Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet. 1991/921UbU22, rskr. 1991/92z346) har fristående skolor på grundskolenivå fått förutsättning- ar att verka på i stort sett likvärdiga villkor som de kommunala skolor- na.

I denna proposition presenteras nästa steg i den samlade reformen i syfte att öka valfriheten inom skolområdet.

Rätten att välja skola även inom det kommunala skolväsendet och en annan kommuns skola stärks. När eleverna bereds plats på de olika sko- lorna i grundskolan skall utgångspunkten vara elevens val. Kommuner- nas rätt att ta emot en elev från en annan kommun utvidgas. För sär- skolan föreslås att i princip samma regler skall gälla som i grundskolan.

För kommuner och landsting införs möjlighet att sluta avtal med en- skilda fysiska och juridiska personer om att bedriva undervisning inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen i gymnasieskolan. Om det finns särskilda skäl kan re-

• Sida 2
•  Original

geringen även besluta att undervisning inom andra ämnen inom gym- nasieskolan samt undervisning inom grundskolan och särskolan skall få läggas ut på entreprenad.

Ett nytt bidragssystem för fristående skolor över grundskolenivå in- förs. Skolorna delas in i två grupper. Den ena gruppen, fristående gym- nasieskolor, omfattar skolor med utbildningar som motsvarar gymnasie- skolan inom det offentliga skolväsendet. Dessa skolor föreslås — efter prövning av regeringen — kunna få offentligt stöd i form av bidrag från elevernas hemkommuner. Regeringen fastställer en miniminivå för det bidrag elevens hemkommun skall betala till den fristående gymnasie- skolan.

Den andra gruppen, skolor vars utbildningar kompletterar gymnasie- skolan, kan efter beslut av regeringen ställas under statlig tillsyn varvid normalt följer rätt till studiestöd för eleverna. Skolorna kan också i vis- sa fall få statsbidrag.

Resurserna till fristående skolor på grundskolenivå beräknas i fortsätt- ningen på innevarande år och inte på föregående år. Nuvarande bi- dragsprocent bibehålls, dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium. Ansökan skall göras senast den 1 augusti året in- nan det första bidragsåret.

Fristående skolor som får offentligt stöd skall endast få ta ut skäliga elevavgifter.

En viss begränsning görs i kommunernas skyldighet att betala ersätt- ning till elever för dagliga resor mellan skolan och bostaden.

Prop. 1992/93z230

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i lagen om ändring i skollagen

(1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)1 dels att 9 kap. skall upphöra att gälla, dels atti 1 kap. 5 och 8 55, 3 kap. 3 5, 6 kap. 1 och 7 55, 7 kap. 6 5, 12 kap. 1 och 5 55, rubriken till 12 kap., punkt 13 övergångsbestäm- melserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen (1985:1100) och punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i skollagen (1985:1100) orden ”psykiskt utvecklingsstörd” i olika böj— ningsformer skall bytas ut mot ”utvecklingsstörd” i motsvarande form,

deLs att i 10 kap. 5 5 och 14 kap. 2-4 55 ordet ”handikapp” skall bytas ut mot ”funktionshinder”,

dels att 1 kap. 16 5, 4 kap. 6, 7, 9 och 11 55, 5 kap. 5, 13 och 33 55, 6 kap. 6 5, 10 kap. 1 och 6 55 samt 14 kap. 5 5 skall ha följande lydelse,

deLs att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 8 a 5, 6 kap. 6 a 5 och 9 kap. 1-17 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydeLse

Föreslagen lydeLse

.1 kap. 16 5

Det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och be- stående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med barndomspsy- kos.

I lagen (I985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings- störda m.fl. (omsorgstagen) finns bestämmelser om vissa andra sär- skilda insatser än utbildning.

1Lagen omtryckt 1991: 1111. Senaste 1 delse av 1 kap. 5 1992: 598 6 kap. 7 5 1992:S98 9 kap. 1 5 1992:598 9 kap. 2 51992710 9 kap. 2 a (5 1992. 598 9 kap. 3 5 1992: 598 9 kap. 4 a 5 1992: 1431 9 kap. 5 51992710 9 kap. 6 5 1992: 710 9 kap. 7 5 1991. 1684 9 kap. 8 a 51992z598 9 kap. 9 51992598 12 kap. 1 (& 1992:598 12 kap. 5 5 1992:598 14 kap. 4 5 1992:598.

Det som i lagen sägs om utveck— lingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och beståen- de begåvningsmässigt funktionshin- der på grund av hjärnskada, föran- ledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med au- tism eller autismliknande tillstånd.

1 lagen (1993.'000) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 5

Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskole- verksamhet beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommu- nikationssynpunkt.

lngen kommun får organisera sin grundskola så att någon elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg här- ifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår som orimligt att kommunen anordnar skolgång på sådant sätt att eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning skall särskild vikt fästas vid elevens ålder.

Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen ef- tersträva att placera eleverna så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hem- met åsidosätts.

Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen be- akta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möjligt utan att andra elevers be- rättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

752

2 Senaste lydelse 1992: 1431.

Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, tra- fikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev eller någon annan sär- skild omständighet.

Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, tra- fikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan sär- skild omständighet.

När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hem- met, skall hemkommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

Hemkommunens skyldighet en- ligt första och andra styckena om- fattar inte

Hemkommunens skyldighet en- ligt första och andra styckena om- fattar inte

Prop. 1992/93;230

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse

1. sådana elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat dem i enligt 6 5 tredje stycket första meningen, eller

2. sådana elever som avses i 8 &.

Föreslagen lydelse

1. sådana elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat dem i om något önskemål om en viss skola inte framställts, el- ler

2. sådana elever som avses i 8 och 8 a 55.

För sådana elever som avses i 8 5 skall den mottagande kommunen under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahö- rande i kommunen sörja för kostnadsfri skolskjuts inom den kommu- nen. Kostnaden härför ingår i de utbildningskostnader som avses i 8 5.

Den som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läs— år har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

8 a 5 - Efter önskemål av vårdnadshava- re har en kommun rätt att i andra

fall än som avses i 5 5 tredje stycket och 8 5 i sin grundskola ta emot en elev från en annan kommun. I såda- na fall har kommunen rätt till er- sättning för elevens utbildning från elevens hemkommun. Om inte de berörda kommunerna kommer överens om annat, skall ersättningen motsvara den genomsnittliga kost- naden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalender- året på det stadium som eleven till- hör. Hemkommunen får dock göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent från den framräknade ge- nomsnittskostnaden.

95

Den som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läs- år har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras un- der läsårets gång. Om det för eleven endast återstår en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskur- sen.

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fall som avses i första stycket andra meningen har den kommun där eleven går kvar rätt till ersätt- ning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkom- mun.

115

Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 & andra styck- et om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 5 första stycket om mottagande av en elev från en an- nan kommun samt i 10 5 om rätt att fullfölja utbildningen får över- klagas hos Skolväsendets överkla— gandenämnd av eleven eller före- trädare för denne.

Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 5 andra styck- et om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 5 första stycket första meningen om mottagande av en elev från en annan kommun samt i 10 5 om rätt att fullfölja ut- bildningen får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd av eleven eller företrädare för den- ne.

5 kap.

553. Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella pro— gram för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 5 första

stycket förutsatt att de

1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt pro— gram eller likvärdig utbildning el- ler avlagt International Baccalau- reate (IB).

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt pro— gram i gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbild- ning eller avlagt International Bac- calaureate (IB).

Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program. Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el- ler i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samver- kansavtal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en ut- bildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett lands- ting om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbild- ningen.

3 Lydelse enligt prop. 1992/93:158.

Prop. 1992/931230

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- stämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för lokala grenar eller utbildningar på främmande språk.

13 54

4 Lvdelse enligt DYOD- 1992/93:158.

Varje kommun är skyldig att er- bjuda gymnasieutbildning i form av specialutformade program eller individuella program för de ung- domar i kommunen som avses i 1 5 och som inte har tagits in på något nationellt program eller har avlagt International Baccalaureate (IB). I fråga om elever från särsko- lan gäller skyldigheten dock endast individuella program och endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 & inte tas emot i särsko- lan, därför att eleven bedöms kun- na gå i gymnasieskolan.

Varje kommun är skyldig att er- bjuda gymnasieutbildning i form av specialutformade program eller individuella program för de ung- domar i kommunen som avses i 1 5 och som inte har tagits in på något nationellt program i gymna- sieskolan eller en likvärdig utbild- ning eller har avlagt International Baccalaureate (IB). Detsamma gäl- ler den som har tagits emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig utbildning, men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om elever från särsko— lan gäller skyldigheten dock endast individuella program och endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 5 inte tas emot i särsko- lan, därför att eleven bedöms kun- na gå i gymnasieskolan.

Ett specialutformat program bör i fråga om utbildningens nivå mot- svara ett nationellt program och därmed kunna ligga till grund för fort- satt utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet.

Ett individuellt program kan

1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program,

2. göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning som syftar till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan,

3. avse utbildning för udda yrken och

4. möta speciella behov hos eleven. Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I fråga om Sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får re— geringen föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa av de ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.

• Sida 8
•  Original

' ”Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse

33 55

5 Senaste lydelse 1992; 233.

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldig- heten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då. ungdo— marna fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av basbeloppet "enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldig— heten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdo- marna fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommu- nens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.

6 kap."

. 6 56. Varje kommun som anordnar särskola "är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på g'rund av skolgången. Även i övrigt skall vid ut- formningen av särskoleverksamheten beaktas vad som ur kommunika- tionssynpunkt är ändamålsenligt för eleverna.

Kommunen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadsha- vares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen med särskoleut- bildning skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra elevers berättigade krav på att få så kort skolväg som möjligt.

6 Senaste lydelse 1992: 598.

Vid fördelningen av elever på oli- ka skolor med särskoleutbildning skall kommunen beakta vårdnads— havares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss sko- la så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på en så kort skolväg som möjligt åsi- dosätts eller att betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär- skild omständighet.

I lagen (1981-568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings- störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boen- de i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Föreslagen lydelse

Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens funktionshinder eller någon annan särskild omständighet. Kommunens skyldighet omfattar dock inte såda- na elever som väljer att gå i en an- nan särskola än den som kommu- nen annars skulle ha placerat eleven i om något önskemål om en viss skola inte framställts.

I lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och ser- vice i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

6 a 5

Efter önskemål av vårdnadshava- re har en kommun rätt att i andra fall än som avses i 5 5 andra stycket i sin särskola ta emot en elev från en annan kommun. I sådana fall har kommunen rätt till ersättning för elevens utbildning från elevens hemkommun; Om inte de berörda kommunerna kommer överens om annat, skall hemkommunen utge det belopp som regeringen föreskriver.

9 kap. Fristående skolor Godkännande m.m.

1 &?

Skolplikt får fullgöras i en fristå- ende skola, om skolan är godkänd för ändamålet.

Prop. 1992/93c230

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av Statens skolverk.

Såvitt gäller särskild skolplikt prö- vas

]. sådant godkännande som av- ser en skola som motsvarar särsko- lan av Statens skolverk och

2. sådant godkännande som av- ser en skola som motsvarar special- skolan av styrelsen för den special- skola som ansvarar för utbildning av samma handikappgrupp där ska- lan är belägen.

2 5

Godkännande för vanlig skolplikt skall meddelas, om skolans utbild- ning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdig- heter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål. Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 6 andra och tredje styckena.

Godkännande för särskild skol- plikt skall meddelas, om skolan ger eleverna en utbildning som väsentli- gen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att elever- na i samband med utbildningen be- reds erforderliga omsorger.

I godkännandet för särskild skol- plikt skall anges om det avser sär- skoleutbildning eller specialskoleut- bildning eller båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper ut- bildningen godkänns.

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 5

Ett barn får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola som är god- känd för särskild skolplikt och som motsvarar särskolan endast om sty- relsen för särskolan i barnets hem- kommun har bedömt att barnet har särskild skolplikt.

4 5

Om ett barn har funktionshinder som enligt 3 kap. 3 5 kan vara grund för särskild skolplikt, får bar- net fullgöra sin skolplikt i en god-. känd fristående skola som motsva- rar specialskolan endast om

I. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund av samma funktionshinder som bar- net eller

2. huvudmannen för specialsko- lan bedömer att barnet ändå kan tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.

5 5

Den som har vanlig skolplikt men som endast för kortare tid är bosatt i landet eller som har andra skäl att få en utbildning med en annan in- ternationell inriktning än den som får finnas inom grundskolan eller fristående skolor som är godkända för fullgörande av vanlig skolplikt får fullgöra sin skolplikt i en fristå- ende skola med sådan inriktning (internationell skola), om skolan av Statens skolverk har godkänts för ändamålet.

Prop. 1992/932230

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För godkännande krävs att sko- lans utbildning som helhet betrak- tad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fort- satt skolgång utomlands. Undervis- ning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behö- ver.

Tilldelning av bidrag m.m.

6 59

En fristående skola, som är god- känd för elever som har vanlig skol- plikt, skall tilldelas bidrag för verk- samheten av elevernas hemkommu- ner. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genom- snittliga kostnaden per elev i hem- kommunens grundskola det pågåen- de kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tilldelningen beräknas för ett bi- dragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever från kom- munen i den fristående skolan den 15 september under bidragsåret. Bi- dragen skall utbetalas med en tolfte- del varje månad. Utbetalningarna i juli—september avpassas efter ett be- räknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i oktober. För en skola som är nystartad, får bi- drag, som avser tiden juli-september - månad, betalas ut samlat i septem-

ber. För att en nystartad skola skall ha rätt till bidrag gäller dock att skolan skall lta ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1 augusti året innan bidragsåret börjar.

Om en elev slutar i den fristående skolan efter den 15 september bi- dragsåret är hemkommunen inte skyldig att tilldela skolan bidrag för längre tid än till Och med kalender- ntånaden efter den då eleven sluta- de.

Utbetalning av bidrag enligt and- ra stycket får grundas på den kost- nad som hemkommunen fastställt i sin budget för respektive kalenderår. Om det slutliga utfallet skulle bli högre än det i budgeten fastställda har den fristående skolan rätt att få ut motsvarande mellanskillnad. Så- dan slutreglering skall ske senast två månader efter det att komma- nens årsredovisning för det aktuella kalenderåret har lämnats över till fullmäktige.

Prop. 1992/931230

• Sida 14
•  Original

' ' . 2 : _ -Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop 199 /93 230

Vad som sägs i första-fjärde styck- ena gäller inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom särskilda före- skrifter eller andra särskilda beslut och inte heller skolor, för vilka hu- vudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning eller sådana skolor som Statens skolverk enligt 7 5 för- klarat sakna rätt till bidrag.

7 5

Fristående skolor, som har rätt till bidrag enligt 6 5, får för de elever som bidragen avser endast ta ut elevavgifter som är skäliga med hän- syn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten.

Om Statens skolverk, vid pröv- ning av en ansökan om godkännan- de som avses i 2 5 första stycket, finner att elevavgifterna vid skolan inte kan anses skäliga, skall verket, om skolan godkänns, förklara att den inte skall ha rätt till bidrag en- ligt 6 5.

Skolverket skall vidare förklara .rätten till fortsatt bidrag förverkad, om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses skäliga. Innan ett sådant beslut fat- tas skall skolan ges möjlighet att ändra avgiftens storlek.

Beslut om att en skola inte skall få bidrag får upphävas av Skolver- ket, om elevavgifterna senare be- döms som skäliga.

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 5

Regeringen får i fråga om viss ut- bildning förklara en fristående skola berättigad till sådant bidrag som av- ses i andra stycket, om utbildningen ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som gymnasieskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen sva- rar mot gymnasieskolans allmänna mål. Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 5 andra och tredje styckena. Förklaring skall dock inte lämnas i fråga om utbild- ning som skulle innebära påtagliga negativa följder för gymnasieskolan inom det offentliga skolväsendet i regionen.

Om en sådan förklaring som av- ses i första stycket lämnats, skall ele- vernas hemkontmuner lämna bidrag till skolan. Kommunens skyldighet gäller endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyl- dig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med ele- vernas hemkommuner skall dessa erlägga det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt har föreskrivit.

Prop.. 1992/932230

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse '

Föreslagen lydelse

9 5

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om annat skall bidraget enligt 8 & beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den I juli. Tilldelningen grundas på antalet elever på den bi- dragsberättigade utbildningen den 15 september under bidragsåret. Bi- draget skall utbetalas med en tolfte- del varje månad. Utbetalningarna i .juli-september avpassas efter ett

beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i oktober. För en skola som är nystartad, får bi- drag, som avser tiden juli-september månad, betalas ut samlat i septem- ber.

Om en elev slutar efter den 15 september bidragsåret är hemkom- munen inte skyldig att tilldela sko- lan bidrag för längre tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.

För att en skola skall ha rätt till bidrag gäller dock att skolan har ansökt om att bli förklarad som bi- dragsberättigad senast den I augusti året innan. Ansökan skall lämnas in till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen.

10 s?

Skolor som har rätt till bidrag en- ligt 8 5 får för de elever som bidra- gen avser endast ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten.

Prop. 1992/932230

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om en skola tar ut elevavgifter för utbildningar som berättigar till bidrag enligt 8 5 och avgifterna inte kan anses skäliga, skall förklaringen om rätt till bidrag återkallas. Innan ett sådant beslut fattas skall skolan ges möjlighet att ändra avgiftens storlek.

Tillsyn m.m.

11 &

Fristående skolor som avses i I och 5 55 skall i fråga om sin utbild- ning för skolpliktiga elever stå un- der tillsyn av Statens skolverk. Sko- lorna är skyldiga att delta i den uppföljning Och utvärdering av skol- väsendet som genomförs av Statens skolverk.

12 ;

Ont en fristående skola som avses i I och 5 55 inte längre uppfyller kraven för godkännande och bris- terna inte avhjäips efter påpekande för huvudmannen, skall godkännan- det återkallas. Detsamma gäller om en fristående skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 11 5 att delta i uppföljning och ut- värdering.

Äterkallande beslutas av den myndighet som beslutar om godkän- nande.

13 å

Fristående skolor som får bidrag för viss utbildning enligt 8 5 skall, i fråga om den utbildningen, stå un- der tillsyn av Statens skolverk. Sko- lorna är i fråga om dessa utbild- ningar skyldiga att delta i den upp- följning och utvärdering av skolvä- sendet som genomförs av Statens skolverk.

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 5

Om en fristående skola som har rätt till bidrag enligt 8 5 inte längre uppfyller kraven för att få bidrag och bristerna inte avhjälps efter på- pekande för huvudmannen, skall förklaringen om rätt till bidrag åter- kallas. Detsamma gäller om en fri- stående skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 13 5 att delta i uppföljning och utvärdering.

Övriga föreskrifter

15 5

När en skolpliktig elev börjar el- ler slutar vid en fristående skola, skall huvudmannen för skolan sna- rast lämna uppgift om detta till sty- relsen för utbildningen i elevens hemkommun.

I 3 kap. 14 5 finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

165

Ungdomar kan tas emot i en fri- stående skola som motsvarar den frivilliga särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har be- dömt att de är utvecklingsstörda.

17 5

Beslut av Statens skolverk i ären- den om godkännande eller återkal- lande av godkännande för en fristå- ende skola enligt 1, 5 eller 12 5 samt beslut i ärenden om elevavgif- ter enligt 7 6 får överklagas hos kammarrätten.

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut av styrelsen för utbildning- en i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol- plikt enligt 1 & tredje stycket 2 eller 12 5 får överklagas hos kammarrät- ten.

Beslut av styrelsen för utbildning- en i ärenden som avses i 3, 4 och 16 55 får överklagas hos Skolväsen- dets överklagandenämnd. Beslut som avses i 3 5 får överklagas en- dast av barnets vårdnadshavare. Be- slut som avses i 16 5 får överklagas endast av eleven eller företrädare för denne.

10 kap.

En internatskola kan på fram- ställning från huvudmannen ges ställning av riksinternatskola ge- nom beslut av Statens skolverk. Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

15

En internatskola kan på fram- ställning från huvudmannen ges ställning av riksinternatskola ge- nom beslut av regeringen. Kommu— ner och enskilda kan vara huvud- män för riksinternatskolor.

En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 5 första och andra styckena godkänd fristående skola. I fråga om riksinternat- skolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

För fristående skolor som har getts ställning av riksinternatskola gäller inte bestämmelserna i 9 kap.

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 5

Beslut i ärenden enligt 1 5 om Beslut i ärenden enligt 4 & om att ge en skola ställning av riksinter- att fullgöra skolplikten på annat natskola och om återkallande av så- sätt än som anges i denna lag får dant beslut samt enligt 4 5 om att överklagas hos kammarrätten. fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag får över- klagas hos kammarrätten.

14 kap. 5 5

Elever som avsesi 1 5 första och Elever som avses i 1 5 har rätt andra styckena har rätt att vid be- att vid behov anlita skolhälsovår- hov anlita skolhälsovården utöver den utöver vad som följer av 3 och vad som följer av 3 och 4 5,5. 4 55.

1. Denna lag träder i kraft i fråga om 5 kap. 5, 13 och 33 55, 9 kap. samt 10 kap. 1 och 6 55 den ljuli 1993 och i övrigt den .1 januari 1994.

2. Bestämmelserna i 4 kap. 6, 7, 8 a och 9 55, 6 kap. 6 å andra och tredje styckena och 6 a 5 tillämpas på undervisning som äger rum efter den ljuli 1994.

3. Fristående skolor som före den 1 juli 1993 godkänts för fullgöran- de av vanlig skolplikt är berättigade till bidrag fr.o.m. den 1 juli 1993 utan hinder av bestämmelsen om ansökningstid i 9 kap. 6 5.

4. Ersättning som avses i 9 kap. 8 5 från elevernas hemkommuner till fristående skolor skall utgå först fr.o.m. bidragsåret 1994/95.

5. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen, utan hinder av de föreskrifter om förfarandet som annars gäller, förklara fri- stående skolor över grundskolenivå, som vid ikraftträdandet är ställda under statlig tillsyn, berättigade till bidrag enligt 8 5 om de enligt reger- ingens bedömande uppfyller kraven där.

• Sida 21
•  Original

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

För en elev som har rätt till stu- diehjälp enligt studiestödslagen (1973:349), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 & skollagen är elevens hemkommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. An- svaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer.

