Prop. 1993/94:68
Lagändringar på djurhälsoområdet
Regeringens proposition
1993/94268
Lagändringar på djurhälsoområdet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 oktober 1993
Carl Bildt
Karl Erik Olsson (Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ipropositionen föreslås ändringari lagen (1983:738) om bekämpande av sal- monella hos djur, djurskyddslagen (1988z534), lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., lagen (l992:1683) om provtagning på djur och livsmedelsla- gen (19712511).
Ändringarna i lagen om bekämpande av salmonella hos djur innebär att Sta- tens jordbruksverk bemyndigas delegera till veterinär att besluta om bekämp— ningsåtgärder enligt lagen. För att på ett effektivare sätt än vad som gäller i dag kunna förhindra att salmonella via ägg överförs till människa införs en obligatorisk salmonellaprovtagning i värphönsbesättningar. Mot bakgrund av att det förekommer brott mot djurskyddslagens bestämmelser om förprövning av djurstallar införs en särskild sanktionsavgift för den som inte iakttar skyl— digheten att låta förpröva sådana stallar. För att ge hästägare möjlighet att an- lita en hovslagare med dokumenterat goda kunskaper införs ett system för godkännande av hovslagare. År 1991 påvisades tuberkulos i hjorthägn i Sverige för första gången. För att hindra att sjukdomen sprids skall regering- en, om det finns en hälsokontroll anordnad för hjortdjur, kunna meddela före- skrifter om vad som skall gälla för att lcronhjortar och dovhjortar som inte om- fattas av kontrollen skall få flyttas från ett/hägn. Köttbesiktningstvänget skall omfatta också slakt av sådana hjortar för husbehov.
1 lagen om kontroll av husdjur bemyndigas regeringen att meddela före- Prop. 1993/94:68 skrifter om ägg för avelsändamål. Vidare föreslås i lagen om provtagning på djur bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter om märk- ning och registrering av djur m.m. och föreskrifter om djurhållning, djurhälsa och hygien i mjölkproduktionen. Ändringarna är i huvudsak föranledda av EES-avtalet. Lagändringama föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 utom såvitt avser ändringen som rör avelsverksamhet i lagen om kontroll av husdjur m.m. Den sistnämnda ändringen skall träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
1. Förslag till riksdagsbeslut Pmp- 1993/94:68
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till — lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, — lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534), — lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., — lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, — lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
Härigenom föreskrivs att 2, 5 och 7 55 lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäder- få till slakt skall låta utföra och be— kosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.
Den som yrkesmässigt driver ' verksamhet för kläckning av ägg är skyldig att föra anteckningar och läm- na uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av rege— ringen eller myndighet som regering— en bestämmer.
Föreslagen lydelse
Den som yrkesmässigt hdllerfjä- derfä för uppfödning till slakt eller för produktion av ägg skall låta utfö- ra och bekosta undersökning av dju- ren i fråga om salmonella enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg el- ler yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.
5 51 Jordbruksverket får besluta att befogenhet som ankommer på verket enligt 1 5, 3 5 första stycket och 4 5 första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos Jordbruksverket.
Jordbruksverket får också beslu- ta att befogenhet som ankommer på verket enligt 1 5 helt eller delvis skall ankamrna på den veterinär som verket bestämmer.
752
Beslut av länsstyrelsen eller av veterinär får överklagas hos Jord- bruksverket.
Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos kammarrätten. Beslut som har meddelats enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse l991:398. 2 Senaste lydelse 199lz398.
2.2. Förslag till Prop. 1993/94:68 Lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988:534) dels att 3 och 37 55 skall ha följande lydelse, dels att deti lagen Skall införas en ny paragraf, 12 a 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 51
Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt ut- rymme och skydd samt hållas rena.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om
1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,
2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen, och
3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.
Regeringen fdr föreskriva att den som inte låter förpröva stall eller and- raförvaringsutryrnmen för djur skall åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften skall tas ut av den som var ägare av stallet eller förvaringsuttym- met när byggnadsåtgärden vidtogs. Den särskilda avgiften skall bestäm- mas till ett belopp som motsvarar fy- ra gånger den avgift som skulle ha betalats om förprövning skett, om det inte finns särskilda skäl att be- stämma avgiften till ett lägre belopp.
12aä
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfdr med- dela föreskrifter om godkännande av hovslagare. [föreskrifterna får be— stämmas att en avgift skall tas utför ansökan.
375
Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till an- svar enligt 36 5 för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
1 Senaste lydelse 1991:404.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:68
Den som har ålagts att betala en särskild avgift enligt 3 5 fjärde styck- et för att han inte låtit förpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur döms inte till ansvar enligt 36 5.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1994.
2.3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur
m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.
dels att 2, 6 och 7 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Regeringen får i det syfte som anges i l & första stycket meddela föreskrifter om seminverksamhet och för överföring av befruktade ägg mellan hondjur.
Föreslagen lydelse
Regeringen får i det syfte som anges i l 5 första stycket meddela föreskrifter om seminverksamhet, överföring av befruktade ägg mellan hondjur och om ägg för avelsända- mål.
Regeringen får meddela föreskrifter om att hingstar får användas till avel
endast om de har avelsvärderats.
Regeringen får överlämna åt Sta- tens jordbruksverk att
1. meddela föreskrifter som avses i 1 & andra stycket, 2 och 4 55 samt 5 5 första stycket,
Såå
Om det finns hälsokontroll an- ordnad för kronhjort och dovhjort, fdr regeringen meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att kron- hjortar och dovhjortar som inte om- fattas av kontrollen skall få flyttas från ett hägn. Föreskrifterna fdr avse också andra djurslag som hålls i sam- bete med kronhjort eller dovhjort.
651
Regeringen får överlämna åt Sta- tens jordbruksverk att
]. meddela föreskrifter som avses i l å andra stycket, 2 och 4 55, 5 5 första stycket samt 5 a 5 ,
2. ge organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslut- ningar rätt att anordna sådan kontroll som avses i 1 5, 3. besluta om sådant överlämnande som avses i 5 & andra stycket.
Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av
| Senaste lydelse 1991:402.
75
Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:68 2 eller 4 & döms till böter, om inte an- svar för gärningen kan ådömas en- ligt brottsbalken.
2, 4 eller 5 a 55 döms till böter, om inte ansvar för gärningen kan ådö- mas enligt brottsbalken.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 & den dag som regeringen bestäm- mer, och i övrigt den 1januari 1994.
2.4. Förslag till Prop Lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1683) om provtagning på djur
dels att nuvarande 5 5 skall betecknas 9 &, nuvarande 6 & skall betecknas 8 5 och nuvarande 7 och 8 55 skall betecknas 10 och 11 55,
dels att rubriken till lagen samt 1 5 och de nya 8 och 9—11 65 lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya bestämmelser, 5—7 55, samt när- mast före 1, 5, 6, 7, 9 och 10 åå nya rubriker av följande lydelse,
dels att det i lagen närmast före 2 och 4 55 skall införas nya rubriker som skall lyda "Provtagnin g eller undersökning” respektive ”Hälsoövervakning Och villkor för livdjursförsäljning”,
dels att ilcraftu'ädandebestämmelsen skall ha följande lydelse.
Lag om provtagning på djur, m.m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Tillämpningsområde 1 5 Denna lag avser kartläggning och Denna lag avser kontroll av smittsamma djursjukdo- ] . kartläggning och kontroll av mar samt kontroll av användningen smittsamma djursjukdomar, av läkemedel vid uppfödningen av 2. kontroll av användningen av lä- djur. kemedel vid uppfödningen av djur. 3. märkning och registrering av djur.
Märkning m.m.
5 5
För att uppfylla Sveriges åtagan- den enligt internationella överens- kommelser får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddela föreskrifter om
I . märkning, journalföring och registrering av djur,
2. djurhälsa, flyttningsdokument för djur och hygien vid transport av djur,
3. registrering av djurhållare.
Nuvarande lydelse
För provtagning eller undersök- ning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersök- ningen rätt att få tillträde till områ- den, anläggningar, byggnader, loka- ler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurkroppar, mjölk eller annat material förvaras.
Djurägaren skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att provtag- ningen eller undersökningen skall kunna genomföras.
Föreslagen lydelse
Kontroll av mjölkproduktion
65
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfdr med- dela föreskrifter om djurhälsa [ be- sättningar för mjölkproduktion samt om djurhållning, hantering av mjölk och krav på hygien i samband med sådan produktion.
Tillsyn
75
Statens jordbruksverk utövar till- synen över att föreskrifter meddela- de med stöd av 4—6 åå följs. Jord- bruksverket fdr överlåta dt länssty- relsen att utöva viss tillsyn inom lä- net. Verket får också överlåta åt en kommun att inom kommunen kon- trollera att föreskrifter meddelade med stöd av 6 :? följs.
En tillsynsmyndighetfdr meddela de förelägganden som behövs för att föreskrifter som har meddelats med stöd av 4—6 55 skall följas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmerfdr med- dela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
För tillsyn, provtagning eller un— dersökning enligt denna lag har den som utövar tillsynen, utför provtag- ningen eller undersökningen rätt att få tillträde till områden, anläggning- ar, byggnader, lokaler och andra ut- rymmen där djur hålls eller där djur- kroppar, mjölk eller annat material förvaras.
Djurägaren skall tillhandahålla den hjälp och lämna de upplysningar som behövs för tillsynen och för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomföras.
Nuvarande lydelse
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag.
Till böter döms den djurägare som inte fullgör skyldigheten enligt 6 5 andra stycket.
Beslut som annan statlig myndig- het än regeringen i enskilda fall med- delat enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Föreslagen lydelse
Avgifter
95
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om skyldighet att be- tala ersättning för provtagning, un- dersökning eller kontroll enligt den- na lag eller enligt föreskrifter med- delade med stöd av lagen.
Ansvar och överklagande
IOå
Till böter döms den djurägare som inte fullgör skyldigheten enligt 8 & andra stycket.
115
Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som meddelats med stöd av lagen för överklagas hos länsstyrelsen.
Beslut som annan statlig myndig— het än regeringen i enskilda fall med- delat enligt lagen eller enligtföre- skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrät- ten.
Denna lag träderikraft den 1janu- ari 1994.
2.5. Förslag till Lag om ändring i livsmedelslagen (197115 1 1)
Härigenom föreskrivs att 3 & livsmedelslagen (1971:511)l skall ha följan- de lydelse.
Nuvarande lydelse
Lagen gäller inte hantering av livs- medel i enskilt hushåll. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva att la- gen helt eller delvis skall gälla hante- ring av vatten i enskilt hushåll, om vattnet är avsett att drickas eller att användas vid hantering av livsme- del.
Föreslagen lydelse
Lagen gäller inte hantering av livs- medel i enskilt hushåll. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva att la- gen helt eller delvis skall gälla hante- ring av livsmedel i enskilt hushåll i fråga om
I . vatten som är avsett att drickas eller att användas vid hantering av livsmedel,
2. kött från kronhjort och dov- hjort som har hållits i hägn.
Lagen gäller inte heller hantering av livsmedel i kök i förskola och fritids- hem med högst två avdelningar om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1994.
1 Lagen omtryckt 1989z461.
3. Ärendet och dess beredning
Våren 1988 antog riksdagen ett förslag från regeringen om en ny djurskydds- lag (prop. 1987/88293, bet. 1987/88:JOU22, rskr. 1987/88z327) som trädde i kraft den I juli 1988. Enligt 2 & djurskyddslagen (1988:534) skall djur be— handlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Djurskyddslagen tar följaktligen bl.a. sikte på att genom en rad krav som gäller skötsel och miljö så långt möjligt skona djuren från sjukdomar. Annan lagstiftning har delvis samma syfte men är dessutom inriktad på att förhindra att sjukdomar förs över från djur till människa. Dit hör epizootilagen (1980:369) och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur. Det finns också lagstift- ning som tar sikte på att förebygga sjukdomar hos djur och ge möjlighet till kontroll av hälsoläget hos djur. Bl.a. dessa syften har lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. resp. lagen (l992:1683) om provtagning på djur.
I framställningar till regeringen den 30 januari 1992 och den 27 januari 1993 har Statens jordbruksverk lämnat förslag till ändringar i lagen om be- kämpande av salmonella hos djur. I framställningama föreslår Jordbruksver- ket bl.a. att verket bemyndigas delegera till veterinär att besluta om bekämp- nin gsåtgärder enligt lagen. Vidare föreslår verket att det införs en obligatorisk salmonellaprovtagning i värphönsbesättningar. Förslagen har remissbehand- lats. Jordbruksverkets lagförslag finns i bilaga I resp. bilaga 2. Samman- ställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet, dnr 224/92 resp. dnr 197/93.
Ien framställning till regeringen den 25 november 1992 har Jordbruksver- ket lämnat förslag till ändring i djurskyddslagen i fråga om förprövning av djurstallar. Förslaget har remissbehandlats. Jordbruksverkets lagförslag finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jord- bruksdepartemenret, dnr 231 1/92.
I en framställning till regeringen den 24 april 1992 har institutionen för husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet föreslagit att en auktori- sation av hovslagare införs. Förslaget har remissbehandlars. En samman- ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet, dnr 969/92.
I en framställning till regeringen den 12 november 1992 har Jordbruksver— ket föreslagit att en särskild lagstiftning om tuberkulos hos hjortdjur införs. Förslaget har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jord- bruksdepartementet, dnr 2182/92.
Mot bakgrund av remissutfallet i ärendet uppdrog regeringen den 1 april 1993 år Jordbruksverket att efter samråd med Statens livsmedelsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt och berörda näringsorganisationer göra en bedöm- ning av remissinstansemas synpunkter och förslag. Jordbruksverket har redo- visat uppdraget den 17 maj 1993 och därvid föreslagit vissa ändringar i sitt ursprungliga förslag till lagstiftning. Jordbruksverkets lagförslag finns i bilaga 4.
