SOU 1998:162
Vägtrafikregistrering
Till statsrådet och chefen för Kommun1katlonsdepartementet
Genom beslut den 19 december 1996 bemyndigade regeringen chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av gällande författningar inom trafik- registerområdet och utarbeta förslag till de författningsregleringar som bedömdes nödvändiga.
Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 20 december 1996 kammarrättslagmannen Valter Nilsson att vara särskild utredare.
Som experter förordnades den 24 januari 1997 numera avdelningschefen Bengt Dahlman, Vägverket, rättsenhetschefen Inger Eriksson, Länsstyrelsen i Dalarnas län, hovrättsassessom Björn Hansson, Kommunikationsdepartementet, numera enhetschefen Solweig Höög-Persson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, juristen Bengt Magnusson, Vägverket samt numera departementsrådet Lennart Renbjer, Kommunikationsdepartementet.
Den 20 oktober 1997 entledigades Inger Eriksson som expert. Samma dag förordnades numera enhetschefen Ann-Marie Nilsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län att vara expert i utredningen.
Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 13 januari 1997 kammar- rättsassessom Ewa Hagard Linander.
Utredningen har antagit namnet Trafikregisterutredningen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Vägtraflk- registrering (SOU 1998: 162). Uppdraget är därmed slutfört.
Göteborg i december 1998 Valter Nilsson
/Ewa Hagard Linander
Innehållsförtecknmg Förkortningar .......................................................................................... 17 Sammanfattning ....................................................................................... 21 Författningsförslag .................................................................................. 31 1 Förslag till lag om vägtrafikregister ......................................... 31 2 Förslag till förordning om vägtrafikregister ............................ 36 3 Förslag till lag om vägtraflkdefinitioner ................................ 104 4 Förslag till förordning om vägtraflkdefmitioner .................... 1 12 5 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.. 118 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlast- avgift ...................................................................................... 128 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1975z88) med bemyn- digande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer .................................................................. 129 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om salu- vagnsskatt .............................................................................. 131 9 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 133 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om fordons- skatt på utländska fordon ....................................................... 135 11 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998z488) ........ 136 12 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998z490) 139 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om bilut— hyrning ................................................................................... 140 14 Förslag till förordning om ändring i terrängtrafikkun— görelsen (1972:594) ............................................................... 141 15 Förslag till förordning om ändring i fordonskungörelsen (1972:595) ............................................................................. 145 16 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:767) om upphörd av saluvagnsskatt, m.m ................... 154 17 Förslag till förordning om ändring i fordonsskatteförord-
18. Förslag till förordning om ändring i yrkestrafikförordningen
(1998:779) ............................................................................. 157 19 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:780) om biluthyrning .................................................. 162
20. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) ....................................................... 164 21 Förslag till förordning om ändring i körkortsförordningen
(19982980) ............................................................................. 165 22 Förslag till förordning om ändring i trafikförordningen
(1998:1276) ........................................................................... 172
23 Förslag till förordning om upphävande av förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret ............ 174 1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet ............................ 175 2 Allmänt om trafikregistren .......................................................... 177 2.1 Inledning ......................................................................... 177 2.2 Bilregistret ....................................................................... 180 2.3 Körkortsregistret ............................................................. 1 83 2.4 Yrkestrafikregistret ......................................................... 1 84 2.5 Övriga register ................................................................. 185 3 Internationella jämförelser .......................................................... 187 3.1 Inledning ......................................................................... 187 3.2 Nordiska förhållanden på trafikregisterområdet ............. 187 3 .2.1 Inledning ......................................................................... 187 3.2.2 Danmark .......................................................................... 190 3.2.3 Finland ............................................................................ 194 3.2.4 Island ............................................................................... 199 3.2.5 Norge ............................................................................... 202 3.3 Internationella överenskommelser m.m. ........................ 207 3.4 Något om registreringsbevis och registreringsbestäm- melser för fordon m.m. i EU:s medlemsländer .............. 208 3.4.1 Registreringsbevis ........................................................... 208 3.4.2 Registreringsbestämmelser m.m. ................................... 209 3.5 Några andra samarbetsorgan ........................................... 213 3.6 Några avslutande anmärkningar ...................................... 214
4 En registerramlag för hela vägtrafikområdet — en översiktlig beskrivning av författningsstrukturen m.m. ............................. 217 4.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 218 4.2 Våra utgångspunkter för en ny författningsstruktur ........ 218 4.2. 1 Om normgivningsmakten ................................................ 218 4.2.2 Om ramlagstiftning i allmänhet ....................................... 2 19 4.3 Överväganden och förslag .............................................. 221 4.3.1 Normgivningsmaktens konsekvenser för "författnings- regleringen ...................................................................... 22 1 4.3.2 Något om den språkliga översynen ................................. 222 4.3.3 Författningamas förhållande till personuppgiftslagen... 223 4.3.4 Närmare om författningsstrukturen ................................. 224 4.3.5 Myndighetsorganisationen och registeransvaret ............. 225 4.3.6 F öremålet för registreringsåtgärdema ............................. 226 4.4 De administrativa trafikregistrens ändamål .................... 227 4.4.1 Inledning ......................................................................... 227 4.4.2 Närmare om registerändamålet m.m ............................... 230 4.5 Prövningsförfarandet ....................................................... 232 4.6 Överklagande .................................................................. 234 5 Definitioner i vägtrafikiörfattningarna ...................................... 237 5.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 237 5.2 Allmänt ............................................................................ 237 5.3 Definitioner i EG:s regelverk .......................................... 245 5.4 Överväganden och förslag .............................................. 248 6 Tillgång till registeruppgifterna — integritetsfrågor .................. 253 6.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 254 6.2 Offentlighetsprincipen m.m. .......................................... 254 6.2. l Tryckfrihetsförordningen ................................................ 254 6.2.2 Utredning om offentlighetsprincipens tillämpning i IT- samhället m.m. ............................................................... 256 6.3 Integritetsskyddslagstiftningen ....................................... 257 6.3.1 F örfattningsregleringen av integritetsskyddet ................ 257 6.3.2 Regeringsformen ............................................................. 257 6.3.3 Sekretesslagen ................................................................. 258 6.3.4 Begränsningar i sekretessen ............................................ 261 6.3.5 Datalagen ........................................................................ 262 6.3.6 EG-direktivet om personuppgifter .................................. 263 6.3.7 En ny datalag — personuppgiftslagen .............................. 264 6.4 Nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregister ........... 268
6.4.1 Allmänt ............................................................................ 268 6.4.2 Bilregistret ....................................................................... 268 6.43 Körkortsregistret ............................................................. 271 6.4.4 Det s.k. bildregistret ........................................................ 272 6.4.5 Några andra bildregister .................................................. 274 6.4.6 Yrkestrafikregistret ......................................................... 275 6.4.7 Registret över felparkeringsavgifter ................................ 275 6.4.8 Bruk och missbruk av registrerade uppgifter .................. 276 6.4.9 Särskilt om personnummer ............................................. 276 6.4.10 Särskilt om sökbegrepp ................................................... 278 6.5 Överväganden och förslag .............................................. 281 6.5.1 Inledning ..... . ................................................................... 28] 6.5.2 Några utgångspunkter ..................................................... 282 6.5.3 Direktåtkomst .................................................................. 282 6.5.4 Sökbegrepp ..................................................................... 284 6.5.5 Samköming ..................................................................... 285 6.5.6 Sekretess ......................................................................... 286 7 Det nuvarande förfarandet vid fordonsregistreringen ............. 297 7. 1 Registreringsbestämmelser ............................................. 297 7.1.1 Inledande bestämmelser .................................................. 297 7.1.2 Registreringspliktens omfattning .................................... 298 7.1.3 Ansökan om registrering m.m. ....................................... 300 7.1.4 Registreringsbeviset m.m. .............................................. 300 7.1.5 Registreringsskyltar m.m. .............................................. 302 7.1.6 Provisoriska registreringsskyltar ..................................... 303 7.1.7 Kontrollmärken ............................................................... 303 7.1.8 Avställning ...................................................................... 304 7.1.9 Upphörande av avställning .............................................. 306 7. 1 . 10 Körtillstånd ...................................................................... 306 7.1.11 Bevis om avtalad tid ........................................................ 307 7.1 .12 Nationalitetsmärke ... ....................................................... 307 7. 1 . 13 Miljöklassmärkning ........................................................ 307 7.1 . 14 Ändring av vissa registrerade förhållanden .................... 308 7.1 .15 Avregistrering ................................................................. 3 10 7.1.16 Bemyndiganden m.m. .................................................... 311 7.1.17 Förfaranderegler .............................................................. 311 7.1 .18 Överklagande m.m. ........................................................ 312 7.2 Fordonskungörelsens bestämmelser om typbesiktning och registeringsbesiktning m.m. .................................... 312 7.2.1 Inledning ......................................................................... 312
7.2.2 Typbesiktning .................................................................. 3 13
7.2.3 Registreringsbesiktning m.m. ......................................... 3 14 7.2.4 Administrativt körförbud ................................................ 315
8 Överväganden och förslag beträffande fordonsregistreringen 317
8.1 Inledning ......................................................................... 3 18 8.2 Närmare om fordonsregistreringen ................................. 319 8.2.1 Allmänt ............................................................................ 319 8.2.2 Ansökan eller anmälan? .................................................. 319 8.2.3 Registreringsbeviset ........................................................ 320 8.2.4 Alhnänt om registreringsskyltar ...................................... 322 8.2.5 Taxiskylt .......................................................................... 322 8.2.6 Ersättningsskyltar och provisoriska skyltar .................... 323 8.2.7 Avställning ...................................................................... 324 8.2.8 Intyg om att kontrollmärket har förstörts ........................ 336 8.2.9 Avställning i samband med ägarbyte .............................. 327 8.2.10 Rätt att bruka ett avställt fordon ...................................... 327 8.2.11 Upphörande av avställning .............................................. 327 8.2. 12 Kontrollmärken ............................................................... 328 8 .2. 13 Nationalitetsmärke .......................................................... 329 8.2. 14 Milj öklassmärkning ........................................................ 329 8.2.15 Ändrade äganderättsförhållanden ................................... 330 8.2. 16 Namn- och adressändring ............................................... 331 8.2. 17 Ändrad användning av vissa fordon som påverkar besiktnings- och/eller beskattningsförhållandena ........... 331 8.2.18 Avregistrering ................................................................. 332 8.2.19 Särskilt om avregistrering på grund av försäljning till utlandet ............................................................................ 334 8.2.20 Underrättelser som rör fordonsregistreringen ................. 335 8.2.21 Erinran om körförbud ..................................................... 33 5 8.2.22 Direktanmälan för fordonsregistrering ............................ 336 8.2.23 Särskilda fordonsskyltar m.m. ........................................ 337 8.2.24 Fordonsanalysdatabasen — FAD ...................................... 337 8.2.25 Rätt att medge undantag .................................................. 338 8.2.26 Rätt att meddela föreskrifter ........................................... 339 8.2.27 Övriga bestämmelser ....................................................... 339 9 Saluvagnsregistrering .................................................................. 341 9.1 Inledning ......................................................................... 341 9.2 Nu gällande ordning ........................................................ 342 9.2.1 Förutsättningar för att få saluvagnslicens ....................... 342 9.2.2 Prövningsmyndighet m.m. ............................................. 342 9.2.3 Brukande med stöd av saluvagnslicens ........................... 343
9.2.4 Saluvagnsskylt ................................................................ 343 9.2.5 Uppgifter om saluvagnslicens i bilregistret .................... 344 9.2.6 Återkallelse av saluvagnslicens ...................................... 345 9.2.7 Straffbestämmelser m.m. ............................................... 346 9.2.8 Överklagade m.m. .......................................................... 346 9.2.9 Avgifter ........................................................................... 346 9.2.10 Saluvagnsskatt ................................................................. 347 9.2.1 1 Särregler om saluvagnsskyltar inom Norden .................. 347 9.3 Överväganden och förslag .............................................. 348 9.3.1 Allmänt ............................................................................ 348
9.3.2 Närmare om prövningen av ansökan enligt vårt förslag 350 9.3.3 Närmare om saluvagnsskyltar, försäkring och salu-
vagnsskatt ........................................................................ 351 9.3.4 Avgifter ........................................................................... 352 9.3.5 Återkallelse av saluvagnsregistrering ............................. 353 9.3.6 Omhändertagande av skyltar ........................................... 354 9.3.7 Straffbestämmelser .......................................................... 354 9.3.8 Myndigheters underrättelseskyldighet ............................ 3 55 9.3.9 Användande av svenska saluvagnsskyltar utanför
Sveriges gränser .............................................................. 3 56
10 Tillfällig registrering av fordon m.m. ........................................ 357
10.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 357 10.2 Allmänt om tillfälligt brukande av fordon ...................... 358 10.2.1 Inledning ......................................................................... 358 10.2.2 Körtillstånd ...................................................................... 358 10.2.3 Brukande med stöd av 47 a & bilregisterkungörelsen ..... 359 10.2.4 Exportvagnslicens ........................................................... 359 10.2.5 Turistvagnslicens ............................................................ 360 10.2.6 Interimslicens .................................................................. 361 10.2.7 Förordningen om internationell vägtrafik i Sverige ........ 362 10.2.8 Ny nordisk överenskommelse om användande av
fordon registrerade i ett annat nordiskt land ................... 363 10.2.9 Särskilt om brukande av s.k. testfordon här i landet ....... 364 10.3 Vägverkets förslag till registreringsbestämmelser för
fordon som importerats från ett EU—land ........................ 365 10.3.1 Inledning ......................................................................... 365 10.3.2 Tillfälligt brukande av fordon i Sverige .......................... 365 10.3.3 Meddelande av temporär registrering — myndighets-
organisationen ................................................................. 366
10.3.4 Närmare om fordon som förs in från ett annat EU-land.367 10.3.5 Närmare om fordon som förs in från tredje land ............ 368
10.3.6 Närmare om fordon som ”uppstår” i landet .................... 368 10.3 .7 Fordon i yrkesmässig trafik ............................................. 368 10.3 .8 Registreringsnummer m.m. ............................................ 369 10.3.9 Giltighetstid ..................................................................... 369 10.3. 10 Kostnader och uppbörd ................................................... 369 10.3.1 1 Beräknat antal ärenden för temporär registrering m.m. .370 10.3 . 12 Registerföring m.m. ........................................................ 371 10.3. 13 Godkänd registeringsbesiktning ...................................... 371 10.3.14 Samråd m.m. .................................................................. 372 10.4 Överväganden och förslag .............................................. 372 10.4.1 Alhnänt ............................................................................ 372 10.4.2 Särskilt om exportvagns- och turistvagnslicensema ....... 374 10.4.3 Särskilt om export av begagnade fordon ......................... 375 10.4.4 Brukande av ett fordon enligt vårt förslag om tillfällig registrering ...................................................................... 376 10.4.5 Myndighetsorganisationen .............................................. 377 10.4.6 Handlingar som krävs vid ansökan ................................. 378 10.4.7 Giltighetstid ..................................................................... 379 10.4.8 Närmare om förslagens förhållande till förordningen 1987z27 m.m. ................................................................. 381 10.4.9 Avgifter ........................................................................... 382 10.4.10 Övriga frågor ................................................................... 383 11 Tillfälligt brukande i Sverige av utländska fordon ................... 387 1 1.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 387 1 1.2 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 387 11.3 Ny nordisk överenskommelse, nytt EG-direktiv om fordonsbeskattning, m.m. ............................................... 388 11.4 Överväganden och förslag .............................................. 390 11.5 Särskilt om cabotagetrafik .............................................. 392 12 Avbetalningsspärr m.m. .............................................................. 395 12.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 395 12.2 Om registrering av ägare eller brukare av fordon ........... 396 12.2.1 Allmänt ............................................................................ 396 12.2.2 Om finansieringsbolagens roll ........................................ 397 12.2.3 Om godtrosförvärv .......................................................... 398 12.2.4 Närmare om avbetalningsköp av fordon ......................... 400 12.2.5 Krav mot staten på grund av felaktiga uppgifter i bilregistret ....................................................................... 401 12.2.6 Något om nordiska förhållanden ..................................... 402 12.3 Tidigare förslag ............................................................... 402
12.3.1 Förslag av Motorbranschens Riksförbund m.fl. ............ 402 12.3.2 Förslag av Godtrosförvärvsutredningen ......................... 404 12.4 Överväganden och förslag .............................................. 405 12.4.1 Allmänt ............................................................................ 405 12.4.2 Integritetsaspekten .......................................................... 406 12.4.3 Vårt förslag ..................................................................... 407 12.4.4 Rättsverkningar av registreringen m.m. ......................... 408 12.4.5 Slutdatum för avbetalningsspärren. ................................. 408 12.4.6 Registrering av andra typer av uppgifter? ....................... 409 12.4.7 Skadestånd vid felaktiga registreringar? ......................... 412 12.4.8 Registreringskostnaden ................................................... 412 13 Knytandet av olika rättsverkningar till registreringen ............ 415 13.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 415 l 3 .2 Nuvarande förhållanden .................................................. 4 1 6 14 Registerinnehållet och regleringen därav .................................. 419 14.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 420 14.2 Fordonsregistreringen ..................................................... 420 14.2.1 Nuvarande ordning — utgångspunkter ............................. 420 14.2.2 Överväganden och förslag .............................................. 421 14.3 Körkortsregistreringen .................................................... 422 14.3.1 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 422 14.3.2 EG-bestämmelser m.m. om körkort ................................ 423 14.3.3 Registrering i körkortsregistret av utländska körkort ..... 425 14.3.4 Registrering i körkortsregistret av luftfartscertifikat m.m. ............................................................................... 426 14.3.5 Överväganden och förslag .............................................. 427 14.4 Yrkestrafikregistreringen ................................................ 433 14.4.1 Nuvarande ordning m.m. ............................................... 433 14.4.2 Överväganden och förslag .............................................. 434 14.5 Registreringen av felparkeringsavgifter .......................... 435 14.5.1 Nuvarande ordning .......................................................... 435 14.5.2 Överväganden och förslag .............................................. 436 15 Tillgången till belastningsuppgifter i ärenden om körkort och yrkestrafik ..................................................................................... 437 15.1 Körkortsregistrets belastningsdel m.m. .......................... 437 15.2 Polisens register m.m. och reformeringen av dem .......... 438 15.2.1 Kriminalregistret m.m. ................................................... 43 8 15.2.2 Reforrneringen av polisens register ................................. 439
15.2.4 Rikspolisstyrelsens s.k. MR/BR-projekt ......................... 442 15.3 Länsstyrelses åtkomst till polisens register — ansökningsärenden .......................................................... 444 15.4 Registerbladsrutinen -— körkort ........................................ 445 15.5 Registerbladsrutinen — yrkestrafik .................................. 446 15.6 Överväganden och förslag .............................................. 448 15.6.1 Nya underrättelserutiner .................................................. 448 15.6.2 Närmare om ett nytt system ............................................ 449 15 .6.3 Författningsstrukturen ..................................................... 451 1 5.6.4 Brottskatalogen ............................................................... 452 15 .6.5 Personkretsen .................................................................. 454 15 .6.6 Beloppsbegränsningar i rapporteringen .......................... 455 15.6.7 Särskilt om ansökningsärendena ..................................... 456 15 .6.8 Behörighetsfrågor ........................................................... 45 6 15.6.9 Något om de tekniska lösningarna för registeråtkomsten457 15.6. 10 Ett parallellt system för underrättelser om ordningsbot. 457 15 .6.1 1 Nuvarande belastningsuppgifter i körkortsregistret ........ 458 15.6. 12 Utdrag ur registren .......................................................... 459 15 .5 . 1 3 Underrättelser till enskilda .............................................. 460 15 .6. 14 Domstolamas underrättelseskyldighet ............................ 460 15 .6. 1 5 Något om länsstyrelsernas övriga ärendegrupper ........... 461 16 Bevarande och gallring av registeruppgifter — erhållande av utdrag ur registren ....................................................................... 463 16.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 463 16.2 Bevarande och gallring av registeruppgifter ................... 464 16.2.1 Om arkivförfattningarna m.m. ....................................... 464 16.2.2 Bestämmelser om gallring i nuvarande trafikförfatt- ningar .............................................................................. 466 16.2.3 Överväganden och förslag .............................................. 468 16.3 Erhållande av utdrag ur registren .................................... 470 16.3.1 Allmänt ............................................................................ 470 16.3.2 Bestämmelser om utdrag i nuvarande vägtrafikförfatt— ningar .............................................................................. 472 16.3.3 Överväganden och förslag .............................................. 473 17 Straffbestämmelser m.m. ............................................................ 477 17.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 477 17.2 Gällande straffbestämmelser ........................................... 478 17.2.1 Inledning ......................................................................... 478 17 .2.2 Bötesstraff ....................................................................... 478 17.2.3 Hindrande av fortsatt färd ............................................... 479
17.2.4 Avskyltning ..................................................................... 480 17.2.5 Vite .................................................................................. 480 17.3 Överväganden och förslag .............................................. 481 18 Avgifter .......................................................................................... 485 18.1 Utredningens uppdrag ..................................................... 485 18.2 Avgifter för informationsuttag ........................................ 486 18.2.1 Allmänt ............................................................................ 486 18.2.2 Försäljning av uppgifter ur bilregistret ........................... 489 1 8 .2.3 Överväganden ................................................................. 489
18.3 Avgifter för tjänster eller varor/nyttigheter på vägtrafik— området ............................................................................ 490 18.3.1 Gällande bestämmelser ................................................... 490 18.3.2 Överväganden och förslag .............................................. 495
18.4 Ytterligare om finansieringen m.m. av den trafikadmi- nistrativa verksamheten. .................................................. 498 18.5 Den författningsmässiga behandlingen av bestämmel- serna om avgifter ............................................................. 500 19 Registerfrågor som rör militära fordon ..................................... 503 19.1 Inledning ......................................................................... 503 19.2 Nuvarande bestämmelser ................................................ 504 19.3 Överväganden och förslag .............................................. 506 20 Konsekvenser av förslagen .......................................................... 509 20.1 Allmänt ............................................................................ 509 20.2 Ekonomiska konsekvenser .............................................. 509
20.3 Regionalpolitiska konsekvenser, jämställdhetspolitiska konsekvenser samt konsekvenser för det brottsföre-
byggande arbetet ............................................................. 510 21 Ikraftträdande .............................................................................. 513 22 Författningskommentarer ........................................................... 515 22.1 Förslag till lag om vägtrafikregister ................................ 515 22.2 Förslag till förordning om vägtrafikregister .................... 522
22.3 Förslag till lag respektive förordning om vägtrafik— definitioner ...................................................................... 562 22.4 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafik- området ............................................................................ 565 22.5 Övriga förslag till författningsändringar ......................... 569
Bilaga:
Kommittédirektiv (1996:1 17) ......................................................... 573
Förkortningar
ASB bet. BR BrB BRK BUF BUL CEMT CKR DI dir. Ds EES EG EU EVK FAD FK FSF FSL FöU
automatisk databehandling
AB Svensk Bilprovning
betänkande
belastningsregistret
bilregisterkungörelsen (1972: 599) förordningen (1998:780) om biluthyrning lagen (1998:492) om biluthyrning
Den europeiska transportministerkonferensen Centrala körkortsregistret Datainspektionen
kommittédirektiv
departementsserien
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Europeiska gemenskaperna
Europeiska unionen exportvagnskungörelsen (1964z39) Fordonsanalysdatabasen fordonskungörelsen (1972:5 95) fordonsskatteförordningen (1993 : 1028) fordonsskattelagen (1988z327)
Försvarsutskottet
GTS Generaltullstyrelsen
ILK kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon
IT informationsteknik
IK Justitiekanslern
JO Justitieombudsmannen
J oU Jordbruksutskottet
JuU Justitieutskottet
KKBEL körkortsregistrets belastningsdel
KKF körkortsförordningen (l998z980)
KKL körkortslagen (l998:488)
KU Konstitutionsutskottet
LAKY Länsstyrelsernas samarbetsgrupp för körkorts-
frågor och yrkesmässig trafik
LOB lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer
LU Lagutskottet
MR misstankeregistret
MRF Motorbranschens Riksförbund
MVTK militära vägtrafikkungörelsen (1974197)
PBR person- och belastningsregistret
prop. regeringens proposition
PRV Patent- och registreringsverket
PUL personuppgiftslagen (1998z204)
RA Riksarkivet
RA-F S Riksarkivets författningssamling
RF regeringsformen
RPS Rikspolisstyrelsen
RRV Riksrevisionsverket
rskr. riksdagens skrivelse
RSV Riksskatteverket
RÅ Regeringsrättens årsbok
SFS svensk författningssamling
SkU Skatteutskottet
SO successionsordningen
SOU statens offentliga utredningar
SPAR det statliga person- och adressregistret
SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter
TBL trafikbrottslagen (195 1 :649)
TFF Trafikförsäkringsföreningen
TSL trafikskadelagen (1975: 1410)
TSV Trafiksäkerhetsverket
TSVFS Trafiksäkerhetsverkets författningssamling
TTK terrängtrafikkungörelsen (1972:594)
TU Trafikutskottet
TVK turistvagnskungörelsen (1972z601)
VTK vägtrafikkungörelsen (1972:603)
VV Vägverket
VVFS Vägverkets författningssamling
YTF yrkestrafikförordningen (1998:779)
YTL yrkestrafiklagen (19981490)
ÖVL lagen (1972:43 5) om överlastavgift
Sammanfattning
Utredningsuppdraget går ut på att göra en översyn av gällande författningar inom vägtrafikregisterområdet och utarbeta förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.
Vi har under utredningsarbetet gått igenom författningsmaterian och gjort oss en bild av hur den tillämpas i praktiken. Vi har analyserat luckor i regelverket och de problem som dessa och föråldrade och otidsenliga bestämmelser ger upphov till. I samråd med de tillämpande myndigheterna har vi tagit fram förslag till lösningar inom varje verksamhetsdel.
Genomgången av författningsområdet och den redaktionella över- synen har mynnat ut i en lag och en förordning om vägtrafikregister.
Våra förslag innehåller också en lag och en förordning om vägtrafikdefinitioner samt en skiss till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.
De sakliga ändringar som föreslås inom de olika delområdena innebär i huvudsak följande.
F örfattningsregleringen istort
För att tillgodose regeringsformens krav på lagforrn anges de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed bl.a. för uttaget av fordonsskatt, dvs. registreringsplikten, i lagen om vägtrafrkregister.
Även de från integritetssynpunkt viktiga ändamålen och avgräns- ningarna för personregistreringen får lagform, liksom övergripande registerfrågor i anslutning till personuppgiftslagens reglering.
Ett samlat vägtrafikregister föreslås för att tillgodose de behov som samhället har av kontroll, identifiering och information på vägtrafik- området utifrån de krav som trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter ställer. De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare, bl.a. uppgifter som behövs för trafikförsäkring, uttag av fordonsskatt och
kontroll av felparkeringsavgifter. Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden. Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik eller biluthyrning.
Övriga bestämmelser på området samlas i förordningen om vägtrafikregister. Uttryckliga bestämmelser finns där för prövnings- förfarandet beträffande frågor som rör registrering i vägtrafikregistret. Beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret. Sådana beslut får omprövas av beslutsmyndigheten, såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten.
I den materiellt innehållsrika förordningen om vägtrafikregister har vi, för att göra författningstexten mindre kompakt, samlat vissa gemen- samma bestämmelser i ett inledande avsnitt och därefter kapitelindelat författningen efter bestämmelsemas art. Vi har genomgående försökt att förenkla bestämmelserna och göra dem lättillgängliga både för den enskilde och för de myndigheter som har att tillämpa dem.
Överklagande av beslut enligt de författningar som reglerar vägtrafikregistret får i regel ske hos Länsrätten i Örebro län. Prövnings- tillstånd krävs vid överklagande från länsrätten till kammarrätten.
Definitioner
De (centrala definitionerna på vägtrafikområdet, dvs. främst fordons- och viktbegreppen, lagfästs. Övriga definitioner samlas i en förordning.
De nu gällande definitionerna har, med endast mindre redaktionella justeringar, förts över från gällande rätt. De i definitionsförfattningarna upptagna definitionerna äger allmän giltighet. I vad mån man sedan på varje särskilt område väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter att lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.
Tillgång till registeruppgifterna — integritetsfrågor
Integritets- och sekretessfrågor behandlas utförligt. Den för registret huvudansvariga myndigheten Vägverket, VV, skall ansvara för avvägningen mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritetsaspekter i samband med verksamheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, dvs. i praktiken VV, bemyndigas att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur registret. Häri ingår bl.a.
befogenhet att besluta om s.k. direktåtkomst till registret i enlighet med vad som följer av personuppgiftslagens generella bestämmelser om behandling av uppgifter.
Som sökbegrepp i vägtrafikregistret får användas de uppgifter som får ingå i registret. Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten att använda sökbegrepp. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.
För vägtrafikregistrets del finns det behov av samkörning i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, skattemyndighetema, bilprovningen, försäkringsbolagen och ytterligare någon eller några myndigheter. Varje sådan åtgärd kräver att integritetsaspektema beaktas. Regeringen ges rätt att föreskriva de begränsningar som kan anses påkallade.
Vi föreslår att det i sekretesslagstiftningen införs ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning i det s.k. bildregister som VV för, dvs. nämnda uppgifter skall få lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Samma regler bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnas inte något förslag till utformningen av de föreslagna ändringarna (främst 7 kap. 15 & sekretesslagen).
F ordonsregistrering
Samtliga bestämmelser som rör fordonsregistreringen i vid mening ges i förordningen om vägtrafikregister, som innehåller särskilda kapitel för olika delar av fordonsregistreringen. Förfarandet förenklas och bestämmelsemas materiella innehåll anpassas till W:s tekniska utvecklingsarbete och till den verklighet som råder. Vi har vinnlagt oss om att utforma bestämmelserna så att de inte skall vara hämmande för teknikens utveckling. VV föreslås få ett generellt bemyndigande, som kan väntas få särskild betydelse när det gäller fordonsregistreringen, att föreskriva att uppgifter i anslutning till en anmälan eller en ansökan får lämnas genom datakommunicering i stället för skriftligen. VV bestämmer vilken informationsteknik som får användas.
Registrering i vägtrafikregistret är enligt den huvudregel som uttrycks i lagen om vägtrafikregister en förutsättning för att bruka ett fordon i trafik i landet. Förordningen om vägtrafikregister innehåller vissa undantag från den regeln.
Nya bestämmelser om registreringsbevis knyter an till ett föreliggande förslag till EG-direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon, som reglerar vilka uppgifter ett EG- anpassat registreringsbevis skall innehålla respektive kan innehålla.
I avvaktan på resultatet av en pågående översyn av skatte- bestärnmelsema för fordon föreslås nu endast sådana ändringar av regleringen av avställningsinstitutet som behövs för att öka förståelsen av själva bestämmelserna eller som hänger samman med teknikutvecklingen.
Bestämmelserna om direktregistrering, eller direktanma'lan enligt den nya term som vi använder, förs över till förordningen om vägtrafikregister. Även bestämmelserna om skyltar för beskicknings- fordon och personliga fordonsskyltar, som föreslås innefattas i definitionen av registreringsskylt, förs dit.
Fordonsanalysdatabasen, FAD, som är under uppbyggnad hos W, skall innehålla uppgifter avseende enskilda fordon från bilprovningens kontrollbesiktningar och från polisens flygande inspektioner. FAD knyts i författningshänseende till vägtrafikregistret och blir därmed, rättsligt sett, en del av fordonsregistreringsdelen i vägtrafikregistret.
Den bestämmelse som ger W rätt att bevilja undantag från bl.a. registreringsplikten mjukas upp, så att särskilda skäl skall vara tillräckligt för att medge undantag. Därtill krävs att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. I fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattningsförhållanden bör dock även i fortsättningen krävas att synnerliga skäl skall föreligga. Krav behålls på samråd med Riksskatteverket om fordonets beskattningsförhållanden påverkas.
Bestämmelserna om W:sföreskrijisrätt förs utan större ändringar i sak över till förordningen om vägtrafikregister.
W ges en generell rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Bestämmelsen tas in i fordonskungörelsen och terrängtrafik- kungörelsen, som komplement till övriga bestämmelser som reglerar förutsättningama för besiktning av fordon m.m.
Saluvagnsregistrering
Reglerna om saluvagnslicens, som vi kallar saluvagnsregistrering, reformeras i viss omfattning.
Registreringen skall meddelas en bilhandlare eller tillverkare, om det inte föreligger särskilda skäl att avslå en ansökan. Tyngdpunkten i prövningen förläggs till ansökningstillfället och hanteringen av själva
saluvagnsskyltama får en underordnad betydelse i den bemärkelsen att förutsättningama för registrering i varje skede skall vara uppfyllda i stället för att knytas till utlämnandet av skyltar.
Möjligheten att återkalla en meddelad registrering finns kvar och bestämmelserna görs tydligare. Utebliven betalning av saluvagnsskatt skall utgöra en uttrycklig grund för återkallelse.
Dagens ansvarsbestämmelser förs över till det nya regelverket och kompletteras med ett straffansvar för den innehavare av saluvagns- registering som låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt.
Överträdelser av bestämmelserna om saluvagnsregistrering skall rapporteras av polisen till prövningsmyndigheten, dvs. VV, för att läggas till grund för en bedömning av fortsatt rätt till registrering.
Tillfällig registrering
De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon — exportvagnslicens, interimslicens och turistvagnslicens — förs samman till ett enhetligt regelsystem, tillfällig registrering. Bestämmelserna omfattar såväl EU/EES-fordon som s.k. tredjelandsfordon och differentieras beroende på om fordonet efter en viss tid slutligen skall registreras i vägtrafikregistret eller ej. Förfarandet omfattar även begagnade fordon som skall exporteras.
Ett fordon, som förs in från ett annat EU-land och därvid har en giltig registrering i det landet, får även innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning brukas utan inskränkning. För andra fordon än de nu nämnda — från andra EU-länder kommande fordon som saknar giltig registrering samt tredjelandsfordon — blir däremot brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen inskränkt innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.
Samtliga myndighetsuppgifter som rör tillfällig registrering läggs på VV.
Giltighetstiden för tillfällig registrering differentieras mellan en månad och ett är beroende på om fordonet skall registreras slutligt i vägtrafikregistret eller ej.
Tillfälligt brukande i Sverige av utländska fordon
Ett utkast till reglering av rätten att i Sverige bruka utlandsregistrerade fordon lämnas. Det har utformats i nära anslutning till ett föreliggande förslag till EG-direktiv rörande beskattning av fordon för privat bruk. Reglerna kan närmast ses som undantag från den generella registreringsplikten i Sverige. Ett i ett annat land registrerat privatfordon skall i enlighet härmed få användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod. Detta bör gälla under förutsättning bl.a. av att den som använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands och att fordonet används endast för privat bruk. Sexmånadersperioden kan i vissa fall, t.ex. för den som studerar här i landet, förlängas till nio månader.
Även ett i ett annat land registrerat kommersiellt fordon, som ägs av en fysisk person som har sitt normala hemvist utomlands eller av en juridisk person som har sin ledning utomlands, skall få användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod.
Avbetalningsspärr m.m.
En möjlighet införs att vid en fordonsöverlåtelse i vägtrafikregistret anteckna att en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har överlåtit fordonet genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt.
Registrering av övergång av äganderätten får ske sedan den som har återtaganderätten eller har upplåtit nyttjanderätt (vid leasing) haft möjlighet att yttra sig över en anmälan om ny ägare. Datum för slutbetalning av avbetalningsköpet registreras och när den tiden har gått ut faller anteckningen automatiskt bort. Det läggs ett ansvar på både köparen och säljaren att anmäla ändringar av de uppgifter som förts in i registret.
Registerinnehållet
Huvuddragen av registerinnehållet, med en specificering differentierad främst efter uppgifternas integritetskänslighet och efter praktiska behov, framgår av bilagor till förordningen om vägtrafikregister.
I fordonsregisterdelen tas in uppgifter om fordons utrustning och beskaffenhet m.m. Den närmare specificeringen överlåts åt VV.
För körkortsregistreringens del behålls den nuvarande beskrivningen av registerinnehållet i sina huvuddrag. Eftersom brottsbelastningsuppgifter inte längre skall finnas i vägtrafikregistret bortfaller regleringen av rutinen avseende nuvarande registerblad.
Någon särskild bestämmelse om registrering av utländska körkort utöver dagens reglering föreslås inte. Däremot föreslår vi att Rikspolisstyrelsens och domstolarnas skyldighet att underrätta körkortsmyndigheterna om brott i fortsättningen skall omfatta innehavare av ett utländskt körkort oavsett om han är permanent bosatt i landet eller ej. Frågan om registrering av utländska körkort i ett nationellt register får föras vidare i det gemensamma arbetet inom EU.
De bestämmelser som reglerar registreringen av yrkestrafk- uppgifter anpassas i möjligaste mån till den registrering som föreslås för körkort. Förutom att uppgifter som rör taxiförarlegitimation regleras inom ramen för yrkestrafikdelen registreras där också vissa uppgifter som i dag ingår i bilregistret (fordonsregisterdelen).
Uppgifter som avser felparkeringsavgifter, dvs. uppgifter som har samband med hanteringen av utfärdade parkeringsanmärkningar, utgör den fjärde delen i det samlade vägtrafikregistret. Indelningen av uppgifterna följer den som gäller för fordonsregistreringen och den närmare specificeringen överlåts åt VV.
I författningen anges vilken myndighet som för in uppgifterna, dvs. W eller länsstyrelse.
Tillgången till brottsbelastningsuppgifter i körkorts- och yrkestrafikärenden
Behörig myndighet, dvs. VV eller länsstyrelse, får en rätt att i angivna ärendetyper — som rör körkort och yrkestrafik — och beträffande angivna personer begära uppgijter direkt ur de av Rikspolisstyrelsen förda belastnings- och misstankeregistren. Rikspolisstyrelsen åläggs en underrättelseskyldighet som rör ett angivet registerinnehåll och som går med dataöverföring via VV till berörd länsstyrelse. Bestämmelserna innehåller en brottskatalog över vilka brott och förseelser underrättelseskyldigheten omfattar. De anger vidare den krets av personer som registeruppgifterna i underrättelsefallen skall och får avse. Rutinerna förbättras avsevärt, vilket bl.a. medför att länsstyrelserna mycket smidigare och snabbare än i dag skall få tillgång till relevanta brottsbelastningar.
Bevarande och gallring av uppgijter — utdrag ur registret
Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras. De bestämmelser om gallring som gäller i dag görs heltäckande för olika typer av uppgifter i det samlade vägtrafikregistret, med särskilt angivna gallringstider från ett till fem år. I vissa fall anges hur länge en uppgift skall bevaras och i vissa fall när gallring skall ske. Bestämmelserna har här anpassats till vilken typ av uppgifter det är fråga om och vad som har visat sig nödvändigt och praktiskt. Bestämmelserna samlas i ett särskilt kapitel i förordningen om vägtrafikregister.
Ett utdrag ur vägtrafikregistret får i princip omfatta de uppgifter som finns registrerade, om uppgifterna inte skyddas av sekretess. Uppgifter om personnummer, körkortsbild och namnteckning skall med hänsyn till föreslagna sekretessbestämmelser normalt inte tas med i ett registerutdrag.
Vissa registeruppgifter som avser körkorts- och yrkestrafik- registreringen skall inte tas med i ett utdrag efter en viss tid, s.k. rehabilitering.
Om den som i tjänsten har tagit befattning med sådana uppgifter som har lämnats ut misstänker att uppgifterna är oriktiga skall han genast anmäla det till VV.
Strajbestämmelser m.m.
Det skall genomgående krävas subjektivt rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet) i fråga om brott mot bestämmelserna på vägtrafikregister- området.
En vidare straffskala än i dag föreslås vid brott mot de grundläggande bestämmelserna om registreringsplikten. Med hänsyn till de allvarligare överträdelsema — exempelvis fall där någon systematiskt med ett eller flera fordon åsidosätter bestämmelserna på området, kanske i yrkesmässig verksamhet — föreslås därför fängelse i högst sex månader ingå i straffskalan. För övriga överträdelser föreslår vi böter eller penningböter.
Polisman får möjlighet att vid överträdelse av bestämmelserna om saluvagnsregistrering omhänderta saluvagnsskyltama.
Underlåtenhet att anmäla ägarbyte beträffande fordon avkriminaliseras.
Vitesinstitutets tillämpning på vägtrafikregisterområdet mönstras ut.
Avgifter
De allmänna principer som finns i fråga om avgifter för informationsuttag ur register skall gälla även i fråga om avgifter för uttag av uppgifter ur vägtrafikregistret.
W får i den s.k. uppdragsverksamheten, genom vilken VV till myndigheter och enskilda säljer uppgifter i bilregistret (uppgifter om fordon och fordonsägare i vägtrafikregistret) anpassa grunderna för prissättningen till dessa principer.
Avgiftsuttaget på vägtrafikområdet renodlas så att enklare rutiner skapas och olika avgifter för likartade tjänster och för samme betalare slås samman. En ansökningsavgift skall betalas oavsett om ansökan leder till bifall eller ej.
Samtliga regler om avgifter som tas ut på området samlas i en särskild förordning om avgifter inom vägtrafikområdet. Avgiftssystemet blir därmed mera överskådligt än det är i dag då bestämmelserna är splittrade på ett stort antal författningar.
Registerfrågor som rör militära fordon
Vid registreringen i vägtrafikregistret av ett fordon som tidigare har varit registrerat i det militära fordonsregistret skall vid registreringen, i stället för ett typintyg, liksom i dag företes ett utdrag ur det militära registret. VV kan därutöver, om det behövs för att fastställa tekniska uppgifter m.m. om fordonet, besluta om registreringsbesiktning enligt de nya bestämmelser som föreslås i fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen.
Förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret kan upphävas.
Konsekvenser av förslagen
De förslag som vi lämnar innebär en rad förändringar av författningsstrukturen. Dessa kommer på flera viktiga delområden att leda till effektiviseringar, vilket i sig kommer att medföra förenklade rutiner för de tillämpande myndigheterna och i förlängningen också för allmänheten.
I ett övergångsskede kommer vissa investeringskostnader av engångsnatur för den centrala myndigheten VV att uppstå. Vi bedömer dock att dessa kan tas ut inom ramen för VV:s ordinarie anslag för
utveckling och systemarbete. Förslagen kan därför som helhet inte väntas få några nämnvärda statsfinanisella konsekvenser.
Förslagen kan i stort bedömas som regionalpolitiskt neutrala. Förslagen kan inte heller, till följd av utredningsuppdragets och ämnesområdets karaktär, väntas få några effekter på jämställdheten.
De nya underrättelserutiner för körkorts- och yrkestrafikfrågor som vi föreslår kan förväntas få positiva effekter för brottsbekämpningen och det brottsförebyggande arbetet i stort. Detsamma kan förväntas bli fallet av förslagen om att införa ett omvänt skaderekvisit vid tillämpningen av sekretesslagens bestämmelser för uppgift om personnummer och körkortsbild jämte namnteckning.
Ikraftträdande m.m.
Förslagen är i viss utsträckning beroende av tillkomsten av och ändringar i andra författningar inom närliggande områden, liksom av pågående EG—anpassningar av det svenska regelverket. Frågan om tidpunkten för ikraftträdande av de författningar som vi föreslår får därför i nuläget lämnas öppen.
Samordningen med den nya författningsstrukturen för polisens register kan kräva vissa övergångsbestämmelser, som får övervägas under beredningen.
Författningsförslag
1. Förslag till lag om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 & Denna lag gäller registrering av uppgifter om personer samt motor- drivna fordon och släpfordon (vägtrafikuppgifter) i ett vägtrafik- register.
Lagen gäller dock inte
1. fordon, som tillhör staten och är tillverkade för särskilda militära ändamål,
2. motordrivna fordon som är avsedda att föras av gående eller släpfordon som har kopplats till något sådant fordon, eller
3. mopeder klass II.
25 I personuppgiftslagen (1998z204) finns bestämmelser som tillämpas på vägtrafikuppgifter som utgör personuppgifter i den mån det inte finns några avvikande bestämmelser i denna lag eller i en förordning som har beslutats med stöd av den.
Definitioner
35 Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefmitioner.
4 & Bestämmelserna i denna lag om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren, när det är fråga om fordon som
1. innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller
2. innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
5 & Vägtrafikregistret förs för att tillgodose de behov av kontroll, identifiering och information som trafiksäkerhet, miljö och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter föranleder i fråga om
1. fordon och fordonsägare,
2. a) den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon enligt körkortslagen (l998:488), yrkestrafiklagen (19981490) eller någon annan författning,
b) annan person, om det behövs för att underlätta hand— läggningen av körkortsärenden, samt
3. den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen eller någon annan författning eller biluthyrning enligt lagen (1998:492) om biluthyrning.
Av trafikskadelagen (1975: 1410) och fordonsskattelagen (1988z327) framgår att uppgifter i vägtrafikregistret ligger till grund för trafik- försäkringsplikt och beskattning av fordon.
6 5 I vägtrafikregistret förs i enlighet med de i 5 & angivna ändamålen in uppgifter som avser 1. motordrivna fordon och släpfordon samt ägare till dessa, 2. a) behörigheten enligt körkortslagen (l998:488) att föra fordon, b) förarutbildning och förarprov, c) det som i övrigt behövs för tillämpningen av körkortslagen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter, 3. a) behörigheten att föra fordon i yrkesmässig trafik och rätten att bedriva yrkesmässig trafrk och biluthyrning, b) det som i övrigt behövs för tillämpningen av yrkestrafik- lagen (1998:490) och lagen (1998:492) om biluthyrning samt i anslutning därtill meddelade föreskrifter och för tillämpningen av bestämmelser om tillstånd till internationella person- eller gods- transporter, 4. innehav i andra fall än som avses ovan av särskilda behörig- hetshandlingar som krävs för att föra ett visst slag av motordrivna fordon.
Dessutom förs i registret in uppgifter som behövs för kontroll av att felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift betalas och att influtna medel redovisas.
I registret får inte föras in uppgifter om sådana domar och beslut beträffande påföljder för brott m.m. som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister eller om sådana misstankar om brott som avses i lagen (1998:621) om misstankeregister.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
7 5 Ett motordrivet fordon skall vara registrerat i vägtrafikregistret för att få brukas. Detsamma gäller i fråga om ett släpfordon som dras av ett motordrivet fordon.
Ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter
85 Den myndighet som regeringen bestämmer för vägtrafikregistret och har det övergripande ansvaret för behandlingen av vägtrafik- uppgifter.
Samköming
95 En myndighet som ansvarar för behandlingen av uppgifter i vägtrafikregistret får för de ändamål som anges i 5 & hämta uppgifter till registret genom samköming.
Sökbegrepp
10 & Som sökbegrepp får användas uppgifter som enligt 6 5 får ingå i vägtrafikregistret.
Gallring
11 & Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras.
Rättelse och skadestånd
125 Bestämmelserna i personuppgiftslagen (l998z204) om rättelse och skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Straffbestämmelser
13 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot 7 5 döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oakt- samhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra att fordonet brukades.
Den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i ägarens ställe enligt andra stycket.
145 I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun tillämpas bestämmelserna i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en öVerordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade. I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller ett konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet. I fråga om ett fordon som ägs eller brukas av ett bolag, en förening, en stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den juridiska personen eller på den som på begäran har godtagits som ansvarig företrädare för denne.
Hindrande av fortsatt färd
155 Om ett fordon brukas i strid mot 7 5 eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall en polisman hindra fortsatt färd, om den medför en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgör en väsentlig olägenhet.
Bemyndiganden
16 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag, samt meddela föreskrifter om
1. utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret,
2. rätten att i Sverige bruka fordon som hör hemma i något annat land,
3. registrering av fordon i ett militärt fordonsregister,
4. registrering av fordon som används av räddningskåren under utbildning och höjd beredskap,
5. avgifter för registrering enligt denna lag.
17 & Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten till samköming enligt 9 5 och av rätten att använda sökbegrepp enligt 10 &.
18 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från registreringsplikten enligt 7 &. Undantag får förenas med villkor.
; 19 5 Om riket är i krig eller krigsfara eller om det råder sådana »" utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig får regeringen föreskriva att lagen helt eller delvis inte skall tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 2. Vad som i en lag eller någon annan författning sägs om bilregistret, körkortsregistret, yrkestrafikregistret eller registret över felparkeringsavgifter skall i stället avse vägtrafikregistret.
2. Förslag till förordning om vägtrafikregister
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
15 Denna förordning innehåller föreskrifter i anslutning till lagen (0000:000) om vägtrafikregister. I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns i fråga om fordon särskilda bestämmelser om registrering som gäller i stället för bestämmelserna i denna förordning. Bestämmelser om avgifter i vissa avseenden enligt denna förordning finns i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
2 & Vägtrafikregistret 'förs med hjälp av automatiserad behandling av uppgifter.
Vägverket är central registreringsmyndighet för registret och svarar för det system— och programmeringsarbete som behövs.
3 & Länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter i fråga om körkortsregistrering och yrkestrafikregistrering. De för in uppgifter i vägtrafikregistret i den utsträckning som anges i denna förordning.
Definitioner
4 & De begrepp som används i denna förordning har den betydelse som anges i lagen (00001000) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
Med datakommunicering förstås i denna förordning att uppgifter överförs elektroniskt med utnyttjande av datateknik.
5 & Bestämmelserna i denna förordning om ägaren av ett fordon tillämpas på innehavaren, när det är fråga om fordon som ]. innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, eller 2. innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år.
2 kap. Registerinnehåll
1 5 I fråga om fordonsregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 1 . Vägverket svarar för att uppgifterna förs in.
25 I fråga om körkortsregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 2. Av bilagan framgår också vilken myndighet som svarar för att respektive uppgift förs in i registret.
* 35 I fråga om yrkestrafikregistrering förs i vägtrafikregistret in de uppgifter som framgår av bilaga 3. Av bilagan framgår också vilken myndighet som svarar för att respektive uppgift förs in i registret.
45 I fråga om registrering av felparkeringsavgifter förs i vägtrafik- registret in de uppgifter som framgår av bilaga 4. Vägverket svarar för att uppgifterna förs in.
3 kap. Bevarande och gallring av uppgifter Uppgifter om fordonsregistreringen 1 5 Uppgifter om chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registreringsnummer och årsmodell skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att ett fordon har avregistrerats.
Övriga uppgifter om fordon och fordonsägare skall bevaras i ett år efter det att ett fordon har avregistrerats.
Uppgifter om körkortsregistreringen
2 5 Uppgifter om någon som inte är innehavare av körkortstillstånd eller körkort eller innehavare av traktorkort skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att den senaste uppgiften fördes in i registret. När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom dock snarast föras ur registret.
En uppgift om grund för återkallelse enligt 5 kap. 3 5 körkortslagen (l998:488) eller en anmälan enligt 10 kap. 2 5 körkortslagen eller 7 kap. 9 eller 10 5 körkortsförordningen (19981980) skall föras ur registret fem år efter det att den fördes in.
Uppgifter om utländska avgöranden som avses i 5 kap. 1 5 körkortslagen skall föras ur registret fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen.
Uppgifter om yrkestrafikregistreringen
3 5 Uppgifter om någon som inte längre är innehavare av ett trafiktillstånd, en taxiförarlegitimation eller ett tillstånd till biluthyrning och uppgifter om någon som har prövats enligt 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (l998:490) eller 8 5 lagen (l998:492) om biluthyrning skall bevaras i vägtrafikregistret i fem år efter det att ett tillstånd eller en legitimation har upphört att gälla.
En uppgift om grund för återkallelse enligt 5 kap. 2 eller 6 5 yrkestrafiklagen eller en anmälan enligt 3 kap. 5 5 yrkestrafiklagen skall föras ur registret fem år efter det att den fördes in.
Uppgifter om registreringen av felparkeringsavgifter
4 5 Uppgifter om en parkeringsanmärkning skall bevaras i vägtrafik- registret i tre år efter det att betalning har kommit in till Vägverket.
4 kap. Utdrag ur vägtrafikregistret Allmänna bestämmelser
1 5 Med registerutdrag avses en i särskild ordning framtagen sammanställning av uppgifter om fordonsregistreringen, körkorts- registreringen, yrkestrafikregistreringen eller registreringen av felparkeringsavgifter.
Ett sådant utdrag begärs hos Vägverket om det avser fordons- registrering eller registrering av felparkeringsavgifter och i övrigt hos en länsstyrelse.
2 5 I ett registerutdrag får inte tas med uppgifter om personnummer, körkortsbild eller namnteckning eller sådana belastningsuppgifter som avses i bilaga 2 eller 3 till denna förordning, om inte något annat följer av bestämmelserna i 3 eller 5 5.
I sekretesslagen (19801100) finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter efter särskild prövning.
Uppgifter om körkortsregistreringen
3 5 Ett registerutdrag som avser körkortsregistrering får innehålla de uppgifter som enligt 2 kap. 2 5 förs in i registret, om utdraget har begåtts av den registrerade själv eller av
1. Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Justitiekanslern, åklagarrnyndighet, Riks- polisstyrelsen, polismyndighet, frivårdsmyndighet, övervaknings- nämnd, Datainspektionen, Luftfartsinspektionen inom Luftfartsverket, eller
2. någon annan myndighet, om denna behöver uppgifter för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning och uppgifterna inte röjs så att skada uppkommer för den enskilde.
Sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen skall i utdraget inte tas med uppgifter om
1. återkallelse,
2. beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige,
3. beslut om utbyte av ett utländskt körkort med stöd av 6 kap. 6 5 körkortslagen (1998:488),
4. späntid,
5. omhändertagande,
6. varning. Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Rikspolis- styrelsen eller Datainspektionen har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.
4 5 En myndighet som handlägger ett körkortsärende och som i ärendet begär ett yttrande från en annan myndighet får lämna denna myndighet sådana belastningsuppgifter som behövs för att yttrandet skall kunna avges. .
Frivårdsmyndigheter får lämna belastningsuppgifter till Kriminal- vårdsstyrelsen, kriminalvårdsdirektör, särskild personutredare eller övervakare, om det behövs för prövning av frågor om behandling eller för tillsyn av verksamheten inom kriminalvården.
Uppgifter om yrkestrafikregistreringen
5 5 Ett registerutdrag som avser yrkestrafikregistrering får innehålla de uppgifter som enligt 2 kap. 3 5 förs in i registret, om utdraget har begärts av den registrerade själv eller av en myndighet som avses i 3 5 första stycket.
Sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen skall i utdraget inte tas med följande uppgifter.
1. Beträffande en innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller tillstånd till biluthyrning eller en person som har prövats enligt 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (l998:490) eller 8 5 lagen (1998:492) om biluthyrning:
a) återkallelse, b) ogiltighetstid, c) varning. 2. Beträffande en innehavare av taxiförarlegitimation: a) återkallelse, b) ogiltighetstid, c) omhändertagande, d) varning. Begränsningen enligt andra stycket gäller inte den registrerade själv och inte heller om en myndighet som avses i 3 5 tredje stycket har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.
6 5 Bestämmelserna i 4 5 första stycket tillämpas på motsvarande sätt om en myndighet som handlägger ett yrkestrafikärende, ett ärende om taxiförarlegitimation eller ett ärende om biluthyrning i ärendet begär in ett yttrande från en annan myndighet.
Övriga bestämmelser
7 5 Om den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter som enligt denna förordning har lämnats ut i fråga om vägtrafik- registreringen misstänker att uppgifterna är oriktiga, skall han genast anmäla det till Vägverket.
8 5 En myndighet som avses i 3 5 första stycket 1 och som för datakommunicering är ansluten till vägtrafikregistret kan därigenom få besked om någon belastningsuppgift finns eller inte finns i registret.
5 kap. Länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter
Rätt att på begäran erhålla uppgifter
1 5 En länsstyrelse får i ärenden som rör körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik och biluthyrning begära uppgifter ur register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister och lagen (1998:621) om misstankeregister.
Även Vägverket får i sådana ärenden och i ärenden om transport- tillstånd begära uppgifter ur nämnda register.
Underrättelseskyldighet
2 5 Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister, om den registrerade har gjort sig skyldig till brott mot följande bestämmelser.
1. 3 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 95 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 3 kap. 11 5 brottsbalken,
2. 4 kap. brottsbalken,
3. 6 kap. 1, 2 eller 3 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 6 kap. 12 5 brottsbalken,
4. 8 kap. 1, 4, 5, 6 eller 7 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 8 kap. 12 5 brottsbalken,
5. 9 kap. 1, 3, 4 eller 55 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 9 kap. 11 5 brottsbalken,
6. 10 kap. 1, 3 eller 5 5 brottsbalken eller mot någon av dessa paragrafer och 10 kap. 9 5 brottsbalken,
7. 11 kap. brottsbalken.
8. 12 kap. 3 5 brottsbalken eller 12 kap. 3 och 5 55 brottsbalken,
9. 13 kap. brottsbalken, 10. 17 kap. 1, 2, 4 eller 5 5 brottsbalken eller 17 kap. 1 och 16 55 brottsbalken,
11. lagen (1951 :649) om straff för vissa trafikbrott, 12. 13 kap. 1 5 luftfartslagen (1957:297), 13. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 1 4. narkotikastrafflagen ( 1968164), 15. skattebrottslagen (1971:69), 16. lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands,
17. föreskrifter, förelägganden eller förbud enligt lagen (1982z821) om transport av farligt gods,
18. 30 5 första, andra eller tredje stycket jämvägssäkerhetslagen (1990:1157),
19. 3 eller 4 5 lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopnings- medel,
20. 20 kap. 3, 4, 5 eller 7 5 sjölagen (1994:1009),
21 . yrkestrafiklagen (19981490),
22. lagen (19982492) om biluthyrning, 23. lagen (0000:000) om vägtrafikregister, 24. fordonskungörelsen ( 1 972:5 95), 25. förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige,
26. förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter,
27. förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet,
28. förordningen ( 1995 :521) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider saint färdskrivare vid vägtransporter,
29. yrkestrafikförordningen (1998 : 779), 30. förordningen (1998:780) om biluthyrning, 31. förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
32. trafikförordningen (1998: 1276), 33. denna förordning, 34. föreskrifter som har meddelats med stöd av författningarna
under 24—33.
3 5 Underrättelse om en dom eller ett beslut som får överklagas skall lämnas först sedan Rikspolisstyrelsen har fått besked om avgörandet har vunnit laga kraft eller överklagats.
Underrättelse enligt 25 skall lämnas även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 5 rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i någon annan författning.
45 När en underrättelse enligt 25 lämnas skall även dom, beslut, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot, som tidigare har antecknats i registret och om vilka underrättelse enligt 2 5 skall lämnas, tas med i underrättelsen under fem år från det domen eller beslutet meddelades eller föreläggandet godkändes. Om den dom eller det beslut eller föreläggande som har föranlett underrättelsen till Vägverket har ändrats, upphävts eller undanröjts, skall Rikspolisstyrelsen underrätta Vägverket om det.
55 Underrättelse enligt 25 skall lämnas även på en begäran som Vägverket gör när verket har tagit emot en anmälan om att någon som avses i 6 5 första stycket 1—4 har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.
65 När Vägverket får en underrättelse från Rikspolisstyrelsen enligt 2 5, 4 5 andra stycket eller 5 5 skall verket, med de begränsningar som framgår av tredje stycket och 7 5, lämna uppgifterna till berörd länsstyrelse om uppgifterna avser
1. en innehavare av gällande körkortstillstånd, körkort eller traktorkort,
2. den för vilken tid för återkallelse tills vidare eller spärrtid enligt körkortslagen (l998:488) har beslutats men ännu inte löpt ut,
3. en innehavare av gällande taxiförarlegitimation,
4. den för vilken tid för återkallelse tills vidare av taxiförar- legitimation enligt yrkestrafiklagen (l998:490) har beslutats men ännu inte löpt ut,
5. den som har gällande tillstånd att driva yrkesmässig trafik eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen,
6. den som har gällande tillstånd att driva biluthyrning eller någon annan prövad som avses i 8 5 lagen (1998:492) om biluthyrning.
Till uppgifterna skall fogas de uppgifter i vägtrafikregistret om personen som länsstyrelsen behöver för prövningen.
Uppgifterna skall dock inte lämnas till länsstyrelse om under- rättelsen endast avser brott som sammanlagt har föranlett penningböter till ett belopp som understiger 800 kronor. Detta gäller dock inte om den som uppgiften avser under de senaste fem åren har befunnits skyldig till något annat brott som avses i 2 5.
7 5 De uppgifter som Vägverket lämnar till en länsstyrelse skall såvitt gäller personer som anges i 6 5 första stycket 1—2 begränsas till att avse
1. brotten i 2 5 1—4, 8—14, 16—20, 23—29 och 32 och 33, 2. brotten i 2 5 34 i de fall ett brott mot själva författningen skall rapporteras enligt 1.
8 5 Vägverket får för handläggningen av ärenden som avses i 1 5 ta del av de uppgifter som verket skall underrättas om enligt 2 5.
6 kap. Registrering av fordon Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
1 5 Registreringsplikten enligt 7 5 lagen (0000:000) om vägtrafik- register omfattar med de undantag som anges i 2 5 eller följer av bestämmelserna i 16 kap. eller 21 kap. 2 5 följande slag av fordon.
1. Bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrängmotorfordon,
2. motorredskap klass II när de används
a) för persontransport på väg som inte är enskild, dock inte om det sker vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från ett arbetsställe för fordonet eller liknande eller undantagsvis för färd kortare sträcka i andra fall än som nu har nämnts,
b) för transport av gods på en väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22 5 fordonsskattelagen (1988:327),
3. släpfordon som dras av bilar,
4. släpvagnar som dras av trafiktraktorer, motorredskap klass I eller tunga terrängvagnar,
5. släpvagnar som dras av ett sådant motorredskap klass II som används på det sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över två ton eller om motorredskapet är en ombyggd bil.
Undantag från registreringsplikten vid viss användning av fordon
2 5 Bestämmelsernai 1 5 gäller inte i fråga om
1. fordon som används uteslutande inom inhägnade järnvägs- eller fabriksområden eller inom inhägnade tävlingsområden eller andra sådana inhägnade områden,
2. släpvagnar som dras av traktorer, motorredskap klass II eller tunga terrängvagnar som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och fordonet i det enskilda fallet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor enligt fordonsskattelagen (1988:327),
3. fordon som brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för sådan registreringsbesiktning som avses i 37 5 första stycket fordonskungörelsen (1972:595).
I fall som avses i 3 skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
Prövningen av frågor om registrering
3 5 Frågor om registrering prövas efter ansökan, om de avser
1. fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordons- tillverkare,
2. fordon som har förts in till Sverige av registrerade importörer,
3. fordon som tidigare har varit registrerade i det militära fordons— registret,
4. fordon som är motorredskap, dock inte sådana som är ombyggda bilar.
45 Frågor om registrering av fordon som har förts in till Sverige av andra än registrerade importörer i syfte att stadigvarande brukas här och som skall förtullas prövas efter anmälan av en tullmyndighet sedan förtullning har skett.
5 5 För andra fordon än sådana som anges i 3 och 4 55 prövas frågor om registrering efter anmälan från ett besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet sedan vederbörande fordon har godkänts vid en registreringsbesiktning.
Ansökan
65 En ansökan om registrering skall göras skriftligen av fordonets ägare hos Vägverket. Den skall innehålla
1. identitetsuppgifter beträffande ägaren,
2. de uppgifter om fordonet som behövs för att detta skall kunna säkert identifieras.
7 5 Vid ansökan skall bifogas
1. för ett fordon, som stämmer överens med ett typfordon, ett typintyg,
2. för ett motordrivet fordon, ett bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av vägtrafikregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet,
3. för en traktor, en sådan skriftlig uppgift om användningen att det framgår om traktorn skall anses som en jordbrukstraktor eller en trafiktraktor,
4. för en trafiktraktor som skall dra en påhängsvagn, som inte är registrerad här i landet, en skriftlig uppgift om detta,
5 . för ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton, en sådan skriftlig uppgift om användningen att det framgår om fordonet skall beskattas som en trafiktraktor,
6. för en tung terrängvagn, en sådan skriftlig uppgift om använd- ningen att det framgår hur fordonet skall beskattas,
7. för ett motorfordon, släpfordon eller terrängfordon som skall användas på ett sätt som medför skyldighet att ställa in fordonet till kontrollbesiktning enligt 30 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594) eller 75 5 fordonskungörelsen (l972:5 95), en skriftlig uppgift om detta,
8. för ett fordon som omfattas av ett typgodkännande enligt något av rådets direktiv
a) 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon,
b) 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, eller
0) 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon, ett intyg om att det stämmer överens med ett EG-typgodkännandeintyg samt för en traktor ett registreringsintyg,
9. för en släpvagn, som skall dras endast av en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn eller för en släpvagn med en skattevikt över tre ton, som skall dras uteslutande av ett motorfordon som inte kan drivas med dieselolja, en skriftlig uppgift om detta, samt
10. för ett fordon som förs över från det militära fordonsregistret, i stället för typintyg, ett utdrag ur detta register.
Anmälan
8 5 I fråga om ett fordon som någon annan än en registrerad importör för in till Sverige för stadigvarande bruk här i landet skall den som för in fordonet till den tullmyndighet hos vilken fordonet skall förtullas lämna följande uppgifter.
1. Identitetsuppgifter beträffande ägaren,
2. de uppgifter som behövs om fordonet för att detta skall kunna säkert identifieras.
Förutsättning för registrering
95 När sådana uppgifter om ägaren och fordonet som behövs för identifieringen har lämnats, skall fordonet registreras. Om avställning av fordon vid registreringen finns bestämmelser i 8 kap. 1 5.
Utryckningsfordon
105 Ett sådant motorfordon som anges nedan skall antecknas som utryckningsfordon, om det vid registreringsbesiktning enligt 37 5 första stycket fordonskungörelsen (1972:595) har godkänts eller i typintyg har betecknats som utryckningsfordon.
1. Ett motorfordon som har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt 70 5 första stycket 4 fordonskungörelsen och som är inrättat för transport av sjuka eller skadade och avsett att användas uteslutande för detta ändamål av den som ingår i en sådan organisation som avses i 6 5 hälso- och sjukvårdslagen (1982z763), eller
2. ett motorfordon som är avsett att användas endast av en statlig brandkår eller en kommunal räddningskår eller av ett spårvägs- eller järnvägsföretag för att bereda hjälp vid eller förhindra olycksfall eller för att undanröja trafikhinder, eller av polis- eller tullpersonal eller personal vid Kustbevakningen i brådskande tjänsteutövning.
7 kap. Följder av registreringen Registreringsnummer och registreringsbevis
1 5 I samband med registreringen av ett fordon skall Vägverket tilldela det ett registreringsnummer, som består av tre bokstäver och tre siffror. Verket skall också utfärda ett registreringsbevis.
2 5 Ett registreringsbevis består av två delar och innehåller de uppgifter om fordonet och dess ägare som behövs vid användning eller kontroll av fordonet. Det innehåller också en för handlingen unik behörighetskod.
Del 1 av beviset innehåller fordonets tekniska data och används för annan anmälan än sådan som avser ägarbyte eller avregistrering.
Del 2 används för anmälan om ägarbyte och avregistrering.
35 Ett registreringsbevis skall helt eller delvis utfärdas på nytt när någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för en anmälan eller ansökan enligt denna förordning. Ett nytt registreringsbevis skall utfärdas även efter ansökan av fordonets ägare.
4 5 Vid färd med en lastbil eller med en bil och släpvagn eller med ett terrängfordon skall föraren för varje fordon medföra det senast ut- färdade registreringsbeviset eller en bestyrkt kopia av det. Handlingen skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
Om ytterligare uppgifter har tagits in i en särskild handling som registreringsbeviset hänvisar till gäller bestämmelserna i första stycket även den handlingen.
Registreringsskyltar — allmänna bestämmelser
5 5 När ett fordon har registrerats, tillhandahåller Vägverket för varje bil två registreringsskyltar och för varje motorcykel, moped klass I, traktor, motorredskap, terrängfordon eller släpfordon en registrerings- skylt.
65 Ett registrerat fordon får brukas endast om det är försett med registreringsskyltar i föreskriven ordning. Detta gäller dock inte om fordonet brukas vid färd kortaste lämpliga väg till en polismyndighet för erhållande av en provisorisk registreringsskylt.
75 En registreringsskylt skall placeras på en bil såväl framtill som baktill, på en traktor, ett motorredskap och ett terrängmotorfordon framtill samt på en motorcykel, moped klass I och ett släpfordon baktill. Om det medför en avsevärd olägenhet att ha skylten framtill på en traktor, ett motorredskap eller en terrängskoter eller baktill på ett släpfordon, som dras av en traktor eller ett motorredskap, får den placeras på någon annan lämplig plats.
85 Registreringsskyltarna skall vara väl synliga och hållas i sådant skick att de kan avläsas lätt. Under färd får last eller annat inte placeras så att skyltarna inte går att avläsa. Vad som sägs i första stycket gäller inte när en bil används i väghållningsarbete eller liknande arbete och den ena skylten skyms av ett redskap som används i arbetet.
På en registreringsskylt får, förutom kontrollmärke, inte sättas något annat tecken eller märke än ett sådant som har satts på skylten vid tillverkningen.
Registreringsskyltar för taxi
95 På en registreringsskylt för ett fordon som har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (l998:490) och som inte har undantagits från skyldigheten enligt 7 kap. 1 5 yrkestrafik- förordningen (1998:779) att ha taxarneter skall bokstaven T anges till höger om registreringsnumret (taxiskylt). Detta gäller dock inte om fordonet enligt 17 kap. denna förordning är försett med personliga fordonsskyltar.
105 Den som innehar registreringsskyltar som avses i 9 5 är skyldig att lämna in skyltarna till länsstyrelsen eller till Vägverket när fordonet inte längre skall vara försett med sådana.
Ersättningsskyltar och provisoriska registreringsskyltar
11 5 Om en registreringsskylt har förstörts, förkommit eller förändrats så att den inte lämpligen kan användas eller om den har lämnats in vid en begäran om avställning, får en ansökan om en ersättningsskylt göras hos Vägverket av fordonsägaren eller hos en polismyndighet av fordonsägaren eller fordonets förare.
12 5 I samband med att en ansökan om en ersättningsskylt görs hos en
polismyndighet lämnar denna på begäran ut en provisorisk registre-
ringsskylt. ' Ersättningsskyltar lämnas ut av Vägverket.
13 5 Ersättningsskyltar eller provisoriska registreringsskyltar får dock inte lämnas ut för ett fordon, om brukandeförbud råder för det enligt 645 fordonsskattelagen (1988z327) eller enligt 185 lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Detsamma gäller om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 6 kap. 7 5 yrkestrafik- lagen (1998z490) och fordonet är anmält för användning i taxitrafik enligt den lagen.
Om fordonet är avställt får ersättningsskyltar eller provisoriska skyltar lämnas ut endast om det hade fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt enligt fordonsskattelagen.
Om ett fordons registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 5 fordonsskattelagen, får efter ansökan ersättningsskyltar eller proviso- riska registreringsskyltar lämnas ut till fordonets ägare när det inte längre finns något hinder mot det enligt den lagen.
145 När ett fordons registreringsskyltar i något fall som avses i 13 5 har tagits om hand skall polismyndigheten anmäla detta till Vägverket. Polismyndigheten skall genast lämna uppgift till Vägverket om att en ansökan om ersättningsskyltar har gjorts och att provisoriska skyltar har lämnats ut.
15 5 Ett fordon som har försetts med provisoriska registreringsskyltar får brukas med sådana skyltar endast till dess att ersättningsskyltar har lämnats ut.
165 Det som sägs om registreringsskyltar gäller i tillämpliga delar även ersättningsskyltar och provisoriska skyltar.
8 kap. Avställning av fordon Förfarandet
1 5 I samband med registreringen ställs ett fordon av om ägaren inte begår något annat.
I följande fall skall fordonet alltid ställas av.
1. Föreskrivna handlingar och uppgifter enligt 6 kap. 7 5 lämnas inte för fordonet.
2. Fordonet skall registreringsbesiktigas.
2 5 I andra fall än som avses i l 5 skall ett fordon ställas av efter en anmälan som ägaren gör hos Vägverket genom datakommunicering eller skriftligen på fordonets registreringsbevis.
3 5 Om det finns ett giltigt kontrollmärke för fordonet är en anmälan om avställning inte fullständig förrän Vägverket har fått in uppgift om 1. den kod som framträder om märkets ytskikt skrapas bort, och 2. registreringsbevisets unika behörighetskod.
45 Om en anmälan om avställning är ofullständig, skall Vägverket upplysa fordonsägaren om vad som krävs för att fordonet skall kunna ställas av.
5 5 Om det finns särskilda skäl får ett fordon ställas av även genom att Vägverket på något annat sätt än som anges i 2 5 får sådana uppgifter att avställning kan ske.
6 5 Avställningstiden räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till Vägverket.
Om en anmälan om avställning görs samtidigt med en anmälan om ägarbyte räknas dock avställningen från och med den dag då ägande— rätten gick över, om detta anges i anmälan och denna ges in till Vägverket inom en vecka från det att äganderätten gick över.
7 5 Om ett fordon har ställts av i samband med registreringen får Vägverket besluta att avställningen skall upphöra när föreskrivna handlingar och uppgifter enligt 6 kap. 7 5 lämnas.
85 Om ett fordon skall registreringsbesiktigas får Vägverket, om något annat hinder inte föreligger mot att avställningen upphör, besluta att avställningen skall upphöra när fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.
9 5 I andra fall än som avses i 7 eller 8 5 upphör avställningen efter en anmälan som fordonsägaren gör genom datakommunicering eller skriftligen på fordonets registreringsbevis.
I fråga om ett motordrivet fordon är en anmälan fullständig först när det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet.
I samband med ägarbyte upphör avställningen först sedan den nye ägaren har antecknats i registret.
105 När avställning har upphört i fall som avses i 85 lämnar det besiktningsorgan som har godkänt fordonet ut ett kontrollmärke.
11 5 När avställning har upphört meddelar Vägverket ett bevis om detta med uppgift om den tid som fordonet får brukas utan att fordonsskatt eller registerhållningsavgift har betalats.
Beviset skall medföras vid färd med fordonet och på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
Brukande
12 5 Ett avställt fordon får brukas endast
1. i den omfattning som enligt 6 kap. 1 5 2—5 och 2 5 får ske i fråga om ett fordon som inte är registrerat,
2. under tid då fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978z262) eller då fordonet brukas för att avlämnas enligt den lagen eller föras hem efter förfogande eller då det brukas i samband med besiktning enligt förordningen (l992z39l) om uttagning av egendom för totalförsvarets behov,
3. under tid då fordonet innehas av Försvarsmakten enligt ett skriftligt avtal eller brukas för att avlämnas eller föras hem enligt ett sådant avtal, under förutsättning att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg,
4. om det har ställts av på ägarens begäran, för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2_043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, dock inte om brukandeförbud enligt 645 fordonsskatte- lagen (19881327) eller enligt 18 5 lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skattepliktigt.
9 kap. Kontrollmärken m.m. Utfärdande av kontrollmärke
1 5 Ett kontrollmärke utfärdas för ett registrerat fordon, om
]. fordonet inte är avställt,
2. det finns en föreskriven trafikförsäkring,
3. det inte gäller något förbud att bruka fordonet enligt 645 fordonsskattelagen (1988:327) eller 185 lagen (1978:69) om försälj- ningsskatt på motorfordon, och
4. körförbud enligt fordonskungörelsen (1972:595) inte gäller för fordonet.
Något kontrollmärke utfärdas dock inte för en moped klass I och inte heller för ett fordon som avses i 7 kap. 9 5 eller för en lätt terräng- vagn eller en terrängskoter, om inte något annat följer av 30 a 5 terrängtrafikkungörelsen (1 972 : 594).
25 På kontrollmärket finns en sifferkod som kan avläsas endast om märket förstörs genom att dess ytskikt skrapas bort. Kontrolhnärken delas in i ordinarie märken och tillfälliga märken. De utfärdas av Vägverket.
35 En fråga om utfärdande av ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon prövas när föreskriven fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats. Om det för fordonet har meddelats ett föreläggande enligt 84, 87, 90 eller 93 5 fordonskungörelsen (1972:595), kan prövningen ske även efter det att fordonet har godkänts vid besiktning.
45 En fråga om utfärdande av ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon som inte är skattepliktigt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och som inte skall kontrollbesiktigas skall prövas i den kalendermånad som motsvaras av den sista siffran i fordonets registreringsnummer
enligt följande tabell.
Sista siffran Prövning av Sista siffran Prövning av i registrerings- utfärdande av i registrerings- utfärdande av numret kontrollmärke numret kontrollmärke 1 april 6 november 2 maj 7 december 3 juni 8 januari 4 augusti 9 februari 5 september 0 mars
55 När avställning av ett fordon har upphört prövas frågan om utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke.
Kontrollmärkets giltighet
6 5 Ett ordinarie kontrollmärke gäller till och med den kalendermånad då fordonsskatt nästa gång skall betalas enligt 3 5 fordonsskatte- förordningen (1993:1028), om något annat inte följer av 7 eller 8 5.
7 5 Ett ordinarie kontrollmärke för ett fordon som inte är skattepliktigt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och som inte skall kontroll— besiktigas gäller till och med den kalendermånad då fråga om utfärdande av ett sådant kontrollmärke för fordonet närmast skall provas.
85 För fordon som avses i 855 andra stycket fordonskungörelsen (1972:595) gäller ett ordinarie kontrollmärke endast till och med den månad då fordonet skall ställas in för kontrollbesiktning. För fordon, för vilket ett föreläggande om kontrollbesiktning, registreringsbesiktning eller provning har meddelats enligt 84, 87, 90 eller 93 5 fordonskungörelsen, gäller kontrollmärket endast till och med den kalendermånad då tiden för föreläggandet går ut.
9 5 Ett tillfälligt kontrollmärke gäller till och med den kalendermånad då fordonsskatten senast skall betalas.
10 5 En fordonsägare som har erhållit ett kontrollmärke skall snarast sätta det på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.
11 5 Om ett kontrollmärke har förstörts eller förkommit, skall fordonets ägare snarast hos Vägverket ansöka om ett nytt märke. En sådan ansökan får göras även av fordonets förare.
Nationalitetsmärke
12 5 Ett registrerat fordon, som används utomlands, skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke.
Märket får inte fästas så att det kan förväxlas med registrerings- numret eller kan minska läsbarheten av detta.
Miljöklassmärkning
135 För sådana nya tunga lastfordon som avses i 2 5 bilavgas- förordningen (1991:l481) och som enligt samma förordning har hänförts till en miljöklass skall ett särskilt märke som anger den aktuella miljöklassen tillhandahållas på begäran. Märket skall visa fordonets registreringsnummer. Det lämnas ut av AB Svensk Bilprov- ning om fordonets miljöklass har fastställts vid en registrerings- besiktning och i annat fall av Vägverket. Märket skall vara fastsatt på vindrutan och vara väl synligt utifrån vid färd inom ett område av en tätort, där det genom en sådan lokal trafikföreskrift som avses i 10 kap. 2 5 andra stycket trafikförordningen (1998:1276) i fråga om dieseldrivna bussar eller tunga lastbilar har föreskrivits att endast fordon som tillhör en viss miljöklass får brukas.
10 kap. Ändrade förhållanden beträffande fordon Ägare
1 5 Om äganderätten till ett registrerat fordon går över till en ny ägare skall denne inom en vecka från förvärvet anmäla övergången till Vägverket.
25 Övergången av äganderätten räknas från den dag som anges i anmälan. Om äganderätten har gått över genom arv, bodelning eller testamente, räknas dock tiden från det arvskifte hölls eller bodelning skedde. Om det inte fordras arvskifte eller bodelning, räknas tiden, vid testamente från det att detta blev ståndande och i annat fall från det att bouppteckningen avslutades.
3 5 Om äganderätten till ett registrerat fordon går över på något annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv anmäla detta till Vägverket.
Om endast den nye ägaren har anmält övergång av äganderätten, skall den förre ägaren ges tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nye ägaren får registreras.
45 En anmälan om övergång av äganderätten till ett fordon skall, i andra fall än när anmälan sker enligt 13 kap., göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. Den skall innehålla
1. den förre ägarens namn,
2. den nye ägarens identitetsuppgifter,
3. registreringsnumret,
4. de uppgifter i övrigt om fordonet som behövs för att detta skall kunna säkert identifieras,
5. dagen för äganderättens övergång.
55 Om ett utryckningsfordon överlåts skall det stå kvar i vägtrafik- registret som ett sådant fordon endast om fömtsättningarna i 6 kap. 10 5 är uppfyllda.
6 5 Om äganderätten till ett fordon som har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (l998:490) har gått över till någon annan och övergången innebär att fordonet inte längre skall ha en sådan skylt som avses i 7 kap. 9 5 (taxiskylt), skall den nye ägaren registreras först när det finns en uppgift i registret om att registreringsskylten i enlighet med 7 kap. 10 5 har getts in till länsstyrelsen eller Vägverket.
Kreditköp och leasingavtal
7 5 I en anmälan om ägarbyte skall i förekommande fall anges att en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har överlåtit fordonet genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller att fordonet innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år. I det förstnämnda fallet skall besked också lämnas om slutdatum för återtaganderätten.
8 5 Om ett fordon på det sätt som sägs i 7 5 har förvärvats genom ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller om det innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år, skall den som har rätt att återta fordonet respektive den som har upplåtit nyttjanderätten beredas tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nye ägaren får registreras.
9 5 Om återtaganderätten enligt ett avtal om kreditköp upphör eller om slutdatum för återtaganderätten ändras skall den som har rätt att återta fordonet genast anmäla ändringen till Vägverket. Detsamma gäller om återtaganderätten överlåts. I båda fallen skall identitetsuppgifter lämnas för den som förvärvar rätten.
Även den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt är skyldig att snarast till Vägverket anmäla att återtaganderätten har upphört eller att slutdatum för den rätten har ändrats.
Namn och adress
105 Om en sådan ägare av ett registrerat fordon som inte är folkbokförd eller som har tilldelats ett särskilt identifikationsnummer av Vägverket ändrar namn eller adress skall han inom en vecka efter ändringen skriftligen anmäla detta till Vägverket
Fordons användning
11 5 Om ägaren i nedanstående fall avser att ändra användningen av ett registrerat fordon skall han före ändringen anmäla det nya använd- ningssättet till Vägverket. I anmälan skall anges när ändringen avses ske.
Anmälan enligt första stycket skall ske om,
1. fordonet avses användas så att det skall ställas in till kontrollbesiktning enligt 30 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594) eller 75 5 fordonskungörelsen (1972:595), eller
2. fordonet tidigare har anmälts för sådan användning som anges i punkt 1 men inte längre avses användas så.
Anmälan behöver dock inte ske, om en sådan skall göras till en prövningsmyndighet enligt yrkestrafikförordningen (1998:779) eller förordningen (1998:780) om biluthyrning.
12 5 Om ägaren i nedanstående fall avser att ändra användningen av fordonet skall han före ändringen skriftligen anmäla det nya användningssättet till Vägverket. I anmälan skall anges när ändringen avses ske.
Anmälan enligt första stycket skall ske innan
1. en jordbrukstraktor används så att den skall anses som en
trafiktraktor, 2. en trafiktraktor används så att den skall anses som en jordbrukstraktor,
3. ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton används så att det skall beskattas som en trafiktraktor,
4. ett motorredskap med en tjänstevikt över två ton, som beskattas som trafiktraktor, används så att det inte längre skall beskattas som en trafiktraktor,
5. en tung terrängvagn, som beskattas som en jordbrukstraktor, används så att fordonsskatten ändras,
6. en tung terrängvagn, som inte beskattas som en jordbrukstraktor, används så att den skall beskattas som en jordbrukstraktor,
7. en trafiktraktor används till att dra en påhängsvagn som inte är registrerad här i landet, eller
8. en släpvagn som dras endast av en traktor, ett motorredskap eller en tung terrängvagn eller en släpvagn med en skattevikt över tre ton skall dras uteslutande av ett motorfordon som inte kan drivas med dieselolja.
11 kap. Avregistrering av fordon
1 5 Ett fordon avregistreras efter en skriftlig anmälan som ägaren gör till Vägverket på fordonets registreringsbevis om,
1. ägaren visar att fordonet har förstörts eller att någon annan åtgärd har vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att användas i trafik,
2. fordonet har ändrats så att det inte längre kan hänföras till ett registreringspliktigt fordonsslag,
3. fordonet har registrerats i det militära fordonsregistret enligt militära vägtrafikkungörelsen (1974 :97),
4. en ansökan om tillfällig registrering enligt 15 kap. 3 5 1 b) beviljas eller det visas att fordonet på något annat sätt varaktigt har förts ut ur landet, eller
5. ägaren har förlorat fordonet genom brott och det inte har anträffats inom två år därefter.
En bil med totalvikt om högst 3,5 ton får, om det inte finns särskilda skäl för annat, avregistreras på grund av någon omständighet som avses i första stycket 1 endast om ett skrotningsintyg enligt bilskrotnings- lagen (l975:343) har lämnats in tillsammans med en anmälan om avregistrering.
2 5 Ett ärende som avser avregistrering efter en anmälan av fordonets v ägare får avgöras först när
1. fordonets registreringsskyltar har lämnats in till Vägverket, eller
2. det av skrotningsintyget enligt bilskrotningslagen (19751343) framgår att även registreringsskyltama har tagits om hand för ; skrotning.
Om en skylt har förstörts på något annat sätt än som anges i första stycket eller om den har förkommit, fordras i stället en skriftlig anmälan om detta.
3 5 Om en anmälan om avregistrering är ofullständig skall Vägverket upplysa fordonsägaren om vad som krävs för att fordonet skall kunna avregistreras.
4 5 Ett fordon får även utan att någon anmälan har gjorts avregistreras om Vägverket
1. får veta att någon omständighet som avses i 1 5 första stycket har inträffat, eller
2. armars finner anledning anta att fordonet inte längre finns i behåll eller kommer att användas i trafik.
55 Avregistrering räknas från den dag då uppgiften fördes in i vägtrafikregistret.
12 kap. Underrättelser beträffande fordon
1 5 Vägverket skall underrätta fordonsägaren i följande fall.
1. Om det finns något hinder mot att bruka ett fordon när skatt påförs för detta,
2. om det i vägtrafikregistret förs in en uppgift om ett förhållande som innebär att ett fordon inte får brukas,
3. om körförbud eller föreläggande om kontrollbesiktning meddelas i fråga om ett avställt fordon,
4. om det i vägtrafikregistret förs in en uppgift om ägarbyte i fråga om ett icke avställt fordon, som enligt uppgift i registret inte får brukas,
5. om ett fordon har avregistrerats. Vid en underrättelse enligt första stycket 5. skall fordonsägaren i förekommande fall erinras om skyldigheten att lämna in fordonets registreringsskyltar eller att anmäla att skyltarna har förstörts eller i förkommit.
2 5 När ett fordon registreras skall Vägverket lämna uppgift till
1. Försvarsmakten om registreringen, och
2. vederbörande försäkringsanstalt om uppgiven försäkring och fordonets registreringsnummer.
3 5 Om en uppgift som har förts in i vägtrafikregistret för ett fordon som ingår i totalförsvarets fordonsregister ändras, skall Vägverket underrätta Försvarsmakten om ändringen.
4 5 Om en uppgift om en trafikförsäkring vid något annat tillfälle än registrering lämnas av någon annan än en försäkringsanstalt, skall Vägverket lämna uppgift till vederbörande försäkringsanstalt om försäkringen och, om beviset avser ett visst fordon, fordonets registreringsnummer.Uppgift skall också lämnas om att ett fordon omfattas av trafikförsäkring enligt ett tidigare ingivet bevis.
Om det saknas uppgift i vägtrafikregistret om gällande trafikför- säkring för ett motordrivet fordon som är registrerat och inte är avställt, skall Vägverket underrätta Trafikförsäkringsföreningen om detta.
5 5 En försäkringsanstalt skall underrätta Vägverket om att en trafikförsäkring har tecknats för ett registrerat fordon och för den som har meddelats saluvagnsregistrering enligt 14 kap.
65 Riksskatteverket skall underrätta Vägverket om de ändringar i aviseringsregistret enligt lagen (1995:743) om aviseringsregister eller det centrala skatteregistret enligt skatteregisterlagen (19801343) som är av betydelse för vägtrafikregistreringen.
75 En tullmyndighet hos vilken ett registreringspliktigt fordon har förtullats för stadigvarande bruk i Sverige skall anmäla detta och lämna de uppgifter som behövs till Vägverket. En anmälan skall också göras när tullmyndigheten har fått kännedom om att ett fordon som är registrerat i Sverige varaktigt har förts ut ur landet.
85 Ett besiktningsorgan enligt lagen (199422043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, hos vilket ett fordon har registreringsbesiktigats enligt 375 första stycket fordonskungörelsen (1972:595), skall anmäla detta och lämna de uppgifter som behövs till Vägverket.
95 I de fall en uppgift i vägtrafikregistret avser en beteckning på en skylt för beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall svarar Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet för att Vägverket underrättas om en sådan uppgift.
13 kap. Direktanmälan beträffande fordon
1 5 Efter särskilt medgivande av Vägverket får följande uppgifter för registrering i vägtrafikregistret lämnas till verket genom data- kommunicering (direktanmälan).
1. Ägarbyte,
2. avregistrering,
3. avställning,
4. upphörande av sådan avställning som har skett på ägarens begäran,
5. återtaganderätt vid kreditköp,
6. nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år,
7. användning av fordon med en totalvikt av högst 3,5 ton i
uthymingsrörelse, 8. trafikförsäkring.
2 5 Medgivande enligt 1 5 får lämnas till en försäkringsanstalt och till den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt.
Ett medgivande får återtas om förutsättningama för det inte längre föreligger eller om det finns någon annan särskild anledning att återta det.
3 5 Anmälningar om upphörande av avställning får avse endast sådana fordon som uppgiftslämnaren är registrerad ägare till.
Andra anmälningar än upphörande av avställning får avse även sådana fordon som uppgiftslämnaren har förvärvat eller, i fråga om försäkringsanstalt, har tagit hand om i samband med skadefall.
45 Om fordonet är försett med ett giltigt kontrollmärke, skall uppgiftslämnaren förstöra märket innan en anmälan om avställning görs.
5 5 Avställningstiden räknas från och med den dag då uppgiften fördes in i vägtrafikregistret.
Bestämmelserna i 8 kap. 11 5 om bevis om att avställning har upphört gäller inte när en anmälan om upphörande av avställning görs genom en direktanmälan.
6 5 På det tillfälliga kontrollmärket skall uppgiftslämnarens organisa- tionsnummer anges. Uppgiftslämnaren svarar för att kontrollmärket snarast sätts fast på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.
i 7 5 Något nytt registreringsbevis utfärdas inte efter en direktanmälan, om den nya uppgiften har betydelse endast för uppgiftslämnaren.
14 kap. Saluvagnsregistrering Förutsättningar för registrering
1 5 Saluvagnsregistrering för rätt att bruka fordon som inte är registrerade enligt 6 kap. eller fordon som är avställda enligt 8 kap. kan meddelas den som yrkesmässigt driver tillverkning eller transport av eller handel med motordrivna fordon eller släpfordon.
Registrering får dock inte meddelas om det skäligen kan antas att den kommer att missbrukas eller om det föreligger något annat särskilt skäl mot att den meddelas.
Med tillverkning avses i första stycket även sådan påbyggnad eller lackering som ingår som ett led i arbetet med att färdigställa fordonen.
Rätt att bruka fordon med stöd av saluvagnsregistrering
25 Med stöd av saluvagnsregistrering får sådana fordon som innehavaren yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med brukas endast för
1. provkörning i samband med tillverkning eller reparation,
2. färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal,
3. färd kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt 25 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning, eller
4. körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.
Prövningen av en ansökan
35 En ansökan om saluvagnsregistrering skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om rörelsens firma, omfattningen av rörelsen och de förhållanden under vilka rörelsen bedrivs. I ansökan skall också anges det antal motordrivna fordon eller släpfordon som sökanden önskar använda samtidigt med stöd av registreringen.
4 5 Bevis om trafikförsäkring, som avser samtliga motordrivna fordon som skall användas med saluvagnsskylt, skall ges in tillsammans med ansökan, om det inte av vägtrafikregistret framgår att det finns gällande trafikförsäkring för fordonen.
Saluvagnsskyltar
5 5 Ett fordon som brukas med stöd av saluvagnsregistrering skall vara försett med en saluvagnsskylt. En sådan skylt skall vara placerad baktill på en bil, en motorcykel, en moped klass I och ett släpfordon samt framtill på en traktor, ett motorredskap och ett terrängmotorfordon.
Saluvagnsskyltar får lämnas ut först sedan påförd saluvagnsskatt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt har betalats.
När en registreringsskylt har tillhandahållits för ett fordon skall fordonet genast förses även med denna skylt.
6 5 Saluvagnsskyltar tillhandahålls av Vägverket.
Om saluvagnsskylten har förstörts eller förkommit kan innehavaren efter en skriftlig anmälan få ut en ny skylt med en annan beteckning än den som fanns på den tidigare skylten.
7 5 En saluvagnsskylt som har lämnats ut under ett visst kalenderår får användas även efter årets utgång, så länge saluvagnsregistreringen gäller, om innehavaren årligen under december månad för det följande året betalar registerhållningsavgift enligt förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet samt betalar saluvagnsskatt och håller fordonen trafikförsäkrade.
85 Bestämmelserna i 7 kap. 6 och 8 55 gäller i tillämpliga delar för saluvagnsskyltar.
Om rätt för en polisman att i vissa fall ta om hand en saluvagnsskylt finns bestämmelseri 18 kap. 5 5.
l l | l .
Återkallelse av en saluvagnsregistrering
9 5 En saluvagnsregistrering skall återkallas om
1. registreringen inte har utnyttjats under de senaste tolv månaderna
2. saluvagnsskatten inte har betalats,
3. registreringen har utnyttjats i strid mot bestämmelserna om sådan registrering, eller
4. innehavaren på något annat sätt har visat sig olämplig eller det annars finns någon anledning att återkalla registreringen.
Återkallelse enligt 3 eller 4 skall dock inte ske i ringa fall.
10 5 Om en saluvagnsregistrering har återkallats eller om rätten att använda en saluvagnsskylt har upphört av någon annan anledning, skall en utlämnad skylt omedelbart lämnas in till Vägverket. Om en skylt har förstörts eller förkommit skall detta skriftligen anmälas till Vägverket.
Underrättelseskyldighet
115 Om en myndighet finner anledning anta att överträdelser av bestämmelserna om saluvagnsregistrering har skett eller att det annars finns anledning att återkalla en saluvagnsregistrering, skall detta anmälas till Vägverket.
15 kap. Tillfällig registrering Förutsättningar för registrering
15 Tillfällig registrering kan meddelas för motordrivna fordon och släpfordon. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel avses med ett nytt fordon: ett fordon som inte är, har varit eller bort vara registrerat häri landet annat än i förening med avställning, begagnat fordon: ett annat fordon än ett nytt.
2 5 Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon som skall registreras för att brukas stadigvarande här i landet, om
1. fordonet inte är registrerat här,
2. fordonets ägare har sitt egentliga hemvist häri landet, och
3. fordonets ägare inte yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med motordrivna fordon eller släpfordon.
3 5 Tillfällig registrering får meddelas för ett fordon även om det inte skall registreras för att stadigvarande brukas här i landet, om
1. sökanden inte har sitt egentliga hemvist i Sverige men här förvärvar
a) ett nytt fordon, eller
b) ett begagnat fordon,
2. sökanden har sitt egentliga hemvist här och här förvärvar ett nytt fordon men avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då den tillfälliga registreringen meddelas,
3. sökanden är en svensk utlandsmyndighet som här förvärvar ett nytt fordon som skall brukas utanför landet, eller
4. sökanden inte har sitt egentliga hemvist eller, i fråga om en juridisk person, inte har sin ledning i Sverige och sökanden eller den som representerar den juridiska personen endast tillfälligt skall vistas i landet samt fordonet har förts in för enskilt bruk eller för testkörning eller annat liknande ändamål och fordonet endast tillfälligt skall användas i Sverige.
4 5 Tillfällig registrering för ett visst fordon får meddelas på nytt först sedan tolv månader har förflutit från närmast föregående period av en sådan registrering.
Inskränkningar i och villkor för rätten att bruka ett tillfälligt registrerat fordon
5 5 Ett enligt 2 5 tillfälligt registrerat fordon, som har förts in från ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och har en giltig registrering i det landet som innebär att det får brukas obegränsat enligt det landets bestämmelser, får brukas utan någon annan inskränkning än enligt 8 5.
Den giltiga registreringen enligt första stycket skall framgå av ett registreringsbevis som har utfärdats i det andra landet. Registrerings— beviset skall visa
1. registreringsnumret,
2. datum för den första registreringen eller fordonets tillverkningsår,
3. namn och adress beträffande den person som beviset har utfärdats
4. tillverkarens namn eller varumärke,
5. fordonets tillverknings— eller serienummer,
6. fordonets totalvikt, '
7. om fordonet är avsett för godstransporter, och
8. bevisets giltighetstid, om denna är begränsad Det utländska registreringsbeviset eller en bestyrkt kopia av det skall medföras vid färd med fordonet. Handlingen skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
6 5 Ett enligt 2 5 tillfälligt registrerat fordon som har förts in i något annat fall än som avses i 5 5 får brukas
1. för färd kortaste lämpliga väg från en hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till en sådan plats eller lokal, eller
2. för färd kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området för besiktning samt för provkörning vid besiktning.
Sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning får det dock brukas här för andra ändamål än som avses i första stycket 1 och 2. Detta gäller dock inte om fordonet efter besiktningen har ändrats på ett sådant sätt som avses i 38 5 fordonskungörelsen (1972:595).
Protokollet från registreringsbesiktningen skall medföras vid färd med fordonet. Det skall på tillsägelse visas upp för en polisman eller en bilinspektör.
7 5 I fall som avses i 6 5 kan Vägverket, trots att fordonet inte har godkänts vid en registreringsbesiktning, medge att det får brukas för andra ändamål än som avses i 6 5 första stycket 1 och 2, om det genom ett registreringsbevis kan styrkas att fordonet tidigare har varit registrerat i ett land inom Ekonomiska europeiska samarbetsområdet (EES).
För ett sådant registreringsbevis tillämpas 5 5 andra och tredje styckena på motsvarande sätt.
8 5 Ett enligt 2 eller 3 5 tillfälligt registrerat fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.
Brukande utan stöd av registrering
9 5 Den som har förvärvat ett fordon som avses i 2 5 får utan stöd av någon registrering under en vecka från det att fordonet fördes in i Sverige bruka fordonet här med stöd av en giltig utländsk registrering, , trots att han har sitt egentliga hemvist här. 5
Ansökan
105 En ansökan om tillfällig registrering skall göras skriftligen av fordonets ägare eller, i fall som avses i 3 5 1—3, av den som avser att förvärva fordonet. Den skall innehålla l. identitetsuppgifter beträffande sökanden,
2. de uppgifter som behövs om fordonet för att detta skall kunna säkert identifieras.
Vid ansökan skall bifogas ett bevis om trafikförsäkring för fordonet.
11 5 Om en ansökan avser ett fordon som sökanden ämnar föra ut ur landet skall bifogas en försäkran av denne
1. att han inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och inte heller avser att vistas här eller avser att vistas här endast tillfälligt, eller
2. om han har sitt egentliga hemvist i Sverige, att han avser att flytta från landet inom tre månader från den dag då fordonet registreras tillfälligt och att fordonet kommer att anmälas till förtullning om så inte sker och det är fråga om ett fordon som utgör en icke-gemenskapsvara
enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.
Om sökanden är en svensk utlandsmyndighet skall en behörig företrädare för myndigheten avge en försäkran som i tillämpliga delar motsvarar vad som sägs i första stycket.
12 5 I fråga om fordon som avses i 3 5 1 a, 2 eller 3 skall bifogas
1. ett intyg i original eller bestyrkt kopia om att fordonet stämmer överens med ett sådant EG—typgodkännande som anges i 6 kap. 7 5 8,
2. ett typintyg, eller,
3. om fordonet inte omfattas av typgodkännande, ett bevis om att det inom ett år före ingivandet av ansökan har registreringsbesiktigats och att det därefter inte har ändrats på ett sådant sätt som avses i 385 fordonskungörelsen (1972:595).
13 5 I fall som avses i 3 5 1 b) eller 4 skall bifogas en uppgift om att fordonet har godkänts vid en kontrollbesiktning eller motsvarande kontroll inom 12 månader före ansökan, om uppgift om godkännande inte redan framgår av vägtrafikregistret.
Giltighetstid
14 5 En tillfällig registrering gäller 1. i fall som avses i 2 5 under tre månader, 2. i fall som avses i 3 5 1 b) under en månad, 3. i övriga fall under tolv månader, i samtliga fall räknat från den dag registreringen meddelades.
15 5 I fall som avses i 2 5 upphör registreringen att gälla två veckor efter det att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning. Registreringen upphör alltid att gälla om de i 2 och 3 55 angivna förutsättningama för registrering inte längre är uppfyllda.
16 5 Fordon som avses i 3 5 1—3 skall föras ur landet inom den tid som den tillfälliga registreringen gäller. Om så inte Sker och det är fråga om ett fordon som utgör en icke—gemenskapsvara enligt rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall det anmälas till förtullning.
Följder av registreringen
17 5 När en tillfällig registrering har meddelats tillhandahåller Vägverket registreringsskyltar (interimsskyltar).
Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om interimsskyltar.
18 5 Vägverket skall underrätta den försäkringsanstalt i vilken fordonet är trafikförsäkrat om registreringen.
16 kap. Tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land
Definitioner
1 5 Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel är normalt hemvist den plats där en person vistas stadigvarande, det vill säga minst 185 dygn under ett kalenderår på grund av personlig och yrkesmässig anknytning eller, om yrkesmässig anknytning saknas, till följd av personlig anknytning som visar på ett nära samband mellan en person och den plats där han bor.
Trots vad som sägs i första stycket skall det normala hemvistet för en person, som har yrkesmässig anknytning till en annan plats än den han har personlig anknytning till och som följaktligen omväxlande bor på olika platser, belägna i två eller flera länder, antas vara den plats där han har sin personliga anknytning, förutsatt att han regelbundet återvänder dit.
När en person bor i ett land för att där genomföra en uppgift av bestämd varaktighet och därför har sin yrkesmässiga anknytning till en annan plats än den personliga anknytningen, antas hans hemvist vara den plats där han har sin personliga anknytning, oberoende av om han regelbundet återvänder dit eller inte. Studier vid ett universitet eller någon annan utbildningsanstalt i en annan medlemsstat eller en förändring av en persons civilstånd medför inte att det normala hemvistet ändras.
2 5 I detta kapitel avses med
kommersiellt fordon:
1. ett fordon som genom sin konstruktion eller utrustning är lämpat och avsett för att, med eller utan betalning, transportera mer än nio personer, inräknat föraren, eller gods,
2. ett fordon lämpat och avsett för något annat särskilt ändamål än transport,
privatfordon: ett fordon, inklusive eventuellt släpfordon, som inte är ett kommersiellt fordon,
afdrsmässigt bruk av ett motorfordon: användning av fordonet i utövning av en verksamhet som utförs mot betalning eller för ekonomisk vinning,
privat bruk: annan användning än affärsmässigt bruk.
Allmän bestämmelse
! 3 5 Ett i ett annat land registrerat privatfordon får användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod, om följande förutsättningar är uppfyllda.
1. Den som använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands,
2. fordonet används endast för privat bruk,
3. när fordonet används tillfälligt här, får det inte hyras eller lånas ut till någon som har sitt hemvist här annat än i enlighet med vad som framgår av 4 5.
Den sexmånadersperiod som anges i första stycket är i stället nio månader för den som har sitt normala hemvist utomlands men sin yrkesmässiga anknytning i Sverige och här använder ett fordon som är registrerat i det land där han har sitt normala hemvist.
Vissa fall av privat bruk
4 5 Utöver vad som framgår av 3 5 får ett motorfordon, som är registrerat utomlands, med stöd av den registreringen användas tillfälligt i Sverige i följande fall.
1. När ett privatfordon, som tillhör ett biluthymingsföretag, befinner sig i Sverige, där det tillfälligt används till följd av ett hyresavtal som har löpt ut här och fordonet
a) på nytt hyrs ut till någon som inte är bosatt i Sverige; detta gäller dock endast under förutsättning antingen att det nya avtalet löper ut inom två månader efter upphörandet av det ursprungliga avtal enligt vilket fordonet återlämnades till biluthymingsföretaget eller att fordonet hyrs ut på nytt till någon, som inte är bosatt här, för att föras ut härifrån inom 30 dagar efter det att den nya hyresperioden har inletts,
b) på nytt hyrs ut till någon, som inte är bosatt i Sverige för att föras ut härifrån inom 15 dagar efter det att den nya hyresperioden har inletts, eller
c) av en anställd hos biluthymingsföretaget återlämnas till det land där det ursprungligen hyrdes, även om den anställde är bosatt i Sverige,
2. när ett privatfordon, som är registrerat i ett annat land, genom ett hyresavtal som ingås i det landet, för bruk i högst åtta dagar hyrs av någon som är bosatt i Sverige,
3. när ett privatfordon inom de tidsramar som anges i 3 5 används av familjen till den som ansvarade för införseln till Sverige, så länge denna befinner sig här och oavsett om familjemedlemmama har sitt normala hemvist här,
4. när ett privatfordon inom de tidsramar som anges i 3 5 används av någon annan än den som ansvarade för införseln och denne också finns i fordonet under färden,
5. när ett privatfordon används i Sverige av någon som är bosatt här och detta sker-till följd av att dennes bil tillfälligt är ur funktion på grund av ett haveri eller en olycka i det land där den är registrerad; en förutsättning är dock att ett sådant bruk begränsas till den period under vilken det egna fordonet repareras och i vart fall till en period om högst två månader,
6. när ett privatfordon, som är registrerat i ett annat land, tillhör eller hyrs av ett företag med säte i det land där det är registrerat och används av en anställd i det företaget, eller av en medlem i dennes familj, om användaren har sitt normala hemvist i Sverige — i dessa fall gäller inte någon tidsbegränsning —,
7. när ett privatfordon, som är registrerat i ett land där användaren har sitt normala hemvist, används för resor mellan bostaden i det landet och arbetsplatsen i Sverige, — i dessa fall gäller inte någon tidsbegränsning — ,
8. när ett privatfordon är registrerat i ett annat land, där en person som studerar i Sverige har sitt normala hemvist.
Affärsmässigt bruk
5 5 Ett i ett annat land registrerat privatfordon får användas tillfälligt i Sverigevav affärsmässiga skäl om följande förutsättningar är uppfyllda.
1. Den som använder fordonet har sitt normala hemvist i ett annat land än Sverige. Detta villkor gäller inte om en person, som har sitt normala hemvist i Sverige, är anställd av ett företag med säte i ett annat land och han använder ett fordon, som ägs eller hyrs av detta företag och fordonet är registrerat i det land där företaget har sitt säte. För denna bestämmelse gäller inte någon tidsbegränsning.
2. Fordonet används inte i Sverige för att transportera passagerare mot hyra eller vederlag av något slag eller för industriell och/eller kommersiell transport av gods, vare sig det sker mot betalning eller ej.
3. Fordonet hyrs inte ut och lånas inte ut i Sverige.
4. Fordonet är registrerat i det land där användaren har sitt normala hemvist.
5. Fordonet har förvärvats i enlighet med de allmänna beskattningsvillkoren i det land där användaren har sitt normala hemvist och det inte föreligger rätt till återbetalning av skatt genom att fordonet används i ett annat land. Detta villkor antas vara uppfyllt om fordonet har en standardregistreringsskylt i det land där det är registrerat, dock med undantag för alla typer av tillfälliga skyltar.
6. De periodiska fordonsskatter som normalt betalas i det land där fordonet är registrerat är betalda.
6 5 Ett i ett annat land registrerat kommersiellt fordon, som ägs av en fysisk person som har sitt normala hemvist utomlands eller av en juridisk person som har sin ledning utomlands, får användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod.
Särskilda bestämmelser om släpfordon, mopeder klass I och lätta motorcyklar
7 5 Oberoende av bestämmelserna i 3—6 55 gäller det som föreskrivs i andra och tredje styckena.
Ett släpfordon behöver inte vara registrerat om det får användas i sitt hemland utan registrering.
En moped klass I eller en lätt motorcykel behöver inte vara registrerad, om
1. den har förts in och används av en person som är bosatt utomlands men som tillfälligt vistas här,
2. den uppfyller de villkor som gäller för ett sådant fordon i brukarens hemland,
3. motorn har en slagvolym som inte överstiger 50 kubikcentimeter, och
4. den som har fört in mopeden eller motorcykeln får använda den i sitt hemland utan körkort eller därmed jämförlig handling.
Handlingar som skall medföras vid färd
85 I fråga om ett utländskt registreringsbevis tillämpas 15 kap. 5 5 andra och tredje styckena. Vid färd med ett oregistrerat släpfordon skall dragbilens förare medföra ett bevis om att släpfordonet får användas i trafik i sitt
hemland. Beviset skall innehålla de uppgifter som avses i första stycket.
Registreringsskyltar
95 Ett registrerat fordon skall vara försett med registreringsskyltar, som utvisar fordonets registreringsnummer. Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med en skylt som utvisar dragbilens registreringsnummer. Om flera oregistrerade släpfordon dras, skall skylten vara placerad på det sista släpfordonet. Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om skyltar.
Nationalitetsmärke
105 Ett registrerat fordon skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke, som visar i Vilket land fordonet är registrerat. Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med ett nationalitetsmärke för det land där dragbilen är registrerad. Detta gäller dock inte om dragbilen är registrerad i Sverige.
17 kap. Särskilda fordonsskyltar Skyltar för beskickningsfordon
1 5 Om ett fordon enligt lagen ( l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är undantaget från skatt skall fordonet tilldelas skyltar för beskickningsfordon.
2 5 Sammansättningen av tecken på skyltar för beskickningsfordon bestäms av Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet med hänsyn till berört land och den ställning som ägaren eller brukaren av fordonet har. Om dessa förhållanden ändras, skall fordonet tilldelas nya skyltar.
35 Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet prövar frågor om tilldelning av skyltarna och svarar även för att dessa tillhandahålls. När skyltar för beskickningsfordon har tilldelats ett fordon prövar Vägverket frågan om utfärdande av kontrollmärke.
4 5 Om skatteplikt inträder för fordonet, skall Vägverket tillhandahålla vanliga registreringsskyltar för fordonet. För tiden intill dess att sådana skyltar har lämnats ut tillhandahåller polismyndigheten provisoriska registreringsskyltar. Under den tiden får fordonet brukas med dessa skyltar.
5 5 Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om skyltar för beskickningsfordon.
, Personliga fordonsskyltar
65 Med personliga fordonsskyltar avses skyltar med en särskild teckenkombination. Vägverket bestämmer den närmare utformningen av skyltarna.
75 Rätten att för ett registrerat fordon använda personliga fordonsskyltar i stället för vanliga registreringsskyltar samt förlängning av en sådan rätt upplåts av Vägverket för ett pris som verket bestämmer.
85 Vägverket tillhandahåller personliga fordonsskyltar och prövar frågan om utfärdande av kontrollmärke när uppgift har lämnats om vilket fordon skyltarna skall användas för.
Vägverket prövar också frågan om utfärdande av nya personliga fordonsskyltar.
9 5 Personliga fordonsskyltar får efter anmälan till Vägverket flyttas över till ett annat fordon som ägs av den som har rätt att använda dem. I övrigt bestämmer Vägverket hur de får användas.
Användningsrätten gäller i tio år med möjlighet till förlängning med perioder om fem eller tio år och får överlåtas på någon annan endast om det finns särskilda skäl för det.
10 5 Bestämmelserna i 7 kap. 6—8 55 gäller i tillämpliga delar i fråga om personliga fordonsskyltar.
18 kap. Straffbestämmelser m.m.
Ansvar
1 5 Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot följande bestämmelser.
1. 7 kap. 6 5, 8 5 första eller tredje stycket, 15 5, 16 5 jämförd med 7 kap 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,
2. 8 kap. 12 5,
3. 14 kap. 5 5 första stycket, 8 5 första stycket jämfört med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,
4. 15 kap. 6 5 första och andra styckena, 8 5, 17 5 andra stycket jämfört med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,
5. 16 kap. 9 5, i förekommande fall jämförd med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket,
6. 17 kap. 10 5 jämförd med 7 kap. 6 5 eller 8 5 första eller tredje stycket.
Till samma straff döms ägaren, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att hindra att fordonet brukades.
Den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den som ägaren har utsett döms i ägarens ställe enligt andra stycket.
2 5 Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot följande bestämmelser.
1. 6 kap. 2 5 andra stycket,
2. 7 kap. 4 eller 10 5 eller 16 5jämförd med 10 5,
3. 8 kap. 11 5 andra stycket,
4. 9 kap. 10 eller 11 5 eller 13 5 andra stycket,
5. 10 kap. 11 eller 12 5, 6.14 kap. 10 5,
7. 15 kap. 5 5 tredje stycket, 6 5 tredje stycket eller 7 5 andra stycket jämfört med 5 5 tredje stycket,
8. 16 kap. 8 5, i förekommande fall jämförd med 15 kap. 5 5 tredje stycket, eller 10 5,
9. 5 5 tredje stycket andra meningen nedan.
Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 21 kap. 1 5.
3 5 Till böter döms en innehavare av saluvagnsregistrering som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt.
45 Till böter döms den som vid en ansökan eller en anmälan enligt denna förordning uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift, om det inte föreskrivs straff för gärningen i brottsbalken.
Omhändertagande av saluvagnsskyltar
55 En saluvagnsskylt får tas om hand av en polisman, om skylten används i strid mot bestämmelserna i denna förordning. När en sådan skylt tas om hand skall Vägverket underrättas. Den polisman som har tagit hand om fordonets saluvagnsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga uppställnings- eller avlastningsplats. Vid färd med fordonet skall i sådant fall medföras ett bevis om medgivandet.
19 kap. Prövningsförfarandet
Prövningsmyndigheter
1 5 Frågor enligt denna förordning prövas i den ordning som anges i 2—4 55. Beträffande frågor som föranleds av bemyndigande enligt 21 kap. gäller vad som sägs där.
Bestämmelser om handläggning av frågor som avser utlämnande av allmänna handlingar och sekretess finns i 2 kap. tryckfrihets- förordningen och i sekretesslagen (1980: 100).
25 Vägverket prövar frågor som avses i 6—15 kap. och 17 kap., om inte något annat framgår av bestämmelserna där. Vägverket prövar också frågor som avses i 14 5 tredje stycket lagen (0000:000) om vägtrafikregister.
3 5 Den myndighet som enligt bestämmelserna i denna förordning i vägtrafikregistret skall föra in uppgifter som avser körkorts- registreringen eller yrkestrafikregistreringen fattar de beslut som behövs med anledning av handläggningen.
Vägverket prövar i övrigt frågor som avser körkortsregistreringen eller yrkestrafikregistreringen. Verket får dock överlämna åt en läns- styrelse att besluta i en särskild fråga som rör länsstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet.
4 5 Vägverket prövar frågor som avser registreringen av felparkerings- avgifter.
Beslut genom automatiserad behandling av uppgifter
55 Beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret.
Omprövning och ändring av beslut
65 Ett beslut enligt denna förordning skall omprövas, om det begärs av någon som beslutet angår eller om beslutsmyndigheten annars finner skäl för det. Om synnerliga skäl föreligger för det får omprövning ske även om frågan har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut som omprövas får ändras även till den enskildes nackdel. Detta får dock inte ske senare än tre år från beslutets dag.
7 5 En begäran om omprövning skall göras skriftligen.
8 5 Beslutsmyndigheten får bestämma att ett beslut som skall omprövas tills vidare inte skall gälla.
20 kap. Överklagande
l 5 Beslut i följande avseenden får inte överklagas.
1. Utformningen av registreringsskyltar som skall tillhandahållas för ett visst fordon,
2. en polismyndighets beslut som rör provisoriska registrerings- skyltar,
3. skyltar för beskickningsfordon,
4. personliga fordonsskyltar. Ett beslut som har meddelats enligt denna förordning får inte överklagas innan det har omprövats enligt 19 kap. 6 5. Ett överklagan- de av ett sådant beslut innan det har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt nämnda bestämmelse.
2 5 Vägverkets beslut enligt 21 kap. 2 eller 4 5 får överklagas hos regeringen.
35 I andra fall än som avses i 1 eller 2 5 får Vägverkets beslut, som inte avser meddelande av föreskrifter, eller en länsstyrelses beslut
enligt denna förordning överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 5 Om ett beslut, om vilket uppgift skall föras in i vägtrafikregistret, har överklagats, skall den myndighet som har fattat beslutet underrättas om utgången i ärendet.
21 kap. Bemyndiganden
1 5 Vägverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning samt ytterligare föreskrifter om förfarandet i de avseenden ! som regleras i förordningen. ' Föreskrifterna meddelas efter samråd med
1. Rikspolisstyrelsen i frågor som avser polismyndigheters verksamhet,
2. Riksskatteverket i frågor som avser beskattningen,
3. Generaltullstyrelsen i frågor som avser tullmyndigheters verksamhet,
4. Försvarsmakten i frågor som avser registrering av fordon som förs över från det militära fordonsregistret. I de fall en anmälan eller en ansökan enligt denna förordning skall vara skriftlig, får Vägverket föreskriva att uppgifterna även får lämnas genom datakommunicering. Verket bestämmer därvid vilken informationsteknik som får användas.
25. Vägverket får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning för
1. ett visst fordon,
2. en viss fordonstyp,
3. en viss grupp eller en viss kategori av fordon. Undantag får förenas med villkor.
3 5 Undantag som avses i 2 5 får meddelas endast om det föreligger särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
Om ett fordons skatteplikt påverkas krävs synnerliga skäl för undantag. I sådant fall skall beslutet fattas efter samråd med Riksskatteverket.
Om en fråga om undantag är av principiell betydelse eller om det annars finns särskild anledning till det skall ärendet med yttrande av
Vägverket respektive Riksskatteverket överlämnas till regeringen för avgörande.
45 Vägverket får föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om registrerade importörer skall gälla även andra som bedriver yrkesmässig import av fordon. Beslut i sådana ärenden fattas efter samråd med Generaltullstyrelsen. Vägverket får också föreskriva eller i enskilda fall medge att bestämmelserna i denna förordning om yrkesmässiga fordonstillverkare skall gälla även andra än de som har tillstånd till typbesiktning. Vägverket får besluta om anslutning till vägtrafikregistret för datakommunicering och meddela de villkor härom som behövs med hänsyn till de registrerades integritet och andra förhållanden av betydelse för uppgiftslämnandet.
55 Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om anmälan enligt 10 kap. 12 5 om ändrad användning av fordon.
65 Försvarsmakten får föreskriva begränsningar av Vägverkets uppgiftsskyldighet enligt 12 kap. 2 5 1.
75 Rikspolisstyrelsen får, om det finns särskilda skäl av säkerhetsmässig art, efter samråd med Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i 17 kap. 1 5.
8 5 Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om förfarandet vid omhändertagande av saluvagnsskyltar enligt 18 kap. 5 5.
1. Denna förordning träder i kraft den då följande författningar skall upphöra att gälla.
a) Exportvagnskungörelsen (196439),
b) bilregisterkungörelsen (1972:599),
c) turistvagnskungörelsen (1972:601),
d) kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon,
e) förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister,
f) förordningen (19882964) om skyltar för beskickningsfordon,
g) förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar,
h) förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret.
2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts med en bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
3. Vad som i en lag eller någon annan författning sägs om saluvagnslicens skall i stället avse saluvagnsregistrering och vad som sägs om exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens skall i stället avse tillfällig registrering.
4. En saluvagnslicens, exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens som har beviljats enligt de gamla bestämmelserna skall fortfarande gälla i enlighet med sitt innehåll.
5. En ansökan om saluvagnslicens, exportvagnslicens, interimslicens eller turistvagnslicens som har gjorts före ikraftträdandet av denna förordning men inte har slutbehandlats då skall prövas enligt de gamla bestämmelserna.
6. Ett registreringsbevis som har utfärdats enligt de gamla bestämmelserna gäller till dess det har bytts ut mot ett sådant bevis enligt denna förordning.
Bilaga 1
I vägtrafikregistret skall i fråga om fordonsregistreringen följande uppgifter föras in.
1. Fordonsuppgifter
Sådana uppgifter om ett registrerat fordons beskaffenhet och utrustning som är av betydelse för fordonskontrollen.
Dessutom antecknas följande uppgifter.
Drivmedel EG—typgodkännande Fabrikat /typ
Färg Identifieringsmärkning
— chassinummer
— motomummer Miljöklass
Modellkod Registreringsnummer samt beteckning på skylt för beskickningsfordon respektive personlig skylt Släpvagnsvikt Tankvolym
Tjänstevikt
Totalvikt
Årsmodell
Modellkod, tankvolym och årsmodell antecknas inte för EG-typgodkända fordon.
2. Ägaruppgifter
Nuvarande ägare Föregående ägare under de närmaste tre åren
I fråga om ägare som avses ovan antecknas följande uppgifter.
Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress
Hemortsförsamling
Hemortskommun Hemortslän
3. Allmänna uppgifter
Avgifter enligt förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafik- området
Avregistrering Avställning Avställnings upphörande Besiktningsskyldighet Efterlysning Försäkring
— bolag — datum för tecknande — försäkring saknas
Högsta totalvikten på ett släpfordon för att det skall få dras av en bil som framförs av förare med körkortsbehörighet B Innehav av fordon på grund av kreditköp med förbehåll om
återtaganderätt
Innehav av fordon med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år Kontrollmärke
Körförbud
Registrering Registreringsbevis Registreringsskylt
— ersättningsskylt — stulen skylt — omhändertagen skylt
Skatter
— fordonsskatt
—— skattebefrielse enligt lagen (1976:66l)om immunitet och privilegier i vissa fall — försäljningsskatt enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon — skattepliktig tillverkare eller importör enligt 5 5 lagen om
försäljningsskatt på motorfordon Uttagning för användning inom totalförsvaret
4. Uppgifter från besiktning i hall respektive flygande inspektion
Bedömningskod för respektive brist Detalj-, positions-, läges- och bristkod Föreläggande om besiktning med angivande av senaste datum för föreläggandet Godkänt besiktningsresultat Myndighetskod Mätvärden
— bromskraftsvärde
— retardationsvärde
— avgasvärde
Underkänt besiktningsresultat Vägmätarställning
5. Uppgifter om saluvagnsregistrering
I fråga om registreringen antecknas följande uppgifter.
Fordonsslag som registreringen avser Registreringsnummer Datum för registreringen Försäkringsbolag
Försäkringstyp
Avregistrering med angivande av datum
I fråga om innehavaren antecknas följande uppgifter.
Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande
Adress Hemortsförsamling Hemortskommun Hemortslän
6. Uppgifter om tillfällig registrering
I fråga om fordonet antecknas följande uppgifter.
Typ av tidigare utländsk registrering (begränsat brukande eller ej) Tidigare utländskt registreringsnummer
Tillfälligt registreringsnummer
Chassinummer eller annan identifieringsmärkning
Fabrikat/typ
I fråga om ägaren antecknas följande uppgifter.
Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress
Hemortsförsamling
Hemortskommun Hemortslän
I fråga om allmänna uppgifter antecknas följande uppgifter.
Efterlysning Försäkring
— bolag — datum för tecknande — försäkring saknas Registreringsbevis Datum för registrering Giltighetstid Registreringsskylt — ersättningsskylt
— stulen skylt —— omhändertagen skylt
7. Övriga uppgifter
Uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av frågor om fordonsregistrering.
Bilaga 2
I vägtrafikregistret skall i fråga om körkortsregistreringen följande uppgifter föras in.
Uppgifter Myndighet som svarar för
att uppgift förs in i registret
1 Identitetsuppgifter
Fullständigt namn, personnummer Vägverket eller, i fråga om och adress för den som avses med uppgifter som länsstyrelse har registreringen tagit emot, länsstyrelsen
2 Körkortsuppgifter
Begäran om förhandsbesked och Länsstyrelsen beslut med anledning av begäran
Ansökan om körkortstillstånd och Länsstyrelsen beslut med anledning av ansökan
Ansökan om godkännande som Länsstyrelsen handledare och beslut med anled- ning av ansökan
Sökanden skall avlägga förarprov Länsstyrelsen hos Vägverket Sökanden skall avlägga förarprov Länsstyrelsen
hos annan än Vägverket
Beslut om förarprov vid beslut om Vägverket utfärdande av körkort
Körkortsbehörighet Vägverket
Beslut om traktorkort Vägverket
Dag för godkänt förarprov, eller Vägverket om behörighet erhållits utan förarprov, dag då behörighet erhölls
Giltighetstid för bevis om körkort Vägverket
Prövotid Vägverket i fall som avser förarprov, länsstyrelsen i andra fall
Villkor och begränsningar för Länsstyrelsen körkort, körkortstillstånd eller
traktorkort samt beslutande
myndighet
Villkor om automatväxlat fordon Vägverket i fall då villkoret
inte har medicinsk grund, länsstyrelsen i andra fall
Dag då giltighetstid för körkorts- Vägverket behörighet enligt 3 kap. 125 körkortslagen (l998:488) går ut
Ansökan med anledning av för- Länsstyrelsen längning av giltighet för körkorts- ' behörighet enligt 3 kap. 125
Beslut med anledning av sådan Länsstyrelsen ansökan
Föreläggande att förnya körkort Vägverket Beslut med anledning av förnyelse Vägverket
Ogiltighet av körkort enligt 3 kap. Länsstyrelsen 13 5 första stycket 2, 4 och 5 och 13 5 andra stycket körkortslagen
Innehav av utländskt körkort, den Vägverket, om uppgiften stat som har utfärdat körkortet, lämnas i samband med under- utfärdandedag och körkorts- rättelse enligt 5 kap., läns— nummer eller motsvarande styrelsen i andra fall
Ansökan om utbyte av ett utländskt Länsstyrelsen körkort mot ett svenskt
Beslut som rör utbyte av ett Länsstyrelsen utländskt körkort mot ett svenskt
Utredning av villkor Länsstyrelsen Omprövning av körkortsinnehav Länsstyrelsen Körkortsingripande övervägs Länsstyrelsen Beslut med anledning av över- Länsstyrelsen vägande om körkortsingripande
Giltighetstid för beslut om interi- Länsstyrelsen mistiskt körkortsingripande
Spärrtid Länsstyrelsen
Medgivande enligt 2 kap. 115 Länsstyrelsen körkortslagen
Omhändertagande enligt 5 kap. 7 5 Länsstyrelsen körkortslagen
Delgivning av sådant omhänder- Länsstyrelsen
tagande
Delgivning av beslut om körkorts- Länsstyrelsen
ingripande
Överlämnande av behörighets- Länsstyrelsen, eller Vägverket handling om handlingen lämnats över
dit först
Förlust av behörighetshandling
Krav på personutredning, prövotid, läkarintyg, körkortstillstånd, förar- prov eller del därav
Överprövning av beslut
Ansökan om undantag och beslut med anledning av ansökan
Innehav av intyg om förar- utbildning för transport av farligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods och uppgifter som rör ett sådant intyg
Innehav av bevis om yrkes— kompetens enligt 105 förord— ningen (1993zl84) om kör- och vilotider samt färdskrivare, 35 förordningen (1995:521) om be- höriga myndigheter, m.m. i fråga om kör- och vilotider samt färd- skrivare vid transporter eller 75 förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter
Överflyttning av ärende till annan länsstyrelse
Överflyttning av ärende till annan domstol
Länsstyrelsen i fall som avser utbyte av utländskt körkort, Vägverket i andra fall
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen Länsstyrelsen, eller Vägverket i fall som avser medicinska
krav
Vägverket
Vägverket
Den länsstyrelse som lämnar över ärendet
Den länsstyrelse som har meddelat det överklagade beslutet
3 Belastningsuppgifter
Anmälan enligt 7 kap. 9 5 körkorts- Länsstyrelsen förordningen (1998 :980)
Anmälan enligt 7 kap. 10 5 Vägverket körkortsförordningen
Utländsk dom eller annat likvärdigt Länsstyrelsen avgörande som avses i 5 kap. 1 5 körkortslagen
Anmälan enligt 10 kap. 25 Länsstyrelsen körkortslagen
Återkallelsegrund Länsstyrelsen
4 Övriga uppgifter .
Uppgifter som behövs av Vägverket eller, efter verkets administrativa skäl vid hand- bestämmande, i fråga om visst läggningen av körkortsärenden slag av uppgifter länsstyrelsen
Bilaga 3
I vägtrafikregistret skall i fråga om yrkestrafikregistreringen följande uppgifter föras in.