Föreslagen lydelse

25

För en elev som har rätt till stu- diehjälp enligt studiestödslagen (1973z349), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 & skollagen(1985:1100) är elevens hemkom- mun, ansvara för elevens kostna- der för dagliga resor mellan bosta- den och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämman- de. Oni stödet ges kontant är kom- munen inte skyldig att utge högre ersättning än vad som motsvarar 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mel- lan bostaden och skolan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

• Sida 22
•  Original

3. Förslag till Lag om entreprenadförhållanden inom skolan

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Kommuner och landsting får sluta avtal med en enskild fysisk el- ler juridisk person om att denne skall bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får endast avse undervisning i sådana ämnen som ingår i de ämnesblock som i bilaga 2 till skollagen(1985:1100) be- tecknas som estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen.

2 5 Om det finns särskilda skäl får regeringen på ansökan av en kom- mun eller ett landsting i andra fall än som anges i l & medge att kom- munen eller landstinget får sluta avtal med någon annan om att bedriva undervisning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

3 5 Om en kommun eller ett landsting med stöd av denna lag över- lämnar uppgiften att bedriva undervisning till en enskild fysisk eller ju— ridisk person, får kommunen eller landstinget till denne överlämna också den myndighetsutövning som hör till uppgiften.

4 5 För undervisning som bedrivs med stöd av 1 eller 2 & gäller inte bestämmelserna i 2 kap. 3 & skollagen (1985:1100). I stället gäller att för undervisningen skall användas lärare som har kompetens för den un- dervisning de skall bedriva.

55 Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som bedrivs med stöd av 1 eller 2 5 får inte obehörigen röja vad han i den elevvårdande verksamheten har fått veta om någons personliga för- hållanden. Han får inte heller obehörigen röja uppgift i ärende om till- rättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier. 6 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om undervisning som bedrivs enligt 1 och

2 55.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

• Sida 23
•  Original

Utbildningsdepartementet Pr0p- 1992/93z230

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hells- vik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Wester- berg, Ask

Föredragande: statsrådet Ask

Proposition om valfrihet i skolan 1 Ärendet och dess beredning

Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92zUbU22, rskr. 1991/92z346) har fristående skolor på grundskolenivå fått förutsättning- ar att verka på i stort sett likvärdiga villkor som de kommunala skolor— na. I propositionen om skolskjuts m.m. (prop. 1992/93:14, bet. 1992/93zUbU4, rskr. 1992/93:88) har regeringen bl.a. lämnat förslag som begränsar en kommuns skyldigheter i fråga om skolskjuts och inackor- dering om en elev har valt att gå i en annan grundskola än den som kommunen skulle ha anvisat eleven.

I min anmälan till propositionen om valfrihet och fristående skolor uttalade jag min avsikt att under riksmötet 1992/93 återkomma till re- geringen med ytterligare förslag i syfte att öka valfriheten på skolområ- det. I den första propositionen lades vissa principiella utgångspunkter fast. Där framhölls bl.a. att ambitionen inte bara bör vara att elever och föräldrar skall kunna välja mellan kommunala och fristående skolor, utan också att de principer om valfrihet och ekonomiska medel som följer elevens val och som beskrevs i propositionen, i största möjliga ut- sträckning även skall gälla inom det kommunala skolväsendet.

En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft i uppdrag att redovisa förslag för att öka möjligheterna för barn och ungdomar och deras föräldrar att välja skola inom det kommunala skolväsendet. I gruppens uppdrag har också ingått att överväga om principerna för valfrihet och ekonomiska medel för fristående skolor på grundskoleni- vå Också kan tillämpas för fristående skolor över grundskolenivån. Vi- dare har ingått att redovisa möjligheter att etablera olika mellanformer mellan kommunala skolor och fristående skolor, där ansvaret och skyl- digheterna är kommunens, men produktionen av själva utbildningen sker i samverkan med ett enskilt subjekt (entreprenadlösningar).

• Sida 24
•  Original

Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i en departementsprome- moria Valfrihet i skolan (Ds l992:115). Promemorian har remissbe- handlats. En sammanfattning av promemorian och en remissamman- ställning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

I den del av promemorian som avser förslag till entreprenad på skol- området — kapitel 4 Utbildning på uppdrag av kommuner och landsting — har Lagrådets yttrande inhämtats. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2. Lag— rådsremissens lagförslag bör fogas till protokollet som bilaga 3. En del ändringar av språklig och redaktionell natur bör göras i förhållande till det remitterade förslaget.

En särskild utredare har tidigare haft i uppdrag att utreda vissa frågor om bl.a. elevavgifter vid fristående skolor. Utredarens förslag har redo- visats i betänkandet Fristående skolor — Bidrag och elevavgifter (SOU l992z38). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av be- tänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 4 och en remissamman- ställning som bilaga 5.

3.2. Ökade möjligheter till entreprenad Prop. 1992/93:230

Mitt förslag: Kommuner och landsting ges möjlighet att sluta avtal med enskilda fysiska och juridiska personer om att bedriva undervisning i kommunens respektive landstingets gymnasie- skola inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen.

Kommuner och landsting ges även möjlighet att i andra fall genom beslut av regeringen få tillstånd att sluta avtal om under- visning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom, om det finns särskilda skäl.

För undervisning som lagts ut på entreprenad gäller i stället för kravet på reguljär lärarutbildning att lärarna skall ha kom- petens för den undervisning de skall bedriva.

Bestämmelser om entreprenadförhållanden inom det offentli- ga skolväsendet för barn och ungdom tas in i en särskild lag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyn- digas att meddela ytterligare föreskrifter om undervisning som lagts ut på entreprenad.

Arbetsgruppens förslag: Kommuner och landsting får sluta avtal med enskilda juridiska personer om att utföra vissa av de uppgifter som kommunerna och landstingen ansvarar för enligt skollagen. Möjlighe- ten till entreprenad skall gälla alla skolformer inom det offentliga skol- väsendet för vilka kommunerna och landstingen är huvudmän. Uppgif- ter som ankommer på styrelsen för utbildningen får dock inte överläm- nas till annan.

Om rektor inte är anställd hos en kommun eller ett landsting skall det finnas en hos kommunen eller landstinget anställd tjänsteman, en ”inspektör”, som svarar för tillsynen över utbildningen och som dessut- om svarar för vissa uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget om ökade möjligheter att lägga ut utbildning på entreprenad har de flesta varit positiva till entreprenadlösningar på skolområdet. Många av dem har dock avstyrkt vissa delar av förslaget, främst lösningen med en kommunal ”inspektör” som de flesta anser vara alltför komplicerad och resurskrävande. Några remissinstanser menar att utbildning som bedrivs av flera anordnare kan leda till att helhetssynen på utbildningen för- svinner.

Många remissinstanser anser också att innebörden av begreppet myn- dighetsutövning behöver belysas ytterligare.

Landstingsförbundet och flera landsting anser att det även skall vara möjligt för en kommun att sluta entreprenadavtal med ett landsting. Riksrevisionsverket anser att förslaget om entreprenadlösningar borde analyseras ytterligare. Skolverket anser att starka skäl talar för att rektor alltid skall vara anställd av kommunen eller landstinget.

• Sida 30
•  Original

Skälen för mitt förslag: Som jag redovisat finner jag det angeläget att öka möjligheterna till entreprenad inom det offentliga skolväsendet. Förutom vuxenutbildningen, där detta redan i dag är möjligt, anser jag att det största behovet av att anlita utomstående finns inom gymnasie- skolan. Det område i gymnasieskolan som jag framför allt tänker på är yrkesutbildningsområdet. Inom detta område kan en del företag erbjuda mer kvalificerade och moderna resurser i form av teknisk utrustning och kompetens än skolan har möjlighet att göra. I en del fall kan sko- lan helt sakna modern utrustning och också adekvat lärarkompetens. Att en kommun i ett sådant fall genom ett entreprenadavtal kan förläg- ga en del av gymnasieutbildningen till ett företag ger enligt min mening en möjlighet till en bättre utbildning för eleverna. Att på detta sätt mer aktivt få en samverkan mellan skolan och arbetslivet kan innebära en vitalisering av utbildningen i gymnasieskolan även på andra områden än inom det område entreprenaden omfattar. Det kan också vara mer ekonomiskt fördelaktigt för en kommun eller ett landsting att lägga ut viss undervisning på en entreprenör än att själv bedriva den.

Förutom inom ämnesblocket yrkesämnen finns det yrkesinriktade in- slag även inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen och tekniska ämnen. Inom nämnda ämnesområden bör det finnas ett gene- rellt medgivande att lägga ut undervisning på entreprenad. Jag förutsät— ter dock att endast sådana delar av undervisningen som har yrkesinrik- tad karaktär läggs ut på entreprenad. Undervisning inom andra områ- den än de nu nämnda bör inte generellt få läggas ut på entreprenad. För sådan undervisning bör det däremot finnas en möjlighet för rege- ringen att om särskilda skäl finns i det enskilda fallet medge entrepre- naddrift. Särskilda skäl kan finnas om en entreprenör — utöver att un- dervisa i sådana ämnen som generellt får läggas ut på entreprenad — har kompetens att bedriva viss undervisning i ett ämne som har nära an- knytning till exempelvis ett yrkesämne.

Jag är inte beredd att nu föreslå någon generell möjlighet till entre- prenad inom grundskolan och särskolan. Däremot bör det finnas en möjlighet för regeringen att på ansökan ge en kommun eller i förekom- mande fall ett landsting rätt att inom dessa skolformer lägga ut under— visning på entreprenad. Ett sådant beslut bör bara meddelas om det finns särskilda skäl. Det jag här framför allt tänker på är att det i vissa fall kan finnas önskemål från ett föräldrakooperativ att bedriva t.ex. un- dervisning i ett hemspråk i egen regi. Det kan även finnas andra sådana fall där någon annan än en kommun har kompetens att bedriva en del av undervisningen i grundskolan eller särskolan. Jag är inte beredd att nu i detalj redovisa vilka delar av undervisningen och hur stora delar som kan tänkas bedrivas av annan än kommunen. Det bör få ankomma på regeringen att bedöma detta i det enskilda fallet. Självklart måste kvaliteten i undervisningen garanteras. Det är viktigt att säkerställa lik- värdigheten och en helhetssyn på utbildningen.

Det är viktigt att huvudmannen, kommunen eller landstinget, har det övergripande och sammanhållande ansvaret för eleverna och för utbild-

Prop. 1992/93z230

• Sida 31
•  Original

ningen. Rektors uppgifter bör därför inte få läggas ut på entreprenad. Det som skall få läggas ut på entreprenad är själva undervisningen och vad som direkt hör ihop med den, exempelvis betygsättning.

Den undervisning som läggs ut på entreprenad skall ingå i det offent— liga skolväsendet. Elevernas rättigheter och kommunernas och lands- tingens skyldigheter skall vara desamma som om undervisningen be- drivs av kommunen eller landstinget i egen regi. Kommunen eller landstinget skall ansvara för att undervisningen bedrivs enligt de be- stämmelser som följer av skollagen och andra författningar på skolom- rådet, exempelvis läroplaner och kursplaner.

Bestämmelser om entreprenadlösningar inom det offentliga skolvä- sendet för barn och ungdom kräver lagreglering. Det bör ske genom en särskild lag. De olika former av entreprenadlösningar som kan komma att anordnas bör noga följas och utvärderas på såväl lokal som nationell nivå i syfte att utveckla denna verksamhet vidare.

För vuxenutbildningens del finns bestämmelser om att låta annan an- ordna utbildning i skollagen. Regeringen får meddela föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om villkor för det. Jag finner inte skäl att ändra dessa bestämmelser.

Lärare

Det finns enligt min mening skäl för att göra undantag från skollagens bestämmelser om lärare. Enligt 2 kap. 3 & skollagen är skolhuvudman- nen skyldig att använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning som de i huvudsak skall bedriva. Vissa möjligheter till un- dantag finns.

Inom framför allt yrkesämnen, men också inom ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och estetiska ämnen ställs speciella krav på kompetens inom fackområdet. Det är inte realistiskt att tro att företag inom t.ex. yrkesutbildningsområdet kan tillhandahålla personal som till alla delar förutom ett aktuellt, adekvat yrkeskunnande också har en fullständig formell lärarutbildning. Självklart menar jag att den personal som anli- tas genom ett entreprenadavtal skall kunna styrka att de har en relevant utbildning och pedagogisk insikt. Det är dock inte nödvändigt att all personal som kan tänkas komma att undervisa hos en entreprenör har en fullständig lärarutbildning. Mot denna bakgrund anser jag att lärares kompetens bör regleras särskilt, så att man kan ta tillvara en god kun- skap inom ämnesområdet. Det måste dock understrykas att även om man gör avkall på kravet om reguljär lärarutbildning, måste kompeten- sen hos entreprenörens lärare alltid vara sådan att kvaliteten i undervis- ningen håller samma nivå som annars krävs inom det offentliga skolvä- sendet. Ett sådant krav kan i lagtexten uttryckas med att lärare hos en entreprenör skall ha kompetens för den undervisning de skall bedriva.

• Sida 32
•  Original

Rektor

Som jag tidigare anfört skall rektor alltid vara anställd hos kommunen eller landstinget och ha samma uppgifter oavsett om undervisningen be- drivs i sin helhet av kommunen eller landstinget eller till en del är ut- lagd på en entreprenör. Detta innebär framför allt att rektor har det pe- dagogiska ledningsansvaret men också att rektor ansvarar för bl.a. sche- ma och för den övergripande planeringen av läsåret, vilket innefattar exempelvis utläggning av lovdagar för eleverna.

I viss utsträckning kommer, som jag tidigare nämnt, entreprenadut- bildningarna sannolikt att ha färre formellt lärarutbildade lärare än vad som är vanligt i skolan i övrigt. Detta ställer speciella krav på skolled- ningen, rektorn. Det gäller för denne att faktiskt förvissa sig om att un- dervisningen håller en godtagbar standard från pedagogisk utgångs- punkt. Rektor måste i högre grad än vanligt engagera sig i den direkta pedagogiska ledningen av lärarens praktiska arbete. Låt mig dock un- derstryka att det här är fråga om en gradskillnad — inte en artskillnad. De flesta rektorer måste, om än i mindre utsträckning, ta på sig de här arbetsuppgifterna gentemot skolans lärare.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att det ligger i sakens natur att en kommun eller ett landsting som ingår avtal med entreprenörer för- vissar sig om att de berörda rektorerna har de resurser som behövs för tillsynen av verksamheten.

Mitt förslag innebär att en inte oväsentlig del av elevens undervisning även fortsättningsvis kommer att bedrivas av kommunen eller landsting- et. På detta sätt ges rektor en reell möjlighet till en kontinuerlig helhets- syn på varje elevs utbildning. Inte annat än undantagsvis bör en elevs utbildning splittras på flera entreprenörer.

M yndighetsutövning

Det saknas en legaldefinition av begreppet myndighetsutövning. Beträf— fande innebörden av uttrycket myndighetsutövning i 11 kap. 6 5 rege- ringsformen har i förarbetena hänvisats till den definition som fanns i den tidigare förvaltningslagen (l97lz290). Enligt denna lag avsågs med myndighetsutövning ”utövning av befogenhet att för enskilda bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande” (jfr prop. 1971130 del 2 s. 330 ff.). Begreppet myndighetsutövning förekommer också i 20 kap. brottsbalken (jfr prop. 1975:78 s. 180). Exempel på åtgärder inom skolväsendet som utgör myndighetsutövning är examination, betygsättning, utfärdande av av- gångsbetyg och andra betygsdokument samt disciplinära åtgärder.

De lärare, som är verksamma hos en entreprenör, bör ha samma upp- gifter som lärare anställda hos kommunen eller landstinget. I lärarnas uppgifter ingår att sätta betyg. Som jag nämnt är betygsättningen ett ex— empel på en åtgärd som innefattar myndighetsutövning Även åtgärder som innefattar myndighetsutövning bör kunna överlämnas till en entre-

• Sida 33
•  Original

prenör. De åtgärder som kan bli aktuella är sådana som vidtas av lärare inom det offentliga skolväsendet.

Frågor om betyg regleras i förordningarna för de olika skolformerna. Enligt bestämmelserna i dem sätts betyg av läraren i ämnet. Endast i vissa fall sätter rektor betyget. Terminsbetyg, avgångsbetyg och andra be- tygsdokument utfärdas däremot av rektor eller den rektor bestämmer. Eftersom rektor alltid skall vara anställd hos kommunen eller lands- tinget kommer betygsdokumenten att utfärdas i kommunens eller landstingets namn. Rektor kan inte bestämma att en företrädare för ent- reprenören skall utfärda t.ex. ett avgångsbetyg.

För att överlämna myndighetsuppgifter till en enskild krävs lagstöd. En uttrycklig bestämmelse om rätt att överlämna den myndighetsutöv- ning som hör till undervisningen bör därför tas in i lagen.

Vissa andra frågor

Entreprenader enligt de nu föreslagna principerna torde i första hand vara intressanta för enskilda fysiska och juridiska personer. Genom des- sas inträde i undervisningen ges ökade möjligheter till förnyelse. Det kan emellertid inte uteslutas att statliga myndigheter eller landsting i vissa fall skulle kunna vara intressanta som entreprenörer. Entreprenör- skap för dessa reser dock en del grannlaga frågor med hänsyn bl.a. till deras uppgifter och ansvar. I lagen bör därför rätten att direkt lägga ut entreprenader begränsas till att avse entreprenader för enskilda fysiska och juridiska personer. Regeringen bör därtill få ett bemyndigande att medge entreprenad även för andra om det finns särskilda skäl. Rege- ringen får då i det enskilda fallet pröva de rättsliga förutsättningarna för och lämpligheten av ett entreprenörskap. Lokaldemokratikommittén har presenterat ett delbetänkande (SOU 1992:128) rörande kommunal uppdragsverksamhet. Betänkandet är för närvarande på remiss. Frågan kommer därefter att beredas vidare. I vart fall såvitt gäller landstingens roll bör den beredningen avvaktas innan ytterligare steg tas i entrepre- nadfrågan.

Huvudmannen måste försäkra sig om att entreprenören inte bara har kompetens utan också den stabilitet som måste krävas med hänsyn till eleverna. Det är viktigt att huvudmannen i avtalen tillförsäkras insyn och kontrollmöjlighet och möjligheter att ingripa vid eventuella brister hos entreprenören.

De flesta frågor som rör entreprenader skall lösas i avtalen mellan hu— vudmannen och entreprenören. Dit hör bl.a. eventuella anspråk från kommunen på ansvarsförsäkringar hos entreprenören. Det kommer än- då att finnas visst behov av närmare föreskrifter för sådan verksamhet. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer att ge de ytterligare föreskrifter som kan behövas.

I propositionen (prop. l990/9lz85) Växa med kunskaper har frågan om skadeståndsansvaret vid arbetsplatsförlagd utbildning behandlats. Bl.a. anfördes att det råder en betydande oklarhet om hur långt skolans och företagets ansvar går när elever vållar skador på arbetsplatser. I pro-

• Sida 34
•  Original

positionen hänvisas till att frågan om skadeståndsansvar för elever i ar- betsplatsförlagd utbildning bör lösas genom en frivillig försäkringsord- ning. Även när det gäller undervisning som kommer att bedrivas av en entreprenör kan komplicerade frågor om ersättning för skador upp- komma. Det är därför viktigt att kommunerna och landstingen, i likhet med vad som gäller annan utbildning som kommunerna och landsting- en ansvarar för, ser till att frågor av denna art löses på ett tillfredsstäl- lande sätt.

Jag vill erinra om lagen (l992:1528) om offentlig upphandling som riksdagen har antagit med anledning av de krav som EES—avtalet ställer. Lagen - som träder i kraft den dag regeringen bestämmer — reglerar bl.a. kommunernas och landstingens upphandling av tjänster som avser utbildning.

3.3. Tystnadsplikt

Mitt förslag: Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som bedrivs med stöd av lagen skall inte obehörigen få röja vad han i den elevvårdande verksamheten har fått veta om någons personliga förhållanden. Han skall inte heller obe- hörigen få röja uppgift i ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

Arbetsgruppens förslag: De regler som gäller i fråga om handlingars offentlighet och sekretess inom det kommunala skolväsendet skall ock— så gälla utbildning som bedrivs på entreprenad.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört sekretessfrågor har i huvudsak ansett att samma regler bör gälla oavsett vem som bedriver undervisningen.

Skälen för mitt förslag: I tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingar och om allmänhetens rätt att ta del av sådana hos bl.a. kommunala myndigheter, däribland kommunala skolor. Vida- re gäller enligt 7 kap. 9 & sekretesslagen (l980:100) sekretess inom det offentliga skolväsendet för vissa uppgifter om i huvudsak enskildas per- sonliga förhållanden.

Med den modell som jag nu föreslår kommer alla övergripande beslut att fattas av kommunala förtroendemän eller anställda hos kommunen eller landstinget, främst av rektor. Vidare kommer ansvaret för elev- vårdsfrågor alltjämt att ligga kvar hos kommunen eller landstinget. Alla viktigare handlingar kommer att inges till en kommunal myndighet och förvaras där. De betygskataloger, som satta betyg skall införas i, kommer inte heller att förvaras hos en entreprenör. Det finns således enligt min mening inte något behov av att reglera frågan om handling- ars offentlighet hos en entreprenör.

Däremot bör det i lagen finnas en bestämmelse om tystnadsplikt. Den bör i allt väsentligt motsvara vad som gäller i det allmännas verksamhet

Prop. 1992/93z230

• Sida 35
•  Original

idetta avseende. Den som är eller har varit verksam inom enskild verk- samhet som bedriver undervisning på entreprenad bör därför inte obe- hörigen få röja vad han i den elevvårdande verksamheten har fått veta om någons personliga förhållanden. Han bör inte heller obehörigen få röja uppgift i ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

4. Fristående skolor på grundskolenivå 4.1 Bakgrund

Genom riksdagsbeslutet med anledning av regeringens proposition (prop. l99l/92:95, bet. l99l/92:UbU22, rskr. 1991/92:346) om valfrihet och fristående skolor har fristående skolor på grundskolenivå fått möj- lighet att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala skolor- na.

