fordon som är registrerade på anleggskilter är lastbilar (totalvikt 3 500 kg eller mer). Samtliga lastbilar är befriade från importavgiften. För andra fordonstyper än lastbil betalas importavgift. Alla fordon som registreras på anleggskilt är befriade från årsavgift.

Saerskilt registrering av motorvogn för tillfälligt bruk i landet kan ske beträffande nya fordon som inte tidigare har varit registrerade och som köpts i Norge. Politiet administrerar sådan saerskilt registrering på sju olika orter i Norge. Saerskilt registrering kan ske som turistvogn som är giltig under ett år för utländska medborgare som inte har vistats i landet mer än sex månader under de senaste två åren och för norska medborgare som har vistats utomlands de senaste två åren. Saerskilt registrering kan även ske som eksportvogn för en giltighetstid utomlands av ett år oavsett tidigare vistelseort för sökande som avser att föra ut fordonet ur landet. Registreringen gäller i Norge endast under 14 dagar.

Finansdepartementet har gett ut föreskrifter som rör s.k. midlertidlig bruk, dvs. tillfälligt brukande av fordon inom landet. För att i Norge få köra ett fordon med utländska skyltar sådant bruk omfattar exempelvis all turisttrafik— krävs att vederbörande är bosatt utomlands. Tidsgränsen för sådant bruk är enligt huvudregeln ett år.

Ett registreringspliktigt fordon kan flyttas, provköras, demonstreras eller köras till besiktning utan att vara registrerat men skall då vara försett med s.k. prövekjennemerke enligt5 2—6. Forskrift om bruk av kjöretöy av den 25 jan. 1990 nr 92. Det är alltså endast särskilt angivna körningar som tillåts. Vegdirektoratet utfärdar de närmare bestämmelserna om prövekjennemerke.

Prövekjennemerke kan vara antingen dagsprövekjennemerke eller årsprövekjennemerke. Dagsprövekjennemerke används vid tillfällig registrering som gäller inom Norge under en till tre dagar mot en särskild avgift, för närvarande 60 kronor per giltighetsdag. Efter en tredagarsperiod kan en ny ansökan göras för ytterligare perioder. Det finns alltså inte någon ”bortre gräns” för antalet dagsprövekjenne- merker som kan användas i följd, utan begränsningen ligger i att endast vissa angivna körningar tillåts. En särskild fordonsförsäkring ingår i

avgiften. Ansökan görs hos Biltilsynet som lyder under Statens vegvesen och som har ett rikstäckande nät av lokala stationer, cirka 70 i hela landet. Vid ansökan fylls i en särskild kjöreseddel, som skall medföras vid färd och som skall innehålla uppgifter om körsträcka och syfte med körningen.

Dagsprövekjennemerke kan användas vid t.ex. privatimport av fordon. Registreringen beviljas efter ansökan före inresan till Norge och fordonsägaren erhåller tillfälliga skyltar (utförda i röd plastfolie med svart text) som klistras på fordonet vid passagen in i landet. Skyltarna gäller då för färd till besiktning och intill dess att fordonet har registrerats.

Prövekjennemerke kan med stöd av den nordiska överens- kommelsen från 1985 (se avsnitt 11) användas för färd i övriga nordiska länder, t.ex. från tysk-danska gränsen och för färd genom Sverige till Norge vid privatimport av ett fordon från Tyskland.

Årsprövekjennemerke kan användas av bilfirrnor vid sådana särskilda körningar som nämnts ovan och motsvarar alltså den svenska saluvagnslicensen. Bestämmelserna om årsprövekjennemerke begränsar inte antalet sådana kjennemerker per bilfirma, utan en bedömning görs av biltilsynet vid en ny ansökan om ytterligare kjennemerker. För varje körning skall en körsedel fyllas i och medföras vid färd. Skyltarna utförs i röd plåt med vit text och hängs på fordonet vid användningen.

Rätten att få ut ett prövekjennemerke är inte absolut utan kan vid överträdelse av bestämmelserna dras in för viss tid eller för alltid. Biltilsynet kan också avslå en ansökan för den som tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse.

Det finns också särskilda typer av registrering (särskilda regi- streringsskyltar) för militära fordon, för fordon som är äldre än 30 år samt för diplomatfordon.

Provisoriska registreringsskyltar finns inte. Om en skylt har förstörts eller förkommit beställer fordonsägaren nya skyltar hos biltilsynet och han får under den tiden normalt cirka 48 timmar som det tar att framställa nya skyltar och skicka dem till ägaren inte bruka fordonet.

Det norska Stortinget fattar årligen i december beslut om fordonsrelaterade avgifter, som tas ut i stället för mervärdesskatt. Toll- och avgiftsdirektoratet administrerar avgifterna. Dessa är av olika slag och generellt gäller att avgifterna är mycket höga i jämförelse med t.ex. svenska förhållanden. Försöken att komma undan fordonsavgiftema och köra på andra länders skyltar, t.ex. i gränstrakterna till Sverige, är därför många.

För de flesta fordonsgrupper, med undantag av lastbilar, skall det, såsom framgått ovan, vid införsel till Norge betalas en engångsavgift.

För att hindra att fordon registreras utan att engångsavgiften betalas finns en oppbyggingsavgift (garderingsavgift) som tas ut för fordon som uppstått i landet, dvs. byggts samman av begagnade eller importerade delar.

Vid ägaröverlåtelse betalas en omregistreringsavgift, som beräknas efter fordonets ålder och vikt. Avgiften vid ägarbyte är hög; den uppgår till drygt 10 000 kronor för en relativt ny personbil.

Årligen tas ut en årsavgift för de fordon med en tillåten totalvikt under 12 ton som finns registrerade per den 1 januari varje år. Avgiften, som skall betalas senast den 15 mars, utgår för helt år oavsett eventuell överlåtelsetidpunkt och någon återbetalning sker inte sedan ett fordon har sålts. Enda undantaget gäller fordon som har skrotats. När avgiften betalas sänds två kontrollmärken ut, ett för varje registreringsskylt. För 1997 uppgick avgiften till 1 705 norska kronor.

För tunga fordon med en tillåten totalvikt över 12 ton betalas i stället två gånger om året en vektårsavgift, jämte ett tillägg för släp. Avgiften, som bygger på EES-avtalet och skall uppgå till en viss miniminivå, är differentierad efter vikt.

En vrakpantavgift, dvs. en skrotningspremie, som för närvarande uppgår till 1 000 kronor, betalas av staten till ägaren när ett äldre fordon skrotas.

Civilrättsliga förhållanden i bilregistret Civilrättsliga förhållanden registreras inte i de trafikadministrativa registren utan i register på andra områden.

I motorvognregistret (bilregistret) anges fordonets ägare. I leasing- fallen är det leasegivaren som registreras. En anmärkning görs i registret om vem som är leasetagare, men denne syns inte på registre— ringsbeviset, utan uppgiften är tillgänglig endast för polisen och vissa andra myndigheter. Avbetalningsköp registeras över huvud taget inte.

Registreringen i motorvognregistret har ingen rättslig verkan. En tvist mellan två parter om äganderätten till ett fordon får därför avgöras på civilrättslig väg. Registreringen har en rättsverkan endast i fråga om betalningsansvaret för fordonsskatt och rena bilavgifter, däremot inte för felparkeringsavgift eller motsvarande. Avskyltning och brukande- förbud blir följden om bilavgiftema inte betalas.

Det finns ett särskilt register, det s.k. lösöreregistret som är en del av de s.k. Brönnöysundregistrene (Brönnöysund är den ort i norra Norge, där registren rent fysiskt förs). I lösöreregistret registreras avbetalningsköp och andra inskränkningar i äganderätten till ett fordon eller annan lös sak mot en särskild avgift (gebyr). Sökning i registret

kan ske med hjälp av registreringsnummer eller person- eller organisationsnummer. Det innebär att den presumtive köparen måste kontrollera i två olika register för att vara säker på att det fordon han avser att köpa inte är belastat med någon inskränkning. Ett intyg eller en s.k. attest om förekomsten av belastningar kan utfärdas av registret på begäran och mot en särskild avgift. Registreringen i lösöreregistret har civilrättslig verkan.

Säljare och köpare är solidariskt ansvariga för bilavgiftema. Såväl säljaren som köparen är skyldiga att anmäla en äganderättsövergång inom tre dagar. När säljaren gjort en anmälan går han fri från vidare ägaransvar som rör fordonet.

Körkortsregistret

Beträffande det norska förerkortregisteret finns inte några specificerade bestämmelser (utöver en ”brukarhandledning” för registerrnyndig- hetens interna bruk). I förerkortregisteret registreras personuppgifter, när och var körkortet är utställt, giltighetstid, särskilda villkor (t.ex. glasögon), om duplett(er) av förerkortet har tillverkats och i så fall hur många, om utbyte har skett till eller från ett utländskt körkort samt ytterligare ett antal uppgifter. Den 1 januari 1998 har i Norge som en EU-anpassning införts ett nytt förerkort i bankkortsforrnat, som accepteras av samtliga EES-länder. Förerkortet används för att utvisa förarbehörigheter men också som legitimationshandling. I och med införandet av det nya förerkortet förs ytterligare ett antal uppgifter in i förerkortregisteret.

När det gäller belastningsuppgifter som rör norska körkortshavare anmäler polisen till körkortsmyndigheten att en inskränkning eller anmärkning finns beträffande ett körkort och vilken bestämmelse som har överträtts.

I det norska körkortsregistret tas inte in några uppgifter om utländska körkort annat än om innehavaren av ett utländskt körkort byter ut det mot ett norskt. Belastningsuppgifter som rör utländska körkortshavare registreras därmed inte heller.

Något centralt yrkestrafikregister finns ännu inte i Norge, även om det pågår en diskussion om att lägga upp ett sådant register. Varje fylke, dvs. närmast ett landsting eller ett län enligt svenska förhållanden, för ett eget register över de tillståndshavare som finns i

fylket.

Tillgängligheten till registren m.m.

Enligt den särskilda lagen om register krävs tillstånd från Datatillsynet för att få föra register över körkortshavare. Registeruppgiftema är inte offentliga, uppgift lämnas endast om vederbörande är körkortshavare eller inte.

Det s.k. grundkortet för körkortstillverkningen förstörs tre månader efter det att själva körkortet har framställts. Utlämnande av uppgift i grundkortet medges inte under lagringstiden.

Uppgifterna i motorvognregistret lämnas ut till vissa myndigheter som har nytta av registeruppgiftema, exempelvis vägtullmyndigheten. Vissa uppgifter lämnas också till försäkringsbolagen och i enskilda fall till privatpersoner. Den registrerades personnummer lämnas dock inte ut. Inte heller lämnas massutskrifter ut för kommersiellt bruk, exempelvis för reklarnändamål.

När det gäller frågan om sarnbearbetning av registeruppgifter lämnar exempelvis tullmyndigheten uppgifter från sina register till motorvognregistret. Personuppgifter hämtas från folkeregistret.

Statens vegvesen lämnar i sin tur uppgifter från motorvognregistret till en rad olika myndigheter som har bruk för uppgifterna, exempelvis skattemyndighetema och de militära myndigheterna. Den begränsningen finns att uppgifter inte får lämnas ut för kommersiella ändamål, t.ex. till bilbranschen för att användas vid försäljnings- karnpanjer eller motsvarande.

Registerverksamheten skattefinansieras. De avgifter som tas ut går följaktligen in i statskassan. Det har dock skett en svängning mot att i högre grad ta ut gebyr (avgifter) för att finansiera konkreta projekt.

3.3. Internationella överenskommelser m.m.

Det finns en rad multilaterala överenskommelser, dvs. som är gällande mellan flera stater, och bilaterala överenskommelser, dvs. gällande mellan två stater.

Multilaterala överenskommelser har i allmänhet dignitet av konventioner, dvs. regelsystem som staterna åtar sig att tillämpa inom ett visst område. Konventionema beslutas inom internationella organ. Bland dessa kan nämnas ECE, FN:s kommission för Europa, CEMT (Den Europeiska Transportministerkonferensen) och ILO (Inter- nationella arbetsorganisationen).

Sedan Sverige anslutit sig till Europeiska unionen, EU, den 1 januari 1995, har EG-rätten företräde framför de bilaterala avtal som Sverige ingått med andra medlemsstater. Sådana avtal som Sverige träffat med

ett tredje land, dvs. sådana länder som inte är gemenskapsmedlemmar, gäller fullt ut de avtalsslutande länderna emellan. Om ett sådant avtal strider mot EG-rätten kan Sverige dock vara förpliktat att få till stånd en omförhandling av avtalet.

1949 års Genévekonvention rörande vägtrafik (SÖ 1952166) trädde för Sveriges del i kraft 1952. Konventionen innehåller regler om hur fordon tekniskt skall vara konstruerade för att få framföras i de till konventionen anslutna staterna, internationella trafikregler, bestämmelser om registreringsbevis, om internationella körkort samt andra bestämmelser för att staterna skall upplåta sina territorier för internationell vägtrafik.

1968 års Wienkonvention om vägtrafik (SÖ 1989:1), som trädde i kraft år 1977 och Wienkonventionen samma år om vägmärken och signaler (SÖ 19892), med ikraftträdande år 1978, ersätter till stor del Genevekonventionen. Wienkonventionen om vägtrafik innehåller förutom vägtrafikregler även krav på registrering och teknisk standard som de till konventionen anslutna länderna bör ställa på fordon som används i internationell trafik. Konventionen innehåller också bestämmelser om internationella körkort. Syftet med konventionen är att underlätta den internationella vägtrafiken och förbättra vägsäker- heten genom antagandet av enhetliga trafikregler.

Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Luxemburg, . Sverige, Tyskland och Österrike är avtalsslutande parter, medan Italien, 1 Portugal, Spanien och Storbritannien har skrivit under men inte | ratificerat konventionen. EU är inte en avtalsslutande part.

Mellan de nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige, finns en överenskommelse som rör ömsesidigt godkännande av körkort och registrering av fordon (SÖ 1985191). Se vidare avsnitt 11.2.

3.4. Något om registreringsbevis och registreringsbestämmelser för fordon m.m. i EU:s medlemsländer

3 .4. 1 Registreringsbevis

De nuvarande registreringsbevisen för motorfordon och deras släpfordon utarbetas av varje medlemsstat inom EU för sig och skiljer sig för närvarande mycket åt från en stat till en annan. Dessa skillnader rör framför allt antalet dokument som utfärdas, deras utseende och deras innehåll.

De enda befintliga internationella bestämmelserna om registrerings- bevis finns i Wienkonventionen om vägtrafik. De registreringsbevis som utfärdas av medlemsstaterna innehåller huvuddelen av de uppgifter som krävs för att fylla minimikraven för internationell trafik enligt denna konvention, men en betydande majoritet av medlemsstaterna tillämpar inte bestämmelsen om att uppgifterna skall identifieras genom en alfabetisk kod.

Registreringsbeviset används förutom vid vägtrafik också när ett fordon registreras i en annan medlemsstat. Vidare används det för att kontrollera vem som är rättmätig ägare till ett fordon som registreras i en annan medlemsstat.

Det arbete inom EG-kommissionen som pågår med att införa gemensamma bestämmelser för registreringsbevis för motorfordon och släpvagnar ett förslag till rådsdirektiv föreligger, daterat den 30 maj 1997 — går i korthet ut på att EU:s medlemsländer skall ha gemensamma bestämmelser om vilka uppgifter som skall fmnas med i registreringsbevisen och att övriga länder skall godta de bevis som har utfärdats i ett visst EU—land.

3.4.2. Registreringsbestämmelser m.m.

I augusti 1995 genomförde EG-kommissionen en enkätundersökning rörande medlemsländernas bilregistreringssystem, fordonsdokument m.m. Vi har tagit del av sammanställningen av de svar som lämnades från respektive land och redovisar nedan relevanta delar av innehållet. Sverige deltog i enkäten men svaren redovisas inte här.

Inledningsvis kan nämnas att många av EU-länderna har ett centraliserat inforrnationssystem på bilregisterområdet. I några länder är dock fordonsregistreringen uppdelad i regioner, där varje region har sitt eget register. I fråga om registreringsdokumentens utförande och inforrnationsinnehåll tycks ett utvecklingsarbete pågå i de flesta länderna. Nationellt och även inom EU pågår parallellt diskussioner om att införa ett magnetkort eller ett ”smart card” med ett chip eller microprocessor i stället för pappersdokument. Detta utvecklingsarbete tycks dock ligga relativt långt framåt i tiden. Inom EU koncentreras arbetet i stället på att få fram enhetliga dokument med likartat innehåll, där uppgifterna är gångbara som information och som registrerings- underlag i övriga länder.

När det gäller de handlingar eller dokument som åtföljer ett fordon varierar förhållandena fortfarande starkt mellan länderna. I flertalet länder används två olika dokument. Nederländerna använder ett dokument med två olika delar, ett för information om själva fordonet

och ett innehållande uppgifter beträffande ägaren. I de flesta länderna är det ett nationellt organ som utfärdar registreringsbeviset. I bl.a. Frankrike och Spanien sker det dock på lokal nivå.

Med innehavet av registreringshandlingar följer i vissa länder en presumtion att innehavaren är liktydig med ägaren av fordonet. Detta är förhållandet, liksom för övrigt i Sverige, i Belgien, Finland, Frankrike, Luxemburg och Spanien, medan man i övriga länder inte lägger någon värdering i själva innehavet av fordonshandlingama.

Många av EU:s medlemsländer har redan genom bilaterala avtal etablerat ett informationsutbyte och ett kontrollsystem när det gäller fordon som efter införsel från ett land registreras i ett annat land. Belgien har exempelvis ett sådant utbyte med Nederländerna och Luxemburg. Även Danmark, Finland, Storbritannien och Tyskland har träffat sådana avtal med ett antal andra stater.

I fråga om vilka uppgifter som registreringshandlingama innehåller finns det stora nationella variationer. I Finland, Frankrike, Irland, Luxemburg och Nederländerna finns det utrymme för att lägga till ytterligare data om innehavaren eller om fordonet. Denna möjlighet saknas exempelvis för svenska registreringsbevis.

Även i fråga om själva registerinnehållet uppvisar ländernas register stora olikheter. De flesta medlemsländerna anger registeruppgiftema i klartext (okodad form). I Frankrike, Nederländerna och Österrike , används, liksom i Sverige, förkortningar, medan tyska register ' innehåller såväl koder och förkortningar som klartext.

Som första tidsangivelse i registret antecknas i Belgien datum för köpet av ett nytt fordon. I det danska registret anges fordonets tillverkningsår, medan man i Nederländerna anger tillverkningsdatum. Storbritannien anger, liksom Sverige, datum för den första registreringen. I Tyskland anges det datum då fordonet första gången sattes i trafik.

Säljaren av ett fordon är i ett antal länder skyldig att vara aktiv i registreringshänseende. Fristen för en anmälan från säljarens sida om att ett ägarbyte har skett är i Finland 30 dagar, i Frankrike 15 dagar, i Italien 60 dagar och i Spanien 10 dagar, medan det i Tyskland krävs att säljaren omgående anmäler försäljningen.

När ett fordon skrotas eller på annat sätt förstörs måste registreringshandlingama i de flesta länderna återställas till registreringsmyndigheten. Endast i Danmark och Tyskland saknas det kravet på fordonsägaren. En skyldighet att i samma situation återlämna registreringsskyltama gäller dock endast i Danmark, Finland, Italien och Österrike.

Ett nytt och därmed oregistrerat fordon kan i vissa länder användas med stöd av en tillfällig registrering i avvaktan på slutlig registrering.

Detta är förhållandet i Finland, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Österrike. I samtliga fall förses fordonet därvid med tillfälliga registreringshandlingar och ett tillfälligt registreringsnummer. I exempelvis Nederländerna är en sådan tillfällig registrering giltig under sju dagar. För företagsfordon gäller den i stället tre månader.

I Belgien, Irland och Storbritannien får ett fordon användas i trafik endast efter ordinarie registrering, medan Luxemburg tillåter bruk med tillfälliga handlingar under maximalt två månader, förutsatt att fordonet har erhållit det slutliga registreringsnumret. I Tyskland tillåts ett brukande med särskilda interimistiska registreringsskyltar för fordon som provkörs eller är föremål för transfer.

I Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland och Italien ställs registreringshandlingarna ut i fordonsägarens namn. Om ägaren och brukaren av fordonet inte är densamme registeras även brukaren. Detta gäller generellt i Danmark och Finland, medan det i Frankrike gäller vid leasing.

I Storbritannien och Tyskland är det alltid ett fordons brukare som registeras oavsett giltighetstiden för ett avtal om brukande. 1 Nederländerna registreras brukaren endast i leasingsituationer.

Om det finns flera ägare till ett fordon sker i flertalet länder en registrering av samtliga. Så sker dock inte i Belgien, Irland och Nederländerna. Flera brukare till ett och samma fordon registreras endast i Danmark och Finland.

Variationerna är stora mellan medlemsländerna även när det gäller möjligheten att registrera om en fordonsägare har flera adresser. Liksom Sverige registrerar bl.a. Belgien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien endast en adressuppgift.

Om en person med hemvist i ett EU-land flyttar till ett annat land inom gemenskapen kräver vissa länder ett bevis om byte av hemvist för att vederbörande skall få registrera sitt fordon i det nya landet. Detta krävs i bl.a. Danmark, Italien, Irland och Nederländerna.

Förutsättningama för en medborgare i ett EU—land att i ett annat EU- land bruka ett fordon som är registrerat i hemlandet ser lite olika ut. Mest liberala bestämmelser på området finns i Belgien, Danmark, Irland och Österrike. Där kan en EU-medborgare bruka ett fordon registrerat i ett annat EU-land under ett år. I Frankrike, Luxemburg, Portugal och Storbritannien är tidsgränsen sex månader.

Om det i fallet ovan i stället är ett företag som står som ägare till fordonet, krävs i de flesta fall registrering av fordonet i brukarens hemland, om det landet är ett annat än det där företaget har sitt säte, för att vederbörande skall få bruka fordonet. Danmark kräver att fordonet omgående registreras i Danmark om det skall brukas där. För Storbritanniens del gäller detta krav efter sex månader, dvs. ett fordon

kan brukas under sex månader på utländska skyltar. Till undantagen, där en sådan registrering över huvud taget inte krävs, hör Belgien, Frankrike, Nederländerna och Österrike.

Flertalet länder kräver inte något synligt bevis på fordonet om att det har klarat en kontrollbesiktning. Krav på kontrollmärke finns, liksom i Sverige, i Portugal, Spanien och Tyskland. I Frankrike och Österrike krävs kontrollmärke endast för vissa typer av fordon.

Belgien, Frankrike och Luxemburg kräver att vissa eller alla fordon kontrollbesiktigas vid ägarbyte. I Belgien gäller kravet främst personbilar och minibussar. Det franska kravet omfattar endast vissa särskilda fordonstyper och vissa mindre lastfordon (camionettes).

När det gäller fordon som används i yrkesmässig persontrafik ställs i det övervägande antalet medlemsländer strängare krav på kontroll- besiktning. Bestämmelserna varierar något för taxifordon respektive hyrverksfordon. Belgien kräver kontrollbesiktning var sjätte månad, medan det i de flesta övriga länder krävs årlig kontrollbesiktning för yrkestrafikfordon. I Spanien finns differentierade regler beroende på fordonets ålder. Endast Grekland, Island och Polen saknar särbestämmelser för fordon som används i yrkesmässig trafik.

Ett typintyg för nya fordon utfärdas inför registreringen i de flesta länder. Endast i Nederländerna och Tyskland saknas sådana bestämmelser.

När ett fordon överlåts mellan privatpersoner kan köparen från ett annat land köra fordonet till sitt hemland på transitskyltar om köpet sker i Belgien, Finland eller Österrike.

När ett fordon förs in i ett land utan originalskyltama får fordonet brukas med provisoriska skyltar i vissa av länderna. I Finland tillåts detta under sju dagar, i Frankrike under tre veckor, i Spanien under 30 dagar och i Tyskland normalt under tre—fem dagar. I Storbritannien tillåts brukande under obestämd tid under förutsättning att en särskild ”Q-registrering” sker. I Belgien, Danmark, Italien, Luxemburg och Portugal tillåts inte bruk av ett sådant fordon innan det har registrerats i mottagarlandet.

Det finns på många håll möjlighet för t.ex. den som yrkesmässigt handlar med fordon att använda saluvagnsskyltar eller motsvarande för fordon som inte tidigare har varit registrerade. I Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland tillåts sådant bruk utan någon tidsgräns. Skyltarna kan användas även vid brukande i andra medlemsländer. I Frankrike, Spanien och Storbritannien kan särskilda skyltar användas under maximalt ett år.

När det gäller fordonsöverlåtelser tillåts normalt inte bruk av fordonet före slutlig registrering. Detta är möjligt endast i Frankrike

under viss icke angiven tid, i Nederländerna under högst två månader och i Spanien under högst 30 dagar.

Beträffande samlarbilar, veteranbilar och liknande fordon finns det ett brett spektrum av bestämmelser som skiljer sig åt mellan EU:s medlemsländer. Det gäller såväl särskilda former för registrering som förutsättningama för brukande av sådana fordon.

3.5. Några andra samarbetsorgan EUCARIS

Mellan vissa av de europeiska länderna pågår ett samarbete, EUCARIS —- European Car Informations System — för utbyte av fordonsuppgifter, dvs. uppgifter som rör fordons tekniska status, uppgifter om körkortsinnehav m.m. EUCARIS skall göra det möjligt för varje europeiskt land att få information från bil— och körkortsregistren i varje annat europeiskt land. Därigenom skall förhindras att oegentligheter sker vid t.ex. omregistrering av fordon i ett annat land och det utbyte av fordonsdokument som därvid förekommer. Avsikten är att skapa en gemensam standard för utbyte av information mellan ländernas bilregistrerings- och körkortsmyndigheter.

EUCARIS-samarbetet vilar på bilaterala avtal mellan länderna samt ett särskilt anslutningsavtal för samarbetet, dvs. utan särskild EU- anknytning. Det inleddes år 1990 och administrerades till en början från Belgien. Sedan mitten av år 1996 sköts samarbetet från Tyskland. Nederländerna och Luxemburg har varit med sedan år 1994 och Storbritannien sedan år 1995. Deltagarna i samarbetet är de nationella organ i respektive land som ansvarar för bil- och körkortsregistren.

Såväl europeiska som icke-europeiska länder har förklarat sitt intresse av att gå in i samarbetet. Detta gäller Estland, Finland, Irland, Island, Norge, Polen, Portugal, Spanien, Sverige, Tjeckien, och Ungern inom Europa samt Nya Zeeland och USA. För Sveriges del pågår för närvarande förhandlingar om en anslutning.

Rent praktiskt fungerar systemet så, att det är möjligt att identifiera ett fordon eller ett körkort i ursprungslandet och få en upplysning om vissa förhållanden, såsom att ett fordon är stulet eller att ett körkort är ogiltigt. Varje enskilt land lämnar information i enlighet med sitt lands normer.

I de anslutna länderna kontrolleras i datasystemet fordon från andra anslutna länder vid en registrering o.d. När ett stulet fordon påträffas informeras den nationella polisen i fordonets hemland omgående och

information ges också till det internationella polisorganet (Europol eller Interpol).

I systemet används vid förfrågan ett särskilt identifrkationsnummer för ett fordon eller registreringsnummer. I svaret ges vissa specifika fordonsuppgifter för att fordonet skall kunna identifieras. I fråga om körkort ges i svaret alla relevanta uppgifter när en fråga ställs med användande av namn och personnummer.

T.o.m. september 1995 hade det i EUCARIS-administrationen ställts cirka 20 000 frågor, 200 stulna fordon hade spårats och 1 000 andra brott/oegentligheter i samband med fordon och/eller körkort upptäckts.

Interpol

När det gäller internationellt samarbete för att förhindra fordons- relaterade brott och strävan att spåra stulna fordon som sprids över ett stort geografiskt område bör nämnas det världsomspännande Interpol.

Interpol är en oberoende organisation som har bildats av polisen och som för närvarande har 169 medlemsländer. Det har sitt säte i Lyon. I mitten av 90-talet beslöts inom Interpol att skapa en internationell databas med uppgifter om stulna fordon, The Automated Search Facility System, ASF. Informationen sprids i form av datafiler till anslutna länder. För närvarande (maj 1998) finns 17 europeiska, lO afrikanska samt 4 sydamerikanska länder anslutna. Antalet fordon som har lagts in i systemet uppgår till ca 500 000.

3.6. Några avslutande anmärkningar

I och med Sveriges anslutning till EU har det svenska regelverket måst anpassas till gemenskapsreglema på olika samhällsområden. I takt med den allmänna internationaliseringen har också möjligheterna till informationsutbyte mellan länderna — inom EU men även gentemot tredje land ökat. Detta gäller inte minst inom vägtrafikområdet. Vi har under arbetets bedrivande stärkts i vår uppfattning att dessa frågor har ett nära samband med utvecklingen i stort av trafikregister— verksamheten på det nationella planet.

Vi har ovan gjort en del jämförelser med förhållandena på olika delområden för trafikregistren. Vi redovisar där också vad som gäller i materiellt hänseende på fordonsregistreringsområdet i olika länder inom EU.

I det här sammanhanget kan nämnas den övergripande fråge- ställningen om integritetshänsyn gör att ett internationellt— bilateralt eller multilateralt — utbyte av information, främst av personrelaterade uppgifter, inte bör ske. I det sammanhanget kan pekas på den EU- anpassning som skett genom att Sverige antagit personuppgiftslagen (19982204) till skydd för den personliga integriteten vid bearbetning av personuppgifter (se vidare avsnitt 6).

Till detta kommer det förhållandet att det för närvarande finns stora nationella skillnader i tekniska system och att det därför finns sådana begränsningar för informationsutbyte och samköming, som det kan ta tid att överbrygga.

Under utredningsarbetets gång har vi kunnat konstatera att det inom EU pågår ett aktivt arbete på kommunikationsområdet i stort på departements- och verksnivå. Vidare finns det i Norden ett sedan länge etablerat och väl fungerande samarbete mellan ländernas respektive myndigheter på vägtrafikområdet. Även olika samarbetsorgan och sammanslutningar mellan andra konstellationer av länder har funnit sina former. De ovan nämnda frågorna om informationsutbyte m.m. mellan olika länders trafikregister är av den arten att de bör ses i ett helhetsperspektiv och får drivas framåt i nu nämnda sammanhang.

I författningsarbetet har vi försökt få till stånd en författnings- struktur som inte binder utvecklingen i något hänseende utan som— låt vara med vissa anpassningar i detaljema— skall motsvara de krav som ställs i exempelvis internationellt avseende.

4 En registerramlag för hela vägtrafikområdet — en översiktlig beskrivning av författningsstrukturen m.m.

Utredningens förslag i huvuddrag: De grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed t.ex. för uttaget av fordonsskatt, dvs. registreringsplikten, anges i en lag om vägtrafikregister. Därmed uppfylls regeringsformens krav på att regleringen av beskattnings- förhållanden skall ske genom lag.

Även de från integritetssynpunkt Viktiga gränserna för person- registreringen föreslås få lagforrn, liksom regler om registrens ändamål och de övergripande registerfrågorna i anslutning till personuppgifts- lagens reglering.

Enligt lagförslaget skall vägtrafikregistret föras för att tillgodose d behov som samhället i stort har av kontroll, identifiering och information i olika avseenden med beaktande av vad som krävs för trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter. De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare, bl.a. uppgifter som behövs för trafik- försäkring, uttag av fordonsskatt och kontroll av felparkeringsavgifter. Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden. Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik elle biluthyrning.

Övriga bestämmelser på området samlas i en förordning om vägtrafikregister.

Uttryckliga bestämmelser föreslås för själva prövningsförfarandet beträffande frågor som rör registrering i vägtrafikregistret. Beslut bör få fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret.

Besluten kan omprövas av beslutsmyndigheten, såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten.

Överklagande av beslut enligt de författningar som reglerar vägtrafikregistret får ske hos Länsrätten i Örebro län. Prövnings- tillstånd bör krävas vid överklagande från länsrätten till kammarrätten. I ett fåtal fall överklagas besluten hos regeringen.

4.1. Utredningens uppdrag

Vårt övergripande uppdrag är enligt direktiven för utredningen att göra en samlad översyn av bestämmelserna inom trafikregisterområdet med syfte att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.

Vi skall därvid särskilt pröva behovet av att bryta ut gemensamma frågor till en registerramlag för hela trafikregisterområdet. I utrednings- direktiven anges särskilt (s. 6) att en sådan lag bör innehålla regler om registrens ändamål och innehåll samt vilka bearbetningar som får ske. Vidare sägs att frågor om bevarande och gallring av uppgifter i registren bör behandlas. I allt fall skall undersökas om en lagreglering av de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen är erforderlig.

4.2. Våra utgångspunkter för en ny författningsstruktur

4.2.1. Om normgivningsmakten

Sveriges grundlagar är regeringsformen, RF, successionsordningen, SO, tryckfrihetsförordningen, TF och yttrandefrihetsgrundlagen, YGL (1 kap. 35 RF). RF (omtryckt i SFS 1994:l483) innehåller bl.a. bestämmelser om lagar och andra föreskrifter och om finansmakten.