Uppgifter
1 Identitetsuppgifter
Fullständigt namn, person- nummer eller organisations- nummer och adress för den som avses med registreringen
2 Tillståndsnppgifter
Ansökan om
— trafiktillstånd,
— tillstånd till biluthyrning, — gemenskapstillstånd enligt
1. rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för inter- nationell persontransport med buss, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 11/98, eller 2. rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för gods- transporter på väg inom gemen- skapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlems- staters territorier,
Myndighet som svarar för att uppgift förs in i registret
Länsstyrelsen eller, i fråga om uppgifter som Vägverket har tagit emot, Vägverket
som är enligt (1998:490),
Den länsstyrelse prövningsmyndighet yrkestrafiklagen lagen (1998:492) om bil- uthyrning eller förordningen (1998z786) om behöriga myn- digheter m.m. i fråga om inter- nationella transporter inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES), eller Vägverket i egenskap av prövningsmyndighet eller central registreringsmyndighet i fråga om sådana åtgärder som verket har vidtagit
— transporttillstånd enligt 4 kap. 3 5 yrkestrafiklagen avseende persontransporter, samt beslut med anledning av ansökan som avses ovan
Olämplighetstid vid avslag Slag av tillstånd
Villkor och begränsningar i till- ståndet
Den som är ansvarig för trafikutövningen eller uthyr— ningsverksarnheten och övriga personer som har prövats enligt yrkestrafiklagen eller lagen om biluthyrning
Antal utfärdade kopior av gemenskapstillstånd enligt rådets förordning (EEG) nr 881/92 och rådets förordning (EG) nr 11/98
Begäran om omprövning av tillstånd till linjetrafik enligt 2 kap. 17 5 yrkestrafiklagen och beslut med anledning av omprövningen
Anmälan om utbyte m.m. enligt 2 kap. 9 5 yrkestrafikförord- ningen (1998:779) eller 55 förordningen (1998:780) om biluthyrning samt beslut med anledning av anmälan
Datum för konkursbeslut
Datum för tillståndshavarens dödsfall
Länsstyrelsen eller Vägverket Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
Anmälan om föreståndare enligt Länsstyrelsen eller Vägverket 2 kap. 15 5 yrkestrafiklagen eller 10 5 lagen om biluthyrning, beslut med anledning av anmälan samt beslutets giltig- hetstid
Omprövning av tillståndsinne- Länsstyrelsen eller Vägverket hav och beslut i ärendet
Beslut om varning eller åter- Länsstyrelsen eller Vägverket kallelse
Olämplighetstid vid återkallelse Länsstyrelsen eller Vägverket och vem eller vilka personer som avses
Delgivning av beslut om varning Länsstyrelsen eller Vägverket eller återkallelse
' Överprövning av beslut Länsstyrelsen eller Vägverket l Upphörande av tillstånd Länsstyrelsen eller Vägverket Den myndighet som har med- Länsstyrelsen eller Vägverket delat ett tillstånd eller ett beslut Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som lämnar annan länsstyrelse över ärendet
Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som har annan domstol meddelat det överklagade beslutet
3 Fordonsuppgifter
Fordon som har anmälts att Länsstyrelsen eller Vägverket användas med stöd av ett tillstånd
Uppgift om yrkestrafikmärken Vägverket
Beträffande taxameter typ, till- verkningsnummer och besikt- ningsförhållanden
Ansökan om undantag från krav på anmälan av fordon eller på taxameter och beslut med an— ledning av ansökan
Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
4 Uppgifter om taxiförarlegitimation
Begäran om förhandsbesked och beslut med anledning av begäran
Ansökan om taxiförarlegiti- mation och beslut med anledning av begäran
Olämplighetstid vid avslag
Giltighetstid för taxiförarlegiti- mationen
Villkor och begränsningar för taxiförarlegitimationen
Föreläggande att förnya taxi- förarlegitimationen
Beslut med anledning av för- nyelse
Utredning av villkor
Omhändertagande enligt 5 kap. 9 5 yrkestrafiklagen
Delgivning av sådant beslut
Omprövning av innehav av taxi— förarlegitimation
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Vägverket
Länsstyrelsen
Vägverket
Vägverket
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Beslut om varning eller åter- Länsstyrelsen kallelse
Delgivning av sådant beslut Länsstyrelsen Olämplighetstid vid återkallelse Länsstyrelsen
Giltighetstid för beslut om Länsstyrelsen interimistisk återkallelse
Legitimationen ogiltig enligt Länsstyrelsen 3 kap. 3 5 tredje stycket yrkes- trafiklagen
Överlämnande av legitimations— Vägverket handling
Förlust av legitimationshandling Vägverket Krav på läkarintyg Länsstyrelsen
Ansökan om undantag enligt Vägverket 11 kap. 5 5 2 yrkestrafik- förordningen och beslut med anledning av ansökan
Den myndighet som har Länsstyrelsen meddelat ett beslut
Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som lämnar annan länsstyrelse över ärendet
Överflyttning av ärende till Den länsstyrelse som har annan domstol meddelat det överklagade beslutet
5 Belastningsuppgifter som avser tillstånd till
yrkesmässig trafik eller biluthyrning
Utländsk dom eller annat Länsstyrelsen eller Vägverket likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. 15 5 yrkestrafiklagen
Beslut, anmälan eller rapport enligt 8 kap. 2 eller 4 5 yrkestrafikförordningen eller 10 eller 12 5 förordningen om biluthyrning från andra myndig- heter som rör tillståndshavaren
Återkallelsegrund enligt 5 kap. 1, 4 eller 5 5 yrkestrafiklagen eller 11—14 55 lagen om biluthyrning
Länsstyrelsen eller Vägverket
Länsstyrelsen eller Vägverket
6 Belastningsuppgifter som avser taxiförarlegitimation
Anmälan av läkare enligt 3 kap. 5 5 yrkestrafiklagen
Utländsk dom eller annat likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. 15 5 yrkestrafiklagen
Beslut, anmälan eller rapport enligt 8 kap. 2 5 yrkestrafik- förordningen från andra myndig- heter avseende innehavare av taxiförarlegitimation
Återkallelsegrund enligt 5 kap. 6 5 första stycket yrkestrafik- lagen
7 Övriga uppgifter
Uppgifter som behövs av admi- nistrativa skäl vid handläggning- en av yrkestrafikärenden
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Länsstyrelsen
Vägverket eller, efter verkets bestämmande, i fråga om visst slag av uppgifter länsstyrelsen
Bilaga 4
I vägtrafikregistret skall i fråga om registreringen av felparkerings- avgifter följande uppgifter föras in.
1 Fordonsuppgifter
Sådana uppgifter om ett registrerat fordons beskaffenhet och utrustning som är av betydelse för fordonskontrollen.
Dessutom antecknas följande uppgifter.
Modellbeteckning Registreringsnummer Årsmodell
1 förekommande fall antecknas följande uppgifter.
Beteckning på skylt för beskickningsfordon Beteckning på personlig skylt
2 Ägaruppgifter
Registrerad ägare vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsanmärkningen
I fråga om ägare som avses ovan antecknas följande uppgifter.
Namn eller firma Personnummer, organisationsnummer eller motsvarande Adress
3 Allmänna uppgifter
Ärendenummer Den kommun inom vilken anmärkningen har utfärdats Datum för utfärdande Belopp Erinran
Påminnelse Datum för påminnelse
Åläggande
Datum för åläggande
Uppgift om att ett ärende har lämnats över till kronofogdemyndigheten Datum för överlärnnandet
Kod för ansvarig kronofogdemyndighet
Återbetalningsdatum
Undanröjande
Rättelsemeddelande
4 Övriga uppgifter
Uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av ärenden om felparkeringsavgifter.
98. Författningsförslag 5 kap. Länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter Rätt att på begäran erhålla uppgifter
Underrättelseskyldighet
6 kap. Registrering av fordon
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
Undantag från registreringsplikten vid viss användning av fordon
Prövningen av frågor om registrering Ansökan
Anmälan
Förutsättning för registrering
Utryckningsfordon
7 kap. Följder av registreringen Registreringsnummer och registreringsbevis Registreringsskyltar — allmänna bestämmelser Registreringsskyltar för taxi
Ersättningsskyltar och provisoriska registreringsskyltar
15 2—855
15
25
3—555 6755 85 95
105
1—4 5; 5—855 9—1055
11—1655
8 kap. Avställning av fordon Förfarandet 1—11 55
Brukande 12 5
9 kap. Kontrollmärken m.m.
Utfärdande av kontrollmärke 1—5 55 Kontrollmärkets giltighet 6—11 55 Nationalitetsmärke 12 5 Miljöklassmärkning 13 5
10 kap. Ändrade förhållanden
Ägare 1—6 åå Kreditköp och leasingavtal 7—9 55 Namn och adress 10 5 Fordons användning 11—12 55 11 kap. Avregistrering av fordon 1—5 55 12 kap. Underrättelser beträffande fordon 1—9 55
13 kap. Direktanmälan beträffande fordon 1—7 55
14 kap. Saluvagnsregistrering Förutsättningar för registrering
Rätt att bruka fordon med stöd av saluvagnsregistrering
Prövningen av en ansökan Saluvagnsskyltar Återkallelse av en saluvagnsregistrering
Underrättelseskyldighet
15 kap. Tillfällig registrering Förutsättningar för registrering
Inskränkningar i och villkor för rätten att bruka ett tillfälligt registrerat fordon
Brukande utan stöd av registrering Ansökan Giltighetstid
Följder av registreringen
16 kap. Tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land
Definitioner Allmän bestämmelse Vissa fall av privat bruk
Affärsmässigt bruk
15 %
3-4 55 5—8 åå 94055
115
l—4 55
5—8 55
95 10—1355
14—1655
17—18 55
1—2 55 35 45
5—6 55
Särskilda bestämmelser om släpfordon, mopeder 7 5 klass I och lätta motorcyklar
Handlingar som skall medföras vid färd 8 5 Registreringsskyltar 9 5 Nationalitetsmärke 10 5
17 kap. Särskilda fordonsskyltar Skyltar för beskickningsfordon 1—5 55
Personliga fordonsskyltar 6—10 55
18 kap. Straffbestämmelser m.m. Ansvar 1—4 55
Omhändertagande av saluvagnsskyltar 5 5
19 kap. Prövningsförfarandet
Prövningsmyndigheter 1—4 55 Beslut genom automatiserad behandling av 5 5 uppgifter
Omprövning och ändring av beslut 6—8 55 20 kap. Överklagande 1—4 55
21 kap. Bemyndiganden 1—8 55
Bilaga 1 1 Fordonsuppgifter
2 Ägaruppgifter
3 Allmänna uppgifter
4 Uppgifter från besiktning i hall respektive flygande inspektion 5 Uppgifter om saluvagnsregistrering
6 Uppgifter om tillfällig registrering
7 Övriga uppgifter
Bilaga 2 1 Identitetsuppgifter
2 Körkortsuppgifter 3 Belastningsuppgifter
4 Övriga uppgifter
Bilaga 3 1 Identitetsuppgifter
2 Tillståndsuppgifter 3 Fordonsuppgifter 4 Uppgifter om taxiförarlegitimation
5 Belastningsuppgifter som avser tillstånd till yrkesmässig trafik eller biluthyrning
6 Belastningsuppgifter som avser taxiförarlegitimation
7 Övriga uppgifter
Bilaga 4 1 Fordonsuppgifter
2 Ägaruppgifter 3 Allmänna uppgifter
4 Övriga uppgifter
3 Förslag till lag om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.
15 De beteckningar som finns i 25 med där angiven betydelse är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i dessa. Det som i denna lag eller i någon författning som avses i första stycket sägs i fråga om ett visst slag av fordon tillämpas även på chassi till ett sådant fordon. Detta gäller dock inte i fall då något annat särskilt föreskrivs.
2 &
Beteckning Betydelse
Axeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en hjulaxel för över till vägbanan
Bil Ett motorfordon som är försett med tre eller flera hjul eller medar eller med band och som inte är att anse som en motorcykel eller en moped. Bilar delas in i personbilar, lastbilar och bussar
Boggi Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes avstånd som är mindre än 2,0 meter
Boggitryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en boggi för över till vägbanan
Bruttovikt på for— Den sammanlagda statiska vikt som samtliga don fordon på hjul, band eller medar på ett fordon vid ett visst tillfälle för över till vägbanan
Buss En bil som är inrättad för transport av flera än
åtta personer utöver föraren, även om bilen dessutom är inrättad för något annat ändamål
Cykel 1. Ett fordon som är avsett att drivas med trarnp- eller vevanordning och inte är ett lek- fordon.
2. En eldriven rullstol som förs av den åkande och är konstruerad för en hastighet av högst 15 kilometer i timmen
Cykelkärra Ett fordon som är avsett att dras av en moped klass 11 eller en cykel och inte är en sidvagn. En tillkopplad cykelkärra anses dock inte som ett särskilt fordon
Dolly En släpkärra som är avsedd att vara styraxel för en påhängsvagn och som är utrustad med en kopplingsanordning (vändskiva) för en påhängsvagn
Efterfordon Ett fordon som är kopplat till en bil, en traktor, ett motorredskap eller ett terräng- motorfordon och som inte är ett släpfordon eller ett terrängsläp
Fordon En anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på marken och inte löper på skenor. Fordon delas in i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sid- vagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon
Fordonståg Ett motordrivet fordon med ett eller flera tillkopplade fordon
Hästfordon Ett fordon som är förspänt med dragare
Jordbrukstraktor En traktor som enligt fordonsskattelagen
(1988:327) hänförs till klass II Lastbil En bil som inte är att anse som en personbil eller en buss. Lastbilar delas in i lätta och tunga lastbilar
Lekfordon Ett fordon som är avsett uteslutande för lek
Lätt lastbil
Lätt motorcykel
Lätt släpfordon
Lätt terrängvagn
Maximilast för ett motorfordon, en traktor, ett motor- redskap, ett ter- rängfordon, ett släpfordon eller en sidvagn Moped
En lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton
En motorcykel vars motor har en slagvolym av högst 125 kubikcentimeter och en effekt av högst 11 kilowatt
1. Ett släpfordon med totalvikt av högst 750 kilogram
2. Ett släpfordon med totalvikt över 750 kilogram under förutsättning att den inte överstiger dragfordonets tjänstevikt och att dragfordonets och släpfordonets samman- lagda totalvikt inte överstiger 3,5 ton
En terrängvagn vars tjänstevikt är högst 2 ton
Skillnaden mellan fordonets totalvikt och tjänstevikt
Ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt
a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
b) om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal nyttoeffekt av högst 4 kilowatt. Vid beräkningen av en mopeds massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Mopeder delas in i klass I och klass II
MOped klass I
Moped klass II
Motorcykel
Motordrivet fordon
Motorfordon
En moped som inte hör till klass II
En moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt
1. Ett motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet överstigande 45 kilometer i timmen samt, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym överstigande 50 kubikcentimeter.
2. Ett motorfordon på fyra hjul och en massa utan last som understiger 400 kilogram eller 550 kilogram för transportfordon och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock ej moped. Vid beräkningen av en motorcykels vikt skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar
Ett fordon som för framdrivande är försett med motor, dock inte ett flygplan eller en sådan eldriven rullstol som är att hänföra till cykel. Motordrivna fordon delas in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terräng- motorfordon
Ett motordrivet fordon som inte är ett terrängmotorfordon och som är inrättat
1. huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran, eller
2. för något annat ändamål än som anges under 1, om fordonet inte är att anse som en traktor eller ett motorredskap. Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder
Motorredskap Ett motordrivet fordon som är inrättat huvud- sakligen som ett arbetsredskap eller för kortare förflyttningar av gods. Motorredskap delas in i klass I och klass II
Motorredskap Ett motorredskap som är konstruerat för en klass I högsta hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen
Motorredskap Ett motorredskap som är konstruerat för en klass II hastighet av högst 30 kilometer i timmen
Personbil En bil som är inrättad huvudsakligen för
befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare
Påhängsvagn En släpvagn som är inrättad för att genom tapp med vändskiva eller liknande anordning förenas med en bil, en traktor eller ett motor- redskap och som är så utförd att chassiet eller karosseriet vilar direkt på det dragande fordonet
Sidvagn Ett fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan av en tvåhjulig motorcykel eller en cykel. En tillkopplad sidvagn anses dock inte som ett särskilt fordon
Släpfordon Ett fordon som är inrättat för koppling till en bil, en motorcykel, en moped klass I, en traktor eller ett motorredskap och avsett för person- eller godsbefordran eller för att bära en anordning för att driva dessa fordon. Släpfordon delas in i släpvagnar och
släpslädar Släpsläde Ett släpfordon på medar Släpkärra En släpvagn med oledad dragstång där den
statiskt vertikala last som förs över till dragfordonet inte överskrider 10 procent av släpvagnens totalvikt eller 1 ton
Släpvagn Ett släpfordon på hjul eller band
Släpvagnsvikt Den sammanlagda vikten av en släpvagns egenvikt och last
Terrängfordon Ett terrängmotorfordon eller ett terrängsläp Terrängmotor- Ett motordrivet fordon som är inrättat fordon huvudsakligen för att självständigt användas
till person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordon delas in i terrängvagnar
och terrängskotrar
Terrängskoter Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 kilogram
Terrängsläp Ett fordon som är inrättat för att dras av ett terrängmotorfordon och inte är något släpfordon
Terrängvagn Ett terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400 kilogram. Terrängvagnar delas in i lätta och tunga terrängvagnar
Tjänstevikt på en Den sammanlagda vikten av bil, en traktor, ett — fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick motorredskap eller med det tyngsta karosseri som hör till en tung terräng- fordonet, vagn — verktyg och reservhjul som hör till fordonet, — bränsle, smörjolja och vatten, samt —föraren
Tjänstevikt på en Den sammanlagda vikten av motorcykel eller en — fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick moped utan sidvagn,
— verktyg som hör till fordonet, — bränsle, smörjolja och vatten
Tjänstevikt på ett Vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt släpfordon, ett ter- skick med det tyngsta karosseri som hör till rängsläp eller en fordonet
sidvagn
Tjänstevikt på ett terrängmotorfordon en terrängskoter eller en lätt terräng-
vagn
Totalvikt på en bil, en traktor, ett motorredskap eller en tung terräng- vagn
Totalvikt på en motorcykel, ett terrängfordon utom en tung terräng- vagn, ett släp- fordon eller en sidvagn
Trafiktraktor
Traktor
Traktortåg
Trippelaxel
Den sammanlagda vikten av — fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick med det tyngsta karosseri som hör till fordonet, — verktyg som hör till fordonet, samt — bränsle, smörjolja och vatten. För en tung terrängvagn räknas även vikten av föraren och reservhjul med
Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer utom föraren och den största mängd gods som fordonet är inrättat för
Summan av fordonets tjänstevikt och den beräknade vikten av det största antal personer och den största mängd gods som fordonet är inrättat för. I totalvikten för en motorcykel ingår inte sidvagnens totalvikt.
En traktor som enligt fordonsskattelagen (1988:327) hänförs till klass I
Ett motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som är inrättat huvudsakligen för att dra ett annat fordon eller ett arbetsredskap och som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. En traktor får vara utrustad för transport av gods och för befordran av passagerare
En traktor med ett eller flera tillkopplade släpfordon
Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes
avstånd mellan den första och den tredje axeln som är mindre än 5,0 meter
Trippelaxeltryck Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en trippelaxel för över till vägbanan
Tung lastbil En lastbil med totalvikt över 3,5 ton
Tung motorcykel En motorcykel vars motor har en slagvolym som överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt som överstiger 11 kilowatt
Tung terrängvagn En terrängvagn med en tjänstevikt över 2 ton
Tungt släpfordon Ett annat släpfordon än ett lätt släpfordon
3 5 Om det i fråga om ett visst fordon eller en viss fordonstyp inte med ledning av 2 5 kan bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, beslutar den myndighet som regeringen bestämmer i frågan.
45 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.
55 Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om vägtrafik- definitioner.
Denna lag träder i kraft den
4 Förslag till förordning om vägtrafikdefinitioner
Härigenom föreskrivs följande.
1 5 Denna förordning gäller i anslutning till lagen (0000:000) om väg-
trafikdefinitioner och innehåller definitioner utöver de som finns i den. Definitionema med den betydelse som anges i 25 är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som föreskrivs i
dessa.
25
Beteckning Betydelse
Accelerationsfält
Behörighetshand- ling
Besiktningsinstru- ment
Bärighetsklass
Cirkulationsplats
Cykelbana
Cykelfält
Ett sådant körfält som är avsett endast för anslutande trafik
Körkort, traktorkort och bevis om körkort
Ett bevis att fordonet har godkänts vid en mopedbesiktning
Indelning av vägar efter tillåtet axel—, boggi- och trippelaxeltryck samt tillåten bruttovikt. Bärighetsklasserna är bärighetsklass 1 (BKl), bärighetsklass 2 (BK2) och bärighetsklasss 3 (BK3)
En plats som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara Cirkulationsplats och som är ut- märkt med ett vägmärke för Cirkulationsplats
En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass 11
Ett särskilt körfält som genom Vägmarkering anvisats för cyklande och förare av moped klass II
Cykelöverfart En del av en väg som är avsedd att användas av cyklande eller förare av moped klass 11 för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med Vägmarkering. En cykelöverfart är bevakad om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakad
Färdled En sådan led eller plats i terrängen som allmänt används för samfärdsel men inte är en väg
Grundhandling En handling som är avsedd för färdigställande av körkort
Gågata En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal
trafikföreskrift skall vara gågata och som är utmärkt med vägmärke för gågata
Gårdsgata En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara gårdsgata och som är utmärkt med vägmärke för gårdsgata
Halvljus Avbländat färdljus Helljus Inte avbländat färdljus Huvudled En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal
trafikföreskrift skall vara huvudled och som är utmärkt med vägmärke för huvudled
Internationellt En handling som är avsedd att användas i körkort andra länder och som visar att innehavaren är behörig att föra bil, motorcykel eller terrängvagn
Kopplingsintyg Ett intyg att en släpvagn vid kopplings- besiktning har godkänts för koppling till en viss bil
Körbana En del av en väg som är avsedd för trafik med
fordon, dock inte en cykelbana eller en vägren
Körfält
Körförbud
Körträning
Lastlängd
Lärnplighetsbevis
Motortrafikled
Motorväg
Odelbar last
Parkering
Plankorsning
Registrerad importör
Ett sådant längsgående fält av en körbana som anges med Vägmarkering eller, om någon Vägmarkering inte finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil med fyrhjuliga fordon
Förbud att använda ett fordon
Träning i att föra ett körkorts- eller traktorkortspliktigt motordrivet fordon utan avsikt att avlägga förarprov
Avståndet från lastutrymmets främsta yttersta punkt till dess bakersta yttersta punkt
Ett bevis att ett fordon har godkänts vid lämplighetsbesiktning
En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara motortrafikled och som är utmärkt med vägmärke för motortrafikled
En väg eller en vägsträcka som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara motorväg och som är utmärkt med vägmärke för motorväg
Last som inte utan risk för onödiga kostnader eller skador kan delas i två eller flera dellaster
En uppställning av ett fordon med eller utan förare av någon annan anledning än som
1. föranleds av trafikförhållandena,
2. sker för att undvika fara, eller
3. sker för på- eller avstigning eller på- eller avlastning av gods
En korsning i samma plan mellan en väg och en sådan järnväg eller spårväg som är anlagd på en särskild banvall
En importör som har registrerats som skattskyldig enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon
Registrerat fordon
Registreringsintyg
Registreringsnum— mer
Registreringsskylt
Retardationsfält
Spärrlinje
Spärrområde
Stannande
Temperaturkon- trollerat fordon
Terräng
Ett fordon som är upptaget i vägtrafikregistret
Ett intyg som är utfärdat av den som har tillstånd till typbesiktning enligt 57 5 fordonskungörelsen (1972:595) och som innehåller de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret
Det nummer under vilket ett fordon är registrerat i vägtrafikregistret
En av Vägverket tillhandahållen skylt, som i enlighet med bestämmelserna i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister ]. upptar fordonets registreringsnummer,
2. är avsedd för beskickningsfordon, eller
3. utgör en personlig fordonsskylt
Ett sådant körfält som är avsett endast för avfart
En annan längsgående heldragen linje på en väg än som avses i 51 5, 4.1.9.2 vägmärkes- förordningen (1978: 1001)
Ett vägområde som markerats med snedställda parallella streck och som begränsas av en heldragen eller streckad linje
Annat stillastående med ett fordon än som 1. sker för att undvika fara,
2. föranleds av trafikförhållandena, eller 3. utgör parkering
Ett fordon med fast eller avtagbar överbyggnad som är särskilt utrustat för godsbefordran vid kontrollerad temperatur och vars sidoväggar inklusive isolering är minst 45 millimeter tjocka
Ett område som inte är väg
Trafikant
Trafikskola
Trafiksyn
Trafikövningsplats
Typbesiktnings- instrument
Typfordon
Typintyg
Tättbebyggt område
Väg
Vägren
Yrkesmässig fordonstillverkare
Den som färdas eller annars uppehåller sig på en väg eller i ett fordon på en väg eller i terräng samt den som färdas i terräng
Yrkesmässig utbildning av bil- eller motorcykelförare
Synorganets funktion i sådana avseenden som har betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt
En plats för genomförande av obligatoriska moment vid övningskörning som inte bör utföras på väg
Ett bevis om att ett fordon har godkänts som typfordon vid typbesiktning
Ett fordon som har godkänts vid typbesiktning
Ett intyg om att ett fordon stämmer överens med ett typfordon eller endast företer sådana avvikelser från typfordonet som kan hänföras till fordonets utstyrsel och inte förändrar fordonets beskattningsförhållanden
Ett visst område som enligt en lokal trafikföreskrift skall vara tättbebyggt område
1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon,
2. en led som är anordnad för cykeltrafik, och 3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt
1 eller 2
En del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte körbana eller cykelbana
En fordonstillverkare med tillstånd till typbesiktning
Övergångsställe En del av en väg som är avsedd att användas av gående för att korsa en körbana eller en cykelbana och som anges med Vägmarkering eller vägmärke. Ett övergångsställe är bevakat om trafiken regleras med trafiksignaler eller av en polisman och i annat fall obevakat
35 Vägverket beslutar i frågor som avses i 3 5 lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
4 5 Vägverket får i enskilda fall medge undantag som avses i 4 5 lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
Beslut om undantag får fattas endast om det föreligger särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Om ett fordons skatteplikt påverkas krävs dock synnerliga skäl för undantag.
Undantag får förenas med villkor.
55 Vägverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning.
6 5 Ett beslut enligt 3—5 55 skall fattas efter samråd med Riksskatte— verket, om något fordons beskattningsförhållande påverkas av beslutet.
Om en fråga som avses i 3 eller 4 5 är av principiell betydelse eller om det annars finns särskild anledning till det skall ärendet med yttrande av Vägverket respektive Riksskatteverket överlämnas till regeringen för avgörande.
7 5 Beslut av Vägverket enligt denna förordning överklagas hos regeringen.
Denna förordning träder i kraft den
5 Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 5 De avgifter som avses i denna förordning tas ut av statliga myndigheter vid tillämpningen av olika författningar inom vägtrafik- området samt vid förrättningar och åtgärder i övrigt som Vägverket utför.
Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.
2 5 Om inget annat följer av denna förordning tillämpas avgifts- förordningen (1992: 191). Om det finns särskilda föreskrifter om avgift gäller i stället dessa.
35. Vägverket bestämmer avgifter för
1. verksamhet som avses i 7 5 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket och sättet för hur de skall tas ut,
2. utdrag ur vägtrafikregistret. Avgifter enligt första stycket 2 beslutas efter samråd med Ekonomistymingsverket.
2 kap. Avgifter som rör fordon
Ansökningsavgifter
1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall och med de belopp som anges i avsnitt 1 i bilagan till denna förordning.
2 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt terrängtrafik- kungörelsen (1972:594) i följande fall.
Arendeslag Avgiftsklass Godkännande av en viss person som bärare av 1
ägares eller brukares ansvar (765 tredje stycket andra meningen)
35 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt fordons- kungörelsen (1972z595) i följande fall.
___________—______—————
Arendeslag Avgiftsklass Godkännande av en viss person som bärare av 1
ägares eller brukares ansvar (112 5 tredje stycket andra meningen)
45 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt trafikförord- ningen (1998: 1276) i följande fall.
__________—-_—————-————-——
Arendeslag Avgiftsklass Tävlingar som går genom flera län (3 kap. 84 5) 6
Tävlingar som går genom ett och samma län 4
(3 kap. 84 5)
Undantag för tunga transporter (13 kap. 3 5) 3
Undantag för breda transporter (13 kap. 3 5) om bredden är högst 450 centimeter 2 om bredden överstiger 450 centimeter b)
Undantag för långa transporter (13 kap. 3 5) om längden är högst 35 meter 2 om längden överstiger 35 meter Lo.)
I ärenden om undantag för tunga, breda eller långa transporter som kräver skyndsarn behandling tas dubbel avgift ut.
Ärenden om undantag för visst ändamål avseende 1 fordon som används för transport av rörelsehindrade (13 kap. 3 5)
Övriga undantag (13 kap. 3 5) 4 Godkännande av en viss person som bärare av 1 ägares eller brukares ansvar (14 kap. 3 5 tredje stycket andra meningen)
5 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan om tillfällig registrering enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister i följande fall.
Ärendeslag Belopp Registrering enligt 15 kap. 2 5 Registrering enligt 15 kap. 3 5 l a) och 2—4
6 5 Utöver vad som framgår av 5 5 tas avgift ut för prövningen av en ansökan enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister i följande fall. Ärendeslag Avgiftsklass
Saluvagnsregistrering enligt 14 kap. 1 5 Prövning enligt 19 kap. 2 5 andra stycket
Undantag enligt 21 kap. 2 5
Registerhållningsavgift
7 5 För ett enligt 6 kap. förordningen (00002000) om vägtrafikregister registrerat fordon som inte är avställt tas ut en registerhållningsavgift om 35 kronor per år för varje bil, motorcykel, traktor, motorredskap, tung terrängvagn och släpvagn. För en moped klass I och ett annat terrängfordon än en tung terrängvagn tas ut en engångsavgift för registerhållningen om 80 kronor.
Registerhållningsavgiften för en moped klass I och för ett terräng- fordon som inte är en tung terrängvagn tas ut i samband med skyltavgiften för fordonet. Registerhållningsavgiften för andra fordon tas ut i samband med att frågan om utfärdande av kontrollmärke för respektive fordon prövas första gången för ett skatteår eller en del därav.
8 5 Skyldig att betala avgift enligt 7 5 är den som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare till fordonet när avgiften skall tas ut. I fråga om sådan avgift tillämpas 10 5 andra stycket, 36—39, 41—43, 51, 53—55, 61, 63—66, 79, 81, 82, 84 och 85 55 fordonsskattelagen (1988:327) och bestämmelserna i fordonsskatteförordningen (1993:1028) om påföring och uppbörd av fordonsskatt.
Någon avgift tas inte ut för fordon som avses i 9 5 första stycket fordonsskattelagen eller för fordon vars ägare har medgetts befrielse från skatteplikt enligt 89 5 nämnda lag. Avgift tas inte heller ut för fordon som avses i 14 a 5 fordonsskattelagen under den tid som fordonet är befriat från fordonsskatt.
Skyltavgifter
9 5 För ett registrerat fordon tas, utom vid tillfällig registrering enligt 15 kap. 5 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister, ut en skylt- avgift om 60 kronor för varje skylt. Avgiften tas ut när fordonet registreras. Om fordonet ställs av vid registreringen, tas dock avgiften ut när avställningen upphör eller, om detta inte sker, när fordonet avregistreras.
För en taxiskylt som avses i 7 kap. 9 5 förordningen om vägtrafik- register tas avgiften ut när fordonet har anmälts för användning i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1998:490).
10 5 I fråga om avgift enligt 9 5 tillämpas 8 5 med däri angivna bestämmelser på motsvarande sätt.
11 5 För en ersättningsskylt och för en provisorisk skylt tas ut en avgift om 60 kronor. Avgiften tas ut i den ordning som Vägverket bestämmer.
125 För särskilda fordonssskyltar enligt 17 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister tas ut en särskild Skyltavgift. Avgiften skall motsvara tillverkningskostnadema för skyltarna och i förekommande fall nya sådana skyltar samt kostnaderna för det särskilda förfarandet med dem. Skyltavgift enligt första stycket fastställs av Vägverket. Såvitt gäller skyltar för beskickningsfordon skall beslutet fattas efter samråd med Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet. Avgiften tas ut i den ordning som Vägverket bestämmer.
13 5 För varje saluvagnsskylt tas ut en avgift om 60 kronor.
Innehavaren av saluvagnsregistrering skall årligen under december månad för det följande året erlägga en registerhållningsavgift om 35 kronor för varje fordon som är anmält att samtidigt användas med stöd av registreringen.
Avgiften tas ut i samband med att saluvagnsskatt uppbärs enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt. Därvid skall 6 5 lagen om salu- vagnsskatt och förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. tillämpas. Om saluvagnsskatt inte skall betalas, tas avgiften ut i den ordning som Vägverket bestämmer.
Avställningsavgift
145 För ett registrerat fordon som är avställt tas ut en avställnings- avgift om 35 kronor, om avställningen har varat mer än tolv kalender- månader i följd. Någon avställningsavgift tas dock inte ut om avställ- ningen beror på att ägaren har förlorat fordonet genom brott och det inte har anträffats därefter. Avgiften skall betalas under den kalendermånad som följer närmast efter utgången av varje period om tolv kalenderrnånader som fordonet i en följd har varit avställt. Den som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare vid ingången av den kalendermånad under vilken avgiften skall betalas är skyldig att betala avställningsavgiften. Om ett fordon har flera ägare svarar de solidariskt för att avgiften betalas.
15 5 Vägverket påför avställningsavgift genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret och tar ut den i den ordning som verket bestämmer.
En dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls- avgift om avställningsavgiften inte har betalats inom föreskriven tid.
3 kap. Avgifter som rör körkort m.m. Ansökningsavgifter
1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall som anges i avsnitt 2 i bilagan till denna förordning.
25 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt körkorts- förordningen (1998:980) i följande fall.
Arende Avgiftsklass Förhandsbesked (körkort)
Körkortstillstånd (körkort) Utbyte av utländskt körkort
Ansökan om förlängd giltighet av körkort enligt 3 kap. 12 5 körkortslagen (l998:488)
Förhandsbesked (traktorkort) Körkortstillstånd (traktorkort) Undantag enligt 8 kap. 9 5
Undantag enligt 8 kap. 10 5
Prov m.m.
3 5 Vägverket tar i den ordning som verket bestämmer ut avgifter för
1. förrättningar eller åtgärder i de fall som anges i avsnitt 3 i bilagan till denna förordning,
2. färdigställande av körkortsunderlag.
45 En erlagd förarprovsavgift återbetalas till den som inte har genomgått förarprov inom giltighetstiden för ett meddelat körkorts- tillstånd. Vägverket prövar frågan om återbetalning.
55 Utrikesdepartementet inom Regeringskansliet får i fråga om en utländsk medborgare som tillhör en främmande stats diplomatiska eller konsulära representation i Sverige eller dennes familjemedlem medge att avgift inte skall betalas för utfärdande av körkort eller för förarprov. Utrikesdepartementet skall fortlöpande till Vägverket lämna uppgifter om beskickningar och konsulat och övriga förhållanden som behövs för tillämpningen av första stycket.
6 5 Om det föreligger synnerliga skäl för det får Vägverket i andra fall än som avses i 55 medge nedsättning av eller befrielse från avgift enligt avsnitt 3 i bilagan till denna förordning.
4 kap. Avgifter som rör yrkesmässig trafik och biluthyrning
Ansökningsavgifter
1 5 Vägverket tar ut avgift för prövningen av en ansökan i de fall som anges i avsnitt 4 i bilagan till denna förordning.
2 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan om tillstånd, undantag och behörighet enligt yrkestrafiklagen (l998:490), lagen (1998:492) om biluthyrning och yrkestrafikförordningen (1998:779) i följande fall.
Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd till yrkesmässig trafik 3 Godkännande av en viss person som trafikansvarig 2
(2 kap. 4 5 andra stycket a) yrkestrafiklagen)
Undantag från skyldighet att ha taxameter 3 Annat undantag enligt yrkestrafikförordningen 2 Transporttillstånd — tur- och returresa eller enkel resa 1 — minst 10 månader 4 — annat fall 2
Intyg om lämplighet 1 Ansökan om tillstånd till biluthyrning 3 Förhandsbesked i fråga om taxiförarlegitimation 1
3 5 Avgift tas ut för prövningen av en ansökan enligt förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i
följande fall.
Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd av Generaltullstyrelsen 2
Beslut av Generaltullstyrelsen i ett ärende om 1 miljöpoäng
Tillstånd av en länsstyrelse 2
Kontrolldokument (waybill) utfärdat av en 1 länsstyrelse
Intyg(certif1kat) utfärdat av en länsstyrelse 1
Övrigt
4 5 Vägverket bestämmer avgift för yrkestrafikmärken enligt 6 kap. yrkestrafikförordningen (1998:779) och sättet för hur den skall tas ut.
5 kap. Övriga bestämmelser Verkställighetsföreskrifter
1 5 Riksskatteverket meddelar efter samråd med Vägverket föreskrifter om uppbörd av registerhållningsavgift i samband uttag av saluvagnsskatt.
I andra fall än som avses i 3 kap. 5 5 eller i första stycket beslutas föreskrifter för verkställigheten av denna förordning av Vägverket. 1 frågor som avser uppbörd eller redovisning av avgifter skall föreskrifterna meddelas efter samråd med Ekonomistymingsverket.
Omprövning
2 5 Den som har påförts en avgift får begära omprövning och ändring av beslutet på samma sätt som föreskrivs i 19 kap. 6—8 55 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister. Detta gäller dock inte avgifter som avses i 2 kap. 7, 9 och 13 55.
Överklagande
3 5 Ett beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning som gäller för det ärende som ansökan avser.
4 5 Ett beslut enligt 3 kap. 6 5 får överklagas hos regeringen.
5 5 I andra fall än som avses i 3 och 4 55 får ett beslut i ett enskilt fall om avgift enligt denna förordning eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett beslut som avses i första stycket och som skall omprövas enligt 2 5 får inte överklagas förrän omprövning har skett. Ett överklagande av ett sådant beslut innan det har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.
1. Denna förordning träder i kraft den då förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket skall upphöra att gälla.
2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts med en bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
3. I ärenden som har påbörjats men inte slutbehandlats före ikraft- trädandet av denna förordning tillämpas de gamla bestämmelserna.
Bilaga
Avgiftslista
Avsnitt 1 — Auktorisation av fordonstillverkare, typgodkännande m.m.
Avsnitt 2 — Körkort/Trafikskola
Avsnitt 3 — Körkort/Utfärdande, prov m.m.
Avsnitt 4 — Auktorisation av yrkesförare/taxiförarlegitimation rn. m.
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om
överlastavgift
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972143 5) om överlastavgift dels att 8 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a 5, av följande
lydelse. Nuvarande lydelse I fråga om motordrivet
fordon, som är registrerat här i landet, eller släpvagn, som dras av sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län.
Överlastavgift får nedsättas eller efterges om
Föreslagen lydelse
] a 5 Fordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner.
851
I fråga om ett motordrivet fordon, som är registrerat här i landet, eller en släpvagn, som dras av ett sådant fordon, påförs överlastavgift genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i vägtrafikregistret antecknade ägaren av det motordrivna fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län. särskilda
omständigheter föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av överlastavgift som efter särskild ansökan
hos länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse 1990:1 197.
7 Förslag till lag om ändring i lagen (l975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1975z88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5'
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 5 eller 5 5 regeringsformen, om föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1,
4. postbefordran,
5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför dessa områden,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan 10. besiktning eller annan kontroll av fordon, kontroll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken,
12. riksfärdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,
15. användning av vattenskotrar eller annan liknande vattenfarkost. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta om föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skepps- mätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.
' Senaste lydelse 19961525.
Denna lag träder i kraft den
8. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt
Härigenom föreskrivs att 1—3 55 lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel, traktor, motorred- skap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagns- licens enligt 38 5 bilregister- kungörelsen (1972:599).
När saluvagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län.
Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen gäller.
Föreslagen lydelse
15'
Saluvagnsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bil, motorcykel, traktor, motorred- skap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagns- registrering enligt 14 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.
När saluvagnsregistrering har meddelats påförs saluvagns- skatt. Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län.
25
Skattskyldig är innehavaren av saluvagnsregistreringen.
352
Saluvagnsskatt utgår för helt kalenderår räknat med 715 kronor för bil, 125 kronor för motorcykel, 200 kronor för traktor, motorredskap eller släpvagn.
Saluvagnsskatt erlägges för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av licensen.
Saluvagnsskatt erläggs för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av registreringen.
Skatt anges i helt krontal, så att öretal bortfaller.
' Senaste lydelse 1998:241. 2 Senaste lydelse 1984z258.
Denna lag träder i kraft den
9. Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988 :327)
Härigenom föreskrivsi fråga om fordonsskattelagen (1988:327)
dels att i 9, 10, 14, 36 och 41 55 ordet ”bilregistret” skall bytas ut mot ”vägtrafikregistret”,
dels att 1, 6 och 66 åå skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l 51
Fordonsskatt skall betalas till staten enligt denna lag. Beteckningar i denna lag har Fordons- och viktbegreppen i samma betydelse som i denna lag har samma betydelse fordonskungörelsen (1972:595) som i lagen (0000:000) om väg- och i bilregisterkungörelsen trafikdefinitioner, om inte annat (1972:599), om inte annat sägs. sägs.
Med dieselolja avses i denna lag de produkter för vilka skatt skall betalas enligt 2 kap. l & första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi.
6 52
Följande fordon är skatte- Följande fordon är skatte- pliktiga, om de är eller bör vara pliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte upptagna i vägtrafikregistret och äravställda, nämligen inte är avställda eller tillfälligt
registrerade, nämligen
. motorcyklar, . personbilar, . lastbilar, . bussar, . traktorer, . tunga terrängvagnar, . motorredskap, . släpvagnar.
OOXIONUl-wa—l
' Senaste lydelse 1994:l777. 2 Senaste lydelse 1994:l777.
Dock är släpvagnar som dras av motorredskap eller tung terrängvagn skattepliktiga endast om motorredskapet beskattas som trafiktraktor och terrängvagnen beskattas enligt bilaga 1, E4.
66 5'
Om skatten inte betalas i rätt tid skall den lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (19931891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Vid återbetalning av fordonsskatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmålsavgift och skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av fordonsskatt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och ' 84 55 tillämpas.
Fordonsskatt som skulle ha betalats men inte har betalats får sättas ned genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret. Vid återbetalning av fordons- skatt skall räknas av endast sådan fordonsskatt som är förfallen till betalning och som inte har betalats samt dröjsmåls- avgift och skattetillägg som belöper på sådan skatt och sådana avgifter enligt förord- ningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet som upp— bärs i samband med uppbörd av fordonsskatt. I fråga om avräk- ningen skall 37, 38, 45 och 84 55 tillämpas.
Begäran om omprövning eller överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt.
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse 1993z913.
10. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon
Härigenom föreskrivs att lå lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 ä'
För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt enligt denna lag, om fordonen har förts in till sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerade här.
Skatt tas ut endast för fordon med en totalvikt över 6 000 kilogram. Beteckningar i denna lag har Fordons- och viktbegreppen i samma betydelse som i fordons- denna lag har samma betydelse skattelagen (1988:327). som i fordonsskattelagen
(1998:327) och i lagen (0000:000) om vägtrafikdefini- tioner.
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse 199211442.
11. Förslag till lag om ändring i körkortslagen
(l998:488)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (l998:488) dels att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse, dels att 1 kap. 1 5, 2kap. 1 5 och 10 kap. 1 5 skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 och 3 55, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Inledande bestämmelse
Denna lag innehåller bestäm- melser om behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfor- don, traktor och motorredskap samt om handlingar som ger sådan behörighet (körkort och traktorkort).
Föreslagen lydelse
1 kap.
Inledande bestämmelser
15
Denna lag innehåller bestäm- melser om
]. behörighet att köra motorfordon, terrängmotorfor- don, traktor och motorredskap,
2. handlingar som ger sådan behörighet, nämligen körkort och traktorkort,
3. körkortstillstånd, varmed avses ett meddelat tillstånd om att sökanden uppjyller medi- cinska och personliga krav för att körkort skall få utfärdas,
4. körkortshavare, varmed avses den som har körkorts- tillstånd eller körkort.
Bestämmelser om behörighet att köra vissa fordon i yrkesmässig traflk finns i yrkestrafiklagen (l998:490).
2 5 F ordons- och viktbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
359. Med begreppet permanent bosättning avses i denna lag bosättning på en ort under minst 185 dagar varje kalenderår
]. till följd av personlig och yrkesmässig anknytning eller
2. om yrkesmässig anknyt- ning saknas, till följd av person- lig anknytning som präglas av nära band mellan person och den plats där han bor. För en person som har yrkesmässig respektive personlig anknytning till olika platser och som därför omväxlande bor på olika platser i två eller flera stater skall dock den permanenta bosättnings- orten anses vara den plats till vilken han har personlig anknyt- ning under förutsättning att han med regelbundna mellanrum återvänder dit. Detta villkor behöver dock inte uppbrllas om personen bor i en stat för att genomföra en tidsbegränsad uppgift-
Studier vid universitet eller annan utbildningsanstalt medför inte att den permanenta bosättningen ändras.
2 kap.
15 Personbil, lastbil, buss, Personbil, lastbil, buss, motorcykel, terrängvagn och motorcykel, terrängvagn och
motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren ha körkorts- behörighet även för släp— fordonet.
motorredskap klass I får köras endast av den som har ett gällande körkort för fordonet. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren, utom ifråga om dolly, ha körkortsbehörighet även för släpfordonet.
För övningskörning gäller bestämmelserna i 4 kap.
10 kap. 1 &
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag
samt meddela föreskrifter om
]. lagens tillämpning på andra i utlandet utfärdade behörighets- handlingar som ger rätt att köra motordrivna fordon, 2. länsstyrelsens prövning av andra körkortsärenden än som anges i 7 kap. 3. registrering som behövs för tillämpningen av lagen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagen. Regeringen får låta postbefordringsföretag lämna ut körkort.
Denna lag träder i kraft den
12. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen. (1998 :490)
Härigenom föreskrivs att lkap. 25 och 6 kap. 75 yrkestrafiklagen (l998:490) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 2 &
Fordonsbegreppen i denna Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) lagen (0000:000) om vägtrafik-
definitioner.
Med traflkhuvudman avses i denna lag detsamma som i lagen (1997z734) om ansvar för viss kollektiv persontrafik.
6 kap.
75. En registreringsskylt som En registreringsskylt som avses i 18 55 tredje stycket bil- avses i 7kap. 9 5 förordningen registerkungörelsen (1972:599) (0000:000) om vägtrafikregister
får tas om hand av polisman får tas om hand av polisman
1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en sådan skylt, 2. om fordonet är belagt med körförbud enligt fordonskungörelsen
(1972:595), 3. om det för fordonet gäller 3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt bilregis- brukandeförbud enligt förord- terkungörelsen eller fordons- ningen (0000:000) om vägtrafik- skattelagen (1988:327), eller register eller fordonsskattelagen (1988:327), eller 4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring. Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 5 andra meningen på motsvarande sätt.
Denna lag träder i kraft den
13. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:492) om
biluthyrning Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1998:492) om biluthyrning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 &
Fordonsbegreppen i denna Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595). lagen (0000:000) om vägtrafik-
definitioner.
Denna lag träder i kraft den
14. Förslag till förordning om ändring i terrängtrafik- kungörelsen (197 2:594)
Härigenom föreskrivs i fråga om terrängtrafikkungörelsen (1972:594) dels att 4 och 5 55 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 16—19, 23 och 79 a 55 skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 17 a 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 5'
I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse. Det finns även särskilda bestämmelser om undantag från kungörelsen med anledning av överenskommelser med främmande makter.
Det finns bestämmelser ibil- Det finns bestämmelser i registerkungörelsen (1972:599) förordningen (0000:000) om om kontroll genom bilregistret vägtrafikregister om kontroll samt i vägtrafikkungörelsen genom vägtrafikregistret samt i (1972:603) om trafik med trafikförordningen (1998:1276) terrängfordon på väg. om trafik på väg och i terräng.
I terrängkörningsförordningen (1978z594) finns bestämmelser om allmän skoterled.
' Senaste lydelse 19972717.
Nuvarande lydelse 3 & I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse. Beteckning Betydelse Föreslagen lydelse
De beteckningar som används i denna kungörelse har samma betydelse som i lagen (0000:0000) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet och bilinspektör
får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörelse eller bilregister- kungörelsen (1972:599).
165'
Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen ( 1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet och bilinspektör
får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Fordonet får prov- köras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan prov- körning får ske även om hinder mot fordonets brukande före- ligger enligt denna kungörelse eller förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.
Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik ej är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande
tillämpning.
' Senaste lydelse 1994:2056.
Registreringsbesiktning av terrängfordon sker för under- sökning av fordonets beskaffen— het och utrustning och för fastställande av uppgifter om fordonet som enligt bilregister- kungörelsen (I972:599) skall föras in i bilregistret.
Endast registrerade fordon får registreringsbesiktigas.
Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i bil- registerkungörelsen ( I 972 :5 99).
' Senaste lydelse 1979z642.
175
Registreringsbesiktning av terrängfordon sker för under- sökning av fordonets beskaffen- het och utrustning och för fast- ställande av uppgifter om fordo- net som enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret.
I 7 a 3?
Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får Vägverket besluta att det skall registreringsbesiktigas.
185'
Med undantag av de fordon som avses i 6 kap. 5 5" förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas.
Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.
Typbesiktning av terräng- fordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt bil- registerkungörelsen (1972:599) skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.
mg
Typbesiktning av terräng- fordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register skall föras in i vägtrafik- registret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.
I fråga om typbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om typbesiktning av annat motordrivet fordon än moped och av släpfordon motsvarande tillämpning.
Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i bilregisterkungörelsen
(1972:599).
En avgift skall tas ut för prövning av en ansökan om godkännande av viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar enligt 76 5 tredje stycket andra meningen. För ansök- ningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 595? avgifsförordningen (1992: 191), varvid avgiftsklass ] tillämpas.
Denna förordning träder i kraft den
' Senaste lydelse 1998:1278.
235
Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.
79ay
Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar enligt 76 5 tredje stycket andra meningen tas ut enligt bestäm- melserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
15 Förslag till förordning om ändring i fordons-
kungörelsen (1972:595)
Härigenom föreskrivs i fråga om fordonskungörelsen (1972:595) dels att i 43, 60, 77 a och 96 55 ordet ”bilregistret” skall bytas ut mot ”vägtrafikregistret”,
dels att 4, 5 och 65 55 skall upphöra att gälla, dels att 2, 3, 7, 35—37, 47, 55, 64, 66, 70, 89, 93 och 101 a 55 skall
ha följande lydelse,
dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 36 a 5, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
I militära vägtrafikkun- görelsen (l974z97), vägtrafik- förordningen (1995: 137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap, turistvagns- kungörelsen (I972:601) och förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns bestämmelser om undantag från denna förordning.
I bilregisterkungörelsen (1972:599) finns bestämmelser om kontroll genom bilregistret.
' Senaste lydelse 19951144.
Föreslagen lydelse
251
I militära vägtrafikkun- görelsen (1974z97), vägtrafik- förordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap och förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns bestämmelser om undantag från denna förordning.
1 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister finns bestämmelser om kontroll genom vägtrafikregistret.
Nuvarande lydelse
35
I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan
angiven betydelse.
Beteckning Betydelse
Föreslagen lydelse
De beteckningar som används i denna kungörelse har samma betydelse som i lagen ( 0000:0000) om vägtrafikdefinitioner.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 5' Fordon får brukas i trafik endast om fordonet är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller för vissa slag av fordon vad som föreskrives nedan.
Utan hinder av 8—33 55 får fordon brukas om det behövs för provkörning eller bogsering av fordonet eller liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Vad nu har sagts gäller även i fall som avses i 40 5? första stycket 2 bil- registerkungörelsen ( 1 972.'5 99).
Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör och tekniskt biträde får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse
' Senaste lydelse 19761778. 2 Senaste lydelse 1996:712.
Utan hinder av 8—33 55 får fordon brukas om det behövs för provkörning eller bogsering av fordonet eller liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Vad nu har sagts gäller även i fall som avses i 14 kap. 2 5 2 förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister.
35 52
Polisman, besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör och tekniskt biträde får vid besiktning eller inspektion av fordon enligt denna kungörelse
undersöka fordonets beskaffen- het och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörelse, bilregisterkungörel- sen (1972:599) eller bilavgasför— ordningen (1991:1481).
undersöka fordonets beskaffen- het och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om hinder mot fordonets brukande föreligger enligt denna kungörel- se, förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller bilavgas- förordningen (1991:1481).
Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik inte är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande tillämp- ning.
Vad som sägs i första stycket om provkörning gäller även vid sådan provning av fordon som utförs av SMP Svensk Maskinprovning Aktiebolag i dess egenskap av besiktningsorgan enligt 25 lagen om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
36 5' Registreringsbesiktning av motordrivna fordon eller släpfordon görs för att
— identifiera fordonet, — fastställa de uppgifter om fordonet som enligt bilregister-
kungörelsen (I972:599) skall föras in i bilregistret och
— identifiera fordonet, — fastställa de uppgifter om fordonet som enligt förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register skall föras in i vägtrafik-
registret och
— undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. För nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer som överensstämmer med EG-typgodkännandeintyg, skall det dock inte göras någon undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning.
En bil, som inte är EG—typgodkänd, får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bil- avgasförordningen(1991:1481).
Ett sådant motordrivet fordon eller släpfordon som avses i 45 förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon och som inte är EG-typgodkänt får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om det är utrustat med sådana asbesthaltiga friktionsbelägg som anges i förordningen.
' Senaste lydelse 1998: 1263.
Ett fordon, som inte är EG-typgodkänt, får inte godkännas vid registreringsbesiktningen om det inte uppfyller kraven i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.
För fordon som avses i 10 5" tredje stycket bilregisterkun- görelsen får_ registrerings- besiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung.
För fordon som avses i 6 kap. 5 5” förordningen (0000:000) om vägtrafikregister får registre- ringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung.
Registreringsbesiktning kan, i den omfattning som Vägverket bestämmer, begränsas till att avse viss del av fordonet eller fastställande av viss uppgift om fordonet.
Registreringsbesiktning utförs av besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
Med undantag av de fordon som avses i 10 5 tredje stycket bilregisterkungörelsen (1972:599) får endast registre- rade fordon registreringsbesikti— gas. Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i bil- registerkungörelsen.
3 6,a 5 Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får Vägverket besluta att det skall registreringsbesiktigas.
375
Med undantag av de fordon som avses i 6kap. 5 5" förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas.
Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i förord— ningen om vägtrafkregister.
Godkänns fordonet vid registreringsbesiktningen, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket eller till läns- styrelse lämna de uppgifter om fordonet som skall föras in i bilregistret. Om fordonet inte godkänns, skall besiktnings- organ enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna uppgift om körförbud som har meddelats enligt 83 5 första stycket eller om före- läggande som har utfärdats enligt 84 5 första stycket.
Typbesiktning av annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon görs för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt bilregisterkungörel- sen (I972:599) skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.
47 5'
Om fordonet godkänns vid registreringsbesiktningen, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt— ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna de upp- gifter om fordonet som skall föras in i vägtrafikregistret. Om fordonet inte godkänns, skall besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet till Vägverket lämna uppgift om körförbud som har meddelats enligt 83 5 första stycket eller om föreläggande som har ut- färdats enligt 84 5 första stycket.
55 52
Typbesiktning av annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon görs för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt förordningen (0000:000) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.
En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991 : 1481).
' Senaste lydelse 1994:2055. 2 Senaste lydelse 1998:1263.
Ett sådant motordrivet fordon eller släpfordon som avses i 45 förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon får inte godkännas vid typbesiktningen om det är utrustat med sådana asbesthaltiga friktionsbelägg som anges i förordningen. Ett fordon får inte godkännas vid typbesiktningen om det inte uppfyller kraven i förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.
Typbesiktning utförs av besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
645
Om typintyg som förut- sättning för att fordon ej skall avställas vid registrering eller för att avställning skall upphöra finns bestämmelser i bilregister- kungörelsen (1972:599).
Om typintyg som förut- sättning för att ett fordon inte skall ställas av vid registre- ringen eller för att avställning skall upphöra finns bestämmel- ser i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister.
66 &
Kopplingsbesiktning sker för fastställande av att kopplings- anordning mellan bil och släpvagn är i föreskrivet skick.
Kopplingsbesiktning utföres av besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
Släpvagn med en totalvikt över tre ton får dras av bil endast om släpvagnen vid kopplings- besiktning godkänts för koppling till bilen om inte Vägverket föreskriver annat. Detta gäller dock ej påhängsvagn och ej heller släpvagn som drages till besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet för kopplingsbesiktning eller olastad släpvagn som brukas enligt 40 5” första stycket 2 bilregisterkungörelsen (1972:599).
' Senaste lydelse 1994:2055.
En släpvagn med en totalvikt över tre ton får dras av en bil endast om släpvagnen vid kopplingsbesiktning har god- känts för koppling till bilen om inte Vägverket föreskriver något annat. Detta gäller dock inte påhängsvagn och inte heller släpvagn som dras till ett besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besikt- ningsorgan på fordonsområdet för kopplingsbesiktning eller olastad släpvagn som brukas enligt 14 kap. 2 5" 2 förordningen ( 0000: 000) om vägtrafikregister.
70 5'
Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs
1. för att buss, lastbil eller släpfordon skall få användas i yrkes- mässig trafik för personbefordran,
2. för att personbil skall få användas vid övningskörning i trafik- skola,
3. för att fordon som kopplats till motordrivet fordon skall få använ- das för personbefordran,
4. för att bil skall få registre- ras som utryckningsfordon enligt 15 5 1 bilregisterkungörelsen (1972:599).
4. för att bil skall få registre- ras som utryckningsfordon enligt 6 kap. 10 5" förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister.
Utan hinder av första stycket 3 får fordon vid räddningstjänst tillfälligt användas av statlig brandkår eller kommunal räddningskår. Likaså får fordon som kopplats till traktor användas för kortare färd till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål.
Om lämplighetsbesiktning av fordon som är avsett för transport av farligt gods finns särskilda bestämmelser.
89 52
Besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området skall lämna uppgift om kontrollbesiktning och om föreläggande enligt 87 5 som utfärdats i samband med kontrollbesiktning, i fråga om fordon som är registrerade i bilregistret till Vägverket och i
fråga om fordon som är registrerade i det militära fordonsregistret till Försvars-
makten. Om kontrollbesiktning av fordon som brukas enligt turistvagnslicens skall uppgift lämnas till vederbörande tullmyndighet.
' Senaste lydelse 1989:939. 2 Senaste lydelse 1998:1018.
Besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordons- området skall lämna uppgift om kontrollbesiktning och om föreläggande enligt 87 5 som utfärdats i samband med kontrollbesiktning, i fråga om fordon som är registrerade i vägtrafikregistret till Vägverket och i fråga om fordon som är registrerade i det militära fordonsregistret till Försvars- makten.
Om kontrollbesiktning av andra fordon än som avses i första stycket skall besiktningsorgan lämna uppgift till Vägverket.
93 5'
Är bristerna hos ett inspekterat fordon så stora att fordonet inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten skall körförbud meddelas för fordonet. I fråga om sådant förbud gäller bestämmelserna i 83 5.
Om fordonet endast har enkla brister som inte har förekommit vid den senaste kontrollbesiktningen eller flygande inspektionen, skall förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna. Vägverket föreskriver när bristerna skall anses vara enkla. Har fordonet andra brister som inte är så stora som avses i första stycket, skall förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att avhjälpa bristerna och inom viss tid
1. inställa fordonet för kontrollbesiktning, eller
2. låta prova fordonet hos en sådan verkstad som avses i 84 a 5 eller
för besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet visa att bristerna har avhjälpts, eller
3. beträffande fordon som 3. beträffande fordon som inte är registreringspliktiga inte är registreringspliktiga enligt bilregisterkungörelsen enligt förordningen (0000:000) (1972:599), genom intyg eller på annat tillförlitligt sätt styrka för polismyndighet eller bilinspektör att bristerna har avhjälpts.
om vägtrafikregister, genom intyg eller på annat tillförlitligt sätt styrka för polismyndighet eller bilinspektör att bristerna
har avhjälpts.
Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom förelagd tid, inträder körförbud för fordonet. Körförbudet gäller till dess att föreläggandet har följts. Trots att körförbud inträtt får fordonet användas vid provkörning i omedelbart samband med reparation och för färd kortaste lämpliga väg till verkstad för reparation eller provning och till besiktningsorgan enligt 25 lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
' Senaste lydelse 1998:1018.
Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (112 5 tredje stycket andra meningen) utgår enligt bestämmelserna i 9—14 55" avgiftsförordn ingen (19921 91), varvid avgiftsklass ] tillämpas.
101a5'
Avgift för godkännande av en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (1125 tredje stycket andra meningen) tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
Denna förordning träder i kraft den .....
' Senaste lydelse 1998z781.
16. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 55 förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
När saluvagnslicens enligt 38 _? bilregisterkungörelsen (1972:599) har utfärdats uppbär Vägverket saluvagnsskatt från den skattskyldige. Ett inbetal- ningskort avseende skatten sänds till den skattskyldige snarast möjligt.
Skatt som avses i 15 skall erläggas senast tre veckor efter det att saluvagnslicens har utfärdats. I fall som avses i 2 5 skall skatten erläggas före ingången av det kalenderår som skatten avser.
Föreslagen lydelse
15'
När saluvagnsregistrering enligt 14 kap. förordningen (0000:000) om vägtrafikregister har beslutats uppbär Vägverket saluvagnsskatt från den skatt- skyldige. Ett inbetalningskort avseende skatten sänds till den skattskyldige snarast möjligt.
35
Skatt som avses i l 5 skall erläggas senast tre veckor efter det att saluvagnsregistering har beslutats. 1 fall som avses i 25 skall skatten erläggas före ingången av det kalenderår som skatten avser.
Denna förordning träder i kraft den
' Senaste lydelse 199211725.
17. Förslag till förordning om ändring i fordonsskatte- förordningen (1993 : 1028)
Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 555 fordonsskatteförordningen (1993:1028) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i fordonsskatte- lagen (1988z327) och i fordons- kungörelsen (1972:595).
Om inte annat följer av bil- registerkungörelsen ( I 9725 99) svarar Vägverket för att uppgifter som behövs för beräkning av skattevikt förs in i bilregistret.
Vägverket beräknar skatte- vikt och för in denna uppgift i bilregistret.
Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket före- skriva att Vägverket i bilregistret skall föra in de särskilda uppgifter som behövs för påföring eller uppbörd av skatt.
' Senaste lydelse 1995 : 1204.
Föreslagen lydelse
lå
Beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i fordonsskatte- lagen (1988:327) och i lagen (0000:000) om vägtrafikdefini- tioner.
45'
Vägverket svarar för att uppgifter som behövs för beräkning av skattevikt förs in i vägtrafikregistret.
Vägverket beräknar skatte- vikt och för in denna uppgift i vägtrafikregistret.
Riksskatteverket får efter samråd med Vägverket före- skriva att Vägverket i vägtrafkregistret skall föra in de särskilda uppgifter som behövs för påföring eller uppbörd av skatt.
5 5 För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om fordonsskatt och dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift, skattetillägg och ränta.
Saknas i bilregistret någon Om det i vägtrafikregistret uppgift som behövs för bestäm- saknas någon uppgift som mande av skatt, får Riksskatte- behövs för bestämmande av verket föreskriva att [skatten skatt, får Riksskatteverket skall påföras enligt grunder som föreskriva att skatten skall verket bestämmer. påföras enligt grunder som verket bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den
18 Förslag till förordning om ändring i yrkestrafik- förordningen (1998:779)
Härigenom föreskrivs att lkap. 1 5, 5 kap. 2 och 3 55, 6kap. 2 5, 8 kap. 4 5 samt 11 kap. 4 och 7 55 yrkestrafikförordningen (1998:779) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen av yrkestrafiklagen (l998:490).
Fordonsbegreppen i denna förordning har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
Bestämmelser om registre- ring av tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen m.m. finns i förordningen (1979.'785) om
Bestämmelser om registre— ring av tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen m.m. samt om tillgång till brottsbelastnings-
yrkestrafikregister. uppgifter finns i förordningen (0000:000) om vägtrafikregister. 5 kap. 2 &
En anmälan enligt 15 skall innehålla uppgifter om fordonets registreringsnummer. Till anmälningshandlingama skall i förekom- mande fall följande fogas:
1. för ett fordon som innehas med nyttjanderätt, en kopia av kontraktet,
2. för ett fordon som är registrerat i utlandet, ett registre- ringsbevis enligt 5 åförordning- en (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige,
3. när antalet fordon som skall användas enligt trafiktillståndet utökas, kompletterande utredning om att de ekonomiska förut- sättningama enligt 2 kap. 9 5 yrkestrafiklagen (l998:490) är uppfyllda.
2. för ett fordon som är registrerat i utlandet, ett registreringsbevis enligt 16 kap. 8 5 förordningen ( 0000:000) om vägtrafikregister,
Prövningsmyndigheten skall i bilregistret kontrollera att ett fordon som har anmälts enligt 1 5 uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs i bilregisterkungörelsen (1972:599), fordonskungörelsen (1972:595) och förordningen (1987:27) om fordon i interna- tionell vägtrafik i Sverige för den fordonstyp och det trafikslag som trafiktillståndet avser samt att tillståndshavaren äger eller har nyttjanderätt till fordonet.
35
Prövningsmyndigheten skall i vägtrafikregistret kontrollera att ett fordon som har anmälts enligt 1 5 uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som föreskrivs i förordningen (0000.'000) om vägtrafikregister, fordonskun- görelsen (1972:595) och förord- ningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige för den fordonstyp och det trafikslag som trafiktillståndet avser samt att tillståndshavaren äger eller har nyttjanderätt till fordonet.
6 kap.
2 & Yrkestrafikmärken utfärdas för fordon som enligt 5 kap. 1 5 har anmälts för att användas i yrkesmässig trafik. Ett yrkestrafikmärke får inte utfärdas
1. om fordonet enligt uppgift i bilregistret är belagt med körförbud enligt fordonskun- görelsen (1972:595),
2. om brukandeförbud enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) eller fordonsskatte- lagen (1988:327) enligt uppgift i bilregistret gäller för fordonet,
3. om fordonet enligt uppgift i bilregistret saknar föreskriven trafikförsäkring, eller
1. om fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret är belagt med körförbud enligt fordonskun- görelsen (1972:595),
2. om brukandeförbud enligt förordningen (0000.'000) om vägtrafikregister eller fordons- skattelagen (1988:327) enligt uppgift i vägtrafikregistret gäller för fordonet,
3. om fordonet enligt uppgift i vägtrafikregistret saknar föreskriven trafikförsäkring, eller
4. om fordonet inte har godkänts vid lämplighetsbesiktning enligt 69 5 fordonskungörelsen (1972:595). Om ett yrkestrafikmärke inte har kunnat utfärdas, skall Vägverket meddela detta till prövningsmyndigheten.
8 kap. 4 5
När en domstol har dömt någon som har trafiktillstånd eller transporttillstånd eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 75 yrkes- trafiklagen (1998:490) för brott mot yrkestrafiklagen, denna förordning, 9—11 kap. brotts- balken eller skattebrottslagen (1971 :69) eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet genast sändas till prövningsmyndig- heten.
När en allmän domstol har dömt någon som har taxiförar- legitimation, trafrktillstånd eller transporttillstånd eller någon annan prövad som avses i 2 kap. 6 eller 7 5 yrkestrafiklagen (1998:490) för något brott som anges i 5 kap. 2 5" förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet omedelbart sändas till prövningsmyndigheten.
För trafik som avses i 1 kap. 3 5 första stycket skall i de fall som anges i första stycket en kopia av domen eller beslutet sändas till Vägverket och Generaltullstyrelsen.
11 kap. 45
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om möjligheten för prövningsmyndigheten att in- hämta uppgifter ur Rikspolis- styrelsens polisregister och om personutredning som behövs för tilllämpningen av yrkestrafik- lagen (1998:490) och denna förordning.
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om personutredning som behövs för tilllämpningen av yrkestrafiklagen (l998:490) och denna förordning.
Rikspolisstyrelsen får också efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om omhändertagande av registreringsskylt för taxi.
taxiförarlegitimation och
Nuvarande lydelse
7 &
1 förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket finns föreskrifter om avgifter för verkets prövning i vissa fall.
Vägverket bestämmer avgiften för yrkestrafikmärken och hur en sådan avgift skall betalas.
Avgift skall betalas för Generaltullstyrelsens och länsstyrelsers prövning av en ansökan i de fall som framgår nedan. För ansökningsavginfens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser
tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass Trafiktillstånd 3
Ärende enligt 2 kap. 4 5 andra stycket a) yrkestrafiklagen (1998:490) om godkännande
av en viss person som trafikansvarig 2 Undantag från skyldighet att ha taxameter 3 Annat undantag enligt denna förordning 2 Förhandsbesked ifråga om taxiförarlegitimation ] T ransporttillstånd — tur- och returresa eller en enkel resa 1 — minst 10 månader 4 — annat fall 2 Intyg om lämplighet ] Föreslagen lydelse
Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
Denna förordning träder i kraft den
19. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:780) om biluthyrning
Härigenom föreskrivs att 1, 7, 12, 13 och 16 55 förordningen (1998:780) om biluthyrning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter för tillämpningen av lagen (l998:492) om biluthyrning.
Bestämmelser om registre- ring av tillståndsinnehav enligt lagen om biluthyrning m.m. samt om tillgång till brottsbelast- ningsuppgifter finns i förord- ningen (0000:000) om vägtrafik- register.
7 5
En tillståndshavare är skyldig att till prövningsmyndigheten anmäla fordon med en totalvikt över 3,5 ton som avses att användas i rörelsen. En anmälan skall innehålla uppgifter om fordonets registrerings- nummer. För ett fordon som innehas med nyttjanderätt skall en kopia av kontraktet bifogas.
Om tillståndshavaren avser att inte längre använda ett fordon i rörelsen är han skyldig att anmäla detta till prövningsmyndigheten.
Om skyldighet att i andra fall Om skyldighet att i andra fall anmäla fordon som används i en anmäla fordon som används i en uthymingsrörelse finns det uthymingsrörelse finns det bestämmelser i 57 5 bilregister- bestämmelser i 10 kap. 11 5 förordningen (1972:599). förordningen (OOOOJOOO) om
vägtrafikregister.
När en domstol har dömt någon som har tillstånd till uthymingsrörelse för brott mot lagen ( I 998: 492) om biluthyrning, denna förordning, 9-11 kap. brottsbalken eller skattebrottslagen (1971 :69) eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet genast sändas till prövningsmyndigheten.
En avgift skall tas ut för prövning av en ansökan om tillstånd till biluthyrning. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgijfsförordningen (1992: 191), varvid avgiftsklass 3 tillämpas.
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om möjligheten för prövningsmyndigheten att in- hämta uppgifter ur Rikspolis- styrelsens polisregister och om personutredning som behövs för tilllämpningen av lagen (1998:492) om biluthyrning och denna förordning.
125
När en allmän domstol har dömt någon som har tillstånd till uthymingsrörelse för något brott som avses i 5 kap. 2 5 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister eller när en högre rätt har avgjort ett mål där en sådan fråga har prövats, skall en kopia av domen eller beslutet omedelbart sändas till pröv- ningsmyndigheten.
135
Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (OOOOJOOO) om avgifter inom vägtrafikområdet.
165
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket meddela föreskrifter om personutredning som behövs för tilllämpningen av lagen (l998:492) om bil- uthyrning och denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den
20 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
Härigenom föreskrivs att 105 förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
10 5
Förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket gäller för verkets prövning enligt denna förordning.
Avgift skall betalas för Generaltullstyrelsens och länsstyrelsers prövning i de fall som framgår nedan. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 55 avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd av Generaltullstyrelsen 2
Beslut av Generaltullstyrelsen i ärende om miljöpoäng 1 Tillstånd av länsstyrelse 2
Kontrolldokument (Waybill) utfärdat
av länsstyrelse I
Intyg (certifikat) utfärdat av länsstyrelse ] Föreslagen lydelse
Avgift för prövning av en ansökan enligt denna förordning tas ut enligt bestämmelserna i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
Denna förordning träder i kraft den
21. Förslag till förordning om ändring i körkorts- förordningen (1998z980)
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortsförordningen (l998z980)
dels att 1 kap. 4 5, 7 kap. 5—7 och 11—16 55 samt 8 kap. 75 skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1, 2 och 555, 3 kap. 7 5, 7 kap. 4 och 8 55, 8 kap. 2 och 13 55 samt 9 kap. 1 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 1 ä
I denna förordning meddelas föreskrifter i de avseenden som anges i körkortslagen (l998:488), föreskrifter om undantag från lagen och om den registrering som behövs för tillämpningen av lagen
I denna förordning meddelas föreskrifter i de avseenden som anges i körkortslagen (l998:488) och föreskrifter om undantag från lagen.
25
Vägverket är central körkortsmyndighet. Länsstyrelserna är regionala körkortsmyndigheter.
För registrering som avses i 1 5 finns ett för landet gemen- samt körkortsregister.
Nuvarande lydelse
5 & Vid tillämpningen av körkortslagen (1998:488) och denna förordning har följande beteckningar den betydelse som anges nedan.
Beteckning Betydelse
Föreslagen lydelse
De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i körkortslagen (l998:488), lagen (0000:000) om
vägtrafikdefinitioner och förordningen (0000:000) om vägtrafik-
definitioner. 3 kap. 75 Länsstyrelsen behöver inte utreda sökandens personliga
förhållanden, om sökanden har körkort eller traktorkort och ansökan avser körkortstillstånd för annan behörighet än D eller DE.
Om länsstyrelsen vid pröv— ning av en ansökan om körkortstillstånd timer att sökanden inte förekommer i Rikspolisstyrelsens polisregister och att uppgift om omhänder- tagande enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusa- de personer m.m. inte förekom- mer i körkortsregistret, behöver någon ytterligare utredning om sökandens personliga förhållan- den inte göras.
Om länsstyrelsen vid pröv- ning av en ansökan om körkortstillstånd finner att sökanden inte förekommer i Rikspolisstyrelsens brottsbelast- ningsregister eller misstanke- register och att uppgift om omhändertagande enligt lagen (1976:511) om omhänder- tagande av berusade personer m.m. inte förekommer i vägtrafikregistret, behöver någon ytterligare utredning om sökandens personliga förhållan- den inte göras.
Rikspolisstyrelsen skall underrätta Vägverket om dom, beslut, strajöreläggande eller föreläggande av ordningsbot varigenom körkortshavare, inne- havare av traktorkort, inne- havare av utländskt körkort, eller någon för vilken spärrtid eller ogiltighetstid beslutats men ännu inte löpt ut, har funnits skyldig till
]. brott mot lagen (1951 :649) om straf för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 5 första, andra eller tredje stycket järnvägs- trafiklagen (1985:192), om brottet har begåtts vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn eller av maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana,
2. annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spår- vagn utom brott mot 3 5 lagen (1971.'965) om straff för trafik- brott som har begåtts utomlands, överträdelse av 72 5 6 eller 74 5 första stycket 3 vägtrafik- kungörelsen (1972: 603),
3. brott mot narkotikastrajf- lagen (196864) eller brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika,
4. olovligt tillgrepp av motor- drivet fordon,
5. brott mot 3 kap. 1, 2, 5-8 eller 9 5 brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 3 kap. 11 5 brottsbalken,
7 kap. 4 5
1 förordningen (0000:000) om vägtrafikregister finns bestämmelser om länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter för tillämpningen av körkortslagen (1998:488) och denna förord- ning.
6. brott mot 4 kap. brotts- balken,
7. brott mot 6 kap. 1, 2 eller 3 5 brottsbalken eller 6 kap. 1 och 12 55 brottsbalken,
8. brott mot 8 kap. 5 eller 6 5 brottsbalken eller någon av dessa paragrafer jämte 8 kap. 12 5 brottsbalken,
9. brott mot 13 kap. brotts- balken,
10. brott mot 17kap. 1, 2, 4 eller 5 5 brottsbalken,
11. brott mot 20 kap. 3-5 eller 75 sjölagen (1994:1009) eller 13 kap. 1 5 luftfartslagen (1957:297).
Rikspolisstyrelsen skall också underrätta Vägverket om en dom, ett beslut eller ett före- läggande som har föranlett en underrättelse till Vägverket har ändrats, upphävts eller undan- röjts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft.
Första och andra styckena gäller även i fråga om åtals- underlåtelse enligt 20 kap. 7 5 rättegångsbalken eller motsva- rande bestämmelse i annan för- fattning. Om beslutet gäller ett brott som avses i första stycket 5—10 skall en underrättelse lämnas endast om brottet enligt åklagarens bedömning skulle ha lett till en annan påföljd än böter.
En domstol skall med de begränsningar som följer av 5 5 första stycket och 6 5 sista stycket omedelbart sända en kopia av domen eller beslutet till länsstyrelsen i de fall som avses i 4 5 första stycket 1, 3—10.
Har någon åtalats för ett brott som avses i 4 5 och har beslut meddelats om återkallelse tills vidare eller omhändertagande, skall tingsrätten, om åtalet läggs ned eller rätten frikänner den tilltalade, omedelbart underrätta länsstyrelsen om det. Har det efter återkallelse eller omhänder- tagande beslutats att förunder— sökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall den som meddelat beslutet omedel- bart underrätta länsstyrelsen om det.
Så
En allmän domstol skall omedelbart sända en kopia av domen eller beslutet till läns- styrelsen i de fall som avses i 5 kap. 7 5 förordningen ( 0000: 000) om vägtrafikregister.
Har någon åtalats för ett brott som avses i första stycket och har beslut meddelats om återkallelse tills Vidare eller omhändertagande, skall tings- rätten, om åtalet läggs ned eller rätten frikänner den tilltalade, omedelbart underrätta länsstyrel- sen om det. Har det efter återkallelse eller omhänder- tagande beslutats att förunder- sökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall den som meddelat beslutet omedel- bart underrätta länsstyrelsen om det.
Kopior och underrättelser enligt första och andra styckena skall sändas till länsstyrelsen. Underrättelsema skall innehålla uppgifter om personnummer.
8 kap. 2 &
Föreskrifter om länsstyrel- sens inhämtande av uppgifter ur register som sägs i 3 kap. 7 5 andra stycket och om polis- myndighetens och frivårdsmyn- dighetens yttrande enligt 85 samma kapitel får beslutas av Rikspolisstyrelsen respektive Kriminalvårdsstyrelsen efter samråd med Vägverket. Riks- polisstyrelsen får också efter samråd med verket besluta om föreskrifter om omhändertagan- de av körkort och medgivande enligt 5 kap. 75 körkortslagen ( 1998z488).
Avgift skall tas ut för prövning av ansökan enligt körkortslagen (l998:488) eller denna förordning i de fall som jf'amgår av andra stycket. Är särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.
För ansökningar om undantag enligt 9 och 10 55 hos länsstyrelsen gäller bestämmel- serna i 9-14 55 avgiftsförord- ningen (1992:191), varvid avgiftsklass 2 skall tillämpas
Föreskrifter om polismyndig- hetens och frivårdsmyndighetens yttrande enligt 3kap. 85 'får beslutas av Rikspolisstyrelsen respektive Kriminalvårdsstyrel- sen efter samråd med Vägverket.
Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Vägverket besluta om föreskrifter om omhänder- tagande av körkort och med- givande enligt 5kap. 75 körkortslagen (l998:488).
135
Bestämmelser om att avgift skall tas ut för prövning av en ansökan enligt körkortslagen (l998:488) eller denna förord- ning finns i förordningen (0000:000) om avgifter inom vägtrafikområdet.
9 kap. 1 &
I 22 a5 förvaltningslagen (1986z223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrel- sens beslut enligt 8 kap. 9 och 10 55 får överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut enligt 8 kap. 7, 8 och 11 55 och i ärenden som överklagats dit får inte överklagas.
Denna förordning träder i kraft den
I 22 a5 förvaltningslagen (19862223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Länsstyrel- sens beslut enligt 8 kap. 9 och 10 55 får överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut enligt 8kap. 8 och 11 55 och i ärenden som överklagats dit får inte överklagas.
22. Förslag till förordning om ändring i trafikförordningen ( 1 998: 1 276)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 och 4 55, 3 kap. 78 5 samt 13 kap. 10 5 trafikförordningen (1998:1276) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
lkap.
3å I denna förordning används följande beteckningar med den betydelse som anges nedan. Andra beteckningar i denna förordning används i samma betydelse som motsvarande beteckning i fordonskungörelsen ( ] 9725 95 ).
Beteckning Betydelse
Föreslagen lydelse
De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (0000:000) om vägtrafikdefinitioner.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 %
Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider och den som leder eller driver kreatur.
Bestämmelserna om gående gäller även den som åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande och den som för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon. Bestämmelserna om gående gäller även den som leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, den som för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående samt den som själv för rullstol om han eller hon färdas med gångfart.
Bestämmelser för ett visst slag av fordon gäller även chassi till sådant fordon.
3 kap. 78 5 Ett fordon får inte lastas på sådant sätt att 1. förarens sikt eller möjlig- 1. förarens sikt eller möjlig- heter till manövrering hindras, heter till manövrering hindras, 2. föreskrivna körriktnings- eller tecken, stopptecken, lyktor eller 2. föreskrivna körriktnings- strålkastare skyms, eller tecken, stopptecken, lyktor eller 3. föreskrivna registrerings- strålkastare skyms. skyltar eller motsvarande skyltar inte går att läsa. 13 kap. 10 5 Nuvarande lydelse
Statliga myndigheter skall ta ut avgift för prövning av ansökningar enligt denna förordning i de fall som framgår av andra stycket. Om det finns särskilda föreskrifter om avgift gäller i stället dessa.
För ansökningsavgz'jtens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9— 14 55 avgiftsförordningen (1992:191), Följande avgiftsklasser tillämpas.
Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafik-
frågor.
Ärendeslag Avgiftsklass
___________..—.—_—————————
Föreslagen lydelse
Bestämmelser om att statliga myndigheter skall ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna förordning finns i förordningen (0000: 000) om avgifter inom vägtrafikområdet. Bestämmelser om en kommuns rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar finns i lagen (l978z234) om nämnder för vissa trafik-
frågor.
Denna förordning träder i kraft den
23. Förslag till förordning om upphävande av förordningen (1945 :625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret
Härigenom föreskrivs att förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret skall upphöra att gälla vid utgången av
1 Utredningsuppdraget och utredningsarbetet
Enligt direktiven för utredningsarbetet, som bifogas som bilaga, går uppdraget ut på att göra en översyn av gällande författningar inom vägtrafikregisterområdet och att utarbeta förslag till de författnings- regleringar som bedöms nödvändiga.
I direktiven pekas särskilt på vissa frågor som bör lösas inom ramen för uppdraget. Detta gäller exempelvis norrngivningsfrågor och knytandet av olika rättsverkningar till registrering i registren.
Vidare nämns uttryckligen behovet av att anpassa det svenska regelverket på det trafikadministrativa området till EG-rätten. I det sammanhanget aktualiseras frågor om i vilket land ett fordon skall vara registrerat och hur länge ett utlandsregistrerat fordon får användas i Sverige.
Utredningsarbetet inleddes i mitten av januari månad 1997. Under våren 1997 lämnade Datalagskommittén (Ju 1995:08) i betänkandet Integritet — Offentlighet — Informationsteknik (SOU 1997:39) förslag till en ny lag som skulle ersätta den föråldrade datalagen (1973c289), nämligen personuppgiftslagen (19982204). Översynen av författningarna på traflkregisterområdet har skett parallellt med personuppgiftslagens framväxande och dess innehåll och utformning har i hög grad påverkat utredningens arbete.
Utredningsuppdragets olika delfrågor har i många stycken visat sig ha en stor detaljeringsgrad, vilket bidragit till att författningsförslagen kommit att bli omfattande. Samtidigt har vissa frågor av mera allmängiltig karaktär— inte minst det internationella samarbetet i olika frågor, såväl inom EU som mellan de nordiska länderna— konstaterats redan vara föremål för ett pågående utvecklings- och samarbete på departements- och verksnivå. Som exempel på sådana frågor kan nämnas behovet av och möjligheterna till inforrnationsutbyte mellan olika länders fordons-, körkorts- och yrkestrafikregister samt miljöklassning och hållbarhetskontroller av fordon (jfr Vissa avgasfrågor, Ds l997:19). Dessa frågor har därför inte krävt några ingående analyser i betänkandet.
Samråd har i olika frågor skett med Vägverket, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, länsstyrelser, Länsstyrelsernas samarbetsgrupp för körkortsfrågor och yrkesmässig trafik (LAKY) och polismyndigheter. Några frågor har diskuterats även med andra myndigheter än de nu nämnda.
För att få inblick i regelsystemet hos andra länder har utredningen varit representerad vid två av de årliga träffarna med de nordiska grannländernas registreringsmyndigheter på området. Utredaren och sekreteraren deltog i det nordiska trafikregisterrnöte som år 1997 hölls i Svartå, Finland. En av experterna och sekreteraren har därefter deltagit i 1998 års nordiska trafikregisterrnöte i Köpenhamn och Korsör, Danmark.
Några av experterna och sekreteraren har i syfte att studera den norska ordningen med tillfälliga registreringar av fordon besökt Toll- och avgiftsdirektoratet i Oslo och där även sammanträffat med företrädare för Vegdirektoratet.
I frågor som rör förutsättningar för att bruka utlandsregistrerade fordon i landet har utredningen samarbetat med bl.a. företrädare för Finansdepartementet.
1 frågor som rör den s.k. avbetalningsspärren i bilregistret (vägtrafikregistret) har utredningen sammanträffat med Bilbrotts- gruppen inom Rikspolisstyrelsen.
I frågor som rör de nya polisregistrens struktur har utredningen haft fortlöpande kontakter med bl.a. Justitiedepartementet, Rikspolis- styrelsen och Domstolsverket.
Utredningen har i sitt arbete även samrått med eller inhämtat upplysningar från några andra pågående och nu avslutade utredningar, såsom Datalagskommittén (Ju 1995:08), Lufträttsutredningen (K l996:4), Grunddatabasutredningen (Fi 199626), och Trafik- beskattningsutredningen (Fi 1996:11).
Utredningen har haft ett tjugotal sammanträden, varvid flertalet experter har deltagit.
Utredningens arbete har resulterat i förslag till en ramlagstiftning på det trafikadministrativa området som omfattar en lag och en förordning om vägtrafikregister, en lag respektive förordning om definitioner på vägtrafikområdet samt en förordning om avgifter inom området.
Förslagen föranleder också upphävande av vissa författningar samt ändringar i ett stort antal författningar.
2 Allmänt om trafikregistren
2.1. Inledning
I detta avsnitt ges en allmän översikt av vägtrafikregistren. På andra ställen i betänkandet fmns beskrivningar som är mera inriktade på ett visst avgränsat område av registreringen. Författningsregleringen på fordonsområdet är omfattande. Bestämmelser om registrering av fordon och därmed sammanhängande frågor finns i bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Fordonskungörelsen (1972:595), FK, innehåller regler om utformning, utrustning och kontroll av fordon och har ett nära samband med frågor om registrering av fordon.
Bestämmelser om särskilda förfaranden rörande registrering av fordon finns även i en rad andra författningar, exempelvis exportvagns- kungörelsen (1964239), turistvagnskungörelsen (1972:601), kungörel- sen (1973:766) om interimslicens för fordon, förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon, förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar och förordningen (1988:1108) om direkt- registrering i bilregistret.
Det finns särskilda regler i olika författningar som anknyter till bilregistret, t.ex. i bilskrotningslagen (1975z343), bilavgaslagen (1986: 1386), bilavgasförordningen (1991 : 1481) och fordonsskattelagen (1988:327).
För fordon som tillhör Försvarsmakten finns regler om registrering i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och i förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av Vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret.
Körkortsområdet författningsregleras i huvudsak genom körkorts- lagen (1998z488) och körkortsförordningen (1998z980). Yrkestrafiken regleras genom yrkestrafiklagen (l998:490), yrkestrafikförordningen (1998:779) och förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Frågor om registrering
behandlas i förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. Dessutom finns bestämmelser om biluthyrning i lagen (1998:492) om biluthyrning respektive förordningen (1998:780) om biluthyrning.
Myndighetsorganisationen m.m.
Vägverket, VV, har som statens företrädare på central nivå ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela vägtransportsystemet. W är vidare central förvaltningsmyndighet för frågor om bl.a. körkort, förar- utbildning och förarprov, prov för blivande taxiförare, fordons beskaffenhet och utrustning, yrkestrafikfrågor och bilregisterfrågor.
VV, avdelningen för Trafikregistret, svarar för registerhållningen i fråga om de trafikadministrativa registren, dvs. bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Registren förs med hjälp av ADB-teknik.
Fordonskontrollen utförs i dag av tre olika besiktningsorgan med var sitt besiktningsområde. AB Svensk Bilprovning, ASB, utför kontrollen av motorfordon, terrängfordon och släpfordon till motorfordon. Svensk Maskinprovning AB, SMP, är besiktningsorgan i fråga om traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar samt släpvagnar som dras av sådana fordon. SAQ Kontroll AB slutligen utför kontrollbesiktning av mobilkranar (motorredskap klass I).
Riksskatteverket, RSV, är central förvaltningsmyndighet i fråga om bl.a. beskattning och uppbörd av skatt samt för exekutionsväsendet hos landets kronofogdemyndigheter, som driver in obetalda skatter och avgifter. I fråga om fordonsskatt är Skattemyndigheten i Örebro län förvaltningsmyndighet för hela landet.
Länsstyrelserna är regionala myndigheter för körkorts- och yrkestrafikfrågor och för den regionala registerföringen i fråga om körkorts- och yrkestrafikregistren. Länsstyrelserna är också användare av dessa register exempelvis vid prövningen av frågor om återkallelse av körkort, körkortstillstånd eller traktorkort och vid prövningen av ansökningar om trafiktillstånd samt vid tillsynen av innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik.
Bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är s.k. statsmaktsregister, dvs. de är inrättade med stöd av författningar och förs också i enlighet med författningsreglering. Regleringen är uppdelad på olika författningar för respektive register, nämligen bilregisterkungörelsen (1972:599), förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret, körkortsförordningen (1998:980) och förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister. För registerföringen gäller även särskilda föreskrifter, som Datainspektionen, DI, tidigare meddelat med
stöd av datalagen (19731289). Den lagen har numera ersatts av personuppgiftslagen (1998z204).
Trafikregistren har i hög grad samband med myndighetsutövning och återspeglar innehållet i olika myndighetsbeslut med anknytning till respektive register. Uppgifterna i bil-, körkorts— och yrkestrafik- registren är offentliga. Allmänheten har alltså enligt offentlighets- principen, i den mån sekretesslagens (1980:100) bestämmelser inte hindrar detta, rätt att ta del av uppgifterna i respektive register.
I förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret regleras möjligheten att lämna uppgifter till det registret via terminal. Antalet användare av bilregistret, såväl uppgiftslämnare som användare av registrerade uppgifter, är mycket stort. Körkorts- och yrkes- trafikregistren används däremot i huvudsak av VV, länsstyrelserna och polisen. _
Bilregistret är ett öppet register och dess uppgifter får enligt uttryckliga författningsbestämmelser (se nedan) säljas till företag, organisationer och allmänheten, medan uppgifterna i främst körkorts- registret till viss del är integritetskänsliga och inte omfattar någon rätt till försäljning. Inte heller uppgifterna iyrkestrafikregistret är föremål för någon författningsreglerad försäljningsverksamhet.
Vilka uppgifter som skall gallras ur registren och när gallring skall ske framgår av respektive författning och i vissa fall av särskilda gallringsföreskrifter från DI.
Förutom de nämnda registren för VV även ett direktregistrerings- register, ett register över felparkeringsavgifter (felparkeringsregistret) och ett förarprovsregister. De två sistnämnda är inte författnings- reglerade, utan förs efter tillstånd från DI.
Direktregistreringsregistret används för att administrera anmäl- ningar som ges in direkt till VV på medium för automatisk data- behandling eller genom datakommunicering.
Parkeringsanmärkningsregistret används för att följa upp att sådana anmärkningar betalas samt för redovisning av influtna medel.
Förarprovsregistret används som stöd för Vst administration av förarprovsverksamheten i vid bemärkelse.
Uppgifter om en persons bild (foto) och namnteckning anses som uppgifter i körkortsregistret som är offentliga och kan begäras utlämnade. Foto och namnteckning digitaliseras i en databas, som finns hos VV. Uppgifterna bildar det s.k. bildregistret eller tillverknings- registret. Själva fotot och namnteckningen i original förstörs efter användningen men bevaras alltså i digitaliserad form.
Den formella registerstrukturen utgörs av bilregistret, körkorts- registret och yrkestrafikregistret. Den logiska registerstrukturen omfattar samtliga uppgifter i dessa register, medan den tekniska
registerstrukturen utgörs av de maskiner där själva databehandlingen av uppgifterna sker. — Trots att det talas om olika ”register” utgör uppgifterna en ”massa” som är gemensam för hela registerområdet.
2.2. Bilregistret
Bilregistret har till ändamål att utgöra underlag för den information om fordon och ägarförhållandena för dessa som behövs för kontrollen och administrationen av fordonsbeståndet samt för uppbörden av fordonsskatt och bevakningen av att fordonsägama fullgör sina förpliktelser. I registret finns uppgifter om fordons ägar—, besiktnings-, trafikförsäkrings— och skatteförhållanden. Kontrollmärkessystemet spelar här en central roll.
Bilregistret innehåller också en mängd tekniska data och registret används för prognoser t.ex. över utveckling av fordonsbestånd, bilförsäljning m.m.
Bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, reglerar registreringen av fordon och frågor som hänger samman med denna. Fr.o.m. den 1 januari 1996 gäller delvis nya regler för bilregistreringen. VV har nu ett samlat ansvar för alla frågor som rör fordonsregistrering i rollen som registreringsmyndighet och prövar, med vissa smärre undantag, frågor som rör bestämmelserna i kungörelsen.
I bilregistret förs in data från AB Svensk Bilprovning som hämtas in i samband med registrerings—, typ- eller kontrollbesiktning. Registret tillförs också automatiskt från skattemyndighetema adressuppgifter orn ägarna. Beträffande indelningen av bilar i miljöklasser enligt bilavgaslagen (1986zl386) och bilavgasförordningen (1991:1481) förs uppgift om miljöklass in i bilregistret via bilprovningen i samband med registrerings- eller typbesiktning.
I bilregistret förs de uppgifter in som anges i bilaga till kungörelsen. W svarar för att uppgifterna förs in i registret. I de fall en uppgift avser en beteckning på en skylt för beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall svarar Utrikesdepartementet för att W underrättas om uppgiften. I de fall en uppgift avser en anmälan enligt yrkestrafik- förordningen (1998:779) eller en anmälan enligt förordningen (1998:780) om biluthyrning svarar länsstyrelsen för att VV underrättas om uppgiften.
Ett år efter det att ett fordon har avregistrerats får VV föra ur registret alla uppgifter som rör fordonet utom uppgifterna om chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registreringsnummer
och årsmodell. De sistnämnda uppgifterna får föras ur registret sedan fem år har förflutit från avregistreringen (71 5).
Beslut av W i fråga om registrering får överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövnings- tillstånd.
Information ur registret är av väsentlig betydelse för polisen i dess trafikövervaknings- och spaningsarbete. Registerinnehållet tjänar också som underlag för beredskapsplanläggningen på fordons- och transportområdet. Det utgör vidare bl.a. underlag för debitering och uppbörd av fordonsskatt och för kontroll av att trafikförsäkrings- skyldigheten fullgörs. Registret ligger slutligen till grund för viss fordonsstatistik.
Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registrerings- sammanhang. Ett fordon som omfattas av registreringsplikt får brukas endast om fordonet är registrerat och en ägare till fordonet därmed förts in i registret. Registreringen har även en direkt rättslig verkan när det gäller ansvar för fel och brister i fordonets trafiksäkerhets— och miljö- egenskaper samt skyldighet att göra föreskrivna besiktningar, skyldighet att betala fordonsskatt samt skyldighet att betala fel- parkeringsavgift. Vid registreringen sker dock inte någon kontroll av vem som egentligen äger fordonet och registreringen har alltså inte någon civilrättslig rättsverkan.
Särskilda bestämmelser reglerar Vst rätt att sälja uppgifter ur registret till myndigheter och enskilda. Enligt 8 & förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket får verket, med de begränsningar som följer av personuppgiftslagen (1998:204) och sekretesslagen, sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut via något medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Grunderna för prissättningen bestäms av VV.
Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om den registrerade har anmält till VV att han eller hon önskar att uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för något sådant ändamål.
Direktregistrering
Förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret reglerar VV:s rätt att låta utomstående få direktåtkomst till registret och att få rätt att anmäla uppgifter för registrering i bilregistret.
Direktregistreringen används alltså för att tillföra registret uppgifter som skall bearbetas och lagras i detta.
VV får enligt förordningen medge att vissa uppgifter för registrering i bilregistret får lämnas på medium för automatisk databehandling eller genom datakommunicering (] 5). Detta gäller uppgifter om ägarbyten, avregistreringar,avställningar och upphörande av sådana avställningar som sker på ägarens begäran samt användning av bil i uthymingsrörelse.
Ett sådant medgivande får lämnas till den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt. Medgivandet kan återtas (2 5).
Anmälningar om upphörande av avställningar får avse endast fordon som uppgiftslämnaren är registrerad ägare till. Anmälningar i övrigt får avse även fordon som uppgiftslämnaren har förvärvat eller, i fråga om en försäkringsanstalt, har tagit hand om i samband med skadefall (3 5).
Om fordonet är försett med ett giltigt kontrollmärke, skalluppgifts- lämnaren förstöra märket innan en anmälan om avställning görs (5 5).
W prövar frågor om ägarbyte, avregistrering, avställning, upphörande av avställning och utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke. Verket svarar för att uppgifterna förs in i bilregistret.
Avställningstiden och tiden för upphörande av avställning skall räknas från och med den dag då uppgiften fördes in i registret. Avregistrering skall anses vara gjord den dag då uppgiften fördes in i registret.
VV skall bevara underlaget för registreringen under två år (7 5). Vid annan registrering skall ett nytt registreringsbevis utfärdas när någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för någon anmälan eller ansökan (755 BRK). Detta gäller dock inte efter en anmälan enligt direktregistreringsförordningen, om den nya uppgiften har betydelse enbart för uppgiftslämnaren (8 5).
W får besluta om tillämpningsföreskrifter om direktregistrering (9 ä). Beträffande de frågor som inte regleras särskilt i förordningen tillämpas BRK (10 5).
Om någon som berörs av frågan anser att en registrering i bilregistret enligt förordningen inte borde ha skett eller är felaktig får han begära beslut hos W. W:s beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. W:s beslut i vissa frågor (2 och 9 5) överklagas hos regeringen (11 å).
2.3. Körkortsregistret
Körkortsförordningen (1998z980), KKF, reglerar den registrering av körkortsinnehav m.fl. uppgifter som behövs för tillämpningen av körkortslagen (l998:488) i ett för landet gemensamt körkortsregister. Registret förs av W genom automatisk databehandling. I fråga om uppgifter om brott, dvs. brottsbelastningsuppgifter, förs dock registret av Rikspolisstyrelsen, RPS, se vidare avsnitt 15.
Körkortsregistret ingår i ett integrerat, rikstäckande ADB-system för körkortskontroll och administration av körkorten. W svarar för systemets centrala fimktioner, såsom systemering, programmering, underhåll och drift av maskiner och system, produktion och distribution av handlingar, utveckling av rutiner m.m.
Körkortsregistret har en utpräglad karaktär av besluts— och ärendediarium. Uppgifterna i registret är integritetskänsliga och vissa uppgifter är sekretessbelagda enligt sekretesslagen. Tillgången är för alhnänhetens del begränsad till vad som kan begäras med stöd av Offentlighetsprincipen, dvs. personuppgifter (namn, personnummer och adress) och körkortsuppgifter (såsom körkortsbehörighet, eventuella villkor förknippade med innehavet m.m.) medan det för belastningsuppgifter (uppgifter om vissa brott, återkallelsegrund m.m.) råder s.k. absolut sekretess.
RPS för i sitt ADB-system sådana uppgifter om brott, som enligt 7 kap. 4 & körkortsförordningen skall ingå i körkortsregistrets belastningsdel, KKBEL, och som alltså ingår i rättsväsendets informationssystem, RI—systemet. Det författningsmässiga stödet för att föra brottsbelastningsdelen med hjälp av ADB finns i 21 & kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, den s.k. RI- förordningen. Magnetband med uppgifter ur KKBEL sänds veckovis till W och utgör underlag för verkets produktion av registerblad. Dessa sänds till länsstyrelserna för bedömning av eventuellt körkortsingripande.
Körkortsregistrets belastningsuppgifter avser dels nämnda uppgifter om brott, dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse att en körkortshavare inte längre uppfyller förutsättningama för att få ha körkort eller återkallelsegrund. Belastningsdelen fyller huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för prövningen i körkortsmål och den skall ge information till polis, åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare trafikbrottslighet.
I 7 kap. 16 & KKF regleras vilka uppgifter som skall föras in i registret och vilken myndighet som svarar för att uppgiften förs in. I fråga om identitetsuppgifter svarar VV eller, beträffande uppgifter som länsstyrelse har tagit emot, vederbörande länsstyrelse för att uppgiften
förs in i registret. Det är också fråga om olika typer av körkortsuppgifter, beträffande vilka den länsstyrelse som skall besluta eller har beslutat i ärendet för in uppgiften. Det är vidare fråga om uppgifter om innehav av ett utländskt körkort eller om ett sådant som bytts ut mot ett svenskt, om anmaning att förnya ett körkort eller uppgift om villkor i fråga om körkortshavare eller innehavare av traktorkort och krav på nytt förarprov efter återkallelse. Ett beslut om taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen (l998:490) eller om återkallelse av en sådan legitimation samt vissa andra uppgifter enligt yrkestrafikförfattningarna förs in av beslutande länsstyrelse. Brotts- belastningsuppgifterna förs som nämnts in av RPS, medan uppgiften att ett registerblad har framställts förs in av VV.
Från körkortsregistret går en automatisk avisering till olika register, t.ex. Totalförsvarets pliktregister.
Uppgifter i körkortsregistret om någon som inte är körkortshavare skall bevaras i registret under fem år från det att den senaste uppgiften fördes in i registret eller, i fråga om uppgift om brott, under fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Om uppgiften gäller en anmälan enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. får den dock bevaras i högst två år från det att den fördes in i registret.
När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom snarast utgå. Uppgift i körkortsregistret att ett registerblad har framställts skall gallras ut när fem år har förflutit från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen. Detsamma gäller uppgifter om utländska avgöranden som avses i 5 kap. 1 & KKL (7 kap. 12 & KKF).
Begäran om utdrag ur körkortsregistret görs hos RPS om belastningsuppgifter som avser brott skall tas med i utdraget. I annat fall görs en begäran om utdrag hos länsstyrelse (7 kap. 13 & KKP). I utdraget skall i fråga om belastningsuppgifter som avser brott endast tas med de registeruppgifter som föranleder underrättelse enligt 7 kap. 4 & KKF jämförd med 14 5 första stycket, såvida inte utdraget har begärts av den enskilde själv. I utdraget får belastningsuppgifter tas med endast om utdraget har begärts av den enskilde själv eller av vissa myndigheter.
2.4. Yrkestrafikregistret
Förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister gäller registrering av tillståndsinnehav enligt yrkestrafikförfattningama i ett för landet gemensamt yrkestrafikregister. Det rör sig om tillståndsinnehav enligt
yrkestrafiklagen (l998:490), lagen (l998:492) om biluthyrning och förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
W är central registreringsmyndighet och för registret genom automatisk databehandling. Länsstyrelserna är regionala registrerings- myndigheter (2 é). Den länsstyrelse som är prövningsmyndighet svarar för att det i yrkestrafikregistret förs in uppgifter. VV svarar dock för att åtgärder som har vidtagits av verket förs in i registret (4 5).
I yrkestrafikregistret förs in uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som har meddelat tillståndet, slag av tillstånd samt i förekommande fall uppgift om den eller dem som har ansvaret för trafikutövningen eller uthymingsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet har prövats, villkor och begränsningar i tillståndet, varning och återkallelse eller annat upphörande av tillståndet (3 5).
Uppgifter om vilka fordon som enligt anmälan används i den yrkesmässiga trafiken finns i bilregistret. Genom att samköra bil- och yrkestrafikregistren kan fullständiga uppgifter erhållas om meddelade tillstånd och om de fordon som används enligt dessa.
Utdrag ur yrkestrafikregistret får innehålla de uppgifter om tillståndshavaren och fordonet som finns i registret. Ett sådant utdrag begärs hos prövningsmyndigheten (6 5).
Uppgifterna i registret om ett tillstånd skall gallras ut fem år efter det att tillståndet har upphört att gälla (8 5).
2.5. Övri ga register
Utöver de nu behandlade registren för VV också ett antal andra register eller delregister med stöd av tillstånd från DI. Identitetsuppgifter som VV behöver för övrig registerföring läggs in i namn- och adressregistret. Uppgifter om utfärdade parkeringsanmärkningar m.m. förs in i registret över felparkeringsavgifter. Uppgifter som har relevans för förarprov i körkortshanteringen samt vissa andra prov som W administrerar förs in i förarprovsregistret.
3 Internationella jämförelser
3.1. Inledning
Kraven och förutsättningama vad gäller förandet av de administrativa trafikregistren har som en följd av EU-medlemskapet förändrats. Det svenska regelverket på området måste nu anpassas till de krav som följer av EG:s regler och Sveriges internationella åtaganden, t.ex. genom den s.k. Wienkonventionen om vägtrafik. Frågan om behovet av och möjligheterna till ett inforrnationsutbyte med andra länders bil—, körkorts- och yrkestrafikregister har som en följd härav aktualiserats. För att få en bakgrund till Våra ställningstaganden i stort har vi skaffat oss en översikt över förhållandena i övriga Norden och inom EU avseende förandet av register och regleringen av dem samt beträffande vissa materiella regler rörande fordonsregistreringen.
3.2. Nordiska förhållanden på trafikregisterområdet
3.2.1. Inledning
Nedan lämnar vi en översiktlig redovisning av nordiska förhållanden på trafikregisterområdet och av författningsstrukturen i anslutning därtill. Beskrivningen av den norska regeluppbyggnaden har kommit att bli mera utförlig än beträffande övriga länder. Detta har sin förklaring i att vi funnit det värt att fördjupa oss i just de norska bestämmelserna främst när det gäller systemet för tillfälliga registreringar av fordon. Utredningens sekreterare och några av experterna har vid ett besök hos Toll- och avgiftsdirektoratet i Oslo närmare studerat vissa delar av den norska ordningen.
När det gäller beskrivningen av danska och finska förhållanden kan nämnas att information om dessa länders regelstruktur och praktiska
förhållanden återkommer på flera ställen i framställningen nedan. Detta har att göra med dessa länders EU—status och att de i den egenskapen har deltagit i den nedan redovisade EU-enkäten om medlemsländernas förhållanden på fordonsregistreringsområdet.
Det har etablerats ett samarbete om de trafikadministrativa registerfrågoma på nordisk basis. Samarbetet har varit i gång under de senaste sju—åtta åren, trots att myndighetsorganisationen och ansvars- fördelningen vad gäller dessa frågor är olika i de nordiska länderna. Man är överens om att arbeta för att registerinformation skall kunna lämnas mellan länderna. Danmark, som har stränga regler för utlämnande av uppgifter, intar dock en avvaktande hållning i detta hänseende.
Årligen hålls ett möte mellan företrädare för de nordiska trafikadministrativa registren. Utredaren och sekreteraren deltog i 1997 års möte som hölls i Finland. Inför mötet hade deltagarna fått ett antal frågor med anknytning till denna utrednings direktiv. Frågorna var följande.
1. Vilka är de huvudsakliga lagarna/förordningama på trafikregister- området (författningstext och eventuella myndighetsföreskrifter)?
3. Finns det en särskild författning med de definitioner som förekommer i författningsregleringen för vägtrafiken?
4. Stämmer definitionerna överens med motsvarande definitioner i EG:s regelverk?
5. När skall ett fordon vara registrerat i landet för att få brukas där?
6. Vilka bestämmelser reglerar hur ett fordon får brukas i landet utan att vara registrerat där?
7. Finns det bestämmelser om tillfälligt brukande av fordon motsvarande de svenska bestämmelserna om — saluvagnslicens (bilhandelns bruk av fordon i lager för provkörning o. dyl.) — interimslicens (tillfällig registrering vid privatimport inför slutlig registrering) — exportvagnslicens (fordon som förvärvas för att föras ut ur landet)
— turistvagnslicens (fordon som ägs av en utländsk medborgare och som brukas tillfälligt i landet) — körtillstånd (tillfälligt brukande av ett avställt fordon) — brukande av fordon för körning till besiktningsorgan?
8. Vilka tidsgränser gäller för tillfälligt brukande?
9. Skulle olika former av interimistisk registrering av fordon kunna sammanföras till ett system?
10. Finns det bestämmelser om registrering av vissa uppgifter av civilrättslig natur och liknande i trafikregistren, såsom uppgift om inskränkt förfoganderätt, leasing, avbetalningsköp, att ett fordon är utrnätt?
11. Finns det bestämmelser om att olika rättsverkningar är knutna till registrering i trafikregistren, exempelvis betalningsansvar för felparkeringsavgift, överlastavgift, vägtull (eller miljöavgift) och väganvändaravgift?
12. Hur ingående prövning skall göras av äganderättsfrågan vid registreringen?
13. Kan det i körkortsregistret registreras uppgifter om utländska körkort för dem som förlägger sitt permanenta hemvist till det nordiska landet? — Om registrering skall ske, vid vilken tidpunkt i så fall? — Vilka uppgifter skall då registreras? — Hur får myndigheten kännedom om att ett utländskt körkort existerar? — Hur får myndigheten tag i körkortet rent praktiskt?
14. Hur regleras frågan om belastningsuppgifter, dvs. uppgifter om begångna brott, i körkorts— och yrkestrafikregistren?
15. Får körkorts- och yrkestrafikmyndigheterna kännedom om dessa uppgifter via terminal eller på något annat sätt?
16. Vem har tillgång till olika uppgifter i registren? — Begränsad eller obegränsad tillgång för myndigheter? — Begränsad eller obegränsad tillgång för allmänheten?
17. Hur regleras frågor om samköming (sambearbetning) av registeruppgifter? — Från vilka andra register hämtas uppgifter till trafikregistren? — Till vilka andra register lämnas uppgifter?
18. Hur finansieras registerverksamheten?
19. Finns det ett behov av och möjligheter till ett informationsutbyte mellan de nordiska ländernas trafikregister?
20. För vilka ändamål används de nordiska trafikregistren, t.ex. som en resurs i trafiksäkerhets- och miljöarbetet?
21. Är några större reformer på området på gång?
I framställningen nedan refereras kort förhållandena i de nordiska länderna med utgångspunkt bl.a. i de svar vi erhöll på våra frågor. Texten har därefter kompletterats, sedan utredningens sekreterare våren 1998 deltagit i det möte som då hölls i Danmark.
322. Danmark
Allmänt
I Danmark är det Rigspolitichefen som ansvarar för den trafikadministrativa registerverksamheten (bil- och körkortsregistren) och står som registeransvarig myndighet. Rigspolitichefen lyder i detta hänseende under Faerdselsstyrelsen, som i sin tur lyder under Trafik- ministeriet. Rigspolitichefen är också ansvarig myndighet för kriminal- registret men lyder i den egenskapen direkt under Justitieministeriet.
Fordon registreras i Centralregisteret for Motorköretöjer. Löpande registrering sker vid politiets motorkontorer. Statens Bilinspektion står för fordonskontrollen och Inspektionen står under tillsyn av Faerdselsstyrelsen.
Faerdselsloven är den grundläggande författningen på vägtrafik- området. Den innehåller även tekniska regler beträffande fordon, körkort m.m. Cirkulär eller instruktioner utfärdas av ministeriema— Trafikministeriet eller Justitieministeriet — eller av den underlydande myndigheten.
I faerdselsloven finns också definitioner på de begrepp som används i lovbekendtgörelse nr. 654 av den 20 september 1991 om offentliga myndigheters register, som är den övergripande författningen på
registerområdet. Enligt dess bestämmelser skall det för olika myndig- heters register finnas myndighetsföreskrifter.
I bekendtgörelse om registrering og syn af köretöjer mv. nr 916 af 8. december 1997 — registreringsbekendtgörelsen — regleras fordons- registrering m.m. Rigspolitiet beslutar i registreringsärendena och kan också medge undantag från registreringsbestämmelsema.
Danmark har som ”gammal” EU-medlem efter hand implementerat EG-definitioner i sin egen lagstiftning. Det finns dock fortfarande defintioner som inte stämmer överens med dem som används inom EG- rätten.
Tillfällig registrering m.m.
Registreringsbekendtgörelsen behandlar förhållanden som rör bruket av utländska fordon (114—1 18 55). Enligt huvudregeln får den som är bosatt i Danmark inte inom landet köra ett fordon som är registrerat i en annan stat (115 5). Vissa undantag finns dock.
För den som är bosatt utomlands och tillfälligt brukar ett utomlands registrerat fordon i Danmark, dvs. vanlig turisttrafik, gäller att fordonet kan brukas utan dansk registrering så länge vederbörande inte folkbokförs i landet. Sådana bestämmelser finns i 76 å faerdselsloven och 108 5 registreringsbekendtgörelsen, med närmare bestämmelser i bekendtgörelse nr. 171 af 2. april 1993 om udenlandske köretöjers adgang til Danmark.
Vid privatimport kan ett i utlandet inköpt fordon inte köras i Danmark på utländska skyltar, utan i stället används s.k. pröveskilter, som finns i två varianter. Lösa pröveskilter används bl.a. för begränsad körning till besiktningsorgan och fasta pröveskilter motsvarar svenska saluvagnsskyltar. Några tidsgränser finns inte för användningen.
Det finns också särskilda bestämmelser om s.k. graensenummer- plader, som närmast motsvarar svenska exportvagnsskyltar (119 5 registreringsbekendtgörelsen) men som är avgiftsfria. Sådana kan ges i följande fall.
1. När fordonet säljs till utlandet och skall köras över gränsen,
2. när en utländsk ägare avser att använda fordonet under en tillfällig vistelse i Danmark och i anslutning härtill eventuellt i utlandet, eller
3. när en person som bor i Danmark i samband med utvandring eller utflyttning från landet under en längre tid avser att ta med fordonet till utlandet.
I de fall som beskrivs under punkt 3 får fordonet brukas i Danmark under maximalt 21 dagar i direkt anslutning till att vederbörande lämnar landet.
Civilrättsliga förhållanden i bilregistret
I det danska Centralregisteret for Motorköretöjer registreras inte några civilrättsliga inskränkningar i äganderätten till ett fordon. Det finns i stället ett särskilt register, den s.k. Bilbogen, som förs av rätten (dommeren) i Aarhus. Detta register bygger på frivillighet och där registreras inskränkningar i förfoganderätten, panträtt m.m. till fordon.
För att få registrera fordon i Centralregisteret for Motorköretöjer krävs inte någon egentlig äganderättsutredning. Registreringsbevis för fordonet skall dock företes. Beviset anses som en värdehandling utan vilket ett ägarbyte inte kan registreras. Det kontrolleras också att fordonet är ansvarsförsäkrat och att det inte belastas med vägavgift eller motsvarande.
Körkortsregistret
Enligt den ovan nämnda lovbekendtgörelse nr. 654 av den 20 september 1991 om offentliga myndigheters register skall det för olika myndigheters register finnas myndighetsföreskrifter. För det danska körkortsregistret, Det centrale Körekortregister, finns sådana föreskrifter, som utfärdats av Justitieministeriet. Rigspolitichefen är registeransvarig myndighet för detta.
I registret antecknas uppgifter om körkort utfärdade av dansk myndighet. Utländska körkort registeras alltså inte. Det finns dock utrymme för att särskilt anmärka om det danska körkortet har utfärdats efter utbyte av ett utländskt.
Körkortsregistret innehåller uppgift om, förutom personuppgifter, bl.a. körkortsnummer, utfärdandedag respektive sista giltighetsdag för körkortet, utfärdande myndighet, körkortsbehörigheter och datum när dessa erhållits samt tidpunkt för eventuell återkallelse av körkortet och myndighet som beslutat om denna.
Belastningsuppgifter finns i ett särskilt kriminalregister. Eftersom det är samma myndighet som ansvarar för samtliga register på trafikområdet, såväl körkortsregistret som bilregistret och kriminal- registret, kan polisen (Rigspolitichefen) på ett enkelt sätt få relevanta belastningsuppgifter i exempelvis ett körkortsärende.
Tillgängligheten till registren m.m.
Som nämnts ovan regleras förandet av danska register i lovbekendt- görelsen om offentliga myndigheters register. En särskild författning, som bygger på EU:s dataskyddsdirektiv, dvs. en dansk motsvarighet till personuppgiftslagen (1998z204), antas dock inom kort i Danmark.
Den närmare tillgången till de olika registren regleras i myndigheternas föreskrifter. Utgångspunkten är att registeruppgiftema inte är allmänt tillgängliga. Undantag görs för myndigheter som behöver uppgifterna för sin myndighetsutövning. Detta gäller både uppgifterna i körkortsregistret och i bilregistret.
Faerdselsstyrelsen är tillståndsmyndighet för yrkesmässig trafik och för också ett register över tillståndshavare. Styrelsen får dock inte automatiskt underrättelser från Rigspolitichefen om belastnings- uppgifter beträffande innehavare av trafiktillstånd.
En förutsättning för att allmänheten skall få ut registrerade uppgifter är att den registrerade personen ger sitt samtycke till att uppgiften lämnas ut. Undantag kan göras om den som begär att få ut uppgiften bedöms ha ett intresse som väger tyngre än den registrerades intresse av att uppgiften inte lämnas ut. Det innebär att den som begär att få ut registeruppgifter alltid måste ange ett syfte med sin begäran.
Direktåtkomst till registren förekommer endast i vissa fall. Exempelvis har försäkringsbolagen direktåtkomst till vissa uppgifter i bilregistret. Detsamma gäller några andra myndigheter, såsom den myndighet, dommeren i Aarhus, som för Bilbogen. Någon direktregistreringsrutin för bilhandeln, motsvarande den svenska ordningen, finns inte.
Utlämnande av körkortsbilden och namnteckningen utgör i Danmark inte något problem, eftersom underlagen förstörs kort tid, cirka fem veckor, efter det att körkortet har utfärdats. Samtidigt raderas dataunderlaget ut. Detsamma gäller för övrigt underlagen till de danska passen, som liksom körkorten utfärdas av Rigspolitichefen.
Den danska trafikregisterverksamheten skattefinansieras. I vissa fall tas dock ut avgifter när uppgifter lämnas ut, t.ex. vid större uppgiftsuttag som begärs av andra myndigheter.
Trafikregistren används för statistik och forskningsändamål och på senare tid i mindre skala även i miljöarbetet.
3 .2.3 Finland Allmänt
Inom Trafikministeriets förvaltningsområde finns bl.a. Vägverket och Fordonsförvaltningscentralen. Den tidigare Bilregistercentralen har år 1996 ombildats och delats upp iFordonsförvaltningscentralen, som är ett ämbetsverk, och Finlands Bilbesiktning AB (Suomen Autokatsastus), som är ett s.k. statsbolag. Förändringen motiverades av konkurrensneutralitetsskäl.
Fordonsförvaltningscentralen svarar såsom registerförare för själva registerverksamheten avseende vägtrafiken, dvs. förandet av fordonsregistret och körkortsregistret. Vidare ansvarar Fordons- förvaltningscentralen för myndighetsutövningen i samband med registreringen av fordon samt svarar för tillsynen över bilbesiktningen och bilskoloma. Fordonsförvaltningscentralen har också ytterligare myndighetsuppgifter av förvaltningskaraktär och har hand om vissa beskattningsuppgifter, nämligen fordonsskatt (som motsvarar den svenska fordonsskatten), dieselskatt och bilskatt (en försäljningsskatt eller accis, dvs. en engångsskatt).
Fordonsförvaltningscentralen har befogenhet att stå för viss norm- givning, dvs. ge ut föreskrifter.
De huvudsakliga författningama på trafikregisterområdet är vägtrafiklagen, registreringsförordningen, besiktningsförordningen, körkortsförordningen, förordningen om fordons konstruktion och utrustning, lagen om vägtrafikens datasystem, lagen om koncession för besiktning och registrering av fordon, lagen och förordningen om trafkförsäkring samt de olika skattelagarna, nämligen fordonsskatte- lagen, dieselskattelagen och bilskattelagen.
Vägtrafiklagen och registreringsförordningen reglerar själva regi- streringsförfarandet. Enligt bestämmelserna är importören och tillverkaren av ett fordon samt dettas ägare och innehavare skyldiga att till den som för fordonsregistret eller som har koncession för besiktning och registrering av fordon anmäla registeruppgiftema samt ändringar i dessa.
Lagen om vägtrafikens datasystem innehåller de grundläggande registerbestämmelsema. Datasystemet för vägtrafiken handhas av Fordonsförvaltningscentralen (registeransvarig). I datasystemet för vägtrafiken får registreras personuppgifter och uppgifter om juridiska personer. Det finns inte någon särskild författning med de definitioner som förekommer i författningsregleringen för vägtrafiken, utan de flesta
aktuella förordningarna baseras på vägtrafiklagen med dess terminologi.
När det gäller förhållandet till EG:s regelverk är harmonisering genomförd närmast beträffande fordonens tekniska bestämmelser och körkortsförordningen.
Tillfällig registrering m.m.
Det finns i Finland bestämmelser om tillfälligt brukande av fordon i registreringsförordningen (3 8—41 åå och 46—56 55) och i bilskattelagen (2 5 och 32 5). Den som är fast bosatt utomlands, dvs. turister m.fl., får i Finland tillfälligt använda ett utländskt fordon under högst ett år. Distriktstullkammare kan på ansökan förlänga denna tid med högst ett ar.
En person som är fast bosatt i Finland får inte där använda ett utländskt fordon. Det innebär t.ex. att en finsk medborgare inte får hyra ett fordon i Sverige och använda det i sin rörelse i Finland. Med fast bosättning avses enligt definitionen ibilskattelagen vistelse i landet i minst 185 dagar per år.
Den som avser att bosätta sig i Finland och föra in ett fordon dit för eget bruk skall anmäla fordonet för registrering i Finland inom 30 dagar.
De svenska bestämmelserna om saluvagnslicens (bilhandelns bruk av fordon i lager för provkörning o.d.) motsvaras av reglerna om provnummerskyltar. Provnummerskyltama beviljas ett företag och följer alltså inte fordonet.
För fordon som förvärvas för att föras ut ur landet utfärdas s.k. exportskyltar och. exportregistreringsintyg, som förut har gällt under 60 dagar. Den tiden har den 1 juni 1997 sträckts ut till att gälla ett år. Något system motsvarande interimslicensen (tillfällig registrering vid privatimport inför slutlig registrering) finns inte liksom inte heller turistvagnslicens för fordon som ägs av en utländsk medborgare och brukas tillfälligt i landet. Såväl bestämmelserna om körtillstånd (tillfälligt brukande av ett avställt fordon) som brukande av ett fordon för körning till ett besiktningsorgan faller under ordningen med s.k. förflyttningsskyltar eller transportskyltar.
Även i Finland har privatirnporten av EU-fordon ökat och vissa ändringar, som gäller sedan den 1 januari 1997, har gjorts i bestämmelserna om import av begagnade bilar. Fordonet tas in i Finland med utländska exportskyltar eller finska förflyttningsskyltar, som kan erhållas hos tullmyndigheten efter ansökan.
Ett finskt fordon måste vara trafikförsäkrat för att få registreras. Det finns ett antal fordon som av den anledningen är oregistrerade. Vid avregistrering lämnas skyltarna in till registreringsmyndigheten.
Civilrättsliga förhållanden i bilregistret
När det gäller registrering av vissa uppgifter av civilrättslig natur och liknande i trafikregistren — såsom uppgifter om inskränkt förfoganderätt, leasing eller avbetalningsköp — kan nämnas att sådana uppgifter saknas i finska trafikregister. Uppgiften att ett fordon är utrnätt antecknas dock efter underrättelse från utmätningsmyndigheten. Anteckningen har inte någon rättsverkan.
Följande rättsverkningar är knutna till registrering i fordonsregistret, nämligen betalningsansvar för felparkeringsavgift, överlastavgift, dieselskatt, bilskatt och fordonsskatt. Betalningsansvaret omfattar även den obligatoriska trafikförsäkringen och den frivilliga bilförsäkringen. Båda faktureras av försäkringsbolagen på grundval av uppgifterna i fordonsregistret.
När det gäller prövningen av äganderättsfrågan vid registreringen gäller att ägaren måste ha en tillbörlig utredning beträffande äganderätten (12 & registreringsförordningen). I praktiken betyder det att ägaren måste ha en skriftlig utredning som visar äganderätten från den siste ägare som är antecknad i fordonsregistret (eller från den siste utländske ägaren). Det är då tillräckligt att vid en fordonsöverlåtelse kontrollera mot fordonsregistret för att ett godtrosförvärv skall föreligga.
I registret är endast den verklige ägaren antecknad såsom ägare. Leasetagaren eller avbetalningsköparen är endast registrerad såsom innehavare av fordonet. Detta framgår av registreringsförordningen.
Det finns ett system med s.k. bilinteckning, som kan meddelas i tunga fordon.
Körkortsregistret
Polisen, som sorterar under Inrikesministeriet, beviljar tillstånd för erhållande av körkort (vägtrafiklagens 70 5 1 mom.). Registeransvarig för körkortsregistret är Fordonsförvaltningscentralen. Körkorts- registrets innehåll behandlas i 9 kap. 485 körkortsförordningen 7.9.1990/845.
Där registreras den som ansöker om körkortstillstånd, de som innehar körrätt samt körrättslösa personer som misstänks för eller har
gjort sig skyldiga till trafikbrott. Straff och andra påföljder för vissa brott registreras också. Uppgift om ordningsböter registreras i fråga om överträdelse av hastighetsbegränsning. I registret förekommer alltså personuppgifter, körkortsuppgifter och vissa belastningsuppgifter.
I körkortsregistret förs också in uppgifter om dem som utan att ha körrätt har gjort sig skyldiga till vissa brott, främst trafikbrott.
I registret förs in uppgifter om innehavaren av ett utländskt körkort endast om han i Finland har dömts för vissa brott. Det antecknas i vilken stat körkortet har beviljats och om körförbud har meddelats i någon annan av EU:s medlemsstater eller i en EES-stat.
Det finns i Finland inte något yrkestrafikregister över tillståndshavare inom yrkestrafiken.
Tillgängligheten till registren m.m.
Körkortsregistret är i princip inte offentligt. I fråga om personer som finns registrerade i körkortsregistret skall uppgifter om brott eller misstänkt brott, körförbud, tillfälligt körförbud eller om att körrätten har upphört hållas hemliga. Ur registret får dock lämnas ut uppgifter till vissa myndigheter, nämligen bl.a. till
— polisen samt tull- och gränsbevakningsmyndighetema för behandling av ärenden som gäller körrätt och trafiktillstånd samt för kontroll av personuppgifter,
— till åklagarrnyndighetema och domstolarna för behandling av ärenden som ansluter till körrätt,
— till trafiktillståndsmyndighetema för behandling av ärenden som hänför sig till beviljande och återkallande av trafiktillstånd,
— till de myndigheter på Åland, i Europeiska unionens medlems- stater eller i till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) anslutna stater som behandlar körkortsärenden såvitt det behövs för behandlingen av körkortsärenden eller för enstaka kontrollåtgärder,
— till vissa myndigheter för vetenskaplig forskning eller statistikföring.
Ingen myndighet har obegränsad tillgång till belastningsuppgifter utan varje myndighet har tillgång endast till de uppgifter som den behöver för sin verksamhet. De lämnas ut av Rättsregistercentralen på elektronisk väg, 13 5 lagen om vägtrafikens datasystem.
En privatperson kan dessutom genom ett utdrag ur körkortsregistret få sådana uppgifter från registret som gäller honom själv och som behövs för utbildning som ansluter till framförande av fordon, för inledande av yrkesverksamhet eller för något annat ärende som gäller
körkort eller körrätt. När uppgifter begärs ut skall det ändamål för vilket uppgifterna behövs uppges och antecknas i utdraget.
Frågor som gäller samköming av register regleras i lagen om vägtrafikens datasystem. Till trafikregistren hämtas uppgifter från en rad olika register, såsom polisens register, befolkningsregistret, rättsregistret, trafikförsäkringscentralen, trafikförsäkringsbolagen och tullen.
Fordonsregistret är offentligt och uppgifter från registret lämnas till en rad olika myndigheter. Det gäller t.ex. polisen, besiktningsföretagen, bilåterförsäljama (genom en direktregistreringsrutin), trafikförsäkrings- föreningen, trafikförsäkringsbolagen, tullen, åklagarna och domstolarna, bilirnportörema, den myndighet som har hand om parkeringsövervakningen (575 registreringsförordningen). Uppgifter lämnas med vissa restriktioner även till privata företag. Uppgift om personbeteckning, dvs. personnummer, lämnas dock inte ut.
En rad olika sökbegrepp och —kombinationer tillåts i fordons- registret, exempelvis chassinummer och registreringsnummer. Sökning på en viss persons fordonsinnehav får dock inte ske.
Övriga frågor
Registerverksamheten finansieras med avgifter enligt självkostnads- principen. Det har i praktiken inneburit att avgifterna för en rad tjänster på senare tid har kunnat sänkas.
Trafikregistren i Finland används även för främjande av trafiksäkerheten. Registeruppgiftema används också för att minska de miljöskador som fordonen orsakar.
Beskattningen av fordon baserar sig huvudsakligen på bilskattelagen (1482/94), som alltså reglerar en försäljningsskatt, en accis. Bilskatten måste betalas innan en person- eller paketbil eller någon annan bil under 1 875 kg kan registreras. Årligen uppbärs också en dieselskatt för dieseldrivna fordon och för de flesta övriga fordonsslag en årlig fordonsskatt, dvs. en bruksskatt. En ny lag om fordonsskatt trädde i kraft den 31 januari 1997.
Ledningen och övervakningen av fordonsbeskattningen ankommer på Skattestyrelsen, medan Fordonsförvaltningscentralen sköter debitering och indrivning och beslutar om skattebefrielse för handikappade. Skatt erläggs för i fordonsregistret antecknade fordon och för fordon som borde ha registrerats. Fordon för temporärt bruk är Obeskattade, nämligen fordon med tullskyltar, med tillfälliga skyltar och med transferskyltar.
På vägtrafikområdet pågår ett utvecklingsarbete med fordonsskatten. Därutöver utreds körkortsregistrets ställning, och diskuteras om registret skall föras av en ”civil” myndighet eller av polisen. Inrikesministeriet vill föra över körkortsregistret från Fordonsförvaltningscentralen till polisen, eftersom polisen är den största användaren av registret (cirka 96 procent av förfrågningarna). Fordonsförvaltningscentralen vill behålla körkortsregistret och hänvisar till sin sakkunskap som registerförare och att den därvid för även andra register.
3 .2.4 Island Allmänt
Island har bolagiserat registerverksamheten och fört över den till Skråningarstofan, dvs. Registreringskontoret, som för närvarande drivs i aktiebolagsform och som är registerorgan för det isländska bilregistret. Det föreligger dock (våren 1998) ett förslag om att staten skall ta över det fulla ägandet av myndigheten. Registreringskontoret lyder under Justitieministeriet. Registreringskontoret har efter be- myndigande från ministeriet rätt att ge ut s.k. arbetsregler för sitt verksamhetsområde. År 1995 infördes fri konkurrens inom fordons- besiktningsområdet och det finns i dag tre privata besiktningsföretag.