Efter riksdagsbeslutet har antalet fristående skolor ökat kraftigt. Hös- ten 1992 startade 24 nya skolor. Sedan reformens införande har antalet fristående skolor fördubblats.

Denna snabba tillväxt visar, att det finns ett stort intresse för alternati- va skolformer och pedagogiska metoder, sorn tidigare inte haft tillräck- liga möjligheter att utvecklas. Även om tillväxten är notabel är dock de fristående skolornas andel av skolväsendet fortfarande ytterst liten i Sve- rige jämfört med de flesta andra europeiska länder. Därför finns det skäl att tro att den snabba tillväxten kommer att fortsätta under en tid, innan de fristående skolornas andel av skolväsendet nått en mer stabil nivå. Under denna tid kan säkerligen den snabba tillväxten i enskilda fall vålla administrativa, organisatoriska och ekonomiska problem för kommunerna, samtidigt som det för föräldrar och elever skapas nya och större möjligheter. På sikt kan dock det ökade inslaget av fristående sko- lor verka berikande, kvalitetshöjande och bidra till kostnadseffektivise- ring inom hela skolväsendet.

Enligt min mening måste kostnadsutvecklingen i det nya systemet äg- nas stor uppmärksamhet. De ekonomiska konsekvenserna för kommu- ner och fristående skolor av den ökade valfriheten måste noggrant följas upp.

Frågan om elevavgifter m.m. vid fristående skolor, har som jag redan anfört, utretts av en särskild utredare. Jag kommer i det följande att re- dovisa mina förslag med anledning av utredningen.

• Sida 36
•  Original

4.2. Resurstilldelning Prop. 1992/93:230

Mitt förslag: Nuvarande bidragsprocent bibehålls, dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium. För att en nystartad fristående skola skall ha rätt till bidrag, skall skolan ha ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1 augusti året innan bidragsåret börjar.

Beräkningsår för tilldelning av medel skall vara innevarande år och inte föregående år.

Utredarens förslag: Den lagfästa bidragsprocenten bör inte överstiga 75 % av kommunens genomsnittskostnad.

Remissinstanserna: Flertalet stöder utredarens förslag och anser att den beslutade nivån, 85 %, är för hög. Flera instanser pekar vidare på de konkurrensnackdelar som blir följden av att besparingar inom det kommunala skolväsendet inte slår igenom i bidragen till de fristående skolorna förrän kommande år.

Skolverket föreslår att en bestämmelse införs med innebörden att hu- vudmannens ansökan om godkännande av en fristående skola skall gö- ras i god tid före beräknad start. Även Norrtälje kommun påpekar att en tidsfaktor bör införas, så att en kommun ges möjlighet att planera sin budget efter de nya förutsättningarna.

Skälen för mitt Förslag: Målet med ökade bidrag till de fristående sko- lorna var att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar med de kommunala skolorna och därmed en konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat verksamhet.

Enligt min mening är det för tidigt att dra några alldeles säkra slutsat- ser av den nuvarande bidragsnivån. Erfarenheterna hittills ger inte till- räckligt stöd för en förändring. Bestämmelserna om ersättning till fristå- ende skolor har ännu inte verkat ett år. Det innebär att varken kommu- ner eller fristående skolor har hunnit arbeta ett fullt verksamhetsår med dessa nya förutsättningar. Jag vill också erinra om vad jag framhållit i inledningen; i såväl kommuner som fristående skolor sker nu en snabb utveckling av ekonomiska redovisningsmetoder, styr— och informations— system och samarbetsformer. Jag anser att det är önskvärt att detta arbe- te får fortsätta med rimligt stabila förutsättningar ett tag, innan några definitiva slutsater dras. Det är dock viktigt att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet för att åstadkomma ett säkert underlag för senare bedömningar härvidlag.

Skolverket skall i den fördjupade anslagsframställnlngen för budgetå- ren 1994/95—1996/97, som skall lämnas den 1 september 1993, bl.a. re- dovisa effekterna av det nya bidragssystemet och skolornas avgiftsuttag. Verket skall vidare göra en bedömning av de samhällsekonomiska kon- sekvenserna på kort och lång sikt. I avvaktan på Skolverkets redovis- ning är jag inte beredd att nu föreslå en ändring av den lagfästa bidrags- nivån.

• Sida 37
•  Original

I flera remissvar har också påpekats, att de fristående skolorna inte, i motsats till de kommunala skolorna, är momsbefriade. Detta ger kon- kurrensnackdelar för den fristående skolan, vilket också framhållits av några remissinstanser. Frågan om momsbeläggning för fristående skolor får beaktas vid beredningen av delbetänkandet angående vissa mervär- desskattefrågor (SOU l992:121).

Många remissinstanser har menat att kostnaderna under pågående läs- år borde vara utgångspunkten för fördelning av resurser till en friståen- de skola. I annat fall kan bidraget bli för högt, eftersom kommunens ra- tionaliseringar under pågående läsår inte får effekt på bidraget till den fristående skolan förrän året efter. Det omvända förhållandet gäller när en kommun ökar resurserna för kommunens skolor. Då får den fristå- ende skolan del av detta först året därpå. Enligt min mening är det rim— ligt att beräkningsåret för fördelning av resurser är detsamma för såväl kommunala skolor som fristående skolor. Många kommuner har redan infört eller planerar att införa ett system med s.k. skolpeng. Ett sådant system underlättas om beräkningsåret är detsamma för kommunala och fristående skolor. Jag förordar därför att kostnaderna under pågående läsår skall utgöra underlaget för fördelningen av resurser till den fristå- ende skolan. Eftersom dessa inte är slutligt fastställda under pågående år, får utbetalning ske på budgeterad genomsnittskostnad. Om det slutli- ga utfallet skulle bli högre än det i budgeten fastställda, bör skolan ha rätt att få mellanskillnaden. Jag finner det däremot inte rimligt att en fristående skola skall betala tillbaka om det erhållna bidraget blivit för högt i förhållande till utfallet.

Några remissinstanser påpekar att det råder stor oklarhet om vad som ingår i begreppet ”genomsnittlig kostnad” och efterlyser en precisering. Enligt vad jag erfarit har det i många fall varit svårt för den fristående skolan att få veta vad som ingår i kommunens beräkningar. Enligt min mening skall kommunens samtliga kostnader för grundskolan ingå i be- räkningunderlaget för genomsnittskostnaden. Inga skolkostnader skall således uteslutas.

Vidare anser jag i likhet med några remissinstanser att det är angelä- get att kommunen får en rimlig planeringsperiod när fristående skolor inrättas. Jag föreslår därför att ansökan om godkännande av en friståen- de skola skall lämnas senast den 1 augusti året innan bidragsåret börjar för att skolan skall ha rätt till bidrag. En skola, som efter detta datum kommer in med ansökan, kan givetvis starta utan bidrag påföljande år, om beslut om godkännande föreligger.

Den angivna tidpunkten bör gälla generellt. Om en kommun har för avsikt att lägga ned en grundskola, bör den i god tid informera om detta så att andra har möjlighet att - med god planering — i stället starta en fristående skola. Självklart bör i sådana fall en kortare ansökningstid kunna accepteras av kommunerna. Jag ser det som naturligt att en kommun ger sina invånare lika goda planeringsförutsättningar som kommunen själv har, varför jag inte finner anledning att särskilt lagreg- lera detta.

• Sida 38
•  Original

4.3. Elevavgifter och skälighetsbedömning

Mitt förslag: Fristående skolor, som får bidrag av kommunerna enligt lag, skall endast få ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten.

Om en skola tar ut oskäligt höga elevavgifter, skall Statens skolverk besluta att skolan inte skall få rätt till bidrag enligt 9 kap. 6 & skollagen.

Utredarens förslag: De fristående skolor, som inte får vissa nödvändi- ga kostnader helt täckta med skattemedel, skall ha möjlighet att ta ut en skälig avgift med bibehållet offentligt bidrag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredarens för— slag.

Skälen för mitt förslag: I min anmälan till propositionen (1991/92c95) om valfrihet och fristående skolor anförde jag att fristående skolor, som uppbär offentliga bidrag, inte skall ta ut avgifter för tjänster som mot— svarar dem som erbjuds i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som därutöver kan bli aktuella måste vara skäliga. Vidare anförde jag att jag, sedan utredningen om fristående skolor slutförts, avsåg att åter- komma med förslag om hur denna fråga skulle regleras i skollagen. Jag anförde därvid att min utgångspunkt var att det i lagen skulle tas in stadganden av innebörd att fristående skolor för skolpliktiga elever inte får verka ekonomiskt och socialt segregerande, då de uppbär allmänna bidrag i likhet med det offentliga skolväsendet. Jag framhöll också, att avgifter inte får uppgå till en nivå som i praktiken stänger ute elever från dessa fristående skolor.

I detta sammanhang påpekade jag, att förekomsten av avgifter bör in- gå i Skolverkets tillsynsuppgifter och att Skolverket därvid borde grans- ka eventuella avgifters storlek, skälighet och risk för segregerande ef- fekt. Om en sådan granskning skulle leda till påpekanden som inte ef— terföljs, borde detta enligt min mening vara skäl för att återkalla till— stånd.

Jag uttryckte därvid, att det enligt min uppfattning fanns skäl att anta, att segregerande elevavgifter inte skulle förekomma i de fristående sko- lorna när kostnadsstrukturen förändrades.

Utredaren har visat att de flesta fristående skolor, som får bidrag en- ligt bidragsreglerna, inte kommer att behöva eller vilja ta ut elevavgif- ter. Om avgifter tas ut, blir de troligen enligt utredaren mycket måttli- ga. Detta bekräftas också av utvecklingen. Sedan riksdagen fattat beslut med anledning av propositionen 1991/92z95 har de fristående skolorna i stort sett i samtliga fall sänkt sina avgifter och förklarat sin ambition att sänka dem ytterligare.

För utbildning som i allt väsentligt motsvarar sådan utbildning som förekommer vid kommunala grundskolor bör som regel inte några

• Sida 39
•  Original

elevavgifter tas ut. Avgifter måste vara motiverade av särskilda kostna- der för verksamheten. De avgifter som tas ut bör vara skäliga med hän- syn till vad som kan vara rimliga kostnader för verksamheten.

Ett exempel då elevavgifter kan få tas ut för extra kostnad är då sko- lan har en speciell profil, t.ex. dyrare undervisningsmateriel i en Mon- tessoriskola, musikinstrument i en musikskola, kostnader för kulturak- tiviteter i en skola med kulturprofil m.m.

Vad som sagts om elevavgifter bör gälla de elever, för vilka skolan har rätt att få bidrag av kommunen, dvs. de elever som är skolpliktiga i Sve- rige och som börjat i skolan före den 15 september bidragsåret.

Enligt min mening skall Skolverket bedöma skäligheten av elevavgif- tens storlek i samband med beslut om godkännande av skolan och dess- utom även beakta avgiften vid sin tillsyn. Den fristående skolan bör allt- så vid ansökan om godkännande lämna uppgifter om eventuella elevav- gifter. En för hög avgift, något som kan verka segregerande, skall leda till att Skolverket beslutar att skolan inte har rätt till bidrag enligt 9 kap. 6 & skollagen. Givetvis bör en skola, som tar ut oskäliga avgifter, innan ett sådant beslut fattas, ges möjlighet att ändra avgiften så att den blir skälig. Om Skolverket beslutat att en fristående skola inte har rätt till bidrag och skolan sedan sänker sina avgifter så att dessa blir skäliga, bör Skolverket kunna upphäva sitt tidigare beslut. Ett beslut om att inte få rätt till bidrag är i allmänhet avgörande för om den fristående skolan skall kunna driva sin verksamhet. Beslut i sådana ärenden bör därför, på samma sätt som beslut i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande, kunna överklagas hos kammarrätten.

Utredaren föreslår att kommunen skall ansvara för den kontinuerliga skälighetsbedömningen vid eventuellt ändrade förhållanden i skolverk- samheten, som kan påverka elevavgiften. Jag delar inte utredarens be- dömning i denna del. Jag anser att Skolverket skall stå för den kontinu- erliga skälighetsbedömningen. Skolverket har överblick över fristående skolor i hela landet och det är enligt min uppfattning viktigt med en enhetlig bedömning.

4.4. Internationella skolor

Min bedömning: De internationella skolorna bör som hittills få bidrag i särskild ordning. Mitt förslag: Definitionen av vad som betecknas som internatio- nella skolor görs tydligare.

Utredarens bedömning: De internationella skolorna bör omfattas av det nya bidragssystemet för fristående skolor.

Remissinstanserna: Skolverket delar utredarens bedömning bl.a. med hänsyn till svårigheterna att avgöra skillnaden mellan en internationell skola enligt 9 kap. 5 & skollagen och en annan fristående skola med in- ternationell inriktning enligt 9 kap. 2 & skollagen.

• Sida 40
•  Original

Skälen för min bedömning: I Sverige finns för närvarande sju s.k. in- ternationella skolor.

Dessa skolor är avsedda för barn till utländska medborgare som vistas här i landet under en kortare tid, men även för sådana svenska barn som under en stor del av sin uppväxttid är bosatta utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare period. För dessa barn passar en undervisning utformad med hänsyn till svenska förhållanden mindre väl.

I de internationella skolorna sker undervisningen på annat språk än svenska. Undervisningen bedrivs normalt efter en annan läroplan än den svenska.

Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall en- ligt skollagen meddelas i den omfattning som de här tillfälligt bosatta eleverna behöver. Av betydelse är vistelsens varaktighet, vilka kontakter eleven har med svenskspråkig miljö och vilka möjligheter eleven har att inhämta nödvändiga kunskaper utanför skolan.

Enligt min mening finns det för vissa elever ett behov av att få fullgö- ra skolplikten genom en skolgång av det slag som de internationella skolorna erbjuder. Den ökade internationaliseringen av det svenska samhället gör det än viktigare att Sverige kan erbjuda en internationellt anpassad skolgång för de barn till föräldrar från andra länder som un- der en period bor och arbetar i Sverige.

Många grundskolor arbetar i dag med någon form av internationell inriktning. Bakom detta begrepp döljer sig allt från vänortskontakter till en profilerad undervisning inriktad mot språk eller internationella förhållanden. Intresset för en ökad satsning på undervisning i främman- de språk märks också bland de nya fristående skolorna, av vilka flera valt att profilera sig mot språk.

I Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan för grundskolan (SOU 1992:94) ingår bl.a. förslag om förstärkt språkundervisning och ett ökat utrymme för lokal profilering. Kommittén har också föreslagit en för- stärkning av undervisningen i svenska.

Även om gränserna mellan internationella skolor och skolor med in- ternationell profil kan vara flytande, är det, enligt min mening, viktigt att göra en klar åtskillnad mellan internationella skolor och fristående skolor med språklig eller internationell inriktning. I likhet med vanliga grundskolor måste de senare skolorna ge en god grund för vidare stu- dier och framtida boende i Sverige. Det innebär att de bör ge goda kun- skaper i svenska språket, svensk historia, kultur m.m. Det kan dock fin- nas skäl att klarare definiera dessa krav. Jag avser att återkomma i den- na fråga inför den proposition om ny läroplan och nytt betygssystem för grundskolan som regeringen planerar att lägga fram senare i vår. Jag fö- reslår dock redan nu att definitionen av en internationell skola förtydli- gas i skollagen.

De internationella skolorna omfattas inte av det nya bidragssystemet för fristående skolor, som riksdagen beslutade våren 1992, utan de skall även fortsättningsvis få statsbidrag i särskild ordning. I propositionen

• Sida 41
•  Original

(prop. 1991/92:95 s. 18) anfördes emellertid att en internationell skola, som uppfyller de krav som ställs på en vanlig fristående skola, kan bli godkänd som en sådan och därmed erhålla bidrag enligt den nya bi- dragsordningen. Detta innebär att en sådan skola, bl.a. vad gäller under- visning i svenska språket, måste ge kunskaper och färdigheter som mot- svarar grundskolans.

Den särskilde utredaren har visat att en majoritet av barnen i interna- tionella skolor är stadigvarande bosatta i Sverige. Bl.a. mot den bak- grunden anser utredaren, att även de internationella skolorna bör om- fattas av det nya bidragssystemet.

Jag delar inte utredarens uppfattning. Anledningen härtill är att det aldrig varit lagstiftarens avsikt att internationella skolor, i så stor ut- sträckning som blivit fallet, skulle ta emot barn som stadigvarande vistas i Sverige. Enligt min mening bör inte barn som stadigvarande bor i Sve- rige fullgöra sin skolplikt i en internationell skola. Det är viktigt att barn, som bor permanent i Sverige, får tillräckliga kunskaper i svenska språket. Däremot har jag full förståelse för önskemål om en skolgång som ger stort utrymme åt språkundervisning.

Sammanfattningsvis anser jag att det även fortsättningsvis i skollagens bestämmelser om godkännande av fristående skolor skall finnas utrym- me för internationella skolor för barn som är tillfälligt bosatta i landet eller har andra särskilda skäl att få en undervisning med internationell inriktning, som går utöver den som grundskolan och en vanlig friståen- de skola får erbjuda. Bidrag till dessa skolor bör som hittills ges i sär- skild ordning.

5. Fristående skolor över grundskolenivån 5.1 Bakgrund

Vid sidan av den kommunala gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen finns ett antal fristående skolor. Många av dem får statsbidrag och är därmed ställda under statlig tillsyn. En del av skolor- na eller utbildningarna är enbart ställda under statlig tillsyn. I varieran- de omfattning gäller som villkor för statsbidrag och statlig tillsyn att skolorna följer av staten uppställda regler för verksamheten. Vid de sko- lor som står under statlig tillsyn har eleverna rätt till studiestöd.

Innevarande läsår finns det 46 skolor med statsbidrag och 13 skolor som endast är ställda under statlig tillsyn (avser endast skolor under av- delning A i bilagan till studiestödsförordningen [1973z418]).

I gruppen skolor som har statsbidrag finns 18 skolor med teoretisk ut- bildning, varav två är riksinternatskolor och två är internationella sko— lor. Bland övriga skolor med teoretiska utbildningar finns såväl sådana med allmänna gymnasieutbildningar som skolor med waldorfprofil, språklig profil eller kristen profil. Vidare fmns det 28 skolor med yrkes- inriktad utbildning eller någon form av konstnärlig utbildning, t.ex.

• Sida 42
•  Original

skolor med hantverksutbildningar, skolor med dans— och teaterutbild- ningar, skolor inom reklam/marknadsföring/mode, konstskolor m.m.

Av de 13 skolor som enbart står under statlig tillsyn har fyra teoretisk utbildning och nio någon form av yrkesinriktad eller konstnärlig ut- bildning.

Om man ser till den geografiska spridningen finner man att koncent- rationen till storstäderna, framför allt till Stockholmsområdet, är påfal- lande. Endast två skolor finns norr om Värmland och Dalarna.

Statsbidrag ges inom en ram av ett visst antal årselevplatser vid en skola och med ett belopp per årselevplats, vilket årligen fastställs av re- geringen. Ramarna för skolorna varierar mellan 15 och 450 platser.

5.2. Indelning av skolorna i två grupper

Min bedömning: För prövning av frågor om offentligt stöd till sådana fristående skolor som är över grundskolenivå men under högskolenivå bör skolorna delas in i två grupper. Den ena grup- pen, som betecknas som fristående gymnasieskolor, omfattar skolor med utbildningar som motsvarar gymnasieskolan inom det offentliga skolväsendet. Den andra gruppen, som betecknas som kompletterande skolor, omfattar utbildningar som kom- pletterar gymnasieskolan och är av nationellt intresse.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min be- dömning. Arbetsgruppen har kallat de skolor vilkas utbildning motsva- rar den kommunala gymnasieskolans för motsvarande skolor.

Remissinstanserna: Har i huvudsak inget att erinra.

Skälen för min bedömning: Med hänsyn till att fristående skolor över grundskolenivån kan ha väsentligt olika utbildningsinnehåll och också vända sig till olika elevgrupper bör det statliga erkännandet av sådana skolor ske genom uppdelning i två skilda kategorier. Till den ena grup- pen bör föras skolor, vars utbildningar motsvarar de nationella och spe- cialutformade programmen i gymnasieskolan. Sådana skolor kan lämp- ligen kallas fristående gymnasieskolor. Den andra gruppen bör bestå av sådana, vars utbildningar utgör ett komplement till gymnasieskolan. Dessa skolor kan betecknas som kompletterande skolor. Denna grupp- indelning bör gälla också för internatskolor och s.k. internationella sko- lor. För den första gruppen bör det offentliga stödet ges via elevens hemkommun, medan ett direkt riktat statligt stöd bör lämnas till den andra gruppen skolor. Jag kommer att närmare utveckla min syn på denna fråga. Riksinternatskolorna kommer att behandlas särskilt.

• Sida 43
•  Original

5.3. Fristående gymnasieskolor Prop. 1992/93:230

Mitt förslag: En fristående gymnasieskola, kan av regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd. Stödet skall i sådant fall bestå dels av bidrag från elevernas hemkommuner för utbild- ningen, dels av statlig tillsyn med vilken i regel följer rätt till studiestöd för eleverna.

Ansökan om offentligt stöd skall göras före den 1 augusti året innan bidragsåret och inlämnas till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen.

Regeringen fastställer en miniminivå för det bidrag elevens hemkommun skall betala till den fristående gymnasieskolan.

Skyldigheten för elevernas hemkommuner att tilldela en fri- stående gymnasieskola medel skall gälla utbildning för de elever som hemkommunen skulle varit skyldig att erbjuda gymnasie- utbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Om huvudmannen inte fullgör sina skyldigheter kan rege- ringen återkalla beslutet om offentligt stöd.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna är allmänt positiva till arbets— gruppens förslag. Vissa invändningar har dock framförts. Skolverket för- ordar beträffande beräkningsmodell ett system som liknar det för skolor på grundskolenivån, dvs. den fristående skolan garanteras en andel av hemkommunens kostnader. Om elevens hemkommun har egen gymna- sieskola med aktuell utbildning får hemkommunens kostnad utgöra un- derlag för ersättning. Om utbildningen saknas i elevens hemkommun får kommunens kostnader enligt samverkansavtal vara grunden. Skulle även samverkansavtal saknas bör den fristående skolans kostnader vara grunden. Några remissinstanser, däribland Uppsala kommun har ansett att tidpunkten den 1 augusti för ansökan är otillräcklig ur kommunal planeringssynpunkt. Ett par kommuner bl.a. Sollentuna poängterar vik- ten av att bidraget inte får en nivå som ger den fristående skolan bättre förutsättningar än den egna gymnasieskolan. SAF hälsar förslaget med tillfredsställelse. Enligt SAP:s bedömning ger innebörden av förslaget en möjlighet för företagen och dess branscher att erbjuda elever bra utbild- ning i företagsskolor eller branschskolor. Stockholms kommun varnar för överetablering av fristående skolor vilket leder till minskade resur- ser till den kommunala gymnasieutbildningen, som kommunerna är skyldiga att erbjuda. Detta bör undvikas genom att etableringskontroll upprätthålls av regeringen.