I en framställning till regeringen den 26 maj 1993 har Jordbruksverket lämnat förslag till en bemyndigandelag på djurområdet. Förslaget, som i huvudsak är föranlett av EES-avtalet och ett eventuellt svenskt medlemskap i EG, innebär att lagen skall ge stöd för föreskrifter om bl.a. in- och utförsel av djur, handel med djur, märkning och registrering av djur, kontroll av mjölk- produktion, gentekniskt modifierade djur, klassificering av kött och omhän- dertagande av djuravfall. Förslaget innebär att lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., lagen (1992: 1683) om provtagning på djur, veterinära inför- selkungörelsen (1958z551), veterinära utförselkungörelsen (1958:552) och Kungl. Maj:ts förordning (1956:413) om klassificering av kött upphävs.
Förslaget har remissbehandlats. Jordbruksverkets lagförslag finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet, dnr 990/93.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 10 juni 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet föreslår att det föreslagna bemyndigandet i 5 & tredje stycket lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur utgår och anför vidare synpunkter på utformningen av det bemyndigande som föreslås i 3 & tredje stycket djurskyddslagen (1988:534).
Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Dess- utom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnittet om delegation av bekämpningsåtgärder till veterinär och i avsnittet om prövning av djurstallar.
Utöver de förslag till lagändringar som remitterats till Lagrådet föreslås i propositionen ytterligare en ändring i lagen (1985:342) om kontroll av hus- djur m.m. Dessutom föreslås vissa ändringar i lagen (1992:1683) om prov- tagning på djur och en ändring i livsmedelslagen (1971:511).
Förslagen till ändring i lagen om kontroll av husdjur m.m. och i livsmedels- lagen faller utanför Lagrådets granskningsområde. Vissa ändringar i lagen om provtagning på djur hör däremot till detta område. Dit hör ändringen i 1 5 som gäller lagens tillämpningsområde och ändringen i nuvarande 6 & om rätt till tillträde i samband med tillsyn. Dit kan också anses höra den nya 7 & som är en tillsynsbestämmelse och ändringen i nuvarande 8 5 om överklagande.
Den nya tillsynsbestämmelsen har karaktär av standardbestämmelse som är vanligt förekommande i offentligrättslig lagstiftning, inte minst i lagstiftning- en på jordbrukets område. Bestämmelsen har följaktligen utformats i överens- stämmelse med motsvarande bestämmelse i andra lagar. Det saknas därför anledning att förutsätta annat än att bestämmelsen har fått en lämplig utform- ning och är ändamålsenlig för sitt syfte. Med hänsyn till vad nu sagts skulle Lagrådets hörande över bestämmelsen sakna betydelse.
Lagrådets hörande kan inte heller anses nödvändigt i fråga om de ändring- ar som föreslås av bestämmelser som redan finns i lagen. Ändringarna är av enkel beskaffenhet. Ändringen i 1 5 innebär endast en upplysning om att lagen skall avse också märkning och registrering av djur. De ändringar som föreslås i nuvarande 6 5 är rena följdändringar som föranleds av den nya tillsynsbestämmelsen. Ändringarna består dels i att den rätt till tillträde som bl.a. provtagare har till djurstallar och andra anläggningar vidgas till att gälla också en tillsynsmyndighet, dels i att det införs en skyldighet för djurägaren att lämna de upplysningar som behövs för tillsynen. I 7 & ändras endast en paragrafhänvisning. Ändringarna i nuvarande 8 &, slutligen, har också karak- tär av följdändringar föranledda av tillsynsregeln och två nyinförda bemyndi- ganden.
Sammanfattningsvis gör regeringen den bedömningen att ändringarna är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
4. Bekämpande av salmonella hos djur
4.1. Allmänna utgångspunkter
Salmonella är benämningen på en grupp bakterier som kan angripa djur och människor. För närvarande känner man till ca 2 000 olika s.k. serotyper av salmonella. Av särskild betydelse i det här sammanhanget är Salmonella ente- ritidis som är en s.k. invasiv salmonellatyp, en egenskap som medför att sal- monellabakterier hos värphöns kan förekomma i hönans äggledare och ägg- stockar och därifrån överföras till ägget.
Vissa salmonellatyper kan ge besvärliga infektioner hos djur. Det är emel- lertid bakteriens spridning från djur till människa och dess sjukdomsfram- kallande egenskaper hos människan som i huvudsak föranlett ingripanden med kontroll— och bekämpandeåtgärder.
Salmonellainfektion, oavsett serotyp, hos människa är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen (1988:1472) och rubriceras som en samhällsfarlig sjukdom. Det innebär bl.a. att när salmonellabakterier påvisas ] livsmedel får detta livsmedel inte säljas för konsumtion.
Sverige har en lång tradition när det gäller att vidta åtgärder för att kontrol- lera salmonellaförekomsten bland animalieproducerande djur. Dessa åtgärder har medfört att Sverige internationellt sett har få inhemska fall av salmonella- infektion hos människa. Som inhemska fall räknas människor smittade i Sverige oberoende av om smittkällan är ett imponerat eller svenskt livsmedel. Även s.k. sekundärfall till personer som smittats utomlands rapporteras som inhemsk smitta Sverige rapporterar trots få inhemska fall en av de högsta inci- densema, dvs. det relativa antalet fall av en sjukdom under en viss period, av salmonellainfektion hos människa i Europa. Ett skäl till detta är att i Sverige är, som nyss nämnts, salmonellainfektion hos människa en anmälningspliktig sjukdom. Vidare tas prov på många människor. Exempelvis måste enligt livs- medelslagstiftningen en person som arbetar med oförpackade livsmedel och
som varit utanför Norden mer än fem dagar lämna avföringsprov för under- sökning med avseende på bl.a. salmonella.
I Sverige har under de senaste åren rapporterats ca 6 000 fall av salmonel- lainfektion per år, vilket innebär att antalet fall har fördubblats jämfört med början av 1980-talet. Ökningen har till stor del berott på hemvändande turister som smittats med S . enteritidis i Europa.
Antalet årligen rapporterade inhemska fall av salmonellainfektion har sedan år 1980, med undantag för ett år, varierat mellan 242 och 863. År 1991 rap- porterades 1 206 inhemska fall beroende på S. enteritidis i ägg från infekte- rade värphönsbesättningar.
Mindre än 20 % av salmonellafallen hos människa i Sverige är således in- hemskt smittade, övriga är smittade i samband med utlandsresor. I många europeiska länder är förhållandet det motsatta. I t.ex. England och Wales är ca 85 % av fallen inhemskt smittade.
Sverige har sedan lång tid tillbaka bekämpat salmonella hos djur. Ursprung- ligen var epizootilagen tillämplig på salmonellainfektioner hos djur. Med hän— syn till erfarenheter från stora salmonellautbrott i Sverige i början på 1950- talet undantogs emellertid år 1955 salmonella från epizootilagens tillämpning. Epizootilagen ansågs nämligen inte medge den rörlighet och anpassning vid bekämpningen som krävs vid ett utbrott av salmonella. Dåvarande Veterinär- styrelsen hade dock vissa bemyndiganden att ingripa vid salmonellainfektio— ner hos djur. Möjligheten till sådana ingripanden hade huvudsakligen tillkom- mit för att hindra smittöverföring till människor. Ingripandena förutsatte dock djurägarens frivilliga medverkan.
För att höja beredskapen och möjliggöra en mer effektiv bekämpning av salmonella infördes år 1961 en särskild förordning om salmonellabekämp- ande hos djur. I förordningen föreskrevs att regeringen, dåvarande Veterinär- styrelsen eller i vissa fall veterinär, fick besluta om åtgärder för att förhindra smittspridning vid misstänkt eller konstaterad salmonellainfektion hos djur. Besluten kunde bl.a. avse förbud att föra djur och produkter från smittstället, avlivning av djur och oskadliggörande av ägg.
En frivillig, förebyggande salmonellakontroll i fjäderfäbesättningar inför- des år 1970. Jordbruksverket är huvudman för denna kontroll. För anslutna besättningar ställs bl.a. krav på att besättningsveterinären skall vara statligt förordnad, djurutrymmena skall vara hygieniskt utformade, det skall finnas förrum till djurutrymmena, uppfödningen skall ske i omgångar, fodret skall värmebehandlas och skadedjursbekämpning skall genomföras. Programmet kräver vidare att ansluten besättning endast tillförs djur från salmonellakontrol- lerade avelsbesättningar.
Den 1januari 1984 ersattes förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.m. med den nu gällande lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur (prop. 1982/83: 172, bet. 1982/83: JOU37, rskr. 1982/83z404). Den mest väsentliga förändringen mot den tidi- gare gällande förordningen var att det i lagen infördes en bestämmelse om att den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt
skall låta utföra och bekosta undersökningar av djuren i fråga om salmonella. Skälet till att bestämmelsen infördes var att uppfödare vid den tidpunkten hade börjat ställa sig utanför den frivilliga kontrollen. Risken bedömdes vara stor att denna utveckling skulle fortsätta och att salmonellasituationen då med all sannolikhet snabbt skulle försämras. Den obligatoriska kontrollen innebär att också den som har en slaktkyckling- eller slaktkalkonbesättning som inte är ansluten till det frivilliga kontrollprogrammet skall låta utföra bakteriolo- giska undersökningar med avseende på salmonella en till två veckor före slakt av djuren. I lagen anges vidare bl.a. att Jordbruksverket får besluta om olika åtgärder för att bekämpa och hindra spridning av uppkommen salmonellainfek— tion hos husdjur och andra djur som hålls i fångenskap. Verket får sålunda besluta om slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg, isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade samt om smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade och andra åtgärder som är nödvändiga från bekämp- ningssynpunkt. Besluten kan bl.a. gälla transport av djur eller varor, prov- tagning eller vaccination.
Inom slaktkycklingnäringen är i dag drygt 95 % av bruksbesättningarna och samtliga avelsbesättningar och kläckerier anslutna till den frivilliga sal- monellakontrollen. Kontrollen har varit framgångsrik i sitt syfte att förebygga salmonellainfektion i anslutna besättningar. Vetenskapligt upplagda undersök- ningar har visat att andelen salmonellainfekterade slaktkycklingar vid slakt är mindre än 1 %. Den omfattande provtagning som utförs i den frivilliga och den obligatoriska salmonellakontrollen innebär också att salrnonellasituatio- nen inom slaktkycklingproduktionen är väl klarlagd sedan lång tid tillbaka.
Anslutningen av värphönsbesättningar till den frivilliga kontrollen är där— emot liten. Branschorganisationen Svensk fågel införde den 1 februari 1991 krav på att samtliga värphönsgrupper som slaktas vid ett slakteri tillhörande organisationen skall genomgå en salmonellaprovtagning tre till åtta veckor före slakt. Någon salmonellaprovtagning sker dock inte om hönsen slaktas vid ett slakteri som inte är anslutet till organisationen eller om hönsen avlivas.
Enligt Jordbruksverket är det tveksamt om denna salmonellakontroll på ett effektivt sätt förmår hindra att salmonella via ägg överförs till människa. En kontroll innan slakt är av betydelse för att undvika smittspridning från hönan som livsmedel, men mindre lämplig som smittskyddsåtgärd då det gäller ägget som livsmedel. Verket har därför i en skrivelse till Jordbruksdeparte- mentet den 27 januari 1993 föreslagit att en obligatorisk salmonellaprovtag- ning i värphönsbesättningar införs enligt samma system som idag gäller för slaktkycklingar.
4.2. Obligatorisk salmonellaprovtagning i värphönsbesättningar
Regeringens förslag: En obligatorisk salmonellaprovtagning införs för värphönsbesättnin gar.
Jordbruksverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regering- ens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om en obligatorisk salmonellaprovtagning i värphönsbesättningar. Statens livsme- delsverk anser att från livsmedelshygienisk synpunkt bör obligatoriet gälla när ägg säljs i större omfattning. Vidare bör begreppet yrkesmässighet pre- ciseras till att omfatta försäljning till butiker, storhushåll och liknande. Enligt verket bör direkt försäljning enbart till enskilda konsumenter kunna undantas. Lantbrukarnas riksförbund anser att föreskrifterna inte bör begränsas till att omfatta besättningar av en viss storlek. Provtagning bör ske i besättningar varifrån ägg levereras för försäljning till detaljhandeln eller storkökssektom. Liknande synpunkter framförs av föreningen Svensk tjäderfäskötsel.
Skälen för regeringens förslag: Salmonellainfektion ären allvarlig sjukdom sett från folkhälsosynpunkt. Internationellt sett är salmonellainfek- tion hos människa orsakad av S. enteritidis en epidemisk sjukdom. För att belysa förhållandena kan nämnas Tyskland där antalet fall av S. enteritidis- infektion hos människa fördubblats på tre år och där antalet rapporterade fall år 1992 var ca 180 000. Trots att vi i Sverige internationellt sett har en mycket god salmonellasituation har antalet fall av S. enteritidis-infektion ökar också här, från ca 350 fall per år i början på 1980-talet till 2 842 anmälda fall år 1991. Råa äggprodukter bedöms som den vanligaste smittkällan vid infektion med denna salmonellatyp. På grund av bakteriens temperaturtålighet kan även kokta ägg utgöra en smittkälla.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att kontrollen av salmonella utformas på ett sådant sätt att riskerna för salmonella i livsmedel minimeras. Som Jordbruksverket anför är anslutningen av värphönsbesättningar till den frivilliga, förebyggande salmonellakontrollen mycket liten. Branschorganisa- tionens Svensk fågel krav på att värphönsgrupper skall genomgå salmonella— kontroll tre till åtta veckor före slakt omfattar enbart värphönsgrupper som slaktas vid ett slakteri tillhörande organisationen. Provtagningen sker dess- utom i ett skede när värpperioden nästan är slut. Kontrollen före slakt är av betydelse för att hindra smitta från hönan som livsmedel men ger däremot inte samma skydd när det gäller äggen.