Av 8 kap. 3 och 7 55 RF följer att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, endast kan meddelas genom lag. Riksdagen kan alltså inte delegera norrngivningsmakten i fråga om t.ex. skatt.

Grunden för skattskyldighet för ett fordon är knuten till fordonets registrering, vilken regleras genom en av regeringen beslutad förordning bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Detta får till följd att skattskyldighetens omfattning kommer att bestämmas av regeringsbeslut. Denna ordning har i olika sammanhang ansetts som mindre lämplig. — Jämför direktiven s. 2.

Vid behandlingen av den lagrådsremiss som föregick prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon anförde Lagrådet om detta förhållande följande (a. prop. s. 41).

Vissa ramar för skattskyldigheten uppställs i den aktuella lagen, bl.a. genom bestämmelserna i 4 och 8 55. Lagrådet anser emellertid att anknytningen i 4 och 7 && av skattskyldigheten till bilregistreringen ändå lämnar ett utrymme för regeringen att bestämma beskattningens omfattning som inte står iöverens— stämmelse med RF:s regler om norrngivningsmakten. Denna brist bör kunna avhjälpas genom att de grundläggande reglerna om registreringen tas in i lag, så att den norrngivning på området som regeringen kan behöva utfärda kan få karaktären av verkställighetsföreskrifter.

4.2.2. Om ramlagstiftning i allmänhet

Vid översyn av olika författningsområden har på senare tid aktualiserats frågan om lämpligheten av en samlad författnings- reglering. I våra utredningsdirektiv konstateras (5. 3—4) att en sammanhållen och moderniserad författningsreglering bör leda till enklare och mer enhetliga regler, vilket i sin tur kan medföra högre effektivitet och minskade kostnader för registreringsförfarandet. En sådan reglering skulle kunna ta sig uttryck i en särskild registerramlag för hela trafikregisterområdet.

Förvaltningspolitiska kommissionen har diskuterat för- och nack- delar med ramlagstiftning. I betänkandet I medborgarnas tjänst — En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57, s. 9294) uttalar kommissionen bl.a. följande av intresse för våra överväganden i det här avseendet.

Ramlagstiftningen ger ökat utrymme för myndigheterna att komplettera lagarna med tillämpningsföreskrifter. Myndig- heternas regelgivning har också ökat under de senaste decennierna. Flera studier visar att den ökade regelmassan kan ge upphov till problem av olika slag. Företag och kommuner har i detta sammanhang varit särskilt kritiska. Man menar att regleringen blivit svåröverskådlig och att politiska avvägningar överförts till förvaltningen. Man menar även att myndig- heternas regleringar är kostnadskrävande. Bland annat mot denna bakgrund har riksdag och regering under senare år försökt förenkla och minska antalet regler i samhället. Vi har

bland våra huvudsakliga iakttagelser redovisat att dessa ambitioner kommit på skam. Problemet har två sidor.

Å ena sidan kan statsmakternas ambition ha varit att lämna fler områden oreglerade. Om förvaltningsmyndighetema då svarar med att fylla ut lagarna med detaljerade föreskrifter kan det ses som ett allvarligt förvaltnings- och styrproblem. Undersökningar som kommissionen tagit del av kan svårligen tolkas på annat sätt än att detta förekommer i stor utsträckning -trots ansträngningarna att avreglera och förenkla. — —

Å andra sidan kan statsmakternas avsikt med den mindre preciserade lagstifiningen ha varit att ge myndigheterna ett bredare utrymme för tolkning och tillämpning. Väljer myndigheterna att genom föreskrifter precisera lagarna kan det vara i ett vällovligt försök att i rättssäkerhetens intresse göra tillämpningen mer förutsebar för allmänheten. En sådan precisering kan emellertid bli onödigt långtgående. Mycket talar för att rättssäkerheten generellt inte äventyras av att myndigheterna direkt tillämpar en ramlag. Det är svårt att förutse alla situationer som kan uppstå vid tillämpningen. Myndigheterna har i allmänhet god kunskap i sakfrågorna och förmåga att finna lösningar som ligger nära syftet med lagregleringen. Om ramlagar tillämpas direkt, vilket ofta sker med stöd av en utvecklad praxis, kan tillämpningen bli mer ”träffsäker”; en precis tillämpningsföreskrift riskerar i en given situation att tvinga myndigheten att fatta ett olämpligt beslut. Är det frågan om rättighetslagstiftning och annan för enskild ingripande lagstiftning är dock mer precisa regler att rekommendera.

Kommissionen anser att tillväxten av myndighets- föreskrifter är ett centralt förvaltningspolitiskt problem som bör hanteras på ett övergripande plan. Utgångspunkten bör vara att de av statsmakterna utfärdade reglerna i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter. Detta kan ske genom tydligare lagstiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän får sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och verkställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör ges bara efter noggrann prövning.

4.3. Överväganden och förslag 4.3.1 Normgivningsmaktens konsekvenser för författningsregleringen

Vägtrafikregistreringen är till sin natur tämligen vittomfattande och detaljrik. Den kräver därför en ganska komplex reglering. Huvuddragen av regleringen bör av bl.a. konstitutionella skäl och av hänsyn till integritetsaspekter tas upp i en lag. Om så sker blir författnings-materian också mera överskådlig, särskilt som lagen enligt våra tankegångar — i linje med vad som anges i direktiven— bör omfatta all vägtrafikregistrering. De mera detaljerade bestämmelserna bör tas in i en av regeringen utfärdad förordning om vägtraflkregister. Åt förvaltningsmyndigheter (främst VV) bör överlåtas att meddela verkställighetsföreskrifter till lagstiftningen eller andra därmed likställda föreskrifter. Dessutom är det enligt vår mening nödvändigt att överlåta åt förvaltningsmyndigheter att i vissa fall medge undantag från vad lag och förordning föreskriver. I enlighet med dessa riktlinjer föreslår vi en samlad författningsstruktur för hela vägtrafikområdet. Några huvudpunkter i denna kan framhållas här.

För att nå överensstämmelse mellan vad regeringsformen anvisar för beskattningsfunktionen och de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed för uttaget av fordonsskatt, bör registreringsplikten anges i lagforrn. Nuvarande bestämmelser om registreringsplikten finns i 8 och 9 55 BRK. Dessa bestämmelser förs enligt vårt förslag över till lagen om vägtrafikregister.

I BRK m.fl. författningar på vägtrafikområdet definieras bl.a. olika fordonsbegrepp, som i sin tur utgör en av grundstenama för fordons- beskattningen. Sambandet mellan fordonsbegreppen och beskattningen föranleder, i linje med vad som nyss har sagts, att begreppen lagregleras. Det kan också nämnas att Lagrådet vid granskningen av förslaget till ny yrkestrafiklag (se prop. 1997/98:63) respektive förslaget till ny körkortslag (se prop. 1997/98:124) har uttalat sig för att de centrala definitionerna på kommunikationsområdet tas in i en lag till vilken kan hänvisas i övriga lagar m.m. Vi behandlar i ett särskilt avsnitt med anknytning till frågan om normgivningsmakten de på området förekommande definitionerna, dvs. fordonsdefinitioner och andra mer allmänna definitioner samt redovisar vår uppfattning om hur dessa skall författningsregleras. Beträffande våra förslag härom hänvisas till avsnitt 5 nedan.

När det gäller den författningsmässiga behandlingen av de övriga bestämmelser som en registerförfattning av lags natur bör innehålla— utredningsdirektiven pekar särskilt på registerändamål, registerinnehåll,

bevarande och gallring — styrs dessa av de förhållanden som regleras i den nya personuppgiftslagen ( l998z204), PUL, som efter EG- anpassning ersatt den tidigare datalagen (19731289). Det finns en rad förhållanden beträffande registreringen av uppgifter som rör personer och som kan behöva prövas utifrån en integritetsaspekt. Vi har därför valt att i lagforrn ange de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för personuppgiftsregistreringen. Vi behandlar bakgrunden till PUL:s tillkomst och dess innehåll i belysning av främst integritetsaspekter i avsnitt 6 nedan.

Vårt förslag till lag om vägtrafikregister innehåller förutom bestämmelser om registreringsplikten främst regler om registrens ändamål och de övergripande registerfrågorna i anslutning till PUL:s reglering. Enligt vårt upplägg får regeringen därefter inom de i lagen angivna gränserna närmare bestämma vilken handläggning ett register får inrättas för och vilka uppgifter det får innehålla.

I lagen (1975 :88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, ges regeringen mandat att föreskiva i frågor som rör bl.a. trafik på väg (punkt 8), fordons beskaffenhet och utrustning (punkt 9) samt registrering eller annan kontroll av fordon (punkt 10). Bemyndigandet omfattar även före- skrifter om avgifter för granskning och kontroll enligt punkterna 9 och 10. Till följd av särskilda bemyndiganden i lagen respektive för- ordningen om vägtrafikregister kan de ovan redovisade allmänt hållna bemyndigandena upphävas. Vi har upprättat ett sådant lagförslag.

4.3.2. Något om den språkliga översynen

De författningar som vi behandlar är tillkomna för lång tid sedan och har sedan dess undergått större eller mindre förändringar i materiellt hänseende. Den språkliga utformningen har dock inte ändrats över tiden. I samband med vårt arbete med de materiella nyordningama har vi därför försökt att genomgående förenkla författningarna och göra dem lättillgängliga både för den enskilde och för de myndigheter som har att tillämpa dem.

Vi har haft som mål att öka förståelsen av bestämmelserna. Därvid har vi så långt möjligt förenklat meningsbyggnaden, använt korta meningar med rak ordföljd och har genomgående försökt använda moderna och allmänspråkliga ord och uttryck.

I fråga om valet av termen vägtrafikregister har vi noterat att tidigare synpunkter på terminologin när det gäller behandlingen av författningarna inom traflkregisterområdet gått ut på att ”trafikregister” endast delvis anger det verkliga området för regleringen. Bl.a. tidigare

uttalanden i riksdagens Trafikutskott har utmynnat i att ”vägtrafik- registreringen” på ett mer adekvat sätt anger författningamas räckvidd. Den terminologi vi använder ansluter härtill.

Vi har vidare valt att genomgående välja termen fordonsregistrering i stället för bilregistrering för att på ett mera heltäckande sätt beskriva föremålet för den registrering som faktiskt sker. Valet av den termen utgör samtidigt en anpassning till språkbruket inom EU och internationellt i ett vidare perspektiv.

Den redaktionella översynen har mynnat ut i en kort och överskådlig lag om vägtrafikregister. Det begränsade antalet bestämmelser som getts lagforrn motiverar en utformning med mellanrubriker, men utan kapitelindelning.

När det gäller den materiellt innehållsrika förordningen om vägtrafikregister har vi, för att göra författningstexten mindre kompakt, samlat vissa gemensamma bestämmelser i ett inledande avsnitt och därefter kapitelindelat författningen efter bestämmelsemas art. Vi har också i stor utsträckning valt att använda punktuppställningar, numrerade led etc.

I den nu gällande författningsmaterian används maskulina former. För att inte onödigt tynga författningstexten har vi behållit dessa former i stället för att använda både han och hon eller byta till feminin form. Maskulina former (han, honom, fordonsägaren, denne) används alltså genomgående som gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och juridiska personer.

Vi har vidare försökt att undvika hänvisningar till andra bestämmelser, där så har kunnat ske utan att minska förståelsen av bestämmelserna.

4.3.3. Författningamas förhållande till personuppgiftslagen

Den nya personuppgiftslagen (l998:204), PUL, som har ersatt datalagen (l973:289), bygger på det s.k. dataskyddsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Direktivet gäller för behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg, oavsett om uppgifterna ingår i ett register eller ej. Författningsregleringen av vägtrafikregistret ansluter, i den mån det är fråga om behandling av personuppgifter, till PUL. Den terminologi vi använder har anpassats till den som används i den lagen. Vi bedömer att lagen om vägtrafikregister därmed endast behöver innehålla de

bestämmelser som krävs i stället för eller utöver reglerna i PUL. — Lagen om vägtrafikregister innehåller en hänvisning till PUL av innebörd att dess regler gäller i den mån den lagen inte reglerar något förhållande särskilt, se 2 & PUL. Vår lag bör, liksom PUL, gälla endast sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk samt annan behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Såvitt vi kan se innehåller inte PUL någon reglering som inte bör gälla även vägtrafikregistreringen. För våra överväganden om integritetsfrågor i anslutning till PUL:s reglering, se vidare avsnitt 6.

4.3.4. Närmare om författningsstrukturen

Nu gällande bestämmelser i de författningar som reglerar registreringen i olika avseenden inom vägtrafikområdet fördelas nivåmässigt mellan förordningar och myndighetsföreskrifter. Det administrativa trafik- registerområdet är ett rättsområde som ändras ständigt. En fullständig reglering av förfarandet för registreringen i lag skulle behöva undergå fortlöpande förändringar. Det är därför lämpligt att iförordningsform behålla flertalet bestämmelser som rör själva registreringsförfarandet i ordets mer teknisk—praktiska betydelse. Vår utgångspunkt vid överförandet av dessa bestämmelser till en ny författningsstruktur är att ; inte låta bestämmelserna få högre dignitet än vad som svarar mot kraven på norrngivningsmaktens fördelning och som vi redovisat i det föregående. Detta sker efter en avvägning av rättssäkerhetsaspekter mot vad som är praktiskt motiverat och kan förväntas _utgöra en väl fungerande ordning för såväl tillämpande organ som enskilda som berörs av bestämmelserna.

I förordningen om vägtrafikregister ges närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Detta innebär att de närmare bestämmelser som behövs för att föra de olika registerdelama vägtrafikregistrets fordons-, körkorts— och yrkestrafikregisterdelar samlas i förordningen.

De separata författningar som arbetas in i den nya författnings- strukturen och som behandlas i respektive sakavsnitt nedan är följande. Exportvagnskungörelsen (196439), — bilregisterkungörelsen (1972:599),

turistvagnskungörelsen (1972:601), kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon, — de bestämmelser i körkortsförordningen ( l998z980) som rör körkortsregistret, förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister,

— förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon, förordningen (l988:965) om personliga fordonsskyltar, förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret.

I linje med vad vi sagt ovan har vi, särskilt i fråga om de bestämmelser som rör fordonsregistreringen, förutsatt att vissa detaljerade hanteringsfrågor förs ned till myndighetsnivå (verkställighetsföreskrifter). För den närmare utformningen av författningarna i detta hänseende har vi bl.a. jämfört med den uppbyggnad som tidigare valts för fordonskungörelsen (1972:595), FK. Denna reglerar fordons beskaffenhet och utrustning. När det gäller exempelvis fordons konstruktion finns ett fåtal regler i FK, medan myndighetsföreskrifter innehåller den närmare detaljregleringen och därmed gör systemet enklare att tillämpa. Att i för hög utsträckning föra ned bestämmelser till myndighetsnivå kan dock medföra en större rättsosäkerhet för den enskilde och vi har därför bemödat oss om att få en rimlig detaljeringsgrad. Regeringsförordningen kommer därmed att innehålla kontentan av regleringen. Till bilden hör också att en del av den nuvarande detaljregleringen är obsolet eller att den av andra skäl över huvud taget inte behövs. Sådana regler har vi inte tagit med. Denna aspekt bör beaktas även av förvaltningsmyndighet som meddelar verkställighetsföreskrifter.

En viktig utgångspunkt för regeluppbyggnaden för själva registerbestämmelsema har också varit att ge förutsättningar för att datautvecklingen i tekniskt hänseende inte hämmas av att de styrande bestämmelserna ligger på ”för hög” nivå.

4.3.5. Myndighetsorganisationen och registeransvaret

Vi har ovan beskrivit den registerstruktur som efter hand har byggts upp för den insamling och behandling av uppgifter som behövs för fordons-, körkorts- respektive yrkestrafikregistreringen. VV är enligt 25 BRK registreringsmyndighet och prövar frågor som rör kungörelsen, dvs. frågor som rör det nuvarande bilregistret. VV är därmed registeransvarig och svarar för all registrering i registret.

VV är vidare, enligt 1 kap. 25 körkortsförordningen (l998z980), KKF, central körkortsmyndighet och länsstyrelserna regionala körkortsmyndigheter. För den registrering som behövs för tillämp- ningen av körkortslagen (l998:488), KKL, för W körkortsregistret, utom vad gäller uppgifter om brott, där Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet (7 kap. 10 & KKF). Både VV och länsstyrelserna är behöriga att föra in uppgifter i registret (7 kap. 16 & KKF).

I 2 5 andra stycket förordningen (l979z785) om yrkestrafikregister anges VV som central registreringsmyndighet och länsstyrelserna som regionala registreringsmyndigheter i fråga om yrkestrafikregistret. Ansvarsfördelningen är här densamma som beträffande körkortsregistret.

Enligt vårt förslag skall all registrering inom vägtrafikområdet samlas i ett enda vägtrafikregister. Det förhållandet att myndighetsorganisationen på vägtrafikområdet alltså inte är homogen medför att bestämmelserna om registeransvar och myndigheternas åligganden i olika avseenden får byggas upp i flera steg.

Regeringen bemyndigas i vårt förslag att bestämma vilken myndighet som skall ha det övergripande ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter. VV:s ansvar att föra vägtrafikregistret kommer till uttryck i förordningen om vägtrafikregister, i vilken det anges att VV för registret och ansvarar för det system- och programmeringsarbete som behövs. VV blir därmed också personuppgiftsansvarig enligt PUL:s terminologi.

När det gäller fordonsregistreringen är det dock i praktiken så att flera andra intressenter exempelvis bilprovningen, bilhandeln, generalagentema och försäkringsbolagen lämnar uppgifter för registrering. VV får gentemot dessa intressenter försäkra sig om att uppgifterna förs in på ett korrekt sätt och ta ansvar för detta. |

4.3.6. Föremålet för registreringsåtgärderna

Inom vägtrafikregistreringen sker olika typer av registrering, såsom fordonsregistrering, körkortsregistrering osv. Den samlade registre- ringen kan i överförd bemärkelse ses som ett enda register bestående av i flera delar med olika objekt för registreringen. De olika objekten är fordon, behörighetshandlingar för att föra fordon respektive tillstånd att bedriva en viss näring samt utfärdade parkeringsanmärkningar.

I begreppet behörighetshandlingar innefattas förutom körkort och traktorkort även taxiförarlegitimationen. Jämför t.ex. 1 kap. 1 & andra stycket KKL (prop.1997/98:124, bet. 1997/98:TU11, rskr. 1997/98:260). Bestämmelser om behörighet att föra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i yrkestrafiklagen (l998:490), YTL.

Registreringen av fordon och förhållanden som hänger samman med den skiljer sig från övrig registrering i vägtrafikregistret på det sättet att den får en rättsverkan när fordonsuppgiften förs in. De författningar som rör fordonsregistreringen innehåller bestämmelser såväl för själva förtecknandet, dvs. registreringen av uppgiften, som de materiella bestämmelser som rör de förhållanden som hänger samman med

registreringen och som är en följd av den. Registreringen utgör såsom nämnts tidigare en förutsättning för vissa andra förhållanden, däribland uttaget av fordonsskatt m.m. Själva skatteförutsättningama regleras dock uteslutande i fordonsskattelagstiftningen.

Registreringen av en behörighetshandling respektive ett tillstånd utgör däremot endast en förteckning och registreringen saknar egen rättsföljd. I dessa fall är det huvudsakliga själva registreringen, dvs. att föra en förteckning över uppgifterna. För de materiella bestämmelser som har en egen rättsverkan hänvisas till de författningar som reglerar körkort respektive trafiktillstånd eller tillstånd till biluthyrning.

Motsvarande synsätt som beskrivits beträffande behörighets- handlingar och tillstånd kan anläggas på parkeringsanmärkningar, som utfärdas som bevis på skyldigheten att betala en felparkeringsavgift.

4.4. De administrativa trafikregistrens ändamål

4.4.1. Inledning

När den moderna fordonsregistreringen tog form diskuterades dess syfte i ett vidare perspektiv. I propositionen till riksdagen angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m.m. (196930) anfördes, under rubriken Krav på ett effektivt bilregister, följande (5. 7 Observera att vissa här omtalade myndigheter m.m. inte finns i dag).

Bilregistreringen tjänar i första hand ett trafiksäkerhetssyfte. En individuell och fullständig registrering av vissa fordonskategorier är grundläggande för möjligheterna att utöva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. Med utgångspunkt från information i registret skall man kunna utöva kontroll eller vidta andra åtgärder beträffande alla eller en viss del av de registrerade fordonen. Från trafiksäkerhetssynpunkt har de kontrollåtgärder, som anknyter till fordonet och dess tillstånd, särskild betydelse. En effektiv övervakning möjliggörs, om bilregistret innehåller fullständiga uppgifter om de där intagna fordonens besiktningsförhållanden. Från kontrollsynpunkt är det givetvis särskilt angeläget att den registrerade informationen är aktuell.

I åtskilliga fall föreligger krav på att ha snabb tillgång till information i registret. Detta gäller exempelvis i fråga om polisens trafikövervakning men också för polisens allmänna

spaningsarbete. Av stor betydelse är härvidlag möjligheterna att utifrån begränsade uppgifter om ett fordon kunna finna det i registret och där få en mera fyllig information. Registret bör därför utformas på ett sådant sätt att sökning efter fordon kan ske enligt flera olika identifikationsdata.

Beaktas bör även registrets värde som underlag för beredskapsplanläggning. Säker och aktuell information från registret krävs sålunda bl.a. för den verksamhet, som bedrivs av biluttagningsmyndigheten, samt för den krigstransport- planläggning och planläggning av viss drivmedelsransonering, som handhas av länsstyrelserna och transportnämnden.

Bilregistret bildar underlag för olika fiskaliska åtgärder. Fordonsskatten debiteras på grundval av noteringarna i registret. Genom detta sker även kontroll över att skatten betalas. Tillgång till noteringarna krävs även vid avgöranden i andra skatteärenden. Kontrollstyrelsen behöver för vissa övervakningsändarnål uppgifter angående särskilda typer av fordon.

Genom registret skall skyldigheten att ta och vidmakthålla trafikförsäkring kunna kontrolleras. Registret måste därför innehålla uppgifter om de trafikförsäkringar som gäller för registrerade fordon.

Bilregistret bildar underlag för åtskillig statistik. På grundval av uppgifter i centrala bilregistret utarbetar statistiska centralbyrån en officiell fordonsstatistik för kvartal och för år. Statistiken har stor betydelse för allmän samhällsplanering och trafikpolitik. Registreringen måste därför organiseras så att statistikbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.

Registret är i princip offentligt. Det är med hänsyn härtill viktigt, att det utformas så att allmänhetens rätt att ta del av materialet i registret såvitt möjligt tillgodoses.

Utkast till ändamålsbeskrivningar har utifrån detta uttalade syfte tidigare ställts samman beträffande de register som förs av VV och som verket är registeransvarig myndighet för. De register som avses är i första hand bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren, men även de register eller registerdelar, som används som s.k. stödsystem för de förstnämnda registren. Dessa senare register innehåller vad man kan kalla kringuppgifter till de förstnämnda, och de har inte någon fristående funktion, utan är på olika sätt knutna till ”huvudregistren”.

I en hos W omkring år 1988 sammanställd ändamålsbeskrivning angavs de administrativa trafikregistrens ändamål på följande sätt.

Terminologin är på några punkter anpassad till dagens begreppsapparat (förhållanden).

Bilregistrets huvuduppgift är att utgöra en förteckning över fordon och fordonsägare. Dessutom skall bilregistret utgöra underlag för kontrollen av ordning och säkerhet i trafiken, kontrollen av fordonen, uppbörden av vägtrafikskatt, tillämp- ningen av bestämmelserna om trafikförsäkring, utredningar och beslut som rör skatter, avgifter och indrivningar, försvars- och beredskapsplaneringen, drivmedelsransoneringen, brotts- spaning och brottsutredning. Registret används också för att tillgodose samhällets behov av uppgifter om fordon och fordonsägare.

Körkortsregistrets ändamål är att ge underlag för beslut om åtgärder som rör rätten att framföra fordon, ordning och säker- het i trafiken genom kontroll av körkortsbehörighet, underrät- telser till berörda myndigheter och enskilda om sådana för- seelser som kan utgöra grund för körkortsingripande samt ifrågasättande av innehav av luftfartscertifikat, försvars- och beredskapsplanering. Registret används också för att tillgodose samhällets behov av uppgifter om körkort och körkortshavare.

Yrkestrafikregistrets ändamål är att utgöra ett administrativt hjälpmedel vid handläggning av frågor som rör yrkesmässig trafik, dvs. hjälpmedel för att förteckna trafiktillstånd och innehavare av sådana tillstånd, för kontroll av att trafiken bedrivs i överensstämmelse med tillståndet samt för att tillgodose samhällets behov av information i dessa avseenden.

De övriga registren eller, rättare sagt, registerdelama beskrevs då på följande sätt.

Namn— och adressregistret (ägarregistret) används för att samla de uppgifter om fysiska och juridiska personer som behövs för de register som VV är registeransvarig myndighet för eller som VV för på uppdrag av andra myndigheter.

Direktregistreringsregistret används för att administrera anmälningar som ges in direkt till VV på medium för auto- matisk databehandling eller genom datakommunicering.

Registret över parkeringsanmärkningar används för att följa upp att felparkeringsavgifter betalas samt för redovisning av influtna medel. Registret är inte författningsreglerat, utan förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen, DI.

Förarprovsregistret används som ett administrativt stöd- system för VV:s administration av förarprovsverksamheten. Registret innehåller även uppgifter om dispenser och uppgifter om resultat från genomgånget prov i yrkeskunnande enligt yrkestrafikförfattningarna. Även detta register förs med stöd av ett tillstånd från DI.

4.4.2. Närmare om registerändamålet m.m.

De ovan beskrivna registren utgör ett samlat trafikadministrativt system som är en samhällsresurs för hela vägtrafiksektom. De har karaktären av riksomfattande inforrnationssystem och fungerar som administrativt stöd för samhällets styrning, kontroll och finansiering av vägtrafiken samt i andra samhälleliga funktioner där det är lämpligt och ekonomiskt möjligt.

Systemet, eller om man så vill de olika delsystemen, administrerar ett ändamålsstyrt flöde av information och därav beroende åtgärder. Åtgärderna kan ha formen av förvaltningsåtgärder eller ren inforrnationsförrnedling för andras behov. Kommuniceringen av uppgifter blir verksamhetens främsta föremål.

Innehållet i registren utnyttjas av en mängd externa användare, såväl för olika slag av trafiksäkerhetsinsatser som inom andra delar av samhälle och näringsliv. Till de traditionella områden för vilka trafikregisterinformationen är väsentlig kan i dag läggas även miljö- och konsumentintressena. Ett stort antal människor, företag och offentliga organ är i sin dagliga verksamhet beroende av åtkomst till

registerinformationen. I takt med att registren har utvecklats i tekniskt avseende och

mängden insamlade, registrerade och bearbetade uppgifter ökat, har författningsregleringen av verksamheten kommit att alltmer släpa efter. De bestämmelser som nu gäller för förandet av registren beskriver endast till en del uppbyggnaden av systemen och den i dag faktiskt bedrivna registerverksamheten på området.

Verkligheten kan i korthet beskrivas så, att de uppgifter som samlas in förs in i eller registreras i en enda ”massa” och de olika typerna av uppgifter kan sedan kombineras på olika sätt och därigenom sägas utgöra det ena eller andra ”registret”. I själva verket är det dock fråga om ett enda register. Detta består av olika delar, nämligen fordonsregistrering, körkortsregistrering, yrkestrafikregistrering och — nyreglerat — registrering av felparkeringsavgifter. De olika stödsystemen bakas in i detta system av ett enhetligt register.

Mot bakgrund av ”den tekniska verkligheten”, som den har presenterats för oss, är en bärande tanke att låta samtliga registrerade uppgifter utgöra ett enda register även författningsmässigt. Olika sammanställningar av den totala uppgiftsmängden kan i sin tur konstituera olika register eller registerdelar såväl tekniskt som utifrån författningamas innehåll. Ytterst är TF:s regler styrande, medan det i fråga om personuppgifter, som ovan beskrivits, är den nya PUL:s bestämmelser som lägger fast de yttre ramarna för författningsregleringen.

PUL är i det här avseendet uppbyggd så, att personuppgifter får samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och att behandling av dessa uppgifter inte får ske för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in (9 5). Av detta följer att det ändamål som beskrivs i författning för registreringen på vägtrafikområdet blir av avgörande betydelse för registerföringen i stort.

Vi har mot nu angivna bakgrund strävat efter att i ändamålsbestämmelsen, utifrån vad vi i det föregående redovisat om tidigare försök till ändamålsbeskrivningar och med beaktande av de faktorer som tillkommit, täcka hela ”objektsbeskrivningen” för registreringen. Ändamålet anges vidsträckt, med angivande av vilka uppgifter som skall eller får registreras. Den mängd uppgifter som förs in i registret kan sedan sammanställas för olika deländamål, beroende på hur uppgifterna kombineras med varandra. Med dessa utgångspunkter har vi gjort följande överväganden.

Vägtrafikregistret skall föras för att tillgodose de behov som samhället i stort har av kontroll, identifiering och information i olika avseenden och med beaktande av vad som krävs för trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter.

De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare — fordonsregistreringen. Häri ingår även de uppgifter som behövs för trafikförsäkring och uttag av fordonsskatt m.m. Vidare omfattas uppgifter som rör kontrollen av felparkeringsavgifter.

Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person, som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden körkortsregistreringen.

Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik eller biluthyrning— yrkestrafildegistreringen.

Registrets ändamål är, som vi sagt i det föregående, nära förbundet med de uppgifter som förs in i det. I enlighet med det beskrivna ändamålet förs vissa särskilt angivna uppgifter avseende likaledes

särskilt angivna personkategorier in. Det beskrivna ändamålet omfattar vidare alla skeden av de olika personkategoriemas anknytning till registret, exempelvis beträffande körkortsregistreringsdelen den som ansöker om, har eller har haft körkort.

Enligt vårt synsätt omfattar ändamålet även andra intressen som är nära förbundna med registerverksamheten och som kan benämnas som ”positiva biintressen”. Vi har övervägt att uttryckligen ange dessa särskilda samhällsintressen, som på olika sätt har beröring med vägtrafikområdet. De gäller exempelvis beredskapsplaneringen och det ovan nämnda konsumentintresset, som legitimerar angivandet i fordonsregistreringsdelen av de s.k. leasing- och avbetalningsspärrama (se vidare avsnitt 12). Detsamma gäller de mera abstrakta ändamålen tillgänglighet och regional balans.

Vi menar emellertid att den detaljeringsgrad vi valt för ändamålsbeskrivningen är väl ägnad att betjäna verksamheten och vi avstår därför från att nämna ytterligare faktorer särskilt. Vårt ställningstagande i den här frågan har också påverkats av att möjligen helt andra krav skulle behöva ställas på förandet av ett register i rent tekniskt hänseende om registerändamålet vidgades till att uttryckligen omfatta andra intressen än det eller de som är de primära vad avser fordonsregistreringen.

Vi vill i det här avseendet särskilt anmärka att ren försäljnings- verksamhet inte faller in under det ovan beskrivna registerändamålet. Det krävs därför även i fortsättningen att W:s rätt att sälja uppgifter som rör fordonsregistreringen regleras särskilt —- jämför 8 5 förordningen (1997 1652) med instruktion för Vägverket, som behandlas vidare i det följande.

4.5. Prövningsförfarandet

Klargörande bestämmelser behövs i detta avseende dels om vilken myndighet som skall pröva ett visst registreringsärende, dels om hur själva beslutsförfarandet skall vara utformat, dels om omprövning av fattade beslut.

Beslutsmyndighet

Frågor om bilregistrering handläggs i dag av W. Skäl att ändra denna ordning finns inte. Som huvudregel bör således gälla att VV i det nya systemet skall pröva frågor om fordonsregistrering inklusive saluvagnsregistrering och tillfällig registrering. Detsamma gäller

beträffande frågor om registrering av utfärdade parkerings- anmärkningar.

När det gäller körkortsregistreringen och yrkestrafikregistreringen anges i de nu gällande bestämmelserna vilken myndighet— VV eller länsstyrelsen som skall föra in en uppgift. Därutöver finns det inte några bestämmelser om prövningsmyndighet avseende en uppkommen fråga.

Även i det nya systemet kommer att anges den myndighet som svarar för införandet av en uppgift. Därutöver bör uttryckligen anges att denna myndighet är prövningsmyndighet. För det fall att det skulle uppkomma någon registreringsfråga som inte kan knytas till införande myndighet bör den frågan prövas av VV som är den centrala registreringsmyndigheten. VV bör dock ha befogenhet att i viss utsträckning överlåta prövningen i ett enskilt fall till en länsstyrelse.