Skälen för mitt förslag: Fristående skolor med utbildningar som till innehållet kan anses motsvara gymnasieskolans utbildning på nationella eller specialutformade program, vilka jag kallar fristående gymnasiesko- lor, är enligt min mening av värde för samhället. Genomgången utbild- ning i dessa skolor ger samma möjligheter till yrkesliv eller högskole- studier som avslutad utbildning i den kommunala gymnasieskolan.

• Sida 44
•  Original

För dessa fristående gymnasieskolor bör det offentliga stödet ges i två former. Dels bör skolan få ett driftbidrag från elevernas hemkommu- ner, dels bör den ställas under statlig tillsyn. Med den statliga tillsynen följer i regel rätt för eleverna att få studiestöd.

Enligt skollagen har alla barn och ungdomar rätt till en likvärdig ut- bildning var man än bor i Sverige. Mot bl.a. denna bakgrund är det vik- tigt att endast utbildningar av god kvalitet får offentligt stöd och därmed ett officiellt erkännande. I likhet med arbetsgruppen anser jag därför att vissa krav och villkor bör ställas på skolorna.

Utbildningen i en sådan skola skall ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper som gymnasiesko- lan ger. Således fordras att skolans utbildning är av god kvalitet och un- dervisningen ges av kompetenta lärare. Den skall också i övrigt väsentli- gen svara mot gymnasieskolans allmänna mål. Det är därvid särskilt viktigt att de allmänna mål som anges i 1 kap. 2 5 andra och tredje styckena skollagen beaktas vilket innebär att skolans verksamhet skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värde- ringar. Skolan skall vidare vara öppen för alla och inte medges offent- ligt stöd om den brister i öppenhet och insyn. Undervisningen måste vara saklig och allsidig.

Ett villkor är att intagningsbestämmelserna är godtagbara. I samband med att en skola ansöker om offentligt stöd skall skolan redovisa efter vilka grunder som intagning kommer att ske. I princip skall det inte va- ra tillåtet att uppställa särskilda behörighetsvillkor för inträde till ut- bildningen. Exempelvis bör krav på en viss trosuppfattning inte erkän- nas som en förutsättning för intagning. De regler för intagning till gym- nasieskolan som anges i gymnasieförordningen skall i princip gälla. Det kan dock finnas skäl att vid en viss profilskola endast ta emot de elever som har möjlighet. att tillägna sig just den utbildning som erbjuds vid skolan. Exempelvis bör det vara möjligt för en fristående gymnasieskola med inriktning mot musik att testa eleverna för inträde. Sådana undan- tag skall dock redovisas i samband med ansökan.

Elevernas studieresultat bör redovisas i ett betyg eller intyg som är jämförbart med gymnasieskolans betyg. Jag avser att återkomma senare i denna fråga i samband med förslag till en proposition om den gymna- siala utbildningens läroplaner och betyg.

Skolan måste också delta i Skolverkets reguljära uppföljning och ut- värdering samt stå under verkets tillsyn. Jag återkommer i det följande (avsnitt 8.2) till frågan om Skolverkets tillsyn över fristående skolor. Skolorna skall alltid vara skyldiga att för uppföljning och utvärdering lämna de statistiska uppgifter och den verksamhetsredovisning som Skolverket föreskriver. Om elevavgifter tas ut måste de vara skäliga med hänsyn till de särSkilda kostnader som skolan har, under förutsättning att kostnaderna för verksamheten är rimliga.

Ett ytterligare villkor för att en fristående gymnasieskola skall ges of— fentligt stöd i denna form bör vara att den inte har en påtagligt negativ

• Sida 45
•  Original

inverkan på möjligheterna att upprätthålla bredden i det offentliga skol- väsendet.

Nyetableringar av fristående gymnasieskolor har naturligtvis effekter på det redan befintliga skolväsendet i kommunen och regionen. På gymnasienivå är det viktigt att det finns ett allsidigt utbud av utbild- ningar över hela landet. Om underlaget blir för litet hotas utbudets bredd. Det finns således anledning att pröva varje nyetablering av fristå- ende gymnasieskolor från denna utgångspunkt. Denna prövning bör i första hand respektive länsstyrelse svara för. Länsstyrelsen i berört län bör därför yttra sig över ansökan. Länsstyrelsens yttrande bör innehålla styrelsens egen bedömning samt den bedömning som gjorts av den kom- mun, där skolan skall ligga samt i förekommande fall närliggande kom- muners uppfattning om den nya skolans inverkan på det offentliga skol- väsendet. Länsstyrelsen skall därefter vidarebefordra ansökan till Skol- verket för yttrande.

Om utbildningarna uppfyller de olika krav som jag här angivit, skall regeringen kunna förklara skolorna berättigade till offentligt stöd. Det offentliga stödet skall dock omfatta endast de elever som en kommun enligt 5 kap. skollagen är skyldig erbjuda gymnasieutbildning. Däremot finns det inget som hindrar att andra elever går i skolan, exempelvis så- dana som börjar där efter att ha fyllt 20 år.

Som tidigare nämnts anser jag att det offentliga stödet till fristående gymnasieskolor med utbildning som vänder sig till ungdomar bör finan- sieras via hemkommunen i likhet med vad som gäller beträffande fristå- ende grundskolor. De ungdomar som går i fristående gymnasieskolor genererar visserligen kommunalt utjämningsbidrag i sina hemkommu- ner. Däremot ingick de inte i beräkningsunderlaget när storleken på det kommunala utjämningsbidraget fastställdes, eftersom de inte genererade bidrag till kommunerna i det tidigare statsbidraget till skolsektorn. Ge— nom mina förslag här blir kommunerna skyldiga att betala ut ersätt— ningar som de tidigare inte behövt betala. Jag anser därför att det kom— munala utjämningsbidraget bör räknas upp med anledning av detta. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet som av— ser att senare återkomma till frågan.

Mitt förslag påverkar medlen under anslaget Bidrag till driften av fri— stående skolor m.m. för budgetåret 1994/95. Jag avser att återkomma i denna del i samband med förslaget till 1994 års budgetproposition.

En skola skall naturligtvis även kunna välja att avstå från att få bidrag från elevernas hemkommuner. Om skolan uppfyller kraven att få bi- drag kan den välja att enbart bli ställd under statlig tillsyn, vilket som regel innebär att eleverna kan få studiestöd.

Om skolan uppvisar brister i viktiga avseenden skall regeringen kun- na återkalla beslutet om offentligt stöd. Återkallandet bör kunna gälla både bidraget och tillsynen eller endast bidraget. Huvudmannen skall dock först få ett påpekande om att bristerna bör avhjälpas inom en viss tid. Denna tid får inte vara så kort att skolan inte har en rimlig chans

• Sida 46
•  Original

att rätta till förhållandena. Om huvudmannen trots detta inte rättar sig skall ett återkallande bli aktuellt.

Regeringen skall vidare kunna besluta att skolan inte har rätt till bi- drag om skolan tar ut oskäligaelevavgifter. Vad jag anfört i det föregå- ende (avsnitt 4.3) om skäliga elevavgifter i fristående grundskolor, bör kunna tjäna till ledning för bedömningen av vad som kan vara skäliga avgifter för en utbildning i en fristående gymnasieskola. Vid bedöm- ningen måste självfallet hänsyn tas till storleken på det bidrag som sko- lan får.

Om en elev har gått igenom en utbildning vid en fristående skola, va— re sig skolan får bidrag från elevens hemkommun eller inte, innebär detta naturligtvis att hemkommunen därefter inte är skyldig att erbjuda eleven ytterligare utbildning i gymnasieskolan. Detta bör framgå av be- stämmelserna i 5 kap. skollagen.

Hittills har i princip gällt att en skola först ställts under statlig tillsyn varigenom eleverna kunnat få studiestöd. När som regel minst en un- dervisningsgrupp genomgått hela utbildningstiden har skolan, efter an- sökan, beviljats statsbidrag. Jag anser en ändring befogad så att offentligt bidrag bör kunna beviljas redan från skolans start. I dessa fall kan en bedömning av skolans verksamhet inte göras. Skolverket bör därför ge- nom bl.a. sin tillsyn under de första tre åren ägna särskild uppmärk- samhet åt skolans verksamhet.

Kommunerna bör enligt min mening ha en rimlig planeringsperiod. En komplett ansökan om bidrag av offentliga medel bör därför inläm- nas före den 1 augusti året innan bidragsåret. Detta stämmer också över- ens med vad jag föreslagit i det föregående för fristående skolor på grundskolenivå.

Några kommuner har ansett att ansökan bör lämnas in tidigare än vad arbetsgruppen förordat och jag nu föreslår. Enligt min mening ökar emellertid osäkerheten i både förväntat elevantal och möjlighet till start av skola ju längre tiden är mellan ansökningstidpunkt och planerad igångsättning.

Några har också påpekat vikten av att kommunen så snart som möj- ligt får kännedom om ansökningen. Jag anser därför att ansökningen skall inges till länsstyrelsen i berört län. Länsstyrelsen skall, som jag ti- digare berört, yttra sig om konsekvenserna för det offentliga skolväsen- det i länet om den fristående skolan ges offentligt stöd.

Jag förutsätter att skolan och elevernas hemkommuner kan komma överens om ersättningen. Regeringen kommer att fastställa schablonbe- lopp för ersättning, som skall gälla i de fall parterna inte är överens.

Den genomsnittliga kostnaden för kommunens egen gymnasieskola kan inte ligga till grund för beräkningen av bidraget till en fristående gymnasieskola. Ett skäl är att alla kommuner inte har någon gymnasie- skola. Ett annat är att kommunen inte ens alltid har kostnader för ele- ver på alla förekommande studievägar, vilket annars skulle kunna vara en beräkningsgrund. Kostnaderna för gymnasieutbildning varierar mel- lan studievägar men också mellan olika utbildningsanordnare.

• Sida 47
•  Original

Framräkningen av bidragsunderlaget för gymnasieskolans del i det ti- digare sektorsbidraget skedde bl.a. med hjälp av kostnadsklasser som dock huvudsakligen innehöll lönekostnader för lärare och skolledare. Arbetsgruppen redovisade två olika alternativ för underlag för regering- ens beslut. Den ena modellen var ett utbyggt system med kostnadsklas- ser, dvs. med alla skolans kostnader inkluderade, den andra utgick från den ersättning per elev och Studieväg som kommunerna kommit över- ens om genom samverkansavtal.

En uppföljning av kostnaderna ingår i Skolverkets nationella uppfölj- ningssystem men kostnadsuppföljningen är inte relaterad till Studieväg. För att ett system med kostnadsklasser skall vara relevant fordras en riksomfattande insamling av ytterligare uppgifter. Skolverket har i sitt yttrande angett att insamling av sådant underlag är resurskrävande för såväl stat som kommun.

Mitt förslag är att de offentliga bidragen till fristående gymnasieskolor bör lämnas fr.o.m. den 1 juli 1994. I avvaktan på ett mer preciserat un- derlag för att bestämma kostnadsklasser bör dock en enklare schablon kunna tillämpas, nämligen belopp som väsentligen bygger på det belopp per elev och Studieväg som kommunerna kommit överens om genom samverkansavtal.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om bidragsnivån. En bestämmelse med bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter bör därför tas in i skollagen.

Bidragsnivån måste naturligtvis fastställas med samma utgångspunkter som när det gäller fristående grundskolor. Det innebär att bidragsnivån rimligen måste bli lägre än den genomsnittliga kostnaden för motsva- rande utbildningar i den kommunala gymnasieskolan. Kommunerna har ju bl.a. ett ansvar för att alla elever erbjuds gymnasieutbildning. Det innefattar också ett ansvar även för de elever som går i de fristående gymnasieskolorna. Det förefaller sannolikt att fristående gymnasieskolor i första hand kommer att hämta sina elever från orter med ett relativt stort elevunderlag och där de kommunala skolkostnaderna till följd där- av är lägre än genomsnittet. Också det bör påverka bidragsnivån i skälig utsträckning.

I första hand bör kommunen och den fristående skolan komma över- ens om hur bidraget skall betalas ut. För det fall de inte kommer över- ens bör regler om hur utbetalningen skall ske finnas i skollagen. Bidrag bör beräknas för ett bidragsår i sänder och att bidragsåret bör löpa fr.o.m. juli det ena året t.o.m. juni påföljande år. Bidraget bör grundas på antalet elever i den fristående gymnasieskolan den 15 september un- der bidragsåret. Utbetalningarna i juli-september får göras från ett be- räknat elevantal. Reglering kan smidigt ske i samband med utbetalning— en i oktober. Beträffande skolor som är nystartade bör utbetalning, som avser juli—september, få ske först i samband med utbetalning i septem- ber.

Eftersom hemkommunen kommer att utbetala bidrag direkt till den fristående skolan är det rimligt att begränsa kommunens skyldighet om

• Sida 48
•  Original

en elev slutar under bidragsåret. Skyldigheten bör i princip upphöra i och med att eleven slutar. En fristående skola kan emellertid ha vissa kostnader som inte påverkas av att eleven slutar. Därför bör skolan ha rätt till bidrag under en kortare tid även sedan eleven har slutat. För att undvika tvister mellan kommun och skola om hur lång denna tid skall vara bör kommunens minimiskyldighet regleras i lagen. Ersättning bör utgå till och med kalendermånaden efter den då eleven har slutat. Jag anser det inte nödvändigt att reglera ersättningsfrågan vid det omvända förhållandet, dvs. om en elev börjar i den fristående gymnasieskolan ef- ter den 15 september. I sådant fall bör den fristående skolan innan den beslutar att ta emot en elev, kunna komma överens med hemkommu- nen om ersättning.

5.4. Skolor vars utbildningar kompletterar det offentliga skolväsendet

5.4.1. Inledning

Rätten att starta och driva en fristående skola över grundskolenivå är en del av den allmänna näringsfriheten i Sverige. Kostnaderna för en helt privat finansierad utbildning är betydande för eleverna. Vid skolor som inte får statligt stöd sker därför studierna ofta på deltid (kvällskurser) vid sidan av ett ordinarie arbete. Först när en skola vill ha offentligt stöd ställs vissa krav. Beslut om statsbidrag eller statlig tillsyn sker efter ansökan av huvudmannen.

5.4.2. Statligt stöd

Mitt förslag: Regeringen skall på ansökan från en kompletteran- de skola kunna ställa utbildningen där under statlig tillsyn, om utbildningen kan anses vara ett från nationell synpunkt värde- fullt komplement till gymnasieskolan. Med tillsynen skall nor- malt följa rätt till studiestöd för eleverna på utbildningen. Kompletterande skolor, vilkas utbildning kan anses särskilt värdefull från nationell synpunkt, skall av regeringen, utöver tillsynen, kunna ges statsbidrag. Ansökan om statligt stöd, tillsyn såväl som eventuellt statsbi- drag, skall lämnas senast den 1 augusti året innan bidragsåret. Om huvudmannen för utbildningen inte fullgör sina skyldig- heter kan regeringen återkalla beslutet om statligt stöd.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag.

Remissinstanserna: Stockholms kommun anser att vissa smala, udda ut- bildningar som inte ryms inom de nationella eller specialutformade programmen bör bevaras. Annars kan en utarmning ske av utbildnings- möjligheter inom landet. Det är därför angeläget att statliga bidrag får

• Sida 49
•  Original

utgå även till sådana utbildningar. Skara kommun anför att statsbidraget per elev till ”kompletterande skolor” bör ha en nivå som motsvarar den totala kostnaden vid skolan vilket eliminerar problemet med interkom- munala ersättningar. Nyckelviksskolan menar att det är väsentligt att re- geringen kraftfullt rekommenderar kommuner att ge berörda elever till- räckligt ekonomiskt stöd. Skara skoLscen föreslår att regeringen lagstad- gar att statsbidragsberättigade fristående skolor medges debitera elever- nas hemkommuner en kostnad motsvarande skolans verkliga kostnad, minskad med det beviljade statsbidraget alternativt att statsbidraget läggs på en nivå, som täcker undervisningskostnaden.

Skälen för mitt förslag: De kompletterande utbildningarna på gymna- sial nivå skiljer sig från den kommunala gymnasieskolan och den gym- nasiala vuxenutbildningen bl.a. genom att de helt saknar kärnämnen el- ler har sådana i mindre omfattning än som krävs i gymnasieskolan. Ut- bildningarna ställer också i vissa fall upp förkunskapskrav, krav på viss arbetslivserfarenhet eller på en genomgången gymnasieutbildning.

Jag delar arbetsgruppens förslag att samhällsnyttan måste våga tungt vid bedömningen av om en utbildning skall få offentligt stöd. Om ut— bildningen således bidrar till att öka tillgången på värdefull yrkesskick- lighet inom ett bristyrke eller tillför värdefull kompetens i annat avse- ende bör den kunna påräkna statligt stöd. Exempel är skolor vars ut- bildningar utgör en förutsättning för att gamla hantverkstraditioner be— varas och förs vidare till kommande generationer. Vid bedömningen måste naturligtvis också samhällsekonomin vara en betydelsefull faktor.

Det offentliga stödet till de kompletterande skolorna bör i första hand ha formen av statlig tillsyn och en med denna tillsyn normalt förenad rätt för eleverna att få studiestöd. För en del av de utbildningar som ställs under statlig tillsyn bör också statsbidrag till driften kunna kom- ma ifråga. Det bör ankomma "på regeringen att pröva frågor om offent- ligt stöd till de kompletterande skolorna.

I princip skall det offentliga skolväsendet tillhandahålla all utbildning som är nödvändig från individuella och samhälleliga utgångspunkter. Stöd till utbildning, utöver den som erbjuds inom det offentliga skolvä- sendet, bör endast kunna komma ifråga utifrån en klart konstaterad samhällsnytta. Min restriktiva inställning till bidrag till kompletterande utbildning är således inte enbart motiverad av statsfinansiella skäl;

Samhällsnyttan av en viss utbildning visas bäst av den verksamhet ele- verna ägnar sig åt efter genomgången utbildning. En grundläggande konstnärlig utbildning som t..ex inte leder till att eleverna kan försörja sig som konstnärer eller gå vidare till högre konstnärlig utbildning har med detta synsätt inte någon påtaglig samhällsnytta. Även om utbild- ningen i och för sig kan uppfylla högt ställda kvalitetskrav är nyttan för samhället relativt begränsad.

Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att granska de nuvarande kompletterande utbildningarna. Jag avser därför att i annat samman- hang återkomma till regeringen med förslag att se över de komplette- rande skolor som för närvarande är berättigade till statligt stöd.

• Sida 50
•  Original

Bedömningen av samhällsnyttan bör göras med hänsyn till de resultat som har presterats. Nystartade utbildningar bör således enligt min me- ning i princip inte kunna berättiga till statligt stöd utan minst ett par tre års verksamhet bör regelmässigt krävas. Jag anser vidare att det i för- sta hand är den enskilda skolans uppgift att påvisa samhällsnyttan av sin utbildning. Därav följer att det inte är rimligt att på förhand närmare ange vilka kriterier som bör uppfyllas. Detta är beroende av respektive utbildnings särart. Utöver elevernas verksamhet efter studierna är na- turligtvis också utbildningens interna produktivitet när det gäller t.ex. andelen studerande som slutför utbildningen av intresse.

Efterfrågan på utbildningen — sökandeintresset — liksom vad genom— gången utbildning väntas leda till, vidare studier eller yrkesliv, kan en- ligt min mening vara mätare på behovet av utbildningen ifråga. Även lokaliseringen av skolan kan ha viss betydelse.

En ytterligare förutsättning är att utbildningen har god kvalitet. Ut- bildningen skall därför följa en läroplan som godkänts av Skolverket och stå under Skolverkets tillsyn. lnträdesvillkor och grunder för urval av elever måste ha godkänts av Skolverket och undervisningen skall ges av kompetenta lärare. Eleverna skall ges intyg över genomförda studier. Om elevavgifter tas ut måste de vara skäliga med hänsyn till de särskilda kostnaderna som skolan har och vidare skall kostnaderna vara rimliga för verksamheten.

Om Skolverket bedömer det möjligt och meningsfullt att göra jämfö- relser med befintlig kommunal utbildning, anser jag att skolan skall delta i Skolverkets nationella utvärdering. Den skall alltid vara skyldiga att för uppföljning och utvärdering lämna de statistiska uppgifter och den verksamhetsredovisning som Skolverket föreskriver.

Dessa krav bör gälla för alla kompletterande skolor för att över huvud taget få statligt stöd, dvs. både för det fall skolan endast blir ställd under statlig tillsyn och då skolan dessutom får statsbidrag till verksamheten.

Om skolan skall komma ifråga för statligt bidrag bör kraven vara hår- dare än om det endast är fråga om statlig tillsyn. Större krav kan t.ex. ställas på att skolan är samhällsnyttig. Vissa krav angående utbildning- ens längd skall också vara uppfyllda. Endast utbildningar om minst ett års heltidsstudier (32 veckor effektiv undervisning under minst 30 tim- mar per vecka) bör berättiga till statsbidrag. För enbart statlig tillsyn bör kravet kunna vara lägre, nämligen minst en termin (16 veckor ef- fektiv undervisning, under minst 20 timmar per vecka).

Till skillnad från arbetsgruppen anser jag att en kompletterande skola normalt bör ha varit verksam några år innan statligt stöd medges. Vida- re bör stödet kunna ges successivt, dvs. först statlig tillsyn och, efter för- nyad prövning, statsbidrag. Något hinder för regeringen att medge stats- bidrag redan från skolans start föreligger dock inte.