Regeringen delar Jordbruksverkets och remissinstansemas uppfattning att det är angeläget att en obligatorisk salmonellakontroll införs inom äggproduk- tionen. Vårt förslag innebär således att den bakteriologiska provtagning som ingår i den frivilliga salmonellakontrollen blir obligatorisk. Därmed kommer salmonellainfektion i värphönsbesättningar att kunna upptäckas på ett tidigt
stadium och möjligheterna att förhindra att salmonellainfekterade ägg når Prop. 1993/94:68 handeln ökar betydligt.
Enligt Jordbruksverkets förslag skall den som yrkesmässigt producerar ägg för konsumtion omfattas av den obligatoriska salmonellaprovtagningen. Besättningar under en viss storlek skall dock kunna undantas från kravet på provtagning. Enligt verkets bedömning bör besättningar med mindre än 200 djur kunna undantas. Skälet som verket anför är att med den besätmingsstruk- tur som äggnäringen har i dag kommer, trots att enbart 7 % av antalet besätt- ningar har mer än 200 värphöns, mer än 95 % av antalet värphöns med den föreslagna ordningen att omfattas av den obligatoriska kontrollen. Verket bedömer att detta ger en tillfredsställande säkerhet från folkhälsosynpunkt utan att kraven på kontrollsystem eller kostnaderna för de mindre besättning- arna blir oproportionerligt höga
Flera remissinstanser anser att begreppet yrkesmässig verksamhet är oklart i detta sammanhang. Statens livsmedelsverk vill begränsa den obligatoriska kontrollen till besättningar från vilka ägg säljs i större omfattning. Enligt ver- ket bör begreppet yrkesmässighet preciseras och omfatta försäljning till bu- tiker, storhushåll och liknande och undantag göras för direkt försäljning en- bart till enskilda konsumenter. Lantbrukarnas riksförbund anser att föreskrif- terna inte bör begränsas till besättningar av en viss storlek. Provtagning bör ske i besättningar varifrån ägg levereras för försäljning till detaljhandeln eller storkökssektom. Liknande synpunkter framförs av föreningen Svensk fjäder- fäskötsel.
Regeringen anser att det är viktigt att kontrollen kommer att omfatta besätt- ningar från vilka ägg saluförs till en bredare krets konsumenter. En avgräns- ning som innebär att kontrollen bara kommer att gälla leverantörer till butiker och storkök är mindre lämplig eftersom det skulle innebära att t.ex. en försälj- ning i gårdsbutik, oavsett omfattning, skulle falla utanför. Regeringen anser därför att den avgränsning som Jordbruksverket har föreslagit är att föredra.
Enligt regeringens mening är det också viktigt att insatser görs för att un- derlätta för den småskaliga livsmedelsproduktionen samtidigt som samhällets krav på en god livsmedelskontroll upprätthålls. Det övervägande antalet värp- höns, 81 %, finns i besättningar med mer än 5 000 höns. Som nyss nämnts föreslår Jordbruksverket att besättningar med mindre än 200 djur undantas från den obligatoriska kontrollen. Det innebär att drygt 95 % av värphönsen då kommer att omfattas av kontrollen. Enligt verkets bedömning innebär det en tillfredsställande säkerhet från folkhälsosynpunkt samtidigt som kostnader- na för de mindre besättningarna inte blir oproportionerligt stora. Det bör an- komma på Jordbruksverket att mot bakgrund av vad vi nu anfört bestämma vilka besättningsstorlekar som den obligatoriska kontrollen skall gälla. Mot bakgrund av den struktur som äggproduktionen har i dag finner regeringen dock att den av Jordbruksverket föreslagna gränsen synes väl avvägd
I lagen om bekämpande av salmonella hos djur bör det således föras in ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om att den som yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg skall låta utföra och bekos-
ta salmonellakontroll av djuren. Föreskrifterna med stöd av lagen bör utfor- mas så att kontrollkravet bara kommer att gälla besättningar över en viss stor— lek. Det i lagen angivna kravet på yrkesmässighet kan vid ett sådant förhållan— de inte förutsättas leda till några avgränsningsproblem. Av föreslcriftema bör vidare framgå att kontrollen inte gäller annan äggproduktion än den som sker för konsumtion.
Med den föreslagna modellen kommer således inte alla värphönsbesättning- ar att omfattas av den obligatoriska kontrollen. Det bör dock även för de un- dantagna besättningarna föras anteckningar om verksamheten, såsom när det gäller den leverans av ägg som sker. Regeringen föreslår därför att alla som yrkesmässigt producerar ägg skall vara skyldiga att föra anteckningar och lämna uppgifter om sin verksamhet, dvs. även innehavare av mindre besätt- ningar som inte omfattas av den obligatoriska salmonellakontrollen. Motsva- rande skyldighet gäller redan i dag för den som yrkesmässigt driver verksam- het för kläckning av ägg. Det innebär att smittskyddsutredningar vid miss- tanke om salmonellasmitta från ägg underlättas och att också ägg från mindre besättningar som inte omfattas av kontrollen kan spåras och eventuell salmo- nellainfektion bekämpas. Iden mån det i det här sammanhanget krävs någon definition av begreppet yrkesmässighet bör en sådan precisering kunna ske i föreskrifter meddelade av Jordbruksverket.
Enligt regeringens bedömning bör de föreslagna bestämmelserna väsentligt effektivisera salmonellakontrollen samtidigt som förutsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduktionen underlättas.
4.3. Delegation av beslut om bekämpningsåtgärder till veterinär
Regeringens förslag: Jordbruksverket får delegera till en veterinär
att besluta om bekämpningsåtgärder enligt lagen om bekämpande av sal- monella hos djur.
Jordbruksverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regering- ens förslag.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att den förordnade veteri- nären ges befogenhet att fatta de beslut som är nödvändiga för att förhindra smittspridning. Några remissinstanser har påpekat att det är väsentligt att sam- råd förekommer mellan förordnad veterinär, länsstyrelsen och J ordbruksver- ket sarnt att förordnandet för veterinären bör vara personligt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler fattar Jord- bruksverket i princip alla beslut om bekämpningsåtgärder vid salmonellainfek- tioner. Besluten kan gälla slakt eller annan avlivning, begränsningar i djur- flödet till eller från en smittad djurenhet, rening av lokaler eller föremål och andra från bekämpningssynpunkt nödvändiga åtgärder. Jordbruksverket kan
överlåta vissa av dessa befogenheter på länsstyrelsen. Tillsynen av efterlevna- den av besluten utövas av en veterinär som förordnas av Jordbruksverket.
En del av bekämpningsåtgärdema består i att meddela beslut om s.k. spärr— förklaring, vilket bl.a. innebär begränsningar i fråga om in- eller utförsel av djur till eller från besättningen och tillträde till stallarna för andra än den perso- nal som behövs för djurens skötsel och gårdens drift i övrigt. Syftet med en sådan spärr är att i största möjliga utsträckning hindra att smittan sprids till andra besättningar.
Utfärdandet av en spärrförklaring kräver kännedom om förhållandena på platsen. Bästa kunskapen om dessa förhållanden har den förordnade veterinä- ren. Förutsättningarna för ett snabbt ingripande med adekvata bekämpningsåt- gärder ökar därför om Jordbruksverket ges möjlighet att delegera befogenhe- ten att besluta om spärrförklaring och annan bekämpning till den veterinär som verket finner lämplig. Ett sådant förordnande bör vara personligt. Det är fråga om att fatta beslut av kvalificerad natur som kräver noggranna övervä- ganden och hög kompetens hos veterinären. Besluten kan dessutom vara i betydande grad ingripande och tyngande för den enskilde. Enligt regeringens mening bör lagen om bekämpande av salmonella hos djur ändras så att den nu besluivna delegationen blir möjlig.
1 lagrådsremissen föreslogs i förtydligande syfte ett bemyndigande som av- såg föreslq'ifter om hur provtagning och undersökning skall genomföras. Lag- rådet har bl.a. påpekat att den föreslagna bemyndiganderegeln är onödig med hänsyn till det bemyndigande som redan finns i 2 & och regeringens behörig- het att meddela verkställighetsföreskrifter. Regeringen ansluter sig till Lagrå- dets uppfattning och lägger därför inte fram något motsvarande förslag i pro- positionen.
5. Vissa djurskyddsfrågor
5.1. Prövning av djurstallar
Regeringens förslag: En särskild avgift skall kunna tas ut om före-
sten förprövning av stall eller andra förvaringsutrymmen för djur underlåts.
Jordbruksverkets förslag: En möjlighet till efterprövning av stall och andra förvaringsutrymmen för djur införs.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att det införs en möjlighet att i efterhand ingripa mot byggnadsåtgärder som inte förprövats. Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län, Nor- diska sarnfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Sveriges veterinärförbund anser att det redan av lagen bör framgå att prövningen gäller sådana förhållanden som avser djurskyddet och
djurhälsan. Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västerbottens län och Svenska lantarbetareförbundet har påpekat att det är nödvändigt att göra en helhetsgranskning från djurhälso— och djurskyddssynpunkt och att alla former av inhysningssystem bör bli före- mål för förprövning.
Skälen för regeringens förslag: Som ett led i strävandena att ge hus- djuren en god miljö infördes år 1973 bestämmelser om förprövning av djur- stallar. Av grundläggande betydelse har ansetts vara att djurstallar utformas med beaktande av djurskyddsaspekterna eftersom husdjurens hälsa är så starkt beroende av närmiljön. Även ekonomiska och produktionstekniska faktorer måste emellertid beaktas. Samtidigt har framhållits att ett större hän- synstagande till djurskyddssynpunkter vid utformningen av djurstallar ofta leder till ekonomiska fördelar för djurägaren eftersom ett bättre djurskydd leder till en bättre djurhälsa som i sin tur ger ökat produktionsresultat (prop. 1973:31 s. 21). I prop. 1987/88293 om djurskyddslag m.m. framhölls att djurstallar även i fortsättningen bör förprövas från djurskyddssynpunkt och att prövningen liksom hittills bör vara ett uttryck för en strävan att med god stallrniljö och lämpliga skötselmetoder öka förutsättningarna för ett gott hälso- tillstånd hos djuren. Prövningen bör omfatta alla faktorer i miljö och skötsel som har betydelse för djurhälsa och djurbeteenden och därmed för djurskyd- det. Även en uppföljning bör ske dels för att kontrollera att tillståndet och de villkor som kan ha förenats med detta har följts, dels för att studera hur an- läggningen fungerar i praktiken. Frågor om godkännande av stallar och an- läggningar prövas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall också besikta stallar och anläggningar innan de tas i bruk. För prövningen skall en avgift betalas enligt föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket. För närvarande tas det vid en enklare handläggning. t.ex. prövning av ett mindre stall, ut en avgift på 2 000 kr och vid en normal handläggning 4 000 kr. I särskilt komplicerade ärenden tillämpas en timtaxa varierande från 285—365 kr per timme. Brott mot reglerna om förprövning kan leda till åtal. Böter som utdöms uppgår vanligt- vis inte till det belopp som en förprövning hade kostat.
Vid bl.a. miljö— och hälsoskyddsnämndemas inspektioner i samband med tillsynen enligt djurskyddslagen har det kommit fram att stallar uppförts eller byggts om utan att någon förprövning har skett. Det har visat sig svårt att komma till rätta med den olovliga byggnation som sker. Som en bidragande orsak till problemen har angetts att bötesstraffet oftast är en mindre ekono- misk påfrestning än kostnaden för en förprövning. Tillsynsmyndighetemas befogenhet enli gt djurskyddslagen att besluta om förelägganden för att i efter- hand komma till rätta med en byggnads fel och brister har inte varit ett tillräck- ligt verksamt medel för att åstadkomma en bättre efterlevnad av reglerna om förprövning.
För att komma till rätta med problemet föreslår regeringen att det i djur- skyddslagen införs ett bemyndigande till stöd för föreskrifter om en sanktions- avgift för den som inte iakttar skyldigheten att låta förpröva ett stall eller annat förvaringsutrymme för djur.
Skyldigheten att låta förpröva stallar m.m. behålls följaktligen oförändrad I de fall då föreskriftema om förprövning inte har följts, skall det vara möjligt att ta ut en särskild avgift i efterhand. Avgiften böri likhet med byggnadsav- gift enligt plan- och bygglagen (1987:10) vid olovligt byggande bestämmas till fyra gånger den avgift som annars skulle ha betalats. Eftersom det är läns- styrelsen som prövar frågan om godkännande av stallar och anläggningar bör länsstyrelsen även besluta om den särskilda avgiften. Avgiften bör tas ut av den som var ägare av stallet eller förvaringsutrymmet när byggnadsåtgärden vidtogs.
Lagrådet har haft synpunkter på det föreslagna bemyndigandet som inne- bär rätt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jord— bruksverk att meddela föreskrifter om avgiftsskyldigheten. Enligt Lagrådet får en sanktionsavgift av ifrågavarande slag anses ha en sådan karaktär att det står bäst i överensstämmelse med motiven till regeringsformen att åtminstone ramarna för regleringen preciseras av riksdagen. Så har också enligt Lagrådet i regel skett vad gäller de sanktionsavgifter som hittills införts. Lagrådet vill i första hand förorda att en lagreglering görs efter förebild av avgiftsbestämmel- serna i plan— och bygglagen. Det innebär att avgiftsbestämmelsema i huvud- sak anges i lagen. I andra hand anser Lagrådet att åtminstone vissa ramar bör anges för bemyndigandet. Det kan enligt Lagrådet inte anses lämpligt att tillåta regeringen att delegera befogenheten att meddela föreskrifter i ämnet vidare till Jordbruksverket.
Enligt regeringens mening bör bestämmelsen få formen av ett bemyndig- ande för regeringen att meddela föreskrifter om avgiften. För att uppfylla de krav som Lagrådet hänvisat till bör bemyndigandet preciseras på sätt som skett i lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor. Följaktligen bör i bemyndigandet anges vem som skall vara avgifts- skyldig och med vilket belopp avgiften skall kunna tas ut. Ytterligare bestäm- melser om den särskilda avgiften bör tas in i djurskyddsförordningen.