Beslutsförfarandet

Handläggningen av vägtrafikregistreringsfrågor är i hög grad databaserad. Det anges i 70 5 BRK att bilregistret förs av VV genom automatisk databehandling. I 99 & BRK föreskrivs att om någon i vissa fall anser att han genom handläggningen har lidit förfång får han begära beslut hos W. Det förutsätts således att något egentligt beslut inte fattas vid ADB-behandlingen. En sådan ordning gällde tidigare även på vägtrafikskatteområdet. I 36 & fordonsskattelagen (1988:327) anges emellertid uttryckligen att fordonsskatt i normalfallet beslutas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Denna ordning infördes på inrådan av Lagrådet, som ingående analyserade rättsläget på området och hänvisade till Högsta domstolens avgörande i referatet NJA 1986 s. 105. Lagrådet fann det angeläget att det av bestämmelserna klart framgick att beslut fattas genom automatisk databehandling. Se härom prop. 1987/88:159 s. 110 f.

Det kan nämnas att motsvarande synsätt har kommit till uttryck i rättshjälpslagen (1996:1619). I dess 42 & föreskrivs nämligen att Rättshjälpsmyndigheten får fatta vissa beslut genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register.

Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att det i förordningen om vägtrafikregister uttryckligen föreskrivs att beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret.

Omprövning

I departementspromemorian Effektivare omprövning av förvaltningsbeslut (Ds 1998142) föreslås i samband med en översyn av förvaltningslagen ändringar som skall effektivisera det nuvarande omprövningsförfarandet. Bl.a. skall en myndighet, enligt promemorian, vara skyldig att ompröva ett beslut, som den har meddelat som första instans, om det begärs av någon enskild som berörs av beslutet. Dvs. en utvidgning av omprövningsskyldigheten föreslås. Omprövningen skall vara fullständig i de avseenden som den enskilde anger och beslutet får inte ändras till nackdel för den enskilde.

Beslut som har fattats genom automatiserad behandling eller på annat sätt inom vägtraflkregisterområdet måste kunna omprövas av beslutsmyndigheten. Detta bör kunna ske såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten. Omprövnings- bestämmelser av denna innebörd bör träda i stället för de som finns respektive föreslås i 27 & förvaltningslagen (1986z223).

4.6. Överklagande

Enligt 94 och 99 55 BRK överklagas merparten av frågor enligt kungörelsen hos Länsrätten i Örebro län. I dessa paragrafer anges också att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Enligt 95 5 BRK överklagas vissa beslut hos regeringen, bl.a. rörande dispenser.

Beträffande körkortsregistreringen och yrkestrafikregistreringen finns inte några bestämmelser som speciellt tar sikte på överklagande av registreringsfrågor.

I det nya systemet bör finnas ett heltäckande system för hur registreringsfrågoma överklagas.

När det gäller valet av överklagandeinstans regeringen eller allmän förvaltningsdomstol — har under senare år skett en successiv utveckling mot att domstolsprövning skall ske. Efter förslag i prop. 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. har i förvaltningslagen förts in en regel om att beslut av förvaltningsmyndigheter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om något annat inte är särskilt föreskrivet (bet. 1997/981JuU17, rskr. 1997/98:226, SFS 199813 86). Därmed överges den tidigare huvudregeln om att statliga myndigheters beslut i avsaknad av särskilda bestämmelser om överklagande får överklagas hos närmast högre myndighet och i sista hand hos regeringen. Reformen beskrivs i propositionen som en

författningsteknisk ändring som innebär en lagreglering av en huvudregel om domstolsprövning som i praktiken redan gäller. Den nya huvudregeln föranleder att särskilda överklagandebestämmelser krävs i de fall överklagande skall ske hos regeringen eller någon annan avvikelse från huvudregeln skall göras.

När det gäller området för vägtrafikregistreringen anser vi att det endast i några få typer av ärenden är motiverat att överklagande skall ske hos regeringen. Främst är en sådan överklagandeordning motiverad i fråga om dispenser från författningsbestämmelser. I nämnda prop. (s. 64 f.) anges att det i allmänhet finns särskilda bestämmelser om att sådana beslut kan överklagas hos regeringen.

I propositionen förutsätts också (5. 63 och 112) att normgivnings- ärenden dvs. ärenden om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. RF — skall överklagas hos regeringen.

En fråga att ta ställning till är om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol skall följa huvudregeln i 14 5 lagen (1971 :289) om allmänna förvaltningsdomstolar eller om en särordning skall gälla för vägtrafikregistreringen. Det förstnämnda alternativet innebär att ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet först har prövats. VV:s beslut som fattas centralt i Borlänge skulle därvid komma att prövas av Länsrätten i Dalarnas län och VV:s beslut som fattas vid avdelningen för trafikregistret i Örebro prövas av Länsrätten i Örebro län. Vissa beslut fattas av enheter inom trafikregistret som är förlagda till Visby och Arjeplog. Överklaganden av dessa beslut skulle prövas av Länsrätten i Gotlands län respektive Länsrätten i Norrbottens län. Beslut av länsstyrelse skulle prövas av respektive länsrätt.

En särordning kan till skillnad mot den beskrivna ordningen innebära att alla mål av nu aktuellt slag förs till en enda länsrätt.

För närvarande gäller, såsom framgått, att VV: 5 beslut i fordons- registreringsfrågor överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Denna ordning infördes den 1 januari 1996 när hela bilregisterverksamheten fördes över från länsstyrelserna till W (prop. 1994/95:126, bet. 1994/95zTU23, rskr. 1994/95:356, SFS l995zl358). Samtidigt fördes länsstyrelsernas uppgifter som beskattningsmyndigheter på fordons- beskattningens område över till skatteförvaltningen och det bestämdes att dessa frågor för hela landet skulle has om hand av Skattemyndigheten 1 Örebro län. Som skäl för att samla fordonsskatte- frågorna hos en enda skattemyndighet den i Örebro län— anförde regeringen i propositionen till riksdagen (prop. 1995/96: 24, bet. 1995/96: SkU4, rskr. 1995/96: 12) bl. a. vikten av att underlätta samarbetet med VV: s trafikregister som finns i Örebro. Även Skattemyndighetens i Örebro län beslut överklagas hos Länsrätten i Örebro län.

Frågor om fordonsregistrering och fordonsbeskattning har ett mycket nära samband — registreringen ligger ju till grund för uttaget av fordonsskatt. I många fall gäller ett ärende såväl frågan om registrering som den om skatteuttag. I de fall en begäran om omprövning gäller både registrerings- och skattefrågan prövar W först registreringen och lämnar därefter över ärendet till Skattemyndigheten för prövning av skattefrågan. VV är också uppbördsmyndighet för fordonsskatt. De härmed nära förbundna ärendena om fordonsbeskattning handläggs som framgått ovan av Skattemyndigheten i Örebro län och överklagas också hos länsrätten där.

Enligt vår mening är det angeläget att undvika en splittrad besvärsordning och att samma besvärsväg gäller för samtliga ärenden om vägtrafikregistrering. Det finns nämligen nära beröringspunkter mellan de olika ärendeslagen. Särskilt gäller detta i fråga om fordons- registrering å ena sidan och yrkestrafikregistrering å andra sidan samt mellan körkortsregistrering och den del av yrkestrafikregistreringen som avser taxiförarlegitimationen. Detta talar för att nuvarande ordning avseende överklagande i ärenden om fordonsregistrering skulle sträckas ut att gälla vägtrafikregistreringen i dess helhet. Vi föreslår mot bakgrund härav att alla sådana ärenden skall överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Det kan tilläggas att den helt övervägande delen av de mål som kan förväntas, liksom i dag, kommer att avse fordonsregistrering, ofta med anknytning till fordonsbeskattningen.

Det anförda medför att en särskild överklaganderegel — på samma sätt som för närvarande i BRK bör gälla. Krav på prövningstillstånd bör gälla vid överklagande från länsrätten till kammarrätten. Även detta skall framgå av en särskild bestämmelse, (jfr prop. 1997/98:101 s. 113 6). De berörda reglerna bör tas in i förordningen om vägtrafikregister, se 14 5 lagen (l97lz289) om allmänna förvaltnings- domstolar.

Den ovan behandlade nya principen för överklagande i förvaltningslagen innebär inte att fullföljdsrätten vidgas i fall av bristande överklagbarhet. Det finns i dag inom författningsområdet vissa beslut som inte får överklagas, främst frågor om utformningen av vissa registreringsskyltar. Någon utökning av fullföljdsrätten till att omfatta även sådana beslut bör inte ske. Nu gällande bestämmelser härom återfinns i dag i flera olika författningar och förs över till förordningen om vägtrafikregister.

5 Definitioner i vägtrafikförfattningarna

Utredningens förslag i huvuddrag: De centrala definitionerna på vägtrafikområdet, dvs. främst fordons- och viktbegreppen, lagfästs. Övriga definitioner samlas i en förordning.

De nu gällande definitionerna förs, med endast mindre redaktionella justeringar, över från nu gällande rätt. Förslaget bygger på att de i definitionsförfattningarna upptagna definitionerna äger allmän giltighe inom vägtrafikområdet. I vad mån man sedan på varje särskilt delområde väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter a 1 lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.

5.1. Utredningens uppdrag

I ett flertal trafikförfattningar finns förhållandevis omfattande sammanställningar av definitioner. I utredningsuppdraget ingår att överväga om inte en ökad klarhet och översiktlighet kan vinnas genom att föra samman definitionerna till en särskild författning. Vidare skall vi se över definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk.

5.2. Allmänt

I flera av de författningar med dignitet av förordning som utgör en viktig del av trafikförfattningsstrukturen definieras de grundläggande begrepp som genomgående används i författningsmaterian. Detta gäller främst fordonskungörelsen (1972:595), FK, bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, körkortsförordningen (l998z980), KKF, samt trafikförordningen (1998:1276). I övriga författningar, i såväl lag- som förordningsforrn, hänvisas i vissa fall till dessa definitioner. I andra fall har den aktuella frågeställningen behandlats enbart i lagförarbetena.

I lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott, TBL, förekommer på flera ställen olika begrepp som definieras i trafikförordningen (tidigare VTK) och andra trafikförfattningar. När TBL ändrades i samband med att bl.a. VTK tillkom år 1972 uttalade sig Lagrådet om det förhållandet att det i en lag tagits upp begrepp, för vilkas tolkning man är hänvisad till författningar av lägre dignitet (prop. l972:137). Lagrådet yttrade följande (prop. s. 29).

Det föreligger helt naturligt ett mycket nära samband mellan trafikbrottslagen samt de författningar som reglerar trafiken och därmed sammanhängande förhållanden. Ett önskemål är att uttryck och begrepp har samma innebörd i TBL och trafikförfattningama. De grundläggande och mest detaljerade bestämmelserna finns i trafikförfattningama och det framstår som naturligt om TBL anknyter till och faller tillbaka på dessa. En komplikation uppstår emellertid genom att TBL är av lags natur medan bestämmelserna i övrigt i stort sett har annan karaktär. Detta vållar dock ej nämnvärda svårigheter när de i administrativ ordning tillkomna reglerna finns vid antagandet av bestämmelserna som är av lags natur. Om inte annat framgår av vad som förekommer vid tillskapandet av lagreglerna, får dessa som regel antagas ansluta sig till de därvid existerande stadgandena av annan natur. Vanskligare blir förhållandet när— såsom i förevarande lagstiftningsärende lagbestämmelsema utformas först, medan de från saklig synpunkt mera grundläggande bestämmelserna då ännu ej fått sin slutliga avfattning.

I det remitterade förslaget upptages mestadels begrepp och uttryck som sedan länge förekommit på förevarande lagstiftningsområde. Vad som anföres i remissen ger ej anledning antaga att dessa framdeles skall ges sådant ändrat innehåll att de ej längre kan anses svara mot vad lagförslaget åsyftar. Förslaget innehåller emellertid också vissa nyheter. Så har exempelvis upptagits den nya kategorien terrängmotor- fordon. Departementschefen har angivit vad därmed åsyftas. Om riksdagen gillar uttalandena, får dessa på sätt nyss antytts vara bestämmande för vad TBL menar med terrängmotor- fordon.

Samma lagstiftningsteknik som den nu redovisade har använts andra gånger. I lagen (l972z435) om överlastavgift, ÖVL, används en rad definitioner utan att betydelsen anges. De definitioner och begrepp som används i trafikskadelagen (1975: 1410), TSL, förklaras inte heller i den

lagen. Även i förarbetena till TSL diskuterade Lagrådet definitionemas tillämplighet m.m. (prop. 1975/76:15). I det till Lagrådet remitterade förslaget löd inledningen av 1 & (prop. s. 230):

Vid tillämpning av denna lag avses med motordrivet fordon detsamma som i fordonskungörelsen (1972:595). Lagen gäller dock ej...

Detta föranledde Lagrådet att uttala följande (prop. s. 251—252).

När det gäller att närmare ange vad som skall förstås med motordrivet fordon och annat motorredskap än gaffeltruck, har valts den tekniken att hänvisning görs till de definitioner av dessa begrepp som finns i fordonskungörelsen (1972:595) och kungörelsen (1952145) angående klassificeringen av vissa gaffeltruckar. Med denna teknik blir lagens tillämpnings- område helt beroende av administrativ reglering, i det att det bestäms av vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigan- de, annan myndighet kan komma att besluta. Lagrådet vill ifrågasätta om detta är förenligt med regeringsformen. Trafikskadelagen avser ett ämne som torde vara att hänföra till det i 8 kap. 25 RF angivna lagområdet. Inom detta område, som hör till det s.k. obligatoriska lagområdet, är delegation av lagstiftning inte tillåten. Regeringens norrngivningskompetens omfattar här bortsett från föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelser — endast verkställighetsföreskrifter. En förutsättning för att regeringen skall få meddela en verkställig- hetsföreskrift är emellertid att den lagbestämmelse som en sådan föreskrift skall komplettera är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften (prop. 1973:90 s. 211). Det kravet måste därför ställas att trafikskadelagens tillämpnings- område bestäms genom en regel i själva lagen.

Det är tydligt att sådana allmänt brukade ord som motordrivet fordon och motorredskap är fullt användbara när det gäller att ange lagens tillämpningsområde.

Bestärnmelsens lydelse ändrades och hänvisningen till FK ströks utan att begreppet motordrivet fordon etc. förklarades i författningstexten. Senare har Lagrådet intagit den motsatta ståndpunkten och förespråkat att man i en lag i fråga om betydelsen av använda definitioner hänvisar till en förordning. Se härom exempelvis prop.

l987/88:159 om ny vägtrafikskattelagstifining och prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon.

Vid behandlingen av nya regelverk på körkorts- och yrkestrafik- områdena har frågan om vägtrafikdefinitionema nyligen åter aktualiserats. Vid behandlingen av lagrådsremissen som föregick prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning uttalade Lagrådet i det här avseendet följande (a. prop. s. 203—204).

I vissa bestämmelser i lagförslagen (] kap. 25 yrkestrafik- lagen, 2 och 18 55 lagen om biluthyrning) förekommer hänvisningar till fordonskungörelsen (1972:595), främst med avseende på olika definitioner av fordon. Detta är en teknik som i princip inte bör komma till användning, eftersom riksdagen blir bunden av regeringens föreskrifter och lagändringar behövs om regeringsförfattningen ersätts av en ny sådan. Eftersom lagstiftningen på kommunikationsområdet i stor utsträckning bygger och måste bygga på de definitioner som finns i bl.a. fordonskungörelsen och det vore störande att behöva upprepa definitionerna i varje lag på området får visserligen tekniken accepteras tills vidare. Härtill bidrar även att det när det gäller just yrkestrafiklagstiftningen synes vara Lagrådet som har initierat tekniken vid tillkomsten av den nuvarande yrkestrafiklagen (se prop. 1987/88:78 s. 87 och 104). Lagrådet förordar dock att de centrala definitionerna på kommunikationsområdet på sikt tas in i en lag, vartill kan hänvisas i övriga lagar. Däremot bör det inte komma i fråga att i en lag hänvisas direkt till kommande regeringsföreskrifter i anledning av lagen. De hänvisningar till en blivande yrkestrafikförordning som förekommer i vissa paragrafer bör därför ersättas av mer allmänt hållna hänvisningar till föreskrifter meddelade med stöd av lagen.

Även vid behandlingen av lagrådsremissen i anslutning till prop. 1997/98:124 Ny körkortslag m.m. underströk Lagrådet sin ovan redovisade ståndpunkt och anförde därvid följande (a. prop. s. 152).

Några definitioner av de olika fordonstypema innehåller inte lagen. Avsikten är att dessa definitioner skall återfinnas i de ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att utfärda, dvs. främst i körkortsförordningen. Mot denna teknik finns inte anledning till erinran från konstitutionell synpunkt. I det av Lagrådet nyligen granskade

förslaget till yrkestrafiklag användes emellertid en annan teknik, nämligen att i lagen gavs en hänvisning till fordonskungörelsen (1972:595), en metod som visserligen kunde möta konstitutionella betänkligheter men som dock Lagrådet ansåg tillsvidare kunna godtas. Det framstår som angeläget att inom det omfattande lagstiftningsområdet som avser trafiken samma teknik används över hela fältet. Som Lagrådet framhöll i nyssnämnda lagstiftningsärende bör de centrala definitionerna på kommunikationsområdet på sikt tas in i en lag, vartill kan hänvisas i övriga lagar. Även om sådana definitioner ofta ändras torde området ha sådan betydelse för allmänheten — och i följd därav också tillvinna sig sådant intresse i riksdagen att lagforrnen bör användas eller i vart fall allmänna riktlinjer dras upp i en lag.

Vid utskottsbehandlingen av de båda propositionerna uppmärk- sammades frågan ytterligare. I motion l997/98:T7 (fp) framhöll motionärerna Lagrådets uppfattning rörande den författningstekniska behandlingen av definitionerna och menade att de centrala definitionerna inom kommunikationsområdet bör tas in i lag. Trafikutskottet avstyrkte motionen och hänvisade i sitt betänkande 1997/981TU9 till denna utrednings arbete och förutsatte att utredningens överväganden även omfattar frågan huruvida en sådan författning bör ha lagforrn (s. 28—29).

Ändringar i definitionerna

I de aktuella trafikförfattningama förekommer alltså en stor mängd begrepp som definieras i de grundläggande förordningarna (kungörelsema). Dessa begrepp används genomgående i författnings- materian, vilket redovisas i det följande.

I 35 FK, 45 BRK och 25 VTK finns uppställningar där de i respektive författning använda begreppen definieras.

Körkortsförordningen (1998z980), KKF, innehåller i 1 kap. 5 5 de i körkortslagen och i förordningen använda definitionerna.

I yrkestrafiklagen (l998:490) definieras däremot i 1 kap. 1 5 första stycket begreppet traktortåg som ”traktorer med tillkopplade släpfordon”. I 1 kap. 2 5 hänvisas beträffande fordonsbeteckningama i övrigt i lagen till fordonskungörelsen.

I 1 5 andra stycket fordonsskattelagen (1988:327), FSL, anges att beteckningarna i lagen har samma betydelse som i FK och BRK, om inte annat sägs.

I 1 5 fordonsskatteförordningen (1993:1028) hänvisas i fråga om beteckningar till FSL och FK.

Efter en genomgång av de paragrafer som innehåller definitioner kan konstateras följande i fråga om ändringsfrekvensen. Under en tioårsperiod, åren 1987—1996, har någon eller flera av definitionerna i 3 5 FK ändrats fyra gånger, 45 BRK ändrats sju gånger, 45 KKF ändrats fyra gånger, 2 5 VTK ändrats fem gånger och någon eller flera av definitionerna i 3 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594), TTK, ändrats tre gånger. De större ändringarna var följande.

År 1989 genomfördes en rad ändringar av ett flertal definitioner i samtliga de aktuella förordningarna genom SFS 1989:938—942 (axeltryck, boggi, boggitryck, bruttovikt på fordon, jordbrukstraktor, lätt terrängvagn m.fl. definitioner).

År 1992 ändrades i FK definitionerna på registreringsskylt, totalvikt på bil, traktor och motorredskap samt definitionen på traktor (SFS 1992:1758), i BRK definitionen på registreringsskylt och traktor (SFS 1992:1767) och i KKF definitionerna på körkort, traktor och traktorkort (SFS 1992:1765).

Under år 1994 gjordes vissa ändringar i TTK, FK och BRK som rörde definitionerna av begreppen registreringsskylt och släpfordon, registreringsskylt och sidvagn respektive registreringsskylt och saluvagnslicens (SFS 1994:2056, 2055 och 2054).

Vidare ändrades i FK, VTK och gamla KKF under år 1996 cTefinitionema av lätt respektive tung motorcykel genom SFS 1996:321—323.

BRK, FK och VTK justerades under år 1997 genom ett tillägg av fordonsbegreppen dolly och släpkärra (SFS l997z694—696) för att nå överensstämmelse med vissa EG-regler på området (rådets direktiv 96/53/EG); i VTK ändrades då ytterligare ett antal definitioner av mindre intresse här.

Slutligen skedde samma år i VTK, gamla KKF, BRK och FK en justering av definitionen av traktor genom SFS 199711299—1302.

Ny trafikförordning

Vägverket överlämnade den 21 december 1995 ett förslag till ändringar av nuvarande regler om trafik på väg och i terräng. Förslaget byggde på ett underlag som tagits fram i samarbete med Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

I enlighet med förslaget har nyligen en ny författning — trafik— förordningen — ersatt dels VTK, dels de avsnitt i TTK som innehåller trafikregler. Dessutom har vissa bestämmelser i vägmärkes-

förordningen (1978:1001) tagits in i den nya förordningen, se SFS 1998:1276. 1 3 5 trafikförordningen definieras centrala begrepp.

Närmare om vilka definitioner som förekommer i vissa lagar

Definitioner som används i TBL utan förklaring i lagen: vägtrafikant motordrivet fordon traktor

motorredskap

Definitioner som används i TSL utan förklaring i lagen: motordrivet fordon motorredskap

Definitioner som används i KKL och som förklaras i KKF: motorfordon terrängmotorfordon traktor motorredskap motorredskap klass I motorredskap klass II motorcykel

lätt motorcykel personbil lastbil lätt lastbil släpfordon lätt släpfordon terrängvagn tung lastbil buss bil

moped terrängskoter körkort körkortshavare körkortstillstånd körkortsunderlag

Definitioner som används i ÖVL utan förklaring i lagen: axel

axeltryck

bil

boggi boggitryck bruttovikt

buss fordon

fordonståg

lastbil motorredskap klass I släpvagn

trippelaxel trippelaxeltryck tung terrängvagn

Definitioner som används i FSL med hänvisning till BRK: personbil motorcykel traktor motorredskap buss lastbil

tung terrängvagn släpvagn påhängsvagn trafiktraktor tjänstevikt totalvikt

Definitioner som används i YTL med hänvisning till FK: personbil lastbil buss

terrängmotorfordon

traktor

släpfordon

Därutöver kan nämnas ett antal lagar, som innehåller ett mindre antal definitioner främst rörande fordon utan närmare förklaring. Hit hör exempelvis lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lagen ( l971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands,

bilskrotningslagen (1975z343), terrängkörningslagen (l975:13l3), lagen (19761206) om felparkeringsavgift, lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, bilavgaslagen (198611386), lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud samt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Lagen (l982:129) om flyttning av fordon i vissa fall innehåller egna begreppsförklaringar, medan lagen (l998:492) om biluthyrning hänvisar till fordonsbegreppen i FK. I lagen (1988:328) om fordons- skatt på utländska fordon hänvisas i fråga om begreppens innebörd till FSL.

5.3. Definitioner i EG:s regelverk

I utredningens uppdrag ingår att se över de svenska definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. När det gäller EG-rätten är det så, att EG-dokument inom vissa områden inledningsvis innehåller definitioner av de i aktuellt dokument använda begreppen, medan det på andra områden används en annan teknik med hänvisningar. I ytterligare andra fall används begreppen utan vidare förklaring än den som framgår av textens sammanhang.

Inom EU har ännu inte antagits några gemensamma regler för trafikregisterområdet (BRK m.fl. författningar), utan varje medlems- land tillämpar där sin nationella lagstiftning. I ett förslag till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon (97/C 202/10), som har lagts fram av kommissionen den 30 maj 1997, hänvisas dock i fråga om definitioner av motorfordon, släpfordon, registrering och registreringsbevis till redan antagna direktiv.

Ett grundläggande dokument på området som rör fordon, registrering av fordon, m.m. är rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon. Detta direktiv har därefter ändrats genom rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992.

I direktivet definieras en rad begrepp, kring vilka bestämmelserna är uppbyggda. Av de begrepp som förekommer i de av oss ovan genomgångna författningarna definieras dock endast begreppet fordon.

Enligt artikel 2 i direktivet menas med fordon ”motorfordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller ej, med minst fyra hjul och konstruerat för en maxirnihastighet över 25 km/h samt släpvagnar till sådana fordon, med undantag av spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer samt samtliga rörliga motorredskap”.

Fordon definieras exempelvis i 35 FK som ”anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättat för färd på marken och ej löper på skenor. Fordon indelas i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon.

Vi kan konstatera att de olika definitionerna i direktivet respektive FK m.fl. svenska författningar skiljer sig något åt i omfattning, men utan att direkt strida mot varandra. Vissa av definitionerna i direktivet, huvudsakligen tekniska termer, är av den arten att de saknar begreppsförklaring i de svenska trafikförfattningama.

Rådets direktiv 77/143/EEG av den 29 december 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet, med ändringar i direktiv 88/449/EEG och 91/328/EEG, behandlar, som framgår av titeln, frågor om besiktningsskyldighet. I direktiven används vissa fordonsbegrepp m.m. utan att närmare definieras. Bestämmelserna i grunddirektivet jämte ändringsdirektiv har ersatts av rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 med samma titel. Det antagna direktivet innehåller inte några definitioner av där använda begrepp.

I det s.k. maskindirektivet, dvs. rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner, slås fast de för maskiner grundläggande hälso- och säkerhetskraven. Utanför dess räckvidd ligger transportmedel, dvs. fordon och släpvagnar till dessa, avsedda enbart för transport av passagerare bl.a. på väg. Det undantar också fordon som används på väg till skydd för liv och hälsa.

Maskindirektivet omfattar vissa motorredskap och arbetsmaskiner som för närvarande definieras som vägtrafikfordon enligt FK. Direktivet gäller främst klassificeringsfrågor, vad som är vägfordon m.m., men där finns vissa beröringspunkter med BRK, såsom frågor om när de aktuella fordonen skall registreras.

I rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon slås i prearnbeln (inledningen) fast att det för att uppnå syftet med EU-tanken är nödvändigt att upprätta exakta och enhetliga definitioner av fordon. Direktivet avser att harmonisera medlemsstaternas definitioner av dessa fordon i syfte att undanröja de handelshinder medlemsstaterna emellan som har att göra med nuvarande skillnader i tekniska krav för fordonen. Direktivet skall tillämpas på samtliga två- och trehjuliga motorfordon som är avsedda för vägtrafik.

Den hittillsvarande svenska definitionen på moped skiljer sig från direktivets lydelse. I den nya körkortslagstiftningen har därför en viss anpassning skett. De två- och trehjuliga motorfordonen delas in i bl.a.

mopeder och motorcyklar. Som moped definieras i enlighet typgodkännandedirektivet ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har

1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller

h) om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal nyttoeffekt av högst 4 kilowatt.

Vid beräkningen av en mopeds vikt skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in.

Enligt den nya terminologin avses med moped klass I en moped som inte hör till klass II och med moped klass II en moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt. Se KKF (1998:980) och förfatmingsändringar SFS 1998: 1257 och följande.

I vissa av de dokument som efter hand antas i arbetet inom unionen hänvisas numera i fråga om betydelsen av använda begrepp till de grunddokument som tidigare antagits och som vi nämnt ovan. Som exempel på detta kan nämnas Kommissionens tolkningsmeddelande om förfaranden för typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat (96/C 143/04).

Även i det nu föreliggande förslaget till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon (97/C 202/ 10), framlagt av Kommissionen den 30 maj 1997, hänvisas exempelvis i fråga om definitionen av motorfordon, släpfordon, registrering och registreringsbevis till direktiven 70/156/EEG och 92/6l/EEG.

På körkortsområdet finns det s.k. körkortsdirektivet 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, med ändringar intagna i rådets direktiv 97/26/EG av den 2 juni 1997. Körkortsdirektivet innehåller bl.a. indelning av fordonskategoriema i körkortsbehörigheter samt definitioner av vissa fordonstyper, medan ändringsdirektivet innehåller bl.a. en ändrad definition av begreppet ”motorcykel”.

På yrkestrafikområdet finns det ett stort antal förordningar och direktiv som reglerar de olika typerna av trafik inom och mellan medlemsländerna samt till och från tredje land. De i EG-dokumenten använda begreppen förklaras genomgående i inledningen till varje dokument.

Som en jämförelse med ett annat författningsområde kan nämnas tullagstiftningen och där använda begrepp. I 2 5 tullagen (1994:1550) definieras nämligen vissa uttryck som används i den lagen. Därutöver hänvisas beträffande innebörden av använda uttryck till rådets

förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. I 25 tullförordningen (1994:1558) definieras på motsvarande sätt vissa uttryck som används i förordningen och i övrigt hänvisas till förordningen EEG nr 2913/92 och till tullagen. Begreppen har dock inte någon angiven allmän giltighet i all författningsreglering för tullområdet eller delar av det.

W fick i regleringsbrev för år 1997 regeringens uppdrag att se över FK:s tillämpningsområde m.m. i förhållande till det tidigare nämnda maskindirektivet. Utredningen skulle ske i samråd med Arbetarskydds- styrelsen och RSV. W skulle föreslå de ändringar som krävs i FK, lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, BRK, FSL m.fl. författningar.

Uppdraget har redovisats i en promemoria den 18 december 1997. W föreslår att fordonskategoriema motorredskap och terrängmotor- fordon ersätts med ett nytt begrepp, mobil maskin, för att skapa ett begrepp som lättare kan identifiera fordonskategoriema vid kontaktema med övriga Europa. W föreslår också att mobila maskiner som används på väg skall registreras i bilregistret (vägtrafrkregistret). Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i Kommunikationsdepartementet.

5.4. Överväganden och förslag

Överväganden rörande definitioner i de nationella författningarna

I vårt uppdrag ingår att överväga om definitionerna i de olika vägtrafikförfattningama bör föras samman till en särskild författning. Därvid uppkommer frågan i vad mån regleringen skall ske i lag eller förordning. Vi har i denna fråga diskuterat olika alternativ som vi redovisar närmare i det följande.

Vi har bl.a. prövat att använda samma metodik som beskrivits ovan beträffande TBL och TSL. Ett sådant system skulle innebära att man i den lag om vägtrafikregister, som vi föreslår, i fråga om begreppsförklaringar inte skulle hänvisa till någon förordning, utan att man i förarbetena skulle förklara grunden till och innebörden av tillvägagångssättet på samma sätt som skedde åren 1972 och 1975 vid tillkomsten av de nämnda lagarna. Samma system skulle då också användas i andra lagar med anknytning till vägtrafiken. I förordningar på vägtrafikområdet skulle enligt det alternativet hänvisas till en särskild förordning, vari samtliga definitioner skulle samlas.

Ett annat alternativ är att i varje lag för sig definiera de i författningen använda begreppen. Det är ett tydligt sätt att redovisa dem

men det kräver att ändringar sker i en mängd författningar vid ett och samma tillfälle. Tillvägagångssättet har också, som framgår ovan, i vissa fall ansetts för omständligt och man har menat att det skulle göra lagtexten alltför vidlyftig. Vår egen utgångspunkt är att det är en fördel att ha begreppsförklaringama samlade oavsett om det sker i lag- eller förordningsforrn. Ett sådant system är dels överskådligt, dels praktiskt vid författningsändringar.

I anslutning till det sistnämnda har vi diskuterat att stifta en fristående lag med de gemensamma definitioner, som kan betecknas som övergripande och som behövs främst för de lagar som berörs. Samtliga övriga definitioner som förekommer i författningarna skulle då samlas i en gemensam förordning.

Övergripande är främst olika fordons- och viktbegrepp. I en rad författningar på vägtrafikområdet av lags natur finns en anknytning till de olika fordonsdefinitionema, dvs. i FSL, KKL, TBL, TSL, YTL samt ÖVL. För att täcka in samtliga definitioner som används i någon av de nämnda lagarna krävs det att man i en särskild lag anger innebörden av samtliga fordonsbegrepp.

Genomgången av de bestämmelser som definierar nu åsyftade begrepp visar på en relativt måttlig ändringsfrekvens under den senaste tioårsperioden.

Vid vårt slutliga ställningstagande har vi gjort följande överväganden.

Vägtrafiklagstiftningen är föremål för ett kontinuerligt utvecklings- och förändringsarbete. Området är också stort till sitt omfång. Det torde inom sina skilda sektorer efter hand få allt större anknytning till motsvarande regler inom EG-rätten. Ett inte obetydligt antal förändringar och justeringar kan bli följden av det reformarbete som kan förutses. Ett exempel på förändringar av bl.a. ett antal fordonsanknutna begrepp är det pågående arbete på anpassning till EG:s maskindirektiv som nämnts ovan.