Polisen, också underställd Justitieministeriet, är körkortsmyndighet. Det finns dock planer på att Registreringskontoret skall ta över även det registret i samband med att nya datasystem tas i bruk och registren blir tillgängliga via Internet.
En rad ytterligare förhållanden kommer vidare att registreras, såsom uppgift om skadade fordon. Uppgift om årsmodell kommer dock inte längre att registreras. Automatisk avregistrering införs för fordon som inte har besiktigats under tre år.
I den isländska trafiklagen och ett antal förordningar regleras registrering, besiktning m.m. av fordon. Beskattningen av fordon regleras i författningar på skatteområdet.
De definitioner som används på vägtrafikområdet är inte i full överensstämmelse med de definitioner som gäller för skatteområdet. Definitionema är inte heller fullt ut anpassade till dem som används inom EG—rätten.
Tillfällig registrering m.m.
Utlänningar har rätt att föra fordon som är registrerade i andra länder, dvs. i vanlig turisttrafik, med stöd av ett temporärt körtillstånd. Ett sådant utfärdas av tullmyndigheten och gäller en månad. Giltighetstiden kan efter en särskild ansökan förlängas med tre månader i taget, dock högst tolv månader. Körtillstånd ges till den fordonsägare (eller innehavare) som har varit bosatt utomlands under minst tolv månader och det krävs vidare att fordonet är registrerat i ett annat land och har en giltig försäkring.
Förordningen om tillfälligt bruk reglerar rätten att föra tillfälligt registrerade fordon på Island. Giltighetstiden är en månad med möjlighet till förlängning efter ansökan, dock med högst tolv månader. Detta gäller endast för nya fordon, som aldrig har varit registrerade. En ytterligare förutsättning är att ägaren har varit bosatt utomlands under minst tolv månader. Vid denna form av tillfällig registrering tilldelas fordonet s.k. exportskyltar. Dessa bestämmelser tillämpas mycket sällan.
En annan form av tillfällig registrering används vid privatimport av fordon. Därvid tilldelas fordonet s.k. pröveskyltar, som är avsedda att användas för körning från tullen till besiktningsorganet och för s.k. provkörning. Importören kan flytta pröveskyltama mellan olika fordon och försäkringen gäller då för det fordon som vid en viss tidpunkt har skyltarna. Pröveskyltama används också som saluvagnsskyltar.
Sedan importen av begagnade fordon ökat har missbruket av pröveskyltama blivit ett problem, eftersom skyltarna används i trafik på fordon som inte har registreringsbesiktigats.
Något institut motsvarande det svenska körtillståndet finns inte. Ett avställt fordon får köras på de tidigare registreringsskyltama under förutsättning att ägaren skriver på en förbindelse om att fordonet endast körs till besiktningsorganet.
Civilrättsliga förhållanden i bilregistret
I det isländska bilregistret registreras såväl ägare som innehavare och båda anges på registerutdraget.
Det finns kopplingar mellan bilregistret och andra typer av register. Fordonsinnehav registreras dock endast i bilregistret, men informationen är åtkomlig från ett antal andra offentliga register. Detta gäller t.ex. försäkringsregistret, som förs efter överenskommelse mellan försäkringsbolagen, och som utvisar att fordonet är försäkrat. Av fordonsskatteregistret framgår om fordonsskatten är betald. Ett
ägarbyte kan inte registreras i bilregistret om det finns obetald skatt som belastar fordonet.
Både säljare och köpare har skyldighet att anmäla ett ägarbyte. Vid registreringen kontrolleras alltid de rätta ägarförhållandena beträffande fordonet. Vid nyregistrering av importerade begagnade fordon kontrolleras däremot inte ägarförhållandena. Importören är dock skyldig att förete det utländska registreringsbeviset.
Körkortsregistret
Det har tills helt nyligen inte förts något körkortsregister. En förordning om körkort har dock beslutats och ett register över körkortshavare har byggts upp hos polisen.
Någon registrering av utländska körkort förekommer inte.
Tillgängligheten till register m.m.
Både myndigheter och allmänhet har hittills haft obegränsad tillgång till uppgifterna i bilregistret. Detta har gällt även direktåtkomst via terminal. Registerutskrift på papper har också lämnats till myndigheter och allmänhet bl.a. för kommersiella ändamål.
Under år 1997 har Datanämnden gett ut nya föreskrifter om utlämnande av registeruppgifter. Det är numera inte tillåtet att lämna ut uppgifter via den registrerades personnummer, exempelvis uppgift om en viss persons fordonsinnehav. Även möjligheterna till försäljning av uppgifter för reklarnändamål har stramats åt. Bilhandeln har dock fortfarande direktåtkomst till bilregistret.
Tillgången till det nyinrättade körkortsregistret är förbehållet polisen, som alltså är den myndighet som för registret. Någon tillgång för andra myndigheter eller privatpersoner ges inte.
Registerfrågoma regleras i den allmänna datalagen. Till bilregistret hämtas uppgifter från andra myndigheters register, såsom befolknings- registret, andra register hos Skattemyndigheten och hos tullmyndigheten.
Enligt en särskild lag om personuppgifter får registrering av känsliga uppgifter inte ske utan tillstånd av Datanämnden.
Registerverksamheten finansieras med avgifter, vars storlek bestäms av Justitieministeriet och bygger på självkostnadsprincipen. Avgifterna stannar hos Registreringskontoret.
Bilregistrets ändamål är främst att fungera som ett register över befintliga fordon och deras ägare. Det används dock även som bas för
tullklarering och beskattning av fordon samt för registrering av fordonsförsäkring. De besiktningsuppgifter som finns används också för att rent allmänt höja trafiksäkerheten.
3 .2.5 Norge
Allmänt
Den grundläggande norska författningen på området är vegtrafikloven av den 18 juni 1965 nr 4, som innehåller bestämmelser om trafikregler, fordon, förares behörighet m.m. Därutöver regleras vissa förhållanden i bilansvarsloven och avgiftsloven. Föreskrifter meddelas av Samferdselsdepartementet eller Vegdirektoratet. Vegdirektoratet är registennyndighet för motorvognregistret.
Det finns inte någon särskild författning som behandlar registerfrågoma och inte heller någon separat förordning som innehåller de definitioner som används i vägtrafiksammanhang. Toll- og avgiftsdirektoratet, under Finansdepartementet, ger ut föreskrifter som rör beskattningsförhållanden.
Under år 1995 genomfördes förändringar av främst tekniska definitioner för att nå överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. Detta har medfört att ett registerutdrag från bilregistret utvisar både gamla och nya definitioner parallellt.
Tillfällig registrering m.m.
Vegtrafikloven föreskriver registreringsplikt för motorfordon. I Forskrift om bruk av kjöretöy av den 25 januari 1990 nr. 92, utfärdad av Samferdselsdepartementet, regleras de närmare villkoren för registrering m.m. Registreringsplikten gäller motorfordon och släpvagnar (kap. 2 5 2—1). Fordon registreras på ägaren. För ett fordon som är sålt med förbehåll om återtaganderätt för säljaren anses köparen som ägare och vid leasing anses leasegivaren som ägare (5 2—2). Det innebär att avbetalningssäljaren för att skydda sin återtaganderätt måste anmäla köpet till det särskilda lösöreregistret, se nedan.
- Vid anmälan om registrering skall fordonet vara godkänt av biltilsynet eller typgodkänt av Vegdirektoratet. Bevis om att tull och avgifter i förekommande fall har betalats, bevis om trafikförsäkring samt identitetshandling för ägaren krävs.
I Norge finns två huvudtyper av registrering, ordinaer registrering och saerskilt registrering. Ordinaer registrering sker först och främst med de vanliga vita skyltarna med svarta bokstavs- och
sifferkombinationer. Varebiler har gröna skyltar. För att få registrera ett fordon som varebil skall vissa tekniska krav vara uppfyllda. Fordonet får vara utrustat med högst en rad säten och lastutrymmet skall vara avskilt från sätena med en fast skiljevägg. Varebiler har väsentligt mycket lägre importavgift (engångsavgift som är oberoende av typ av registrering) än personbilar.
Annleggskilter (svarta skyltar) får användas på fordon som inte skall brukas på allmän väg utan endast inom särskilda områden, såsom flygplatser. Huvuddelen av de fordon som är registrerade på anleggskilter är lastbilar (totalvikt 3 500 kg eller mer). Samtliga lastbilar är befriade från importavgiften. För andra fordonstyper än lastbil betalas importavgift. Alla fordon som registreras på anleggskilt är befriade från årsavgift.
Saerskilt registrering av motorvogn för tillfälligt bruk i landet kan ske beträffande nya fordon som inte tidigare har varit registrerade och som köpts i Norge. Politiet administrerar sådan saerskilt registrering på sju olika orter i Norge. Saerskilt registrering kan ske som turistvogn som är giltig under ett år för utländska medborgare som inte har vistats i landet mer än sex månader under de senaste två åren och för norska medborgare som har vistats utomlands de senaste två åren. Saerskilt registrering kan även ske som eksportvogn för en giltighetstid utomlands av ett år oavsett tidigare vistelseort för sökande som avser att föra ut fordonet ur landet. Registreringen gäller i Norge endast under 14 dagar.
Finansdepartementet har gett ut föreskrifter som rör s.k. midlertidlig bruk, dvs. tillfälligt brukande av fordon inom landet. För att i Norge få köra ett fordon med utländska skyltar — sådant bruk omfattar exempelvis all turisttrafik— krävs att vederbörande är bosatt utomlands. Tidsgränsen för sådant bruk är enligt huvudregeln ett år.
Ett registreringspliktigt fordon kan flyttas, provköras, demonstreras eller köras till besiktning utan att vara registrerat men skall då vara försett med s.k. prövekjennemerke enligt5 2—6. Forskrift om bruk av kjöretöy av den 25 jan. 1990 nr 92. Det är alltså endast särskilt angivna körningar som tillåts. Vegdirektoratet utfärdar de närmare bestämmelserna om prövekjennemerke.
Prövekjennemerke kan vara antingen dagsprövekjennemerke eller årsprövekjennemerke. Dagsprövekjennemerke används vid tillfällig registrering som gäller inom Norge under en till tre dagar mot en särskild avgift, för närvarande 60 kronor per giltighetsdag. Efter en tredagarsperiod kan en ny ansökan göras för ytterligare perioder. Det finns alltså inte någon ”bortre gräns” för antalet dagsprövekjenne- merker som kan användas i följd, utan begränsningen ligger i att endast vissa angivna körningar tillåts. En särskild fordonsförsäkring ingår i
avgiften. Ansökan görs hos Biltilsynet som lyder under Statens vegvesen och som har ett rikstäckande nät av lokala stationer, cirka 70 i hela landet. Vid ansökan fylls i en särskild kjöreseddel, som skall medföras vid färd och som skall innehålla uppgifter om körsträcka och syfte med körningen.
Dagsprövekjennemerke kan användas vid t.ex. privatimport av fordon. Registreringen beviljas efter ansökan före inresan till Norge och fordonsägaren erhåller tillfälliga skyltar (utförda i röd plastfolie med svart text) som klistras på fordonet vid passagen in i landet. Skyltarna gäller då för färd till besiktning och intill dess att fordonet har registrerats.
Prövekjennemerke kan med stöd av den nordiska överens- kommelsen från 1985 (se avsnitt 11) användas för färd i övriga nordiska länder, t.ex. från tysk-danska gränsen och för färd genom Sverige till Norge vid privatimport av ett fordon från Tyskland.
Årsprövekjennemerke kan användas av bilfirrnor vid sådana särskilda körningar som nämnts ovan och motsvarar alltså den svenska saluvagnslicensen. Bestämmelserna om årsprövekjennemerke begränsar inte antalet sådana kjennemerker per bilfirma, utan en bedömning görs av biltilsynet vid en ny ansökan om ytterligare kjennemerker. För varje körning skall en körsedel fyllas i och medföras vid färd. Skyltarna utförs i röd plåt med vit text och hängs på fordonet vid användningen.
Rätten att få ut ett prövekjennemerke är inte absolut utan kan vid överträdelse av bestämmelserna dras in för viss tid eller för alltid. Biltilsynet kan också avslå en ansökan för den som tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse.
Det finns också särskilda typer av registrering (särskilda regi- streringsskyltar) för militära fordon, för fordon som är äldre än 30 år samt för diplomatfordon.
Provisoriska registreringsskyltar finns inte. Om en skylt har förstörts eller förkommit beställer fordonsägaren nya skyltar hos biltilsynet och han får under den tiden — normalt cirka 48 timmar som det tar att framställa nya skyltar och skicka dem till ägaren — inte bruka fordonet.
Det norska Stortinget fattar årligen i december beslut om fordonsrelaterade avgifter, som tas ut i stället för mervärdesskatt. Toll- och avgiftsdirektoratet administrerar avgifterna. Dessa är av olika slag och generellt gäller att avgifterna är mycket höga i jämförelse med t.ex. svenska förhållanden. Försöken att komma undan fordonsavgiftema och köra på andra länders skyltar, t.ex. i gränstrakterna till Sverige, är därför många.
För de flesta fordonsgrupper, med undantag av lastbilar, skall det, såsom framgått ovan, vid införsel till Norge betalas en engångsavgift.
För att hindra att fordon registreras utan att engångsavgiften betalas finns en oppbyggingsavgift (garderingsavgift) som tas ut för fordon som uppstått i landet, dvs. byggts samman av begagnade eller importerade delar.
Vid ägaröverlåtelse betalas en omregistreringsavgift, som beräknas efter fordonets ålder och vikt. Avgiften vid ägarbyte är hög; den uppgår till drygt 10 000 kronor för en relativt ny personbil.
Årligen tas ut en årsavgift för de fordon med en tillåten totalvikt under 12 ton som finns registrerade per den 1 januari varje år. Avgiften, som skall betalas senast den 15 mars, utgår för helt år oavsett eventuell överlåtelsetidpunkt och någon återbetalning sker inte sedan ett fordon har sålts. Enda undantaget gäller fordon som har skrotats. När avgiften betalas sänds två kontrollmärken ut, ett för varje registreringsskylt. För 1997 uppgick avgiften till 1 705 norska kronor.
För tunga fordon med en tillåten totalvikt över 12 ton betalas i stället två gånger om året en vektårsavgift, jämte ett tillägg för släp. Avgiften, som bygger på EES-avtalet och skall uppgå till en viss miniminivå, är differentierad efter vikt.
En vrakpantavgift, dvs. en skrotningspremie, som för närvarande uppgår till 1 000 kronor, betalas av staten till ägaren när ett äldre fordon skrotas.
Civilrättsliga förhållanden i bilregistret Civilrättsliga förhållanden registreras inte i de trafikadministrativa registren utan i register på andra områden.
I motorvognregistret (bilregistret) anges fordonets ägare. I leasing- fallen är det leasegivaren som registreras. En anmärkning görs i registret om vem som är leasetagare, men denne syns inte på registre— ringsbeviset, utan uppgiften är tillgänglig endast för polisen och vissa andra myndigheter. Avbetalningsköp registeras över huvud taget inte.
Registreringen i motorvognregistret har ingen rättslig verkan. En tvist mellan två parter om äganderätten till ett fordon får därför avgöras på civilrättslig väg. Registreringen har en rättsverkan endast i fråga om betalningsansvaret för fordonsskatt och rena bilavgifter, däremot inte för felparkeringsavgift eller motsvarande. Avskyltning och brukande- förbud blir följden om bilavgiftema inte betalas.
Det finns ett särskilt register, det s.k. lösöreregistret som är en del av de s.k. Brönnöysundregistrene (Brönnöysund är den ort i norra Norge, där registren rent fysiskt förs). I lösöreregistret registreras avbetalningsköp och andra inskränkningar i äganderätten till ett fordon eller annan lös sak mot en särskild avgift (gebyr). Sökning i registret
kan ske med hjälp av registreringsnummer eller person- eller organisationsnummer. Det innebär att den presumtive köparen måste kontrollera i två olika register för att vara säker på att det fordon han avser att köpa inte är belastat med någon inskränkning. Ett intyg eller en s.k. attest om förekomsten av belastningar kan utfärdas av registret på begäran och mot en särskild avgift. Registreringen i lösöreregistret har civilrättslig verkan.
Säljare och köpare är solidariskt ansvariga för bilavgiftema. Såväl säljaren som köparen är skyldiga att anmäla en äganderättsövergång inom tre dagar. När säljaren gjort en anmälan går han fri från vidare ägaransvar som rör fordonet.
Körkortsregistret
Beträffande det norska förerkortregisteret finns inte några specificerade bestämmelser (utöver en ”brukarhandledning” för registerrnyndig- hetens interna bruk). I förerkortregisteret registreras personuppgifter, när och var körkortet är utställt, giltighetstid, särskilda villkor (t.ex. glasögon), om duplett(er) av förerkortet har tillverkats och i så fall hur många, om utbyte har skett till eller från ett utländskt körkort samt ytterligare ett antal uppgifter. Den 1 januari 1998 har i Norge som en EU-anpassning införts ett nytt förerkort i bankkortsforrnat, som accepteras av samtliga EES-länder. Förerkortet används för att utvisa förarbehörigheter men också som legitimationshandling. I och med införandet av det nya förerkortet förs ytterligare ett antal uppgifter in i förerkortregisteret.
När det gäller belastningsuppgifter som rör norska körkortshavare anmäler polisen till körkortsmyndigheten att en inskränkning eller anmärkning finns beträffande ett körkort och vilken bestämmelse som har överträtts.
I det norska körkortsregistret tas inte in några uppgifter om utländska körkort annat än om innehavaren av ett utländskt körkort byter ut det mot ett norskt. Belastningsuppgifter som rör utländska körkortshavare registreras därmed inte heller.
Något centralt yrkestrafikregister finns ännu inte i Norge, även om det pågår en diskussion om att lägga upp ett sådant register. Varje fylke, dvs. närmast ett landsting eller ett län enligt svenska förhållanden, för ett eget register över de tillståndshavare som finns i
fylket.
Tillgängligheten till registren m.m.
Enligt den särskilda lagen om register krävs tillstånd från Datatillsynet för att få föra register över körkortshavare. Registeruppgiftema är inte offentliga, uppgift lämnas endast om vederbörande är körkortshavare eller inte.
Det s.k. grundkortet för körkortstillverkningen förstörs tre månader efter det att själva körkortet har framställts. Utlämnande av uppgift i grundkortet medges inte under lagringstiden.
Uppgifterna i motorvognregistret lämnas ut till vissa myndigheter som har nytta av registeruppgiftema, exempelvis vägtullmyndigheten. Vissa uppgifter lämnas också till försäkringsbolagen och i enskilda fall till privatpersoner. Den registrerades personnummer lämnas dock inte ut. Inte heller lämnas massutskrifter ut för kommersiellt bruk, exempelvis för reklarnändamål.
När det gäller frågan om sarnbearbetning av registeruppgifter lämnar exempelvis tullmyndigheten uppgifter från sina register till motorvognregistret. Personuppgifter hämtas från folkeregistret.
Statens vegvesen lämnar i sin tur uppgifter från motorvognregistret till en rad olika myndigheter som har bruk för uppgifterna, exempelvis skattemyndighetema och de militära myndigheterna. Den begränsningen finns att uppgifter inte får lämnas ut för kommersiella ändamål, t.ex. till bilbranschen för att användas vid försäljnings- karnpanjer eller motsvarande.
Registerverksamheten skattefinansieras. De avgifter som tas ut går följaktligen in i statskassan. Det har dock skett en svängning mot att i högre grad ta ut gebyr (avgifter) för att finansiera konkreta projekt.
3.3. Internationella överenskommelser m.m.
Det finns en rad multilaterala överenskommelser, dvs. som är gällande mellan flera stater, och bilaterala överenskommelser, dvs. gällande mellan två stater.
Multilaterala överenskommelser har i allmänhet dignitet av konventioner, dvs. regelsystem som staterna åtar sig att tillämpa inom ett visst område. Konventionema beslutas inom internationella organ. Bland dessa kan nämnas ECE, FN:s kommission för Europa, CEMT (Den Europeiska Transportministerkonferensen) och ILO (Inter- nationella arbetsorganisationen).
Sedan Sverige anslutit sig till Europeiska unionen, EU, den 1 januari 1995, har EG-rätten företräde framför de bilaterala avtal som Sverige ingått med andra medlemsstater. Sådana avtal som Sverige träffat med
ett tredje land, dvs. sådana länder som inte är gemenskapsmedlemmar, gäller fullt ut de avtalsslutande länderna emellan. Om ett sådant avtal strider mot EG-rätten kan Sverige dock vara förpliktat att få till stånd en omförhandling av avtalet.
1949 års Genévekonvention rörande vägtrafik (SÖ 1952166) trädde för Sveriges del i kraft 1952. Konventionen innehåller regler om hur fordon tekniskt skall vara konstruerade för att få framföras i de till konventionen anslutna staterna, internationella trafikregler, bestämmelser om registreringsbevis, om internationella körkort samt andra bestämmelser för att staterna skall upplåta sina territorier för internationell vägtrafik.
1968 års Wienkonvention om vägtrafik (SÖ 1989:1), som trädde i kraft år 1977 och Wienkonventionen samma år om vägmärken och signaler (SÖ 19892), med ikraftträdande år 1978, ersätter till stor del Genevekonventionen. Wienkonventionen om vägtrafik innehåller förutom vägtrafikregler även krav på registrering och teknisk standard som de till konventionen anslutna länderna bör ställa på fordon som används i internationell trafik. Konventionen innehåller också bestämmelser om internationella körkort. Syftet med konventionen är att underlätta den internationella vägtrafiken och förbättra vägsäker- heten genom antagandet av enhetliga trafikregler.
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Luxemburg, . Sverige, Tyskland och Österrike är avtalsslutande parter, medan Italien, 1 Portugal, Spanien och Storbritannien har skrivit under men inte | ratificerat konventionen. EU är inte en avtalsslutande part.
Mellan de nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige, finns en överenskommelse som rör ömsesidigt godkännande av körkort och registrering av fordon (SÖ 1985191). Se vidare avsnitt 11.2.
3.4. Något om registreringsbevis och registreringsbestämmelser för fordon m.m. i EU:s medlemsländer
3 .4. 1 Registreringsbevis
De nuvarande registreringsbevisen för motorfordon och deras släpfordon utarbetas av varje medlemsstat inom EU för sig och skiljer sig för närvarande mycket åt från en stat till en annan. Dessa skillnader rör framför allt antalet dokument som utfärdas, deras utseende och deras innehåll.
De enda befintliga internationella bestämmelserna om registrerings- bevis finns i Wienkonventionen om vägtrafik. De registreringsbevis som utfärdas av medlemsstaterna innehåller huvuddelen av de uppgifter som krävs för att fylla minimikraven för internationell trafik enligt denna konvention, men en betydande majoritet av medlemsstaterna tillämpar inte bestämmelsen om att uppgifterna skall identifieras genom en alfabetisk kod.
Registreringsbeviset används förutom vid vägtrafik också när ett fordon registreras i en annan medlemsstat. Vidare används det för att kontrollera vem som är rättmätig ägare till ett fordon som registreras i en annan medlemsstat.
Det arbete inom EG-kommissionen som pågår med att införa gemensamma bestämmelser för registreringsbevis för motorfordon och släpvagnar — ett förslag till rådsdirektiv föreligger, daterat den 30 maj 1997 — går i korthet ut på att EU:s medlemsländer skall ha gemensamma bestämmelser om vilka uppgifter som skall fmnas med i registreringsbevisen och att övriga länder skall godta de bevis som har utfärdats i ett visst EU—land.
3.4.2. Registreringsbestämmelser m.m.
I augusti 1995 genomförde EG-kommissionen en enkätundersökning rörande medlemsländernas bilregistreringssystem, fordonsdokument m.m. Vi har tagit del av sammanställningen av de svar som lämnades från respektive land och redovisar nedan relevanta delar av innehållet. Sverige deltog i enkäten men svaren redovisas inte här.
Inledningsvis kan nämnas att många av EU-länderna har ett centraliserat inforrnationssystem på bilregisterområdet. I några länder är dock fordonsregistreringen uppdelad i regioner, där varje region har sitt eget register. I fråga om registreringsdokumentens utförande och inforrnationsinnehåll tycks ett utvecklingsarbete pågå i de flesta länderna. Nationellt och även inom EU pågår parallellt diskussioner om att införa ett magnetkort eller ett ”smart card” med ett chip eller microprocessor i stället för pappersdokument. Detta utvecklingsarbete tycks dock ligga relativt långt framåt i tiden. Inom EU koncentreras arbetet i stället på att få fram enhetliga dokument med likartat innehåll, där uppgifterna är gångbara som information och som registrerings- underlag i övriga länder.
När det gäller de handlingar eller dokument som åtföljer ett fordon varierar förhållandena fortfarande starkt mellan länderna. I flertalet länder används två olika dokument. Nederländerna använder ett dokument med två olika delar, ett för information om själva fordonet
och ett innehållande uppgifter beträffande ägaren. I de flesta länderna är det ett nationellt organ som utfärdar registreringsbeviset. I bl.a. Frankrike och Spanien sker det dock på lokal nivå.
Med innehavet av registreringshandlingar följer i vissa länder en presumtion att innehavaren är liktydig med ägaren av fordonet. Detta är förhållandet, liksom för övrigt i Sverige, i Belgien, Finland, Frankrike, Luxemburg och Spanien, medan man i övriga länder inte lägger någon värdering i själva innehavet av fordonshandlingama.
Många av EU:s medlemsländer har redan genom bilaterala avtal etablerat ett informationsutbyte och ett kontrollsystem när det gäller fordon som efter införsel från ett land registreras i ett annat land. Belgien har exempelvis ett sådant utbyte med Nederländerna och Luxemburg. Även Danmark, Finland, Storbritannien och Tyskland har träffat sådana avtal med ett antal andra stater.
I fråga om vilka uppgifter som registreringshandlingama innehåller finns det stora nationella variationer. I Finland, Frankrike, Irland, Luxemburg och Nederländerna finns det utrymme för att lägga till ytterligare data om innehavaren eller om fordonet. Denna möjlighet saknas exempelvis för svenska registreringsbevis.
Även i fråga om själva registerinnehållet uppvisar ländernas register stora olikheter. De flesta medlemsländerna anger registeruppgiftema i klartext (okodad form). I Frankrike, Nederländerna och Österrike , används, liksom i Sverige, förkortningar, medan tyska register ' innehåller såväl koder och förkortningar som klartext.
Som första tidsangivelse i registret antecknas i Belgien datum för köpet av ett nytt fordon. I det danska registret anges fordonets tillverkningsår, medan man i Nederländerna anger tillverkningsdatum. Storbritannien anger, liksom Sverige, datum för den första registreringen. I Tyskland anges det datum då fordonet första gången sattes i trafik.
Säljaren av ett fordon är i ett antal länder skyldig att vara aktiv i registreringshänseende. Fristen för en anmälan från säljarens sida om att ett ägarbyte har skett är i Finland 30 dagar, i Frankrike 15 dagar, i Italien 60 dagar och i Spanien 10 dagar, medan det i Tyskland krävs att säljaren omgående anmäler försäljningen.
När ett fordon skrotas eller på annat sätt förstörs måste registreringshandlingama i de flesta länderna återställas till registreringsmyndigheten. Endast i Danmark och Tyskland saknas det kravet på fordonsägaren. En skyldighet att i samma situation återlämna registreringsskyltama gäller dock endast i Danmark, Finland, Italien och Österrike.
Ett nytt och därmed oregistrerat fordon kan i vissa länder användas med stöd av en tillfällig registrering i avvaktan på slutlig registrering.
Detta är förhållandet i Finland, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Österrike. I samtliga fall förses fordonet därvid med tillfälliga registreringshandlingar och ett tillfälligt registreringsnummer. I exempelvis Nederländerna är en sådan tillfällig registrering giltig under sju dagar. För företagsfordon gäller den i stället tre månader.
I Belgien, Irland och Storbritannien får ett fordon användas i trafik endast efter ordinarie registrering, medan Luxemburg tillåter bruk med tillfälliga handlingar under maximalt två månader, förutsatt att fordonet har erhållit det slutliga registreringsnumret. I Tyskland tillåts ett brukande med särskilda interimistiska registreringsskyltar för fordon som provkörs eller är föremål för transfer.
I Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland och Italien ställs registreringshandlingarna ut i fordonsägarens namn. Om ägaren och brukaren av fordonet inte är densamme registeras även brukaren. Detta gäller generellt i Danmark och Finland, medan det i Frankrike gäller vid leasing.
I Storbritannien och Tyskland är det alltid ett fordons brukare som registeras oavsett giltighetstiden för ett avtal om brukande. 1 Nederländerna registreras brukaren endast i leasingsituationer.
Om det finns flera ägare till ett fordon sker i flertalet länder en registrering av samtliga. Så sker dock inte i Belgien, Irland och Nederländerna. Flera brukare till ett och samma fordon registreras endast i Danmark och Finland.
Variationerna är stora mellan medlemsländerna även när det gäller möjligheten att registrera om en fordonsägare har flera adresser. Liksom Sverige registrerar bl.a. Belgien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien endast en adressuppgift.
Om en person med hemvist i ett EU-land flyttar till ett annat land inom gemenskapen kräver vissa länder ett bevis om byte av hemvist för att vederbörande skall få registrera sitt fordon i det nya landet. Detta krävs i bl.a. Danmark, Italien, Irland och Nederländerna.
Förutsättningama för en medborgare i ett EU—land att i ett annat EU- land bruka ett fordon som är registrerat i hemlandet ser lite olika ut. Mest liberala bestämmelser på området finns i Belgien, Danmark, Irland och Österrike. Där kan en EU-medborgare bruka ett fordon registrerat i ett annat EU-land under ett år. I Frankrike, Luxemburg, Portugal och Storbritannien är tidsgränsen sex månader.
Om det i fallet ovan i stället är ett företag som står som ägare till fordonet, krävs i de flesta fall registrering av fordonet i brukarens hemland, om det landet är ett annat än det där företaget har sitt säte, för att vederbörande skall få bruka fordonet. Danmark kräver att fordonet omgående registreras i Danmark om det skall brukas där. För Storbritanniens del gäller detta krav efter sex månader, dvs. ett fordon
kan brukas under sex månader på utländska skyltar. Till undantagen, där en sådan registrering över huvud taget inte krävs, hör Belgien, Frankrike, Nederländerna och Österrike.
Flertalet länder kräver inte något synligt bevis på fordonet om att det har klarat en kontrollbesiktning. Krav på kontrollmärke finns, liksom i Sverige, i Portugal, Spanien och Tyskland. I Frankrike och Österrike krävs kontrollmärke endast för vissa typer av fordon.
Belgien, Frankrike och Luxemburg kräver att vissa eller alla fordon kontrollbesiktigas vid ägarbyte. I Belgien gäller kravet främst personbilar och minibussar. Det franska kravet omfattar endast vissa särskilda fordonstyper och vissa mindre lastfordon (camionettes).
När det gäller fordon som används i yrkesmässig persontrafik ställs i det övervägande antalet medlemsländer strängare krav på kontroll- besiktning. Bestämmelserna varierar något för taxifordon respektive hyrverksfordon. Belgien kräver kontrollbesiktning var sjätte månad, medan det i de flesta övriga länder krävs årlig kontrollbesiktning för yrkestrafikfordon. I Spanien finns differentierade regler beroende på fordonets ålder. Endast Grekland, Island och Polen saknar särbestämmelser för fordon som används i yrkesmässig trafik.
Ett typintyg för nya fordon utfärdas inför registreringen i de flesta länder. Endast i Nederländerna och Tyskland saknas sådana bestämmelser.
När ett fordon överlåts mellan privatpersoner kan köparen från ett annat land köra fordonet till sitt hemland på transitskyltar om köpet sker i Belgien, Finland eller Österrike.
När ett fordon förs in i ett land utan originalskyltama får fordonet brukas med provisoriska skyltar i vissa av länderna. I Finland tillåts detta under sju dagar, i Frankrike under tre veckor, i Spanien under 30 dagar och i Tyskland normalt under tre—fem dagar. I Storbritannien tillåts brukande under obestämd tid under förutsättning att en särskild ”Q-registrering” sker. I Belgien, Danmark, Italien, Luxemburg och Portugal tillåts inte bruk av ett sådant fordon innan det har registrerats i mottagarlandet.
Det finns på många håll möjlighet för t.ex. den som yrkesmässigt handlar med fordon att använda saluvagnsskyltar eller motsvarande för fordon som inte tidigare har varit registrerade. I Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland tillåts sådant bruk utan någon tidsgräns. Skyltarna kan användas även vid brukande i andra medlemsländer. I Frankrike, Spanien och Storbritannien kan särskilda skyltar användas under maximalt ett år.
När det gäller fordonsöverlåtelser tillåts normalt inte bruk av fordonet före slutlig registrering. Detta är möjligt endast i Frankrike
under viss icke angiven tid, i Nederländerna under högst två månader och i Spanien under högst 30 dagar.
Beträffande samlarbilar, veteranbilar och liknande fordon finns det ett brett spektrum av bestämmelser som skiljer sig åt mellan EU:s medlemsländer. Det gäller såväl särskilda former för registrering som förutsättningama för brukande av sådana fordon.
3.5. Några andra samarbetsorgan EUCARIS
Mellan vissa av de europeiska länderna pågår ett samarbete, EUCARIS —- European Car Informations System — för utbyte av fordonsuppgifter, dvs. uppgifter som rör fordons tekniska status, uppgifter om körkortsinnehav m.m. EUCARIS skall göra det möjligt för varje europeiskt land att få information från bil— och körkortsregistren i varje annat europeiskt land. Därigenom skall förhindras att oegentligheter sker vid t.ex. omregistrering av fordon i ett annat land och det utbyte av fordonsdokument som därvid förekommer. Avsikten är att skapa en gemensam standard för utbyte av information mellan ländernas bilregistrerings- och körkortsmyndigheter.
EUCARIS-samarbetet vilar på bilaterala avtal mellan länderna samt ett särskilt anslutningsavtal för samarbetet, dvs. utan särskild EU- anknytning. Det inleddes år 1990 och administrerades till en början från Belgien. Sedan mitten av år 1996 sköts samarbetet från Tyskland. Nederländerna och Luxemburg har varit med sedan år 1994 och Storbritannien sedan år 1995. Deltagarna i samarbetet är de nationella organ i respektive land som ansvarar för bil- och körkortsregistren.
Såväl europeiska som icke-europeiska länder har förklarat sitt intresse av att gå in i samarbetet. Detta gäller Estland, Finland, Irland, Island, Norge, Polen, Portugal, Spanien, Sverige, Tjeckien, och Ungern inom Europa samt Nya Zeeland och USA. För Sveriges del pågår för närvarande förhandlingar om en anslutning.
Rent praktiskt fungerar systemet så, att det är möjligt att identifiera ett fordon eller ett körkort i ursprungslandet och få en upplysning om vissa förhållanden, såsom att ett fordon är stulet eller att ett körkort är ogiltigt. Varje enskilt land lämnar information i enlighet med sitt lands normer.
I de anslutna länderna kontrolleras i datasystemet fordon från andra anslutna länder vid en registrering o.d. När ett stulet fordon påträffas informeras den nationella polisen i fordonets hemland omgående och
information ges också till det internationella polisorganet (Europol eller Interpol).
I systemet används vid förfrågan ett särskilt identifrkationsnummer för ett fordon eller registreringsnummer. I svaret ges vissa specifika fordonsuppgifter för att fordonet skall kunna identifieras. I fråga om körkort ges i svaret alla relevanta uppgifter när en fråga ställs med användande av namn och personnummer.
T.o.m. september 1995 hade det i EUCARIS-administrationen ställts cirka 20 000 frågor, 200 stulna fordon hade spårats och 1 000 andra brott/oegentligheter i samband med fordon och/eller körkort upptäckts.
Interpol
När det gäller internationellt samarbete för att förhindra fordons- relaterade brott och strävan att spåra stulna fordon som sprids över ett stort geografiskt område bör nämnas det världsomspännande Interpol.
Interpol är en oberoende organisation som har bildats av polisen och som för närvarande har 169 medlemsländer. Det har sitt säte i Lyon. I mitten av 90-talet beslöts inom Interpol att skapa en internationell databas med uppgifter om stulna fordon, The Automated Search Facility System, ASF. Informationen sprids i form av datafiler till anslutna länder. För närvarande (maj 1998) finns 17 europeiska, lO afrikanska samt 4 sydamerikanska länder anslutna. Antalet fordon som har lagts in i systemet uppgår till ca 500 000.
3.6. Några avslutande anmärkningar
I och med Sveriges anslutning till EU har det svenska regelverket måst anpassas till gemenskapsreglema på olika samhällsområden. I takt med den allmänna internationaliseringen har också möjligheterna till informationsutbyte mellan länderna — inom EU men även gentemot tredje land — ökat. Detta gäller inte minst inom vägtrafikområdet. Vi har under arbetets bedrivande stärkts i vår uppfattning att dessa frågor har ett nära samband med utvecklingen i stort av trafikregister— verksamheten på det nationella planet.
Vi har ovan gjort en del jämförelser med förhållandena på olika delområden för trafikregistren. Vi redovisar där också vad som gäller i materiellt hänseende på fordonsregistreringsområdet i olika länder inom EU.
I det här sammanhanget kan nämnas den övergripande fråge- ställningen om integritetshänsyn gör att ett internationellt— bilateralt eller multilateralt — utbyte av information, främst av personrelaterade uppgifter, inte bör ske. I det sammanhanget kan pekas på den EU- anpassning som skett genom att Sverige antagit personuppgiftslagen (19982204) till skydd för den personliga integriteten vid bearbetning av personuppgifter (se vidare avsnitt 6).
Till detta kommer det förhållandet att det för närvarande finns stora nationella skillnader i tekniska system och att det därför finns sådana begränsningar för informationsutbyte och samköming, som det kan ta tid att överbrygga.
Under utredningsarbetets gång har vi kunnat konstatera att det inom EU pågår ett aktivt arbete på kommunikationsområdet i stort på departements- och verksnivå. Vidare finns det i Norden ett sedan länge etablerat och väl fungerande samarbete mellan ländernas respektive myndigheter på vägtrafikområdet. Även olika samarbetsorgan och sammanslutningar mellan andra konstellationer av länder har funnit sina former. De ovan nämnda frågorna om informationsutbyte m.m. mellan olika länders trafikregister är av den arten att de bör ses i ett helhetsperspektiv och får drivas framåt i nu nämnda sammanhang.
I författningsarbetet har vi försökt få till stånd en författnings- struktur som inte binder utvecklingen i något hänseende utan som— låt vara med vissa anpassningar i detaljema— skall motsvara de krav som ställs i exempelvis internationellt avseende.
4 En registerramlag för hela vägtrafikområdet — en översiktlig beskrivning av författningsstrukturen m.m.
Utredningens förslag i huvuddrag: De grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed t.ex. för uttaget av fordonsskatt, dvs. registreringsplikten, anges i en lag om vägtrafikregister. Därmed uppfylls regeringsformens krav på att regleringen av beskattnings- förhållanden skall ske genom lag.
Även de från integritetssynpunkt Viktiga gränserna för person- registreringen föreslås få lagforrn, liksom regler om registrens ändamål och de övergripande registerfrågorna i anslutning till personuppgifts- lagens reglering.
Enligt lagförslaget skall vägtrafikregistret föras för att tillgodose d behov som samhället i stort har av kontroll, identifiering och information i olika avseenden med beaktande av vad som krävs för trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter. De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare, bl.a. uppgifter som behövs för trafik- försäkring, uttag av fordonsskatt och kontroll av felparkeringsavgifter. Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden. Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik elle biluthyrning.
Övriga bestämmelser på området samlas i en förordning om vägtrafikregister.
Uttryckliga bestämmelser föreslås för själva prövningsförfarandet beträffande frågor som rör registrering i vägtrafikregistret. Beslut bör få fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret.
Besluten kan omprövas av beslutsmyndigheten, såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten.
Överklagande av beslut enligt de författningar som reglerar vägtrafikregistret får ske hos Länsrätten i Örebro län. Prövnings- tillstånd bör krävas vid överklagande från länsrätten till kammarrätten. I ett fåtal fall överklagas besluten hos regeringen.
4.1. Utredningens uppdrag
Vårt övergripande uppdrag är enligt direktiven för utredningen att göra en samlad översyn av bestämmelserna inom trafikregisterområdet med syfte att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.
Vi skall därvid särskilt pröva behovet av att bryta ut gemensamma frågor till en registerramlag för hela trafikregisterområdet. I utrednings- direktiven anges särskilt (s. 6) att en sådan lag bör innehålla regler om registrens ändamål och innehåll samt vilka bearbetningar som får ske. Vidare sägs att frågor om bevarande och gallring av uppgifter i registren bör behandlas. I allt fall skall undersökas om en lagreglering av de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen är erforderlig.
4.2. Våra utgångspunkter för en ny författningsstruktur
4.2.1. Om normgivningsmakten
Sveriges grundlagar är regeringsformen, RF, successionsordningen, SO, tryckfrihetsförordningen, TF och yttrandefrihetsgrundlagen, YGL (1 kap. 35 RF). RF (omtryckt i SFS 1994:l483) innehåller bl.a. bestämmelser om lagar och andra föreskrifter och om finansmakten.
Av 8 kap. 3 och 7 55 RF följer att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, endast kan meddelas genom lag. Riksdagen kan alltså inte delegera norrngivningsmakten i fråga om t.ex. skatt.
Grunden för skattskyldighet för ett fordon är knuten till fordonets registrering, vilken regleras genom en av regeringen beslutad förordning — bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Detta får till följd att skattskyldighetens omfattning kommer att bestämmas av regeringsbeslut. Denna ordning har i olika sammanhang ansetts som mindre lämplig. — Jämför direktiven s. 2.
Vid behandlingen av den lagrådsremiss som föregick prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon anförde Lagrådet om detta förhållande följande (a. prop. s. 41).
Vissa ramar för skattskyldigheten uppställs i den aktuella lagen, bl.a. genom bestämmelserna i 4 och 8 55. Lagrådet anser emellertid att anknytningen i 4 och 7 && av skattskyldigheten till bilregistreringen ändå lämnar ett utrymme för regeringen att bestämma beskattningens omfattning som inte står iöverens— stämmelse med RF:s regler om norrngivningsmakten. Denna brist bör kunna avhjälpas genom att de grundläggande reglerna om registreringen tas in i lag, så att den norrngivning på området som regeringen kan behöva utfärda kan få karaktären av verkställighetsföreskrifter.
4.2.2. Om ramlagstiftning i allmänhet
Vid översyn av olika författningsområden har på senare tid aktualiserats frågan om lämpligheten av en samlad författnings- reglering. I våra utredningsdirektiv konstateras (5. 3—4) att en sammanhållen och moderniserad författningsreglering bör leda till enklare och mer enhetliga regler, vilket i sin tur kan medföra högre effektivitet och minskade kostnader för registreringsförfarandet. En sådan reglering skulle kunna ta sig uttryck i en särskild registerramlag för hela trafikregisterområdet.
Förvaltningspolitiska kommissionen har diskuterat för- och nack- delar med ramlagstiftning. I betänkandet I medborgarnas tjänst — En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57, s. 92—94) uttalar kommissionen bl.a. följande av intresse för våra överväganden i det här avseendet.
Ramlagstiftningen ger ökat utrymme för myndigheterna att komplettera lagarna med tillämpningsföreskrifter. Myndig- heternas regelgivning har också ökat under de senaste decennierna. Flera studier visar att den ökade regelmassan kan ge upphov till problem av olika slag. Företag och kommuner har i detta sammanhang varit särskilt kritiska. Man menar att regleringen blivit svåröverskådlig och att politiska avvägningar överförts till förvaltningen. Man menar även att myndig- heternas regleringar är kostnadskrävande. Bland annat mot denna bakgrund har riksdag och regering under senare år försökt förenkla och minska antalet regler i samhället. Vi har
bland våra huvudsakliga iakttagelser redovisat att dessa ambitioner kommit på skam. Problemet har två sidor.
Å ena sidan kan statsmakternas ambition ha varit att lämna fler områden oreglerade. Om förvaltningsmyndighetema då svarar med att fylla ut lagarna med detaljerade föreskrifter kan det ses som ett allvarligt förvaltnings- och styrproblem. Undersökningar som kommissionen tagit del av kan svårligen tolkas på annat sätt än att detta förekommer i stor utsträckning -trots ansträngningarna att avreglera och förenkla. — — —
Å andra sidan kan statsmakternas avsikt med den mindre preciserade lagstifiningen ha varit att ge myndigheterna ett bredare utrymme för tolkning och tillämpning. Väljer myndigheterna att genom föreskrifter precisera lagarna kan det vara i ett vällovligt försök att i rättssäkerhetens intresse göra tillämpningen mer förutsebar för allmänheten. En sådan precisering kan emellertid bli onödigt långtgående. Mycket talar för att rättssäkerheten generellt inte äventyras av att myndigheterna direkt tillämpar en ramlag. Det är svårt att förutse alla situationer som kan uppstå vid tillämpningen. Myndigheterna har i allmänhet god kunskap i sakfrågorna och förmåga att finna lösningar som ligger nära syftet med lagregleringen. Om ramlagar tillämpas direkt, vilket ofta sker med stöd av en utvecklad praxis, kan tillämpningen bli mer ”träffsäker”; en precis tillämpningsföreskrift riskerar i en given situation att tvinga myndigheten att fatta ett olämpligt beslut. Är det frågan om rättighetslagstiftning och annan för enskild ingripande lagstiftning är dock mer precisa regler att rekommendera. — — —
Kommissionen anser att tillväxten av myndighets- föreskrifter är ett centralt förvaltningspolitiskt problem som bör hanteras på ett övergripande plan. Utgångspunkten bör vara att de av statsmakterna utfärdade reglerna i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter. Detta kan ske genom tydligare lagstiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän får sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och verkställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör ges bara efter noggrann prövning.
4.3. Överväganden och förslag 4.3.1 Normgivningsmaktens konsekvenser för författningsregleringen
Vägtrafikregistreringen är till sin natur tämligen vittomfattande och detaljrik. Den kräver därför en ganska komplex reglering. Huvuddragen av regleringen bör av bl.a. konstitutionella skäl och av hänsyn till integritetsaspekter tas upp i en lag. Om så sker blir författnings-materian också mera överskådlig, särskilt som lagen enligt våra tankegångar — i linje med vad som anges i direktiven— bör omfatta all vägtrafikregistrering. De mera detaljerade bestämmelserna bör tas in i en av regeringen utfärdad förordning om vägtraflkregister. Åt förvaltningsmyndigheter (främst VV) bör överlåtas att meddela verkställighetsföreskrifter till lagstiftningen eller andra därmed likställda föreskrifter. Dessutom är det enligt vår mening nödvändigt att överlåta åt förvaltningsmyndigheter att i vissa fall medge undantag från vad lag och förordning föreskriver. I enlighet med dessa riktlinjer föreslår vi en samlad författningsstruktur för hela vägtrafikområdet. Några huvudpunkter i denna kan framhållas här.
För att nå överensstämmelse mellan vad regeringsformen anvisar för beskattningsfunktionen och de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen och därmed för uttaget av fordonsskatt, bör registreringsplikten anges i lagforrn. Nuvarande bestämmelser om registreringsplikten finns i 8 och 9 55 BRK. Dessa bestämmelser förs enligt vårt förslag över till lagen om vägtrafikregister.
I BRK m.fl. författningar på vägtrafikområdet definieras bl.a. olika fordonsbegrepp, som i sin tur utgör en av grundstenama för fordons- beskattningen. Sambandet mellan fordonsbegreppen och beskattningen föranleder, i linje med vad som nyss har sagts, att begreppen lagregleras. Det kan också nämnas att Lagrådet vid granskningen av förslaget till ny yrkestrafiklag (se prop. 1997/98:63) respektive förslaget till ny körkortslag (se prop. 1997/98:124) har uttalat sig för att de centrala definitionerna på kommunikationsområdet tas in i en lag till vilken kan hänvisas i övriga lagar m.m. — Vi behandlar i ett särskilt avsnitt med anknytning till frågan om normgivningsmakten de på området förekommande definitionerna, dvs. fordonsdefinitioner och andra mer allmänna definitioner samt redovisar vår uppfattning om hur dessa skall författningsregleras. Beträffande våra förslag härom hänvisas till avsnitt 5 nedan.
När det gäller den författningsmässiga behandlingen av de övriga bestämmelser som en registerförfattning av lags natur bör innehålla— utredningsdirektiven pekar särskilt på registerändamål, registerinnehåll,
bevarande och gallring — styrs dessa av de förhållanden som regleras i den nya personuppgiftslagen ( l998z204), PUL, som efter EG- anpassning ersatt den tidigare datalagen (19731289). Det finns en rad förhållanden beträffande registreringen av uppgifter som rör personer och som kan behöva prövas utifrån en integritetsaspekt. Vi har därför valt att i lagforrn ange de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för personuppgiftsregistreringen. Vi behandlar bakgrunden till PUL:s tillkomst och dess innehåll i belysning av främst integritetsaspekter i avsnitt 6 nedan.
Vårt förslag till lag om vägtrafikregister innehåller förutom bestämmelser om registreringsplikten främst regler om registrens ändamål och de övergripande registerfrågorna i anslutning till PUL:s reglering. Enligt vårt upplägg får regeringen därefter inom de i lagen angivna gränserna närmare bestämma vilken handläggning ett register får inrättas för och vilka uppgifter det får innehålla.
I lagen (1975 :88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, ges regeringen mandat att föreskiva i frågor som rör bl.a. trafik på väg (punkt 8), fordons beskaffenhet och utrustning (punkt 9) samt registrering eller annan kontroll av fordon (punkt 10). Bemyndigandet omfattar även före- skrifter om avgifter för granskning och kontroll enligt punkterna 9 och 10. Till följd av särskilda bemyndiganden i lagen respektive för- ordningen om vägtrafikregister kan de ovan redovisade allmänt hållna bemyndigandena upphävas. Vi har upprättat ett sådant lagförslag.
4.3.2. Något om den språkliga översynen
De författningar som vi behandlar är tillkomna för lång tid sedan och har sedan dess undergått större eller mindre förändringar i materiellt hänseende. Den språkliga utformningen har dock inte ändrats över tiden. I samband med vårt arbete med de materiella nyordningama har vi därför försökt att genomgående förenkla författningarna och göra dem lättillgängliga både för den enskilde och för de myndigheter som har att tillämpa dem.
Vi har haft som mål att öka förståelsen av bestämmelserna. Därvid har vi så långt möjligt förenklat meningsbyggnaden, använt korta meningar med rak ordföljd och har genomgående försökt använda moderna och allmänspråkliga ord och uttryck.
I fråga om valet av termen vägtrafikregister har vi noterat att tidigare synpunkter på terminologin när det gäller behandlingen av författningarna inom traflkregisterområdet gått ut på att ”trafikregister” endast delvis anger det verkliga området för regleringen. Bl.a. tidigare
uttalanden i riksdagens Trafikutskott har utmynnat i att ”vägtrafik- registreringen” på ett mer adekvat sätt anger författningamas räckvidd. Den terminologi vi använder ansluter härtill.
Vi har vidare valt att genomgående välja termen fordonsregistrering i stället för bilregistrering för att på ett mera heltäckande sätt beskriva föremålet för den registrering som faktiskt sker. Valet av den termen utgör samtidigt en anpassning till språkbruket inom EU och internationellt i ett vidare perspektiv.
Den redaktionella översynen har mynnat ut i en kort och överskådlig lag om vägtrafikregister. Det begränsade antalet bestämmelser som getts lagforrn motiverar en utformning med mellanrubriker, men utan kapitelindelning.
När det gäller den materiellt innehållsrika förordningen om vägtrafikregister har vi, för att göra författningstexten mindre kompakt, samlat vissa gemensamma bestämmelser i ett inledande avsnitt och därefter kapitelindelat författningen efter bestämmelsemas art. Vi har också i stor utsträckning valt att använda punktuppställningar, numrerade led etc.
I den nu gällande författningsmaterian används maskulina former. För att inte onödigt tynga författningstexten har vi behållit dessa former i stället för att använda både han och hon eller byta till feminin form. Maskulina former (han, honom, fordonsägaren, denne) används alltså genomgående som gemensam beteckning för fysiska personer av båda könen och juridiska personer.
Vi har vidare försökt att undvika hänvisningar till andra bestämmelser, där så har kunnat ske utan att minska förståelsen av bestämmelserna.
4.3.3. Författningamas förhållande till personuppgiftslagen
Den nya personuppgiftslagen (l998:204), PUL, som har ersatt datalagen (l973:289), bygger på det s.k. dataskyddsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Direktivet gäller för behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg, oavsett om uppgifterna ingår i ett register eller ej. Författningsregleringen av vägtrafikregistret ansluter, i den mån det är fråga om behandling av personuppgifter, till PUL. Den terminologi vi använder har anpassats till den som används i den lagen. Vi bedömer att lagen om vägtrafikregister därmed endast behöver innehålla de
bestämmelser som krävs i stället för eller utöver reglerna i PUL. — Lagen om vägtrafikregister innehåller en hänvisning till PUL av innebörd att dess regler gäller i den mån den lagen inte reglerar något förhållande särskilt, se 2 & PUL. Vår lag bör, liksom PUL, gälla endast sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk samt annan behandling av personuppgifter som ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Såvitt vi kan se innehåller inte PUL någon reglering som inte bör gälla även vägtrafikregistreringen. För våra överväganden om integritetsfrågor i anslutning till PUL:s reglering, se vidare avsnitt 6.
4.3.4. Närmare om författningsstrukturen
Nu gällande bestämmelser i de författningar som reglerar registreringen i olika avseenden inom vägtrafikområdet fördelas nivåmässigt mellan förordningar och myndighetsföreskrifter. Det administrativa trafik- registerområdet är ett rättsområde som ändras ständigt. En fullständig reglering av förfarandet för registreringen i lag skulle behöva undergå fortlöpande förändringar. Det är därför lämpligt att iförordningsform behålla flertalet bestämmelser som rör själva registreringsförfarandet i ordets mer teknisk—praktiska betydelse. Vår utgångspunkt vid överförandet av dessa bestämmelser till en ny författningsstruktur är att ; inte låta bestämmelserna få högre dignitet än vad som svarar mot kraven på norrngivningsmaktens fördelning och som vi redovisat i det föregående. Detta sker efter en avvägning av rättssäkerhetsaspekter mot vad som är praktiskt motiverat och kan förväntas _utgöra en väl fungerande ordning för såväl tillämpande organ som enskilda som berörs av bestämmelserna.
I förordningen om vägtrafikregister ges närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen. Detta innebär att de närmare bestämmelser som behövs för att föra de olika registerdelama — vägtrafikregistrets fordons-, körkorts— och yrkestrafikregisterdelar — samlas i förordningen.
De separata författningar som arbetas in i den nya författnings- strukturen och som behandlas i respektive sakavsnitt nedan är följande. — Exportvagnskungörelsen (196439), — bilregisterkungörelsen (1972:599),
— turistvagnskungörelsen (1972:601), — kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon, — de bestämmelser i körkortsförordningen ( l998z980) som rör körkortsregistret, — förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister,
— förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon, — förordningen (l988:965) om personliga fordonsskyltar, — förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret.
I linje med vad vi sagt ovan har vi, särskilt i fråga om de bestämmelser som rör fordonsregistreringen, förutsatt att vissa detaljerade hanteringsfrågor förs ned till myndighetsnivå (verkställighetsföreskrifter). För den närmare utformningen av författningarna i detta hänseende har vi bl.a. jämfört med den uppbyggnad som tidigare valts för fordonskungörelsen (1972:595), FK. Denna reglerar fordons beskaffenhet och utrustning. När det gäller exempelvis fordons konstruktion finns ett fåtal regler i FK, medan myndighetsföreskrifter innehåller den närmare detaljregleringen och därmed gör systemet enklare att tillämpa. Att i för hög utsträckning föra ned bestämmelser till myndighetsnivå kan dock medföra en större rättsosäkerhet för den enskilde och vi har därför bemödat oss om att få en rimlig detaljeringsgrad. Regeringsförordningen kommer därmed att innehålla kontentan av regleringen. Till bilden hör också att en del av den nuvarande detaljregleringen är obsolet eller att den av andra skäl över huvud taget inte behövs. Sådana regler har vi inte tagit med. Denna aspekt bör beaktas även av förvaltningsmyndighet som meddelar verkställighetsföreskrifter.
En viktig utgångspunkt för regeluppbyggnaden för själva registerbestämmelsema har också varit att ge förutsättningar för att datautvecklingen i tekniskt hänseende inte hämmas av att de styrande bestämmelserna ligger på ”för hög” nivå.
4.3.5. Myndighetsorganisationen och registeransvaret
Vi har ovan beskrivit den registerstruktur som efter hand har byggts upp för den insamling och behandling av uppgifter som behövs för fordons-, körkorts- respektive yrkestrafikregistreringen. VV är enligt 25 BRK registreringsmyndighet och prövar frågor som rör kungörelsen, dvs. frågor som rör det nuvarande bilregistret. VV är därmed registeransvarig och svarar för all registrering i registret.
VV är vidare, enligt 1 kap. 25 körkortsförordningen (l998z980), KKF, central körkortsmyndighet och länsstyrelserna regionala körkortsmyndigheter. För den registrering som behövs för tillämp- ningen av körkortslagen (l998:488), KKL, för W körkortsregistret, utom vad gäller uppgifter om brott, där Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet (7 kap. 10 & KKF). Både VV och länsstyrelserna är behöriga att föra in uppgifter i registret (7 kap. 16 & KKF).
I 2 5 andra stycket förordningen (l979z785) om yrkestrafikregister anges VV som central registreringsmyndighet och länsstyrelserna som regionala registreringsmyndigheter i fråga om yrkestrafikregistret. Ansvarsfördelningen är här densamma som beträffande körkortsregistret.
Enligt vårt förslag skall all registrering inom vägtrafikområdet samlas i ett enda vägtrafikregister. Det förhållandet att myndighetsorganisationen på vägtrafikområdet alltså inte är homogen medför att bestämmelserna om registeransvar och myndigheternas åligganden i olika avseenden får byggas upp i flera steg.
Regeringen bemyndigas i vårt förslag att bestämma vilken myndighet som skall ha det övergripande ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter. VV:s ansvar att föra vägtrafikregistret kommer till uttryck i förordningen om vägtrafikregister, i vilken det anges att VV för registret och ansvarar för det system- och programmeringsarbete som behövs. VV blir därmed också personuppgiftsansvarig enligt PUL:s terminologi.
När det gäller fordonsregistreringen är det dock i praktiken så att flera andra intressenter — exempelvis bilprovningen, bilhandeln, generalagentema och försäkringsbolagen — lämnar uppgifter för registrering. VV får gentemot dessa intressenter försäkra sig om att uppgifterna förs in på ett korrekt sätt och ta ansvar för detta. |
4.3.6. Föremålet för registreringsåtgärderna
Inom vägtrafikregistreringen sker olika typer av registrering, såsom fordonsregistrering, körkortsregistrering osv. Den samlade registre- ringen kan i överförd bemärkelse ses som ett enda register bestående av i flera delar med olika objekt för registreringen. De olika objekten är fordon, behörighetshandlingar för att föra fordon respektive tillstånd att bedriva en viss näring samt utfärdade parkeringsanmärkningar.
I begreppet behörighetshandlingar innefattas förutom körkort och traktorkort även taxiförarlegitimationen. Jämför t.ex. 1 kap. 1 & andra stycket KKL (prop.1997/98:124, bet. 1997/98:TU11, rskr. 1997/98:260). Bestämmelser om behörighet att föra vissa fordon i yrkesmässig trafik finns i yrkestrafiklagen (l998:490), YTL.
Registreringen av fordon och förhållanden som hänger samman med den skiljer sig från övrig registrering i vägtrafikregistret på det sättet att den får en rättsverkan när fordonsuppgiften förs in. De författningar som rör fordonsregistreringen innehåller bestämmelser såväl för själva förtecknandet, dvs. registreringen av uppgiften, som de materiella bestämmelser som rör de förhållanden som hänger samman med
registreringen och som är en följd av den. Registreringen utgör såsom nämnts tidigare en förutsättning för vissa andra förhållanden, däribland uttaget av fordonsskatt m.m. Själva skatteförutsättningama regleras dock uteslutande i fordonsskattelagstiftningen.
Registreringen av en behörighetshandling respektive ett tillstånd utgör däremot endast en förteckning och registreringen saknar egen rättsföljd. I dessa fall är det huvudsakliga själva registreringen, dvs. att föra en förteckning över uppgifterna. För de materiella bestämmelser som har en egen rättsverkan hänvisas till de författningar som reglerar körkort respektive trafiktillstånd eller tillstånd till biluthyrning.
Motsvarande synsätt som beskrivits beträffande behörighets- handlingar och tillstånd kan anläggas på parkeringsanmärkningar, som utfärdas som bevis på skyldigheten att betala en felparkeringsavgift.
4.4. De administrativa trafikregistrens ändamål
4.4.1. Inledning
När den moderna fordonsregistreringen tog form diskuterades dess syfte i ett vidare perspektiv. I propositionen till riksdagen angående riktlinjer för den fortsatta utformningen av fordonsregistreringen, m.m. (196930) anfördes, under rubriken Krav på ett effektivt bilregister, följande (5. 7 — Observera att vissa här omtalade myndigheter m.m. inte finns i dag).
Bilregistreringen tjänar i första hand ett trafiksäkerhetssyfte. En individuell och fullständig registrering av vissa fordonskategorier är grundläggande för möjligheterna att utöva ett effektivt trafiksäkerhetsarbete. Med utgångspunkt från information i registret skall man kunna utöva kontroll eller vidta andra åtgärder beträffande alla eller en viss del av de registrerade fordonen. Från trafiksäkerhetssynpunkt har de kontrollåtgärder, som anknyter till fordonet och dess tillstånd, särskild betydelse. En effektiv övervakning möjliggörs, om bilregistret innehåller fullständiga uppgifter om de där intagna fordonens besiktningsförhållanden. Från kontrollsynpunkt är det givetvis särskilt angeläget att den registrerade informationen är aktuell.
I åtskilliga fall föreligger krav på att ha snabb tillgång till information i registret. Detta gäller exempelvis i fråga om polisens trafikövervakning men också för polisens allmänna
spaningsarbete. Av stor betydelse är härvidlag möjligheterna att utifrån begränsade uppgifter om ett fordon kunna finna det i registret och där få en mera fyllig information. Registret bör därför utformas på ett sådant sätt att sökning efter fordon kan ske enligt flera olika identifikationsdata.
Beaktas bör även registrets värde som underlag för beredskapsplanläggning. Säker och aktuell information från registret krävs sålunda bl.a. för den verksamhet, som bedrivs av biluttagningsmyndigheten, samt för den krigstransport- planläggning och planläggning av viss drivmedelsransonering, som handhas av länsstyrelserna och transportnämnden.
Bilregistret bildar underlag för olika fiskaliska åtgärder. Fordonsskatten debiteras på grundval av noteringarna i registret. Genom detta sker även kontroll över att skatten betalas. Tillgång till noteringarna krävs även vid avgöranden i andra skatteärenden. Kontrollstyrelsen behöver för vissa övervakningsändarnål uppgifter angående särskilda typer av fordon.
Genom registret skall skyldigheten att ta och vidmakthålla trafikförsäkring kunna kontrolleras. Registret måste därför innehålla uppgifter om de trafikförsäkringar som gäller för registrerade fordon.
Bilregistret bildar underlag för åtskillig statistik. På grundval av uppgifter i centrala bilregistret utarbetar statistiska centralbyrån en officiell fordonsstatistik för kvartal och för år. Statistiken har stor betydelse för allmän samhällsplanering och trafikpolitik. Registreringen måste därför organiseras så att statistikbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.
Registret är i princip offentligt. Det är med hänsyn härtill viktigt, att det utformas så att allmänhetens rätt att ta del av materialet i registret såvitt möjligt tillgodoses.
Utkast till ändamålsbeskrivningar har utifrån detta uttalade syfte tidigare ställts samman beträffande de register som förs av VV och som verket är registeransvarig myndighet för. De register som avses är i första hand bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren, men även de register eller registerdelar, som används som s.k. stödsystem för de förstnämnda registren. Dessa senare register innehåller vad man kan kalla kringuppgifter till de förstnämnda, och de har inte någon fristående funktion, utan är på olika sätt knutna till ”huvudregistren”.
I en hos W omkring år 1988 sammanställd ändamålsbeskrivning angavs de administrativa trafikregistrens ändamål på följande sätt.
Terminologin är på några punkter anpassad till dagens begreppsapparat (förhållanden).
Bilregistrets huvuduppgift är att utgöra en förteckning över fordon och fordonsägare. Dessutom skall bilregistret utgöra underlag för kontrollen av ordning och säkerhet i trafiken, kontrollen av fordonen, uppbörden av vägtrafikskatt, tillämp- ningen av bestämmelserna om trafikförsäkring, utredningar och beslut som rör skatter, avgifter och indrivningar, försvars- och beredskapsplaneringen, drivmedelsransoneringen, brotts- spaning och brottsutredning. Registret används också för att tillgodose samhällets behov av uppgifter om fordon och fordonsägare.
Körkortsregistrets ändamål är att ge underlag för beslut om åtgärder som rör rätten att framföra fordon, ordning och säker- het i trafiken genom kontroll av körkortsbehörighet, underrät- telser till berörda myndigheter och enskilda om sådana för- seelser som kan utgöra grund för körkortsingripande samt ifrågasättande av innehav av luftfartscertifikat, försvars- och beredskapsplanering. Registret används också för att tillgodose samhällets behov av uppgifter om körkort och körkortshavare.
Yrkestrafikregistrets ändamål är att utgöra ett administrativt hjälpmedel vid handläggning av frågor som rör yrkesmässig trafik, dvs. hjälpmedel för att förteckna trafiktillstånd och innehavare av sådana tillstånd, för kontroll av att trafiken bedrivs i överensstämmelse med tillståndet samt för att tillgodose samhällets behov av information i dessa avseenden.
De övriga registren eller, rättare sagt, registerdelama beskrevs då på följande sätt.
Namn— och adressregistret (ägarregistret) används för att samla de uppgifter om fysiska och juridiska personer som behövs för de register som VV är registeransvarig myndighet för eller som VV för på uppdrag av andra myndigheter.
Direktregistreringsregistret används för att administrera anmälningar som ges in direkt till VV på medium för auto- matisk databehandling eller genom datakommunicering.
Registret över parkeringsanmärkningar används för att följa upp att felparkeringsavgifter betalas samt för redovisning av influtna medel. Registret är inte författningsreglerat, utan förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen, DI.
Förarprovsregistret används som ett administrativt stöd- system för VV:s administration av förarprovsverksamheten. Registret innehåller även uppgifter om dispenser och uppgifter om resultat från genomgånget prov i yrkeskunnande enligt yrkestrafikförfattningarna. Även detta register förs med stöd av ett tillstånd från DI.
4.4.2. Närmare om registerändamålet m.m.
De ovan beskrivna registren utgör ett samlat trafikadministrativt system som är en samhällsresurs för hela vägtrafiksektom. De har karaktären av riksomfattande inforrnationssystem och fungerar som administrativt stöd för samhällets styrning, kontroll och finansiering av vägtrafiken samt i andra samhälleliga funktioner där det är lämpligt och ekonomiskt möjligt.
Systemet, eller om man så vill de olika delsystemen, administrerar ett ändamålsstyrt flöde av information och därav beroende åtgärder. Åtgärderna kan ha formen av förvaltningsåtgärder eller ren inforrnationsförrnedling för andras behov. Kommuniceringen av uppgifter blir verksamhetens främsta föremål.
Innehållet i registren utnyttjas av en mängd externa användare, såväl för olika slag av trafiksäkerhetsinsatser som inom andra delar av samhälle och näringsliv. Till de traditionella områden för vilka trafikregisterinformationen är väsentlig kan i dag läggas även miljö- och konsumentintressena. Ett stort antal människor, företag och offentliga organ är i sin dagliga verksamhet beroende av åtkomst till
registerinformationen. I takt med att registren har utvecklats i tekniskt avseende och
mängden insamlade, registrerade och bearbetade uppgifter ökat, har författningsregleringen av verksamheten kommit att alltmer släpa efter. De bestämmelser som nu gäller för förandet av registren beskriver endast till en del uppbyggnaden av systemen och den i dag faktiskt bedrivna registerverksamheten på området.
Verkligheten kan i korthet beskrivas så, att de uppgifter som samlas in förs in i eller registreras i en enda ”massa” och de olika typerna av uppgifter kan sedan kombineras på olika sätt och därigenom sägas utgöra det ena eller andra ”registret”. I själva verket är det dock fråga om ett enda register. Detta består av olika delar, nämligen fordonsregistrering, körkortsregistrering, yrkestrafikregistrering och — nyreglerat — registrering av felparkeringsavgifter. De olika stödsystemen bakas in i detta system av ett enhetligt register.
Mot bakgrund av ”den tekniska verkligheten”, som den har presenterats för oss, är en bärande tanke att låta samtliga registrerade uppgifter utgöra ett enda register även författningsmässigt. Olika sammanställningar av den totala uppgiftsmängden kan i sin tur konstituera olika register eller registerdelar såväl tekniskt som utifrån författningamas innehåll. Ytterst är TF:s regler styrande, medan det i fråga om personuppgifter, som ovan beskrivits, är den nya PUL:s bestämmelser som lägger fast de yttre ramarna för författningsregleringen.
PUL är i det här avseendet uppbyggd så, att personuppgifter får samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och att behandling av dessa uppgifter inte får ske för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in (9 5). Av detta följer att det ändamål som beskrivs i författning för registreringen på vägtrafikområdet blir av avgörande betydelse för registerföringen i stort.
Vi har mot nu angivna bakgrund strävat efter att i ändamålsbestämmelsen, utifrån vad vi i det föregående redovisat om tidigare försök till ändamålsbeskrivningar och med beaktande av de faktorer som tillkommit, täcka hela ”objektsbeskrivningen” för registreringen. Ändamålet anges vidsträckt, med angivande av vilka uppgifter som skall eller får registreras. Den mängd uppgifter som förs in i registret kan sedan sammanställas för olika deländamål, beroende på hur uppgifterna kombineras med varandra. Med dessa utgångspunkter har vi gjort följande överväganden.
Vägtrafikregistret skall föras för att tillgodose de behov som samhället i stort har av kontroll, identifiering och information i olika avseenden och med beaktande av vad som krävs för trafiksäkerheten, miljön och andra för vägtrafiken betydelsefulla omständigheter.
De registrerade uppgifterna får för det första avse fordon och fordonsägare — fordonsregistreringen. Häri ingår även de uppgifter som behövs för trafikförsäkring och uttag av fordonsskatt m.m. Vidare omfattas uppgifter som rör kontrollen av felparkeringsavgifter.
Uppgifterna får för det andra avse den som ansöker om, har eller har haft behörighet att föra fordon eller någon annan person, som registreras, om det behövs för att underlätta handläggningen av körkortsärenden — körkortsregistreringen.
Uppgifterna får för det tredje avse den som ansöker om, har eller har haft tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik eller biluthyrning— yrkestrafildegistreringen.
Registrets ändamål är, som vi sagt i det föregående, nära förbundet med de uppgifter som förs in i det. I enlighet med det beskrivna ändamålet förs vissa särskilt angivna uppgifter avseende likaledes
särskilt angivna personkategorier in. Det beskrivna ändamålet omfattar vidare alla skeden av de olika personkategoriemas anknytning till registret, exempelvis beträffande körkortsregistreringsdelen den som ansöker om, har eller har haft körkort.
Enligt vårt synsätt omfattar ändamålet även andra intressen som är nära förbundna med registerverksamheten och som kan benämnas som ”positiva biintressen”. Vi har övervägt att uttryckligen ange dessa särskilda samhällsintressen, som på olika sätt har beröring med vägtrafikområdet. De gäller exempelvis beredskapsplaneringen och det ovan nämnda konsumentintresset, som legitimerar angivandet i fordonsregistreringsdelen av de s.k. leasing- och avbetalningsspärrama (se vidare avsnitt 12). Detsamma gäller de mera abstrakta ändamålen tillgänglighet och regional balans.
Vi menar emellertid att den detaljeringsgrad vi valt för ändamålsbeskrivningen är väl ägnad att betjäna verksamheten och vi avstår därför från att nämna ytterligare faktorer särskilt. Vårt ställningstagande i den här frågan har också påverkats av att möjligen helt andra krav skulle behöva ställas på förandet av ett register i rent tekniskt hänseende om registerändamålet vidgades till att uttryckligen omfatta andra intressen än det eller de som är de primära vad avser fordonsregistreringen.
Vi vill i det här avseendet särskilt anmärka att ren försäljnings- verksamhet inte faller in under det ovan beskrivna registerändamålet. Det krävs därför även i fortsättningen att W:s rätt att sälja uppgifter som rör fordonsregistreringen regleras särskilt —- jämför 8 5 förordningen (1997 1652) med instruktion för Vägverket, som behandlas vidare i det följande.
4.5. Prövningsförfarandet
Klargörande bestämmelser behövs i detta avseende dels om vilken myndighet som skall pröva ett visst registreringsärende, dels om hur själva beslutsförfarandet skall vara utformat, dels om omprövning av fattade beslut.
Beslutsmyndighet
Frågor om bilregistrering handläggs i dag av W. Skäl att ändra denna ordning finns inte. Som huvudregel bör således gälla att VV i det nya systemet skall pröva frågor om fordonsregistrering inklusive saluvagnsregistrering och tillfällig registrering. Detsamma gäller
beträffande frågor om registrering av utfärdade parkerings- anmärkningar.
När det gäller körkortsregistreringen och yrkestrafikregistreringen anges i de nu gällande bestämmelserna vilken myndighet— VV eller länsstyrelsen — som skall föra in en uppgift. Därutöver finns det inte några bestämmelser om prövningsmyndighet avseende en uppkommen fråga.
Även i det nya systemet kommer att anges den myndighet som svarar för införandet av en uppgift. Därutöver bör uttryckligen anges att denna myndighet är prövningsmyndighet. För det fall att det skulle uppkomma någon registreringsfråga som inte kan knytas till införande myndighet bör den frågan prövas av VV som är den centrala registreringsmyndigheten. VV bör dock ha befogenhet att i viss utsträckning överlåta prövningen i ett enskilt fall till en länsstyrelse.
Beslutsförfarandet
Handläggningen av vägtrafikregistreringsfrågor är i hög grad databaserad. Det anges i 70 5 BRK att bilregistret förs av VV genom automatisk databehandling. I 99 & BRK föreskrivs att om någon i vissa fall anser att han genom handläggningen har lidit förfång får han begära beslut hos W. Det förutsätts således att något egentligt beslut inte fattas vid ADB-behandlingen. En sådan ordning gällde tidigare även på vägtrafikskatteområdet. I 36 & fordonsskattelagen (1988:327) anges emellertid uttryckligen att fordonsskatt i normalfallet beslutas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Denna ordning infördes på inrådan av Lagrådet, som ingående analyserade rättsläget på området och hänvisade till Högsta domstolens avgörande i referatet NJA 1986 s. 105. Lagrådet fann det angeläget att det av bestämmelserna klart framgick att beslut fattas genom automatisk databehandling. Se härom prop. 1987/88:159 s. 110 f.
Det kan nämnas att motsvarande synsätt har kommit till uttryck i rättshjälpslagen (1996:1619). I dess 42 & föreskrivs nämligen att Rättshjälpsmyndigheten får fatta vissa beslut genom automatisk databehandling av uppgifter i ett av myndigheten fört register.
Vi föreslår mot bakgrund av det anförda att det i förordningen om vägtrafikregister uttryckligen föreskrivs att beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i vägtrafikregistret.
Omprövning
I departementspromemorian Effektivare omprövning av förvaltningsbeslut (Ds 1998142) föreslås i samband med en översyn av förvaltningslagen ändringar som skall effektivisera det nuvarande omprövningsförfarandet. Bl.a. skall en myndighet, enligt promemorian, vara skyldig att ompröva ett beslut, som den har meddelat som första instans, om det begärs av någon enskild som berörs av beslutet. Dvs. en utvidgning av omprövningsskyldigheten föreslås. Omprövningen skall vara fullständig i de avseenden som den enskilde anger och beslutet får inte ändras till nackdel för den enskilde.
Beslut som har fattats genom automatiserad behandling eller på annat sätt inom vägtraflkregisterområdet måste kunna omprövas av beslutsmyndigheten. Detta bör kunna ske såväl på begäran av den som beslutet angår som ex officio av myndigheten. Omprövnings- bestämmelser av denna innebörd bör träda i stället för de som finns respektive föreslås i 27 & förvaltningslagen (1986z223).
4.6. Överklagande
Enligt 94 och 99 55 BRK överklagas merparten av frågor enligt kungörelsen hos Länsrätten i Örebro län. I dessa paragrafer anges också att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Enligt 95 5 BRK överklagas vissa beslut hos regeringen, bl.a. rörande dispenser.
Beträffande körkortsregistreringen och yrkestrafikregistreringen finns inte några bestämmelser som speciellt tar sikte på överklagande av registreringsfrågor.
I det nya systemet bör finnas ett heltäckande system för hur registreringsfrågoma överklagas.
När det gäller valet av överklagandeinstans — regeringen eller allmän förvaltningsdomstol — har under senare år skett en successiv utveckling mot att domstolsprövning skall ske. Efter förslag i prop. 1997/98:101 Översyn av förvaltningsprocessen; en allmän regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut m.m. har i förvaltningslagen förts in en regel om att beslut av förvaltningsmyndigheter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om något annat inte är särskilt föreskrivet (bet. 1997/981JuU17, rskr. 1997/98:226, SFS 199813 86). Därmed överges den tidigare huvudregeln om att statliga myndigheters beslut i avsaknad av särskilda bestämmelser om överklagande får överklagas hos närmast högre myndighet och i sista hand hos regeringen. — Reformen beskrivs i propositionen som en
författningsteknisk ändring som innebär en lagreglering av en huvudregel om domstolsprövning som i praktiken redan gäller. Den nya huvudregeln föranleder att särskilda överklagandebestämmelser krävs i de fall överklagande skall ske hos regeringen eller någon annan avvikelse från huvudregeln skall göras.
När det gäller området för vägtrafikregistreringen anser vi att det endast i några få typer av ärenden är motiverat att överklagande skall ske hos regeringen. Främst är en sådan överklagandeordning motiverad i fråga om dispenser från författningsbestämmelser. I nämnda prop. (s. 64 f.) anges att det i allmänhet finns särskilda bestämmelser om att sådana beslut kan överklagas hos regeringen.
I propositionen förutsätts också (5. 63 och 112) att normgivnings- ärenden — dvs. ärenden om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. RF — skall överklagas hos regeringen.
En fråga att ta ställning till är om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol skall följa huvudregeln i 14 5 lagen (1971 :289) om allmänna förvaltningsdomstolar eller om en särordning skall gälla för vägtrafikregistreringen. Det förstnämnda alternativet innebär att ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet först har prövats. VV:s beslut som fattas centralt i Borlänge skulle därvid komma att prövas av Länsrätten i Dalarnas län och VV:s beslut som fattas vid avdelningen för trafikregistret i Örebro prövas av Länsrätten i Örebro län. Vissa beslut fattas av enheter inom trafikregistret som är förlagda till Visby och Arjeplog. Överklaganden av dessa beslut skulle prövas av Länsrätten i Gotlands län respektive Länsrätten i Norrbottens län. Beslut av länsstyrelse skulle prövas av respektive länsrätt.
En särordning kan till skillnad mot den beskrivna ordningen innebära att alla mål av nu aktuellt slag förs till en enda länsrätt.
För närvarande gäller, såsom framgått, att VV: 5 beslut i fordons- registreringsfrågor överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Denna ordning infördes den 1 januari 1996 när hela bilregisterverksamheten fördes över från länsstyrelserna till W (prop. 1994/95:126, bet. 1994/95zTU23, rskr. 1994/95:356, SFS l995zl358). Samtidigt fördes länsstyrelsernas uppgifter som beskattningsmyndigheter på fordons- beskattningens område över till skatteförvaltningen och det bestämdes att dessa frågor för hela landet skulle has om hand av Skattemyndigheten 1 Örebro län. Som skäl för att samla fordonsskatte- frågorna hos en enda skattemyndighet — den i Örebro län— anförde regeringen i propositionen till riksdagen (prop. 1995/96: 24, bet. 1995/96: SkU4, rskr. 1995/96: 12) bl. a. vikten av att underlätta samarbetet med VV: s trafikregister som finns i Örebro. Även Skattemyndighetens i Örebro län beslut överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
Frågor om fordonsregistrering och fordonsbeskattning har ett mycket nära samband — registreringen ligger ju till grund för uttaget av fordonsskatt. I många fall gäller ett ärende såväl frågan om registrering som den om skatteuttag. I de fall en begäran om omprövning gäller både registrerings- och skattefrågan prövar W först registreringen och lämnar därefter över ärendet till Skattemyndigheten för prövning av skattefrågan. VV är också uppbördsmyndighet för fordonsskatt. De härmed nära förbundna ärendena om fordonsbeskattning handläggs som framgått ovan av Skattemyndigheten i Örebro län och överklagas också hos länsrätten där.
Enligt vår mening är det angeläget att undvika en splittrad besvärsordning och att samma besvärsväg gäller för samtliga ärenden om vägtrafikregistrering. Det finns nämligen nära beröringspunkter mellan de olika ärendeslagen. Särskilt gäller detta i fråga om fordons- registrering å ena sidan och yrkestrafikregistrering å andra sidan samt mellan körkortsregistrering och den del av yrkestrafikregistreringen som avser taxiförarlegitimationen. Detta talar för att nuvarande ordning avseende överklagande i ärenden om fordonsregistrering skulle sträckas ut att gälla vägtrafikregistreringen i dess helhet. Vi föreslår mot bakgrund härav att alla sådana ärenden skall överklagas hos Länsrätten i Örebro län. Det kan tilläggas att den helt övervägande delen av de mål som kan förväntas, liksom i dag, kommer att avse fordonsregistrering, ofta med anknytning till fordonsbeskattningen.
Det anförda medför att en särskild överklaganderegel — på samma sätt som för närvarande i BRK — bör gälla. Krav på prövningstillstånd bör gälla vid överklagande från länsrätten till kammarrätten. Även detta skall framgå av en särskild bestämmelse, (jfr prop. 1997/98:101 s. 113 6). De berörda reglerna bör tas in i förordningen om vägtrafikregister, se 14 5 lagen (l97lz289) om allmänna förvaltnings- domstolar.
Den ovan behandlade nya principen för överklagande i förvaltningslagen innebär inte att fullföljdsrätten vidgas i fall av bristande överklagbarhet. Det finns i dag inom författningsområdet vissa beslut som inte får överklagas, främst frågor om utformningen av vissa registreringsskyltar. Någon utökning av fullföljdsrätten till att omfatta även sådana beslut bör inte ske. Nu gällande bestämmelser härom återfinns i dag i flera olika författningar och förs över till förordningen om vägtrafikregister.
5 Definitioner i vägtrafikförfattningarna
Utredningens förslag i huvuddrag: De centrala definitionerna på vägtrafikområdet, dvs. främst fordons- och viktbegreppen, lagfästs. Övriga definitioner samlas i en förordning.
De nu gällande definitionerna förs, med endast mindre redaktionella justeringar, över från nu gällande rätt. Förslaget bygger på att de i definitionsförfattningarna upptagna definitionerna äger allmän giltighe inom vägtrafikområdet. I vad mån man sedan på varje särskilt delområde väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter a 1 lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.
5.1. Utredningens uppdrag
I ett flertal trafikförfattningar finns förhållandevis omfattande sammanställningar av definitioner. I utredningsuppdraget ingår att överväga om inte en ökad klarhet och översiktlighet kan vinnas genom att föra samman definitionerna till en särskild författning. Vidare skall vi se över definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk.
5.2. Allmänt
I flera av de författningar med dignitet av förordning som utgör en viktig del av trafikförfattningsstrukturen definieras de grundläggande begrepp som genomgående används i författningsmaterian. Detta gäller främst fordonskungörelsen (1972:595), FK, bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, körkortsförordningen (l998z980), KKF, samt trafikförordningen (1998:1276). I övriga författningar, i såväl lag- som förordningsforrn, hänvisas i vissa fall till dessa definitioner. I andra fall har den aktuella frågeställningen behandlats enbart i lagförarbetena.
I lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott, TBL, förekommer på flera ställen olika begrepp som definieras i trafikförordningen (tidigare VTK) och andra trafikförfattningar. När TBL ändrades i samband med att bl.a. VTK tillkom år 1972 uttalade sig Lagrådet om det förhållandet att det i en lag tagits upp begrepp, för vilkas tolkning man är hänvisad till författningar av lägre dignitet (prop. l972:137). Lagrådet yttrade följande (prop. s. 29).
Det föreligger helt naturligt ett mycket nära samband mellan trafikbrottslagen samt de författningar som reglerar trafiken och därmed sammanhängande förhållanden. Ett önskemål är att uttryck och begrepp har samma innebörd i TBL och trafikförfattningama. De grundläggande och mest detaljerade bestämmelserna finns i trafikförfattningama och det framstår som naturligt om TBL anknyter till och faller tillbaka på dessa. En komplikation uppstår emellertid genom att TBL är av lags natur medan bestämmelserna i övrigt i stort sett har annan karaktär. Detta vållar dock ej nämnvärda svårigheter när de i administrativ ordning tillkomna reglerna finns vid antagandet av bestämmelserna som är av lags natur. Om inte annat framgår av vad som förekommer vid tillskapandet av lagreglerna, får dessa som regel antagas ansluta sig till de därvid existerande stadgandena av annan natur. Vanskligare blir förhållandet när— såsom i förevarande lagstiftningsärende — lagbestämmelsema utformas först, medan de från saklig synpunkt mera grundläggande bestämmelserna då ännu ej fått sin slutliga avfattning.
I det remitterade förslaget upptages mestadels begrepp och uttryck som sedan länge förekommit på förevarande lagstiftningsområde. Vad som anföres i remissen ger ej anledning antaga att dessa framdeles skall ges sådant ändrat innehåll att de ej längre kan anses svara mot vad lagförslaget åsyftar. Förslaget innehåller emellertid också vissa nyheter. Så har exempelvis upptagits den nya kategorien terrängmotor- fordon. Departementschefen har angivit vad därmed åsyftas. Om riksdagen gillar uttalandena, får dessa på sätt nyss antytts vara bestämmande för vad TBL menar med terrängmotor- fordon.
Samma lagstiftningsteknik som den nu redovisade har använts andra gånger. I lagen (l972z435) om överlastavgift, ÖVL, används en rad definitioner utan att betydelsen anges. De definitioner och begrepp som används i trafikskadelagen (1975: 1410), TSL, förklaras inte heller i den
lagen. Även i förarbetena till TSL diskuterade Lagrådet definitionemas tillämplighet m.m. (prop. 1975/76:15). I det till Lagrådet remitterade förslaget löd inledningen av 1 & (prop. s. 230):
Vid tillämpning av denna lag avses med motordrivet fordon detsamma som i fordonskungörelsen (1972:595). Lagen gäller dock ej...
Detta föranledde Lagrådet att uttala följande (prop. s. 251—252).
När det gäller att närmare ange vad som skall förstås med motordrivet fordon och annat motorredskap än gaffeltruck, har valts den tekniken att hänvisning görs till de definitioner av dessa begrepp som finns i fordonskungörelsen (1972:595) och kungörelsen (1952145) angående klassificeringen av vissa gaffeltruckar. Med denna teknik blir lagens tillämpnings- område helt beroende av administrativ reglering, i det att det bestäms av vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigan- de, annan myndighet kan komma att besluta. Lagrådet vill ifrågasätta om detta är förenligt med regeringsformen. Trafikskadelagen avser ett ämne som torde vara att hänföra till det i 8 kap. 25 RF angivna lagområdet. Inom detta område, som hör till det s.k. obligatoriska lagområdet, är delegation av lagstiftning inte tillåten. Regeringens norrngivningskompetens omfattar här — bortsett från föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelser — endast verkställighetsföreskrifter. En förutsättning för att regeringen skall få meddela en verkställig- hetsföreskrift är emellertid att den lagbestämmelse som en sådan föreskrift skall komplettera är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften (prop. 1973:90 s. 211). Det kravet måste därför ställas att trafikskadelagens tillämpnings- område bestäms genom en regel i själva lagen.
Det är tydligt att sådana allmänt brukade ord som motordrivet fordon och motorredskap är fullt användbara när det gäller att ange lagens tillämpningsområde.
Bestärnmelsens lydelse ändrades och hänvisningen till FK ströks utan att begreppet motordrivet fordon etc. förklarades i författningstexten. Senare har Lagrådet intagit den motsatta ståndpunkten och förespråkat att man i en lag i fråga om betydelsen av använda definitioner hänvisar till en förordning. Se härom exempelvis prop.
l987/88:159 om ny vägtrafikskattelagstifining och prop. 1994/95:55 Försäljningsskatten på motorfordon.
Vid behandlingen av nya regelverk på körkorts- och yrkestrafik- områdena har frågan om vägtrafikdefinitionema nyligen åter aktualiserats. Vid behandlingen av lagrådsremissen som föregick prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning uttalade Lagrådet i det här avseendet följande (a. prop. s. 203—204).
I vissa bestämmelser i lagförslagen (] kap. 25 yrkestrafik- lagen, 2 och 18 55 lagen om biluthyrning) förekommer hänvisningar till fordonskungörelsen (1972:595), främst med avseende på olika definitioner av fordon. Detta är en teknik som i princip inte bör komma till användning, eftersom riksdagen blir bunden av regeringens föreskrifter och lagändringar behövs om regeringsförfattningen ersätts av en ny sådan. Eftersom lagstiftningen på kommunikationsområdet i stor utsträckning bygger och måste bygga på de definitioner som finns i bl.a. fordonskungörelsen och det vore störande att behöva upprepa definitionerna i varje lag på området får visserligen tekniken accepteras tills vidare. Härtill bidrar även att det när det gäller just yrkestrafiklagstiftningen synes vara Lagrådet som har initierat tekniken vid tillkomsten av den nuvarande yrkestrafiklagen (se prop. 1987/88:78 s. 87 och 104). Lagrådet förordar dock att de centrala definitionerna på kommunikationsområdet på sikt tas in i en lag, vartill kan hänvisas i övriga lagar. Däremot bör det inte komma i fråga att i en lag hänvisas direkt till kommande regeringsföreskrifter i anledning av lagen. De hänvisningar till en blivande yrkestrafikförordning som förekommer i vissa paragrafer bör därför ersättas av mer allmänt hållna hänvisningar till föreskrifter meddelade med stöd av lagen.
Även vid behandlingen av lagrådsremissen i anslutning till prop. 1997/98:124 Ny körkortslag m.m. underströk Lagrådet sin ovan redovisade ståndpunkt och anförde därvid följande (a. prop. s. 152).
Några definitioner av de olika fordonstypema innehåller inte lagen. Avsikten är att dessa definitioner skall återfinnas i de ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att utfärda, dvs. främst i körkortsförordningen. Mot denna teknik finns inte anledning till erinran från konstitutionell synpunkt. I det av Lagrådet nyligen granskade
förslaget till yrkestrafiklag användes emellertid en annan teknik, nämligen att i lagen gavs en hänvisning till fordonskungörelsen (1972:595), en metod som visserligen kunde möta konstitutionella betänkligheter men som dock Lagrådet ansåg tillsvidare kunna godtas. Det framstår som angeläget att inom det omfattande lagstiftningsområdet som avser trafiken samma teknik används över hela fältet. Som Lagrådet framhöll i nyssnämnda lagstiftningsärende bör de centrala definitionerna på kommunikationsområdet på sikt tas in i en lag, vartill kan hänvisas i övriga lagar. Även om sådana definitioner ofta ändras torde området ha sådan betydelse för allmänheten — och i följd därav också tillvinna sig sådant intresse i riksdagen — att lagforrnen bör användas eller i vart fall allmänna riktlinjer dras upp i en lag.
Vid utskottsbehandlingen av de båda propositionerna uppmärk- sammades frågan ytterligare. I motion l997/98:T7 (fp) framhöll motionärerna Lagrådets uppfattning rörande den författningstekniska behandlingen av definitionerna och menade att de centrala definitionerna inom kommunikationsområdet bör tas in i lag. Trafikutskottet avstyrkte motionen och hänvisade i sitt betänkande 1997/981TU9 till denna utrednings arbete och förutsatte att utredningens överväganden även omfattar frågan huruvida en sådan författning bör ha lagforrn (s. 28—29).
Ändringar i definitionerna
I de aktuella trafikförfattningama förekommer alltså en stor mängd begrepp som definieras i de grundläggande förordningarna (kungörelsema). Dessa begrepp används genomgående i författnings- materian, vilket redovisas i det följande.
I 35 FK, 45 BRK och 25 VTK finns uppställningar där de i respektive författning använda begreppen definieras.
Körkortsförordningen (1998z980), KKF, innehåller i 1 kap. 5 5 de i körkortslagen och i förordningen använda definitionerna.
I yrkestrafiklagen (l998:490) definieras däremot i 1 kap. 1 5 första stycket begreppet traktortåg som ”traktorer med tillkopplade släpfordon”. I 1 kap. 2 5 hänvisas beträffande fordonsbeteckningama i övrigt i lagen till fordonskungörelsen.
I 1 5 andra stycket fordonsskattelagen (1988:327), FSL, anges att beteckningarna i lagen har samma betydelse som i FK och BRK, om inte annat sägs.
I 1 5 fordonsskatteförordningen (1993:1028) hänvisas i fråga om beteckningar till FSL och FK.
Efter en genomgång av de paragrafer som innehåller definitioner kan konstateras följande i fråga om ändringsfrekvensen. Under en tioårsperiod, åren 1987—1996, har någon eller flera av definitionerna i 3 5 FK ändrats fyra gånger, 45 BRK ändrats sju gånger, 45 KKF ändrats fyra gånger, 2 5 VTK ändrats fem gånger och någon eller flera av definitionerna i 3 5 terrängtrafikkungörelsen (1972:594), TTK, ändrats tre gånger. De större ändringarna var följande.
År 1989 genomfördes en rad ändringar av ett flertal definitioner i samtliga de aktuella förordningarna genom SFS 1989:938—942 (axeltryck, boggi, boggitryck, bruttovikt på fordon, jordbrukstraktor, lätt terrängvagn m.fl. definitioner).
År 1992 ändrades i FK definitionerna på registreringsskylt, totalvikt på bil, traktor och motorredskap samt definitionen på traktor (SFS 1992:1758), i BRK definitionen på registreringsskylt och traktor (SFS 1992:1767) och i KKF definitionerna på körkort, traktor och traktorkort (SFS 1992:1765).
Under år 1994 gjordes vissa ändringar i TTK, FK och BRK som rörde definitionerna av begreppen registreringsskylt och släpfordon, registreringsskylt och sidvagn respektive registreringsskylt och saluvagnslicens (SFS 1994:2056, 2055 och 2054).
Vidare ändrades i FK, VTK och gamla KKF under år 1996 cTefinitionema av lätt respektive tung motorcykel genom SFS 1996:321—323.
BRK, FK och VTK justerades under år 1997 genom ett tillägg av fordonsbegreppen dolly och släpkärra (SFS l997z694—696) för att nå överensstämmelse med vissa EG-regler på området (rådets direktiv 96/53/EG); — i VTK ändrades då ytterligare ett antal definitioner av mindre intresse här.
Slutligen skedde samma år i VTK, gamla KKF, BRK och FK en justering av definitionen av traktor genom SFS 199711299—1302.
Ny trafikförordning
Vägverket överlämnade den 21 december 1995 ett förslag till ändringar av nuvarande regler om trafik på väg och i terräng. Förslaget byggde på ett underlag som tagits fram i samarbete med Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet.
I enlighet med förslaget har nyligen en ny författning — trafik— förordningen — ersatt dels VTK, dels de avsnitt i TTK som innehåller trafikregler. Dessutom har vissa bestämmelser i vägmärkes-
förordningen (1978:1001) tagits in i den nya förordningen, se SFS 1998:1276. 1 3 5 trafikförordningen definieras centrala begrepp.
Närmare om vilka definitioner som förekommer i vissa lagar
Definitioner som används i TBL utan förklaring i lagen: vägtrafikant motordrivet fordon traktor
motorredskap
Definitioner som används i TSL utan förklaring i lagen: motordrivet fordon motorredskap
Definitioner som används i KKL och som förklaras i KKF: motorfordon terrängmotorfordon traktor motorredskap motorredskap klass I motorredskap klass II motorcykel
lätt motorcykel personbil lastbil lätt lastbil släpfordon lätt släpfordon terrängvagn tung lastbil buss bil
moped terrängskoter körkort körkortshavare körkortstillstånd körkortsunderlag
Definitioner som används i ÖVL utan förklaring i lagen: axel
axeltryck
bil
boggi boggitryck bruttovikt
buss fordon
fordonståg
lastbil motorredskap klass I släpvagn
trippelaxel trippelaxeltryck tung terrängvagn
Definitioner som används i FSL med hänvisning till BRK: personbil motorcykel traktor motorredskap buss lastbil
tung terrängvagn släpvagn påhängsvagn trafiktraktor tjänstevikt totalvikt
Definitioner som används i YTL med hänvisning till FK: personbil lastbil buss
terrängmotorfordon
traktor
släpfordon
Därutöver kan nämnas ett antal lagar, som innehåller ett mindre antal definitioner — främst rörande fordon — utan närmare förklaring. Hit hör exempelvis lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lagen ( l971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands,
bilskrotningslagen (1975z343), terrängkörningslagen (l975:13l3), lagen (19761206) om felparkeringsavgift, lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, bilavgaslagen (198611386), lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud samt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
Lagen (l982:129) om flyttning av fordon i vissa fall innehåller egna begreppsförklaringar, medan lagen (l998:492) om biluthyrning hänvisar till fordonsbegreppen i FK. I lagen (1988:328) om fordons- skatt på utländska fordon hänvisas i fråga om begreppens innebörd till FSL.
5.3. Definitioner i EG:s regelverk
I utredningens uppdrag ingår att se över de svenska definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. När det gäller EG-rätten är det så, att EG-dokument inom vissa områden inledningsvis innehåller definitioner av de i aktuellt dokument använda begreppen, medan det på andra områden används en annan teknik med hänvisningar. I ytterligare andra fall används begreppen utan vidare förklaring än den som framgår av textens sammanhang.
Inom EU har ännu inte antagits några gemensamma regler för trafikregisterområdet (BRK m.fl. författningar), utan varje medlems- land tillämpar där sin nationella lagstiftning. I ett förslag till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon (97/C 202/10), som har lagts fram av kommissionen den 30 maj 1997, hänvisas dock i fråga om definitioner av motorfordon, släpfordon, registrering och registreringsbevis till redan antagna direktiv.
Ett grundläggande dokument på området som rör fordon, registrering av fordon, m.m. är rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon. Detta direktiv har därefter ändrats genom rådets direktiv 92/53/EEG av den 18 juni 1992.
I direktivet definieras en rad begrepp, kring vilka bestämmelserna är uppbyggda. Av de begrepp som förekommer i de av oss ovan genomgångna författningarna definieras dock endast begreppet fordon.
Enligt artikel 2 i direktivet menas med fordon ”motorfordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller ej, med minst fyra hjul och konstruerat för en maxirnihastighet över 25 km/h samt släpvagnar till sådana fordon, med undantag av spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer samt samtliga rörliga motorredskap”.
Fordon definieras exempelvis i 35 FK som ”anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättat för färd på marken och ej löper på skenor. Fordon indelas i motordrivna fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, hästfordon och övriga fordon.
Vi kan konstatera att de olika definitionerna i direktivet respektive FK m.fl. svenska författningar skiljer sig något åt i omfattning, men utan att direkt strida mot varandra. Vissa av definitionerna i direktivet, huvudsakligen tekniska termer, är av den arten att de saknar begreppsförklaring i de svenska trafikförfattningama.
Rådets direktiv 77/143/EEG av den 29 december 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet, med ändringar i direktiv 88/449/EEG och 91/328/EEG, behandlar, som framgår av titeln, frågor om besiktningsskyldighet. I direktiven används vissa fordonsbegrepp m.m. utan att närmare definieras. Bestämmelserna i grunddirektivet jämte ändringsdirektiv har ersatts av rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 med samma titel. Det antagna direktivet innehåller inte några definitioner av där använda begrepp.
I det s.k. maskindirektivet, dvs. rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner, slås fast de för maskiner grundläggande hälso- och säkerhetskraven. Utanför dess räckvidd ligger transportmedel, dvs. fordon och släpvagnar till dessa, avsedda enbart för transport av passagerare bl.a. på väg. Det undantar också fordon som används på väg till skydd för liv och hälsa.
Maskindirektivet omfattar vissa motorredskap och arbetsmaskiner som för närvarande definieras som vägtrafikfordon enligt FK. Direktivet gäller främst klassificeringsfrågor, vad som är vägfordon m.m., men där finns vissa beröringspunkter med BRK, såsom frågor om när de aktuella fordonen skall registreras.
I rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon slås i prearnbeln (inledningen) fast att det för att uppnå syftet med EU-tanken är nödvändigt att upprätta exakta och enhetliga definitioner av fordon. Direktivet avser att harmonisera medlemsstaternas definitioner av dessa fordon i syfte att undanröja de handelshinder medlemsstaterna emellan som har att göra med nuvarande skillnader i tekniska krav för fordonen. Direktivet skall tillämpas på samtliga två- och trehjuliga motorfordon som är avsedda för vägtrafik.
Den hittillsvarande svenska definitionen på moped skiljer sig från direktivets lydelse. I den nya körkortslagstiftningen har därför en viss anpassning skett. De två- och trehjuliga motorfordonen delas in i bl.a.
mopeder och motorcyklar. Som moped definieras i enlighet typgodkännandedirektivet ett motorfordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen och som har
1. två eller tre hjul samt, om det drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
2. fyra hjul och en massa utan last som understiger 350 kilogram samt a) om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym av högst 50 kubikcentimeter, eller
h) om det är försett med någon annan typ av motor, denna har en maximal nyttoeffekt av högst 4 kilowatt.
Vid beräkningen av en mopeds vikt skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in.
Enligt den nya terminologin avses med moped klass I en moped som inte hör till klass II och med moped klass II en moped med pedaler som är konstruerad för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt. Se KKF (1998:980) och förfatmingsändringar SFS 1998: 1257 och följande.
I vissa av de dokument som efter hand antas i arbetet inom unionen hänvisas numera i fråga om betydelsen av använda begrepp till de grunddokument som tidigare antagits och som vi nämnt ovan. Som exempel på detta kan nämnas Kommissionens tolkningsmeddelande om förfaranden för typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat (96/C 143/04).
Även i det nu föreliggande förslaget till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon (97/C 202/ 10), framlagt av Kommissionen den 30 maj 1997, hänvisas exempelvis i fråga om definitionen av motorfordon, släpfordon, registrering och registreringsbevis till direktiven 70/156/EEG och 92/6l/EEG.
På körkortsområdet finns det s.k. körkortsdirektivet 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, med ändringar intagna i rådets direktiv 97/26/EG av den 2 juni 1997. Körkortsdirektivet innehåller bl.a. indelning av fordonskategoriema i körkortsbehörigheter samt definitioner av vissa fordonstyper, medan ändringsdirektivet innehåller bl.a. en ändrad definition av begreppet ”motorcykel”.
På yrkestrafikområdet finns det ett stort antal förordningar och direktiv som reglerar de olika typerna av trafik inom och mellan medlemsländerna samt till och från tredje land. De i EG-dokumenten använda begreppen förklaras genomgående i inledningen till varje dokument.
Som en jämförelse med ett annat författningsområde kan nämnas tullagstiftningen och där använda begrepp. I 2 5 tullagen (1994:1550) definieras nämligen vissa uttryck som används i den lagen. Därutöver hänvisas beträffande innebörden av använda uttryck till rådets
förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. I 25 tullförordningen (1994:1558) definieras på motsvarande sätt vissa uttryck som används i förordningen och i övrigt hänvisas till förordningen EEG nr 2913/92 och till tullagen. Begreppen har dock inte någon angiven allmän giltighet i all författningsreglering för tullområdet eller delar av det.
W fick i regleringsbrev för år 1997 regeringens uppdrag att se över FK:s tillämpningsområde m.m. i förhållande till det tidigare nämnda maskindirektivet. Utredningen skulle ske i samråd med Arbetarskydds- styrelsen och RSV. W skulle föreslå de ändringar som krävs i FK, lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, BRK, FSL m.fl. författningar.
Uppdraget har redovisats i en promemoria den 18 december 1997. W föreslår att fordonskategoriema motorredskap och terrängmotor- fordon ersätts med ett nytt begrepp, mobil maskin, för att skapa ett begrepp som lättare kan identifiera fordonskategoriema vid kontaktema med övriga Europa. W föreslår också att mobila maskiner som används på väg skall registreras i bilregistret (vägtrafrkregistret). Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande i Kommunikationsdepartementet.
5.4. Överväganden och förslag
Överväganden rörande definitioner i de nationella författningarna
I vårt uppdrag ingår att överväga om definitionerna i de olika vägtrafikförfattningama bör föras samman till en särskild författning. Därvid uppkommer frågan i vad mån regleringen skall ske i lag eller förordning. Vi har i denna fråga diskuterat olika alternativ som vi redovisar närmare i det följande.
Vi har bl.a. prövat att använda samma metodik som beskrivits ovan beträffande TBL och TSL. Ett sådant system skulle innebära att man i den lag om vägtrafikregister, som vi föreslår, i fråga om begreppsförklaringar inte skulle hänvisa till någon förordning, utan att man i förarbetena skulle förklara grunden till och innebörden av tillvägagångssättet på samma sätt som skedde åren 1972 och 1975 vid tillkomsten av de nämnda lagarna. Samma system skulle då också användas i andra lagar med anknytning till vägtrafiken. I förordningar på vägtrafikområdet skulle enligt det alternativet hänvisas till en särskild förordning, vari samtliga definitioner skulle samlas.
Ett annat alternativ är att i varje lag för sig definiera de i författningen använda begreppen. Det är ett tydligt sätt att redovisa dem
men det kräver att ändringar sker i en mängd författningar vid ett och samma tillfälle. Tillvägagångssättet har också, som framgår ovan, i vissa fall ansetts för omständligt och man har menat att det skulle göra lagtexten alltför vidlyftig. Vår egen utgångspunkt är att det är en fördel att ha begreppsförklaringama samlade oavsett om det sker i lag- eller förordningsforrn. Ett sådant system är dels överskådligt, dels praktiskt vid författningsändringar.
I anslutning till det sistnämnda har vi diskuterat att stifta en fristående lag med de gemensamma definitioner, som kan betecknas som övergripande och som behövs främst för de lagar som berörs. Samtliga övriga definitioner som förekommer i författningarna skulle då samlas i en gemensam förordning.
Övergripande är främst olika fordons- och viktbegrepp. I en rad författningar på vägtrafikområdet av lags natur finns en anknytning till de olika fordonsdefinitionema, dvs. i FSL, KKL, TBL, TSL, YTL samt ÖVL. För att täcka in samtliga definitioner som används i någon av de nämnda lagarna krävs det att man i en särskild lag anger innebörden av samtliga fordonsbegrepp.
Genomgången av de bestämmelser som definierar nu åsyftade begrepp visar på en relativt måttlig ändringsfrekvens under den senaste tioårsperioden.
Vid vårt slutliga ställningstagande har vi gjort följande överväganden.
Vägtrafiklagstiftningen är föremål för ett kontinuerligt utvecklings- och förändringsarbete. Området är också stort till sitt omfång. Det torde inom sina skilda sektorer efter hand få allt större anknytning till motsvarande regler inom EG-rätten. Ett inte obetydligt antal förändringar och justeringar kan bli följden av det reformarbete som kan förutses. Ett exempel på förändringar av bl.a. ett antal fordonsanknutna begrepp är det pågående arbete på anpassning till EG:s maskindirektiv som nämnts ovan.
EG-anknytningen, det ökande kravet på snabbhet i förändrings- och anpassningsarbetet m.fl. praktiska förhållanden talar för att regeringen skulle ges ett bemyndigande att definiera begrepp som är avsedda att användas i andra författningar i den utsträckning som särskilt föreskrivs i respektive författning och de olika definitionerna skulle då kunna samlas i en regeringsförordning.
Såsom Lagrådet i de helt nyligen gjorda uttalandena framhållit talar emellertid konstitutionella och andra skäl för att de centrala definitionerna ges lagforrn. Dessa synpunkter bedömer vi vara överordnade de praktiska problem som en lagreglering onekligen kan medföra i vissa situationer. De praktiska problemen minskar för övrigt om lagregleringen inskränks till att omfatta endast de centrala
begreppen. Det nu sagda leder oss till att välja lösningen att lagfästa de begrepp som enligt vår bedömning kan betecknas som centrala. Övriga definitioner samlas då i en förordning.
I sistnämnda hänseenden har vi gjort följande överväganden. Flertalet fordonsbegrepp återfinns i de centrala författningarna på vägtrafikområdet. De har stor betydelse för avgränsning av rättigheter och skyldigheter inom vägtrafiken. De flesta av dem är utifrån detta betraktelsesätt av sådan karaktär att de bör tas upp i en lag. Några av fordonsbegreppen kan tyckas vara mer perifera, såsom ”cykelkärra” och ”lekfordon”. Vi har emellertid stannat för att inte splittra gruppen av aktuella beteckningar i detta sammanhang. Grundläggande fordonsbegrepp bör alltså enligt vår mening regleras i lag.
Nära förbundna med fordonsbegreppen är de begrepp som reglerar fordons vikt. Framför allt gäller detta begreppen tjänstevikt och totalvikt, som återfinns i ett flertal författningar— däribland FSL. Andra viktbestämmelser är de som tar sikte på den vikt som ett fordon för över till vägbanan, t.ex. boggitryck och bruttovikt. Sistnämnda viktbestämmelser och andra av närstående karaktär fmns bl.a. i ÖVL. Vi menar att alla viktbegreppen för överskådlighetens skull bör finnas i en lag tillsammans med fordonsbegreppen.
Även i fråga om en tredje kategori har vi diskuterat var aktuella definitioner skall beskrivas. Det gäller definitionerna på körkorts- området. Dessa definitioner är tämligen få och används inom ett relativt väl avgränsat författningsområde. Vissa av där använda begrepp är enligt vår mening till sin innebörd relativt givna. Det gäller t.ex. i fråga om det grundläggande begreppet ”körkort” och ett par andra begrepp som mer eller mindre knyter an till det begreppet. — Det kan i det här sammanhanget framhållas att begreppet ”körkortshavare”, som enligt dagens terminologi även innefattar den som har körkortstillstånd, borde omarbetas så att det endast avser innehavare av körkort.
I och med anpassningen av de svenska körkortsförfattningama till gällande EG-bestämmelser, har i KKL utöver de redan befintliga körkortsbegreppen tagits in ytterligare ett begrepp, ”permanent bosättning”, vars innebörd kräver en uttrycklig definition.
Nu redovisade omständigheter har sammantaget resulterat i att vi valt att i KKL behandla de grundläggande körkortsbegrepp som används i den lagen — körkort, körkortstillstånd och körkortshavare — samt därutöver begreppet permanent bosättning. Övriga körkortsbegrepp tas upp i definitionsförordningen.
Den nu skisserade lösningen innebär att lagen om vägtrafikdefinitioner renodlas och i princip kommer att innehålla endast de grundläggande fordons- och viktbegreppen.
Vi vill också betona att vi inte har övervägt själva formuleringarna av begreppen utan har — med mindre redaktionella justeringar — fört över dem från gällande rätt. En genomgång i materiellt hänseende av begreppen får ske i anslutning till översyn på respektive författningsområde. En del definitioner har vi emellertid uteslutit, eftersom vi har funnit att de är överflödiga av en eller annan anledning, t.ex. att betydelsen framgår direkt av författningstexten. Över huvud taget vill vi rekommendera en större återhållsamhet med definitioner än som hittills har varit fallet och det bör i varje enskilt fall undersökas om en definition verkligen behövs och om inte författningstexten kan utformas så att en viss definition kan undvaras.
Vårt förslag bygger således på att de i definitionslagen upptagna definitionerna äger allmän giltighet. I vad mån man sedan på varje särskilt område väljer att hänvisa till lagen eller helt enkelt förutsätter att lagens begreppskatalog skall gälla får avgöras från fall till fall.
Tillvägagångssättet att hänvisa bör enligt vår mening nu användas i de lagar som i dag innehåller hänvisningar till trafikförordningamas begreppsdefinitioner (t.ex. FSL och YTL) och i de förordningar som i dag innehåller begreppsdefmitioner (dvs. FK, trafikförordningen m.fl.).
Fråga uppstår då hur läget blir beträffande de lagar som i dag inte innehåller några begreppsdefinitioner, t.ex. TBL, TSL och ÖVL. Det är givetvis önskvärt att man i varje författning klart anger huruvida definitionerna i den särskilda lagen skall användas vid tillämpningen av respektive lag. Vi har emellertid inte tillräcklig överblick för att kunna avgöra om det fullt ut är ett möjligt och lämpligt tillvägagångssätt. Om det i exempelvis TBL och TSL inte ges någon hänvisning till definitionsförfattningarna torde tolkningen av detta faktum inte bli annan än att definitionerna i dessa båda författningar har den innebörd som de har fått vid lagarnas tillkomst och således har i dag; jämför Lagrådets ovan återgivna yttranden. Vi lämnar därför frågan öppen hur man författningstekniskt skall förfara med dessa båda lagar. I fråga om ÖVL anser vi att man i den bör ta in en hänvisning till definitionslagen.
W har, som nämnts, till regeringen lämnat ett förslag rörande en översyn av FK m.fl. författningar. Detta går ut på att anpassa de svenska författningarna till EU:s maskindirektiv. Förutom FK berörs vissa bestämmelser i lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, i BRK, i FSL samt i ytterligare några författningar. Det innehåller också ändringar av de gällande definitionerna på fordonsområdet.
Vi har så långt det varit möjligt anpassat vårt författningsförslag till dessa justeringar. Den slutliga lydelsen av författningarna kan, med hänsyn till faktorer som vi inte har kunnat beakta, komma att få en något annorlunda utformning än den vi föreslår.
Definitionernas överensstämmelse med EG:s regelverk
I utredningsuppdraget ingår såsom tidigare nämnts att se över definitionemas överensstämmelse med motsvarande definitioner i EG:s regelverk. Vi kan i det avseendet till en början konstatera att entydiga definitioner inte används inom EU för hela det av oss behandlade författningsområdet.
Det är W, i egenskap av statens företrädare på central nivå för hela vägtransportsystemet, som för Sveriges del ansvarar bl.a. för det europeiska samarbetet på vägtrafikområdet. Detta ansvar behandlas för övrigt närmare i prop. 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m., som antagits av riksdagen (bet. 1995/96:TU18rskr. 1995/96:231). I W:s uppgifter ingår i det avseendet bl.a. att föreslå anpassningar av de svenska författningarna till EG:s regelverk, så att nationella begrepp och definitioner inte strider mot de i gemenskapen använda begreppen.
Efter hand som de aktuella EG-dokumenten antagits och ändringar genomförts i nationella författningar har det, enligt vad vi under hand har inhämtat från W, från svensk sida kunnat konstateras att de i de svenska författningarna använda begreppen i allmänhet inte strider mot de i EG-dokumenten använda definitionerna. I den mån skiljaktigheter förelegat eller åtgärder i övrigt varit påkallade har initiativ tagits till ändringar och kompletteringar i den svenska författningsmaterian på området. Detta gäller, såsom framgått ovan, i fråga om t.ex. mopeder och de fordonsslag som är aktuella i maskindirektivet. Vår slutsats är därför, att det från vår sida inte behöver vidtas några speciella åtgärder eller lämnas några förslag för att anpassa de i svenska författningar använda begreppen till EG:s regelverk.
6 Tillgång till registeruppgiftema — integritetsfrågor
Utredningens förslag i huvuddrag: Mot bakgrund av vägtrafikregistrets ändamål och innehåll saknas det skäl att förbjuda direktåtkomst eller att ange ytterligare kriterier för direktåtkomst än de som följer av personuppgiftslagens generella krav på behandling. Däremot vilar ett ansvar på den för registret huvudansvariga myndigheten VV att göra en noggrann avvägning mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritets- aspekter i samband med att datorer ansluts. I lagen om vägtrafikregister tas därför inte in några regler om möjligheterna till direktåtkomst til registret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas dock att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur registret. Häri ingår bl.a. att besluta om direktåtkomst i enlighet me vad som följer av personuppgiftslagens generella bestämmelser om behandling av uppgifter.
Som sökbegrepp i vägtrafikregistret får användas de uppgifter som får ingå i registret. Regeringen får föreskriva begränsningar av rätten att använda sökbegrepp. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.
För vägtrafikregistrets del finns det behov av samköming i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, RSV, skattemyn- dighetema, bilprovningen, försäkringsbolagen och ytterligare någon eller några myndigheter. Varje sådan åtgärd kräver att integritets- aspektema beaktas. En rimlig avvägning synes vara att tillåta sådan behandling inom ramen för registrets ändamål. Regeringen ges rätt att föreskriva de begränsningar som kan anses nödvändiga.
I sekretesslagstiftningen bör införas ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning ur det s.k. bildregister som VV för. Samma regler bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnar vi inte något förslag till utformningen av själva ändringarna. Den bestämmelse i sekretesslagen som främst berörs är 7 kap. 15 5.
6.1. Utredningens uppdrag
Den snabba utvecklingen och ökade användningen av informations- teknik, IT, har skapat förutsättningar för förenklade rutiner vid hanteringen av de uppgifter som finns i olika register. Utvecklingen har emellertid även medfört stora möjligheter för den enskilde att ur de offentliga registren med enkla åtgärder hämta in och ställa samman information.
Inom ramen för utredningens uppdrag faller att särskilt belysa de problem som tillgången till registeruppgifter kan medföra från integritets- och sekretessynpunkt. Utredningen skall därvid fästa stor vikt vid att upprätthålla ett starkt skydd för den personliga integriteten (dir. s. 5 och 7).
6.2. Offentlighetsprincipen m.m. 6.2.1 Trycknihetsförordningen
Enligt tryckfrihetsförordningens, TF, bestämmelser har envar rätt att ta del av allmänna handlingar, den s.k. offentlighetsprinczpen. Därmed skall främjas ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Den rätten får, såsom framgår nedan, begränsas endast om det är påkallat av hänsyn till vissa i TF särskilt angivna intressen.
Offentlighetsprincipen kan alltså inte gälla utan inskränkningar. Det finns en betydande mängd undantag som kan sägas vara en avvägning mellan motstående intressen. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför begränsas — genom sekretess — bl.a. om det är påkallat av hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Begränsningarna regleras uteslutande i sekretesslagen (1980:100) eller annan lag som sekretesslagen hänvisar till. Man kan, särskilt i IT-sammanhang, säga att Offentlighetsprincipen ställs mot önskemålet att skydda den enskilde mot otillbörligt integritetsintrång.
Av det sagda framgår att offentlighetsprincipens reella omfattning är primärt styrd av vad som menas med allmän handling och sekundärt styrd av begränsningarna i sekretesslagen. Vad som förstås med allmän handling är inte alltid helt lätt att reda ut, särskilt inte när informationen finns lagrad på ADB-medium. I 2 kap. 3 5 TF sägs att med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Med upptagning avses själva informationsinnehållet och inte den fysiska databäraren (magnetband, skivminne e.d.). Huruvida det är fråga om en eller flera upptagningar — ett dataregister kan innehålla en
överväldigande stor mängd uppgifter och det vore orimligt att se dessa data som en upptagning — är resonemanget i förarbetena, att varje konstellation av sakligt sammanhängande uppgifter är en upptagning för sig, se prop. 1987/88257 om grundlagsfäst integritetsskydd s. 89 f. och prop. 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB, s. 21 ff. Vidare sägs beträffande upptagning.
Upptagning — — — anses förvarad hos myndighet om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan förrn att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår i personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar befogenhet att göra överföringen.
I fråga om upptagningar har således förvaringskriteriet getts en speciell innebörd och är i första hand uppfyllt om myndigheten har en faktisk och omedelbar tillgång till upptagningen. Detsamma gäller dock även upptagningar som myndigheten med rutinbetonade åtgärder kan ta fram om urval eller sammanställningar av data (se vidare nedan).
En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Inkommen anses handlingen när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Upprättad anses den när den har expedierats.
En viktig princip i sammanhanget är den om likställighet mellan allmänheten och myndigheten i fråga om tillgång till en handling eller upptagning -— detta betyder att det som är tillgängligt för en myndighet skall vara tillgängligt för allmänheten i den mån sekretess inte gäller. Det spelar ingen roll om myndigheten faktiskt har tagit fram den begärda informationen eller inte. Inte heller huruvida myndigheten har någon anledning att ta fram informationen i sin verksamhet. Avgörande är om informationen de facto är tillgänglig enligt vad som tidigare sagts.
Regeringen har i ett beslut (maj 1984) beträffande Datainspek- tionens, DI, föreskrifter rörande ett av en länsstyrelse fört personregister slagit fast, att allmänheten enligt TF i princip har tillgång till allmänna handlingar hos en myndighet i samma utsträckning som myndigheten själv har tillgång till handlingarna. Inspektionen hade därför inte något lagligt stöd att föreskriva begränsningar rörande söknycklar som enbart avsåg utlämnande av allmänna handlingar. — I den ovan nämnda bestämmelsen i 2 kap. 3 5 TF definieras
personregister som ett register, förteckning eller andra anteckningar som innehåller uppgift som avser en enskild person och som kan hänföras till denne.
En allmän handling som förvaras hos myndigheten och som får lämnas ut — dvs. förutsatt att handlingen eller någon uppgift i den inte omfattas av sekretess — skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar ta del av den. Myndigheten är dock inte skyldig att tillhandahålla handlingen på stället, om betydande hinder möter, 2 kap. 12 5 TF.
Rätten att ta del av allmänna handlingar utgör också grunden för det offentliga arkivväsendet. I arkivlagen (19801782) finns bestämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv samt om vård och gallring av arkiv.
Vid en begäran om att få ta del av en allmän handling får en myndighet inte efterforska personens identitet eller i vilket syfte begäran görs, i vidare mån än vad som behövs för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut. Detta utgör det s.k. anonymitetsskyddet i 2 kap. 14 5 tredje stycket TF.
6.2.2. Utredning om offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället m.m.
Regeringen beslutade under våren 1998 att tillkalla en kommitté med uppgift att se över bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT—samhället (dir. 1998z32).
Kommittén skall föreslå möjligheter för myndigheterna att inte lämna ut en allmän handling när det är uppenbart att handlings- offentligheten utnyttjas i syfte att kringgå reglerna om upphovsrätt.
Kommittén skall kartlägga de faktorer som har varit avgörande för i vilken utsträckning insyn råder i kommunala respektive statliga företag, överväga om det är lämpligt med en enhetlig syn på offentlig- hetsprincipens tillämplighet när det gäller sådana företag samt ange vilka kriterier som bör gälla för insyn i dessa och i andra organ som avses i 1 kap. 8 5 sekretesslagen.
Kommittén skall göra en allmän översyn av sekretesslagen. I denna översyn ingår att undersöka i vilken utsträckning lagen kan förbättras, t.ex. genom att onödiga bestämmelser upphävs och att lagen görs mer överskådlig, med bibehållen balans mellan intresset av offentlighet och insyn å ena sidan och integritets- och andra sekretesskyddsintressen å den andra.
Kommittén skall vidare särskilt uppmärksamma några frågor som rör sekretess och myndigheternas möjligheter att samverka samt se över de meddelarfrihetsbrytande tystnadspliktema.
Kommittén skall slutligen försöka hitta en ändamålsenlig och öppenhetsvänlig lösning för att genomföra Sveriges åtaganden när det gäller offentlighet och sekretess på området för internationellt informa- tionsutbyte samt följa upp utvecklingen i utrikessekretessfrågor mot bakgrund av bl.a. Sveriges inträde i EU och utvärdera tillämpningen av bestämmelsen om utrikessekretess.
6.3. Integritetsskyddslagstiftningen 6.3 .1 Författningsregleringen av integritetsskyddet
Om man ser på integritetsskyddslagstiftningen i allmänhet finns ett antal lagar som har ett mer eller mindre direkt syfte att skydda den personliga integriteten, med utgångspunkt i grundlagsskyddet i regeringsformen.
I vanlig lag finns en rad bestämmelser som ger skydd för den enskildes personliga integritet. Av generell betydelse på integritets- skyddsområdet är föreskrifterna i brottsbalken och sekretesslagen. Av särskild betydelse i detta sammanhang är de bestämmelser till skydd för den personliga integriteten som finns ipersonuppgiftslagen (l998r204), PUL, tidigare datalagen (l973:289).
De bestämmelser som har betydelse för registeruppgiftema inom vägtrafikområdet behandlas i det följande.
6.3.2. Regeringsformen
Den grundläggande bestämmelsen om skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i 1 kap. 25 tredje stycket regeringsformen, RF, vari bl.a. sägs att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Bestämmelsen har inte karaktär av en rättsligt bindande föreskrift utan anger ett mål för den samhälleliga verksamheten. Av förarbetena framgår att integritetsskyddet vid dataregistrering var i blickpunkten vid bestämmelsens tillkomst.
Det finns inte någon rättsligt bindande föreskrift som ger ett allmänt integritetsskydd. I stället regleras skyddet för den personliga integriteten genom ett flertal bestämmelser på olika konstitutionella nivåer: grundlag, vanlig lag, regeringsförfattningar och myndighets- föreskrifter.
Den så kallade fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. RF innehåller sedan den 1 januari 1989 en grundregel om skydd för den enskildes personliga integritet vid dataregistrering. Innebörden är att varje medborgare, i den utsträckning som närmare anges i lag, skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. I propositionen 1987/88z57 om grundlagsfäst integritetsskydd uttalas att lagstiftaren i detta avseende — till skillnad mot flertalet fri- och rättighetsregler i 2 kap. RF — åläggs att vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en datalagstiftning. Såtillvida får grundlagsbestärnmelsen rättslig betydelse; den bör uppfattas så att lagstiftningen skall utgöra en verklig och allvarligt menad skyddslagstiftning.
Regeringen kan efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling, 8 kap. 7 5 RF.
6.3 .3 Sekretesslagen
I sekretesslagen finns regler om sekretess m.m., som utgör ett skydd för den personliga integriteten. Begreppet sekretess är förklarat i lagen och innebär förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt. Därmed gäller förbudet varje form av röjande och omfattar såväl handlingssekretess som tystnadsplikt.
Det är i första hand det allmännas verksamhet som berörs av sekretesslagen. En enskild medborgare eller ett enskilt organ har ingen automatisk skyldighet att iaktta sekretesslagen. Vissa undantag härifrån finns i 1 kap. 8 och 9 55 sekretesslagen. Sekretess gäller i förhållande till enskilda men också mellan myndigheter och mellan självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.
Bestämmelser som skyddar den enskildes integritet finns i första hand i 7—9 kap. sekretesslagen — sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds personliga och ekonomiska förhållanden.
Sekretessbestämmelserna är genomgående uppbyggda av tre element: räckvidden, omfattningen och styrkan. Räckvidden avser den verksamhet som bestämmelsen reglerar, exempelvis hos en viss myndighet eller för en viss ärendekategori. Omfattningen avser vilka uppgifter, inom räckvidden, som är föremål för sekretess, exempelvis uppgifter om enskilds hälsotillstånd. Styrkan kallas också skaderekvisit och förekommer i tre nivåer.
Vid ett rakt skaderekvisit gäller sekretess om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om
uppgiften röjs. Ett starkare skydd ger ett omvänt skaderekvisit, då uppgifter får lämnas ut bara om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående. Vid absolut sekretess får utlämnande över huvud taget inte ske, dvs. sekretessen är utan undantag. Detta är rätteligen att betrakta som frånvaro av skaderekvisit.
De allmänna sekretessbestämmelser som närmast är av intresse i fråga om registeruppgifter inom vägtrafikområdet är följande. (Se vidare om de olika registren nedan).
Enligt den s.k. folkbolg'öringssekretessen, 7 kap. 15 5 första stycket 1 sekretesslagen, gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföring eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
I sekretessförordningen (1980:657, omtryckt 1998:1333) förtydligas att sådan sekretess gäller i verksamhet som avser W:s bil-, körkorts- och felparkeringsregister (1 b 5 6.). Det kan noteras att denna bestämmelse alltså inte omfattar yrkestrafikregistrets uppgifter.
Normalt sett torde någon egentlig sekretessprövning inte komma till stånd hos W vid begäran att få ut uppgifter, med mindre det finns någon form av spärrrnarkering i registret som ger handläggaren en signal om att vara vaksam vid en begäran om utlämnande av uppgifter. Teoretiskt kan man tänka sig att någon begär uppgifter från sådana utgångspunkter att det kan befaras vara fråga om förberedelse till aktioner eller trakasserier mot någon speciell grupp registrerade.
Sekretess gäller vidare för personuppgift om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med PUL, 7kap. 16 5 sekretesslagen. Bestämmelsen tillämpas bl.a. vid s.k. massuttag, som kan avse tusentals uppgifter som begärs utlämnade i ett enda sammanhang. Detta kan ge W anledning anta att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas på ett otillåtet sätt, exempelvis genom överföring till tredje land i strid med 33 5 PUL.
För körkortsregistrets del finns specifika sekretessbestämmelser. Enligt 7 kap. 18 5 sekretesslagen gäller sekretess för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret. Sekretessen är där absolut. Någon motsvarighet till detta finns inte i fråga om bil- eller yrkestrafik- registren.
Sekretess gäller vidare i ärende om prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort, luftfartscertifikat eller sådant behörighets- bevis som avses i luftfartslagen (1957:297) för uppgift om den
enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet, 7 kap. 31 5.
Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur körkortsregistret för uppgift om körkorts referensnummer, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att kontrollen av körkorts äkthet motverkas om uppgiften röjs (5 kap. 3 5 andra stycket).
För de uppgifter som förvaras hos Riksarkivet, RA, gäller samma bestämmelser i TF om utlämnande av allmän handling osv. som när uppgifterna finns hos en myndighet. I sekretesslagen finns särskilda bestämmelser som rör sekretess när uppgifter förs till en arkivmyndighet. Sekretessen gäller därvid också hos arkivmyndig- heten, i de fall en uppgift är sekretessbelagd hos registerrnyndigheten (13 kap. 4 5).
I samband med att folkbokföringen år 1991 datoriserades och fördes över till skattemyndighetema övervägdes att stärka sekretesskyddet för folkbokföringsuppgiftema. Organisationskommittén bedömde dock att det inte fanns skäl att skärpa den sekretessen (SOU 1990: 18 s. 159 ff.). I lagstiftningsärendet delade Konstitutionsutskottet utredningens överväganden och någon ändring kom inte till stånd.