Givetvis kan reglerna om föreläggande att ändra den utförda byggnaden för att tillgodose djurskyddslagstiftningens krav komma till användning också i sådana fall då den särskilda avgiften skall betalas. Ett föreläggande kan för- enas med vite. Om ett föreläggande inte följs kan det till sist bli fråga om att byggnaden ändras eller rivs på den försumliges bekostnad.
Tillsynen inom kommunen av djurskyddsreglemas efterlevnad utövas av den kommunala nämnd som har hand om miljö- och hälsoskyddsfrågor. För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls och att där besikta djuren, göra un- dersökningar och ta prover. Det är rimligt att anta att det är i första hand vid sådan tillsyn som byggnadsåtgärder som inte förprövats kommer att upp— täckas. Nämnden bör då underrätta länsstyrelsen om att förprövning inte har skett och länsstyrelsen får då ta upp frågan om en särskild avgift skall tas ut. Även vid besök av t.ex distriktsveterinären kan underlåten förprövning upp- dagas och rapporteras till länsstyrelsen. När det upptäcks att en byggnad inte har förprövats bör nämnden i samverkan med länsstyrelsen ta ställning till om
det är nödvändigt att bygga om eller ändra byggnaden för att den skall kunna godkännas från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Som underlag för denna prövning behövs i allmänhet ritningar över byggnaden. Ritningar kan alltså behöva upprättas i efterhand och detta får då ses som en åtgärd som behövs för att lagstiftningen skall efterlevas. Tillsynsmyndigheten kan därför med stöd av 26 & djurskyddslagen förelägga den som uppfört byggnaden att till- handahålla nödvändiga ritningar.
[djurskyddslagen bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bemyn- digande, Jordbruksverket att meddela föreskrifter om bl.a stall och andra för— varingsutrymmen för djur samt om skyldighet att låta förpröva sådana utrym- men. I djurskyddsförordningen föreskrivs att godkännande av djurstallar skall ske från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Regeringen anser mot den bakgrunden att det inte skall behöva råda någon tvekan om vad förprövningen skall avse. Enligt regeringens mening kan det inte anses nödvändigt att i det här avseendet göra några förtydliganden i djurskyddslagen.
Redan i prop. 1987/88:93 framhålls att prövningen bör omfatta alla fakto- rer i miljön som har betydelse för djurhälsa och djurbeteende och därmed även för djurskyddet. Detta har hela tiden varit och skall alltjämt vara utgångs- punkten vid den förprövning som görs. Någon ytterligare precisering av pröv- ningens omfattning utöver den som görs i djurskyddsförordningen är därför inte nödvändig.
5.2. Godkännande av hovslagare
Regeringens förslag: Ett system för godkännande av hovslagare
införs.
Sveriges lantbruksuniversitets förslag (Institutionen för hus- djurshygienl: Ett auktorisationssystem för hovslagare införs.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Lantbrukarnas riks- förbund tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas riksförbund anser att problemet med en bristande tillgång på kvalificerade hovslagare och klövvårdare inte avhjälps genom en auktorisation. Djurägarna bör enligt förbundet skaffa sig en uppfattning om kompetensen hos en hovslagare genom referenser eller uppgifter om utbildning. Jordbruksverket anser det naturligt att verket an- förtros uppgiften som auktoriserande myndighet.
Allmänna utgångspunkter: En god hov- och klövvård är viktig för husdjurens välbefinnande. De djur som främst är i behov av sådan vård är nötkreatur och hästar.
I Sverige har hästen haft sin största betydelse inom jord- och skogsbruket, försvaret och transportsektorn. Det största antalet hästar registrerades i början på 1920—talet. Antalet hästar var då 700 000. I och med "avhästningen" inom
försvaret och inom jord- och skogsbruket efter andra världskriget minskade antalet hästar och var endast ca 82 000 i början av 1970—talet.
Dagens hästhållning har en annan inriktning än tidigare. Antalet travhästar har ökat kraftigt, men främst har det stora antalet ridintresserade barn och un g- domar medfört att antalet hästar åter ökat. Det finns ingen officiell statistik över antalet hästar i landet. I Lantbruksstyrelsens rapport (1991:4) Hästutred- ningen uppskattas antalet hästar till 160 000—180 000.
Alla hästar är i behov av regelbunden hovvård. Inom travsporten sköts hovvården av tradition till stor del av tränare eller skötare. I övrigt anlitas vanligen praktiserande hovslagare. Enligt uppgift från Svenska hovslagare- föreningen finns det i dag ca 500 verksamma hovslagare i landet. Hälften av dessa beräknas ha hov- och klövvård som huvudsaklig försörjningskälla.
Efterfrågan på hovslagartjänster är mycket stor och det råder brist på hov- slagare. Iden nyss nämnda Hästutredningen uppskattas behovet av hovslaga- re till hästar som inte skos av ägare, tränare eller skötare till mellan 700 och 800. Hästutredningen påpekar att svårigheterna att täcka behovet accentueras av att många av de arméutbildade yrkesverksamma hovslagarna närmar sig eller har nått pensionsåldern. Bland de nyutbildade förekommer dessutom ofta en alltför tidig avgång beroende på belastningsskador m.m.
Tills nyligen anordnades hovslagarutbildning enbart på en plats i landet, nämligen av hovslagarskolan i Skara med Sveriges lantbruksuniversitet som huvudman. Numera anordnas det hovslagarutbildning på flera ställen, bl.a. inom AMU och gymnasieskolan.
Institutionen för husdjurshygien vid Sveriges lantbruksuniversitet har i en skrivelse den 24 april 1992 föreslagit att en auktorisation av hovslagare in- förs. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp med representanter för insti- tutionen och Svenska hovslagareföreningen. Som skäl anför arbetsgruppen bl.a. att i dag kan vem som helst oavsett utbildning och erfarenhet kalla sig hovslagare och att det därmed är svårt för hästägare att avgöra om en hovsla- gare har tillräcklig utbildning och erfarenhet i fråga om hovvård och hovslage- ri. Arbetsgruppen anför vidare att det vid flera tillfällen inträffat att personer som uppgett sig vara hovslagare utfört ingrepp och på grund av okunnighet orsakat djuren lidande och skada.
Det har också i andra sammanhang framförts önskemål om någon form av auktorisation av hovslagare. Dåvarande Lantbruksstyrelsen anförde i sin rap- port Hästutredningen bl.a. att en stor del av hovslageriverksamheten sköts av personer som har verksamheten som bisyssla, vilket gör att branschens om- fattning och omsättning är svår att kartlägga. Den stora efterfrågan på hovsla- gare i kombination med djurägarnas ofta bristande kunskaper i ämnet har i vissa fall lett till att hovslageriarbete av låg kvalitet har utförts vilket är en be- tydande riskfaktor för hästhälsa och djurskydd. Lantbruksstyrelsen föreslog därför att frågan om auktorisation av hövslagare skulle utredas.
Skälen för regeringens förslag: lSverige lägger vi stor vikt vid djur- skyddsintresset och en av de grundläggande bestämmelserna i djurskyddsla- gen är att djur skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
Hästintresset har ökat under de senaste årtiondena och hästhållningen har som nämnts i det föregående en annan struktur än tidigare. Antalet fritids- och sporthästar har ökat och därmed antalet hästägare med liten eller ingen erfaren- het av hästskötsel. Enligt Hästutredningen är det största enskilda djurskyddspro- blemet inom häSthållningen hästägamas låga kunskapsnivåi fråga om hästens skötsel och vård.
Enligt regeringens mening är det betydelsefullt att hovslageriverksamheten bedrivs på ett djurskyddsmässigt godtagbart satt. Trots att de ingrepp som en hovslagare utför inte är att betrakta som operativa, görs de i levande vävnad. Om ingreppen inte utförs på ett riktigt sätt kan de medföra skada och lidande för djuren. Det är därför viktigt att den som utför dessa ingrepp har goda kun- skaper och praktisk färdighet. Det kan vara svårt för en hästägare att bedöma om en hovslagare har utfört ett riktigt arbete. Skadan kan då redan vara skedd. Det är bl.a. av det skälet viktigt att djurägama när de vill anlita en pro- fessionell hov51agare har möjlighet att välja en hovslagare som har dokumen- terat goda kunskaper. Därför bör bestämmelser om godkännande av hovsla— gare införas.
Flera remissinstanser betonar att bristen på hovslagare är ett stort problem. Som tidigare nämnts har det dock under den senaste tiden på flera platser an- ordnats utbildningari hovslageri. Svenska hovslagareföreningen påpekar i sitt yttrande att dessa utbildningar är av varierande längd och synes vara av skiftande kvalitet. Enligt vår mening är det mot bakgrund av bristen på hov- slagare positivt att fler utbildningar i hovslageri har satts igång. Ett system med godkännande av hovslagare bör medföra en kvalitetshöjning av utbild- ningarna.
Regeringen delar den uppfattning som flera remissinstanser har att ett sy- stem för godkännande av hovslagare inte skall innebära att all hovslageriverk- samhet måste utföras av godkända hovslagare. Ett system för godkännande av hovslagare kommer således inte att utgöra någon konkurrensbegränsning eller något ingrepp i näringsfriheten. Det ger däremot djurägama en möjlighet att välja en hovslagare med dokumenterat goda kunskaper och praktisk färdig- het.
I enlighet med vad Jordbruksverket anför i sitt yttrande bör verket vara godkännande myndighet. Jordbruksverket bör också få befogenhet att medde- la föreslcrifter om vad som skall krävas för godkännande. Detta bör ske efter samråd med Svenska hovslagareföreningen. Hästhållningens yrkesnämnd och utbildningsanordnare. Kunskapskraven bör formuleras på så sätt att ga- rantier kan skapas för en god minimistandard på de godkända hovslagarna.
I landet finns för närvarande flera skolor som bedriver hovslageriutbild- ning. Även traditionell utbildning i form av lärlingssystem förekommer. Båda dessa utbildningsformer bör betraktas som godtagbara vägar för att uppnå ett formellt godkännande som hovslagare. En förutsättning för godkännande bör vara att den sökande har tillfredsställande kunskaper både vad gäller hovvård och klövvård. I det här sammanhanget har särskilt understrukits behovet av hovslagare på grund av det ökande antalet hästar i landet. Det är emellertid vik-
tigt att också påpeka behovet hos de klövbärande husdjuren av en god klöv- vård.
För att underlätta för allmänheten att bedöma kvaliteten hos en anlitad hov- slagare bör hovslagaren efter godkännande kunna visa upp någon form av in- tyg som utvisar att han eller hon har godkänts av Jordbruksverket. Hos Jord- bruksverket bör det föras en förteckning över godkända hovslagare.
Ett system som innebär att en statlig myndighet meddelar ett godkännande förutsätter kontroll av att standarden hos godkända hovslagare upprätthålls. Jordbruksverket bör därför kunna upphäva godkännandet för den hovslagare som i sin yrkesutövning visar grov oskicklighet eller annars visar sig uppen- bart olämplig. Om någon obehörigen skulle utge sig för att vara godkänd hovslagare bör ingripande kunna ske med stöd av marknadsföringslagen.
Den som vill bli godkänd hovslagare bör vara skyldig att betala en avgift för prövningen i samband med att ansökan om godkännande görs hos J ord- bruksverket. Avgiften som skall ge full kostnadstäckning för verkets pröv- ning bör tas ut oavsett vilket resultat ansökan leder till.
6. Bekämpning av tuberkulos hos hjortdjur
Regeringens förslag: Regeringen skall, med stöd av ett bemyndig-
ande som förs in i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. kun— na meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att kronhjortar och dovhjortar som inte omfattas av en hälsokontroll skall få flyttas från ett hägn. Föreslcriftema får också avse andra djurslag som hålls i sambete med kronhjort eller dovhjort. Regeringen skall kunna delegera till Jord- bruksverket att meddela föreskrifterna. Livsmedelslagen (1971:511) ändras så att föreskrifter får meddelas som innebär att kött från hägnad hjort som hanteras i enskilt hushåll skall omfattas av köttbesiktningstvånget.
Jordbruksverkets förslag: Tuberkulos hos hjortdjur bör inte som hit- tills bekämpas med stöd av epizootilagstiftningen utan med stöd av en sär- skild lagstiftning om förebyggande och bekämpande av tuberkulos hos hjort- djur. Det grundläggande syftet med den föreslagna lagen är att utrota sjukdo- men i landet I lagen som avser hjortar av arterna kronhjort och dovhjort som hålls i hägn finns bestämmelser som möjliggör en kontroll över vilka hägn som finns i landet. Vidare finns bestämmelser som reglerar flyttningar av djur mellan hägn och bestämmelser om vilka djur som får hållas i hägn. Bestäm- melser om sjukdomskontroll såväl av djur som slaktas, avlivas eller självdör, som av levande djur föreslås. Jordbruksverket föreslår att bestämmelser skall införas om kontroll av hägnade djur genom obligatorisk tuberkulintestning. Om särskilda skäl finns skall dock enligt Jordbruksverkets förslag undantag från kravet på tuberkulintestning kunna medges. Vidare föreslås bestämmel-
ser om märknings-, rapporterings- och joumalföringsskyldighet. Slutligen föreslås föreskrifter om anmälningsplikt för hägnägaren eller brukaren vid misstanke om tuberkulos i hägn liksom föreskrifter om obligatorisk veterinär- kontroll. Ansvaret för bekämpningen av tuberkulos skall enligt förslaget åvila Jordbruksverket. Detsamma gäller tillsynen över efterlevnaden av den före- slagna lagstiftningen.
Remissinstanserna: Riksförbundet för Svensk hjortavel och Sällskapet Frisk kronhjort har avstyrkt förslaget och lämnat egna förslag till ett frivilligt program för bekämpning av tuberkulos hos hjort. Förslaget har avstyrkts också av flera enskilda personer. Glesbygdsmyndigheten har avstått från att yttra sig i ärendet. Flertalet remissinstanser, däribland Statens livsmedels- verk, Statens naturvårdsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens bakteriologiska laboratorium och Lantbrukarnas riksförbund har tillstyrkt de föreslagna åtgärderna.