EG-anknytningen, det ökande kravet på snabbhet i förändrings- och anpassningsarbetet m.fl. praktiska förhållanden talar för att regeringen skulle ges ett bemyndigande att definiera begrepp som är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som särskilt föreskrivs i respektive författning och de olika definitionerna skulle då kunna samlas i en regeringsförordning.

Såsom Lagrådet i de helt nyligen gjorda uttalandena framhållit talar emellertid konstitutionella och andra skäl för att de centrala definitionerna ges lagforrn. Dessa synpunkter bedömer vi vara överordnade de praktiska problem som en lagreglering onekligen kan medföra i vissa situationer. De praktiska problemen minskar för övrigt om lagregleringen inskränks till att omfatta endast de centrala

begreppen. Det nu sagda leder oss till att välja lösningen att lagfästa de begrepp som enligt vår bedömning kan betecknas som centrala. Övriga definitioner samlas då i en förordning.

I sistnämnda hänseenden har vi gjort följande överväganden. Flertalet fordonsbegrepp återfinns i de centrala författningarna på vägtrafikområdet. De har stor betydelse för avgränsning av rättigheter och skyldigheter inom vägtrafiken. De flesta av dem är utifrån detta betraktelsesätt av sådan karaktär att de bör tas upp i en lag. Några av fordonsbegreppen kan tyckas vara mer perifera, såsom ”cykelkärra” och ”lekfordon”. Vi har emellertid stannat för att inte splittra gruppen av aktuella beteckningar i detta sammanhang. Grundläggande fordonsbegrepp bör alltså enligt vår mening regleras i lag.

Nära förbundna med fordonsbegreppen är de begrepp som reglerar fordons vikt. Framför allt gäller detta begreppen tjänstevikt och totalvikt, som återfinns i ett flertal författningar— däribland FSL. Andra viktbestämmelser är de som tar sikte på den vikt som ett fordon för över till vägbanan, t.ex. boggitryck och bruttovikt. Sistnämnda viktbestämmelser och andra av närstående karaktär fmns bl.a. i ÖVL. Vi menar att alla viktbegreppen för överskådlighetens skull bör finnas i en lag tillsammans med fordonsbegreppen.

Även i fråga om en tredje kategori har vi diskuterat var aktuella definitioner skall beskrivas. Det gäller definitionerna på körkorts- området. Dessa definitioner är tämligen få och används inom ett relativt väl avgränsat författningsområde. Vissa av där använda begrepp är enligt vår mening till sin innebörd relativt givna. Det gäller t.ex. i fråga om det grundläggande begreppet ”körkort” och ett par andra begrepp som mer eller mindre knyter an till det begreppet. — Det kan i det här sammanhanget framhållas att begreppet ”körkortshavare”, som enligt dagens terminologi även innefattar den som har körkortstillstånd, borde omarbetas så att det endast avser innehavare av körkort.

I och med anpassningen av de svenska körkortsförfattningama till gällande EG-bestämmelser, har i KKL utöver de redan befintliga körkortsbegreppen tagits in ytterligare ett begrepp, ”permanent bosättning”, vars innebörd kräver en uttrycklig definition.

Nu redovisade omständigheter har sammantaget resulterat i att vi valt att i KKL behandla de grundläggande körkortsbegrepp som används i den lagen — körkort, körkortstillstånd och körkortshavare samt därutöver begreppet permanent bosättning. Övriga körkortsbegrepp tas upp i definitionsförordningen.

Den nu skisserade lösningen innebär att lagen om vägtrafikdefinitioner renodlas och i princip kommer att innehålla endast de grundläggande fordons- och viktbegreppen.

Vi vill också betona att vi inte har övervägt själva formuleringarna av begreppen utan har — med mindre redaktionella justeringar — fört över dem från gällande rätt. En genomgång i materiellt hänseende av begreppen får ske i anslutning till översyn på respektive författningsområde. En del definitioner har vi emellertid uteslutit, eftersom vi har funnit att de är överflödiga av en eller annan anledning, t.ex. att betydelsen framgår direkt av författningstexten. Över huvud taget vill vi rekommendera en större återhållsamhet med definitioner än som hittills har varit fallet och det bör i varje enskilt fall undersökas om en definition verkligen behövs och om inte författningstexten kan utformas så att en viss definition kan undvaras.

Vårt förslag bygger således på att de i definitionslagen upptagna definitionerna äger allmän giltighet. I vad mån man sedan på varje särskilt område väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter att lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.

Tillvägagångssättet att hänvisa bör enligt vår mening nu användas i de lagar som i dag innehåller hänvisningar till trafikförordningamas begreppsdefinitioner (t.ex. FSL och YTL) och i de förordningar som i dag innehåller begreppsdefmitioner (dvs. FK, trafikförordningen m.fl.).

Fråga uppstår då hur läget blir beträffande de lagar som i dag inte innehåller några begreppsdefinitioner, t.ex. TBL, TSL och ÖVL. Det är givetvis önskvärt att man i varje författning klart anger huruvida definitionerna i den särskilda lagen skall användas vid tillämpningen av respektive lag. Vi har emellertid inte tillräcklig överblick för att kunna avgöra om det fullt ut är ett möjligt och lämpligt tillvägagångssätt. Om det i exempelvis TBL och TSL inte ges någon hänvisning till definitionsförfattningarna torde tolkningen av detta faktum inte bli annan än att definitionerna i dessa båda författningar har den innebörd som de har fått vid lagarnas tillkomst och således har i dag; jämför Lagrådets ovan återgivna yttranden. Vi lämnar därför frågan öppen hur man författningstekniskt skall förfara med dessa båda lagar. I fråga om ÖVL anser vi att man i den bör ta in en hänvisning till definitionslagen.

W har, som nämnts, till regeringen lämnat ett förslag rörande en översyn av FK m.fl. författningar. Detta går ut på att anpassa de svenska författningarna till EU:s maskindirektiv. Förutom FK berörs vissa bestämmelser i lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, i BRK, i FSL samt i ytterligare några författningar. Det innehåller också ändringar av de gällande definitionerna på fordonsområdet.

Vi har så långt det varit möjligt anpassat vårt författningsförslag till dessa justeringar. Den slutliga lydelsen av författningarna kan, med hänsyn till faktorer som vi inte har kunnat beakta, komma att få en något annorlunda utformning än den vi föreslår.

Definitionernas överensstämmelse med EG:s regelverk

I utredningsuppdraget ingår såsom tidigare nämnts att se över definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. Vi kan i det avseendet till en början konstatera att entydiga definitioner inte används inom EU för hela det av oss behandlade författningsområdet.

Det är W, i egenskap av statens företrädare på central nivå för hela vägtransportsystemet, som för Sveriges del ansvarar bl.a. för det europeiska samarbetet på vägtrafikområdet. Detta ansvar behandlas för övrigt närmare i prop. 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m., som antagits av riksdagen (bet. 1995/96:TU18rskr. 1995/96:231). I W:s uppgifter ingår i det avseendet bl.a. att föreslå anpassningar av de svenska författningarna till EG:s regelverk, så att nationella begrepp och definitioner inte strider mot de i gemenskapen använda begreppen.

Efter hand som de aktuella EG-dokumenten antagits och ändringar genomförts i nationella författningar har det, enligt vad vi under hand har inhämtat från W, från svensk sida kunnat konstateras att de i de svenska författningarna använda begreppen i allmänhet inte strider mot de i EG-dokumenten använda definitionerna. I den mån skiljaktigheter förelegat eller åtgärder i övrigt varit påkallade har initiativ tagits till ändringar och kompletteringar i den svenska författningsmaterian på området. Detta gäller, såsom framgått ovan, i fråga om t.ex. mopeder och de fordonsslag som är aktuella i maskindirektivet. Vår slutsats är därför, att det från vår sida inte behöver vidtas några speciella åtgärder eller lämnas några förslag för att anpassa de i svenska författningar använda begreppen till EG:s regelverk.

6 Tillgång till registeruppgiftema — integritetsfrågor

Utredningens förslag i huvuddrag: Mot bakgrund av vägtrafikregistrets ändamål och innehåll saknas det skäl att förbjuda direktåtkomst eller att ange ytterligare kriterier för direktåtkomst än de som följer av personuppgiftslagens generella krav på behandling. Däremot vilar ett ansvar på den för registret huvudansvariga myndigheten VV att göra en noggrann avvägning mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritets- aspekter i samband med att datorer ansluts. I lagen om vägtrafikregister tas därför inte in några regler om möjligheterna till direktåtkomst til registret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas dock att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur registret. Häri ingår bl.a. att besluta om direktåtkomst i enlighet me vad som följer av personuppgiftslagens generella bestämmelser om behandling av uppgifter.

Som sökbegrepp i vägtrafikregistret får användas de uppgifter som får ingå i registret. Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten att använda sökbegrepp. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.

För vägtrafikregistrets del finns det behov av samköming i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, RSV, skattemyn- dighetema, bilprovningen, försäkringsbolagen och ytterligare någon eller några myndigheter. Varje sådan åtgärd kräver att integritets- aspektema beaktas. En rimlig avvägning synes vara att tillåta sådan behandling inom ramen för registrets ändamål. Regeringen ges rätt att föreskriva de begränsningar som kan anses nödvändiga.

I sekretesslagstiftningen bör införas ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning ur det s.k. bildregister som VV för. Samma regler bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnar vi inte något förslag till utformningen av själva ändringarna. Den bestämmelse i sekretesslagen som främst berörs är 7 kap. 15 5.

6.1. Utredningens uppdrag

Den snabba utvecklingen och ökade användningen av informations- teknik, IT, har skapat förutsättningar för förenklade rutiner vid hanteringen av de uppgifter som finns i olika register. Utvecklingen har emellertid även medfört stora möjligheter för den enskilde att ur de offentliga registren med enkla åtgärder hämta in och ställa samman information.

Inom ramen för utredningens uppdrag faller att särskilt belysa de problem som tillgången till registeruppgifter kan medföra från integritets- och sekretessynpunkt. Utredningen skall därvid fästa stor vikt vid att upprätthålla ett starkt skydd för den personliga integriteten (dir. s. 5 och 7).

6.2. Offentlighetsprincipen m.m. 6.2.1 Trycknihetsförordningen

Enligt tryckfrihetsförordningens, TF, bestämmelser har envar rätt att ta del av allmänna handlingar, den s.k. offentlighetsprinczpen. Därmed skall främjas ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Den rätten får, såsom framgår nedan, begränsas endast om det är påkallat av hänsyn till vissa i TF särskilt angivna intressen.

Offentlighetsprincipen kan alltså inte gälla utan inskränkningar. Det finns en betydande mängd undantag som kan sägas vara en avvägning mellan motstående intressen. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför begränsas — genom sekretess bl.a. om det är påkallat av hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningarna regleras uteslutande i sekretesslagen (1980:100) eller annan lag som sekretesslagen hänvisar till. Man kan, särskilt i IT-sammanhang, säga att Offentlighetsprincipen ställs mot önskemålet att skydda den enskilde mot otillbörligt integritetsintrång.

Av det sagda framgår att offentlighetsprincipens reella omfattning är primärt styrd av vad som menas med allmän handling och sekundärt styrd av begränsningarna i sekretesslagen. Vad som förstås med allmän handling är inte alltid helt lätt att reda ut, särskilt inte när informationen finns lagrad på ADB-medium. I 2 kap. 3 5 TF sägs att med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Med upptagning avses själva informationsinnehållet och inte den fysiska databäraren (magnetband, skivminne e.d.). Huruvida det är fråga om en eller flera upptagningar — ett dataregister kan innehålla en

överväldigande stor mängd uppgifter och det vore orimligt att se dessa data som en upptagning är resonemanget i förarbetena, att varje konstellation av sakligt sammanhängande uppgifter är en upptagning för sig, se prop. 1987/88257 om grundlagsfäst integritetsskydd s. 89 f. och prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB, s. 21 ff. Vidare sägs beträffande upptagning.

Upptagning — — — anses förvarad hos myndighet om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan förrn att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår i personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar befogenhet att göra överföringen.

I fråga om upptagningar har således förvaringskriteriet getts en speciell innebörd och är i första hand uppfyllt om myndigheten har en faktisk och omedelbar tillgång till upptagningen. Detsamma gäller dock även upptagningar som myndigheten med rutinbetonade åtgärder kan ta fram om urval eller sammanställningar av data (se vidare nedan).

En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Inkommen anses handlingen när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Upprättad anses den när den har expedierats.

En viktig princip i sammanhanget är den om likställighet mellan allmänheten och myndigheten i fråga om tillgång till en handling eller upptagning -— detta betyder att det som är tillgängligt för en myndighet skall vara tillgängligt för allmänheten i den mån sekretess inte gäller. Det spelar ingen roll om myndigheten faktiskt har tagit fram den begärda informationen eller inte. Inte heller huruvida myndigheten har någon anledning att ta fram informationen i sin verksamhet. Avgörande är om informationen de facto är tillgänglig enligt vad som tidigare sagts.

Regeringen har i ett beslut (maj 1984) beträffande Datainspek- tionens, DI, föreskrifter rörande ett av en länsstyrelse fört personregister slagit fast, att allmänheten enligt TF i princip har tillgång till allmänna handlingar hos en myndighet i samma utsträckning som myndigheten själv har tillgång till handlingarna. Inspektionen hade därför inte något lagligt stöd att föreskriva begränsningar rörande söknycklar som enbart avsåg utlämnande av allmänna handlingar. I den ovan nämnda bestämmelsen i 2 kap. 3 5 TF definieras

personregister som ett register, förteckning eller andra anteckningar som innehåller uppgift som avser en enskild person och som kan hänföras till denne.

En allmän handling som förvaras hos myndigheten och som får lämnas ut dvs. förutsatt att handlingen eller någon uppgift i den inte omfattas av sekretess skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar ta del av den. Myndigheten är dock inte skyldig att tillhandahålla handlingen på stället, om betydande hinder möter, 2 kap. 12 5 TF.

Rätten att ta del av allmänna handlingar utgör också grunden för det offentliga arkivväsendet. I arkivlagen (19801782) finns bestämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv samt om vård och gallring av arkiv.

Vid en begäran om att få ta del av en allmän handling får en myndighet inte efterforska personens identitet eller i vilket syfte begäran görs, i vidare mån än vad som behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut. Detta utgör det s.k. anonymitetsskyddet i 2 kap. 14 5 tredje stycket TF.

6.2.2. Utredning om offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället m.m.

Regeringen beslutade under våren 1998 att tillkalla en kommitté med uppgift att se över bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT—samhället (dir. 1998z32).

Kommittén skall föreslå möjligheter för myndigheterna att inte lämna ut en allmän handling när det är uppenbart att handlings- offentligheten utnyttjas i syfte att kringgå reglerna om upphovsrätt.

Kommittén skall kartlägga de faktorer som har varit avgörande för i vilken utsträckning insyn råder i kommunala respektive statliga företag, överväga om det är lämpligt med en enhetlig syn på offentlig- hetsprincipens tillämplighet när det gäller sådana företag samt ange vilka kriterier som bör gälla för insyn i dessa och i andra organ som avses i 1 kap. 8 5 sekretesslagen.

Kommittén skall göra en allmän översyn av sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex. genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den andra.

Kommittén skall vidare särskilt uppmärksamma några frågor som rör sekretess och myndigheternas möjligheter att samverka samt se över de meddelarfrihetsbrytande tystnadspliktema.

Kommittén skall slutligen försöka hitta en ändamålsenlig och öppenhetsvänlig lösning för att genomföra Sveriges åtaganden när det gäller offentlighet och sekretess på området för internationellt informa- tionsutbyte samt följa upp utvecklingen i utrikessekretessfrågor mot bakgrund av bl.a. Sveriges inträde i EU och utvärdera tillämpningen av bestämmelsen om utrikessekretess.

6.3. Integritetsskyddslagstiftningen 6.3 .1 Författningsregleringen av integritetsskyddet

Om man ser på integritetsskyddslagstiftningen i allmänhet finns ett antal lagar som har ett mer eller mindre direkt syfte att skydda den personliga integriteten, med utgångspunkt i grundlagsskyddet i regeringsformen.

I vanlig lag finns en rad bestämmelser som ger skydd för den enskildes personliga integritet. Av generell betydelse på integritets- skyddsområdet är föreskrifterna i brottsbalken och sekretesslagen. Av särskild betydelse i detta sammanhang är de bestämmelser till skydd för den personliga integriteten som finns ipersonuppgiftslagen (l998r204), PUL, tidigare datalagen (l973:289).

De bestämmelser som har betydelse för registeruppgiftema inom vägtrafikområdet behandlas i det följande.

6.3.2. Regeringsformen

Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i 1 kap. 25 tredje stycket regeringsformen, RF, vari bl.a. sägs att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Bestämmelsen har inte karaktär av en rättsligt bindande föreskrift utan anger ett mål för den samhälleliga verksamheten. Av förarbetena framgår att integritetsskyddet vid dataregistrering var i blickpunkten vid bestämmelsens tillkomst.

Det finns inte någon rättsligt bindande föreskrift som ger ett allmänt integritetsskydd. I stället regleras skyddet för den personliga integriteten genom ett flertal bestämmelser på olika konstitutionella nivåer: grundlag, vanlig lag, regeringsförfattningar och myndighets- föreskrifter.

Den så kallade fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF innehåller sedan den 1 januari 1989 en grundregel om skydd för den enskildes personliga integritet vid dataregistrering. Innebörden är att varje medborgare, i den utsträckning som närmare anges i lag, skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. I propositionen 1987/88z57 om grundlagsfäst integritetsskydd uttalas att lagstiftaren i detta avseende till skillnad mot flertalet fri- och rättighetsregler i 2 kap. RF — åläggs att vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Såtillvida får grundlagsbestärnmelsen rättslig betydelse; den bör uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och allvarligt menad skyddslagstiftning.

Regeringen kan efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling, 8 kap. 7 5 RF.

6.3 .3 Sekretesslagen

I sekretesslagen finns regler om sekretess m.m., som utgör ett skydd för den personliga integriteten. Begreppet sekretess är förklarat i lagen och innebär förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt. Därmed gäller förbudet varje form av röjande och omfattar såväl handlingssekretess som tystnadsplikt.

Det är i första hand det allmännas verksamhet som berörs av sekretesslagen. En enskild medborgare eller ett enskilt organ har ingen automatisk skyldighet att iaktta sekretesslagen. Vissa undantag härifrån finns i 1 kap. 8 och 9 55 sekretesslagen. Sekretess gäller i förhållande till enskilda men också mellan myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Bestämmelser som skyddar den enskildes integritet finns i första hand i 7—9 kap. sekretesslagen — sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.

Sekretessbestämmelserna är genomgående uppbyggda av tre element: räckvidden, omfattningen och styrkan. Räckvidden avser den verksamhet som bestämmelsen reglerar, exempelvis hos en viss myndighet eller för en viss ärendekategori. Omfattningen avser vilka uppgifter, inom räckvidden, som är föremål för sekretess, exempelvis uppgifter om enskilds hälsotillstånd. Styrkan kallas också skaderekvisit och förekommer i tre nivåer.

Vid ett rakt skaderekvisit gäller sekretess om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om

uppgiften röjs. Ett starkare skydd ger ett omvänt skaderekvisit, då uppgifter får lämnas ut bara om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Vid absolut sekretess får utlämnande över huvud taget inte ske, dvs. sekretessen är utan undantag. Detta är rätteligen att betrakta som frånvaro av skaderekvisit.

De allmänna sekretessbestämmelser som närmast är av intresse i fråga om registeruppgifter inom vägtrafikområdet är följande. (Se vidare om de olika registren nedan).

Enligt den s.k. folkbolg'öringssekretessen, 7 kap. 15 5 första stycket 1 sekretesslagen, gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföring eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I sekretessförordningen (1980:657, omtryckt 1998:1333) förtydligas att sådan sekretess gäller i verksamhet som avser W:s bil-, körkorts- och felparkeringsregister (1 b 5 6.). Det kan noteras att denna bestämmelse alltså inte omfattar yrkestrafikregistrets uppgifter.

Normalt sett torde någon egentlig sekretessprövning inte komma till stånd hos W vid begäran att få ut uppgifter, med mindre det finns någon form av spärrrnarkering i registret som ger handläggaren en signal om att vara vaksam vid en begäran om utlämnande av uppgifter. Teoretiskt kan man tänka sig att någon begär uppgifter från sådana utgångspunkter att det kan befaras vara fråga om förberedelse till aktioner eller trakasserier mot någon speciell grupp registrerade.

Sekretess gäller vidare för personuppgift om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med PUL, 7kap. 16 5 sekretesslagen. Bestämmelsen tillämpas bl.a. vid s.k. massuttag, som kan avse tusentals uppgifter som begärs utlämnade i ett enda sammanhang. Detta kan ge W anledning anta att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas på ett otillåtet sätt, exempelvis genom överföring till tredje land i strid med 33 5 PUL.

För körkortsregistrets del finns specifika sekretessbestämmelser. Enligt 7 kap. 18 5 sekretesslagen gäller sekretess för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret. Sekretessen är där absolut. Någon motsvarighet till detta finns inte i fråga om bil- eller yrkestrafik- registren.

Sekretess gäller vidare i ärende om prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort, luftfartscertifikat eller sådant behörighets- bevis som avses i luftfartslagen (1957:297) för uppgift om den

enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet, 7 kap. 31 5.

Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur körkortsregistret för uppgift om körkorts referensnummer, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att kontrollen av körkorts äkthet motverkas om uppgiften röjs (5 kap. 3 5 andra stycket).

För de uppgifter som förvaras hos Riksarkivet, RA, gäller samma bestämmelser i TF om utlämnande av allmän handling osv. som när uppgifterna finns hos en myndighet. I sekretesslagen finns särskilda bestämmelser som rör sekretess när uppgifter förs till en arkivmyndighet. Sekretessen gäller därvid också hos arkivmyndig- heten, i de fall en uppgift är sekretessbelagd hos registerrnyndigheten (13 kap. 4 5).

I samband med att folkbokföringen år 1991 datoriserades och fördes över till skattemyndighetema övervägdes att stärka sekretesskyddet för folkbokföringsuppgiftema. Organisationskommittén bedömde dock att det inte fanns skäl att skärpa den sekretessen (SOU 1990: 18 s. 159 ff.). I lagstiftningsärendet delade Konstitutionsutskottet utredningens överväganden och någon ändring kom inte till stånd.

Regeringen har i propositionen 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. återigen behandlat frågan om folkbokföringssekretessen och om det finns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom folkbokföringen. Regeringen framhåller att Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor i betänkandet SOU 1996:68 hade funnit att det med hänsyn till myndigheters och andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl att ändra sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. Regeringen fortsätter (s. 37).

Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndighetema till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och andra företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har också kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs och presumtionen ändras från

offentlighet till hemlighållande, skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndig- hetema till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för folkbokföringsuppgiftema.

Propositionen har antagits av riksdagen, bet. 1997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76.

6.3.4. Begränsningar i sekretessen

Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna i sekretesslagen mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Från denna huvudregel kan undantag föreskrivas i sekretesslagen eller någon annan författning som den lagen hänvisar till. I 14 kap. 1—3 55 sekretesslagen finns generella begränsningar i sekretessen mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom myndigheter. Således hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen och inte heller att uppgift lämnas till någon annan myndighet, om en uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (14 kap. 1 5).

Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 & sekretesslagen gäller uppgiftslämnande mellan myndigheter. Enligt den bestämmelsen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Ett exempel kan illustrera tillämpningen av bestämmelsen. En länsstyrelse hade hos Skattemyndigheten begärt att få del av vissa uppgifter i revisionspromemorior som rörde personer verksamma inom yrkestrafiksektorn. Skattemyndigheten avslog länsstyrelsens begäran med hänvisning till att uppgifterna omfattades av sekretess enligt 9 kap. 1 & sekretesslagen, dvs. sekretess avseende bestämmande av skatt m.m. Regeringen konstaterade att de begärda uppgifterna omfattades av sekretess hos Skattemyndigheten, men att länsstyrelsen behövde uppgifterna för att kunna utöva kontroll och tillsyn enligt yrkestrafik- lagstiftningen och för att därvid kunna bedöma om det förelåg brister i den skattskyldiges bokföring och om inkomster undanhållits. Regeringen förordnade därför att materialet skulle lämnas ut (regeringsbeslut 961 128).

6.3.5. Datalagen

Datalagen (l973:289), som i huvudsak trädde i kraft den 1 juli 1973 reglerade förandet av personregister och ställde upp villkor för bl.a. insamling av uppgifter, databehandling och användning av person- register. Lagen hade till syfte att hindra att hantering av ADB-förda personregister medför ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Med personlig integritet avsågs integritet hos fysiska personer, medan juridiska personer föll utanför skyddet. Datalagen innehöll dock ingen definition av vad som är ett otillbörligt integritetsintrång.

Datalagen var inriktad på att reglera själva hanteringen av personuppgifter såsom ändamålet med hanteringen, att inte fler uppgifter än nödvändigt hanteras, att uppgifterna är korrekta och relevanta och att uppgifterna inte läcker ut.

Enligt 75 fick registrering av personnummer ske endast när det klart var motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker identifiering eller av något annat beaktansvärt skäl. Vidare gällde att personnummer fick återges på datautskrifter endast när det fanns särskilda skäl.

DI hade som central förvaltningsmyndighet till uppgift att utfärda licens enligt datalagen samt att pröva frågor om tillstånd och utöva tillsyn. Inspektionen skulle också, i den mån det behövdes för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrifter om t.ex. insamling av uppgifter för registret, Vilka uppgifter som fick ingå i registret, de bearbetningar som fick göras med ADB, underrättelse till berörda personer, utlämnande och annan användning av personuppgifter, bevarande och gallring samt kontroll och säkerhet. Föreskrifter rörande utlämnande av personuppgift fick dock inte inskränka en myndighets skyldigheter enligt TF:s bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar.

När det gäller s.k. statsmaktsregister register som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen — krävdes inte tillstånd enligt datalagen. Däremot måste myndigheten ha licens och registret stod under DI:s tillsyn. Inspektionen kunde således meddela föreskrifter enligt ovan i den mån riksdagen eller regeringen inte hade meddelat föreskrifter i samma hänseende.

Den registeransvarige skulle på begäran av någon enskild så snart det kunde ske underrätta denne antingen om innehållet i en personuppgift som ingick i ett personregister och innefattade upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret, 10 & datalagen.

Detta gällde dock inte uppgifter i personregister som hade tagits emot för förvaring av en arkivmyndighet och inte heller uppgifter som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning inte får lämnas ut till den registrerade.

Datalagen är alltjämt tillämplig i fråga om behandling av personuppgifter som har påbörjats före ikraftträdandet av den nya personuppgiftslagen (1998z204) till och med den 30 september 2001, se vidare nedan.

6.3.6. EG-direktivet om personuppgifter

Inom EU antogs den 24 oktober 1995 det s.k. dataskyddsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fia flödet av sådana uppgifter. Direktivet utgör en precisering och förstärkning av Europarådets dataskyddskonvention.

Ett direktiv är bindande endast i fråga om det resultat som skall uppnås och överlämnar åt medlemsstaterna att själva välja form och metod för detta. Dataskyddsdirektivet utgör därför en ram inom vilken medlemsländerna genom nationell lagstiftning skall införliva de principer som fastställs i direktivet.

Direktivet gäller för behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg, oavsett om uppgifterna ingår i ett register eller ej. Direktivet omfattar också icke-automatisk behandling av personuppgifter, men då endast om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Det gäller dock inte behandling av personuppgifter som utgör led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten. Med behandling av personuppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande uppgifterna, oavsett om det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, sammanställning, förstöring eller utlämnande.

Med registrering av personuppgifter avses varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier. Personuppgifter får samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare användas på ett sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet.

Personuppgifter får behandlas endast när samtycke lämnats, när det är nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, när det finns en i författning reglerad förpliktelse att behandling av uppgifterna skall ske, när det är nödvändigt för att skydda den enskildes

grundläggande intressen, när det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift i det allmännas intresse eller om det i övrigt har skett en intresseavvägning som resulterat i att behandling av personuppgifter skall få ske. Känsliga uppgifter får i princip inte behandlas. Dock gäller vissa undantag.

All behandling av personuppgifter skall enligt huvudregeln anmälas till en tillsynsmyndighet. Denna skall vara ett oberoende organ och ha befogenheter att undersöka och att effektivt ingripa mot otillåten behandling av personuppgifter.

När de enskilda medlemsländernas lagstiftning på området har harmoniserats skall staterna inte längre kunna hindra det fria flödet av personuppgifter inom gemenskapen med hänvisning till skyddet för enskilda personers fri- och rättigheter. Överföring av personuppgifter till ett tredje land får i princip endast ske om det mottagande landet har en acceptabel skyddsnivå.

EG-direktivet är inte ett minimidirektiv och det är därför inte tillåtet att föreskriva eller behålla vare sig ett bättre eller sämre skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet av sådana uppgifter än vad som följer av direktivet. Medlemsstaterna ges dock ett visst spelrum vid införandet av direktivet i nationell rätt, bl.a. när det gäller att ta hänsyn till principen om alhnänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast tre år efter det att det antogs, vilket innebär senast den 24 oktober 1998. För sådan behandling som redan pågår när de nationella bestämmelserna antas, gäller en ytterligare övergångstid av tre år, dvs. senast till den 24 oktober 2001.

6.3.7 _ En ny datalag personuppgiftslagen Allmänt

I regeringens proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag föreslås en helt ny lag, som till största delen bygger på Europaparlamentets och rådets ovan beskrivna direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Till grund för propositionen ligger Datalags— kommitténs betänkande Integritet Offentlighet Informationsteknik (SOU 1997:39). Personuppgiftslagen (l998z204, bet. 1997/981KU18, rskr. 1997/98:180), PUL som i likhet med EG-direktivet och den hittills gällande datalagen bygger på att själva hanteringen av personuppgifter regleras är avsedd att vara en ramlag som ger

generella riktlinjer för all behandling av personuppgifter. Regeringen och DI skall inom den ram som lagen drar upp närmare precisera regleringen. Kommittén har inte behandlat de särskilda register- författningarna men föreslagit att särregler i registerförfattningar skall gälla framför den nya lagen.

I personuppgiftsförordningen (1998:1191) ges kompletterande föreskrifter beträffande sådan behandling av personuppgifter som omfattas av PUL. DI har därtill meddelat föreskrifter (DIFS 1998:1—3) som rör lagens tillämpningsområde.

PUL har trätt i kraft den 24 oktober 1998. Lagen definierar inledningsvis vissa begrepp. Med behandling (av personuppgifter) avses exempelvis varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, såsom insamling eller registrering av uppgifter. Med personuppgift menas all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.

PUL är generell och gäller i princip för all behandling av personuppgifter, med undantag för rent privat hantering. Särregler i lag eller förordning gäller framför PUL:s bestämmelser om de inte strider mot EG-direktivet. Inte heller i propositionen behandlas de särskilda registerförfattningarna.

PUL omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och även annan behandling om personuppgiftema ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Med behandling avses varje åtgärd som vidtas med uppgiften. Lagens tillämpningsområde blir därmed vidare än datalagens, som i princip gällde vid registrering av personuppgifter med ADB. Vad som avses med automatiserad deflnieras inte vare sig i EG—direktivet eller i PUL.

PUL skall inte tillämpas om det skulle inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap. TF att lämna ut personuppgifter (85 första stycket PUL).

Licens eller formellt tillstånd för behandling (inkl. registrering) av personuppgifter krävs inte. Lagen anger i stället när behandling av personuppgifter är tillåten och vad den "som behandlar uppgifterna skall iaktta. Den som avser att behandla personuppgifter har enligt huvudregeln att ange ett ändamål för sina åtgärder och att vid behandlingen hålla sig inom de ramar som lagen och anknytande författningar och föreskrifter anvisar. Ändamålet anmäls till DI, som utövar tillsyn av att lagen efterlevs.

Den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter är personuppgiftsansvarig.

Behandling av personuppgifter får ske endast med den enskildes samtycke eller när behandlingen är nödvändig för vissa uppräknade ändamål, t.ex. för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras, (10 5).

Behandling av känsliga personuppgifter är i princip inte tillåten (13 5). Det finns dock en rad undantag, såsom den enskildes samtycke, behandling som är nödvändig för hälso- och sjukvård eller för forsknings- och statistikändamål.

Enligt 22 5 får uppgifter om personnummer utan samtycke behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till a) ändamålet med behandlingen, b) vikten av en säker identifiering, eller c) något annat beaktansvärt skäl.

En sådan behandling kan innebära att en uppgift om personnummer fästs på en utskrift eller visas upp på en datorskärm. Den uttryckliga bestämmelse som förut har gällt (7 5 andra stycket datalagen) om att personnummer får återges på datautskrifter endast när det finns särskilda skäl har inte förts över, men innebörden följer av huvudregeln under a)—c) i 22ä PUL. Om någon har lämnat sitt samtycke är det självklart att en uppgift om personnummer skall få behandlas (se specialmotiveringen till bestämmelsen, prop. 1997/98:44 s. 131). Det kan här nämnas att W:s tillämpning i nu aktuellt hänseende innebär att uppgift om personnummer inte lämnas när en utskrift ur bilregistret begärs, medan en efterfrågad uppgift om personnummer på begäran lämnas ut per telefon.