Regeringen har i propositionen 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. återigen behandlat frågan om folkbokföringssekretessen och om det finns något skäl att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom folkbokföringen. Regeringen framhåller att Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor i betänkandet SOU 1996:68 hade funnit att det med hänsyn till myndigheters och andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl att ändra sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. Regeringen fortsätter (s. 37).
Folkbokföringsuppgifter överförs i stor utsträckning från skattemyndighetema till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och andra företag. Användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället har också kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs och presumtionen ändras från
offentlighet till hemlighållande, skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndig- hetema till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Regeringen anser därför i likhet med utredningen att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för folkbokföringsuppgiftema.
Propositionen har antagits av riksdagen, bet. 1997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76.
6.3.4. Begränsningar i sekretessen
Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna i sekretesslagen mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Från denna huvudregel kan undantag föreskrivas i sekretesslagen eller någon annan författning som den lagen hänvisar till. I 14 kap. 1—3 55 sekretesslagen finns generella begränsningar i sekretessen mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom myndigheter. Således hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen och inte heller att uppgift lämnas till någon annan myndighet, om en uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (14 kap. 1 5).
Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 & sekretesslagen gäller uppgiftslämnande mellan myndigheter. Enligt den bestämmelsen får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Ett exempel kan illustrera tillämpningen av bestämmelsen. En länsstyrelse hade hos Skattemyndigheten begärt att få del av vissa uppgifter i revisionspromemorior som rörde personer verksamma inom yrkestrafiksektorn. Skattemyndigheten avslog länsstyrelsens begäran med hänvisning till att uppgifterna omfattades av sekretess enligt 9 kap. 1 & sekretesslagen, dvs. sekretess avseende bestämmande av skatt m.m. Regeringen konstaterade att de begärda uppgifterna omfattades av sekretess hos Skattemyndigheten, men att länsstyrelsen behövde uppgifterna för att kunna utöva kontroll och tillsyn enligt yrkestrafik- lagstiftningen och för att därvid kunna bedöma om det förelåg brister i den skattskyldiges bokföring och om inkomster undanhållits. Regeringen förordnade därför att materialet skulle lämnas ut (regeringsbeslut 961 128).
6.3.5. Datalagen
Datalagen (l973:289), som i huvudsak trädde i kraft den 1 juli 1973 reglerade förandet av personregister och ställde upp villkor för bl.a. insamling av uppgifter, databehandling och användning av person- register. Lagen hade till syfte att hindra att hantering av ADB-förda personregister medför ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Med personlig integritet avsågs integritet hos fysiska personer, medan juridiska personer föll utanför skyddet. Datalagen innehöll dock ingen definition av vad som är ett otillbörligt integritetsintrång.
Datalagen var inriktad på att reglera själva hanteringen av personuppgifter såsom ändamålet med hanteringen, att inte fler uppgifter än nödvändigt hanteras, att uppgifterna är korrekta och relevanta och att uppgifterna inte läcker ut.
Enligt 75 fick registrering av personnummer ske endast när det klart var motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker identifiering eller av något annat beaktansvärt skäl. Vidare gällde att personnummer fick återges på datautskrifter endast när det fanns särskilda skäl.
DI hade som central förvaltningsmyndighet till uppgift att utfärda licens enligt datalagen samt att pröva frågor om tillstånd och utöva tillsyn. Inspektionen skulle också, i den mån det behövdes för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet, meddela föreskrifter om t.ex. insamling av uppgifter för registret, Vilka uppgifter som fick ingå i registret, de bearbetningar som fick göras med ADB, underrättelse till berörda personer, utlämnande och annan användning av personuppgifter, bevarande och gallring samt kontroll och säkerhet. Föreskrifter rörande utlämnande av personuppgift fick dock inte inskränka en myndighets skyldigheter enligt TF:s bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar.
När det gäller s.k. statsmaktsregister — register som inrättas genom beslut av riksdagen eller regeringen — krävdes inte tillstånd enligt datalagen. Däremot måste myndigheten ha licens och registret stod under DI:s tillsyn. Inspektionen kunde således meddela föreskrifter enligt ovan i den mån riksdagen eller regeringen inte hade meddelat föreskrifter i samma hänseende.
Den registeransvarige skulle på begäran av någon enskild så snart det kunde ske underrätta denne antingen om innehållet i en personuppgift som ingick i ett personregister och innefattade upplysning om honom eller om att sådan uppgift inte förekommer i registret, 10 & datalagen.
Detta gällde dock inte uppgifter i personregister som hade tagits emot för förvaring av en arkivmyndighet och inte heller uppgifter som enligt lag eller annan författning eller enligt myndighets beslut som meddelats med stöd av författning inte får lämnas ut till den registrerade.
Datalagen är alltjämt tillämplig i fråga om behandling av personuppgifter som har påbörjats före ikraftträdandet av den nya personuppgiftslagen (1998z204) till och med den 30 september 2001, se vidare nedan.
6.3.6. EG-direktivet om personuppgifter
Inom EU antogs den 24 oktober 1995 det s.k. dataskyddsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fia flödet av sådana uppgifter. Direktivet utgör en precisering och förstärkning av Europarådets dataskyddskonvention.
Ett direktiv är bindande endast i fråga om det resultat som skall uppnås och överlämnar åt medlemsstaterna att själva välja form och metod för detta. Dataskyddsdirektivet utgör därför en ram inom vilken medlemsländerna genom nationell lagstiftning skall införliva de principer som fastställs i direktivet.
Direktivet gäller för behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg, oavsett om uppgifterna ingår i ett register eller ej. Direktivet omfattar också icke-automatisk behandling av personuppgifter, men då endast om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Det gäller dock inte behandling av personuppgifter som utgör led i en verksamhet som inte omfattas av gemenskapsrätten. Med behandling av personuppgifter avses varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas beträffande uppgifterna, oavsett om det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, sammanställning, förstöring eller utlämnande.
Med registrering av personuppgifter avses varje strukturerad samling av personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier. Personuppgifter får samlas in endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och uppgifterna får inte senare användas på ett sätt som är oförenligt med ursprungsändamålet.
Personuppgifter får behandlas endast när samtycke lämnats, när det är nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part, när det finns en i författning reglerad förpliktelse att behandling av uppgifterna skall ske, när det är nödvändigt för att skydda den enskildes
grundläggande intressen, när det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift i det allmännas intresse eller om det i övrigt har skett en intresseavvägning som resulterat i att behandling av personuppgifter skall få ske. Känsliga uppgifter får i princip inte behandlas. Dock gäller vissa undantag.
All behandling av personuppgifter skall enligt huvudregeln anmälas till en tillsynsmyndighet. Denna skall vara ett oberoende organ och ha befogenheter att undersöka och att effektivt ingripa mot otillåten behandling av personuppgifter.
När de enskilda medlemsländernas lagstiftning på området har harmoniserats skall staterna inte längre kunna hindra det fria flödet av personuppgifter inom gemenskapen med hänvisning till skyddet för enskilda personers fri- och rättigheter. Överföring av personuppgifter till ett tredje land får i princip endast ske om det mottagande landet har en acceptabel skyddsnivå.
EG-direktivet är inte ett minimidirektiv och det är därför inte tillåtet att föreskriva eller behålla vare sig ett bättre eller sämre skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet av sådana uppgifter än vad som följer av direktivet. Medlemsstaterna ges dock ett visst spelrum vid införandet av direktivet i nationell rätt, bl.a. när det gäller att ta hänsyn till principen om alhnänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast tre år efter det att det antogs, vilket innebär senast den 24 oktober 1998. För sådan behandling som redan pågår när de nationella bestämmelserna antas, gäller en ytterligare övergångstid av tre år, dvs. senast till den 24 oktober 2001.
6.3.7 _ En ny datalag — personuppgiftslagen Allmänt
I regeringens proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag föreslås en helt ny lag, som till största delen bygger på Europaparlamentets och rådets ovan beskrivna direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Till grund för propositionen ligger Datalags— kommitténs betänkande Integritet — Offentlighet — Informationsteknik (SOU 1997:39). Personuppgiftslagen (l998z204, bet. 1997/981KU18, rskr. 1997/98:180), PUL — som i likhet med EG-direktivet och den hittills gällande datalagen bygger på att själva hanteringen av personuppgifter regleras — är avsedd att vara en ramlag som ger
generella riktlinjer för all behandling av personuppgifter. Regeringen och DI skall inom den ram som lagen drar upp närmare precisera regleringen. Kommittén har inte behandlat de särskilda register- författningarna men föreslagit att särregler i registerförfattningar skall gälla framför den nya lagen.
I personuppgiftsförordningen (1998:1191) ges kompletterande föreskrifter beträffande sådan behandling av personuppgifter som omfattas av PUL. DI har därtill meddelat föreskrifter (DIFS 1998:1—3) som rör lagens tillämpningsområde.
PUL har trätt i kraft den 24 oktober 1998. Lagen definierar inledningsvis vissa begrepp. Med behandling (av personuppgifter) avses exempelvis varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, såsom insamling eller registrering av uppgifter. Med personuppgift menas all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.
PUL är generell och gäller i princip för all behandling av personuppgifter, med undantag för rent privat hantering. Särregler i lag eller förordning gäller framför PUL:s bestämmelser om de inte strider mot EG-direktivet. Inte heller i propositionen behandlas de särskilda registerförfattningarna.
PUL omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och även annan behandling om personuppgiftema ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Med behandling avses varje åtgärd som vidtas med uppgiften. Lagens tillämpningsområde blir därmed vidare än datalagens, som i princip gällde vid registrering av personuppgifter med ADB. Vad som avses med automatiserad deflnieras inte vare sig i EG—direktivet eller i PUL.
PUL skall inte tillämpas om det skulle inskränka en myndighets skyldighet enligt 2 kap. TF att lämna ut personuppgifter (85 första stycket PUL).
Licens eller formellt tillstånd för behandling (inkl. registrering) av personuppgifter krävs inte. Lagen anger i stället när behandling av personuppgifter är tillåten och vad den "som behandlar uppgifterna skall iaktta. Den som avser att behandla personuppgifter har enligt huvudregeln att ange ett ändamål för sina åtgärder och att vid behandlingen hålla sig inom de ramar som lagen och anknytande författningar och föreskrifter anvisar. Ändamålet anmäls till DI, som utövar tillsyn av att lagen efterlevs.
Den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter är personuppgiftsansvarig.
Behandling av personuppgifter får ske endast med den enskildes samtycke eller när behandlingen är nödvändig för vissa uppräknade ändamål, t.ex. för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras, (10 5).
Behandling av känsliga personuppgifter är i princip inte tillåten (13 5). Det finns dock en rad undantag, såsom den enskildes samtycke, behandling som är nödvändig för hälso- och sjukvård eller för forsknings- och statistikändamål.
Enligt 22 5 får uppgifter om personnummer utan samtycke behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till a) ändamålet med behandlingen, b) vikten av en säker identifiering, eller c) något annat beaktansvärt skäl.
En sådan behandling kan innebära att en uppgift om personnummer fästs på en utskrift eller visas upp på en datorskärm. Den uttryckliga bestämmelse som förut har gällt (7 5 andra stycket datalagen) om att personnummer får återges på datautskrifter endast när det finns särskilda skäl har inte förts över, men innebörden följer av huvudregeln under a)—c) i 22ä PUL. Om någon har lämnat sitt samtycke är det självklart att en uppgift om personnummer skall få behandlas (se specialmotiveringen till bestämmelsen, prop. 1997/98:44 s. 131). Det kan här nämnas att W:s tillämpning i nu aktuellt hänseende innebär att uppgift om personnummer inte lämnas när en utskrift ur bilregistret begärs, medan en efterfrågad uppgift om personnummer på begäran lämnas ut per telefon.
Det finns också bestämmelser om att uppgifter om lagöverträdelser eller om domar och säkerhetsåtgärder i brottmål får behandlas endast av myndigheter, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.
Enligt 50 5 a) får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om i vilka fall användning av personnummer är tillåten.
När uppgifter behandlas får detta alltså i princip ske endast för de ändamål som angavs när uppgifterna samlades in och endast den behandling som är nödvändig är tillåten. Exempelvis anges att den ansvarige är skyldig att se till att inte fler uppgifter behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen och att uppgifterna inte heller bevaras längre än nödvändigt med hänsyn till detta ändamål.
En behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål skall inte anses oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. För sådana ändamål får uppgifter också bevaras under längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in.
Ett register är en samling av personuppgifter. Det måste finnas uppgifter samlade om fler än en person för att det skall kunna vara fråga om ett register. Uppgiftssamlingen måste vidare vara strukturerad, dvs. uppgifterna måste vara sorterade enligt något slags system. Det krävs dessutom att uppgifterna i samlingen är tillgängliga enligt särskilda kriterier. Man måste alltså kunna söka bland uppgifterna i samlingen för att det skall vara fråga om ett register. Kriterierna, som måste vara fler än ett, skall avse enskilda personer.
Begreppet register har enligt PUL betydelse endast när personuppgifter behandlas manuellt. Automatiserad behandling av personuppgifter omfattas nämligen av direktivet och lagen oavsett om uppgifterna finns i ett register. Däremot omfattas manuell behandling av personuppgifter bara om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register.
Enligt PUL skall information från den personuppgiftsansvarige, dvs. normalt registerförande myndighet, under vissa förutsättningar lämnas till den registrerade. Undantag från den skyldigheten föreskrivs i 27 5. I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade gäller nämligen inte bestämmelserna om information till den registrerade.
Skadestånd
PUL innehåller också bestämmelser om skadestånd, 48 5. Den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den utsträckning som det är skäligt jämkas, om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom. Bestämmelsen bygger på ett strikt ansvar, dvs. det krävs inte vållande för att skadeståndsskyldighet skall föreligga under förutsättning att övriga rekvisit är uppfyllda. I det sammanhanget kan då uppkomma frågan om medvållande. Ett exempel som rör registrering i bilregistret kan illustrera problemet. En fordonsägare är skyldig att betala in en viss avgift. Han betalar in själva beloppet, men utan att ange namn eller något identifikationsnummer som kan spåra inbetalningen till rätt krav. VV vet då inte till vilket fordon betalningen hör och kan därför inte föra in någon uppgift i registret om att betalning har skett. Registret innehåller därmed den felaktiga uppgiften att vederbörande inte har betalat. Felaktigheten beror i det här fallet på
honom själv och ett skadestånd byggt på strikt ansvar jämkas till 0 kronor.
I många fall kan skadestånd uteslutas genom att ingen skada uppkommer eller därför att den skada som uppstår inte drabbar ett skyddat intresse.
6.4. Nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregister
6.4.1. Allmänt
De nuvarande bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren är s.k. statsmakts— register, dvs. inrättade genom beslut av riksdag och regering. De uppgifter som skall föras in i respektive register regleras ibilregister- kungörelsen (1972:599), BRK (bilaga), körkortsförordningen (1998z98), KKF respektive förordningen (1979:785) om yrkestrafik- register. Därtill finns DI:s föreskrifter, som rör förandet av registren.
Katalogerna med uppgifter som skall registreras är detaljerade och i princip uttömmande såvitt avser bil- och körkortsregistren. VV har således ingen generell rätt att tillföra registren ytterligare uppgifter. Det måste dock anses möjligt, inom ramen för administrationen av registren och handläggningen av de materiella frågorna, att tillföra registren och komplettera dem med uppgifter av verkställighetskaraktär. Därutöver sägs i BRK att registret får tillföras andra uppgifter som behövs för kontroll genom bilregistret. Det torde ankomma på VV att besluta om sådana uppgifter men det mandatet har sällan utnyttjats, eftersom det har ansetts vara en bättre lösning — i den mån uppgifterna inte varit av mer tillfälligt natur — att komplettera bilagan genom ändring i kungörelsen.
När det gäller yrkestrafikregistret saknas motsvarande explicita och strukturerade uppräkning av uppgifter som skall registreras. I stället innehåller förordningen om yrkestrafikregister en mer allmänt hållen uppräkning av vissa grundläggande förhållanden som skall registreras.
6.4.2. Bilregistret
Uppgifterna i bilregistret avser initialt själva registreringen av fordon— som en förutsättning för fordonets brukande — och ligger därutöver till grund för den kontroll som behövs med avseende på de skyldigheter som följer av ett fordonsinnehav. Fordonsuppgiftema avser i huvudsak besiktnings—, trafikförsäkrings- och skatteförhållanden och det sker
alltså uttag och uppbörd av fordonsskatt med utgångspunkt i uppgifterna från bilregistret, liksom kontroll i form av periodisk besiktning.
Innehållet i bilregistret är i allt väsentligt av teknisk natur. PUL talar, såsom framgått ovan, i stället om personuppgifter. De uppgifter som direkt eller indirekt kan knytas till en person, såsom ägarens namn, personnummer, adress och liknande, är av intresse från integritetssynpunkt, medan så inte är fallet beträffande uppgifter som primärt är kopplade till fordonet som sådant. Därmed avses i princip samtliga de uppgifter som fastställs om ett fordon i samband med typ- eller registreringsbesiktning, exempelvis fabrikat/modell, årsmodell, vikt, färg och liknande.
De sökbegrepp som används är personnummer, registrerings- nummer och chassinummer.
Bilregistret innehåller en mycket stor mängd fordonsdata som kan ställas samman och bearbetas på olika sätt och med olika syften. Innehållet i bilregistret har ett betydande allmänintresse och det ligger i sakens natur att registret skall vara öppet och lättillgängligt. Det är mot den bakgrunden VV:s rätt att sälja uppgifter ur bilregistret skall ses. Enligt 8 5 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket får W — med de begränsningar som följer av PUL och sekretesslagen- sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut på terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Informationsuttagen är stora.
I den nämnda uppdragsverksamheten har VV rätt att sälja registeruppgifter utöver vad som följer av utlämnande enligt offentlig- hetsprincipen.
Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får dock inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om den registrerade har anmält till VV att han eller hon önskar att uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för något sådant ändamål.
En försäljningsverksamhet har ofta byggts upp på det sättet att myndigheterna mot ersättning erbjuder sig att t.ex. göra sammanställningar med för ändamålet framtagna program eller genom att lämna ut uppgifter på etiketter, magnetband, disketter eller terminal hos mottagaren. Ibland finns det ett uttryckligt författningsstöd för verksamheten. I andra fall stöder sig myndigheten på något uttalande i t.ex. en proposition eller ett regleringsbrev.
Intäkterna från denna verksamhet uppgår till cirka 30 miljoner kronor per år. Som en följd av den nya PUL och den tekniska utveck- lingen kan försäljningsverksamheten komma att drastiskt minska.
Förutom det informationsuttag som sker inom ramen för verkets uppdragsverksamhet bör observeras att såväl myndigheter som enskilda har tillgång till bilregistret direkt via datakommunicering.
I fråga om sekretess för uppgifter i bilregistret gäller, såsom beskrivits ovan, den s.k. folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 & sekretesslagen (se avsnitt 6.3.3).
Vi vill i detta sammanhang återknyta något till det som vi har sagt om sekretess m.m. — Som framgår av det föregående är rätten för allmänheten att ta del av allmänna handlingar långtgående, eftersom insynen i myndigheters verksamhet anses befrämja rättssäkerheten. Offentlighetsprincipen omfattar även rätten att ta del av ADB— upptagningar. En upptagning anses som allmän handling när den genom befintliga program är tillgänglig för myndigheten. Detta innebär att alla sammanställningar av uppgifter i bilregistret som myndigheten har tillgång till anses som allmänna handlingar. Tillgängligheten är alltså beroende av registrets uppbyggnad.
Tillgängligheten har utsträckts till att omfatta begreppet ”rutinbetonade åtgärder”, dvs. myndigheten är skyldig att gå utöver de rutiner som den i vanliga fall använder, om det kan göras med en begränsad arbetsinsats och utan alltför höga kostnader (jfr prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet s. 90 f.). Det är alltså inte möjligt för myndigheten att neka en begäran om uttag under åberopande av att det vid tillfället för begäran inte finns program för att ta fram begärda uppgifter. Myndighetens prövning måste alltså omfatta frågan om det är möjligt att med rutinbetonade åtgärder sammanställa uppgifterna. Se också Regeringsrättens avgöranden RÅ 1976 ref. 122, RÅ81 Ab 455 och RÅ 1988 ref. 84.
Den beskrivna ordningen riskerar dock att i takt med teknikens snabba utveckling innebära en utökning av Offentlighetsprincipen. Det är i dag ofta fråga om uttag som ligger utanför myndighetens normala behandlingsåtgärder och den tekniska potentialen att göra sammanställningar med sådana åtgärder är så stor, att det i praktiken inte ligger någon egentlig begränsning i benämningen ”rutinbetonade”. I dag ligger den enda begränsningen i kostnadsaspekten.
Innan en uppgift lämnas ut skall myndigheten i princip pröva om någon grund för sekretess föreligger men endast om det finns anledning till detta. Bilregistret får fortlöpande aktuella folkbokföringsuppgifter från RSV:s register. Skattemyndigheten kan föra in en sekretess- markering i folkbokföringsregistren, s.k. skyddad adress. En uppgift om skyddad adress innebär alltså i realiteten att det iVV:s register har förts in en intern spärrmarkering, som ger en indikation till W att göra en sekretessprövning innan en begärd uppgift kan lämnas ut.
När det gäller försäkringsbolagens rätt att få ut uppgifter har W gjort en ”generell sekretessprövning” och gett rätt för vissa behöriga personer att få ut uppgifter även i fråga om personer med skyddad adress. Det generella utlämnandebeslutet grundar sig på bedömningen att försäkringsbolaget vid varje enskild begäran om uppgifter skulle klara en sekretessprövning om att få ut uppgifter om en försäkringstagare. Det är alltså förhållandet mellan försäkringsbolaget och dess kund, försäkringstagaren, som är styrande vid prövningen.
6.4.3. Körkortsregistret
Medan bilregistret kan beskrivas som ett i grunden öppet register och en för många intressenter och samhällsfunktioner viktig inforrnationskälla, är körkortsregistret ett utpräglat personregister med betydande integritetsaspekter och färre naturliga användare. Därmed inte sagt att körkortsregistret är slutet eller i övrigt föremål för någon sekretess av betydelse, men registret som helhet är i princip tillgängligt endast för VV och länsstyrelserna och det är också inom denna krets som terminalanslutningar finns. I övrigt har i första hand polisen möjlighet att direkt via datakommunicering ställa frågor till registret och därmed erhålla vissa grundläggande uppgifter om en persons körkortsbehörighet.
Körkortsregistret innehåller i dag personuppgifter (namn, personnummer och adress), körkortsuppgifter (körkortsbehörighet, eventuella villkor förknippade med innehavet m.m.) och belastnings- uppgifter (uppgifter om vissa brott, anmälan från polismyndighet och läkare, återkallelsegrund m.m.). Registret innehåller även uppgifter om innehav av traktorkort, taxiförarlegitimation och andra behörighets- handlingar med anknytning till körkortsinnehavet. Bland uppgifterna i körkortsregistret kan även nämnas uppgift om en persons bild och namnteckning, dvs. det s.k. bildregistret, se vidare nedan.
När det gäller sökbegrepp är personnummer det primära. Vidare kan körkortets referensnummer användas för att kontrollera en körkorts- handlings äkthet.
I fråga om sekretess för uppgifter i körkortsregistret gäller, liksom i fråga om bilregistret, 7 kap. 15 & sekretesslagen (folkbokförings- sekretessen). Vidare gäller sekretess enligt 7 kap. 18 5 för de belast- ningsuppgifter som har tillförts registret. Se härom nedan avsnitt 15.
Någon försäljningsverksamhet avseende uppgifterna i körkorts- registret kan inte lagligen ske.
6.4.4. Det s.k. bildregistret
Uppgifter om en persons bild (foto) och namnteckning ingår i körkortsregistret. De utgör allmänna handlingar som är offentliga och kan begäras utlämnade. Registret över dessa uppgifter utgör det s.k. tillverknings- eller bildregistret. Själva fotot och ansökningshandlingen med namnteckningen i original förstörs efter att ha använts vid framställningen av ett körkort. Bild- och textuppgiften digitaliseras därefter i en databas hos VV, som är den myndighet som samlar in uppgifterna och därmed är registeransvarig.
Körkortsregistrets ändamål går ut på att registret skall innehålla de uppgifter som behövs för tillämpningen av körkortslagen (l998:488), dvs. de bestämmelser som reglerar rätten att föra motorfordon. Registret tillgodoser därmed också samhällets behov av uppgifter om körkort och körkortshavare.
Något uttalat syfte med körkortsregistret och därmed bildregistret att hålla ett allmänt medborgarregister finns inte. Trots detta har bevarandet av foto och körkortshandling med namnteckning ikörkorts- registret en särskild funktion för polisen, i huvudsak Rikspolisstyrelsen, RPS, som använder sig av registrets uppgifter för spaningsändamål eller för att identifiera personer vid större olyckor m.m. Även Räddningsverket medverkar i sådana situationer men använder inte självständigt bildregistrets uppgifter om personers namn och bild.
Uppgifter från bildregistret begärs också utlämnade av privat- personer i ett mycket stort antal fall och uppgifterna lämnas därvid regelmässigt ut. Enligt avgiftsförordningen (1992:191) tas avgift ut i de fall fler än tio uppgifter begärs utlämnade vid ett och samma tillfälle.
I ett antal fall årligen begärs uppgifter ut på personer, beträffande vilka Skattemyndigheten har fört in en sekretessmarkering ifolkbok- föringsregistren, s.k. skyddad adress (se även ovan). Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller att lämna ut uppgifter om personen i fråga. Det innebär alltså en signal till vederbörande myndighet att göra en sekretessprövning innan ett utlämnande kan ske av de begärda uppgifterna.
Det förekommer vidare att samma typ av uppgifter begärs vid flera tillfällen av samma person eller vid samma tillfälle men av olika personer med samma adress osv., där begäran ger W anledning att misstänka att samma person avser att få ut ett stort antal uppgifter.
En begäran om uttag av uppgifter ur bildregistret görs i de flesta fall till avdelningen för körkortsregistret. För handläggningen av begäran om uttag har W med stöd av TF:s och sekretesslagens bestämmelser utarbetat en arbetsordning, enligt vilken en begäran om utlämnande av allmänna handlingar/uppgifter skall handläggas.
Begäran om utlämnande av uppgifter från bildregistret görs emellanåt avseende en grupp personer, exempelvis samtliga anställda på en viss arbetsplats. Uppgifterna kan misstänkas ha samband med eller användas i brottslig verksamhet.
I en dom den 14 oktober 1996 avslog Kammarrätten i Sundsvall en begäran från en privatperson att få ta del av körkortsunderlaget för samtliga poliser i Göteborgs polisdistrikt med hänvisning till att det fanns särskild anledning anta att enskilda polismän eller deras anhöriga kunde lida men om uppgifterna röjdes (7 kap. 15 5 första stycket första punkten sekretesslagen och 1 b & sekretessförordningen). Vederböran- de hade som stöd för sin begäran uppgett att han önskade identifiera de polismän som han uppfattade hade förföljt och trakasserat honom.
I de fall en begäran avser en person, beträffande vilken skatte- myndigheten har gjort en sekretessmarkering — skyddad adress — eller en begäran av någon annan anledning ger upphov till misstanke förs den vidare för bedömning av VV:s jurister. Om en begäran om uttag av uppgiften vägras kan vederbörande begära ett överklagbart avslagsbeslut, som fattas av W centralt.
De ärenden där en reell prövning av utlämnandet sker diarieförs. Det förs dock inte något register över samtliga de fall då en begäran om uttag görs och det förs inte heller någon statistik över frekvensen av utlämnande av uppgifter.
W får emellanåt framställningar från privatpersoner som inte vill förekomma med sin bild i något register och därför vill att deras körkortsbild skall förstöras. En sådan begäran avslås genom ett särskilt beslut, eftersom bilden utgör en allmän handling som skall bevaras enligt arkivbestämmelserna. DI lämnade i ett delbeslut den 15 december 1992 (dnr 9198-92) dåvarande Trafiksäkerhetsverket, TSV, tillstånd att inrätta och föra bildregistret. Registeruppgiftema skulle enligt beslutet gallras efter 11 är.
I ett senare slutligt beslut den 25 januari 1993 fastställdes en föreskrift, som innebär en gallringsfrist på 11 år för själva pappershandlingen. Ansökningshandlingar och foto förvaras enligt dessa bestämmelser i ett särskilt arkiv. Beträffande äldre uppgifter kan VV genom vissa behöriga handläggare därifrån begära ut uppgifter.
I samband med att hela trafikregisterverksamheten fördes över från TSV till VV fördes även registeransvaret över (RA:s beslut den 12 januari 1994). RA ansåg då att de registeruppgifter som avsåg bild och namn borde bevaras för framtida forskningsändamål. VV gjorde i samband med detta under år 1993 en framställning till RA om att få lagra körkortsunderlagen på en optisk skiva (CD-rom). Detta kunde ske under förutsättning av ändrade föreskrifter från DI.
Enligt DI:s beslut den 29 december 1994, omprövning av gallringsföreskrift för personregistret ”Tillverkningsregistret för körkort” (dnr 9198-92 och 10795-92), skall dessa personuppgifter föras över på optisk skiva. När uppgifterna inte längre behövs hos W för registrets ändamål skall de lämnas över till Riksarkivet, RA, för förvaring. Beslutet innebär alltså att någon gallring (förstöring) av uppgifterna över huvud taget inte sker. Överföring av körkortsuppgiftema till optisk skiva skedde retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 1993. De optiska skivorna skall förvaras hos verket under körkortshandlingens giltighetstid, dvs. 10 år, och skall därefter föras över till RA. Något material har alltså ännu inte hunnit föras över för arkivering. RA och VV har träffat ett avtal, enligt vilket W vid behov får begära ut uppgifter som förs över från RA.
Det bör också nämnas, att några EG—bestämmelser som tvingar Sverige, exempelvis genom EG:s s.k. körkortsdirektiv, att spara körkortsunderlaget inte finns.
6.4.5. Några andra bildregister
Det s.k. passregistret, som RPS för, innehåller de uppgifter som lämnas i en ansökan om pass. Registret förs för närvarande delvis manuellt och delvis med automatisk databehandling.
Den sekretessprövning som görs av RPS vid en begäran om utlämnande av uppgifter från passregistret motsvarar prövningen vid en begäran om uppgifter från W:s bildregister, se 1 bä punkten 3. sekretessförordningen.
I Pliktverkets register över totalförsvarspliktiga ingår i dag fotografier, som används för utfärdande av legitimations- och resehandlingar för värnpliktiga. Pliktverket har DI:s tillstånd att registrera fotografierna. Registreringen ligger dock utanför Pliktverkets ordinarie arbetsuppgifter och has om hand av verket enbart av praktiska skäl och av kostnadsskäl.
Pliktregisterutredningen (FÖ 1996:03) konstaterade i betänkandet Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga (SOU 19972101), att fotografierna inte behövs för de ändamål som utredningen ansett motivera verkets behandling av personuppgifter. Med hänsyn till att det i det aktuella ADB-registret finns ett stort antal personuppgifter, varav många är av mycket känsligt slag, är det olämpligt att dessa uppgifter kompletteras med ett foto av den registrerade. Utredningen föreslog därför att registret inte skall få omfatta fotografier.
6.4.6. Yrkestrafikregistret
I yrkestrafikregistret, som regleras i SFS l979:785, finns en rad uppgifter som rör tillstånd till yrkesmässig trafik och biluthyrning. Det är här fråga om såväl uppgifter om innehavaren m.fl. personer med anknytning till tillståndet som uppgifter om själva tillståndet. Uppgifter om de fordon som används i enlighet med ett tillstånd finns rent formellt i bilregistret.
Användare av uppgifterna i yrkestrafikregistret är, förutom W och länsstyrelserna som prövningsmyndigheter, främst polisen och i någon mån utövarna inom den yrkesmässiga trafiken. Uppgifterna omfattas i princip inte av någon sekretess.
Uppgifter om t.ex. ekonomiska förhållanden som rör ett tillstånd registreras inte. Sådana uppgifter kan i stället förekomma i själva ärendet hos prövningsmyndigheten, dvs. uppgifterna finns i myndighetens akt som rör ett visst tillstånd.
Det kan i det här sammanhanget nämnas att Branschsanerings- utredningen i betänkandet Branschsanering och andra metoder mot ekobrott (SOU 1997:111) har föreslagit en utökad sekretess- bestämmelse som rör uppgifterna hos prövningsmyndigheten i ärenden om yrkesmässig trafik. Utredningen föreslår att sekretess skall gälla hos en tillstånds- eller tillsynsmyndighet enligtyrkestrafiklagen (l998:490) för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess skall dock inte gälla beslut i ärende om tillstånd, 9 kap. 24 & sekretesslagen.
Inte heller de uppgifter som ingår iyrkestrafikregistret omfattas av någon försäljningsverksamhet.
6.4.7. Registret över felparkeringsavgifter
Registret över felparkeringsavgifter är i dag inte författningsreglerat, utan förs med stöd av DI:s tillstånd. I registret förs in uppgifter över utfärdade parkeringsanmärkningar, såsom ärendenummer, datum för utfärdande av anmärkningen, beloppet m.m. I förekommande fall läggs in uppgift om datum för påminnelse, erinran och åläggande att betala anmärkningen. När betalning sker registreras detta. Till registret hämtas personuppgifter och vissa fordonsuppgifter från bilregistret. Folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 5 första stycket 1. sekretesslagen gäller i verksamhet som avser W:s bil-, körkorts- och felparkeringsregister, 1 b 5 6 sekretessförordningen (1980:657). Uppgifterna i registret över felparkeringsavgifter är dock av föga
integritetskänslig natur och omfattas därför i praktiken inte av någon sekretess.
6.4.8. Bruk och missbruk av registrerade uppgifter
VV har i en skrivelse den 19 december 1996 till Kommunikations- departementet föreslagit att en översyn av sekretessreglema vad avser uppgifter i trafikregistren ges hög prioritet så att en skärpt lagstiftning kan tillämpas snarast möjligt. Bakgrunden är att enskilda i vissa fall begärt, och med stöd av Offentlighetsprincipen erhållit, uppgifter av personlig natur, såsom adress och personnummer, och därefter nyttjat uppgifterna på ett sådant sätt — integritetskränkande och eventuellt brottsligt — som varit till skada för den registrerade.
Av särskilt intresse i det här sammanhanget är, enligt VV, uttag från bildregistret. Som nämnts ovan görs en begäran om utlämnande av sådana uppgifter emellanåt avseende en grupp personer, exempelvis samtliga anställda på en arbetsplats. Det kan misstänkas, eller i vart fall befaras, att uppgifterna kommer att användas på ett sätt som kränker de registrerades personliga integritet.
6.4.9. Särskilt om personnummer
Av det ovan sagda framgår att uppgift om personnummer enligt den nya PUL utan samtycke får behandlas bara när det är klart motiverat med hänsyn till a) ändamålet med behandlingen, b) vikten av en säker identifiering, eller c) något annat beaktansvärt skäl (22 Q). Bestämmelsen var i princip densamma i datalagen. Enligt 50 & PUL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om bl.a. i vilka fall användning av personnummer är tillåten.
Personnumret används framför allt som ett hjälpmedel vid identifiering av personer. Det används i mycket stor utsträckning som sökbegrepp i databaserade personregister, inte minst i de administrativa trafikregistren — och som koppling vid samkömingar av olika register. Förutom att personnumren utnyttjas i folkbokföringen används de också av hela samhället i övrigt. '
Frågan om bruket och behandlingen av personnummer har diskuterats i olika sammanhang, jämför ovan under 6.3.3. I direktiven till Personnummerutredningen (dir. l993:7) framhöll regeringen att personnumrets största fördel består i att detär ett enhetligt och för varje person unikt identifikationsbegrepp. Det är därmed ett effektivt
hjälpmedel mot personförväxlingar, vilket är av betydelse bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt.
När det gäller forskning och framtagning av statistik samt annat underlag för beslut menade regeringen att användningen av personnummer i allmänhet bidrar till att öka möjligheterna och minska kostnaderna. Användningen av personnummer torde vidare, enligt regeringen, bidra till att effektivisera administrationen och minska kostnaderna för personregistrering.
I direktiven till Personnummerutredningen framhöll regeringen även nackdelar med personnummeranvändningen, av vilka den största ansågs vara risken för otillbörligt integritetsintrång.
Personnummerutredningen lämnade i betänkandet Personnummer— Integritet och effektivitet (SOU l994z63) förslag till en ramlag som angav när det skulle vara tillåtet att använda personnummer. Enligt lagen skulle personnummer få användas bara när användningen medgetts i lag eller om användningen var erforderlig för att uppfylla krav beträffande personnummer som föreskrivs i lag.
Utlämnande av uppgift om personnummer till behörig användare skulle i princip ske genom Skattemyndighetens försorg.
Utredningen föreslog också att det skulle införas en ny bestämmelse i sekretesslagen av innebörd att sekretess skulle gälla för uppgift om personnummer. Sekretessen föreslogs bli absolut. Utan hinder av sekretessen skulle uppgift om personnummer få lämnas till den som enligt den föreslagna lagen om användning av personnummer hade rätt att använda detta.
Utredningens förslag har inte lett till lagstiftning. Regeringen har därefter i propositionen l997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m., utifrån en sekretess- aspekt återigen behandlat frågan om bl.a. personnummer. Regeringen framhåller att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för uppgift om personnummer. Riksdagen har antagit propositionen, bet. 1997/98:8kU5, rskr. 1997/98:76.
Även vid behandlingen av förslaget till personuppgiftslag behandlades frågan om personnummer särskilt. Regeringen hänvisade i propositionen 1997/98:44 Personuppgiftslag till det tidigare ställningstagandet att inte föreslå någon förändrad författningsreglering av personnummer och slog fast att det inte finns anledning att nu inta någon annan hållning (s. 77).
6.4.10. Särskilt om sökbegrepp
En databas är en samling av personuppgifter, som är tillgängliga för helt eller delvis automatisk sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Typiskt för en databas är att uppgifter kan sökas och sammanställas med hjälp av sökbegrepp. Användaren bestämmer utfallet av sökningen genom de sökbegrepp han eller hon väljer att använda.
Olika ord och beteckningar används som sökbegrepp för att ta fram enstaka uppgifter eller sammanställningar av uppgifter ur ADB- register.
Vilka sökbegrepp som får användas för att ta fram uppgifter ur ett personregister hos en myndighet har betydelse för frågan om vad som är att anse som allmänna handlingar i registret och vad som därmed kan bli tillgängligt för utomstående.
Om det finns ett förbud för myndigheten att använda vissa sökbegrepp för egen räkning innebär detta att sammanställningar som grundas på sådana sökbegrepp inte utgör allmänna handlingar, eftersom sådana upptagningar inte anses förvarade hos myndigheten enligt tryckfrihetslagstiftningens terminologi, 2 kap. 3 5 andra stycket TF.
Begränsningar av sökbegrepp utgör ett skydd för den registrerades personliga integritet på så sätt, att vare sig den registerförande myndigheten eller utomstående tillåts ta del av uppgiftssamman- ställningar som det i och för sig är tekniskt möjligt att utföra, men som inte är motiverade för myndighetens egen verksamhet.
Information ur ett personregister tas fram genom att de uppgifter som ingår i registret, t.ex. ett personnummer, används som sökbegrepp vid bearbetningen av registret.
Användningen av sökbegrepp i ett personregister hos en myndighet har betydelse för vilka sammanställningar av uppgifter myndigheten skall göra i anledning av en begäran om att få ut allmänna handlingar. Datorlagrad information skall på begäran lämnas ut, om informationen inte är sekretessbelagd. Ett utlämnande av uppgifter skall dock alltid föregås av en sekretessprövning. Myndigheten måste använda sig av alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjligheter som står till buds för myndigheten när någon begär uppgifter ur dess ADB-register. Denna skyldighet begränsas enbart av att uppgifterna skall kunna tas fram med det som i dag kallas rutinbetonade åtgärder, se ovan avsnitt 6.4.2. Att myndigheten inte själv behöver en begärd sammanställning saknar betydelse i sammanhanget.
Användningen av registeruppgifter som sökbegrepp kan dock ibland få oönskade konsekvenser. Från början harmlösa uppgifter kan just genom sammanställningen framstå som integritetskränkande.
Förekomsten av många sökbegrepp kan därför i någon mån öka risken för integritetsintrång.
För personregister följer av 2 kap. 3 5 andra stycket TF att en myndighet —— genom bestämmelser i lag, förordning eller särskilt beslut som grundar sig på lag — kan vara rättsligt förhindrad att använda vissa registeruppgifter som sökbegrepp, jämför ovan. Konsekvensen av en sådan begränsning är att varken myndigheten själv eller en enskild kan ta fram information den vägen. Härigenom uppnås ett ökat integritets- skydd men samtidigt en begränsning av registrets användbarhet.
Det förekommer i olika registerförfattningar att användningen av registeruppgifter som sökbegrepp begränsas. Vanligen omfattar en sådan begränsning uppgifter som anses särskilt känsliga. Exempel på detta finns i 14 5 lagen (1998:93 8) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga (prop. 1997/98:80, bet. 1997/98zFöU9, rskr. 1997/98:239). Detsamma gäller enligt 7 5 lagen (1998:544) om vårdregister, enligt vilken bestämmelse personuppgifter som avses i 13 eller 21 5 PUL inte får användas som sökbegrepp i ett vårdregister. Enligt lagen (1998:543) om hälsodataregister gäller i stället att som sökbegrepp i ett sådant register — som alltså inte innehåller samma typ av känsliga uppgifter som de två förstnämnda registren — får användas de uppgifter som enligt den lagen får ingå i registret (se beträffande vårdregister och hälsodataregister prop. 1997/98:108, bet. l997/98:SoU23, rskr. 1997/98:291.
Sökbegrepp i bilregistret Bilregistret innehåller uppgifter om fordon och dess ägare. Sökning i dagens bilregister är rent tekniskt uppbyggd i ett antal transaktioner som ger de efterfrågade uppgifterna. Ingången i transaktionerna är förutom ett fordons registreringsnummer även person- eller organisationsnummer. W har standardprogram för informations- sökning, som är uppbyggda utifrån vilka uppgifter som med någon frekvens efterfrågas. Dessutom kan speciella sökningar ske efter ett visst programmeringsarbete, t.ex. vid försäljningsverksamheten avseende uppgifter ur registret (85 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket).
Sökningen regleras inte i författning eller föreskrifter och begränsas för närvarande endast av den tekniska utvecklingen. Utgångspunkten är dock de registrerade uppgifterna, som anges i bilaga 1 till BRK.
Sökbegrepp i körkortsregistret
I körkortsregistret förs i princip in uppgifter om körkortshavare och innehavare av traktorkort. Uppgifterna kan grovt delas in i identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. I det nuvarande körkortsregistret finns ett enda sökbegrepp, nämligen personnummer. Förklaringen till begränsningen för sökningen är dels rent teknisk, dels att det vid registrets tillkomst i början av 70-talet saknades behov av ytterligare sökbegrepp och att en sådan ordning då bestämdes i samråd med Dl. Att söka fram uppgifter via en körkortshavares namn går alltså inte i själva körkortsregistret.
I det nya system för körkortsregistreringen som VV har arbetat fram, det s.k. LINK-systemet, som skall sättas i drift i januari 1999, kommer ytterligare sökmöjligheter att finnas. Exempelvis kommer sökning att kunna ske på ett utländskt körkortsnummer. Huvudsök- möjligheten kommer dock fortfarande att vara personnummer. För att ytterligare utöka sökmöjlighetema krävs vissa programmeringsinsatser.
Den personliga integriteten skyddas på annat sätt än genom begränsningar i sökmöjlighetema. Detta sker främst genom att en rad uppgifter i körkortssammanhang omfattas av sekretess, främst 7 kap. 15, 18 och 31 55 sekretesslagen. VV får inte heller sälja uppgifter ur körkortsregistret. — Jämför 1 b & sekretessförordningen, punkten 6.
Sökbegrepp i yrkestrafikregistret
I yrkestrafikregistret förs in uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som har meddelat tillståndet, slag av tillstånd, i förekommande fall uppgift om den eller de som har ansvaret för trafikutövningen eller uthymingsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet har prövats i samband med tillståndsgivningen eller senare, villkor och begränsningar i tillståndet, varning, återkallelse eller annat upphörande av tillståndet. I princip omfattas uppgifterna i yrkestrafikregistret inte av sekretess.
I registret förs också in ett sökord, som består av de tre första bokstäverna i tillståndshavarens namn. I sökningen anges tillstånds- myndighet, dvs. VV eller en länsstyrelse, länsbokstav, sökordet och trafikslag.
Det finns i dag rent tekniskt inte någon begränsning i möjligheten att registrera uppgifter i registret. Det finns såväl sökbara som ej sökbara registeruppgifter. Huvuddelen av de registrerade uppgifterna kan användas som sökbegrepp. Ett befintligt trafiktillstånd kan t.ex. sökas
fram på person- eller organisationsnummer eller på det inlagda sökordet.
Olika villkor som är förknippade med ett tillstånd eller ”kringuppgifter” som prövningsmyndigheten väljer att tillföra registret efter en självständig bedömning kan dock inte användas som sökord. Exempel på sådana uppgifter är linjesträckning, beslut om taxameter- dispens, omprövningsbeslut och grund för återkallelse. Ett ärendes diarienummer är inte heller sökbart.
VV arbetar kontinuerligt med en teknisk utveckling av registret utifrån de önskemål prövningsmyndighetema, dvs. länsstyrelserna, har. Det finns ett ”frågepaket”, som anger vilka uppgifter som kan hämtas fram.
Yrkestrafikregistret används i dag nästan uteslutande av länsstyrelserna och polisen. I viss utsträckning efterfrågas uppgifterna dock även av andra användare.
Sökbegrepp i registret för felparkeringsavgifter
I registret över felparkeringsavgifter förs in uppgifter över utfärdade parkeringsanmärkningar. Sökning i registret sker enligt vissa särskilda Sökvägar. Sökord är ett fordons registreringsnummer, liksom personnumret för den vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsamnärkningen registrerade ägaren.
6.5. Överväganden och förslag 6.5.1 Inledning
Syftet med den nya personuppgiftslagen är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (1 (3). De grundläggande kraven på behandling av personuppgifter är bl.a. att sådana uppgifter skall få samlas in bara för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål. Uppgifterna får sedan inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in och inte behandlas i vidare omfattning än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (9 5). Därmed finns en bas för de överväganden som måste göras i fråga om vilka uppgifter— beträffande såväl omfång som innehåll— som över huvud taget skall ingå i ett register. Nästa steg med avseende på integriteten är att överväga i vad mån någon särskild reglering behövs för att skydda uppgifterna. Ett sådant skydd kan uppnås genom
sekretessbestämmelser men också exempelvis genom att begränsa en myndighets möjligheter att använda speciella sökbegrepp.
Ingregritetsfrågan har sitt ursprung i de uppgifter som registreras. Med andra ord — ju färre uppgifter som registreras desto mindre är generellt sett problemet att hantera dem. Ett register bör därför inte innehålla andra uppgifter än de som kan motiveras utifrån syftet eller ändamålet med registret, dvs. det blir fråga om ett urval av uppgifter. För att kunna öka antalet uppgifter som får registreras utan att dessa med nödvändighet lämnas ut vid en begäran kan det krävas att Offentlighetsprincipen i någon mån inskränks. I det sammanhanget kan det, såsom antytts ovan, bli aktuellt att undersöka om gällande sekretessbestämmelser bör justeras i skärpande riktning, antingen genom att de bestämmelser som finns skärps eller genom att ytterligare uppgifter omfattas av sekretess.
6.5.2. Några utgångspunkter
Utgångspunkten för vårt resonemang är att uppgifterna i de administrativa trafikregistren i dag till största delen är offentliga. Offentlighetsprincipens reella omfattning styrs, såsom framgått ovan, primärt av tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om vad som ryms [ inom begreppet allmänna handlingar och sekundärt av begränsningar i | sekretesslagen. Vidare kan, när det gäller elektroniska handlingar och databaser, sökbegränsningar påverka den faktiska uttagsmöjligheten. Den grundlagsfästa Offentlighetsprincipen medför att registrens öppenhet inte kan begränsas, om det inte finns några skäl för att sekretessbelägga uppgifterna. För att åstadkomma detta skulle krävas nya sekretessgrunder och ytterligare inskränkningar i öppenheten genom bestämmelser i sekretesslagen. Därutöver måste beaktas andra möjligheter att åstadkomma rimliga awägningar, t.ex. genom begränsning av sökmöjligheter i registren. Även frågor om direktåtkomst och samköming aktualiseras. I själva verket är det så att det ter sig naturligt att först behandla frågorna om direktåtkomst, sökbegrepp och samköming och därefter — mot bl.a. denna bakgrund — ta ställning till själva sekretessfrågoma.
6.5.3. Direktåtkomst
Med direktåtkomst (terminalåtkomst enligt äldre terminologi; numera bör begreppet direktåtkomst användas, se bl.a. prop. 1997/98:97 Polisens register s. 88 och Fastighetsdatautredningens betänkande
Fastighetsdataregister, SOU 199713 5. 154) förstås möjligheten att ta del av registerinnehållet — till fullo eller del av det— med hjälp av en bildskärm. Åtkomsten i sig ger dock ingen möjlighet att påverka innehållet i registret.
Från effektivitetssynpunkt är det motiverat att vissa användare har denna möjlighet, men samtidigt ökar riskerna för spridning av uppgifterna. Alhnänt sett bör därför frågan om direktåtkomst belysas med utgångspunkt i den registrerades personliga integritet. Samtidigt skall betonas att eventuella sekretessbestämmelser äger full tillämpning även i dessa fall.
Utgångspunkten är att sådant tillhandahållande av uppgifter i registret som sker via terminal är att anse som behandling enligt PUL (3 &) och därmed regleras —— såvitt gäller personuppgifter - genom de grundläggande kraven i den lagen. Ett alternativ är således att låta frågan helt styras av den personuppgiftsansvariges tillämpning av dessa krav. I klartext innebär detta att VV självständigt skulle få bedöma om direktåtkomst skall medges den som begär att få sådan. Direktåtkomst följ er alltså inte direkt av Offentlighetsprincipen.
Ett annat alternativ är att särskilt reglera denna form av behandling genom att uttryckligen ange vilka externa användare som får ha direktåtkomst eller att närmare ange de kriterier som skall vara uppfyllda för en sådant åtkomst.
Vägtrafikregistret kommer inte att innehålla några påtagligt känsliga personuppgifter, även om vissa körkorts- och yrkestrafikuppgifter kan betecknas som särskilt betydelsefulla från integritetssynpunkt. Dessa är dock i viss mån föremål för sekretess och kan redan av det skälet sållas bort i fråga om direktåtkomst utanför myndighetssfären. Integritetsaspekten bör därför närmast bedömas utifrån det förhållandet att i och för sig vardagliga personuppgifter kan ges stor spridning och därmed också ge upphov till kartläggning eller, i sin förlängning, annat integritetskränkande nyttjande av uppgifterna. Samtidigt måste beaktas effektivitetsskälen och att den enskilde också kan ha fördel — direkt eller indirekt — av att uppgifter i registret finns tillgängliga via dator.
Mot bakgrund av vägtrafikregistrets ändamål och innehåll bedömer vi att det inte finns skäl att som huvudregel uttrycka ett förbud mot direktåtkomst. Inte heller torde det finnas skäl att ange ytterligare kriterier för direktåtkomst än de som följer av PUL:s generella krav på behandling. Detta utesluter inte att den personuppgiftsansvarige styr behandlingen i detta avseende på olika sätt. Det är snarare tvärtom så, att den personuppgiftsansvarige (VV) måste göra en noggrann avvägning mellan effektivitet, uppgiftsbehov och integritetsaspekter i samband med att datorer ansluts. Därvid förutsätts att behörighets- och
säkerhetsfrågor löses på ett tillfredsställande sätt innan behandlingen godtas.
Dessa överväganden har lett fram till att vi i vårt förslag till lag om vägtrafikregister inte har tagit in några regler om möjligheterna till direktåtkomst till registret. Däremot föreslår vi (16 5) ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret. Om det uppkommer behov därav kan således med stöd härav beslutas nödvändiga begränsningar och regler i övrigt om direktåtkomst och annat utlämnande av uppgifter ur registret. I 21 kap. 4 & förslaget till förordning om vägtrafikregister har tagits in ett bemyndigande för VV att besluta om anslutning till vägtrafikregistret för datakommunicering.
6.5.4. Sökbegrepp
Med sökbegrepp förstås ord eller beteckningar som används för att ta fram enstaka uppgifter eller göra sammanställningar av uppgifter i ett ADB-register. Tekniskt sett kan samtliga uppgifter användas som sökbegrepp och därmed blir registerinnehållet rättsligt sett allmän handling i alla upptänkliga konstellationer av uppgifter. Om myndigheten däremot är förbjuden att för egen räkning använda vissa sökbegrepp begränsas på motsvarande sätt vad som är att anse som allmän handling, eftersom upptagningen inte anses förvarad hos myndigheten. Sådana sökbegränsningar är nödvändiga i vissa sammanhang för att förhindra att det uppstår intrång i enskildas personliga integritet.
Liksom i fråga om direktåtkomst omfattas användandet av sökbegrepp av PUL:s bestämmelser om behandling av personuppgifter. Det kan dock i vissa fall vara lämpligt att sökbegrepp som kan ge upphov till integritetsintrång och som samtidigt inte är motiverade för myndighetens verksamhet uttryckligen förbjuds. Därvid måste en avvägning ske mellan effektivitetskraven och risken för integritetsintrång.
Vilka sökbegrepp som mot denna bakgrund skulle förbjudas bör lämpligen regleras på förordningsnivå. En sådan ordning sörjer för att eventuella förändringar kan vidtas utan den tidsutdräkt som följer av en lagändring, samtidigt som statsmaktema behåller kontrollen över de avvägningar som därvid måste ske. I sammanhanget skall betonas att behovet av sökbegrepp kan skifta såväl över tiden som i fråga om syftet med att ta fram vissa uppgifter. Det kan t.ex. vara motiverat att medge att vissa sökbegrepp används endast inom ramen för statistiska bearbetningar eller för vetenskapliga undersökningar.
Det förtjänar att strykas under att en begränsning av användningen av vissa sökbegrepp automatiskt kommer att gälla både den registeransvariga myndigheten och allmänheten.
Mot bakgrund av det nu sagda har vi stannat för att föreslå att det i lagen om vägtrafikregister tas in en huvudregel (10 å) som medger att som sökbegrepp får användas uppgifter som får ingå i registret. Vidare föreslår vi (17 5) att regeringen får föreskriva begränsningar av den så uttryckta rätten att använda sökbegrepp. Anledning att för närvarande göra några sådana begränsningar har vi inte funnit. Den föreslagna regeln om möjlighet att göra begränsningar skall ses som en gardering mot att eventuella missförhållanden uppkommer i aktuellt avseende.
6.5.5. Samköming
Samköming, eller sarnbearbetning, av uppgifter från två register krävde enligt den tidigare datalagen i princip tillstånd eller författningsstöd, eftersom det vid bearbetningen i praktiken skapas ett nytt register. PUL utgår emellertid från ett tillståndslöst system och samköming är därför inte särskilt reglerat. Den behandling som ligger i att två register körs mot varandra är från PUL:s utgångspunkt tillåten så länge den håller sig inom lagens ramar, bl.a. med avseende på registrens ändamål. Detta utesluter dock inte att skyddet för den personliga integriteten kan motivera att samköming förbjuds eller på något annat sätt regleras explicit.
För vägtrafikregistrets del finns det behov av samköming i den utsträckning som gäller i dag, dvs. med polisen, RSV, skattemyn- digheter, bilprovningen, försäkringsbolagen m.fl. Till denna uppräkning kan fogas någon eller några myndigheter, som har uppgifter av betydelse för vägtrafikområdet. Såvitt kan överblickas i dag gäller det främst Patent- och registreringsverket, PRV, (bolags— registren). Härvid noteras att förberedelser för ett system med utbyte av registerinformation redan pågår mellan PRV och VV för yrkestrafik- registreringens vidkommande (jfr 1995 års yrkestrafikutrednings förslag i betänkandet Ny yrkestrafiklagstifming, SOU 1996:93 s. 394).
Något generellt förbud mot samköming är enligt vår mening inte motiverat, men varje åtgärd av detta slag kräver — liksom i fråga om direktåtkomst - att integritetsaspektema beaktas och noga övervägs innan beslut fattas. Behovet av samköming är svårt att förutse och en rimlig avvägning synes vara att tillåta sådan behandling inom ramen för registrets ändamål. Samtidigt bör regeringen ges rätt att i förordning föreskriva de begränsningar som kan anses påkallade. — I enlighet härmed föreslår vi en bestämmelse i lagen om vägtrafikregister (9 &) att
den som är personuppgiftsanvarig för behandlingen av uppgifter i vägtrafikregistret får för vad som anges som ändamål med registret inhämta uppgifter till detta genom samköming. Som komplement härtill föreslår vi ett bemyndigande för regeringen (17 5) att föreskriva begränsningar m.m. av rätten till samköming.
Det bör i det här sammanhanget påpekas att samkömingen med en annan myndighets register givetvis förutsätter att denna inte hindras eller omöjliggörs av att författningsregleringen av det senare registret inte tillåter samköming, exempelvis därför att registerändamålet inte omfattar sådana bearbetningar. Vi har inom ramen för vårt uppdrag av naturliga skäl inte haft möjlighet att närmare gå in på den författningsreglering och de ändamålsbestämmelser som omfattar t.ex. de ovan nämnda bolagsregistren, som PRV för. Vi förutsätter dock att den regleringen vid behov anpassas till de behov av samköming som nämnts ovan.
6.5 .6 Sekretess
En registerförfattning måste anpassas till den nationella datalagstiftning som har sin utgångspunkt i EG—direktivet på området. Därmed uppnås det skydd för den personliga integriteten som följer av direktivet. Ett utökat skydd, som tar sikte på en begränsning av offentlig— hetsprincipen, kan endast ske inom ramen för TF och det skydd som sekretesslagen ger.
Som en allmän utgångspunkt vill vi först framhålla att det är en praktisk erfarenhet av den trafikadministrativa registerverksamheten, dvs. av bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren, att uppgifter i vissa fall begärs i syften som mer eller mindre uttalade kan hänföras till en kartläggning av ett urval av registrerade eller till ren och skär nyfikenhet om andras personliga förhållanden. I ett mindre antal fall kan det t.o.m. antas att uppgifterna används för rent brottsliga syften. Detta är vad man kan kalla offentlighetsprincipens ”baksida”.
Uppgifter om enskilda personers namn och adress används i dagsläget hos ett stort antal myndigheter som ett led i deras verksamhet. Uppgifterna är, sedda separat, i normala fall helt harmlösa och de är sådana, som i allra högsta grad behövs för kontrollfunktionen hos registren, dvs. för att säkerställa huvudändamålet med registren, som beskrivits i det föregående.
Det har emellertid visat sig att användandet av de utlämnade uppgifterna i vissa fall har varit en nödvändig förutsättning för eller ett led i en brottslig verksamhet. Det här tillvägagångssättet kan tänkas användas av grupper med brottsliga avsikter, som på det sättet
kartlägger målgrupper för sin verksamhet, exempelvis i olika former av organiserad brottslighet som riktas mot enskilda personer eller grupper av anställda inom vissa grenar av samhället, inte minst rättsväsendet. Detsamma kan gälla vid planering av inbrott, för att trakassera kvinnor osv. En obegränsad tillgång till mängden registeruppgifter medför en ökande risk för brottslighet i detta sammanhang. — Jämför avsnitt 6.4.8.
Möjligheten att minska utrymmet för missbruk av en grundläggande rättighet av det slag som sagts är begränsad och det finns uppenbara risker med punktvisa insatser i sekretesslagstiftningen. Begräns- ningarna i offentlighetsprincipen måste följa de syften som är upptagna i TF och det måste också finnas en övergripande balans i jämförelse med övriga sekretessbestämmelser.
I fråga om bilregistret kan tilläggas att det svenska regelsystemet är byggt på att en fordonsägare är skyldig att känna till de bestämmelser som rör fordonsinnehavet och de skyldigheter som följer på detta. Bilregistrets uppgifter underlättar för den enskilde att få kontroll över vilka skyldigheter han har som fordonsägare. Registret underlättar också den enskildes kontroll av sina möjligheter att ta till vara sina intressen som konsument, t.ex. för att värja sig mot godtrosförvärv. Det underlättar vidare kontrollen av ett specifikt fordons defekter och kontrollen av om betalningsskyldighet har fullgjorts, såsom om obetald skatt eller felparkeringsavgifter åvilar fordonsägaren.
Öppenheten är alltså direkt knuten till registrets ändamål — jämför ovan vad som sagts härom, avsnitt 4.4. Med hänsyn till detta ändamål är det kanske inte ens önskvärt att bilregistrets uppgifter inte skulle vara allmänt tillgängliga. Ett öppet register skapar tilltro till själva registeruppgiftema och att dessa är korrekta. Den aktuella frågan skulle med detta synsätt i stället ha sin primära aktualitet när det gäller utformningen av själva registerförfattningama.
Det nu sagda gäller i viss utsträckning även för de uppgifter som rör körkorts- och yrkestrafikregistren, även om dessa registers ändamål inte på samma sätt som i fråga om bilregistret är knutet eller riktat till den enskilde, utan mera har karaktären av ärendehanteringsregister, uppbyggda för att primärt betjäna en prövningsmyndighet. När det gäller körkortsregistret kan till detta läggas det faktum att ett stort antal uppgifter i registret redan omfattas av sekretesskydd.
Generell skärpning av folkbokföringssekretessen i vägtrafikregistret?
I det föregående har vi konstaterat att ett ökat skydd för register- uppgiftema kräver ytterligare eller stramare sekretessbestämmelser och att en uppstramning kräver noggranna överväganden. Vi vill med utgångspunkt i vad därvid har sagts diskutera möjligheterna att åstadkomma ett bättre integritetsskydd för vissa registeruppgifter genom att skärpa de nuvarande sekretessbestämmelsema.
Nu gällande bestämmelser, främst folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 och 16 55 sekretesslagen, ger den svagaste graden av skydd genom ett rakt skaderekvisit, dvs. sekretess gäller om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Detta innebär att en reell sekretessprövning sker i endast mycket begränsad omfattning och att de begärda uppgifterna regelmässigt lämnas ut.
För att stärka skyddet för de uppgifter som kan antas användas för obehöriga syften skulle kunna generellt föreskrivas en starkare grad av skydd genom ett omvänt skaderekvisit. Uppgifter får då lämnas ut endast om det vid en sekretessprövning står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående.
Som framgår av det föregående har regeringen i propositionen l997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. nyligen behandlat frågan om folkbokföringssekretessen. Diskussionen tog sin utgångspunkt i perspektivet att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom folkbok- föringen genom att ett omvänt skaderekvisit införs och presumtionen ändras från offentlighet till hemlighållande. Regeringen slog därvid fast att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för folkbokförings- uppgiftema (bet. l997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76).
Som regeringen också framhöll skulle en sådan ordning för de tillämpande myndigheterna medföra stora komplikationer rent handläggningsmässigt. När det gäller trafikregisterverksamheten kan nämnas att det hos VV förekommer en omfattande daglig verksamhet som består i att vid sidan av handläggningen av bilregistreringsärenden lämna uppgifter ur främst bilregistret. Det skulle av praktiska skäl knappast vara möjligt att vid en begäran om utlämnande av en registeruppgift ur bilregistret göra en sekretessprövning av det slag som skulle krävas med ett omvänt skaderekvisit. Till detta kommer de konsekvenser en sådan skärpning skulle få för andra myndigheter som är beroende av trafikregisteruppgiftema, liksom för bilhandeln, försäkringsbolagen och den enskilde.
För att inte beröva länsstyrelserna tillgång till de hos VV förda registeruppgiftema, som är av helt avgörande betydelse för dessa myndigheters handläggning av körkorts- och yrkestrafikärenden, skulle det också krävas särskilda bestämmelser för att säkerställa prövningsmyndighetemas registertillgång.
Begäran att få ut uppgifter från körkorts- och yrkestrafikregistren riktas i allmänhet till länsstyrelsen. Omfattningen är dock förhållande- vis blygsam. Även för länsstyrelserna skulle dock ett sådant system bli tungrott och svårhanterligt och sekretessprövningen betungande.
Beträffande namn- och adressuppgifter förs de sekretessmarke- ringar, som görs hos skatteförvaltningen, över till de myndigheter som uppdaterar sina register med skatteregistrens uppgifter. Detta förfarande ger, enligt vår uppfattning, i de allra flesta fall ett tillräckligt skydd för uppgifterna. Det nu sagda skall ses mot bakgrund av skälen för öppenhet och registrens kontrollfunktion och garant för rättssäkerheten, som vi redovisat i det föregående.
Vid en sammanvägning av skälen för en skärpning av de redan befintliga sekretessbestämmelsema mot de nu nämnda skälen för öppenhet i registren och för offentlighetsprincipens huvudsyften, som hittills ansetts ha särskild tyngd, stannar vi för att inte föreslå någon generell skärpning av de bestämmelser som reglerar sekretessen i fråga om vägtrafikregistrets personuppgifter.
Särskilt om personnummer
Med utgångspunkt i registeruppgiftemas natur kan vi konstatera att det i skyddslagstiftningen särskilt anges att försiktighet skall iakttas vid behandlingen av personnummer. PUL medger behandling av uppgift ' om personnummer utan samtycke bara när det är klart motiverat med i hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (22 5). » I propositionen till den nya lagen diskuterades frågan om personnumrens behandling särskilt (prop. 1997/98:44 s. 76—77). Nu gällande regler i datalagen fördes i princip oförändrade över till den nya lagen. Regeringen framhöll i propositionen att frågan om användningen av personnummer nyligen utretts och att Personnummerutredningen våren 1994 lämnat förslag till lagstiftning om personnummer, som den då nytillträdda regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 inte ansåg skulle ligga till grund för någon förändrad lagstiftning om personnummer. Regeringen har i propositionen angående PUL inte funnit anledning att göra något annat ställningstagande (s. 77).
Detta kommer för övrigt också till uttryck i propositionen 1997/98z9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m., där regeringen framhöll att det inte finns skäl att skärpa sekretessen för uppgift om personnummer, jämför ovan avsnitt 6.4.9.
För trafikregistrens del kan samtliga i PUL nämnda rekvisit anses uppfyllda för själva behandlingen av personnummer. Uppgifterna kan därmed också — med sekretesslagens nuvarande bestämmelser som begränsning — begäras utlämnade, även om det finns begränsningar när det gäller utlämnande i utskrift.
En uppgift om personnummer som en separat uppgift eller i kombination med andra registrerade uppgifter kan utnyttjas på ett icke önskvärt sätt. Detta gäller, som framgått av redogörelsen ovan, inte minst förhållandena i bilregistret. Genom ett fordons registrerings- nummer kan med lätthet uppgifter fås om fordonsägarens namn och adress samt även om personnummer.
När det gäller utlämnande av uppgifter ur de olika trafikadministrativa registren har vi ovan konstaterat att det bland registrens ändamål återfinns rekvisit som har att göra med den allmänna tillgängligheten och allmänhetens intresse av att kontrollera uppgifter i registren för att undvika rättsförluster. Detta gäller inte minst de uppgifter som hör till själva fordonsregistreringen. De uppgifter som den som begår ut uppgifterna kan ha ett legitimt och berättigat intresse av gäller t.ex. namn— och adressuppgifter i l kombination med ett fordons eget identifikationsnummer, dvs. registreringsnummer (mindre sällan uppgift om chassinummer). Detta gäller däremot i allmänhet inte i fråga om personnummer.
De olika trafikregistren är uppbyggda med — förutom registreringsnummer för fordonsregistreringens del — personnummer ; som ingång, dvs. detär främst med hjälp av personnumret sökning och ! sammanställning av uppgifter sker. Användningen av personnummer ' har onekligen underlättat och förbilligat administrationen vid uppbyggnaden av registren. Detta gäller för flertalet register inom den offentliga sektorn, som byggts upp under den förutsättningen att personnummer kan användas som gemensam nämnare. Genom att ett och samma identifikationsbegrepp — samma kopplingsnyckel — används i samtliga register har dock också riskerna för integritetsintrång ökat.
Att minska den obegränsade tillgången till någons personnummer skulle få omedelbar effekt för den personliga integriteten. Skälen för en skärpning i fråga om tillgången till personnummer är främst just att detta är ingången till andra register med varierande sökmöjligheter och att det genomgående används som kopplingsbegrepp. Personnumret blir en självklar länk att komma vidare i en kartläggning av en person.
Detta skall för trafikregistrens del ses i kombination med hur lätt det är att ur dessa, särskilt bilregistret, få tillgång till personnummer.
För att uppfylla ändamålet med det nuvarande bilregistret såsom det ovan har beskrivits bedömer vi att personnumret är en för den enskilde icke nödvändig uppgift och att registrets kontrollfunktion kan uppfyllas genom att övriga relevanta uppgifter lämnas ut, dvs. i första hand registreringsnummer, namn och adress. Detta gäller i ännu högre grad övriga hos VV förda register och därvid främst uppgifter om namn och adress.
Det sagda leder oss till slutsatsen att skärpt sekretess bör gälla för uppgift i det framtida vägtrafikregistret om någons personnummer. Uppgift om personnummer bör därvid få lämnas ut — ensamt eller i kombination med andra uppgifter - endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående, dvs. ett omvänt skaderekvisit bör gälla.
Särskilt om det s.k. bildregistret rörande körkort
VV begär in uppgifter om en persons bild och identitet jämte namnteckning som underlag för tillverkningen av körkort. Uppgifterna sparas i digitaliserad form i bildregistret. W är registeransvarig för uppgifterna, som enligt TF:s bestämmelser utgör allmänna handlingar. Dessa är offentliga om det inte föreligger något hinder mot att lämna ut handlingarna. Vid en begäran om att få ut en uppgift/handling sker en skadeprövning enligt sekretesslagens bestämmelser. Vid utlämnandet görs en kopia av själva körkortshandlingen, dvs. både identitets- uppgifter och själva körkortsfotot.
W har under utredningsarbetet gett uttryck för en djupt känd olust inför det faktum att det från bildregistret begärs ut uppgifter som kan misstänkas komma att användas på ett obehörigt sätt. Verket har med bestämdhet hävdat att utlämnandet av en bild i sig är i hög grad integritetskränkande. — Jämför avsnitt 6.4.8.
De interna rutiner som VV tillämpar vid en begäran om att få ut uppgifter ur bildregistret, och som relaterats ovan, medger endast en mycket begränsad möjlighet för verkets handläggare att göra några efterforskningar om syftet med en begäran om utlämnande. Om det fmns skäl anta att ett utlämnande skulle komma att medföra att enskilda lider men, får befattningshavaren i varje enskilt fall bedöma möjligheten att vägra ett uttag.
Körkortsunderlaget i original bevaras hos VV för att under en kortare tid möjliggöra en äkthetskontroll av en utfärdad körkortshandling. Vi har under utredningsarbetet haft kontakt med
Svenska Bankföreningen, som hävdar att körkortsunderlaget måste bevaras i tio år eller under körkortets hela giltighetstid för att körkortet skall kunna godtas som en identitetshandling. Man menar nämligen att handlingens äkthet måste kunna fortlöpande kontrolleras. Detsamma gäller för övrigt enligt uppgift för samtliga godkända identitetshandlingar. I mitten av 1970-talet beslutade regeringen (Kommunikationsdepartementet) också att godta Bankföreningens önskemål om sådan äkthetskontroll.
Det är AB ID-kort som tillverkar själva körkortshandlingama. Bankföreningen har slutit avtal med AB ID-kort om en kontrollmöjlighet för andra identitetshandlingar än körkorten. Eftersom underlagen till ID-korten förvaras hos ett bolag och inte en myndighet, utgör dessa inte allmänna handlingar. Följaktligen uppkommer då inte heller några motsvarande awägningar mellan offentlighet och sekretess för uppgifterna. — Det kan här nämnas att W om något år kommer att ta över tillverkningen av körkortshandlingama från AB ID-kort.
Vi kan konstatera att VV för egen del i princip inte behöver körkortsunderlagen sedan själva körkortet väl är framställt. Det kan därför sättas i fråga om det är rimligt att VV för ett register med uppgifter som saknar betydelse för myndighetens eget verksamhets- område.
Vi har övervägt möjligheten att helt enkelt låta dessa uppgifter gallras ut (förstöras) efter en relativt kort tid, exempelvis någon månad. VV ställer sig dock självt tveksamt till en så kort gallringstid, inte minst därför att reklamationer vid körkortstillverkningen måste kunna prövas. Med en så kort gallringstid skulle också de eventuella framtida möjligheterna att rationalisera körkortstillverkningen gå om intet. I dag används ett nytt underlag så snart ett nytt körkort skall utfärdas. Vid förnyelse av ett körkort efter återkallelse eller när ett körkort förkommit skulle dock det redan befintliga underlaget kunna användas, på samma sätt som varit rutin tidigare, men ändrats relativt nyligen. Register- uppgiftema skulle därvid tjäna som nytt tillverkningsunderlag.
En något längre gallringstid, låt oss säga sex månader, skulle ge VV möjlighet att utreda reklamationer. Efter denna tid skulle då gallring möjligen kunna ske.
Som konstaterats ovan används bildregistrets uppgifter i dag, förutom vid begäran om utlämnande till massmedia och till privatpersoner, nästan uteslutande av polisen för dess spanings- och utredningsarbete. Mot bakgrund av bl.a. polisens behov av uppgifterna anser vi att det inte är rimligt att föreslå att uppgifterna helt enkelt förstörs efter det att VV använt dem för sin egna syften.
Däremot har vi diskuterat möjligheten att, sedan W använt uppgifterna för det ändamål de samlats in för, föra över
registerinnehållet till RPS för förvaring. RPS har emellertid principiella invändningar mot att ta över registeruppgiftema. Detta hänger samman med att RPS är den myndighet som för register över begångna brott och kriminell belastning. Samma myndighet bör därför, enligt RPS, inte föra ett register över personer som innehar körkort, eftersom ett sådant register egentligen har karaktären av ett allmänt medborgarregister. —- Det har för övrigt i tidigare lagstiftningsarbete ansetts att något behov av ett sådant register inte fmns. — Mot bakgrund av nu redovisade omständigheter menar vi att det inte är möjligt att föreslå att bildregistret förs över från VV till RPS.
För att göra det möjligt att lagligen förhindra att foto- och namnuppgiftema används obehörigen skulle det emellertid, på det sätt som vi redogjort för ovan i fråga om övriga registeruppgifter i trafikregistren, kunna införas skärpta sekretessbestämmelser som omfattar de aktuella uppgifterna.
Vi har ovan dragit slutsatsen att det inte generellt bör införas ett omvänt skaderekvisit enligt de bestämmelser i sekretesslagen som skyddar uppgifterna i vägtrafikregistret. Denna bedömning omfattar även uppgifterna om en persons bild (foto) och namnteckning.
Däremot bör det enligt vår uppfattning vara möjligt att, på samma grunder som ovan anförts för hanteringen av personnummer, genom en särskild sekretessbestämmelse ge ett skydd för själva körkortsbilden och möjligen också namnteckningen. Bilden (och namnteckningen) skall då få lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte kan vålla men för den registrerade eller någon honom närstående, dvs. ett omvänt skaderekvisit skulle gälla.
En persons bild är generellt sett som vi ser det av särskilt integritetskänslig natur. 1 en del fall kan en begäran om utlämnande tänkas ske av den registrerade själv eller någon anhörig till honom eller henne. Det kan gälla fall där någons hela fotosamling har förstörts eller förkommit eller när en nära anhörig har gått bort utan att lämna något foto efter sig. I andra fall är det massmedia som för publicering begär att få en bild utlämnad. En begäran om utlämnande av körkortsbilden görs i nu nämnda fall av legitima skäl och ett utlämnande bör då kunna ske efter en sekretessprövning. I övriga fall kan det, med en sådan utformning av bestämmelsen som vi föreslår, förväntas att myndigheten i regel vägrar lämna ut bilden.
Särskilt om taxiförarlegitimationens bild och namnteckning
När det den 1 januari 1995 infördes krav på taxiförarlegitimation för taxiförare påbörjades hos W en hantering med ytterligare en med foto försedd handling.
Inför utfärdandet av en taxiförarlegitimation lämnar sökanden till W in ett foto tillsammans med sina identitetsuppgifter. Innehav av körkort är en nödvändig förutsättning för att beviljas legitimation. Någon samordning med vederbörandes körkortsunderlag sker dock inte vid verkets hantering av ansökan.
När själva handlingen har utfärdats bevaras underlaget hos VV med stöd av ett särskilt tillstånd från DI, som rör rätten att föra register över grundhandlingar till taxiförarlegitimationen. Detta innebär att det hos samma myndighet i dag finns två olika bildregister.
Underlaget till legitimationshandlingen i original bevaras hos VV för att, på samma sätt som beträffande körkortsunderlaget, under en kortare tid göra det möjligt att pröva reklamationer vid tillverkningen av legitimationema och för att kontrollera äktheten av en utfärdad handling.
Det finns dock i fråga om taxiförarlegitimationshandlingen ett särskilt behov av att bevara underlaget. Om originalhandlingen har förstörts eller förkommit och taxiföraren ansöker om en ny legitimationshandling använder VV nämligen grundhandlingen för att snabbt utfärda en tillfällig handling, en kopia av legitimationen. Denna kopia ger föraren rätt att, till dess att en ny legitimationshandling har hunnit utfärdas, få köra taxitrafik (VVFS l994:30 punkt 3). Grundhandlingen kan därmed inte gallras under legitimationens hela giltighetstid. Innehavarens bild och namnteckning finns alltså i behåll hos W och kan begäras utlämnade. En fara för integritetsintrång vid utlämnandet kan, liksom i fråga om körkortsbilden, därvid uppkomma.
För att ge ett förstärkt skydd för legitimationsbilden (och namnteckningen) skulle dessa uppgifter därför, liksom beträffande körkortsunderlaget, kunna omfattas av skärpta sekretessbestämmelser enligt den modell vi föreslagit ovan. Ett omvänt skaderekvisit skulle då gälla för uppgifterna.
Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att det i sekretesslagstiftningen införs ett omvänt skaderekvisit för uppgifter i — med den nya terminologin — vägtrafikregistret om personnummer och för uppgifter om bild och namnteckning ur det s.k. bildregister som W för. Samma regler i nu aktuellt avseende bör också gälla i fråga om underlag för taxiförarlegitimation. — Med hänsyn till den förestående översynen av sekretesslagstiftningen i bl.a. redaktionellt hänseende lämnar vi inte
något förslag till utformningen av själva ändringarna. Den bestämmelse i sekretesslagen som främst berörs är 7 kap. 15 &.
Myndigheters rätt att begära uppgifter
De förslag till skärpning av sekretessbestämmelsema som vi lämnat ovan kommer inte att i den praktiska tillämpningen inskränka myndigheters möjligheter att få ut uppgifter som dessa behöver för sin verksamhet. Polisen skulle liksom hittills, men med stöd av bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen (generalklausulen), få ut de personnummer— och bilduppgifter som behövs för att fullgöra ålagda arbetsuppgifter. Vi menar dock att polisen genom ett uttryckligt författningsstöd bör få rätt att få ut uppgifter utan prövning enligt generalklausulen, jämför 14 kap. l & sekretesslagen.
En särskild underrättelserutin?
Oberoende av sekretesslagstiftningens utformning och räckvidd med avseende på personnummer och bildregister har vi övervägt att föreslå, att den person, vars uppgifter har begärts ut från körkorts- eller bildregistret, underrättas genom att ett särskilt meddelande sänds ut, enligt de rutiner som kreditupplysningsföretagen tillämpar. Enligt 11 & kreditupplysningslagen (1973zll73) gäller, att när en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, skall till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om de uppgifter (omdömen och råd) som upplysningen innehåller om honom och om vem som har begärt upplysningen.
Vi förmodar att detta förfarande skulle ha en viss avskräckande effekt t.ex. för den som med dunkla motiv från bildregistret begär ut en bild- och/eller namnuppgift. Vi har dock inom ramen för utredningsarbetet inte haft möjlighet att närmare utforma en sådan underrättelseskyldighet, utan nöjer oss med att här förorda att en sådan ordning undersöks närmare.
7 Det nuvarande förfarandet vid fordonsregistreringen
7.1. Registreringsbestämmelser
7.1.1. Inledande bestämmelser
De materiella reglerna för fordonsregistreringen finns i bilregister- kungörelsen (1972:599), BRK. Kungörelsen omfattar registrering av motordrivna fordon och släpfordon i ett för landet gemensamt bilregister och kontroll av sådana fordon genom registret. Vissa fordon är dock undantagna från tillämpningsområdet. Det gäller fordon som tillhör staten och är tillverkade för särskilt militärt ändamål, motordrivna fordon, som är avsedda att föras av gående eller släpfordon, som kopplats till något sådant fordon (1 5).
I 3 & hänvisas till andra författningar som innehåller bestämmelser om undantag från kungörelsen. Det gäller militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), vägtrafikförordningen (1995zl37) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap, kungörelsen (1973:766) om interims- licens för fordon, exportvagnskungörelsen (1964z39), turistvagns- kungörelsen (1972:601) och förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
I 4 (& förklaras en rad definitioner som används i bestämmelserna, se närmare avsnitt 5.
Om det i fråga om ett visst fordon eller en viss fordonstyp inte med ledning av de definitioner som anges i 45 kan bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, är det W som beslutar om det. Det gäller också om det finns skäl att hänföra ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp av fordon till ett annat slag av fordon än som skulle bli fallet om 4 & tillämpades. Om fordonets beskattning påverkas av beslutet är samråd med RSV föreskrivet. Har myndigheterna olika uppfattning i frågan, hänskjuts den till regeringen, 5 5.
Bestämmelserna i BRK för ett visst slag av fordon gäller även chassi till ett sådant fordon (6 5).
Bestämmelserna om ägare av fordon gäller i fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll orn återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år innehavaren (7 5).
7.1.2. Registreringspliktens omfattning
Enligt huvudregeln skall ett fordon vara registrerat för att få brukas. Undantag från registreringsbestämmelsema finns i 9, 40 och 47 a 55. Registreringsplikten gäller enligt 8 5
1. bil, motorcykel, traktor, motorredskap klass I, moped klass I och terrängmotorfordon,
2. motorredskap klass 11 när det används a. för persontransport på väg, som inte är enskild, annat än om det sker vid passage över vägen, vid färd kortaste sträcka till eller från arbetsställe för fordonet eller liknande eller undantagsvis för färd kortare sträcka i andra än nu avsedda fall,
b. för transport av gods på väg som inte är enskild i andra fall än som avses i 22 & fordonsskattelagen (1988:327), FSL,
3. släpfordon som dras av bil,
4. släpvagn som dras av trafiktraktor, motorredskap klass I eller tung terrängvagn,
5. släpvagn som dras av motorredskap klass II, som används på sätt som anges i 2, om motorredskapets tjänstevikt är över 2 ton eller om motorredskapet är en till motorredskap ombyggd bil.
Undantag från registreringsplikten avser enligt 9 5
1. fordon som används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område,
2. släpvagn som dras av traktor, motorredskap klass 11 eller tung terrängvagn som är konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och fordonet används endast på motsvarande sätt som en jordbrukstraktor.
Registreringsfrågan prövas efter ansökan av fordonsägaren i vissa fall och efter anmälan från en annan myndighet i andra fall. Detta beskrivs i 10 &. Frågor om registrering prövas efter ansökan för
1. fordon som har tillverkats i Sverige av yrkesmässiga fordonstillverkare,
2. fordon som har förts in till Sverige av registrerade importörer,
3. fordon som tidigare har varit registrerade i det militära fordonsregistret,
4. fordon som är motorredskap, dock inte bilar som är ombyggda till motorredskap.
Frågor om registrering prövas efter anmälan från tullmyndighet sedan fordonet har förtullats för
a) fordon som är eller har varit införda i exportvagnsförteckning,
b) annat fordon än EG—typgodkänt fordon som av andra än registrerade importörer har förts in till Sverige för stadigvarande bruk här i landet.
För andra fordon än de nu nämnda prövas frågor om registrering efter anmälan från besiktningsorgan enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet sedan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning.
Bestämmelserna i 10 & tillämpas i praktiken på följande sätt. För fabriksnya fordon är det vanligast att tillverkaren eller importören svarar för registreringen.
För direktimporterade fordon som förtullas (dvs. sådana fordon som förs in från tredje land) anmäler tullmyndigheten fordonet till registrering i samband med förtullningen.
För egentillverkade fordon, dvs. hopsatta och amatörbyggda fordon, och för fordon som tidigare varit registrerade, anmäler ASB fordonet till registrering efter ursprungskontroll och registreringsbesiktning.
S.k. förregistrering sker för fordon som överensstämmer med ett typbesiktigat modellfordon och för vilket tillverkaren eller general- agenten sänder uppgift till VV om till vilka återförsäljare fordonen har levererats. Detta innebär att W registrerar fordonet och det ställs då automatiskt av. När fordonet sedan säljs och avställningen upphör i samband med att trafikförsäkring har tecknats av kunden, kan fordonet
* tas i bruk. Fordonsskatt påförs då ägaren av W.
Tunga lastbilar och bussar ges vanligen en individuell utformning och utrustning. Dessa registreringsbesiktigas i stället för att typbesiktigas. Sådana fordon skall i princip vara registrerade innan de registreringsbesiktigas.
Fordon som förs in från ett EU-land, egentillverkade fordon och tidigare avregistrerade fordon får registreringsbesiktigas utan att vara registrerade. För dessa fordon gör ASB i samband med registrerings- besiktningen en ursprungskontroll för att identifiera fordonet och ägaren.
En ansökan om registrering görs skriftligen av fordonsägaren. Ansökan skall, om ägaren är en fysisk person, innehålla uppgifter om namn, bostads— eller postadress eller, om han inte är folkbokförd, annan adress i landet, personnummer eller annat motsvarande nummer. För en
juridisk person skall anges namn eller firma, adress i landet samt organisationsnummer eller annat motsvarande nummer som tilldelats ägaren.
Beträffande det fordon som ansökan avser skall anges fordonsslag, fabrikat, typ, årsmodell eller, om den inte är känd, tillverkningsår, chassinummer eller motsvarande särskilda märkning för identifiering av fordonet samt för motorcykel motomummer (1 l ä).
7.1.3. Ansökan om registrering m.m.
I 12 & anges vilka handlingar som skall bifogas ansökan. Det är fråga om ett typintyg som utfärdats tidigast ett år före ansökningen och ett bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av bilregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet. För traktorer, motorredskap m.fl. fordon skall särskilda uppgifter anges.
Om de nämnda uppgifterna lämnas skall fordonet registreras. I samband därmed tilldelas fordonet ett registreringsnummer bestående av tre bokstäver och tre siffror. Ett registreringsbevis skall samtidigt utfärdas (14 5).
Vid färd med lastbil eller med bil jämte släpvagn eller med terrängfordon skall föraren medföra det senast utfärdade registrerings- beviset eller en bestyrkt kopia av det. Registreringsbeviset eller den bestyrkta kopian i läsbart skick skall kunna visas upp för bilinspektör eller polisman (16 5).
7.1.4. Registreringsbeviset m.m.
Registreringsbeviset innehåller de tekniska uppgifter om fordonet som behövs vid användning eller vid kontroll av detta. I beviset skall det även finnas en för handlingen unik behörighetskod samt utrymme för anmälan eller ansökan till bilregistret.
Vägverket får i särskilda fall bestämma att vissa fordonsuppgifter inte skall anges i registreringsbeviset. I sådana fall skall det framgå av beviset att ytterligare uppgifter har tagits upp i en särskild handling och att även den handlingen skall medföras och visas upp eller företes i de fall motsvarande skyldighet gäller i fråga om registreringsbeviset (73 5). En sådan handling kan i praktiken ha formen av ett handskrivet besiktningsprotokoll eller liknande.
När någon uppgift i beviset har ändrats eller när det har använts för anmälan eller ansökan skall ett nytt registreringsbevis utfärdas (75 å).
En rad myndigheter och enskilda berörs av de uppgifter i bilregistret som anges i registreringsbeviset:
Riksskatteverket, RSV, är central beskattningsmyndighet. På registreringsbeviset redovisas skatteår/skatteperiod, eventuellt hinder mot brukande samt annan information om fordons- respektive försäljningsskatt.
Skattemyndigheten i Örebro län är beskattningsmyndighet för fordonsskatt.
Skattemyndigheten i Dalarnas län, särskilda skattekontoret i Ludvika, är beskattningsmyndighet för försäljningsskatt.
ASB, utför typbesiktning, registreringsbesiktning och kontroll- besiktning. På registreringsbeviset redovisas besikmingsregler för kontrollbesiktning och de fordonstekniska uppgifter som bilprovningen fastställer i samband med registreringsbesiktningen.
VV ger ut föreskrifter som rör besiktningsprogram för olika fordonsslag och förrättningstyper i samband med kontrollbesiktning och registreringsbesiktning. VV svarar vidare för registrering av ägarbyten, avställning, upphörande av avställning, avregistrering, beställningar m.m. samt för in uppgifter om fordon i registret och utfärdar själva registreringsbeviset.
Bilindustriföreningen är medlemsorganisation för generalagenter för bilar. Föreningen eller dess medlemsföretag lämnar uppgifter till bilregistret om fordonstekniska detaljer, ägarbyten m.m.
Rikspolisstyrelsen, RPS, och de lokala polismyndighetema kontrollerar registrerade fordonsuppgifter vid flygande inspektion eller annan kontroll på väg. RPS samarbetar också internationellt med andra länders myndigheter med anknytning till fordonsområdet, t.ex. för att försvåra att stulna fordon legalt registreras i andra länder.
Länsstyrelsen beslutar om överlastavgift och lägger därvid bilregistrets uppgifter till grund för beslut.
Trafikförsäkringsbolagen meddelar förekomsten av trafikförsäkring. AB Svensk Maskinprovning utför typbesiktning, registrerings- besiktning och kontrollbesiktning för traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar och släpfordon som dras av sådana fordon och anmäler besiktningsuppgiftema för registrering i det centrala bilregistret.
SAQ Kontroll AB utför kontrollbesiktning av mobilkranar (motorredskap klass I).
Auktoriserade bilskrotare anmäler avregistrering av fordon och lägger registeruppgiftema till grund för kontroll av fordonets identitet vid utfärdande av skrotningsintyg.
Allmänheten kontrollerar fordons— och ägaruppgifter i bilregistret vid ägarbyten m.m. och använder registreringsbeviset vid anmälan eller vid kontroll av fordonstekniska uppgifter.
7.1.5. Registreringsskyltar m.m.
En registreringsskylt är, enligt definitionen i 4 & BRK, en av VV tillhandahållen skylt, som upptar fordonets registreringsnummer. Bestämmelser om registreringsskyltar finns i 17—23 55 BRK. När ett fordon har registrerats tillhandahåller VV för varje bil två registreringsskyltar och för varje motorcykel, moped klass I, traktor, motorredskap, släpfordon eller terrängfordon en registreringsskylt. Skylten är rektangulär och bokstäver och siffror utförs i svart på vit ljusreflekterande botten. På skylten anges fordonets chassinummer eller motsvarande beteckning (eller del av numret eller beteckningen).
För taxifordon finns särskilda registreringsskyltar i svart på gul ljusreflekterande botten, som anger bokstaven T till höger om registreringsnumret (18 & tredje stycket).
Bestämmelser om andra fordonsskyltar som under vissa förutsättningar får användas i stället för registreringsskyltar finns i förordningen (1988:964) om skyltar för beskickningsfordon respektive förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar.
Ett registrerat fordon får i princip brukas endast om det är försett med registreringsskylt (19 å). Vissa undantag finns i 27 5 (om skylten har förstörts, förkommit eller förändrats till oläsbarhet) och 40 & (saluvagnslicens), i 785 FSL (skyltarna omhändertagna på grund av obetald fordonsskatt) samt i förordningarna om skyltar för beskickningsfordon respektive om personliga fordonsskyltar. Undantag finns också i 6 kap. 7 & yrkestrafiklagen (l998:490), YTL, i fråga om omhändertagna taxiskyltar.
Eri registreringsskylt skall vara anbringad på bil såväl framtill som baktill, på traktor, motorredskap och terrängmotorfordon framtill samt på motorcykel, moped klass I, släpfordon och terrängsläp baktill. Skylten skall alltid vara väl synlig och hållas i sådant skick att den kan avläsas lätt. Last eller annat får inte placeras så att skylten under färd inte går att avläsa (20 5).
Om en registreringsskylt har förstörts, förkommit eller förändrats så att den inte kan användas eller om den har lämnats in vid avställning, kan fordonsägaren ansöka hos VV om en duplettskylt. I samband med en begäran om en provisorisk registreringsskylt får ansökan i stället göras hos en polismyndighet. En sådan ansökan får även göras av fordonets förare. Dupletter tillhandahålls av W (23 5). Någon kontroll av skälet till att en duplettskylt beställs görs dock i praktiken inte.
Dupletter av registreringsskyltar får inte lämnas ut för ett fordon om brukandeförbud råder för det enligt 645 FSL (obetald fordonsskatt), enligt 18 & lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Om
fordonet är avställt får dupletter inte lämnas ut om så inte fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt enligt FSL (21 å). Detsamma gäller om de ordinarie skyltarna har tagits om hand enligt de ovan nämnda bestämmelserna eller enligt YTL (taxiskyltar).
Ett fordon får alltså i dag vara utrustat med högst två skyltar. En fordonsägare kan därför inte beställa en tredje skylt att använda t.ex. vid transport av cyklar på ett dragkroksställ, då den ordinarie bakre skylten är skymd.
7.1.6. Provisoriska registreringsskyltar
Provisoriska registreringsskyltar kan lämnas ut i vissa fall, 245 f. Dessa tillhandahålls av polismyndigheten, om ansökan samtidigt görs eller har gjorts om en duplett av registreringsskylten. Sådana skyltar får dock inte lämnas ut för ett fordon om brukandeförbud råder för det enligt 64 & FSL (obetald fordonsskatt), enligt 18 5 lagen om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon. Om fordonet är avställt får provisoriska registreringsskyltar inte lämnas ut om detta inte hade fått ske om fordonet hade varit skattepliktigt. Detsamma gäller om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 & FSL (brukande trots obetald fordonsskatt), 28 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon eller enligt 6 kap. 7 & YTL (taxiskyltar).
En provisorisk registreringsskylt är enradig med bokstäver och siffror i svart på gul botten (25 å). Polismyndigheten skall lämna uppgift till VV när man lämnat ut en provisorisk registreringsskylt och om fordonsägaren samtidigt har ansökt om duplett av registreringsskylt (26 5)-
Om en registreringsskylt inte kan användas på grund av att den har förstörts, förkommit eller förändrats eller om den har lämnats in vid avställning får fordonet brukas för färd kortaste lämpliga väg till en lokal där provisoriska registreringsskyltar kan lämnas ut. Ett fordon med provisoriska registreringsskyltar får köras med sådan skylt till dess dupletter har erhållits (27 5).
7. l .7 Kontrollmärken
Bestämmelser om kontrollmärken finns i 28—32 55. Ett kontrollmärke utfärdas för andra registrerade fordon än lätt terrängvagn, moped klassI eller terrängskoter. Utfärdande sker under förutsättning att fordonet inte är avställt, att föreskriven trafikförsäkring finns, att
förbud att bruka fordonet inte gäller enligt 645 FSL (obetald fordonsskatt), enligt 1855 lagen om försäljningsskatt på motorfordon eller enligt 25 5 lagen om vägavgift för vissa tunga fordon samt att körförbud inte gäller för fordonet.
Ett kontrollmärke gäller till utgången av den kalendermånad då uppbörd av fordonsskatt närmast skall ske enligt 3 & fordonsskatte- förordningen (1993:1028). Kontrollmärket lämnas ut av VV. Utfärdande av kontrollmärke för ett fordon prövas när föreskriven fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats. Särskilda bestämmelser finns om utfärdande av ett tillfälligt kontrollmärke. Kontrolhnärket skall omgående sättas på fordonets registreringsskylt eller, om fordonet har två skyltar, på den bakre av dessa.
Ett kontrollmärke har olika färger för skilda kalenderår och sista giltighetsmånad anges genom den eller de siffror som motsvarar månadens nummer. Under numret anges registreringsnumret för det fordon på vars registreringsskylt märket skall anbringas. Ovanför numret anges de två sista siffrorna av det kalenderår under vilket märkets giltighetstid går ut.
Om ett kontrollmärke har förstörts eller förkommit, skall fordonets ägare omgående hos VV ansöka om ett duplettmärke. Ansökan får i stället göras hos en polismyndighet i samband med begäran om provisorisk registreringsskylt. Polismyndigheten skall då underrätta VV om att en sådan ansökan har gjorts. Det är VV som tillhandahåller duplett av kontrollmärke.
7.1 .8 Avställning
Avställningsinstitutet regleras i 33—37 55 BRK. Genom avställningen befrias fordonet automatiskt från skatte- och trafikförsäkringsplikt. Ett avställt fordon får inte användas i trafik. Detta gäller dock inte fordon som brukas med saluvagnslicens. Vissa ytterligare undantag beskrivs nedan.
Vid registreringen ställs av
1. fordon för vilka inte lämnas sådana handlingar och uppgifter som föreskrivs i 12 ä,
2. fordon som skall registreringsbesiktigas efter registreringen. Ett fordon skall ställas av också om ägaren begär det. En sådan begäran skall vara skriftlig eller göras genom s.k. tonvalssignalering per telefon. Om ett giltigt kontrollmärke finns för fordonet anses en anmälan om avställning inte gjord förrän till W har kommit in
— registreringsskylten med kontrollmärket, eller
— intyg att märket har förstörts, eller märket, om detta är i sådant skick att de uppgifter som skall finnas på märket utan svårigheter går att läsa, eller
— uppgifter om den fyrsiffriga kod som framträder när det gråa ytskiktet på kontrollmärket skrapas bort, i de fall anmälan görs genom tonvalssignalering per telefon. Vid telefonkontakten med VV anges vissa av registreringsbevisets uppgifter samt den nämnda koden.
Även en skriftlig anmälan om avställning kan göras med hjälp av koden. Denna skrivs då på registreringsbevisets anmälningsdel och skickas till VV.
Ett fordon som har fråntagits ägaren genom brott och inte har anträffats därefter får dock ställas av även om de nämnda kraven inte är uppfyllda.
Ett intyg om att märket har förstörts får utfärdas av ett besiktningsorgan enligt Zå lagen (1994:2043) om vissa besiktnings- organ på fordonsområdet eller av den som innehar saluvagnslicens, avseende fordon som denne saluhåller.
VV får medge att en försäkringsanstalt, som meddelar motorfordonsförsäkring, får utfärda ett sådant intyg i fråga om fordon som anstalten har löst in i samband med skadefall (34 5).
Vid en anmälan om avställning skall till anmälan fogas — ett avskrapat kontrollmärke om det är i sådant skick att det går att läsa, eller
— ett intyg från ASB, från en innehavare av saluvagnslicens eller från en försäkringsanstalt som har särskilt medgivande från VV om att kontrollmärket har förstörts, eller
— den registreringsskylt på vilket kontrollmärket är anbringat. När VV har matat in uppgiften om avställningen sänds ett nytt registreringsbevis ut och överskjutande fordonsskatt återbetalas.
Avställningstiden räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till W. Om anmälan är ofullständig skall VV sända tillbaka handlingarna till fordonsägaren för komplettering (35 5).
Ett avställt fordon får alltså brukas endast i begränsad omfattning. Det gäller t.ex. fordon som används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område m.m. (9 5, se ovan under registreringsplikten).
Ett fordon som är avställt på fordonsägarens begäran får under förutsättning att fordonet är trafikförsäkrat brukas för färd kortaste lämpliga väg till och från närmaste besiktningsorgan för besiktning. Detta gäller dock inte om brukandeförbud enligt FSL (obetalda skatter) eller enligt lagen om försäljningsskatt på motorfordon skulle ha gällt för fordonet om det hade varit skattepliktigt.
Särskilda bestämmelser om rätt för polisman, besiktningsorgan och bilinspektör att provköra fordon finns i 355 fordonskungörelsen (1972:595), FK och 165 terrängtrafikkungörelsen (1972:594), 375 BRK.
7.1.9. Upphörande av avställning
Ett beslut om att avställningen skall upphöra fattas av W efter anmälan från fordonsägaren. Med en sådan anmälan skall ett bevis om trafikförsäkring lämnas om inte den uppgiften redan finns i bilregistret (36 5)-
F ör fordon som har ställts av i samband med registreringen på grund av att föreskrivna handlingar inte lämnats in får beslut om att avställningen skall upphöra fattas under förutsättning att de efterfrågade handlingarna och uppgifterna lämnas.
När avställningen har upphört utfärdar W ett bevis om detta med uppgift om den tid då fordonet får brukas utan att fordonsskatt eller registerhållningsavgift har betalats. Beviset skall medföras vid färd med fordonet (33 5 BRK).
Om förutsättningama för att erhålla ett kontrollmärke är uppfyllda får fordonsägaren också ett tillfälligt kontrollmärke tillsammans med beviset om avställningens upphörande. Detta används till dess att fordonsskatten skall betalas senast tre veckor efter ”påställningen”.
7. l . 10 Körtillstånd
För att få bruka ett visst fordon, som har ställts av, kan fordonsägaren meddelas ett särskilt körtillstånd. Om giltighetstiden för ett körtillstånd har gått ut får ett nytt tillstånd meddelas endast om det finns särskilda skäl för det. Körtillstånd får inte meddelas den som har saluvagnslicens för fordon som kan brukas med stöd av licensen (45 5).
Ansökan om körtillstånd görs skriftligen hos VV. I fråga om motordrivna fordon skall till ansökningshandlingen fogas bevis om trafikförsäkring för fordonet, om det inte av bilregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring.
Ett körtillstånd gäller under en månad från den dag det meddelades. Tillståndet skall medföras under färd och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman (46 5).
Det är endast vissa körningar som får ske med stöd av körtillståndet, nämligen
1. för provkörning i samband med tillverkning eller reparation (fordonet får dock brukas endast av den som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar eller reparerar fordon), 2. för färd kortaste lämpliga Väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage, samt 3. för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktningsorgan för besiktning (47 5).
Se vidare om körtillstånd avsnitt 10.
7.1.11. Bevis om avtalad tid
Ett oregistrerat fordon får brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan för registreringsbesiktning. Vid en sådan färd skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktningsorganet medföras och på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller polisman. Handlingen kallas bevis om avtalad tid (47 a 5).
Se vidare om bevis om avtalad tid avsnitt 10.
7.1 . 12 Nationalitetsmärke
Enligt överenskommelser med främmande stater skall ett registrerat fordon som används utomlands baktill vara försett med ett nationalitetsmärke — för Sverige en ellips med bokstaven ”S” i svart på vit botten. Märket får inte fästas så att det kan blandas samman med registreringsnumret eller så att detta blir svårt att läsa (48 å).
7.1 .13 Milj öklassmärkning
I Stockholm, Göteborg och Malmö, har det genom lokala trafikföreskrifter meddelats ett förbud mot trafik med dieseldrivna bussar eller tunga lastbilar av en viss miljöklass i s.k. miljözoner. Bestämmelser om detta finns i 10 kap. trafikförordningen (1998:1276).
För sådana nya tunga lastfordon som avses i 25 bilavgas- förordningen (199lzl481) och som enligt samma förordning har hänförts till en miljöklass skall ett särskilt märke, som anger den aktuella miljöklassen och fordonets registreringsnummer, tillhanda- hållas. Märket lämnas ut av ASB om fordonets miljöklass har fastställts vid registreringsbesiktning och annars av VV.
När ett sådant tungt fordon förs inom en miljözon skall märket vara fastsatt på vindrutan väl synligt utifrån (49 5). Föreskrifter om märket och dess utformning finns i TSVFS 199235.
7. 1 . 14 Ändring av vissa registrerade förhållanden
Vid ett ägarbyte är såväl köparen som säljaren i princip skyldig att inom en vecka anmäla äganderättsövergången till registrerings- myndigheten VV. När äganderätten till ett fordon går över genom arv, bodelning eller testamente är det dock endast köparen som har anmälningsskyldighet (51 5).
Anmälan om övergång av äganderätten till ett fordon skall göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. Särskilt angivna uppgifter om säljare, köpare och fordon samt datum för övergången skall uppges. I förekommande fall skall också anges att det är fråga om ett s.k leasingfordon (525). Anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad (90 5 första stycket).
VV prövar vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till ett visst fordon (54 5). Om endast den nya ägaren har gjort en anmälan om övergång av äganderätten, skall den förra ägaren ges tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nya ägaren får registreras. Om fordonet innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år— dvs. i fråga om leasing — skall den nya ägaren registreras endast efter medgivande av den som upplåtit nyttjanderätten till fordonet. Se vidare om den s.k. leasingspärren avsnitt 12.
Justitieombudsmannen, JO, har i ett beslut den 15 september 1997 uttalat sig i ett ärende som rörde 54 5. En person D hade försatts i konkurs och en honom tillhörig personbil, som han fått i gåva med överlåtelseförbud, hade sålts av konkursförvaltaren utan att slutlig prövning av äganderätten avvaktades. Länsstyrelsen hade på anmälan av köparen fört in äganderättsförändringen i bilregistret utan att D enligt 545 andra stycket BRK i egenskap av tidigare ägare lämnats tillfället att yttra sig över anmälan. JO anförde bl.a. följande.
Varken lydelsen av den aktuella bestämmelsen i 54 5 bilregisterkungörelsen eller vad som förekom vid dess tillkomst (se riksdagens protokoll 1992/93:100, 26 5) föranleder i och för sig att myndigheten — vid aktuell tidpunkt länsstyrelsen, numera Vägverket — behöver rikta sin underrättelse i frågan till annan än den behöriga företrädare som överlåtit fordonet. Som ovan berörts får en person som försatts i konkurs inte råda över egendom som hör till konkursboet (3 kap. 1 5 konkurslagen);
det innebär i praktiken att han vanligtvis kan förutsättas sakna rätt att disponera över sin egendom av mera värdefullt slag. Föreskriften om kommunikation får antas främst syfta till att motverka registreringsändringar till följd av helt grundlösa anmälningar om äganderättsövergång. — — —
Enligt min mening hade det varit riktigt om länsstyrelsen på angivet underlag vid föreskriven kommunicering med förre ägaren vänt sig till konkursförvaltaren såsom företrädare för konkursboet. Av länsstyrelsens yttrande eller annars av handlingarna i JO:s ärende framgår inte om förvaltaren underrättades. Yttrandet ger närmast intrycket att förekomsten av en köpehandling i registreringsärendet kunde ersätta föreskriven kommunikation. Föreskriften i bilregister- kungörelsen är dock undantagslös. För övrigt kan ändamålet med den föreskrivna kommunikationen inte anses ha bortfallit bara därför att, såsom skedde i ärendet, köparen företer en handling av nämnda slag.
Det nu anförda hade inte uteslutit att D underrättades även personligen med hänsyn till möjligheten av tvist mellan förvaltare och gäldenär. En sådan av konkurssituationen motiverad, bredare kommunicering hade lämpligen bort ske till främjande av den utredning om äganderätten som är möjlig att företa också i ett registreringsärende, även om frågan inte i den ordningen kan avgöras på samma sätt och med samma verkan som i ett tvistemål. I det aktuella fallet kom en utredning om äganderätten till stånd först sedan D hade begärt omprövning av registreringsbeslutet. — Det anförda har avseende på situationer när konkursen är känd för registreringsmyndigheten och denna därmed kan rikta sig till förvaltaren direkt. Om så inte är fallet, har myndigheten naturligtvis att på vanligt sätt underrätta den person som i registret anges som ägare vid anmälningstillfället, varefter det får ankomma på denna att i förekommande fall vidarebefordra underrättelsen till konkursförvaltaren.
BRK:s bestämmelser förutsätter i princip att det finns en ägare till ett fordon. 1 de fall äganderätten är oklar görs en s.k. utredningsmarkering i registret ”ny ägare okänd” när det kan misstänkas att fordonet har överlåtits inom landet och ”såld till utlandet” i övriga fall. Ett sådant fordon behandlas i registerhänseende som avställt, men någon skatt återbetalas inte i avvaktan på att ägarförhållandena kan utredas slutgiltigt.
En fordonsägare är skyldig att till W anmäla namn- eller adress- ändringar i de fall sådana ändringar inte aviseras W, 56 5. I praktiken sker detta med automatik genom uppdatering av personuppgifter från RSV:s register över befolkningen för alla som är folkbokförda. Skyldigheten att själv. anmäla ändringar till W omfattar därmed numera endast den som inte är folkbokförd samt en liten grupp registrerade ägare, där ett särskilt identifikationsnummer av praktiska skäl har tilldelats av W.
7. 1 . 15 Avregistrering
Fordon avregistreras efter en skriftlig anmälan till VV av fordonsägaren
1. om ägaren visar att fordonet förstörts eller att någon annan åtgärd vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att brukas i trafik,
2. om fordonet ändras så att det inte längre är att hänföra till ett registreringspliktigt fordonsslag,
3. om fordonet har registrerats i det militära fordonsregistret,
4. om det visas att fordonet varaktigt har förts ut ur landet, eller
5. om fordonet frånhänts ägaren genom brott och det inte har anträffats inom två år därefter.
Om W får kännedom om någon sådan omständighet avregistreras fordonet, även om en anmälan inte har gjorts. Fordon som förts in i exportvagnsförteckning enligt exportvagnskungörelsen (1964z39) avregistreras när VV fått kännedom om den åtgärden.
En bil vars totalvikt inte överstiger 3,5 ton får, om det inte finns särskilda skäl, avregistreras på grund av att ägaren visar att fordonet har förstörts eller att annan åtgärd vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att brukas i trafik, endast om ett s.k. skrotningsintyg enligt bilskrotningslagen (l975:343) har lämnats in med anmälan om avregistrering (59 5).
En anmälan om avregistrering anses inte gjord förrän fordonets registreringsskyltar har lämnats in till W. Detta gäller dock inte om det av skrotningsintyget framgår att även registreringsskyltama har tagits om hand för skrotning. Om någon skylt har förstörts på annat sätt eller förkommit fordras i stället en skriftlig anmälan om detta.
Om en anmälan om avregistrering är ofullständig skall VV sända tillbaka handlingarna till fordonsägaren och upplysa denne om vad som krävs för att fordonet skall kunna avregistreras (60 5).
Som registreringsmyndighet har W ett ansvar för att uppgifterna i bilregistret är korrekta, aktuella och lättillgängliga. I 61 5 ges
myndigheten möjlighet att iregistervårdande syfte och på eget initiativ avregistrera fordon som uppenbart inte finns i behåll, s.k. administrativ avregistrering.
Enligt 61 5 första stycket får VV avregistrera fordon om ägaren under tre år i följd inte har kunnat anträffas för uttagande av skatt. I ett antal fall årligen kan det antas t.ex. att fordonet har förts ut ur landet. I praktiken avvaktar W dock i fem år. Detsamma gäller för regeln i 61 5 andra stycket som medger avregistrering av fordon som varit avställda i mer än tre år och sannolikt inte finns i behåll.
7.1.16. Bemyndiganden m.m.
Det är huvudsakligen W — i egenskap av central myndighet på vägtrafikområdet — som har regeringens bemyndigande att meddela föreskrifter i de frågor som behandlas i BRK, 85 5. I vissa fall skall den rätten utövas efter samråd med någon annan myndighet— RPS, RSV eller GTS — medan det i andra fall är dessa myndigheter som har bemyndigande att meddela föreskrifter efter samråd med W.
Frågor om undantag från BRK:s bestämmelser för ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp av fordon prövas av W, 86 5. Om undantaget kan påverka fordonets beskattningsförhållande skall W samråda med RSV. Om myndigheterna har olika uppfattning i frågan, skall denna hänskjutas till regeringen. Undantag får enligt denna bestämmelse föreskrivas eller medges endast om det föreligger synnerliga skäl för det. Vidare gäller att undantag får förenas med särskilda villkor.
7.1.17. Förfaranderegler
I ärenden som rör registrering och som behandlas i BRK sker beslutsfattandet i många fall efter en faktisk prövning i ett enskilt fall. Sådana beslut kan överklagas direkt, i vissa fall hos Länsrätten i Örebro län och i andra fall hos regeringen, 94 och 95 55.
I vissa fall sker dock ett maskinellt förfarande där datorn ”fattar beslut” efter givna förutsättningar, utan någon särskild prövning av en handläggare av det enskilda fallet. I 995 ges en möjlighet för den enskilde att i sådana fall hos VV begära ett särskilt beslut i en specifik fråga och som rör ett visst fordon. Någon tidsgräns för begäran om beslut anges inte. Bestämmelsen tillämpas alltså i de fall det inte är fråga om specifika beslut. W:s beslut i nu avsedda fall överklagas hos Länsrätten i Örebro län.
7.1.18. Överklagande m.m.
När ansvaret för bilregisterfrågoma fördes över till W ändrades även ordningen för överklagande av VV:s förvaltningsbeslut. De frågor som överklagas till domstol prövas som nämnts numera av Länsrätten i Örebro län. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten (94 5). Detta gäller främst olika beslut som rör registrering, 10 5 första—tredje styckena och beslut om vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till visst fordon, 54 5.
Vissa av de beslut som VV fattar enligt BRK överklagas hos regeringen, 95 5. Den ordningen gäller beslut i fråga om till vilket slag av fordon som ett fordon eller en fordonstyp skall höra (5 5), beslut om föreskrifter om registrering (10 5 fjärde stycket), beslut som rör W:s rätt att meddela föreskrifter i anslutning till BRK (85 5) samt beslut om undantag från BRK:s bestämmelser (86 5 första stycket).
I frågor som rör uppbörd av vissa avgifter beslutas föreskrifter i anslutning till BRK:s bestämmelser av RSV. Även RSV:s beslut i dessa fall överklagas hos regeringen (98 5).
W:s beslut om i vilken utformning registreringsskyltar skall till- handahållas för ett visst fordon får inte överklagas (99 5 fjärde stycket).
7.2. Fordonskungörelsens bestämmelser om typbesiktning och registrerings- besiktning m.m.
7.2.1. Inledning
Bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning finns ifordons- kungörelsen (1972z595), FK. Den undersökning av ett fordons beskaffenhet och utrustning som görs första gången kan ske genom olika typer av besiktning, nämligen
— typbesiktning, — registreringsbesiktning, — mopedbesiktning, eller — exportvagnsbesiktning.
Den fortlöpande kontrollen av ett fordons beskaffenhet och utrustning kan ske genom
— kontrollbesiktning,
— flygande inspektion, eller — inspektion hos försäljare.
Uppgifter för bilregistret kan fastställas genom
— typbesiktning, eller — registreringsbesiktning.
Det finns vidare vissa särskilda typer av förrättningar, genom vilka uppgifter för särskilda ändamål fastställs. Det kan gälla uppgifter för exportvagnsförteckningen, som fastställs genom exportvagns- besiktning, eller vara fråga om att en viss anordning är i föreskrivet skick, vilket fastställs genom kopplingsbesiktning. Lämpligheten för en viss användning av ett fordon fastställs genom lämplighetsbesiktning.
Härutöver finns bestämmelser om övervakning genom W (90 5 FK) och övervakning genom polisman (101 5 FK). Det är också möjligt att få ett fordon provat vid en ackrediterad verkstad som kan intyga att fordonet uppfyller kraven vid provningen (84 a 5 FK).
7.2.2. Typbesiktning
Bestämmelser om typbesiktning finns i 55—64 55 FK. Typbesiktning av ett annat fordon än motorcykel, moped och av släpfordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för att fastställa uppgifter som enligt BRK skall föras in i bilregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.
En bil får inte godkännas vid typbesiktningen om den inte uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991:1481).
Typbesiktning utförs av ett besiktningsorgan (55 5). Vad som avses med ett sådant organ bestäms närmare i lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet.
Särskilda bestämmelser för s.k. EG-typgodkännande av fordon m.m. finns i 55 a 5 FK.
Frågor om tillstånd att utföra typbesiktning prövas av W. Tillstånd kan lämnas tillverkare här i riket av motordrivna fordon eller släpfordon eller här i riket bosatta generalagenter för sådana tillverkare i utlandet. Tillstånden kan återkallas när det finns skäl för det (56 5).
Anmälan av fordon till typbesiktning görs hos ett besiktningsorgan (58 5)-
Om fordonet godkänns vid typbesiktningen, skall besiktnings- organet tilldela det en typbeteckning, som innehåller ett ordningsnummer samt fordonets fabrikat och typ, samt i de flesta fall även årsmodell. Besiktningsorganen för register över fordon som tilldelats typbeteckning och lämnar också till W uppgifter om de fordon som skall föras in i bilregistret (60 5).
Den som har tillstånd till typbesiktning får utfärda ett intyg efter en sådan besiktning, ett s.k. typintyg (62 5).
När ett typintyg utfärdas för ett fordon skall det anses som om fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning (63 5).
7.2.3. Registreringsbesiktning m.m.
I 36 5 FK anges när registreringsbesiktning skall ske. Sådan besiktning skall i princip ske av alla fordon, utom den stora grupp fordon som omfattas av typgodkännande, nämligen fordon som är tillverkade i landet av yrkesmässiga fordonstillverkare som har tillstånd till typbesiktning, respektive fordon som har förts in i landet av en importör som har tillstånd till typbesiktning.
Registreringsbesiktning genomförs av ett besiktningsorgan för att identifiera fordonet, fastställa de uppgifter om fordonet som enligt BRK skall föras in i bilregistret och för att undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. För nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer som överensstämmer med ett EG- typgodkännandeintyg, skall dock inte någon undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning ske.
En bil, som inte är EG-typgodkänd, får godkännas vid registrerings- besiktningen endast om den uppfyller kraven i bilavgasförordningen (1991:1481).
För privatimporterade EU-godkända fordon, egentillverkade fordon samt fordon som har avregistrerats och på nytt skall registreras, får registreringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till undersökning för att identifiera fordonet och för att fastställa övriga uppgifter om fordonets ursprung. Jämför 6 kap. 5 5 förslaget till förordning om vägtrafikregister.
I princip får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas, 37 5 FK.
Om ett fordon har godkänts vid registreringsbesiktning eller tagits upp i ett typintyg och har fordonet därefter ändrats så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller när typintyget utfärdades eller har fordonet i övrigt ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas, skall ägaren inom en månad från det ändringen skedde eller, om fordonet är avställt, inom en vecka efter det avställningen upphörde, inställa fordonet för registreringsbesiktning. Detta gäller inte om fordonet inom angiven tid anmäls för avregistrering.
Bestämmelsen omfattar inte ändring som endast innebär en avvikelse som är att hänföra till fordonets utstyrsel och inte påverkar dess beskattningsförhållande eller försämrar dess säkerhet och inte
heller utbyte av motor på något annat fordon än en motorcykel mot annan med denna helt överensstämmande motor (38 5 FK).
Om det vid kontrollbesiktning eller flygande inspektion visar sig att fordonet har ändrats på ett sådant sätt som nyss sagts skall ASB eller förrättningsmannen förelägga fordonets ägare att inom en månad inställa fordonet till registreringsbesiktning. Om detta inte sker inom förelagd tid inträder körförbud för fordonet. Ett körförbud gäller till dess att ny kontrollbesiktning sker, 87 5 FK. »
Om ett fordon vid kontrollbesiktning visar sig ha sådana brister att det inte kan godkännas och om körförbud inte direkt meddelas förelägger besiktningsorganet fordonsägaren att avhjälpa bristerna och att inom viss tid på nytt inställa fordonet för kontrollbesiktning (84 5 FK). Det förhållandet att ett fordon får körförbud innebär inte att det ställs av eller avregistreras.
W kan inte förelägga en fordonsägare att inställa fordonet till en ny registreringsbesildning. Däremot kan ASB i samband med kontrollbesiktningen förelägga ägaren att inställa fordonet till en ny registreringsbesiktning.
För privatimporterade fordon och fordon som av någon anledning uppstår i landet och sedan skall registreras krävs att fordonet genomgår en ursprungskontroll och godkänns vid registreringsbesiktning innan fordonet kan registreras.
Gången för ett sådant ärende är i normalfallet att fordonsägaren beställer tid för ursprungskontroll och registreringsbesiktning hos ett besiktningsorgan. Besiktningsorganet godkänner fordonet och anmäler fordonet till W för registrering. Fordonet registreras och W meddelar besiktningsorganet det registreringsnummer som fordonet har tilldelats. Dagen därefter för besiktningsorganet in fordonets tekniska uppgifter i registret. Först dagen därpå kan fordonsägaren begära upphörande av avställning, under förutsättning att registreringsskyltama då har kommit ägaren till handa.
7.2.4. Administrativt körförbud
Om ett fordon inte ställs in till kontrollbesiktning inom föreskriven tid inträder körförbud för fordonet från och med kalendermånaden efter den månad under vilken fordonet senast skulle ha ställts in till besiktning. Detta avser det s.k. administrativa körförbudet.
Körförbudet gäller till dess ny kontrollbesiktning sker. Fordonet får dock användas vid provkörning i omedelbart samband med reparation och för färd kortaste lämpliga väg till reparationsverkstad för reparation och till besiktningsorganet (85 5 första stycket FK).
8 Överväganden och förslag beträffande fordonsregistreringen
Utredningens förslag i huvuddrag: Det i utredningsdirektiven uttalade huvudsyftet att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet har lett fram till ett förslag till en förordning om vägtrafikregister so innehåller särskilda kapitel för olika delar av fordonsregistreringen. Förfarandet förenklas och författningamas materiella innehåll anpassas till W:s tekniska utvecklingsarbete och till den verklighet som råder.
Registrering i vägtrafikregistret är enligt huvudregeln, som uttrycks i lagen om vägtrafikregister, en förutsättning för att få bruka ett fordon i trafik i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om undantag från den regeln.
Nya bestämmelser om registreringsbevis knyter an till ett föreliggande förslag till EG-direktiv om registreringsbevis som regler vilka uppgifter ett EG-anpassat registreringsbevis skall innehålla respektive kan innehålla.
I avvaktan på eventuella ändringar av skattebestämmelsema för fordon föreslås nu endast sådana ändringar av reglerna om avställningsinstitutet som behövs för att öka förståelsen och tillgängligheten av själva bestämmelserna eller som hänger samman med teknikutvecklingen.
Bestämmelserna om direktregistrering, eller direktanmälan, som är den term som vi har valt att använda, förs över till förordningen om vägtrafikregister, liksom bestämmelserna om skyltar för beskicknings— fordon respektive personliga fordonsskyltar, som båda föreslås innefattas i definitionen av registreringsskylt.
Fordonsanalysdatabasen, FAD, som är under uppbyggnad, skall innehålla uppgifter avseende enskilda fordon från bilprovningens kontrollbesiktningar och från polisens flygande inspektioner. FAD knyts i författningshänseende till själva vägtrafikregistret och utgör därmed, rättsligt sett, en del av fordonsregisterdelen i vägtrafikregistret. — Beträffande registerinnehållet se avsnitt 14.
Den bestämmelse som ger VV rätt att bevilja undantag mjukas upp, så att särskilda skäl skall räcka för att medge undantag. Därtill krävs
emellertid att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. I fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattningsförhållande bör dock även i fortsättningen krävas att synnerliga skäl skall föreligga. Krav på samråd med Riksskatteverket om fordonets beskattningsförhållanden påverkas behålls.
Bestämmelserna om W:s föreskriftsrätt förs över till förordningen om vägtrafikregister utan större ändringar i sak.
VV ges en generell rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Bestämmelsen tas in i terrängtrafikkungörelsen och fordons- kungörelsen som komplement till övriga bestämmelser som reglera förutsättningama för besiktning av fordon m.m. (jfr avsnitt 19).
8.1. Inledning
Vi har i närmast föregående avsnitt beskrivit den nuvarande ordningen för fordonsregistreringen. I samband med översynen av det administrativa trafikregisterområdet har vi gått igenom de materiella bestämmelser som rör registreringen av fordon och olika institut som hänger samman med den.
Vi har mot bakgrund av W:s tekniska utvecklingsarbete strävat efter att anpassa författningamas materiella innehåll till den verklighet som råder. Det i våra utredningsdirektiv uttalade huvudsyftet att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet har lett fram till ett förslag till en förordning om vägtrafikregister som innehåller särskilda kapitel för olika delar av ordningen för fordonsregistreringen.
Bestämmelserna i den nu gällande BRK har, som framgår i det föregående — se avsnitt 4 — fördelats mellan lag- och förordningsform. Bestämmelserna har en stor detaljeringsgrad och reglerar en rad förhållanden som i stället kan behandlas i form av myndighets- föreskrifter. Vilka materiella bestärnmelser som avses i detta samman- hang framgår nedan. När det gäller bestämmelsemas ordningsföljd (dispositionen) har vi inte funnit några bärande skäl att, utöver smärre justeringar, ändra den kronologiska ordning som nu gäller.
Angående vilka uppgifter som skall eller får registreras, dvs. nuvarande bilaga 1 till BRK, se närmare avsnitt 14.
Det kan här nämnas att bilaga 2 till BRK tidigare angav vilken myndighet som svarade för att uppgifterna fördes in i bilregistret. Sedan VV tagit över ansvaret för dessa frågor svarar verket i princip ensamt för registerföringen.
I det följande tas upp olika materiella frågor som vi har behandlat vad gäller fordonsregistreringen. Vissa större frågor på området behandlas i särskilda avsnitt.
8.2. Närmare om fordonsregistreringen 8 .2.1 Allmänt
Registrering i vägtrafikregistret skall enligt huvudregeln vara en förut- sättning för att bruka ett fordon i trafik i landet, vilket framgår av lagen om vägtrafikregister. Regeringen får meddela undantag från den regeln.
Undantag kan avse viss användning av fordonen, såsom för fordon som används endast inom inhägnade områden eller för vissa släpvagnar. Ett särskilt fall av undantag är det som gäller för fordon som brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan, s.k. bevis om avtalad tid.
Undantag görs vidare för militära fordon och fordon som används av räddningskåren i vissa fall.
Undantag görs också i vissa fall för fordon som är registrerade i något annat land. För sådana fordon tillämpas i dag förordningen (l987:27) om internationell vägtrafik i Sverige. Vi föreslår att tillfälligt brukande av utlandsregistrerade fordon här i landet regleras genom särskilda bestämmelser i förordningen om vägtrafikregister, se vidare avsnitt 11 nedan.
8.2.2. Ansökan eller anmälan?
Frågor om registrering av ett fordon prövas efter ansökan av en enskild person, medan registreringsfrågor prövas efter anmälan av en tullmyndighet sedan ett fordon som har förts in i landet har förtullats. För andra fordon än sådana som har förtullats sker prövningen efer anmälan från ett besiktningsorgan — AB Svensk Bilprovning, ASB — sedan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning.
Det bör strykas under att alla fordon som förs in i landet av en privatperson från ett icke EU-land skall förtullas, oavsett om de är EG- typgodkända eller inte. Då är det också en lämplig ordning att tullen anmäler sådana fordon till registrering och att de inte hanteras av besiktningsorganet (bilprovningen).
Uppdelningen på ansökan och anmälan bör behållas för att understryka skillnaden i förfarande när en myndighet anmäler ett
faktiskt förhållande och när den enskilde genom en ansökan själv kan påverka skeendet.
Vi har ställt oss frågan om en ansökan om registrering behöver ha skriftlig form enligt den terminologi som används i t.ex. 3 5 förvaltningsprocesslagen ( 19711291): ”Ansökan ...skall ske skriftligen. En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud.”
Vi menar att den skriftliga formen i sig ger en viss säkerhet för att avsändaren är den som han uppger sig vara genom att det finns en urkund som härrör från en viss bestämd person. Den skriftliga formen bör därför behållas i bevishänseende och som ett skydd för fordonsägaren mot obehöriga anmälningar till fordonsregistret (6 kap. 6 5 förslaget till förordning om vägtrafikregister).
Ännu så länge kan alltså en ansökan inte göras via Internet, eftersom säkerheten inte kan garanteras, dvs. det kan inte med säkerhet fastställas vem som har sänt en anmälan. Det pågår dock på olika håll— enligt uppgift bl.a. i några av de andra nordiska ländema— arbete med att säkra s.k. digitala signaturer, genom vilka avsändaren kan identifieras.
Vilka uppgifter som skall lämnas till W i olika fall anges i förordningen, nämligen beträffande ägaren identitetsuppgifter och beträffande det fordon som en ansökan avser de uppgifter som behövs för att fordonet skall kunna säkert identifieras. Mer detaljerade bestämmelser bör, om det behövs, meddelas av W.
Det uttryckliga kravet att ett bevis om trafikförsäkring skall ges in, om den uppgiften inte redan framgår av registret, bör anges särskilt. Det finns nämligen fortfarande, enligt W, ett antal s.k. fritidsombud som tecknar trafikförsäkringar. I de fall dessa inte är anslutna till den s.k. direktregistreringsrutinen utan ombesörjer anmälan om registrering genom att sända en ansökan till VV, har kravet på att ge in bevis om trafikförsäkring en praktisk betydelse.
Rättsföljden av att de efterfrågade uppgifterna lämnas till W är att fordonet registreras, att fordonet tilldelas ett registreringsnummer och att ett registreringsbevis utfärdas.
8.2.3. Registreringsbeviset
Ett registreringsbevis innehåller de tekniska uppgifter om fordonet som behövs vid användning eller vid kontroll av fordonet och en unik behörighetskod. Det består av två delar. Den första delen avser de tekniska uppgifter som finns registrerade, såsom uppgifter om besiktningsregler, fordonsskatteperioder, användningssätt, fordonets
status m.m. Den andra delen avser anmälan till registrerings- myndigheten om ägarbyte och avregistrering. När någon registeruppgift ändras skrivs ett nytt bevis ut (7 kap. 2—3 55).
Den yttre formen för registreringsbeviset utvecklas kontinuerligt, bl.a. för att anpassa det till den nya tekniken med anmälan via tonvalssignalerande telefon, som är en form av datakommunicering, och digital bildhantering (bildfångst).
Som nämnts ovan (se avsnitt 3) pågår inom EU ett arbete för att kunna anta ett rådsdirektiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon. Direktivförslaget (KOM[97] 248 slutlig) innehåller dels bestämmelser om vilka uppgifter ett EG-anpassat registrerings- bevis skall innehålla, dels vilka uppgifter det kan innehålla. Ett EU- anpassat registreringsbevis kommer att utformas som två separata handlingar, en som företes vid anmälan om ägarbyte och avregistrering och en rapportdel för anmälan om avställning, upphörande av avställning m.m. Handlingen får ett effektivt förfalskningsskydd.