Statligt stöd bör ges för en bestämd tidsperiod, normalt fem år. Rege- ringen bör kunna återkalla beslutet om statligt stöd om det visar sig att skolan uppvisar brister i viktiga hänseenden. Huvudmannen skall dock först få ett påpekande om att bristerna bör avhjälpas inom en viss tid.

• Sida 51
•  Original

Denna tid får inte vara så kort att skolan inte har en rimlig chans att rätta till förhållandena. Det statliga bidraget skall också kunna dras in om skolan tar ut oskäliga elevavgifter.

Av planeringsskäl bör ansökan om statsbidrag eller statlig tillsyn in- lämnas till Statens skolverk senast den 1 augusti året innan bidrag eller statlig tillsyn skall börja gälla. Vid ansökan såväl om bidrag första gång- en som om fortsatt stöd, bör skolan styrka behovet av den utbildning skolan ger. Skolverket bör, senast den 1 september två år före det att ti- den för en skolas medgivna statsbidrag eller statlig tillsyn löper ut, till regeringen komma in med en egen bedömning av skolans betydelse ur samhällsnyttesynpunkt.

Jag föreslår att statsbidrag till en skola som förklarats bidragsberätti- gad utbetalas på samma sätt som i dag, dvs. direkt till skolans huvud- man. Bidraget bör beräknas med ett belopp per årselevplats. Beloppet per årselevplats fastställs av regeringen för varje redovisningsår.

En del remissinstanser har anfört att statsbidraget bör täcka kostnaden vid skolan eller att kommuner ges skyldighet att betala interkommunal ersättning. För egen del anser jag att det samhällsekonomiska läget bör avgöra nivån för statsbidraget. Jag anser inte att det bör införas en skyl- dighet för kommunen att betala ersättning för dessa elever bl.a. med tanke på att de i allmänhet lämnat gymnasieåldern och därmed inte omfattas av kommunens skyldighet att erbjuda utbildning.

I enlighet med nuvarande regler bör det totala antalet årselevplatser för statsbidrag till dessa skolor anges som en ram av årselevplatser vil- ken årligen fastställs av riksdagen.

5.5. Riksinternatskolor

Mitt förslag: Regeringen beslutar om en skola skall ges ställning som riksinternatskola. En bestämmelse om detta införs i skolla- gen.

Arbetsgruppens förslag: En särlösning föreslås för riksinternatskolor- na (Grännaskolan och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket) med ut- bildningar vars innehåll egentligen hänför skolorna till gruppen mot- svarande skolor. Dessa föreslås få ett direkt riktat statsbidrag för barn till i utlandet bosatta svenska föräldrar. För elever med hemkommun i Sverige skall hemkommunen bli skyldig att fördela resurser på samma sätt som till annan fristående skola vad gäller utbildningskostnaderna. Statsbidrag föreslås ges för hela internatverksamheten.

Remissinstanserna: Riksinternatskolorna förordar i första hand oför- ändrat system, i andra hand att åtminstone statsbidraget omfattar en di- mensionering motsvarande den kapacitet som finns vid elevhemmen. Intagningsnämndens vid riksinternatskolor yttrande har motsvarande in— nebörd. Jönköpings kommun, som konstaterar att kommunens sektorsbi- drag är lägre med förklaringen att de ca 100 av kommunens elever som

• Sida 52
•  Original

studerar i Grännaskolan frånräknats, tillstyrker förslaget vad gäller re- surstilldelning under förutsättning att kommunen tillförs resurser. Å andra sidan menar kommunen att dagens system bör behållas med tan- ke på riksinternatens särställning och det nationella intresset av dessa skolor. Sigtuna kommuns yttrande är av samma innebörd. Lundsbergs skola anser i sitt yttrande att skolan bör bli förklarad som riksinternat- skola.

Skälen för mitt förslag: Riksinternatskolorna tillkom i första hand mot bakgrund av den ökade internationaliseringen och det därav följan- de behovet av att ordna undervisningen på högstadie— och gymnasieni- vån för utlandssvenskarnas barn. Eftersom det blir allt vanligare att svenska familjer för längre eller kortare tid är utomlands på grund av anställning, har det motivet snarast förstärkts. Riksinternatskolorna fyl- ler emellertid också en funktion för elever från glesbygd och elever med behov av att byta miljö av sociala eller andra skäl.

Riksinternatskolorna skall ge undervisning som motsvarar grundsko- lans resp. gymnasieskolans. En förutsättning är också att de skall kunna erbjuda ett brett urval av gymnasieskolans studievägar antingen vid sko- lan eller i samarbete med någon annan skolhuvudman. För att motver- ka isolering och främja elevernas sociala utveckling bör skolorna också stå öppna för externatelever från t.ex. den kommun där skolan är belä- gen.

I det tidigare sektorsbidraget till den kommunala skolverksamheten lämnades i stort sett inga bidrag till kommunerna för elever i riksinter- natskolor. Det nya kommunala utjämningsbidraget, som ersatt bl.a. sek— torsbidraget tar bl.a. hänsyn till åldersstrukturen i kommunen. Skillna- der i kostnader som föreligger i ett kommunalt perspektiv mellan män- niskor i olika åldrar, t.ex. skolkostnader, vägs på så sätt in i utjämnings— bidraget.

Inom ramen för det kommunala utjämningsbidraget utgår således statsbidrag beräknat även för elever i riksinternatskolor om eleverna har någon hemkommun, vilket de normalt har, och kommunen ifråga får något bidrag via utjämningsbidraget, vilket den normalt får. Enligt min mening vore det naturligt att inordna riksinternaten i det bidrags- system som finns för fristående grundskolor och som här föreslås för fristående gymnasieskolor. Detta kompliceras emellertid av att riksinter- naten under alla förhållanden behöver ett resurstillskott utöver vad de som fristående skolor skulle få från kommunerna. Orsaken är naturligt- vis att de är internat, vilket drar särskilda kostnader för internaten, men möjligen också för viss kringverksamhet betingad av internatformen. Frågan är också om undervisningen vid skolorna fördyras av det skälet.

Dessutom återstår frågan om Lundsbergs skola i sammanhanget. Den fyller i mångt och mycket samma funktion som riksinternaten, dock utan att ha deras formella status.

Frågan är också hur långt statens engagemang skall sträcka sig. Att staten har ett definitivt egenintresse i sin egenskap av arbetsgivare för en del utlandsstationerade är uppenbart. Statens ansvar därutöver är inte

• Sida 53
•  Original

lika självklart. Det normala vid utlandsstationeringar inom näringslivet torde t.ex. vara att företagen bidrar till utbildningskostnaderna för med- följande barn.

En lösning på frågan om bidrag till riksinternaten och Lundsbergs skola skulle kunna sökas i linje med vad jag nyss sagt, nämligen att ifrå- gavarande skolor inordnas bland övriga fristående skolor och att sådana merkostnader som betingas av internatformen finansieras på annat sätt. Detta kan ske antingen genom direkta bidrag eller genom någon form av upphandling. Enligt min mening finns det anledning att överväga dessa frågor ytterligare. Samtidigt har jag förståelse för riksinternatens och Lundsbergs skolas behov av stabila förhållanden. För riksinterna- tens del har ju dessutom bidragssystemet ändrats relativt nyligen.

Jag är därför inte beredd att nu föreslå några ändrade bidragsregler. I dag är det Skolverket som godkänner riksinternatskolor. Sådana be— slut har en direkt påverkan på statsfinanserna. I denna proposition före- slår jag att regeringen i framtiden skall godkänna fristående gymnasie- skolor. Gymnasiedelen är också den större i riksinternaten. Av dessa skäl förordar jag att det i fortsättningen skall vara en uppgift för rege— ringen att pröva om en skola skall godkännas som riksinternatskola.

5.6. Internationella skolor

Mitt förslag: Offentligt stöd till internationella skolor skall kun- na ges enligt reglerna för kompletterande skolor.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag: Undervisningen i en internationell skola base- ras i väsentliga delar på ett annat lands läroplan, utifrån ett annat sam- hällsperspektiv och kulturell bakgrund och sker i allmänhet på ett an- nat språk än svenska. Resursfrågan får i detta fall prövas enligt det sys- tem jag beskrivit i det föregående (avsnitt 5.4.2).

Fristående gymnasieskolor med internationell inriktning där under- visningen bygger på den svenska läroplanen för gymnasieskolan bör hänföras till gruppen fristående gymnasieskolor. I sådant fall skall re- surser tilldelas skolan enligt det system jag beskrivit för dessa skolor (av- snitt 5.3), dvs. via elevens hemkommun.

6. Fristående Särskolor 6.1 Bakgrund

Utvecklingsstörda barn får enligt 9 kap. 1 & jämfört med 3 kap. 3 5 skollagen fullgöra sin skolplikt i en fristående särskola, om skolan är

• Sida 54
•  Original

godkänd för ändamålet. Skolverket prövar om en fristående särskola skall godkännas.

I likhet med vad som för närvarande gäller för fristående gymnasie- skolor krävs inget godkännande för att starta och driva en fristående yr— kessärskola.

Regeringen får enligt 6 5 förordningen (1988:740) om statsbidrag till fristående särskolor förklara huvudmannen för en fristående särskola berättigad till statsbidrag om skolan kompletterar de landstingSkommu- nala särskolorna i något allmännyttigt avseende. Om inte särskilda skäl föranleder något annat, krävs att skolan har bedrivit sin verksamhet i minst tre år.

För närvarande har tio fristående särskolor förklarats berättigade till statsbidrag för verksamheten. I underlaget för bidraget ingår endast de elever som är berättigade till särskilda omsorger enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgsla-

gen).

6.2. Resurstilldelning

Min bedömning: Statsbidraget till fristående särskolor bör av- vecklas med utgången av år 1995. Elevens hemkommun bör därefter vara skyldig att utge ersättning för elever i fristående särskolor.

1 min anmälan till propositionen (1991/92:94) om ändrat huvudman— naskap för särskolan och särvux m.m. uttalade jag att statsbidragen till fristående särskolor på sikt borde avvecklas. Jag anmälde också, att jag skulle återkomma med förslag till bestämmelser om kommuners skyl- dighet att utge ersättning till fristående särskolor.

Riksdagen beslöt våren 1992 att lagreglera kommunernas skyldighet att ge bidrag till fristående skolor som godkänts för fullgörande av van- lig skolplikt (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22, rskr. 1991/92z346). Jag har tidigare (avsnitt 5.3) föreslagit att liknande regler skall införas för fristående gymnasieskolor.

Enligt min mening bör kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996 — dvs. vid den tidpunkt då kommunerna senast skall ha tagit över ansva- ret för särskolan från landstingen — vara skyldiga att även utge ersätt- ning för elever i fristående särskolor. Det särskilda bidraget till friståen- de särskolor bör därför avvecklas med utgången av år 1995. Jag avser att senare återkomma med förslag till lagbestämmelser om kommuns skyl- dighet att utge ersättning till fristående särskolor.

Fram till den tidpunkt då det särskilda bidraget för fristående särsko- lor avvecklas, bör sådana särskolor få bidrag i särskild ordning.

Statsbidrag till fristående särskolor regleras i förordningen (1988:740) om statsbidrag till fristående särskolor. I förordningen hänvisas till den numera upphävda förordningen (1986:188) om statsbidrag till driftkost-

• Sida 55
•  Original

nader för särskolan m.m. Med anledning härav anmälde jag i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 9 s. 75) att förordningen om statsbidrag för fristående särskolor skall ändras fr.o.m. den 1 juli 1993. Enligt min mening bör nuvarande statsbidragsberättigade fristående sär- skolor t.o.m. utgången av år 1995 få statsbidrag i ungefär oförändrad omfattning för de elever vid skolorna som omfattas av omsorgslagen. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till bestämmelser i denna del.

7. Val inom det offentliga skolväsendet 7.1 Grundskolan

7.1.1 Val av skola inom den egna kommunen

Mitt förslag: När grundskoleeleverna skall fördelas på olika sko— lor skall utgångspunkten vara elevens val av skola. Önskemål om placering vid en viss skola skall beaktas så långt det är möj- ligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en sko- la nära hemmet åsidosätts.

En kommun skall dock inte vara skyldig att tillgodose elevers och vårdnadshavares önskemål, om dessa är förenade med bety- dande ekonomiska och organisatoriska svårigheter.

Arbetsgruppens förslag: Valet av skola bör få ökat genomslag när ele- verna bereds plats på olika skolor. Eleverna skall beredas plats i huvud- sak enligt deras val av skola.

Kommunens skyldighet att informera om valmöjligheterna inom kommunens grundskola bör lagfästas.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget vad gäller val av skola.

Den övervägande majoriteten är även positiv till förslaget vad gäller kommunens skyldighet att informera. Några kommuner påpekar att förslaget innebär en onödig detaljreglering och att det ligger i kommu- nens intresse att lämna fullödig information.

Skälen för mitt förslag: Rätten och möjligheten att välja skola är ett viktigt instrument för att vitalisera skolan. Valet kan stimulera ett enga- gemang för skolan hos eleverna och deras familjer samt bidra till en större lyhördhet för deras önskemål hos skolor och kommuner. Jag an- ser det därför vara viktigt att i skollagen ytterligare markera att valet av skola bör få genomslag när eleverna bereds plats på olika skolor. Grun- den för placeringen skall i första hand vara familjernas och elevernas val, inte kommunens val.

Det normala bör vara att elever och hem gör ett aktivt val. Det kan dock inte uteslutas att det kommer att finnas familjer, som av något skäl inte väljer skola för sitt barn. För dessa elever och i situationer då fler

• Sida 56
•  Original

valt en skola än vad som kan tas emot bör kommunen med hänsyn till berörda elevers skolväg finna den bästa samlade lösningen.

Jag anser emellertid att en kommun inte skall vara skyldig att ta hän- syn till sådana önskemål som är förenade med väsentliga organisatoris— ka, praktiska eller ekonomiska svårigheter att tillgodose.

Enligt min mening bör staten inte med detaljreglering försöka preci— sera hur dessa svårigheter skall vara beskaffade för att få beaktas. Det måste ankomma på kommunen att pröva detta från fall till fall. Liknan- de synpunkter framfördes för övrigt av min företrädare i propositionen om vissa skollagsfrågor m.m. (se prop. 1990/91:115 5.59).

Flera remissinstanser, framför allt handikapporganisationer, har påpe- kat att valfriheten måste gälla alla elever, även dem med funktionshin- der. Det får inte bli så, anför man, att det i realiteten blir just dessa ele- ver som inte får välja skola. Jag vill med några ord särskilt beröra dessa synpunkter.

Jag ser det som principiellt viktigt att eftersträva samma regler och rättigheter för barn med funktionshinder som för andra. Det särskilda stöd som en enskild elev kan behöva bör enligt min mening i de flesta fall kunna lämnas i den skola som eleven valt. Med stöd avser jag här såväl tekniska hjälpmedel som olika specialpedagogiska insatser. Skulle detta dock inte vara möjligt måste kommunen kunna placera eleven vid en skola som har sådana resurser. Självfallet är det viktigt att sådana be- slut fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare. Eftersom det är kommunens oavvisliga skyldighet att ge särskilt stöd till alla elever som behöver det, måste kommunen ytterst ha möjlighet att även mot vård- nadshavarens vilja placera eleven i en skola där sådant'stöd kan lämnas.

En förutsättning för att elever och föräldrar skall kunna välja mellan olika skolor är att de får information om det utbildningsutbud som finns inom kommunen. Jag är dock inte beredd att lagstiftningsvägen ålägga en kommun skyldighet att informera. Inför man en möjlighet till val av skola följer av detta att det är naturligt för kommunen att infor- mera om sin grundskola. Att lagfästa en informationsskyldighet blir därmed överflödigt. Jag instämmer därmed i de remissinstanser som på- pekat att arbetsgruppens förslag innebär en onödig detaljreglering.

Riksdagen har nyligen med anledning av regeringens proposition om skolskjuts m.m. (prop. 1992/93:14, bet. l992/93:UbU4, rskr. 1992/93:88) fattat beslut som begränsar kommunens skyldighet i fråga om skolskjuts och inackordering. Beslutet innebär att en kommun inte skall vara skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts för en elev som valt att gå i en annan grundskola än den som kommunen har anvisat. Kommunen är inte heller skyldig att svara för sådana inackorderingskostnader och andra kostnader som kan uppkomma till följd av att en elev — på grund av valet av skola — måste bo utanför det egna hemmet.

Självklart skall kommunen även informera om vilken skyldighet kommunen har vad gäller skolskjuts m.m. Utan sådan information kan inte föräldrar bedöma effekten av ett visst "val.-Kommunen måste också

• Sida 57
•  Original

göra klart för hemmen var barnen kommer att beredas plats om några särskilda önskemål inte uttalas.

I promemorian framförde arbetsgruppen att det var naturligt att kom- munen i samband med informationen till hemmen och eleverna också informerar om de fristående skolorna i kommunen. Några remissin- stanser påpekar att det knappast kan vara självklart att kommunen ock- så skall informera om andra skolalternativ än dem som har kommunen som huvudman. För egen del delar jag arbetsgruppens uppfattning och anser det vara både naturligt och önskvärt att kommunen även talar om vilka fristående skolor som finns.

7.1.2 Val av skola i en annan kommun

Mitt förslag: För kommunerna bibehålls en skyldighet att i sin grundskola, utöver elever från den egna kommunen, ta emot dem som med hänsyn till sina personliga förhållanden har sär— skilda skäl att få gå i en annan kommuns grundskola.

En bestämmelse införs som innebär att en kommun har rätt att även i andra fall ta emot en elev från en annan kommun och att hemkommunen, om kommunerna inte kommer överens om ersättningen, skall vara skyldig att betala det belopp som utgår för elever i fristående skolor.

Vidare ges en elev, som flyttat och som bara har en årskurs kvar i grundskolan, en obetingad rätt att gå igenom även den årskursen i den gamla hemkommunen. I sådant fall skall hem— kommunen vara skyldig att utge ersättning för elevens utbild- mng.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Ar- betsgruppen talar dock om mottagande av elever i första och andra hand. För att markera skillnaden i tyngd mellan intagning i första hand respektive i andra hand bör begreppet särskilda skäl för förstahandsele- ver ersättas med synnerliga skäl.

Remissinstanserna: Remissbilden är splittrad. Åtskilliga remissinstan— ser är positiva till förslaget om andrahandselever, men anser den före- slagna ersättningen för hög. Skolverket anser inte att den föreslagna änd- ringen från särskilda skäl till synnerliga skäl är motiverad eftersom den i allt väsentligt överensstämmer med den praxis som Skolväsendets överklagandenämnd tillämpar vid prövning av om särskilda skäl förelig- ger för skolgång i annan kommun än hemkommunen. Flera kommu- ner, bl.a. Sundsvall, anser att förslaget gynnar stora kommuner på små kommuners bekostnad. Lunds kommun anser att den nuvarande rätten att på grund av särskilda skäl få gå i en annan kommuns grundskola och rätten att slippa byta skola inför sista läsåret är tillräcklig och av- styrker förslaget om andrahandselever. .

Skälen för mitt förslag: Hittills har en kommun varit skyldig att i viss omfattning i sin grundskola ta emot även andra elever än de som hör

• Sida 58
•  Original

hemma i kommunen. Det gäller elever, som med hänsyn till sina per- sonliga förhållanden, har särskilda skäl att få gå i en annan kommuns grundskola. Till sådana särskilda skäl räknas bl.a. mobbning och andra allvarliga konfliktsituationer. Den mottagande kommunen avgör om det föreligger särskilda skäl eller inte. Om kommunen beslutar att inte ta emot en elev från en annan kommun, får beslutet överklagas av ele- ven eller företrädare för denne hos Skolväsendets överklagandenämnd. Däremot kan inte den mottagande kommunens beslut om vid vilken skola eleven skall placeras överklagas till nämnden. Vidare har den mottagande kommunen rätt till full ersättning för sina kostnader från elevens hemkommun.

Någon ändring av dessa bestämmelser föreslås inte. Jag anser emellertid att även elever som inte kan åberopa särskilda skäl för skolgång i annan kommun skall ha möjlighet att fullgöra skol- plikten i en annan kommun än hemkommunen. Det är också princi— piellt viktigt att hemmen har denna rätt för barn i grundskolan, utan att behöva redovisa eller bevisa särskilda skäl vare sig till avlämnande eller mottagande skola. Jag föreslår därför att en kommun, som i mån av plats, har möjlighet att ta emot elever från en annan kommun, skall ha rätt till ersättning från dessa elevers hemkommuner. Den garanterade ersättningen bör dock sättas lägre än den som utgår för elever som kom— munen är skyldig att ta emot. Enligt min mening bör ersättningen, om kommunerna inte kan enas om annat, vara densamma som utgår för elever i fristående skolor. Detta ser jag som en reglering i de fall man inte kan enas. I normalfallet utgår jag från att kommunerna kommer överens om ersättningen.

Styrelsen för utbildningen i den mottagande kommunen bestämmer vilka regler som skall gälla för mottagande av elever i andra hand. Be— slut om mottagande av sådana elever skall inte kunna överklagas.

Jag är medveten om att det i de flesta fall endast kommer att röra sig om ett begränsat antal elever som har intresse av eller kan komma ifrå- ga för andrahandsantagning. I de allra flesta fall när det handlar om t.ex. boende nära kommungränsen, torde dessutom dessa lösas genom samverkan. Men även om de återstående fallen är ytterst få, torde rätten att välja vara viktig för de enskilda elever som t.ex. kommit på kant med sin lärare eller av något annat skäl önskar byta skola. Grundskolan är dessutom en obligatorisk skolform och det är rimligt att obligatoriet kopplas till en ökad frihet för elever och hem att välja skola. Förslaget om mottagande av elever i andra hand innebär en möjlighet till skol- gång i en annan kommun och för den mottagande kommunen rätt till en reducerad ersättning.

Enligt nuvarande lagstiftning har en elev som flyttat från kommunen rätt att gå kvar i den gamla hemkommunen återstående del av läsåret.

Att byta skola inför det sista året i grundskolan kan i många fall vara mycket olämpligt för eleven. Jag anser därför att skollagen bör ändras så att en elev, som efter det läsår då han flyttat bara har en årskurs kvar i grundskolan, har en obetingad rätt att gå igenom även den årskursen i

• Sida 59
•  Original

den gamla hemkommunen. Kommunen har därvid rätt till ersättning Prop. 1992/932230 för sina faktiska kostnader för elevens utbildning. En sådan utvidgad rätt att gå kvar står också i bättre samklang med bestämmelserna för gymnasieskolan. Enligt dessa får en elev alltid fullfölja gymnasieutbild- ningen där han börjat (5 kap. 16 5 skollagen).