Det finns också bestämmelser om att uppgifter om lagöverträdelser eller om domar och säkerhetsåtgärder i brottmål får behandlas endast av myndigheter, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.

Enligt 50 5 a) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om i vilka fall användning av personnummer är tillåten.

När uppgifter behandlas får detta alltså i princip ske endast för de ändamål som angavs när uppgifterna samlades in och endast den behandling som är nödvändig är tillåten. Exempelvis anges att den ansvarige är skyldig att se till att inte fler uppgifter behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen och att uppgifterna inte heller bevaras längre än nödvändigt med hänsyn till detta ändamål.

En behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål skall inte anses oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. För sådana ändamål får uppgifter också bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in.

Ett register är en samling av personuppgifter. Det måste finnas uppgifter samlade om fler än en person för att det skall kunna vara fråga om ett register. Uppgiftssamlingen måste vidare vara strukturerad, dvs. uppgifterna måste vara sorterade enligt något slags system. Det krävs dessutom att uppgifterna i samlingen är tillgängliga enligt särskilda kriterier. Man måste alltså kunna söka bland uppgifterna i samlingen för att det skall vara fråga om ett register. Kriterierna, som måste vara fler än ett, skall avse enskilda personer.

Begreppet register har enligt PUL betydelse endast när personuppgifter behandlas manuellt. Automatiserad behandling av personuppgifter omfattas nämligen av direktivet och lagen oavsett om uppgifterna finns i ett register. Däremot omfattas manuell behandling av personuppgifter bara om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register.

Enligt PUL skall information från den personuppgiftsansvarige, dvs. normalt registerförande myndighet, under vissa förutsättningar lämnas till den registrerade. Undantag från den skyldigheten föreskrivs i 27 5. I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade gäller nämligen inte bestämmelserna om information till den registrerade.

Skadestånd

PUL innehåller också bestämmelser om skadestånd, 48 5. Den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den utsträckning som det är skäligt jämkas, om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom. Bestämmelsen bygger på ett strikt ansvar, dvs. det krävs inte vållande för att skadeståndsskyldighet skall föreligga under förutsättning att övriga rekvisit är uppfyllda. I det sammanhanget kan då uppkomma frågan om medvållande. Ett exempel som rör registrering i bilregistret kan illustrera problemet. En fordonsägare är skyldig att betala in en viss avgift. Han betalar in själva beloppet, men utan att ange namn eller något identifikationsnummer som kan spåra inbetalningen till rätt krav. VV vet då inte till vilket fordon betalningen hör och kan därför inte föra in någon uppgift i registret om att betalning har skett. Registret innehåller därmed den felaktiga uppgiften att vederbörande inte har betalat. Felaktigheten beror i det här fallet på

honom själv och ett skadestånd byggt på strikt ansvar jämkas till 0 kronor.

I många fall kan skadestånd uteslutas genom att ingen skada uppkommer eller därför att den skada som uppstår inte drabbar ett skyddat intresse.

6.4. Nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregister

6.4.1. Allmänt

De nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är s.k. statsmakts— register, dvs. inrättade genom beslut av riksdag och regering. De uppgifter som skall föras in i respektive register regleras ibilregister- kungörelsen (1972:599), BRK (bilaga), körkortsförordningen (1998z98), KKF respektive förordningen (1979:785) om yrkestrafik- register. Därtill finns DI:s föreskrifter, som rör förandet av registren.

Katalogerna med uppgifter som skall registreras är detaljerade och i princip uttömmande såvitt avser bil- och körkortsregistren. VV har således ingen generell rätt att tillföra registren ytterligare uppgifter. Det måste dock anses möjligt, inom ramen för administrationen av registren och handläggningen av de materiella frågorna, att tillföra registren och komplettera dem med uppgifter av verkställighetskaraktär. Därutöver sägs i BRK att registret får tillföras andra uppgifter som behövs för kontroll genom bilregistret. Det torde ankomma på VV att besluta om sådana uppgifter men det mandatet har sällan utnyttjats, eftersom det har ansetts vara en bättre lösning i den mån uppgifterna inte varit av mer tillfälligt natur — att komplettera bilagan genom ändring i kungörelsen.

När det gäller yrkestrafikregistret saknas motsvarande explicita och strukturerade uppräkning av uppgifter som skall registreras. I stället innehåller förordningen om yrkestrafikregister en mer allmänt hållen uppräkning av vissa grundläggande förhållanden som skall registreras.

6.4.2. Bilregistret

Uppgifterna i bilregistret avser initialt själva registreringen av fordon— som en förutsättning för fordonets brukande — och ligger därutöver till grund för den kontroll som behövs med avseende på de skyldigheter som följer av ett fordonsinnehav. Fordonsuppgiftema avser i huvudsak besiktnings—, trafikförsäkrings- och skatteförhållanden och det sker

alltså uttag och uppbörd av fordonsskatt med utgångspunkt i uppgifterna från bilregistret, liksom kontroll i form av periodisk besiktning.

Innehållet i bilregistret är i allt väsentligt av teknisk natur. PUL talar, såsom framgått ovan, i stället om personuppgifter. De uppgifter som direkt eller indirekt kan knytas till en person, såsom ägarens namn, personnummer, adress och liknande, är av intresse från integritetssynpunkt, medan så inte är fallet beträffande uppgifter som primärt är kopplade till fordonet som sådant. Därmed avses i princip samtliga de uppgifter som fastställs om ett fordon i samband med typ- eller registreringsbesiktning, exempelvis fabrikat/modell, årsmodell, vikt, färg och liknande.

De sökbegrepp som används är personnummer, registrerings- nummer och chassinummer.

Bilregistret innehåller en mycket stor mängd fordonsdata som kan ställas samman och bearbetas på olika sätt och med olika syften. Innehållet i bilregistret har ett betydande allmänintresse och det ligger i sakens natur att registret skall vara öppet och lättillgängligt. Det är mot den bakgrunden VV:s rätt att sälja uppgifter ur bilregistret skall ses. Enligt 8 5 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket får W med de begränsningar som följer av PUL och sekretesslagen- sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut på terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Informationsuttagen är stora.

I den nämnda uppdragsverksamheten har VV rätt att sälja registeruppgifter utöver vad som följer av utlämnande enligt offentlig- hetsprincipen.

Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får dock inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om den registrerade har anmält till VV att han eller hon önskar att uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för något sådant ändamål.

En försäljningsverksamhet har ofta byggts upp på det sättet att myndigheterna mot ersättning erbjuder sig att t.ex. göra sammanställningar med för ändamålet framtagna program eller genom att lämna ut uppgifter på etiketter, magnetband, disketter eller terminal hos mottagaren. Ibland finns det ett uttryckligt författningsstöd för verksamheten. I andra fall stöder sig myndigheten på något uttalande i t.ex. en proposition eller ett regleringsbrev.

Intäkterna från denna verksamhet uppgår till cirka 30 miljoner kronor per år. Som en följd av den nya PUL och den tekniska utveck- lingen kan försäljningsverksamheten komma att drastiskt minska.

Förutom det informationsuttag som sker inom ramen för verkets uppdragsverksamhet bör observeras att såväl myndigheter som enskilda har tillgång till bilregistret direkt via datakommunicering.

I fråga om sekretess för uppgifter i bilregistret gäller, såsom beskrivits ovan, den s.k. folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 & sekretesslagen (se avsnitt 6.3.3).

Vi vill i detta sammanhang återknyta något till det som vi har sagt om sekretess m.m. Som framgår av det föregående är rätten för allmänheten att ta del av allmänna handlingar långtgående, eftersom insynen i myndigheters verksamhet anses befrämja rättssäkerheten. Offentlighetsprincipen omfattar även rätten att ta del av ADB— upptagningar. En upptagning anses som allmän handling när den genom befintliga program är tillgänglig för myndigheten. Detta innebär att alla sammanställningar av uppgifter i bilregistret som myndigheten har tillgång till anses som allmänna handlingar. Tillgängligheten är alltså beroende av registrets uppbyggnad.

Tillgängligheten har utsträckts till att omfatta begreppet ”rutinbetonade åtgärder”, dvs. myndigheten är skyldig att gå utöver de rutiner som den i vanliga fall använder, om det kan göras med en begränsad arbetsinsats och utan alltför höga kostnader (jfr prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet s. 90 f.). Det är alltså inte möjligt för myndigheten att neka en begäran om uttag under åberopande av att det vid tillfället för begäran inte finns program för att ta fram begärda uppgifter. Myndighetens prövning måste alltså omfatta frågan om det är möjligt att med rutinbetonade åtgärder sammanställa uppgifterna. Se också Regeringsrättens avgöranden RÅ 1976 ref. 122, RÅ81 Ab 455 och RÅ 1988 ref. 84.

Den beskrivna ordningen riskerar dock att i takt med teknikens snabba utveckling innebära en utökning av Offentlighetsprincipen. Det är i dag ofta fråga om uttag som ligger utanför myndighetens normala behandlingsåtgärder och den tekniska potentialen att göra sammanställningar med sådana åtgärder är så stor, att det i praktiken inte ligger någon egentlig begränsning i benämningen ”rutinbetonade”. I dag ligger den enda begränsningen i kostnadsaspekten.

Innan en uppgift lämnas ut skall myndigheten i princip pröva om någon grund för sekretess föreligger men endast om det finns anledning till detta. Bilregistret får fortlöpande aktuella folkbokföringsuppgifter från RSV:s register. Skattemyndigheten kan föra in en sekretess- markering i folkbokföringsregistren, s.k. skyddad adress. En uppgift om skyddad adress innebär alltså i realiteten att det iVV:s register har förts in en intern spärrmarkering, som ger en indikation till W att göra en sekretessprövning innan en begärd uppgift kan lämnas ut.

När det gäller försäkringsbolagens rätt att få ut uppgifter har W gjort en ”generell sekretessprövning” och gett rätt för vissa behöriga personer att få ut uppgifter även i fråga om personer med skyddad adress. Det generella utlämnandebeslutet grundar sig på bedömningen att försäkringsbolaget vid varje enskild begäran om uppgifter skulle klara en sekretessprövning om att få ut uppgifter om en försäkringstagare. Det är alltså förhållandet mellan försäkringsbolaget och dess kund, försäkringstagaren, som är styrande vid prövningen.

6.4.3. Körkortsregistret

Medan bilregistret kan beskrivas som ett i grunden öppet register och en för många intressenter och samhällsfunktioner viktig inforrnationskälla, är körkortsregistret ett utpräglat personregister med betydande integritetsaspekter och färre naturliga användare. Därmed inte sagt att körkortsregistret är slutet eller i övrigt föremål för någon sekretess av betydelse, men registret som helhet är i princip tillgängligt endast för VV och länsstyrelserna och det är också inom denna krets som terminalanslutningar finns. I övrigt har i första hand polisen möjlighet att direkt via datakommunicering ställa frågor till registret och därmed erhålla vissa grundläggande uppgifter om en persons körkortsbehörighet.

Körkortsregistret innehåller i dag personuppgifter (namn, personnummer och adress), körkortsuppgifter (körkortsbehörighet, eventuella villkor förknippade med innehavet m.m.) och belastnings- uppgifter (uppgifter om vissa brott, anmälan från polismyndighet och läkare, återkallelsegrund m.m.). Registret innehåller även uppgifter om innehav av traktorkort, taxiförarlegitimation och andra behörighets- handlingar med anknytning till körkortsinnehavet. Bland uppgifterna i körkortsregistret kan även nämnas uppgift om en persons bild och namnteckning, dvs. det s.k. bildregistret, se vidare nedan.

När det gäller sökbegrepp är personnummer det primära. Vidare kan körkortets referensnummer användas för att kontrollera en körkorts- handlings äkthet.

I fråga om sekretess för uppgifter i körkortsregistret gäller, liksom i fråga om bilregistret, 7 kap. 15 & sekretesslagen (folkbokförings- sekretessen). Vidare gäller sekretess enligt 7 kap. 18 5 för de belast- ningsuppgifter som har tillförts registret. Se härom nedan avsnitt 15.

Någon försäljningsverksamhet avseende uppgifterna i körkorts- registret kan inte lagligen ske.

6.4.4. Det s.k. bildregistret

Uppgifter om en persons bild (foto) och namnteckning ingår i körkortsregistret. De utgör allmänna handlingar som är offentliga och kan begäras utlämnade. Registret över dessa uppgifter utgör det s.k. tillverknings- eller bildregistret. Själva fotot och ansökningshandlingen med namnteckningen i original förstörs efter att ha använts vid framställningen av ett körkort. Bild- och textuppgiften digitaliseras därefter i en databas hos VV, som är den myndighet som samlar in uppgifterna och därmed är registeransvarig.

Körkortsregistrets ändamål går ut på att registret skall innehålla de uppgifter som behövs för tillämpningen av körkortslagen (l998:488), dvs. de bestämmelser som reglerar rätten att föra motorfordon. Registret tillgodoser därmed också samhällets behov av uppgifter om körkort och körkortshavare.

Något uttalat syfte med körkortsregistret och därmed bildregistret att hålla ett allmänt medborgarregister finns inte. Trots detta har bevarandet av foto och körkortshandling med namnteckning ikörkorts- registret en särskild funktion för polisen, i huvudsak Rikspolisstyrelsen, RPS, som använder sig av registrets uppgifter för spaningsändamål eller för att identifiera personer vid större olyckor m.m. Även Räddningsverket medverkar i sådana situationer men använder inte självständigt bildregistrets uppgifter om personers namn och bild.

Uppgifter från bildregistret begärs också utlämnade av privat- personer i ett mycket stort antal fall och uppgifterna lämnas därvid regelmässigt ut. Enligt avgiftsförordningen (1992:191) tas avgift ut i de fall fler än tio uppgifter begärs utlämnade vid ett och samma tillfälle.

I ett antal fall årligen begärs uppgifter ut på personer, beträffande vilka Skattemyndigheten har fört in en sekretessmarkering ifolkbok- föringsregistren, s.k. skyddad adress (se även ovan). Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller att lämna ut uppgifter om personen i fråga. Det innebär alltså en signal till vederbörande myndighet att göra en sekretessprövning innan ett utlämnande kan ske av de begärda uppgifterna.

Det förekommer vidare att samma typ av uppgifter begärs vid flera tillfällen av samma person eller vid samma tillfälle men av olika personer med samma adress osv., där begäran ger W anledning att misstänka att samma person avser att få ut ett stort antal uppgifter.

En begäran om uttag av uppgifter ur bildregistret görs i de flesta fall till avdelningen för körkortsregistret. För handläggningen av begäran om uttag har W med stöd av TF:s och sekretesslagens bestämmelser utarbetat en arbetsordning, enligt vilken en begäran om utlämnande av allmänna handlingar/uppgifter skall handläggas.

Begäran om utlämnande av uppgifter från bildregistret görs emellanåt avseende en grupp personer, exempelvis samtliga anställda på en viss arbetsplats. Uppgifterna kan misstänkas ha samband med eller användas i brottslig verksamhet.

I en dom den 14 oktober 1996 avslog Kammarrätten i Sundsvall en begäran från en privatperson att få ta del av körkortsunderlaget för samtliga poliser i Göteborgs polisdistrikt med hänvisning till att det fanns särskild anledning anta att enskilda polismän eller deras anhöriga kunde lida men om uppgifterna röjdes (7 kap. 15 5 första stycket första punkten sekretesslagen och 1 b & sekretessförordningen). Vederböran- de hade som stöd för sin begäran uppgett att han önskade identifiera de polismän som han uppfattade hade förföljt och trakasserat honom.

I de fall en begäran avser en person, beträffande vilken skatte- myndigheten har gjort en sekretessmarkering — skyddad adress eller en begäran av någon annan anledning ger upphov till misstanke förs den vidare för bedömning av VV:s jurister. Om en begäran om uttag av uppgiften vägras kan vederbörande begära ett överklagbart avslagsbeslut, som fattas av W centralt.

De ärenden där en reell prövning av utlämnandet sker diarieförs. Det förs dock inte något register över samtliga de fall då en begäran om uttag görs och det förs inte heller någon statistik över frekvensen av utlämnande av uppgifter.

W får emellanåt framställningar från privatpersoner som inte vill förekomma med sin bild i något register och därför vill att deras körkortsbild skall förstöras. En sådan begäran avslås genom ett särskilt beslut, eftersom bilden utgör en allmän handling som skall bevaras enligt arkivbestämmelserna. DI lämnade i ett delbeslut den 15 december 1992 (dnr 9198-92) dåvarande Trafiksäkerhetsverket, TSV, tillstånd att inrätta och föra bildregistret. Registeruppgiftema skulle enligt beslutet gallras efter 11 är.

I ett senare slutligt beslut den 25 januari 1993 fastställdes en föreskrift, som innebär en gallringsfrist på 11 år för själva pappershandlingen. Ansökningshandlingar och foto förvaras enligt dessa bestämmelser i ett särskilt arkiv. Beträffande äldre uppgifter kan VV genom vissa behöriga handläggare därifrån begära ut uppgifter.

I samband med att hela trafikregisterverksamheten fördes över från TSV till VV fördes även registeransvaret över (RA:s beslut den 12 januari 1994). RA ansåg då att de registeruppgifter som avsåg bild och namn borde bevaras för framtida forskningsändamål. VV gjorde i samband med detta under år 1993 en framställning till RA om att få lagra körkortsunderlagen på en optisk skiva (CD-rom). Detta kunde ske under förutsättning av ändrade föreskrifter från DI.

Enligt DI:s beslut den 29 december 1994, omprövning av gallringsföreskrift för personregistret ”Tillverkningsregistret för körkort” (dnr 9198-92 och 10795-92), skall dessa personuppgifter föras över på optisk skiva. När uppgifterna inte längre behövs hos W för registrets ändamål skall de lämnas över till Riksarkivet, RA, för förvaring. Beslutet innebär alltså att någon gallring (förstöring) av uppgifterna över huvud taget inte sker. Överföring av körkortsuppgiftema till optisk skiva skedde retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1993. De optiska skivorna skall förvaras hos verket under körkortshandlingens giltighetstid, dvs. 10 år, och skall därefter föras över till RA. Något material har alltså ännu inte hunnit föras över för arkivering. RA och VV har träffat ett avtal, enligt vilket W vid behov får begära ut uppgifter som förs över från RA.

Det bör också nämnas, att några EG—bestämmelser som tvingar Sverige, exempelvis genom EG:s s.k. körkortsdirektiv, att spara körkortsunderlaget inte finns.

6.4.5. Några andra bildregister

Det s.k. passregistret, som RPS för, innehåller de uppgifter som lämnas i en ansökan om pass. Registret förs för närvarande delvis manuellt och delvis med automatisk databehandling.

Den sekretessprövning som görs av RPS vid en begäran om utlämnande av uppgifter från passregistret motsvarar prövningen vid en begäran om uppgifter från W:s bildregister, se 1 bä punkten 3. sekretessförordningen.

I Pliktverkets register över totalförsvarspliktiga ingår i dag fotografier, som används för utfärdande av legitimations- och resehandlingar för värnpliktiga. Pliktverket har DI:s tillstånd att registrera fotografierna. Registreringen ligger dock utanför Pliktverkets ordinarie arbetsuppgifter och has om hand av verket enbart av praktiska skäl och av kostnadsskäl.

Pliktregisterutredningen (FÖ 1996:03) konstaterade i betänkandet Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga (SOU 19972101), att fotografierna inte behövs för de ändamål som utredningen ansett motivera verkets behandling av personuppgifter. Med hänsyn till att det i det aktuella ADB-registret finns ett stort antal personuppgifter, varav många är av mycket känsligt slag, är det olämpligt att dessa uppgifter kompletteras med ett foto av den registrerade. Utredningen föreslog därför att registret inte skall få omfatta fotografier.

6.4.6. Yrkestrafikregistret

I yrkestrafikregistret, som regleras i SFS l979:785, finns en rad uppgifter som rör tillstånd till yrkesmässig trafik och biluthyrning. Det är här fråga om såväl uppgifter om innehavaren m.fl. personer med anknytning till tillståndet som uppgifter om själva tillståndet. Uppgifter om de fordon som används i enlighet med ett tillstånd finns rent formellt i bilregistret.

Användare av uppgifterna i yrkestrafikregistret är, förutom W och länsstyrelserna som prövningsmyndigheter, främst polisen och i någon mån utövarna inom den yrkesmässiga trafiken. Uppgifterna omfattas i princip inte av någon sekretess.

Uppgifter om t.ex. ekonomiska förhållanden som rör ett tillstånd registreras inte. Sådana uppgifter kan i stället förekomma i själva ärendet hos prövningsmyndigheten, dvs. uppgifterna finns i myndighetens akt som rör ett visst tillstånd.

Det kan i det här sammanhanget nämnas att Branschsanerings- utredningen i betänkandet Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) har föreslagit en utökad sekretess- bestämmelse som rör uppgifterna hos prövningsmyndigheten i ärenden om yrkesmässig trafik. Utredningen föreslår att sekretess skall gälla hos en tillstånds- eller tillsynsmyndighet enligtyrkestrafiklagen (l998:490) för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess skall dock inte gälla beslut i ärende om tillstånd, 9 kap. 24 & sekretesslagen.

Inte heller de uppgifter som ingår iyrkestrafikregistret omfattas av någon försäljningsverksamhet.

6.4.7. Registret över felparkeringsavgifter

Registret över felparkeringsavgifter är i dag inte författningsreglerat, utan förs med stöd av DI:s tillstånd. I registret förs in uppgifter över utfärdade parkeringsanmärkningar, såsom ärendenummer, datum för utfärdande av anmärkningen, beloppet m.m. I förekommande fall läggs in uppgift om datum för påminnelse, erinran och åläggande att betala anmärkningen. När betalning sker registreras detta. Till registret hämtas personuppgifter och vissa fordonsuppgifter från bilregistret. Folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 5 första stycket 1. sekretesslagen gäller i verksamhet som avser W:s bil-, körkorts- och felparkeringsregister, 1 b 5 6 sekretessförordningen (1980:657). Uppgifterna i registret över felparkeringsavgifter är dock av föga

integritetskänslig natur och omfattas därför i praktiken inte av någon sekretess.

6.4.8. Bruk och missbruk av registrerade uppgifter

VV har i en skrivelse den 19 december 1996 till Kommunikations- departementet föreslagit att en översyn av sekretessreglema vad avser uppgifter i trafikregistren ges hög prioritet så att en skärpt lagstiftning kan tillämpas snarast möjligt. Bakgrunden är att enskilda i vissa fall begärt, och med stöd av Offentlighetsprincipen erhållit, uppgifter av personlig natur, såsom adress och personnummer, och därefter nyttjat uppgifterna på ett sådant sätt integritetskränkande och eventuellt brottsligt — som varit till skada för den registrerade.

Av särskilt intresse i det här sammanhanget är, enligt VV, uttag från bildregistret. Som nämnts ovan görs en begäran om utlämnande av sådana uppgifter emellanåt avseende en grupp personer, exempelvis samtliga anställda på en arbetsplats. Det kan misstänkas, eller i vart fall befaras, att uppgifterna kommer att användas på ett sätt som kränker de registrerades personliga integritet.

6.4.9. Särskilt om personnummer

Av det ovan sagda framgår att uppgift om personnummer enligt den nya PUL utan samtycke får behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till a) ändamålet med behandlingen, b) vikten av en säker identifiering, eller c) något annat beaktansvärt skäl (22 Q). Bestämmelsen var i princip densamma i datalagen. Enligt 50 & PUL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om bl.a. i vilka fall användning av personnummer är tillåten.

Personnumret används framför allt som ett hjälpmedel vid identifiering av personer. Det används i mycket stor utsträckning som sökbegrepp i databaserade personregister, inte minst i de administrativa trafikregistren — och som koppling vid samkömingar av olika register. Förutom att personnumren utnyttjas i folkbokföringen används de också av hela samhället i övrigt. '

Frågan om bruket och behandlingen av personnummer har diskuterats i olika sammanhang, jämför ovan under 6.3.3. I direktiven till Personnummerutredningen (dir. l993:7) framhöll regeringen att personnumrets största fördel består i att detär ett enhetligt och för varje person unikt identifikationsbegrepp. Det är därmed ett effektivt

hjälpmedel mot personförväxlingar, vilket är av betydelse bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt.

När det gäller forskning och framtagning av statistik samt annat underlag för beslut menade regeringen att användningen av personnummer i allmänhet bidrar till att öka möjligheterna och minska kostnaderna. Användningen av personnummer torde vidare, enligt regeringen, bidra till att effektivisera administrationen och minska kostnaderna för personregistrering.

I direktiven till Personnummerutredningen framhöll regeringen även nackdelar med personnummeranvändningen, av vilka den största ansågs vara risken för otillbörligt integritetsintrång.

Personnummerutredningen lämnade i betänkandet Personnummer— Integritet och effektivitet (SOU l994z63) förslag till en ramlag som angav när det skulle vara tillåtet att använda personnummer. Enligt lagen skulle personnummer få användas bara när användningen medgetts i lag eller om användningen var erforderlig för att uppfylla krav beträffande personnummer som föreskrivs i lag.

Utlämnande av uppgift om personnummer till behörig användare skulle i princip ske genom Skattemyndighetens försorg.

Utredningen föreslog också att det skulle införas en ny bestämmelse i sekretesslagen av innebörd att sekretess skulle gälla för uppgift om personnummer. Sekretessen föreslogs bli absolut. Utan hinder av sekretessen skulle uppgift om personnummer få lämnas till den som enligt den föreslagna lagen om användning av personnummer hade rätt att använda detta.

Utredningens förslag har inte lett till lagstiftning. Regeringen har därefter i propositionen l997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m., utifrån en sekretess- aspekt återigen behandlat frågan om bl.a. personnummer. Regeringen framhåller att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för uppgift om personnummer. Riksdagen har antagit propositionen, bet. 1997/98:8kU5, rskr. 1997/98:76.

Även vid behandlingen av förslaget till personuppgiftslag behandlades frågan om personnummer särskilt. Regeringen hänvisade i propositionen 1997/98:44 Personuppgiftslag till det tidigare ställningstagandet att inte föreslå någon förändrad författningsreglering av personnummer och slog fast att det inte finns anledning att nu inta någon annan hållning (s. 77).

6.4.10. Särskilt om sökbegrepp

En databas är en samling av personuppgifter, som är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Typiskt för en databas är att uppgifter kan sökas och sammanställas med hjälp av sökbegrepp. Användaren bestämmer utfallet av sökningen genom de sökbegrepp han eller hon väljer att använda.

Olika ord och beteckningar används som sökbegrepp för att ta fram enstaka uppgifter eller sammanställningar av uppgifter ur ADB- register.

Vilka sökbegrepp som får användas för att ta fram uppgifter ur ett personregister hos en myndighet har betydelse för frågan om vad som är att anse som allmänna handlingar i registret och vad som därmed kan bli tillgängligt för utomstående.

Om det finns ett förbud för myndigheten att använda vissa sökbegrepp för egen räkning innebär detta att sammanställningar som grundas på sådana sökbegrepp inte utgör allmänna handlingar, eftersom sådana upptagningar inte anses förvarade hos myndigheten enligt tryckfrihetslagstiftningens terminologi, 2 kap. 3 5 andra stycket TF.

Begränsningar av sökbegrepp utgör ett skydd för den registrerades personliga integritet på så sätt, att vare sig den registerförande myndigheten eller utomstående tillåts ta del av uppgiftssamman- ställningar som det i och för sig är tekniskt möjligt att utföra, men som inte är motiverade för myndighetens egen verksamhet.

Information ur ett personregister tas fram genom att de uppgifter som ingår i registret, t.ex. ett personnummer, används som sökbegrepp vid bearbetningen av registret.

Användningen av sökbegrepp i ett personregister hos en myndighet har betydelse för vilka sammanställningar av uppgifter myndigheten skall göra i anledning av en begäran om att få ut allmänna handlingar. Datorlagrad information skall på begäran lämnas ut, om informationen inte är sekretessbelagd. Ett utlämnande av uppgifter skall dock alltid föregås av en sekretessprövning. Myndigheten måste använda sig av alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjligheter som står till buds för myndigheten när någon begär uppgifter ur dess ADB-register. Denna skyldighet begränsas enbart av att uppgifterna skall kunna tas fram med det som i dag kallas rutinbetonade åtgärder, se ovan avsnitt 6.4.2. Att myndigheten inte själv behöver en begärd sammanställning saknar betydelse i sammanhanget.

Användningen av registeruppgifter som sökbegrepp kan dock ibland få oönskade konsekvenser. Från början harmlösa uppgifter kan just genom sammanställningen framstå som integritetskränkande.

Förekomsten av många sökbegrepp kan därför i någon mån öka risken för integritetsintrång.

För personregister följer av 2 kap. 3 5 andra stycket TF att en myndighet —— genom bestämmelser i lag, förordning eller särskilt beslut som grundar sig på lag — kan vara rättsligt förhindrad att använda vissa registeruppgifter som sökbegrepp, jämför ovan. Konsekvensen av en sådan begränsning är att varken myndigheten själv eller en enskild kan ta fram information den vägen. Härigenom uppnås ett ökat integritets- skydd men samtidigt en begränsning av registrets användbarhet.

Det förekommer i olika registerförfattningar att användningen av registeruppgifter som sökbegrepp begränsas. Vanligen omfattar en sådan begränsning uppgifter som anses särskilt känsliga. Exempel på detta finns i 14 5 lagen (1998:93 8) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga (prop. 1997/98:80, bet. 1997/98zFöU9, rskr. 1997/98:239). Detsamma gäller enligt 7 5 lagen (1998:544) om vårdregister, enligt vilken bestämmelse personuppgifter som avses i 13 eller 21 5 PUL inte får användas som sökbegrepp i ett vårdregister. Enligt lagen (1998:543) om hälsodataregister gäller i stället att som sökbegrepp i ett sådant register — som alltså inte innehåller samma typ av känsliga uppgifter som de två förstnämnda registren — får användas de uppgifter som enligt den lagen får ingå i registret (se beträffande vårdregister och hälsodataregister prop. 1997/98:108, bet. l997/98:SoU23, rskr. 1997/98:291.

Sökbegrepp i bilregistret Bilregistret innehåller uppgifter om fordon och dess ägare. Sökning i dagens bilregister är rent tekniskt uppbyggd i ett antal transaktioner som ger de efterfrågade uppgifterna. Ingången i transaktionerna är förutom ett fordons registreringsnummer även person- eller organisationsnummer. W har standardprogram för informations- sökning, som är uppbyggda utifrån vilka uppgifter som med någon frekvens efterfrågas. Dessutom kan speciella sökningar ske efter ett visst programmeringsarbete, t.ex. vid försäljningsverksamheten avseende uppgifter ur registret (85 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket).

Sökningen regleras inte i författning eller föreskrifter och begränsas för närvarande endast av den tekniska utvecklingen. Utgångspunkten är dock de registrerade uppgifterna, som anges i bilaga 1 till BRK.

Sökbegrepp i körkortsregistret

I körkortsregistret förs i princip in uppgifter om körkortshavare och innehavare av traktorkort. Uppgifterna kan grovt delas in i identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. I det nuvarande körkortsregistret finns ett enda sökbegrepp, nämligen personnummer. Förklaringen till begränsningen för sökningen är dels rent teknisk, dels att det vid registrets tillkomst i början av 70-talet saknades behov av ytterligare sökbegrepp och att en sådan ordning då bestämdes i samråd med Dl. Att söka fram uppgifter via en körkortshavares namn går alltså inte i själva körkortsregistret.

I det nya system för körkortsregistreringen som VV har arbetat fram, det s.k. LINK-systemet, som skall sättas i drift i januari 1999, kommer ytterligare sökmöjligheter att finnas. Exempelvis kommer sökning att kunna ske på ett utländskt körkortsnummer. Huvudsök- möjligheten kommer dock fortfarande att vara personnummer. För att ytterligare utöka sökmöjlighetema krävs vissa programmeringsinsatser.

Den personliga integriteten skyddas på annat sätt än genom begränsningar i sökmöjlighetema. Detta sker främst genom att en rad uppgifter i körkortssammanhang omfattas av sekretess, främst 7 kap. 15, 18 och 31 55 sekretesslagen. VV får inte heller sälja uppgifter ur körkortsregistret. Jämför 1 b & sekretessförordningen, punkten 6.

Sökbegrepp i yrkestrafikregistret

I yrkestrafikregistret förs in uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som har meddelat tillståndet, slag av tillstånd, i förekommande fall uppgift om den eller de som har ansvaret för trafikutövningen eller uthymingsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet har prövats i samband med tillståndsgivningen eller senare, villkor och begränsningar i tillståndet, varning, återkallelse eller annat upphörande av tillståndet. I princip omfattas uppgifterna i yrkestrafikregistret inte av sekretess.