De bestämmelser om registreringsbeviset som vi föreslår anknyter till direktivförslagets innehåll.
W kan i dag i vissa fall besluta att vissa fordonsuppgifter inte skall anges i registreringsbeviset utan i en separat handling, som också skall medföras i fordonet (73 5 andra stycket BRK). En sådan handling kan ha formen av ett registreringsunderlag från ASB, manuellt ifyllt. Det rör sig här främst om tunga fordon för vilka gäller ett stort antal tekniska uppgifter, som inte kan registreras i själva bilregistret. Vi har inte funnit anledning föreslå någon ändrad ordning för sådana handlingar. VV bör om det behövs kunna meddela föreskrifter härom med stöd av bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter.
Generellt gäller i dag ett krav på att registreringsbeviset skall medföras vid färd. Bakgrunden till det kravet är att ge möjlighet till kontroll på väg. Från polisens sida framhåller man att det i dag saknas ett helt fungerande datoriserat kontrollsystem, som skulle göra medförandet överflödigt. Beviset kan också innehålla särskilda uppgifter om ett tungt fordon, t.ex. om axelbelastning, vikt m.m. som har betydelse för bestämmelser om överlast, t.ex. när ett släp kopplas på en dragbil på en annan ort än den där transporten har startat. Det kan då vara av värde att ha tillgång till beviset. Detta kan också innehålla uppgift om en i något avseende meddelad dispens. Kravet på medförande förs därför över till den nya förordningen.
8.2.4. Allmänt om registreringsskyltar
Nuvarande bestämmelser om fordons registreringsskyltar förs i princip över till den nya förordningen. Någon ändring föreslås inte beträffande skyltamas antal och placering eller i fråga om undantag som rör dem (7 kap. 5—8 55).
Vissa detaljbestämmelser förs ned till verkställighetsnivå och föreskriftsrätten följer av det allmänna bemyndigandet för W i 21 kap. att meddela verkställighetsföreskrifter.
Det kan i det här sammanhanget framhållas att VV för diskussioner med ASB om att besiktningsorganet i framtiden skall ta över hanteringen avseende vilken skylt ett visst fordon skall utrustas med. Besiktningsorganet skulle i samband med typ- eller registrerings- besiktningen därvid till W anmäla rätt skylttyp m.m.
Det kan vidare anmärkas att vissa förhållanden som regleras i BRK regleras även av EG-rätten, som därigenom anger ramarna för W:s handlingsutrymme. Vi har dragit slutsatsen att sådana bestämmelser kan föras ned till verkställighetsnivå, eftersom efterlevnaden kontrolleras genom EG-rätten.
Vissa av skyltbestämmelsema är i dag straffsanktionerade och föreslås förbli så även i fortsättningen, exempelvis förbudet mot att placera last så att registreringsskylten skyms. Samma regel återfinns i dag även i 3 kap. 78 5 trafikförordningen (1998:1276), med en straffsanktion i 14 kap. 3 5. Den bestämmelsen hänger samman med övrig reglering som rör fordonsregistreringen och den bör därför återfinnas i anslutning till bestämmelserna om registreringsskyltar. Den senare bestämmelsen bör därför utgå.
Se närmare beträffande straffbestämmelsema i avsnitt 17.
8.2.5. Taxiskylt
En gul s.k. taxiskylt har bokstaven ”T” efter registreringsnumret. Något utrymme för ett kontrolhnärke finns därför inte. Anledningen till att T infördes var, såvitt vi har kunnat utröna, dels för att särskilja den gula taxiskylten från den provisoriska skylten, som också är gul med svart text, dels för att försvåra förfalskning som annars kunde ske genom att spraya eller måla en vit skylt gul. Vi har övervägt om värdet av att ha ett kontrollmärke även på en taxiskylt är större än att ha ett särskiljande T. Från polisen har dock strukits under att behovet av ett kontrollmärke här inte är stort från kontrollsynpunkt. Beträffande taxifordon kan aktuella uppgifter fås via data och en sådan kontroll av en rad uppgifter
måste ske även om ett giltigt kontrollmärke finns på fordonet. Vi föreslår därför inte någon ändring i dagens ordning ( 7 kap. 9 5).
När ett fordon av någon anledning inte längre skall vara försett med gula taxiskyltar är ägaren skyldig att lämna tillbaka skyltarna. I praktiken går förfarandet till så att fordonsägaren lämnar in sin gula taxiskylt till länsstyrelsen. Länsstyrelsen för i bilregistret in uppgiften om att fordonet inte längre skall användas som taxifordon och alltså inte skall ha en särskild skylt. Detta kommer till uttryck i författningsförslaget (7 kap. 10 5).
Det kan nämnas att det i 6 kap. 8 5 yrkestrafiklagen (l998:490) har förts in en bestämmelse om rätt för en polisman att ta om hand taxiskyltar i vissa fall, exempelvis när sådana inte längre skall finnas på fordonet.
Förordningsförslaget innehåller också en särskild bestämmelse om förfarandet med taxiskyltar vid ändrade ägarförhållanden för ett fordon. Uppgiften förs då också in i vägtrafikregistret (10 kap. 6 5).
8.2.6. Ersättningsskyltar och provisoriska skyltar
BRK innehåller separata bestämmelser för s.k. duplettskyltar och för provisoriska skyltar. Dessa bestämmelser har av förenklingsskäl förts samman i vårt förslag.
Enligt huvudregeln skall i dag en ansökan om en ny skylt (duplettskylt) göras hos W. Ansökan kan också göras hos polismyndighet, om det sker i samband med ansökan om en provisorisk skylt. Vid ansökan hos polisen får fordonsägaren fylla i en ansökningsblankett och lämna en rad uppgifter, såsom anledningen till ansökan, vad som har hänt med den ordinarie skylten osv. En ansökan hos W sker däremot helt formlöst och kan göras per telefon. Anledningen till anmälan efterfrågas inte heller. W får från polisen uppgift om ansökan om ny skylt och registrerar den i bilregistret. Efter en ansökan hos polismyndigheten gör polisen en transaktion i bilregistret om beställning av skylt.
Enligt vårt förslag (7 kap. 11—16 55) ges för fordonsägaren två likvärdiga alternativ vid ansökan om ny skylt, antingen hos W eller hos polisen. Ersättningsskylt, som är den term som vi valt att använda i stället för duplettskylt, indikerar att det är fråga om en ny likadan skylt som ersätter den gamla. Om den gamla skylten av någon anledning dyker upp igen skall den förstöras.
Fordonets förare får dock endast ansöka om skyltar hos polismyndigheten.
Polismyndigheten skall rapportera vissa förhållanden som rör registreringsskyltama till W. Detta gäller när skyltarna i något fall har tagits om hand, när en ansökan om ersättningsskyltar har gjorts och när provisoriska skyltar har lämnats ut. Uppgiften om att provisoriska skyltar har lämnats ut har betydelse för W:s avgiftsdebitering (jfr avsnitt 18 där vi behandlar avgifter).
Det bör framhållas att ett fordon som har försetts med provisoriska registreringsskyltar får brukas med sådana skyltar endast till dess att ersättningsskyltar har lämnats ut.
8.2.7. Avställning
För att få brukas i trafik i landet skall ett fordon i princip vara registrerat och inte avställt. Fordonsskatt tas enligt fordonsskattelagen (1988:327), FSL, ut för fordon som är eller bör vara registrerade i bilregistret och som inte är avställda. Fordonsskatten betalas för skatte- år eller i vissa fall skatteperiod. Ett skatteår består av tre skatteperioder som vardera omfattar fyra månader. Fordonsskatten skall i regel betalas under månaden före ingången av ett skatteår. Slutsiffran i fordonets registeringsnummer avgör när ett skatteår eller en skatteperiod börjar.
För fordon som inte skall användas i trafik ges i det nuvarande fordonsregistreringssystemet en möjlighet att ställa av fordonet och därmed undvika skattedebitering för den tid som fordonet är avställt.
Avställningsinstitutet används främst av bilhandeln och av åkerier inom den yrkesmässiga trafiken. Bilhandeln ställer rutinmässigt av fordon som byts in. Även privatpersoner utnyttjar möjligheten att ställa av fordon, exempelvis s.k. säsongsfordon som används endast en del av året. År 1996 gjordes 582 375 återbetalningar av fordonsskatt. Under tiden september 1997 — augusti 1998 genomfördes i bilregistret cirka 628 000 avställningar, varav 204 000 genom Bil-Svar och 124 000 genom direktregistreringsrutinen. Under samma tidsperiod gjordes cirka 542 000 anmälan om upphörande av avställning, varav 189 000 genom Bil-Svar och 93 000 genom direktregistrering.
Ett antal fordon, cirka 372 000, brukar vara avställda mer än ett år, s.k. långtidsavställda fordon. Ett stort antal av dem är hobbyfordon.
Samtidigt som avställningssystemet har en stor ekonomisk betydelse främst för bil- och åkeribranschen tar det enligt W mycket stora resurser i anspråk för staten.
För att förenkla själva hanteringen av fordonsskatten finns det, som vi ser det, flera alternativa vägar att gå. Det mest långtgående skulle givetvis vara att helt slopa möjligheten till avställning av fordon, men det skulle också vara tänkbart att på andra sätt begränsa antalet
avställningar. Detta skulle kunna ske genom att endast återbetala erlagd fordonsskatt om fordonet har varit avställt en viss minsta tid. En begränsning finns redan i dag genom att skattebelopp under 25 kronor inte återbetalas (57 5). Ett annat alternativ skulle vara att utöka den tid under vilken inbetald skatt inte betalas tillbaka, från i dag en månad till kanske tre månader.
Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11, dir. 1996:37) har i uppdrag att se över vägtrafikens samlade beskattning för både lätta och tunga fordon. Enligt tilläggsdirektiv (dir. 1998:7 och 1998z92) skall utredningen bl.a. också göra en teknisk översyn av FSL. Utredningen skall redovisa sitt arbete den 31 mars 1999.
FSL:s bestämmelser är av helt avgörande betydelse för utformningen av registreringsbestämmelsema. Vi har efter samråd med Trafikbeskattningsutredningen kommit fram till att det med ett fordonsskattesystem som tillåter återbetalning av erlagd skatt saknas förutsättningar att på ett mera genomgripande sätt förenkla de materiella bestämmelserna som rör avställning av fordon. Eventuella rationaliseringar får i stället avse fordonsbeskattningen, vilket i sin tur återverkar på fordonsregistreringen.
De ändringar som vi föreslår inskränker sig därför i princip till sådana som behövs för att öka förståelsen och tillgängligheten av själva författningsbestämmelserna. Vissa ändringar hänger också samman med teknikutvecklingen. Vi har delat upp bestämmelserna efter hur förfarandet faktiskt går till.
I praktiken är det i dag så att ett fordon ställs av vid registreringen, dvs. avställning vid registreringen är huvudregel. Det gäller dels fordon som skall genomgå registreringsbesiktning efter registreringen (vilket något oegentligt kallas för förregistrering), dels fordon för vilka de handlingar och uppgifter som skall ges in inte har kommit in till VV. Denna grupp fordon utgör alltså en överväldigande majoritet.
I rena undantagsfall begär ägaren att fordonet omedelbart efter registreringen skall få tas i trafik och detta kan då ske om inte något hinder i form av saknade handlingar föreligger.
Sedan ett fordon väl har tagits i trafik för en längre eller kortare period kan det sedan ställas av på ägarens begäran. En sådan begäran kan enligt huvudregeln göras via datakommunicering (i dag tonvalssignalering) eller skriftligen på fordonets registreringsbevis. Om det finns ett giltigt kontrollmärke för fordonet är en anmälan om avställning inte fullständig förrän W har fått in uppgift dels om den kod som framträder om märkets ytskikt skrapas bort, dels om registreringsbevisets unika behörighetskod.
Övriga sätt att ställa av ett fordon bör också godtas, men samlas under en bestämmelse av innebörd att andra sätt att anmäla godtas vid
särskilda skäl. Härmed avses exempelvis möjligheten att till W sända in själva registreringsskylten med kontrollmärket. De fall av avställning där märket förstörts vid skrapningen av ytskiktet omfattas också. Det bör liksom hittills finnas möjlighet att ställa av ett fordon som har frånhänts ägaren genom ett brott, utan att krav på registreringsskylt, kontrollmärke eller uppgifter om koder har kommit in. Även denna situation omfattas av nämnda bestämmelse.
Avställningstiden bör, liksom nu, räknas från och med den dag då en fullständig anmälan om avställning kom in till W. Om avställning i samband med ägarbyte, se nedan.
Vid av- och påställning samma dag ställer W av fordonet för den dagen, men fordonet är i FSL:s mening skattepliktigt för samma dag, eftersom fordonet anses vara i trafik del av en dag. Vi har mot den bakgrunden övervägt om en anmälan om avställning och en anmälan om avställningens upphörande inte borde kunna ske samma dag, men stannat för att inte på det sättet inskränka möjligheten till avställning.
8.2.8. Intyg om att kontrollmärket har förstörts
För att kunna ställa av ett fordon har det tidigare krävts att själva kontrollmärket har getts in till W. I de fall kontrollmärket inte funnits i behåll har ett särskilt intyg kunnat utfärdas i stället. Intyg har utfärdats av ett besiktningsorgan eller av den som innehar saluvagnslicens — dvs. i princip bilhandeln — och har fått avse endast ett sådant fordon som saluhållits av licensinnehavaren. Denna ordning fungerar i dag parallellt med systemet med kontrollmärken av ”skrapmodell”, se ovan.
Vägverket får i dag också medge att en försäkringsanstalt, som meddelar motorfordonsförsäkring, får utfärda intygen i fråga om fordon som har lösts in i samband med skadefall. VV har i en föreskrift från 70-talet lämnat medgivande till samtliga då förekommande försäkringsbolag att utfärda sådana intyg.
När det gäller intyg utfärdade av ett besiktningsorgan har vi inhämtat att det hos ASB under åren 1996 och 1997 utfärdades endast 176 respektive 104 intyg. Detta kan jämföras med det totala antalet avställningar, som under tiden maj 1997 till och med februari 1998 uppgick till totalt cirka 628 000 (jfr ovan under 8.2.7 Avställning).
Som en anpassning till modernare rutiner avseende avställnings- hanteringen och efter hörande av W föreslår vi att förfarandet med sådana särskilda intyg avskaffas.
8.2.9. Avställning i samband med ägarbyte
Vi har från W under hand uppmärksammats på en del handläggningsproblem i de fall en anmälan om avställning görs i samband med att ett fordon byter ägare. Fordonsägaren förfogar inte över avställningsdatum, medan ett ägarbyte registreras per den dag som anges av säljare och/eller köpare i anmälan. W har fört fram att en samordning bör ske i fall då ägarbyte och avställning sker samtidigt. Avställningen bör då ses som en konsekvens av ägarbytet och båda händelserna bör räknas från samma datum. Vi föreslår därför en uttrycklig bestämmelse som anger hur W skall förfara i sådana fall. Om en anmälan om avställning görs samtidigt med en anmälan om ägarbyte skall avställningen räknas från och med den dag då äganderätten gick över. Förutsättningen är dock dels att detta anges i anmälan, dels att anmälan görs till W inom en vecka från det att äganderätten gick över, dvs. inom den stipulerade tiden för anmälan.
8.2.10. Rätt att bruka ett avställt fordon
Ett avställt fordon får i princip inte brukas och i den mån det får ske är brukandet begränsat till vissa särskilda körningar, såsom med stöd av saluvagnsregistrering (se nedan) och för färd kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan. De nuvarande bestämmelserna i BRK förs över till den nya förordningen utan materiella ändringar.
8.2.11. Upphörande av avställning
När avställningen av ett fordon skall upphöra anmäler fordonsägaren detta förhållande till W. Även en sådan anmälan kan numera göras per telefon. Ett bevis om trafikförsäkring skall därvid ges in, om det inte av registret framgår att en sådan redan finns. I de flesta fall förs uppgiften om en tecknad försäkring in i registret automatiskt genom ett försäkringsbolag. Det kan dock i vissa fall, exempelvis vid byte av försäkringsbolag eller vid ägarbyte, dröja innan uppgiften når W.
När registreringsbesiktning krävs för att avställningen skall upphöra kan gången i ett ärende beskrivas på följande sätt (jfr nu gällande 36 5 femte stycket BRK). En anmälan om upphörande av avställning görs till W, som beslutar att avställningen får upphöra när fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning. Detta kan ses som ett villkorat beslut. 1 ett sådant fall lämnar besiktningsorganet ut ett kontrollmärke, så att fordonet kan brukas direkt. Den godkända registrerings-
besiktningen och de uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistret lämnas av besiktningsorganet till W, som registrerar att avställningen upphört från den dag fordonet godkändes vid registreringsbesiktningen. Fordonsskatt debiteras därmed från och med den dag upphörandet av avställningen sker.
När avställningen har upphört utfärdar VV ett s.k. bevis om avställnings upphörande. Fordonet kan därefter brukas en viss tid — i praktiken tre veckor — utan att fordonsskatt eller registerhållnings- avgift har betalats.
Beviset bör i framtiden kunna ersättas med en kod, som fordonsägaren får per telefon i samband med en anmälan om påställning. Vi har dock från polisen fått veta att datakommunikationen med registret vid kontroll på väg ännu inte är till fullo utbyggd — mobila terminaler saknas ännu i stor utsträckning och de befintliga har inte tillräcklig kapacitet — och att beviset därför fortfarande fyller en praktiskt viktig funktion. Beviset bör därför behållas tills vidare.
8.2.12. Kontrollmärken
Ett kontrollmärke utfärdas för ett registrerat fordon under förutsättning att fordonet inte är avställt, att det finns en gällande trafikförsäkring och att skatten för fordonet har betalats in, dvs. att brukandeförbud inte råder för fordonet eller att körförbud inte har meddelats.
Systemet med kontrollmärken utvecklas fortlöpande. Själva kontrollmärkesordningen fungerar dock så som det är avsett och vi har därför inte funnit anledning att föreslå några förändringar i det grundläggande systemet. Vi har dock försökt att anpassa bestämmelser- na till den tekniska utvecklingen utan att öka bestämmelsemas detaljeringsgrad. Närmare bestämmelser om kontrollmärken får, i den mån det behövs, utfärdas av W.
Tabellen som anger inställelsemånad (29 5 BRK) är central för kontrollmärkessystemet. Ett kontrollmärke utfärdas för ett fordon sedan fordonsskatt och registerhållningsavgift har betalats in. Fordon som är skattebefriade har kontrollmärke med den siffra de hade haft om de hade varit skattepliktiga.
För att göra bestämmelserna mer lättillgängliga har vi delat upp dem efter prövning (utfärdande), 9 kap. 1—5 55, respektive giltighetstid (giltighet), 9 kap. 6—11 55. Vidare har vi uttryckligen angett att kontrollmärken delas in i ordinarie respektive tillfälliga kontrollmärken.
Ett tillfälligt kontrollmärke är giltigt i tre veckor, dvs. det gäller till utgången av den kalendermånad då fordonsskatten senast skall betalas.
8.2.13. Nationalitetsmärke
Wienkonventionen om vägtrafik (se närmare avsnitt 11) är sedan den 26 juli 1986 bindande för Sverige. Konventionen innehåller bestämmelser om bl.a. skyldigheten att ha ett nationalitetsmärke på fordonet. Detta kommer till uttryck i en särskild bestämmelse härom i BRK. Det förtjänar att nämnas att BRK:s bestämmelse (48 5) reglerar skyldigheten att för fordon som är registrerade i Sverige ha nationalitetsmärke vid färd utomlands, medan motsvarande skyldighet för utlandsregistrerade fordon vid färd i Sverige följer av förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
Nyligen har inom EU antagits rådets förordning (EG) nr 2411/98 av den 3 november 1998 om erkännande vad gäller trafik inom gemenskapen av nationalitetsmärke för den medlemsstat i vilken motorfordon och släpvagnar till motorfordon är registrerade. I förordningen föreskrivs att de medlemsstater, som för trafik på sitt territorium kräver att fordon som är registrerade i en annan medlemsstat skall vara försedda med nationalitetsmärke, skall erkänna även en nyare typ av sådant märke, som alltmer kommit att användas. Märket sätts på ett blått fält på registreringsskyltens vänsterkant, som också innehåller Europaflaggans tolv gula stjärnor.
Den grundläggande bestämmelsen i BRK förs över till den föreslagna förordningen om vägtrafikregister (9 kap. 12 5), medan detaljregleringen om märkets utformning m. m. faller under VV: s bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter. Även de för utlandsregistrerade fordon korresponderande bestämmelserna i förordningen 1987:27 förs över till förordningen om vägtrafikregister
(16 kap. 10 5).
8.2.14. Milj öklassmärkning
BRK innehåller en bestämmelse om ett särskilt märke som skall sättas på vissa tunga fordon och utvisa den aktuella miljöklassen. Regleringen av själva indelningen i miljöklasser m.m. återfinns i bilavgas- förordningen (1991:1481). Vi har därför övervägt att låta även bestämmelsen om miljöklassmärkning finnas i den förordningen. Vi har dock stannat för att samla alla bestämmelser som rör utrnärkningen av fordon i förordningen om vägtrafikregister (9 kap. 13 5).
VV får liksom hittills utfärda föreskrifter om den närmare utformningen av märket m.m.
8.2.15. Ändrade äganderättsförhållanden
En överlåtelse av ett fordon skall i dag anmälas till VV inom en vecka från förvärvet. Anmälan skall göras skriftligen på fordonets registreringsbevis och dagen för äganderättens övergång skall anges. Ännu har inte den tekniska utvecklingen kommit så långt att en datamässigt överförd anmälan kan godtas, eftersom avsändaren inte med säkerhet kan fastställas — jämför vad vi ovan nämnt om s.k. digitala signaturer, avsnitt 8.2.2.
Det är fordonets ägare enligt det gängse ägarbegreppet som skall registreras. Registreringsmyndigheten kontrollerar dock inte de bakomliggande förhållandena, dvs. om vederbörande verkligen är ägare i juridisk (civilrättslig) mening.
Vi har inte funnit anledning att ändra det förhållandet att såväl säljare som köpare är skyldiga att anmäla att ett ägarbyte har skett.
Att det för ett fordon som har förvärvats genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt (avbetalningsköp) eller som innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år (leasing) får registreras en äganderättsövergång först sedan den som har återtaganderätten respektive leasegivaren har yttrat sig över anmälan framgår av våra överväganden i avsnitt 12.
I ett stort antal fall anmäls en övergång av äganderätten till ett fordon en kortare eller längre tid efter den stipulerade tidsfristen för anmälan. Under t.ex. oktober månad 1995 registrerades 21 300 retroaktiva ägarbyten med överlåtelsedag mer än en vecka och mindre än en månad tillbaka. Vid samma tidpunkt registrerades 2 100 ägarbyten som var mellan en och åtta månader gamla samt 1 100 ägarbyten som var äldre än åtta månader. Motsvarande siffror för oktober 1996 var 19 850, 2 350 och 900. I de allra flesta fall uppstår inte några problem vid sådan registrering.
Ett straffansvar — penningböter — finns för det fall inte en anmälan görs inom den stipulerade tiden (90 5 BRK). Vi har ställt oss frågan om det är lämpligt att behålla den sanktionen, inte minst mot bakgrund av att det är ett samhällsintresse att ha korrekta uppgifter i vägtrafikregistret. Vi har stannat för att föreslå att anmälningsfristen kan behållas men föreslår samtidigt att sanktionen tas bort. —- Straffbestämmelsema behandlas i avsnitt 17.
Det kan här också nämnas att det, förutom att registret under en mellantid utvisar felaktiga uppgifter, det vid retroaktiva ägarbyten kan uppstå en s.k. oförsa'kradperiod för fordonet. Trafikförsäkrings- föreningen, TFF, som består av samtliga trafikförsäkringsbolag, svarar för skador som sker på oförsäkrade fordon. Om ett fordon vid någon
tidpunkt saknar trafikförsäkring tar TFF ut en avgift, som är avsedd att täcka TFF:s kostnader för sådana skadefall.
Även med beaktande av olägenheterna med ”oförsäkradperioder” menar vi att det inte vore lämpligt att införa någon tidsgräns för att registrera retroaktiva ägarbyten i registret.
8.2.16. Namn- och adressändring
Riksskatteverket, RSV, har en skyldighet att underrätta W om de ändringar i aviseringsregistret enligt lagen (l995z743) om aviseringsregister eller i det centrala skatteregistret som är av betydelse för de av W förda registren (jfr 84 5 BRK). Automatisk avisering från RSV sker till VV beträffande alla som är folkbokförda.
I dag åläggs i BRK den fordonsägare som ändrar namn eller adress att skriftligen anmäla ändringen till W för korrigering av registeruppgiftema. Eftersom RSV:s avisering avser samtliga i landet folkbokförda personer kan anmälningsskyldigheten beträffande namn- och adressändring inskränkas till den som inte är folkbokförd. Vi har anpassat regleringen härefter.
Såsom framgår på annat håll i detta betänkande skall personnumret i fortsättningen förknippas med folkbokföring och ett s.k. samordnings- nummer i stället användas för den som inte är folkbokförd, se ovan avsnitt 6.3.3.
För en juridisk person som äger ett fordon kan det i vissa fall finnas ett behov av att anmäla en avvikande adress. Detta kan vara aktuellt om fordonet disponeras av en filial som inte är en egen juridisk person så att försändelser skickas direkt till filialens adress osv. W tilldelar därvid filialen ett särskilt identifikationsnummer. En skyldighet bör i sådana fall åligga denna att anmäla adressändring.
8.2.17. Ändrad användning av vissa fordon som påverkar besiktnings- och/eller beskattningsförhållandena
Om vissa fordons användningssätt ändras kan det få följder för olika förhållanden som är beroende härav. Den ändrade användningen kan avse en påverkan på besiktningsförhållandena för fordonet eller dess beskattningsförhållanden. Detta gäller traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar och släpvagnar.
I fråga om släpvagnar kan båda de nämnda förhållandena påverkas. Det föreligger nämligen besiktningsplikt om släpvagnen dras av en bil,
men inte om den dras av en traktor. Användningssättet för släpvagnen påverkar också förutsättningama för skatteuttaget.
I Trafikbeskattningsutredningens uppdrag — jämför ovan — ligger även att se över FSL:s bestämmelser och överväga vilka förbättringar och förenklingar som kan göras i skattesystemet (tilläggsdir. 1998z7). Bland områden som nämns i det sammanhanget är särskilt bestämmelserna om traktorer, motorredskap, tunga terrängvagnar och släpvagnar.
Såvitt vi kan förstå skulle en förenkling kunna gå ut på att införa en mer schabloniserad beskattning för vissa av dessa fordonstyper. Ett fordons användningssätt skulle då inte få någon effekt i skattehänseende och därmed skulle inte längre krävas att vissa i dag särskilt angivna uppgifter om fordonen registreras i vägtrafikregistret. I avvaktan på att sådana förenklingar kan komma att införas i fordonsskattehänseende förs de bestämmelser som rör anmälan vid ändrad användning av ett registrerat fordon tills vidare med i sak oförändrat innehåll över till förordningen om vägtrafikregister.
I W:s redovisning av ett regeringsuppdrag avseende införandet av EU:s s.k. maskindirektiv — jämför avsnitt 5.3 ovan — till fordonskungörelsens (1972:595) tillämpningsområde föreslår verket att fordonskategoriema motorredskap och terrängmotorfordon ersätts med ett nytt begrepp, mobil maskin. Förslaget har inte kunnat beaktas här.
8.2.18. Avregistrering
Ett fordon avregistreras, dvs. avanmäls i registreringshänseende, efter en skriftlig anmälan från fordonets ägare under vissa i författningen angivna förutsättningar. Detta gäller om ägaren visar att fordonet har förstörts eller att någon annan åtgärd har vidtagits, som gör det sannolikt att fordonet inte längre kommer att brukas i trafik.
Ett fordon får avregistreras också om fordonet ändras så att det inte längre är att hänföra till ett registreringspliktigt fordonsslag eller om fordonet har registrerats i det militära fordonsregistret (se närmare avsnitt 19).
Vidare får avregistrering ske om det visas att fordonet varaktigt har förts ut ur landet eller om fordonet har frånhänts ägaren genom brott och det inte har kommit till rätta inom två år därefter.
De nu beskrivna fallen av avregistrering sker i regel med ett underlag av ett intyg från fordonsägare, polis och/eller försäkringsbolag om att fordonet inklusive registreringsskyltama inte finns i behåll.
En anmälan om avregistrering anses inte gjord förrän fordonets registreringsskyltar har lämnats in till W. Detta gäller dock inte om det
av skrotningsintyget framgår att även registreringsskyltama har tagits om hand för skrotning. I normalfallet får personbilar nämligen avregistreras endast om ett s.k. skrotningsintyg enligt bilskrotnings- lagen (1975:343) har lämnats in tillsammans med anmälan.
Som registreringsmyndighet har W ett ansvar för att uppgifterna i bilregistret är korrekta. Det har därför förts in en möjlighet för myndigheten att i registervårdande syfte på eget initiativ avregistrera fordon som uppenbart inte finns i behåll, s.k. administrativ avregistrering.
Institutet administrativ avregistrering infördes vid tillkomsten av den nu gällande BRK. I samband därmed genomfördes under år 1973 en omläggning av fordonsregistret till ett centralt dataregister. År 1988 gjordes en större rensning av registret, som berörde drygt 200 000 fordon. Sedan år 1990 har administrativ avregistrering skett av totalt 44 505 fordon. Detta kan jämföras med det totala antalet fordon i registret, 4 300 000 personbilar varav 3 700 000 i trafik och cirka 600 000 avställda fordon (uppgiften avser den 30 augusti 1997).
Administrativ avregistrering får enligt nuvarande bestämmelser ske om fordonsägaren under tre år i följd inte kunnat anträffas för uttagande av skatt eller beträffande fordon som varit avställda i mer än tre år och sannolikt inte finns i behåll. I praktiken avvaktar VV dock i cirka fem år för att minska antalet avregistreringar. Om en avregistrering har skett och fordonsägaren sedan visar att fordonet finns i behåll omprövar W sitt avregistreringsbeslut.
Efter förslag i propositionen 1995/96:174 Producentansvar för uttjänta bilar m.m., som antagits av riksdagen, (bet. 1995/96zJoU21, rskr. 1995/96:295) fick W i regleringsbrev för år 1997 i uppdrag att se över reglerna för administrativ avregistrering.
I sin redovisning av uppdraget den 29 september 1997 (EK20-B 96:11269) framhöll VV att administrativ avregistrering är ett nödvändigt institut för att verket som registeransvarig myndighet skall kunna hålla en hög registerkvalitet.
VV föreslog att fordonsägaren vid administrativ avregistrering skall påföras en miljöavgift för att öka incitamentet för fordonsägaren att lämna fordonet till en auktoriserad bilskrotare. Jämför beträffande denna fråga Trafikbeskattningsutredningens förslag i delbetänkandet Bilen, miljön och säkerheten (SOU 1997:126) att kraftigt höja skrotningspremien på äldre personbilar för att få fordonen med de allra sämsta miljö- och trafiksäkerhetsegenskapema att försvinna ur trafik så snabbt som möjligt.
Från bl.a. Naturvårdsverket, rapport 4789, Översyn av regler för auktorisation av bilskrotare, har framhållits att administrativ
avregistrering motverkar det i bilskrotningsförfattningarna uttalade syftet att på ett miljövänligt sätt ta om hand skrotningsmässiga fordon.
Enligt vår bedömning fyller bestämmelserna om avregistrering utan anmälan en viktig funktion för registerhållningen. De siffror som redovisats ovan om antalet sådana avregistreringar de senaste åren tyder enligt vår uppfattning inte heller på att institutet missbrukas. Vi föreslår därför inte någon ändring av den gällande ordningen för administrativ avregistrering.
Vi har däremot övervägt att förlänga treårsfristen till fem år som en anpassning till den praxis som W enligt uppgift tillämpar. Vi menar dock att det är en fördel att ha en något stramare bestämmelse, som vid behov kan tillämpas med viss försiktighet.
I dag saknas en uttrycklig bestämmelse om från vilket datum en avregistrering gäller. För att öka tydligheten föreslår vi att det av författningen uttryckligen skall framgå att avregistreringen skall räknas från den dag då uppgiften fördes in i vägtrafikregistret.
VV bör liksom hittills underrätta fordonsägaren om avregistreringen och detta oavsett anledningen till denna.
8.2.19. Särskilt om avregistrering på grund av försäljning till utlandet
Den ökade intemationaliseringen har på fordonsområdet medfört ett ökande antal försäljningar av begagnade fordon till utländska köpare. Vi har under utredningsarbetet uppmärksammats på de svårigheter av registerrnässig art som därvid kan uppstå. Om ett i Sverige registrerat fordon säljs till en person som bor i ett annat land saknar ibland säljaren uppgifter om köparens namn, adress, personnummer eller liknande identifikationsnummer m.m. och W har då inte — på grund av avsaknaden av styrkande handlingar eller motsvarande — möjligheter att avregistrera fordonet, trots att det enligt gällande bestämmelser inte längre skall vara registrerat i det svenska fordonsregistret.
Se närmare om vårt förslag att säljaren skall få möjlighet att avregistrera fordonet och låta den utländske köparen ansöka om tillfällig registrering för att föra fordonet på egna hjul till hemlandet, avsnitt 10. Detta alternativ avspeglar sig även i bestämmelsen som reglerar själva avregistreringsförfarandet.
8.2.20. Underrättelser som rör fordonsregistreringen
I nuvarande BRK åläggs W att underrätta fordonsägaren om vissa förhållanden som rör ett registrerat fordon. Det gäller olika hinder mot att bruka fordonet m.m. Dessa bestämmelser tjänar dels ett servicesyfte i relationen mellan registreringsmyndigheten och den enskilde fordonsägaren, dels ett registerhållningssyfte för att uppnå största möjliga registerkvalitet hos registerhållaren W.
W har även en skyldighet att underrätta vissa andra myndigheter om registreringsåtgärder som vidtagits. Detta gäller exempelvis Försvarsmakten, som av skäl som har med totalförsvarets behov av fordon att göra, underrättas när ett fordon registreras eller när en uppgift om vissa registrerade fordon ändras.
Det finns i dag vidare en skyldighet för vissa andra myndigheter att underrätta W om förhållanden som rör registerhållningen. En sådan skyldighet åligger RSV, tullmyndighet och besiktningsorgan. Den gäller också Utrikesdepartementet i fråga om uppgift som avser beteckningen på skyltar för beskickningsfordon eller skattebefrielse enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, och länsstyrelse i fråga om uppgift som avser anmälan enligt yrkestrafikförordningen (1998:779) eller anmälan enligt förordningen (1998:780) om biluthyrning.
Några materiella ändringar i bestämmelserna som rör underrättelserna är, såvitt det har upplysts oss, inte påkallade.
I det här sammanhanget kan nämnas att den skyldighet som åligger fordonsägaren att till registreringsmyndigheten W lämna uppgift om förekomsten av trafikförsäkring, om det inte av bilregistret framgår att det finns en gällande trafikförsäkring för fordonet, i realiteten ofta fullgörs av försäkringsbolagen.
Detsamma gäller skyldigheten för fordonets ägare att ge in typintyg, om det inte framgår av bilregistret att fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning som har företagits tidigast ett år innan anmälan gjordes. Dessa uppgifter kommer i princip W till handa via magnetband direkt från ASB. Skyldigheten för fordonsägaren att se till att uppgifterna kommer VV till handa bör dock finnas kvar.
8.2.21. Erinran om körförbud
W har tidigare haft en skyldighet att erinra ägare av kontrollbesiktningspliktiga fordon om skyldigheten att inställa fordonen till sådan besiktning, 76 5 BRK. Den skyldigheten har nyligen ersatts av dels en information från ASB inför besiktningsperioden, dels en
påminnelse senare i perioden till de fordonsägare som då ännu inte har ställt in fordonet till besiktning eller bokat tid för detta, SFS 1998276. Avsikten har varit att öka servicen till fordonsägama, minska antalet fordon som beläggs med körförbud och åstadkomma en jämnare fördelning av efterfrågan av bilprovningens tjänster. I dag sänder W ut i genomsnitt 60 0000 — 65 000 meddelanden om körförbud per kalendermånad. Med de nya rutinerna väntas antalet meddelanden, som beror på att ägaren glömt kravet på besiktning, komma att minska. Vi föreslår inte några ändringar i dagens regler.
8.2.22. Direktanmälan för fordonsregistrering
Den s.k. direktregistreringsrutinen regleras i förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret. Den ger W rätt att låta vissa utomstående få direktåtkomst till registret och att få rätt att föra in anmälningar om uppgifter i registret. De uppgifter som omfattas rör ägarbyten, avregistreringar, avställningar m.m. och lämnas till verket på medium för automatisk databehandling eller genom datakommunicering av den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt, dvs. främst bilhandeln. Rutinen avser alltså en anmälan till registreringsmyndigheten, medan det är myndigheten själv som prövar åtgärden och också svarar för att uppgifterna slutligt förs in i registret.
Direktregistreringsrutinen fungerar såvitt vi kan bedöma på ett bra sätt. Några större materiella ändringar av bestämmelserna behövs därför inte. När det gäller terminologin har vi dock valt att i stället använda begreppet direktanmälan, som vi anser ger en bättre beskrivning av vad förfarandet faktiskt innebär och understryker att det är W som är registreringsmyndighet och personuppgiftsansvarig.
Utanför området för direktregistrering enligt förordningens inledande bestämmelser faller försäkringsbolagen, som i dag anmäler uppgifter till bilregistret med stöd av ett särskilt beslut från DI. Av 3 5 förordningen framgår dock att försäkringsbolagen får anmäla vissa förhållanden beträffande sådana fordon som tagits om hand i samband med skadefall. Medgivande till direktanmälan bör därför uttryckligen få lämnas även till försäkringsanstalt.
Förordningen om direktregistrering förs över till ett särskilt kapitel (13) i förordningen om vägtrafikregister.
8.2.23. Särskilda fordonsskyltar m.m.
Förutom de olika typer av registreringsskyltar som ovan nämnts finns två typer av särskilda fordonsskyltar, nämligen skyltar för beskick- ningsfordon och personliga skyltar. Definitionen av registreringsskylt— en av VV tillhandahållen skylt, som upptar fordonets registrerings- nummer —- bör omfatta även dessa två skylttyper. Bestämmelserna om vanliga registreringsskyltar gäller i tillämpliga delar även för sådana skyltar. Dessa typer av särskilda fordonsskyltar regleras i ett särskilt kapitel, genom att de nuvarande bestämmelserna i förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon respektive förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar förs över till förordningen om vägtrafikregister (17 kap.).
När den särskilda rätten att använda personliga fordonsskyltar infördes bestämdes en giltighetstid om tio år. Bestämmelserna har nyligen kompletterats så att rätten att använda en personlig skylt kan förlängas i perioder om fem eller tio år, SFS 1998:1028.
Det kan också här nämnas att bilagorna över vilka registeruppgifter som skall föras in i respektive registerdel förtydligas så att det framgår att det är den särskilda beteckningen på en särskild fordonsskylt (registreringsskylt) som skall anges i registret (jämför bilagorna 1 och 4). För varje registrerat fordon finns även det ursprungliga registreringsnumret angivet.
8.2.24. Fordonsanalysdatabasen — FAD
Ett besiktningsorgan enligt 25 lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, dvs. i det här sammanhanget ASB, skall lämna uppgift till W om kontrollbesiktning och om föreläggande enligt 87 5 att ställa in fordonet till registreringsbesiktning avseende fordon som är registrerade i bilregistret, se 895 FK. De uppgifter som avses framgår av den bestämmelse som anger register- innehållet (dvs. i dag bilaga 1 till BRK).
I propositionen 1994/95:69 Viss lagstiftning om besiktning på fordonsområdet med förslag att monopolet på kontrollbesiktning av fordon skulle avskaffas ansåg regeringen att W bör ansvara för utveckling och drift av en samlad databas för motorfordonsområdet. Regeringen beslutades i enlighet härmed (bet. 1994/95TU8, rskr. 1994/951132).
Databasen har ett uttalat syfte att utgöra ett led inom de övergripande trafikpolitiska målen för ökad trafiksäkerhet och bättre miljö. Informationen om fordon och besiktningsrelaterade
fordonsbrister skall vara tillgängliga för analys och ligga till grund för trafiksäkrare och miljövänligare fordonskonstruktioner. Den skall förse myndigheter, fordonstillverkare och försäkringsbolag med information och kunna utgöra underlag för statistik.
Den fordonsanalysdatabas, FAD, som VV i enlighet härmed har projekterat, kommer att innehålla uppgifter avseende enskilda fordon och gälla för fordonets två senaste ordinarie kontrollbesiktningar, exempelvis om defekter på fordonen (anmärkningar i besiktningen). Uppgifterna härrör från polisens flygande inspektioner och från ASB:s kontrollbesiktningar, jämför 89 5 FK ovan.
Det kan noteras att ett fordons mätarställning i fortsättningen kommer att föras in i registret. W har tidigare inte ansett att den uppgiften skulle registerföras, eftersom sådan mätutrustning inte är ett krav på fordonets utrustning.
FAD knyts enligt vårt förslag i författningshänseende till själva vägtrafikregistret och FAD utgör därmed, rättsligt sett, en del av fordonsregistreringsdelen i vägtrafikregistret. Vi bortser härvid från hur W tekniskt har löst själva lagringen av uppgifter i en eller flera databaser. Genom att i författningen ange vilka uppgifter som skall föras in i vägtrafikregistrets fordonsdel krävs inte någon ytterligare författningsreglering av FAD. Själva registerinnehållets omfattning behandlas i avsnitt 14.
8.2.25. Rätt att medge undantag
VV har i dag bemyndigande att i fordonsfrågor medge undantag från författningsbestämmelsema för vad som gäller ett visst fordon, för en viss fordonstyp eller för en grupp av fordon. Den rätten förs enligt vårt förslag över till förordningen om vägtrafikregister (21 kap.).
I dag krävs det, för att undantag skall få meddelas, att det finns synnerliga skäl för det. Detta kan jämföras med vad som gäller beträffande VV:s rätt att bevilja undantag från FK:s bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning, där särskilda skäl är ett tillräckligt krav för att bevilja undantag. Som en anpassning härtill bör en viss uppmjukning av bestämmelsen om undantag från bestämmelserna som rör fordonsregistreringen ske, så att särskilda skäl skall vara tillräckligt för att medge undantag. Därtill bör krävas att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
I fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattnings- förhållande bör dock krävas att synnerliga skäl skall föreligga. Jämför 88 5 FSL.
W åläggs i BRK att i fråga om undantag som påverkar ett fordons beskattningsförhållande samråda med RSV. Om myndigheterna har olika uppfattning i frågan skall denna hänskjutas till regeringen. Hänskjutande har, enligt vad vi fått veta, under senare år skett endast vid ett fåtal tillfällen. RSV har dock vid underhandskontakter ansett att samrådsförfarandet spelar en viktig roll för handläggningen av fordonsskattefrågoma och för att ta till vara beskattningsintresset. Man menar därför att regeringen även i fortsättningen bör ha sista ordet om oenighet mellan myndigheterna skulle uppstå.
Vi anser att bestämmelsen bör utformas så att W:s beslut i nu aktuella fall skall meddelas efter samråd med RSV. Om en fråga om undantag är av principiell betydelse eller om det annars finns särskild anledning till det, skall ärendet med yttrande av W respektive RSV överlämnas till regeringen för avgörande. — Jämför 20 5 fordonsskatteförordningen (1993 : 1028).
8.2.26. Rätt att meddela föreskrifter
W har som central myndighet på vägtrafikområdet en vidsträckt rätt att meddela föreskrifter för verksamheten. W åläggs att i vissa fall, beroende på frågomas art, samråda med vissa andra myndigheter innan föreskrifter beslutas. Samråd krävs med RPS i frågor som avser polismyndigheters verksamhet, med RSV i skattefrågor, med Generaltullstyrelsen i frågor som rör förtullning av fordon m.m. samt med Försvarsmakten i frågor om registrering av fordon som förs över från det militära fordonsregistret.
Bestämmelserna förs, utan ändringar i sak, över till förordningen om vägtrafikregister.
8.2.27. Övriga bestämmelser
Bestämmelser om fordons beskaffenhet och utrustning finns, som tidigare nämnts, i fordonskungörelsen (1972:595), FK. Den undersökning av ett fordons beskaffenhet och utrustning som görs första gången för att fastställa uppgifter för bilregistret (vägtrafikregistret) kan ske genom registreringsbesiktning (36—47 55 FK) eller typbesiktning (55—64 55 FK).
W har enligt FK:s bestämmelser om övervakning genom W rätt att förelägga en fordonsägare att inom en viss tid ställa in fordonet för kontrollbesiktning (90 5). Om ett sådant föreläggande inte följs inträder körförbud för fordonet till dess att besiktning har skett. Den rätten
gäller alltså en besiktning som sker för att fastställa fordonets skick vad avser trafiksäkerhet m.m. Vi har uppmärksammats på att den rätten bör kompletteras med en möjlighet för W att, om det behövs för att fastställa ett fordons identitet vad gäller utförande och utrustning m.m., besluta om registreringsbesiktning. En sådan möjlighet vill W använda främst i fall som avser s.k. omidentifierade fordon, dvs. fordon för vilka identiteten har förfalskats och den ursprungliga identiteten skall återskapas. Det finns för närvarande inte något mandat för W att på administrativ väg förelägga ägaren till ett sådant fordon att ställa in detta till registreringsbesiktning.
Vi föreslår därför att W ges en uttrycklig och generell rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i FK (36 a 5), som komplement till övriga ovan beskrivna bestämmelser som reglerar förutsättningama för besiktning av fordon m.m. En motsvarande bestämmelse bör finnas i terrängtrafikkungörelsen (1972:594), se vårt förslag till 17 a 5.
Jämför även vad som sägs beträffande s.k. militära fordon i avsnitt 19.
9 Saluvagnsregistrering
Utredningens förslag i huvuddrag: Saluvagnsregistrering skall meddelas en sökande, t.ex. en bilhandlare eller en tillverkare, om det inte föreligger särskilda skäl att avslå en ansökan.
Tyngdpunkten i prövningen förläggs till ansökningstillfället och hanteringen av själva saluvagnsskyltama bör ha en underordnad
knutna till utlämnandet av skyltar. En möjlighet att återkalla en meddelad registrering skall finnas kvar. Bestämmelserna om återkallelse görs dock tydligare. Utebliven betalning av saluvagnsskatt utgör en uttrycklig grund för återkallelse. Dagens ansvarsbestämmelser förs över till det nya regelverket och kompletteras med ett straffansvar för den innehavare av saluvagns- registrering som låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt. Överträdelser av bestämmelserna om saluvagnsregistrering skall
överträdelser kunna omhänderta saluvagnsskyltar, se avsnitt 17.
9.1. Inledning
Det finns olika former av tillfälligt brukande av fordon. På senare tid har, inte minst genom Sveriges anslutning till EU, uppmärksammats tillfälligt brukande i samband in— eller utförsel till eller från Sverige eller brukande i Sverige av oregistrerade eller i utlandet registrerade fordon. Se vidare härom nedan. Saluvagnslicensen är ett institut som ger ytterligare en möjlighet till tillfälligt brukande av fordon.
9.2. Nu gällande ordning
9.2.1. Förutsättningar för att få saluvagnslicens
Beträffande registreringen av fordon som brukas gäller särskilda regler för den som yrkesmässigt tillverkar eller transporterar eller driver handel med motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp. Saluvagnslicens får meddelas denne. Med tillverkning avses även sådan påbyggnad eller lackering som ingår som ett led i arbetet med att färdigställa fordonen, 385 bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Licensen innebär att vederbörande får bruka oregistrerade eller avställda fordon.
I Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter, TSVFS 1977:60, fanns detaljerade anvisningar för prövningen av en licensansökan. Genom TSVFS 1979:16 fick föreskrifterna en betydligt stramare utformning. VV har inte gett ut några nya anvisningar men tillämpar vid prövningen vissa interna anvisningar som bygger på de äldre föreskrifterna.
För att tillverkning eller handel skall anses som yrkesmässig bör, enligt dessa anvisningar, verksamheten drivas under registrerad firma och under krav på regelmässighet, dvs. utövas i en omfattning som inte är endast tillfällig. Det är licenshavaren själv som skall handla med det avsedda fordonet för att det ska få brukas med stöd av licensen. Yrkesmässig handel i kommission utgör i princip inte grund för att medge licens. Om licenshavaren innehar fordon på grund av ett skriftligt kommissionsavtal får dock sådana fordon, enligt nämnda anvisningar, användas med stöd av licensen. Med yrkesmässig transport avses transport av ett fordon mot betalning.
Licens medges inte den som bedriver import av fordon från ett annat land utan att registreras för fordonen, utan där fordonet registreras direkt på den slutlige köparen. Licens medges inte heller verkstäder som bedriver reparation av fordon.
Körtillstånd för brukande av ett fordon som är avställt (45—47 55 BRK) får inte meddelas den som har saluvagnslicens i fråga om fordon som kan brukas med stöd av licensen.
9.2.2. Prövningsmyndighet m.m.
I samband med att hela bilregisterhanteringen centraliserades till W den 1 januari 1996 tog verket från länsstyrelserna över även ansvaret för saluvagnslicenser. Den praktiska hanteringen förlades då till samtliga tre bilregisterorter: Arjeplog, Visby och Örebro. I början av år
1997 organiserades dock verksamheten om, så att Visbyenheten nu prövar landets samtliga saluvagnsfrågor. Statistik över antalet licenser respektive skyltar per licens utvisar att det vid de årliga debiteringarna av saluvagnsskatt i hela landet fanns 4 340 licenser och 11 321 debiterade skyltar i december 1995 respektive 4 701 licenser och 11 815 skyltar i december 1996. Den 28 oktober 1998 var antalet saluvagnslicenser 12 234.
Förutom vid den årliga debiteringen sker debiteringar i en daglig rutin. Under år 1996 gjordes 1 611 transaktioner avseende registrering av saluvagnslicens- eller skylt eller utökning av en licens med en skylt eller en duplettskylt.
9.2.3. Brukande med stöd av saluvagnslicens
Det är endast vissa typer av körningar som är tillåtna. Med stöd av licensen får, enligt 405 BRK, sådana fordon som tillståndshavaren yrkesmässigt tillverkar, transporterar eller handlar med brukas
1. för provkörning i samband med tillverkning eller reparation,
2. för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, fabrik, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande till sådan plats eller lokal eller till garage,
3. för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktning,
4. för körning i den omfattning som behövs för demonstration eller försäljning.
9.2.4. Saluvagnsskylt
Ett fordon som brukas med stöd av en saluvagnslicens skall vara försett med en saluvagnsskylt (40 5). Licenshavaren skall till W anmäla det antal motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp som han önskar använda samtidigt med stöd av licensen och lämna in bevis om trafik- försäkring, som avser samtliga motordrivna fordon som skall användas med saluvagnsskylt. I fråga om fordon som är skattepliktigt enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, skall den skatten ha betalats innan skyltar lämnas ut (41 5). Enligt saluvagnsskattelagens bestämmelser utgår saluvagnsskatt i stället för fordonsskatt, se vidare nedan.
För att få en saluvagnsskylt krävs det att licenshavaren har tecknat en s.k. flytande försäkring, som är en trafikförsäkring omfattande ett företags samtliga fordon eller samtliga fordon inom ett visst fordonsslag. Försäkringstagaren betalar för det antal fordon som får
brukas enligt licensen och försäkringens omfattning är beroende av salulagrets storlek eller motsvarande för den som tillverkar fordon.
I samband med saluvagnslicens talas också om samlingsförsäkring. Det är då fråga om ett antal enskilda försäkringar för respektive fordon som hanteras gemensamt och registreras i bilregistret på organisa- tionsnummer. Företaget betalar vid förfallodagen för det antal fordon man vid en viss tidpunkt står som ägare till. Sarnlingsförsäkring är alltså snarare en betalningsform än en försäkringsform, dvs. ett sätt för försäkringsbolagen att administrativt sköta kontakterna med de fordonsägare som har stora vagnparker.
En saluvagnsskylt upptar Skyltens nummer, som består av tre bokstäver och tre siffror och utförs i svart på grön ljusreflekterande botten. På skylten finns det ett märke med bokstav eller bokstäver som anger det slag av fordon som skylten avser: B för bil, M för motorcykel och moped klass I, T för traktor eller motorredskap, TM för terrängmotorfordon, S för släpfordon och TS för terrängsläp.
Saluvagnsskylt som har lämnats ut under ett visst kalenderår får fortfarande användas efter årets utgång så länge licensen gäller, om innehavaren årligen under december månad för det följande året betalar föreskriven avgift och fullgör vad som anges om skatt och försäkring som villkor för utlämnande av skylten.
För den som inte betalar saluvagnsskatt gäller förbud att använda saluvagnsskylten. Någon rätt eller skyldighet för polisen att ta om hand saluvagnsskyltar som används på ett felaktigt sätt finns dock inte.
9.2.5. Uppgifter om saluvagnslicens i bilregistret
En beviljad saluvagnslicens registreras i bilregistret på innehavaren med angivande av organisations- eller personnummer. I registret framgår skylttyp, dvs. vilken typ av fordon som en skylt är beviljad för såsom bil, motorcykel osv. Uppgift finns även om datum då skylten har utfärdats. Om en saluvagnsskylt har stulits eller förkommit på annat sätt tilldelas ett nytt registreringsnummer på den nya skylt som lämnas ut efter ansökan. Det kan alltså aldrig förekomma en duplettskylt med det tidigare skyltnumret.
Uppgift finns dock inte om fordonen som bärare av en saluvagnsskylt. I praktiken används skylten så att den hängs på det särskilda fordon som vid ett visst tillfälle skall brukas. Eftersom perioden för kontrollbesiktning löper även för avställda fordon kan saluvagnsskylten användas även för att köra fordonet till bilprovningen för besiktning.
Det är således oregistrerade eller avställda fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens. De avställda fordonen finns då fortfarande i bilregistret, men de är alltså inte sammankopplade med en viss licens. Ett fordon som har varit registrerat men som ställs av kan rent faktiskt finnas kvar i bilregistret under obegränsad tid, dvs. fram till avregistreringen.
9.2.6. Återkallelse av saluvagnslicens
Ansökan om saluvagnslicens görs hos W och den gäller tills vidare. En licens kan dock återkallas under vissa omständigheter. Det kan ske om licensen har utnyttjats i strid mot de bestämmelser som rör saluvagnslicensen, om licensen inte utnyttjats under de senaste tolv månaderna eller om det finns annan anledning att återkalla licensen (39 5). Någon karenstid eller spärrtid finns inte, utan en sökande kan i princip omgående ansöka om en ny licens sedan återkallelse skett.
Utredningen har undersökt ärenden som rör saluvagnslicens i två medelstora län, nämligen i Skaraborgs län under åren 1991—1995 och i Kopparbergs län under åren 1993—1995.
I Skaraborgs län förekom — år 1991 28 återkallelseärenden, varav 27 på egen begäran, — år 1992 28 återkallelseärenden, varav 15 på egen begäran, — år 1993 22 ansökningar, 20 återkallelseärenden och 16 ansök- ningar om ytterligare skyltar (förkomna skyltar),
-år1994 5 ansökningar, 23 återkallelseärenden, 7 ansökningar på grund av förkomna skyltar och 5 ansökningar om utökning, samt
—år 1995 14 ansökningar, 9 återkallelseärenden, 7 ansökningar om förkomna skyltar och 2 ansökningar om utökning av antalet skyltar.
I Kopparbergs län förekom — år 1993 18 ansökningar, 22 återkallelseärenden, 5 ansökningar om förkomna skyltar och 2 ansökningar om utökning av antalet skyltar,
—— år 1994 15 ansökningar, 12 återkallelseärenden, samt slutligen — år 1995 10 ansökningar om saluvagnslicens och 11 åter- kallelseärenden.
Grunder för återkallelsebesluten var att saluvagnsskatt inte hade betalats i tid, att flytande försäkring saknades, att vederbörande företag hade gått i konkurs, att behov av saluvagnslicens inte längre fanns och slutligen att saluvagnsskyltama hade använts på ett felaktigt sätt.
Sedan VV den 1 januari 1996 övertog bilregisterverksamheten har återkallelse av saluvagnslicens beslutats i endast ett fåtal fall.
9.2.7. Straffbestämmelser m.m.
Om ett fordon brukas i strid mot 40 å andra stycket BRK, dvs. fordonet brukas utan saluvagnsskylt, döms ägaren till penningböter. Om ägaren visar att han gjort vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han fri från ansvar. Detta gäller även föraren, om han kände till eller bort känna till hindret för fordonets brukande (87 & BRK).
Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 42 5 andra stycket — som gäller skyltens läsbarhet — eller mot föreskrifter om skyltar eller märken som har beslutats enligt BRK (90 5)-
Om ett fordon brukas på ett sådant sätt och under sådana förhållanden som är tillåtet med stöd av saluvagnslicens, men utan att någon licens har meddelats, föreligger i princip överträdelse av förbudet att bruka ett avställt eller oregistrerat fordon. En sådan överträdelse bestraffas enligt 87 5 med penningböter. Detta gäller också om en gällande licens frnns men fordonet brukas på annat sätt än som är tillåtet.
Straffbestämmelse saknas för den licenshavare som lånar ut sin saluvagnsskylt. Ett sådant missbruk kan i stället utgöra grund för återkallelse av licensen.
Om en saluvagnslicens har återkallats skall licenshavaren omedelbart lämna in saluvagnsskylten till VV. Mot den licenshavare som inte fullgör den skyldigheten får VV förelägga vite (90 a & BRK).
9.2.8. Överklagande m.m.
Frågor om undantag från bestämmelserna om saluvagnslicens (liksom från andra bestämmelser i BRK) för ett visst fordon, en viss fordonstyp eller en viss grupp av fordon prövas av VV (86 å). Verkets beslut i sådana frågor kan överklagas hos regeringen. Regeringen (Kommuni- kationsdepartementet) har i vissa fall meddelat dispens från de författningsmässigt gällande kraven för erhållande av saluvagnslicens.
9.2.9. Avgifter
En avgift tas i enlighet med bestämmelserna i avgiftsförordningen (1992:191) ut för prövning av ansökan, 69 aå BRK. Ansöknings- avgiften för saluvagnslicens uppgår för närvarande till 2 450 kronor.
— VV har i sin avgiftsframställning till regeringen för år 1999 föreslagit att avgiften sänks till 475 kronor.
För varje saluvagnsskylt betalas en avgift om 135 kronor. Licens- havaren skall också årligen betala registerhållningsavgift (46 kronor) för varje fordon som han har anmält att han önskar använda samtidigt med stöd av licensen (67 5). Beträffande avgifter, se vidare avsnitt 18.
9.2.10. Saluvagnsskatt
Enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall sådan skatt betalas för bil, motorcykel, moped klass I, traktor, motorredskap eller släpvagn, som får brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 & BRK. När salu- vagnslicens har meddelats påförs saluvagnsskatt. Beskattnings- myndighet är Skattemyndigheten i Örebro län (1 5). Enligt förordningen (1976:767) om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m. uppbär VV saluvagnsskatt från den skattskyldige (licenshavaren). Ett inbetalningskort skall sändas till den skattskyldige snarast möjligt. Enligt 41 & BRK får saluvagnsskyltar inte lämnas ut förrän saluvagnsskatten har betalats. Skatten för följande kalenderår betalas förskottsvis.
Skattskyldig är den för vilken saluvagnslicensen gäller (2 5). Skatt utgår för helt kalenderår med särskilt fastställda belopp och erläggs för det antal fordon av varje slag som den skattskyldige önskar använda med stöd av licensen (3 5). Överskjutande skattebelopp återbetalas efter ansökan sedan utlämnad saluvagnsskylt återställts (5 5).
Vissa bestämmelser i fordonsskattelagen (1988:327) .— om bl.a. beskattningsmyndighet, skattebeslut m.m., efterbeskattning, rättelse och skattetillägg — gäller också saluvagnsskatt (6 5). Ytterligare bestämmelser finns i förordningen om uppbörd av saluvagnsskatt, m.m.
9.2.11. Särregler om saluvagnsskyltar inom Norden
De nordiska länderna har i en överenskommelse den 12 november 1985 om användande av fordon registrerade i ett annat nordiskt land avtalat om möjligheterna att i Norden använda där registrerade fordon, se avsnitt 10 nedan. På grundval av överenskommelsen gäller särskilda bestämmelser för nordiska fordon enligt förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
Enligt 105 i nämnda förordning får motordrivna fordon, som är registrerade i Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade släpfordon brukas i Sverige under högst ett år. Denna ettårsgräns gäller
även de nordiska motsvarigheterna till saluvagnsskyltar, dvs. danska fordon som får brukas i Danmark med ”faste pröveskilter”, finska fordon som får brukas i Finland med ”provnummerskyltar” och norska fordon som får brukas i Norge med ”prövekjennemerke” (11 & samma förordning).
Med stöd av den nordiska överenskommelsen är på motsvarande sätt brukande av svensk saluvagnsskylt tillåten i de andra avtalsslutande länderna.
En ny nordisk överenskommelse med i detta hänseende likartade regler bereds för närvarande i de nordiska trafikministeriema.
9.3. Överväganden och förslag 9.3 . 1 Allmänt
De särskilda bestämmelserna om saluvagnslicens, som utgör en egen form av tillfälligt brukande av fordon, har ursprungligen kommit till för att undanta bilhandelns lager av bilar från beskattning. Fordonen i lagret är till största delen oregistrerade eller avställda och därmed alltså skattebefriade. De flesta bilhandlare har dock också ett antal fordon som inte är avställda, s.k. demo-bilar. Vid avställning återbetalas överskjutande skatt. Den enskilde bilhandlaren har en licens, men betalar saluvagnsskatt efter det antal skyltar som han efter ansökan har fått ut.
Vi kan inledningsvis konstatera att särskilda bestämmelser om saluvagnslicens fyller en viktig funktion för bilhandelns hantering av fordon i lager och också för den som tillverkar främst tyngre fordon — bussar och lastbilar — där den slutliga utformningen av fordonen varierar efter beställarens önskemål och fordonens kommande användningsområde.
Med dagens beskattningssystem för fordon finns alltjämt ett behov av ett till detta anpassat särskilt system för bilhandlare och tillverkare, där användningen av fordonen varierar över tiden.
I det sammanhanget kan pekas på att Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11) har i uppdrag att ange vad som är den lämpligaste avvägningen mellan olika skatter för vägtrafiken, bl.a. fordonsskatten (jfr ovan avsnitt 8). En arbetsgrupp med representanter från RSV, Skattemyndigheten i Örebro län och VV har utarbetat en promemoria innehållande idématerial till ett nytt fordonsskattesystem, som överlämnats till den utredningen. En av de skisserade modellerna i promemorian går ut på att införa en enhetsskatt för innehav av fordon, att avskaffa avställningsinstitutet och restitutionen av redan inbetald
skatt. Detta skulle komma att påverka även behovet av institutet saluvagnslicens.
De förslag vi lämnar här utgår dock från dagens beskattnings- ordning.
Med utgångspunkt i dagens ordning har vi försökt att modernisera bestämmelserna efter nutida synsätt, utan att föreslå mer ingripande förändringar än som vi funnit nödvändiga. Vi är dock medvetna om att den praktiska utformningen av systemet och den författningstekniska lösningen i framtiden kan komma att få en något annan utformning, bl.a. genom ett mera tekniskt utvecklat fordonsregistersystem.
Vi har valt att kalla institutet saluvagnsregistrering, för att understryka att det är fråga om en form av registrering och för att knyta an till andra registreringsformer, som samlas i vägtrafikregistrets fordonsregisterdel.
För närvarande saknas bestämmelser om lämplighetsprövning av en sökande. Detta har visat sig vara en brist i systemet, inte minst när fråga är om en sökande som tidigare har fått en saluvagnslicens återkallad. Vi menar att det givetvis inte skall krävas någon mera ingående personutredning av sökanden. Man bör dock undersöka lämpligheten så mycket att det som förutsättning för bifall kan antas att registreringen inte kommer att missbrukas. Det bör inte heller föreligga något annat särskilt skäl mot att bevilja en ansökan. Vid tillämpningen av dessa regler får bl.a. vägas in en sådan omständighet som att en registrering tidigare har blivit återkallad. Se vidare härom nedan.
Liksom enligt gällande bestämmelser skall saluvagnsregistrering för brukande av oregistrerade eller avställda fordon meddelas den som yrkesmässigt driver tillverkning eller transport av eller handel med motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp.
Flera förhållanden är enligt nu gällande bestämmelser knutna till utfåendet av saluvagnsskylten i stället för till själva licensen. Enligt nuvarande 41 & BRK krävs exempelvis flytande försäkring för att få en saluvagnsskylt. Vi menar att förekomsten av en sådan försäkring egentligen skall vara en förutsättning för att över huvud taget efter ansökan meddelas saluvagnsregistrering. Emellertid kan det, främst av praktiska skäl, inte krävas av sökanden att en försäkring skall tecknas innan ansökan har bifallits. Prövningsmyndigheten bör dock följa upp att en försäkring har tecknats i nära anslutning till att registreringen beviljas. Om detta inte sker kan registreringen återkallas, se vidare nedan. Försäkringen skall täcka det antal fordon och det antal skyltar för dessa fordon som meddelas.
9.3.2. Närmare om prövningen av ansökan enligt vårt förslag
Ansökan skall göras skriftligen. Sökanden skall uppge rörelsens firma och dess omfattning, behovet av saluvagnsregistrering samt övriga förhållanden som kan vara av intresse. Som stöd för ansökan skall, om sökanden är ett bolag, företes bolagsbevis (registreringsbevis) som visar vem som är behörig företrädare för bolaget och hur bolagets verksamhet har angetts hos PRV.
Sökanden bör också kunna förete exempelvis ett hyreskontrakt för att visa att han disponerar lokal och andra försäljningsytor eller tillverkningsställen för rörelsen. Prövningsmyndigheten bör som kontroll med en enkel fråga till polismyndigheten kunna få uppgift om den uppgivna firmans existens och belägenhet. Företagets volym och omsättning, antalet sålda bilar, antalet anställda— försäljare eller andra anställda när det gäller tillverkning — är andra viktiga tolkningsdata.
När hanteringen av saluvagrrslicensema låg hos länsstyrelserna skedde vid prövningen av en ansökan regelmässigt en kontroll av att flytande försäkring hade tecknats, om sökanden förekom i något ärende hos kronofogdemyndigheten samt om bolaget var registrerat för mervärdesskatt.
Sedan bilregistreringsfrågoma förts över från regional till central nivå har förutsättningama för prövningsmyndighetens skyldighet och möjlighet att kontrollera förutsättningama för att bevilja en registrering försvårats. Ett regionalt samarbete mellan de berörda myndigheterna är nämligen nu inte praktiskt möjlig.
Med dagens datoriserade rutiner bör dock en kontroll hos de ovan nämnda myndigheterna — PRV, kronofogdemyndigheten och Skattemyndigheten — kunna ske på ett enkelt sätt. En sådan kontroll bör enligt vår uppfattning därför regelmässigt genomföras även fortsättningsvis.
Vi har under utredningsarbetet fått propåer om att bedömningen av en ansökan om saluvagnsregistrering bör ske även från miljösynpunkt. En jämförelse har därvid gjorts med den prövning som sker vid auktorisation av bilskrotare. Länsstyrelsen bedömer då lämpligheten av en rörelse i beaktande av behovet av exempelvis grundvattenskydd. Det är givetvis önskvärt att undvika uppställning eller annan hantering av fordon på ett sätt som skulle kunna inverka menligt på miljön. Vi menar dock att det inte kan ankomma på VV att vid prövningen av en ansökan om saluvagnsregistrering på det sättet beakta miljöaspekten.
Om bedömningen av en ansökan efter det att återkallelse har skett, se nedan.
När det gäller vilka verksamheter som bör komma i fråga för saluvagnsregistrering stämmer hittills gällande praxis väl med vår uppfattning om vilket tillämpningsområde som bör komma i fråga.
Tveksamhet har rätt om bedömningen av ansökan från s.k. rekonditioneringsföretag, som ”snyggar till” fordon åt bilfirrnor (tvätt, dammsugning m.m.). Det är alltså fråga om åtgärder som vidtas med ett redan färdigtillverkat fordon, där sökanden önskar använda saluvagnsskyltar för att hämta och lämna fordonet hos sin uppdragsgivare, dvs. bilfirman. Sådana företag har hittills till övervägande delen nekats saluvagnslicens med hänvisning till att transporten mellan bilfirman och företaget kan ske med bilfirrnans saluvagnsskylt. Denna hantering är enligt vår mening inte avsedd att omfattas av den särskilda beskattningsordningen och någon ändring av gällande praxis bör därför inte ske. Detsamma bör gälla bedömningen av rena reparationsföretag för körningar med fordon som repareras i verksamheten.
När det gäller transport av fordon kan förtydligas att transportbehovet skall ligga naturligt i verksamheten, dvs. där det finns ett behov av att transportera fordon trots att de inte är registrerade eller när de är avställda. Exempel härpå är fall av renodlad transport av nya fordon t.ex. mellan hamnar, uppställningsplatser och liknande.
Det kan vidare nämnas att med begreppet påbyggnad avses ett led i tillverkningen, exempelvis när chassi och hytt tillverkas hos ett företag medan flaket byggs hos ett annat företag, eller ett busschassi tillverkas hos en leverantör medan karosseri och inredning byggs på hos en annan. Med påbyggnad avses däremot inte utrustning som monteras på ett färdigbyggt fordon, exempelvis montering av kran, skydds- utrustning, ljussskylt eller liknande.
9.3.3. Närmare om saluvagnsskyltar, försäkring och saluvagnsskatt
Vi har under utredningsarbetet förstått att det vid tillämpningen av de gällande bestämmelserna finns svårigheter för prövningsmyndigheten att beräkna det antal skyltar som bör medges en licenshavare. Det har från W:s sida också förts fram ett önskemål om ett förfatmingsreglerat högsta antal skyltar som kan medges.
Enligt vår uppfattning får själva grundprövningen av förutsättningama för registrering avseende omfattning av rörelsen, antalet försäljare m.m. omfatta även frågan om skyltantal. Vid prövningen får vägas samman samtliga de förhållanden under vilka en rörelse bedrivs. Det bör alltså inte sättas någon övre gräns för antalet
skyltar, utan i stället får det från fall till fall avgöras hur många skyltar som kan medges. Antalet bör anges i registreringsbeslutet.
BRK:s allmänna bestämmelser om registreringsskyltar gäller i tillämpliga delar även saluvagnsskyltar. Bilar skall dock enligt nu gällande bestämmelser vara försedda med saluvagnsskylt endast baktill (40 å andra stycket). Anledning saknas att ändra på den ordningen.
Enligt dagens bestämmelser är kravet på flytande försäkring knutet till utfåendet av saluvagnsskylten i stället för till själva licensen (41 & BRK). Förutom att förekomsten av försäkring, som vi ovan konstaterat, skall vara en förutsättning för innehavet av saluvagnsregistrering skall den befintliga försäkringen täcka det antal fordon och det antal skyltar för dessa fordon som meddelas.
Såsom framgått ovan i avsnitt 9.2 skall saluvagnsskatt betalas när licensen har meddelats. Vi har övervägt preciseringar av dessa bestämmelser men kommit till slutsatsen att den nu gällande ordningen i fråga om skatteuttag utgör ett väl fungerande system. Det är dock angeläget att förstagångsbetalningen sker i så nära anslutning som möjligt till beviljandet av registreringen och att det sedan från registreringsmyndighetens sida löpande följs upp att betalning sker. Såsom framgår nedan föreslår vi bl.a. att underlåtenhet att betala saluvagnsskatt skall kunna föranleda att registreringen återkallas. Det bör också finnas en motsvarighet till bestämmelsen i 41 5 BRK att saluvagnsskyltar inte får lämnas ut förrän skatten är betald.
9.3.4. Avgifter
Vid hanteringen av den nuvarande saluvagnslicensen tas flera olika avgifter ut. En avgift tas ut för prövningen av själva ansökan. En avgift utgår vidare för varje saluvagnsskylt samt även en årlig registerhållningsavgift för varje fordon som licenshavaren har anmält att han önskar använda samtidigt med stöd av licensen.
Vi behandlar frågan om avgifter på vägtrafikens område i avsnitt 18. Vi konstaterar där att de olika avgifterna för saluvagnsregistreringen, främst av praktiska skäl, även i fortsättningen bör tas ut i de olika skeden av hanteringen när respektive kostnad uppstår.
Författningsregleringen bör ske i förordningen om avgifter inom vägtrafikområdet.
9.3.5. Återkallelse av saluvagnsregistrering
En saluvagnslicens kan i dag under vissa förutsättningar återkallas. Det kan ske om licenshavaren har lämnat en oriktig uppgift i ett intyg om att kontrollmärket har förstörts, om licensen har utnyttjats i strid mot bestämmelserna, om den inte har utnyttjats under de senaste tolv månaderna eller om det finns annan anledning till återkallelse.
En saluvagnsregistrering måste enligt vår uppfattning även i fortsättningen kombineras med en möjlighet att återkalla den i vissa fall. En sådan möjlighet kan tjäna som påtryckningsmedel bl.a. mot den som i dag lånar ut sina saluvagnsskyltar för olika typer av körningar. Detta gäller inte minst det missbruk av skyltar som visat sig förekomma vid s.k. privatimport av fordon från främst Tyskland då saluvagnsskyltar felaktigt används i stället för den avsedda interimsregistreringen.
De grunder för återkallelse av saluvagnslicensen som finns för närvarande bör gälla även fortsättningsvis. Märk dock att intyget om att ett kontrollmärke har förstörts föreslås avskaffat (jfr avsnitt 8.2.8). De bör emellertid kompletteras med en återkallelsegrund, som uttryckligen tar sikte på det fallet att innehavaren av registreringen har visat sig vara olämplig. — Det bör också föreskrivas att återkallelse inte skall ske i ringa fall.
Av redovisningen ovan framgår att återkallelse av saluvagnslicens enligt nuvarande bestämmelser sker i ett mycket begränsat antal fall. Vi har under utredningsarbetet också förstått att uppföljningen av missbruket med saluvagnsskyltar i många fall brister. Polisens rapporteringsbenägenhet tenderar att minska i takt med att dess resurstilldelning krymper.
Vi vill understryka vikten av att prövningsmyndigheten får kännedom om de fall av missbruk av saluvagnsskyltar som förekommer. Det måste därvid åligga polisen att rapportera missbruk av sådana skyltar i olika sammanhang. En särskild bestämmelse bör uttryckligen ange detta.
Det får därefter ankomma på VV att vid handläggningen av ärendena skapa sådana rutiner vid prövningen att missbruk av saluvagnsregistreringen motverkas.
För den som inte betalar saluvagnsskatt gäller enligt dagens regler ett förbud att använda saluvagnsskylten. Utebliven betalning bör, såsom sagts ovan, också utgöra grund för återkallelse av licensen. Detta bör komma till uttryck i författningstexten (14 kap. 9 5).
Bestämmelserna bör kunna ligga till grund för en väl fungerande ordning även utan en uttrycklig bestämmelse om att en ny ansökan inte får prövas förrän viss tid förflutit efter en återkallelse, dvs. utan en
spärrtidsbestämmelse. Att återkallelse av en given registrering nyligen skett bör givetvis vara ett tolkningsdatum när det gäller prövnings- myndighetens bedömning av om registrering skall meddelas eller inte vid en ny ansökan.
9.3.6. Omhändertagande av skyltar
Enligt fordonsskattelagens bestämmelser skall polisen ta om hand ett fordons registreringsskyltar om fordonet brukas trots att fordonsskatten inte har betalats. Någon sådan möjlighet eller skyldighet finns dock inte i fråga om saluvagnsskyltar. Inte heller finns bestämmelser som medger att saluvagnsskyltar som används på ett obehörigt sätt tas om hand.
Vid våra kontakter med polisen ute på fältet har vi förstått att en sådan möjlighet skulle underlätta kontrollen av gällande bestämmelser och vara ett komplement till reglerna om återkallelse av själva saluvagnsregistreringen.
I den nya yrkestrafiklagen (l998:490) har förts in en möjlighet för polisen att omhänderta s.k. gula taxiskyltar i vissa fall, t.ex. om fordonets ägare inte har tillstånd till taxitrafik eller om fordonet av annan anledning inte längre skall vara försett med sådana skyltar, (prop. 1997/98:63, bet. 1997/982TU9, rskr. 1997/98:192). Vi anser att polisen bör få en motsvarande möjlighet att på plats omhänderta saluvagnsskyltar som används på ett felaktigt sätt. Jämför avsnitt 17.3.
9.3 .7 Straffbestämmelser
På senare tid har polisen ofta valt att rapportera förseelser med saluvagnsskyltar genom ordningsbot på platsen med brottsrubricering brukande av oregistrerat eller avställt fordon. Att fordonet har förts med saluvagnsskylt framgår då inte av boten och rapporteras inte heller till registreringsmyndigheten på annat sätt. Den licenshavare som har lånat ut sin skylt rapporteras alltså över huvud taget inte. Polisen medger att resursbrist och hårda prioriteringskrav ligger bakom valet av rapporteringssätt. Till detta kommer det förhållandet att det saknas uttryckliga bestämmelser om polisens underrättelseskyldighet till VV om missbruk av skyltar m.m.
I samband med den ökande privatimporten av fordon från vissa EU- länder har från polisens sida noterats också ett ökat bruk av saluvagnsskyltar av dem som vill föra in ett i utlandet inköpt fordon, i stället för att ansöka om interimslicens och betala avgift för licens och
försäkring. Vissa licenshavare lånar även ut saluvagnsskyltar till den som i andra sammanhang vill köra med ett avställt fordon.
Vi har under utredningsarbetet haft tillfälle att följa hur polisens kontroller av registreringsförhållandena för införsel av utländska fordon vid färjeterminalema går till. Vi fann att saluvagnsskyltar på olika sätt användes i strid mot gällande bestämmelser. I något fall hade en utlämnad saluvagnsskylt enligt en meddelad licens duplicerats, dvs. förfalskats, för att kunna användas vid uppgiven privatimport från Tyskland. Licenshavarens kontaktman förde in ett tidigare tyskregisterat fordon med hjälp av en egenhändigt tillverkad saluvagnsskylt.
Att använda en förfalskad saluvagnsskylt faller sannolikt in under märkesförfalskning enligt 14 kap. 75 brottsbalken. Förfarandet bör dock även resultera i en rapport till W om att innehavaren av registreringen har lånat ut skyltar/tillåtit tillverkning av falska skyltar. Ett sådant förfarande bör föranleda återkallelse av meddelad registrering.
Vårt förslag när det gäller saluvagnsregistrering bygger som nämnts på att det finns en väl fungerande polisiär kontroll av överträdelser av bestämmelserna och att denna effektiviseras och förstärks.
För den som brukar sitt fordon med någon annans saluvagnsskylt blir det som hittills fråga om brukande av ett oregistrerat fordon, dvs. brott mot registreringsplikten med ett skärpt straffansvar enligt förslaget till lag om vägtrafikregister. Nu gällande ansvars- bestämmelser bör också, som framgått ovan, kompletteras med ett ansvar för innehavare av registrering som låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt.
Den möjlighet som i dag finns för W att förelägga och döma ut vite om en tidigare licenshavare inte fullgör sin skyldighet att återlämna utlämnade skyltar föreslås dock utgå. Beträffande utformningen av ansvarsbestämmelserna se närmare avsnitt 17.3.
9.3.8. Myndigheters underrättelseskyldighet
Det missbruk av saluvagnsskyltar som beskrivits ovan kan ofta fortgå utan åtgärd från myndigheternas sida helt enkelt därför att förfarandet inte kommer till rätt myndighets kännedom. Inte minst från polisens sida har efterlysts en uttrycklig skyldighet för polismyndigheten och andra myndigheter att till prövningsmyndigheten, dvs. numera VV, anmäla missförhållanden som rör sådant missbruk. Vi menar att en sådan skyldighet bör kunna leda till att överträdelser på ett smidigare och effektivare sätt kan beivras och bör kunna underlätta polisens
arbete ute på fältet (se 14 kap. 11 & förslaget till förordning om vägtrafikregister). Genom att sådana missförhållanden kommer till W:s kännedom kan den saluvagnsregistrering som missbrukas leda till återkallelse, jämför ovan.
9.3.9. Användande av svenska saluvagnsskyltar utanför Sveriges gränser
Bestämmelserna i förordningen (l987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige tillåter, som nämnts ovan, bruk i Sverige av de nordiska motsvarigheterna till den svenska saluvagnsskylten. Svenska sådana skyltar får på samma sätt brukas i de andra nordiska länderna.
I bestämmelserna om saluvagnslicens, nuvarande BRK, hänvisas inte till dessa bestämmelser om särregler för Norden. Vi har övervägt om det för att öka tydligheten och underlätta tillämpningen av bestämmelserna, uttryckligen bör nämnas vad som gäller i dessa avseenden. Vi menar dock att hänvisningar av den arten då skulle behöva anges på en rad särreglerade områden, vilket onödigtvis skulle tynga författningstexten.
10 Tillfällig registrering av fordon m.m.
Utredningens förslag i huvuddrag: De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon — exportvagnslicens, interimslicens och turistvagnslicens — förs samman till ett enhetligt regelsystem som kallas tillfällig registrering. Bestämmelserna föreslås omfatta såväl EU/EES— fordon som s.k. tredjelandsfordon och differentieras beroende på om fordonet efter en viss tid slutligen skall registreras i vägtrafikregistre eller ej. Förfarandet föreslås omfatta även begagnade fordon som skall exporteras.
Ett fordon, som förs in från ett annat EU-land och därvid har en giltig registrering i det landet, får även innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning brukas utan inskränkning. För andra fordon än de nu nämnda — från andra EU-länder kommande fordon som saknar giltig registrering samt tredjelandsfordon — blir däremot brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen inskränkt innan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning.
Samtliga myndighetsuppgifter som rör tillfällig registrering skal handhas av VV.
Giltighetstiden för den tillfälliga registreringen differentieras. Fö fordon som skall föras in i eller som finns i Sverige och som skall registreras för att stadigvarande brukas här föreslås en giltighetstid om tre månader, medan den för fordon som skall föras in i eller som finns i Sverige men som inte skall registreras här för stadigvarande bruk föreslås vara ett år. För begagnade fordon som skall föras ut ur Sverige
10.1. Utredningens uppdrag
I de direktiv som utredningen har fått anges (s. 4) att inte minst Sveriges inträde i EU — bl.a. mot bakgrund av de ändringar av förutsättningama för internationell trafik och i tullreglerna som detta
medfört — har aktualiserat frågor om i vilket land ett fordon rätteligen skall vara registrerat och hur länge ett fordon som är registrerat i ett annat land får användas i Sverige. Det sägs vidare att utvecklingen inom en gemensam europeisk marknad torde komma att ställa krav på en enkel och tydlig avgränsning av registreringsplikten. Vid översynen skall vi därför belysa hur fordon får brukas i Sverige utan att vara registrerade här respektive när fordon skall vara registrerade i Sverige. Förslag bör lämnas till ett samlat regelsystem för olika former av tillfälligt brukande av fordon (s. 6).
10.2. Allmänt om tillfälligt brukande av fordon
10.2.1. Inledning
I Så bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, regleras registrerings- plikten för fordon. I princip skall alla fordon som skall brukas vara registrerade. Det finns dock vissa undantag som nämns i 9 5. I 3 5 finns generella undantag från registreringsplikten enligt BRK där hänvisning sker till andra författningar. I vägtrafiklagstiftningen finns bestämmelser om olika former av tillfälligt brukande av fordon. Nedan följer en kort beskrivning av dessa.
10.2.2. Körtillstånd
Ett fordon som är registrerat i bilregistret kan efter anmälan av fordonsägaren antecknas som avställt i registret. Det innebär att fordonet inte längre är skatte- eller trafikförsäkringspliktigt. Fordonet behöver inte heller kontrollbesiktigas under avställningstiden. Ett avställt fordon får inte användas i trafik. Ett registrerat fordon kan ställas av antingen omedelbart i samband med registreringen, s.k.
obligatorisk avställning, eller senare på ägarens begäran. Bestämmelser om s.k. körtillstånd finns i 45—47 55 BRK. Ett
körtillstånd för brukande av ett fordon som är avställt enligt 34 5 första stycket får meddelas fordonets ägare. Fordonet skall då ha ställts av därför att det inte för fordonet har lämnats in vissa handlingar och uppgifter, t.ex. typintyg och bevis om trafikförsäkring eller därför att fordonet skall genomgå registreringsbesiktning efter registreringen. Däremot får körtillstånd i princip inte meddelas när fordonet har ställts av på ägarens egen begäran. Vissa undantag finns för
provkörning av ombyggda och amatörbyggda fordon (se W:s föreskrifter VVFS 1993110).
Ett körtillstånd gäller under en månad från den dag det meddelades. Har giltighetstiden för ett körtillstånd gått ut får ett nytt tillstånd meddelas endast om det finns särskilda skäl för det. Med stöd av ett sådant tillstånd får fordonet bl.a. föras till bilprovningen för registreringsbesiktning.
En gällande trafikförsäkring är en förutsättning för att körtillstånd skall kunna meddelas. Eftersom fordonet är avställt är det inte fordonsskattepliktigt.
Ansökan om körtillstånd görs hos VV. Tidigare betalades en avgift om 150 kronor. Den har dock tagits bort under våren 1998.
Körtillstånd får inte meddelas den som har saluvagnslicens i fråga om fordon som kan brukas med stöd av licensen. För provkörning i samband med tillverkning eller reparation får ett fordon brukas med stöd av körtillstånd endast av den som yrkesmässigt eller i företag med egen verkstad tillverkar eller reparerar fordon (47 å).
10.2.3. Brukande med stöd av 47 a & bilregisterkungörelsen
Enligt 47 a & BRK får ett oregistrerat fordon brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan enligt lagen (l994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för registreringsbesiktning. Vid en sådan färd skall handlingar som visar avtalad tid hos besiktnings- organet medföras och på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller en polisman. Detta är ett s.k. bevis om avtalad tid. Själva brukande- regeln finns alltså i 47 a ?; BRK, medan besiktningsorganet, dvs. bilprovningen, utfärdar det bevis med stöd av vilket körningen får äga rum.
10.2.4. Exportvagnslicens
Enligt bestämmelserna iexportvagnskungörelsen (196439), EVK, kan den som inte har sitt egentliga hemvist i Sverige men här har förvärvat en personbil eller en motorcykel, som han ämnar föra ut ur landet, få tillfälligt bruka fordonet i Sverige utan att det är registrerat enligt BRK. Förutsättningen är att det är infört i en s.k. exportvagnsförteckning och är försett med särskilda exportvagnsskyltar. — Förfarandet syftar till att underlätta för personer som inte har sitt egentliga hemvist i Sverige att köpa ett fordon tull- och skattefritt i Sverige och föra det med sig hem.
Exportvagnslicens medges endast för fordon som inte har varit i trafik, dvs. en förutsättning är att fordonet inte är, har varit eller bort vara registrerat här i landet annat än i förening med avställning och att fordonet inte heller förut har förts in iexportvagnsförteckning, 3 & a) EVK -— således nya fordon.
Även den som har sitt egentliga hemvist här men som avser att flytta från landet inom tre månader får tillfälligt bruka ett sådant fordon i Sverige enligt dessa bestämmelser.
Rätten att bruka fordonet upphör när de nämnda förhållandena inte längre föreligger eller om fordonet överlåts, hyrs ut eller lånas ut till någon som inte endast tillfälligt vistas här (1 $).
EVK gäller även personbil eller motorcykel som skall brukas utanför landet av en svensk utlandsmyndighet (l a 5).
Den särskilda exportvagnsförteckningen förs hos tullmyndighet och ansökan om att en bil eller motorcykel skall föras in i förteckningen prövas av tullmyndigheten. Generaltullstyrelsen, GTS, utfärdar närmare föreskrifter i frågor som rör kungörelsen, i förekommande fall efter samråd med Rikspolisstyrelsen, RPS, och i övrigt efter samråd med VV. — För införandet i exportvagnsförteckningen och för skyltarna skall betalas en avgift om sammanlagt 290 kronor.
Ett fordon får på ansökan föras in i exportvagnsförteckning under förutsättning bl.a. av att en gränsförsäkring, dvs. en typ av trafikförsäkring, eller någon annan svensk trafikförsäkring har tecknats för den tid under vilken fordonet längst får stå kvar i förteckningen. Fordonets ägare eller den som avser att förvärva fordonet skall också avge en försäkran angående förutsättningama för införandet.
10.2.5. Turistvagnslicens
Ett annat slag av tillfälligt brukande av fordon i Sverige medges enligt bestämmelserna i turistvagnskungörelsen (1972:601), TVK T urist- vagnslicens får meddelas den som inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och endast tillfälligt skall vistas i landet och som här skall bruka en bil, motorcykel eller släpvagn som inte är registrerad i landet. Sådan licens får meddelas under förutsättning att fordonet har förts in för enskilt bruk, för testkörning eller för något annat liknande ändamål. Det krävs vidare att fordonet endast tillfälligt skall användas inom landet och att temporär tullfrihet har medgetts för fordonet eller att fordonet har kontrollerats av tullen på annat sätt (2 5).
Temporär import har numera ersatt begreppet temporär tullfrihet, vilket fortfarande används i en del författningar. Temporär import innebär ett tullförfarande för den som vill använda en vara tillfälligt i
något land inom gemenskapen och därefter föra ut den igen. Förfarandet tillämpas efter EU-inträdet alltså endast gentemot tredje land, dvs. ett icke EU-land och används av utländska medborgare som tillfälligt vill arbeta i Sverige, t.ex. forskare, studerande m.fl. som inte uppfyller kraven för att använda fordon enligt förordningen 1987127, se nedan.
Frågor om turistvagnslicens prövas av tullmyndigheten, som också för ett särskilt register över de fordon för vilka turistvagnslicens har utfärdats. GTS har meddelat föreskrifter för verkställigheten av kungörelsen. Ett fordon för vilket licens meddelas skall vara försett med en särskild turistvagnsskylt. För licensen och skyltarna skall betalas en avgift om sammanlagt 290 kr.
En turistvagnslicens gäller under den tid som tullfrihet enligt reglerna om temporär import har medgetts för fordonet, dvs. under längst 24 månader, eller detta kontrollerats av tullen på annat sätt. Licensen kan återkallas om det finns skälig anledning till det.
10.2.6. Interimslicens
Bestämmelser om interimslicens finns i kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon, ILK. Sådan licens får meddelas för ett fordon som inte är registrerat i Sverige och som förs in i landet för att stadigvarande brukas här. Licensen meddelas den som inte yrkesmässigt driver tillverkning av eller handel med motordrivna fordon, släpfordon eller terrängsläp (2 5). Fordonet skall då förses med en interimsskylt.
Med stöd av en interimslicens får fordonet brukas 1. för färd kortaste lämpliga väg från hamn, järnvägsstation, plats för tullklarering, reparationsverkstad, förvaringslokal eller liknande och till en sådan plats eller lokal eller till garage,
2. för färd kortaste lämpliga väg till och från besiktningsorgan enligt 2 5 lagen (1994: 2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet för besiktning samt för provkörning vid besiktning.
Sedan fordonet efter införseln har registrerats och godkänts vid registreringsbesiktning eller tagits upp i typintyg får det dock brukas för andra ändamål än som avses i första stycket 1 och 2.
Det är tullmyndighet som meddelar interimslicens, under förutsätt- ning att fordonet är trafikförsäkrat eller att en särskild gränsförsäkring har tecknats för det, 12% trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Licensen gäller under en månad från den dag den meddelades.
En avgift om 150 kronor skall betalas. Interimsskylten— röd med vita tecken — upptar fordonets interimsnummer och motsvarar det
registreringsnummer som fordonet kommer att tilldelas i samband med registreringen.
GTS meddelar föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen, i förekommande fall efter samråd med RPS och i övrigt efter samråd med VV. ,
I samband med prövningen av en ansökan om interimslicens gör tullmyndigheten bl.a. en fysisk kontroll av fordonets identitet, GTS föreskrifter TFS 1988z45.
10.2.7. Förordningen om internationell vägtrafik i Sverige
Sverige har biträtt den s.k. Wienkonventionen om vägtrafik (SÖ l989:1). Bl.a. detta förhållande har föranlett införandet av förord- ningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige. Det är med stöd av dessa bestämmelser som all turisttrafik från andra länder utövas i Sverige. Särskilda förordningsmotiv (1987: 1) har utfärdats.
Enligt förordningen skall motordrivna fordon och släpfordon, som används i internationell vägtrafik i Sverige, uppfylla de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som följer av förordningen (1 5).
Ett fordon anses vara i internationell vägtrafik i Sverige om
1. fordonet ägs av en fysisk eller juridisk person som har sitt huvudsakliga hemvist utomlands,
2. fordonet inte är registrerat i Sverige, och
3. fordonet har förts in till Sverige för tillfälligt brukande här. Om det för ett fordon vars ägare har sitt huvudsakliga hemvist i Sverige har medgetts temporär tullfrihet, gäller bestämmelserna i förordningen trots att fordonet inte skall anses vara i internationell vägtrafik i Sverige (2 5).
I 45 finns ett krav på att ett fordon i internationell vägtrafik i Sverige skall vara registrerat i en främmande stat. Även tillfälliga registreringar godtas. — Fordon som inte är registreringspliktiga enligt BRK behöver inte vara registrerade enligt förordningen. Inte heller behöver i och för sig registreringspliktiga fordon vara registrerade utomlands, om de skall användas på ett sätt som är tillåtet utan registrering. — Undantag från registreringskravet har gjorts för släpfordon som i sitt hemland får användas utan registrering.
Vid färd med ett registrerat fordon skall föraren medföra ett registreringsbevis och fordonet skall vara försett med registrerings- skyltar som utvisar fordonets registreringsnummer (5 5). Varje
registrerat fordon skall dessutom baktill ha ett nationalitetsmärke som visar i vilken stat fordonet är registrerat (7 5).
Fordonskungörelsens (1972:595), FK:s, bestämmelser om utrust- ning gäller i vissa delar beträffande fordon som används i internationell vägtrafik i Sverige. Bestämmelserna i bilavgasförordningen (1991:1481) är däremot inte tillämpliga på sådana fordon, utan dessa skall uppfylla de villkor om utsläpp av avgaser som gäller i fordonets hemland (9 5).
VV meddelar i samråd med RPS och GTS de verkställighets- föreskrifter som behövs. VV får också medge undantag från bestämmelserna i förordningen.
Vad som menas med ”tillfälligt brukande” är inte närmare reglerat, men avsikten är att möjliggöra turisttrafik och annan gränsöver- skridande trafik.
Särskilda regler gäller enligt förordningen 1987:27 för nordiska fordon (registrerade i Danmark, Finland eller Norge). Sådana fordon och till dem kopplade släpfordon får enligt det avtal från år 1985 (jfr nedan) som nu gäller mellan länderna brukas i Sverige under högst ett år. Detta är fallet även i fråga om danska fordon som får brukas i Danmark med ”faste pröveskilter”, finska fordon som får brukas i Finland med ”provnummerskyltar” och norska fordon som får brukas i Norge med ”prövekjennemerke”. Sådana fordon skall vara försedda med hemlandets nationalitetsmärke (10—12 55).
10.2.8. Ny nordisk Överenskommelse om användande av fordon registrerade i ett annat nordiskt land
Till grund för de särskilda bestämmelserna för Norden i förordningen 1987:27 ligger, såsom framgått ovan, en nordisk överenskommelse om ömsesidigt godkännande av körkort och av registrering av fordon. Danmark, Finland, Norge och Sverige träffade nämligen den 12 november 1985 en överenskommelse om ömsesidigt godkännande av körkort och av registrering av fordon. Länderna har nu arbetat fram en reviderad överenskommelse, som behandlas i det följande. Artiklarna 6—9 i dokumentet rör registrering av fordon.
Motordrivna fordon som är registrerade i det ena landet och till dem kopplade släpfordon får brukas i de andra länderna under högst sex månader. Fordonen skall vara i trafikdugligt skick och uppfylla besökslandets föreskrifter om axeltryck, bruttovikt, längd, höjd och bredd. Fordonen skall vara försedda med hemlandets registrerings- skyltar och nationalitetsmärken (artikel 6 första stycket).
Om det i det ena landet har meddelats ett särskilt tillstånd att där tillfälligt bruka ett fordon som inte är registrerat i landet eller som är tillfälligt registrerat i landet, får fordonet under den tid som tillståndet avser tillfälligt brukas i de andra länderna (artikel 7). Detta avser alltså de svenska exportvagns—, turistvagns- eller interimslicensema.
Vad som sägs i artikel 6 första stycket gäller även danska fordon som får brukas i Danmark med faste pröveskilter, finska fordon som får brukas i Finland med provnummerskyltar, norska fordon som får brukas i Norge med prövekjennemerke och svenska fordon som får brukas i Sverige med stöd av saluvagnslicens (artikel 8).
Artiklarna 6—8 gäller under förutsättning att fordonet får brukas i sitt hemland och att
1. det inte är eller bör vara registrerat i besökslandet,
2. det ägs av en fysisk person som normalt inte är bosatt i besökslandet eller av en juridisk person som är etablerad i ett annat land än besökslandet, _
3. det har förts in för tillfälligt brukande i besökslandet (artikel 9). Frågor om överenskommelsen bereds för närvarande inom Regeringskansliet (Kommunikationsdepartementet). Samtidigt pågår diskussioner om en isländsk anslutning till överenskommelsen. Jämför dock vad som sägs nedan om EU:s förslag till ett s.k. skattedirektiv, avsnitt 11.
10.2.9. Särskilt om brukande av s.k. testfordon här i landet
I vissa fall genomför biltillverkare tester av fordon i Sverige. Dessa fordon är i normalfallet oregistrerade. Tidigare har brukandet av sådana fordon kunnat ske med stöd av turistvagnslicens, se 2 5 TVK.
Enligt den bestämmelsen får, såsom tidigare framgått, turistvagns- licens meddelas den som inte har sitt egentliga hemvist i Sverige och endast tillfälligt skall vistas i landet för brukande av bil, motorcykel eller släpvagn som inte är registrerad i landet. Ytterligare förutsättningar är att
1. fordonet har införts för enskilt bruk eller för testkörning eller annat liknande ändamål,
2. fordonet endast tillfälligt skall användas inom riket, samt att
3. temporär tullfrihet har medgetts för fordonet eller fordonet har kontrollerats av tullen på annat sätt.
Turistvagnslicens kan sedan den 1 januari 1995 — på grund av tullfriheten inom EU —— inte utfärdas för fordon som kommer från ett annat EU-land. Jämför 2 5 sista ledet TVK.
I stället får t.ex. itestfordonsfallen göras en ansökan om undantag, som avser antingen registreringsplikten enligt 8 5 BRK eller villkoret i 4 5 förordningen om fordon i internationell vägtrafik i Sverige om att fordonet måste vara registrerat i en främmande stat.
Ansökan görs hos VV och skall, enligt W:s riktlinjer, innehålla uppgift om fordonets fabrikat, typ och chassinummer, sökandens respektive ägarens namn och adress, inom vilket område fordonet skall brukas, Vilken tidpunkt som avses samt andra upplysningar av betydelse för prövningen.
10.3. Vägverkets förslag till registrerings- bestämmelser för fordon som importerats från ett EU-land
10.3.1. Inledning
Regeringen gav i en skrivelse den 9 mars 1995 VV i uppdrag att föreslå ett nytt regelsystem som skulle gälla vid registrering av fordon som importerats från ett EU-land.
I en promemoria den 15 maj 1995 lämnades förslag till sådana registreringsbestämmelser som uppdraget avsåg. Förslaget innebär att en ny förordning om temporär registrering införs, att vissa ändringar görs i BRK och att kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon upphävs. De väsentligaste delarna av förslaget redovisas i det följande. Vi vill redan här nämna att det förslag som vi stannat för och som redovisas i avsnitt 10.4 i väsentliga delar skiljer sig från Vst förslag.
10.3.2. Tillfälligt brukande av fordon i Sverige
Ett fordon som förvärvas i utlandet och förs in i landet bör, menar VV, under vissa förutsättningar få brukas här innan det har registrerats i bilregistret. Framför allt gäller detta brukande från hamnen till bostaden och till besiktningsorgan för registreringsbesiktning.
Om fordonet vid införseln är registrerat i ett annat land skall det kunna få brukas här med stöd av den utländska registreringen. Detta skulle kunna ske genom en ändring av förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige men det förfarandet skulle samtidigt innebära en risk för skattebortfall och kontrollsvårigheter. Ett antal fordon med utländsk registrering skulle nämligen då kunna finnas
i trafik i Sverige, trots att fordonen ägs av någon som är bosatt i landet. Modellen innebär inte heller någon lösning för de grupper av fordon som skall registreras i bilregistret och som behöver flyttas och ställas in till besiktningsorgan för registreringsbesiktning.
VV föreslår i stället bestämmelser om temporär registrering, som gäller tillfälligt brukande av fordon här i landet i avvaktan på att fordonet blir godkänt vid registreringsbesiktning och slutligt registrerat i bilregistret. Sådan registrering skall inte få meddelas på nytt förrän efter 12 månader från föregående medgivande.
Regelsystemet är avsett att omfatta dels fordon som förs in i Sverige från ett annat EU-land med syfte att stadigvarande brukas här, dels det nuvarande förfarandet med interimslicens. Det medför därför konsekvensändringar för fordon som förts in från tredje land. Bestämmelserna avses omfatta även de fordon som i dag kan brukas med stöd av 47 a5 BRK, dvs. bestämmelsen om att ett oregistrerat fordon får brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan.
Vidare omfattar förslaget fordon som förs in i landet av annan än en yrkesmässig importör respektive fordon som ”uppstår här”. Den senare kategorin avser fordon som tillverkas här av någon annan än en yrkes- mässig tillverkare och fordon som tidigare har varit registrerade här.
Tillfälligt brukande med stöd av exportvagnslicens respektive turistvagnslicens omfattas inte av förslaget.
10.3.3. Meddelande av temporär registrering — myndighetsorganisationen
Temporär registrering bör, enligt VV, meddelas av en myndighet och ett beslut bör vara överklagbart hos allmän förvaltningsdomstol.
För fordon som förs in från ett annat EU-land förekommer inte någon förtullning eller något uttag av skatt annat än försäljningsskatt eller mervärdesskatt. Försäljningsskatt påförs av W i samband med att fordonet första gången tas i trafik. Mervärdesskatt för nya transport— medel tas ut av Skattemyndigheten i Dalarnas län. Ett transportmedel räknas som nytt om det har köpts inom sex månader efter det att det första gången tagits i bruk eller före köpet har körts högst 600 mil. För att omfattas av mervärdesskattereglema skall transportmedlet dessutom användas för att transportera passagerare eller varor.
Meddelande av temporär registrering och utlämnande av skyltar för tillfälligt brukande bör dock, enligt VV:s förslag, inte göras av Skattemyndigheten i Dalarnas län.
Det är enligt W inte heller ändamålsenligt att en tullmyndighet hanterar och kontrollerar fordon som inte skall förtullas.
Sedan VV tagit över länsstyrelsernas roll som regionala myndig- heter för bilregistreringen finns heller ingen naturlig koppling mellan länsstyrelserna och ärenden som rör temporär registrering av fordon.
Polismyndigheter finns på ett stort antal orter i landet med långt öppethållande och därmed en god servicenivå för fordonsägare som vill temporärt registrera fordonet direkt i samband med införseln. Polismyndighetema har intresse av att minimera antalet fordon som framförs i trafik utan registreringsskylt och kan dessutom göra en trafrksäkerhetskontroll av fordonet. Polisen utfärdar också redan i dag provisoriska registreringsskyltar (245 BRK), en hantering som kan jämställas med den tänkta temporära registreringen.
Efter omorganisationer av polisväsendet arbetar dock polismyndig- hetema i huvudsak med polisiära frågor och administrativ personal handlägger registreringsärenden under kontorstid. Inte heller polismyndighet bör därför enligt VV handlägga frågor om temporär registrering.
För fordon som förs in från ett annat EU-land och fordon som uppstår i landet och som skall registreras i bilregistret föreslås i stället att VV blir registreringsmyndighet.
För fordon som förs in från ett tredje land och som skall förtullas för att stadigvarande brukas här i landet föreslås tullmyndighet pröva frågan om temporär registrering.
10.3.4. Närmare om fordon som förs in från ett annat EU-land
För att underlätta hemtransporten av fordon som förs in från ett annat EU-land bör fordonen enligt Vst förslag få brukas på den utländska registreringen under högst en vecka från införseln. Förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige föreslås ändrad så att ett fordon som har förvärvats i ett EU-land kan köras till hemorten med stöd av den utländska registreringen. Ansökan om temporär registrering för tillfälligt brukande här i landet skall därvid göras inom en vecka från införseldagen.
W anser att fordonet, om det vid införseln har en styrkt giltig utländsk registrering, bör få användas utan begränsning under den temporära registreringens giltighetstid, eftersom samtliga EU-länder har ett system för periodisk kontrollbesiktning i enlighet med EG- direktivet 77/143/EEG. Om fordonet inte har en sådan giltig
registrering bör begränsningar och villkor för brukandet enligt det nuvarande interimslicensförfarandet gälla.
10.3.5. Närmare om fordon som förs in från tredje land
Även för fordon som förs in från tredje land skall enligt W:s förslag temporär registrering vara möjlig. Tullmyndigheten handlägger då den temporära registreringen i samband med att fordonet förtullas eller vid anmälan om förtullning av fordonet på annan ort. Tullmyndigheten anmäler därefter fordonet och den temporära registreringen för registrering hos registreringsmyndigheten.
För fordon som förs in från tredje land bör enligt VV av trafiksäkerhetsskäl endast ett begränsat brukande vara tillåtet, eftersom det saknas garantier för att tredje länder har ett kontrollbesiktnings- system enligt EU-modell.
10.3.6. Närmare om fordon som ”uppstår” i landet
Fordon som uppstår i landet och som skall registreras skall gå igenom både ursprungskontroll och registreringsbesiktning hos besiktnings- organet. Först därefter anmäls fordonet hos VV för registrering.
För att ett oregistrerat fordon skall få brukas för färd till besiktningsorganet måste i dag ett av besiktningsorganet utfärdat bevis om avtalad tid medföras (47 aå BRK). För att underlätta bl.a. provkörning bör temporär registrering enligt förslaget kunna meddelas i fråga om fordon som tillverkas i landet av annan än yrkesmässig fordonstillverkare, fordon som tidigare har varit registrerat här i landet eller fordon som av annat skäl skall registreras här (jämför det nuvarande begränsade brukandet enligt bestämmelserna om interimslicens).
10.3.7. Fordon i yrkesmässig trafik
Fordon som används i yrkesmässig trafik bör inte få brukas innan de har godkänts vid registreringsbesiktning och blivit fullständigt registrerade här i landet. Sådana fordon skall därför enligt W:s förslag inte omfattas av bestämmelserna om temporär registrering.
10.3.8 Registreringsnummer m.m. Den temporära registreringen skall enligt förslaget utgöra ett led i den senare fullständiga registreringen. Det innebär att fordonet redan vid den temporära registreringen bör få ordinarie registreringsnummer, dvs. det nummer som fordonet tilldelas vid den fullständiga registreringen.
Fordon som meddelas temporär registrering av en tullmyndighet tilldelas provisoriska registreringsskyltar i avvaktan på att VV tillhandahåller ordinarie skyltar.
Enligt W:s förslag skall det för fordon som medgetts ett obegränsat brukande utfärdas ett särskilt kontrollmärke, för att i bilregistret särskilja fordonet från de fullständigt registrerade fordonen.
10.3.9. Giltighetstid
Den nuvarande interimslicensen gäller en månad från dagen för utfärdandet. Avsikten med licensen är att kontroller, eventuella intyg och registreringsbesiktning skall ha utförts inom den angivna tiden.
Om fordonet är registrerat och giltighetstiden för interimslicensen har gått ut kan fordonsägaren ansöka om ett körtillstånd. För fordon som förs in från ett annat EU—land kan körtillstånd däremot inte medges, eftersom fordonet inte registreras förrän efter godkänd registreringsbesiktning. Detsamma gäller fordon som uppstår i landet och som innan det kan registreras skall genomgå ursprungskontroll och registreringsbesiktning.
För att inom giltighetstiden kunna genomföra t.ex. jämförande undersökning av avgasrenande komponenter, bromsprov eller andra prov för att fordonet skall godkännas vid registreringsbesiktning, föreslår W att den temporära registreringens giltighetstid bestäms till tre månader.
10.3.10. Kostnader och uppbörd
Kostnaden för registreringsskyltar påförs ägaren i samband med att fordonet första gången tas i trafik. Avgiften tas enligt förslaget ut när fordonet registreras, eller om fordonet ställs av vid registreringen, när avställningen upphör. Detta följer det normala registreringsförfarandet i i dag. Avgiften för den temporära registreringen skall innefatta * kostnaden för tre månaders skattebortfall samt kostnaden för administration och ärendehandläggning.
Med ledning av statistik över personbilar som importerats för eget bruk och som flyttsak (dvs. ett fordon som fordonsägaren flyttar med sig hem från utlandet; begreppet har betydelse för tullbehandling och uttag av skatt, liksom för besiktningskraven) under år 1995 kan den genomsnittliga fordonsskatten beräknas till 250 kr för tre månader. Administrationskostnaden uppskattas till 150 kr. Avgiften för den temporära registreringen föreslås därför till 400 kr. Uppbörden av avgiften görs i samband med att fordonet första gången tas i trafik och i samband med uppbörd av fordonsskatt. Avgiften betalas inom samma tid som gäller för betalning av fordonsskatt, dvs. inom tre veckor från skattskyldighetens inträde. Frågan om vem som är betalningsskyldig samordnas med bestämmelserna i fordonsskattelagen (1988:327).
Det är i dag endast i ett fåtal fall som en ansökan om registrering inte fullföljs och skatteplikt inträder. Ett särskiltuppbördsförfarande för sådana ansökningar skulle medföra relativt stora kostnader. VV föreslår därför att avgift tas ut endast av den som fullföljer en fullständig registrering och därigenom blir skattskyldig.
10.3.11. Beräknat antal ärenden för temporär registrering m.m.
Under år 1994 genomfördes hos AB Svensk Bilprovning, ASB, ursprungskontroll för drygt 1 600 fordon. Under samma år fördes totalt 4 100 fordon in i landet genom privatimport. Av dessa cirka 2 000 in som flyttsak och 1 400 för eget bruk. De redovisade fordonen är även registrerade i bilregistret. Ändrade bestämmelser om införsel och registreringsbesiktning trädde i kraft den 1 januari 1995.
Under år 1996 genomfördes hos ASB ursprungskontroll för cirka 27 000 fordon och totalt fördes det in 24 000 fordon i landet genom privatimport. Av dessa togs cirka 20 000 in för eget bruk och 2 000 in som flyttsak. Under första halvåret 1997 fördes totalt in 17 000 fordon, varav 13 000 för eget bruk och 800 som flyttsak. Fram till och med september månad 1997 hade ASB genomfört 32 000 ursprungs- kontroller.
Interimslicens beviljades under år 1995 för totalt cirka 6 700 fordon, varav 5 500 personbilar. Motsvarande siffror var för år 1996 totalt 22 000 fordon, varav 21 000 personbilar och för år 1997 totalt 37 000 fordon, varav 33 300 personbilar. Under januari—augusti 1998 har cirka 22 000 fordon privatimporterats, varav 18 900 personbilar.
Avgasreglema ändrades den 1 juli 1996, vilket medverkat till den avsevärda ökningen av antalet privatimporterade fordon. Ytterligare
ändringar av dessa regler har genomförts den 1 maj 1998, vilket kan innebära en ytterligare ökning av privatimporten.
Av GTS uppgifter framgår det att cirka 1 200 exportvagnsskyltar beställdes under år 1996. GTS bedömer att siffrorna motsvarar åtgången för det året.
Under samma år beställdes inte några turistvagnsskyltar. GTS menar att detta inte speglar det verkliga behovet. Sannolikt förhåller det sig så att tidigare beställningar av skyltar täckte även behovet av turistvagnsskyltar under år 1996. Efter EU-inträdet utfärdas turistvagnslicens endast för fordon där tullförfarandet temporär import (se ovan) tillämpas. Ansökan om turistvagnslicens kan då göras endast för tredjelandsfordon, dvs. fordon från ett land utanför EU.
10.3. 12 Registerföring m.m. Den temporära registreringen skall tas in i bilregistret och uppgiften skall vara åtkomlig vid kontroll på väg. I bilregistret skall registreras uppgift om brukandet (begränsat eller inte), fordonets fabrikat, typ och chassinummer, fordonets utländska registreringsnummer (land och registreringsnummer), ägarens personnummer, namn och adress, uppgift om gällande trafikförsäkring, datum för den temporära registreringens utfärdande och datum för giltighetstidens utgång.
Även det utländska registreringsnumret skall vara sökbart i bilregistret för att underlätta eventuell kontroll av fordon på väg.
10.3.13. Godkänd registreringsbesiktning
Under den temporära registreringens giltighetstid skall fordonsägaren kunna ombesörja registreringsbesiktning och därefter kunna använda fordonet på samma sätt som gäller för icke avställda fordon. När ursprungskontroll och registreringsbesiktning utförts anmäls fordonet för registrering och de tekniska uppgifterna registreras i bilregistret.
När fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning skall fordonet få användas på samma sätt som gäller för andra fordon i trafik. Den tiden begränsas dock till giltighetstiden för den temporära registreringen, men dock längst till 14 dagar efter godkänd registreringsbesiktning.
10.3.14. Samråd m.m.
VV har samrått med eller inhämtat synpunkter på förslaget från andra berörda myndigheter och organ.
Riksskatteverket har från skattesynpunkt inget att erinra mot förslaget.
GTS anser att frågor om tillfällig registrering av såväl fordon som inte anmäls till förtullning (EU-fordon) som fordon som anmäls till förtullning (tredjelandsfordon), dvs. all temporär registrering av fordon som förs in för stadigvarande bruk i landet, bör handläggas av VV.
ASB instämmer i huvudsak i förslaget, men anser att ASB, för att undvika vissa problem vid ursprungskontroll, bör ges möjlighet att registrera besiktningsutfall för de temporärt registrerade fordon som inte blir godkända vid registreringsbesiktning.
RPS anser att VV bör handlägga ärenden rörande temporär registrering och ser positivt på att förslaget bl.a. ökar kontroll- möjligheten såtillvida att den tidigare utländska identiteten hos fordonet kan kontrolleras via bilregistret. RPS anser vidare att möjligheten att bruka fordonet med stöd av en utländsk registrering från ett icke EU- land bör begränsas, eftersom de utländska registren ännu inte är tillgängliga för en snabb och effektiv kontroll.
10.4. Överväganden och förslag 10.4.1 Allmänt
I vårt uppdrag ligger att belysa hur fordon får brukas i Sverige utan att vara registrerade här respektive när fordon skall vara registrerade i Sverige. Vi skall lämna förslag till ett samlat regelsystem för olika former av tillfälligt brukande av fordon.
De skilda formerna av interimistisk registrering av fordon bör, enligt vår mening, kunna föras samman till i stort sett ett system. Målet är samtidigt att ha så få fordon som möjligt utanför det ordinarie registreringssystemet.
Vårt författningsförslag bygger till en del på W:s förslag som det har redovisats ovan men har utökats till att omfatta bestämmelser för exportvagnslicens och turistvagnslicens. Tanken är att bestämmelserna i vårt förslag så långt det är möjligt skall vara lika för de olika formerna av tillfälligt brukande och tillfällig registrering. Samtidigt är strävan att förenkla reglerna och att ha särregler endast i den mån det verkligen behövs. Vissa särregler för olika typer av användning kan dock inte undvikas.
En allmän utgångspunkt är att reglerna i bosättningslandet skall vara styrande för i vilket land en fordonsägare skall registrera sitt fordon, dvs. ett fordon skall vara registrerat i det land där ägaren har sitt huvudsakliga hemvist. Bestämmelserna bör utformas så att de förhindrar ”utflaggning” av fordon, dvs. att fordon registreras i det land som har lägst fordonsskatt m.m.
Vi föreslår alltså en gemensam reglering av olika former av temporär registrering av fordon eller tillfällig registrering, som är den beteckning vi har valt att använda. Bestämmelserna differentieras beroende på om fordonet efter viss tid slutligen skall registreras i vägtrafikregistret eller ej. De tas in i ett särskilt kapitel i förslaget till förordning om vägtrafikregister.
I fråga om det särskilda körtillståndet, 45 & BRK, föreslår vi att det avskaffas och att i stället dispens i varje enskilt fall skall kunna medges enligt 21 kap. 2 &. Enligt W:s förslag skall körtillståndsfallen inordnas under begreppet temporär registrering. Vi menar dock att främst praktiska skäl talar för att låta det nuvarande körtillståndet omfattas av möjlighet till dispens med den mera okomplicerade hantering vad avser giltighetstid, skyltkrav m.m. som då kan tillämpas. Bestämmelsen knyts alltså enligt vårt förslag inte särskilt till bestämmelserna om tillfällig registrering.
Bestämmelsen i nuvarande 47 a 5 BRK om att ett oregistrerat fordon får brukas kortaste lämpliga väg till och från ett besiktningsorgan för registreringsbesiktning behålls som separat intstitut även i den nya registerförordningen, se 6 kap. 2 5 sista stycket.
VV hade även här föreslagit att temporär registrering skulle krävas. I dessa fall, där den tillåtna körningen är av ytterst begränsad omfattning och alltså giltighetstiden för beslutet mycket kort, talar emellertid enligt vår uppfattning än starkare skäl för en allmänt utformad undantagsbestärnmelse. Vi har således funnit det mest praktiskt att ha en särbestämmelse för sådana högst tillfälliga körningar. Brukanderegeln framgår av författningsbestämmelsen, medan besiktningsorganet utfärdar ett bevis om själva sakförhållandet att tid är beställd hos ett visst besiktningsorgan. Detta bevis skall fordonsägaren kunna förete vid en kontroll på väg.
Genom tillfällig registrering ges en möjlighet att föra ett fordon från hamnen på egna hjul som alternativ till att ta fordonet på trailer för att ordna de formaliteter som krävs för att fordonet skall kunna tas i trafik i landet.
Om ett fordon är registrerat i något annat land kan det i dag under vissa förutsättningar användas i Sverige enligt bestämmelserna i förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige. Ett oregistrerat fordon som har köpts av en svensk i exempelvis
Tyskland och där registrerats tillfälligt och försetts med tillfälliga skyltar kan dock inte föras i Sverige med stöd av förordningen 1987:27, eftersom det enligt dess bestämmelser krävs att fordonet ägs av någon som har sitt egentliga hemvist utomlands och att det har förts in i landet för tillfälligt brukande här.
Enligt Vst förslag om temporär registrering skall en veckas körning på utländsk registrering av den som har hemvist i Sverige dock kunna ske med stöd av förordningen 1987:27 genom ett tillägg till dess bestämmelser. Ett av skälen till att förslaget utformats på det sättet är förekomsten i Tyskland av ett ”paket” för cirka 500 tyska mark, innehållande trafikförsäkring, registrering och skyltar, som används just vid privatimport till andra länder. Vi ser flera fördelar med en sådan ordning och har utformat vårt förslag i enlighet med detta.
Vi har under våra diskussioner om ett förenklat förfarande för olika former av tillfällig registrering också studerat den norska ordningen. Ett registreringspliktigt 'fordon kan i Norge flyttas, provköras, demonstreras eller köras till besiktning utan att vara registrerat, men skall då vara försett med prövekjennemerker (se vidare nedan).
Vi har sett fördelar med det norska systemet, inte minst därför att det är enkelt att tillämpa för den enskilde fordonsägaren. Vi har dock funnit att det inte kan passa in som modell för ett heltäckande svenskt system för tillfällig registrering.
10.4.2. Särskilt om exportvagns- och turistvagnslicenserna
Förutsättningama för tillämpningen av exportvagns- och turistvagns- kungörelsema har förändrats efter EU-inträdet, främst på grund av de ändrade tullförutsättningama. Ett fordons gemenskapsstatus fastställs vid dess registrering. För sådana fordon tillämpas alltså inte några gränsformaliteter. Gällande regelverk inom EU medför dock detta till trots i dag i flera fall en mera krånglig hantering för fordon med gemenskapsstatus än för fordon som skall förtullas.
Exportvagnslicens kan i dag medges den som ämnar föra ut ett fordon från gemenskapen. Brukandetiden inom gemenskapen regleras då av tullförfarandet temporär import. Prövningen av en ansökan om exportvagnslicens görs på en intention att ägaren och fordonet lämnar landet. Bryts den intentionen är registreringen inte längre giltig. Om temporär import har medgetts skall fordonet förtullas och tullverket anmäla det till registrering. För en person som är bosatt inom gemenskapen och som avser att föra ut ett fordon till ett annat EU-land
med exportvagnsregistrering kan tullförfarandet temporär import inte tillämpas — eftersom det ju endast tillämpas i förhållande till tredje land.
Turistvagnslicens meddelas i dag till övervägande delen för olika slag av testfordon — fordon under utveckling— som saknar registrering i något annat land. Licens kan meddelas även i de fall ett fordon har förlorat sina ordinarie skyltar. Efter EU-inträdet saknas det dock möjlighet att medge licens för fordon med gemenskapsstatus.
Såväl nuvarande exportvagnslicenser som turistvagnslicenser bör, bl.a. mot bakgrund av förändringarna av tullens befattning med de aktuella fordonen, ingå i det av oss föreslagna förfarandet för tillfällig registrering. Bl.a. testfordon från EU-länder kan därmed föras in i landet med stöd av en tillfällig registrering.
Fordon som kommer från eller förs till ett land utanför EU omfattas fortfarande av tullbehandling. Det finns emellertid inte anledning att ha andra regler för dessa fordon än för s.k. EU-fordon. Även tredjelands- fordonen bör därför omfattas av bestämmelserna om tillfällig registrering.
10.4.3. Särskilt om export av begagnade fordon
Som framgått ovan meddelas den nu gällande exportvagnslicensen endast för fordon som inte varit i trafik, dvs. i praktiken nya fordon. Frågan om registreringen vid köp av ett begagnat fordon som förs ut ur landet på egna hjul är för närvarande oklar.
När det gäller exportvagnsförfarandet och dess tillämpning inom ramen för förslaget om tillfällig registrering har vi, efter diskussioner med VV, uttryckligen låtit det omfatta även begagnade fordon. Vi har nämligen sett en poäng i att underlätta samtliga olika former av export av fordon, såväl nya som begagnade. De nackdelar som finns med en sådan ordning, främst risken för en ökad handel med stulna fordon och tillfälliga registreringsskyltar, har givetvis vägts in i bedömningen.
Rent författningstekniskt föreslår vi att tillfällig registrering skall få meddelas för ett fordon som skall föras ut ur landet om sökanden inte har sitt egentliga hemvist i Sverige men här har förvärvat antingen a) ett nytt fordon eller b) ett begagnat fordon. Vi definierar dessa begrepp i författningen utifrån hittills gällande kriterier för exportvagnsförfarandet. Med ett nytt fordon menas därvid ett fordon som inte är, har varit eller bort vara registrerat här i landet annat än i förening med avställning. Ett begagnat fordon är ett annat fordon än ett nytt fordon.
Vid export av ett begagnat fordon hänvisas den svenske säljaren till att avregistrera sitt fordon i vägtrafikregistret genom en anmälan till
VV om avregistrering. Utförsel av fordonet till utlandet genom en ansökan om tillfällig registrering för fordonet av den utländske köparen blir därmed en särskild grund för att avregistrera fordonet.
10.4.4. Brukande av ett fordon enligt vårt förslag om tillfällig registrering
När det gäller brukande med stöd av den tillfälliga registreringen innan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning för fordon som senare skall föras in slutligt i vägtrafikregistret, bör det enligt vår uppfattning göras viss skillnad beroende på varifrån fordonet förs in och hur registreringsförhållandena för fordonet ser ut vid införseltillfället.
Inom EU arbetas för närvarande på en harmonisering av registreringsförfarandet och registreringshandlingarna. Målet är att varje EU-land skall godta den registrering som har gjorts i ett annat land och acceptera de handlingar som till följd av registreringen har utfärdats för fordonet. Beträffande det arbetet se även avsnitt 8 ovan.
Vi föreslår därför att ett fordon som förs in från ett annat EU-land och därvid har en giltig registrering från det landet, även innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning skall få brukas utan inskränkning.
De utländska registreringshandlingarna bör därvid bifogas ansökan, liksom köpehandlingar eller motsvarande handlingar. W bör kunna svara för den närmare utformningen av dessa krav.
För andra fordon än de nu nämnda — fordon från andra EU-länder som saknar giltig registrering samt tredjelandsfordon -— bör däremot brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen innan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning, liksom är fallet i dag (2 & ILK), vara inskränkt.
När fordonet däremot har godkänts vid registreringsbesiktning bör brukande även för denna senare kategori fordon kunna tillåtas utan inskränkningar, förutsatt att fordonet efter besiktningen inte har ändrats på visst sätt (så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller när typintyget utfärdades eller att det i övrigt ändrats så att dess beskattningsförhållanden påverkas).
För att kunna inordna de nuvarande exportvagns- och turistvagns- licensema i förslaget bör dock brukandereglema differentieras. Brukande med stöd av den tillfälliga registreringen för dessa slag av fordon, som alltså inte senare skall registreras slutligt i vägtrafikregistret, bör liksom hittills tillåtas utan inskränkningar. Detta kan enligt vår uppfattning ske, eftersom den tillfälliga registreringen i
vägtrafikregistret kommer att tjäna ett kontrollsyfte. Några stora olägenheter med en sådan ordning behöver då inte uppstå.
Nu gällande exportvagnsregistrering kan även användas av den som har sitt egentliga hemvist i Sverige och avser att flytta från landet inom viss tid. Fordonet kan då brukas i Sverige under tre månader från den dag då fordonet förts in i exportvagnsförteckning. Vi har inte funnit anledning att förlänga den tidsfristen, som enligt vårt förslag dock skall räknas från den dag fordonet tillfälligt registreras i vägtrafikregistret.— Jämför våra överväganden om giltighetstiden för tillfällig registrering nedan.
För samtliga fordon som registrerats tillfälligt bör gälla den inskränkningen att fordonet inte får användas i yrkesmässig trafik.
10.4.5. Myndighetsorganisationen
Som framgår av redogörelsen ovan är myndighetsansvaret för olika former av tillfällig registrering av fordon för närvarande delat, så att tullmyndighet ansvarar för meddelande av interimslicens, exportvagns- licens och turistvagnslicens, medan VV — förutom sitt huvudansvar för hela bilregisterorganisationen — ansvarar för meddelande av körtill- stånd. ASB svarar för utfärdande av bevis om avtalad tid (47 a & BRK).
Vi har övervägt om myndighetsorganisationen bör renodlas så att en enda myndighet ansvarar för samtliga åtgärder som rör tillfällig registrering eller om fördelarna med den nuvarande uppdelningen är så stora att den bör bibehållas.
GTS har, som nämnts ovan, i sitt samrådsyttrande över W:s förslag till förordning om temporär registrering, ansett att samtliga frågor om tillfällig registrering, dvs. såväl av fordon som inte anmäls till förtullning (EU-fordon) som fordon som anmäls till förtullning (tredjelandsfordon), bör samlas hos VV.
GTS ifrågasätter om tullverket över huvud taget skall utfärda tillfälliga registreringar, eftersom dessa inte kräver en direkt bedömning av om vissa tullfrihetsvillkor uppfylls. Tillhandahållande av registreringsskyltar är, framhålls det, inte en naturlig uppgift för tullverket utan har tidigare snarare ålagts verket av praktiska skäl. När fordonet ändå förtullades kunde även en interimsskylt lämnas ut.
Om tullverket inte skall ombesörja tillfällig registrering av EU- fordon, menar GTS att det inte heller är motiverat, bl.a. från rättvisesynpunkt, att registrering av fordon från land utanför EU skall kunna ske på detta för importören smidiga sätt.
Mot bakgrund inte minst av GTS hållning i denna fråga har vi modifierat W:s förslag till ansvarsfördelning. Vår utgångspunkt är
också att samtliga myndighetsuppgifter som rör tillfällig registrering av praktiska skäl bör ligga hos en enda myndighet, nämligen VV.
Det bör anmärkas att hanteringen med tillfälliga, interimistiska skyltar endast är en administrativ, praktisk åtgärd. Om hanteringen helt förs över till VV står det verket fritt att köpa tjänsten att lämna ut skyltar och annan praktisk hantering i samband därmed från exempelvis ASB. Ett annat alternativ kan vara att utnyttja W:s regionala organisation.
Om VV får ansvara för hela det system som rör fordonsregistrering bör dessutom möjligheterna öka till kontroll och uppföljning av att slutlig registrering sker inom utsatt tid. VV har under hand förklarat sig positivt till vårt förslag att verket skall svara för den tillfälliga registreringen.
10.4.6. Handlingar som krävs vid ansökan
För att uppnå en enkelhet i systemet har vi strävat efter att ha så likartade bestämmelser som möjligt för ansökningsförfarande, prövning m.m., dvs. själva hanteringen av ett ärende som rör olika former av registrering. En ansökan om tillfällig registrering bör göras skriftligen av fordonets ägare. I de fall någon avser att förvärva ett fordon för att föra det ur landet kan ansökan göras av den som avser att förvärva fordonet, dvs. vederbörande har ännu inte hunnit bli ägare när ansökan görs. Liksom vid slutlig registrering skall vissa handlingar företes. Förutom identitetsuppgifter beträffande sökanden behövs vissa identifikationsuppgifter beträffande det fordon som ansökan avser.
Vi har funnit det naturligt att även för fordon som omfattas av tillfällig registrering och som är trafikförsäkringspliktigt kräva uppgift om att fordonet är trafikförsäkrat genom ett bevis om sådan försäkring. Det kan anmärkas att en s.k. gränsförsäkring, som i dag krävs vid exportvagnsförfarandet, är en form av trafikförsäkring.
För fordon som avses föras ut ur landet bör ägaren, eller den som står i begrepp av förvärva fordonet, lämna en skriftlig försäkran om sina bosättningsförhållanden — hemvist utanför Sverige osv., eller för den som har sitt hemvist här, att han avser att flytta från landet inom de tre månader som fordonet får brukas här med stöd av den tillfälliga registreringen. I de fall exporten av ett fordon avses ske till ett tredje land bör en sådan försäkran rimligen också omfatta att fordonsägaren, eller den som avser att förvärva fordonet kommer att förtulla det i händelse av att fordonet faktiskt inte förs ut inom den stipulerade tiden.