Skälen för regeringens förslag: Ända till i maj 1991 då nötkreaturs- tuberkulos påvisades på hjort i ett hägn i Stockholms län betraktades denna infektionssjukdom som utrotad i Sverige. I dagsläget har ytterligare sju tuber- kulosinfekterade hjorthägn påvisats. Den mest sannolika smittkällan är dov— hjortar som importerades till landet år 1987. Dessa djur samt djur som har haft direkt eller indirekt kontakt med de importerade djuren och därför kan vara smittade, bedöms vara spridda på olika hägn i landet. I Sverige finns i dag omkring 750 hjorthägn. Antalet hjortar i hägnen är okänt men kan upp- skattas till ungefär 50 000.
Tuberkulos är en s.k. zoonos. Det innebär att sjukdomen inte bara smittar mellan djur och mellan människor utan också från djur till människa och vice versa. Tuberkulos hos däggdjur ger upphov till en allvarlig kronisk sjukdom. Inkubationstiden kan vara mycket lång, från några månader till många år. Sjukdomen är svår att diagnostisera. Det finns ingen fungerande behandling för djur som har smittats med tuberkulos. Om en infektion med tuberkulos diagnostiseras hos ett djur måste detta avlivas och kroppen totalkasseras.
Tuberkulos är en epizootisk sjukdom och bekämpningen sker med stöd av epizootilagstiftningen. Epizootilagen (1980:369) gäller bl.a. för tuberkulos av bovin och human typ hos klövbärande djur och häst. Lagen reglerar allmänfar- liga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människor. Syftet med lagen är att möjliggöra en snabb och effektiv utrot- ning av epizootiska sjukdomar som introduceras i landet. Epizootilagen ger samhället omfattande befogenheter att vidta åtgärder. Den innefattar också långtgående skyldigheter att ersätta djurägare för t.ex. förlust av djur som måste slaktas, kostnader för rengöring och desinfektion samt för driftsavbrott eller störningar i driften. Eftersom Sverige har varit förskonat från större ut- brott av epizootiska sjukdomar under många år finns inte några aktuella beräk- ningar av hur mycket sådana utbrott kan kosta.
Efter ett mödosamt bekämpningsarbete främst under 1900-talets första hälft förklarades Sverige år 1958 som ett av få länderi världen fritt från nöt- kreaturstuberkulos_ Det är ett allvarligt problem att vi nu åter, efter så många
år, har fått in sjukdomen i landet. För att komma till rätta med situationen mås- te beredskapen mot sjukdomen höjas. I motsats till Jordbruksverket anser re- geringen emellertid att det för närvarande inte finns skäl för att utmönstra tu- berkulos ur epizootilagstiftningen. Tuberkulos bör därför även i fortsättning— en bekämpas med stöd av denna lagstiftning.
Det finns flera frivilliga sjukdomsbekämpningsprogram i Sverige, t.ex. för leukos hos nötkreatur och för Aujeszkys sjukdom hos svin. Programmen har stor anslutning. På motsvarande sätt bör en frivillig hälsokontroll som är in- riktad på att bekämpa tuberkulos hos hjort anordnas. En sådan hälsokontroll kan i likhet med de nämnda programmen utformas inom ramen för bestämmel- serna i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Med hänsyn till vad som framkommit under beredningen av lagstiftningsärendet finns det goda förutsättningar för att en frivillig hälsokontroll för hjortdjur skall komma till stånd. Enligt vad regeringen erfarit är en sådan hälsokontroll nu under utarbe- tande. Det är naturligt att störst intresse för en kontroll finns hos hjortägare som säljer livdjur. Emellertid får det förutsättas att också hjortägare som hål- ler hjortar för köttproduktion har ett starkt intresse av att ansluta sig till en fri- villig kontroll. Vi vet inte med säkerhet i dag hur utbredd sjukdomen är bland hjortar. Det är därför angeläget att den frivilliga kontrollen börjar så snabbt som möjligt och att anslutningen till kontrollen blir stor. Därmed skapas möj- lighet att utrota tuberkulos hos hjortdjur i Sverige. En spridning av tuberkulo- sen bland de hägn där hjortar hålls för köttproduktion skulle hota hela hjortnä— ringen i Sverige och på sikt innebära hälsorisker för befolkningen.
Det viktigaste inslaget i ett sådant kontrollprogram bör vara ett åtagande från deltagarna i programmet att inte föra levande djur från ett hägn om inte samtliga djur i detta tuberkulintestats vid minst tre tillfällen under minst ett år med negativt resultat och hägnet därvid har förklarats fritt från tuberkulos.
Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som en spridning av tuberkulos kan få inte bara för den enskilde djurägaren, jordbruksnäringen och staten utan också för djur och människor i allmänhet är det emellertid inte tillräckligt med enbart en frivillig hälsokontroll. Från ungefär 200 av de svenska hjort- hägnen säljs livdjur. Det innebär att ett antal levande djur flyttas inom landet och kanske också exponeras. Det är stor risk för smittspridning när dj ur flyt- tas. För att bekämpningen skall bli heltäckande och effektiv måste det därför finnas möjligheter att med stöd av lag förbjuda ägare till sådana besättningar som står utanför kontrollen att flytta levande djur från ett hägn, om inte detta har förklarats fritt från tuberkulos.
En sådan reglering kan kanske i det korta perspektivet uppfattas som myck— et ingripande för den enskilde hjortägaren. Det får emellertid anses vara av li- ka stort intresse för näringen som för staten att sjukdomen så snabbt som möj- ligt bekämpas och på nytt utrotas. För den enskilde producenten är det av stort ekonomiskt intresse att återvinna de fördelar vid internationell handel som Sverige som tuberkulosfritt land sedan länge har haft. Det har i ärendet upplysts att ett tjugotal hjortägare efter tuberkulosutbrottet år 1991 har byggt
specialanläggningar för att kunna testa sina hjortar. Några av dessa hjortägare Prop. 1993/94:68 har på eget initiativ påbörjat testning av sina djur.
För att kunna hindra en hjortägare som står utanför det frivilliga hälsokontroll- programmet från att flytta djur från hägn som inte är förklarade fria från tuber- kulos krävs det lagstöd. Lagtekniskt bör detta stöd åstadkommas genom att la- gen om kontroll av husdjur kompletteras med ett bemyndigande som innebär att regeringen skall kunna meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att kronhjortar och dovhjortar som inte omfattas av kontrollen skall få flyttas från ett hägn. Föreskriftema bör avse också andra djurslag som hålls i sambete med kronhjort eller dovhjort.
Om det skulle visa sig att anslutningen till den frivilliga kontrollen inte blir tillräckligt stor för att utrota sjukdomen måste ett mera vidsträckt obligatoriskt system övervägas. Regeringen har för avsikt att ge Jordbruksverket i uppdrag att efter två år redovisa en utvärdering av kontrollprogrammet.
Veterinärbesiktning av slaktlcroppar är den ojämförligt säkraste metoden att diagnostisera tuberkulos. Besiktningen är också en livsmedelshygienisk kon- troll med syfte att förhindra att infekterat kött når ut till konsumenten. Ett av de i Sverige konstaterade tuberkulosfallen upptäcktes just vid kontroll av kött från en till synes helt frisk hjort. Med hänsyn till att hjortslakten ett ordinärt år omfattar 25—30 % av hjortstammen är köttbesiktningen ett mycket viktigt ledi kampen mot tuberkulosen. Det är därför angeläget att hjortägarna iakttar be- stämmelserna om köttbesiktningstvång och att kontrollen av efterlevnaden av dessa föreskrifter är effektiv.
Enligt Livsmedelsverkets kungörelse om köttkontroll (SLV FS l990:6) undantas för närvarande husbehovsslakt av hjort från köttbesiktningstvånget. För att bättre kunna övervaka sjukdomen och förhindra smittspridning till människa bör även husbehovsslakt av hjort vara underkastad köttbesiktnings- tvång. Livsmedelslagen bör ändras så att föreskrifter om sådan besiktning kan meddelas.
Vid misstanke om tuberkulos hos ett självdött djur skall obduktion ske enligt epizootilagstiftningens bestämmelser. Näri andra fall självdöda djur påträffas, kan det i dagsläget i allmänhet inte förutsättas att någon obduktion sker. Obduktioner av djur är ett viktigt medel för att kontrollera och dokumen- tera sjukdomar. Enligt regeringens mening bör alla självdöda eller på grund av sjukdom avlivade hjortar äldre än sex månader obduceras med avseende på tuberkulos. Som tidigare nämnts kan smittade djur finnas spridda på olika hägn i landet Obduktioner av sarntli ga hjortar som självdött eller som avlivats på grund av sjukdom ökar därför möjligheterna att snabbt upptäcka hägn med smittade djur.
Obduktionema böri förekommande fall beslutas med stöd av epizootilag- en. Obduktioner för att verifiera sjukdomar som omfattas av epizootilagen är kostnadsfria för djurägaren. Om dj urägama själva måste bekosta obduktioner- na finns det risk för att vissa djurägare avstår från att låta obducera djuret. I de fall epizootilagen inte är tillämplig bör därför kostnaderna för obduktioner- na bekostas av allmänna medel. Särskilda medel för obduktionsverksamhet
finns avsatta under nionde huvudtitelns anslag Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. För budgetåret 1993/94 uppgår dessa medel till 2 150 000 kr. Obduktionema med avseende på tuberkulos bör rymmas inom ramen för dessa medel.
Inom EG ges medlemsländerna möjlighet att ansöka om s.k. tilläggsgaran- tier i fråga om sjukdomar som medlemsländerna är fria från eller för sjukdo- mar som landet har ett bekämpningsprogram för. Vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG krävs således att Sverige har pågående kontrollprogram av- seende tuberkulos för att Sverige vid införsel av djur från andra länder skall kunna ges möjlighet att ställa krav på att de djur som förs in är fria från tuber- kulos.
Enligt regeringens förslag kommer således i fortsättningen följande att gälla. Hjortari hägn som är anslutna till kontrollprogrammet skall tuberkulin- testas och inga djur får flyttas från ett hägn innan hägnet förklarats fritt från tuberkulos.
Inga levande hjortar får flyttas från hägn som inte är anslutna till kontrollpro- grammet. Mer detaljerade villkor för sådana hägn skall meddelas i föreskrifter av regeringen eller efter regeringens bemyndigande Jordbruksverket. Sådana föreskrifter får också avse andra djur som hålls i hägn tillsammans med hjor- tar.
Således kommer inga levande hjortar att få föras från ett hägn om hägnet inte är friförklarat från tuberkulos. Vidare skall allt kött från hägnade hjortar besiktas och alla självdöda eller på grund av sjukdom avlivade hjortar obdu- ceras. Vid misstanke om eller vid konstaterad tuberkulos skall sjukdomen även i fortsättningen bekämpas med stöd av epizootilagstifmingen.
Det är enligt regeringens mening viktigt att epizootilagen även i fortsätt- ningen gäller vid misstanke om tuberkulos eftersom ersättningsreglema enligt den lagstiftningen är gynnsamma för djurägaren. Därmed saknas ekonomiska skäl för en djurägare att underlåta att anmäla misstanke om sjukdomen till be- rörda myndigheter.
7. Vissa ändringar på djurområdet som föranleds av EES—avtalet
7.1. Bakgrund
EES-avtalet innebär krav på införlivande av ett mycket stort antal rättsakter som rör djur och djurhälsa samt livsmedelshygien.
I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) redovisades i vilka avseeenden EES-avtalet rör Jordbruksdepartementets verk- samhetsområde. I anslutning till en beskrivning av EES—avtalets bestämmel- ser och motsvarande svenska regler redovisade regeringen sin bedömning av i vilka avseenden avtalet skulle komma att föranleda förfatmingsändringar.
Till den del EES—avtalet kräver lagändringar har riksdagen på grundval av två särskilda propositioner fattat beslut om ny och ändrad lagstiftning på djur-
området. Sålunda har beslutats två nya lagar, lagen (l992:1683) om provtag- ning på djur och lagen (l993:649) om marknadsreglering på fiskets område. Vidare har beslut fattats om ändringari lagen (1985z295) om foder.
Redan i EES-propositionen förutskickade regeringen att lagen (1985:342) om kontroll av husdjur skulle behöva ändras som en följd av EES—avtalet. Emellertid förutsågs då inte det lagstiftningsbehov som nu föranleder rege- ringen att föreslå vissa ändringar i såväl lagen om kontroll av husdjur m.m. som lagen om provtagning på djur.
Jordbruksverket har. som framgår av avsnittet om ärendet och dess bered- ning, i en framställning till regeringen lämnat förslag till en ny lag om kon- troll, märkning och registrering av djur m.m. Lagen som är en renodlad ram- lag innehåller förslag till bemyndiganden på en rad områden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall enligt förslaget få meddela föreskrifter om seminverksamhet, gentekniskt modifierade djur, märkning och registrering av djur, uppfödning av och handel med djur, in- och utförsel av djur, mjölkproduktion, djuravfall, köttklassificering, provtagning och un- dersökning på djur och slutligen också om avels- och hälsokontroll.
Huvuddelen av bemyndigandena är avsedda att ersätta bestämmelser som redan finns i annan lagstiftning. Förslaget innebär att man med en enda lag ersätter bestämmelser som i dag finns i förordningen (1956z4l3) om klassi- ficering av kött, lagen (l975:85) med bemyndigande att meddela bestämmel- ser om in- eller utförsel av varor, lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och lagen (l992:1683) om provtagning på djur. Bemyndigandena i den föreslagna lagen har till stor del sin motsvarighet i de nyssnämnda lagarna.
Bemyndigandet om seminverksamhet motsvarari allt väsentligt 2 5 första stycket lagen om kontroll av husdjur m.m. För att uppnå överensstämmelse med EES-avtalet har bemyndigandet utvidgats till att omfatta också ägg för avelsändamål. .
Bestämmelsen om gentekniskt modifierade djur har föranletts av genteknik- beredningens betänkande Genteknik — en utmaning (SOU 199282). I betänk- andet föreslås att regleringen av bl.a. hållande av gentekniskt modifierade djur bör ske i lagen om kontroll av husdjur m.m.