7.2. Särskolan

7.2.1. Nuvarande bestämmelser

Bestämmelser om särskolan finns i huvudsak i 6 kap. skollagen.

Utbildningen i särskolan syftar till att ge utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasie- skolan.

Kommunerna är huvudmän för särskolan. Landsting kan emellertid t.o.m. utgången av år 1995 också vara huvudmän.

Särskolan omfattar obligatorisk särskola och frivillig särskola. Den obligatoriska särskolan är indelad i grundsärskola och träningsskola. Den frivilliga särskolan är indelad i yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning. Styrelsen för särskolan i elevens hemkommun be- slutar om en elev skall tas emot isärskola.

Den obligatoriska särskolan är nioårig med rätt för eleverna till ett frivilligt tionde skolår. Övergångsvis gäller dock tioårig skolplikt för de elever som läsåret 1993/94 börjar i årskurs 8 eller högre årskurs. Den frivilliga särskolan är fyraårig.

För var och en som enligt skollagen har rätt att gå i särskola skall hemkommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd. Med hemkommun avses hemlandstingen intill dess att kommunen tagit över ansvaret för särskolan. Sådan skyldighet skall fullgöras genom att hem- kommunen anordnar särskola eller kommer överens med någon annan kommun genom samverkansavtal att denna tar emot elever vars särsko- leutbildning hemkommunen har att sörja för. Någon reglering i skolla- gen om ersättning mellan samverkande kommuner har inte ansetts nöd- vändig.

Kommunerna skall eftersträva att erbjuda eleverna plats i skolor så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen med sär- skoleutbildning skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra elevers berättigade krav på kort skolväg.

Elevens hemkommun är skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts för elever i sin särskola om det behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan särskild om— ständighet. Motsvarande skyldighet gäller för en kommun som genom samverkansavtal i sin särskola tar emot elever från annan kommun. Den mottagande kommunens rätt till ersättning för skolskjutskostnader

• Sida 60
•  Original

regleras inte i skollagen. Detta förutsätts kommunerna komma överens om i samverkansavtal.

Varje kommun, som anordnar särskola, är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Hänsyn skall också tas till att det finns för eleven ändamålsenliga kommunikationer.

I omsorgslagen finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av bo- ende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Regeringen har nyligen i propositionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa funktionshindrade föreslagit att en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder införs. Den nya lagen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1994, skall bl.a. ersätta omsorgslagen. Enligt förslaget skall kommunerna vara huvudmän för samtliga former av stöd och service med undantag för rådgivning och annat personligt stöd, vil- ket blir en uppgift för landstinget.

7.2.2 Val av särskola

Mitt förslag: När särskoleeleverna skall fördelas på olika skolor skall utgångspunkten vara elevernas val av skola. Önskemål om placering vid en viss skola skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra elevers berättigade krav på att få så kort skolväg som möjligt. En kommun skall dock inte vara skyldig att tillgodose elevers och vårdnadshavares önskemål, om dessa är förenade med betydande ekonomiska och organisatoriska svå- righeter.

En kommun som utan samverkansavtal tar emot en elev från en annan kommun har rätt till ersättning från elevens hemkom- mun. Om kommunerna inte kommer överens om ersättningens storlek, skall hemkommunen utge en minimiersättning som be- stäms av regeringen.

Kommunens skyldighet att sörja för kostnadsfri skolskjuts skall inte omfatta sådana elever som väljer att gå i en annan kommunal särskola än den som kommunen eller samverkans- kommunen har erbjudit.

Arbetsgruppens förslag: Föreslår ingen rätt för särskoleelever att välja särskola utanför hemkommunen eller samverkanskommunen. Överens- stämmer i övrigt i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över dessa för- slag tillstyrker flertalet kommuner. Däremot avstyrker Barnmiljörådet, Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), Riksföreningen Autism, Synskadades riksförbund (SRF), Handikappförbunden (HCK) samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO). De anser att särskolans elever skall ges sam- ma möjligheter att välja särskola som grundskolans elever. I stort sett

• Sida 61
•  Original

samma remissinstanser är kritiska till förslaget att slopa kommunernas skyldighet att svara för skolskjutskostnaderna, om eleven väljer en an- nan skola än den som eleven normalt skulle ha placerats vid.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslöt våren 1992 dels att särskolan som skolform skall behållas, dels att kommunerna senast den 1 januari 1996 skall ta över ansvaret för särskolan från landstingen (prop. 1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92z285). Beslutet att behålla särskolan som skolform innebär att barn och ungdomar som in- te kan gå i grundskolan och gymnasieskolan på grund av sin utveck- lingsstörning skall tas emot i särskolan. I det här sammanhanget tar jag således inte upp frågan om elevens och vårdnadshavares rätt att välja skolform, t.ex. grundskola eller särskola. Jag har däremot — i enlighet med riksdagens uttalande i nyss nämnda proposition — tillsatt en arbets- grupp hösten 1992 med uppgift att följa utvecklingen vad gäller föräld- rars och skolans samverkan vid val av skolform. I arbetsgruppen ingår företrädare för såväl särskolan som för föräldra- och handikapporgani- sationer.

Som tidigare redovisats (avsnitt 7.2.1) syftar utbildningen i särskolan till att ge utvecklingsstörda barn och ungdomar en utbildning anpassad till varje elevs förutsättningar och behov.

Särskolans elever utgör en mycket heterogen grupp. Graden av ut— vecklingsstörning varierar kraftigt mellan eleverna. De uppvisar också mycket stora variationer i begåvning, förutsättningar och behov. Många elever har förutom sin utvecklingsstörning ett eller flera tilläggshandi- kapp. Antalet elever med likartade funktionshinder är vanligtvis så små att flertalet kommuner, med undantag för de allra största, knappast kan anordna särskola för samtliga elevgrupper. I många små kommuner an- ordnas dessutom bara en särskoleklass. Vidare vänder sig många särsko- lor till en avgränsad elevgrupp (t.ex. barn och ungdomar med autism el- ler autismliknande tillstånd) eller också anordar de endast en viss typ av utbildning, t.ex. grundsärskola, träningsskola eller yrkesutbildning av något slag. För att eleverna skall ha tillgång till ett differentierat utbud krävs således att kommunerna samarbetar om särskoleutbildning.

Enligt min mening bör särskolans elever i så stor utsträckning som möjligt - i likhet med vad som föreslås gälla för grundskolans elever - ges möjlighet att välja särskola. Som en förutsättning för att elever och vårdnadshavare skall kunna välja särskola gäller att de fått information om det utbildningsutbud som finns i kommunen, dvs. vid vilka skolor särskoleutbildning anordnas samt vilken eller vilka elevkategorier re- spektive skola vänder sig till.

Som jag har anfört i det föregående (avsnitt 7.1.1) är jag emellertid in— te beredd att förorda att lagstiftningsvägen ålägga en kommun skyldig- het att informera om sitt skolväsende. I stället utgår jag från att det kommer att bli naturligt för alla kommuner att informera om olika ut- bildningsalternativ. Om en kommun inte själv anordnar särskola eller visst slag av särskoleutbildning, bör det givetvis av infomationen fram- gå med vilken kommun samverkansavtal slutits om sådan utbildning.

• Sida 62
•  Original

Utgångspunkten för placering vid särskola i hemkommunen eller — om hemkommunen inte själv anordnar särskola - i samverkanskommu- nen bör således vara valet av skola. De elever som inte aktivt väljer nå- gon särskild skola skall placeras så att de får så kort skolväg som möj- ligt. Om fler väljer en viss skola än vad som kan tas emot i den, bör kommunen söka finna den bästa samlade lösningen för alla elever. Självklart måste hänsyn härvid tas till elevens förutsättningar och be- hov. Eleven kan därför komma att placeras i en särskola som inte är den närmast belägna särskolan, men den närmast belägna som kan till— godose elevens behov.

Jag är väl medveten om att mina förslag vad gäller rätten att välja sär- skola endast kommer ett begränsat antal elever tillgodo. Det finns flera anledningar härtill. Bl.a. finns särskola i knappt hälften av landets kom— muner. Dessutom anordnar många små kommuner särskoleundervis- ning endast vid en skola. Vidare vänder sig många särskolor till en be- gränsad elevgrupp, dvs. elever med likartade funktionshinder. En sär- skola som specialiserat sig på en viss elevgrupp, t.ex. grundsärskolans elever, bör därför inte vara skyldig att ta emot en elev som — enligt sko- lans uppfattning — inte kan tillgodogöra sig den undervisningen. Många elever kommer således inte att få någon reell möjlighet att välja särsko- la.

Som jag tidigare redovisat är särskolans elevgrupp mycket heterogen. En kommun bör därför inte ha skyldighet att tillgodose elevers och vårdnadshavares önskemål, om dessa är förenade med betydande orga- nisatoriska, praktiska och ekonomiska svårigheter. Enligt min mening är det t.ex. inte rimligt att föreskriva att en kommun skall anordna sär- skoleundervisning vid samtliga skolenheter i kommunen. En sådan åt- gärd skulle medföra dels orimligt höga kostnader för kommunen, dels att särskolepersonalen splittras på ett antal skolor med risk för att kvali- teten i särskoleundervisningen försämras. Enligt min mening bör kvali- tetsaspekten alltid väga tungt vid beslut om placering av elev vid viss skola med särskoleundervisning.

För att en kommun inte skall kunna vägra att tillgodose vårdnadsha— vares önskemål enbart på grund av höga skolskjutskostnader, föreslår jag att bestämmelsen i skollagen om kostnadsfri skolskjuts ändras. I lik- het med vad riksdagen nyligen har beslutat (prop. 1992/93:14, bet. 1992/93:UbU4, rskr. 1992/93:88) om skolskjuts för grundskolans elever, bör det inte finnas någon tvingande skyldighet för kommunen att svara för skolskjutskostnaderna om vårdnadshavaren väljer en annan särskola än den som kommunen eller samverkanskommunen normalt skulle ha erbjudit. För att åstadkomma så stor valfrihet som möjligt, vill jag dock understryka vikten av att kommunerna har en generös syn på frågan om skolskjutsersättning även då vårdnadshavarna väljer en annan sär- skola än den kommunen erbjuder. Självfallet måste den skola som kommunen erbjuder kunna ge utbildning som är anpassad till elevens förutsättningar och behov. Kommunen skall t.ex. inte kunna erbjuda en

• Sida 63
•  Original

elev som bedöms kunna tillgodogöra sig grundsärskolans undervisning en plats i en närbelägen träningsskola.

För närvarande regleras inte en samverkanskommuns rätt till ersätt— ning från elevens hemkommun. Jag finner inte skäl att nu föreslå en så- dan reglering. Kommunerna förutsätts komma överens om ersättning- ens storlek i samverkansavtal.

På samma sätt som jag föreslår för grundskoleelever bör en elev i vissa fall kunna tas emot i en särskola i annan kommun än hemkommunen respektive samverkanskommunen och den mottagande kommunen bör få ersättning från elevens hemkommun. Det är den mottagande kom- munen som beslutar om eleven skall tas emot. Om kommunerna inte kommer överens om ersättningen, bör hemkommunen vara skyldig att betala ett schablonbelopp som bestäms av regeringen.

7.3. Gymnasieskolan

Elevernas möjlighet att välja studieväg i en annan kommun

Min bedömning: Något skäl att ändra gällande bestämmelser av- seende möjligheterna att välja Studieväg i annan kommun finns för närvarande inte.

Arbetsgruppens förslag: Rätten att bli behandlad som jämställd med sökande från den kommun som erbjuder utbildningen bibehålls för den som saknar studievägen i hemkommunen och för dem som har starka personliga skäl att få gå i gymnasieskolan i den kommun dit de sökt. Därutöver skall en elev kunna välja att gå i en annan kommuns gymna- sieskola, även om studievägen erbjuds av hemkommunen. Eleven får då tas emot i mån av plats i den andra kommunen. Denna elev tas emot i andra hand. Den mottagande kommunen har rätt till ersättning från elevens hemkommun. Ersättningen skall, om kommunerna inte kom— mer överens om annat, utgå med samma belopp som skulle utgått om eleven gått motsvarande utbildning i en fristående skola.

Motsvarande gäller för utbildningar som anordnas av ett landsting. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är emot förslaget. Kont- munförbundet anför att förslaget medför risk för hårt sökandetryck på de större kommunernas mer centralt belägna skolor. Förortskommu- nerna kan då komma att få en betydande elevkostnadsökning genom att det dels uppstår vakanser i egna skolor, dels medför ett ökat antal inter- kommunala ersättningar. Vissa mindre kommuners satsningar på att er- bjuda gymnasieutbildning kan helt komma att äventyras. Några kom- muner samt LänsstyreLren i Västerbottens län framhåller att förslaget kan för små kommuner och kommuner i Norrlands inland innebära att de får mycket svårt att bygga upp en gymnasieskola, eftersom eleverna sö- ker sig till den stora grannkommunen eller till kusttrakterna i Norr- land.

• Sida 64
•  Original

Skolverket, Landstingsförbundet och några kommuner har godtagit för— slaget. Landstingsförbundet har dock påpekat att den ökade friheten för eleverna kan inkräkta på kommunernas möjlighet att styra sina utbild— ningskostnader.

Skälen för min bedömning: Jag anser för närvarande att det inte finns skäl att göra någon ändring i gällande bestämmelser såvitt gäller kom— munernas skyldigheter att ta emot elever i gymnasieskolan. Jag har här- vid beaktat att ett flertal kommuner befarar att det skulle innebära svå- righeter vid uppbyggnaden av den nya gymnasieskolan, om eleverna kan välja en annan kommuns gymnasieskola trots att hemkommunen erbjuder utbildningen. Det finns inte heller något i nuvarande bestäm- melser som hindrar en kommun att, vid sidan av sådana ungdomar som kommunen är skyldig att ta emot, i andra hand ta emot även andra ele- ver från andra kommuner. Anordnarkommunen har dock i sådant fall inte någon rätt att få ersättning för sina kostnader utan kommunerna får här komma överens om ersättningen.

Gällande regler medför en tämligen vidsträckt rätt att bli mottagen i en annan kommun som förstahandselev. Eleverna har idag möjlighet att söka till alla typer av utbildningar. När det gäller utbildningar som hemkommunen inte erbjuder kan eleven dessutom söka den på alla ställen i landet där den anordnas. Inför en successiv övergång till en kursutformad gymnasieskola anser jag det mindre lämpligt att nu införa ett system där kommunerna blir skyldiga att ta emot andra elever i gymnasieskolan än de som skall tas emot i första hand.

Jag ser också, som påpekats i inledningen, en viss skillnad mellan be- hovet av valfrihet inom grundskolan respektive gymnasieskolan. I den obligatoriska skolan, där såväl rättigheter som skyldigheter och utform- ning är relativt sett mer reglerade, har rätten att välja en annan skola - även om den erbjuder motsvarande utbildning — ett stort värde. I gym- nasieskolan handlar behovet av valfrihet och mångfald snarare om att kunna erbjuda ett brett och varierat utbud av utbildningsvägar och stu- diekombinationer.

8. Övriga frågor 8.1 Skola — Fristående skola

Min bedömning: Någon lagreglering med krav på ett minsta an- tal elever för godkännande av en fristående skola på grundskole- nivå bör inte införas.

En allsidig bedömning av kvalitetskrav såväl i fråga om socia- la som andra aspekter på skolverksamhet bör utgöra grunderna för ett beslut om godkännande. I en sådan bedömning kan ock- så skolans storlek vägas in.

Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med min.

• Sida 65
•  Original

Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra.

Skälen för min bedömning: Enligt 9 kap. 2 & skollagen skall en fristå- ende skola godkännas som skola där vanlig skolplikt får fullgöras, "om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål. Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 5 andra och tredje styckena.” I 1 kap. 2 & skollagen anges att utbild- ningen skall ge eleverna kunskaper och färdigheter samt i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda behov. Vidare skall verksamheten i skolan utfor- mas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje män- niskas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Vad som menas med en fristående skola har betydelse när det gäller att ta ställning till om en sådan skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande. Det finns anledning att i detta sammanhang något beröra vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett godkännande inte skall vägras redan på den grunden att det inte rör sig om en skola.

I propositionen om ny skollag m.m. (prop. l985/86:10 del A 5. 29) erinrades om att bestämmelser om fristående skolor hade införts i den dåvarande skollagen den 1 juli 1983. I skollagspropositionen återgavs därvid följande uttalande beträffande betydelsen av ordet skola i begrep- pet fristående skola:

”I själva ordet skola ligger att det är fråga om verksamhet för under- visning av elever i grupp. Verksamheten måste vara inställd på viss var- aktighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara in- riktad på gruppundervisning men behöver inte nödvändigtvis genomgå- ende och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt.

Undervisning som någon anordnar enbart för barn som står under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Det måste vara frå om verksamhet som innebär att anordnaren gentemot utomståen- de atar sig att tillhandahålla undervisning.

Kraven för att en fristående skola skall kunna godkännas för skolplik— tens fullgörande är så pass stora, att frågan om gränsdragningen mellan skola och icke—skola knappast behöver ställas pa sin spets. Det som inte är skola torde inte uppfylla de andra krav som ställs för godkännande.”

Det finns således idag inte någon absolut lägsta gräns för hur många elever det måste vara i en skola för att den skall kunna godkännas som fristående skola. Nyss redovisade, i propositioner gjorda uttalanden kring frågor om gränsdragningen enskild undervisning—fristående skola samt de uttalanden som gjordes i propositionen (prop.1991/92:95) om valfrihet och fristående skolor, ger dock en viss vägledning vid bedöm- ningen.

I samband med remissbehandlingen av betänkandet Fristående skolor - Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) har synpunkter dock fram- kommit att ett lägsta elevantal för att få kallas skola bör fastslås.

Det är naturligtvis möjligt att ange att ett visst elevunderlag krävs för att en skola skall godkännas och därmed medges offentligt bidrag. Det medför dock vissa svårigheter. Om ett lägsta antal elever anges för god-

• Sida 66
•  Original

kånnande måste det alltid finnas möjligheter till avvikelser, t.ex. för an— ordnandet av en skola i glesbygd, i ett uppbyggnadsskede av en skola, vid tillfällig nedgång av elevantalet. Till detta kommer att en skola kan bestå av t.ex. endast årskurserna 1—3 i grundskolan medan en annan kan omfatta alla årskurserna. Det är då inte rimligt att samma minsta elevantal skall krävas för att skolan skall godkännas och därmed erhålla offentligt bidrag.

Enligt min mening talar övervägande skäl för att ett ”minsta antal ele— ver” inte skall anges i lagtexten för godkännande av en fristående skola. Jag anser att en allsidig bedömning av kvalitetskrav såväl i fråga om un- dervisning som i fråga om sociala och andra aspekter på skolverksamhet bör utgöra grunderna för ett beslut om godkännande. Därtill kommer en bedömning av skolverksamhetens ”varaktighet” och förmåga att överleva på sikt. Detta innebär t.ex. att det inte kan vara fråga om en ”skola” när undervisning ges i huvudsak till egna barn och där skol- verksamheten upphör när de egna barnen inte längre har behov av un- dervisning. Vid en ansökan om godkännande är det självklart att en ekonomisk planering redovisas. En skola med alltför få elever torde in- te ge underlag för en ekonomisk stabilitet i verksamheten.

När det gäller fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever har det inte ansetts nödvändigt med ett formellt krav på godkännande. Rät- ten att starta och driva en sådan skola är en del av näringsfriheten. Först när en skola vill ha ekonomiskt stöd av staten ställs vissa krav. Jag har i det föregående (avsnitt 5) redovisat vilka krav som jag anser bör ställas på en skola för att den skall kunna få offentligt stöd.

8.2. Tillsyn

Mitt förslag: Utbildningen i fristående skolor godkända för ele- ver med skolplikt skall enbart stå under tillsyn av Statens skol- verk. Bestämmelsen om att kommunen svarar för den omedel- bara tillsynen över sådan utbildning upphävs.

Utbildningen i fristående gymnasieskolor som får offentligt stöd skall stå under tillsyn av Statens skolverk. Fristående gym- nasieskolor som får statligt stöd skall vara skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genom- förs av Skolverket.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen har endast behandlat tillsynen över fristående skolor över grundskolenivån. Arbetsgruppen föreslår att Skolverket skall ansvara för uppföljning och utvärdering av själva ut- bildningen. Kommunernas tillsynsansvar bör däremot endast gälla såda— na fysiska förhållanden, som inte ingår i andra myndigheters ansvars- område.

• Sida 67
•  Original

Remissinstanserna: Skolverket anser att kommunerna skall ha den omedelbara tillsynen över utbildningen i de skolor som arbetsgruppen kallade ”motsvarande skolor” (fristående gymnasieskolor).

Skälen för mitt förslag: En kommun skall se till att elever i dess grundskola och särskola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något sätt får föreskriven utbildning.

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till elevens hemkommun. Om en skolpliktig elev som går i en fristående skola är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkommun. Kommunen skall då pröva om barnet skall åläggas skolgång i det offentliga skolväsendet. Uppgifter om eleverna måste också lämnas av den fristående skolan till hemkommunen för att kommunen skall kunna tilldela skolan medel enligt 9 kap. 6 & skollagen.

Fristående skolor står i fråga om sin utbildning för skolpliktiga elever under tillsyn av Skolverket och skolorna är skyldiga att delta i den upp- följning och utvärdering av skolväsendet som genomförs av Skolverket. Den omedelbara tillsynen över utbildningen ankommer på den styrelse som f1nns för grundskolan, samt i vissa fall den styrelse som ansvarar för särskolan eller specialskolan för den kommun där skolan är belä- gen.

Enligt vad jag erfarit råder det delade meningar om vad kommunens tillsyn över de fristående skolornas utbildning innebär. Tillsynen över att utbildningen i en fristående skola uppfyller de krav som skollagen anger för att en skola skall kunna godkännas för elever som har skol- plikt bör, enligt min mening, helt och hållet ankomma på Skolverket. Verksamheten i en fristående skola bedrivs ofta utifrån andra pedagogis- ka eller konfessionella utgångspunkter än i den kommunala skolan. Be- dömningen bör ske på ett likartat sätt i hela landet. Kommunen bör in- te heller ha någon tillsyn över fristående skolors ekonomiska förhållan— den. Bestämmelsen i skollagen om kommunens omedelbara tillsyn över utbildningen i en fristående skola bör därför upphävas.