Vid ordinarie registrering krävs vissa uppgifter om ett fordons skick. Motsvarande krav bör i möjligaste mån ställas beträffande ett fordon
som registreras tillfälligt. För fordon som efter den tillfälliga registreringens giltighetstid inte skall registreras för att stadigvarande brukas här i landet bör till ansökan fogas ett s.k. CoC-intyg, dvs. ett Certificate of Conforrnity, som visar att fordonet stämmer överens med ett EG—typgodkännande, ett typintyg eller, om fordonet inte omfattas av typgodkännande, ett bevis om att det har registreringsbesiktigats.
I vissa fall kan dock kraven på att visa fordonets skick ställas något lägre, nämligen för begagnade fordon som exporteras och för sådana fordon som avses användas i landet en kortare tid, främst de s.k. testfordonen. För sådana fall menar vi att en uppgift om godkänd kontrollbesiktning eller motsvarande kontroll som inte är äldre än 12 månader bör kunna godtas.
10.4.7. Giltighetstid
I de olika nuvarande formerna av tillfällig registrering varierar giltighetstidens längd. Bevis om avtalad tid omfattar en specifik körning vid ett enda tillfälle. Körtillstånd och interimslicens gäller under en månad. Exportvagnslicensen gäller under tolv månader, medan slutligen turistvagnslicensens giltighetstid är beroende av hur lång tid som temporär import har medgetts för fordonet, eller fordonet har kontrollerats av tullen på annat sätt, dvs. giltighetstiden blir som längst 24 månader.
Bestämmelsen i nu gällande l aå EVK utnyttjas för svenska beskickningsbilar som skall användas i Europa. Regeln är nödvändig för att bilen skall kunna köras på egna hjul ut ur Sverige till ett annat land. Exportvagnsregistreringen är också värdefull för användningen av bilen i det land där den slutligen skall registreras. På grund av administrativa förseningar kan det, enligt de uppgifter vi inhämtat från Utrikesdepartementet, UD, dröja viss tid innan bilen kan registreras som diplomatbil i det andra landet. Under mellantiden kan den då brukas om den har en giltig svensk exportvagnsregistrering. Om den svenska registreringen upphör att gälla måste bilen däremot stå stilla intill dess att den kan registreras i det andra landet. Från UD har därför pekats på att en giltighetstid om exempelvis tre eller sex månader för en tillfällig registrering i vissa fall skulle vara för kort och att den i ”exportvagnsfallen” bör vara densamma som i dag, dvs. ett år.
Turistvagnslicens tillämpas i dag för fordon då temporär import har medgetts, dvs. endast för fordon som förs in till gemenskapen från tredje land. Det är i praktiken fråga om fordon som saknar registrering i sitt hemland och skall användas tillfälligt här— jämför ovan om de s.k.
testfordonen — samt fordon som används tillfälligt här men har förlorat sina ordinarie skyltar.
I EU-kommissionens förordning 2454/93 med tillämpnings- föreskrifter i tullfrågor, artikel 719, sägs att ett privat fordon från ett tredje land med stöd av reglerna om temporär import kan användas i ett EU-land under en period av sex månader för varje tolvmånadersperiod, antingen i följd eller i etapper (punkten 6 a) samt att det finns vissa särskilda regler för personer som studerar inom EU:s tullområde och personer som fullföljer ett uppdrag under en bestämd tid (punkten 6 b). För fordon från EU och Norge gäller en brukandetid om högst ett år och för fordon från andra länder sex månader.
Giltighetstiden för den temporära registreringen enligt W:s förslag med utgångspunkt i det nuvarande interimslicensförfarandet har satts till tre månader för att alla åtgärder som krävs före ordinarie registrering skall hinnas med under den tidsrymden. Frågan är om den avgränsningen är lämplig.
Mot bakgrund av ovan redovisade förhållanden bedömer vi för vår del att det inte är möjligt att fullt ut införa enhetliga bestämmelser om giltighetstiden för tillfällig registrering. Ett alternativ vore att införa en möjlighet till förlängning av giltighetstiden i varje enskilt fall. En annan möjlighet, vilken är den vi har valt att föreslå, är att giltighetstiden för den tillfälliga registreringen differentieras beroende på anledningen till behovet av tillfällig registrering. Detta leder till följande förslag.
För fordon som skall registreras för att stadigvarande brukas här bör giltighetstiden för den tillfälliga registreringen vara tre månader, vilket överensstämmer med W:s förslag. Det är här framför allt fråga om privatimporterade fordon för vilka det för närvarande medges interimslicens med en giltighetstid om en månad. Vi har övervägt en , längre giltighetstid — sex månader — men stannat för tre månader av | följande skäl. Å ena sidan bör fordonsägaren ha tillräcklig tid för att ordna registreringsbesiktning och slutlig registrering m.m. Å andra sidan bör denna tid, med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt få in fordonen i det ordinarie systemet, inte vara längre än som är nödvändigt. Antalet tillfälliga registreringar som är i omlopp bör alltså i möjligaste mån minimeras. Det kan också antas att många privatimportörer vill ordna med slutlig registrering så snart som möjligt. Även skatteskäl talar då för att tidsfristen blir så kort som möjligt, eftersom avgiften för registreringen bör schabloniseras och anpassas till gällande fordonsskatter. EG-reglema i tullhänseende om temporär import är inte av intresse för denna kategori av fordon, som skall användas stadigvarande här. Hänsyn bör därför inte tas till dem i detta sammanhang.
För fordon som skall föras in i eller som finns i Sverige men som inte skall registreras här för stadigvarande bruk bör giltighetstiden för den tillfälliga registreringen vara ett år. Detta motsvarar den tid som ett fordon för närvarande får stå kvar i exportvagnsförteckning (6 & EVK). Skälet till att vi har valt denna tidsrymd är bl.a. de synpunkter som vi har fått från UD och som redovisats ovan. Eftersom även de fordon som för närvarande får köras med turistvagnslicens, bl.a. testfordonen, ingår i fordonskretsen blir konsekvensen att tidsrymden halveras för dessa. Angelägenheten av att inte ha en alltför lång giltighetstid är dock så stor att eventuella olägenheter med den kortare tiden får tas. Det är här fråga om endast ett fåtal ärenden per år. Om det finns skäl för det får i det enskilda fallet prövas om en ny tillfällig registrering kan beviljas att gälla omedelbart efter den tidigare. Huvudregeln bör annars vara att tillfällig registrering för ett visst fordon får meddelas på nytt först sedan tolv månader har förflutit från närmast föregående period av en sådan registrering räknat från giltighetstidens slut, 15 kap. 4 & författningsförslaget. - Beträffande undantag, se 21 kap. 2 5.
I fråga om begagnade fordon som förs ut ur landet finns dock inte skäl att medge en så lång giltighetstid. I dessa fall bör den utländske köparen kunna klara av alla formaliteter och föra sitt förvärvade fordon ut ur landet inom en kortare tid än den som vi föreslår för övriga former av tillfällig registrering. Vi har härvid också vägt in intresset av att om möjligt hålla nere antalet fordon som används i landet Obeskattade. Vi föreslår därför för begagnade fordon som förs ut ur Sverige med stöd av en tillfällig registrering en giltighetstid om en månad.
10.4.8. Närmare om förslagets förhållande till förordningen 1987:27 m.m.
Enligt förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, som bygger på Wienkonventionen om vägtrafik, skall den trafik från andra länder som förs i Sverige uppfylla de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som följer av förordningen. Bestämmelserna i denna kräver att fordonet är registrerat i ett armat land.
VV har i sitt förslag till bestämmelser om temporär registrering ansett att det för att underlätta hemtransporten av fordon som förs in från ett annat EU-land — i klartext vid privatimport av fordon — bör finnas en bestämmelse som medger att fordonet får brukas på den utländska registreringen under högst en vecka från införseln. Förordningen 1987:27 skulle därvid anpassas så att ett fordon som
förvärvats i ett EU-land kan köras till hemorten med stöd av den utländska registreringen.
GTS har i sitt remissvar över Vst förslag till temporär registrering ansett att även fordon som importeras från tredje land borde få användas i Sverige på sin giltiga utländska registrering under en vecka från importen. Kontrollen av om en vecka förflutit från importtillfället skulle dessutom lättare kunna ske av fordon som anmälts till förtullning. För båda kategorierna av fordon skulle tillfällig registrering kunna sökas hos VV inom den veckan.
Vi menar att det finns flera fördelar med en sådan tidsfrist. Såväl ansökan om tillfällig registrering som besiktning skulle kunna ske inom den tiden. Den enskilde får med andra ord ett visst rådrum för att klara av formaliteter och praktiska bestyr i samband med registreringen. Nackdelen är att utgångspunkten för veckofristen inte på ett enkelt sätt kan dokumenteras i vissa fall, dvs. i fråga om fordon som kommer från EU-länderna och som tullen numera i allmänhet inte kontrollerar. Exempelvis en privatimportör skulle därför kunna obehörigen fördröja den regelrätta registreringen. Sådana förfaranden får emellertid motverkas med kontroll på fältet genom främst polisens försorg i samband med trafikövervakning och rapportering till VV av gjorda iakttagelser. Beträffande fordon som kommer direkt från länder utanför EU finns inte motsvarande problem, eftersom dessa fordon regelmässigt kontrolleras av tullen. Det finns därför inte anledning att låta dessa fordon stå utanför veckofristen. I förhållande till Vst förslag går vi alltså ett steg längre och låter, såsom GTS föreslagit, bestämmelsen om en veckofrist omfatta såväl fordon som tas in från ett annat EU-land som fordon som tas in direkt från tredje land.
10.4.9. Avgifter
Avgifterna för tillfällig registrering bör i möjligaste mån schabloniseras.
I fråga om fordon som skall registreras för att stadigvarande brukas här bör hänsyn tas bl.a. till den fordonsskatt som skulle betalas för motsvarande tid för ett i ordinarie ordning registrerat fordon. Detta överensstämmer med det synsätt som VV har gett uttryck för i sitt förslag.
I fråga om fordon som inte stadigvarande skall brukas här gör sig inte motsvarande synpunkter gällande. För de nya fordon som skall exporteras är ju någon fordonsskatt knappast aktuell. De fordon som enligt dagens systern används med stöd av turistvagnslicens är så få och har i en del fall (t.ex. testfordonen) ett så speciellt användningsområde
att fordonsskatten även för dem är av mindre intresse. Vid bestämmandet av avgiften för denna kategori av fordon torde man därför kunna i stort sett bortse från fordonsskatten.
Detsamma gäller de begagnade fordon som skall föras ur landet och där giltighetstiden för den tillfälliga registreringen föreslås bli kortare än för övriga fall. För just denna kategori kan det finnas skäl — främst för att locka in denna kategori i registreringssystemet— att meddela registreringen helt utan avgift.
I avgiften för den tillfälliga registreringen bör ingå även skyltkostnader. Kostnader för administration och ärendehandläggning skall givetvis beaktas.
Liksom övriga avgifter på vägtrafikområdet bör avgiften för den tillfälliga registreringen författningsregleras i den föreslagna förordningen om avgifter, se närmare avsnitt 18.
10.4.10. Övriga frågor
För att uppnå ett förenklat system bör en enhetlig registreringsskylt kunna användas för samtliga former av tillfällig registrering. Av kontrollskäl — inte minst vid körning utomlands med tillfälliga registreringsskyltar — bör dock registreringens giltighetstid (månad och kalenderår) anges på skylten.
Registreringsnumret bör för fordon som senare skall registreras slutligt i vägtrafikregistret vara detsamma som det som tilldelas vid den slutliga registreringen, vilket ju inte kan vara fallet för fordon som skall lämna landet efter utgången av den tillfälliga registreringen.
VV har i sitt förslag till temporär registrering förordat att ett särskilt kontrollmärke skulle tas i bruk för vissa fordon, nämligen för sådana fordon som medgetts ett obegränsat brukande. Genom kontrollmärket skulle dessa fordon i vägtrafikregistret särskiljas från de fullständigt registrerade fordonen.
Vår utgångspunkt när det gäller tillfällig registrering är att skapa ett så enkelt system som möjligt, som används för en så kort registreringstid som möjligt. Vi förutsätter att den som har fått sitt fordon registrerat tillfälligt har ett intresse av att fordonet snarast registreras slutligt. Att därvid utfärda ett särskilt kontrollmärke skulle onödigt tynga hanteringen.
Enligt VV:s förslag skall avgiften för den temporära registreringen tas ut när fordonet registreras, eller om fordonet ställs av vid registreringen, när avställningen upphör. Avställning bör dock, enligt vår uppfattning, inte vara möjlig inom ramen för dessa bestämmelser. Tillfällig registrering skall, som namnet antyder, gälla endast under en
kort period och så snart som möjligt leda till slutlig registrering. Fordonsägaren får i ett fall då avställning skulle kunna aktualiseras låta registrera sitt fordon slutligt och först därefter ställa av fordonet.
I fråga om registerföringen bygger vårt förslag på att olika förteckningar, exportvagns- respektive turistvagnsförteckning, som nu förs av tullverket, avskaffas och att den tillfälliga registreringen tas in i vägtrafikregistret. En av fördelarna är då att vissa utländska registreringsuppgifter kommer att finnas tillgängliga i registret och kunna vara sökbara. Detta gäller uppgifterna om det utländska registreringsnumret och fordonets hemland i registreringshänseende. Se vidare om registerföringen avsnitt 14.
Den nuvarande exportvagnsbesiktningen upphör och ersätts med registreringsbesiktning. Enligt 84 & BRK skall tullmyndigheten till VV anmäla för registrering ett fordon som har förtullats för att stadigvarande brukas här. Förutsättningen är att det är fråga om ett registreringspliktigt fordon.
Även om VV är ansvarig myndighet för all tillfällig registrering, dvs. även beträffande tredjelandsfordon som skall förtullas, är det en fördel om de berörda myndigheterna — VV och GTS — stämmer av dessa fordon genom underrättelser. När registrering av ett sådant fordon från ett tredje land har skett bör tullmyndigheten kunna kontrollera att det har förtullats på ett riktigt sätt. På motsvarande sätt bör GTS underrätta VV om förtullning av ett fordon sker, så att VV kan följa upp att även registrering sker. Myndigheterna får gemensamt utarbeta rutiner för en sådan ordning.
När det sedan gäller den rent praktiska hanteringen av den tillfälliga registreringen och dess enskildheter hänvisar vi till vårt förslag så som det har redovisats ovan. Det får ankomma på VV att meddela föreskrifter för verkställigheten av förordningen.
Enligt nu gällande bestämmelser överklagas beslut enligt de olika författningarna om tillfällig registrering till regeringen. I enlighet med den allmänna strävan att avlasta regeringen den typen av avgöranden bör överklagande i stället ske till allmän förvaltningsdomstol (länsrätt), med krav på prövningstillstånd till högre instans. Jämför avsnitt 4.6.
Av de olika former av tillfällig registrering som nu finns innehåller den gällande TVK en möjlighet till återkallelse om det finns skälig anledning till det (7 ©). Såvitt vi har kunnat utröna har den bestämmelsen i stort sett i praktiken inte tillämpats och vi har inte funnit behov av en motsvarighet till den i vårt förslag.
Ovan har vi sagt att vi har studerat det norska systemet med prövekjennemerker, jämför också avsnitt 3.2.5. Dagsprövekjenne- merker, som gäller inom Norge under en till tre dagar, meddelas efter ansökan och mot en särskild avgift. Efter en tredagarsperiod kan en ny
ansökan göras för ytterligare perioder. Det saknas alltså en ”bortre gräns” — begränsningen ligger i stället i att endast vissa angivna körningar tillåts. En särskild fordonsförsäkring ingår i avgiften. Ansökan görs hos Biltilsynet som lyder under Statens vegvesen och som har ett rikstäckande nät av lokala stationer, cirka 70 i hela landet. Vid ansökan fylls i en särskild kjöreseddel, som skall medföras vid färd och som skall innehålla uppgift om körsträcka och om syftet med körningen.
Dagsprövekjennemerker kan emellertid också användas vid t.ex. privatimport av fordon. Registreringen beviljas då efter ansökan före inresan till Norge och fordonsägaren erhåller tillfälliga skyltar (utförda i röd plastfolie med svart text) som vid passagen in i landet klistras på fordonet. Skyltarna gäller i dessa fall för färd till besiktning och intill dess att fordonet har registrerats. Försök med sådana tillfälliga skyltar pågår enligt uppgift även i Danmark.
Prövekjennemerker kan med stöd av den nordiska överens- kommelsen från 1985 användas för färd i övriga nordiska länder, exempelvis från tysk/danska gränsen för vidare färd genom Sverige till Norge vid privatimport av ett fordon från Tyskland. Samma ordning avses gälla även enligt den nya överenskommelse som är under beredning, jämför avsnitt 10.2 ovan.
Vi menar att det norska systemet inte fullt ut kan fylla behovet av tillfällig registrering för Sveriges del. Det är här endast fråga om en mycket kortvarig registrering. Behovet av en sådan blir mindre i Sverige, om ovan föreslagna veckofrist med möjlighet till rådrum för den enskilde införs. Man bör emellertid ta sikte på vissa delar av det norska systemet. Det bör exempelvis vara möjligt att i förväg registrera ett fordon som skall importeras till Sverige. En förutsättning är då att vissa fordonsuppgifter är kända och kan styrkas med aktuella handlingar m.m. Vilka krav som bör ställas i detta hänseende får anges av VV.
I fråga om tredjelandsfordon som skall förtullas vid införseln till Sverige är, såvitt vi förstår, en sådan hantering av en ansökan i förväg inte möjlig.
11 Tillfälligt brukande i Sverige av utländska fordon
Utredningens förslag i huvuddrag: Regleringen av rätten att i Sverige bruka utlandsregistrerade fordon bör ske i nära anslutning till ett föreliggande förslag till EG-direktiv rörande beskattning av fordon för privat bruk. Dessa regler kan närmast ses som undantag från den generella registreringsplikten i Sverige.
Ett i ett annat land registrerat privatfordon skall i enlighet härmed få användas tillfälligt i Sverige i högst sex månader under en tolvmånadersperiod. Detta bör gälla under förutsättning bl.a. av att den som använder fordonet har sitt normala hemvist utomlands och att
månader. Kommersiella fordon skall få användas i Sverige med stöd av en utländsk registrering högst sex månader under en tolvmånadersperiod.
11.1. Utredningens uppdrag
I anslutning till de frågor som vi behandlat i föregående avsnitt- se 10.1 — ingår i utredningsuppdraget att behandla de särskilda problem som kan uppstå vid brukande i Sverige av ett fordon som är registrerat i ett annat land (utredningens direktiv s. 4).
11.2. Nuvarande ordning m.m.
I 2 & förordningen (1987:27) om fordon i internationell trafik i Sverige anges som ett av villkoren för att ett fordon skall anses vara i internationell trafik och alltså få brukas här med stöd av utländsk registrering att ”fordonet har införts till Sverige för tillfälligt brukande här”. Varken förordningstexten eller förordningsmotiven (198711) ger någon vägledning för tolkningen av begreppet ”tillfälligt brukande”.
Wienkonventionen om vägtrafik (SÖ l989:l) anger bl.a. vilka krav på registrering som de till konventionen anslutna länderna— bl.a. Sverige — bör ställa på fordon som används i internationell vägtrafik. Inte heller här ges emellertid någon vägledning. Däremot innehåller 1949 års Genévekonvention rörande vägtrafik (SÖ 1952z66) i nu aktuellt hän- seende en ettårsregel, dvs. motorfordon som är registrerade utomlands i en till konventionen ansluten stat och som oavbrutet har befunnit sig i Sverige under högst ett år får under den tiden brukas här. Se 1 & i den numera upphävda kungörelsen ( l952:520) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Under inflytande av bl.a. Geneve- konventionens bestämmelser har i praxis — om än med en viss tvekan —- en ettårsgräns tillämpats vid tolkningen av 1987 års förordning.
Det kan tilläggas att avgörande för bedömningen av begreppet tillfälligt i förhållande till begreppet stadigvarande bruk är avsikten med brukandet och förhållandena när inresan skedde. Om avsikten vid införseln eller inresan är att bruka fordonet här i landet under en längre tid än ett år blir fordonet registreringspliktigt här fr.o.m. den första dag då fordonet befinner sig här.
Vad som nu har beskrivits är de allmänna reglerna på området. I 1987 års förordning finns också specifika regler om ”nordiska fordon”. Dessa regler grundar sig på den tidigare nämnda överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige som trädde i kraft den 1 juli 1986 (SÖ l985:9l). På grundval härav föreskrivs i 10 å i förordningen att motordrivna fordon som är registrerade i Danmark, Finland eller Norge och till dem kopplade släpfordon får brukas i Sverige under högst ett år. Dessutom innehåller 105 och följande paragrafer regler om skyltar, handlingar angående registreringen m.m.
11.3. Ny nordisk överenskommelse, nytt EG- direktiv om fordonsbeskattning, m.m.
Ett förslag har utarbetats till en ny överenskommelse mellan de nordiska länderna inklusive Island och Färöarna. Enligt denna skall ett i Norden registrerat fordon få brukas i ett annat nordiskt land än registreringslandet under en period av sex månader i stället för som nu under ett år. Längre tid skall gälla för studenter m.fl. (jfr avsnitt 10.2) Förslaget bereds i de nordiska regeringskansliema.
Från EG-kommissionen har kommit ett förslag till rådets direktiv om skattebehandling av privata motorfordon vid permanent införsel till en annan medlemsstat i samband med byte av hemvist eller vid tillfälligt bruk i en annan medlemsstat än den där de är registrerade.
Förslaget rör således beskattning av privata motorfordon — bl.a. personbilar -— som tillfälligt förs in till en medlemsstat från en annan medlemsstat. Syftet med förslaget är att föra samman och uppdatera bestämmelser i befintliga direktiv och att utvidga bestämmelserna så att de motsvarar den inre marknadens krav.
Enligt EG-rätten skall motorfordon i princip registreras i den medlemsstat där ägaren är bosatt. I direktivet, som bl.a. behandlar frågor som har anknytning till överföring av fordon mellan medlemsstater, återfinns de allmänna reglerna för att bestämma normalt hemvist. Normalt hemvist är den plats där en person stadigvarande vistas, dvs. minst 185 dygn under ett kalenderår, på grund av personlig och yrkesmässig anknytning. Om personen har yrkesmässig och personlig anknytning till två olika medlemsstater skall normalt hemvist vara den plats där personen har sin personliga anknytning förutsatt att personen återvänder dit regelbundet. En ny bestämmelse har införts med innehåll att en förändring av en persons civilstånd inte automatiskt medför byte av hemvist.
Vid tillfälligt bruk av ett fordon i en annan medlemsstat än den där fordonet är registrerat har personen rätt att använda fordonet upp till sex månader under en period på tolv månader. Användaren måste ha sitt normala hemvist i en annan medlemsstat. Fordonet får användas endast för privat bruk. En ny bestämmelse om förlängd period har införts. Perioden på sex månader kan alltså förlängas till nio månader när det gäller personer med yrkesmässig anknytning till en annan medlemsstat än den där de har sitt hemvist. Denna bestämmelse har tillkommit på grund av det ökande antal människor som tillbringar arbetsveckan i en medlemsstat och endast under veckoslut och annan ledighet återvänder till den medlemsstat där de har sitt normala hemvist och sin personliga anknytning.
Särskilda bestämmelser finns om rätten att använda hyrbilar i andra medlemsstater än där de är registrerade. Bestämmelserna har tillkommit för att övervinna de praktiska problem som kan uppstå när ett hyresavtal avslutas i en annan medlemsstat än den där det inleddes.
Om ett fordon används utöver de tidsfrister som anges i direktivet skall medlemsstaten registrera ett sådant fordon.
Särskilda bestämmelser finns i direktivet om tillfälligt affärsmässigt bruk av privata fordon i ett annat land än det där de är registrerade.
Medlemsstaterna kan ha förmånligare bestämmelser än de som anges i direktivförslaget. De får dock inte inom gemenskapen tillämpa en ordning som är mindre förmånlig än den som tillämpas vid import eller användning av fordon som har förts in direkt från tredje land. Lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet får anpassas till förslagets innehåll.
Som jämförelse kan nämnas något om tidsfristema i tullsamman- hang. I EG-kommissionens förordning 2543/93 med tillämpnings— föreskrifter i tullfrågor, artikel 219, sägs att ett privat fordon från ett s.k. tredje land, dvs. ett land utanför EU, med stöd av regler om temporär import kan användas i ett EU-land under en period av sex månader för varje tolvmånadersperiod, antingen i följd eller i etapper. Detta innebär att ett fordon som kommer från länder utanför EU får brukas i Sverige under maximalt sex månader, dock fortfarande under förutsättning att det införts för tillfälligt bruk.— Särskilda regler gäller även här för t.ex. personer som studerar inom EU:s tullområde, jämför ovan under 10.4.7.
11.4. Överväganden och förslag
Mellan fordonsbeskattning och registrering av fordon råder ett nära samband. I 6 & fordonsskattelagen (1988:327) sägs att uppräknade slag av ”fordon är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilregistret och inte är avställda”. Det nära sambandet framgår också av förslaget till nytt skattedirektiv.
Vi menar mot nämnda bakgrund att registreringsreglema bör bygga på ett kommande skattedirektiv. Härtill kan sedan på i princip samma sätt som i dag skattereglerna kopplas. Detta leder till att det i den författningsmässiga regleringen av rätten att i Sverige bruka utlandsregistrerade fordon bör tas in bestämmelser som nära ansluter till dem som kommer att finnas i skattedirektivet. Dessa regler bör ha sin plats i förordningen om vägtrafikregister och närmast ses som undantag från den generella registreringsplikten i Sverige. Författningsreglema bör, vad gäller privata motorfordon, således i stort sett följa direktivets text och struktur. Med hänsyn till bl.a. svenska traditioner i fråga om författningsspråk m.m. bör dock vissa modifikationer göras i förhållande till direktivet. Vad gäller tolkningen av de begrepp och uttryck som direktivet — och den svenska författningstexten — innehåller är detta sist och slutligen en uppgift för EG-domstolen. Svenska domstolar har vid tillämpning av författningstext som införs för att genomföra ett EG-direktiv att tolka författningen i överensstämmelse med direktivet och att vid behov fråga EG—domstolen om den rätta innebörden.
Såsom framgått av det föregående avser förslaget till skattedirektiv och följaktligen de författningsbestämmelser som grundas på detta endast privata fordon. Därmed uppkommer frågan hur man skall förfara med kommersiella fordon. Enligt definitionen i direktivet är följande fordon kommersiella:
landsvägsfordon som genom sin konstruktion eller utrustning är lämpade för och avsedda för att, med eller utan betalning, transportera
— mer än nio personer, inräknat föraren, — gods,
liksom landsvägsfordon för annat särskilt ändamål än transport som sådan.
Enligt vår mening bör för dessa fordon gälla den regel som utgör huvudregeln för rätten att i Sverige bruka utomlands registrerade privatfordon. Detta innebär att ett kommersiellt utlandsregistrerat fordon bör få användas tillfälligt i Sverige i maximalt sex månader under en tolvmånadersperiod. Som ytterligare förutsättning bör krävas att fordonsägaren, om han är en fysisk person, har sitt normala hemvist utomlands, och om han är en juridisk person, har sin ledning utomlands.
I 1987 års förordning om fordon i internationell vägtrafik i Sverige finns ytterligare bestämmelser än vad här ovan har berörts om rätt att i Sverige bruka ett i utlandet registrerat motorfordon. I 45 sägs att ett släpfordon inte behöver vara registrerat om det får användas i sitt hemland utan registrering. Vidare behöver en lätt motorcykel inte vara registrerad för att den skall få användas här i vissa fall. Dessa bestämmelser, som inte kommer i konflikt med skattedirektivet, torde få tas med även i den nya lagstiftningen. Så bör också ske beträffande vissa andra bestämmelser om registreringsbevis, registreringsskyltar och nationalitetsmärke (5—7 åå).
Hittills har vi endast talat om generellt gällande regler avsedda för EU/EES-områdena. Frågan blir då vilka regler som skall gälla för fordon som hör hemma utanför dessa områden. Enligt vår mening saknas det anledning att för dessa ha andra regler än de som gäller i fråga om EU-fordon. Bestämmelserna i förordningen bör således ges en generell utformning.
Slutligen måste ställning tas till vad som skall gälla i fråga om nordiska fordon. Det bör då noteras att förslaget till nytt skattedirektiv har tillkommit efter det att den nya nordiska överenskommelsen utarbetats. Direktivförslaget har således inte beaktats i det nordiska arbetet. Vi menar att man nu på nordisk basis bör ta en ny diskussion om registreringsfrågoma med utgångspunkt i förslaget till skattedirektiv. Av den anledningen föreslår vi inte några särregler för nordiska förhållanden.
Såsom antytts tidigare bör de nya reglerna, i enlighet med vår grundtanke att i möjligaste mån samla alla regler om registrering, tas in i förordningen om vägtrafikregister. Där bör de utgöra ett särskilt kapitel. Därmed kommer 1987 års förordning att innehålla regler endast
om beskaffenhet och utrustning beträffande fordon som används i internationell trafik i Sverige.
Såsom framgått föreligger endast ett förslag till nytt skattedirektiv. Vi har inte haft möjlighet att i detalj penetrera och tolka det förslag som vi har haft tillgång till. Den slutliga utformningen kan också på vissa punkter bli en annan än den som framgår av förslaget. Vårt författningsförslag får därför närmast ses som en skiss till möjlig reglering på området. Med hänsyn till de oklarheter som råder om de slutliga ställningstagandena lägger vi inte fram något författningsförslag om ändring i 1987 års förordning.
11.5. Särskilt om cabotagetrafik
Med cabotage avses, enligt rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade, rätten att utföra tillfälliga inrikes vägtransporter i en annan medlemsstat utan att ha säte eller vara etablerad i den staten.
Med verkan från och med den 11 juni 1999 blir cabotage i fråga om viss persontrafik fri, se rådets förordning (EG) nr 12/98 av den 11 december 1997 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande, artikel 3.
Genom en bestämmelse i förordningen (EEG) nr 3118/93 har 1 cabotage i fråga om godstrafiken redan blivit fri fr.o.m. den 1 juli 1998. Detta innebär att den kvotordning som dittills gällt förcabotagetrafiken beträffande gods har avskaffats.
Vi har från svenska åkare uppmärksammats på de särskilda problem som hänger samman med den fria cabotagetrafiken och dess förhållande till bestämmelserna i förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige. Man menar att utrymmet för tillämpningen av förordningen 1987:27 innebär allvarliga konkurrens- problem för den svenska åkeribranschen och att klara regler måste finnas i fråga om skyldigheten att registrera ett fordon i Sverige när det brukas här. Utövama måste ha exakta besked när det gäller frågan om hur länge ett utländskt fordon får utöva cabotagetrafik i Sverige innan registreringsplikt inträder här.
Såsom vi framhållit ovan förutsätter redan innebörden av begreppet cabotagetrafik enligt förordningen (EEG) nr 3118/93 att det är fråga om tillfälliga transporter. I punkt 1 av artikel 1 den nämnda EG- förordningen definieras cabotage som ”rätt att utföra tillfälliga inrikes vägtransporter”. Vad som skall läggas i begreppet ”tillfälliga” är
avhängigt av hur detta begrepp i förordningen tolkas. Liksom vi har sagt i fråga om EG-direktiv är det en uppgift för de nationella domstolarna och i sista hand EG-domstolen att tolka bestämmelserna i en EG-förordning. Man kan således inte ”snäva in” rätten till cabotagetrafik genom mer eller mindre rigorösa krav på att fordonet skall vara registrerat i det land där trafiken utförs. En annan sak är att om avsikten i ett visst fall är att föra in fordonet för stadigvarande bruk här inträder registreringsplikt i Sverige redan vid inresan.
Såsom framgått ovan och av vårt författningsförslag (16 kap. 6 & förslaget till förordning om vägtrafikregister) föreslår vi att kommersiella fordon skall få användas i Sverige med stöd av utländsk registrering högst sex månader under en tolvmånadersperiod. Detta innebär en halvering i förhållande till den ettårsgräns som har nämnts ovan. Vi bedömer att en sådan förändring inte strider mot EG:s cabotageregler.
12 Avbetalningsspärr m.m.
Utredningens förslag: Det bör införas en möjlighet att vid en fordonsöverlåtelse anteckna i vägtrafikregistret att en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har överlåtit fordonet genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Ett sådant förfarande finns redan i fråga om leasade fordon.
Registrering av övergången av äganderätten eller av nyttjanderätts- upplåtelsen bör få ske sedan den som har återtaganderätten eller har upplåtit nyttjanderätten haft möjlighet att yttra sig över en anmälan om ny ägare/ innehavare.
Datum för slutbetalning av avbetalningsköpet bör registreras och när den tiden har gått ut bör anteckningen automatiskt falla bort. Det bö läggas ett ansvar på både köparen och säljaren att anmäla ändringar av de uppgifter som i nu aktuellt hänseende har förts in i registret.
12.1. Utredningens uppdrag
Frågan om att införa en s.k. avbetalningsspärr i bilregistret har aktualiserats vid flera tillfällen. Godtrosförvärvsutredningen har bl.a. i sitt betänkande Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995:52) — utifrån de synpunkter som utredningen hade att beakta— ställt sig positiv till att i bilregistret anmärka vissa förhållanden, t.ex. att ett fordon har köpts på avbetalning med återtagandeförbehåll eller att det är utrnätt. Mot bakgrund av detta ingår det i utredningens uppdrag att överväga om det är lämpligt —— och i så fall på vilka villkor — att tillåta en utökad möjlighet till registrering av uppgifter om inskränkt förfoganderätt.
12.2. Om registrering av ägare eller brukare av fordon
12.2.1. Allmänt
Bilregistret tillmäts stor betydelse som infonnationsskälla inte minst när det gäller ägarbyten. Fordonsköpare vänder sig nämligen till bilregistret för att kontrollera uppgifter om tidigare ägare, fordonsskatt, besiktningsstatus m.m.
Vem som är ägare till ett fordon är därför av avgörande betydelse i sammanhanget. I 7 & bilregisterkungörelsen ( 19721599), BRK, sägs att bestämmelserna i kungörelsen om ägare av fordon i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, gäller innehavaren. Motsvarande bestämmelse finns bl.a. i 6 & fordonskungörelsen (1972:595), FK, liksom i 3 5 förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
De bestämmelser i BRK som reglerar anmälan om ägarbyte m.m. finns främst i 52, 54 och 56 åå. I 52 & sägs att en anmälan om övergång av äganderätten till ett fordon skall göras skriftligen på fordonets registreringsbevis. I anmälan skall uppges
1. beträffande den förra ägaren namn,
2. beträffande den nya ägaren
a) om denne är en fysisk person: namn, bostads- eller postadress eller, om han inte är folkbokförd, annan adress i landet, personnummer eller annat motsvarande nummer som denne tilldelats,
b) om denne är en juridisk person: namn eller firma, adress, organisationsnummer eller annat motsvarande nummer som tilldelats ägaren,
3. beträffande det fordon som anmälan avser: bl.a. registrerings- nummer, dag för äganderättens övergång och i förekommande fall att fordonet innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år.
VV prövar vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till ett visst fordon. Om en äganderättsövergång har skett på annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente (51 & tredje stycket) och endast den nya ägaren har anmält övergång av äganderätten, skall den förra ägaren ges tillfälle att yttra sig över anmälan innan den nya ägaren får registreras. Om fordonet innehas med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år, skall den nya ägaren registreras endast efter medgivande av den som har upplåtit nyttjanderätten till fordonet (54 5).
Den nu nämnda bestämmelsen utgör den s.k. leasingspärren, som ger en möjlighet att i bilregistret föra in en anteckning om att en bil är
leasad. Bestämmelsen tillkom den 1 januari 1979 och innebär att den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för bestämd tid av minst ett år — leasingfordon — registreras som ägare av fordonet i bilregistret och svarar för de skyldigheter som normalt fullgörs av fordonsägaren. Den som hyr fordonet träder alltså in i fordonsägarens ställe när det gäller att betala vägtrafikskatt, hålla fordonet trafikförsäkrat, betala felparkeringsavgifter m.m. Leasegivaren antecknas som föregående ägare med en notering om den civilrättsliga äganderätten över fordonet.
Ett ingånget leasingavtal skall anmälas till bilregistret på samma sätt som när äganderätten övergår från säljare till köpare. Uppgifterna om den som hyr fordonet skall lämnas under ”Uppgifter om ny ägare” på registreringsbevisets rapportdel jämte uppgift om att det är fråga om leasing.
Om en ägare av ett registrerat fordon ändrar namn eller adress skall han enligt 56 & BRK inom en vecka efter ändringen skriftligen anmäla detta till VV, om person- eller organisationsnummer inte redan finns i bilregistret.
VV prövar de frågor som rör kungörelsens bestämmelser (2 & BRK), däribland vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till ett visst fordon (54 ä). I vissa fall kan tveksamhet uppstå om vem som egentligen är den rättmätige ägaren till ett fordon. Detta utreds då av VV och i registret förs in en markering, en ”intem spärr”, om att en sådan utredning pågår. Denna anteckning i registret får skiljas från den leasingspärr som utgör en författningsreglerad anteckning om ägarförhållandena.
12.2.2. Om finansieringsbolagens roll
Många fordonsköp enligt avbetalningskontrakt finansieras av ett finansbolag, som tar över/köper bilfirrnans avbetalningskontrakt med fordonsköparen. Från olika håll har uppmärksammats frågan om vilken eller vilka parter det är som vid ett sådant avbetalnings- eller finansieringsköp skall registreras i bilregistret förutom säljaren/bil- firman, som ju blir föregående ägare. Skall endast den slutlige köparen eller även finansbolaget som köper bilfirrnans kontrakt registreras i bilregistret?
I dessa fall upprättas det dels ett köpeavtal mellan bilhandlaren och köparen, dels ett leveransavtal mellan bilhandlaren och finansbolaget, dels ett finansieringsavtal mellan finansbolaget och köparen. Bilfirrnan säljer fordonet till den egentlige köparen och belånar samtidigt kontraktet hos ett finansinstitut. Det är alltså inte fråga om mer än en äganderättsövergång, eftersom fordonet aldrig finns i finansbolagets
besittning. Begäran om registrering görs för att säkerställa bilen som pant för fordran och finansbolagen har alltså endast en begränsad sakrätt till fordonet.
När sådana fång registreras genom den s.k. direktregistrerings- rutinen — dvs. av den som enligt förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret har medgetts rätt att via dataöverföring anmäla ägarbyte, avregistrering, avställning och upphörande av avställning för registrering — flyter finansinstituten automatiskt in i bilregistret som ”föregående ägare” till fordonet. Eftersom större delen av bilhandeln har medgivande till direktregistrering kan alla led i transaktionen genom bilhandelns försorg registreras. Det sker då enligt W:s interna terminologi en s.k. mellanregistrering (som inte regleras av någon författningsbestämmelse) mellan bilfirman och den slutlige köparen. I de fall en sådan anmälan om registrering av någon anledning inte görs i samband med övrig registrering begär finansbolaget hos registreringsmyndigheten att bli registrerat i efterhand.
Sedan VV år 1996 tagit över bilregisterhanteringen har en sådan registreringsbegäran i allmänhet inte godkänts. I ett stort antal mål där frågan har varit uppe till prövning har Länsrätten i Örebro län avslagit finansbolagens överklagande av vägrade registreringar (domar 970919, 970923 och 980406). Kammarrrätten i Jönköping har i ett antal avgöranden lämnat överklagandena utan ändring (domar 980609 och 980909).
12.2.3. Om godtrosförvärv
För att förbättra registrets tillförlitlighet och användbarhet vid ägarbyten har det, såsom tidigare nämnts, genom åren diskuterats att införa en möjlighet att i registret tillföra information även om att ett fordon har köpts genom kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Det har dock mött motstånd att i ett statsmaktsregister, dvs. ett register som är inrättat och förs med stöd av författning och som bekostas av allmänna medel, lägga in uppgifter om civilrättsliga avtalsförhållanden.
Om den som har köpt en bil på avbetalning säljer fordonet innan det är slutbetalat och sedan inte reglerar sin skuld gör han sig skyldig till brottet "olovligt förfogande. Den som köper fordonet kan dock under vissa omständigheter ändå få behålla fordonet. Lagen ( l986:796) om godtrosförvärv av lösöre innehåller de relevanta civilrättsliga bestämmelserna. Om någon har förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan som hade egendomen i sin besittning men varken var ägare till den eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett, får
förvärvaren äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och var i god tro (2 5).
En förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen (3 5).
Enligt godtrosförvärvslagen åligger det alltså en köpare att vidta noggranna undersökningar i samband med köpet för att ett godtrosförvärv skall anses föreligga. Detta uttrycks i lagens förarbeten (prop. 1985/861123, bet. l986/87:LU4) på följande sätt (prop. s. 21).
En av de omständigheter som tillmäts betydelse är alltså den berörda egendomens beskaffenhet. Särskilt hög grad av aktsamhet krävs vid förvärv av egendom som erfarenhets- mässigt är känslig. Det kan gälla t.ex. förvärv av sådana saker som ofta säljs på kredit med förbehåll om återtaganderätt, t.ex. televisionsapparater, videoutrustning och motorfordon. Den som köper motorfordon av en privatperson anses för övrigt ha en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över fordonet. I regel krävs det att han har tagit reda på om säljaren är upptagen i bilregistret som ägare till fordonet och att han genom granskning av säljarens förvärvshandlingar eller genom kontakt med den som har överlåtit fordonet till säljaren har förvissat sig om att fordonet inte är behäftat med förbehåll om återtaganderätt.
Av rättspraxis framgår också att domstolarna i allt högre grad kräver att fordonsköparen, förutom att undersöka eventuella överlåtelsehand- lingar, även har kontrollerat de i bilregistret tillgängliga uppgifterna för att denne skall anses ha gjort ett befriande godtrosförvärv. I avgörandet NJA 1993 s. 429 ansåg Högsta domstolen att en bilköpare inte hade varit i god tro vid sitt förvärv av en bil från en privatperson. Han hade inte genom kontakt med bilregistret eller på annat likvärdigt sätt kontrollerat äganderätten till bilen. Domstolen framhöll köparens långtgående skyldigheter att skaffa sig tillförlitliga upplysningar om äganderätten till den bil som han förvärvar.
Efter förslag i prop. 1997/98:168, på grundval av Godtrosförvärvs- utredningens ovan nämnda betänkande, har riksdagen beslutat om skärpta krav för godtrosförvärv (bet. 1998/992LU02, rskr. 1998/99:21). Ändringarna innebär att förvärvaren inte skall anses ha varit i god tro om han borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.
12.2.4. Närmare om avbetalningsköp av fordon
Utredningen har haft kontakter med Rikspolisstyrelsens, RPS, särskilda s.k. Fordonssgrupp, i vilken ingår representanter för Finansbolagens Förening, Konsumentverket, Motorbranschens Riksförbund, RPS, VV, försäkringsbolagen, Larmtjänst, Stöldskyddsföreningen och Bilindustri— föreningen. Gruppen har till utredningen fört fram önskemål om ytterligare åtgärder i registerhänseende och menat att det ligger ett starkt konsumentintresse i att från bilregistret kunna få så heltäckande uppgifter som möjligt.
Årligen säljs inom bilhandeln mer än 100 000 bilar på avbetalning. Den normala kredittiden är 36 månader. Det innebär att det finns cirka 300 000 bilar med löpande avbetalningskontrakt. I kontrakten föreskrivs regelmässigt att bilen säljs med återtagandeförbehåll, dvs. Säljföretaget förbehåller sig rätten att återta bilen intill dess att köparen har fullgjort sina förpliktelser enligt kontraktet.
Det stora flertalet avbetalningskontrakt finansieras via finansbolag. Enligt uppgift från Finansbolagens Förening, vars medlemmar kontinuerligt gör kontroller mot bilregistret, uppgår antalet olagliga överlåtelser av avbetalningsbilar årligen till cirka en procent av den totala kontraktsstocken, eller drygt 3 000 bilar.
Antalet olagliga överlåtelser som polisanmäls uppskattas till drygt 2 000 årligen. Enbart administrationskostnaden för sådana anmälningar uppgår till betydande belopp.
Flertalet finansbolag polisanmäler samtliga olagliga överlåtelser. Av dessa leder dock endast ett fåtal till åtal för olovligt förfogande, 10 kap. 4?) brottsbalken, BrB. För brott enligt 10 kap. BrB gäller nämligen inskränkning i åklagares åtalsrätt, dvs. åklagare får väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. Detta är fallet oavsett värdet på det överlåtna fordonet. På grund av dessa stränga åtalsregler har de bilhandelsföretag som själva finansierar sina avbetalningsaffärer i stort sett upphört att polisanmäla olagliga överlåtelser.
Av det totala antalet olagliga överlåtelser leder cirka 10 procent eller 300 ärenden till stämning inför domstol. Detta förorsakar samhället stora kostnader för domstolsförfarandet, enligt siffror från Domstolsverket cirka 5 miljoner kronor årligen. Flertalet ärenden avgörs utan domstolsförhandling, dvs. parterna träffar en uppgörelse. De olagliga överlåtelsema rör krediter på cirka 200 miljoner kronor, men den slutliga förlusten för kreditgivarna stannar vid cirka 40 miljoner kronor. Dessutom medför det mycket lidande och stora kostnader för den i lagens mening ”ondtroende” köparen, som i de
flesta fall, utöver vad han har betalat för fordonet vid själva överlåtelsen, får betala säljarens restskuld till finansbolaget.
Även försäkringsbolagen har kostnader i samband med försäkringsfall för fordon som havererat eller försvunnit och den kontroll som måste ske av att det inte finns en kreditgivare i bakgrunden som gör anspråk på försäkringsersättningen. På grund av dagens kontrollsvårigheter uppstår inte sällan tvister om ersättningen.
Flertalet konsumenter känner till möjligheten och behovet av att i bilregistret kontrollera att säljaren är den som är registrerad som ägare till fordonet. Däremot är kunskapen betydligt sämre beträffande nödvändigheten att kontrollera att tidigare ägare har fått betalt. Detta leder till att den ”ondtroende” köparen tvingas betala avbetalnings- köparens skuld till kreditgivaren. Summan av sådana betalningar uppgår, enligt Fordonsgruppens uppgifter, till tiotals miljoner kronor årligen.
12.2.5. Krav mot staten på grund av felaktiga uppgifter i bilregistret
Justitiekanslern, JK, har i ett beslut den 15 oktober 1993 avslagit ett krav mot staten för att en uppgift inte förts in i bilregistret om att en bil upplåtits endast med nyttjanderätt. JK framhöll att bilregistret inte är inrättat för att skydda kommersiella intressen i samband med överlåtelser av fordon och att ett sådant åtagande med all sannolikhet skulle vara ekonomiskt betungande för staten och kräva en helt annan uppbyggnad än för närvarande av registret. JK ansåg att den omständigheten att registret skall innehålla uppgift om nyttjanderätt inte kan tilläggas den betydelsen att staten skall svara för eventuella godtrosförvärv som sker på grund av felaktiga registreringar i det avseendet.
I ett liknande ärende hade JK tidigare uttalat, att ”med hänsyn till att det är en allmän skadeståndsrättslig princip att ersättning utges endast om skadan drabbar ett intresse som skyddas av den regel som överträtts och syftet med bilregistret inte är att bereda bilägare skydd avseende äganderätten bör ersättning inte medges”.
12.2.6. Något om nordiska förhållanden
I Danmark har förts in en möjlighet att registrera uppgifter om vissa rättigheter, bl.a. återtagandeförbehåll, i den s.k. bilbogen, ett centralt ADB-register över fordon. Registret bygger på frivillighet och där registreras inskränkningar i förfoganderätten, panträtt m.m. till fordon.
Enligt Godtrosförvärvsutredningen är de danska erfarenheterna av den ordningen positiva.
Uppgifter om inskränkt förfoganderätt, leasing, avbetalningsköp m.fl. uppgifter av civilrättslig natur registreras inte i det finska fordonsregistret. Uppgiften att ett fordon är utmätt antecknas dock efter underrättelse från kronofogdemyndigheten. Anteckningen har inte någon rättsverkan.
I Norge finns det ett särskilt register, det s.k. lösöreregistret, i vilket mot en särskild avgift registreras avbetalningsköp och andra inskränkningar i äganderätten till ett fordon eller annan lös sak. Ett intyg om förekomsten av belastningar kan på begäran utfärdas av registret. Registreringen i lösöreregistret har civilrättslig verkan. Registret är helt frikopplat från det norska fordonsregistret och erbjuder alltså en helt annan rättslig lösning än vad som är fallet i Sverige. — Jämför även avsnitt 3.
12.3. Tidigare förslag
12.3.1. Förslag av Motorbranschens Riksförbund m.fl.
Motorbranschens Riksförbund, MRF, gjorde i april 1994 en framställan till regeringen (Kommunikationsdepartementet) angående registrering av uppgifter om återtagandeförbehåll i bilregistret. Den har lämnats över till denna utredning.
MRF föreslår att 52 & BRK ändras så att uppgift om att ett fordon har förvärvats genom kreditköp med återtagandeförbehåll kan registreras. Vidare föreslås att det genom ett tillägg i 54 5 skall framgå att den som har sålt fordonet på kredit med återtaganderätt skall beredas rätt att i samband med senare överlåtelse av fordonet yttra sig innan en ny ägare får registreras. Enligt en föreslagen ändring i 56 & skall det åligga den som haft rätt att återta fordonet att anmäla till länsstyrelsen (numera W) när återtagandeförbehållet upphör.
Förslaget är utformat med den befintliga leasingspärren som förebild. Den regeln har enligt MRF fungerat väl och inte minst har antalet olagliga överlåtelser av leasingbilar minskat mycket kraftigt.
Förslaget om en s.k. avbetalningsspärr härrör från det arbete som bedrivits inom RPS projekt Samverkan mot brott och den s.k. Fordonsgruppen med representanter för bl.a. polisen, W, Konsumentverket, försäkringsbranschen, Motormännens Riksförbund och MRF (jfr ovan). Det övergripande målet för verksamheten är att minska antalet fordonsrelaterade brott. I detta ligger bl.a. att försvåra olagliga överlåtelser av fordon.
Enligt förslaget skall, på begäran av den som har återtaganderätten, i bilregistret föras in uppgift om fordon som har förvärvats genom kreditköp med återtagandeförbehåll. Uppgiften står kvar till ett visst angivet datum. Det åligger den som har återtaganderätten att anmäla om uppgiften skall tas bort före nämnda datum. En sådan anmälan skall göras inom en vecka från den dag fordonet till fullo betalats eller återtagandeförbehållet av annan anledning har upphört att gälla.
När en äganderättsövergång anmäls till bilregistret för ett fordon beträffande vilket det i registret finns en uppgift om återtagande- förbehåll skall den som har återtaganderätten underrättas om detta och ges möjlighet att inom tio dagar yttra sig över anmälan. Om någon invändning mot äganderättsövergången inte görs inom den angivna tiden får denna registreras. Om en invändning görs skall länsstyrelsen (numera VV) göra en sedvanlig rättsutredning. Enligt förslaget skall alltså köparen medge att en avbetalningsspärr förs in i bilregistret för att detta skall få ske.
Enligt MRF:s uppfattning bör det även upprättas en instruktion för bilregistret av vilken det uttryckligen framgår att registret skall utformas på ett sådant sätt att det försvårar brottslig verksamhet.
Av de till förslaget medverkande myndigheterna och organisa- tionerna framhöll Konsumentverket att en avbetalningsspärr skulle förenkla konsumenternas kontrollskyldighet vid privatköp av bilar.
Motormännens Riksförbund menade att spärren måste vara obligatorisk vid all form av bilhandel och liknande verksamhet där äganderättsförbehåll förekommer. Det skulle därmed räcka för en bilköpare att kontrollera i bilregistret för att undvika ytterligare betalningsansvar, på samma sätt som sedan länge sker i Norge med ett gott resultat. Vidare borde gälla att den som begär att en anteckning görs också ansvarar för att den tas bort.
MRF:s framställan har remissbehandlats, varvid JK, Godtros- förvärvsutredningen (Ju l993:11, dir. l993:102) samt VV har yttrat sig över förslaget.
JK påpekade därvid att förslaget att en konsument skall medge att en s.k. avbetalningsspärr förs in i bilregistret torde innebära att syftet med den föreslagna regleringen inte skulle uppnås, eftersom det då
fortfarande skulle vara osäkert om en bil utan avbetalningsspärr ändå förvärvats genom kreditköp med återtagandeförbehåll.
VV ansåg att den avgränsningen borde göras att endast yrkesmässig försäljning, dvs. kreditköp med förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen (19922830) eller mellan näringsidkare enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. omfattas. Kreditköp mellan privatpersoner bör däremot inte antecknas i registret. VV framhöll att det är angeläget att den som kan göra gällande återtaganderätten snarast möjligt rapporterar eventuella förändringar så att dessa kan registreras. Även uppgifter om sådana förändringar av förbehållet som sker utan anknytning till ägarbyte bör, enligt VV, kunna ske via direktregistrering.
VV ansåg också att det nuvarande kravet på medgivande i fråga om leasing är onödigt högt ställt och att det vore fullt tillräckligt med en underrättelseskyldighet såväl i leasingfallen som när det gäller kreditköp med återtagandeförbehåll.
12.3.2. Förslag av Godtrosförvärvsutredningen
Av redovisningen ovan framgår att frågan om att i bilregistret kunna anmärka vissa förhållanden har diskuterats under lång tid. Godtros- förvärvsutredningen behandlade i sitt betänkande Godtrosförvärv av stöldgods? SOU 1995152 frågan (s. 189—191) och ställde sig, från de synpunkter den utredningen hade att beakta, positiv till en sådan möjlighet.
Tvister om godtrosförvärv i domstolarna avser enligt Godtros- förvärvsutredningen till mycket stor del leasade bilar eller bilar som sålts i strid med återtagandeförbehåll. I de domar som utredningen tagit del av var det oftast leasegivaren eller avbetalningssäljaren som fick bifall till sin talan.
Enligt den praxis som utbildats i domstolarna gäller att uppgifterna i bilregistret har en avgörande betydelse vid överlåtelse av fordon. Däremot kan staten, som för registret, enligt JK:s bedömning inte avkrävas ett skadeståndsansvar om registeruppgiftema skulle visa sig vara felaktiga (se ovan). Det ställs ändå ett berättigat krav på att de registrerade uppgifterna är tillförlitliga.
Anteckningar i bilregistret om återtagandeförbehåll skulle enligt Godtrosförvärvsutredningens uppfattning på ett enkelt sätt kunna göra det möjligt för köparen att kontrollera att ett tilltänkt köp inte står i strid med ett återtagandeförbehåll. Försäljningar av bilar med återtagandeförbehåll skulle härigenom försvåras och anteckningarna skulle kunna innebära ett skydd för en presumtiv köpare.
Utredningen framhöll att frågan om enskildas personliga integritet måste beaktas i sammanhanget. En uppgift om återtagandeförbehåll i bilregistret innebär nämligen också information om att ett fordon är köpt på avbetalning. Sådan information skulle möjligen kunna anses mer integritetskänslig än uppgiften att en bil är leasad. På samma sätt torde det, menade utredningen, förhålla sig med en uppgift att en bil är utmätt.
Godtrosförvärvsutredningen föreslog därför att — om en möjlighet till anteckning i bilregistret införs— anteckningen utformas på så sätt att det endast framgår att bilen är föremål för inskränkt förfoganderätt för den registrerade ägarens del. Fördelarna med en anteckning skulle då kvarstå, samtidigt som anteckningen skulle kunna användas även för att ange att en bil är leasad.
Samtidigt framhölls att det är av största vikt att frågorna om vem som skall ha rätt att föra in respektive ta bort anteckningen om inskränkt förfoganderätt, liksom under vilka förutsättningar detta skall kunna ske, noggrant analyseras och preciseras så att felaktiga uppgifter och därmed sammanhängande rättsförluster och praktiska bekymmer för enskilda kan undvikas (s. 191).
12.4. Överväganden och förslag 12 .4.1 Allmänt
Utgångspunkten för frågan om att föra in olika typer av uppgifter i bilregistret är vad syftet med det svenska bilregistersystemet är och i vems eller vilkas intresse registret förs. I första hand används uppgifterna i bilregistret för kontroll av fordonsbeståndet och för bevakning av att fordonsägama fullgör sina förpliktelser i olika avseenden gentemot det allmänna, såsom att betala fordonsskatt. Finns det då ett allmänt intresse av att fler uppgifter finns registrerade och att registret används för ett vidare syfte?
Cirka 5 miljoner fordon är registrerade i landet. Redan av den anledningen menar vi att det är av ett mycket stort allmänt intresse att en rad uppgifter finns att tillgå om ett fordon och ägaren eller brukaren av det. Inte minst för att förebygga brott kan det vara skäl att registrera vissa uppgifter, som inte direkt tjänar syftet att tillhandahålla information till staten. Den redan införda möjligheten att få uppgift om ett gällande leasingavtal för ett fordon har, som framgått ovan, inneburit att antalet olagliga överlåtelser har minskat drastiskt. Sådana positiva effekter bör kunna bli följden även av en avbetalningsspärr.
12.4.2. Integritetsaspekten
Vid bestämmandet om och i så fall vilka ytterligare uppgifter som bör få registreras i bilregistret om den som äger eller brukar ett fordon har vi haft att överväga vilka följderna av registreringen kan bli från integritetssynpunkt.
Själva uttrycket personlig integritet behandlas iDatalagskommitténs betänkande Integritet — Offentlighet — Informationsteknik (SOU 1997:39). Kommittén hade låtit göra en särskild utredning om begreppet, som presenterades i en särskild rapport (bilaga 4 i betänkandet). Där konstaterades att det är lättare att identifiera kränkning av personlig integritet än begreppet personlig integritet i sig. En kränkning av en persons personliga integritet är, sägs det, en typ av kränkning av personen som sker när det görs ett intrång i personens privata sfär och/eller när det mot hans eller hennes vilja sprids uppgifter om egenskaper, uppfattningar eller handlingar som det finns grund för att uppfatta som känsliga. I rapporten sägs vidare att man har rättighet till personlig integritet i första hand därför att respekten för den personliga integriteten är en del av respekten för personen, vilket kan uppfattas som en grundläggande plikt, men också för att det medför negativa följder om personers integritet inte respekteras. Det hävdas slutligen, att rätten till personlig integritet dock inte kan vara absolut, utan att det finns situationer där andra värden än respekten för personlig integritet bör väga tyngre och därmed avgöra handlingens utfall (s. 7 89—807).
Frågan är då om det är kränkande av den personliga integriteten att det i bilregistret finns uppgift om att ett avbetalningsköp föreligger. En parallell kan här dras med fastighetsdatasystemet, där allmänheten kan kontrollera köpeskilling, panträtt i fastighetsbeståndet m.m. och som enligt den allmänna meningen inte anses integritetskränkande.
Godtrosförvärvsutredningen ansåg att förekomsten av en avbetalningsspärr kunde vara integritetskänslig och föreslog att termen ”inskränkt förfoganderätt”, omfattande olika avtalsformer, skulle komma till användning. Det skulle då vara möjligt att låta den uppgiften vara allmänt tillgänglig i registret. Därutöver skulle myndigheternas tillgång kunna vara oinskränkt till vissa bakomliggande uppgifter, för vilkas tillgång en särskild behörighet skulle krävas.
Termen ”inskränkt förfoganderätt” har den fördelen att den täcker in olika inskränkningar utan att samtidigt inkräkta på den personliga integriteten. Termen kan dock i sig sägas innebära en kod, eftersom den inte i klartext anger det rätta förhållandet. Detta är enligt vår
uppfattning en nackdel, därför att koden kräver en ytterligare undersökning om vad som avses och därmed utgör den en felkälla i sig.
Vi bedömer att förekomsten av ett avbetalningskontrakt inte i sig är en så känslig uppgift att— vid en avvägning mot det allmänna intresset av att uppgiften finns tillgänglig— en registrering i klartext skulle vara omöjlig.
12.4.3. Vårt förslag
Vi föreslår alltså att det i enlighet med det ovan anförda förs in en möjlighet att i vägtrafikregistret anteckna förekomsten av ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll.
W har i sitt tidigare yttrande över MRF:s förslag förordat att anteckningsmöjligheten skall omfatta endast kreditköp med förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen (19921830) eller mellan näringsidkare enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Konsumentkreditlagen gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet (l 5), och lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. gäller avbetalningsköp som sluts mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamhet eller som annars faller utanför konsumentkreditlagen (1 5).
En avgränsning av anteckningsplikten till den yrkesmässiga fordonsförsäljningen har uppgetts vara acceptabel ur Fordonsgruppens synvinkel. En sådan avgränsning är också enligt vår uppfattning rimlig och vi föreslår därför att den avgränsningen görs att anteckning bör göras endast om yrkesmässiga försäljningar. Överlåtelser mellan privatpersoner bör alltså undantas (se 10 kap. 7 & förslaget till förordning om vägtrafikregister).
Om det införs en möjlighet att registrera förekomsten av ett avbetalningsköp med förbehåll om återtaganderätt, kan behovet för finansieringsbolagen att synas i överlåtelsekedjan förväntas minska. Visserligen innebär anteckningen inte att vem som har återtaganderätten uttryckligen anges, men vi menar att själva förekomsten av en anteckning bör vara en tillräcklig varningssignal för den presumtive köparen och därmed få avsedd effekt.
12.4.4. Rättsverkningar av registreringen m.m.
I vårt uppdrag ingår att analysera frågor som rör knytandet av olika rättsverkningar till registrering i registren. Det gäller härvid att mellan ägaren respektive användaren av ett fordon fördela ansvaret gentemot systemet. Vi berör dessa frågor i följande avsnitt. Vår utgångspunkt är att som grund för olika typer av ansvar, liksom hittills, skall ligga själva registreringen.
Vi vill i detta hänseende stryka under att en avbetalningsspärr, på motsvarande sätt som den redan gällande s.k. leasingspärren, endast får funktionen av en varningssignal till den tilltänkte köparen att med den föregående ägaren närmare kontrollera äganderätten till fordonet. Anteckningen skall alltså inte ges någon särskild rättsverkan gentemot tredje man.
Enligt den nu gällande ordningen krävs att den som upplåtit nyttjanderätten, dvs. i leasingfallen, måste lämna sitt medgivande till att en ny ägare registreras. Inte minst av praktiska skäl menar vi att registrering av äganderättsövergången bör få ske sedan den som haft återtaganderätten eller upplåtit nyttjanderätten haft möjlighet att yttra sig över en anmälan om ny ägare. Vi gör den bedömningen att en på det sättet mildrad bestämmelse, dvs. utan krav på ett särskilt medgivande, inte skulle innebära några allvarliga rättsförluster.
Vi föreslår samtidigt att bestämmelsen om leasingspärren mjukas upp på motsvarande sätt (se 10 kap. 8 & förordningsförslaget).
12.4.5. Slutdatum för avbetalningsspärren
Vid en begäran om anteckning skulle avbetalningssäljaren i och för sig kunna förete kopia på kontraktet som stöd för att ett avbetalningsköp föreligger. Det övervägande antalet fall av anmälningar om avbetalningsköp med äganderättsförbehåll kan dock väntas ske genom direktregistreringsrutinen eller direktanmälan som är den term som vi valt att använda (se vidare avsnitt 8). Det är då inte möjligt att kräva handlingar som styrker registreringen.
Datum för slutbetalning av avbetalningsköpet bör emellertid registreras. När den tiden gått ut bör anteckningen automatiskt falla bort. Om avbetalningsköpet slutbetalas före den bestämda tidens utgång skall det givetvis åligga parterna att genast anmäla detta. Det bör läggas ett ansvar både på köparen och på säljaren för att anmäla ändringar av de uppgifter som har förts in i registret. I detta sammanhang kan noteras att när köparen har slutbetalat fordonet har han ett starkt intresse av att anteckningen om återtagandeförbehåll tas bort ur
registret, medan säljaren har ett intresse av att uppgiften står kvar så länge som möjligt. Vi utgår från att den avbetalningsköpare som i förtid har slutbetalat lånet aviserar VV om detta (se 10 kap. 9 & och bilaga 1 till förordningsförslaget).
Datumangivelsen skall alltså fylla den dubbla funktionen att tjäna som upplysning om slutdatum och vara ett incitament att anmäla ändrade förhållanden. Det skapas därmed en balans mellan två mot- stående intressen och vi bedömer därför att kravet på aktualitet hos i registret införda uppgifterna kan upprätthållas utan någon straff- sanktion.
VV förutsätts meddela de föreskrifter som behövs om gallring av dessa uppgifter. — Jämför 3 kap. 1 5 i förslaget till förordning om vägtrafikregister och författningskommentaren härtill.
12.4.6. Registrering av andra typer av uppgifter? Utmätning
Förslag har också förts fram att i bilregistret (vägtrafikregistret) föra in uppgift om att ett fordon är utmätt. Detta har även tidigare diskuterats internt inom kronofogdemyndighetsorganisationen men en viss tveksamhet har där rätt om värdet av en sådan anteckning.
Det kan här som exempel nämnas att det enligt en grov uppskattning årligen i Göteborg fattas mellan 50 och 75 beslut om utmätning av fordon. Från kronofogdemyndigheten har vi inhämtat att anledningen till det förhållandevis låga antalet utrnätningsbeslut som gäller fordon har sin grund i att det i dag ofta inte finns något exekutivt värde i bilarna. Ett fordon som ägs av en gäldenär är ofta behäftat med så stora skulder att det inte finns något utmätningsbart övervärde. Antalet fall där enutmätt bil säljs vidare i strid med bestämmelserna har av kronofogdemyndigheten uppskattats till endast ett fåtal.
När ett beslut om utmätning av ett fordon fattas kan fordonet snabbt omhändertas. Så sker enligt uppgift om gäldenären kan befaras vara opålitlig. Myndigheten anmäler då omgående fordonet till exekutiv försäljning.
Ett fordon kan även lämnas i gäldenärens vård efter ett utmätningsbeslut, s.k. säkerhetsutmätning. Detta anses, liksom en konkursansökan, som ett effektivt påtryckningsmedel på en betalningsovillig gäldenär.
En förutsättning för att kunna dra nytta av en anteckning i bilregistret skulle självfallet vara att uppgiften förs in snabbt. Anmälningsskyldigheten om att ett beslut om utmätning har fattats
beträffande ett visst fordon skulle åvila den kronofogdemyndighet som har fattat beslutet. Samma myndighet skulle även åläggas att anmäla när en beslutad utmätning hävs med anledning av att skulden betalas eller att fordonet säljs exekutivt. För att få en väl fungerande ordning skulle kronofogdemyndigheten behöva beredas direkt tillgång till vägtrafikregistret via data, för att redan i samband med beslutet registrera uppgifterna.
Enligt vår uppfattning, som till stora delar sammanfaller med de synpunkter som vi under hand hämtat in från kronofogdehåll, är värdet av en anteckning i registret om att ett fordon är utmätt relativt begränsat. Vi har vägt detta mot den administrativa apparat som skulle följa med förfarandet. Till detta kommer att en ökad mängd uppgifter som antecknas rimligen också medför en ökad risk för felkällor. Såvitt vi kan förstå fungerar dagens ordning när det gäller utmätning av fordon i de allra flesta fall tillfredsställande. Vi är därför inte beredda att föreslå att anteckning görs i vägtrafikregistret om utrnätningsbeslut rörande ett fordon.
Liknande synpunkter kan anföras t.ex. i fråga om bilar som tas i beslag enligt rättegångsbalken.
Privatimport
Tidigare gavs direktimporterade fordon en särskild begynnelsebokstav i registreringsnumret. Sedan anmärkningar förts fram om att uppgiften var integritetskänslig och kunde minska fordonets värde ändrade VV dock den rutinen.
I dagens bilregister framgår dock om ett fordon har dispens från vissa fordonskrav enligt FK. Det kan gälla dispens som söks i samband med just att ett fordon privatimporteras från ett EU-land. Uppgift om privatimport kan alltså i vissa fall redan i dag utläsas ur registret.
F ordonsgruppen (se ovan) har framhållit att tillgången till en uppgift om privatimport manar till en noggrannare kontroll av bilens bakgrund, innefattande sådana moment som om den är stulen utomlands, om den omfattas av tillverkarens garantiåtaganden beträffande avgasrening eller om den har annan utrustning än yrkesmässigt importerade fordon etc.
Enligt Tolkningsmeddelande från Kommissionen om förfaranden för typgodkännande och registrering av motorfordon som tidigare har varit registrerade i en annan medlemsstat (96/C 143/04) skall EU:s medlemsländer i den nationella lagstiftningen inte behålla särbestäm- melser som inskränker möjligheterna att importera fordon.
Enligt underhandsuppgifter från arbetet i kommissionen hör frågan om att anteckna att ett fordon har förts in i landet genom privatimport till dem som för närvarande behandlas. Vi vill därför endast hänvisa till det arbetet och lämnar därmed frågan.
Anteckningar om andra uppgifter
Från försäkringsbranschen och även från konsumenthåll har vid olika tillfällen förts fram önskemål om möjlighet att i bilregistret (vägtrafikregistret) föra in andra typer av anteckningar, exempelvis anteckning om ett fordons mätarställning, som kontrolleras vid
besiktningstillfället. Skälet för registrering är att förhindra oegentligheter och att försvåra fusk.
Vi anser att en avvägning får ske från fall till fall i fråga om vilka uppgifter som rimligen bör antecknas i registret. Nyttan av uppgiften får, som framhållits ovan, vägas mot bl.a. risken för felkällor och felregistreringar. När det gäller frågan om att i vägtrafikregistret anteckna just mätarställning kan nämnas att den uppgiften kommer att föras in i fordonsanalysdatabasen, FAD, se närmare avsnitt 8 respektive 14 och bilaga 1 till förordningen om vägtrafikregister. Önskemålet om tillgång till den uppgiften får därmed anses uppfyllt. I övrigt får W fortlöpande bevaka behovet av och möjligheterna till utökning av antalet registeruppgifter. Vi har under hand underrättat VV om de olika önskemål som har förts fram till oss.
Övrigt
Vi har ovan nämnt frågan om s.k. äganderättsutredningar, som av VV noteras genom en intern markering i bilregistret i de fall äganderätten till ett fordon är oklar. Det är enligt vår uppfattning viktigt att en sådan markering görs i registret så att den förre ägaren inte påförs avgifter som rätteligen åvilar någon annan.
Fordonsgruppen har slutligen pekat på bilregistrets (vägtrafikregistrets) potential i det brottsförebyggande arbetet i ett större sammanhang och menat att detta bör uttalas i en instruktion för den trafikadministrativa verksamheten.
Detta bör, menar gruppen, ge W ett incitament att i sin egenskap av registerhållningsmyndighet verka för att det i registret antecknas sådana uppgifter som kan medverka till att förhindra fordonsrelaterade brott.
Vi hänvisar beträffande denna fråga till avsnitt 4, där vi behandlar frågor om vägtrafikregistrets ändamål.
12.4.7. Skadestånd vid felaktiga registreringar?
Enligt den tidigare gällande datalagen (l973:289) förelåg det ett strikt ansvar för registerhållaren. I 23 å datalagen föreskrevs nämligen att, om en registrerad tillfogas skada genom att ett personregister innehåller en oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan. Vid bedömandet av om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Även enligt personuppgiftslagen (l998z204) är skadeståndsansvaret i princip strikt men för att undvika oskäliga resultat finns en möjlighet till jämkning i de fall den personuppgiftsansvarige kan visa att den felaktiga uppgiften inte beror på honom eller henne. Överfört på vägtrafikregistret skulle detta innebära, att om en ändringsanmälan inte sker av såväl säljare som köpare skulle båda parter anses medvållande till en felaktig registrering.
Frågan om statens skadeståndsansvar har, som nämnts ovan, belysts av JK, men har ännu inte prövats av domstol. Om vägtrafikregistrets syfte utvidgas till att även omfatta ett skydd för samhället mot olagliga fordonsöverlåtelser och kostnader i samband med detta, kan frågan om skadeståndsansvar möjligen besvaras annorlunda. Det faller dock utanför vårt uppdrag att ta ställning till den frågan.
12.4.8. Registreringskostnaden
Statens kostnad för att föra de olika trafikregistren skattefinansieras. Den möjlighet som redan finns att registrera förekomsten av ett leasingavtal erbjuds leasegivaren utan särskild kostnad. Denna tas ut inom ramen för registerhållningsavgiften.
En jämförelse kan i det sammanhanget göras med danska förhållanden, där staten tar ut en avgift på för närvarande 1.000 danska kronor av den som vill få en registrering införd i bilbogen.
Frågan om vem som bör stå för kostnaden för att lägga in och hålla å jour en uppgift i registret om förekomsten av ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll skulle, för att inte belasta register- verksamheten på samma sätt som i Danmark, tas ut av den som begär att uppgiften förs in.
Vi har övervägt att föreslå en förhållandevis hög avgift för att få föra in en avbetalnings- eller leasingspärr i registret, bl.a. för att om möjligt undvika missbruk och felaktiga registreringar. Vi menar dock att olika intressenter kan dra nytta av registrering av dessa uppgifter. Inte bara bilhandeln utan även allmänheten är betjänta av att sådana uppgifter finns allmänt tillgängliga. Om en kostnad tas ut bör den inte vara högre än den faktiska transaktionskostnaden. En sådan avgift bör dessutom vara enhetlig, så att inte en högre avgift tas ut i de fall VV tvingas särskilt utreda äganderättsfrågan eller andra förhållanden i samband med detta.
Det får ankomma på W i samband med det långsiktiga arbetet med avgiftsfrågoma att närmare överväga att separat ta ut kostnaden för leasing- och avbetalningsspärrama och därvid vid behov utforma registreringsanvisningar, debiteringssystem och andra hanteringsfrågor.
Beträffande våra allmänna överväganden när det gäller avgiftsdebi- teringar för registeruppgifter, se avsnitt 18.
13 Knytandet av olika rättsverkningar till registreringen
Utredningens överväganden: Rättsverkningama av en registrering får anges i respektive författning och det bör, såsom hittills, där framgå vilka konsekvenser ägandet eller brukandet av ett fordon har. Om det vid olika typer av ansvar krävs någon ändring i gällande ordning får det övervägas för varje författning (sakområde) för sig. Samma tillvägagångssätt som nu har sagts bör i framtiden kunna gälla för olika typer av avgifter som förs in i systemet.
För respektive område får alltså avgöras vad staten kan kräva av fordonsägaren, eller någon med honom likställd, och vilka rättsverkningar som kan följa av att en viss person är registrerad som ägare till ett fordon eller som nyttjare av det. Någon särskild och generell rättsverkan, som omfattar flera rättsområden, bör alltså inte knytas till ägaren av ett fordon.
13.1. Utredningens uppdrag
På flera andra områden än för skatter har betalningsansvaret— t.ex. vid felparkering och vid beslut om överlastavgift och vägavgifter för tunga fordon — knutits till ägaren av fordonet. Liknande konstruktioner kan också aktualiseras om det införs vägtullar (miljöavgifter) i storstadsområdena. Vårt uppdrag omfattar i det sammanhanget att överväga knytandet av olika rättsverkningar till själva registreringen. Ju fler rättsverkningarna blir desto större blir intresset av att utifrån registerinnehållet kunna läsa ut olika rättsliga förhållanden.
13.2. Nuvarande förhållanden
I författningarna på vägtrafikens område finns det bestämmelser om vilka rättsverkningar som följer av olika förhållanden. I allmänhet är det då den i bilregistret antecknade ägaren till ett fordon, eller en person som jämställs med denne, som görs ansvarig i olika avseenden.
Enligt lagen (1972:435) om överlastavgift tas en sådan avgift ut om vissa tunga fordon framförs på väg med högre tryck eller bruttovikt än som är tillåtet för fordonet eller vägen (1 5). Avgiften påförs ägaren av det motordrivna fordonet och för släpvagn, ägaren av det fordon som släpvagnen dras av. I fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas enligt ett leasingavtal anses den som innehar fordonet som ägare.
Skattskyldig för ett visst fordon är ägaren av fordonet. Har ett fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för den skatt som skall betalas för fordonet. Det sägs uttryckligen, att som ägare av ett fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare, 10 & fordonsskattelagen (1988:327).
I 2 & trafikskadelagen (l975:1410) anges att det skall finnas en trafikförsäkring för ett motordrivet fordon som är registrerat i bilregistret och inte är avställt samt att försäkringsplikten fullgörs av fordonets ägare. För fordon som innehas på grund av ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för en bestämd tid om minst ett år fullgörs försäkringsplikten av innehavaren av fordonet.
Lagen (l976z206) om felparkeringsavgift innehåller bestämmelser om sanktionssystemet vid överträdelser av de offentligråttsliga parkeringsbestämmelsema. Systemet bygger på ett strikt ägaransvar. Ägaren åläggs betalningsskyldighet för en överträdelse av parkerings- bestämmelsema, förenad med en möjlighet till rättelse i efterhand. VV administrerar systemet med felparkeringsavgifter men har inte någon rätt att pröva sakfrågan i det enskilda fallet.
Betalningsansvaret gentemot det allmänna åvilar den som äger det felparkerade fordonet vid tiden för överträdelsen (4 5). Den faktiska betalningsskyldigheten vilar dock på den som gjort sig skyldig till överträdelsen. Är det inte fordonets ägare som parkerat fel kan denne därför rikta regresskrav mot föraren.
Med fordonets ägare avses, enligt nämnda 4 5, den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i bilregistret eller motsvarande utländska register eller i det militära fordonsregistret eller den som senare har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden
för överträdelsen. I fråga om fordon som brukas med stöd av saluvagns-, turistvagns-, exportvagns- eller interimslicens, har den som vid samma tid innehade licensen samma skyldigheter som fordonsägaren.
Oregistrerade fordon, t.ex. mopeder, ingår inte i systemet för parkeringsavgifter.
Som en anpassning till förhållandena inom EU har införts ett system med vägavgifter för vissa tunga fordon, det s.k. Eurovinjettsystemet. Enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för tunga fordon (prop. 1997/98:12, bet. 1997/98:SkU7, rskr. 1997/98:72), som trädde i kraft den 1 januari 1998, är det även i dessa fall ägaren, dvs. den som är införd i bilregistret som ägare, som är avgiftsskyldig (7 ©).
Det kan här också nämnas att regeringen under hösten 1997 har tillsatt en särskild utredare, som har i uppdrag att i februari 1999 lämna förslag till en lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort (dir. 1997:98, K 1997:03).
Överväganden
I vårt uppdrag ingår såsom framgått ovan uppgiften att analysera frågor som rör knytandet av olika rättsverkningar till registrering i registren. Det gäller härvid att mellan ägaren och användaren av ett fordon fördela ansvaret gentemot systemet.
Vi menar att rättsverkningarna av en registrering får anges i respektive författning, exempelvis de ovan nämnda som gäller överträdelser av överlastbestämmelsema, skattskyldighet, ansvar för felparkeringsavgifter, vägavgifter eller annat betalningsansvar. Det skall alltså såsom hittills av respektive författning framgå vilka konsekvenser ägandet eller brukandet av ett fordon har. Om det vid olika typer av ansvar krävs någon ändring i gällande ordning får det enligt vår uppfattning övervägas för varje författning (sakområde) för Sig.
Samma tillvägagångssätt bör i framtiden kunna gälla även miljöavgifter och andra typer av avgifter som förs in i systemet. För respektive område får avgöras vad staten kan kräva av fordonsägaren, eller någon med honom likställd, och vilka rättsverkningar som kan följa av att en viss person är registrerad som ägare till ett fordon eller som nyttjare av det.
Vi anser däremot inte att det är möjligt att till ägaren av ett fordon knyta någon särskild och generell rättsverkan som omfattar flera rättsområden.
Däremot kan och bör registerförfattriingarna, lämpligen deras inledningar, utformas på ett sådant sätt att det av dem framgår att särskilda rättsverkningar kan vara knutna till vissa i vägtrafikregistret antecknade uppgifter. Eventuellt kan detta också belysas med en exemplifiering av sådana fall.
Det kan slutligen anmärkas, att vi har bedömt att försäkringsplikten och skatteuttaget för fordon är så centrala funktioner att det uttryckligen i lagen om vägtrafikregister bör anges kopplingen mellan dessa förhållanden och de i vägtrafikregistret registrerade uppgifterna
(5 å)-
14 Registerinnehållet och regleringen därav
Utredningens förslag: Av förordningen om vägtrafikregister (i bilagor till denna) bör framgå huvuddragen av registerinnehållet med en specificering differentierad främst efter uppgifternas integritets- känslighet och efter praktiska behov.
I fordonsregisterdelen tas in uppgifter om fordons utrustning och beskaffenhet m.m. Den närmare specificeringen överlåts åt W.
Fordonsanalysdatabasen FAD utgör i rättsligt hänseende en del av själva fordonsregistreringsdelen i det samlade vägtrafikregistret.
För körkortsregistreringens del bibehålls den nuvarande beskriv- ningen av registerinnehållet i sina huvuddrag. De uppgifter som rör taxiförarlegitimationen regleras dock inom yrkestrafikregistreringens ram. Eftersom brottsbelastningsuppgifter inte skall finnas ivägtrafik- registret bortfaller regleringen av dessa och den till dessa uppgifter knutna rutinen avseende registerblad (jfr vidare avsnitt 15).
Någon särskild bestämmelse om registrering av utländska körkort utöver dagens reglering föreslås inte. Däremot föreslår vi att Rikspolisstyrelsens och domstolarnas skyldighet att underrätta körkortsmyndighetema om brott i fortsättningen skall omfa innehavare av ett utländskt körkort oavsett om han är permanent bosatt i landet eller ej. Frågan om registrering av utländska körkort i e nationellt register får i övrigt föras framåt i det gemensamma arbete inom EU.
De bestämmelser som reglerar registreringen av yrkestrajikuppgifter anpassas i möjligaste mån till de som föreslås för körkorts- registreringen. Förutom att uppgifter som rör taxiförarlegitimatio regleras inom ramen för yrkestrafikdelen, registreras där också vissa uppgifter som i dag ingår i bilregistret (fordonsregisterdelen).
Uppgifter som avser felparkeringsavgifter utgör den fjärde delen i det samlade vägtrafikregistret. Även de uppgifter som har samband med hanteringen av utfärdade parkeringsanmärkningar anges i en bilaga till förordningen om vägtrafikregister. Indelningen av
uppgiftema följer den som gäller för fordonsregistreringen och den närmare specificeringen överlåts åt VV. I respektive bilaga anges vilken myndighet som för in uppgifterna, VV eller länsstyrelse.
14.1. Utredningens uppdrag
1 det följande behandlar vi var för sig de olika delarna av väg— trafikregistreringen, dvs. fordonsregistreringen, körkortsregistreringen, yrkestrafikregistreringen och registreringen av felparkeringsavgifter.
I det sammanhanget uppmärksammar vi att det i vårt utrednings- uppdrag ingår att analysera frågor kring ett ökat införande av uppgifter i körkorts- och yrkestrafikregistren. Vi skall enligt direktiven (s. 6) också utvärdera behovet av och förutsättningama för registrering i körkortsregistret av utländska körkort för dem som förlägger sitt permanenta hemvist till Sverige.
14.2. Fordonsregistreringen
14.2.1. Nuvarande ordning — utgångspunkter
I bilaga 1 till bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK (omtryckt 1995zl358) finns en mycket detaljerad reglering av vad det nuvarande bilregistret skall innehålla. Uppräkningen omfattar dels fordons- uppgifter, dvs. i stort sett uppgifter om fordonens utrustning och beskaffenhet, dels ägaruppgifter, dvs. uppgifter om fordonsägarens namn, adress m.m., dels allmänna uppgifer som avser skilda förhållanden av intresse för fordonskontrollen, t.ex. om avställning, besiktning, fordonsskatter etc. Trots detaljrikedomen avslutas bilagan med en bestämmelse om att även ”andra uppgifter som behövs för kontroll genom bilregistret” får finnas. Uppgifterna är försedda med referensnummer och det föreskrivs också för vilka fordonsslag respektive uppgift skall finnas.
Vi har övervägt hur hög detaljeringsgraden bör vara i registerförordningen och hur mycket som kan överlåtas åt VV att reglera i fråga om registerinnehållet. Det är då först att märka att uppgifterna över lag är av låg integritetskänslig karaktär. En del av dem är över huvud taget inte alls integritetskänsliga. Det gäller framför allt de fordonsuppgifter som sammanfattningsvis kan kallas för uppgifter om registrerade fordons beskaffenhet och utrustning. Den kategori av uppgifterna som avser ägare samt ägares personnummer, adress m.m.
är i varierande grad av integritetskänslig natur. Den tredje gruppen, allmänna uppgifter, är föga integritetskänsliga.
14.2.2. Överväganden och förslag
Med utgångspunkt i det sagda har vi gjort följande överväganden.
Av registerförordningen (bilaga 1 till denna) bör framgå huvuddragen av registerinnehållet med en specificering differentierad efter främst uppgifternas integritetskänslighet och efter praktiska behov. I linje därmed behöver enligt vår mening i fråga om uppgifter om fordons utrustning och beskaffenhet anges att sådana får finnas i registret. Därutöver specificeras sådana uppgifter som inte naturligt kan hänföras till fordons utrustning och beskaffenhet. Den närmare specificeringen kan överlåtas åt VV. Vilka ägaruppgifter och därtill knutna uppgifter som får finnas i registret bör preciseras i förordningen. — De ”allmänna uppgifter” som nämnts i det föregående behöver i och för sig inte specificeras av integritetsskäl. Av praktiska skäl och för överblickens skull är det emellertid värdefullt om de anges i sina huvuddrag.
De uppgifter som bör registreras beträffande fordon som omfattas av saluvagnsregistrering respektive tillfällig registrering anges under separata rubriker. De särskilda uppgifter som bör registreras i anslutning till att tillfällig registrering meddelas avser främst fordonets registreringsland och registreringsnummer.
En del uppgifter som avser yrkesmässig trafik m.m. bör föras över till regleringen av yrkestrafikregistreringen.
Den närmare detaljbeskrivning och specificering som kan behövas utöver registerförordningens bestämmelser om registerinnehållet får VV besluta om enligt det allmänna bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter rörande förordningen. Hit hör bl.a. uppgifter om eventuellt referensnummer och fördelningen av uppgifter på olika fordonsslag. — Den nuvarande generalklausulen, som ger en vid fullmakt åt VV att föra in uppgifter, bör inskränkas till att gälla ”uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av frågor om fordonsregistrering”, dvs. med uteslutande av uppgifter som föranleds av ett kontrollbehov.
Särskilt om fordonsregisteruppngter enligt den nyinrättade F ordonsanalysdatabasen — FAD
Efter ett besiktningstillfälle skall AB Svensk Bilprovning, ASB, lämna vissa uppgifter till VV för registrering i det nuvarande bilregistret. Detta framgår av 87 och 89 55 fordonskungörelsen (1972:595), FK. Vilka uppgifter som avses anges i dag i bilaga 1 till BRK.
I den nya Fordonsanalysdatabasen, FAD, som är en samlad databas för motorfordonsområdet, skall finnas uppgifter avseende enskilda fordon från respektive fordons två senaste ordinarie kontroll- besiktningar, exempelvis om defekter på fordonen (anmärkningar i besiktningen) samt i förekommande fall uppgifter från flygande inspektion på väg.
Som vi redovisat ovan (avsnitt 8) ser vi FAD i rättsligt hänseende som en del av själva fordonsregistreringsdelen i vägtrafikregistret. I konsekvens härmed bör även berörda uppgifter från bilprovningen och polisen, dvs. om man så vill ”FAD-delen” av registret, anges i nämnda bilaga 1 till förordningen om vägtrafikregister.
14.3. Körkortsregistreringen
14.3.1. Nuvarande ordning m.m.
Körkortsregistret regleras i körkortsförordningen (1998:980), KKF. Registret förs av W genom automatisk databehandling. I fråga om uppgifter om de brott som anges i 7 kap. 4 & KKF förs dock körkorts- registret av Rikspolisstyrelsen, RPS, i enlighet med 21 & kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, den s.k. RI— förordningen.
I registret förs in identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter (dvs. uppgifter om brott enligt 7 kap. 4 & KKF m.m.), vilket framgår av 7 kap. 16 & KKF. I den bestämmelsen anges närmare vilka uppgifter som avses och den myndighet som svarar för att en viss uppgift förs in i registret, dvs. länsstyrelse, VV eller RPS. Där meddelas också i vissa fall särskilda föreskrifter om registreringen.
Som framgår nedan (avsnitt 15) utformas för närvarande en ny registerstruktur för de register som RPS för, dvs. polisregistren med ett brottsbelastningsregister och ett misstankeregister. Detta innebär bl.a. att några belastningsuppgifter som avser begångna brott i fortsättningen inte kommer att finnas i det nya vägtrafikregister som vi lämnar förslag till. Övriga belastningsuppgifter, ett fåtal, blir emellertid kvar.
Identitetsuppgifter, dvs. uppgift om namn, personnummer och adress, förs in av W eller av den länsstyrelse som tagit emot uppgiften. VV kan även föra in identitetsuppgifter utan samband med annan registrering, om det behövs för att underlätta handläggningen av ärendena. Detta sker t.ex. vid sambearbetning mellan körkortsregistret och aviseringsregistret, som förs av Riksskatteverket med stöd av lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Bland körkortsuppgiftema ingår uppgifter om olika förar- behörigheter utöver körkortsbehörighetema, dvs. intyg om förar- utbildning för transport av farligt gods, taxiförarlegitimation, innehav av s.k. bevis om yrkeskompetens för yrkesförare samt dessutom innehav av luftfartscertifikat.
I registret finns även uppgifter om referensnummer. Ett sådant utgörs av ett för varje körkort unikt nummer, en särskild kod som används för att knyta samman körkortsuppgiftema i registret med en utfärdad körkortshandling. Numret är främst tillskapat för att underlätta kontroll av ett körkorts äkthet och därigenom försvåra förfalskning.
Någon möjlighet att föra in ytterligare uppgifter i registret utöver vad som anges i KKF ges inte. Det finns alltså inte plats för ”övriga upplysningar om körkortshavaren” eller liknande. I samband med att länsstyrelsen för in uppgift om diarienummer kan dock föras in ett förtydligande av vad ett särskilt ärende avser.
14.3.2. EG-bestämmelser m.m. om körkort
I det s.k. körkortsdirektivet, rådets direktiv av den 29 juli 1991 om körkort (91/439/EEG), artikel 1.2, anges att körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt, dvs. EU-körkort är giltiga i övriga medlemsstater. I artikel 1.3 sägs vidare, att om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort förlägger sitt permanenta hemvist till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet, får värdmedlemsstaten för körkortsinnehavaren tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid, hälsokontroller och skatter och får på körkortet föra in all information som är nödvändig för administrativa syften.
Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort, som har utfärdats av en medlemsstat, har förlagt sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat, får han begära att hans körkort i den nya staten skall bytas ut mot ett likvärdigt körkort. Den medlemsstat som verkställer utbytet skall, om det behövs, kontrollera att det inlämnade körkortet fortfarande är giltigt (artikel 8).
För ett EU-land gäller en skyldighet att underrätta övriga medlemsländer om landet vidtar en åtgärd med ett körkort som är utfärdat i ett annat EU-land. Exempelvis underrättar länsstyrelsen körkortsmyndigheten i Frankrike när innehavaren av ett franskt körkort får detta utbytt mot ett svenskt körkort. På motsvarande sätt underrättar den franska körkortsmyndigheten om att ett svenskt körkort har bytts ut mot ett franskt. Länsstyrelsen noterar uppgiften i körkortsregistret. Noteringen visar att det svenska körkortet därefter är ogiltigt.
En sådan notering sker för övrigt även vid utbyte av ett svenskt körkort mot ett annat lands körkort utanför EES. Så är fallet i den mån körkortsmyndigheten får vetskap om utbytet. Någon underrättelse- skyldighet finns dock inte för länder utanför EES.
I artikel 7.5 anges uttryckligen att det inte är tillåtet att inneha körkort i mer än en medlemsstat.
Körkortsdirektivet har ändrats genom rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996 och 97/26/EG av den 2 juni 1997. Dessa ändringar berör dock inte ovan nämnda bestämmelser.
Enligt 3 kap. 135 5 körkortslagen (l998:488), KKL, gäller ett körkort inte om innehavaren dessutom har ett eller flera andra giltiga körkort utfärdade i stater inom EES och han inte efter anmaning anger vilket av körkorten som skall behållas eller anger att ett annat än det svenska körkortet skall behållas.
Tvångsutbyte av ett utländskt körkort kan också ske i vissa fall. Det aktualiseras oftast i samband med att en person, som är folkbokförd i landet sedan 185 dagar och innehar ett utländskt körkort, misstänks för något grövre brott. Om det finns någon sådan grund för körkortsingripande som avses i 5 kap., skall ett utländskt körkorts giltighet i Sverige prövas, 6 kap. 55 KKL. Om innehavaren av det utländska körkortet är permanent bosatt i Sverige och det utländska körkortet är utfärdat i en stat inom EES, kan körkortet vid den prövning som avses i 5 & bytas ut mot ett likvärdigt svenskt körkort. Körkortsingripandet eller begränsningen i körkortets giltighet skall därefter gälla det svenska körkortet, 6 kap. 6 &.
Körkort utfärdade i ett land utanför EES gäller i Sverige under ett år från det innehavaren folkbokfördes i Sverige, 6 kap. 2 5 andra stycket KKL.
Bestämmelser om folkbokföring finns i folkbokföringslagen (19911481). Enligt dess 3 5 skall den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år folkbokföras.
14.3.3. Registrering i körkortsregistret av utländska körkort
Enligt 5 kap. 7 & KKL skall ett körkort omhändertas om det är sannolikt att vissa grunder för återkallelse av körkortet föreligger. För ett omhändertagande av ett utländskt körkort krävs inte att innehavaren har en adress i Sverige eller att han är folkbokförd här. Frågor om giltighet av ett utländskt körkort prövas av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd eller, om han inte är folkbokförd i Sverige, av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren vistas, 10 kap. 4 & KKL. Detta medför att polisen omhändertar ett utländskt körkort oavsett om körkortshavaren är bosatt här eller ej.
Registreringen av utländska körkort i det svenska körkortsregistret behandlas i KKF. I 7 kap. 16 & KKF föreskrivs, att det i körkortsregistret bland körkortsuppgifter skall antecknas innehav av ett utländskt körkort, den stat som har utfärdat körkortet, utfärdandedag och körkortsnummer eller motsvarande. Uppgifterna förs in av VV, om uppgiften lämnas i samband med en underrättelse enligt 7 kap. 4 5 KKF och av länsstyrelsen i övriga fall.
En underrättelse enligt 7 kap. 4 & KKF sker från RPS till VV när en belastning har registrerats i det nuvarande KKBEL (belastningsdelen av körkortsregistret, som förs av RPS) och föranleder VV att framställa ett registerblad (se vidare avsnitt 15). Uppgift om en ansökan om utbyte av ett utländskt körkort mot ett svenskt och beslut i ett sådant ärende skall föras in i registret. Om det utbytta körkortet tidigare har varit föremål för utbyte skall även uppgift om det land som ursprungligen utfärdat körkortet antecknas. Dessa uppgifter förs in av den länsstyrelse som beslutar i ärendet.
I registret skall vidare föras in uppgift om beslut om att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige. Uppgiften förs in av den länsstyrelse som har meddelat beslutet eller, om beslutet har meddelats av en domstol, den länsstyrelse vars beslut har överklagats. Även grunden för beslutet antecknas.
De nu återgivna bestämmelserna medför att det i körkortsregistret förs in uppgifter om förekomsten av ett utländskt körkort även beträffande den som inte är folkbokförd i Sverige.
En särskild bestämmelse gäller när innehavaren av ett utländskt körkort här i landet har gjort sig skyldig till vissa brott. Enligt 7 kap. 6 & andra stycket KKF skall RPS nämligen då beträffande innehavare av ett utländskt körkort underrätta VV om de i bestämmelsen angivna belastningsuppgiftema (uppgifter om vissa begångna brott), endast om innehavaren är permanent bosatt i landet. Ett registerblad framställs
alltså endast på den utländska medborgare som är permanent bosatt här, även om begångna brott registreras oavsett bosättning.
I propositionen 1997/98:97 Polisens register behandlas inte frågan om registrering av brott som en utländsk medborgare har gjort sig skyldig till. Regeringens förslag, såvitt här är av intresse, gick i korthet ut på att uppgifter om den som genom dom, strafföreläggande, beslut eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott skall registreras i belastningsregistret. Regeringen framhöll att det med ett sådant system inte behövs några särskilda bestämmelser om registrering av körkortshavare (prop. s 77).
När det gäller brott som en utländsk medborgare gör sig skyldig till i Sverige kommer med den nya ordningen för brottsregistrering följande att gälla. Ett misstänkt brott som föranleder att en förundersökning inleds registreras i misstankeregistret, medan ett brott som resulterar i en dom från en svensk domstol (även beslut, strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot) registreras i belastningsregistret. Detta innebär att det i fortsättningen kommer att registreras samtliga brott som begås av utländska medborgare, även av de som saknar hemvist (permanent bosättning) i Sverige.
Propositionen 1997/98:97 har antagits av riksdagen, bet. 1997/982JuU20, rskr. 1997/98:276. Se vidare avsnitt 15.
14.3.4. Registrering i körkortsregistret av luftfartscertifikat m.m.
Endast den som har ett luftfartscertifikat får tjänstgöra som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg, 4 kap. 3 & luftfartslagen (1957z297). För att få genomgå utbildning för luftfartscertifikat krävs ett elevtillstånd. Certifikat och tillstånd utfärdas eller godkänns av Luftfartsverket. Det finns i Sverige cirka 10 000 innehavare av luftfartscertifikat. Detta kan jämföras med antalet körkortshavare, som är drygt 5 miljoner.
Luftfartsverket för ett register över innehavare av elevtillstånd, certifikat och behörighetsbevis samt utländska certifikat och bevis som har godkänts, det s.k. certifikatregistret, 395 luftfartsförordningen (1986zl71).
Hanteringen av luftfartscertifikat och elevtillstånd har flera beröringspunkter med körkortshanteringen. Vid ansökan skall sökanden uppge om han innehar körkort, 29 & fjärde stycket luftfarts- förordningen.
Luftfartsverket skall underrätta VV när ett luftfartscertifikat, ett elevtillstånd eller ett certifikat som avses i 6 kap. 15 & första stycket
luftfartslagen (dvs. ett certifikat för tjänstgöring som flygledare, flygtekniker eller flygklarerare) utfärdas, utökas eller förnyas, 31 g” luftfartsförordningen. Luftfartsverket skall också en gång varje år underrätta W om de certifikat och elevtillstånd som under de senaste två åren inte har varit gällande.
Detta innebär att uppgift om certifikat och elevtillstånd förs in i körkortsregistret oberoende av eventuellt körkortsinnehav.
När RPS enligt det nuvarande systemet sänder belastningsuppgifter via KKBEL till W för vidare underrättelse till länsstyrelserna täcks dock inte de registrerade certifikaten och tillstånden in. Det innebär alltså att någon belastning för den certifikatsinnehavare som inte samtidigt är körkortshavare inte förs in.
Länsstyrelsen skall underrätta Luftfartsverket om ett körkort återkallas för den som har luftfartscertifikat eller om det på annat sätt har kommit fram någon omständighet som bör föranleda att certifikatet återkallas, 139 5 första stycket luftfartsförordningen.
Enligt samma bestämmelse, andra stycket, skall W underrätta Luftfartsverket om någon som har luftfartscertifikat har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om berusade personer m.m. De nu nämnda underrättelseskyldighetema för länsstyrelse och VV gäller också i fråga om innehavare av elevtillstånd och av certifikat enligt 6 kap. 15 5 första stycket luftfartslagen och av behörighetsbevis enligt samma bestämmelse andra stycket. De gäller även i fråga om den som innehar ett utländskt certifikat som har godkänts här i landet, 140 & luftfartsförordningen.
Den av regeringen tillsatta Lufträttsutredningen (K 1996:04, dir. 1996:32) har i uppdrag att se över författningsregleringen inom hela luftfartsområdet.
14.3.5. Överväganden och förslag Registrering av uppgifter av allmän karaktär
Körkortsregistret är i första hand ett riksomfattande inforrnationssystem rörande enskilda personers förarbehörighet för att främst underlätta polisens kontrollarbete på väg. Registret är också ett centralt besluts- och stödsystem för landets körkortsverksamhet.
Registret är ingående författningsreglerat och det anges i KKF i detalj vilka uppgifter som skall föras in i det och vilken myndighet som ansvarar för att så sker. Andra uppgifter än de som uttryckligen anges kan inte föras in. Detta begränsar givetvis handlingsutrymmet för registreringen. En större flexibilitet skulle kunna uppnås om
bestämmelserna i stället angav ramen för registreringen utifrån ändamålet och lämnade öppet för myndigheterna — VV och länsstyrelserna — att föra in de uppgifter som i varje läge bedöms nödvändiga.
Med ett sådant system finns dock, som vi ser det, risk för att registerinnehållet ökar och att en onödigt stor mängd uppgifter tynger systemet och gör detta mindre överskådligt och säkert. På grund av att många av de ifrågavarande uppgifterna är relativt integritetskänsliga skulle en sådan utveckling inte vara tillfredsställande. Ett ökat behov av strikta gallringsregler skulle också uppkomma för att bemästra problemen. Det är vidare angeläget att med hänsyn till körkortshanteringens komplexitet— med såväl W som länsstyrelserna inkopplade — hålla en klar gräns mellan den centrala myndighetens och de regionala myndigheternas kompetens. Även detta förhållande talar för att en hög detaljeringsgrad beträffande innehållet bibehålls.
Efter de kontakter som vi har haft under hand med de olika körkortsmyndighetema har vi förstått att det saknas behov av ytterligare uppgifter av allmän karaktär i körkortsregistret. Vi anser därför att några ändrade bestämmelser i fråga om registerinnehållet i princip inte behövs. Däremot kan det behöva göras vissa ändringar av mindre genomgripande art. Dessa går emellertid främst ut på att av olika skäl ta bort en del uppgifter från körkortsregistreringsdelen. Här bör särskilt nämnas att uppgifter om taxiförarlegitimationen bör registreras inom ramen för yrkestrafikregisterdelen.
Dessutom bör det finnas en möjlighet för W att av administrativa skäl föra in uppgifter i registret. Det kan gälla uppgift om ett körkorts referensnummer samt vissa uppgifter som rör genomförda förarprov m.m.
Registrering av utländska körkort
Innehav av ett utländskt körkort registreras i dag i det svenska körkortsregistret när körkortshavaren har gjort sig skyldig till brott eller när registreringsmyndigheten annars får anledning till det. Främst från länsstyrelsehåll har det till utredningen förts fram önskemål om en mer heltäckande möjlighet att registrera utländska körkort. Detta inte minst därför att man förutser att förekomsten av utländska körkort, i takt med den ökande rörligheten av arbetskraften såväl inom som utom Europa, blir ett allt större problem för det svenska rättsväsendet.
Såsom inledningsvis nämnts ligger det också i vårt uppdrag att överväga om det bör införas en sådan utökad möjlighet eller skyldighet
att i körkortsregistret registrera uppgifter om utländska körkort för dem som förlägger sitt permanenta hemvist till Sverige.
Det har i praktiken visat sig förenat med stora svårigheter för körkortsmyndighetema att få kännedom om att ett utländskt körkort över huvud taget existerar och att om så är fallet rent faktiskt få tag i körkortet för att registrera körkortsuppgiftema. I dag sker detta alltså huvudsakligen när ett ingripande mot ett utländskt körkort aktualiseras.
När polisen omhändertar ett utländskt körkort lämnas detta över till länsstyrelsen, som beslutar i fråga om vägrat godkännande i Sverige av det. I de fall den utländske medborgaren saknar fast adress i Sverige har vederbörande inte heller något svenskt personnummer. Registrering av körkortsinnehavet har då hittills — såvitt vi förstår av tekniska orsaker — krävt att denne förses med ett fabricerat personnummer.
Såsom framgår av redovisningen ovan registreras i princip samtliga brott som begås inom landets gränser i polisens register, oavsett folkbokföringsland. Detta innebär att det i dag hos RPS registreras belastningsuppgifter på utländska medborgare — oberoende av körkortsinnehav — som har lagförts för brott i Sverige. Den person som registreras i det nuvarande PBR och inte har ett svenskt personnummer tilldelas därvid ett sådant. — Utländska medborgare som ärfolkbokförda i Sverige har hittills av Skattemyndigheten tilldelats de fyra sista siffrorna till ett fullständigt personnummer. Skattemyndigheten har också kunnat tilldela utländska medborgare ett s.k. tillfälligt personnummer så snart de haft en adress i landet. Detta har dock skett av annan anledning, exempelvis för att kunna registrera ett begånget brott, och inte för att underlätta körkortsmyndighetemas arbete (23 & RI-förordningen).
I den nya registerstrukturen kommer det nya s.k samordnings- numret — se vidare i det följande — att användas i stället för person- nummer. Däremot kommer det inte att ske någon särregistrering på grund av körkortsinnehav (prop. 1997/98:97 Polisens register s. 77).
I propositionen 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. föreslår regeringen att personnummer skall tilldelas endast personer som folkbokförs i landet. Den nuvarande tilldelningen av personnummer till personer som inte ärfolkbokförda skall ersättas med tilldelning av ett särskilt samordningsnummer. Såvitt vi har förstått skulle det därvid i och för sig vara tekniskt möjligt att använda detta samordningsnummer vid registerföringen. Riksdagen har antagit propositionen, bet. 1997/98:SkU5, rskr. 1997/98:76, SFS 1997:988—999.
W:s registerstruktur för körkortsregistrering kommer att förändras och skall rent tekniskt kunna medge att utländska körkort förs in i registret oavsett om körkortshavaren har ett svenskt personnummer
eller ej. Det nya s.k. LINK-systemet planeras nämligen innehålla möjlighet till registrering och sökning på andra identifikationsobjekt än personnummer, t.ex. på namn eller körkortsnummer — namnet LINK står för ett programmeringssystem och har ingen självständig betydelse.
Det skulle alltså, om endast de tekniska aspekterna i fråga om registreringen beaktades, vara möjligt att ålägga den EES-medborgare som vistas i Sverige eller har förlagt sitt permanenta hemvist här och innehar ett körkort som är utfärdat i något annat EES-land, att anmäla körkortsinnehavet för registrering i det svenska körkortsregistret (det nya vägtrafikregistret).
Vad gäller obligatorisk registrering av utländska körkort har vi inhämtat att sådan förekommer i vissa länder för att göra det möjligt att tillämpa vissa administrativa system, såsom regelbundna läkar- undersökningar för innehavare av högre behörighet (CE, D eller DE). Detta sker, såvitt vi har kunnat utröna, i bl.a. Österrike.
I EU:s körkortsdirektiv finns det inte något hinder mot en sådan ordning. Såvitt vi har förstått finns det inte heller några andra bestämmelser inom EG-rätten som skulle hindra en mera allmän registrering av utländska körkort.
En fördel med en sådan registrering för svenskt vidkommande skulle vara att ett ingripande mot ett utländskt körkort skulle kunna ske i vissa fall där grunden för ingripandet i dag inte kommer till körkortsmyndighetemas kännedom. Det kan vara fråga om återkallelse till följd av brottslig gärning eller personliga förhållanden eller till följd av sjukdom, skada e.d. Från trafiksäkerhetssynpunkt skulle alltså en registrering kunna få klart positiva effekter.
Det finns alltså i och för sig goda skäl att utöka registreringen av utländska körkort i det svenska vägtrafikregistret. För att få ett heltäckande system skulle dock olika myndigheter behöva åläggas att till registreringsmyndigheten (VV) anmäla förekomsten av ett utländskt körkort. Detta skulle då i första hand gälla Invandrarverket vid meddelande av uppehållstillstånd i landet. Även polisen borde i ett sådant system få en motsvarande skyldighet, liksom möjligen ett antal ytterligare myndigheter.
En obligatorisk registrering i vägtrafikregistret av utländska körkort skulle alltså medföra en anmälningsskyldighet för en rad olika myndigheter som kommer i kontakt med den utländske medborgaren i olika skeden av hans vistelse i landet. Också för körkortshavaren själv skulle troligen en sådan skyldighet få föreskrivas. Redan här ser vi svårigheter att skapa ett heltäckande och effektivt system. En obligatorisk registrering så snart en utländsk körkortshavare har kommit in i landet skulle av uppenbara skäl skapa ett ohanterligt stort register och innebära lagring av en mängd uppgifter utan intresse för
svenskt vidkommande. En så vidsträckt registreringsordning kan vi direkt utesluta.
En viktig förutsättning för registrering i det svenska körkorts- registret är vidare att det körkort som registreras kan konstateras vara äkta. Det skulle, enligt de uppgifter som vi har fått under hand, vara förenat med stora kostnader att införa en säker äkthetskontroll.
Särskilt uppenbara är de svårigheter som skulle uppstå vid genom- förandet av en sådan registreringsplikt som nu beskrivits i ett enskilt land inom EU.
Inom EU förs för närvarande diskussioner om att lägga upp ett gemensamt EU-register över körkort. En expertgrupp under EG- kommissionen har tagit upp frågan om registrering av utländska körkort i respektive lands egna register. Det diskuteras därvid bl.a. om det över huvud taget är lämpligt att registrera utländska körkort och om sanktioner skulle kunna införas om registreringsplikten inte fullföljs. Det framhålls vidare, att om registrering skall ske, måste detta föregås av nämnda äkthetskontroll. Det kan också noteras att Rådets akt av den 17 juni 1998 om upprättande av konventionen om kördiskvalifikationer (98/C 216/01) har antagits. Akten innehåller bestämmelser om verkställighet av körkortsingripanden i syfte att skapa förutsättningar för att ge körkortsåterkallelser verkan inom hela unionen. Även den konventionen torde medföra ett ökat behov av en gemensam europeisk ordning för registrering och rapportering i körkortssammanhang.
Mot bakgrund av det som nu har sagts menar vi att frågan om en obligatorisk registrering av utländska körkort i medlemsländernas nationella körkortsregister eller motsvarande får tas upp i det löpande arbetet med dessa frågor inom EU. Sverige bör i det sammanhanget verka för att det på sikt införs en gemensam rutin och med kraft driva utvecklingen i den riktningen. För att få en effektiv ordning menar vi nämligen att en sådan registreringsskyldighet bör ha allmän giltighet och alltså gälla i samtliga medlemsländer i EU.
Däremot är det viktigt att delreformer genomförs inom ramen för det befintliga systemet i avvaktan på en gemensam ordning. Ett exempel härpå är de ovan nämnda planerade ändringarna som skulle göra det möjligt att i ökad utsträckning registrera utländska körkort på annat än personnummer. Detta skulle få stor betydelse för registreringen exempelvis av polisens omhändertaganden av utländska körkort, som i många fall avser rattfyllerier och andra allvarliga förseelser, t.ex. mot hastighetsbestämmelsema. I dessa omhänder- tagandefall prövar länsstyrelserna vilken åtgärd som skall vidtas mot körkortshavaren — vägrat godkännande av körkortet eller varning. Det är givet att en möjlighet till registrering då har stor betydelse både för körkortsärendet som sådant och för den framtida dokumentationen. En
registrering underlättar givetvis också polisens trafikövervakande arbete. Det är alltså mycket angeläget att de planerade ändringarna snarast kommer till stånd.
I följande textavsnitt (15) lämnar vi förslag till en automatiserad underrättelserutin mellan RPS, W och länsstyrelse av belastnings- uppgifter som avser brott som vissa personkategorier har gjort sig skyldiga till. Vi föreslår där att den särskilda begränsningsregeln, som innebär att underrättelse sker endast beträffande den innehavare av ett utländskt körkort som är permanent bosatt i landet, upphävs (7 kap. 6 5 andra stycket KKF). Detta innebär att länsstyrelserna redan härigenom kommer att få utökade möjligheter att följa upp ett utländskt körkortsinnehav.
Registrering av luftfartscertifikat m.m.
Som framgår ovan registreras i dag i körkortsregistret förutom behörighetshandlingar som direkt rör behörigheten att föra fordon även innehav av luftfartscertifikat och elevtillstånd enligt luftfartslagen. I luftfartsförordningen åläggs länsstyrelse också en skyldighet att underrätta Luftfartsverket om sådana omständigheter beträffande en innehavare av luftfartscertifikat som bör föranleda att certifikatet återkallas. Från länsstyrelsernas sida har framhållits att den underrättelseskyldigheten är beroende av en manuell hantering och därför i praktiken svår att upprätthålla.
I det renodlade register för vägtrafikområdet som vi föreslår utmönstrar vi registrering av andra typer av behörighetshandlingar och tillstånd än sådana som hör till området. Detta gäller även luftfartscertifikat och elevtillstånd enligt luftfartslagen. Vårt förslag i det här avseendet utesluter dock inte att vägtrafikregistrets uppgifter exempelvis samkörs med det certifikatregister som Luftfartsverket för, för att på så sätt förse den myndigheten med de uppgifter som kan vara av betydelse för innehavet av certifikat, elevtillstånd eller andra sådana handlingar. Det skall i detta sammanhang poängteras att brottsbelast- ningsuppgifter, som kan vara av intresse för luftfartsmyndigheten, inte skall föras inom ramen för vägtrafikregistret. Jämför dock möjligheten för Luftfartsinspektionen att enligt 4 kap. 8 5 i den föreslagna förordningen om vägtrafikregister få besked huruvida någon annan belastningsuppgift (t.ex. uppgift om en utländsk dom eller om återkallelsegrund) finns i vägtrafikregistret. Se härom textavsnitt 15.6.11.
Den underrättelseskyldighet som länsstyrelse i dag åläggs enligt luftfartsförordningen gentemot Luftfartsverket bör som en följd av den
föreslagna nyordningen ses över. Dessa frågor får lämpligen behandlas inom ramen för den pågående översynen av luftfartslagstiftningen (se ovan).
14.4. Yrkestrafikregistreringen
14.4.1. Nuvarande ordning m.m.
Förordningen (l979z785) om yrkestrafikregister reglerar det yrkestrafikregister som förs av VV genom automatisk databehandling. VV är central registreringsmyndighet, medan länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter. I registret förs enligt 2 5 in uppgifter om tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagen (l998:490), YTL, lagen (1998:492) om biluthyrning, BUL, och förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
I 3 & anges vilka uppgifter som förs in iyrkestrafikregistret. Det är uppgifter om tillståndshavaren, den myndighet som har meddelat tillståndet, slag av tillstånd, uppgift om den eller de som har ansvaret för trafikutövningen eller uthymingsverksamheten, de övriga personer vars lämplighet prövats, varning och återkallelse eller annat upphörande av tillståndet samt villkor och begränsningar i tillståndet.
Numera registreras alltså även vissa utländska tillstånd, s.k. gemenskapstillstånd för godstransporter inom EES, som beviljas endast den som har ett nationellt svenskt trafiktillstånd. Enligt nya EG-regler skall ett gemenskapstillstånd för internationell persontrafik med buss införas. Även dessa tillstånd kommer att registreras i det svenska yrkestrafikregistret.
Uppgifter om de fordon som används i den yrkesmässiga trafiken eller i uthymingsrörelsen i enlighet med ett tillstånd finns rent formellt i bilregistret. I bilaga 1 till BRK rörande registerinnehållet (jfr ovan) anges i dag under 3.22 angående uppgifter med anknytning till yrkesmässig trafik, att uppgift i bilregistret bl.a. finns om anmälan enligt yrkestrafikförordningen (1998:779), YTF. Det som avses är en anmälan av fordon som skall användas enligt ett trafiktillstånd.
Den länsstyrelse som är tillståndsmyndighet svarar för att de ovan nämnda uppgifterna förs in, medan VV svarar för att åtgärder som har vidtagits av verket förs in i registret (4 5). I fråga om sådana tillstånd som W prövar, dvs. tillstånd till linjetrafik som omfattar flera län, sker således registreringen hos VV. Efter förslag i prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning (bet. 1997/982TU9, rskr. 1997/98:192), skall W vara prövningsmyndighet för tillstånd till
internationell persontrafik, 2 kap. 2 & tredje stycket YTL. Dessa tillstånd kommer följaktligen att registreras av W.
Länsstyrelsernas möjligheter att utöva en effektiv tillsyn över dem som har tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik hänger i hög grad samman med vilken information av betydelse som kommer till myndigheternas kännedom. I det system som används för registret, det s.k. LINK-systemet, som för yrkestrafikens del varit i bruk sedan år 1995 (jfr ovan beträfffande körkortsregistrets LINK-system), förser W länsstyrelserna med viss information om tillståndshavama och deras företrädare genom aviseringar med vissa intervaller i en bevakningsrutin. Dessa ”veckorapporter” finns tillgängliga direkt hos länsstyrelserna genom datoröverföring. Bevakningsuppgifterna föranleder överväganden om åtgärder från länsstyrelsens sida rörande befintliga tillstånd.
14.4.2. Överväganden och förslag
Författningsregleringen av yrkestrafikregistret är mycket sparsam. Den ovan nämnda bestämmelsen i nuvarande 3 5 förordningen om yrkestrafikregister anger endast ramen för vilka uppgifter som förs in i registret. Det framgår dock inte klart om uppräkningen utesluter att andra uppgifter än de nämnda registreras.
Av samma skäl som anförts ovan beträffande körkortsregistreringen bör för yrkestrafikregistreringen bestämmelserna om registerinnehållet vara uttömmande och utesluta att ytterligare uppgifter registreras. Vi har kommit fram till att regleringen om yrkestrafikregistreringen bör kompletteras i följande hänseenden.
För körkortsregistreringen registreras uppgiften att en ansökan om körkortstillstånd har kommit in eller att ett körkortsingripande övervägs (jfr 7 kap. 16 & KKF). Det har från länsstyrelsehåll förts fram att motsvarande uppgifter bör registreras på yrkestrafiksidan, dvs. att en ansökan om tillstånd kommit in, respektive att ett tillsynsärende har påbörjats. Även de olika beslut som fattas rörande ett tidigare meddelat tillstånd bör kunna läsas ut av registeruppgiftema. Dessa uppgifter bör, främst av praktiska skäl, finnas tillgängliga vid yrkestrafik- registreringen. En registerkontroll kan då alltid ske vid myndighetens kontakt med tillståndshavaren. Uppgifterna kan även ligga till grund för sammanställningar och redovisning av statistik.
Vidare bör liksom nu regleras att villkor och begränsningar i fråga om ett tillstånd får tas in i registret. Detsamma gäller i fråga om övriga beslut och åtgärder som avser ett tillstånd samt belastningsuppgifter avseende återkallelsegrund m.m.
Såsom vi har sagt beträffande körkortsregistreringen bör uppgifter som rör taxiförarlegitimation regleras här. Det betyder emellertid inte att de tekniska rutiner som i dag finns i detta hänseende behöver ändras eller att databilden, som myndigheten är beroende av för sin ärendehandläggning, påverkas.
I yrkestrafikregisterdelen bör också regleras vissa uppgifter som i dag ingår i bilregistret.
En möjlighet att komplettera registerinnehållet med uppgifter som behövs av administrativa skäl bör finnas även när det gäller yrkestrafik- registreringen.
I fråga om detaljerna hänvisar vi till vårt förslag till bilaga 3 till registerförordningen.
Såvitt vi har förstått fungerar registreringen i det befintliga yrkestrafikregistret i stort sett tillfredsställande. Detta gäller inte minst den automatiska bevakningsrutin som beskrivits ovan och med vars hjälp länsstyrelserna aviseras med vissa intervaller. De problem som vi uppmärksammats på hänger snarare samman med önskemål om tillgång till andra register, dvs. samköming av registeruppgifter med andra myndigheters register. Dessa frågor behandlar vi i avsnitt 6. Det skall också noteras att länsstyrelserna vid handläggningen av yrkestrafikärenden har tillgång till uppgifter avseende såväl fordonsregistreringen som körkortsregistreringen.
Sammanfattningvis finns det inte, utöver de detaljer som nämnts ovan, något behov av att utöka registreringsmöjlighetema i den del av vägtrafikregistret som utgörs av yrkestrafikregistreringen.
14.5. Registreringen av felparkeringsavgifter
14.5.1. Nuvarande ordning
W har enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift till uppgift att följa upp att betalning av parkeringsanmärkningar sker och att redovisa influtna medel. Varje år utfärdas cirka 1 200 000 sådana anmärkningar. Obetalda felparkeringsavgifter lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning enligt indrivningsförordningen (1993:1129). VV har inte någon egen prövningsrätt i sakfrågan.
När en parkeringsanmärkning har utfärdats sänds själva anmärkningen till W för bildfångst av uppgifterna till registret. Uppgifterna bearbetas därefter maskinellt i registret för att kontrollera att betalning sker och för att i förekommande fall sända ut en påminnelse, en erinran (påminnelse utan förhöjd avgift) eller ett åläggande (påminnelse med förhöjd avgift). Obetalda parkerings-
anmärkningar söks fram i systemet och sådana ärenden lämnas över till kronofogdemyndigheten.
Registret över felparkeringsavgifter är i dag inte författningsreglerat utan förs med stöd av Datainspektionens tillstånd. Till registret hämtas uppgifter från bilregistret. Detta gäller personuppgifter, såsom personnummer, namn och adress, samt fordonsuppgifter, dvs. registreringsnummer, årsmodell och modellbeteckning. Uppgifter om själva parkeringsanmärkningen förs också in i registret. Det är fråga om ärendenummer, datum för utfärdande av anmärkningen, i vilken kommun den utfärdats samt beloppet. I förekommande fall läggs in uppgift om datum för påminnelse, erinran, åläggande och datum då ärendet lämnas över till kronofogdemyndigheten. När en parkeringsanmärkning betalas förs in uppgift om betalning och datum när detta sker.
Enligt lagen om felparkeringsavgift skall avgiften betalas även om utfärdandet sätts i fråga hos polismyndigheten. Om anmärkningen undanröjs betalas avgiften tillbaka. Även en sådan uppgift förs in i registret tillsammans med grunden för återbetalningen. Detsamma gäller om ett inbetalat belopp avviker från parkeringsanmärkningens.
VV kan enligt förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar bevilja anstånd med betalningen av felparkeringsavgiften. Anståndet antecknas i registret.
Registret innehåller ytterligare ett antal uppgifter som är av administrativt slag — mikrofilmsnummer, gjorda registerkorrigeringar etc. och som behövs för W:s handläggning vid utfärdandet av parkeringsanmärkningar. Uppgifterna hänförs inte till någon särskild fordonsägare eller parkeringsanmärkning.
14.5.2. Överväganden och förslag
Registret över felparkeringsavgifter förs av W utan stöd av författning. Registret är, som vi har redovisat i det föregående, en av delarna i det samlade vägtrafikregistret. Liksom övriga registerdelar bör de uppgifter som har samband med hanteringen av parkerings- anmärkningar anges i en bilaga till förordningen om vägtrafikregister.
Indelningen av uppgifter som registreras bör följa den som vi redovisat för fordonsregistreringen. Även här kan den närmare specificeringen överlåtas åt W. Också för registreringen av felparkeringsavgifter bör W ha möjlighet att föra in vissa uppgifter av administrativa skäl.
15. Tillgången till belastningsuppgifter i ärenden om körkort och yrkestrafik
Utredningens förslag i huvuddrag: Behörig myndighet — W och länsstyrelserna — föreslås för det första få en rätt att i angivna ärendetyper — som rör körkort och yrkestrafik — och beträffande angivna personer begära uppgifter direkt ur de av RPS förda belastnings- och misstankeregistren.
RPS föreslås för det andra åläggas en underrättelseskyldighet som rör ett angivet registerinnehåll och som går med dataöverföring via W till länsstyrelserna. Våra förslag innehåller en brottskatalog över vilk brott och förseelser underrättelseskyldigheten omfattar. De innehåller vidare en personkrets för vem eller vilka personer som registeruppgiftema i underrättelsefallen skall och får avse.
Den nuvarande s.k. registerbladsrutinen för överförande av brottsbelastningsuppgifter till länsstyrelserna avskaffas alltså och den nya rutinen medför att länsstyrelserna på ett mycket snabbare sätt än i dag kan få uppgifterna.
15 .1 Körkortsregistrets belastningsdel m.m.
Körkortsregistret, som författningsregleras i körkortsförordningen (1998:980), KKF, innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Belastningsuppgiftema gäller dels uppgifter om vissa brott, dels Vissa andra uppgifter, t.ex. anmälan till länsstyrelse att en körkortsinnehavare inte längre uppfyller förutsättningama för att ha körkort. Körkortsregistret förs av W utom i fråga om uppgifter om brott. Den delen av registret kallas körkortsregistrets belastningsdel, KKBEL, och förs av Rikspolisstyrelsen, RPS, i enlighet med 21 & kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, den s.k. RI- förordningen. Registreringen i KKBEL skall dels lämna underlag för
prövningen i körkortsmål, dels ge information till åklagare och domstolar i trafikrnål om tidigare trafikbrottslighet.
I KKBEL skall tas in uppgifter om brott enligt den s.k. brottskatalogen i 7 kap. 4 & KKF, dvs. uppgifter om dom, beslut, straffföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut har befunnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot trafikbrottslagen (l951:649), andra trafikförfattningar, narkotika- strafflagen (1968z64) samt vissa brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering om påföljden har stannat vid böter.
Enligt den s.k. registerbladsrutinen får VV uppgifter från RPS om belastningar, dvs. uppgifter om vissa begångna brott som en körkortshavare har gjort sig skyldig till. Uppgifterna stäms av mot W:s körkortsuppgifter och länsstyrelserna underrättas om vilka körkortshavare som har gjort sig skyldiga till brott eller förseelser. Underrättelsema ligger till grund för frågan om ingripande beträffande körkortet.
Tidigare har registerblad också sänts till länsstyrelserna beträffande innehavare av trafiktillstånd respektive taxiförarlegitimation (se gamla körkortsförordningen 1977:722). I nya KKF har den underrättelse— rutinen tagits bort, 7 kap. 4 &.
Även när länsstyrelsen prövar en ansökan om körkort kontrolleras om sökanden förekommer i polisens register och vilka belastnings- uppgifter det i förekommande fall rör sig om.
15.2. Polisens register m.m. och reformeringen av dem
15.2.1. Kriminalregistret m.m.
Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som har dömts till andra påföljder än böter, dvs. till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård samt uppgifter om åtgärder enligt 34 kap. brottsbalken, BrB. Vidare innehåller det uppgifter om strafförelägganden avseende villkorliga domar. Registret förs av RPS. För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:l97) om allmänt kriminalregister, kriminalregisterlagen, och kriminalregister- kungörelsen (l973z58). RPS och polismyndighetema för också olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965z94)
om polisregister m.m., polisregisterlagen, och polisregisterkungörelsen (1969138).
Kriminalregistret har tidigare förts samman med det centrala personregistret hos RPS. För det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, person- och belastningsregistret, PBR, gäller kriminalregisterlagen när det är fråga om registrets användning som kriminalregister och annars polisregisterlagen.
Sammanföringen av registren till RPS utgjorde en del av uppbyggnaden av rättsväsendets inforrnationssystem, det s.k. RI- systemet, som författningsregleras genom RI-förordningen. Enligt denna skall det finnas ett inforrnationssystem grundat på ADB för att samla in, lagra, bearbeta och till olika myndigheter lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
15.2.2. Reformeringen av polisens register Tidigare förslag
I departementspromemorian Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992z32) föreslogs att den framtida brottsregistreringen skulle regleras av tre olika författningar, nämligen en kriminalregisterlag, en lag om misstankeregister och en lag om polisregister. Den centrala registreringen av påföljder skulle ske i kriminalregistret. I detta skulle också ingå sådana påföljdsuppgifter som för närvarande antecknas i körkortsregistret.
I propositionen 1994/95:144 Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m. föreslog regeringen att person- och belastningsregistret, PBR, skulle ersättas av ett belastningsregister och att det skulle inrättas ett misstankeregister. Körkortsregistrets belastningsdel, KKBEL, föreslogs samordnad med belastningsregistret så att belastningsregistret skulle innehålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i FBK och i KKBEL. I propositionen anförde regeringen bl.a. följande (5. 14 f.).
Enligt regeringens mening talar således starka skäl för att uppgifter om påföljder och uppgifter om brottsmisstankar bör hållas åtskilda i olika register. Riksdagen har vid flera tillfällen i uttalat sig för en sådan uppdelning (jfr bet. 1991/92 JuU25). Åtgärden stöds också av remissinstanserna. Med hänsyn härtill bör en sådan uppdelning nu göras. Uppdelningen bör ske genom att PBR ersätts av dels ett register i vilket endast påföljder och liknande tas in och dels ett nyinrättat
misstankeregister. I det senare registret skall antecknas uppgifter om bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.
Därutöver bör övervägas en samordning av det nya belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel. Inledningsvis kan anmärkas att det i dag i många fall sker en registrering samtidigt i såväl PBR som körkortsregistret. I PBR antecknas varje år omkring 50 000 domar och av dessa antecknas hälften också i körkortsregistret. I PBR antecknas årligen 50 000 strafförelägganden. Hur många av dem som också antecknas i körkortsregistret är inte känt men det torde röra sig om ett inte ringa antal. Antalet ordningsförelägganden som årligen registreras i körkortsregistret är drygt 150 000. Dessa antecknas dock inte i PBR.
Körkortsregistrets belastningsdel har till syfte dels att lämna information till åklagare och domstolar i trafikmål, dels att ge underlag för prövningen i körkortsmål. Även om belastnings- registret och körkortsregistrets belastningsdel således har delvis olika användningsområden talar enligt regeringens mening övervägande skäl för en samordning. Uppgifterna i båda registren kommer i stor utsträckning från samma källor och uppgifterna dubbelregistreras i dag i betydande utsträckning. Till detta kommer att belastningsregistret och den del av körkortsregistrets belastningsdel som innehåller uppgifter om brott förs av en och samma myndighet, nämligen av Rikspolisstyrelsen. Särregleringen är heller inte större än att bestämmelserna tämligen lätt kan samordnas, även om Specialregler för körkortsfrågor — t.ex. bestämmelser om utlämnande av uppgifter — förmodligen inte kan undvikas helt och hållet. Härtill kommer att den totala kostnaden för registren kan förväntas minska. Regeringen anser att fördelarna med en samordning är större än nackdelarna. Registreringen av belastningsuppgifter i körkortsregistret bör därför samordnas med den övriga påföljdsregistreringen.
Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378). Den innehöll inga lagförslag. Regeringen beslutade emellertid samtidigt direktiv för en översyn av den rättsliga regleringen av registren.
I nämnda utredningsdirektiv (dir. 1995z38) angavs, att uppdraget gick ut på att utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastningsregistret och misstankeregistret samt att överväga vilka ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skulle ske med
utgångspunkt i riktlinjerna i prop. 1994/951144. Utredningen, som antog namnet Registerutredningen (Ju 1995:01), lämnade i betänkandet Polisens register (SOU 1997:65) förslag som till övervägande delen legat till grund för regeringens nedannämnda proposition om författningsregleringen av dessa register.
15.2.3. Propositionen 1997/98:97 Polisens register Belastningsregistret
Det nya belastningsregistret, BR, som avses ersätta PBR, skall innehålla uppgifter om påföljder för brott och liknande uppgifter. Körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med påföljds- registreringen i belastningsregistret.
BR:s ändamål skall vara att underlätta tillgången till sådana belastningsuppgifter som behövs i verksamhet hos
1. polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal samt vid utfärdande av strafföreläggande,
3. allmänna domstolar för straffmätning och val av påföljd eller
4. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplig- hetsprövning och tillståndsgivning som anges i författning.
Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.
Registret skall innehålla uppgifter om bl.a. den som genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott. Vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet skall också registreras.
Uppgifter i BR skall enligt regeringens förslag kunna lämnas ut enligt vad som följer av tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (1980:100). Dessutom skall det i lag och förordning finnas bestämmelser om myndigheter som oavsett sekretess skall ha rätt att få uppgifter ur registret. Sådana bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till vissa myndigheter som behöver dem för lämplighets- prövning och tillståndsgivning finns för närvarande i registerförfatt- ningama. De nya reglerna avses i huvudsak motsvara de nuvarande.
På grundval av propositionen har riksdagen beslutat lagen (l998z620) om belastningsregister (bet. 1997/98zJuU20, rskr. 1997/98:276).
Misstankeregistret
I propositionen föreslogs vidare att ett nytt misstankeregister, MR, skall föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs i verksamhet
1. hos polis- och tullmyndigheter för att förebygga, uppdaga och utreda brott,
2. åklagarmyndigheter för förundersökning och åtal,
3. polismyndigheter och andra myndigheter vid sådan lämplighets- prövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning.
Registret får användas också för att till enskild lämna uppgift som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.
MR skall huvudsakligen innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt för något brott mot brottsbalken, för något annat brott för vilket svårare straff än böter är föreskrivet eller något sådant utomlands begånget brott som enligt svensk lag motsvarar brott enligt 1 eller 2, under förutsättning att frågan om lagföring för brottet skall avgöras i Sverige.
Registeruppgiftema skall kunna lämnas ut på motsvarande sätt som sagts beträffande belastningsregistret.
På grundval av propositionen har riksdagen beslutat lagen (19981621) om misstankeregister (bet. 1997/98zJuU20, rskr. 1997/98:276).
Polisdatalagen m.m.
Den nuvarande polisregisterlagen har ersatts med en polisdatalag (1998z622). Den bygger på personuppgiftslagen (19981204) och innehåller alltså bara de bestämmelser som behövs i stället för eller utöver reglerna i personuppgiftslagen.
Polisdatalagen liksom lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister träder i kraft den dag regeringen bestämmer, för att samordnas med införandet av den nya registerstrukturen, se i det följande.
15.2.4. Rikspolisstyrelsens s.k. MR/BR-projekt
Med utgångspunkt i den ovan beskrivna författningsregleringen av polisens register pågår inom RPS ett projekt för att för hela rättsväsendet skapa en ny registerstruktur. Projektet innebär en
förnyelse av RI-systemet. Registren skall enligt planerna kunna tas i bruk den 1 april 1999.
BR skall alltså innehålla uppgifter om påföljder för brott och liknande uppgifter. Körkortsregistrets belastningsdel skall samordnas med denna påföljdsregistrering. Ändamålet med det nya brottsregistret skall vara att underlätta tillgången till de belastningsuppgifter som behövs för bl.a. myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning. Detta gäller exempelvis länsstyrelserna.
MR skall föras för att underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott som behövs för bl.a. myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan prövning som anges i författning. Registret skall innehålla ett mycket begränsat antal uppgifter och kan snarare beskrivas som ett referensregister. Uppgifterna kommer att vara så rudimentära att de inte ensamma kan utgöra beslutsunderlag i ett enskilt ärende.
Den registerinformation rörande förseelser som renderat körkortshavaren ordningsbot och som länsstyrelserna i dag erhåller genom särskilda registerblad, de s.k. Kirunabladen, kommer att leva kvar parallellt, se vidare nedan.
Den hittills gällande förordningen (1992:1027) om strafföre- lägganden och förelägganden om ordningsbot har ersatts av två nya förordningar, nämligen förordningen (l997:902) om register över strafförelägganden och förordningen (l997:903) om register över förelägganden av ordningsbot.
Enligt den förstnämnda förordningen 1997z902 får strafföre- lägganderegistret användas för uppgiftslämnande enligt 10—12 åå strafföreläggandekungörelsen (l970:60), dvs. bl.a. för uppgifts- lärnnande enligt 7 kap. 4 & KF (6 5). Till registret får hämtas uppgifter från körkortsregistret och lämnas uppgifter till belastningsregistret.
Ordningsbotsregistrets ändamål är enligt 2 5 förordningen 1997:903 att användas bl.a. för underrättelser till myndigheter. Till registret får, enligt 7 &, lämnas identitets- och körkortsuppgifter från körkorts- registret.
Enligt 8 5 får uppgifter i registret lämnas ut på medium för automatisk databehandling till Brottsförebyggande rådet för rättsstatistiken, till RPS för aktualisering av belastningsregistret och till Riksskatteverket för utsökningsregistret. I övrigt får uppgifter i registret lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer av någon författning eller om regeringen medger det.
Genom den ändrade författningsstrukturen och de nya författningar som redovisats ovan kommer RI-förordningen att behöva genomgå vissa förändringar.
Tanken med den nya registerstrukturen är att den myndighet som har en uppgift skall föra in den i RPS register. Detta gäller t.ex. allmän domstol, som skall föra in uppgifter om domar och beslut. I framtiden kommer det därför att behövas en kommunikation mellan flera olika myndigheter. Varje sektorsmyndighet ansvarar för att dess system anpassas till den nya registerstrukturen.
Den myndighet som behöver en registeruppgift får i princip begära att få ut uppgiften och hämta den i registret. Det är dock RPS som skall ansvara för att en behörighetskontroll sker av den som vill hämta uppgiften.
15.3. Länsstyrelses åtkomst till polisens register — ansökningsärenden
Länsstyrelsernas möjlighet att ha åtkomst till polisregister regleras i 16 aå polisregisterkungörelsen. Där sägs att en länsstyrelse får ha terminalåtkomst — dvs. enligt nyare terminologi direktåtkomst — till polisregister för upplysning i ärende om körkortstillstånd, trafiktillstånd och taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen (l998:490) samt tillstånd enligt lagen (1998:492) om biluthyrning. Åtkomsten begränsas till att avse uppgift huruvida den som ansöker om körkortstillstånd, trafiktillstånd, taxiförarlegitimation eller tillstånd till uthymingsrörelse förekommer i registret eller inte.
Rent praktiskt fungerar rutinen så, att VV till RPS sänder uppgift om personnummer på den som ansöker om körkort eller trafiktillstånd. Som svar sänder RPS uppgift på om vederbörande förekommer i registret eller ej.
Vid en ansökan om körkortstillstånd kan länsstyrelsen i vissa fall utreda sökandens personliga förhållanden, 3 kap. 7 & KKF. Detta behövs dock inte om sökanden har ett gällande körkort och ansökningen avser behörigheterna A, Al, B, C eller E.
VV får i dessa ärenden från länsstyrelsen via terminal uppgift om sökandens identitet, dvs. länsstyrelsen ställer en fråga till det centrala körkortsregistret, CKR, om en presumtiv körkortshavare. Personupp- giftema samkörs (sambearbetas) med RPS belastningsuppgifter och uppgift om förekomst sänds åter till länsstyrelsen för prövning av ansökan. Om sökanden inte förekommer i RPS polisregister behöver någon ytterligare utredning inte göras.
Om sökanden förekommer i polisregister, dvs. om en belastnings- uppgift finns, begär länsstyrelsen att få registerutdraget. Svarstiden till länsstyrelsen har i normalfallet varit cirka 10—14 dagar.
Länsstyrelsen får också vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd eller förhandsbesked begära in ett yttrande från
polismyndigheten, frivårdsmyndigheten eller socialnämnden, 3 kap. 8 & KF.
15 .4 Registerbladsrutinen — körkort
Polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen reglerar vissa av de register som förs av RPS och som har beskrivits i det föregående, medan RI-förordningen innehåller bestämmelser om domstolars och myndigheters skyldigheter att lämna underrättelser till andra myndigheter om begångna brott.
Enligt 20 & RI-förordningen får RPS på begäran av en myndighet lämna uppgifter om strafförelägganden eller förelägganden av ordningsbot i den omfattning det behövs för handläggningen av ett ärende hos myndigheten. RPS skall, enligt 21 & samma förordning, underrätta VV om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot i vissa fall.
I körkortsregistrets belastningsdel, KKBEL, tas som nämnts ovan in uppgifter om domar, beslut, strafförelägganden eller förelägganden av ordningsbot, varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid beslutats men ännu inte löpt ut har befunnits skyldig till vissa brott enligt brottskatalogen i 7 kap. 4 & KKF.
Enligt denna bestämmelse (7 kap. 4 & KKF) skall RPS underrätta VV om de uppräknade brotten. Det är fråga om brott mot lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott, annat brott vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn — utom brott mot 3 & lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands och överträdelse av 72 5 6 eller 74 & första stycket 3 vägtrafikkungörelsen (1972:602) — brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) eller brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika, olovligt tillgrepp av motordrivet fordon, brott mot vissa bestämmelser i brottsbalken samt brott mot 20 kap. 3—5 eller 7 & sjölagen (1994:1009) eller 13 kap. l & luftfartslagen (1957:297).
När det gäller s.k. brottsbalksbrott skall underrättelse lämnas endast om annan påföljd än böter har ådömts. En underrättelse skall lämnas även i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 & rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.
Vid brottsbalksbrott skall i sådana fall underrättelse lämnas endast om brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till annan påföljd än böter.
Beträffande innehavare av ett utländskt körkort skall underrättelse lämnas endast om innehavaren är folkbokförd i landet.
I 7 kap. 5 & KKF begränsas underrättelseskyldigheten såtillvida, att underrättelse enligt 7 kap. 4 5 inte skall lämnas beträffande brott som har föranlett penningböter om sammanlagt högst 600 kronor, om den dömde eller bötfällde under de senaste fem åren inte har befunnits skyldig till något annat brott som skall rapporteras enligt 7 kap. 4 5.
Allmän domstol skall enligt 7 kap. 8 & KKF omedelbart, i särskilt angivna fall, sända en kopia av domen eller beslutet till länsstyrelsen.
När VV får en underrättelse från RPS enligt de ovan angivna bestämmelserna skall verket framställa ett registerblad (7 kap. 7 5 andra stycket). På detta skall anges de i underrättelsen och i körkortsregistret upptagna registeruppgiftema. Registerbladet skall sändas till länsstyrelsen och till den enskilde, utom i de fall då länsstyrelsen har beställt registerbladet.
Parallellt löper en rutin som innebär att RPS direkt till berörd länsstyrelse sänder kompletterande uppgifter om vissa ytterligare förhållanden som avses i 5 kap. 3 & körkortslagen (l998:488), KKL (hastighetsöverträdelse, förseelse mot stopplikt, omkörning vid övergångsställe och körning mot rött ljus) och som noteras i samband med att ordningsförelägganden utfärdas, 11 & ordningsbotskungörelsen (l968:199). RPS skall underrätta länsstyrelsen om dessa uppgifter, vilket sker genom de s.k. Kirunabladen — registreringen görs rent fysiskt i Kiruna.
15.5. Re gisterbladsrutinen — yrkestrafik
Yrkestrafikregistret skall utgöra ett stöd för myndigheternas tillståndsgivning samt för tillsyn och kontroll av den yrkesmässiga trafiken. Förutom länsstyrelserna och VV är polisen, tullen och utövarna av yrkesmässig trafik (branschen) användare av registret. I detta finns uppgifter om tillståndshavare och andra personer knutna till denne, uppgifter om själva tillståndet samt vissa övriga uppgifter. Beträffande de fordon som används i den yrkesmässiga trafiken finns bilregistrets fordonsuppgifter tillgängliga.
När vi i det följande i fråga om yrkestrafikregistret talar om trafiktillstånd avses i förekommande fall, om inte annat sägs, såväl trafiktillstånd som biluthymingstillstånd. Den senare ärendegruppen är volymmässigt liten.
Den ovan beskrivna registerbladsrutinen avseende underrättelser från RPS enligt 7 kap. 4 & KKF ligger alltså till grund för länsstyrelsens bedömning av körkortsärenden.
Fram till den 1 oktober 1998 omfattade registerbladsrutinen även innehavare av trafiktillstånd respektive taxiförarlegitimation enligt YTL. I nya KKF har W:s skyldighet att sända registerblad i ärenden enligt YTL mönstrats ut.
Enligt den tidigare gällande rutinen på yrkestrafiksidan uppmärksammades länsstyrelsens yrkestrafikenhet på behovet av vandelsgranskning beträffande tillståndshavaren själv eller en trafik- ansvarig enligt 6 5 YTL, som gjort sig skyldig till brott. Underrättelsen omfattade dock endast de i körkortshänseende aktuella brotten.
Yrkestrafikun'edningen ansåg i sitt betänkande Ny yrkestrafik- lagstiftning (SOU 1996:93), att det inom ramen för den centrala yrkestrafikregistreringen borde skapas ett härför anpassat system för underrättelser till länsstyrelserna — registerblad för yrkestrafiken. Regleringen skulle kunna ske genom förordningen (l979:785) om yrkestrafikregister. Dessa registerblad skulle kunna innehålla uppgifter om brott samt andra upplysningar rörande en tillståndshavares verksamhet, som skulle kunna leda till ett ifrågasättande av ett fortsatt innehav av trafiktillstånd. Med hänvisning till ett inom W och länsstyrelserna pågående arbete i frågan lämnades i betänkandet inte något konkret förslag om införandet av ett sådant registerbladssystem.
I sitt remissyttrande över Yrkestrafikutredningens betänkande kommenterade VV frågan. VV ställde sig positivt till förslaget och pekade på att det gäller att ange vilka belastningsuppgifter som bör finnas tillgängliga för tillstånds- eller tillsynsmyndigheten och klarlägga om samma brott som aviseras på körkortssidan är aktuella eller om andra typer av brott, främst ekonomiska brott, är intressanta.
Genom ett beslut den 21 december 1995 hade regeringen dessförinnan gett W i uppdrag att i samråd med Länsstyrelsen i Stockhohns län och Länsstyrelsen i Örebro län utreda handläggningen av körkorts- och yrkestrafikärenden och föreslå de tekniska och administrativa förändringar som behövs för att effektivisera den.
I en rapport den 25 juni 1996 redovisades uppdraget. Bl.a. föreslogs att det för att underlätta en effektiv tillsyn av den yrkesmässiga trafiken skulle ske en närmare utredning av ett författningsreglerat system med registerblad i yrkestrafiklagstiftningen.
15.6. Överväganden och förslag
15.6.1. Nya underrättelserutiner
Genom registerbladsrutinen underrättas länsstyrelserna i dag om uppgifter i körkortsregistrets brottsbelastningsdel KKBEL. Genom sambearbetning med W:s uppgifter om körkortshavare bestäms personkretsen för den mängd registeruppgifter som länsstyrelserna skall aviseras om. Aviseringen beträffande den som redan är körkortshavare sker per post genom ett traditionellt registerutdrag, ett registerblad.
I ansökningsärenden kan länsstyrelsen genom en slagning i PBR få veta om sökanden förekommer i registret, men inte vad belastningen avser. Den nuvarande rutinen innebär därmed att länsstyrelsen, för att få ett fullständigt beslutsunderlag, måste rekvirera ett registerutdrag från polisen. Detta medför en tidsmässig fördröjning för såväl körkortsmyndigheten som den enskilde, samtidigt som det genererar ett visst arbete för polismyndigheten. En direkt registeråtkomst skulle innebära att handläggningstiden i ett ärende där utredning krävs, dvs. uppgifter från polisens register måste inhämtas, förkortas avsevärt.
Länsstyrelserna har starka önskemål om att snabbt och enkelt kunna få relevant registerinformation datamässigt överförd. Samtidigt pågår ett reformarbete som syftar till att skapa en ny registerstruktur inom rättsväsendet. Vår uppgift i det här sammanhanget är att för länsstyrelserna, i deras egenskap av prövningsmyndigheter både på körkorts- och yrkestrafiksidan, medverka till ett effektivt system för åtkomst till de av polisens register som innehåller belastningsuppgifter.
Olika frågeställningar uppkommer därvid. En av dessa gäller vilken eller vilka informationsvägar som bör användas. Vi har ställt oss frågan om länsstyrelsernas tillgång till belastningsuppgiftema bör ske genom att VV hämtar in registeruppgiftema för vidare befordran till läns- styrelserna, eller om länsstyrelsen bör kunna söka informationen direkt hos RPS.
I det sammanhanget kan nämnas att— enligt vad vi har inhämtat från RPS projektgrupp — det inte finns några tekniska hinder mot att vidga myndigheternas tillgång till polisens registeruppgifter, oavsett om det sker via W:s registersystem eller direkt från RPS. Därvid märks att det i det nya systemet inte kommer att vara fråga om utdrag ur ett register utan om en myndighets tillgång till registerinnehållet eller delar av det, dvs. ett flöde av uppgifter — information.
Oavsett var sökningen sker bör det undvikas att länsstyrelsen hämtar in belastningsuppgifter och lagrar dem. Därvid skulle nämligen ”automatiskt” ett nytt register uppkomma. Åtkomsten bör därför rent
tekniskt ordnas så att någon lagring av uppgifter över huvud taget inte sker hos den enskilda länsstyrelsen. Något permanent överförande av uppgifter för lagring hos W hör av samma anledning inte heller ske. Detta ligger också helt i linje med riksdagens principbeslut i den antagna propositionen 1994/951144 Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m., som slår fast en samordning mellan det nuvarande belastningsregistret och körkortsregistrets belastningsdel till ett enda register som förs hos RPS.
Utgångspunkten för den framtida hanteringen bör alltså i enlighet med detta vara att belastningsuppgiftema lagras endast hos den myndighet som samlat in dem, nämligen RPS, och att de sedan vid behov hämtas in av eller tillförs den myndighet som i varje läge har behov av att ta del av uppgiften.
Vi lämnar i det följande ett förslag till hur det framtida systemet för länsstyrelsernas åtkomst till RPS registeruppgifter bör kunna fungera och vilka kommunikationsvägar som enligt vår uppfattning bör skapas. Därefter redogör vi för de författningsmässiga lösningarna.
Dessa senare grundas, som framgått ovan, på riksdagens princip— beslut angående registerstrukturen med två register som förs hos RPS, dvs. ett belastningsregister och ett misstankeregister samt på den författningsreglering av dessa register som regeringen föreslagit i den av riksdagen antagna propositionen 1997/98:97 (bet. 1997/98:JuU20, rskr. 1997/98:276).
Vi kan dock på det här stadiet inte lämna ett komplett förslag beträffande den teknisk-praktiska uppbyggnaden av registren. Denna är nämligen avhängig av den slutliga utformningen av RPS registerstruktur. Vi får här i stället inskränka oss till att i grova drag bestämma hur åtkomsten till registren för länsstyrelsernas och W:s del bör kunna utformas.
15.6.2. Närmare om ett nytt system
För handläggningen av yrkestrafikärenden har länsstyrelserna länge efterlyst en rutin som motsvarar registerbladsrutinen på körkortssidan. De registerblad, som enligt de bestämmelser som gällt fram till helt nyligen, sändes till tillsynsmyndigheten omfattade dels endast tillståndshavare som också var körkortshavare, dels endast de brott/förseelser som var aktuella i körkortssammanhang.
Som framgått ovan föreslog såväl 1995 års yrkestrafikutredning som VV, Länsstyrelsen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Örebro län att ett med körkortssidan parallellt system skulle skapas. Eftersom det i den nya registerstrukturen för de av W förda registeruppgiftema
föreslås ett enda vägtrafikregister, där fordons-, körkorts— och yrkestrafikuppgifter registreras samlat, har vi dragit slutsatsen att ett enda underrättelsesystem för de två ärendegruppema bör vara den smidigaste lösningen. Vi föreslår därför ett samlat system för tillgången till brottsbelastningsuppgifter för körkorts- respektive yrkestrafik- registreringen. Vi utgår därvid för yrkestrafikens del från det system som gällt fram till den 1 oktober 1998.
Det är både på körkorts- och yrkestrafiksidan huvudsakligen länsstyrelse som är prövningsmyndighet. Det finns dock vissa beslut som fattas av VV. Det kan antingen vara sådana ärenden som överklagas till VV eller särskilda ärendetyper som direkt i författning har anvisats dit. Tillgången till RPS belastningsuppgifter bör därför omfatta såväl länsstyrelse som VV. I det följande talar vi dock för enkelhetens skull endast om länsstyrelsernas tillgång till uppgifter.
Som beskrivits ovan kan länsstyrelsernas ärendehantering på såväl körkorts- som yrkestrafiksidan delas in i två huvudgrupper, ansökningsärenden och ingripandeärenden. Inom ärendegruppen ansökningsärenden finns två undergrupper, nämligen dels de ärenden om sökande som inte tidigare har haft behörighet eller tillstånd, dels de ärenden som avser sökande av ny behörighet eller nytt tillstånd efter en återkallelsesituation.
Vi behandlar till en början den grupp av ärenden som rör befintliga innehavare av körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation och tillstånd till yrkesmässig trafik eller biluthyrning, där det i fråga om körkort och traktorkort i dag lämnas underrättelser enligt den s.k. registerblads— rutinen. Här bör kommunikationen till BR även i framtiden gå viaW:s register, dvs. vägtrafikregistret, eftersom W måste komplettera belastningsuppgiftema med relevanta körkortsuppgifter eller motsvarande uppgifter om trafiktillstånd. Det är ju här inte fråga om en sökning på länsstyrelsens initiativ, utan om en avisering som initieras av att en belastningsuppgift faktiskt har registrerats. Den avisering som i dag sker via ett registerblad bör alltså i det nya systemet ske automatiskt via datakommunicering.
Det kommer även i fortsättningen att krävas att RPS tar aktiv del i själva underrättelseförfarandet. Detta innebär att RPS måste åläggas en skyldighet att avisera VV när en belastningsuppgift registrerats. Det förutsätts också att en sådan underrättelse från RPS sker dagligen. VV får då i sin tur åläggas att underrätta berörd länsstyrelse om alla relevanta förhållanden.
Enligt vår modell kommer RPS att omgående sända samtliga registrerade belastningsuppgifter av ett visst slag till VV, som alltså efter komplettering med uppgifter ur vägtrafikregistret sänder materialet vidare till länsstyrelserna.
I ansökningsärenden lämnar länsstyrelsen i dag via terminal uppgift till VV om sökandens identitetsuppgifter för sambearbetning med RPS belastningsuppgifter. Uppgift om registerförekomst sänds därefter åter till länsstyrelsen för prövning av ansökan. Länsstyrelsen skulle i dessa fall i ett framtida nytt system i princip kunna ställa en fråga direkt till RPS om sökandens förekomst i BR och MR utan att gå via Vst registerstruktur. Det skulle alltså parallellt med förbindelsen länsstyrelse — VV — RPS som vi beskrivit ovan kunna finnas en direkt förbindelse mellan länsstyrelsen och RPS.
Från länsstyrelsehåll har framförts starka önskemål om att få till stånd en sådan direktåtkomst som det här är fråga om. Vi ser inte några hinder principiellt eller av teknisk art mot den. Vi föreslår därför att den införs. Denna typ av direktåtkomst till uppgifter ur BR och MR kan länsstyrelserna givetvis utnyttja även i andra ärenden på vägtrafik- området än ansökningsärenden, t.ex. som ett komplement till den aviseringsrutin som vi har beskrivit ovan.
1 5.6.3 Författningsstrukturen
Enligt 6 5 lagen om belastningsregister skall personuppgifter ibelast- ningsregistret lämnas ut när detta begärs av — såvitt här är av intresse — myndighet i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det (punkt 4).
I fråga om misstankeregistret sägs i 6 5 lagen om misstankeregister på motsvarande sätt som i fråga om belastningsregistret att uppgifter ur misstankeregistret skall lämnas ut om det begärs av — såvitt här är av intresse — myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det.
För att göra det möjligt för länsstyrelserna att få rätt till uppgifter ur belastningsregistret behövs det en bestämmelse om rätt för körkorts- och yrkestrafikrnyndighetema att, beträffande de brott och förseelser som anges särskilt i den s.k. brottskatalogen, få tillgång till register- innehållet eller delar av det.
Det är angeläget för länsstyrelserna att få tillgång även till misstankeregistrets uppgifter. Anledningen till detta är att tillstånds- eller tillsynsmyndigheten bör kunna kontrollera att nya belastningar, ytterligare belastningar eller misstanke om sådana inte har hunnit registreras när ett beslut expedieras. En bestämmelse om länsstyrelsernas tillgång till upplysningar beträffande misstankar om vissa angivna brott och förseelser, motsvarande vad vi föreslår beträffande belastningsregistret, behövs. Vi föreslår därför en sådan.
Efter förslag i prop. 1997/98:124 Ny körkortslag m.m. (jfr 1994 års körkortsutrednings betänkande En körkortsreforrn, SOU 1996:114) har en ny körkortslag införts, SFS 1998:488 (bet. 1997/98zTU11, rskr. 1997/981260). En med denna korresponderande körkortsförordning l998:980 har samtidigt, dvs. den 1 oktober 1998, trätt ikraft.
På yrkestrafiksidan har parallellt med arbetet med körkorts- lagstiftningen en ny lagstiftning arbetats fram. Efter förslag från 1995 års yrkestrafikutredning i betänkandet Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93) har riksdagen antagit en sådan lagstiftning (prop. 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning, bet. 1997/982TU9, rskr. 1997/982101). Författningama, dvs. yrkestrafiklagen (l998:490), yrkestrafikförordningen (1998:779), lagen (1998:492) om biluthyrning respektive förordningen (1998:780) om biluthyrning, har trätt i kraft samtidigt med den nya körkortslagstiftningen.
De nu nämnda författningsområdena som rör körkort och yrkestrafik får anpassas till våra förslag rörande författningsstrukturen för körkorts- och yrkestrafikregistreringen. Inriktningen är här att samtliga bestämmelser som rör själva vägtrafikregistren samlas i en lag respektive förordning om vägtrafikregister.
RPS skyldighet att underrätta W om att belastningsuppgifter har registrerats bör dock regleras även i den författningsstruktur, som i övrigt reglerar de register som RPS för och därvid bör anges vad som åligger RPS i olika avseenden. Vi förutsätter också att den närmare regleringen i övrigt anpassas till de författningsändringar som bereds inom Justitiedepartementet beträffande de nya belastnings- respektive misstankeregistren.
15.6.4. Brottskatalogen
Den ordning som vi föreslår för länsstyrelsernas åtkomst till polisens register bygger, såsom vi tidigare framhållit, i allt väsentligt på de förslag till författningsreglering av den nya registerstrukturen som finns i propositionen 1997/98:97. När det gäller frågan om vilka uppgifter tillgången skall omfatta vill vi inledningsvis framhålla att själva uppgiftslämnandets omfattning inte bör minska i förhållande till vad som gäller i dag. Med utgångspunkt i brottskatalogen i 7 kap. 4 & KKF föreslår vi i enlighet med detta en sammanhållen brottskatalog för körkorts- och yrkestrafikärenden, som uttryckligen anger vilka belastningsuppgifter som skall vara tillgängliga för sökning respektive vilka uppgifter som länsstyrelserna skall underrättas om.
I den nya yrkestrafiklagstiftningen har förts in delvis nya återkallelsebestärnmelser, som omfattar dels de typer av brott som skall
leda till att ett trafiktillstånd återkallas, dels personkretsen för bestämmelsemas tillämpning. Vi har lagt dessa bestämmelser för yrkestrafikhandläggningen till grund för våra bestärnmelsers utformning.
Förutom de brott som aviseras på körkortssidan finns det, enligt nämnda återkallelsebestämmelser, ytterligare typer av brott som är av intresse för den yrkesmässiga trafiken. Detta gäller främst brott mot YTL och YTF samt brott som är relaterade till det förhållandet att tillståndshavaren driver näringsverksamhet. Till denna grupp av brott hör olika former av ekonomiska brott, såsom bedrägeribrott enligt 9 kap., förskingringsbrott enligt 10 kap. och brott mot borgenärer enligt 11 kap. brottsbalken samt skattebrott enligt skattebrottslagen (1971:69).
Vi har i vårt förslag presenterat en stomme till hur den slutliga katalogen omfattande både körkortssidan och yrkestrafiksidan kan komma att se ut. Förslaget har utarbetats i nära samarbete med RPS och Domstolsverket. Det har utformats med utgångspunkt i önskemål om vissa främst tekniska lösningar från RPS sida och önskemål som rör själva brotten från de allmänna domstolarnas sida. Därvid har vi särskilt haft att beakta följande.
I 7 kap. 4 & KKF föreskrivs att RPS skall underrätta VV om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, varigenom någon i den aktuella personkretsen har befunnits till vissa brott, dvs. den nämnda brottskatalogen. Denna är i vissa delar uppbyggd så, att brott som har begåtts vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn skall aviseras, dvs. den innehåller ett tillkommande rekvisit. Detta innebär enligt gällande system att allmän domstol manuellt selekterar de överträdelser som skett vid förande, för registrering hos RPS. Domstolsverkets synpunkter går ut på att detta system är svårtillämpat och sårbart och att en automatiserad rutin i stället bör införas.
I en annan brottskategori skall underrättelse i dag ske vid varusmugglingsbrott i fråga om narkotika, där samma manuella hantering sker. Underrättelseskyldigheten avser i dessa fall endast brott där annan påföljd än böter ådömts (se vidare nedan).
För att tillgodose RPS och Domstolsverkets synpunkter, som vi funnit berättigade, föreslår vi en brottskatalog, som inte innehåller några tillkommande rekvisit, utan som endast anger brott mot en uttrycklig författning eller författningsbestämmelse. En sådan brottskatalog kan, såvitt vi förstår, ligga till grund för kodning eller annat automatiserat förfarande vid själva selekteringen hos RPS och därefter hos W. Brottskatalogen kan därmed vid behov göras relativt omfattande.
Denna ordning innebär i praktiskt hänseende att länsstyrelserna kommer att underrättas om begångna brott i större utsträckning än nu.
Det kan här röra sig om brott som är ointressanta för länsstyrelsernas handläggning av nu aktuella ärenden, nämligen brott som inte avser förande av motordrivet fordon eller som avser varusmuggling av annat än narkotika. Länsstyrelserna kommer därför att själva få sortera ut ett antal förseelser som inte är av intresse för innehavet av körkort, taxiförarlegitimation osv. Såvitt vi förstår kan det dock i länsstyrelsernas system på sikt föras in en ytterligare selektering för att begränsa den slutliga aviseringen.
I KKF föreskrivs i dag att underrättelse om en dom eller ett beslut som rör vissa brott — vissa brottsbalksbrott och de förut nämnda varusmugglingsbrotten — skall lämnas endast om någon annan påföljd än böter har ådömts. Detta har skett för att utesluta underrättelse om bagatellartade förseelser som inte har någon inverkan på körkortsfrågan. Vi har emellertid från länsstyrelsehåll fått starka önskemål om underrättelse även om sådana brott. Vi gör själva den bedömningen att det i den aktuella brottskategorin kan finnas brott där endast böter dömts ut men som kan vara av intresse i nu aktuella sammanhang. Exempelvis kan ett misshandelsbrott, som en innehavare av en taxiförarlegitimation gjort sig skyldig till i tjänsten, vara av intresse vid länsstyrelsens prövning av ett fortsatt innehav av legitimationen. Vårt förslag anpassas till det nu sagda.
Det kan här nämnas att motsvarande ordning föreslås gälla även för domstolarnas skyldighet att genom en kopia på domar och beslut underrätta länsstyrelserna om begångna brott. Ett något större antal domar och beslut än nu kan därvid förväntas sändas till länsstyrelserna. På sikt räknar vi dock med att även detta kommer att ske papperslöst via tråd, vilket ytterligare kommer att förenkla hanteringen.
Vi har vidare under utredningsarbetet uppmärksammat svagheter i graderingen av trafikförseelser och de bötesbelopp som döms ut för de brott som är aktuella för länsstyrelses prövning av främst körkortsfrågan. Vi förordar att också denna problematik uppmärksammas, jämför Riksåklagarens beslut om ordningsbot för vissa brott, SFS 1991 :2047 med senare ändringar.
15 .6.5 Personkretsen
Innan RPS sänder uppgifter till VV skall hos RPS på grundval av brottskatalogen göras en s.k. utselektering, dvs. ett val av vilka uppgifter som är aktuella att omfattas av underrättelsen. Dessa underrättelser omfattar samtliga brott av en viss typ oavsett vem som begått dem.
Selekteringen av personkretsen, dvs. vilka personer som är körkortshavare, innehavare av taxiförarlegitimation osv., sker sedan hos W. En bestämmelse utformad efter vilken personkategori en viss person tillhör, antingen som innehavare av körkortstillstånd, svenskt eller utländskt körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation eller den som fått någon av dessa behörigheter återkallad, eller tillståndshavare inom yrkesmässig trafik eller biluthyrning, föreslås därför.
I fråga om personkretsen på yrkestrafiksidan kan nämnas de allmänna domstolarnas skyldighet att underrätta tillståndsmyndigheten i vissa fall. Denna skyldighet gäller främst när domstolen har dömt en tillståndshavare för brott mot YTL eller YTF (8 kap. 4 & YTF).
Den bestämmelse som anger förutsättningama för återkallelse av ett tillstånd vid olika slag av brott omfattar däremot såväl tillståndshavare som trafikansvariga och s.k. övriga prövade personer enligt 2 kap.5—7 åå YTL. Underrättelserutinen bör därför omfatta samtliga de personer som är knutna till en juridisk person och beträffande vilka en lämplighetsprövning enligt YTL genomförs.
Länsstyrelserna bör alltså ha rätt att i ärenden som rör körkort, taxiförarlegitimation, trafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning hämta uppgifter från belastningsregistret. Genom att ålägga RPS att i sina underrättelser till VV ta med samtliga förseelser som en person har gjort sig skyldig till under de senaste fem åren säkerställs att inte någon förseelse faller bort.
15.6.6. Beloppsbegränsningar i rapporteringen
Enligt dagens ordning gäller att underrättelse om belastningsuppgifter inte skall lämnas från RPS till W beträffande brott som har föranlett penningböter om sammanlagt högst 600 kronor, om den dömde eller bötfällde under de senaste fem åren inte har befunnits skyldig till något annat brott som skall rapporteras.
Körkortsutredningen, liksom VV och Länsstyrelserna i Stockholms respektive Örebro län, hade föreslagit att beloppsgränsen skulle höjas till 800 kr. Anledningen till detta var en strävan att minska antalet registerblad som sänds till länsstyrelserna. Med de nya datoriserade underrättelserutinema faller dock behovet av en minskning av det skälet delvis bort. Det är dock angeläget även med den nya datorbaserade strukturen att inte en alltför stor mängd information utan betydelse för ärendehandläggningen automatiskt sänds till myndigheterna.
Beloppsgränsen bör därför, i enlighet med de ovan nämnda förslagen, justeras uppåt till 800 kr. För att fånga upp vissa förseelser,
som i dag renderar böter med just beloppet 800 kr, föreslår vi dock att begränsningen träffar förseelser som sammanlagt har föranlett böter till ett belopp som understiger 800 kronor.
Denna begränsningsregel skulle emellertid, enligt vad som har upplysts oss, för RPS del innebära en tekniskt komplicerad konstruktion i den nya registerstrukturen. Vi föreslår därför att tillämpningen av begränsningsregeln i stället flyttas till VV:s databehandling, som sker sedan underrättelsema har förts över dit. VV har under hand meddelat oss att något hinder från dess sida inte föreligger i detta hänseende.
15.6.7. Särskilt om ansökningsärendena
Med den uppbyggnad av bestämmelserna som vi föreslår ges länsstyrelserna rätt att utan särskilda begränsningar ställa frågor mot både BR och MR beträffande bl.a. den som ansöker om körkortstillstånd, taxiförarlegitimation, trafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning.
Frågerätten kan sedan inskränkas genom t.ex. behörighetskontroller, se nedan.
Personkretsen avser i dessa ärenden varje sökande och kan omfatta den som inte tidigare har varit innehavare av exempelvis ett körkort, men också den som tidigare kan ha förekommit i vägtrafikregistret och fått körkortet återkallat.
Någon angiven brottskatalog föreslås inte för frågerätten, dvs. de uppgifter som länsstyrelsen får vid en fråga i BR eller MR omfattar samtliga registrerade uppgifter om brottsbelastning eller misstanke om sådan utan särskild selektering för de aktuella ärendetypema.
Den nu beskrivna frågerätten kan såsom tidigare framhållits utnyttjats även i andra ärenden än ansökningsärenden. Författnings- bestämmelserna bör utformas i enlighet härmed.
15 .6.8 Behörighetsfrågor
Behörighetskrav måste ställas upp internt hos länsstyrelserna och W som förutsättning för registeråtkomst. Tillgången till belastnings- uppgiftema bör nämligen inte vara fördelad på ett större antal personer än som är nödvändigt för en rationell och effektiv ärendehantering. Vissa restriktioner bör därför — främst som skydd för den registrerades personliga integritet — finnas när det gäller vem eller vilka som skall få tillgång till uppgifterna. En behörighetskontroll, dvs. en kontroll av
handläggarens behörighet att ta del av uppgifterna vid en begäran, kan därvid ske direkt hos länsstyrelsen eller centralt t.ex. hos W. Detta är såvitt vi kan se en teknisk fråga. Vi vill dock framhålla att det inom länsstyrelsernas samarbetsorgan LAKY redan har påbörjats ett arbete med att skapa rutiner bl.a. för en sådan behörighetskontroll. Det föreslås exempelvis att sökning skall vara möjlig endast i ett pågående ärende. En sådan ordning bör, enligt vad vi förstår, ge tillräckliga garantier för att missbruk inte skall ske.
I detta sammanhang vill vi nämna att när länsstyrelsen registrerar ett enskilt ärende kan en automatisk förfrågan göras hos RPS om förekomst i MR och BR. Handläggaren kan då i en och samma transaktion registrera ett ärende och kontrollera vederbörande sökandes belastningar.
15.6.9. Något om de tekniska lösningarna för registeråtkomsten
Vår huvudsakliga uppgift i det här sammanhanget är att medverka till att länsstyrelserna på ett smidigt och snabbt sätt får tillgång till polisens belastningsuppgifter. Däremot har vi av naturliga skäl inte fördjupat oss i den tekniska konstruktionen av systemet. Vi har emellertid under hand från länsstyrelsehåll fått veta att förberedelser i såväl tekniskt som praktiskt hänseende redan har påbörjats för att göra den nya registeråtkomsten respektive underrättelserutinen möjlig, med bibehållande av högt ställda krav på säkerhet och skydd för den personliga integriteten för den registrerade.
När det gäller tidsaspekten och tidsvinsten vid en automatiserad rutin har vi förstått att en avisering med datakommunikation med det nya systemet kan vara länsstyrelsen till handa i ordningsbotsfall (se nedan) redan tredje dagen efter det att förseelsen har begåtts. Detta betyder ett avsevärt snabbare förfarande än i dag, då det i normalfallet tar omkring tio dagar innan länsstyrelsen får underrättelse genom ett traditionellt registerblad.
15.6.10. Ett parallellt system för underrättelser om ordningsbot
Vi har ovan beskrivit den rutin som i dag finns beträffande de s.k. Kirunabladen, dvs. upplysningar till körkortsmyndigheten om utfärdade förelägganden av ordningsbot som rör vissa trafikförseelser, som en körkortshavare har gjort sig skyldig till och som registrerats
särskilt med stöd av förordningen (l997:903) om register över förelägganden av ordningsbot.
Rent fysiskt förs ordningsbotsregistret genom att den lokala polismyndigheten registrerar samtliga förelägganden av ordningsbot som har utfärdats, oberoende av om de har godkänts eller ej. Uppgift om datum och personnummer på vederbörande sänds till VV för sambearbetning med körkortsregistret. Beträffande den körkortshavare som tillhör den s.k. personkretsen, sänds uppgift om namn, adress och körkortsuppgifter åter till Kiruna. För de brott som enligt KKP:s bestämmelser länsstyrelserna skall underrättas om skrivs ett registerblad ut och sänds direkt till den länsstyrelse som berörs.
Vi har förstått att den nu beskrivna underrättelserutinen som tillämpas i dag underlättar länsstyrelsernas handläggning av körkorts- ärenden. Även den rutinen bör inlemmas i de automatiska under- rättelserutiner som vi i övrigt anvisar. Med den föreslagna författnings- regleringen av polisens olika register och av underrättelseförfarandet gentemot vägtrafikregistret bör en sådan ny rutin kunna skapas på teknisk väg utan ytterligare författningsändringar. — Det bör i det fortsatta arbetet uppmärksammas om den aktuella underrättelserutinen bör omfatta ytterligare förseelser än de som den omfattar i dag.
15.6.1 l Nuvarande belastningsuppgifter i körkortsregistret
Körkortsregistret kommer i den nya registerstrukturen inte att innehålla uppgifter om brott, dvs. belastningsuppgifter enligt 7 kap. 4 & KKF. Vissa uppgifter som i dag benämns belastningsuppgifter kommer dock att finnas kvar. Detta gäller anmälan enligt 7 kap. 9 eller 10 å KKF, dvs. anmälan från polismyndigheten att en person kan antas vara olämplig att inneha körkort eller liknande eller att någon har omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Det gäller vidare utländsk dom eller annat likvärdigt avgörande som avses i 5 kap. l & KKL. Det gäller också anmälan enligt 10 kap. 2 & KKL, dvs. en anmälan från en läkare att en körkortshavare av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort. Det gäller slutligen även återkallelsegrund enligt 5 kap. 3 & KKL.
I 7 kap. 18 & sekretesslagen sägs att sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret (punkt 3). Bestämmelsen täcker, såvitt vi förstår, även de belastningsuppgifter som förs in i körkorts- registreringen rörande återkallelse av körkort, varning m.m. Någon
komplettering av sekretesslagen krävs enligt vår uppfattning därför inte för belastningsuppgiftema. Den nuvarande regleringen täcker alltså även nu avsedda situationer.
15.6.12. Utdrag ur registren
Vi har i det föregående behandlat inforrnationsflödet mellan belastnings- och misstankeregistren å ena sidan och länsstyrelserna å den andra. Därutöver behövs rutiner för och bestämmelser om regelrätta utdrag ur dessa register och ur den del av vägtrafikregistret som avser körkortsregistreringen.
Enligt 7 kap. 13 & KKF skall en begäran om utdrag ur körkorts- registret göras hos RPS om belastningsuppgifter som avser brott skall tas med i utdraget. I annat fall görs begäran om utdrag hos länsstyrelse. Paragrafen innehåller även bestämmelser om vilka uppgifter ett sådant registerutdrag från RPS respektive W skall innehålla.
Den nya registerstrukturen medför att uppgifter till fullständiga registerutdrag får hämtas ur samtliga aktuella register.
För att få fullständiga uppgifter skulle därmed beställaren få vända sig till två olika myndigheter med en begäran att få ett registerutdrag, nämligen till VV eller länsstyrelsen för utdrag ur körkortsregistret och till RPS för utdrag ur BR eller MR. En sådan ordning bör enligt vår mening undvikas. Även om uppgifterna måste hämtas från skilda håll bör det vara möjligt att rent praktiskt ordna hanteringen så att själva beställningen kan göras hos en av myndigheterna. Vi vill därvid erinra om den samverkan mellan VV och RPS som vi ovan funnit nödvändig och beskrivit. Detta bör uppmärksammas i det fortsatta utrednings- arbetet.
Ett utdrag ur yrkestrafikregistret får, enligt 6 & förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister, innehålla de uppgifter som finns i registret. På motsvarande sätt som beträffande körkort bör ett utdrag rörande yrkestrafik kunna innehålla samtliga de olika typer av uppgifter som har registrerats i olika hänseenden, således även brottsbelastnings- uppgifter. Motsvarande förhållanden som beskrivits ovan beträffande körkort uppkommer alltså i fråga om yrkestrafikutdraget. Ovan angivna lösningar är tillämpliga även här.
För att få ett utdrag beträffande en tillståndshavare eller annan registrerad person som omfattar enbart brottsbelastningsuppgifter får utdrag liksom hittills begäras från RPS. Se vidare om utdrag ur registren avsnitt 16.
15 .6. 13 Underrättelser till enskilda
I det nuvarande systemet skall VV, när ett registerblad har framställts, i vissa fall sända ett sådant även till den enskilde själv (7 kap. 7 & andra stycket KKF ).
Enligt polisregisterförfattningama gäller att den enskilde har rätt till utdrag ur register i fråga om uppgifter som rör honom själv om han begär det. Det är alltså här inte så att den enskilde skall aviseras så snart en uppgift om honom förs in i registret, utan registerutdrag lämnas först efter ett initiativ av den enskilde själv.
VV:s underrättelseskyldighet gentemot den enskilde om att ett registerblad har framställts och vad det innehåller passar dåligt in i det nya systemet där en myndighet direkt på sin skärm kan få uppgift om registerförekomst och i ett pågående ärende kan söka i registren utan att någon utskrift behöver ske. Den underrättelseskyldighet som gäller i dag bör kunna ersättas med en rätt att, på samma sätt som beträffande polisens register, på begäran få utdrag ur registren. Detta gäller även nuvarande belastningsuppgifter i körkortsregistret.
Motsvarande konstruktion med en rätt att på begäran få ett utdrag ur yrkestrafikregistret gäller redan i dag.
15 .6. 14 Domstolarnas underrättelseskyldighet
Bestämmelser om skyldighet för domstolar och andra myndigheter att lämna uppgifter i frågor som rör körkort, traktorkort, taxiförar- legitimation, yrkesmässig trafik eller biluthyrning finns i nya förordningar på respektive författningsområde.
Fr.o.m. den 1 oktober 1998 prövas frågor om körkort respektive trafiktillstånd och tillstånd till biluthyrning av länsstyrelsen i det län där en person är folkbokförd, 10 kap. 4 & KKL, 2 kap. 2 & YTL och 4 & BUL.
Den nya ordningen kommer att förenkla den manuella hanteringen vid underrättelser om domar och beslut från allmän domstol till prövningsmyndighetema.
Vi har ovan i avsnitt 15.6.4 föreslagit att VV och länsstyrelserna i det nya automatiserade underrättelsesystemet genomgående aviseras även om bötesbrott samt förordat ytterligare några justeringar i förfarandet. Såsom framgår där föreslår vi också att bestämmelserna om allmän domstols underrättelseskyldighet när det gäller att sända domar och beslut till prövningsmyndigheten anpassas till de framlagda förslagen.
Det kan vidare anmärkas att begränsningen i domstolarnas underrättelseskyldighet i fråga om den innehavare av ett utländskt körkort till den som är permanent bosatt i landet (7 kap. 6 5 andra stycket KKF) föreslås utgå. Allmän domstol åläggs alltså en skyldighet att sända en kopia av en dom eller ett beslut oavsett körkortshavarens bosättningsland. — Jämför textavsnitt 14.
15.6.15. Något om länsstyrelsernas övriga ärendegrupper
Länsstyrelserna använder uppgifter hämtade från polisens register som bedömningsgrund i flera olika ärendetyper, t.ex. förutom i körkorts- och yrkestrafikärenden även i fråga om godkännande av väktare och skyddsvakter samt auktorisation av bevakningsföretag, tillstånd att driva enskilda vårdhem m.fl. ärendegrupper.
Länsstyrelserna har även för prövningen av övriga nu nämnda ärendegrupper behov av motsvarande registerinformation som den vi har behandlat ovan i fråga om trafikärendena. Ärendena handläggs ofta på länsstyrelsernas rätts- eller förvaltningsenhet och de är antalsmässigt av blygsam omfattning. Det finns dock även i dessa fall ett berättigat krav på snabbhet och effektivitet i handläggningen.
Av naturliga skäl kan vi i det här sammanhanget inte uttala oss om behovet av direktåtkomst till polisens registeruppgifter och regleringen av den i dessa fall. Vi vill dock nämna att vi från länsstyrelsehåll har uppmärksammats på att behovet av snabb och säker information omfattar även nu nämnda ärendegrupper.
16 Bevarande och gallring av registeruppgifter — erhållande av utdrag ur registren
Utredningens förslag: Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras. De bestämmelser om gallring som gäller i da, görs heltäckande för olika typer av uppgifter med särskilt angivna gallringstider från ett till fem år. I vissa fall anges hur länge en uppgi | skall bevaras och i vissa fall när gallring skall ske. Bestämmelserna har här anpassats till vilken typ av uppgift det är fråga om och vad som har visat sig vara nödvändigt och praktiskt. Bestämmelserna samlas i e i särskilt kapitel i förordningen om vägtrafikregister.
Ett utdrag ur vägtrafikregistret får i princip omfatta de uppgifter som finns registrerade, om uppgifterna inte skyddas av sekretess. Uppgifter om personnummer, körkortsbild och namnteckning skall med hänsyn till föreslagna sekretessbestämmelser normalt inte tas med i e | registerutdrag.
Vissa registeruppgifter som avser körkorts- och yrkestrafik- registreringen skall inte tas med i ett utdrag efter en viss tid, s.k. rehabilitering.
Om den som i tjänsten har tagit befattning med sådana uppgifter som har lämnats ut misstänker att uppgifterna är oriktiga skall han genast anmäla det till W.
16.1. Utredningens uppdrag
Nära samband med förutsättningama för insamlandet av registeruppgifter har frågan om i vilken utsträckning uppgifterna skall bevaras och i så fall under vilken tidsrymd. Utredningen har att inom ramen för uppdraget behandla frågor om bevarande och gallring av uppgifter i registren (utredningsdirektiven s. 6).
16.2. Bevarande och gallring av registeruppgifter
16.2.1. Om arkivförfattningama m.m.
Bestämmelser om bevarande av uppgifter i myndigheters och vissa andra organs arkiv samt om arkivmyndigheterna finns i arkivlagen (l990:782) och arkivförordningen (1991 :446).
Arkivlagen föreskriver som huvudregel att allmänna handlingar skall bevaras. För personuppgifter i register som regleras av särskilda registerförfattningar är principen som regel i stället den omvända, nämligen att uppgifterna skall gallras efter en bestämd tid, om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse i den särskilda författningen, eller i en bestämmelse som är meddelad med stöd av denna, att uppgiften skall bevaras. Detta framgår av förarbetena till arkivlagen, prop. 1989/90:72 Arkiv m.m. (s. 50 f.).
I nämnda proposition behandlas frågan om gallring. En utgångspunkt är att gallring utgör en praktisk nödvändighet. Gallringen syftar till att arkiven inte skall tyngas av handlingar som bara utgör en dubblering av sådan information som bättre kan sökas i ett annat arkiv eller som har ett informationsvärde som är markant begränsat i tiden.
En myndighets arkiv bildas av de allmänna handlingarna från myndighetens verksamhet och sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 & tryckfrihetsförordningen, TF, och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering. Upptagningar för automatisk databehandling som är tillgängliga för flera myndigheter, så att de där utgör allmänna handlingar, skall dock bilda arkiv endast hos en av dessa myndigheter, i första hand den myndighet som svarar för huvuddelen av upptagningen, ] åarkivlagen.
Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser
l. rätten att ta del av allmänna handlingar,
2. behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, och
3. forskningens behov (3 5).
Varje myndighet skall svara för vården av sitt arkiv, om inte en arkivmyndighet med stöd av 9 5 har övertagit detta ansvar (4 5).
I arkivvården ingår att myndigheten skall gallra arkivet (6 å).
När en arkivmyndighet har övertagit arkivmaterial från en annan myndighet övergår hela ansvaret för det materialet till arkiv- myndigheten (9 å).
l lOå sägs uttryckligen att allmänna handlingar får gallras. Vid gallring skall dock alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges. Om det finns avvikande bestämmelser om gallring av vissa allmänna handlingar i någon annan lag eller förordning gäller dessa bestämmelser.
Arkivförordnin gen
I arkivförordningen (1991 :446) ges bestämmelser om sådana arkiv och arkivmyndigheter som avses i arkivlagen. Statliga arkivmyndigheter är Riksarkivet och landsarkiven (8 å). Riksarkivet får meddela föreskrifter om gallring. Om föreskrifter saknas får Riksarkivet meddela särskilda beslut om gallring (12 å).
Riksarkivet skall samråda med Datainspektionen innan det utfärdar gallringsföreskrifter. Detsamma gäller när Riksarkivet fattar beslut om gallring som rör personregister (13 å).
Statliga myndigheter får gallra allmänna handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet, om inte särskilda gallringsföreskrifter finns i lag eller förordning (14 å).
Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd om arkiv hos statliga myndigheter
Riksarkivet har med stöd av 11, 12 och 16 åå arkivförordningen meddelat föreskrifter och allmänna råd om arkiv hos statliga myndigheter, RA-FS 199111 .
Enligt 2 kap. 1 å föreskrifterna räknas som förstöring av handlingar/uppgifter även överförande till annan databärare (fysiskt underlag för handlingar/uppgifter) om överföringen medför
— informationsförlust,
— förlust av möjliga informationssammanställningar, — förlust av sökmöjligheter, eller - förlust av möjligheten att fastställa informationens autenticitet.
I dag är det enligt nämnda föreskrifter möjligt för en myndighet att bevara uppgifter från ett ADB-register även när tidpunkten för gallring av uppgifterna är passerad. Föreskrifter om att uppgifter skall gallras vid en viss tidpunkt hindrar nämligen inte att de först förs över på ett
annat medium och lagras på något annat ställe än i registret av myndigheten. Att uppgifterna (handlingarna, enligt nuvarande lydelse av arkivlagen) skall gallras innebär visserligen att de skall förstöras (se t.ex. prop. 1989/90:72 s. 39—40). Förstöring behöver dock inte betyda att uppgiften utplånas rent fysiskt så att den inte kan återfinnas.
Personuppgifter i ett ADB-register kan alltså anses förstörda (gallrade) om de förs över till mikrofilm innan datamediet (t.ex. en diskett) raderas eller utplånas, om möjligheter till informations- sammanställningar eller att söka i materialet gått förlorade i och med överföringen.
Personuppgiftslagens bestämmelser om bevarande och gallring
Bland de grundläggande krav som ställs på behandlingen av personuppgifter anges i 9 å första stycket i) personuppgiftslagen (1998:204), PUL, att personuppgifter inte skall bevaras längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
I bestämmelsens andra stycke sägs, att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål under längre tid än som sagts i första stycket i). Personuppgiftema får dock i sådana fall inte bevaras under en längre tid än vad som behövs för dessa ändamål.
Enligt 9å fjärde stycket får personuppgifter som behandlas för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål användas för att vidta åtgärder i fråga om den registrerade bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke eller det finns synnerliga skäl med hänsyn till den registrerades vitala intressen.
Enligt 8 å andra stycket samma lag hindrar inte nu nämnda bestämmelser att en myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet. Bestämmelsen i 9 å fjärde stycket gäller inte för en myndighets användning av personuppgifter i allmänna handlingar.
16.2.2. Bestämmelser om gallring i nuvarande trafikförfattningar
Allmänt
De författningar som reglerar de nuvarande trafikregistren anvisar i viss utsträckning när de registrerade uppgifterna skall tas bort ur registren. Enligt 71 å tredje stycket bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, gäller, att sedan ett år förflutit från det att ett fordon har avregistrerats
får W föra ur registret alla uppgifter som rör fordonet utom uppgifter om chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registrerings- nummer och årsmodell. De sistnämnda uppgiftema får föras ur registret sedan fem år har förflutit från avregistreringen.
Enligt 7 å förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret skall underlaget för registreringen bevaras under två år.
Gallringsbestämmelser som rör uppgifter om körkort i det nuvarande körkortsregistret finns både i körkortsförordningen (l998:980), KKF, och i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem, den s.k. RI-förordningen. I KKF regleras dels vilka uppgifter som skall gallras ur registret och när detta skall ske, dels vilka uppgifter som, trots att de fortfarande finns i registret, inte skall visas i ett registerutdrag efter viss tid, s.k. rehabilitering. Bestämmelser om rehabilitering finns i 7 kap. 14 å KKF, se vidare nedan.
Enligt 7 kap. 12—15 åå KKF gäller olika gallringstider— mellan två och fem år — för olika typer av registeruppgifter. Uppgifter i körkortsregistret om någon som inte är körkortshavare, innehavare av traktorkort eller innehavare av luftfartscertifikat och liknande skall bevaras i registret under fem år från det att den senaste uppgiften fördes in i registret eller, i fråga om uppgift om brott, under fem år från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen.
Om uppgiften gäller en anmälan om omhändertagande enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. får den dock bevaras i högst två år från det att den fördes in i registret.
När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna om honom utgå snarast.
Uppgifter i körkortsregistret att registerblad har framställts skall gallras ut när fem år har förflutit från dagen för den dom eller motsvarande som har föranlett registreringen (7 kap. 12 å).
Även RI-förordningen innehåller alltså bestämmelser om gallring av uppgifter som i dag finns i körkortsregistret. Enligt 21 å andra stycket förordningen skall Rikspolisstyrelsen, RPS, på maskinläsbart medium bevara uppgifter som avses i 7 kap. 4 å KKF — dvs. belastnings- uppgifter som avser brott — under fem år från det att domen eller beslutet meddelades eller föreläggandet godkändes.
Enligt gallringsbestämmelsen i 8 å förordningen (l979:785) om yrkestrafikregister skall uppgifterna om ett tillstånd till yrkesmässig trafik gallras ut sedan fem år har förflutit från det att tillståndet har upphört att gälla.
Vissa brister i nuvarande system
Från de tillämpande myndigheterna, dvs. VV och länsstyrelserna, har pekats på vissa brister vad avser regleringen av gallring respektive rehabilitering. Exempelvis saknas det gallringsfrister för Vissa uppgifter. Detta gäller för en anmälan enligt 10 kap. 2 å körkortslagen (l998:488), KKL, dvs. en anmälan från läkare om att körkortshavaren är olämplig att inneha körkort. Detta medför att uppgiften om anmälan ligger kvar i registret under en obegränsad tid. Detsamma gäller för uppgift om bevakningsvillkor för läkarintyg.
Gallringsfrister saknas också för viss negativ information om körkortshavare, såsom avslagsbeslut i samband med körkortstillstånd eller att en ansökan har avvisats.
16.2.3. Överväganden och förslag
Myndigheterna är rättsligt förpliktade att bevara allmänna handlingar och bevarandet är också en uppgift av allmänt intresse. Arkivlagen föreskriver som huvudregel att allmänna handlingar skall bevaras. För uppgifter som behandlas automatiserat är principen som regel i stället den omvända, nämligen att uppgifter skall gallras efter en bestämd tid. Av PUL följer att personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta hindrar dock inte att uppgifterna bevaras längre i enlighet med arkivlagens bestämmelser och utifrån vissa fastslagna principer.
En annan utgångspunkt är att särskilt känsliga uppgifter skall få förekomma i ett personregister endast under en begränsad tid och att de därefter skall gallras. Även för registeruppgifter som i och för sig inte är av sådan natur bör finnas regler som anger när gallring av uppgifterna skall ske. Följden skulle annars snart bli att en ohanterligt stor mängd registeruppgifter samlas.
Inför den fortsatta framställningen vill vi stryka under att vi använder begreppet gallring i den betydelse som beskrivits ovan, nämligen att en uppgift anses gallrad (förstörd) om möjligheterna till sammanställning av informationen eller till sökning därigenom gått förlorad, även om uppgifterna förs över till en annan databärare.
En noggrann avvägning måste ske för att bestämma när och hur stor del av registeruppgiftema som skall gallras vid varje tillfälle. Å ena sidan kan en alltför omfattande gallring få till följd att det inte kommer att finnas tillräckligt material för undersökningar eller utvärderingar av olika slag. Å andra sidan kan en alltför begränsad gallring medföra att känsliga uppgifter eller stora mängder uppgifter sparas i onödan.
Föreskrifter om bevarande och gallring är därför av stor betydelse, inte minst vid utformningen av skyddet för den enskildes integritet.
Arten av uppgifter i vägtrafikregistret är varierande — vissa uppgifter är personuppgifter av integritetskänslig art, andra är uppgifter som inte kan knytas till någon person och som är neutrala vad avser integriteten. Vissa uppgifter förlorar sin relevans relativt snabbt, medan andra typer av uppgifter är av betydelse under lång tid.
Vi anser att det, i enlighet med PUL:s huvudregel, i en registerförfattning avseende ett register som till delar innehåller integritetskänsliga personuppgifter, måste föreskrivas att dessa personuppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Respekten och hänsynen till de registrerades behov av skydd för sin integritet är motiv som väger tungt. Andra omständigheter kan tala i motsatt riktning. En Viktig omständighet att beakta är härvid kontinuiteten i registerföringen.
Det bör därför av lagen om vägtrafikregister uttryckligen framgå en huvudregel av innebörd att uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall gallras. En föreskrift om att en uppgift skall gallras innebär alltid att den skall tas bort från registret. Denna allmänt hållna regel kompletteras med särskilda bestämmelser i förordningen om vägtrafikregister som mera i detalj anger hur länge varje typ av uppgift skall bevaras.
I dag gäller för fordonsregistreringen att uppgifter som avser chassinummer, motomummer, färg, modellkod, registreringsnummer och årsmodell skall bevaras i fem år efter det att ett fordon har avregistrerats. Den bestämmelsen förs utan ändring i sak över till förordningen om vägtrafikregister. Övriga uppgifter om fordon och fordonsägare skall bevaras i ett år efter det att ett fordon har avregistrerats. Detta gäller även uppgifter om tillfällig registrering, där fordonet i vissa fall förs ut ur landet. Vi har nämligen inte funnit anledning att i sådana fall ha en kortare gallringsfrist.
Även för körkortsregisteruppgijter bör i möjligaste mån finnas enhetliga gallringsbestämmelser. Vi föreslår att den nuvarande tiden, fem år, som gäller i vissa uttryckligt angivna fall, får äga generell giltighet. En sådan regel är lätt att tillämpa och tidsrymden motsvarar rådande praxis i ärenden som rör exempelvis återkallelse av körkort på grund av brottslighet, missbruk osv. Det har också i den praktiska tillämpningen visat sig att en kortare gallringstid inte är lämplig. Den allmänna gallringsfristen fem år som rör den som inte är körkorts— havare omfattar även de ovan nämnda avslagsbesluten i samband med en ansökan om körkortstillstånd och ett beslut att avvisa en ansökan.
Samma enhetliga gallringsfrist föreslås för den som fortfarande är körkortshavare. Uppgiften att en körkortshavare har omhändertagits
enligt lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB, får i dag bevaras högst två år från det att anmälan fördes in i registret, 7 kap. 12 å KKF. Vi har från länsstyrelsehåll uppmärksammats på att tvåårsfristen i vissa fall är för kort för att på ett riktigt sätt bedöma körkortshavarens eventuella missbruk eller misskötsamhet. Vi föreslår därför att sådana uppgifter i fortsättningen skall gallras efter fem år.
I dag saknas gallringsfrist för uppgifter som avser anmälan från läkare eller polismyndighet i vissa fall. Gallringsfristen fem är bör gälla även sådana anmälningar. Samma frist bör gälla även uppgifter om utländska avgöranden, som enligt KKL:s bestämmelser likställs med svenska avgöranden.
När någon som finns registrerad har avlidit, skall uppgifterna, liksom i dag, snarast föras ur registret.
För uppgifter avseende yrkestrafikregistreringen, dvs. uppgifter om innehavare av ett trafiktillstånd, en taxiförarlegitimation eller ett tillstånd till biluthyrning samt uppgifter om någon annan person som har registrerats enligt yrkestrafik- eller biluthymingsförfattningarna, gäller i dag en generell gallringstid om fem år från det att ett tillstånd eller en legitimation har upphört att gälla. Den tidsrymden har visat sig väl avvägd och bör tillämpas även i fortsättningen.
Som framgått i det föregående saknas helt författningsreglering för registreringen av felparkeringsavgifter. Vi föreslår i detta betänkande att även den delen av VV:s registerstruktur skall utgöra en integrerad del av vägtrafikregistret. I en särskild bilaga (4) till förordningen anges vilka uppgifter om utfärdade parkeringsanmärkningar m.m. som skall föras in i registret. Vi har från W inhämtat att uppgifter om betalda anmärkningar m.m. i dag bevaras under tre år och att de därefter gallras. Vi anser att den ordningen är lämplig. Uppgifter om en parkeringsanmärkning bör därför bevaras i vägtrafikregistret i tre år efter det att betalning har kommit in till Vägverket. Jämför 3 kap. 4 å förslaget till förordning om vägtrafikregister.
Med stöd av bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter kan W vid behov föreskriva mer detaljerade bestämmelser av administrativ art rörande gallring av uppgifter.
16.3. Erhållande av utdrag ur registren 16.3.1 Allmänt
Den registrerade själv, allmänheten och andra myndigheter än den som för ett register kan ha ett berättigat intresse av att ta del av de registrerade uppgifterna. Offentlighetsprincipen är härvid utgångs-
punkten, dvs. det finns en allmän rätt för var och en att hos myndigheter och likställda organ ta del av handlingar som är allmänna och som inte är föremål för sekretess. Begränsningar i Offentlighetsprincipen regleras närmare i sekretesslagen (1980:100), som innehåller bestämmelser som kompletterar 2 kap. TF (jfr ovan avsnitt 6 om integritetfrågor m.m.).
Det finns dock inte någon laglig rätt att med stöd av Offentlighetsprincipen få ta del av handlingar eller uppgifter från en myndighet i elektronisk form, dvs. utlämnande på något medium för automatisk databehandling — optiskt läsbara blanketter, magnetband, disketter eller något annat som är läsbart, papper undantaget.
För att se över möjligheterna att låta Offentlighetsprincipen omfatta även allmänna handlingar som är lagrade med hjälp av automatiserad behandling har regeringen under år 1998 beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet och offentlighetsprincipens tillämpning iIT- samhället (dir. l998z32 Offentlighetsprincipen och IT samt översyn av sekretesslagen m.m.).
Det finns därför ännu så länge två reglerade sätt att ta del av all— männa handlingar eller uppgifter, antingen direkt hos myndigheten (2 kap. 12 å TF) eller genom att få en kopia eller avskrift (2 kap. 13 å TF).
För att ta del av uppgifter i ett register kan den enskilde begära ett utdrag ur registret. Ett utdrag ur ett personregister skulle enligt den tidigare gällande datalagen (1973:289), 10 å, med vissa undantag lämnas på begäran av en enskild. Även PUL innehåller bestämmelser om information, men dessa bestämmelser avser endast information till den registrerade, 23—26 åå. Viss information skall lämnas självmant av den personuppgiftsansvariga myndigheten när uppgifterna samlas in. Därutöver har myndigheten en skyldighet att till var och en som ansöker om det en gång per år lämna besked om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller inte. Undantag från den på det sättet uttryckta informationsskyldigheten finns vid sekretess och tystnadsplikt, 27 å. Lagen anger dock inte sättet för hur informationen skall lämnas.
Några bestämmelser som omfattar rätten för var och en att begära ut handlingar eller uppgifter finns inte.
Vad som gäller för utdrag ur register som avser annat än personuppgifter anges inte heller i de nämnda författningarna. I vägtrafikregistret kommer att finnas en mängd uppgifter som inte direkt eller indirekt kan knytas till en person och som därför inte anses som personuppgifter.
16.3.2. Bestämmelser om utdrag i nuvarande vägtrafikförfattningar
Allmänt
Förutsättningama för att få ta del av de uppgifter som finns i respektive trafikregister framgår i dag endast delvis av de författningar som reglerar dessa register.
I BRK saknas sådana bestämmelser för uppgifterna i det nuvarande bilregistret. Vid en begäran om uppgifter fungerar systemet i dag i praktiken så, att VV efter en begäran — skriftligen eller per telefon — sänder ett utdrag ur bilregistret per post eller via telefax. I utdraget, ett s.k. 10 å—utdrag, tas i princip med de uppgifter som finns registrerade. Vissa registeruppgifter tas dock inte med, exempelvis vissa koder för internt bruk.
Bestämmelser om utdrag ur det nuvarande körkortsregistret finns i 7 kap. 13 å KKF . Dessa bestämmelser utgår från att belastningsuppgifter rörande brott från RPS register tillförs körkortsregistret. I och med att RPS nya registerstruktur införs kommer några sådana uppgifter inte längre att finnas i körkortsregistreringen (se närmare avsnitt 14 om registerinnehållet och avsnitt 15 om RPS registerstruktur). Bestämmelserna anger i dag under vilka förutsättningar belastningsuppgifter skall tas med i utdraget, dvs. vilka myndigheter som har rätt att begära sådana uppgifter. Den rätten tillkommer även den som registreringen avser.
En begäran om utdrag görs hos RPS om belastningsuppgifter som avser brott skall tas med i utdraget och i annat fall hos länsstyrelsen (7 kap. 13 å första stycket).
Ett utdrag ur yrkestrafikregistret får, enligt 6 å förordningen ( l985z785) om yrkestrafikregister, innehålla de uppgifter som enligt 3 å förs in i registret. Ett sådant utdrag begärs hos prövningsmyndigheten.
Det saknas särskilda bestämmelser om utdrag för registeruppgifter som rör felparkeringsavgifter och utfärdade parkeringsanmärkningar.
Rehabilitering
I 7 kap. KKF regleras förutom gallring vilka uppgifter som, trots att de fortfarande finns i registret, inte skall visas i ett registerutdrag efter viss tid, s.k. rehabilitering. I ett utdrag ur körkortsregistret skall enligt 7kap. 14 å KKF inte tas med uppgifter som rör bl.a. återkallelse, spärrtid och anmälan från läkare om att körkortshavaren är olämplig att
inneha körkort —- detta är fallet sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen om nämnda förhållanden.
När den enskilde själv begär det tas dock i ett registerutdrag med samtliga uppgifter, 7 kap. 13 och 14 åå KKF .
16.3.3. Överväganden och förslag
Allmänt
Utgångspunkten för vårt resonemang i fråga om tillgängligheten av registeruppgiftema är att uppgifterna i vägtrafikregistret till största delen är offentliga. Vi har ovan konstaterat att offentlighetsprincipens reella omfattning primärt styrs av tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om vad som ryms inom begreppet allmänna handlingar (uppgifter) och sekundärt av begränsningar i sekretesslagen.
Vi föreslår ovan (jfr avsnitt 14) att det i bilagor till förordningen om vägtrafikregister uttömmande skall anges vilka uppgifter som skall och får föras in i registret. Dessa uppgifter kan också i princip begäras utlämnade, i den mån det inte finns sekretessbestämmelser som skyddar uppgifterna.
Dessa bestämmelser bör kompletteras med en författningsmässig ”instruktion” till myndigheten, dvs. i förekommande fall W eller länsstyrelse, att i ett utdrag lämna ut de begärda uppgifterna.
Utdrag för de olika registerdelama
Uppgifter i vägtrafikegistretsfordonsregisterdel innehåller uppgifter av föga integritetskänslig art. Ett utdrag som avser fordonsregistreringen kan därför i princip innehålla de uppgifter som har förts in i registret, personnummer undantaget. Detsamma gäller uppgifter som avser registrering av felparkeringsavgifter. Detta kommer till uttryck i vårt författningsförslag. Sådana utdrag begärs, liksom i dag, hos VV.
Det förutsätts härvid att utdraget avser ett fordon eller en parkeringsanmärkning osv. På motsvarande sätt avser ett utdrag om körkorts- eller yrkestrafikregistreringen en person eller ett tillstånd osv.
De nuvarande bestämmelserna som behandlar registerutdrag avseende körkortsregistreringen förs över till förordningen om vägtrafikregister. De begränsningar som nu finns beträffande vissa typer av mer eller mindre integritetskänsliga uppgifter justeras till vad vi föreslår beträffande vilka uppgifter som över huvud taget skall föras in i registret (jfr avsnitt 14). Dessa registeruppgifter kan delas in i identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. De s.k.
sekretessbrytande bestämmelserna om registerutdrag som i dag återfinns i KKF förs över till förordningen om vägtrafikregister. De uppgifter som undantas vid en begäran om utdrag är personnummer och i förekommande fall körkortsbild och namnteckning (jfr avsnitt 6 ovan).
I ett utdrag som innehåller uppgifter om körkortsregistreringen får sådana uppgifter som benämns belastningsuppgifter liksom i dag tas med endast om utdraget har begärts av den registrerade själv eller av vissa särskilt angivna domstolar och myndigheter, nämligen Riksdagens ombudsmän, Regeringskansliet, allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, Justitiekanslern, åklagarrnyndighet, Rikspolis- styrelsen, polismyndighet, frivårdsmyndighet, övervakningsnämnd, Datainspektionen eller Luftfartsinspektionen inom Luftfartsverket. Detsamma gäller någon annan myndighet, om denna behöver uppgifter för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning och uppgifterna inte röjs så att skada uppkommer för den enskilde.
Enligt bestämmelsen om s.k. rehabilitering skall vissa registeruppgifter inte tas med sedan fem år har förflutit från beslutet eller underrättelsen. Det är fråga om uppgifter som rör återkallelse, ett beslut att ett utländskt körkort inte är giltigt i Sverige, ett beslut om utbyte av ett utländskt körkort med stöd av 6 kap. 6 å KKL, spärrtid, omhändertagande, varning, anmälan enligt 9 eller 10 åå KKF samt anmälan enligt 10 kap. 2 å KKL. Den begränsningen gäller dock inte om den registrerade själv eller vissa av de ovan uppräknade myndigheterna, nämligen Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, RPS eller DI har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.
Liksom beträffande övriga bestämmelser som rör uppgifter i yrkestrafikdelen av vägtrafikregistret har vi anpassat bestämmelserna om registerutdrag till de som gäller på körkortssidan. Ett utdrag som avser yrkestrafikregistreringen får alltså i princip innehålla de uppgifter som har förts in i registret — personnummer undantaget. Vissa begränsningar görs dock även här. I fråga om utlämnande av belastningsuppgifter får sådana tas med endast om utdraget har begärts av den registrerade själv eller av en sådan myndighet som angetts ovan.
Rehabiliteringsbestämmelsema för utdrag avseende körkorts- registreringen görs tillämpliga även beträffande yrkestrafikuppgifter, både sådana som gäller tillstånd och taxiförarlegitimation. Tidsgränsen bestäms även här till fem år från beslutet eller underrättelsen.
De uppgifter som inte skall tas med i utdraget rör återkallelse, ogiltighetstid och varning, samt beträffande uppgift om taxiförarlegitimation även omhändertagande av legitimationen.
Liksom på körkortssidan föreslår vi att den nämnda begränsningen inte skall gälla om den registrerade själv eller en av de ovan
uppräknade myndigheterna har begärt fullständiga uppgifter för ett särskilt fall.
Ett registerutdrag avseende körkorts- respektive yrkestrafikregistre- ringen begärs hos länsstyrelse. Det kan här anmärkas att begäran kan ställas till vilken länsstyrelse som helst, även om det vanligen sker till den länsstyrelse där körkortshavaren är folkbokförd respektive den som har beviljat ett tillstånd till yrkesmässig trafik eller biluthyrning.
Övriga bestämmelser
1 dag gäller enligt KKF att om den som i tjänsten har tagit befattning med uppgifter som har lämnats ut från körkortsregistret misstänker att uppgifterna är oriktiga, skall han genast anmäla det till den myndighet som för registret, nämligen W. Vi föreslår att en bestämmelse härom tas in i förordningen om vägtrafikregister med allmän giltighet för samtliga typer av registeruppgifter.
Vi föreslår slutligen en bestämmelse som uttryckligen anger att vissa myndigheter som för datakommunicering är anslutna till vägtrafikregistret därigenom kan få besked om någon belastnings- uppgift finns eller inte finns i registret.
17 Straffbestämmelser m.m.
Utredningens förslag i huvuddrag: Det skall genomgående krävas subjektivt rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet) i fråga om brott mot bestämmelserna på vägtrafikregisterområdet.
En vidare straffskala än i dag bör gälla vid brott mot de grundläggande bestämmelserna om registreringsplikten. Med hänsyn till de allvarligare överträdelsema — exempelvis i fråga om fall där någon systematiskt med ett eller flera fordon åsidosätter bestämmelserna på området, ibland i yrkesmässig verksamhet — föreslås fängelse högst sex månader ingå i straffskalan. För övriga överträdelser bör utdömas böter eller penningböter.
Polisman föreslås få möjlighet att vid överträdelse av bestäm— melserna om saluvagnsregistrering omhänderta saluvagnsskyltama.
Underlåtenhet att anmäla ägarbyte beträffande fordon avkriminali- seras.
Vitesinstitutets tillämpning på vägtrafikregisterområdet mönstras ut.
17.1. Utredningens uppdrag
De författningar inom rättsområdet som vi har att behandla innehåller särskilda straffbestämmelser. Översynen av den samlade författnings- materian för vägtrafikregistreringen innefattar en genomgång av dessa bestämmelser. Vi har därvid särskilt att beakta kravet på angivandet av ett subjektivt rekvisit i straffbestämmelserna -— jämför övergångsbestämmelsema till 1 kap. 2 å brottsbalken, BrB, SFS 1994:458 (direktiven för utredningen s. 7).
17.2. Gällande straffbestämmelser 17.2.1 Inledning
Straffbestämmelser inom vägtrafikregisterområdet i stort förekommer i huvudsak beträffande förfarandet rörande fordonsregistreringen och finns följaktligen ibilregisterkungörelsen, (1972:599), BRK. Påföljden utgörs i princip av bötesstraff (penningböter). När det gäller ansvar för överträdelser som rör behörigheten att föra fordon eller att inneha tillstånd till yrkesmässig trafik återfinns dessa bestämmelser i de författningar som reglerar det materiella förfarandet på respektive område, dvs. körkorts- och yrkestrafikförfattningama.
17.2.2. Bötesstraff
Enligt 87 å BRK döms ägaren till penningböter om fordonet brukas i strid mot bestämmelser om registreringsplikten, bestämmelser om att fordon skall vara försett med registreringsskylt eller saluvagnsskylt och bestämmelser om avställning. Om ägaren visar att han gjort vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han dock fri från ansvar. Bestämmelserna gäller även föraren, om han kände till eller bort känna till att fordonet inte fick brukas.
Ansvar utkrävs av den som brukar någon annans fordon utan lov och av den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än den ägaren har utsett, 88 å.
Böter är föreskrivet för den som vid en ansökan eller anmälan enligt BRK uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift. Detta gäller dock inte om förfarandet är straffbelagt iBrB, exempelvis såsom förfalskningsbrott enligt 14 kap. BrB. Bestämmelserna finns i 89 å BRK.
I 90 å BRK finns en rad straffbestämmelser. Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte medför vissa handlingar vid färd. Det gäller fordonets registreringsbevis, bevis om avställning, körtillstånd eller bevis om avtalad tid. Detsamma gäller om de nämnda handlingarna inte på tillsägelse visas upp för en bilinspektör eller en polisman. Påföljden är likaledes penningböter om en sådan handling vid uppvisandet inte är i sådant skick att den kan läsas utan svårighet. Detsamma gäller den som inte håller fordonets registreringsskylt i sådant skick att den kan avläsas lätt eller under färd placerar last eller annat så att skylten inte går att avläsa, den som inte sätter fast ett
erhållet kontrollmärke på registreringsskylten eller i förekommande fall inte sätter fast ett erhållet miljöklassmärke på därför avsedd plats på ett tungt fordon.
Till penningböter döms enligt 90 å BRK även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte inom en vecka från förvärvet till W gör en anmälan om att äganderätten till ett fordon har gått över eller underlåter att, om det behövs, ge in ett bevis om att trafikförsäkring har tecknats för fordonet. Detsamma gäller den som i förekommande fall underlåter att anmäla ändrat användningssätt för ett fordon.
När det gäller skyldigheten att anmäla att ett fordon har överlåtits finns en ventil såtillvida att om både förutvarande och ny ägare är skyldig att göra anmälan och en av dem lämnar riktiga uppgifter är den andre fri från ansvar.
Bestämmelser om s.k. delegerat ägaransvar finns i 92 å BRK. I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad som på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade. I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar på den eller dem som har rätt att företräda boet. I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om ansvar på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrättningen. Om VV på begäran av samfundet eller inrättningen har godtagit en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestämmelsema på denne. Straffbestämmelser finns också i exportvagnskungörelsen (1964z39), turistvagnskungörelsen (1972:601) kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon och i förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
17.2.3. Hindrande av fortsatt färd
Om ett fordon framförs i strid mot BRK:s bestämmelser eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av kungörelsen, skall polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet, 93 å.
17.2.4. Avskyltning
I 6 kap. 6 å yrkestrafiklagen (l998:490) har förts in en särskild bestämmelse om avskyltning. I propositionen 1997/98:63 En reformerad yrkestrafiklagstiftning (bet. l997/98:TU)9, rskr. 1997/98:192) anfördes härom bl.a. följande (5. 120).
Det finns skäl att ge polisen rätt att omhänderta den gula taxiskylten för taxi, t.ex. om fordonets ägare inte har tillstånd till taxitrafik eller om fordonet av annan anledning inte längre skall vara försett med sådana skyltar. Nu nämnda regler om skyltar bör tills vidare finnas iyrkestrafiklagstiftningen. Vidare bör i BRK införas en straffsanktionerad skyldighet för fordonsägaren att återlämna gula taxiskyltar som innehas utan att fordonet skall vara försett med sådana.
Det kan påpekas att det i 19 å BRK finns bestämmelser om att ett registrerat fordon i princip får brukas endast om det är försett med registreringsskyltar. En straffbestämmelse för överträdelse av denna bestämmelse finns i 87 å.
17.2.5. Vite
För att förmå en fordonsägare att återlämna en registreringsskylt eller en saluvagnsskylt i vissa fall kan W i dag förelägga vite, 90 a å BRK. Det krävs i ett sådant fall endast en ren underlåtenhet för att VV skall få förelägga vite. Bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten tillämpas beträffande utdömande av vitet. Det innebär bl.a. att frågan om utdömande av ett förelagt vite prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet eller, om detta har skett efter överklagande av frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som har prövat denna fråga i första instans. Länsrätten i det län där myndigheten är belägen är behörig.
För att förmå den som genom lagakraftvunnen dom har dömts till ansvar för underlåtenhet att göra anmälan eller återlämna skylt eller märke och som även därefter underlåter att fullgöra detta, har VV rätt att förelägga och döma ut vite, 91 å. Det krävs i det här fallet en lagakraftvunnen dom på en viss underlåtenhet och en ny underlåtenhet från fordonsägaren innan vite kan föreläggas och dömas ut.
Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Vitesbeloppet skall fastställas med hänsyn till adressatens ekonomiska förhållanden och till övriga omständigheter som kan antas förmå denne att följa
föreläggandet. Vite får inte föreläggas, om det kan antas att adressaten saknar faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Så kan t.ex. vara fallet om adressaten har överlåtit det fordon som avses med ett tänkt föreläggande och denne har då inte faktisk eller rättslig möjlighet att återlämna en skylt eller ett märke eller fullgöra annat som föreläggandet avser.
17.3. Överväganden och förslag
De nuvarande straffbestämmelsema i 87 och 88 åå BRK är, som framgår av framställningen ovan, så uppbyggda att de utgår från ett strikt ansvar för ägaren med vissa möjligheter att undgå ansvar. Denna konstruktion har varit vanligt förekommande i trafikförfattningama. Under senare tid har emellertid i linje med utvecklingen på andra rättsområden skett en övergång till krav på subjektivt rekvisit (uppsåt eller oaktsamhet). Vi kan här hänvisa till närbesläktade bestämmelser, exempelvis i 105 å och följande bestämmelser i fordonskungörelsen i lydelse enligt SFS l996:801. Några bärande skäl för ett annat synsätt på vägtrafikregisterområdet finns inte. Vi föreslår därför att det genomgående skall krävas subjektivt rekvisit i fråga om här aktuella brott.
BRK och övriga här aktuella författningar innehåller i dag i allmänhet penningböter som påföljd. Sådana böter kan i normalfallet ådömas med ett belopp om högst 2 000 kronor (25 kap. 3 å BrB).
Vissa överträdelser kan bedömas vara av mindre allvarlig karaktär, såsom att köra ett fordon med en registreringsskylt som inte syns eller utan kontrollmärke, dvs. sådana beteenden som i och för sig är straffvärda men inte utgör någon särskild fara för trafiksäkerheten eller andra trafikanter. Annat straff än penningböter är i regel inte motiverat här.
När det gäller brott mot de grundläggande bestämmelserna om registreringsplikten kan det emellertid förekomma allvarliga fall som motiverar högre straff. Det kan exempelvis vara fråga om fall där någon systematiskt med ett eller flera fordon åsidosätter bestämmelser- na på området, ibland i yrkesmässig verksamhet. I det sammanhanget kan nämnas att överträdelser av reglerna om saluvagnsregistrering liksom i dag blir att betrakta som brott mot bestämmelserna om registrering och avställning av fordon. Härunder faller också körning i strid mot vad som gäller om utlandsregistrerade fordon.
I vissa fall är det utdömda straffet av underordnad betydelse, medan den i realiteten kännbara följden av ett straffbart beteende består i att
tillståndet att utöva viss verksamhet återkallas. Detta kan vara fallet exempelvis vid återkallelse av en meddelad saluvagnsregistrering.
Sammantaget finns det skäl för en vidare straffskala än i dag vid brott mot registreringsplikten. Med hänsyn till de allvarligare överträdelsema bör fängelse ingå i skalan, förslagsvis högst sex månader. Det bör därvid uppmärksammas att en konsekvens härav är att ordningsföreläggande inte kan användas för nu ifrågavarande brott (48 kap.13 å rättegångsbalken).
För övriga brott i registreringshänseende bör straffet liksom i dag vara penningböter.
Likaså bör en bestämmelse finnas som motsvarar bestämmelsen i 93 å BRK om hindrande av fortsatt färd.
Den grundläggande registreringsplikten avses regleras i lagen om vägtrafikregister. Med hänsyn härtill och då fängelsestraff grundlags— enligt (regeringsformen 8 kap. 7 å) skall regleras i lag bör även straff- bestämmelsen avseende brott mot registreringsplikten tas in i lagen.
Även bestämmelsen om hindrande av fortsatt färd bör tas in i lagen men ges en sådan utformning av den omfattar såväl brott mot registreringsplikten som brott mot föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
I fråga om brott mot bestämmelser som rör kontrollmärken och annan utmärkning av fordon kan anmärkas, att skyldigheten för fordonsägaren att förse det fordon som är registrerat här i landet med ett nationalitetsmärke i förekommande fall sanktioneras enligt utländsk lagstiftning vid färd med fordonet i andra länder, medan skyldigheten för ett i utlandet registrerat fordon att vid färd här i landet ha ett nationalitetsmärke sanktioneras i förordningen om vägtrafikregister (16 kap. 10 å).
I dag straffsaktioneras underlåtenheten att inom en vecka anmäla att ett fordon har bytt ägare, 90 å BRK. Ansvaret omfattar såväl säljare som köpare. Vi anser att främst intresset av en hög registerkvalitet motiverar att den underlåtenheten avkriminaliseras. Om underlåten- heten inte är kriminaliserad bidrar det nämligen till att det blir smidigare att i olika situationer rätta felaktigheter som upptäckts. Vi föreslår därför att avkriminalisering sker.
Motsvarande synsätt skulle kunna läggas på kravet om att anmäla ändrade förhållanden avseende användningen av vissa fordon med påverkan på deras beskattningsförhållanden, exempelvis för traktorer, motorredskap och terrängvagnar, se 10 kap. 12 å förslaget till förordning om vägtrafikregister. Härvid är att märka att en underlåten anmälan även faller under straffansvar enligt fordonsskatteför— fattningama och medför att skattetillägg påförs. Vi har därför övervägt att föreslå en avkriminalisering i fordonsregistreringshänseende. Mot
bakgrund främst av att förenklingar avseende traktorbeskattningen m.m. kan komma att ske i samband med översynen av fordons- beskattningen (jfr avsnitt 8 ovan) avstår vi från att nu lämna ett sådant förslag.
Under utredningsarbetet har fråga kommit upp om det borde finnas bestämmelser om omhändertagande av skyltar i vissa situationer, s.k. avskyltning. Bestämmelser av detta slag finns i 78 och 79 åå fordonsskattelagen (1988:327). Dessa bestämmelser tar sikte på att fordon brukas trots att fordonsskatten inte har betalats. I yrkestrafiklagstiftningen har, som nämnts ovan, förts in en bestämmelse om avskyltning avseende s.k. taxiskylt. Någon allmän bestämmelse om rätt för polisman att ta hand om registreringsskyltar vid överträdelser av registreringsbestärnmelsema synes dock inte motiverad. En sådan möjlighet skulle också i vissa fall förmodligen kunna leda till praktiska tillärnpningssvårigheter. Vad däremot gäller saluvagnsregistreringen är förekommande överträdelser ofta knutna till att skyltarna används på ett oriktigt sätt genom att de ”lånas ut” till någon annan. I dessa fall är det motiverat att en polisman har möjlighet att omhänderta skyltarna. Jämför textavsnitt 9.3.6.
VV har, sedan fordonsregistreringsfrågoma fördes över till verket från länsstyrelserna den 1 januari 1996, inte utvecklat något system för vitesförelägganden och de nu gällande bestämmelserna om möjlighet att förelägga och i vissa fall döma ut vite har inte tillämpats i något fall. Vitesinstitutet är enligt vår uppfattning ett otidsenligt institut på detta område, vilket också har visat sig i den praktiska tillämpningen. Vi föreslår därför att bestämmelserna härom mönstras ut.
1 8 Avgifter
Utredningens förslag i huvuddrag: De allmänna principerna i fråga om avgifter för informationsuttag ur register bör gälla även i fråga om avgifter för uttag av registeruppgifter ur vägtrafikregistret.
W får i den s.k. uppdragsverksamheten, genom vilken VV till myndigheter och enskilda säljer uppgifter i bilregistret (uppgifter om fordon och fordonsägare i vägtrafikregistret), anpassa grunderna för prissättningen till de nämnda principerna.
Avgiftsuttaget på vägtrafikområdet bör renodlas så att enklare rutiner skapas. Olika avgifter för likartade tjänster och för samme betalare bör slås samman.
Frågan om bibehållande av registerhållningsavgiften får övervägas ytterligare inom W.
Avgiften för en viss vara som motsvaras av en produktionskostnad, såsom avgift för registreringsskyltar, bör i regel tas ut separat och avgiften bör schabloniseras.
En ansökningsavgift bör tas ut oberoende av om ansökan beviljas eller avslås. Avgiften bör i princip motsvara ett ärendes hela handläggning.
Samtliga avgifter som tas ut i verksamheten på området samlas i en särskild förordning om avgifter inom vägtrafikområdet. Avgifter som tas ut enligt bilavgas- och bilskrotningsförfattningama, liksom avgifter som tas ut av AB Svensk Bilprovning, berörs dock inte av de nämnda förslagen.
18.1. Utredningens uppdrag
Registerverksamheten finansieras i huvudsak genom avgifter. För bilregistreringen betalar fordonsägama en årlig registerhållningsavgift medan avgifterna för körkorts- respektive yrkestrafikregistreringen är konstruerade på annat sätt. I direktiven för utredningen (5. 2—3) pekas på behovet av att undersöka möjligheterna att åstadkomma avgiftskonstruktioner som på ett bättre sätt än för närvarande återspeglar registerverksamhetens faktiska kostnader.
Nära samband med avgifterna för registerverksamheten och registerhållningen har avgifterna för uttag av information från registren. Dessa avgifter behandlar vi inledningsvis.
I anslutning till våra överväganden om avgiftsfrågoma har vi även funnit anledning att se över den författningsmässiga regleringen av avgifterna på vägtrafikområdet.
18.2. Avgifter för informationsuttag 18.2.1 Allmänt
Avgifterna på vägtrafikens område kan såsom antytts ovan delas in i två från varandra skilda områden. Det är dels fråga om avgifter för uttag av information ur de av VV förda registren, dels fråga om avgifter för själva registerhållningen och olika tjänster som myndigheterna i det sammanhanget är ålagda att tillhandahålla. Beträffande den förstnämnda frågan vill vi framhålla följande.
I regeringens proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik, den s.k IT- propositionen, slås fast att offentlig information skall göras tillgänglig också elektroniskt. Samtidigt uttalas att enhetliga principer för prissättning av offentlig information skall utformas.
Riksrevisionsverket, RRV, har på regeringens uppdrag (beslut den 18 maj 1995, Fi94/293) utarbetat ett förslag till principer för prissättning av informationstjänster inom den offentliga sektorn. Med informationstjänster avses, enligt regeringens direktiv till verket, avgiftsbelagda uttag ur databaser med elektroniskt lagrade uppgifter.
Regeringen pekar på tre huvudsakliga finansieringskällor för de offentliga registren, nämligen anslag, avgifter för registrering i registret och avgifter för uttag ur registret.
Det övergripande målet för tillhandahållande av informationstjänster bör, enligt regeringen, vara att uppnå en effektiv användning av den information som finns i offentliga databaser. Finansierings- och prissättningsprincipema får inte motverka detta mål. Priset bör således inte sättas så högt att efterfrågan på information blir lägre än vad som är samhällsekonomiskt effektivt. Samtidigt måste beaktas hur ett eventuellt underskott skall finansieras. Syftet är att riktlinjerna för prissättningen skall vara generellt tillämpbara inom den offentliga sektorn.
RRV har redovisat uppdraget i rapporten Principer för prissättning av informationstjänster (RRV 1995:64). Rapporten omfattar överväganden och förslag som rör prissättning av avgiftsbelagda uttag
! 1 !
av elektroniskt lagrade uppgifter. Gällande regler och praxis för att avgiftsfritt tillhandahålla information har inte ifrågasatts.
RRV föreslår att en enhetlig princip för prissättning av uttag av information ur databaser tillämpas inom den offentliga sektorn, såvida inget annat beslutas. Den föreslagna principen, som anger grunden för prissättning av informationsuttag, innebär att avgifterna skall beräknas så att samtliga kostnader för att framställa och distribuera uttagen täcks.
Denna prissättningsprincip kan tillämpas oberoende av vilken teknik som används för överföringen av information, vilken typ av information uttaget avser eller vilken kundkategori det är fråga om. Vidare är principen neutral i förhållande till effekterna på statsbudgeten respektive kommunala budgetar genom att samtliga kostnader som orsakas av uttagen täcks.
Tillämpningen av principen att uttagskostnaden utgör grund för prissättningen stämmer, enligt RRV, överens med det synsätt som redovisas i dokumentation från Norge, EU och USA.
En prissättningsprincip som innebär att krav ställs på att avgifterna för uttagen, förutom uttagskostnaden, även skall bidra till att täcka en skälig andel av kostnaderna för myndigheternas basverksamhet kan, menar RRV, inte tillämpas generellt inom den offentliga sektorn. Med basverksamhet avses i detta sammanhang myndighetens åtagande enligt instruktion eller annan författning. Denna princip kan dock vara tillämplig i ett enskilt fall under förutsättning att risken är liten för att samhällsekonomiska förluster skall uppstå. För statlig verksamhet kan regeringen efter prövning i varje särskilt fall besluta om att ett bidragskrav skall ligga till grund för prissättningen av uttag av uppgifter ur databaser.
I en enskild prissättningssituation kan särskilda omständigheter motivera avsteg från huvudregeln. I rapporten berörs sådana omständigheter endast översiktligt. RRV har för avsikt att i en handledning i prissättning av uttag ur databaser utarbeta exempel på olika prissättningssituationer.
En enhetlig princip för myndigheternas uttag av avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter bör enligt RRV införas. Avgiften bör grundas endast på kostnaden för att ta fram och distribuera uppgifterna. De indirekta kostnaderna, t.ex. för att samla in och lagra information, bör däremot inte räknas in. Detta bör framgå av ändringar i avgiftsförordningen (1992:191).
1 5 å nämnda förordning finns generella bestämmelser om ekonomiskt mål för statlig avgiftsbelagd verksamhet. Enligt dessa bestämmelser skall, om inget annat ekonomiskt mål för verksamheten har beslutats, avgifter beräknas så att full kostnadstäckning uppnås. RRV föreslår ett tillägg till bestämmelserna av innehåll att avgifter som
tas ut för uttag av elektroniskt lagrad information skall beräknas så att full kostnadstäckning för att framställa och distribuera uttagen uppnås.
För flertalet myndigheter är uttag ur databaser en biprodukt. Den av RRV föreslagna huvudprincipen utgår från det förhållandet. Huvudprincipen ligger också i linje med den kommunala självkostnadsprincipen, enligt vilken kommuner och landsting inte får ta ut högre avgifter än självkostnaden för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller.
För statlig verksamhet skall enligt RRst förslag regeringen besluta om undantag från huvudregeln efter en bedömning i varje särskilt fall av verksamheten i dess helhet. Grunddatabasutredningen (Fi 1996:06) har i betänkandet Grunddata— i samhällets tjänst (SOU 19973146) behandlat frågan om prissättning och finansiering av informationsuttag (s. 121—142). Utredningen anför beträffande denna fråga sammanfattningsvis följande.
En generell prissättningsprincip införs för alla typer av avgifts- belagda informationsuttag från statliga myndigheter. Principen innebär att avgiften baseras på kostnaden för att framställa och distribuera uttagen. Uttagskostnaden omfattar endast kostnader för att framställa och distribuera uttagen. Om priset därutöver skall ge ett bidrag till kostnader för bl.a. insamling, uppbyggnad och ajourhållning eller om nyttjanderättsavgift skall tas ut, krävs särskilt ställningstagande av regeringen.
En grundförutsättning för den framtida digitaliseringen av information är att såväl kostnader som nytta analyseras noggrant i en särskild prövningsprocess, där kostnaderna alltid mäts mot nyttan. Med kostnader avses samtliga kostnader — även de kommunala — för uppbyggnad och ajourhållning av databaser. Med nytta avses såväl nyttan inom den offentliga (statliga och kommunala) förvaltningen som nyttan för samhället i övrigt. Prövningsprocessen med de effektivitets— och nyttovinster som en digitalisering beräknas ge inom olika sektorer av offentlig förvaltning, bildar grund för finansieringen och fördelningen av kostnadsbördan på de olika sektorerna.
Regeringen bör ge en utredningsmyndighet i uppdrag att precisera ett antal steg i prövningsprocessen.
Regeringen behandlar i propositionen 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst Grunddatabasutredningens förslag, däribland frågan om avgifter för informationsuttag. Regeringen lägger där fast riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att utveckla den statliga
förvaltningen. Förslag lämnas om myndigheternas ledningsforrner och om principer för uttaget av avgifter för tillhandahållande av information i elektronisk form.
För tillgängligheten till den grundläggande informationen hos myndigheterna är det, enligt regeringens uppfattning, av avgörande betydelse vilken avgift myndigheten tar ut. Principen för avgiftssättningen bör vara sådan att den så långt som möjligt och med beaktande av integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter underlättar för medborgare, förvaltning och företag att utnyttja den grundläggande information som förvaltningen förfogar över.
Regeringen anser vidare att RRV bör ges i uppdrag att ta fram ett underlag för beräkning av de kostnader som skall få täckas. Regeringen konstaterar att myndigheternas hantering av tillhandahållande av uppgifter i elektronisk form därmed kommer att behandlas på ett mera enhetligt sätt än i dag (prop. s. 64). Propositionen har antagits av riksdagen (bet. 1997/98KU31, rskr. 1997/982294).
18.2.2. Försäljning av uppgifter ur bilregistret
Den s.k. uppdragsverksamheten utgör en särskild form av uttag av information. Det är här fråga om W:s rätt att sälja registeruppgifter i bilregistret. I 8 å förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket sägs att verket, med de begränsningar som följer av datalagen (l973:289) och sekretesslagen (1980:100), får sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur bilregistret. Uppgifterna får lämnas ut på terminal, på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga integritet. Om den registrerade har anmält till VV att han eller hon önskar att uppgifterna inte används för direktreklam, får de inte säljas för sådant ändamål. Grunderna för prissättningen bestäms av W, vilket i princip innebär en fri prissättning.
18.2.3. Överväganden
Det pågår alltså ett arbete med att lägga fast principer för prissättning av informationstjänster inom den offentliga sektorn, dvs. principer för vilka avgifter som skall tas ut vid uttag av information ur databaser med elektroniskt lagrade uppgifter. Avgiften skall i varje enskilt fall grundas endast på kostnaden för att ta fram och distribuera uppgifterna,
medan de indirekta kostnaderna, såsom för att samla in och lagra - information, däremot inte räknas in. Principerna uttrycks i RRst rapport Principer för prissättning av informationstjänster (RRV 1995:64) och behandlas vidare i regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst.
Såsom också framgått ovan avses de nya principerna att införas genom ändringar i avgiftsförordningen och RRV har fått regeringens uppdrag att ta fram underlag för beräkningen av de kostnader som skall få täckas. Med hänvisning till nämnda arbete saknas det anledning för oss att vidare behandla frågan om avgifter för informationsuttag ur vägtrafikregistret.
I den s.k. uppdragsverksamheten, genom vilken W till myndigheter och enskilda säljer uppgifter i bilregistret (uppgifter om fordon och deras ägare i vägtrafikregistret) får VV anpassa grunderna för prissättningen till de nya principerna.
18.3. Avgifter för tjänster eller varor/nyttigheter på vägtrafikområdet
18.3.1. Gällande bestämmelser T rafikförfattningarna och VV:s taxa
I dag finns bestämmelser om avgifter inom vägtrafikområdet i en rad författningar, nämligen
— exportvagnskungörelsen (1964z39), — terrängtrafikkungörelsen (1972:594), — fordonskungörelsen (1972:595), — bilregisterkungörelsen (1972:599), — turistvagnskungörelsen (1972 : 60 l ), — vägtrafikkungörelsen (1972:603),
— förordningen (1972: 648) med taxa för Vägverket (VV :s taxa), — kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon, — förordningen (1988:964) om skyltar för beskickningsfordon samt — förordningen (l988:965) om personliga fordonsskyltar. Utöver de i de nämnda författningarna upptagna avgifterna finns vissa ytterligare avgiftsbestämmelser som i korthet nämns i det följande.
Avgifter enligt bilskrotningsförfattningarna
I bilskrotningslagen (l975:343) föreskrivs att en skrotningsavgift skall betalas för angivna fordon. En särskild bilskrotningsfond bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas. Avgiftens storlek bestäms av regeringen. Den uppgår för närvarande till 700 kronor, 23 å bilkrotningsförordningen (1975 2348).
En bilskrotare kan efter ansökan erhålla auktorisation. En avgift tas ut för prövningen av en sådan ansökan, 27 aå förordningen. För avgiftens storlek m.m. hänvisas till avgiftsförordningens bestämmelser, se nedan.
Avgifter enligt bilavgasförfattningarna
En s.k. kontrollavgift tas ut för prövning för avgasgodkännande samt för tillsyn och kontroll, 9 å bilavgaslagen (198611386). I 15 och 16 åå bilavgasförordningen (1991:1481) bestäms avgiftens storlek och anges att avgiften tas ut efter beslut av Statens naturvårdsverk (författningssamlingen, SNVFS). En dispensavgift får vidare tas ut till staten för varje fordon för vilket undantag medges från lagens bestämmelser, 10 å.
Avgifter för fordonsbesiktningar m.m. Enligt lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet får besiktningsorgan som omfattas av lagen ta ut avgift för att täcka kostnaderna för besiktningar enligt vad regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer närmare föreskriver, 7 å.
De nämnda avgifterna regleras i W:s taxa respektive i förordningen (1997:844) om förrättningsavgifter för AB Svensk Bilprovning.
Avgiftsförordningens bestämmelser Avgiftsförordningen innehåller bestämmelser i anslutning till lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Förordningen gäller myndigheter under regeringen och skall tillämpas om inte något annat följer av en annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Avgiftsförordningens bestämmelser har alltså generell giltighet för myndigheter som är verksamma inom olika samhällsområden.
En myndighet får ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller bara om det följer av en lag eller en förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen (3 å).
Myndigheterna skall varje år samråda med Ekonomistymingsverket (se förordningen [1998:417] med instruktion för Ekonomistymings- verket) om de avgifter som de tar ut eller avser att ta ut för varor och tjänster som de tillhandahåller. I de fall då regeringen bestämmer avgiftens storlek skall samråd ske innan förslag lämnas till regeringen om ändring av avgiften (7 å).
Avgiftsförordningen innehåller bestämmelser om avgifter som statliga myndigheter skall ta ut för prövning av ärenden. Särskilda avgiftsklasser, som motsvarar i förordningen angivna belopp skall därvid tillämpas, 9 och 10 åå. Flera av trafikförfattningama innehåller i fråga om avgiftens storlek hänvisningar till avgiftsförordningens bestämmelser om avgiftsklasser.
Avgiften skall betalas när ansökan ges in och en ansökningsavgift skall betalas för varje avgiftsbelagt ärende som en ansökan avser 11 och 12 åå.
En myndighets beslut om ansökningsavgift får överklagas i samma ordning som gäller för det ärende som ansökan avser. Om andra beslut i ärendet inte kan överklagas får beslutet överklagas till Riksskatteverket, vars beslut i sin tur inte får överklagas (14 å).
VV:s m.fl. idématerial till ett nytt fordonsskattesystem
I promemorian Från 20-tal till 2000-tal — Idématerial till ett nytt fordonsskattesystem, som W arbetat fram tillsammans med Riksskatteverket och Skattemyndigheten i Örebro län och som lämnats över till Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11), behandlas frågan om avgifter i bilregisterverksamheten (s. 52—55).
I rapporten konstateras att betalningsviljan är låg beträffande de avgifter som är för små att lämnas till indrivning, vilket motverkar effektiviteten i bilregistreringen. Avgifterna bör därför, enligt rapporten, antingen generellt sett höjas så att de blir indrivningsbara eller också avskaffas. Ett annat alternativ, som nämns i rapporten, är att låta fordonsskatten omfatta även flertalet av de separata småavgifterna.
VVJS framställning rörande avgifter för år 1998
Som framgår av redovisningen ovan tar W i sin verksamhet ut en rad olika avgifter. Grunderna för avgiftsuttaget och avgiftemas storlek bestäms av regeringen. W gör årligen en framställning härom till regeringen för kommande år. På grundval av denna justeras avgiftsbestämmelsema i Vst taxa.
I en framställning den 4 september 1997 lämnade W en redovisning för avgiftsförslaget för år 1998 inom trafiksäkerhets- och registerområdena. W framhöll bl.a. att de avgifter som regleras i BRK dels finansierar kostnader för att utveckla och förvalta bilregistret, dels finansierar delar av W:s trafiksäkerhetsarbete inom vägtransport- sektorn.
I avgiftsförslaget redovisas endast kostnader för verksamhet som strikt motsvarar en avgift. En sänkning av registerhållningsavgiften föreslås. VV begär samtidigt att regeringen prövar i vilken utsträckning som trafiksäkerhetsarbetet skall vara avgiftsbelagt, eftersom man menar att det inte är möjligt att peka ut någon särskild del av sektorsarbetet inom trafiksäkerhetsområdet som bör finansieras med register- hållningsavgiften.
Förslaget innehåller vissa väsentliga förändringar. I linje med vad som redan tillämpas på yrkestrafikområdet föreslås enhetligare priser på körkortssidan — exempelvis enhetlig avgift för tillverkning av körkort samt för körprov utom B och TAXI. Enhetliga avgifter föreslås vidare för vissa ansökningar, med hänvisning till att det är rimligt att för en likartad tjänst betala samma pris oavsett skälet till ansökan.
De avgifter som W tar ut inom trafiksäkerhets- och register- områdena regleras (som framgår ovan) i olika författningar. Avgifterna är offentligrättsliga och redovisas direkt till staten, medan W:s verksamhet finansieras via ramanslag.
I enlighet med statsmakternas beslut är det ekonomiska målet vid prissättningen i avgiftsförslaget full kostnadstäckning på lång sikt (5 å avgiftsförordningen). Huvudprincipen är full kostnadstäckning för varje enskild avgift. Avgiftsförslaget är baserat på en bedömning av framtida normalvolymer.
I förslaget redovisar W en plan för en successiv anpassning av verksamheten och priserna så att full kostnadstäckning nås under år 1999, med hänsyn tagen till planerade rationaliseringar.
Inriktningen i avgiftsförslaget för år 1998 beträffande de avgifter som regleras i BRK är att ta bort enskilda avgifter med små volymer, låga kostnader och intäkter samt att låta kostnaderna i stället täckas av en enda registerhållningsavgift. De enskilda avgifter som nämns är avgiften för körkortstillstånd och avgifter för delegerat ägaransvar.
W menar att registerhållningsavgiften i framtiden bör täcka samtliga kostnader som kan hänföras till registerföringen av fordon, dvs. såväl fordon i trafik som avställda fordon. Tidigare har avgiften varit avsedd att täcka även vissa kostnader för det trafiksäkerhetsarbete som verket bedriver.
W anser vidare att sådana avgifter som inte längre är relevanta, dvs. som inte längre har den effekt som avsågs när avgiften infördes, bör avskaffas. Hit hör avställningsavgiften och bevis om avställnings upphörande.
Avställningsavgiften infördes för att skapa ett incitament för fordonsägaren att slutligt avregistrera fordonet i stället för att hålla det avställt. Av kostnadsskäl och för att förenkla rutinerna vill W avskaffa den särskilda avgiften.
Avgiften för bevis om avställnings upphörande infördes för att ge fordonsägaren skattekredit och rätt att bruka fordonet för tiden mellan debitering och betalning. Sedan s.k. generell skattekredit infördes år 1988 i samband med att systemet med tillfällig uppbörd av fordonsskatt infördes har grunderna för institutet fallit bort. Avgiften har också som en följd av W:s förslag avskaffats, SFS 1998:76.
VV vill också reducera antalet olika avgiftsnivåer till så få som möjligt.
Vissa avgifter bör, enligt W, även i fortsättningen vara separata. Det gäller skyltavgiften, som motsvarar en faktisk produktionskostnad och avgiften för duplettskylt, som bör vara separat för att ge fordonsägaren ett incitament till att minska slarv. Avgiften för olika skyltar bör vara enhetlig.
I sitt samrådsyttrande tillstyrker RRV W:s förslag till avgifter som regleras i förordningen med taxa för Vägverket. När det gäller avgifter enligt BRK anser RRV att registerhållningsavgiften bör behållas oförändrad i avvaktan på statsmakternas ställningstagande i fråga om trafiksäkerhetsarbetets finansiering.
W har till regeringen (Kommunikationsdepartementet) i en framställning den 1 september 1998 lämnat förslag till avgiftssättning för år 1999 avseende auktorisationer och registerhållning. Förslaget innebär i huvudsak att avställningsavgiften tas bort och läggs in i registerhållningsavgiften samt att ansökningsavgiften för saluvagnslicens sänks.
18.3.2. Överväganden och förslag
Vårt uppdrag i fråga om avgifterna på trafikregisterområdet går enligt direktiven för utredningen ut på att undersöka möjligheterna att skapa avgiftskonstruktioner som på ett bättre sätt än i dag speglar den verksamhet som bedrivs av de olika myndigheterna på området, dvs. främst W och länsstyrelserna. Även en rad andra myndigheter och organ tar dock ut avgifter inom vägtrafikområdet, exempelvis Generaltullstyrelsen och AB Svensk Bilprovning.
Såsom vi beskrivit i det föregående har VV under utredningens fortskridande, bl.a. i samband med den årliga översynen av taxoma, presenterat ett förslag till förändrad avgiftsstruktur. Förslagen inne- håller olika delar, däribland frågan om själva avgiftskonstruktionen.
De riktlinjer som W redovisar i nämnda framställningar till regeringen är enligt vår uppfattning väl ägnade att ligga till grund för det fortsatta arbetet med en ny ordning för avgiftsuttaget inom de nämnda delområdena.
Vi har för vår del övervägt att föreslå att avgift skulle tas ut för samtliga åtgärder som vidtas i registerhänseende. Så sker nämligen inte i dag. Konsekvensen av ett heltäckande avgiftsuttag skulle dock troligen medföra en ökad ovilja att anmäla ändrade förhållanden, vilket i sin tur skulle få till följd en lägre registerkvalitet. Vi kan därför direkt utesluta en sådan lösning. Avgiftsuttaget bör däremot fortfarande renodlas så att enklare rutiner skapas. Såsom framhållits är det mer rationellt att slå samman olika avgifter för likartade tjänster och för samme betalare. I fråga om några av de separata avgifterna vill vi med bl.a. dessa utgångspunkter framhålla följande.
Registerhållningsavgift
När registerhållningsavgiften infördes avsåg den att täcka samtliga kostnader för förfarandet. Efter hand har därefter särskilda avgifter införts. Vissa fordon är befriade från registerhållningsavgift.
Det har som alternativ förts fram att registerhållningsavgiften bör ersättas med en höjning av fordonsskatten. Registerhållningsavgiften tas årligen ut för alla fordon i trafik, i regel i samband med ordinarie uppbörd. Om beslut om skattebefrielse föreligger, såsom i fråga vissa fordonstyper, tas någon avgift inte ut. För andra fordonstyper tas avgift ut vid ett enda tillfälle i samband med att fordonet tas i trafik första gången.
Registerhållningens struktur och sättet för att ta ut avgiften gör att den, enligt vår mening, är väl ägnad för sitt ändamål. Vi vill dock
förorda att frågan om bibehållande av registerhållningsavgiften övervägs ytterligare inom VV inför kommande års framställning om avgifter på området m.m. Med hänsyn till det pågående arbetet på avgifts- och finansieringsområdet kan det nämligen tänkas att det i ett helhetsperspektiv kan finnas anledning att göra en annan bedömning.
Skyltavgift
Avgift för en viss vara, såsom avgift för registreringsskyltar, bör tas ut separat. Dels motsvaras avgiften av en tillverkningskostnad, dels bör avgiftsuttaget ge fordonsägaren anledning att inte i onödan exempelvis beställa nya skyltar. Hittills har gällt olika nivåer på avgiften för olika skyltar. För att få ett enklare system bör skyltavgiften enligt vår mening kunna schabloniseras. Detta gäller även avgiften för provisoriska skyltar och ersättningsskyltar.
Vi föreslår att förordningen om personliga fordonsskyltar tas in i förordningen om vägtrafikregister. Rätten att för ett registrerat fordon använda personliga fordonsskyltar säljs av VV för ett pris som verket bestämmer. Möjligheten att använda sådana skyltar infördes bl.a. för att få in medel för att kunna intensifiera trafiksäkerhetsarbetet. F örutsättningarna för uttag av avgift för sådana skyltar skiljer sig alltså från vad som gäller i fråga om övriga typer av fordonsskyltar. Vi föreslår inte någon förändring i avgiftsuttaget vad gäller sådana skyltar.
Avgift för nytt kontrollmärke
Avgiften för ett nytt kontrollmärke uppgår för närvarande till 20 kronor. Avgiften är så låg att kostnaden för uttaget kan antas utgöra en alltför stor del av den intäkt som avgiften ger. Avgiften föreslås därför tas bort.
Ansökningsavgifter
Avgiften för prövningen av en ansökan bör i största möjliga utsträckning täcka de faktiska kostnaderna för myndighetens handläggning för att på så sätt skapa ett renodlat system. Ett exempel på en sådan ordning är att ta ut en avgift redan för en ansökan om körkortstillstånd eller om taxiförarlegitimation. I dag tas avgift ut endast om ansökan beviljas. Det innebär att myndighetens handläggningskostnad inte täcks i de fall då en sådan ansökan avslås, oavsett om prövningen av något skäl genererat en mycket hög kostnad.
Att ta ut avgift för hela handläggningen av ett ärende innebär, enligt vårt sätt att se, ett mer rättvist system. Det bör också ha en viss avhållande effekt när det gäller okynnesansökningar. Det kan noteras att 11 & avgiftsförordningen generellt föreskriver att avgift skall tas ut när en ansökan ges in. Denna princip bör gälla fullt ut, dvs. en och samma avgift bör gälla oavsett hur lång tid myndighetens prövning tar i anspråk för prövningen.
Avgi]? för saluvagnsregistrering
Vid hanteringen av det nuvarande saluvagnslicenssystemet tas ut flera olika avgifter, nämligen dels för prövningen av själva ansökan, dels för varje saluvagnsskylt, dels en årlig registerhållningsavgift för varje fordon som används med stöd av licensen. De två förstnämnda avgifterna tas ut i initialskedet, dvs. i samband med ansökan, medan registerhållningsavgiften betalas årligen.
Fordonsskatt betalas inte för fordon som används med stöd av saluvagnsregistrering, som är den nya term vi använder, utan en särskild saluvagnsskatt tas i stället ut.
Vi har ovan pekat på behovet av att minska antalet olika avgifter till så få som möjligt. I fråga om saluvagnsregistreringen bör dock även i fortsättningen de olika avgifterna tas ut i olika skeden av hanteringen och generellt sett när kostnader för denna uppstår.
Det bör dock övervägas om det är mer rationellt att registerhållningsavgiften för saluvagnsregistreringen tas ut som en förhöjd saluvagnsskatt (jfr ovan).
Av samma skäl som anförts ovan bör avgiften för saluvagnsskylt vara separat.
Avgi]? för tillfällig registrering
Vi har lämnat förslag till ett nytt institut, s.k. tillfällig registrering, som ersätter olika former av tillfälligt brukande av fordon. Förslaget grundar sig till viss del på ett tidigare förslag från VV om s.k. temporär registrering, men har byggts ut till att omfatta fler former av tillfälligt brukande än som ursprungligen var tänkt.
I VV:s förslag (se närmare i avsnitt 10) behandlades även frågan om avgiften för sådan registrering. Avgiften bör, i enlighet med vad VV föreslog, innefatta kostnader för skattebortfall under den tillfälliga registreringens giltighetstid samt kostnader för administration och
ärendehandläggning. Till detta kommer kostnad för registrerings- skyltar.
Vi här ovan gett uttryck för tanken att avgiften för en ansökan till en vägtrafikrnyndighet i möjligaste mån bör schabloniseras. I avgiften bör ingå samtliga moment av myndigheternas handläggning. Detta bör gälla även den tillfälliga registreringen. För att få ett så enkelt system som möjligt för denna särskilda form av registrering bör någon separat kostnad för skyltar inte tas ut.
För att få utländska köpare av begagnade fordon i Sverige att ansöka om tillfällig registrering vid utförsel av fordonen till respektive hemland bör någon ansökningsavgift i det fallet inte tas ut.
VV bör i verkställighetsföreskrifter kunna närmare bestämma sättet och tidpunkten för betalningen av avgiften.
18.4. Ytterligare om finansieringen m.m. av den trafikadministrativa verksamheten
Vi har ovan i korthet berört frågor som hänger samman med finansieringen av den trafikadministrativa registerverksamheten.
Kostnaderna för myndighetsutövningen täcks av anslag. Det föreligger dock i dag inte någon kongruens mellan finansiering och förvaltningsanslag. Exempelvis går intäkterna från registerhållnings- avgiften i bilregisterverksamheten direkt till staten, medan VV:s hela verksamhet finansieras med anslag. Även intäkterna från de avgifter som tas ut för olika delar av handläggningskedjan för körkorts- och yrkestrafikärendena går direkt till statskassan. Någon registerhållnings- avgift för förandet av körkorts- och yrkestrafikregistren tas dock inte ut.
När det gäller körkortsregistret kan konstateras att själva innehavet av ett körkort år från år inte genererar några stora kostnader i registerhänseende. Det är först när ett innehav ifrågasätts som en ”registerkostnad” kan sägas uppstå. Samma är förhållandet för t.ex. ett yrkestrafiktillstånd. Möjligen skulle en registeravgift för yrkestrafik— registrets del kunna motiveras med att tillsynen av en tillståndshavare medför vissa ”registerkostnader”, liksom en anmälan om ändrat fordonsinnehav eller liknande i verksamheten. — Det kan noteras att avgiften för yrkestrafikmärket (se 4 kap. 4 & förslaget till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet) höjdes för ett antal år sedan från 20 kronor till 90 kronor, bl.a. för att tillskapa medel för en ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken.
VV menar att en enda avgift, exempelvis en registerhållningsavgift, i framtiden bör täcka samtliga kostnader som kan hänföras till själva registerföringen av fordon, såsom kostnader för anmälningar och kommunicering med fordonsägaren. Verket anser vidare att en sådan avgift bör täcka även kostnader för ADB-utrustningen, underhåll och utveckling av rutiner och system samt de direkta kostnaderna för personal och lokaler.
De avgifter som tas ut i olika delar av verksamheten skulle med ett sådant synsätt kunna gå tillbaka till den myndighet som debiterar avgiften i stället för att inlemmas direkt i statens budget för att sedan ges till myndigheten i form av anslag. Ett skäl för ett sådant reformerat system skulle vara att det skapas en större press på myndigheten om dess kostnader blir synliga. Detta förhållande i sig blir därmed ett incitament att hålla kostnaderna nere, inte minst genom effektivisering och rationalisering.
Även länsstyrelsernas verksamhet finansieras med förvaltnings- anslag. Dessa myndigheter driver inte någon särskild register- verksamhet utan utnyttjar de register som VV för.
För länsstyrelsernas vidkommande är avgiftsuttaget helt knutet till ärendehandläggningen. De avgifter som länsstyrelserna tar ut i den trafikadministrativa verksamheten betalas in till VV och vidare in i statskassan.
Andelen ärenden som berör vägtrafikområdet utgör vidare endast en del av länsstyrelsernas förvaltning. Frågan om driften och finansiering- en av den verksamheten kan därför inte lösas separat för vägtrafik- området utan får behandlas i ett större sammanhang.
Till detta kommer att avgifterna på körkorts- och yrkestrafiksidan tas ut efter handläggning som sker hos såväl W som länsstyrelse, vilket skapar särskilda problem vid en avgiftsfinansiering och fördelning av intäkter.
Frågan om finansieringen av den trafikadministrativa verksamheten behandlas i VV:s ovan nämnda framställning till regeringen. En dialog mellan regeringen (Kommunikationsdepartementet) och de berörda myndigheterna om en stegvis förändring av avgiftsuttag och därmed sammanhängande frågor har, enligt vad som har upplysts oss under hand, också inletts.
Med hänvisning till det nu sagda anser vi att det inte ankommer på oss att vidare analysera frågor som hänger samman med konstruktionen av avgifterna och fördelningen av dessa eller efter vilka grundprinciper den trafikadministrativa verksamheten på vägtrafikområdet i framtiden skall finansieras.
18.5. Den författningsmässiga behandlingen av bestämmelserna om avgifter
Avgifter enligt trafikförfattningama och VV:s taxa
Den rika flora av avgifter för tjänster och nyttigheter som myndig- heterna tar ut i samband med ärendehanteringen på vägtrafikområdet grundar sig, såsom framgått av det föregående, på ett stort antal bestämmelser i skilda författningar. Den författningsmässiga behandlingen av bestämmelserna innebär för den enskilde ett svåröverskådligt system, som samtidigt medför tillämpningsproblem för de myndigheter som har att handlägga avgiftsuttagen.
Våra förslag i det föregående resulterar i en sammanhållen författningsmateria med få och övergripande författningar som behandlar det nya vägtrafikregistret och de materiella frågor som på olika sätt hänger samman med registerföringen.
I linje med dessa förslag anser vi att de avgifter som tas ut i verksamheten på området, dvs. ansökningsavgifter, handläggnings— avgifter m.m. bör samlas i en särskild förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.
Vi har i ett författningsförslag angett vilka avgiftsbestämmelser den särskilda förordningen bör omfatta. Våra överväganden ovan beträffande olika avgifter har därvid beaktats. Författningen kan få sin slutliga utformning först sedan de övriga förslag som vi lämnar lagts fast och ytterligare överväganden beträffande avgiftssystemet har gjorts.
Avgifter enligt bilskrotningsföifattningarna
De samlade skrotningsavgifter som betalas enligt bilskrotningslagen bildar en särskild bilskrotningsfond. Avgiften har inte något naturligt samband med de övriga avgifter på vägtrafikområdet som vi behandlar. Vi föreslår därför inte några förändringar i sättet för uttag av avgiften eller hur den används. Avgiften bör även i fortsättningen regleras i lagen respektive förordningen om bilskrotning.
Avgifter enligt bilavgasförfattningarna
De särskilda avgifter som tas ut enligt bilavgasförfattningama, dvs. kontrollavgift respektive dispensavgift, har en annorlunda konstruktion än övriga avgifter som behandlas här. Avgifterna har, i likhet med
avgifterna enligt bilskrotningsförfattningama, inte heller något naturligt samband med övriga avgifter på vägtrafikområdet. Till detta kommer att avgifterna beslutas och tas ut av Naturvårdsverket. Avgifterna bör därför sammanfattningsvis även i fortsättningen regleras separat.
F örrättningsavgifter för AB Svensk Bilprovning
De förrättningsavgifter som tas ut av AB Svensk Bilprovning flyter inte in till statskassan utan används för finansiering av bolagets verksamhet. Dessa avgifter utgör också i sig en väl avgränsad grupp. Ändringar i avgiftsnivåema kan ske relativt enkelt genom att en ny avgiftslista fastställs. Såväl principiella som praktiska skäl talar enligt vår mening för att dessa avgifter även framöver regleras i en särskild författning.
19 Registerfrågor som rör militära fordon
Utredningens förslag: Vid registreringen i vägtrafikregistret av ett fordon som tidigare har varit registrerat i det militära fordonsregistre skall vid registreringen, i stället för ett typintyg, liksom i dag företes e | utdrag ur det militära registret. Vägverket kan därutöver, om det behövs för att fastställa tekniska uppgifter m.m. om fordonet, besluta om registreringsbesiktning.
1945 års förordning om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret föreslås upphävd.
19.1. Inledning
Förutom det civila fordonsregistret, vägtrafikregistret med den nya terminologin, som innehåller uppgifter om det övervägande antalet fordon i landet, finns ett särskilt militärt fordonsregister över militära fordon. För dessa fordon, som undantas från vägtrafikregistersystemet, dvs. fordon som tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt, finns i stället regler om registrering intagna i militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), MVTK, och i förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret.
I bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK, som reglerar förutsättningama för registrering av fordon i bilregistret m.m., finns också vissa bestämmelser som rör fordon som har varit registrerade i det militära fordonsregistret och som förs över till det civila registret. Vi har därför inom ramen för utredningsuppdraget funnit anledning att överväga vissa frågor som har implikationer på militära fordon m.m.
19.2. Nuvarande bestämmelser
Bestämmelser i BRK som berör militära fordon m.m.
I 1 5 andra stycket BRK sägs att kungörelsens bestämmelser inte gäller fordon som tillhör staten och är tillverkat för särskilt militärt ändamål. I 24 å andra stycket MVTK anges, att det är regeringen som efter framställning av Försvarsmakten bestämmer vilka fordon som skall anses vara tillverkade för särskilt militärt ändamål samt om beskaffenhet och utrustning av sådana fordon. Det är fråga om exempelvis amfibiefordon, som är inrättade för färd även på vatten, attrappfordon, som har försetts med en särskilt stridsvagnsliknande påbyggnad samt pjäs- och robozfordon, som är inrättade uteslutande såsom bärare av pjäser och /eller robotar.
Frågor om registrering i bilregistret prövas efter ansökan av fordonets ägare för fordon som tidigare har varit registrerade i det militära fordonsregistret (10 & BRK). Enligt BRK:s bestämmelser skall till ansökningshandlingen fogas vissa uppgifter (12 å BRK). Exempelvis skall för ett fordon som överensstämmer med ett typfordon och som inte är eller har varit infört i exportvagnsförteckning, ett typintyg som har utfärdats tidigast ett år före ansökningen bifogas. I andra stycket av 12 & anges att det finns särskilda bestämmelser om utdrag ur det militära fordonsregistret i stället för typintyg för fordon införda i det militära fordonsregistret, se nedan.
Om ett fordon har registrerats i det militära fordonsregistret skall det i princip avregistreras i det civila registret, 59 & BRK.
Förordningen ( 1 945 :625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret
Bestämmelser om hur den skall gå till väga som förvärvar ett fordon som har varit infört i det särskilda militära fordonsregistret finns i en separat författning, förordningen (l945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret. Vid försäljning av ett motorfordon eller en med gummihjul eller band försedd traktor eller ett släpfordon eller ett terrängfordon, som är infört i det militära fordonsregistret skall ett utdrag ur det militära fordonsregistret för fordonet samt, i förekommande fall, bevis om tidpunkten för senast verkställda kontrollbesiktning lämnas till den nye ägaren (1 5 första stycket).
Bestämmelser om fordons avförande ur det militära fordonsregistret finns i MV TK, se sedan.
I fråga om sådana fordon som avses i 1 5 första stycket gäller bestämmelserna i BRK om typintyg i stället utdraget ur det militära fordonsregistret (2 5).
Om den som har förvärvat ett fordon som avses i l 5, utan föregående registrering av fordonet, har förstört det eller har vidtagit någon annan åtgärd, så att det kan antas att fordonet inte längre kommer att användas som registreringspliktigt fordon här i landet, skall han så snart det kan ske och senast inom tre veckor därefter anmäla detta till Försvarsmakten. Anmälan skall göras skriftligen samt åtföljas av ett bevis om de meddelade uppgifternas riktighet (4 5).
Föreskrifter i de frågor som avses i förordningen beslutas av VV efter samråd med Försvarsmakten.
Ansvarsbestämmelser finns i 69” för den som underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 45 eller i en sådan anmälan uppsåtligen lämnar en oriktig uppgift.
Militära vägtrafikkungörelsen
Militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), MVTK, innehåller särskilda bestämmelser om trafik på väg eller i terräng med fordon som ägs eller brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt och som inte är registreringspliktiga enligt BRK. MVTK innehåller vidare bestämmelser om beskaffenhet och utrustning, registrering, annan kontroll av sådana fordon, om behörighet att föra fordonen m.m., 1 5. Vi har inte funnit anledning att inom ramen för vårt uppdrag närmare behandla de frågor som rör kungörelsen. Vi redogör nedan endast kort för i registerhänseende väsentliga bestämmelser i den författningen.