Vad beträffar det föreslagna bemyndigandet om märkning och registrering av djur gäller följande. EG:s direktiv 92/102/EEG om märkning kan komma att omfattas av EES—avtalet. Därtill kommer att flera handelsdirektiv som om— fattas av EES-avtalet kräver att djur som är föremål för handel är märkta och registrerade.
Bemyndigandena om uppfödning av och handel med djur motsvarar delvis 4 5 första stycket lagen om provtagning på djur. Det tillägg som gjorts inne- bär stöd för att införliva ett EG-direktiv som reglerar handeln även inom ett land (direktiv 91/67/EEG). Direktivet omfattas av EES-avtalet.
Bestämmelsen om in- och utförsel av djur är avsedd att ge stöd för före— skrifter om in- eller utförsel av djur och produkter av animalt ursprung.
Bemyndigandet som gäller mjölkproduktion är avsett att ge lagstöd för föreskrifter om bl.a. djurhälsa, djurhållning och hygien i besättningar där
mjölk produceras. Föreskrifterna behövs för att uppfylla ett direktiv som kan komma att omfattas av EES-avtalet. Under alla förhållanden måste Sverige uppfylla direktivet senast den 1 januari 1994 för att som tredje land kunna exportera mjölkprodukter till EG.
Det föreslagna bemyndigandet som rör djuravfall avser att möjliggöra ett införlivande av direktivet 90/667/EEG om bl.a. omhändertagande av anima- liskt avfall. Direktivet omfattas av EES-avtalet
Bemyndigandet om köttklassificering skall utgöra stöd för föreskrifter om sådan klassificering. Föreskrifterna avses ersätta förordningen (19561413) om klassificering av kött. Frågan om köttklassificering ingår inte i EES- avtalet. Först vid ett medlemskap i EG kan det bli aktuellt att anpassa de svenska reglerna
Bestämmelserna om provtagning och undersökning på djur motsvarar 2 och 3 55 lagen om provtagning på djur.
Bemyndigandena om avels- och hälsokontroll motsvarar l 5 andra stycket och 3 5 lagen om kontroll av husdjur.
Förutom de nu nämnda bemyndigandena innehåller den föreslagna lagen bestämmelser om avgifter, tillsyn, ansvar och överklagande.
7.2. Den lagtekniska lösningen
Regeringens bedömning: Det införlivande av EG:s rättsakter som
nu bör ske begränsas i huvudsak till vad som krävs för att uppfylla EES-avtalet. Införlivandet bör ske inom ramen för befintlig lagstift—
ning.
Jordbruksverkets förslag innebär en ny samlande lag som tar hänsyn också till den anpassning till EG:s regler som kan komma att krävas vid ett medlemskap.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har uttalat sig om den lagtekniska lösningen tillstyrker flertalet Jordbruksverkets förslag. Några re- missinstanser, däribland Statskontoret, ifrågasätter det lämpliga i att redan nu lagstifta för att möjliggöra ett införlivande av rättsakter som inte klart omfattas av EES-avtalet.
Skälen för regeringens förslag: Jordbruksverket har i sin framställ- ning anfört att den föreslagna lagen skulle underlätta överblicken över regel- systemet och följaktligen också tillämpningen av detta. Regeringen kan i viss utsträckning instämma i den bedömningen. Det kan vara rationellt att samla ett antal författningar i en gemensam lag.
Den föreslagna ordningen att i en lag sammanföra ett antal ämnesområden som bara delvis har ett sakligt samband utöver det förhållandet att reglerna rör djur kan emellertid ifrågasättas. Regeringen delar inte heller Jordbruksverkets uppfattning när det gäller behovet av att nu reglera vissa ämnesområden.
Det föreslagna bemyndigandet om gentekniskt modifierade djur bygger på Genteknikberedningens förslag. Detta ärende bereds för närvarande inom re— geringskansliet och regeringen har för avsikt att i ett annat sammanhang åter- komma till riksdagen i denna fråga.
Förslaget att i lagen reglera frågan om in- och utförsel av djur genom ett särskilt bemyndigande har motiverats med hänvisning till de förpliktelser ett medlemskap i EG kan komma att innebära. Enligt regeringens mening saknas det emellertid skäl att på det här området göra en sådan anpassning redan nu.
Till den del den föreslagna lagen reglerar omhändertagande av djuravfall gör regeringen en annan bedömning än Jordbruksverket när det gäller beho- vet av en anpassning till EG:s regler. Som kommer att utvecklas närmare i det följande anser regeringen att redan befintlig lagstiftning tillgodoser de krav som följer av EES-avtalet.
Lagförslaget upptar också bestämmelser om köttklassificering. Som redan har nämnts ingår inte frågan om köttklassificering i EES-avtalet. I likhet med vad som har anförts i frågan om in- och utförsel av djur saknas det skäl för att redan nu överväga en anpassning till EG:s regler.
Det regleringsbehov som återstår kan enligt regeringens bedömning till- godoses genom begränsade ändringari befintlig lagstiftning. Huvuddelen av de återstående bemyndigandena i Jordbruksverkets förslag har sin motsvarig- het i lagen om kontroll av husdjur, lagen om provtagning på djur och lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om in— eller utförsel av varor. Det som härutöver behöver regleras är frågan om märkning och registrering av djur, frågan om mjölkproduktion och frågan om handel med djur inom lan- det. Detta ändringsbehov kan tillgodoses genom vissa kompletteringar i lagen om provtagning på djur. Dessutom behövs en mindre ändring i reglerna om avel i lagen om kontroll av husdjur.
Regeringen förordar därför en lagteknisk lösning som innebär att regle- ringsbehovet tillgodoses genom ändringari lagen om provtagning på djur och i lagen om kontroll av husdjur. Vid den bedömningen har också beaktats det förhållandet att en lösning med en helt ny samlande lag skulle förutsätta att den av riksdagen nyligen beslutade provtagningslagen, som ännu inte har mätt i kraft, upphävdes.
7.3. Handel med djur m.m.
Regeringens förslag: Lagen om provtagning på djur kompletteras
med ett bemyndigande som innebär att föreskrifter skall kunna medde- las om djurhälsa, flyttningsdokument för djur och hygien vid transport av djur.
Jordbruksverkets förslag: Med undantag från den valda lagtekniska lösningen överensstämmer Jordbruksverkets förslag i huvudsak med regering- ens förslag.
Prop
Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan är i huvudsak positiva till förslaget. Fiskeriverket och Fiskhälsan FH AB pekar på behovet av en samordning mellan fiskelagstiftningens bestämmelser om utsättning, odling och flyttning av fisk och de bestämmelser som kan komma att utfärdas med stöd av det föreslagna bemyndigandet.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december 1992 efter förslag från regeringen om en ny lag om provtagning på djur (prop. 1992/93:119, bet. l992/93:JOU6, rskr. 1992/93:243). Lagen avser kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar samt kontroll av användningen av läkemedel vid uppfödning av djur. Lagen tillkom bl.a. i syfte att kunna genomföra undersökningar som behövs dels för att dokumen- tera att vissa allvarliga smittsamma sjukdomar över huvud taget inte förekom- mer i Sverige eller i en region inom landet, dels för att dokumentera förekoms— ten av vissa sjukdomar som är föremål för bekämpning eller omfattas av ett kontrollprogram, dels för att organisera en obligatorisk hälsoövervakning. Provtagningslagen föreslogs träda i kraft samtidigt med EES-avtalet och har således ännu inte trätt i kraft.
Ett viktigt ändamål med lagen var att Sverige skulle kunna få tilläggsgaran— tier för vissa sjukdomar vid import från länder som omfattas av EES-avtalet. Förekomst av kontrollprogram för en viss smittsam djursjukdom eller doku- menterad frihet från en sådan sjukdom innebär att Sverige kan kräva att djur som förs in från EES-området är fria från den aktuella sjukdomen. Detta leder till ökade krav på dokumentation och kontroll när det gäller den inhemska sjukdomssituationen.
I EES-avtalet ingår bl.a. direktiv 91/67/EEG om djurhälsovillkor för ut— släppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk. Direktivet gäller även handeln inom resp. land och medför krav på bl.a. smittskydds— klassificering av zoner och anläggningar inom dessa zoner. Direktivet upp— ställer krav för Hynning av levande djur och produkter från vattenbruk mellan godkända och icke godkända zoner och anläggningar och för leverans för di— rekt konsumtion som livsmedel. Direktivet uppställer krav på att flytmingsdoku- ment i vissa fall skall åtfölja transporter av fisk samt att transport av fisk skall ske på visst sätt. Viltfångad fisk avsedd för konsumtion omfattas inte av direk- tivet.
Provtagningslagen ger bemyndigande att meddela föreskrifter om, eller i det enskilda fallet besluta, att djur får säljas till annat än slakt eller flyttas från ett område till ett annat, endast om djuren är fria från viss sjukdom. Regering- en delar Jordbruksverkets uppfattning att provtagningslagen inte ger tillräck- ligt stöd för att i svensk lagstiftning införliva samtliga delar av direktiv 91/67/EEG om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk. Syftet med provtagningslagen är som tidigare angi- vits inte heller att ge lagstöd för införlivandet av EES-avtalets handelsbestämmel- ser. Lagen bör således ändras för att handeln med djur inom landet skall kun- na regleras den dag EES-avtalet träder i kraft. Regeringen föreslår därför att det i lagen om provtagning på djur införs ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om Prop. 1993/94:68 djurhälsa, flytmingsdokument för djur och om hygien vid transport av djur.
Enligt fiskelagstiftningen krävs tillstånd av länsstyrelsen för utsättning av fisk eller flyttning av fisk från ett vatten till ett annat. Länsstyrelsens tillstånd lcrävs också för att anlägga och driva en fiskodling. Den samordning som kan behövas mellan tiskelagstiftningens regler och de föreskrifter som kommer att meddelas för att uppfylla det aktuella direktivet får åstadkommas genom sam- råd mellan Jordbruksverket'och Fiskeriverket.
I EES-avtalet ingår även flera andra direktiv som rör handeln inom EG och med tredje land och som föranleder ett visst ändringsbehov. Direktivens be- stämmelser för handeln med tredje land omfattas inte av EES-avtalet. Enligt avtalet skall dock den principen gälla att de avtalsslutande parterna inte får tillämpa gynnsammare regler för import från tredje land än för den import som omfattas av avtalet. Direktiv finns bl.a. för reglering av djurhälsovillkor vid handeln med nötkreatur, svin, hästar, fjäderfä, kläckägg samt får och getter inom gemenskapen och med tredje land (64/432/EEG, 90/426/EEG, 90/539/EEG och 91/68/EEG). Direktiven innebär en omfattande reglering av exporten och detta medför bl.a. krav på hälsokontroller av djur, utfärdande av hälsointyg, märkning av djur samt godkännande av försäljningsplatser och hygienlcrav för dessa.
EES-avtalet innehåller också vissa direktiv som avser djurhälsokrav vid handel med embryon från nötkreatur, nötsperrna och svinspenna inom gemen- skapen och med tredje land (89/556/EEG, 88/407/EEG och 90/429/EEG). Di— rektiven medför t.ex. krav på utformningen av tjurstationer och hygienbestäm- melser för sådana stationer samt krav på tillsyn av dessa anläggningar. Vidare krävs t.ex. att embryon skall samlas inom officiellt godkända grupper beståen- de av tekniker med särskild kompetens. Dessa embryosamlingsgrupper skall stå under särskild tillsyn.
I EES-avtalet ingår även direktiv 72/461/EEG och 80/215/EEG som gäller hälsoproblem vid handel inom gemenskapen med färskt kött och köttvaror, samt direktiv 91/494/EEG som gäller djurhälsovillkor för handel inom gemen- skapen och med tredje land av färskt fjäderfäkött. Även dessa rättsakter med- för krav på exportreglering.
Regeringen delar Jordbruksverkets bedömning att lagen (1975 :85) med be- myndigande att meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor ger tillräck- ligt stöd för att meddela de föreskrifter som erfordras med anledning av EES- avtalet. Lagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om in- och ut- försel av varor om det är påkallat av bl.a. handelspolitiska skäl eller av hän- syn till skyddet mot djursjukdomar. Regeringen får i sin tur överlåta åt förvalt- ningsmyndighet att meddela föreskrifterna.
Regeringen har för avsikt att senare göra erforderliga ändringar i veterinära införselkungörelsen och i veterinära utförselkungörelsen med anledning av de nämnda handelsdirektiven i EES-avtalet. Bl.a. följer av avtalet att de nuvaran- de kraven för tillstånd till införsel av djur och djurprodukter från andra EES-
älnder inte längre kan behållas i sin nuvarande form. Bestämmelserna härom i Pro.p 1993/94: 68 veterinära införselkungörelsen måste därför ändras.
7.4. Märkning och registrering av djur
Regeringens förslag: Lagen om provtagning på djur kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av djur, journalföring och om registrering av djur och djurhållare.
Jordbruksverkets förslag överensstämmer med undantag för den val- da lagtekniska lösningen i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker Jordbruksver- kets förslag om ett obligatoriskt system för märkning och registrering av djur. Flera remissinstanser anser att det är angeläget att de identitets- och registre- ringssystem som finns utvecklade inom avelsorganisationen kan utnyttjas som bas för ett obligatoriskt märknings- och registreringssystem. Genom att utnyttja befintliga system skulle kostnaderna begränsas.
Skälen för regeringens förslag:. EG:s regler om märkning och regi— strering av djur diskuteras inom ramen för nytillkomna EG-rättsakter som kan komma att omfattas av EES-avtalet. Ett system för identifiering och registre- ring av enskilda djur är en viktig förutsättning för att smittskyddskontroller skall kunna utföras vid handel. med djur.