Detta innebär inte att kommunerna inte kommer att ha någon tillsyn över verksamheten i fristående skolor. Kommunen har på grund av oli- ka bestämmelser att utöva tillsyn över den verksamhet som bedrivs i kommunen.

Skyldigheten för kommunen att se till att alla som har skolplikt full- gör den antingen inom det offentliga skolväsendet eller i någon god- känd fristående skola bör däremot bibehållas.

Den kontinuerliga tillsynen över skolorna torde främst komma att ut- övas genom Skolverkets fältorganisation. Även om kommunerna inte längre har något tillsynsansvar för utbildningen är det självklart att en kommun som får reda på missförhållanden i en fristående skola påtalar detta för Skolverket.

• Sida 68
•  Original

Utbildningen i fristående gymnasieskolor som får offentligt stöd bör på motsvarande sätt stå under Skolverkets tillsyn. Vidare bör dessa sko- lor, i likhet med vad som gäller fristående skolor godkända för vanlig skolplikt, vara skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering som genomförs av Skolverket. Bestämmelser om detta bör tas in i skollagen.

8.3. Ersättning för dagliga resor för elever som har rätt till studiehjälp

Mitt förslag: Kommunernas skyldighet att betala ersättning för dagliga resor mellan skolan och bostaden begränsas, om ersätt- ningen ges kontant, till högst 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har behov av resor. Detta medför en ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget är flertalet positiva. Några instanser anser dock att frågan är en kommu- nal angelägenhet och att den inte skall regleras i lag.

Skälen för mitt förslag: Kommunerna har i dag ansvaret för dagliga resor mellan bostaden och skolan för elever som har rätt till studiehjälp under förutsättning att färdvägen är minst sex kilometer. Jag anser inte att det finns någon anledning att ändra denna gräns för rätt till ersätt- ning. Det finns, med undantag för resor med flyg, inte några begräns- ningar när det gäller kommunernas skyldigheter att betala ersättning för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Jag anser att det bör införas en begränsning härvidlag. Hemkommunens skyldighet att betala bör be— gränsas till ett rimligt belopp. Härvid har jag stannat för ett belopp som, om ersättning ges kontant, korresponderar med det lägsta beloppet som kommunen är skyldig att betala till stöd till elever som har behov av in- ackordering. Detta belopp utgör 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som ele- ven har behov av resor mellan bostaden och skolan. Denna begränsning bör således införas i lagen om kommunernas skyldighet att svara för vis- sa elevresor. Det finns dock inget som hindrar en kommun att betala högre ersättning. Kommunen skall även kunna välja att ge stödet på an- nat sätt, t.ex. i form av busskort.

8.4. Övriga skollagsändringar

I propositionen (prop. 1992/93:159) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade har regeringen lagt fram förslag till en rättighetslag för personer med svåra funktionshinder. Med anledning av förslaget före-

• Sida 69
•  Original

slår jag vissa ändringar i 1 kap. 5,8 och 16 55, 3 kap. 3 5, 4 kap. 7 5, 6 kap. 1, 6 och 7 55, 7 kap. 6 5, 9 kap. 3 och 8 a &, 10 kap. 5 5, 12 kap. 1 och 5 55, 14 kap. 2—4 55 och rubriken till 12 kap. skollagen (1985:1100) samt i punkt 13 övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1107) om ändring i skollagen och punkt 3 övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i skollagen. Ändringarna innebär i huvudsak att skollagens terminologi anpassas till förslaget till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Jag föreslår också ett förtydligande i 4 kap. 11 5 skollagen av vilka be- slut enligt 4 kap. 8 & som får överklagas samt en redaktionell ändring i 14 kap. 5 & skollagen.

Jag föreslår vidare att 5 kap. 33 & skollagen skall ändras så att det framgår att det är kommunen som bestämmer om stödet till elever som behöver inackorderas till följd av skolgången skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt.

9. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Jag föreslår när det gäller skollagen (1985:1100) att ändringarna i 5, 9 och 10 kap. skall, med de undantag som jag skall redovisa, träda i kraft den 1 juli 1993. I övrigt skall ändringarna träda i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på undervisning som äger rum efter den 1 juli 1994.

För fristående skolor som före ikraftträdandet ansökt om att bli god- kända för vanlig skolplikt bör de nya bestämmelserna inte gälla i sin helhet från den 1 juli 1993. Vissa undantag bör göras från bestämmel- sen om att ansökan skall ha .orts senast den 1 augusti året innan bi- dragsåret börjar. Det är rimligt att skolor som blivit godkända före ikraftträdandet får rätt till bidrag för det bidragsår som börjar den 1 juli 1993.

När det gäller förändringarna för fristående skolor över grundskoleni— vå bör regelsystemet tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1993. En fristående skola som efter den 1 juli 1993 ansöker om att bli förklarad berättigad till offentligt stöd skall ha kommit in med ansökan före den 1 augusti 1993 för att komma ifråga som bidragsberättigad för bidragsåret 1994/95. En fristående skola som idag är ställd under statlig tillsyn be- höver inte ansöka på nytt om att bli förklarad som bidragsberättigad. Dessa skolor föreslår jag att regeringen, efter förslag av Skolverket, skall få bedöma om skolan skall tillhöra kategorin fristående gymnasieskolor eller kompletterande skolor. De skolor som då bedöms uppfylla kraven för att bli förklarade som bidragsberättigade fristående gymnasieskolor skall regeringen avge en sådan förklaring för. Bidrag från elevernas hemkommuner skall inte utgå förrän från och med budgetåret 1994/95. Detta bör framgå av övergångsbestämmelserna till lagen. Detta innebär att det nuvarande bidragssystemet behålls under budgetåret 1993/94. De fristående skolor som idag har statsbidrag eller enbart är ställda under statlig tillsyn och som inte bedöms uppfylla förutsättningarna för bidrag

Prop. 1992/932230

• Sida 70
•  Original

enligt de förslag jag har redovisat (avsnitt 5) bör, under en övergångspe- riod, få behålla det statliga stödet. Övergångsperioden bör vara tre år. Jag föreslår att ändringen i lagen (1991:1110) om kommunernas skyl- dighet att svara för vissa elevresor skall träda i kraft den 1 juli 1993. Vidare föreslår jag att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan skall träda i kraft den 1 januari 1994.

10. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom Utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen om ändring i skollagen (1985:1100),

2. lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor,

3. lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Lagförslaget under 3 har granskats av Lagrådet.

11. Specialmotivering

11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i skollagen (1985:1100)

Förslaget har betecknats lag om ändring i lagen om ändring i skollagen på grund av att ett förslag om ändring i skollagen redan har lämnats till riksdagen i propositionen (1992/93:158) om skolans internationaliser- ing. I den propositionen föreslås ändringar i 5 kap. 5 och 13 55.

I den allmänna motiveringen, avsnitt 8.4, har behandlats vissa förslag till terminologiska ändringar i skollagen som är föranledda av regering- ens förslag i propositionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Dessa bestämmelser kommenteras inte i Specialmo- tiveringen.

4 kap. Grundskolan 6 5

Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskoleverk- samhet beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunika- tionssynpunkt.

Ingen kommun får organisera sin grundskola så att någon elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg här- ifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår som orimligt att kommunen anordnar skolgång på sådant sätt att eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning skall särskild vikt fästas vid elevens ålder.

4 kap. Grundskolan 6 5

Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss

• Sida 71
•  Original

skola så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Ändringen i tredje stycket innebär att kommunerna vid fördelningen av elever på olika skolor i första hand skall utgå från vårdnadshavares önskemål. Ett önskemål om placering i en viss skola får emellertid inte gå ut över ett annat barns berättigade krav på placering i en skola nära hemmet. Detta blir aktuellt i situationer när något önskemål om place- ring vid en viss skola inte uttryckts. Elever, vilkas vårdnadshavare inte framställt något önskemål, har rätt att om det finns en skola nära hem- met bli placerad där. Om det inte finns någon skola nära hemmet måste kommunen i enlighet med den princip som kommit till uttryck i första stycket ändå beakta vad som för eleven är ändamålsenligt ur kommuni— kationssynpunkt. [ vissa fall kan flera skolor bedömas som likvärdiga ur kommunikationssynpunkt även om de inte ligger på samma avstånd från hemmet. Eleven" får dock inte drabbas av en allvarlig försämring beträffande sin skolväg. I situationer då flera önskat bli placerade i en skola än det finns plats i skolan skall samma principer vid urvalet gälla som då något önskemål inte framställts. En elev som inte kan beredas plats i den skola som vårdnadshavaren valt kan komma att påverka ur- valet till en annan skola. I sådana situationer måste kommunen hitta den bästa lösningen för alla berörda elever.

Om ett önskemål skulle leda till ekonomiska eller organisatoriska svå- righeter för kommunen skall kommunen kunna bortse från önskemå- let. För att kommunen skall kunna bortse från önskemålet måste svårig- heten vara betydande. Det självklara fallet är att skolan inte har plats för alla som vill gå där.

75

Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundsko- lan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet.

När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet, skall hemkommunen svara för att eleven utan extra kostnader får till- fredsställande förhållanden.

Hemkommunens skyldighet enligt första och andra styckena omfattar inte

I. sådana elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen annars skulle ha placerat dem i om något önskemål om en viss skola inte framställts, eller

2. sådana elever som avses i 8 och 8 a 55. För sådana elever som avses i 8 5 skall den mottagande kommunen under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahöran- de i kommunen sörja för kostnadsfri skolskjuts inom den kommunen. Kostnaden härför ingår i de utbildningskostnader som avses i 8 &.

• Sida 72
•  Original

Andra stycket har ändrats i konsekvens med ändringen i 6 5 samt med hänsyn till den nya 8 a 5. För elever som avses i 8 a 5 har varken hemkommunen eller den anordnande kommunen någon skyldighet att anordna skolskjuts eller, om eleven inte kan bo hemma, svara för boen- det på den ort där skolan är belägen.

8aå

Efter önskemål av vårdnadshavare har en kommun rätt att i andra fall än som avses i S & tredje stycket och 8 5 i sin grundskola ta emot en elev från en annan kommun. I sådana fall har kommunen rätt till ersättning för elevens utbildning från elevens hemkommun. Om inte de berörda kommunerna kommer överens om annat, skall ersättningen motsvara den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Hemkommu- nen får dock göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent från den framräknade genomsnittskostnaden.

Paragrafen reglerar kommuners rätt att ta emot en elev som inte hör hemma i kommunen i andra fall än om kommuner kommit överens om att en kommun skall ta emot vissa elever från en annan kommun (5 & tredje stycket) eller om en elev har särskilda skäl på grund av sina personliga förhållanden att bli mottagen i annan kommuns grundskola (8 5). Om vårdnadshavaren begär det får annan kommun än hemkom- munen ta emot eleven i sin grundskola. Någon skyldighet för kommu- nen att ta emot eleven finns inte. En kommun som tar emot en elev med stöd av bestämmelsen har rätt till ersättning från elevens hemkom- mun. I första hand skall kommunerna komma överens om ersättning- ens storlek. Om de inte gör det är hemkommunen skyldig att betala ett belopp som motsvarar genomsnittskostnaden i hemkommunens grund- skola på det stadium eleven tillhör. Genomsnittskostnaden hänför sig till pågående kalenderår. Från genomsnittskostnaden får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent.

95

Den som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång. Om det för eleven endast åter- står en årskurs har eleven också rätt att gå kvar sista årskursen.

I fall som avses i första stycket andra meningen har den kommun där eleven går kvar rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbild- ning från elevens hemkommun.

• Sida 73
•  Original

l paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg som innebär att en elev har rätt att gå kvar årskurs 9 i en kommuns grundskola även om de för- hållanden som låg till grund för beslutet att tas emot i kommunens grundskola ändras, när eleven går i årskurs 8 eller under sommarlovet mellan årskurserna 8 och 9.

Enligt andra stycket är hemkommunen skyldig att betala ersättning för elevens utbildning om elevens förhållanden ändras innan en elev börjar årskurs 9 men går kvar sista årskursen. Ersättningen skall utgå enligt samma grunder som ersättning enligt 8 5 (jfr. Specialmotivering- en till 8 5 i prop. 1990/91:115 om vissa skollagsfrågor m.m. s. 75). Skyl- dighet att utge interkommunal ersättning f1nns endast för det extra året, däremot inte för det läsår som pågår när eleven flyttar.

115

Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 5 andra stycket om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 5 första stycket första me- ningen om mottagande av en elev från en annan kommun samt i 10 5 om rätt att fullfölja utbildningen får överklagas hos Skolväsendets överkla- gandenämnd av eleven eller företrädare för denne.

Paragrafen har ändrats så att det tydligare framgår att det i fråga om beslut som fattas enligt 8 & endast är kommunens beslut, om en elev skall tas emot i kommunens grundskola, som får överklagas till Skolvä- sendets överklagandenämnd. Däremot kan inte frågan om den inter- kommunala ersättningen bli föremål för prövning i överklagandenämn— den.

5 kap. Gymnasieskolan 5 5

Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 & första stycket för- utsatt att de

1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och

2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller avlagt International Baccalaureate (IB).

Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program. Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.

Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samverkans- avtal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbild- ningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.

• Sida 74
•  Original

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- stämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för lokala grenar eller utbildningar på främmande språk.

5 kap. Gymnasieskolan 5 5

135

Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av spe- cialutformade program eller individuella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1 5 och som inte har tagits in på något nationellt program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har avlagt International Baccalaureate (IB). Detsamma gäller den som har tagits emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig ut- bildning, men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om elever från särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella program och en- dast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 5 inte tas emot i särskolan, därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.

Ett specialutformat program bör i fråga om utbildningens nivå motsva- ra ett nationellt program och därmed kunna ligga till grund för fortsatt utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet.

Ett individuellt program kan ]. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett specialutformat program,

3. avse utbildning för udda yrken och

4. möta speciella behov hos eleven. Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I fråga om sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får rege- ringen föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa av de ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.

I första stycket har den ändringen gjorts att kommunen inte är skyldig att erbjuda den elev som har tagits in på en likvärdig utbildning utbild- ning på ett specialutformat eller ett individuellt program i kommunen. En likvärdig utbildning kan exempelvis vara en utbildning som motsva- rar ett nationellt eller ett specialutformat program i en fristående skola

• Sida 75
•  Original

eller en riksinternatskola. Vidare har ett förtydligande gjorts som inne- bär att om en elev har tagits emot på en utbildning men därefter avbru- tit utbildningen är kommunen, i likhet med vad som gäller för de na- tionella programmen, skyldig att erbjuda eleven ytterligare utbildning. Skyldigheten gäller dock, vilket framgår av 5 kap. 1 &, endast fram till och med första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år.

335

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skol- gången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tju- go år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Be- loppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Ändringen i denna paragraf innebär att det nu klart framgår att det är kommunen som bestämmer hur stödet skall ges, kontant eller på annat lämpligt sätt. En motsvarande ändring har gjorts i 2 5 lagen om kom- munernas skyldighet att svara för vissa elevresor.

6 kap. Särskolan 6 5

Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det är möj- ligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall vid utform- ningen av särskoleverksamheten beaktas vad som ur kommunikations- synpunkt är ändamålsenligt för eleverna.

Vid fördelningen av elever på olika skolor med särskoleutbildning skall kommunen beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola så långt det är möjligt utan att andra ele- vers berättigade krav på en så kort skolväg som möjligt åsidosätts eller att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kost- nadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens funktionshinder eller någon annan särskild omständighet. Kommunens skyldighet omfattar dock inte sådana elever som väljer att gå i en annan särskola än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i om något önskemål om en viss skola inte framställts.

6 kap. Särskolan 6 5

I lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller

• Sida 76
•  Original

bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Ändringarna i paragrafens andra stycke motsvarar i huvudsak de änd- ringar som har gjorts i 4 kap. 6 & för elever i grundskolan. Bestämmel- sen har närmare kommenterats i den allmänna motiveringen under av- snitt 7. Se vidare specialmotiveringen till 4 kap 6 &. Bestämmelserna om kommun avser den kommun som anordnar särskolan. I de fall det- ta inte är hemkommunen utan en kommun som hemkommunen slutit avtal med är det den anordnande kommunen som avses. Vidare har i andra stycket en konsekvensändring gjorts med anledning av förslaget till en ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder (prop. 1992/93:159).

I tredje stycket har intagits en begränsning i kommunens skyldighet att anordna kostnadsfri skolskjuts för elever i särskolan. På samma sätt som sedan tidigare gäller för elever i grundskolan är inte kommunen skyldig att svara för skolskjuts om eleven har valt en annan särskola än den som kommunen annars skulle ha placerat eleven i.

6aå

Efter önskemål av vårdnadshavare har en kommun rätt att i andra fall än som avses i S 5 andra stycket i sin särskola ta emot en elev från en annan kommun. I sådana fall har kommunen rätt till ersättning för ele- vens utbildning från elevens hemkommun. Om inte de berörda kommu- nerna kommer överens om annat, skall hemkommunen utge det belopp som regeringen föreskriver.

Paragrafen motsvarar vad som gäller för elever i grundskolan enligt 4 kap. 8 a &, dock skall om kommunerna inte kommer överens om ersätt- ningens storlek hemkommunen utge ett belopp som föreskrivs av rege- ringen (jfr. specialmotiveringen till 4 kap. 8 a 5). Elever som tas emot i en annan kommun än hemkommunen med stöd av denna bestämmelse har inte rätt till kostnadsfri skolskjuts eftersom de valt att gå i en annan skola än de annars skulle ha placerats i.

9 kap. Fristående skolor 1 5

9 kap. Fristående skolor 1 5

Såvitt gäller särskild skolplikt prövas

• Sida 77
•  Original

1. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan av Statens skolverk och

2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko- lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av samma handikappgrupp där skolan är belägen.

25

Godkännande för vanligt skolplikt skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och sko- lan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål. Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 5 andra och tredje styckena.

Godkännande för särskild skolplikt skall meddelas, om skolan ger ele- verna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det avser särsko- leutbildning eller specialskoleutbildning eller båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper utbildningen godkänns.

35

Ett barn får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola som är godkänd för särskild skolplikt och som motsvarar särskolan endast om styrelsen för särskolan i barnets hemkommun har bedömt att barnet har särskild skolplikt.

45

Om ett barn har funktionshinder som enligt 3 kap. 3 5 kan vara grund för särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fri- stående skola som motsvarar specialskolan endast om

55

Den som har vanlig skolplikt men som endast för kortare tid är bosatt i landet eller som har andra skäl att få en utbildning med en annan inter- nationell inriktning än den som får finnas inom grundskolan eller fristå- ende skolor som är godkända för fullgörande av vanlig skolplikt får full-

• Sida 78
•  Original

göra sin skolplikt i en fristående skola med sådan inriktning (internatio- nell skola), om skolan av Statens skolverk har godkänts för ändamålet. För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och får- digheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den om- fattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak tidigare 5 5. Eftersom utbild— ningar med viss internationell inriktning får förekomma i grundskolan och i fristående skolor som godkänts för elever med vanlig skolplikt en- ligt 1 och 2 55 har första stycket ändrats så att definitionen av vad som betecknas som internationella skolor görs tydligare.

65

En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, skall tilldelas bidrag till verksamheten av elevernas hemkommuner. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalende- råret på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.

Tilldelningen beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår bör- jar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever från kommunen i den fristående skolan den 15 september under bidragsåret. Bidragen skall utbetalas med en tolftedel varje månad. Utbetalningarna i juli—sep- tember avpassas efter ett beräknat antal elever och reglering görs vid ut- betalning i oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser tiden juli—september månad, betalas ut samlat i september. För att en nystartad skola skall ha rätt till bidrag gäller dock att skolan skall ha ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt före den 1 augusti året in- nan bidragsåret börjar.

Om en elev slutar i den fristående skolan efter den 15 september bi- dragsåret är hemkommunen inte skyldig att tilldela skolan bidrag för längre tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.

Utbetalning av bidrag enligt andra stycket får grundas på den kostnad som hemkommunen fastställt i sin budget för respektive kalenderår. Om det slutliga utfallet skulle bli högre än det i budgeten fastställda har den fristående skolan rätt att få ut motsvarande mellanskillnad. Sådan slut- reglering skall ske senast två månader efter det att kommunens årsredo- visning för det aktuella kalenderåret har lämnats över till fullmäktige.

Vad som sägs i första—fjärde styckena gäller inte de fristående skolor för vilka regeringen har beslutat om statsbidrag genom särskilda före- skrifter eller andra särskilda beslut, och inte heller skolor, för vilka hu- vudmannen skriftligen avstått från medelstilldelning eller sådana skolor som Statens skolverk enligt 7 & förklarat sakna rätt till bidrag.

Prop. 1992/931230

• Sida 79
•  Original

Denna paragraf motsvarar med vissa ändringar tidigare 4 a &. I paragrafen har uttrycket medel ersatts med bidrag. Ändringen i första stycket innebär att vid beräkningen av bidraget skall underlaget för genomsnittskostnaden hänföras till samma år som bidraget avser, Eftersom det kommunala budgetåret motsvarar kalen- deråret kan den fristående skolan komma att få olika belopp för höst- terminen respektive vårterminen.

I andra stycket har införts en bestämmelse som innebär att en nystar- tad skola som vill ha bidrag måste ha ansökt om att bli godkänd för vanlig skolplikt senast den 1 augusti året innan bidragsåret börjar. Med nystartad skola avses en skola som inte tidigare varit godkänd för vanlig skolplikt enligt 1 och 2 55. Däremot kan den tidigare i och för sig har varit fristående skola, exempelvis en internationell skola enligt 5 5.

I ett nytt fjärde stycke har tagits in bestämmelser om underlaget för bidragen till de fristående skolorna och om viss slutreglering. Bestäm- melsen innebär att hemkommunens budgeterade genomsnittskostnad skall ligga till grund för de månatliga utbetalningarna. Om det, när det slutliga resultatet finns tillgängligt, visar sig att den kommunala genom- snittskostnaden är högre än den budgeterade har skolan rätt till mellan- skillnaden. Om den budgeterade genomsnittskostnaden är högre än den slutliga är skolan däremot inte skyldig att betala tillbaka mellanskillna- den till kommunerna.