Det militära fordonsregistret förs av Försvarsmakten, som också meddelar ytterligare föreskrifter om förandet av registret. Föreskrifter om utformningen av en militär registreringsskylt, som fordonet tilldelas av Försvarets materielverk vid registreringen, meddelas av Försvarets materielverk efter samråd med VV (32 å).
Vid registrering i det militära fordonsregistret av fordon, som är upptaget i bilregistret, lämnar Försvarsmakten uppgift om registreringen till VV (36 å).
Om Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt överlåter ett fordon, som har tagits upp i det militära fordonsregistret, avförs fordonet ur registret före överlämnandet till den nye ägaren (37 5).
Om ett fordon godkänns vid besiktning som utförs av en militär besiktningsman skall denne utfärda ett militärt besiktningsinstrument.
Detta skall innehålla de uppgifter som enligt BRK skall föras in i bilregistret om ett fordon och de ytterligare uppgifter som Försvarets materielverk föreskriver (39 5).
19.3. Överväganden och förslag
Fordon som ägs eller brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt och som inte är registreringspliktiga enligt BRK, registreras i det militära fordonsregistret. När ett sådant fordon säljs för att användas för civilt bruk inträder registreringsplikt och skyldighet att betala skatt och teckna trafikförsäkring enligt BRK, fordonsskattelagen (1988:327) respektive trafikskadelagen (197511410). Fordonet förs därvid efter ansökan in i det civila fordonsregistret som förs av VV.
De handlingar som krävs vid en ansökan om registrering av andra fordon än vanliga s.k. typfordon anger i förekommande fall fordonets användningssätt. Detta har för vissa fordonstyper, såsom fordon som klassas som traktorer, motorredskap och terrängvagnar, betydelse för både fordonsbeskattningen och besiktningsskyldigheten. Den senare avser bl.a. att säkerställa att fordonet uppfyller kraven på trafiksäkerhet.
I dag krävs det vid W:s registrering av ett sådant före detta militärt fordon i stället för ett typintyg ett utdrag ur det militära fordonsregistret, 12 å andra stycket BRK. Ett sådant utdrag innehåller de uppgifter som finns registrerade, i den mån det inte finns någon grund för att sekretessbelägga uppgifterna.
Vi har under utredningsarbetet uppmärksammats på vissa problem i samband med VV:s registrering i bilregistret av fordon som har varit registrerade i det militära fordonsregistret. När ett sådant fordon förs över till det civila registret får W på administrativ väg uppgift om fordonets utrustning. När fordonsägaren ansöker om registrering fogas till ansökan utdraget ur det militära fordonsregistret. Utdragets uppgifter registreras i bilregistret utan någon kontroll av själva fordonet. Om fordonet därvid är utrustat med någon särskild anordning kan myndigheten endast godta utdragets uppgifter. VV kan alltså inte vid registreringen avvika från uppgifterna, även om fordonsägaren anser att dessa är felaktiga, eftersom myndigheten inte vet hur fordonet faktiskt ser ut eller vilken utrustning det faktiskt har.
Om fordonet inte stämmer överens med de uppgifter som har registrerats föreläggs fordonsägaren av AB Svensk Bilprovning att ställa in fordonet till en registreringsbesiktning, se 38 & fordonskungörelsen (1972:595), FK. Felen korrigeras alltså inte automatiskt hos bilprovningen vid nästa ordinarie besiktningstillfälle.
Om det är fordonsägaren som anser att någon uppgift är felaktig får han själv ta initiativ till att ställa in fordonet till en sådan registrerings- besiktning för att få en ändring till stånd.
Vi föreslår i annat sammanhang (se avsnitt 8) att VV får rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter, vid registrering av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registrerings- besiktning. Den bestämmelsen bör kunna användas exempelvis för att få fram rätt uppgifter om även dessa fordon. Se förslag till bl.a. en ny 36 a & i FK.
Det har vidare från W:s sida upplysts att verket av trafiksäkerhetsmässiga skäl i sådana här fall ofta förelägger om kontrollbesiktning med stöd av bemyndigandet i 90 & FK. Enligt W bör det som komplement härtill krävas att militära fordon inför registreringen genomgår även en teknisk kontroll vid en registreringsbesiktning.
Vi behandlar inte de trafiksäkerhetsmässiga aspekterna utöver vad som faller inom ramen för registreringsbestämmelsema och tar därför inte ställning i den här uppkomna frågan. Denna bör emellertid observeras i det fortsatta arbetet, bl.a. med den utgångspunkten att en samordning av erforderliga besiktningar sker.
Skyldigheten för Försvarsmakten att vid försäljning av ett fordon som är infört i det militära fordonsregistret lämna ett utdrag över uppgifter i det militära fordonsregistret regleras i dag i l 5 förordningen l945:625. — I förekommande fall skall även ett bevis om tidpunkten för den senaste verkställda kontrollbesiktningen lämnas till den nye fordonsägaren. Även om Försvarsmakten, i egenskap av registerförande myndighet, enligt Offentlighetsprincipen är skyldig att på begäran lämna ut uppgifter ur registret och det kan synas naturligt att ett registerutdrag lämnas i samband med en försäljning, bör frågan om registerutdrag främst av tydlighetsskäl uttryckligen regleras i en särskild bestämmelse. Denna bör lämpligen återfinnas i MVTK i anslutning till övriga bestämmelser om förandet av det militära fordonsregistret.
Övriga bestämmelser i förordningen 1945:625 bör härefter kunna utgå.
En översyn av bl.a. MVTK har, enligt vad vi fått veta under hand, påbörjats inom Försvarsmakten. Mot bakgrund härav har vi inte funnit det meningsfullt att nu lämna förslag till ändringar i den författningen utan nöjer oss med de påpekanden som vi har gjort ovan.
20 Konsekvenser av förslagen
20.1. Allmänt
För utredningens arbete gäller direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om — att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), — att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. l992z50), — att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124), samt — att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsföre— byggande arbetet (dir. 1996249).
Respektive direktiv och deras eventuella inverkan på utredningens arbete berörs kort i det följande.
20.2. Ekonomiska konsekvenser
Regeringens direktiv (dir. 1994:23) om att pröva offentliga åtaganden innebär att de förslag utredningen lägger fram inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statens inkomster. Varje möjlighet som utredningen ser att vid utformningen av förslagen effektivisera den offentliga sektorn bör också enligt dessa direktiv tas till vara.
De förslag som vi lämnar innebär en rad förändringar av författningsstrukturen. Dessa kommer enligt vår bedömning att på flera Viktiga delområden leda till effektiviseringar, Vilket i sig kommer att medföra förenklade rutiner för de tillämpande myndigheterna och i förlängningen också för allmänheten. Förslagen medför alltså rationaliseringar av de arbetsuppgifter som redan i dag åvilar myndigheterna. Någon ökad arbetsbelastning för myndigheterna på området, främst VV och länsstyrelserna, kan därför inte förväntas.
I ett övergångsskede kommer dock vissa investeringskostnader av engångsnatur för den centrala myndigheten VV att uppkomma. Vi bedömer dock att dessa kan tas ut inom ramen för W:s ordinarie anslag för utveckling och systemarbete.
Den sambearbetning av register som vi föreslår kan samtidigt förväntas leda till även tekniska rationaliseringar och därmed minskade kostnader för den löpande registerhållningen.
Registerstrukturen inom vägtrafiken är samordnad med den som finns hos Rikspolisstyrelsen. De kostnader som den myndighetens nya registerstruktur, som är under uppbyggnad, kan komma att generera ligger inte inom vårt egentliga verksamhetsområde och uppstår inte på grund av våra förslag.
Våra förslag beträffande överklaganden innebär totalt sett knappast några ökade kostnader. Det bör observeras att huvudparten av aktuella överklaganden (frågor rörande fordonsregistrering) redan i dag handhas av Länsrätten i Örebro län. Den merbelastning som denna domstol härigenom har accentueras i någon mån genom våra förslag.
Sammanfattningsvis bedömer vi att våra förslag som helhet inte kan förväntas få några större statsfinanisella konsekvenser.
Vi hänvisar i övrigt till våra överväganden och förslag i det föregående när det gäller avgiftssystemet och kostnadsfördelningen.
20.3. Regionalpolitiska konsekvenser, jämställdhetspolitiska konsekvenser samt konsekvenser för det brottsförebyggande arbetet
Utredningen skall i arbetet redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992z50) av de förslag som läggs fram. Våra förslag kan i stort bedömas som regionalpolitiskt neutrala.
En redovisning skall vidare ske av utredningsförslagens jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124). Vi kan härvid i korthet konstatera att våra förslag, till följd av utredningsuppdragets och ämnesområdets karaktär, inte kan förväntas få några effekter i jämställdhetsavseende.
Slutligen skall förslagens konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet uppmärksammas och redovisas (dir. l996:49). Vi vill här särskilt framhålla de positiva effekter de nya underrättelserutiner för körkorts- och yrkestrafikfrågor som vi lämnar förslag till kan förväntas få för brottsbekämpningen även i ett större sammanhang. Detta gäller inte minst genom att prövnings- myndighetema på området får en mera heltäckande och snabbare information om brott och förseelser som skall beaktas vid körkorts— eller tillståndsinnehav.
Även våra förslag rörande saluvagnsregistreringen och den tillfälliga registreringen bör särskilt framhållas som positiva från brottsbekämpningssynpunkt.
21 Ikraftträdande
De förslag som vi lämnar i detta betänkande är i viss utsträckning beroende av tillkomsten av och ändringar i andra författningar inom närliggande områden. Till detta kommer de anpassningar som sker av svenska författningar till EG:s regelverk på såväl registerområdet som skatteområdet (fordonsbeskattningen). Frågan om tidpunkt för ikraftträdande av de författningar som vi föreslår får därför i nuläget lämnas öppen.
Samordningen med den nya författningsstrukturen för polisens register kan kräva vissa övergångsbestämmelser som får övervägas under beredningen.
22 Författningskommentarer
22.1. Förslag till lag om vägtrafikregister Inledande bestämmelser
l 5 första stycket Motsvarar i stort l & första stycket bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Märk att terrängsläp inte längre är registreringspliktiga, se SFS 1995:135 8.
1 & andra stycket Motsvarar 1 & andra stycket BRK med tillägg av mopeder klass II.
Jämför i fråga om båda styckena 8 & första stycket BRK. Beträffande andra stycket punkt 1 kan nämnas, att två förut- sättningar skall föreligga för att undantagsbestämmelsen beträffande fordon som tillhör staten skall tillämpas, nämligen att fordonet skall dels tillhöra staten, dels vara tillverkat för särskilt militärt ändamål. Regeringen bestämmer efter framställning av Försvarets materielverk vilka fordon som skall hänföras hit. Jämför 24 å andra stycket militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), MVTK. Se också textavsnitt 19.
I l 5 och 30 5 första stycket MVTK finns bestämmelser som säger att fordon som tillhör vissa militära myndigheter eller som brukas av någon av dessa myndigheter och inte är registreringspliktiga enligt BRK skall registreras i det militära fordonsregistret. — Detta innebär, såvitt gäller fordon som inte tillhör de militära organen, att fordonen i första hand skall registreras i det civila registret. Det kan ju röra sig om inhyrda fordon, jämför 37 å andra stycket p. 1 och 2 BRK. — Man kan alltså inte helt undanta alla fordon som används/brukas av försvaret. I första paragrafen i den nya lagen bör, liksom i dag i 1 & BRK, undantas fordon som över huvud taget inte kan förekomma för civil registrering, dvs. stridsvagnar och liknande. Andra fordon får undantas i bestämmelser som utfärdas med stöd av 18 ij denna lag. Se 1 kap. l & förslaget till förordning om vägtrafikregister. Det är den uppläggningen
BRK i princip har i dag, jämför 1 och 3 åå BRK. — Jämför i sammanhanget förutom 24 å MVTK även 1 och 2 55 fordons- kungörelsen (1972:595), FK.
Indelningen av mopeder har nyligen ändrats. Mopeder klass II avser mopeder med pedaler som är konstruerade för en hastighet som inte överstiger 25 km/tim och som har en motor vars effekt inte överstiger 1 kilowatt. Övriga mopeder hänförs till klass 1 och är således registreringspliktiga, se SFS 1998:788 och 1262. — Jämför vårt förslag till lag om vägtrafikdefinitioner och prop. 1997/98:124 Ny körkortslag m.m. s. 44 ff. samt Trafikutskottets bet. 1997/981TU11 s. 16—17.
2 5 Se om förhållandet till personuppgiftslagen (1998:204), PUL, prop. 1997/98:44 s. 115.
Personuppgiftslagen är subsidiär i förhållande till andra författningar. — — — Finns det bestämmelser i en annan lag eller i en förordning som avviker från personuppgiftslagen, skall de bestämmelserna tillämpas i stället. Beslut som riksdagen eller regeringen fattat i annan form än lag eller förordning och föreskrifter som myndigheter har utfärdat tar däremot inte över bestämmelserna i personuppgiftslagen.
Enligt PUL utgörs personuppgifter av all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Med ledning härav får från fall till fall avgöras vad som är en personuppgift. — På vägtrafikområdet finns dels personuppgifter, dels rent fordonstekniska uppgifter, dels en gråzon med sådana uppgifter där det är tveksamt till vilken kategori de hör.
Justitiekanslern, JK, har i ett beslut angående skadeståndskrav på grund av att en uppgift om ett fordons årsmodell ändrats i bilregistret uttalat sig rörande begreppet personuppgift. JK ansåg att tekniska uppgifter om ett fordon inte är att betrakta som personuppgifter, även om fordonet i sig kan härledas till en person och uppgiften om vem som äger ett visst fordon är att betrakta som en personuppgift. — Det kan här tilläggas att en uppgift om att ett visst fordon är belagt med körförbud är en uppgift som hänför sig till en viss person, nämligen fordonsägaren, på ett konkret sätt. Det är alltså inte någon neutral, icke objektsanknuten uppgift. Här torde det således vara fråga om en personuppgift.
Definitioner
Behandlas i textavsnitt 5.
4 5 Motsvarar 7 & BRK och återfinns på flera andra ställen i vägtrafik- författningama. — Jämför 1 kap. 5 & förslaget till förordning om vägtrafikregister.
Vägtrafikregistrets ändamål och innehåll
Behandlas i textavsnitt 4 respektive 8 och 14.
5 &
Det bör poängteras att med bestämmelsen avses att täcka det väsentliga av registerändamålen och att den således inte utgör en uttömmande uppräkning av de olika delarna i registerändamålen med uteslutande av andra.
Med behörighet att föra fordon enligt yrkestrafiklagen (l998:490), YTL, avses i punkt 2 a) taxiförarlegitimation. Jämför 6 & punkt 3.
Punkten 2 b) omfattar personer som före uppnådd körkortsålder och före ansökan om körkort förs in i registret av handläggningstekniska skäl, se 7 kap. 16 & körkortsförordningen (l998:980), KKF, under Identitetsuppgifter — särskilda föreskrifter.
Uttryckligen nämns i punkt 3 även den som har haft tillstånd. Det kan i det sammanhanget nämnas att det i YTL finns en bestämmelse om Olämplighetstid efter återkallelse av tillstånd (5 kap. 3 &) Uppgift om tidigare tillståndsinnehav är av intresse vid en ny ansökan. — I princip motsvarar detta den teknik som används i punkt 2 a) i fråga om behörighet. — Punkten 3 omfattar även olika typer av internationella tillstånd avseende kommersiell vägtrafik. Samtliga sådana tillstånd förutsätter att utövaren har ett nationellt tillstånd till yrkesmässig trafik i sitt hemland. Jämför 6 5 punkt 3 b) nedan.
6 5 första stycket I punkt 1 av bestämmelsens första stycke anges bl.a. uppgifter om ägaren till det fordon som registreras. I fråga om de personuppgifter som åsyftas här förtjänar att nämnas, att det som skall/får registreras är endast sådana uppgifter om ägaren som har betydelse för innehavet av fordon, t.ex. namn, personnummer, adress etc.
I punkt 3 b) åsyftas med bestämmelser om tillstånd till internationella person- och godstransporter i första hand sådana som återfinns i förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i
fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Bland behörighetshandlingar som avses i punkt 4 kan nämnas sådana som krävs för att transportera farligt gods samt sådana s.k. yrkeskompetensbevis som med stöd av EG-reglering krävs för vissa yngre och/eller oerfarna yrkesförare.
6 5 andra stycket Registreringen av felparkeringsavgifter kan sägas utgöra ett system som är parallellt till övrig registrering och som i dag utförs med tillstånd av Datainspektionen. Denna registrering bygger helt på de registeruppgifter som finns i själva fordonsregistreringen. Vi har ansett att det ger en tydlig bild av registerinnehållet att särskilt nämna och författningsreglera den.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
Behandlas i textavsnitt 4.
7 5 Jämför i dag 85 BRK. Det kan anmärkas att lagbestämmelsen har utformats som en allmänt hållen regel, som fångar in det huvudsakliga i fråga om registreringspliktens omfattning.
I 6 kap. förslaget till registerförordning preciseras registrerings- plikten närmare med vissa detaljföreskrifter.
Ansvaret för behandlingen av vägtrafikuppgifter 8 & En enda myndighet bör ha det övergripande ansvaret för själva registerföringen. Ansvaret för de uppgifter som förs in åvilar av naturliga skäl den myndighet som för in dem.
Ansvarsfördelningen mellan VV och länsstyrelserna framgår närmare av registerförordningen.
Jämför 3 & PUL om personuppgiftsansvarig.
Samköming
Behandlas i textavsnitt 6.5.5.
9 & En motsvarande bestämmelse finns i 5 5 lagen (1998:543) om hälsodataregister (prop. 1997/98:108, bet. 1997/98:SoU23, rskr. 1997/98:291). Bestämmelsen ger en vidsträckt möjlighet till samköming. I 17 & snävas denna möjlighet in genom att regeringen kan meddela föreskrifter om begränsningar av samköming enligt 9 5. Se 5. 52—54, 91 och 98 inämnda prop.
Sökbegrepp
Behandlas i textavsnitt 6.5.4.
Gallring
Behandlas i textavsnitt 16. 11 5 Jämför 3 kap. förslaget till förordning om vägtrafikregister. Se också gallringskravet i 9 5 första stycket i) PUL, som dock bara gäller personuppgifter. Förevarande 11 å avser alla uppgifter i vägtrafikregistret.
Rättelse och skadestånd
12 & Bestämmelser om rättelse finns i 28 5 PUL.
Av 48 & PUL följer att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för den skada som en behandling av personuppgifter i strid mot PUL har fört med sig. Ersättning skall också betalas för den kränkning av den personliga integriteten som behandlingen har inneburit. Ersättningsskyldigheten skall kunna jämkas eller helt falla bort, om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom.
Den föreslagna bestämmelsen i 12 & medför att samma skyldigheter som enligt PUL i berörda hänseenden föreligger om uppgifter har registrerats i strid mot denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. — Jämför motsvarande bestämmelse i bl.a. 20 5 lagen (1998:620) om belastningsregister.
Straffbestämmelser
Behandlas i textavsnitt 17.
13 5
Bestämmelsen träffar olika former av brukande av ett oregistrerat fordon. Detta gäller t.ex. den som obehörigen använder sig av en saluvagnsskylt, dvs. en form av brukande av oregistrerat fordon. Straff för den innehavare av saluvagnsregistrering som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter någon annan obehörigen bruka en saluvagnsskylt föreskrivs i 18 kap. 3 5 förordningen om vägtrafikregister.
Nuvarande straffbestämmelse i här aktuellt avseende finns i 87 & BRK där straffet är penningböter. Såsom utvecklas i textavsnitt 17 föreslås nu fängelse ingå i straffskalan. Bl.a. av den anledningen måste bestämmelsen tas in i lag, jämför regeringsformen 8 kap. 7 å.— Jämför också 88 & BRK och 109 & FK.
Att innehavare av fordon, utöver de fall som nämns i tredje stycket denna paragraf, jämställs med ägare framgår av 4 5.
Övriga straffbestämmelser finns i 18 kap. registerförordningen.
14 & Motsvarar 92 & BRK.
Paragrafen har i detta förslag moderniserats i sin utformning. Som exempel på brott mot en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen kan nämnas överträdelser av föreskrifter om avställning av fordon.
”Annat samfund” som i dag nämns i sista stycket av 92 å BRK har ansetts vara onödigt.
Andra juridiska personer som kan tänkas träffas av bestämmelsen är
europeiska ekonomiska intressegrupperingar, EEIG, enligt lagen (1994:1927) härom.
Hindrande av fortsatt färd
Behandlas i textavsnitt 17.
15 & Jämför 93 & BRK. Motsvarighet härtill finns i trafikförfattningama i övrigt, se bl.a. 5 kap. 8 & KKL, 6 kap. 6 & YTL och 14 kap. 15 & trafikförordningen (1998:1276). Det får anses ligga i sakens natur att det vid de förseelser som kan komma i fråga i registreringssammanhang i regel bör kunna medges att fordonet får
föras till närmaste lämpliga uppställningsplats etc. Någon särskild föreskrift härom har därför inte tagits in här.
Bemyndiganden
Behandlas i textavsnitt 4.
16 5 Jämför förslaget till förordning om vägtrafikregister.
Med utlämnande av uppgifter ur vägtrafikregistret avses även anslutning för datakommunicering, se 1 kap. 4 5 respektive 21 kap. 4 & sista stycket förslaget till förordning om vägtrafikregister.
Beträffande punkt 5 hänvisas till att nuvarande avgifts- bemyndigande avseende registrering i den s.k. bemyndigandelagen (1975288) ändras, se lagförslag 7.
18 5 Jämför framför allt 6 och 21 kap. förslaget till förordning om vägtrafikregister.
19 5 Jämför t.ex. 8 kap. 3 & YTL.
Övergångsbestämmelser
Det förutsätts att denna lag och bl.a. registerförordningen träder i kraft samtidigt med upphävande av de författningar som anges iövergångs- bestämmelserna till den sistnämnda.
De i punkt 2 nämnda registren, som nu författningsmässigt ersätts med vägtrafikregistret, nämns i ett flertal såväl lagar som förordningar. I några av dessa författningar föreslås ändringar i olika avseenden, varvid även nu ifrågavarande justering har tagits med. En del andra författningar torde få ändras successivt. Den föreslagna övergångs- bestämmelsen har mot denna bakgrund ansetts motiverad.
22.2. Förslag till förordning om vägtrafikregister
I författningskommentarema har 1 möjligaste mån hänvisningar gjorts till 1 huvudsak motsvarande bestämmelser 1 dagens författningar. Ibland är det svårt att mera exakt ange dagens motsvarighet. I sådana fall nämns närmast motsvarande föreskrift eller den gamla föreskrift som i stort motsvarar den nya.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 5 Jämför 3 & BRK.
Kungörelsen (1973: 766) om interimslicens för fordon, exportvagns- kungörelsen (1964. 39) och turistvagnskungörelsen (1972: 601) ersätts med bestämmelser om tillfällig registrering (15 kap.) och föreslås upphävda. Även vissa bestämmelser i förordningen (1987: 27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige avses ersättas med bestämmelser i denna förordning, se 16 kap.
2 och 3 55 Jämför 2 och 70 55 BRK. En enda myndighet, VV, har huvudansvaret för registerföringen. Detta utesluter inte att länsstyrelserna har ansvaret för de uppgifter som faktiskt registreras av dem. Se också 8 5 förslaget till lag om vägtrafikregister.
Termen automatiserad behandling används exempelvis i person- uppgiftslagen (1998:204) och personuppgiftsförordningen (1998:1191).
Definitioner
4 5 Hänvisningen till de i paragrafen angivna författningarna utesluter inte att det finns ytterligare begrepp som inte ansetts behöva någon förklaring eller som finns i annan lagstiftning, se t.ex. beträffande skattevikt fordonsskattelagen (1988:327), FSL.
Begreppet ”datakommunicering” har valts som en teknikneutral samlingsbeteckning för olika former av kommunikation, såväl s.k. tonvalssignalering per telefon som används i dag som andra former av
automatiserad kommunikation, i stället för begreppet ”i elektronisk form” som förekommer i vissa andra författningar.
5 5 Jämför 4 & förslaget till lag om vägtrafikregister och 7 & BRK. Bestämmelsen har betydelse i alla avseenden för tillämpningen av regler i förordningen som gäller ägaren. Supplerande bestämmelser i straffhänseende finns i 18 kap. 1 & sista stycket. — Liknande bestämmelser finns i andra trafikförfattningar.
2 kap. Registerinnehåll
Behandlas i textavsnitt 8—10 respektive 12—14.
Det som anges som registerinnehåll i respektive bilaga är uttömmande och andra uppgifter får alltså inte föras in. Undantag gäller dock i fråga om uppgifter som behövs av administrativa skäl vid handläggningen av registreringsfrågor. Se härom i bilagorna sist under Övriga uppgifter.
1 & Motsvarar 71 å andra stycket första meningen BRK.
2 5 Jämför 7 kap. 16 & KKF.
3 & Se 3 5 förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister.
4 & Bestämmelsen saknar motsvarighet i dag. Jämför 6 5 andra stycket förslaget till lag om vägtrafikregister.
3 kap. Bevarande och gallring av uppgifter
Behandlas i textavsnitt 16.
Det förutsätts att W med stöd av sitt bemyndigande i 21 kap. 1 5 meddelar föreskrifter om bevarande och gallring av sådana uppgifter som är av rent administrativ art.
Uppgifter om fordonsregistreringen
1 & Motsvarar 71 & tredje stycket BRK.
Uppgifter om körkortsregistreringen
2 & Motsvarar delvis 7 kap. 12 & KKF. Eftersom brottsbelasmingsuppgifter inte skall finnas i vägtrafikregistret omfattas de inte av gallringsregeln i förslaget.
Uppgift om grund för återkallelse enligt KKL är en belastnings- uppgift och bör därför omfattas av gallringsfristen fem år. Detsamma gäller anmälningar från läkare och polismyndighet. Gallringsfristen för s.k. LOB-anmälningar föreslås förlängd från två till fem år.
Uppgifter om yrkestrafikregistreringen 3 å Bestämmelsen motsvarar i stort 8 5 förordningen om yrkestrafik- register. Gallringstiden tre år, som tidigare har gällt enligt förordningen om yrkestrafikregister, har förlängts till fem år för att anpassas till den Olämplighetstid som gäller vid återkallelse av ett tillstånd, se SFS 1998:787.
Gallringsfrist föreslås för anmälan från läkare.
Uppgifter om registreringen av felparkeringsavgifter
4 & Bestämmelsen saknar motsvarighet i dag och är en konsekvens av att här aktuell registrering till skillnad från i dag författningsregleras.
4 kap. Utdrag ur vägtrafikregistret
Behandlas i textavsnitt 16. Bestämmelserna är uppbyggda så att de klart anger vilka uppgifter som i normalfallet skall tas med i ett utdrag. Endast om den som begär utdraget i ett särskilt fall uttryckligen begär ut en uppgift som omfattas av en sekretessbestämmelse skall en sekretessprövning behöva ske. Det är alltså underförstått att gällande
sekretessbestämmelser i sekretesslagen (1980:100) skall iakttas vid ett rutinmässigt utlämnande av utdrag.
Allmänna bestämmelser
15
Bestämmelsen saknar motsvarighet i dag och avser att definiera innebörden av ett registerutdrag. Jämför i fråga om utlämnande myndighet 7 kap. 13 & KKF respektive 6 5 förordningen om yrkestrafikregister. Begäran kan enligt detta förslag göras hos valfri länsstyrelse.
2 5 Bestämmelsen saknar motsvarighet i dag och är uppbyggd med utgångspunkt i våra överväganden om integritetsfrågor och sekretess i textavsnitt 6. Ett utdrag som utan sekretessprövning regelmässigt lämnas ut vid en begäran skall alltså inte innehålla uppgifter som
omfattas av de strängare sekretessbestämmelsema.
Uppgifter om körkortsregistreringen
3 & Motsvarar delvis 7 kap. 13 och 14 && KKF. Vissa av KKP:s bestämmelser har förts över till förordningen om vägtrafikregister. Märk att brottsbelasmingsuppgifter inte omfattas av bestämmelserna, eftersom de inte skall ingå i vägtrafikregistret utan endast i RPS register. Detta kan tänkas medföra att vissa bestämmelser som vi föreslår skall få sin plats i den nya förordningen helt har spelat ut sin roll. Detta gäller särskilt de bestämmelser som reglerar vilka myndigheter som har rätt att på begäran få fullständiga registerutdrag avseende körkortsregistreringen (och yrkestrafikregistreringen, se vidare nedan). Vi har inte haft tillräckligt underlag för att på det här stadiet bedöma om de aktuella myndigheterna längre har behov av de uppgifter de även genom de bestämmelser vi föreslår ges rätt att få.
Det kan vidare nämnas att vi har övervägt om även Järnvägs— inspektionen inom Banverket bör få tillgång till körkortsregistrerings- uppgifter vid prövningen av frågor om tillstånd enligt jämvägssäker- hetslagen (1990:1157). Ytterligare myndigheter kan möjligen komma i fråga. Dessa och andra närliggande aspekter bör beaktas vid den fortsatta beredningen. — Jämför kommentarerna till 5 kap. nedan.
4 €? Motsvarar 7 kap. 15 5 första och andra styckena KKF .
Uppgifter om yrkestrafikregistreringen
5 och6å Se 6 5 förordningen om yrkestrafikregister. De föreslagna bestämmelserna har byggts upp med reglerna för körkortsregistreringen som förebild. Jämför 7 kap. 13—15 55 KKF.
Övriga bestämmelser
7 & Bestämmelsen har för körkortsregistreringens del förts över från 7 kap. 15 & tredje stycket KKF och har här getts en generell utformning så att den avser all registrering i vägtrafikregistret. Jämför 14 & förordningen (1998: 1234) om det statliga personadressregistret.
8 5 Jämför 7 kap. 14 5 andra stycket KKF .
Bestämmelsen omfattar andra myndigheter än VV och länsstyrelse. Dessa myndigheters tillgång till registeruppgiftema får anses självklar i det registersystem som vi föreslår och dessa myndigheter pekas inte ut särskilt i någon författningsbestämmelse. — Se också 1 kap. 3 5 lagen om vägtrafikregister.
5 kap. Länsstyrelsers och Vägverkets tillgång till brottsbelastningsuppgifter
Textavsnitt 15.
Bestämmelserna har byggts upp så att de skall spegla det praktiska förfarandet i fråga om tillgången till brottsbelastningsuppgifter och de underrättelser som går från Rikspolisstyrelsen, RPS, till W och vidare till länsstyrelserna.
Det nuvarande systemet författningsregleras i 7 kap. KKF. Vissa av KKF:s bestämmelser har, som nämns i kommentarerna till 4 kap. ovan, förts över till förordningen om vägtrafikregister.
Rätt att på begäran erhålla uppgifter 1 5
Med ärenden som rör körkort avses i första stycket även ärenden om körkortstillstånd och utländska körkort.
Underrättelseskyldighet
2 ä 7 kap. 4 & KKF.
RPS skall i princip underrätta W beträffande alla personer som har registrerats i belastningsregistret beträffande i bestämmelsen angivna brott och förseelser. W får sedan sålla ut de personer som är av intresse i körkorts- eller yrkestrafiksammanhang, jämför 6 5.
Av de övriga uppgifter som i dag benämns belastningsuppgifter underrättar VV länsstyrelsen om de s.k. LOB—omhändertagandena, 7 kap. 10 & KKF. Övriga uppgifter, t.ex. om utländsk dom, underrättas länsstyrelsen om direkt genom att domen sänds i kopia.
Någon underrättelse till körkortshavaren, tillståndshavaren eller motsvarande skall inte sändas automatiskt.
Rätten för den enskilde att begära ut uppgifter följer av tryckfrihets- förordningen och någon uttrycklig bestämmelse om detta behövs då inte.
3 5 första stycket Jämför 7 kap. 6 & första stycket KKF.
Det kan anmärkas att 6 5 andra stycket inte har förts över till det nya regelverket. Detta medför att även allmän domstols underrättelse- skyldighet föreslås omfatta innehavare av ett utländskt körkort oavsett permanent bosättningsort. Se 7 kap. 8 & KKF (författningsförslag 21).
3 5 andra stycket Jämför 7 kap. 4 & tredje stycket KKF.
Märk att sista meningen i tredje stycket av den gamla bestämmelsen inte har förts över. Det hänger samman med att den uppgiften helt enkelt inte längre förs in i belastningsregistret.
4 5 första stycket Bestämmelsen finns nu i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets inforrnationssystem, den s.k. RI-förordningen.
I och med att RPS i sina underrättelser till W tar med förseelser under de senaste fem åren får VV underrättelse gång nummer två när
sådana förseelser som var för sig inte kommer upp till gränsen 800 kr enligt 6å tredje stycket har inträffat. VV kan därmed fullgöra sitt åtagande om selektering för länsstyrelserna utan att själv behöva lagra några belastningsuppgifter.
4 & andra stycket Se 7 kap. 4 å andra stycket KKF. Domar, beslut och förelägganden som upphävs eller undanröjs gallras i belastningsregistret utan att laga kraft inväntas. Den frikännande domen och beslutet om undanröjande antecknas inte i belastnings—registret, varför någon rapportering vid laga kraft inte kan ske i dessa fall.
5 5 Denna bestämmelse måste finnas med, eftersom länsstyrelsen inte på något annat sätt får veta att en person har omhändertagits. Att en uppgift av W har förts in i registret underrättas länsstyrelsen om i dag just genom att ett registerblad sänds ut. Om det inte finns något brott antecknat om den som avses med begäran skall givetvis även detta anges i underrättelsen. — Jämför också kommentarerna till 6 5.
6 5 första stycket Punkten 1: Med körkort avses svenskt eller utländskt körkort.
Här ryms också ”alkolåsfallen” enligt lagen (1998:489) om försöks- verksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse, eftersom vederbörande fortfarande har ett gällande körkort.
Punkten 2: Här avses vanlig spärrtid, giltighetstid för beslut om interimistisk återkallelse och ogiltighet vid vägran att godkänna ett utländskt körkort. Beträffande utländska körkort, se 6 kap. 5 & körkortslagen, som hänvisar till bestämmelserna om körkortsingripande i allmänhet. Traktorkort faller också under punkten 2.
För den som har sitt körkort återkallat tills vidare eller slutligt på grund av sjukdom enligt 5 kap. 3 5 7 KKL löper inte någon giltighetstid för beslutet eller någon spärrtid. Om brott inträffar under sådan tid får länsstyrelserna inte automatiskt någon underrättelse.
Efter återkallelse tills vidare på grund av sjukdom kan uppgift begäras enligt 1 5 när frågan om återfående av körkortet aktualiseras.
I fall där ett körkort har återkallats slutligt på grund av sjukdom krävs körkortstillstånd för att få nytt körkort. Den varianten behöver därför inte nämnas särskilt, även om spärrtid inte bestäms i sådana fall. Det sker alltså en ny prövning och brott som kan ha begåtts efter återkallelsetillfället fångas upp i det skedet. Se 5 kap. 145 andra stycket KKL och prop. 1997/98:124, förfatmingskommentaren s. 86.
Olämplighetstid enligt YTL för tillståndshavare behöver inte nämnas, eftersom ny ansökan görs efter en återkallelse av ett trafiktillstånd, då en ny prövning sker. Förseelser som den tidigare tillståndshavaren kan ha gjort sig skyldig till under mellantiden från en återkallelse till en ny ansökan blir då kända för länsstyrelsen.
Detsamma gäller i fråga om taxiförarlegitimation när en slutlig återkallelse har beslutats. Beträffande den innehavare av legitimation som fått denna återkallad tills vidare behöver länsstyrelsen få underrättelser så länge tiden för den interimistiska återkallelsen löper, eftersom legitimationen kan komma att lämnas tillbaka om återkallelsen inte ”står sig”.
Beträffande taxiförarlegitimationen bör läggas till att den är helt samordnad med körkortet. Körkortsinnehav är i alla lägen en förutsättning för att legitimationen skall gälla. I de fall legitimationen är ogiltig endast på grund av att giltigt körkort saknas görs alltså inte någon ny ansökan utan legitimationen återfås tillsammans med körkortet, 5 kap. 12 & YTL.
En specialsituation är den, att en person med ett utländskt körkort beviljas taxiförarlegitimation. Berörd länsstyrelse måste i ett sådant fall se till att det utländska körkortet registreras, för att underrättelser enligt bestämmelsen skall omfatta vederbörande. Någon särskild författningsbestämmelse krävs dock inte. — Beträffande registrering av utländska körkort, jämför kommentaren under 3 5 första stycket och textavsnitt 14.
De internationella tillstånden på yrkestrafiksidan behöver inte nämnas särskilt, eftersom de förutsätter ett nationellt tillstånd i botten.
6 5 andra stycket Till de uppgifter som skall bifogas en underrättelse hör bl.a. eventuell anteckning om LOB-omhändertagande.
6 & tredje stycket
Bestämmelsen i 7 kap. 5 5 första stycket KKF har inte förts över till den nya automatiserade underrättelserutinen. Detta innebär att länsstyrelse, och i förekommande fall VV, underrättas även om brott där påföljden bestämts till böter. Begränsningen till böter för brott som sammanlagt har föranlett penningböter till ett belopp som understiger 800 kronor (tidigare 600 kr) gäller dock.
7 5 Genom bestämmelsen inskränks det antal uppgifter som länsstyrelse underrättas om i körkortsärenden. Detta sker för att mängden
underrättelser inte skall bli alltför stor i denna typ av ärenden som antalsmässigt är betydande.
8 5 W får för vissa ärendetyper där W är beslutande myndighet, t.ex. dispensärenden som rör körkort och ärenden om linjetrafiktillstånd eller transporttillstånd, ta aktiv del av de uppgifter som passerar W genom underrättelserutinen.
6 kap. Registrering av fordon
Behandlas i textavsnitt 8.
Registrering som förutsättning för rätt att bruka fordon
1 & Motsvarar 85 BRK. Avgränsningen av registreringspliktiga mopeder följer de ändringar som har gjorts härom i anslutning till nya regler om s.k. EU-moped. Se bl.a. ändring i BRK genom SFS 1998:1262. Se också kommentaren till 1 5 lagen om vägtrafikregister.
Undantag från registreringsplikten vid viss användning av fordon
2 5 första stycket punkterna 1 och 2 Motsvarar 9 & BRK.
2 5 första stycket punkt 3 och andra stycket Motsvarar 47 a & BRK.
Prövningen av frågor om registrering
3 & Motsvarar 10 & första stycket BRK.
4 & Motsvarar 10 5 andra stycket BRK.
5 & Motsvarar 10 & tredje stycket BRK.
Ansökan
6 & 11 & BRK.
Den nuvarande bestämmelsen i 86 å andra stycket BRK, att W, om det föreligger särskilda skäl, i fråga om en viss fordonsägare som är folkbokförd i landet får använda annan adress än bostads- eller postadressen, behövs inte. Det alternativet får falla in under möjligheten enligt 21 kap. att medge undantag.
7 5 Se 12 & BRK.
Punkt 2: Uppgift om trafikförsäkring förs inte alltid in med automatik. Det finns fortfarande ett antal fritidsombud som tecknar trafikförsäkringar. Punkten 2 måste därför vara kvar. Däremot har vi ansett att bestämmelsen i 55 & BRK, som föreskriver att ”den som tecknar en ny trafikförsäkring som gäller för ett registrerat fordon eller en trafikförsäkring som gäller för fordon som får brukas enligt saluvagnslicens skall ge in ett bevis om detta till W, om inte uppgiften lämnas av försäkringsanstalten”, kan undvaras.
Punkt 10: Bestämmelsen har hämtats från 2 5 förordningen (1945:625) om registrering m.m. vid försäljning av Vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret. Se textavsnitt 19.
Anmälan
8 5 13 & BRK. Skyldigheten att anmäla åligger den som för in ett fordon i landet. Jämför terminologin i tullagen (1994:1550), där det talas om
”den som för in en vara” osv.
Förutsättning för registrering
9 5 14 & första stycket BRK.
Utryckningsfordon
10 & Motsvarar 15 & BRK.
7 kap. Följder av registreringen
Registreringsnummer och registreringsbevis
1 5 14 å andra stycket BRK.
2 & Jämför 735 BRK. Bestämmelsen är ny och har utformats med ett föreslaget EG-direktiv som förebild, nämligen förslag till rådets direktiv om registreringsbevis för motorfordon och deras släpfordon. Se även textavsnitt 8.
Bestämmelsen i 73 5 andra stycket BRK om att W i särskilda fall kan bestämma att vissa fordonsuppgifter inte skall anges i registreringsbeviset och att det då skall framgå av beviset att ytterligare uppgifter har tagits upp i en särskild handling, som skall medföras och visas upp, förutsätts gå in under W:s allmänna rätt enligt bestämmelser i 21 kap. att meddela verkställighetsföreskrifter och medge undantag. Någon uttrycklig undantagsbestämmelse med den äldre lydelsen behövs därför inte. — Jämför 4 5 nedan.
3.5) 75 QBRK.
45. Jämför 165 första och andra styckena BRK. I andra stycket av förslaget har ett tillägg gjorts beträffande handling som kompletterar
registreringsbeviset.
Registreringsskyltar — allmänna bestämmelser
Rent allmänt kan framhållas, att det förutsätts att man inte själv får ”skylta av och på” ett fordon, t.ex. för att undvika att bli betalningsskyldig för parkeringsanmärkningar o.d. — När ett fordon står parkerat anses det att det brukas. Någon uttrycklig bestämmelse om detta behövs inte.
5 5 ' Motsvarar 17 & BRK.
6 5 Delar av 19 å och 27 5 första stycket BRK har förts samman till den föreslagna bestämmelsen, som behandlar själva brukandet.
I bestämmelsen förutsätts att föreskrifter om antal skyltar som ett fordon skall utrustas med följs.
Jämför 11—13 åå nedan som anvisar hos vilken myndighet ansökan om ersättningsskylt skall göras och vilken myndighet som lämnar ut en sådan, nämligen W. Begäran om och erhållande av en provisorisk skylt görs alltså inte hos W utan endast hos polismyndigheten.
Bestämmelser om omhändertagande av registreringsskyltar finns i FSL (78 5), fordonsskatteförordningen (1993:1028), FSF (10 och 11 55) och YTL (6 kap. 7 5). —— Jämför 18 kap. 5 & denna förordning.
7 5 19 & fjärde och femte styckena BRK.
8 5 Motsvarar 20 & BRK
Synlighetsbestämmelsema samlas i en bestämmelse, som är tillämplig på alla typer av skyltar enligt denna förordning. -— Jämför 3 kap. 78 & trafikförordningen, som föreslås ändrad med anledning av utformningen av förevarande paragraf. Se härom författningsförslaget.
Registreringsskyltar för taxi
9 & Motsvarar 18 & tredje stycket BRK.
10 & Bestämmelsen är ny och är föranledd av det kontrollbehov som ansetts föreligga på området.
Ersättningsskyltar och provisoriska registreringsskyltar
De nuvarande bestämmelserna om duplettskyltar och provisoriska skyltar har förts samman. I stället för termen ”duplettskylt” används ”ersättningsskylt”.
11 5 Se 21 5 första stycket BRK.
Enligt den föreslagna lydelsen får ansökan om ersättningsskyltar göras hos W eller polismyndigheten, medan W är huvudregel enligt BRK. Hos VV kan en sådan ansökan i dag göras formlöst per telefon, medan man hos polisen använder en fyrsidig ansökningsblankett. Dessa dubbla förfaranden fungerar dock, enligt uppgift, tillfredsställande i praktiken.
Märk att såväl fordonets ägare som förare kan ansöka om provisoriska skyltar och ersättningsskyltar hos en polismyndighet. Föraren kan -— beroende på de administrativa komplikationer som skulle kunna uppstå — inte ansöka hos W om skyltar.
12 5 Första stycket motsvarar delvis 24 5 första stycket BRK. Andra stycket motsvarar 23 5 första stycket.
13 & Motsvarar delvis 21 5 andra stycket och 24 å andra stycket BRK. Den nya möjligheten att ta om hand registreringsskyltar för taxi (se under 14 få) har fått återverkningar på de bestämmelser som reglerar utfåendet av ersättningsskyltar.
Skrivningen i andra stycket syftar till att hindra att fordonsägaren går bakvägen via avställning för att få ut skyltar.
14 & Första stycket är nytt. Registreringsskyltar kan i dagens system tas om hand av polisen på grund av obetald fordonsskatt. Genom att den uppgiften finns i registret har en separat registeruppgift om att skyltarna har tagits om hand inte behövts. Genom tillkomsten av den nya YTL har öppnats en möjlighet för polisen att omhänderta registreringsskyltar för taxifordon i vissa fall (6 kap. 7 €)). För att förhindra att ersättningsskyltar lämnas ut i ett sådant fall bör det av registret framgå att taxiskyltama har tagits om hand. Polisens skyldighet att anmäla omhändertagna skyltar föreslås bli heltäckande för samtliga typer av registreringsskyltar.
Andra stycket motsvarar 26 & BRK.
15 5 27 5 andra stycket BRK
8 kap. Avställning av fordon
Förfarandet
1 & Motsvarar 34 & första stycket BRK. I första stycket av den nya paragrafen anges dock nu uttryckligen den huvudregel som tillämpas i
praktiken.
2 och 3 55 Jämför 34 å andra stycket BRK, som har delats upp i två bestämmelser och anpassats till den nya tekniken m.m.
Förfarandet med intyg om att ett kontrollmärke har förstörts avskaffas.
Beträffande begreppet ”datakommunicering”, se kommentaren under 1 kap. 4 5.
4 & Jämför 35 å andra meningen BRK.
Det är numera i praktiken så — till följd av W:s automatiserade rutiner — att fordonsägaren får ge in en ny ansökan om avställning om den första är ofullständig.
Det bör ankomma på VV att bevaka de ärenden som rör ägarbyte och samtidig avställning. Om någon av anmälningarna är ofullständig bör ärendet handläggas på ett sådant sätt att äganderättsövergång och avställning sammanfaller tidsmässigt.
55. Bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i dag. Bl.a. den situation som beskrivs i nuvarande 345 tredje stycket BRK omfattas av den
föreslagna paragrafen.
6 5 Första stycket motsvarar 35 ij första meningen BRK.
Andra stycket är nytt. Jämför nuvarande 35 och 51 55 BRK. Det kan anmärkas att bestämmelsen inte anger från vilken tidpunkt upphörande av avställning räknas. Därvid får tillämpas den självklara regeln att åtgärden räknas från beslutet om upphörande.
7 5 36 å andra stycket BRK.
8 5 Motsvarar 36 & femte stycket BRK. 9 5 första stycket. Beträffande begreppet ”datakommunicering” se under 1 kap. 4 5.
9 5 andra stycket Motsvarar 36 & första stycket BRK.
9 & tredje stycket
Bestämmelsen är ny. I samband med att ny teknik har gjort det möjligt att via någon form av datakommunicering anmäla avställning respektive upphörande av avställning har vissa handläggningsproblem aktualiserats. Om ett avställt fordon överlåts och den nye ägaren med hjälp av registreringsbevisets behörighetskod via datakommunicering anmäler avställnings upphörande innan han hunnit bli registrerad som ny ägare, krävs i dag säljaren på den fordonsskatt som belöper på mellantiden. Det är mot denna bakgrund den föreslagna bestämmelsen skall ses.
10 & Se 36 å femte stycket BRK.
11 & Motsvarar 33 & BRK.
Enligt VV skulle beviset i och för sig kunna avskaffas och ersättas med en kod, som man får uppgift om per telefon eller via datakom- municering. Det viktiga är att VV beslutar om att avställning upphör. Beslutet sker genom att W registrerar fordonet som icke avställt. Detta förhållande framgår därmed av registret, något som kan kontrolleras av polisen om fordonet stoppas under färd. Polisen är dock i dagsläget inte rustad för detta, varför beviset tills vidare måste finnas kvar.
Brukande
12 & Motsvarar 37 & första—tredje styckena BRK.
Märk att brukande med stöd av saluvagnsregistrering inte nämns särskilt, utan får anses följa direkt av 14 kap. 1 8. Jämför 6 kap. 2 8, där sådant brukande inte heller nämns.
9 kap. Kontrollmärken m.m.
Kontrollmärken delas in i ordinarie och tillfälliga kontrollmärken. Ordinarie märken delas i sin tur i praktiken in ikorttidsbegränsade och sådana som gäller under ett helt skatteår till dess att nästföljande års skatt har betalats in. Ett tillfälligt kontrollmärke utfärdas när avställning har upphört oberoende av om skatten är betald. När skatten har betalats utfärdas ett tidsbegränsat (ordinarie) kontrollmärke. Sist i kedjan utfärdas ett ordinarie kontrollmärke.
Utfärdande av kontrollmärke
1 & Motsvarar 28 5 första stycket BRK. I förslaget har dock i andra stycket uttryckligen angetts att kontrollmärke inte utfärdas för mopeder klass I eller för taxifordon samt lagts till en hänvisning till 30 a återräng— trafikkungörelsen (1972:594), TTK.
2 5 första stycket Motsvarar 31 5 andra stycket BRK.
2 5 andra stycket Bestämmelsen motsvarar delvis 28 5 andra stycket BRK men har förtydligats så att indelningen i olika typer av kontrollmärken och syftet med detta klart framgår.
3 5 första stycket Motsvarar 29 5 första stycket första meningen BRK.
3 5 andra stycket Motsvarar delvis 29 5 första stycket andra meningen BRK.
4 % Motsvarar 29 (5 tredje stycket BRK.
5 & Motsvarar 29 5 andra stycket BRK.
Kontrollmärkets giltighet
6 € 28 å andra stycket första meningen BRK.
7 5 29 & tredje stycket och 28 å andra stycket fjärde meningen BRK.
8 5 28 5 andra stycket andra och tredje meningarna BRK.
9 5 Motsvarar delvis 28 å andra stycket BRK.
10 & Motsvarar 30 & BRK. Jämför 30 a 5 TTK.
11 ij Se 32 5 första stycket BRK. En anmälan skall göras hos W, inte längre hos en polismyndighet. Jämför 30 a & TTK.
Nationalitetsmärke
12 & Motsvarar 48 & BRK. W får svara för detaljföreskriftema. Se vidare textavsnitt 8. 2. 13 och vad där sägs om Wienkonventionen om vägtrafik (SÖ 1989: 1) respektive rådets förordning (EG) nr 2411/98 av den 3 november 1998 om nationalitetsmärken. Wienkonventionen, som ju Sverige ratificerat, behandlar de ”gamla” ellipsforrnade nationalitets- märkena, medan EG-förordningen, som är direkt bindande för Sverige utan implementering, tar upp en ny typ av nationalitetsmärke på fordonets registreringsskylt. Det får ankomma på W att utfärda föreskrifter i enlighet med dessa dokument. Jämför 16 kap. 10 5.
Miljöklassmärkning
13 & Motsvarar 49 & BRK.
10 kap. Ändrade förhållanden beträffande fordon Ägare
1 & Motsvarar del av 51 5 första stycket BRK. Av straffbestämmelsema i 18 kap. förslaget framgår att straffsanktionen har tagits bort.
2 & Motsvarar del av 51 5 första stycket BRK.
Andra stycket i nuvarande 51 5 har tagits bort. Samma regler bör gälla för alla, låt vara att anmälningsskyldigheten för den som bor utanför Sverige kanske inte fullgörs i samma utsträckning som av den som bor här.
3 5 första stycket 51 & tredje stycket BRK.
3 5 andra stycket Motsvarar 54 å andra stycket BRK.
4 5 52 & BRK.
Från kravet att en anmälan om övergång av äganderätten skall göras på registreringsbeviset kan undantag medges enligt den generella bestämmelsen i 21 kap 2 5. Jämför 86 5 första stycket BRK, som uttryckligen anger att ett sådant undantag kan medges, dock endast om synnerliga skäl föreligger. Denna särbestämmelse har ansetts onödig.
Märk att det i bestämmelsen uttryckligen anges att skriftlig anmälan på registreringsbeviset inte krävs vid direktanmälan enligt 13 kap.
5 5 53 5 första stycket BRK.
6 & Motsvarar 53 å andra stycket BRK. I praktiken lämnas sådana taxiskyltar ofta in till länsstyrelsen i samband med att fordonsägaren gör en anmälan som rör användningen av fordonet i yrkesmässig trafik. Länsstyrelsen makulerar därvid den gamla skylten och registrerar det nya förhållandet i registret. Detta aVSpeglas i författningstexten.
Kreditköp och leasingavtal
Behandlas i textavsnitt 12. S.k. avbetalningsspärr har införts. Jämför även bilaga 1 till förordningen under Allmänna uppgifter. Där föreskrivs vad registret skall innehålla i bl.a. nu aktuella hänseenden.
7 5 Se 52 5 första stycket BRK.
8 & Motsvarar delvis 54 å andra stycket BRK. I BRK författningsregleras dock endast den s.k. leasingspärren.
9 & Bestämmelsen är ny. Notera att båda parter åläggs att anmäla ändrade förhållanden. Se vidare textavsnittet.
Namn och adress
10 & Motsvarar 56 & BRK.
Fordons användning
11 & Motsvarar delvis 57 5 BRK (se även 12 & BRK). I den gamla bestämmelsen anges uttryckligen att anmälningsplikten avser även den nye ägaren vid en fordonsöverlåtelse. Att så är fallet även enligt den nya bestämmelsen har ansetts framgå utan att det särskilt anges.
12 & Motsvarar del av 57 å (som hänvisar till 12 ä 8 BRK) samt 57 a & BRK (se även 11 & BRK).
Endast redaktionella ändringar föreslås. Frågan om den framtida utformningen av de skattebestämmelser som rör traktorer behandlas av Trafikbeskattningsutredningen (Fi 1996:11). Beroende på utfallet härav » kan bestämmelserna i registerhänseende komma att ändras och l förenklas. l
Riksskatteverket får enligt 21 kap. 5 5 efter samråd med W med— dela verkställighetsföreskrifter i fråga om anmälan som avses i 12 5.
Även tillfällig användning innefattas i regleringen enligt 12 ä 1. Jämför även 23 & FSL.
Beträffande punkt 8 kan nämnas att ett ändrat användningssätt av en släpvagn kan påverka både besiktnings- och beskattningsförhållandena. Besiktningsplikt föreligger inte för en släpvagn som dras av en traktor, men för en släpvagn som dras av en bil.
11 kap. Avregistrering av fordon
1 ? Motsvarar 59 5 första och tredje styckena BRK.
28 eogBRK.
3 5 60 & tredje stycket BRK. Jämför vad som sagts ovan beträffande en ofullständig anmälan om avställning, 8 kap. 4 5.
4 & Motsvarar 59 å andra stycket och 61 & BRK.
Anledningen till att punkten 2 i dagens 59 5 första stycket BRK saknas i uppräkningen av kännedomsrekvisitet i andra stycket av den paragrafen är att den ende som kan intyga sanningshalten normalt är fordonsägaren och att det i vissa fall krävs en skriftlig redogörelse för hur fordonet skall användas. En anmälan kan emellertid ibland göras av andra myndigheter eller av myndigheter i andra länder och det bör då inte krävas någon anmälan från fordonsägaren. Punkten 1 i förevarande nya paragraf har utformats i enlighet härmed.
Punkt 2 i förslaget är mer flexibelt utformad än dagens 61 & BRK.— Enligt W:s praxis avregistreras fordon i dag utan anmälan om det har varit avställt under längre tid än fem år och fordonsägaren under den tiden inte har betalat in förfallna avställningsavgifter.
5 & Bestämmelsen är ny och föranleds av att aktuell dag bör framgå av författningstexten.
Jämför 6 8 förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret, som beträffande avregistrering anger att sådan skall anses vara gjord den dag då uppgiften fördes in i registret.
Bestämmelsen har betydelse i fordonsskattehänseende i de fall en anmälan om avregistrering görs i anslutning till ett månadsskifte. Den gäller alla fall av avregistrering, således även i samband med direktanmälan enligt 13 kap. Jämför i fråga om avställning 8 kap. 6 5 och 13 kap. 5 &.
12 kap. Underrättelser beträffande fordon
1 & Punkten l motsvarar 78 & BRK,
punkten 2 motsvarar 79 & första stycket, punkten 3 motsvarar 79 å andra stycket, punkten 4 motsvarar 80 5, punkten 5 motsvarar 81 & BRK. W underrättar i praktiken fordonsägaren i samtliga fall av avregistrering. 595 andra stycket BRK, som nuvarande 81 & hänvisar till, förutsätter däremot att ägaren inte har varit aktiv. Den nya bestämmelsen har utformats i enlighet med den praxis som W tillämpar.
2 & 82 & BRK. Bestämmelsen behandlar själva registreringssituationen.
Det är numera Försvarsmakten som skall underrättas enligt punkt 1, se SFS l998:6.
Underrättelseskyldigheten enligt såväl punkt 1 som punkt 2 avser alla fordon. Beträffande punkt 2 kan jämförelse ske med 6 kap. 7 5 punkt 2. Detta förfarande hänger samman med gällande system för tecknande av försäkringar, t.ex. via fritidsombud m.fl. — Det är önskvärt att dessa rutiner ses över och att översynen kan leda till rationaliseringar av bl.a. anmälningsförfarandet i olika skeden.
3 5 Motsvarar del av 83 & BRK. Bestämmelsen reglerar ändring av redan registrerade uppgifter, som rör krigsplacerade fordon. Totalförsvarets fordonsregister får skiljas från det militära fordonsregister som regleras
l i militära vägtrafikkungörelsen (l974:97), MVTK. , l
4 & Motsvarar del av 83 & BRK. Observera att bestämmelsen gäller vid andra tillfällen än vid registreringstillfället— som täcks av 2 & — och endast då uppgift lämnas av någon annan än en försäkringsanstalt.
5 & Bestämmelsen är ny och skall sättas i samband med bl.a. 2 &. Den har ansetts behövlig för att få ett heltäckande system på ett så viktigt område som det här är fråga om.
6 € 84 5 första stycket BRK.
7 5 84 5 andra stycket BRK.
8 € 84 & tredje stycket BRK. Märk att övrig rapportering sker enligt FK:s bestämmelser, se 47 5 FK.
9 5 71 å andra stycket BRK.
Den nuvarande underrättelseskyldigheten mellan länsstyrelse och W, som gäller anmälan av yrkestrafik- och uthymingsfordon och som uttrycks i 71 å andra stycket sista meningen BRK, kan utgå. Läns— styrelsen är ju regional registreringsmyndighet vad avser yrkestrafik- och biluthymingsärenden och för in därav föranledda uppgifter i registret. W behöver då inte underrättas om dessa förhållanden.
13 kap. Direktanmälan beträffande fordon
Behandlas i textavsnitt 8.
Bestämmelserna har förts över från förordningen (1988:1108) om direktregistrering i bilregistret.
Direktregistrering är ett oegentligt ord, eftersom det i praktiken är fråga om att någon annan anmäler ett förhållande till W för registre- ring. Den åtgärd som kallas registrering vidtas alltid av myndigheten.
1 €
Punkterna 5 och 6 är nya, se textavsnitt 12. Båda dessa typer av åtgärder kommer att registreras som överlåtelse och därtill görs en markering om respektive ”spärr”. Det kan hävdas att de faller in under punkten 1, men anges separat för tydlighetens skull.
Punkt 7: Tunga fordon (bussar och tunga lastbilar) registreras i förekommande fall av länsstyrelse som uthymingsfordon, jämför 75 förordningen (1998:780) om biluthyrning.
Punkt 8 är ny, jämför 2 (j.
2 & Försäkringsanstalt lämnar redan i dag uppgifter till W genom s.k. direktregistrering. Detta bör komma till uttryck i författningstexten.
5 5 Bestämmelsen i första stycket anger hur tiden räknas med avvikelse från de regler som gäller för fordonsregistreringen generellt. — Jämför 8 kap. 6 &.
14 kap. Saluvagnsregistrering
Behandlas i textavsnitt 9. Bestämmelserna om saluvagnsregistrering finns i dag i 38—44 55 BRK.
Förutsättningar för registrering
1 5 Eftersom terrängsläp inte längre omfattas av registreringsplikten, jämför diskrepansen i nuvarande 1 och 8 55 BRK, får även saluvagnsbestämmelsema anpassas härtill.
De fordon som används med stöd av saluvagnsregistrering kan vara antingen oregistrerade eller avställda. Det kan därför möjligen sättas i fråga om saluvagnsregistrering egentligen är en registreringsform. Detta till trots har valts att kalla institutet för saluvagnsregistrering. Därmed erhålls en enhetlig terminologi, jämför ”tillfällig registrering”.
Det förutsätts att saluvagnsregistreringen gäller tills vidare, dock längst till dess att den på någon grund återkallas.
En viktig skillnad mellan saluvagnsregistrering och andra former av tillfällig registrering är att det i det förstnämnda fallet inte är några specifika, utpekade fordon som registreras, utan det rör sig om ett visst antal fordon och ett visst antal skyltar som skall användas med stöd av registreringen.
Se också under 2 5.
Rätt att bruka fordon med stöd av saluvagnsregistrering
2 5 Det finns en underförstådd koppling mellan 1 och 2 58 såtillvida att saluvagnsregistreringen får användas endast för uppräknade åtgärder med fordon som innehavaren av registreringen äger. Det är alltså fråga om att den som redan innehar saluvagnsregistrering vidtar någon åtgärd med det eller de fordon som han yrkesmässigt driver tillverkning eller transport av eller handel med, t.ex. bilhandlaren som demonstrerar ett fordon som han har i lager.
Det är behovet av att transportera fordon trots att de inte är registrerade eller avställda som skall beaktas i förekommande fall. Saluvagnsregistrering skall alltså inte beviljas rena reparationsföretag för körningar med fordon som repareras i verksamheten.
Vissa företag är inriktade på att utföra omfattande renoveringar, främst när det gäller lastbilar. Dessa företag kan inte komma i fråga för saluvagnsregistrering. Det har ansetts föra för långt att sträcka ut systemet — som i sig innefattar ett undantag från de ordinarie reglerna om registrering — till att låta sådana företag omfattas av rätten till saluvagnsregistrering. Detta gäller även med beaktande av att renoveringsföretagen därmed kan anses vara i ett sämre konkurrensläge än de företag som har både tillverkningsenhet (eller försäljningsenhet) och reparationsenhet inom verksamheten. Sådana företag torde i praktiken använda saluvagnsskyltar som man erhållit i tillverknings- och försäljningsverksamheten för fordon som renoveras, repareras etc. Se textavsnitt 9.
Prövningen av en ansökan
3—4 åå Det kan anmärkas att en s.k. flytande försäkring är en trafikförsäkring. Jämför trafikskadelagen (197511410). — Observera att ett bevis om trafikförsäkring, till skillnad mot vad som i dag gäller enligt 41 & BRK, skall ges in tillsammans med ansökan.
Saluvagnsskyltar 5 5
Det förutsätts att skylten placeras på fordonet, dvs. på utsidan, inte t.ex. i bakrutan.
6 5 Bestämmelsen är ny. Regleringen avser att förhindra att dupletter av en skylt med samma beteckning finns i omlopp och missbrukas.
7 & Motsvarar 43 ij BRK.
Återkallelse av en saluvagnsregistrering
9 5 Under det senare ledet av punkt 4 ryms bl.a. det fallet att den som innehar saluvagnsregistreringen själv begär att den skall upphöra
(återkallelse på egen begäran).
10 å __ Rätten att använda saluvagnsskylten kan upphöra genom att föreskriven skatt inte betalas, jämför 7 5. — Se även 44 & BRK.
Underrättelseskyldighet
11 å Bestämmelsen är ny. Den är tillämplig på en rad myndigheter, såsom polismyndighet, kronofogdemyndighet, skattemyndighet och tullmyndighet.
Jämför 8 kap. 2 & yrkestrafikförordningen (1998:779), YTF. Se också 18 kap. 5 5 om omhändertagande av saluvagnsskylt.
15 kap. Tillfällig registrering
Behandlas i textavsnitt 10.
Bestämmelserna i flera författningar har arbetats samman till intstitutet tillfällig registrering.
Det bör noteras att bestämmelserna utgör en möjlighet för den enskilde att utnyttja en sådan registrering, inte en pålaga från statens sida.
Förslaget bygger på att olika förteckningar (register) — exportvagns— respektive turistvagnsförteckning — avskaffas och att den tillfälliga registreringen sker i vägtrafikregistret.
En av fördelarna med registrering i vägtrafikregistret är att vissa utländska registreringsuppgifter kommer att finnas där och blir sökbara. Detta gäller dock än så länge endast det utländska registreringsnumret och fordonets hemland i registreringshänseende.
Som ett led i förfarandet följer, även om det inte särskilt nämns i författningen, att W i samband med att den tillfälliga registreringen beviljas utfärdar ett registreringsbevis för registreringens giltighetstid
(jfr 7 kap.).
Förutsättningar för registrering m.m.
1 & Förslaget omfattar, liksom W:s förslag (se textavsnitt 10) motordrivna fordon och släpfordon.
Exportvagnskungörelsen (1964z39), EVK, gäller personbilar och motorcyklar, medan turistvagnskungörelsen (1972:601), TVK, gäller bilar, motorcyklar och släpvagnar. Att utvidga tillämpningsområdet såsom nu föreslås har inte bedömts medföra några problem.
Den tillfälliga registreringen omfattar såväl fordon från EU/EES- länderna som fordon från s.k. tredje land. I vissa avseenden måste man dock skilja på de båda kategorierna.
Gällande bestämmelser om exportvagnsregistrering torde, i vart fall i praktiken, omfatta endast nya fordon. Det nu föreliggande förslaget inbegriper även begagnade fordon. I vissa avseenden måste olika regler gälla för respektive kategori. Därför måste en uppdelning, med angivande av definitioner, göras.
2 & Bestämmelserna omfattar fordon som längre fram skall stadigvarande registreras i vägtrafikregistret. Märk att tillfällig registrering inte gäller sådana fordon som omfattas av bestämmelserna om saluvagns- registrering. Detta följer av innehållet i punkt 3.
Tillfällig registrering kan inte heller avse ett avställt fordon. Detta följer av terminologin i 2 och 3 55.
Begreppet ”egentligt hemvist” ansluter till terminologin i 7 5 första stycket folkbokföringslagen (19912481). I nästföljande kapitel 16 i förordningsförslaget, som rör tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land, baserat på ett förslag till EG- direktiv på skattesidan, används i stället begreppet ”normalt hemvist”.
3 % Förslaget omfattar också fordon som inte skall stadigvarande registreras i vägtrafikregistret.
När det gäller begagnade fordon bör frågor om beviljande av tillfällig registrering och avregistrering ur vägtrafikregistret lämpligen handläggas i ett sammanhang. I författningstexten uttrycks dock inte avregistreringsbeslutet som en förutsättning för att tillfällig registrering skall kunna beviljas. Däremot förutsätter avregistreringen att tillfällig registrering beviljas, se 11 kap. 1 5 punkt 4.
Punkten 4 avser de s.k. testfordonen. I det övervägande antalet fall av tillfällig registrering görs ansökan av en fysisk person. Såvitt vi kan se kommer en juridisk person knappast att stå för ansökan i andra fall
än i testfordonsfallen. Detta har beaktats vid utformningen av denna punkt. Kravet har utformats så, att den juridiska personen inte skall ha sin ledning i Sverige och att den som representerar denne — en förare eller någon annan medlem av ett testteam eller liknande — endast tillfälligt skall vistas i landet.
45
Enligt W:s förslag (se textavsnitt 10) skulle temporär registrering, som registreringsformen kallades i förslaget, inte få meddelas på nytt förrän 12 månader förflutit från föregående medgivande. W ville med den
bestämmelsen minimera risken för missbruk av bestämmelserna.
Följande kan också noteras. I W:s föreskrifter (VVFS 1994:5, ändrade genom 1994:13 och 1996:121) behandlas i avsnitt 10.3 utrustningskraven för fordon. Bestämmelserna där är kopplade till den dispens som i vissa fall krävs vid avsteg från fordonskraven enligt 11 5 FK. Dispens enligt W:s föreskrifter om utrustningskrav kan under vissa förutsättningar beviljas vid högst ett tillfälle per år. Detta innebär att privatimport kan ske av endast ett fordon per tolvmånadersperiod. Beträffande nyare EU-bilar har utrustningskraven samordnats för gemenskapens medlemsländer. Någon dispens från utrustningskraven krävs då inte, vilket får till följd att begränsningen till ett fordon per år inte gäller i utrustningshänseende för sådana fordon. — Begränsningen i registreringshänseende får dock anses påkallad. Den har inte heller bedömts stå i strid med EG-rättens regler.
Inskränkningar i och villkor för rätten att bruka ett tillfälligt registrerat fordon
5—755 Regleringen innebär en skillnad i brukande av fordon från EES-länder respektive andra länder (s.k. tredje land).
Brukandet med stöd av den tillfälliga registreringen för ett från tredje land kommande fordon, som senare skall föras in i vägtrafikregistret, är inskränkt innan fordonet har godkänts vid en registreringsbesiktning, medan det, sedan fordonet har godkänts vid registreringsbesiktning, får användas utan inskränkningar, förutsatt att fordonet efter besiktningen inte ändrats på visst sätt (så att det inte längre överensstämmer med utförandet vid besiktningen eller när typintyget utfärdades eller att det i övrigt ändrats så att dess beskattningsförhållande påverkas).
Möjligheten för W att medge undantag för det begränsade brukandet i tiden före registreringsbesiktning krävs för att anpassa bestämmelserna till EG-reglema.
Motsvarande inskränkningar behövs inte vid brukande av fordon som inte senare skall registreras i landet, eftersom man beträffande dessa fordon redan vid ansökan ställer krav på företeende av vissa handlingar, se 12 och 13 55.
Beträffande kraven på ett utländskt registreringsbevis, jämför 5 5 förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
8 & Bestämmelsen är överförd från EVK och anses fortfarande motiverad med hänsyn till de krav som bör ställas inom den yrkesmässiga trafiken.
Brukande utan stöd av registrering
9 &
Vi föreslår alltså att ett fordon som förs in i landet av en ägare som har sitt huvudsakliga hemvist i Sverige med stöd av en giltig utländsk registrering under en kort övergångstid skall kunna omfattas av bestämmelserna i nästföljande kapitel 16 (jfr textavsnitt 11).
Ansökan
10 & Motsvaras av 5 & EVK respektive TVK.
Ansökan görs enligt huvudregeln av fordonets ägare. I exportvagns- fallen kan det dock även vara den som avser att förvärva ett nytt fordon som är sökande.
I de fall då det rör sig om ett begagnat fordon som säljs till utlandet är det köparen som förutsätts äga fordonet och alltså är sökande.
Ett tillfälligt registrerat fordon blir trafikförsäkringspliktigt i enlighet med bestämmelserna i 2 5 trafikskadelagen (1975:1410).
11 & Bestämmelsen avser alla fordon som skall föras ut ur landet.
12 & Bestämmelsen avser nya fordon som skall föras ut ur landet.
13 & Bestämmelsen avser begagnade fordon som skall föras ut ur landet och testfordon. W får närmare precisera innebörden av ”motsvarande kontroll”.
Giltighetstid
14 & Turistvagnslicens gäller i dag (7 & TVK) under den tid som temporär tullfrihet har medgetts för fordonet eller detta kontrollerats av tullen på annat sätt. Detta krav ställs inte i förslaget.
Ett fordon som förs i Sverige i s.k. internationell vägtrafik, dvs. enligt bestämmelserna i förordningen ( 1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, skall vara registrerat i en främmande stat. Ett sådant fordon behöver då i dag inte vara registrerat enligt BRK. Så länge den utländska registreringen gäller behövs inte heller turistvagnslicens för fordonet.
15 & Tanken är att fordonsägaren under den tillfälliga registreringens giltighetstid skall låta fordonet gå igenom de formaliteter och kontroller som behövs för att det skall kunna registreras i det ordinarie systemet. När registreringsbesildning har skett antas förutsättningar för ordinarie registrering föreligga.
Jämför i fråga om andra stycket 1 & tredje stycket EVK, som i princip föreslås få allmän giltighet för den tillfälliga registreringen.
16 5 Jämför vad som sägs ovan under 15 &.
Följder av registreringen
17 & Tanken är att en enhetlig registreringsskylt skall kunna användas för samtliga former av tillfällig registrering.
Registreringsnumret skall om möjligt vara detsamma som det som i förekommande fall tilldelas vid slutlig registrering, vilket ju inte kan vara fallet för fordon som skall lämna landet efter utgången av den tillfälliga registreringen.
W får med stöd av 21 kap. 1 & meddela närmare föreskrifter i dessa avseenden.
16 kap. Tillfälligt brukande i Sverige av fordon som är hemmahörande i något annat land
Se textavsnitt 11.
Bestämmelserna bygger på förslag till rådets direktiv om skattebehandling.
Det kan här nämnas, att enligt förordningen (1977:774) om rätt att bruka finländsk terrängskoter i Sverige får en sådan terrängskoter med hemort i Finland, som ägs av finländska staten eller i Finland hemmahörande person och som får brukas i Finland, föras in i Sverige och tillfälligt brukas här utan svensk trafikförsäkring och utan att fordonet är registrerat.
Definitioner
1 & Artikel 3 1—5 direktivförslaget.
Jämför även 1 kap. 5 & KKF angående permanent bosättning, som vi nu föreslår skall ingå i 1 kap. 2 & KKL.
2 5 Artikel 2 a—d direktivförslaget. ”Familj” har inte ansetts behöva särskilt definieras i författningstexten. Se punkt 2 f i direktivförslaget.
Allmänna bestämmelser
3 5 Artikel 5 direktivförslaget.
Vissa fall av privat bruk
4 5 Artikel 6 direktivförslaget.
Affärsmässigt bruk
Artikel 7 direktivförslaget. Bestämmelserna i 6 & saknar dock motsvarighet 1 direktivförslaget.
Särskilda bestämmelser om släpfordon, mopeder klass I och lätta motorcyklar
7 5 4 5 förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige.
Handlingar som skall medföras vid färd
8 5 Jämför 5 ij förordningen 1987:27.
Registreringsskyltar
9 8 6 5 förordningen 1987:27.
Nationalitetsmärke
10 ä 7 5 förordningen 1987:27. Jämför kommentaren under 9 kap. 12 5.
17 kap. Särskilda fordonsskyltar
Enligt definitionen av registreringsskyltar i förslaget till förordning om vägtrafikdefinitioner utgör de i detta kapitel behandlade skyltarna registreringsskyltar.
Skyltar för beskickningsfordon
Behandlas i textavsnitt 8.
Bestämmelserna i förordningen (1988:964) om skyltar för beskickningsfordon har förts över till förordningen om vägtrafikregister.
Personliga fordonsskyltar
Behandlas i textavsnitt 8. Bestämmelserna i förordningen (1988:965) om personliga fordonsskyltar har förts över till denna förordning.
7 5 Jämför ändringar i nu gällande förordning genom SFS 1998: 1028.
18 kap. Straffbestämmelser m.m.
Behandlas itextavsnitt 17. Jämför 87 5 och följande paragrafer i BRK, 12 och 13 && EVK, 13—15 155 ILK, 12—14 85 TVK, 15—18 55 förordningen 1987:27.
Ansvar
1 € Upptar i huvudsak fall som i dag regleras i 87 & BRK.
Den som brukar ett oregistrerat eller avställt fordon gör sig skyldig till brott mot registreringsbestämmelsema, dvs. straffas då enligt 13 5 lagen om vägtrafikregister, eller brott mot 8 kap. 12 5 förordningen och straffas därvid enligt punkt 2, som avser brukande av avställt fordon. Se också 1 kap. 5 & om där avsedda fall då innehavaren av ett fordon jämställs med ägaren.
2 & Upptar i huvudsak fall som idag regleras i 90 & BRK.
Underlåten anmälan om ägarbyte och de förfaranden som hänger samman med en sådan anmälan avkriminaliseras. Jämför bestämmelserna i 10 kap.
Bestämmelserna om nationalitetsmärke i 9 kap. 12 &, anmälan enligt 10 kap. 9 & avseende upphörd återtaganderätt m.m. vid kreditköp samt namn- och adressanmälan enligt 10 kap. 10 5 har inte heller ansetts vara av den karaktären att en straffsanktionering framstår som meningsfull.
35
Bestämmelsen är ny. Behandlas i textavsnitt 9.
4 & Motsvarar 89 5 BRK, 14 & ILK, 12 & EVK, 13 & TVK.
Omhändertagande av saluvagnsskyltar
5 %
Bestämmelsen är ny. Den föreslås på inrådan av polisen, som under lång tid funnit det otillfredsställande att det saknas möjlighet att ta om hand saluvagnsskyltar som helt uppenbart används systematiskt i brottsligt syfte, exempelvis för att kringgå bestämmelserna om interimslicens vid privatimport.
Den föreslagna bestämmelsen avser äkta skyltar. Beträffande förfalskningar får polisen tillämpa beslags- och förverkande- bestämmelserna i brottsbalken.
Beträffande tredje stycket jämför 78 & tredje stycket FSL och 10 & FSF.
Se om förfarandet bemyndigande i 21 kap. 8 &. Jämför även 6 kap. 7 & YTL samt 7 kap. 5 och 6 55 YTF.
Om fordonet brukas trots att skyltarna har omhändertagits och medgivande till fortsatt färd inte har lämnats föreligger brott enligt 1 5 punkt 3.
19 kap. Prövningsförfarandet
Se textavsnitt 4.5.
Prövningsmyndigheter l
1 5 . Hänvisningen i andra stycket har ansetts motiverad av att det vid 1 handläggningen av registreringsfrågor ofta uppstår problem med i
anknytning till offentlighet och sekretess.
2 & Jämför 54 5 första stycket och 99 & BRK.
3 5
De åtgärder som avses i bestämmelsen består mestadels i att registrera uppgifter. Beslutet fattas oftast genom automatiserad behandling. Detta gäller t.ex. vid en anmälan av fordon i en rörelse. Regleringen i yrkestrafikförfattningarna är uppbyggd så att tillståndshavaren anmäler, dvs. ansöker inte om, att ett fordon skall användas i rörelsen. I de fall en uppgift avser en anmälan enligt YTF eller BUF (avseende användning av fordon i rörelsen) svarar länsstyrelsen för att W underrättas om uppgiften (71 å andra stycket BRK). Enligt vår
uppfattning är det dock länsstyrelse som i ett sådant fall är registreringsmyndighet och svarar för att uppgiften registerförs (jfr 5 kap. 1 och 2 55 YTF). Vid en vägran att registrera en anmälan fattar länsstyrelsen också ett beslut med anledning av sin handläggning. Genom första stycket uttrycks alltså att registreringsmyndigheten får fatta alla nödvändiga beslut — såväl positiva som negativa.
Andra stycket andra meningen kan tillämpas exempelvis i fall när handläggning av två ärenden som berör samma person och/eller fordon är aktuell hos båda myndigheterna.
4 & Registrering av felparkeringsavgifter är för närvarande inte författningsreglerad. Bestämmelsen är således ny. Jämför bilaga 4 till förordningen.
Beslut genom automatiserad behandling av uppgifter
5 8 Till skillnad från vad som gäller i dag anges uttryckligen att beslut får fattas genom automatiserad behandling av uppgifter i registret, se vidare textavsnittet.
Omprövning av och ändring av beslut
6 5 Jämför 99 å BRK.
I bestämmelsen behandlas omprövning och ändring eller omprövning utan ändring av det omprövade beslutet. Institutet får skiljas från rättelse enligt 28 å PUL.
Omprövning är på vägtrafikregisterområdet påkallad både till fördel och till nackdel för den enskilde. Detta gäller även på fordonsskatte- området.
Jämför däremot förvaltningslagens (19862223) bestämmelser om omprövning av beslut, 27 och 28 55, där endast omprövning till fördel för den enskilde är möjlig.
Se i övrigt Lagrådets yttrande i förarbetena till FSL, prop. 1987/88:159 5.110 och 111.
Jämför även Ds 1998:42 Effektivare omprövning av förvaltningsbeslut.
Omprövning med stöd av andra stycket bör få ske endast i undantagsfall, t.ex. då grund för resning i och för sig skulle kunna föreligga.
Beträffande treårsfristen, se 37 & FSL. — Vi har övervägt att föreslå en allmän regel om att ändring av de registrerade ägarförhållandena skulle ske inom en viss tidsf'ist från det att beslut om viss registrering fattades. W har emellertid pekat på vikten av en hög registerkvalitet och att en sådan frist skulle kunna medföra att det rätta förhållandet i registerhänseende inte registreras på grund av att viss tid förflutit sedan själva det ursprungliga registreringsbeslutet fattades. Vi har därför stannat för att inte föreslå någon sådan allmän tidsfrist. — Den enda tidsmässiga begränsningen är således den här förordade treårsfristen.
Frågan om omprövningsrättens räckvidd eller omfattning har ställts på sin spets genom domstolsprövning. Regeringsrätten har därvid slagit fast att omprövningsskyldigheten inte är begränsad till frågan om beslutet är uppenbart oriktigt utan att den avser beslutets riktighet över huvud (RÅ 1996 ref. 51).
Jämför angående omprövning även Förvaltningsrättslig tidskrift 6/98 5. 295 ff.
20 kap. Överklagande
Behandlas i textavsnitt 4.6.
1 13” Första stycket motsvarar 99 & fjärde stycket BRK och bestämmelser i de förordningar som reglerar förhållandena enligt punkterna 3 och 4. Punkten 2 är ny i förhållande till vad som gäller i dag.
Beträffande andra stycket, se textavsnitten 4.5 och 4.6.
I fråga om överklagandetid gäller den allmänna regeln i 23 €» förvaltningslagen om tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
2 5 I 10 och 24 55 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket sägs i 10 5 att verksförordningens (1995zl322) bestämmelser om överklagande inte gäller för W och i 24 5 att W:s beslut överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av andra föreskrifter än 22 ag" förvaltningslagen (1986z223) eller en bestämmelse som särskilt hänvisar till 22 a & förvaltningslagen. Detta innebär bl.a. att överklagande av norrngivningsbeslut prövas av regeringen, se prop. 1997/98:101 och SFS 1998:1099.
3 & Motiven för bestämmelsen har utförligt redovisats i textavsnittet. Beträffande den rättsliga grunden för att föra in bestämmelsen i en författning av förordningskaraktär, se det senare ledet av 14 5 andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar i lydelse enligt SFS 1998:373.
I övrigt kan följande anmärkas. Som framgår av kommentaren under 19 kap. 3 5 har länsstyrelse i något eller några fall beslutanderätt i frågor som knyter an till fordonsregistreringen. Överklaganden av sådana beslut styrs genom denna bestämmelse till Länsrätten i Örebro län.
I de fall Utrikesdepartementet underrättar W om en uppgift om beteckning på en beskickningsskylt, anses W svara för att uppgiften förs in i registret. Detta synsätt får till följd att beslutet kan överklagas enligt gängse bestämmelser.
4 & Motsvarar 100 & BRK.
21 kap. Bemyndiganden
1—3 58. Jämför 85 och 86 Gå BRK.
W meddelar i dag föreskrifter även med stöd av 5 & BRK. Jämför härom förslag till lag respektive förordning om vägtrafikdefinitioner. Föreskrifter om förfarandet kan aktualiseras t.ex. i fråga om den tillfälliga registreringen, 15 kap.
Att ge W en generell rätt att medge undantag från förordningen skulle vara att gå för långt. W:s befogenhet härvidlag blir därför i stort densamma som i dag. Tillägg har emellertid i punkt 3 av 2 & gjorts för ”en viss kategori av fordon” i syfte att undvika tillärnpningssvårigheter.
Undantag från kravet i 10 kap. 4 5 på att anmälan om äganderättsövergång skall göras på fordonets registreringsbevis faller in under W:s rätt att medge undantag.
Beträffande datakommunicering, se 1 kap. 4 & och kommentaren därtill. Bestämmelsen i här förevarande tredje stycke i 1 (j föreslås för att förfatmingsregleringen skall vara teknikoberoende och därmed underlätta införande av nya rutiner.
Under 2 5 p. 1 hänförs bl.a. de nuvarande körtillstånden enligt 45— 47 55 BRK. Se textavsnitt 10.4.
Enligt 86 5 första stycket BRK gäller krav på synnerliga skäl för att medge undantag. Särskilda skäl föreskrivs nu. I gengäld krävs det —
såsom i flera andra trafikförfattningar — att åtgärden kan ske utan fara för trafiksäkerheten. Att det krävs synnerliga skäl för undantag om ett fordons skatteplikt påverkas hänger samman med att ett sådant krav ställs upp i 88 & FSL.
Bestämmelsen i 3 & tredje stycket om hänskjutande till regeringen har sin förebild i 20 å FSF.
4 5 Första och andra styckena motsvarar 5 5 fjärde och femte styckena BRK. — Tredje stycket är nytt och ligger i linje med W:s centrala roll i fråga om vägtrafikregistreringen.
5 & Motsvarar del av 85 5 första stycket BRK.
Märk att RSV:s bemyndigande att efter samråd med W meddela föreskrifter om uppbörd av registerhållningsavgift i samband med uttag av saluvagnsskatt förs över till förslaget till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet.
6 € 86 & tredje stycket BRK.
7 5 Bestämmelsen har förts över från 8 5 förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon.
Övergångsbestämmelserna
Punkt 3: De här uppräknade ”licenserna” nämns i flera olika andra författningar. En del av dessa författningar ändras i samband med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. En bestämmelse av generell art har likväl bedömts nödvändig. Punkt 5: Föreskriften tar sikte såväl på det förhållandet att handläggningsordningen (bl.a. överflyttning till W) som de materiella bestämmelserna ändras.
Punkt 7: Bemyndiganden att medge undantag finns i dag i såväl BRK som vissa andra av de författningar som föreslås upphävda.
Bilagoma
I fråga om våra överväganden vad gäller registerinnehållet se textavsnitten 8—10 och 12—14.
I bilagorna anges vilka uppgifter som skall finnas i registret och som alltså respektive myndighet är skyldig att föra in. Andra uppgifter än de som uttryckligen nämns får inte registreras, i den mån de inte täcks in av begreppet ”övriga uppgifter”.
Bilagoma kan ses som ett slags gallringsföreskrifter för de tillämpande myndigheterna.
Bilaga 1 2 Ägaruppgifter
Uppgift om hemortsförsamling, hemortskommun och hemortslän anges i dag som en s.k. LKF-kod. Denna kod styr viss teknisk bearbetning eller behandling i registersystemet. LKF-koden anges t.ex. med 180101, dvs. län 18, kommun 01 och församling 01.
Bland ägaruppgiftema antecknas i dag fordonsägarens telefon- nummer. Vid RSV:s automatiska avisering vad avser adressuppgiftema anges inte telefonnummer eller motsvarande. Vi föreslår därför att den uppgiften — som för övrigt snabbt blir inaktuell — får utgå.
3 Allmänna uppgifter
Beträffande uppgiften ”fordonsskatt” märks att viss specificering finns i 4 & FSF, författningsförslag 17.
Bilaga 2 2 Körkortsuppgifter
Uppgift om att ett beslut har överklagats förs in i registret. Begreppet ”överprövning av beslut” skall tolkas vidsträckt i den meningen att vissa kringuppgifter till själva överklagandet också skall anges, såsom överprövande domstol, datum för beslut m.m.
Om en sökande begär det och länsstyrelsen finner det lämpligt kan ett körkortsärende flyttas över för att handläggas vid en annan länsstyrelse, 10 kap. 4 & andra stycket KKL. Sedan ett beslut i ärendet har överklagats till domstol kan målet flyttas över till en annan domstol,
8 a och 14 55 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Uppgifter om sådana åtgärder förs in i registret.
4 Övriga uppgifter
Under denna rubrik faller t.ex. uppgift om diarienummer för en ansökan eller ett pågående ärende.
Hit kan också hänföras uppgifter som finns i de s.k. bild- och förarprovsregistren.
Bilaga 3 2 Tillståndsuppgifter
I bilagan anges på motsvarande sätt som när det gäller uppgifter för körkortsregistreringen vilken myndighet som svarar för att en uppgift förs in i registret. Under rubrik 2, Tillståndsuppgifter första punkten anges ”den länsstyrelse som är prövningsmyndighet ...eller W ...i fråga om sådana åtgärder som verket har vidtagit”. Det som anges för den första tillståndsuppgiften gäller i princip för samtliga följande uppgifter som räknas upp i bilagan, där ”länsstyrelsen eller Vägverket” anges som ansvariga myndigheter. Här avses alltså inte att införa någon valfrihet i fråga om vilken myndighet som får föra in uppgiften utan det är den som är prövningsmyndighet etc. för respektive ärendetyp som skall stå för införandet.
Med slag av tillstånd avses samtliga de olika tillståndstyper som kan förekomma enligt svenska författningar och EG-förordningar som reglerar yrkestrafiken i stort, t.ex. trafiktillstånd, transporttillstånd och gemenskapstillstånd.
Antalet utfärdade gemenskapstillstånd och antalet utfärdade kopior av ett sådant bör registreras även av det skälet att uppgifterna tjänar som statistikunderlag för vissa uppgifter som på begäran lämnas till EG—kommissionen. — Se artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 11/98 av den 11 december 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 684/92 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss.
Märk att uppgiften om gemenskapstillstånd registreras under en rubrik i bilaga 3 och antalet kopior under en annan rubrik.
Beträffande överprövning av beslut, se under bilaga 2, körkortsuppgifter.
Av registret bör framgå vilken länsstyrelse som har meddelat ett visst tillstånd eller fattat ett visst beslut (länsbokstav). Detta beror på att ärendena om yrkesmässig trafik och biluthyrning i fortsättningen
kommer att följa tillståndshavarens folkbokföringsort, se 2 kap. 2 & YTL respektive 4 5 lagen (1998:492) om biluthyrning.
5 Övriga uppgifter
Under denna rubrik faller t.ex. uppgift om diarienummer för en ansökan eller ett pågående ärende.
I det s.k. förarprovsregistret, som utgör ett stödsystem för den författningsreglerade registerföringen (jfr ovan beträffande körkorts- registreringen), förs i dag in uppgift om prov och dispens i fråga om yrkeskunnande för innehavare av trafiktillstånd, liksom beträffande taxiförarlegitimation. Dessa uppgifter bör i fortsättningen kunna föras in under ovannämnda rubrik.
Bilaga 4
Som nämnts i det föregående år registreringen av felparkeringsavgifter i dag författningsmässigt oreglerad. I bilaga 4 har förts in de uppgifter som W registrerar i dag. Uppställningen i bilagan har anpassats till den som använts för övriga bilagor.
I fråga om ägaruppgifter kan anmärkas att uppgiften om ”registrerad ägare vid tidpunkten för utfärdandet av parkeringsanmärkningen” kan ändras om en annan person senare har antecknats i registret som ägare vid tiden för överträdelsen, jämför 4 8 lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
22.3. Förslag till lag respektive förordning om vägtrafikdefinitioner
Behandlas i textavsnitt 5.
Det bör här anmärkas att vi vid överföringen av i dag använda definitioner försökt beakta de ändringar som nyligen skett, bl.a. vid införandet av den nya trafikförordningen (1998:1276) och andra författningsändringar i samband därmed. Se t.ex. ändringar i BRK genom SFS 1998:1262 och i FK genom SFS 1998:1263.
Lagen:
l 5 andra stycket I flera trafikförfattningar, t.ex. 5 & FK och 6 5 BRK, föreskrivs att bestämmelserna i respektive författning om visst slag av fordon gäller även chassi till sådant fordon. Denna bestämmelse har med viss anpassning ansetts böra få generell giltighet och tas in i denna lag. — Det kan nämnas att det som i åsyftade författningar föreskrivs om styraxel för påhängsvagn nu ingår i begreppet ”dolly” i 2 & förevarande lag.
2 5 I bestämmelsen har förts samman främst fordonsdefinitioner från terrängtrafikkungörelsen (1972:594), fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), körkortsförordningen (1998:980) och trafikförordningen (1998:1276).
Vissa språkliga moderniseringar har skett, bl.a. utifrån de förenklingar som genomförts i den nya trafikförordningen.
3 & Motsvarande bestämmelse återfinns i dag i flera trafikförfattningar, t.ex. 4 5 första stycket FK och 5 5 första stycket BRK. — I allmänhet torde ett fordon böra hänföras till ett fordonsslag såvitt gäller utrustning och beskaffenhet, registrering, körkortsbehörighet etc. Om det i undantagsfall skulle firmas fog för en annan lösning bör den kunna medges med tillämpning av 3 och 4 55.
4 & Undantagsbestämmelsen inbegriper såväl de undantagsmöjligheter som finns i dag i t.ex. 4 5 andra stycket FK och 5 5 andra stycket BRK som andra former av undantag.
Förordningen: 2 8
Här har på motsvarande sätt som i lagen förts samman sådana definitioner från de olika trafikförfattningama som inte har ansetts böra ges lagforrn.
Vissa begrepp som i dag definieras i författning har ansetts överflödiga och därför mönstrats ut. Som sådana exempel kan nämnas uthymingsrörelse och yrkesmässig trafik. Även sådana definitioner som bestått i endast en hänvisning till ett begrepp som använts i en särskild paragraf har fått utgå.
I fråga om ordningsföljden mellan definitionerna kan följande anmärkas.
Hittills har i trafikförfattningama defmitionema ställts upp i bokstavsordning, bl.a. i KKF. I trafikförordningen har emellertid en indelning skett i grundbegrepp, vägbegrepp och fordonsbegrepp. I detta förslag används den traditionella indelningen efter bokstavsordning. Om en indelning likt den som har använts i trafikförordningen skulle anses önskvärd kan den göras utan svårighet. I sådant fall tillkommer utöver de rubriker som har använts i trafikförordningen förslagsvis bl.a. sådana rubriker som ”körkortsbegrepp” och ”registreringsbegrepp”. — Motsvarande frågeställning uppkommer inte när det gäller lagen, eftersom där endast vad som kan kallas fordonsbegrepp används. Se om denna term i trafikförordningen.
3— 6 88 W är i dag beslutsmyndighet, se t.ex. 4 & FK och 5 & BRK. Jämför i övrigt bl.a. 21 kap. 1—3 55 förslaget till förordning om vägtrafikregister.
7 & Överklagande sker i dag enligt 117 & FK och 95 & BRK hos regeringen och ärendena har ansetts vara av sådan natur att de även fortsättningsvis bör överklagas dit. Bl.a. det förhållandet att ett fordons skatteförhållanden kan påverkas medför att det bör finnas rätt att överklaga ett beslut. Märk dock att inskränkning iöverklaganderätten
på det här området föreskrivs i 9 kap. 1 & KKF, som innehåller en hänvisning till 8 kap. 7 &.
22.4. Förslag till förordning om avgifter inom vägtrafikområdet
Behandlas i textavsnitt 18. Som påpekas där skall författningsförslaget ses som en principskiss.
I förslaget har avgifterna delats in i ämnesområdena fordon, körkort och yrkesmässig trafik, jämför förslaget till förordning om vägtrafikregister.
I skissen har i viss utsträckning angetts de belopp respektive avgiftsklasser som gäller i dag. Dessa skall inte ses som ett inlägg i diskussionen om avgiftsuttaget generellt sett. Avgiftsnivåema får bestämmas efter kriterier som faller utanför vår bedömning.
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 & Motsvarar ] å andra och tredje styckena förordningen (1972:648) med taxa för Vägverket.
2 kap. Avgifter som rör fordon
Ansökningsavgifter
1—6 åå Bestämmelserna har förts över från de förordningar som reglerar respektive materiella frågor inom området. Se författningsförslagen under 23.5 om ändringar i dessa förordningar.
Registerhållningsavgift
7 & Motsvarar delvis 65 & första och andra styckena BRK.
8 & Motsvarar delvis 65 & BRK.
Skyltavgifter
9 & Motsvarar delvis 63 å BRK. Märk att avgiften för en interimsskylt, för att få ett enkelt system, bakas in i själva ansökningsavgiften för den tillfälliga registreringen.
10 & Bestämmelsen motsvarar 63 & tredje stycket BRK.
11 5 Bestämmelsen motsvarar 64 & BRK.
12 5 Motsvarar 4 & förordningen om skyltar för beskickningsfordon respektive 5 5 förordningen om personliga fordonsskyltar.
13 & Jämför 67 & BRK och 14 kap. 7 5 förordningen om vägtrafikregister.
Avställningsavgift
14 och 15 55 65 a & BRK har delats upp i två paragrafer.
W har i sin avgiftsframställning för år 1999 bl.a. förordat att avställningsavgiften tas bort och i stället bakas in iregisterhållnings- avgiften, jämför textavsnitt 18.
3 kap. Avgifter som rör körkort
De olika avgifterna som utgår för körkortshanteringen i stort har samlats i ett särskilt kapitel i förordningsförslaget.
Ansökningsavgifter
1 och 2 55 Jämför 8 kap. 13 & KKF och förordningen med taxa för Vägverket.
Prov m.m.
3 5 Jämför 1 5 förordningen med taxa för Vägverket.
4 & Bestämmelsen motsvarar 2 13" förordningen med taxa för Vägverket. 5 © Bestämmelsen motsvarar 3 5 förordningen med taxa för Vägverket. 6 5 Jämför 4 5 förordningen med taxa för Vägverket. Bestämmelsen har här inskränkts till vad som i praktiken torde vara aktuellt.
4 kap. Avgifter som rör yrkesmässig trafik och biluthyrning Ansökningsavgifter
1 och 2 55 Bestämmelserna motsvarar i stort 11 kap. 7 5 första och tredje styckena YTF och 13 & förordningen (1998:780) om biluthyrning.
3 5 Motsvarar 10 & förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Övrigt
4 & Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 7 5 andra stycket YTF. Se beträffande avgift för yrkestrafikmärken textavsnitt 18.4.
5 kap. Övriga bestämmelser Verkställighetsföreskrifter
1 5 första stycket Motsvarar del av 85 & BRK.
1 & andra stycket Jämför 5 & förordningen med taxa för Vägverket.
Omprövning
28 För fall som avses i 2 kap. 7, 9 och 13 85 regleras omprövningsförfarandet i fordonsskattelagen (37 5) respektive lagen om saluvagnsskatt (6 5).
Överklagande
3 & Motsvarar delvis 14 & avgiftsförordningen (1992:191). — Jämför 1 kap. 2 5, som hänvisar till den förordningen.
4 5 Jämför 6 5 andra stycket förordningen med taxa för Vägverket.
55 Genom bestämmelsen samordnas överprövningen av beslut enligt denna förordning med vad som gäller enligt förordningen om vägtrafikregister.
22.5. Övriga förslag till författningsändringar
Förslagen har begränsats till att aVSe de väsentligaste författningarna.
Ändringarna föranleds främst av en ny terminologi — de befintliga bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren slås samman till ett samlat vägtrafikregister, saluvagnslicensen omvandlas till en saluvagns— registrering osv. Vidare medför förslagen till ny författningsreglering av definitionerna inom vägtrafikområdet ändrade hänvisningar i vissa bestämmelser.
Ändringarna utgår från dagens förhållanden. Beslutade men ännu inte genomförda förändringar har således inte kunnat beaktas. Detta får ske under den vidare beredningen.
Det kan noteras att 8 5 förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket i dag ger verket rätt att ”sälja uppgifter till myndigheter och enskilda ur det bilregister som verket för enligt bilregisterkungörelsen (1972:599)”. Bilregistret blir nu författningsmässigt en del av vägtrafikregistret. Utformningen av nämnda bestämmelse i instruktionen bör övervägas under beredningen.
Bemyndigandelagen
Registreringsförfarandet med därtill knutna bemyndiganden regleras utförligt i de nya registerförfattningama och behöver därför inte längre nämnas i bemyndigandelagen. — Det nyinsatta ordet besiktning syftar på all nödvändig besiktning inom vägtrafikområdet, se särskilt 34 å och följande paragrafer i FK.
F ordonsskatte lagen
Den tillfälliga registreringen innebär att fordonet tas upp i vägtrafikregistret och därmed blir skattepliktigt om inte särskilt undantag görs. Avsikten är att de tillfälligt registrerade fordonen skall vara undantagna från skatteplikt och att— utom i ett fall — en särskild avgift skall tas ut. Därför behövs den särskilda regleringen i 6 5 första stycket.
Definitionen i 1 kap. 3 5 av permanent bosättning har förts över från KKF .
Dolly är enligt lagen om vägtrafikdefinitioner författningsmässigt sett en släpkärra, vilken i sin tur är en form av släpvagn. För att denna form av släpvagn inte skall kräva körkort behövs den ändring som föreslås i 2 kap. 1 8.
T errängtrajikkungörelsen och fordonskungörelsen
17 a TTK respektive 36 a & FK VV ges en generell och uttrycklig rätt att, om det behövs för att fastställa ett fordons identifikationsuppgifter i samband med registreringen av ett fordon i vägtrafikregistret, besluta om registreringsbesiktning. Avsikten är att ett sådant beslut skall kunna fattas när det i registreringsärendet föreligger alltför knapphändiga uppgifter om fordonets utrustning m.m. Om besiktning inte sker och nödvändiga uppgifter inte kan erhållas på annat sätt kan registreringsärendet beträffande det preliminärt registrerade fordonet inte fullföljas.
Bestämmelsen tas in som ett komplement till övriga bestämmelser som reglerar förutsättningama för besiktning av fordon m.m. Se textavsnitt 8.
F ordonsskatteförordn ingen
I 4 5 finns viss specificering av de uppgifter som berör fordonsskatten, jämför bilaga 1 till förordningen om vägtrafikregister. Bestämmelserna i 4 & FSF bör övervägas närmare i samband med den förestående översynen av fordonsskattelagstiftningen.
Yrkestrafildörordningen och förordningen om biluthyrning
8 kap. 4 5 respektive 12 5 Enligt 5 kap. förordningen om vägtrafikregister (jfr 6 och 7 55 där) skall i nu förevarande hänseenden uppgift ur brottsbelastningsregistret lämnas till länsstyrelse i fråga om alla brott som avses i 2 & nämnda kapitel. Allmän domstols underrättelseskyldighet har anpassats härtill.
Ändringarna i körkortsförordningen föranleds främst av polisens nya registerstruktur och att brottsbelastningsuppgifter i fortsättningen inte kommer att finnas i W:s register. Se textavsnitt 15.
7 kap. 8 & Jämför ovan under Yrkestrafikförordningen och förordningen om biluthyrning. Enligt 5 kap. 7 & förordningen om vägtrafikregister har skyldigheten i körkortssammanhang att lämna uppgifter ur brottsbelastningsregistret begränsats till vissa brott. Motsvarande föreslås i fråga om allmän domstols underrättelseskyldighet.
Å andra sidan har bl.a. de nu gällande begränsningarna som följer av 5 5 första stycket och 6 & sista stycket KKF föreslagits utgå såsom en anpassning till föreslagna regler om underrättelserutinen från RPS via W till länsstyrelserna.
T rafikförordn ingen
3 kap. 78 5 En motsvarighet till punkt 3, som föreslås utgå, har tagits upp i 7 kap. 8 5 förordningen om vägtrafikregister.
Bilaga Wii?
Kommittédirektiv ww W
Översyn av bestämmelserna inom Dir. trafi kre gi sterområdet 1996:1 17
Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av gällande författningar inom trafikregisterområdet och ut- arbeta förslag till de författningsregleringar som bedöms nöd— vändiga. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivi- sera regelsystemet.
Närmare om registren
Som ett led i den trafikadministrativa verksamheten förs bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren.
Vägverket är registermyndighet för bilregistret. Vägverket är även central körkortsregistermyndighet och central myndighet i fråga om yrkestrafikregistret. Länsstyrelserna är regionala kör— kortsregistermyndigheter respektive regionala myndigheter för yrkestrafikregistret.
Bilregistret har till ändamål att utgöra underlag för den in- formation om fordonsbeståndet och ägarförhållandena för for- don som behövs för kontrollen och administrationen av fordon samt för uppbörden av fordonsskatt och försäljningsskatt. ] bil- registret återfinns uppgifter om fordons ägar-, besiktnings-,
trafikförsäkrings- och skatteförhållanden. Registret innehåller också en mängd tekniska data.
Körkortsregistret innehåller bl.a. uppgifter om innehavare av körkort och körkortstillstånd, körkortsbehörighet, villkor och körkortsingripanden. Utöver att vara ett hjälpmedel vid kontroll av körkort och körkortshavare, skall det ge underlag för utfär- dande. utlämnande, återkallelse, omprövning, förnyelse och utbyte av körkort.
Yrkestrafikregistret innehåller uppgifter om tillstånd till yrkesmässig trafik, tillstånd till transportförmedling och till- stånd till biluthyrning. Det betjänar främst tillståndsmyndig- heter, polis och transportköpare.
Behovet av en utredning Normgivningsfrågor
Enligt regeringsformen kan riksdagen inte delegera normgiv- ningsmakten i fråga om skatt. Det förhållandet att grunden för skattskyldighet för ett fordon är knuten till fordonets registre- ring, vilken regleras genom en av regeringen beslutad förord— ning, medför emellertid att skattskyldighetens omfattning be- stäms av regeringsbeslut. Denna ordning har i olika samman- hang ansetts som mindre lämplig (jfr t.ex. lagrådets yttrande i prop. 1994/95:55 s. 41). Det bör därför nu övervägas om inte de grundläggande bestämmelserna om registrering borde ges i lag.
Bättre avgiftskonstruktioner
Registerverksamheten finansieras i huvudsak genom avgifter. För bilregistreringen betalar fordonsägama en årlig register- hållningsavgift medan avgifterna för körkorts- och yrkes— trafikregistreringen är konstruerade på annat sätt. Det finns där- för ett behov av att undersöka möjligheterna att åstadkomma
SOU 1998:162
avgiftskonstruktioner som på ett bättre sätt återspeglar register- verksamhetens faktiska kostnader.
Svåröverskådligt regelsystem
De olika registren regleras i skilda författningar. Utvecklingen har dock medfört att registren systemmässigt kommit att in- tegreras med varandra. Utredaren bör bl.a. mot denna bakgrund pröva behovet av en gemensam författningsreglering av den trafikadministrativa registerverksamheten.
Det nuvarande regelsystemet kring fordonsregistreringen är i stora delar utformat under 1960-talet och regelsystemet har med tiden blivit tämligen svåröverskådligt. Bestämmelser om regist- rering av fordon finns numera i ett stort antal författningar. Regelsystemet är inte heller anpassat till den moderna register- föringstekniken. De grundläggande bestämmelserna finns i bil— registerkungörelsen (1972:599) men härutöver finns särskilda förfaranden reglerade i t.ex. exportvagnskungörelsen (196439), turistvagnskungörelsen (l9722601), kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon, förordningen (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige, förordningen (l988:964) om skyltar för beskickningsfordon, förordningen (1988z965) om personliga fordonsskyltar och förordningen (l9881l108) om direktregistrering i bilregistret. Det finns även regler som an- knyter till bilregistret i olika författningar t.ex. i skattelagstift- ningen. bilavgaslagen (198611386), bilavgasförordningen (1991:1481) och bilskrotningslagen (l975:343). ! förordningen (1992:1467) med instruktion för Vägverket regleras rätten att sälja uppgifter ur bilregistret. För fordon som tillhör För- svarsmakten finns även regler om registrering i militära väg- trafikkungörelsen (l974:97) och i förordningen (l945:625) om registrering m.m. vid försäljning av vissa fordon som är införda i det militära fordonsregistret.
En sammanhållen och moderniserad författningsreglering bör leda till enklare och mer enhetliga regler, vilket i sin tur kan
medföra högre effektivitet och minskade kostnader för registre- ringsförfarandet. En såväl systematisk som redaktionell och innehållsmässig översyn av regelsystemet synes därför på- kallad.
I ett flertal av trafikförfattningama ingår förhållandevis om- fattande sammanställningar av definitioner. Det kan finnas an- ledning att överväga om inte en ökad klarhet och översiktlighet kan vinnas genom att sammanföra definitionerna till en särskild författning. Samtidigt kan det vara befogat att göra en översyn av definitionemas överensstämmelse med motsvarande defini- tioner i EG:s regelverk.
Följder av Sveriges E U-medlemskap
Inte minst Sveriges inträde i EU — bl.a. mot bakgrund av de ändringar av förutsättningama för internationell trafik och i tull- reglerna som detta medfört — har aktualiserat frågor om i vilket land ett fordon rätteligen skall vara registrerat och hur länge ett fordon som är registrerat i annat land får användas i Sverige. Utvecklingen inom en gemensam europeisk marknad torde komma att ställa krav på en enkel och tydlig avgränsning av registreringsplikten. Även i fråga om körkortsregistret och yrkestrafikregistret har kraven och förutsättningama till följd av EU-medlemskapet förändrats. Vid översynen skall således även beaktas att regelverket bör anpassas till de krav som följer av EG:s regler och Sveriges åtagande i andra sammanhang t.ex. genom den s.k. Wienkonventionen om vägtrafik. Behovet av och möjligheterna till ett informationsutbyte med andra länders bil-, körkorts- och yrkestrafikregister bör undersökas.
Ytterligare registerfrågor
Frågan om införandet av s.k. avbetalningsspärr i bilregistret har aktualiserats vid flera tillfällen. Godtrosförvärvsutredningen har
SOU 1998:162
bl.a. i sitt betänkande, Godtrosförvärv av stöldgods? (SOU 1995152) — utifrån de synpunkter som utredningen hade att be- akta — ställt sig positiv till att i bilregistret anmärka vissa för- hållanden, t.ex. att ett fordon köpts på avbetalning med åter- tagandeförbehåll eller är utmätt. Utredaren bör överväga om det är lämpligt — och i så fall på vilka villkor — att tillåta en utökad möjlighet till registrering av uppgifter om inskränkt förfoganderätt i bilregistret.
Dessutom finns det anledning att analysera om det föreligger behov av ytterligare uppgifter också i körkorts- och yrkes- trafikregistren. Det är i detta sammanhang även angeläget att ta ställning till vem som skall ha tillgång till olika uppgifter i registren. Möjligheten till och lämpligheten av samköming mellan trafikregistren och andra register bör därvid särskilt be- aktas.
På fiera andra områden än för skatter har betalningsansvaret — t.ex. vid felparkering och vid beslut om överlastavgift —— knutits till ägaren av fordonet, varvid registreringsförhållandena blir av intresse. Liknande konstruktioner kan också aktualiseras vid införande av vägtullar i storstadsområden och s.k. vägan- vändaravgifter för tunga fordon. Utvecklingen inom detta om- råde gör det angeläget att utredaren analyserar frågor som rör knytandet av olika rättsverkningar till registrering.
Den snabba utvecklingen och ökade användningen av in- formationsteknik har skapat förutsättningar för förenklade rapporteringsrutiner vid hanteringen av registerinformationen. Utvecklingen har emellertid även medfört stora möjligheter att ur de offentliga registren inhämta och sammanställa informa- tion med enkla och rutinbetonade åtgärder. Utredaren skall där- för särskilt belysa de problem som registren kan medföra ur integritets- och sekretessynpunkt.
Uppdraget
En särskild utredare tillkallas för att göra en samlad översyn av bestämmelserna inom trafikregisterområdet.
Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Översynen skall även bringa regelsystemet i samklang med regeringsformens regler om normgivningsmak- ten och med Sveriges internationella åtaganden och EG:s regel- verk. Det står utredaren fritt att även i övrigt lämna förslag till förändrade regler i de fall detta bedöms som lämpligt.
Utredaren skall särskilt pröva behovet av att bryta ut gemen- samma frågor till en särskild registerramlag för hela trafik— registerområdet. En sådan lag bör innehålla regler om registrens ändamål och innehåll samt vilka bearbetningar som får ske. Vidare bör frågor om bevarande och gallring av uppgifter i registren behandlas. [ allt fall skall undersökas om en lagregle- ring av de grundläggande kriterierna för fordonsregistreringen är erforderlig. En särskild fråga blir att studera trafikregistrens potential för andra ändamål, t.ex. som en resurs i trafiksäkerhets- och miljöarbetet.
Utredaren skall belysa hur fordon får brukas i Sverige utan att vara registrerade här respektive när fordon skall vara regist- rerade i Sverige.
Som ett led i en förenklad hantering bör utredaren bl.a. lämna förslag till ett samlat regelsystem för olika former av till- fälli gt brukande av fordon.
Utredaren bör också utvärdera behovet och förutsättningama för registrering i körkortsregistret av utländska körkort för dem som förlägger—sitt permanenta hemvist till Sverige.
Vidare skall utredaren analysera frågor som rör knytandet av olika rättsverkningar till registrering i de aktuella registren. Ut- redaren skall även överväga om det är lämpligt att tillåta en ut- ökad möjlighet till registrering av uppgifter om återtagandeför- behåll m.m. i bilregistret. Frågor om samköming av register och tillgång till olika uppgifter i registren skall också undersökas.
SOU 1998:162
I syfte att uppnå en ökad klarhet och översiktlighet skall ut— redaren överväga om definitionerna i de olika trafikförfattning- arna bör sammanföras till en särskild författning.
Utredaren skall i sin översyn fästa stor vikt vid att regel- systemet upprätthåller ett starkt skydd för den personliga integriteten.
Vid översynen skall beaktas kravet på angivandet av sub- jektivt rekvisit i straffbestämmelsema (jfr övergångsbestäm- melserna till i kap. 2 5 brottsbalken, SFS 19942458).
För arbetet gäller även regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtagan- den (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:24) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. l996:49).
Utredaren bör även samråda med Registerutredningen (.lu 1995:01), Utredningen om en ny datalag (Ju 1995:08) samt Ut- redningen av vissa frågor avseende de centrala person-, före- tags- och fastighetsdataregistren (Fi 1996:06).
Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 30januari 1998.
( Kommunikationsdepartementet)
Kronologisk förteckning
1. 2.
3. 4.
8.
9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19.
20.
21.
22.
23. 24.
25.
26.
27.
28.
___—___-
Omstruktureringar och beskattning. Fi. Tänder hela livet
- nytt ersättningssystem för vuxentandvård. S. Välfärdens genusansikte. A. Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln. A. . Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och
maktdiskurser. A. . Ty makten är din Myten om det rationella
arbetslivet och det jämställda Sverige. A. . Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva
försäkringar. Fi Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. S. Integritet -— Effektivitet — Skattebrott. Fi. Campus för konst. U. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. Självdeklaration och konnolluppgifter — förenklade förfaranden. Fi. Säkrare kemikaliehantering. Fö E-pengar — näringsrättsliga frågor. Fi. Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. S. Samordning av digital marksänd TV. Ku. En gräns — en myndighet? Fi. IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. K. IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakarnmarsalen, Riksdagen 1997-10-24. K. Problem med inbäddade systern inför 2000-skihet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997—11—14. K. Försälcringsgaranti. Ett garantisystem för försälaingsersätmingar. Fi. Staten och exportfinansieringen. N. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. Jo. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. S. Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. S. Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi. Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsöljning. S.
29
30 31
32
33. 34. 35. 36.
37. 38.
39. 40.
41. 42.
43. 45. 46. 47. 48. 49.
50.
51.
52. 53. 54.
55.
. 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. UD.
. Utlandsstyrkan. Fö. _
. Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. S. . Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid
psykiatrisk tvångsvård. S.
Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. In. Företagare med restarbetsförmåga. S. Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. M. Identifiering och identitet i digitala miljöer — Referat från en hearing den 12 november 1997. II"-kommissionens rapport 4/98. K. Den framtida arbetsskadeförsäkringen. S. Vad får vi för pengarna? — Resultatstyruing av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. Det finsk—svenska gränsälvssarnarbetet. M. BROTTSOFFER. Vad har gjorts? Vad bör göras? Ju. Läkemedelsinformation för alla. 5. Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. Fö. Hur skall Sverige må bättre? — första steget mot nationella folkhälsomål. S. . En samlad vapenlagstihning. Ju.
Sotning i framtiden. Fö. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. Ju. Bulvaner och annat. Ju. Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. S. Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen awecklas inom EU. K. De 39 stegen. Läkemedelsutredrungar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel i vård och handel, SOU 1998:28. S. Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyhet. U. Utstationering av arbetstagare. A. Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. Hur offensiv IT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations-
departementet, Närings- och handelsdepartementet
och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-1 1-18.K. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skrihserie. SB.
Kronologisk förteckning
56. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. Fi 57. DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. U. 58. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kornrnissionens rapport 6/98. K. 59. Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. Fö. 60. Kring Hallandsåsen. M. 61. Livsmedelstillsyn i Sverige. Jo. 62. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomrösmingen i Malå kommun 1997. M. 63. En god affär i Motala.]oumalisternas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftse- rie. SB. 64. Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. N. 65. Nya tider, nya förutsättningar... IT-kommissionens rapport 8/98. K.
66. FUNKIS — funktionshindrade elever i skolan. U. 67. Socialavgiftslagen. S. 68. Kunskapsl'a'get på kärnavfallsornrådet 1998. M. 69. Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksarnhet, skola och skolbarnomsorg. U. 70. Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och II”-kommissionen, Rosenbad 1997-12-04, IT-kommmissionens rapport 7/98. K. 71. Den kormnunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument. In. 72. Kommunala finansförbund. Fi. 73. Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl. In. 74. Styrningen av polisen. Ju. 75. Djurförsök. Jo. 76. Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluRslivets organisationer. In.
77. Kompetens i småföretag. Småföretagsdeleganon ens rapport 3. N. 78. Regelförenkling för &amtiden. Småföretags- delegationens rapport 4. N. 79. IT och regional utveckling. Erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommmissionens rapport 9/98. K. 80. Bostadsrättsregister.Ju. 81. Användningen av vissa statsflygplan, m.m. SB. 82. Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem Fi.
83. DUKOM Distansutbildningskommittén. På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning._ U. 84. DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. U. 85. Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz. SB. 86. Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. Ju. 87. Premiepensionsmyndigheten. Fi. 88. Domaren och Beredningsorganisationen - utbildning och arbetsfördelning. Ju. 89. Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. N. 90. Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. Ju. 91. Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. In. 92. Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. N. 93. Kapitalförsörjning till småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. N. 94. Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. N. 95. Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. M. 96. Naziguldet och Riksbanken. Interimrapport. UD. 97. Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. SB. 98. Konkurrenslagens regler om företags- koncentration. + Bilaga. N. 99. acceptera! Betänkande från den nationella sam- ordningskommittén för Europaåret mot rasism. In. 100. Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommitte'n för Europaåret mot rasism. In. 101. Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. SE. 102. Lekrnannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium. SB. 103. Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. SB. 104. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. S. 105. Minska regleringen av kommuner och landsting. In. 106. Unga i ohälsoförsälu'ingen. Tid för aktivitet och utveckling. S. 107. Främjandelagen — en översyn. A. 108. Analysera mera. Jo.
Kronologisk förteckning
109. Rättsinformation och IT. Rapport från två semi- narier 1996 och 1998. IT-kommissionens rapport 1 0/ 98. K. 110. Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförkla- ring. Ju. 111. E-plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. U. 112. Resurser på lika villkor? U. 113. I God Tro. Samhället och nyandligheten. S. 114. Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. SB. 115. Distansarbete. A. 1 16. Stoppreglema. Fi. 117. Utgått 118. "Sustainable Sweden" — a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en intemationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. N. 119. Kommunal uppdragsverksamhet 1998. In. 120. EfterlevandepensionEn anpassning till det refor- merade ålderspensionssystemet. S. 121. Arbetsförhållanden och attityder. — professionellas möten med personer med ftmktionshinder. S.
122. E-pengar — civilrättsliga frågor m.m. Fi. 123. Folkrättslig status m.m. Fö.
124. Demokrati på europeisk nivå? Demohati- utredningens skriftserie. SB. 125. Statens museer för världskultur. Ku. 126. Beskattning utan taxfree. Fi.
127. Tullagens överklaganderegler m. rn. vid en omorganisation av Tullverket. Fi. 128. Forskningspolin'k. U. 129. Svensk sjöfartsnäring hot och möjligheter. K. 130. Kärnavfall och Säkerhet. Rapport från ett seminarium om säkerhetsanalys av slutförvaringen av använt kärnbränsle. M. 131. CSN — En myndighet i ständig förändring. U. 132. En granskning av Estoniakatastrofen och dess följder. K. 133. God etik på nätet. IT-kommissionens rapport 11/98 K.
134. Läsarna och demokratin — ett brev till det läsande Sverige. SB. 135. Domstolsorganisationen — sammanställning av grundrnaterial från 1995 års Domstolskommitté. Ju.
136. Redovisning och aktiekapital i euro. Ju. 137. Miljö i grund och botten — erfarenheter från Hallandsåsen. M. 138. Kvinnor, män och funktionshinder. S. 139. En särskild utsatthet. Om personer med funktionshinder från andra länder. S.
140. Effektivitet och kvalitet i tvångsvården. Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) + Bilagedel. S. . 141. Medling och lönebildning. + Bilagor. A. 142. Ny svensk filmpolitik. Ku. 143. Ett tryggare Sverige. Ett gemensamt system för mobil kommunikation. K. 144. Automatspel. Fi. 145. EU- ett demokratiproj ekt? Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens sla'ihserie. SB. 146. Från Magna Charta till Motionerna. Om lobbning i USA, EU och Sverige. Demokratiutredningens skriRserie. SB. 147. Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket. Jo. 148. Rikstrafiken — vissa principfrågor. K. 149. Att bilda försäkringskassa i Västra Götaland. S. 150. Utvidgat balanskrav —- omfattande verksamhet i kommunala företag. In. 151 . Kosnadsutjämning för kommuner och landsting. En översyn av statsbidrags- och utjämnings- systemet. + Bilaga. In. 152. Vindkraften -— en ren energikälla — tar plats. M. 153. Hur skall man finansiera välfärden i det globaliserade IT-samhället? Ett samtal om IT- utveckling och offentlig ekonomi anordnat av IT- kommissionen och ESO. Rotundan, Rosenbad. IT-kommissionens rapport 12/98. K. 154. OAS i framtiden. S. 155. Lokala demokratiexperiment — exempel och analyser. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 156. Alkoholpolitikens medel. Införsel av och partihandel med spritdrycker, vin och starköl. S. 157. Biogas som fordonsbränsle. N. 158. Att komma åt oljeutsläppen. K. 159. Kassaservice. Fi. 160. Reglering och tillsyn av banker och kredit marknadsföretag. Fi. 161 . På marginalen. Demokratiutredningens skriRserie. Ju. 162. Vägtrafrkregistrering. K.
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriRserie. [55] En god affär i Motala. Journalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81] Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemoluati i Schweiz. SB. [85] Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. [97] Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. [101] Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium. [102]
Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. [103] Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. [114] Demokrati på europeisk nivå? Demokratiutredningens skrifiserie. [124]
Läsarna och demokratin — ett brev till det läsande Sverige. [134] EU— ett demokratiprojekt? Dokumentation från ett seminarium. Demokratiutredningens skriftserie. [145] Från Magna Charta till Motionerna. Om lobbning i USA, EU och Sverige. Demokratiutredningens skriftserie.[146]
J ustitiedepartementet
BROTTSOFFER. Vad har gjorts? Vad bör göras? [40] En samlad vapenlagstihning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74] Bostadsrättsregister.[80] Utvecklingssamarbete på rättsområdet.
Östeuropa. [86]
DOMAREN OCH BEREDNINGS- ORGANISATIONEN — utbildning och arbetsfördelning. [88] Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. [90] Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring. [1 10] Domstolsorganisationen — sammanställning av grund- material från 1995 års Domstolskommitté. [135] Redovisning och aktiekapital i euro. [136] Lokala demokratiexperiment — exempel och analyser. Demokratiutredningens skriftserie. [155]
På maginalen. Demokratiutredningens skriftserie. [161]
Utrikesdepartementet ' 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29] Naziguldet och Riksbanken. Interimrapport. [96]
Försvarsdepartementet
Säkrare kemikaliehantering. [13] Utlandsstyrkan. [30] Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav. [42] Sotning i framtiden. [45]
Räddningstjänsten i Sverige — Rädda och Skydda. [59] Folkrättslig status m.m. [123]
Socialdepartementet
Tänder hela livet — nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kimskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. [26] Läkemedel i vård och handel. Om en säker, flexibel och samordnad läkemedelsförsöijning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. [31] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. [32]
Företagare med restarbetsfönnåga. [34] Den framtida arbetsskadeförsälciingen. [37]
Vad far vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [38]
Läkemedelsinforrnation för alla. [41] Hur skall Sverige må bättre?
— första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt? — intervjuer med personer med funktionshinder. [48] De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900-talet och annat underlagsmaterial till Läkemedel ivård och handel, SOU 1998228. [50] SocialavgiRslagen. [67]
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. [104] Unga i ohälsoförsäkringen.
Tid för aktivitet och utveckling. [106]
Systematisk förteckning
I God Tro. Samhället och nyandligheten. [113] ERerlevandepension. En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. [120] Arbetsförhållanden och attityder — professionellas möten med personer med funktionshinder. [121] Kvinnor, män och funktionshinder. [138] En särskild utsatthet. Om personer med funktionshinder från andra länder. [139] Effektivitet och kvalitet i tvångsvården. Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) + Bilagedel. [140] Att bilda försäkringskassa i Västra Götaland. [149] OAS i framtiden. [154] Alkoholpolitikens medel. Införsel av och partihandel med spritdrycker, vin och starköl. [156]
Kommunikationsdepartementet
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] IT-kommissionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakamrnarsalen, Riksdagen 1997-10-24. [20] Problem med inbäddade systern inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT—kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-11-14. [21] Identifiering och identitet i digitala miljöer.
— Referat från en hearing den 12 november 1997. IT-kommissionens rapport 4/98. [3 6] Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen awecklas inom EU. [49]
Hur offensiv IT—användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av IT-kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet, Närings- och handelsdepartementet och Industriförbundet. Rotundan, Rosenbad 1997-l I- 1 8. [54] IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. IT-kommissionens rapport 6/98. [58] Nya tider, nya förutsättningar... II"-kommissionens rapport 8/98. [65] Skolan, IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och IT-kommissionen, Rosenbad 1997—12-04, IT—kommissionens rapport 7/98. K. [70] IT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. IT-kommissionens rapport 9/98. [79] Rättsinformation och IT. Rapport från två seminarier 1996 och 1998. IT-kommissionens rapport 10/98. [109]
Svensk sjöfartsnäring hot och möjligheter. [129] En granskning av Estoniakatasrofen och dess följder. [132] . God etik på nätet. IT-kommissionens rapport 1198.[133] Ett tryggare Sverige. Ett gemensamt system för mobil kommunikation. [143]
Rikstrafiken — vissa principfrågor. [148] Hur skall man finansiera välfärden i det globaliserade II"-samhället? Ett samtal om IT-utveckling och offentlig ekonomi anordnat av IT-kommissionen och ESO. Rotundan, Rosenbad. IT-kommissionens rapport 12/98. [153]
Att komma åt oljeutsläppen. [158] Vägtralilaegistrering. [162]
Finansdepartementet
Omstruktureringar och beskattning. [1] Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7]
Integritet — Effektivitet — Skattebrott. [9] Självdeklaration och kontrolluppgifter — förenklade förfaranden. [12]
E-pengar — näringsrättsliga frågor. [14] En gräns — en myndighet? [18]
Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försälo'ingsersättningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. [27] Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. [56]
Kommunala frnansförbund. [72] Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem [82] Premiepensionsmyndigheten. [87]
Stoppreglema. [1 16]
E-pengar — civilrättsliga frågor m.m. [122] Beskattning utan taxfree. [126] Tullagens överklaganderegler rn. m. vid en omorganisation av Tullverket. [127]
Automatspel. [144] Kassaservice. [159]
Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknads- företag. [160]
Utbildningsdepartementet Campus för konst [10]
Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. [11] Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med
Systematisk förteckning
kunskapslyhet. [5 1] DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbildningsprojekt med IT-stöd. [57]
FUNKIS - frmktionshindrade elever i skolan. [66] Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksarnhet, skola och skolbarnomsorg. [69] DUKOM Distansutbildm'ngskommittén.
På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. [83] DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. [84] E-plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. [1 l 1] Resurser på lika villkor? [112]
Forskningspolitik. [128]
CSN — En myndighet i ständig förändring. [131]
J ordbruksdepartementet
Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. [24] Livsmedelstillsyn i Sverige. [61]
Djurförsök. [75]
Analysera mera. [108] Effektivare hantering av EU:s direktstöd till jordbruket. [147]
Arbetsmarknadsdepartementet
Välfärdens genusansikte. [3]
Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifrka processer med exempel från handeln. [4] Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. [6] Utstationering av arbetstagare. [52] Främjandelagen — en översyn. [107] Distansarbete. [115] Medling och lönebildning. + Bilagor. [141]
Kulturdepartementet Samordning av digital marksänd TV. [17] Statens museer för världskultur. [125]
Ny svensk filmpolitik. [142]
N ärings— och handelsdepartementet
Staten och exportfrnansieringen. [23] Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. [53] Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelegationens rapport 2. [64]
Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. [77] Regelförenkling för framtiden. . Småföretagsdelegationens rapport 4. [78]
Greppet — att vända en regions utveckling.
Rapport från Söderhamnskomrnittén. [89] Goda idéer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. [92] Kapitalförsörjning till småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 6. [93] Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. [94] Konkurrenslagens regler om företagskoncentration. + Bilaga. [98]
"Sustainable Sweden" — a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en intemationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. [1 18] Biogas som fordonsbränsle. [157]
Inrikesdepartementet
Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. [33]
Den konununala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument. [71]
Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer m.fl. [73] Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. [76] Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling. [91] acceptera! Betänkande från den nationella samordnings- kommittén för Europaåret mot rasism. [99] Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande &ån den nationella samordningskommittén för Europaåret mot rasism. [100] Minska regleringen av kommuner och landsting. [105] Kurnmunal uppdragsverksamhet 1998. [1 19] Utvidgat balanskrav — omfattande verksamhet i konnnu- nala företag. [150] Kostnadsutjämning för kommuner och landsting. En översyn av statsbidrags- och utjärnningssystemet. + Bilaga. [151]
Miljödepartementet
Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. [15] Förordningar till miljöbalken. + Bilagor. [35] Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. [39]
Systematisk förteckning
Kring Hallandsåsen. [60] Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. [62] Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 1998. [68] Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. [95] Kärnavfall och Säkerhet. Rapport från ett seminarium om säkerhetsanalys av slutförvaring av använt kärnbränssle. [130] Miljö i grund och botten — erfarenheter från Hallandsåsen. [137]
VindkraRen — en ren energikälla - tar plats. [152]
FRITZES
OFFENTLIGA PUBLIKATIONER
POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM Fax 08—690 91 91. TELEFONzo8-69O 91 90 E-POST: frirzes.order©liber.se Farrzras lNTERNETBOKHANDEL: www.fritzes.se
ISBN 9 I -38-2 I 094-0 ISSN 0375-250X