I registret förs också in ett sökord, som består av de tre första bokstäverna i tillståndshavarens namn. I sökningen anges tillstånds- myndighet, dvs. VV eller en länsstyrelse, länsbokstav, sökordet och trafikslag.

Det finns i dag rent tekniskt inte någon begränsning i möjligheten att registrera uppgifter i registret. Det finns såväl sökbara som ej sökbara registeruppgifter. Huvuddelen av de registrerade uppgifterna kan användas som sökbegrepp. Ett befintligt trafiktillstånd kan t.ex. sökas

fram på person- eller organisationsnummer eller på det inlagda sökordet.

Olika villkor som är förknippade med ett tillstånd eller ”kringuppgifter” som prövningsmyndigheten väljer att tillföra registret efter en självständig bedömning kan dock inte användas som sökord. Exempel på sådana uppgifter är linjesträckning, beslut om taxameter- dispens, omprövningsbeslut och grund för återkallelse. Ett ärendes diarienummer är inte heller sökbart.

VV arbetar kontinuerligt med en teknisk utveckling av registret utifrån de önskemål prövningsmyndighetema, dvs. länsstyrelserna, har. Det finns ett ”frågepaket”, som anger vilka uppgifter som kan hämtas fram.

Yrkestrafikregistret används i dag nästan uteslutande av länsstyrelserna och polisen. I viss utsträckning efterfrågas uppgifterna dock även av andra användare.

Sökbegrepp i registret för felparkeringsavgifter

I registret över felparkeringsavgifter förs in uppgifter över utfärdade parkeringsanmärkningar. Sökning i registret sker enligt vissa särskilda Sökvägar. Sökord är ett fordons registreringsnummer, liksom personnumret för den vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsamnärkningen registrerade ägaren.

6.5. Överväganden och förslag 6.5.1 Inledning

Syftet med den nya personuppgiftslagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (1 (3). De grundläggande kraven på behandling av personuppgifter är bl.a. att sådana uppgifter skall få samlas in bara för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna får sedan inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in och inte behandlas i vidare omfattning än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (9 5). Därmed finns en bas för de överväganden som måste göras i fråga om vilka uppgifter— beträffande såväl omfång som innehåll— som över huvud taget skall ingå i ett register. Nästa steg med avseende på integriteten är att överväga i vad mån någon särskild reglering behövs för att skydda uppgifterna. Ett sådant skydd kan uppnås genom

sekretessbestämmelser men också exempelvis genom att begränsa en myndighets möjligheter att använda speciella sökbegrepp.

Ingregritetsfrågan har sitt ursprung i de uppgifter som registreras. Med andra ord — ju färre uppgifter som registreras desto mindre är generellt sett problemet att hantera dem. Ett register bör därför inte innehålla andra uppgifter än de som kan motiveras utifrån syftet eller ändamålet med registret, dvs. det blir fråga om ett urval av uppgifter. För att kunna öka antalet uppgifter som får registreras utan att dessa med nödvändighet lämnas ut vid en begäran kan det krävas att Offentlighetsprincipen i någon mån inskränks. I det sammanhanget kan det, såsom antytts ovan, bli aktuellt att undersöka om gällande sekretessbestämmelser bör justeras i skärpande riktning, antingen genom att de bestämmelser som finns skärps eller genom att ytterligare uppgifter omfattas av sekretess.

6.5.2. Några utgångspunkter

Utgångspunkten för vårt resonemang är att uppgifterna i de administrativa trafikregistren i dag till största delen är offentliga. Offentlighetsprincipens reella omfattning styrs, såsom framgått ovan, primärt av tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om vad som ryms [ inom begreppet allmänna handlingar och sekundärt av begränsningar i | sekretesslagen. Vidare kan, när det gäller elektroniska handlingar och databaser, sökbegränsningar påverka den faktiska uttagsmöjligheten. Den grundlagsfästa Offentlighetsprincipen medför att registrens öppenhet inte kan begränsas, om det inte finns några skäl för att sekretessbelägga uppgifterna. För att åstadkomma detta skulle krävas nya sekretessgrunder och ytterligare inskränkningar i öppenheten genom bestämmelser i sekretesslagen. Därutöver måste beaktas andra möjligheter att åstadkomma rimliga awägningar, t.ex. genom begränsning av sökmöjligheter i registren. Även frågor om direktåtkomst och samköming aktualiseras. I själva verket är det så att det ter sig naturligt att först behandla frågorna om direktåtkomst, sökbegrepp och samköming och därefter mot bl.a. denna bakgrund ta ställning till själva sekretessfrågoma.

6.5.3. Direktåtkomst

Med direktåtkomst (terminalåtkomst enligt äldre terminologi; numera bör begreppet direktåtkomst användas, se bl.a. prop. 1997/98:97 Polisens register s. 88 och Fastighetsdatautredningens betänkande

Fastighetsdataregister, SOU 199713 5. 154) förstås möjligheten att ta del av registerinnehållet — till fullo eller del av det— med hjälp av en bildskärm. Åtkomsten i sig ger dock ingen möjlighet att påverka innehållet i registret.

Från effektivitetssynpunkt är det motiverat att vissa användare har denna möjlighet, men samtidigt ökar riskerna för spridning av uppgifterna. Alhnänt sett bör därför frågan om direktåtkomst belysas med utgångspunkt i den registrerades personliga integritet. Samtidigt skall betonas att eventuella sekretessbestämmelser äger full tillämpning även i dessa fall.

Utgångspunkten är att sådant tillhandahållande av uppgifter i registret som sker via terminal är att anse som behandling enligt PUL (3 &) och därmed regleras —— såvitt gäller personuppgifter - genom de grundläggande kraven i den lagen. Ett alternativ är således att låta frågan helt styras av den personuppgiftsansvariges tillämpning av dessa krav. I klartext innebär detta att VV självständigt skulle få bedöma om direktåtkomst skall medges den som begär att få sådan. Direktåtkomst följ er alltså inte direkt av Offentlighetsprincipen.

Ett annat alternativ är att särskilt reglera denna form av behandling genom att uttryckligen ange vilka externa användare som får ha direktåtkomst eller att närmare ange de kriterier som skall vara uppfyllda för en sådant åtkomst.

Vägtrafikregistret kommer inte att innehålla några påtagligt känsliga personuppgifter, även om vissa körkorts- och yrkestrafikuppgifter kan betecknas som särskilt betydelsefulla från integritetssynpunkt. Dessa är dock i viss mån föremål för sekretess och kan redan av det skälet sållas bort i fråga om direktåtkomst utanför myndighetssfären. Integritetsaspekten bör därför närmast bedömas utifrån det förhållandet att i och för sig vardagliga personuppgifter kan ges stor spridning och därmed också ge upphov till kartläggning eller, i sin förlängning, annat integritetskränkande nyttjande av uppgifterna. Samtidigt måste beaktas effektivitetsskälen och att den enskilde också kan ha fördel — direkt eller indirekt — av att uppgifter i registret finns tillgängliga via dator.

Mot bakgrund av vägtrafikregistrets ändamål och innehåll bedömer vi att det inte finns skäl att som huvudregel uttrycka ett förbud mot direktåtkomst. Inte heller torde det finnas skäl att ange ytterligare kriterier för direktåtkomst än de som följer av PUL:s generella krav på behandling. Detta utesluter inte att den personuppgiftsansvarige styr behandlingen i detta avseende på olika sätt. Det är snarare tvärtom så, att den personuppgiftsansvarige (VV) måste göra en noggrann avvägning mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritetsaspekter i samband med att datorer ansluts. Därvid förutsätts att behörighets- och

säkerhetsfrågor löses på ett tillfredsställande sätt innan behandlingen godtas.

Dessa överväganden har lett fram till att vi i vårt förslag till lag om vägtrafikregister inte har tagit in några regler om möjligheterna till direktåtkomst till registret. Däremot föreslår vi (16 5) ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret. Om det uppkommer behov därav kan således med stöd härav beslutas nödvändiga begränsningar och regler i övrigt om direktåtkomst och annat utlämnande av uppgifter ur registret. I 21 kap. 4 & förslaget till förordning om vägtrafikregister har tagits in ett bemyndigande för VV att besluta om anslutning till vägtrafikregistret för datakommunicering.

6.5.4. Sökbegrepp

Med sökbegrepp förstås ord eller beteckningar som används för att ta fram enstaka uppgifter eller göra sammanställningar av uppgifter i ett ADB-register. Tekniskt sett kan samtliga uppgifter användas som sökbegrepp och därmed blir registerinnehållet rättsligt sett allmän handling i alla upptänkliga konstellationer av uppgifter. Om myndigheten däremot är förbjuden att för egen räkning använda vissa sökbegrepp begränsas på motsvarande sätt vad som är att anse som allmän handling, eftersom upptagningen inte anses förvarad hos myndigheten. Sådana sökbegränsningar är nödvändiga i vissa sammanhang för att förhindra att det uppstår intrång i enskildas personliga integritet.

Liksom i fråga om direktåtkomst omfattas användandet av sökbegrepp av PUL:s bestämmelser om behandling av personuppgifter. Det kan dock i vissa fall vara lämpligt att sökbegrepp som kan ge upphov till integritetsintrång och som samtidigt inte är motiverade för myndighetens verksamhet uttryckligen förbjuds. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.

Vilka sökbegrepp som mot denna bakgrund skulle förbjudas bör lämpligen regleras på förordningsnivå. En sådan ordning sörjer för att eventuella förändringar kan vidtas utan den tidsutdräkt som följer av en lagändring, samtidigt som statsmaktema behåller kontrollen över de avvägningar som därvid måste ske. I sammanhanget skall betonas att behovet av sökbegrepp kan skifta såväl över tiden som i fråga om syftet med att ta fram vissa uppgifter. Det kan t.ex. vara motiverat att medge att vissa sökbegrepp används endast inom ramen för statistiska bearbetningar eller för vetenskapliga undersökningar.

Det förtjänar att strykas under att en begränsning av användningen av vissa sökbegrepp automatiskt kommer att gälla både den registeransvariga myndigheten och allmänheten.

Mot bakgrund av det nu sagda har vi stannat för att föreslå att det i lagen om vägtrafikregister tas in en huvudregel (10 å) som medger att som sökbegrepp får användas uppgifter som får ingå i registret. Vidare föreslår vi (17 5) att regeringen får föreskriva begränsningar av den så uttryckta rätten att använda sökbegrepp. Anledning att för närvarande göra några sådana begränsningar har vi inte funnit. Den föreslagna regeln om möjlighet att göra begränsningar skall ses som en gardering mot att eventuella missförhållanden uppkommer i aktuellt avseende.

6.5.5. Samköming

Samköming, eller sarnbearbetning, av uppgifter från två register krävde enligt den tidigare datalagen i princip tillstånd eller författningsstöd, eftersom det vid bearbetningen i praktiken skapas ett nytt register. PUL utgår emellertid från ett tillståndslöst system och samköming är därför inte särskilt reglerat. Den behandling som ligger i att två register körs mot varandra är från PUL:s utgångspunkt tillåten så länge den håller sig inom lagens ramar, bl.a. med avseende på registrens ändamål. Detta utesluter dock inte att skyddet för den personliga integriteten kan motivera att samköming förbjuds eller på något annat sätt regleras explicit.

För vägtrafikregistrets del finns det behov av samköming i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, RSV, skattemyn- digheter, bilprovningen, försäkringsbolagen m.fl. Till denna uppräkning kan fogas någon eller några myndigheter, som har uppgifter av betydelse för vägtrafikområdet. Såvitt kan överblickas i dag gäller det främst Patent- och registreringsverket, PRV, (bolags— registren). Härvid noteras att förberedelser för ett system med utbyte av registerinformation redan pågår mellan PRV och VV för yrkestrafik- registreringens vidkommande (jfr 1995 års yrkestrafikutrednings förslag i betänkandet Ny yrkestrafiklagstifming, SOU 1996:93 s. 394).

Något generellt förbud mot samköming är enligt vår mening inte motiverat, men varje åtgärd av detta slag kräver — liksom i fråga om direktåtkomst - att integritetsaspektema beaktas och noga övervägs innan beslut fattas. Behovet av samköming är svårt att förutse och en rimlig avvägning synes vara att tillåta sådan behandling inom ramen för registrets ändamål. Samtidigt bör regeringen ges rätt att i förordning föreskriva de begränsningar som kan anses påkallade. I enlighet härmed föreslår vi en bestämmelse i lagen om vägtrafikregister (9 &) att

den som är personuppgiftsanvarig för behandlingen av uppgifter i vägtrafikregistret får för vad som anges som ändamål med registret inhämta uppgifter till detta genom samköming. Som komplement härtill föreslår vi ett bemyndigande för regeringen (17 5) att föreskriva begränsningar m.m. av rätten till samköming.

Det bör i det här sammanhanget påpekas att samkömingen med en annan myndighets register givetvis förutsätter att denna inte hindras eller omöjliggörs av att författningsregleringen av det senare registret inte tillåter samköming, exempelvis därför att registerändamålet inte omfattar sådana bearbetningar. Vi har inom ramen för vårt uppdrag av naturliga skäl inte haft möjlighet att närmare gå in på den författningsreglering och de ändamålsbestämmelser som omfattar t.ex. de ovan nämnda bolagsregistren, som PRV för. Vi förutsätter dock att den regleringen vid behov anpassas till de behov av samköming som nämnts ovan.

6.5 .6 Sekretess

En registerförfattning måste anpassas till den nationella datalagstiftning som har sin utgångspunkt i EG—direktivet på området. Därmed uppnås det skydd för den personliga integriteten som följer av direktivet. Ett utökat skydd, som tar sikte på en begränsning av offentlig— hetsprincipen, kan endast ske inom ramen för TF och det skydd som sekretesslagen ger.

Som en allmän utgångspunkt vill vi först framhålla att det är en praktisk erfarenhet av den trafikadministrativa registerverksamheten, dvs. av bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren, att uppgifter i vissa fall begärs i syften som mer eller mindre uttalade kan hänföras till en kartläggning av ett urval av registrerade eller till ren och skär nyfikenhet om andras personliga förhållanden. I ett mindre antal fall kan det t.o.m. antas att uppgifterna används för rent brottsliga syften. Detta är vad man kan kalla offentlighetsprincipens ”baksida”.

Uppgifter om enskilda personers namn och adress används i dagsläget hos ett stort antal myndigheter som ett led i deras verksamhet. Uppgifterna är, sedda separat, i normala fall helt harmlösa och de är sådana, som i allra högsta grad behövs för kontrollfunktionen hos registren, dvs. för att säkerställa huvudändamålet med registren, som beskrivits i det föregående.

Det har emellertid visat sig att användandet av de utlämnade uppgifterna i vissa fall har varit en nödvändig förutsättning för eller ett led i en brottslig verksamhet. Det här tillvägagångssättet kan tänkas användas av grupper med brottsliga avsikter, som på det sättet

kartlägger målgrupper för sin verksamhet, exempelvis i olika former av organiserad brottslighet som riktas mot enskilda personer eller grupper av anställda inom vissa grenar av samhället, inte minst rättsväsendet. Detsamma kan gälla vid planering av inbrott, för att trakassera kvinnor osv. En obegränsad tillgång till mängden registeruppgifter medför en ökande risk för brottslighet i detta sammanhang. Jämför avsnitt 6.4.8.

Möjligheten att minska utrymmet för missbruk av en grundläggande rättighet av det slag som sagts är begränsad och det finns uppenbara risker med punktvisa insatser i sekretesslagstiftningen. Begräns- ningarna i offentlighetsprincipen måste följa de syften som är upptagna i TF och det måste också finnas en övergripande balans i jämförelse med övriga sekretessbestämmelser.

I fråga om bilregistret kan tilläggas att det svenska regelsystemet är byggt på att en fordonsägare är skyldig att känna till de bestämmelser som rör fordonsinnehavet och de skyldigheter som följer på detta. Bilregistrets uppgifter underlättar för den enskilde att få kontroll över vilka skyldigheter han har som fordonsägare. Registret underlättar också den enskildes kontroll av sina möjligheter att ta till vara sina intressen som konsument, t.ex. för att värja sig mot godtrosförvärv. Det underlättar vidare kontrollen av ett specifikt fordons defekter och kontrollen av om betalningsskyldighet har fullgjorts, såsom om obetald skatt eller felparkeringsavgifter åvilar fordonsägaren.

Öppenheten är alltså direkt knuten till registrets ändamål — jämför ovan vad som sagts härom, avsnitt 4.4. Med hänsyn till detta ändamål är det kanske inte ens önskvärt att bilregistrets uppgifter inte skulle vara allmänt tillgängliga. Ett öppet register skapar tilltro till själva registeruppgiftema och att dessa är korrekta. Den aktuella frågan skulle med detta synsätt i stället ha sin primära aktualitet när det gäller utformningen av själva registerförfattningama.

Det nu sagda gäller i viss utsträckning även för de uppgifter som rör körkorts- och yrkestrafikregistren, även om dessa registers ändamål inte på samma sätt som i fråga om bilregistret är knutet eller riktat till den enskilde, utan mera har karaktären av ärendehanteringsregister, uppbyggda för att primärt betjäna en prövningsmyndighet. När det gäller körkortsregistret kan till detta läggas det faktum att ett stort antal uppgifter i registret redan omfattas av sekretesskydd.

Generell skärpning av folkbokföringssekretessen i vägtrafikregistret?

I det föregående har vi konstaterat att ett ökat skydd för register- uppgiftema kräver ytterligare eller stramare sekretessbestämmelser och att en uppstramning kräver noggranna överväganden. Vi vill med utgångspunkt i vad därvid har sagts diskutera möjligheterna att åstadkomma ett bättre integritetsskydd för vissa registeruppgifter genom att skärpa de nuvarande sekretessbestämmelsema.

Nu gällande bestämmelser, främst folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 och 16 55 sekretesslagen, ger den svagaste graden av skydd genom ett rakt skaderekvisit, dvs. sekretess gäller om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Detta innebär att en reell sekretessprövning sker i endast mycket begränsad omfattning och att de begärda uppgifterna regelmässigt lämnas ut.

För att stärka skyddet för de uppgifter som kan antas användas för obehöriga syften skulle kunna generellt föreskrivas en starkare grad av skydd genom ett omvänt skaderekvisit. Uppgifter får då lämnas ut endast om det vid en sekretessprövning står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående.

Som framgår av det föregående har regeringen i propositionen l997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. nyligen behandlat frågan om folkbokföringssekretessen. Diskussionen tog sin utgångspunkt i perspektivet att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom folkbok- föringen genom att ett omvänt skaderekvisit införs och presumtionen ändras från offentlighet till hemlighållande. Regeringen slog därvid fast att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för folkbokförings- uppgiftema (bet. l997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76).

Som regeringen också framhöll skulle en sådan ordning för de tillämpande myndigheterna medföra stora komplikationer rent handläggningsmässigt. När det gäller trafikregisterverksamheten kan nämnas att det hos VV förekommer en omfattande daglig verksamhet som består i att vid sidan av handläggningen av bilregistreringsärenden lämna uppgifter ur främst bilregistret. Det skulle av praktiska skäl knappast vara möjligt att vid en begäran om utlämnande av en registeruppgift ur bilregistret göra en sekretessprövning av det slag som skulle krävas med ett omvänt skaderekvisit. Till detta kommer de konsekvenser en sådan skärpning skulle få för andra myndigheter som är beroende av trafikregisteruppgiftema, liksom för bilhandeln, försäkringsbolagen och den enskilde.

För att inte beröva länsstyrelserna tillgång till de hos VV förda registeruppgiftema, som är av helt avgörande betydelse för dessa myndigheters handläggning av körkorts- och yrkestrafikärenden, skulle det också krävas särskilda bestämmelser för att säkerställa prövningsmyndighetemas registertillgång.

Begäran att få ut uppgifter från körkorts- och yrkestrafikregistren riktas i allmänhet till länsstyrelsen. Omfattningen är dock förhållande- vis blygsam. Även för länsstyrelserna skulle dock ett sådant system bli tungrott och svårhanterligt och sekretessprövningen betungande.

Beträffande namn- och adressuppgifter förs de sekretessmarke- ringar, som görs hos skatteförvaltningen, över till de myndigheter som uppdaterar sina register med skatteregistrens uppgifter. Detta förfarande ger, enligt vår uppfattning, i de allra flesta fall ett tillräckligt skydd för uppgifterna. Det nu sagda skall ses mot bakgrund av skälen för öppenhet och registrens kontrollfunktion och garant för rättssäkerheten, som vi redovisat i det föregående.

Vid en sammanvägning av skälen för en skärpning av de redan befintliga sekretessbestämmelsema mot de nu nämnda skälen för öppenhet i registren och för offentlighetsprincipens huvudsyften, som hittills ansetts ha särskild tyngd, stannar vi för att inte föreslå någon generell skärpning av de bestämmelser som reglerar sekretessen i fråga om vägtrafikregistrets personuppgifter.

Särskilt om personnummer

Med utgångspunkt i registeruppgiftemas natur kan vi konstatera att det i skyddslagstiftningen särskilt anges att försiktighet skall iakttas vid behandlingen av personnummer. PUL medger behandling av uppgift ' om personnummer utan samtycke bara när det är klart motiverat med i hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (22 5). » I propositionen till den nya lagen diskuterades frågan om personnumrens behandling särskilt (prop. 1997/98:44 s. 7677). Nu gällande regler i datalagen fördes i princip oförändrade över till den nya lagen. Regeringen framhöll i propositionen att frågan om användningen av personnummer nyligen utretts och att Personnummerutredningen våren 1994 lämnat förslag till lagstiftning om personnummer, som den då nytillträdda regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 inte ansåg skulle ligga till grund för någon förändrad lagstiftning om personnummer. Regeringen har i propositionen angående PUL inte funnit anledning att göra något annat ställningstagande (s. 77).

Detta kommer för övrigt också till uttryck i propositionen 1997/98z9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m., där regeringen framhöll att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för uppgift om personnummer, jämför ovan avsnitt 6.4.9.

För trafikregistrens del kan samtliga i PUL nämnda rekvisit anses uppfyllda för själva behandlingen av personnummer. Uppgifterna kan därmed också — med sekretesslagens nuvarande bestämmelser som begränsning begäras utlämnade, även om det finns begränsningar när det gäller utlämnande i utskrift.

En uppgift om personnummer som en separat uppgift eller i kombination med andra registrerade uppgifter kan utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. Detta gäller, som framgått av redogörelsen ovan, inte minst förhållandena i bilregistret. Genom ett fordons registrerings- nummer kan med lätthet uppgifter fås om fordonsägarens namn och adress samt även om personnummer.

När det gäller utlämnande av uppgifter ur de olika trafikadministrativa registren har vi ovan konstaterat att det bland registrens ändamål återfinns rekvisit som har att göra med den allmänna tillgängligheten och allmänhetens intresse av att kontrollera uppgifter i registren för att undvika rättsförluster. Detta gäller inte minst de uppgifter som hör till själva fordonsregistreringen. De uppgifter som den som begår ut uppgifterna kan ha ett legitimt och berättigat intresse av gäller t.ex. namn— och adressuppgifter i l kombination med ett fordons eget identifikationsnummer, dvs. registreringsnummer (mindre sällan uppgift om chassinummer). Detta gäller däremot i allmänhet inte i fråga om personnummer.

De olika trafikregistren är uppbyggda med förutom registreringsnummer för fordonsregistreringens del personnummer ; som ingång, dvs. detär främst med hjälp av personnumret sökning och ! sammanställning av uppgifter sker. Användningen av personnummer ' har onekligen underlättat och förbilligat administrationen vid uppbyggnaden av registren. Detta gäller för flertalet register inom den offentliga sektorn, som byggts upp under den förutsättningen att personnummer kan användas som gemensam nämnare. Genom att ett och samma identifikationsbegrepp — samma kopplingsnyckel används i samtliga register har dock också riskerna för integritetsintrång ökat.

Att minska den obegränsade tillgången till någons personnummer skulle få omedelbar effekt för den personliga integriteten. Skälen för en skärpning i fråga om tillgången till personnummer är främst just att detta är ingången till andra register med varierande sökmöjligheter och att det genomgående används som kopplingsbegrepp. Personnumret blir en självklar länk att komma vidare i en kartläggning av en person.

Detta skall för trafikregistrens del ses i kombination med hur lätt det är att ur dessa, särskilt bilregistret, få tillgång till personnummer.

För att uppfylla ändamålet med det nuvarande bilregistret såsom det ovan har beskrivits bedömer vi att personnumret är en för den enskilde icke nödvändig uppgift och att registrets kontrollfunktion kan uppfyllas genom att övriga relevanta uppgifter lämnas ut, dvs. i första hand registreringsnummer, namn och adress. Detta gäller i ännu högre grad övriga hos VV förda register och därvid främst uppgifter om namn och adress.

Det sagda leder oss till slutsatsen att skärpt sekretess bör gälla för uppgift i det framtida vägtrafikregistret om någons personnummer. Uppgift om personnummer bör därvid få lämnas ut ensamt eller i kombination med andra uppgifter - endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående, dvs. ett omvänt skaderekvisit bör gälla.

Särskilt om det s.k. bildregistret rörande körkort

VV begär in uppgifter om en persons bild och identitet jämte namnteckning som underlag för tillverkningen av körkort. Uppgifterna sparas i digitaliserad form i bildregistret. W är registeransvarig för uppgifterna, som enligt TF:s bestämmelser utgör allmänna handlingar. Dessa är offentliga om det inte föreligger något hinder mot att lämna ut handlingarna. Vid en begäran om att få ut en uppgift/handling sker en skadeprövning enligt sekretesslagens bestämmelser. Vid utlämnandet görs en kopia av själva körkortshandlingen, dvs. både identitets- uppgifter och själva körkortsfotot.

W har under utredningsarbetet gett uttryck för en djupt känd olust inför det faktum att det från bildregistret begärs ut uppgifter som kan misstänkas komma att användas på ett obehörigt sätt. Verket har med bestämdhet hävdat att utlämnandet av en bild i sig är i hög grad integritetskränkande. Jämför avsnitt 6.4.8.

De interna rutiner som VV tillämpar vid en begäran om att få ut uppgifter ur bildregistret, och som relaterats ovan, medger endast en mycket begränsad möjlighet för verkets handläggare att göra några efterforskningar om syftet med en begäran om utlämnande. Om det fmns skäl anta att ett utlämnande skulle komma att medföra att enskilda lider men, får befattningshavaren i varje enskilt fall bedöma möjligheten att vägra ett uttag.

Körkortsunderlaget i original bevaras hos VV för att under en kortare tid möjliggöra en äkthetskontroll av en utfärdad körkortshandling. Vi har under utredningsarbetet haft kontakt med

Svenska Bankföreningen, som hävdar att körkortsunderlaget måste bevaras i tio år eller under körkortets hela giltighetstid för att körkortet skall kunna godtas som en identitetshandling. Man menar nämligen att handlingens äkthet måste kunna fortlöpande kontrolleras. Detsamma gäller för övrigt enligt uppgift för samtliga godkända identitetshandlingar. I mitten av 1970-talet beslutade regeringen (Kommunikationsdepartementet) också att godta Bankföreningens önskemål om sådan äkthetskontroll.

Det är AB ID-kort som tillverkar själva körkortshandlingama. Bankföreningen har slutit avtal med AB ID-kort om en kontrollmöjlighet för andra identitetshandlingar än körkorten. Eftersom underlagen till ID-korten förvaras hos ett bolag och inte en myndighet, utgör dessa inte allmänna handlingar. Följaktligen uppkommer då inte heller några motsvarande awägningar mellan offentlighet och sekretess för uppgifterna. — Det kan här nämnas att W om något år kommer att ta över tillverkningen av körkortshandlingama från AB ID-kort.

Vi kan konstatera att VV för egen del i princip inte behöver körkortsunderlagen sedan själva körkortet väl är framställt. Det kan därför sättas i fråga om det är rimligt att VV för ett register med uppgifter som saknar betydelse för myndighetens eget verksamhets- område.

Vi har övervägt möjligheten att helt enkelt låta dessa uppgifter gallras ut (förstöras) efter en relativt kort tid, exempelvis någon månad. VV ställer sig dock självt tveksamt till en så kort gallringstid, inte minst därför att reklamationer vid körkortstillverkningen måste kunna prövas. Med en så kort gallringstid skulle också de eventuella framtida möjligheterna att rationalisera körkortstillverkningen gå om intet. I dag används ett nytt underlag så snart ett nytt körkort skall utfärdas. Vid förnyelse av ett körkort efter återkallelse eller när ett körkort förkommit skulle dock det redan befintliga underlaget kunna användas, på samma sätt som varit rutin tidigare, men ändrats relativt nyligen. Register- uppgiftema skulle därvid tjäna som nytt tillverkningsunderlag.

En något längre gallringstid, låt oss säga sex månader, skulle ge VV möjlighet att utreda reklamationer. Efter denna tid skulle då gallring möjligen kunna ske.

Som konstaterats ovan används bildregistrets uppgifter i dag, förutom vid begäran om utlämnande till massmedia och till privatpersoner, nästan uteslutande av polisen för dess spanings- och utredningsarbete. Mot bakgrund av bl.a. polisens behov av uppgifterna anser vi att det inte är rimligt att föreslå att uppgifterna helt enkelt förstörs efter det att VV använt dem för sin egna syften.

Däremot har vi diskuterat möjligheten att, sedan W använt uppgifterna för det ändamål de samlats in för, föra över

registerinnehållet till RPS för förvaring. RPS har emellertid principiella invändningar mot att ta över registeruppgiftema. Detta hänger samman med att RPS är den myndighet som för register över begångna brott och kriminell belastning. Samma myndighet bör därför, enligt RPS, inte föra ett register över personer som innehar körkort, eftersom ett sådant register egentligen har karaktären av ett allmänt medborgarregister. —- Det har för övrigt i tidigare lagstiftningsarbete ansetts att något behov av ett sådant register inte fmns. Mot bakgrund av nu redovisade omständigheter menar vi att det inte är möjligt att föreslå att bildregistret förs över från VV till RPS.

För att göra det möjligt att lagligen förhindra att foto- och namnuppgiftema används obehörigen skulle det emellertid, på det sätt som vi redogjort för ovan i fråga om övriga registeruppgifter i trafikregistren, kunna införas skärpta sekretessbestämmelser som omfattar de aktuella uppgifterna.

Vi har ovan dragit slutsatsen att det inte generellt bör införas ett omvänt skaderekvisit enligt de bestämmelser i sekretesslagen som skyddar uppgifterna i vägtrafikregistret. Denna bedömning omfattar även uppgifterna om en persons bild (foto) och namnteckning.

Däremot bör det enligt vår uppfattning vara möjligt att, på samma grunder som ovan anförts för hanteringen av personnummer, genom en särskild sekretessbestämmelse ge ett skydd för själva körkortsbilden och möjligen också namnteckningen. Bilden (och namnteckningen) skall då få lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående, dvs. ett omvänt skaderekvisit skulle gälla.

En persons bild är generellt sett som vi ser det av särskilt integritetskänslig natur. 1 en del fall kan en begäran om utlämnande tänkas ske av den registrerade själv eller någon anhörig till honom eller henne. Det kan gälla fall där någons hela fotosamling har förstörts eller förkommit eller när en nära anhörig har gått bort utan att lämna något foto efter sig. I andra fall är det massmedia som för publicering begär att få en bild utlämnad. En begäran om utlämnande av körkortsbilden görs i nu nämnda fall av legitima skäl och ett utlämnande bör då kunna ske efter en sekretessprövning. I övriga fall kan det, med en sådan utformning av bestämmelsen som vi föreslår, förväntas att myndigheten i regel vägrar lämna ut bilden.

Särskilt om taxiförarlegitimationens bild och namnteckning

När det den 1 januari 1995 infördes krav på taxiförarlegitimation för taxiförare påbörjades hos W en hantering med ytterligare en med foto försedd handling.

Inför utfärdandet av en taxiförarlegitimation lämnar sökanden till W in ett foto tillsammans med sina identitetsuppgifter. Innehav av körkort är en nödvändig förutsättning för att beviljas legitimation. Någon samordning med vederbörandes körkortsunderlag sker dock inte vid verkets hantering av ansökan.

När själva handlingen har utfärdats bevaras underlaget hos VV med stöd av ett särskilt tillstånd från DI, som rör rätten att föra register över grundhandlingar till taxiförarlegitimationen. Detta innebär att det hos samma myndighet i dag finns två olika bildregister.

Underlaget till legitimationshandlingen i original bevaras hos VV för att, på samma sätt som beträffande körkortsunderlaget, under en kortare tid göra det möjligt att pröva reklamationer vid tillverkningen av legitimationema och för att kontrollera äktheten av en utfärdad handling.

Det finns dock i fråga om taxiförarlegitimationshandlingen ett särskilt behov av att bevara underlaget. Om originalhandlingen har förstörts eller förkommit och taxiföraren ansöker om en ny legitimationshandling använder VV nämligen grundhandlingen för att snabbt utfärda en tillfällig handling, en kopia av legitimationen. Denna kopia ger föraren rätt att, till dess att en ny legitimationshandling har hunnit utfärdas, få köra taxitrafik (VVFS l994:30 punkt 3). Grundhandlingen kan därmed inte gallras under legitimationens hela giltighetstid. Innehavarens bild och namnteckning finns alltså i behåll hos W och kan begäras utlämnade. En fara för integritetsintrång vid utlämnandet kan, liksom i fråga om körkortsbilden, därvid uppkomma.