Utbetalning av den eventuella mellanskillnaden skall ske senast två månader efter det att kommunens årsredovisning för aktuellt år lämnats över till kommunfullmäktige. Enligt 8 kap. 19 & kommunallagen (1991:900) skall årsredovisningen lämnas över till fullmäktige senast den 1 juni året efter det år som redovisningen avser. Reglering av bidra- gen kommer således att för varje bidragsår äga rum vid två tillfällen.

75

Fristående skolor, som har rätt till bidrag enligt 6 5, får för de elever som bidragen avser endast ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten.

Om Statens skolverk, vid prövning av en ansökan om godkännande som avses i 2 5 första stycket, finner att elevavgifterna vid skolan inte kan anses skäliga, skall verket, om skolan godkänns, förklara att den in- te skall ha rätt till bidrag enligt 6 &.

Skolverket skall vidare förklara rätten till fortsatt bidrag förverkad om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses skäliga. Innan ett sådant beslut fattas skall skolan ges möjlighet att änd- ra avgiftens storlek.

Beslut om att en skola inte skall få bidrag får upphävas av Skolverket, om elevavgiRerna senare bedöms som skäliga.

• Sida 80
•  Original

Bestämmelsen gäller enbart de elever som den fristående skolan får bidrag för enligt 6 &. Skolor som får statsbidrag enligt särskilda bestäm- melser och skolor som avstått från bidrag enligt 6 & omfattas inte av be- stämmelsen. För sådana skolor kan det i andra författningar finnas be- stämmelser om elevavgifter.

Enligt andra stycket skall Skolverket i samband med att beslut om godkännande fattas besluta att skolan inte skall ha rätt till offentligt bi- drag om den tar ut oskäliga elevavgifter. Detta innebär att huvudman- nen för skolan i sin ansökan om godkännande bör ange hur stora elev- avgifterna avses bli.

Elevavgifters skälighet ingår i Skolverkets tillsynsansvar och enligt tredje stycket skall skolverket sedan skolan väl är godkänd förklara rät- ten till bidrag förverkad om skolan tar ut oskäliga elevavgifter. I sådana fall har skolan inte rätt till bidrag från den tidpunkt då beslutet vunnit laga kraft. Innan ett sådant beslut fattas skall skolan ges möjlighet att ändra sin avgiftssättning.

Om en fristående skola som inte har rätt till bidrag efter beslut enligt andra eller tredje stycket därfter tar ut avgifter som inte kan anses oskä- liga skall skolan enligt bestämmelsen i fjärde stycket åter ha rätt till bi- drag efter beslut av Skolverket. Bidrag utgår från den tidpunkt då Skol- verkets beslut om att upphäva det tidigare beslutet vunnit laga kraft.

Så

Regeringen får i fråga om viss utbildning förklara en fristående skola berättigad till sådant bidrag som avses i andra stycket, om utbildningen ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som gymnasieskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot gymnasieskolans allmänna mål. Härvid skall särskilt beaktas de krav som anges i 1 kap. 2 & andra och tredje styckena. Förklaring skall dock inte lämnas i fråga om utbild- ning som skulle innebära påtagliga negativa följder för gymnasieskolan inom det offentliga skolväsendet i regionen.

Om en sådan förklaring som avses i första stycket lämnats, skall ele- vernas hemkommuner lämna bidrag till skolan. Kommunens skyldighet gäller endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyl- dig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då utbildningen började.

Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med elever- nas hemkommuner skall dessa erlägga det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt har föreskrivit.

Bestämmelserna i denna paragraf är nya.

• Sida 81
•  Original

I andra stycket anges till en början att elevernas hemkommuner är skyldiga att lämna bidrag till den fristående skolan om regeringen med stöd av första stycket har förklarat skolan berättigad till bidrag. Givetvis omfattar skyldigheten endast den utbildning vid den fristående skolan som förklaringen avser. Vidare anges vilka elever kommunerna är skyl- diga att ge bidrag för. Kommunerna är endast skyldiga att betala för de elever som är hemmahörande i kommunen och endast för de elever som börjar utbildningen efter det att de har fullgjort sin skolplikt och fram till och med det första kalenderhalvåret det är de fyller 20 år. Om en elev flyttar under tiden han går i en fristående skola är det naturligt- vis den nya hemkommunen som blir skyldig att betala bidrag till skolan eftersom den kommunen skulle ha varit skyldig att betala bidrag för eleven om eleven bott där när utbildningen började. Kommunerna är skyldiga att betala för eleverna så länge att de kan fullgöra sin utbild- ning.

I tredje stycket slås det fast att i första hand skall parterna komma överens om vilket belopp elevens hemkommun skall betala. Om de inte kan komma överens skall hemkommunen betala ett belopp som är fast- ställt av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt. Hur stort detta belopp kan tänkas bli har behandlats i den allmänna moti- veringen, avsnitt 5.3.

95

Om kommunen och skolan inte har kommit överens om annat skall bi- draget enligt 8 & beräknas för ett bidragsår i sänder. Varje bidragsår börjar den 1 juli. Tilldelningen grundas på antalet elever på den bi- dragsberättigade utbildningen den 15 september under bidragsåret. Bi- draget skall utbetalas med en tolttedel varje månad. Utbetalningarna i juli—september avpassas efter ett beräknat antal elever och reglering görs vid utbetalning i oktober. För en skola som är nystartad, får bidrag, som avser tiden juli-september månad, betalas ut samlat i september.

Om en elev slutar efter den 15 september bidragsåret är hemkommu- nen inte skyldig att tilldela skolan bidrag för längre tid än till och med kalendermånaden efter den då eleven slutade.

För att en skola skall ha rätt till bidrag gäller dock att skolan har an- sökt om att bli förklarad som bidragsberättigad senast den 1 augusti året innan. Ansökan skall lämnas in till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen.

Bestämmelserna i denna paragraf är nya. I första stycket anges till att börja med att kommunen och skolan i första hand skall komma överens om hur utbetalningen av bidraget

• Sida 82
•  Original

skall ske. Om de inte kan komma överens skall utbetalningen ske på det Sätt som framgår av bestämmelsen. Bestämmelsen överensstämmer med hur utbetalningen skall ske till en fristående grundskola. Hem- kommunen skall naturligtvis inte betala till den fristående skolan om eleven avbrutit studierna. Detta kommer till uttryck i andra stycket.

I tredje stycket finns föreskrifter om när ansökan om att bli förklarad som bidragsberättigad skall ha kommit in. Detta har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.

105

Skolor som har rätt till bidrag enligt 8 5 får för de elever som bidragen avser endast ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskil- da kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimli- ga för verksamheten.

Om en skola tar ut elevavgifter för utbildningar som berättigar till bi- drag enligt 8 5 och avgifterna inte kan anses skäliga, skall förklaringen om rätt till bidrag återkallas. Innan ett sådant beslut fattas skall skolan ges möjlighet att ändra avgiftens storlek.

Bestämmelserna i denna paragraf är nya. En fristående skola som får bidrag får endast ta ut skäliga elevavgifter. Vad som kan anses vara skäliga elevavgifter är beroende av omständig- heterna i det enskilda fallet. Detta har behandlats i den allmänna moti- veringen, avsnitt 5.3.

I andra stycket regleras det fallet att skolan tar ut oskäliga elevavgifter. Om skolan tar ut oskäliga avgifter från de elever som skolan får bidrag för av elevernas hemkommuner skall förklaringen om att skolan är be- rättigad till bidrag återkallas. Inget hindrar att förklaringen återkallas mitt under ett läsår. Om skolan sänker elevavgiften kan den efter ansö- kan på nytt bli bidragsberättigad.

115

Fristående skolor som avses i 1 och 5 55 skall i fråga om sin utbildning för skolpliktiga elever stå under tillsyn av Statens skolverk. Skolorna är skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genomförs av Statens skolverk.

Denna paragraf motsvarar med viss ändring tidigare 5 5. Ändringen innebär att andra stycket om att kommunen har den ome- delbara tillsynen över utbildningen i de fristående skolor som avses i paragrafen upphävs. Varje elevs hemkommun har fortfarande dock kvar sina uppgifter enligt 3 kap. 13 5 att se till att de barn som är skol- pliktiga fullgör sin skolplikt. Den kommun där skolan är belägen har även vissa tillsynsuppgifter över verksamhet som bedrivs inom kommu- nen. Tillsynen över utbildningen handhas enbart av Skolverket.

• Sida 83
•  Original

125

Om en fristående skola som avses i 1 och 5 55 inte längre uppfyller kra- ven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter påpekande för hu- vudmannen, skall godkännandet återkallas. Detsamma gäller om en fri- stående skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 11 5 att delta i uppföljning och utvärdering.

135

Fristående skolor som får bidrag för viss utbildning enligt 8 & skall, i fråga om den utbildningen, stå under tillsyn av Statens skolverk. Skolor- na är, i fråga om dessa utbildningar, skyldiga att delta i den uppföljning och utvärdering av skolväsendet som genomförs av Statens skolverk.

Bestämmelserna i denna paragraf är nya. Här stadgas att de utbild- ningar vid fristående skolor som berättigar till bidrag från kommunerna skall vara ställda under statlig tillsyn. Skolorna är vidare, när det gäller de utbildningar för vilka bidrag skall utgå, skyldiga att delta i Skolver- kets uppföljning och utvärdering.

145

Om en fristående skola som har rätt till bidrag enligt 8 5 inte längre uppfyller kraven för att få bidrag och bristerna inte avhjälps efter påpe- kande för huvudmannen, skall förklaringen om rätt till bidrag återkal- las. Detsamma gäller om en fristående skola trots påpekande inte iakttar sin skyldighet enligt 13 & att delta i uppföljning och utvärdering.

Bestämmelsen innebär att regeringen kan återkalla det beslut som den fattat om att skolan är bidragsberättigad om utbildningarna inte längre fyller kraven för rätt till bidrag. Beslutet om rätt till bidrag kan också återkallas om skolan inte deltar i den uppföljning och utvärdering som den enligt 13 5 skall delta i. Motsvarande bestämmelser finns för fristå- ende grundskolor som är godkända. Återkallandet måste dock föregås av ett påpekande vilket innebär att skolan får en viss frist att rätta till bristerna. Fristen får inte vara så kort att skolan inte har en rimlig chans att rätta sig.

Prop. 1992/932230

• Sida 84
•  Original

155

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola, skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till styrelsen för utbildningen i elevens hemkommun.

165

Ungdomar kan tas emot i en fristående skola som motsvarar den frivilli- ga särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har bedömt att de är utvecklingsstörda.

175

Beslut av Statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skolan enligt 1, 5 eller 12 5 samt be- slut i ärenden om elevavgifter enligt 7 5 får överklagas hos kammarrät- ten.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol- plikt enligt 1 5 tredje stycket 2 eller 12 5 får överklagas hos kammarrät- ten.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 3, 4 och 16 55 får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslut som av- ses i 3 5 får överklagas endast av barnets vårdnadshavare. Beslut som avses i 16 5 får överklagas endast av eleven eller företrädare för denne.

Paragrafen motsvarar i huvudsak den tidigare 9 5. I första stycket har gjorts ett tillägg som innebär att Skolverkets beslut i ärenden om elevavgifter enligt 7 5 får överklagas hos kammarrätten. I övrigt har i paragrafen gjorts ändringar som föranleds av den ändrade paragraöndelningen i kapitlet.

10 kap. Särskilda utbildningsformer l 5

En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställning av riksinternatskola genom beslut av regeringen. Kommuner och enskil- da kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skol- former, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska

• Sida 85
•  Original

10 kap. Särskilda utbildningsformer l 5

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 5 första och andra styckena godkänd fristående skola. I fråga om riksinternat- skolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I ett nytt fjärde stycke har i förtydligande syfte tagits in en föreskrift som innebär att bestämmelserna i 9 kap. om fristående skolor inte gäl- ler en fristående skola som fått ställning av riksinternatskola. I stället gäller de föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av tredje styck— et.

65

Ändringen i denna paragraf är en följdändring till att 1 5 har ändrats på så sätt att det är regeringen som skall besluta om en skola skall för- klaras som riksinternatskola.

11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor

2 5 För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 5 skollagen (1985:1100) är elevens hemkommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana re- sor där färdvägen är minst sex kilometer. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant är kommunen inte skyldig att utge högre ersättning än vad som motsvarar 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäk— ring för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mellan bostaden och skolan.

Ändringen av denna paragraf innebär till en början att det uttryckli- gen anges att kommunen får bestämma om stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt, t.ex. genom tillhandahållande av busskort eller dylikt. För det fall stödet ges kontant begränsas kommunens betalnings-

Prop. 1992/932230

• Sida 86
•  Original

skyldighet till högst 1/30 av basbeloppet enligt lagen om allmän försäk- ring för varje kalendermånad som eleven har kostnader för dagliga re- sor.

11.3. Förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan

1 5 Kommuner och landsting får sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne skall bedriva viss undervisning inom gym- nasieskolan. Avtalet får endast avse undervisning i sådana ämnen som ingår i de ämnesblock som i bilaga 2 till skollagen (1985:1100) betecknas som estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesäm- nen.

I paragrafen anges att kommuner och landsting får sluta avtal med en- skilda om att bedriva undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får endast avse de ämnen som ingår i de ämnesblock som i bilaga 2 till skollagen (1985:1100) är betecknade som estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. Om något av dessa ämnen in- går i tid för individuellt val, lokalt tillägg/ämnesanknuten praktik eller specialarbete får avtalet även avse sådan verksamhet. Avtal med stöd av denna paragraf får endast slutas med enskilda fysiska och juridiska per- soner. Härigenom utesluts offentligrättsliga personer, exempelvis statliga myndigheter, andra kommuner och landsting. I 2 5 öppnas dock en möjlighet för regeringen att medge entreprenadavtal med annat än en- skilt subjekt.

Avtalet fär avse bedrivandet av undervisning. Härmed avses förutom själva undervisningen också sådan verksamhet som direkt hör ihop med undervisningen och som normalt utförs av lärare inom det offentliga skolväsendet. Däremot får inte rektors uppgifter enligt skollagen läggas ut på entreprenad. Det skall således för all utbildning alltid finnas en rektor som är anställd hos kommunen eller landstinget. Entreprenaden behöver inte avse ett helt ämne utan kan avse delar av ett ämne.

Kommunen eller landstinget är alltjämt huvudman för utbildningen. Undervisningen bedrivs inom huvudmannens gymnasieskola och ingår i det offentliga skolväsendet. Skollagens bestämmelser om utbildning som anordnas inom det offentliga skolväsendet gäller för undervisning- en. Dock anges i 4 5 vissa undantag från skollagens bestämmelser. Vida- re gäller de bestämmelser som enligt andra författningar är tillämpliga på undervisning inom det offentliga skolväsendet, exempelvis gymnasie- förordningen (1992:394), gymnasieskolans läroplan och kursplaner.

2 5 Om det finns särskilda skäl får regeringen på ansökan av en kom- mun eller ett landsting i andra fall än som anges i 1 5 medge att kommu-

• Sida 87
•  Original

nen eller landstinget får sluta avtal med någon annan om att bedriva un- dervisning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

I denna paragraf ges regeringen bemyndigande att efter särskild pröv- ning medge att undervisning läggs ut på entreprenad i vidare mån än som tillåts i 1 5. Bemyndigandet har två sidor. Dispensen kan sålunda avse vilken undervisning som får läggas ut, men den kan också avse att annan än enskild fysisk eller juridisk person får anlitas som entrepre- nör. I fråga om undervisningen kan regeringen sålunda medge att entre- prenad får prövas även inom annan skolform än gymnasieskolan. Vida- re kan inom gymnasieskolan medges entreprenader som omfattar mer än de ämnen som anges i 1 5.

En förutsättning för att regeringen skall lämna tillstånd till entrepre- naden år att det finns särskilda skäl. Vad som kan utgöra särskilda skäl får bedömas från fall till fall.

3 5 Om en kommun eller ett landsting med stöd av denna lag överläm- nar uppgiften att bedriva undervisning till en enskild fysisk eller juridisk person, får kommunen eller landstinget till denne överlämna också den myndighetsutövning som hör till uppgiften.

I paragrafen anges att uppgifter som hör till undervisningen och som innefattar myndighetsutövning får överlåtas till entreprenören. Vad som kan utgöra myndighetsutövning i skolverksamheten har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). De uppgifter som kan komma att överlämnas är sådana som utförs av lärare.

4 5 För undervisning som bedrivs med stöd av 1 eller 2 5 gäller inte be- stämmelserna i 2 kap. 3 5 skollagen (1985:1100). I stället gäller att för undervisningen skall användas lärare som har kompetens för den under- visning de skall bedriva.

I kommentaren till 1 5 har angetts att undervisning som läggs ut på entreprenad ingår i det offentliga skolväsendet. I denna paragraf görs undantag från skollagens krav på att lärare inom det offentliga skolvä- sendet skall ha utbildning för den undervisning som de i huvudsak skall bedriva. För undervisning som läggs ut på entreprenad gäller i stället att lärare skall ha kompetens för den undervisning de skall bedri- va. Detta innebär att lärare som är verksamma hos en entreprenör inte behöver ha en fullständig formell lärarutbildning. Läraren skall dock ha en adekvat utbildning för den undervisning som han skall bedriva och pedagogisk insikt. Lärarens kompetens skall vara sådan att under- visningen håller samma kvalitet som annars krävs inom det offentliga skolväsendet.

• Sida 88
•  Original

Det förhållandet att kompetenskravet på lärare hos entreprenören reglerats på ett annat sätt än som annars gäller enligt 2 kap. 3 5 skolla- gen för det offentliga skolväsendet medför att bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 55 skollagen inte kan bli aktuella hos entreprenören. Dessa be- stämmelser anknyter sålunda till det grundläggande kravet på lärarut- bildning i 2 kap. 3 5. På denna punkt skiljer sig alltså regleringen av lä- rarnas kompetens mellan entreprenadfallet och fallet då vuxenutbild- ning läggs på annan anordnare. I det senare fallet är grundkravet i 2 kap. 3 5 gällande.

5 5 Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som bedrivs med stöd av 1 eller 2 5 får inte obehörigen röja vad han i den elevvårdande verksamheten har fått veta om någons personliga förhål- landen. Han får inte heller obehörigen röja uppgift i ärende om tillrätta- förande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier.

I bestämmelsen anges att den som är eller har varit verksam inom en- skild verksamhet som bedrivits med stöd av 1 eller 2 5 har tystnadsplikt. Föremålet för tystnadsplikten är framför allt uppgifter om eleverna som hänför sig till skolans elevvårdande verksamhet och i ärenden om disci- plinära åtgärder mot en elev. Också uppgifter av personlig natur som rör andra personer kan omfattas av tystnadsplikten, exempelvis uppgif- ter om en elevs föräldrar och syskon.

I begreppet elevvårdande verksamhet ryms en verksamhet av betydan- de omfattning. Dit räknas bl.a. lärarnas inhämtande av uppgifter om elevernas personliga förhållanden i syfte att förebygga eller avhjälpa skolsvårigheter. Det kan gälla uppgifter om elevers fysiska eller psykiska förutsättningar, deras beteende och prestationer i skolan, hemmet eller fritidsmiljön. Dit hör också de mera aktiva rådgivnings— och stödåtgär- der som kan förekomma.

Obehörigt röjande föreligger inte om någon fullgör sin uppgiftsskyl- dighet enligt lag eller förordning. En sådan bestämmelse finns i 71 5 so- cialtjänstlagen (19803620).

Bestämmelsen innehåller bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas om undervisning som läggs ut på entreprenad med stöd av lagen.

12. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen fö- reslår riksdagen att

Prop. 1992/931230

• Sida 89
•  Original

dels anta förslagen till Prop 1. lag om ändring i lagen om ändring i skollagen (1985:1100), 2. lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyl- dighet att svara för vissa elevresor, 3. lag om entreprenadförhållanden inom skolan, dels godkänna vad jag anfört om 4. statligt stöd till kompletterande skolor (avsnitt 5.4.2), 5. internationella skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.6). Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om 6. internationella skolor på grundskolenivå (avsnitt 4.4),

7. indelning av fristående skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.2),

8. resurstilldelning till fristående särskolor (avsnitt 6.2), 9. gymnasieskolan (avsnitt 7.3), 10. begreppet skola (avsnitt 8.1).

13. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 90
•  Original

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:38) PfOP. 1992/93:230 Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter Bllaga 4

I betänkandet har lämnats förslag i vissa frågor om bidrag och elevavgif- ter vid fristående skolor för skolpliktiga elever. l uppdraget ingick att bedöma effekterna av det nya statsbidragssystemet på grundskolans re- surstilldelning och överväga vilka krav staten borde ställa på fristående skolor för skolpliktiga elever. Vidare skulle utredningen redovisa kon- sekvenserna av ett fortsatt avgiftssystem. Särskild utredare har varit Sven—Åke Johansson, skoldirektören i Stockholm.

1. Kartläggning och analys

Med utgångspunkt från de fristående skolornas verkliga arbetsförhållan- den och ekonomi har förutsättningarna för ett fortsatt avgiftsuttag m.fl. frågeställningar analyserats. Således har en kartläggning av de fristående skolornas förhållanden bildat bakgrund för en analys och ett antal för- SIag som presenteras i betänkandet.

Många fristående skolor, deras personal, föräldrar och elever har ofta haft en otrygg tillvaro med brist på pengar, låga löner och stora ideella insatser. Följaktligen har de flesta skolorna tagit ut elevavgifter av varie- rande storlek (medianvärde 6 500 kr). De kommunala bidragen vid kartläggningstillfället var ofta av varierande storlek och beroende av kommunpolitikernas välvilja.

Utredningen har konstaterat att den genomsnittliga elevkostnaden vid de fristående skolorna är lägre än genomsnittskostnaden vid de kommu- nala skolorna framför allt beroende på lägre lön och lokalstandard.

Sammanställning av remissyttranden över PFOP— 1992/93:230 betänkandet (SOU 1992:38) Fristående skolor. 311383 5 Bidrag och elevavgifter