Direktiv 92/102/EEG om märkning och registrering av djur, det s.k. märk- ningsdirektivet, reglerar hur medlemsländerna skall märka och registrera nöt- kreatur, svin, får och getter. Syftet med direktivet är. förutom att möjliggöra en väl fungerande handel med djur inom EG, även att kontrollera aveln. Märk- nings- och registreringssystemet skall vidare utgöra ett underlag för kontroll av utbetalning av olika former av stöd. Enligt direktivet skall nötkreatur, svin, får och getter märkas och djurhållare av dessa djurslag registreras. Den cenua- la myndigheten skall enligt direktivet föra register över alla som håller djur i landet med uppgifter om djurslag samt vissa uppgifter om identifiering av des- sa djur.
Medlemsstaterna kan medge undantag från märkningskravet för dem som håller högst tre får eller getter under förutsättning att bidrag inte söks för dju- ren. Undantag kan även i vissa fall beviljas för dem som håller endast ett svin. Undantagen gäller så länge djuren inte lämnar ursprungsbesättningen.
[ Sverige finns på husdjurssidan frivilliga hälso- och avelskontroller som djurhållare kan anmäla sina djur till. Djur som ingår i kontrollen registreras och märks med antingen ett öronmärke eller en tatuering. Sådana kontroller anordnas idag bl.a. av Svensk husdjursskötsel och av Slakteiiförbundet.
Svensk husdjursskötsel anordnar kontrollsystem för mjölkkor, köttbo- skap, svin och getter. Djur som är anslutna till Svensk husdjursskötsels kon-
trollsystem och som är födda före den 1 januari 1992 skall antingen vara Prop. 1993/94:68 märkta med klipp i öronen eller vara försedda med förpräglade plastmärken. Djur födda efter den 1 januari 1992 skall vara märkta med öronbiicka. Samt- liga djur är registrerade i ett centralt dataregister. Öronbiickan innehåller ett individnummer samt uppgifter om besättningstillhöiighet och i vilken del av landet besättningen finns. Uppgifter om djurets identitet, ursprungsbesättning och eventuella ägarbyten finns lagrade i en central databas under djurets hela livstid. Djurhållaren för själv journaler över alla förändringar som sker i be- sättningen. Enligt uppgift från Svensk husdjursskötsel är i dag 93 % av hon- djuren i de mjölkproducerande besättningarna märkta och registrerade.
Slakteriförbundets hälsokontroll utförs av Svenska djurhälsovården. Kon- trollen omfattar alla smågrisar som förmedlas samt viss del av slaktsvinsproduk- tionen, som har en lägre anslutningsgiad. Uppgifter om anslutna besättningar och antal djuri resp. besättning vid inspektionstillfällena lagras i dels lokala register, dels i ett centralt register. Smågrisar som ingår i hälsokontrollen märks med ett särskilt öronmärke eller genom tatuering där besätmingsnumret ingår. Avelsdjur märks så att även djurets identitet framgår. Skillnaden är så- ledes att smågrisar bara kan identifieras med besättningsnumret medan avels- djur kan identifieras som enskilda djur. Enligt uppgift är samtliga suggor som är avelsdjur identitetsmärkta och registrerade.
Det finns även ett officiellt företagsbaserat register, Lantbrukets företagsre— gister, som omfattar företag med mer än 2,0 ha åkermark eller företag med större djurbesättningar. Registret hålls av Statistiska centralbyrån och upp- giftslämnandet till detta register är obligatoriskt enligt lagen (l992z888) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets och fiskets områden och den till lagen hö— rande förordningen. Registret omfattar djurslagen nötkreatur, svin, får och getter och innehåller uppgifter om djurantal vid ett fastställt damm på året.
EG:s närmare regler om märkning och registrering av djur diskuteras för närvarande inom ramen för EES-avtalet. Det är fråga om rättsakter som kan komma att omfattas av avtalet. Ett system för identifiering och registrering av enskilda djur är en viktig fömtsättnin g för att smittskyddskontroller skall kun- na utföras vid handel med djur. Enligt EG:s regelverk gäller bl.a. att djur vid transport måste åtföljas av ett hälsointyg av vilket det skall framgå att djuret uppfyller de i direktiven ställda hälsokraven. Det är därför nödvändigt att djur kan identifieras både snabbt och korrekt. l EES-avtalet ingår flera s.k. han- delsdirektiv (64/432/EEG, 90/425/EEG, 9l/68/EEG) som kräver att djur identifieras och registreras på ett sådant sätt att den ursprungliga eller tidigare uppställningsplatsen kan härledas.
Regeringen anser därför att det är angeläget att Sverige snarast inför regler om ett sådant märknings- och registreringssystem.
Kunskap och kompetens finns redan i Sverige inom ramen för befintliga kontrollsystem. Det är angeläget att de märknings- och registreringssystem som redan används i Sverige kan utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Det bör emellertid ankomma på Jordbruksverket att föreskriva hur djur skall
vara märkta, vilka uppgifter som skall joumalföras och vilket system som skall ligga till grund för ett obligatoriskt märknings- och registreringssystem.
Regeringen föreslår att det i lagen om provtagning på djur införs ett bemyn— digande som innebär rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning, joumalföring och om regi- strering av djur och djurhållare.
7.5. Mjölkproduktion
Regeringens förslag: Lagen om provtagning på djur kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer att meddela föreskrifter om djurhälsa i besättningar för mjölkproduktion samt om djurhållning, hantering av mjölk och krav på hygien i samband med sådan produktion.
Jordbruksverkets förslag överensstämmer med undantag för den lag- tekniska lösningen i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är i huvudsak positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I Sverige finns bara i begränsad ut- sträckning bestämmelser med krav på djurhälsa, djurhållning, djurutrymme och hygien i djurbesättningar där mjölk produceras. Vissa av dessa frågor reg- leras i Livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS l984:7) med föreskrifter om mjölk m.m. och i djurskyddslagstiftningen. Enligt Livsmedelsverkets kungö- relse får mjölk inte saluföras om den kommer från djur som har eller kan miss- tänkas ha sådan sjukdom som kan göra livsmedlet otjänligt som människofö- da. I Livsmedelsverkets kungörelse (SLV FS 19928) med föreskrifter och all- männa råd om karenstider vid hantering av livsmedel från djur som behand- lats med läkemedel finns regler som förbjudet att bl.a. mjölk tas till vara un- der en viss tid efter sista behandlingstidpunkten. Vidare innehåller djurskydds- lagen vissa grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas.
I Sverige är det i huvudsak mejeriindustiin som ställer de mer detaljerade kraven på hygien där mjölk produceras och som har ett system för kontroll av att reglerna följs. Denna egenkontroll bygger således på frivillighet.
EES-avtalet innehåller två direktiv som avser produktion och handel med mjölk.
Direktiv 89/362/EEG om allmänna hygieniska villkor vid mjölkproduceran- de anläggningar innebär bl.a. att medlemsländerna skall se till att mjölkprodu— centema följer de allmänna hygienkrav som fastställs i direktivet.
Direktiv 85/397/EEG om frågor om livsmedelshygien och djurhälsa som påverkar handel inom gemenskapen med värmebehandlad mjölk ställer krav på hälsoskydd och djurhälsa för handel med värmebehandlad mjölk mellan staterna inom gemenskapen. Detta direktiv ersätts den 1 januari 1994 av direk-
tiv 92/46/EEG om hygienregler för produktion och handel med obehandlad mjölk, pastöriserad mjölk samt mjölkbaserade produkter. Direktivet innehål- ler mycket detaljerade krav på hygien, alltifrån ladugården där korna mjölkas, transporten till mejeriet och hanteringen vid mejeriet till den konsumtionsfär— diga mjölken och mjölkproduktema. Den konsumtionsfärdiga mjölken och mjölkproduktema skall enligt direktivet märkas med ett särskilt s.k. hälso- märke.
Fr.o.m. den 1 januari 1994 kommer direktivets hygienregler att gälla även för länder utanför EG vid export av mjölk och mjölkbaserade produkter till EG. Mjölk och mjölkbaserade produkter som importeras till EG måste åtföl- jas av ett intyg i vilket behörig myndighet i det exporterande landet intygar att produkterna uppfyller de i direktivet ställda lcraven. Detta innebär att direkti- vets bestämmelser även är tillämpliga på produkter som exporteras från Sverige till EG när Sverige är att anse som tredje land, dvs. kraven gäller för handel med EG oberoende av ett EES-avtal.
I en skrivelse till Jordbruksdepartementet påtalar Svenska mejeriemas riks- förening att mjölk och mjölkbaserade produkter måste kunna godkännas av svenska myndigheter för att möjliggöra export till EG efter den 1 januari 1994.
Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att Sverige kan uppfylla de for- mella krav som ställs av EG för handel med dessa produkter. Det svenska re- gelverket bör därför ändras så att svenska myndigheter har bemyndigande att intyga att mjölk och mjölkprodukter som exponeras till EG är producerade på ett sätt som uppfyller de hygienbestämmelser som ställs i de nämnda direk- tiven.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför i la- gen om provtagning på djur bemyndigas att meddela föreskrifter om djurhälsa i besättningar för mjölkproduktion samt om djurhållning, hanteringoch krav på hygien i samband med sådan produktion. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet skall ge myndigheten möjlighet att ställa krav på den hygieniska utformningen av djurutrymmen och mjölkrum, på de rutiner som används vid mjölkning samt på mjölkens förvaring och kylning.
Enligt regeringens uppfattning är det ändamålsenligt att Jordbruksverket får ansvaret för att meddela närmare föreskrifter om djurhållning, djurutrym- men och hygien på besättningsnivå fram till dess mjölken pumpas över i en mjölkbil. Därefter blir livsmedelslagstiftningen tillämplig och ansvaret över- går då på Livsmedelsverket.
7.6. Tillsyn
Regeringens förslag: Jordbruksverket skall utöva tillsyn över efter-
levnaden av bestämmelserna om hälsoövervakning och villkor för liv- djursförsäljning, handel med djur, märkning och registrering av djur samt kontroll av mjölkproduktionen på besättningsnivå. Jordbruksver- ket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Verket får också överlåta åt kommun att utöva viss tillsyn i fråga om kontroll av mjölkproduktion. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
Jordbruksverkets förslag innebär att verket ges ett centralt tillsynsan- svar för alla de områden som omfattas av den föreslagna lagen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan anser att övervägande skäl talar för att Jordbruksverket får ett centralt tillsynsansvar för den av verket föreslagna lagen.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om provtagning på djur sak- nar bestämmelser om central tillsynsmyndighet. De myndigheter som kan komma i fråga att meddela föreskrifter med stöd av lagen och att bestämma vem som skall utföra provtagningen eller undersökning enligt 3 & samma lag är Jordbruksverket och Livsmedelsverket. I förarbetena till lagen om prov- tagning på djur (prop. 1992/93:119) anförde departementschefen bl.a. att något behov av en överordnad tillsynsmyndighet inte kunde förutsättas.
Regeringen har i det föregående föreslagit bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter i frågor om handel med djur och produkter av animaliskt ursprung, märkning och registrering av djur samt kontroll av mjölkproduktion. En anpassning till EG:s regelverk med anledning av EES- avtalet fordrar att det finns en kontrollorganisation som övervakar att alla be- rörda föreskrifterna iakttas.
Frågor om handel med djur och djurprodukter hör till Jordbruksverkets verksamhetsområde. Dit hör naturligen också frågor om märkning av djur. Det är därför lämpligt att Jordbruksverket utövar den tillsyn som krävs för att kontrollera efterlevnaden av dessa föreskrifter.
När det gäller kontroll av mjölkproduktionen är frågan om ansvarig myn- dighet inte lika självklar. I det föregående har redovisats direktivet om hygien för produktion och handel med obehandlad mjölk, pastöriserad mjölk samt mjölkbaserade produkter. Direktivet innehåller bestämmelser som omfattar allt ifrån djurhållningen i mjölkproduktionen till den konsumtionsfardiga mjöl- ken och mjölkprodukten. Verksamheten rör således både Jordbruksverkets och Livsmedelsverkets ansvarsområden.
Svenska mejeriemas riksförening och Lantbrukarnas riksförbund har i sina yttranden anfört att myndighetsansvaret för hygien i mjölkproduktionen bör ligga hos den myndighet som har ansvaret för de konsumtionsfärdiga pro- dukterna. Dessa instanser anser därför att veterinärmedicinska frågor bör
Prop
ligga hos Jordbruksverket medan hygienfrågorna på besättningsnivå bör ligga hos Livsmedelsverket.
Enligt regeringens förslag i avsnittet om mjölkproduktion bör det ankom- ma på Jordbruksverket att meddela de föreskrifter som krävs i fråga om djur- hållning, djurutrymmen och hygien på besättningsnivå fram till dess att mjöl- ken pumpas över i en mjölkbil. Det är enligt regeringens mening ändamålsen- ligt att Jordbruksverket även utövar tillsynen i denna del. Mjölkbedömning och restsubstanskontroll bör det dock ankomma på Livsmedelsverket att med- dela föreskrifter om.
Det bör följaktligen ankomma på Jordbruksverket att se till att kraven på djurhälsa och hygien i direktivet uppfylls genom att låta besikta och registrera samtliga mjölldevererande besättningar.
Besiktningen skall enligt direktivet utföras av en veterinär, vilket för svensk del kan vara distriktsveterinären, djurhälsoveterinären eller någon annan veterinär.
Den kontroll som direktivet i övrigt förutsätter, t.ex. hygienkontroll. kan lämpligen utföras av de kommunala nämnder som har ansvaret för djurskydds- tillsynen. Kontrollen av bl.a. hygien och märkning bör så långt möjligt kunna ske genom att befintliga system utnyttjas.
De intyg som skall visa att mjölk och mjölkbaserade produkter som expor- teras till EG uppfyller de krav som anges i direktivet bör enligt regeringens mening utfärdas av Livsmedelsverket efter sam råd med Jordbruksverket.
Som nämnts inledningsvis kunde vid tillkomsten av lagen om provtagning på djur något behov av en överordnad tillsynsmyndighet inte förutsättas. När nu Jordbruksverket föreslås få tillsynsansvaret för föreskrifter om bl.a. märk- ning och kontroll av mjölkproduktion är det emellertid ändamålsenligt att detta ansvar också får gälla föreskrifter om hälsoövervakning och villkor för liv- djursförsäljning.