För att ge ett förstärkt skydd för legitimationsbilden (och namnteckningen) skulle dessa uppgifter därför, liksom beträffande körkortsunderlaget, kunna omfattas av skärpta sekretessbestämmelser enligt den modell vi föreslagit ovan. Ett omvänt skaderekvisit skulle då gälla för uppgifterna.

Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att det i sekretesslagstiftningen införs ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i med den nya terminologin vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning ur det s.k. bildregister som W för. Samma regler i nu aktuellt avseende bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnar vi inte

något förslag till utformningen av själva ändringarna. Den bestämmelse i sekretesslagen som främst berörs är 7 kap. 15 &.

Myndigheters rätt att begära uppgifter

De förslag till skärpning av sekretessbestämmelsema som vi lämnat ovan kommer inte att i den praktiska tillämpningen inskränka myndigheters möjligheter att få ut uppgifter som dessa behöver för sin verksamhet. Polisen skulle liksom hittills, men med stöd av bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen (generalklausulen), få ut de personnummer— och bilduppgifter som behövs för att fullgöra ålagda arbetsuppgifter. Vi menar dock att polisen genom ett uttryckligt författningsstöd bör få rätt att få ut uppgifter utan prövning enligt generalklausulen, jämför 14 kap. l & sekretesslagen.

En särskild underrättelserutin?

Oberoende av sekretesslagstiftningens utformning och räckvidd med avseende på personnummer och bildregister har vi övervägt att föreslå, att den person, vars uppgifter har begärts ut från körkorts- eller bildregistret, underrättas genom att ett särskilt meddelande sänds ut, enligt de rutiner som kreditupplysningsföretagen tillämpar. Enligt 11 & kreditupplysningslagen (1973zll73) gäller, att när en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, skall till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de uppgifter (omdömen och råd) som upplysningen innehåller om honom och om vem som har begärt upplysningen.

Vi förmodar att detta förfarande skulle ha en viss avskräckande effekt t.ex. för den som med dunkla motiv från bildregistret begär ut en bild- och/eller namnuppgift. Vi har dock inom ramen för utredningsarbetet inte haft möjlighet att närmare utforma en sådan underrättelseskyldighet, utan nöjer oss med att här förorda att en sådan ordning undersöks närmare.

7 Det nuvarande förfarandet vid fordonsregistreringen

7.1. Registreringsbestämmelser

7.1.1. Inledande bestämmelser

De materiella reglerna för fordonsregistreringen finns i bilregister- kungörelsen (1972:599), BRK. Kungörelsen omfattar registrering av motordrivna fordon och släpfordon i ett för landet gemensamt bilregister och kontroll av sådana fordon genom registret. Vissa fordon är dock undantagna från tillämpningsområdet. Det gäller fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilt militärt ändamål, motordrivna fordon, som är avsedda att föras av gående eller släpfordon, som kopplats till något sådant fordon (1 5).

I 3 & hänvisas till andra författningar som innehåller bestämmelser om undantag från kungörelsen. Det gäller militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), vägtrafikförordningen (1995zl37) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap, kungörelsen (1973:766) om interims- licens för fordon, exportvagnskungörelsen (1964z39), turistvagns- kungörelsen (1972:601) och förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.

I 4 (& förklaras en rad definitioner som används i bestämmelserna, se närmare avsnitt 5.

Om det i fråga om ett visst fordon eller en viss fordonstyp inte med ledning av de definitioner som anges i 45 kan bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, är det W som beslutar om det. Det gäller också om det finns skäl att hänföra ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp av fordon till ett annat slag av fordon än som skulle bli fallet om 4 & tillämpades. Om fordonets beskattning påverkas av beslutet är samråd med RSV föreskrivet. Har myndigheterna olika uppfattning i frågan, hänskjuts den till regeringen, 5 5.

Bestämmelserna i BRK för ett visst slag av fordon gäller även chassi till ett sådant fordon (6 5).

Bestämmelserna om ägare av fordon gäller i fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll orn återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år innehavaren (7 5).

7.1.2. Registreringspliktens omfattning

Enligt huvudregeln skall ett fordon vara registrerat för att få brukas. Undantag från registreringsbestämmelsema finns i 9, 40 och 47 a 55. Registreringsplikten gäller enligt 8 5

1. bil, motorcykel, traktor, motorredskap klass I, moped klass I och terrängmotorfordon,

2. motorredskap klass 11 när det används a. för persontransport på väg, som inte är enskild, annat än om det sker vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från arbetsställe för fordonet eller liknande eller undantagsvis för färd kortare sträcka i andra än nu avsedda fall,

b. för transport av gods på väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22 & fordonsskattelagen (1988:327), FSL,

3. släpfordon som dras av bil,

4. släpvagn som dras av trafiktraktor, motorredskap klass I eller tung terrängvagn,

5. släpvagn som dras av motorredskap klass II, som används på sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över 2 ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.

Undantag från registreringsplikten avser enligt 9 5

1. fordon som används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område,

2. släpvagn som dras av traktor, motorredskap klass 11 eller tung terrängvagn som är konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och fordonet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor.

Registreringsfrågan prövas efter ansökan av fordonsägaren i vissa fall och efter anmälan från en annan myndighet i andra fall. Detta beskrivs i 10 &. Frågor om registrering prövas efter ansökan för

1. fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordonstillverkare,

2. fordon som har förts in till Sverige av registrerade importörer,

3. fordon som tidigare har varit registrerade i det militära fordonsregistret,

4. fordon som är motorredskap, dock inte bilar som är ombyggda till motorredskap.

Frågor om registrering prövas efter anmälan från tullmyndighet sedan fordonet har förtullats för

a) fordon som är eller har varit införda i exportvagnsförteckning,

b) annat fordon än EG—typgodkänt fordon som av andra än registrerade importörer har förts in till Sverige för stadigvarande bruk här i landet.

För andra fordon än de nu nämnda prövas frågor om registrering efter anmälan från besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet sedan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning.

Bestämmelserna i 10 & tillämpas i praktiken på följande sätt. För fabriksnya fordon är det vanligast att tillverkaren eller importören svarar för registreringen.

För direktimporterade fordon som förtullas (dvs. sådana fordon som förs in från tredje land) anmäler tullmyndigheten fordonet till registrering i samband med förtullningen.

För egentillverkade fordon, dvs. hopsatta och amatörbyggda fordon, och för fordon som tidigare varit registrerade, anmäler ASB fordonet till registrering efter ursprungskontroll och registreringsbesiktning.

S.k. förregistrering sker för fordon som överensstämmer med ett typbesiktigat modellfordon och för vilket tillverkaren eller general- agenten sänder uppgift till VV om till vilka återförsäljare fordonen har levererats. Detta innebär att W registrerar fordonet och det ställs då automatiskt av. När fordonet sedan säljs och avställningen upphör i samband med att trafikförsäkring har tecknats av kunden, kan fordonet

* tas i bruk. Fordonsskatt påförs då ägaren av W.

Tunga lastbilar och bussar ges vanligen en individuell utformning och utrustning. Dessa registreringsbesiktigas i stället för att typbesiktigas. Sådana fordon skall i princip vara registrerade innan de registreringsbesiktigas.

Fordon som förs in från ett EU-land, egentillverkade fordon och tidigare avregistrerade fordon får registreringsbesiktigas utan att vara registrerade. För dessa fordon gör ASB i samband med registrerings- besiktningen en ursprungskontroll för att identifiera fordonet och ägaren.

En ansökan om registrering görs skriftligen av fordonsägaren. Ansökan skall, om ägaren är en fysisk person, innehålla uppgifter om namn, bostads— eller postadress eller, om han inte är folkbokförd, annan adress i landet, personnummer eller annat motsvarande nummer. För en

juridisk person skall anges namn eller firma, adress i landet samt organisationsnummer eller annat motsvarande nummer som tilldelats ägaren.

Beträffande det fordon som ansökan avser skall anges fordonsslag, fabrikat, typ, årsmodell eller, om den inte är känd, tillverkningsår, chassinummer eller motsvarande särskilda märkning för identifiering av fordonet samt för motorcykel motomummer (1 l ä).

7.1.3. Ansökan om registrering m.m.

I 12 & anges vilka handlingar som skall bifogas ansökan. Det är fråga om ett typintyg som utfärdats tidigast ett år före ansökningen och ett bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av bilregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet. För traktorer, motorredskap m.fl. fordon skall särskilda uppgifter anges.

Om de nämnda uppgifterna lämnas skall fordonet registreras. I samband därmed tilldelas fordonet ett registreringsnummer bestående av tre bokstäver och tre siffror. Ett registreringsbevis skall samtidigt utfärdas (14 5).

Vid färd med lastbil eller med bil jämte släpvagn eller med terrängfordon skall föraren medföra det senast utfärdade registrerings- beviset eller en bestyrkt kopia av det. Registreringsbeviset eller den bestyrkta kopian i läsbart skick skall kunna visas upp för bilinspektör eller polisman (16 5).

7.1.4. Registreringsbeviset m.m.

Registreringsbeviset innehåller de tekniska uppgifter om fordonet som behövs vid användning eller vid kontroll av detta. I beviset skall det även finnas en för handlingen unik behörighetskod samt utrymme för anmälan eller ansökan till bilregistret.

Vägverket får i särskilda fall bestämma att vissa fordonsuppgifter inte skall anges i registreringsbeviset. I sådana fall skall det framgå av beviset att ytterligare uppgifter har tagits upp i en särskild handling och att även den handlingen skall medföras och visas upp eller företes i de fall motsvarande skyldighet gäller i fråga om registreringsbeviset (73 5). En sådan handling kan i praktiken ha formen av ett handskrivet besiktningsprotokoll eller liknande.

När någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för anmälan eller ansökan skall ett nytt registreringsbevis utfärdas (75 å).

En rad myndigheter och enskilda berörs av de uppgifter i bilregistret som anges i registreringsbeviset:

Riksskatteverket, RSV, är central beskattningsmyndighet. På registreringsbeviset redovisas skatteår/skatteperiod, eventuellt hinder mot brukande samt annan information om fordons- respektive försäljningsskatt.

Skattemyndigheten i Örebro län är beskattningsmyndighet för fordonsskatt.

Skattemyndigheten i Dalarnas län, särskilda skattekontoret i Ludvika, är beskattningsmyndighet för försäljningsskatt.

ASB, utför typbesiktning, registreringsbesiktning och kontroll- besiktning. På registreringsbeviset redovisas besikmingsregler för kontrollbesiktning och de fordonstekniska uppgifter som bilprovningen fastställer i samband med registreringsbesiktningen.

VV ger ut föreskrifter som rör besiktningsprogram för olika fordonsslag och förrättningstyper i samband med kontrollbesiktning och registreringsbesiktning. VV svarar vidare för registrering av ägarbyten, avställning, upphörande av avställning, avregistrering, beställningar m.m. samt för in uppgifter om fordon i registret och utfärdar själva registreringsbeviset.

Bilindustriföreningen är medlemsorganisation för generalagenter för bilar. Föreningen eller dess medlemsföretag lämnar uppgifter till bilregistret om fordonstekniska detaljer, ägarbyten m.m.

Rikspolisstyrelsen, RPS, och de lokala polismyndighetema kontrollerar registrerade fordonsuppgifter vid flygande inspektion eller annan kontroll på väg. RPS samarbetar också internationellt med andra länders myndigheter med anknytning till fordonsområdet, t.ex. för att försvåra att stulna fordon legalt registreras i andra länder.

Länsstyrelsen beslutar om överlastavgift och lägger därvid bilregistrets uppgifter till grund för beslut.

Trafikförsäkringsbolagen meddelar förekomsten av trafikförsäkring. AB Svensk Maskinprovning utför typbesiktning, registrerings- besiktning och kontrollbesiktning för traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar och släpfordon som dras av sådana fordon och anmäler besiktningsuppgiftema för registrering i det centrala bilregistret.

SAQ Kontroll AB utför kontrollbesiktning av mobilkranar (motorredskap klass I).

Auktoriserade bilskrotare anmäler avregistrering av fordon och lägger registeruppgiftema till grund för kontroll av fordonets identitet vid utfärdande av skrotningsintyg.

Allmänheten kontrollerar fordons— och ägaruppgifter i bilregistret vid ägarbyten m.m. och använder registreringsbeviset vid anmälan eller vid kontroll av fordonstekniska uppgifter.

7.1.5. Registreringsskyltar m.m.

En registreringsskylt är, enligt definitionen i 4 & BRK, en av VV tillhandahållen skylt, som upptar fordonets registreringsnummer. Bestämmelser om registreringsskyltar finns i 17—23 55 BRK. När ett fordon har registrerats tillhandahåller VV för varje bil två registreringsskyltar och för varje motorcykel, moped klass I, traktor, motorredskap, släpfordon eller terrängfordon en registreringsskylt. Skylten är rektangulär och bokstäver och siffror utförs i svart på vit ljusreflekterande botten. På skylten anges fordonets chassinummer eller motsvarande beteckning (eller del av numret eller beteckningen).

För taxifordon finns särskilda registreringsskyltar i svart på gul ljusreflekterande botten, som anger bokstaven T till höger om registreringsnumret (18 & tredje stycket).

Bestämmelser om andra fordonsskyltar som under vissa förutsättningar får användas i stället för registreringsskyltar finns i förordningen (1988:964) om skyltar för beskickningsfordon respektive förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar.

Ett registrerat fordon får i princip brukas endast om det är försett med registreringsskylt (19 å). Vissa undantag finns i 27 5 (om skylten har förstörts, förkommit eller förändrats till oläsbarhet) och 40 & (saluvagnslicens), i 785 FSL (skyltarna omhändertagna på grund av obetald fordonsskatt) samt i förordningarna om skyltar för beskickningsfordon respektive om personliga fordonsskyltar. Undantag finns också i 6 kap. 7 & yrkestrafiklagen (l998:490), YTL, i fråga om omhändertagna taxiskyltar.

Eri registreringsskylt skall vara anbringad på bil såväl framtill som baktill, på traktor, motorredskap och terrängmotorfordon framtill samt på motorcykel, moped klass I, släpfordon och terrängsläp baktill. Skylten skall alltid vara väl synlig och hållas i sådant skick att den kan avläsas lätt. Last eller annat får inte placeras så att skylten under färd inte går att avläsa (20 5).

Om en registreringsskylt har förstörts, förkommit eller förändrats så att den inte kan användas eller om den har lämnats in vid avställning, kan fordonsägaren ansöka hos VV om en duplettskylt. I samband med en begäran om en provisorisk registreringsskylt får ansökan i stället göras hos en polismyndighet. En sådan ansökan får även göras av fordonets förare. Dupletter tillhandahålls av W (23 5). Någon kontroll av skälet till att en duplettskylt beställs görs dock i praktiken inte.

Dupletter av registreringsskyltar får inte lämnas ut för ett fordon om brukandeförbud råder för det enligt 645 FSL (obetald fordonsskatt), enligt 18 & lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Om

fordonet är avställt får dupletter inte lämnas ut om så inte fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt enligt FSL (21 å). Detsamma gäller om de ordinarie skyltarna har tagits om hand enligt de ovan nämnda bestämmelserna eller enligt YTL (taxiskyltar).

Ett fordon får alltså i dag vara utrustat med högst två skyltar. En fordonsägare kan därför inte beställa en tredje skylt att använda t.ex. vid transport av cyklar på ett dragkroksställ, då den ordinarie bakre skylten är skymd.

7.1.6. Provisoriska registreringsskyltar

Provisoriska registreringsskyltar kan lämnas ut i vissa fall, 245 f. Dessa tillhandahålls av polismyndigheten, om ansökan samtidigt görs eller har gjorts om en duplett av registreringsskylten. Sådana skyltar får dock inte lämnas ut för ett fordon om brukandeförbud råder för det enligt 64 & FSL (obetald fordonsskatt), enligt 18 5 lagen om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon. Om fordonet är avställt får provisoriska registreringsskyltar inte lämnas ut om detta inte hade fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt. Detsamma gäller om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 & FSL (brukande trots obetald fordonsskatt), 28 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon eller enligt 6 kap. 7 & YTL (taxiskyltar).

En provisorisk registreringsskylt är enradig med bokstäver och siffror i svart på gul botten (25 å). Polismyndigheten skall lämna uppgift till VV när man lämnat ut en provisorisk registreringsskylt och om fordonsägaren samtidigt har ansökt om duplett av registreringsskylt (26 5)-

Om en registreringsskylt inte kan användas på grund av att den har förstörts, förkommit eller förändrats eller om den har lämnats in vid avställning får fordonet brukas för färd kortaste lämpliga väg till en lokal där provisoriska registreringsskyltar kan lämnas ut. Ett fordon med provisoriska registreringsskyltar får köras med sådan skylt till dess dupletter har erhållits (27 5).

7. l .7 Kontrollmärken

Bestämmelser om kontrollmärken finns i 28—32 55. Ett kontrollmärke utfärdas för andra registrerade fordon än lätt terrängvagn, moped klassI eller terrängskoter. Utfärdande sker under förutsättning att fordonet inte är avställt, att föreskriven trafikförsäkring finns, att

förbud att bruka fordonet inte gäller enligt 645 FSL (obetald fordonsskatt), enligt 1855 lagen om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon samt att körförbud inte gäller för fordonet.

Ett kontrollmärke gäller till utgången av den kalendermånad då uppbörd av fordonsskatt närmast skall ske enligt 3 & fordonsskatte- förordningen (1993:1028). Kontrollmärket lämnas ut av VV. Utfärdande av kontrollmärke för ett fordon prövas när föreskriven fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats. Särskilda bestämmelser finns om utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke. Kontrolhnärket skall omgående sättas på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.

Ett kontrollmärke har olika färger för skilda kalenderår och sista giltighetsmånad anges genom den eller de siffror som motsvarar månadens nummer. Under numret anges registreringsnumret för det fordon på vars registreringsskylt märket skall anbringas. Ovanför numret anges de två sista siffrorna av det kalenderår under vilket märkets giltighetstid går ut.

Om ett kontrollmärke har förstörts eller förkommit, skall fordonets ägare omgående hos VV ansöka om ett duplettmärke. Ansökan får i stället göras hos en polismyndighet i samband med begäran om provisorisk registreringsskylt. Polismyndigheten skall då underrätta VV om att en sådan ansökan har gjorts. Det är VV som tillhandahåller duplett av kontrollmärke.

7.1 .8 Avställning

Avställningsinstitutet regleras i 33—37 55 BRK. Genom avställningen befrias fordonet automatiskt från skatte- och trafikförsäkringsplikt. Ett avställt fordon får inte användas i trafik. Detta gäller dock inte fordon som brukas med saluvagnslicens. Vissa ytterligare undantag beskrivs nedan.

Vid registreringen ställs av

1. fordon för vilka inte lämnas sådana handlingar och uppgifter som föreskrivs i 12 ä,

2. fordon som skall registreringsbesiktigas efter registreringen. Ett fordon skall ställas av också om ägaren begär det. En sådan begäran skall vara skriftlig eller göras genom s.k. tonvalssignalering per telefon. Om ett giltigt kontrollmärke finns för fordonet anses en anmälan om avställning inte gjord förrän till W har kommit in

— registreringsskylten med kontrollmärket, eller

— intyg att märket har förstörts, eller märket, om detta är i sådant skick att de uppgifter som skall finnas på märket utan svårigheter går att läsa, eller

— uppgifter om den fyrsiffriga kod som framträder när det gråa ytskiktet på kontrollmärket skrapas bort, i de fall anmälan görs genom tonvalssignalering per telefon. Vid telefonkontakten med VV anges vissa av registreringsbevisets uppgifter samt den nämnda koden.

Även en skriftlig anmälan om avställning kan göras med hjälp av koden. Denna skrivs då på registreringsbevisets anmälningsdel och skickas till VV.

Ett fordon som har fråntagits ägaren genom brott och inte har anträffats därefter får dock ställas av även om de nämnda kraven inte är uppfyllda.

Ett intyg om att märket har förstörts får utfärdas av ett besiktningsorgan enligt Zå lagen (1994:2043) om vissa besiktnings- organ på fordonsområdet eller av den som innehar saluvagnslicens, avseende fordon som denne saluhåller.

VV får medge att en försäkringsanstalt, som meddelar motorfordonsförsäkring, får utfärda ett sådant intyg i fråga om fordon som anstalten har löst in i samband med skadefall (34 5).

Vid en anmälan om avställning skall till anmälan fogas — ett avskrapat kontrollmärke om det är i sådant skick att det går att läsa, eller

ett intyg från ASB, från en innehavare av saluvagnslicens eller från en försäkringsanstalt som har särskilt medgivande från VV om att kontrollmärket har förstörts, eller

den registreringsskylt på vilket kontrollmärket är anbringat. När VV har matat in uppgiften om avställningen sänds ett nytt registreringsbevis ut och överskjutande fordonsskatt återbetalas.

Avställningstiden räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till W. Om anmälan är ofullständig skall VV sända tillbaka handlingarna till fordonsägaren för komplettering (35 5).

Ett avställt fordon får alltså brukas endast i begränsad omfattning. Det gäller t.ex. fordon som används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område m.m. (9 5, se ovan under registreringsplikten).

Ett fordon som är avställt på fordonsägarens begäran får under förutsättning att fordonet är trafikförsäkrat brukas för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste besiktningsorgan för besiktning. Detta gäller dock inte om brukandeförbud enligt FSL (obetalda skatter) eller enligt lagen om försäljningsskatt på motorfordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skattepliktigt.

Särskilda bestämmelser om rätt för polisman, besiktningsorgan och bilinspektör att provköra fordon finns i 355 fordonskungörelsen (1972:595), FK och 165 terrängtrafikkungörelsen (1972:594), 375 BRK.

7.1.9. Upphörande av avställning

Ett beslut om att avställningen skall upphöra fattas av W efter anmälan från fordonsägaren. Med en sådan anmälan skall ett bevis om trafikförsäkring lämnas om inte den uppgiften redan finns i bilregistret (36 5)-

F ör fordon som har ställts av i samband med registreringen på grund av att föreskrivna handlingar inte lämnats in får beslut om att avställningen skall upphöra fattas under förutsättning att de efterfrågade handlingarna och uppgifterna lämnas.

När avställningen har upphört utfärdar W ett bevis om detta med uppgift om den tid då fordonet får brukas utan att fordonsskatt eller registerhållningsavgift har betalats. Beviset skall medföras vid färd med fordonet (33 5 BRK).

Om förutsättningama för att erhålla ett kontrollmärke är uppfyllda får fordonsägaren också ett tillfälligt kontrollmärke tillsammans med beviset om avställningens upphörande. Detta används till dess att fordonsskatten skall betalas senast tre veckor efter ”påställningen”.

7. l . 10 Körtillstånd

För att få bruka ett visst fordon, som har ställts av, kan fordonsägaren meddelas ett särskilt körtillstånd. Om giltighetstiden för ett körtillstånd har gått ut får ett nytt tillstånd meddelas endast om det finns särskilda skäl för det. Körtillstånd får inte meddelas den som har saluvagnslicens för fordon som kan brukas med stöd av licensen (45 5).

Ansökan om körtillstånd görs skriftligen hos VV. I fråga om motordrivna fordon skall till ansökningshandlingen fogas bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av bilregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring.

Ett körtillstånd gäller under en månad från den dag det meddelades. Tillståndet skall medföras under färd och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman (46 5).

Det är endast vissa körningar som får ske med stöd av körtillståndet, nämligen

1. för provkörning i samband med tillverkning eller reparation (fordonet får dock brukas endast av den som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar eller reparerar fordon), 2. för färd kortaste lämpliga Väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage, samt 3. för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktningsorgan för besiktning (47 5).

Se vidare om körtillstånd avsnitt 10.

7.1.11. Bevis om avtalad tid

Ett oregistrerat fordon får brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan för registreringsbesiktning. Vid en sådan färd skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller polisman. Handlingen kallas bevis om avtalad tid (47 a 5).

Se vidare om bevis om avtalad tid avsnitt 10.

7.1 . 12 Nationalitetsmärke

Enligt överenskommelser med främmande stater skall ett registrerat fordon som används utomlands baktill vara försett med ett nationalitetsmärke för Sverige en ellips med bokstaven ”S” i svart på vit botten. Märket får inte fästas så att det kan blandas samman med registreringsnumret eller så att detta blir svårt att läsa (48 å).

7.1 .13 Milj öklassmärkning

I Stockholm, Göteborg och Malmö, har det genom lokala trafikföreskrifter meddelats ett förbud mot trafik med dieseldrivna bussar eller tunga lastbilar av en viss miljöklass i s.k. miljözoner. Bestämmelser om detta finns i 10 kap. trafikförordningen (1998:1276).

För sådana nya tunga lastfordon som avses i 25 bilavgas- förordningen (199lzl481) och som enligt samma förordning har hänförts till en miljöklass skall ett särskilt märke, som anger den aktuella miljöklassen och fordonets registreringsnummer, tillhanda- hållas. Märket lämnas ut av ASB om fordonets miljöklass har fastställts vid registreringsbesiktning och annars av VV.

När ett sådant tungt fordon förs inom en miljözon skall märket vara fastsatt på vindrutan väl synligt utifrån (49 5). Föreskrifter om märket och dess utformning finns i TSVFS 199235.

7. 1 . 14 Ändring av vissa registrerade förhållanden

Vid ett ägarbyte är såväl köparen som säljaren i princip skyldig att inom en vecka anmäla äganderättsövergången till registrerings- myndigheten VV. När äganderätten till ett fordon går över genom arv, bodelning eller testamente är det dock endast köparen som har anmälningsskyldighet (51 5).

Anmälan om övergång av äganderätten till ett fordon skall göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. Särskilt angivna uppgifter om säljare, köpare och fordon samt datum för övergången skall uppges. I förekommande fall skall också anges att det är fråga om ett s.k leasingfordon (525). Anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad (90 5 första stycket).

VV prövar vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till ett visst fordon (54 5). Om endast den nya ägaren har gjort en anmälan om övergång av äganderätten, skall den förra ägaren ges tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nya ägaren får registreras. Om fordonet innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år— dvs. i fråga om leasing skall den nya ägaren registreras endast efter medgivande av den som upplåtit nyttjanderätten till fordonet. Se vidare om den s.k. leasingspärren avsnitt 12.

Justitieombudsmannen, JO, har i ett beslut den 15 september 1997 uttalat sig i ett ärende som rörde 54 5. En person D hade försatts i konkurs och en honom tillhörig personbil, som han fått i gåva med överlåtelseförbud, hade sålts av konkursförvaltaren utan att slutlig prövning av äganderätten avvaktades. Länsstyrelsen hade på anmälan av köparen fört in äganderättsförändringen i bilregistret utan att D enligt 545 andra stycket BRK i egenskap av tidigare ägare lämnats tillfället att yttra sig över anmälan. JO anförde bl.a. följande.

Varken lydelsen av den aktuella bestämmelsen i 54 5 bilregisterkungörelsen eller vad som förekom vid dess tillkomst (se riksdagens protokoll 1992/93:100, 26 5) föranleder i och för sig att myndigheten vid aktuell tidpunkt länsstyrelsen, numera Vägverket behöver rikta sin underrättelse i frågan till annan än den behöriga företrädare som överlåtit fordonet. Som ovan berörts får en person som försatts i konkurs inte råda över egendom som hör till konkursboet (3 kap. 1 5 konkurslagen);

det innebär i praktiken att han vanligtvis kan förutsättas sakna rätt att disponera över sin egendom av mera värdefullt slag. Föreskriften om kommunikation får antas främst syfta till att motverka registreringsändringar till följd av helt grundlösa anmälningar om äganderättsövergång. — —

Enligt min mening hade det varit riktigt om länsstyrelsen på angivet underlag vid föreskriven kommunicering med förre ägaren vänt sig till konkursförvaltaren såsom företrädare för konkursboet. Av länsstyrelsens yttrande eller annars av handlingarna i JO:s ärende framgår inte om förvaltaren underrättades. Yttrandet ger närmast intrycket att förekomsten av en köpehandling i registreringsärendet kunde ersätta föreskriven kommunikation. Föreskriften i bilregister- kungörelsen är dock undantagslös. För övrigt kan ändamålet med den föreskrivna kommunikationen inte anses ha bortfallit bara därför att, såsom skedde i ärendet, köparen företer en handling av nämnda slag.

Det nu anförda hade inte uteslutit att D underrättades även personligen med hänsyn till möjligheten av tvist mellan förvaltare och gäldenär. En sådan av konkurssituationen motiverad, bredare kommunicering hade lämpligen bort ske till främjande av den utredning om äganderätten som är möjlig att företa också i ett registreringsärende, även om frågan inte i den ordningen kan avgöras på samma sätt och med samma verkan som i ett tvistemål. I det aktuella fallet kom en utredning om äganderätten till stånd först sedan D hade begärt omprövning av registreringsbeslutet. Det anförda har avseende på situationer när konkursen är känd för registreringsmyndigheten och denna därmed kan rikta sig till förvaltaren direkt. Om så inte är fallet, har myndigheten naturligtvis att på vanligt sätt underrätta den person som i registret anges som ägare vid anmälningstillfället, varefter det får ankomma på denna att i förekommande fall vidarebefordra underrättelsen till konkursförvaltaren.

BRK:s bestämmelser förutsätter i princip att det finns en ägare till ett fordon. 1 de fall äganderätten är oklar görs en s.k. utredningsmarkering i registret ”ny ägare okänd” när det kan misstänkas att fordonet har överlåtits inom landet och ”såld till utlandet” i övriga fall. Ett sådant fordon behandlas i registerhänseende som avställt, men någon skatt återbetalas inte i avvaktan på att ägarförhållandena kan utredas slutgiltigt.

En fordonsägare är skyldig att till W anmäla namn- eller adress- ändringar i de fall sådana ändringar inte aviseras W, 56 5. I praktiken sker detta med automatik genom uppdatering av personuppgifter från RSV:s register över befolkningen för alla som är folkbokförda. Skyldigheten att själv. anmäla ändringar till W omfattar därmed numera endast den som inte är folkbokförd samt en liten grupp registrerade ägare, där ett särskilt identifikationsnummer av praktiska skäl har tilldelats av W.

7. 1 . 15 Avregistrering

Fordon avregistreras efter en skriftlig anmälan till VV av fordonsägaren

1. om ägaren visar att fordonet förstörts eller att någon annan åtgärd vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att brukas i trafik,

2. om fordonet ändras så att det inte längre är att hänföra till ett registreringspliktigt fordonsslag,

3. om fordonet har registrerats i det militära fordonsregistret,

4. om det visas att fordonet varaktigt har förts ut ur landet, eller

5. om fordonet frånhänts ägaren genom brott och det inte har anträffats inom två år därefter.

Om W får kännedom om någon sådan omständighet avregistreras fordonet, även om en anmälan inte har gjorts. Fordon som förts in i exportvagnsförteckning enligt exportvagnskungörelsen (1964z39) avregistreras när VV fått kännedom om den åtgärden.

En bil vars totalvikt inte överstiger 3,5 ton får, om det inte finns särskilda skäl, avregistreras på grund av att ägaren visar att fordonet har förstörts eller att annan åtgärd vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att brukas i trafik, endast om ett s.k. skrotningsintyg enligt bilskrotningslagen (l975:343) har lämnats in med anmälan om avregistrering (59 5).

En anmälan om avregistrering anses inte gjord förrän fordonets registreringsskyltar har lämnats in till W. Detta gäller dock inte om det av skrotningsintyget framgår att även registreringsskyltama har tagits om hand för skrotning. Om någon skylt har förstörts på annat sätt eller förkommit fordras i stället en skriftlig anmälan om detta.

Om en anmälan om avregistrering är ofullständig skall VV sända tillbaka handlingarna till fordonsägaren och upplysa denne om vad som krävs för att fordonet skall kunna avregistreras (60 5).

Som registreringsmyndighet har W ett ansvar för att uppgifterna i bilregistret är korrekta, aktuella och lättillgängliga. I 61 5 ges

myndigheten möjlighet att iregistervårdande syfte och på eget initiativ avregistrera fordon som uppenbart inte finns i behåll, s.k. administrativ avregistrering.

Enligt 61 5 första stycket får VV avregistrera fordon om ägaren under tre år i följd inte har kunnat anträffas för uttagande av skatt. I ett antal fall årligen kan det antas t.ex. att fordonet har förts ut ur landet. I praktiken avvaktar W dock i fem år. Detsamma gäller för regeln i 61 5 andra stycket som medger avregistrering av fordon som varit avställda i mer än tre år och sannolikt inte finns i behåll.

7.1.16. Bemyndiganden m.m.

Det är huvudsakligen W — i egenskap av central myndighet på vägtrafikområdet som har regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter i de frågor som behandlas i BRK, 85 5. I vissa fall skall den rätten utövas efter samråd med någon annan myndighet— RPS, RSV eller GTS — medan det i andra fall är dessa myndigheter som har bemyndigande att meddela föreskrifter efter samråd med W.

Frågor om undantag från BRK:s bestämmelser för ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp av fordon prövas av W, 86 5. Om undantaget kan påverka fordonets beskattningsförhållande skall W samråda med RSV. Om myndigheterna har olika uppfattning i frågan, skall denna hänskjutas till regeringen. Undantag får enligt denna bestämmelse föreskrivas eller medges endast om det föreligger synnerliga skäl för det. Vidare gäller att undantag får förenas med särskilda villkor.

7.1.17. Förfaranderegler

I ärenden som rör registrering och som behandlas i BRK sker beslutsfattandet i många fall efter en faktisk prövning i ett enskilt fall. Sådana beslut kan överklagas direkt, i vissa fall hos Länsrätten i Örebro län och i andra fall hos regeringen, 94 och 95 55.

I vissa fall sker dock ett maskinellt förfarande där datorn ”fattar beslut” efter givna förutsättningar, utan någon särskild prövning av en handläggare av det enskilda fallet. I 995 ges en möjlighet för den enskilde att i sådana fall hos VV begära ett särskilt beslut i en specifik fråga och som rör ett visst fordon. Någon tidsgräns för begäran om beslut anges inte. Bestämmelsen tillämpas alltså i de fall det inte är fråga om specifika beslut. W:s beslut i nu avsedda fall överklagas hos Länsrätten i Örebro län.

7.1.18. Överklagande m.m.

När ansvaret för bilregisterfrågoma fördes över till W ändrades även ordningen för överklagande av VV:s förvaltningsbeslut. De frågor som överklagas till domstol prövas som nämnts numera av Länsrätten i Örebro län. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (94 5). Detta gäller främst olika beslut som rör registrering, 10 5 första—tredje styckena och beslut om vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till visst fordon, 54 5.

Vissa av de beslut som VV fattar enligt BRK överklagas hos regeringen, 95 5. Den ordningen gäller beslut i fråga om till vilket slag av fordon som ett fordon eller en fordonstyp skall höra (5 5), beslut om föreskrifter om registrering (10 5 fjärde stycket), beslut som rör W:s rätt att meddela föreskrifter i anslutning till BRK (85 5) samt beslut om undantag från BRK:s bestämmelser (86 5 första stycket).

I frågor som rör uppbörd av vissa avgifter beslutas föreskrifter i anslutning till BRK:s bestämmelser av RSV. Även RSV:s beslut i dessa fall överklagas hos regeringen (98 5).

W:s beslut om i vilken utformning registreringsskyltar skall till- handahållas för ett visst fordon får inte överklagas (99 5 fjärde stycket).

7.2. Fordonskungörelsens bestämmelser om typbesiktning och registrerings- besiktning m.m.

7.2.1. Inledning

Bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning finns ifordons- kungörelsen (1972z595), FK. Den undersökning av ett fordons beskaffenhet och utrustning som görs första gången kan ske genom olika typer av besiktning, nämligen

typbesiktning, registreringsbesiktning, mopedbesiktning, eller — exportvagnsbesiktning.

Den fortlöpande kontrollen av ett fordons beskaffenhet och utrustning kan ske genom

kontrollbesiktning,

flygande inspektion, eller inspektion hos försäljare.

Uppgifter för bilregistret kan fastställas genom

typbesiktning, eller registreringsbesiktning.

Det finns vidare vissa särskilda typer av förrättningar, genom vilka uppgifter för särskilda ändamål fastställs. Det kan gälla uppgifter för exportvagnsförteckningen, som fastställs genom exportvagns- besiktning, eller vara fråga om att en viss anordning är i föreskrivet skick, vilket fastställs genom kopplingsbesiktning. Lämpligheten för en viss användning av ett fordon fastställs genom lämplighetsbesiktning.

Härutöver finns bestämmelser om övervakning genom W (90 5 FK) och övervakning genom polisman (101 5 FK). Det är också möjligt att få ett fordon provat vid en ackrediterad verkstad som kan intyga att fordonet uppfyller kraven vid provningen (84 a 5 FK).

7.2.2. Typbesiktning

Bestämmelser om typbesiktning finns i 55—64 55 FK. Typbesiktning av ett annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för att fastställa uppgifter som enligt BRK skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991:1481).

Typbesiktning utförs av ett besiktningsorgan (55 5). Vad som avses med ett sådant organ bestäms närmare i lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.

Särskilda bestämmelser för s.k. EG-typgodkännande av fordon m.m. finns i 55 a 5 FK.

Frågor om tillstånd att utföra typbesiktning prövas av W. Tillstånd kan lämnas tillverkare här i riket av motordrivna fordon eller släpfordon eller här i riket bosatta generalagenter för sådana tillverkare i utlandet. Tillstånden kan återkallas när det finns skäl för det (56 5).

Anmälan av fordon till typbesiktning görs hos ett besiktningsorgan (58 5)-

Om fordonet godkänns vid typbesiktningen, skall besiktnings- organet tilldela det en typbeteckning, som innehåller ett ordningsnummer samt fordonets fabrikat och typ, samt i de flesta fall även årsmodell. Besiktningsorganen för register över fordon som tilldelats typbeteckning och lämnar också till W uppgifter om de fordon som skall föras in i bilregistret (60 5).

Den som har tillstånd till typbesiktning får utfärda ett intyg efter en sådan besiktning, ett s.k. typintyg (62 5).

När ett typintyg utfärdas för ett fordon skall det anses som om fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning (63 5).

7.2.3. Registreringsbesiktning m.m.

I 36 5 FK anges när registreringsbesiktning skall ske. Sådan besiktning skall i princip ske av alla fordon, utom den stora grupp fordon som omfattas av typgodkännande, nämligen fordon som är tillverkade i landet av yrkesmässiga fordonstillverkare som har tillstånd till typbesiktning, respektive fordon som har förts in i landet av en importör som har tillstånd till typbesiktning.

Registreringsbesiktning genomförs av ett besiktningsorgan för att identifiera fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som enligt BRK skall föras in i bilregistret och för att undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. För nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer som överensstämmer med ett EG- typgodkännandeintyg, skall dock inte någon undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning ske.

En bil, som inte är EG-typgodkänd, får godkännas vid registrerings- besiktningen endast om den uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991:1481).

För privatimporterade EU-godkända fordon, egentillverkade fordon samt fordon som har avregistrerats och på nytt skall registreras, får registreringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung. Jämför 6 kap. 5 5 förslaget till förordning om vägtrafikregister.

I princip får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas, 37 5 FK.

Om ett fordon har godkänts vid registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg och har fordonet därefter ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller när typintyget utfärdades eller har fordonet i övrigt ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, skall ägaren inom en månad från det ändringen skedde eller, om fordonet är avställt, inom en vecka efter det avställningen upphörde, inställa fordonet för registreringsbesiktning. Detta gäller inte om fordonet inom angiven tid anmäls för avregistrering.

Bestämmelsen omfattar inte ändring som endast innebär en avvikelse som är att hänföra till fordonets utstyrsel och inte påverkar dess beskattningsförhållande eller försämrar dess säkerhet och inte

heller utbyte av motor på något annat fordon än en motorcykel mot annan med denna helt överensstämmande motor (38 5 FK).

Om det vid kontrollbesiktning eller flygande inspektion visar sig att fordonet har ändrats på ett sådant sätt som nyss sagts skall ASB eller förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att inom en månad inställa fordonet till registreringsbesiktning. Om detta inte sker inom förelagd tid inträder körförbud för fordonet. Ett körförbud gäller till dess att ny kontrollbesiktning sker, 87 5 FK. »

Om ett fordon vid kontrollbesiktning visar sig ha sådana brister att det inte kan godkännas och om körförbud inte direkt meddelas förelägger besiktningsorganet fordonsägaren att avhjälpa bristerna och att inom viss tid på nytt inställa fordonet för kontrollbesiktning (84 5 FK). Det förhållandet att ett fordon får körförbud innebär inte att det ställs av eller avregistreras.

W kan inte förelägga en fordonsägare att inställa fordonet till en ny registreringsbesildning. Däremot kan ASB i samband med kontrollbesiktningen förelägga ägaren att inställa fordonet till en ny registreringsbesiktning.

För privatimporterade fordon och fordon som av någon anledning uppstår i landet och sedan skall registreras krävs att fordonet genomgår en ursprungskontroll och godkänns vid registreringsbesiktning innan fordonet kan registreras.

Gången för ett sådant ärende är i normalfallet att fordonsägaren beställer tid för ursprungskontroll och registreringsbesiktning hos ett besiktningsorgan. Besiktningsorganet godkänner fordonet och anmäler fordonet till W för registrering. Fordonet registreras och W meddelar besiktningsorganet det registreringsnummer som fordonet har tilldelats. Dagen därefter för besiktningsorganet in fordonets tekniska uppgifter i registret. Först dagen därpå kan fordonsägaren begära upphörande av avställning, under förutsättning att registreringsskyltama då har kommit ägaren till handa.

7.2.4. Administrativt körförbud

Om ett fordon inte ställs in till kontrollbesiktning inom föreskriven tid inträder körförbud för fordonet från och med kalendermånaden efter den månad under vilken fordonet senast skulle ha ställts in till besiktning. Detta avser det s.k. administrativa körförbudet.

Körförbudet gäller till dess ny kontrollbesiktning sker. Fordonet får dock användas vid provkörning i omedelbart samband med reparation och för färd kortaste lämpliga väg till reparationsverkstad för reparation och till besiktningsorganet (85 5 första stycket FK).

8 Överväganden och förslag beträffande fordonsregistreringen

Utredningens förslag i huvuddrag: Det i utredningsdirektiven uttalade huvudsyftet att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet har lett fram till ett förslag till en förordning om vägtrafikregister so innehåller särskilda kapitel för olika delar av fordonsregistreringen. Förfarandet förenklas och författningamas materiella innehåll anpassas till W:s tekniska utvecklingsarbete och till den verklighet som råder.

Registrering i vägtrafikregistret är enligt huvudregeln, som uttrycks i lagen om vägtrafikregister, en förutsättning för att få bruka ett fordon i trafik i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om undantag från den regeln.

Nya bestämmelser om registreringsbevis knyter an till ett föreliggande förslag till EG-direktiv om registreringsbevis som regler vilka uppgifter ett EG-anpassat registreringsbevis skall innehålla respektive kan innehålla.

I avvaktan på eventuella ändringar av skattebestämmelsema för fordon föreslås nu endast sådana ändringar av reglerna om avställningsinstitutet som behövs för att öka förståelsen och tillgängligheten av själva bestämmelserna eller som hänger samman med teknikutvecklingen.

Bestämmelserna om direktregistrering, eller direktanmälan, som är den term som vi har valt att använda, förs över till förordningen om vägtrafikregister, liksom bestämmelserna om skyltar för beskicknings— fordon respektive personliga fordonsskyltar, som båda föreslås innefattas i definitionen av registreringsskylt.

Fordonsanalysdatabasen, FAD, som är under uppbyggnad, skall innehålla uppgifter avseende enskilda fordon från bilprovningens kontrollbesiktningar och från polisens flygande inspektioner. FAD knyts i författningshänseende till själva vägtrafikregistret och utgör därmed, rättsligt sett, en del av fordonsregisterdelen i vägtrafikregistret. Beträffande registerinnehållet se avsnitt 14.

Den bestämmelse som ger VV rätt att bevilja undantag mjukas upp, så att särskilda skäl skall räcka för att medge undantag. Därtill krävs

emellertid att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. I fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattningsförhållande bör dock även i fortsättningen krävas att synnerliga skäl skall föreligga. Krav på samråd med Riksskatteverket om fordonets beskattningsförhållanden påverkas behålls.

Bestämmelserna om W:s föreskriftsrätt förs över till förordningen om vägtrafikregister utan större ändringar i sak.

VV ges en generell rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Bestämmelsen tas in i terrängtrafikkungörelsen och fordons- kungörelsen som komplement till övriga bestämmelser som reglera förutsättningama för besiktning av fordon m.m. (jfr avsnitt 19).

8.1. Inledning

Vi har i närmast föregående avsnitt beskrivit den nuvarande ordningen för fordonsregistreringen. I samband med översynen av det administrativa trafikregisterområdet har vi gått igenom de materiella bestämmelser som rör registreringen av fordon och olika institut som hänger samman med den.

Vi har mot bakgrund av W:s tekniska utvecklingsarbete strävat efter att anpassa författningamas materiella innehåll till den verklighet som råder. Det i våra utredningsdirektiv uttalade huvudsyftet att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet har lett fram till ett förslag till en förordning om vägtrafikregister som innehåller särskilda kapitel för olika delar av ordningen för fordonsregistreringen.

Bestämmelserna i den nu gällande BRK har, som framgår i det föregående — se avsnitt 4 fördelats mellan lag- och förordningsform. Bestämmelserna har en stor detaljeringsgrad och reglerar en rad förhållanden som i stället kan behandlas i form av myndighets- föreskrifter. Vilka materiella bestärnmelser som avses i detta samman- hang framgår nedan. När det gäller bestämmelsemas ordningsföljd (dispositionen) har vi inte funnit några bärande skäl att, utöver smärre justeringar, ändra den kronologiska ordning som nu gäller.

Angående vilka uppgifter som skall eller får registreras, dvs. nuvarande bilaga 1 till BRK, se närmare avsnitt 14.

Det kan här nämnas att bilaga 2 till BRK tidigare angav vilken myndighet som svarade för att uppgifterna fördes in i bilregistret. Sedan VV tagit över ansvaret för dessa frågor svarar verket i princip ensamt för registerföringen.

I det följande tas upp olika materiella frågor som vi har behandlat vad gäller fordonsregistreringen. Vissa större frågor på området behandlas i särskilda avsnitt.

8.2. Närmare om fordonsregistreringen 8 .2.1 Allmänt

Registrering i vägtrafikregistret skall enligt huvudregeln vara en förut- sättning för att bruka ett fordon i trafik i landet, vilket framgår av lagen om vägtrafikregister. Regeringen får meddela undantag från den regeln.

Undantag kan avse viss användning av fordonen, såsom för fordon som används endast inom inhägnade områden eller för vissa släpvagnar. Ett särskilt fall av undantag är det som gäller för fordon som brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan, s.k. bevis om avtalad tid.

Undantag görs vidare för militära fordon och fordon som används av räddningskåren i vissa fall.

Undantag görs också i vissa fall för fordon som är registrerade i något annat land. För sådana fordon tillämpas i dag förordningen (l987:27) om internationell vägtrafik i Sverige. Vi föreslår att tillfälligt brukande av utlandsregistrerade fordon här i landet regleras genom särskilda bestämmelser i förordningen om vägtrafikregister, se vidare avsnitt 11 nedan.

8.2.2. Ansökan eller anmälan?

Frågor om registrering av ett fordon prövas efter ansökan av en enskild person, medan registreringsfrågor prövas efter anmälan av en tullmyndighet sedan ett fordon som har förts in i landet har förtullats. För andra fordon än sådana som har förtullats sker prövningen efer anmälan från ett besiktningsorgan AB Svensk Bilprovning, ASB sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.

Det bör strykas under att alla fordon som förs in i landet av en privatperson från ett icke EU-land skall förtullas, oavsett om de är EG- typgodkända eller inte. Då är det också en lämplig ordning att tullen anmäler sådana fordon till registrering och att de inte hanteras av besiktningsorganet (bilprovningen).

Uppdelningen på ansökan och anmälan bör behållas för att understryka skillnaden i förfarande när en myndighet anmäler ett

faktiskt förhållande och när den enskilde genom en ansökan själv kan påverka skeendet.

Vi har ställt oss frågan om en ansökan om registrering behöver ha skriftlig form enligt den terminologi som används i t.ex. 3 5 förvaltningsprocesslagen ( 19711291): ”Ansökan ...skall ske skriftligen. En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud.”

Vi menar att den skriftliga formen i sig ger en viss säkerhet för att avsändaren är den som han uppger sig vara genom att det finns en urkund som härrör från en viss bestämd person. Den skriftliga formen bör därför behållas i bevishänseende och som ett skydd för fordonsägaren mot obehöriga anmälningar till fordonsregistret (6 kap. 6 5 förslaget till förordning om vägtrafikregister).

Ännu så länge kan alltså en ansökan inte göras via Internet, eftersom säkerheten inte kan garanteras, dvs. det kan inte med säkerhet fastställas vem som har sänt en anmälan. Det pågår dock på olika håll— enligt uppgift bl.a. i några av de andra nordiska ländema— arbete med att säkra s.k. digitala signaturer, genom vilka avsändaren kan identifieras.

Vilka uppgifter som skall lämnas till W i olika fall anges i förordningen, nämligen beträffande ägaren identitetsuppgifter och beträffande det fordon som en ansökan avser de uppgifter som behövs för att fordonet skall kunna säkert identifieras. Mer detaljerade bestämmelser bör, om det behövs, meddelas av W.

Det uttryckliga kravet att ett bevis om trafikförsäkring skall ges in, om den uppgiften inte redan framgår av registret, bör anges särskilt. Det finns nämligen fortfarande, enligt W, ett antal s.k. fritidsombud som tecknar trafikförsäkringar. I de fall dessa inte är anslutna till den s.k. direktregistreringsrutinen utan ombesörjer anmälan om registrering genom att sända en ansökan till VV, har kravet på att ge in bevis om trafikförsäkring en praktisk betydelse.

Rättsföljden av att de efterfrågade uppgifterna lämnas till W är att fordonet registreras, att fordonet tilldelas ett registreringsnummer och att ett registreringsbevis utfärdas.

8.2.3. Registreringsbeviset

Ett registreringsbevis innehåller de tekniska uppgifter om fordonet som behövs vid användning eller vid kontroll av fordonet och en unik behörighetskod. Det består av två delar. Den första delen avser de tekniska uppgifter som finns registrerade, såsom uppgifter om besiktningsregler, fordonsskatteperioder, användningssätt, fordonets

status m.m. Den andra delen avser anmälan till registrerings- myndigheten om ägarbyte och avregistrering. När någon registeruppgift ändras skrivs ett nytt bevis ut (7 kap. 2—3 55).

Den yttre formen för registreringsbeviset utvecklas kontinuerligt, bl.a. för att anpassa det till den nya tekniken med anmälan via tonvalssignalerande telefon, som är en form av datakommunicering, och digital bildhantering (bildfångst).

Som nämnts ovan (se avsnitt 3) pågår inom EU ett arbete för att kunna anta ett rådsdirektiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon. Direktivförslaget (KOM[97] 248 slutlig) innehåller dels bestämmelser om vilka uppgifter ett EG-anpassat registrerings- bevis skall innehålla, dels vilka uppgifter det kan innehålla. Ett EU- anpassat registreringsbevis kommer att utformas som två separata handlingar, en som företes vid anmälan om ägarbyte och avregistrering och en rapportdel för anmälan om avställning, upphörande av avställning m.m. Handlingen får ett effektivt förfalskningsskydd.

De bestämmelser om registreringsbeviset som vi föreslår anknyter till direktivförslagets innehåll.

W kan i dag i vissa fall besluta att vissa fordonsuppgifter inte skall anges i registreringsbeviset utan i en separat handling, som också skall medföras i fordonet (73 5 andra stycket BRK). En sådan handling kan ha formen av ett registreringsunderlag från ASB, manuellt ifyllt. Det rör sig här främst om tunga fordon för vilka gäller ett stort antal tekniska uppgifter, som inte kan registreras i själva bilregistret. Vi har inte funnit anledning föreslå någon ändrad ordning för sådana handlingar. VV bör om det behövs kunna meddela föreskrifter härom med stöd av bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter.

Generellt gäller i dag ett krav på att registreringsbeviset skall medföras vid färd. Bakgrunden till det kravet är att ge möjlighet till kontroll på väg. Från polisens sida framhåller man att det i dag saknas ett helt fungerande datoriserat kontrollsystem, som skulle göra medförandet överflödigt. Beviset kan också innehålla särskilda uppgifter om ett tungt fordon, t.ex. om axelbelastning, vikt m.m. som har betydelse för bestämmelser om överlast, t.ex. när ett släp kopplas på en dragbil på en annan ort än den där transporten har startat. Det kan då vara av värde att ha tillgång till beviset. Detta kan också innehålla uppgift om en i något avseende meddelad dispens. Kravet på medförande förs därför över till den nya förordningen.

8.2.4. Allmänt om registreringsskyltar

Nuvarande bestämmelser om fordons registreringsskyltar förs i princip över till den nya förordningen. Någon ändring föreslås inte beträffande skyltamas antal och placering eller i fråga om undantag som rör dem (7 kap. 5—8 55).

Vissa detaljbestämmelser förs ned till verkställighetsnivå och föreskriftsrätten följer av det allmänna bemyndigandet för W i 21 kap. att meddela verkställighetsföreskrifter.

Det kan i det här sammanhanget framhållas att VV för diskussioner med ASB om att besiktningsorganet i framtiden skall ta över hanteringen avseende vilken skylt ett visst fordon skall utrustas med. Besiktningsorganet skulle i samband med typ- eller registrerings- besiktningen därvid till W anmäla rätt skylttyp m.m.

Det kan vidare anmärkas att vissa förhållanden som regleras i BRK regleras även av EG-rätten, som därigenom anger ramarna för W:s handlingsutrymme. Vi har dragit slutsatsen att sådana bestämmelser kan föras ned till verkställighetsnivå, eftersom efterlevnaden kontrolleras genom EG-rätten.

Vissa av skyltbestämmelsema är i dag straffsanktionerade och föreslås förbli så även i fortsättningen, exempelvis förbudet mot att placera last så att registreringsskylten skyms. Samma regel återfinns i dag även i 3 kap. 78 5 trafikförordningen (1998:1276), med en straffsanktion i 14 kap. 3 5. Den bestämmelsen hänger samman med övrig reglering som rör fordonsregistreringen och den bör därför återfinnas i anslutning till bestämmelserna om registreringsskyltar. Den senare bestämmelsen bör därför utgå.

Se närmare beträffande straffbestämmelsema i avsnitt 17.

8.2.5. Taxiskylt

En gul s.k. taxiskylt har bokstaven ”T” efter registreringsnumret. Något utrymme för ett kontrolhnärke finns därför inte. Anledningen till att T infördes var, såvitt vi har kunnat utröna, dels för att särskilja den gula taxiskylten från den provisoriska skylten, som också är gul med svart text, dels för att försvåra förfalskning som annars kunde ske genom att spraya eller måla en vit skylt gul. Vi har övervägt om värdet av att ha ett kontrollmärke även på en taxiskylt är större än att ha ett särskiljande T. Från polisen har dock strukits under att behovet av ett kontrollmärke här inte är stort från kontrollsynpunkt. Beträffande taxifordon kan aktuella uppgifter fås via data och en sådan kontroll av en rad uppgifter

måste ske även om ett giltigt kontrollmärke finns på fordonet. Vi föreslår därför inte någon ändring i dagens ordning ( 7 kap. 9 5).

När ett fordon av någon anledning inte längre skall vara försett med gula taxiskyltar är ägaren skyldig att lämna tillbaka skyltarna. I praktiken går förfarandet till så att fordonsägaren lämnar in sin gula taxiskylt till länsstyrelsen. Länsstyrelsen för i bilregistret in uppgiften om att fordonet inte längre skall användas som taxifordon och alltså inte skall ha en särskild skylt. Detta kommer till uttryck i författningsförslaget (7 kap. 10 5).

Det kan nämnas att det i 6 kap. 8 5 yrkestrafiklagen (l998:490) har förts in en bestämmelse om rätt för en polisman att ta om hand taxiskyltar i vissa fall, exempelvis när sådana inte längre skall finnas på fordonet.

Förordningsförslaget innehåller också en särskild bestämmelse om förfarandet med taxiskyltar vid ändrade ägarförhållanden för ett fordon. Uppgiften förs då också in i vägtrafikregistret (10 kap. 6 5).

8.2.6. Ersättningsskyltar och provisoriska skyltar

BRK innehåller separata bestämmelser för s.k. duplettskyltar och för provisoriska skyltar. Dessa bestämmelser har av förenklingsskäl förts samman i vårt förslag.

Enligt huvudregeln skall i dag en ansökan om en ny skylt (duplettskylt) göras hos W. Ansökan kan också göras hos polismyndighet, om det sker i samband med ansökan om en provisorisk skylt. Vid ansökan hos polisen får fordonsägaren fylla i en ansökningsblankett och lämna en rad uppgifter, såsom anledningen till ansökan, vad som har hänt med den ordinarie skylten osv. En ansökan hos W sker däremot helt formlöst och kan göras per telefon. Anledningen till anmälan efterfrågas inte heller. W får från polisen uppgift om ansökan om ny skylt och registrerar den i bilregistret. Efter en ansökan hos polismyndigheten gör polisen en transaktion i bilregistret om beställning av skylt.

Enligt vårt förslag (7 kap. 11—16 55) ges för fordonsägaren två likvärdiga alternativ vid ansökan om ny skylt, antingen hos W eller hos polisen. Ersättningsskylt, som är den term som vi valt att använda i stället för duplettskylt, indikerar att det är fråga om en ny likadan skylt som ersätter den gamla. Om den gamla skylten av någon anledning dyker upp igen skall den förstöras.

Fordonets förare får dock endast ansöka om skyltar hos polismyndigheten.

Polismyndigheten skall rapportera vissa förhållanden som rör registreringsskyltama till W. Detta gäller när skyltarna i något fall har tagits om hand, när en ansökan om ersättningsskyltar har gjorts och när provisoriska skyltar har lämnats ut. Uppgiften om att provisoriska skyltar har lämnats ut har betydelse för W:s avgiftsdebitering (jfr avsnitt 18 där vi behandlar avgifter).

Det bör framhållas att ett fordon som har försetts med provisoriska registreringsskyltar får brukas med sådana skyltar endast till dess att ersättningsskyltar har lämnats ut.

8.2.7. Avställning

För att få brukas i trafik i landet skall ett fordon i princip vara registrerat och inte avställt. Fordonsskatt tas enligt fordonsskattelagen (1988:327), FSL, ut för fordon som är eller bör vara registrerade i bilregistret och som inte är avställda. Fordonsskatten betalas för skatte- år eller i vissa fall skatteperiod. Ett skatteår består av tre skatteperioder som vardera omfattar fyra månader. Fordonsskatten skall i regel betalas under månaden före ingången av ett skatteår. Slutsiffran i fordonets registeringsnummer avgör när ett skatteår eller en skatteperiod börjar.

För fordon som inte skall användas i trafik ges i det nuvarande fordonsregistreringssystemet en möjlighet att ställa av fordonet och därmed undvika skattedebitering för den tid som fordonet är avställt.

Avställningsinstitutet används främst av bilhandeln och av åkerier inom den yrkesmässiga trafiken. Bilhandeln ställer rutinmässigt av fordon som byts in. Även privatpersoner utnyttjar möjligheten att ställa av fordon, exempelvis s.k. säsongsfordon som används endast en del av året. År 1996 gjordes 582 375 återbetalningar av fordonsskatt. Under tiden september 1997 — augusti 1998 genomfördes i bilregistret cirka 628 000 avställningar, varav 204 000 genom Bil-Svar och 124 000 genom direktregistreringsrutinen. Under samma tidsperiod gjordes cirka 542 000 anmälan om upphörande av avställning, varav 189 000 genom Bil-Svar och 93 000 genom direktregistrering.

Ett antal fordon, cirka 372 000, brukar vara avställda mer än ett år, s.k. långtidsavställda fordon. Ett stort antal av dem är hobbyfordon.

Samtidigt som avställningssystemet har en stor ekonomisk betydelse främst för bil- och åkeribranschen tar det enligt W mycket stora resurser i anspråk för staten.

För att förenkla själva hanteringen av fordonsskatten finns det, som vi ser det, flera alternativa vägar att gå. Det mest långtgående skulle givetvis vara att helt slopa möjligheten till avställning av fordon, men det skulle också vara tänkbart att på andra sätt begränsa antalet

avställningar. Detta skulle kunna ske genom att endast återbetala erlagd fordonsskatt om fordonet har varit avställt en viss minsta tid. En begränsning finns redan i dag genom att skattebelopp under 25 kronor inte återbetalas (57 5). Ett annat alternativ skulle vara att utöka den tid under vilken inbetald skatt inte betalas tillbaka, från i dag en månad till kanske tre månader.

Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11, dir. 1996:37) har i uppdrag att se över vägtrafikens samlade beskattning för både lätta och tunga fordon. Enligt tilläggsdirektiv (dir. 1998:7 och 1998z92) skall utredningen bl.a. också göra en teknisk översyn av FSL. Utredningen skall redovisa sitt arbete den 31 mars 1999.

FSL:s bestämmelser är av helt avgörande betydelse för utformningen av registreringsbestämmelsema. Vi har efter samråd med Trafikbeskattningsutredningen kommit fram till att det med ett fordonsskattesystem som tillåter återbetalning av erlagd skatt saknas förutsättningar att på ett mera genomgripande sätt förenkla de materiella bestämmelserna som rör avställning av fordon. Eventuella rationaliseringar får i stället avse fordonsbeskattningen, vilket i sin tur återverkar på fordonsregistreringen.

De ändringar som vi föreslår inskränker sig därför i princip till sådana som behövs för att öka förståelsen och tillgängligheten av själva författningsbestämmelserna. Vissa ändringar hänger också samman med teknikutvecklingen. Vi har delat upp bestämmelserna efter hur förfarandet faktiskt går till.

I praktiken är det i dag så att ett fordon ställs av vid registreringen, dvs. avställning vid registreringen är huvudregel. Det gäller dels fordon som skall genomgå registreringsbesiktning efter registreringen (vilket något oegentligt kallas för förregistrering), dels fordon för vilka de handlingar och uppgifter som skall ges in inte har kommit in till VV. Denna grupp fordon utgör alltså en överväldigande majoritet.

I rena undantagsfall begär ägaren att fordonet omedelbart efter registreringen skall få tas i trafik och detta kan då ske om inte något hinder i form av saknade handlingar föreligger.

Sedan ett fordon väl har tagits i trafik för en längre eller kortare period kan det sedan ställas av på ägarens begäran. En sådan begäran kan enligt huvudregeln göras via datakommunicering (i dag tonvalssignalering) eller skriftligen på fordonets registreringsbevis. Om det finns ett giltigt kontrollmärke för fordonet är en anmälan om avställning inte fullständig förrän W har fått in uppgift dels om den kod som framträder om märkets ytskikt skrapas bort, dels om registreringsbevisets unika behörighetskod.

Övriga sätt att ställa av ett fordon bör också godtas, men samlas under en bestämmelse av innebörd att andra sätt att anmäla godtas vid

särskilda skäl. Härmed avses exempelvis möjligheten att till W sända in själva registreringsskylten med kontrollmärket. De fall av avställning där märket förstörts vid skrapningen av ytskiktet omfattas också. Det bör liksom hittills finnas möjlighet att ställa av ett fordon som har frånhänts ägaren genom ett brott, utan att krav på registreringsskylt, kontrollmärke eller uppgifter om koder har kommit in. Även denna situation omfattas av nämnda bestämmelse.

Avställningstiden bör, liksom nu, räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till W. Om avställning i samband med ägarbyte, se nedan.

Vid av- och påställning samma dag ställer W av fordonet för den dagen, men fordonet är i FSL:s mening skattepliktigt för samma dag, eftersom fordonet anses vara i trafik del av en dag. Vi har mot den bakgrunden övervägt om en anmälan om avställning och en anmälan om avställningens upphörande inte borde kunna ske samma dag, men stannat för att inte på det sättet inskränka möjligheten till avställning.

8.2.8. Intyg om att kontrollmärket har förstörts

För att kunna ställa av ett fordon har det tidigare krävts att själva kontrollmärket har getts in till W. I de fall kontrollmärket inte funnits i behåll har ett särskilt intyg kunnat utfärdas i stället. Intyg har utfärdats av ett besiktningsorgan eller av den som innehar saluvagnslicens dvs. i princip bilhandeln och har fått avse endast ett sådant fordon som saluhållits av licensinnehavaren. Denna ordning fungerar i dag parallellt med systemet med kontrollmärken av ”skrapmodell”, se ovan.

Vägverket får i dag också medge att en försäkringsanstalt, som meddelar motorfordonsförsäkring, får utfärda intygen i fråga om fordon som har lösts in i samband med skadefall. VV har i en föreskrift från 70-talet lämnat medgivande till samtliga då förekommande försäkringsbolag att utfärda sådana intyg.

När det gäller intyg utfärdade av ett besiktningsorgan har vi inhämtat att det hos ASB under åren 1996 och 1997 utfärdades endast 176 respektive 104 intyg. Detta kan jämföras med det totala antalet avställningar, som under tiden maj 1997 till och med februari 1998 uppgick till totalt cirka 628 000 (jfr ovan under 8.2.7 Avställning).

Som en anpassning till modernare rutiner avseende avställnings- hanteringen och efter hörande av W föreslår vi att förfarandet med sådana särskilda intyg avskaffas.