För att tillsyn skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt bör föreskrifter kunna meddelas om hur tillsynen mer konkret skall utformas och om vilken inriktning tillsynen skall ha. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter bör föras in i lagen.
7.7. Avelskontroll
Regeringens förslag: Bemyndigandet i 2 & lagen om kontroll av husdjur m.m. att meddela föreskrifter om seminverksamhet och överfö- ring av befruktade ägg mellan hondjur vidgas till att gälla även ägg för avelsändamål.
Jordbruksverkets förslag överensstämmer med regeringens. Verket har dessutom föreslagit en vidgning av lagens tillämpningsområde samt ett upphävande av bemyndigandet att meddela föreskrifter om att hingstar får
användas till avel endast om de har avelsvärderats. Enligt verkets bedömning strider den sistnämnda bestämmelsen mot direktiv 90/427/EEG som ingåri EES-avtalet.
Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet, Lantbrukarnas riks- förbund, Svenska travsportens centralförbund, Svenska galoppsponens cen- tralförbund, Svenska fullblodsavelsföreningen, Svenska hästavelsförbundet och Avelsföreningen för svenska varmblodiga travhästen anser att kravet på avelsvärdering av hingstar inte strider mot direktiv 90/427/EEG. Flera remiss- instanser betonar att kravet på avelsvärdering är en viktig förutsättning för att kvaliteten i den svenska hästaveln skall upprätthållas. Sveriges veterinärför- bund anför att det svenska kravet på avelsvärdering även har ett veterinärme- dicinskt värde genom att möjliggöra förebyggande av sjukdomar med avels— mässiga åtgärder.
Skälen för regeringens förslag: Husdjursförädling innebär att man ge- nom olika avels- och urvalsmetoder söker få fram de bästa husdjuren. Avels- arbetet innebär bl.a. att data om djurens identitet, härstamning, prestationer och produktionsegenskaper samlas in och bearbetas. Resultaten ligger till grund för värdering och urval av djuren. Arbetet bedrivs djurslagsvis eller rasvis inom av avelsorganisationer eller avelsföreningar organiserade kon- troller.
Inom EG har särskilda regler på avelsområdet fastställts för nötkreatur, svin, får, getter och hästdjur. Ett flertal av EG:s rättsakter på detta område omfattas av EES-avtalet. Rättsaktema finns upptagna i bilaga I till EES-av- talet. Bestämmelserna, som syftar till att harmonisera kraven på registrering och värdering av avelsdjur, reglerar bl.a. metoder för prövning och avelsvär- dering av djur, villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföre- ningar, utformning av härstamningsbevis och identitetshandlingar samt vill- kor för stambokföring. En stambok utgörs av en förteckning över avelsdjur som uppfyller vissa ställda krav.
Enligt de grundläggande direktiven på området gäller att medlemsstaterna inte på avelsmässiga grunder får förbjuda, begränsa eller hindra
— handel med renrasiga avelsdjur eller med sperma, ägg och embryon från sådana djur,
— upprättande av stamböcker, eller — officiellt godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar.
För nötkreatur finns de grundläggande bestämmelserna i direktiv 77/504/EEG om renrasiga avelsdjur av nötkreatur. Med stöd av direktivet har kommissio- nen i skilda beslut fastställt villkor för godkännande av avelsorganisationer och avelsföreningar som upprättar eller för stamböcker för renrasiga avelsdjur av nötkreatur, villkor för stambokföring av nötkreatur, metoder för individ- prövning och beräkning av avelsvärde samt utformning och innehåll i härstam- ningsbevis (besluten 84/247/EEG, 84/419/EEG, 86/130/EEG, 86/404/EEG och 88/124/EEG). I EES-avtalet ingår också direktiv 87/328/EEG om godkän- nande för avel av renrasiga avelsdjur av nötkreatur.
Liknande bestämmelser för avelsvin finns i direktiv 88/661/EEG om avels- mässiga normer för avelssvin, i besluten 89/501/EEG—89/507/EEG samt i direktiven 90/118/EEG och 90/119/EEG. För renrasiga avelsfår och avels- getter finns bestämmelser i direktiv 89/361/EEG och i besluten 90/254/EEG— 90/258/EEG. Avels- och härstamningsmässiga villkor för handeln med häst- djur finns i direktiv 90/427/EEG. Med hästdjur avses husdjur av häst- eller åsneras eller korsningar mellan dessa.
Utöver de nämnda rättsaktema i vilka aveln reglerats djurslagsvis finns i direktiv 9l/l74/EEG bestämmelser om marknadsföringen av renrasiga djur. Med renrasiga djur avses sådana avelsdjur som, i fråga om handel, ännu inte varit föremål för särskild gemenskapslagstiftning på avelsområdet och som är införda eller registrerade i en stambok eller ett register som förs av en god- känd avelsorganisation eller avelsförening. I direktivet anges bl.a. att med- lemsstaterna skall säkerställa att marknadsföringen av renrasiga djur och de- ras sperma, ägg eller embryon inte förbjuds, begränsas eller hindras av skäl som grundar sig på avel eller härstamning. Villkoren för godkännande av avelsorganisationer eller avelsförenin gar, införande eller registrering i stam- böcker eller register, godkännande för avel av renrasiga djur och för använd- ningen av deras sperma. ägg och embryon samt det intyg som fordras för att marknadsföra dem skall fastställas på ett icke-diskriminerande sätt.
De svenska bestämmelserna på avelsområdet finns i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur m.m. och i föreskrifter meddelade av Jordbruksverket.
Enligt 1 5 lagen om kontroll av husdjur m.m. får regeringen i syfte att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksam- het samt att förebygga sjukdomar hos djur meddela föreskrifter om kontroll av husdjur och andra djur som människan hari sin vård, samt ge organisatio- ner på jordbmksnäringens område eller andra sammanslutningar rätt att anord- na sådan kontroll. I 2 5 lagen bemyndigas regeringen i det nyss nämnda syf- tet att meddela föreskrifter om seminverksamhet och för överföring av befruk- tade ägg mellan hondjur. Vidare anges att regeringen får meddela föreskrifter om att hingstar får användas till avel endast om de har avelsvärderats. Enligt 6 5 får regeringen överlämna åt Jordbruksverket att meddela sådana föreskrif— ter. Regeringen har i 1 och 2 55 förordningen om kontroll av husdjur m.m. bemyndigat Jordbruksverket att meddela sådana föreskrifter.
De nuvarande bestämmelserna innebär att Jordbruksverket ställer upp vissa regler för och övervakar verksamheter som sköts av organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar. Verket utser hu- vudman för kontrollen och meddelar föreskrifter om huvudmannens uppgifter och om kontrollens genomförande. På avelsområdet kan de sistnämnda före- slcriftema exempelvis avse avelsvärderingsmetoder, stambokföring, register- föring samt härstamnings- och identitetskontroller.
Som inledningsvis redovisats omfattar EG:s regelverk förutom avelsdjur, sperma och embryon även ägg för avelsändamål. Regeringens bemyndigande i 2 & lagen om kontroll av husdjur m.m. att meddela föreskrifter om semin—
verksamhet och överföring av befruktade ägg mellan hondjur bör således vid- gas till att omfatta även ägg för avelsändamål.
EES-avtalet innebär att Jordbruksverket inom ramen för sitt bemyndigande i större utsträckning bör meddela mer detaljerade föreskrifter på avelsområ- det. Detta gäller bl.a. i fråga om vilka villkor som skall gälla för stambokfö- ringen av renrasiga djur. Enligt vad regeringen har fått veta har dock de olika avelsorganisationema i stor utsträckning redan anpassat sina bestämmelser till EG:s.
Jordbruksverket har med stöd av l 5 förordningen om kontroll av husdjur m.m. i sina föreskrifter (SJV FS l991:127) om avelsvärdering av hingst och officiell kontroll av hästar föreskrivit att hingst får användas till avel endast om den har avelsvärderats. Kravet gäller dock inte betäckningar av ston som tillhör hingstägaren. Enligt Jordbruksverkets bedömning suider bestämmel- sen mot EG:s direktiv (90/427/EEG) om avels- och härstamningsmässiga vill- kor för handeln med hästdjur inom gemenskapen. Verket föreslår därför att bemyndigandet i 2 & lagen om kontroll av husdjur m.m. att meddela föreskrif- ter om att hingstar får användas till avel endast om de har avelsvärderats upp- hävs.
Sveriges lantbruksuniversitet anser att kravet på avelsvärdering av hingstar inte strider mot det nyss nämnda direktivet. Samma bedömning har Svenska travsponens centralförbund, Svenska galoppsportens centralförbund, Sven- ska fullblodsavelsföreningen, Svenska hästavelsförbundet och Avelsförening- en för svenska varmblodiga travhästen gjort. Organisationerna hänvisar i ett gemensamt yttrande bl.a. till direktivets ingress i vilken finns angivet att han— deln med registrerade hästdjur inom gemenskapen gradvis bör liberaliseras. Vidare anges i ingressen att en fullständig liberalisering av handeln kräver en ytterligare harmonisering, särskilt då det gäller godkännande för avel av hings- tar som används till andra ston än ägarens samt användningen av sperma och ägg enligt reglerna i varje stambok. Vidare hänvisar organisationerna till direk- tivets artikel 7. I artikeln anges bl.a. att kommissionen i den utsträckning som det visar sig vara nödvändigt för att säkerställa en enhetlig tillämpning av be- stämmelserna i direktivet får fastställa metoder för individprövning och avels- värdering av avelsdjur samt på grundval av dessa metoder allmänna villkor för godkännande av handjur och, om det är lämpligt, av hondjur för avels- ändamål och för användning av deras sperma, ägg eller embryon. Mot bak- grund av detta anför organisationerna att direktivet synes förutsätta att det finns en avelsvärdering och att kommissionen t.o.m. skall kunna ställa vissa kvalitetskrav på hingstar som skall tillåtas för allmän avel. Därutöver hänvisar organisationerna till att flertalet av de stöne hästavelsländema i Europa såsom Tyskland, Frankrike och Holland har lagreglerade krav på avelsvärdering av hingstar. Sveriges veterinärförbund anför i sitt yttrande att det svenska kravet på avelsvärdering även har ett veterinärmedicinskt värde genom att möjliggöra förebyggande av sjukdomar med avelsmässi ga åtgärder.
Regeringen delar i denna fråga den bedömning som remissinstanserna gjort. Det finns således inget hinder mot att behålla kravet på avelsvärdering
av hingstar. Som flera remissinstanser betonat är kravet på avelsvärdering en viktig förutsättning för att kvaliteten i den svenska hästaveln skall upprätt- hållas.
7.8. Omhändertagande av djuravfall
Regeringens bedömning: Omhändertagande av djurkadaver och av—
fall från djur regleras tillfredsställande av nuvarande lagstiftning i förhål— lande till de åtaganden som Sverige gjort i samband med undertecknan- det av EES -avtalet.
Jordbruksverkets förslag: Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får meddela föreskrifter om omhändenagande, hantering och bearbetning av djurkadaver och avfall från djur.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att frågan om omhändertagande av kadaver regleras i lag. Svenska kommunförbundet anför att frågan om omhändertagande av kadaver bör regleras via renhållningsförord— ningen med rätt för kommunerna att själva besluta i frågan. Förbundet anser också att råd bör utarbetas av Jordbruksverket tillsammans med Statens namr- vårdsverk och att länsveterinärema skall utgöra remissinstanser till renhåll- ningsförordningen. Lantbrukarnas riksförbund anför att långa transportsträck- or och höga kostnader måste medföra att Sverige får rätt att finna andra for- mer än ett centralt omhändertagande.
Skälen för regeringens bedömning: I EES-avtalet ingår rådsdirektiv 90/667/EEG om fastställande av veterinära bestämmelser för bl.a. omhänderta- gande av animaliskt avfall. Med animaliskt avfall avses i direktivet djurkrop- par, delar av djur eller produkter av animaliskt ursprung som inte är avsedda att konsumeras av människor. Undantaget från avfallsbegreppet är endast exkrementer från djur och matavfall. Med djur avses i direktivet även fisk. I direktivet uppdelas animaliskt avfall i två typer, högriskavfall och lågriskav- fall. Till kategorin högriskavfall hör animaliskt avfall som kan misstänkas medföra allvarliga hälsorisker för djur eller människor och som härstammar från bl.a. självdöda djur som fötts upp för animalieproduktion, från skämda livsmedel eller från vissa delar av djur som inte genomgått besiktning efter slakt eller som vid slakt uppvisat sjukliga förändringar. Allt högriskavfall skall i princip insamlas och transporteras direkt till en för ändamålet godkänd bearbetningsanläggning. Behörig myndighet kan i vissa fall besluta om att högriskavfall i stället skall brännas eller grävas ned. Lågriskavfall är anima- liskt avfall som inte innebär allvarlig risk för överföring av smittsamma sjuk- domar till djur eller människor. Också allt lågriskavfall skall i princip insam- las och transporteras till en för detta ändamål godkänd bearbetningsanlägg- ning. Behörig myndighet kan dock besluta om bränning eller nedgrävning av avfallet.
Som Jordbruksverket påpekar saknas i svensk lagstiftning bestämmelser som specifikt tar sikte på omhändertagande av animaliskt avfall. Bestämmel- ser av betydelse för avfallshantering i allmänhet finns emellertid i renhållnings- lagen (l979:596) och hälsoskyddslagen (1982: 1080). Den senare lagen kan ha viss betydelse när det gäller omhändenagande av sådant avfall som i direk- tiv 90/667/EEG betecknas SOm lågriskavfall. Enligt den lagen föreskrivs en skyldighet att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra upp- komsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet. Skyldig- heten kan preciseras antingen i generella föreskrifter elleri beslut i enskilda fall. Dessutom gäller att en kommunal nämnd kan meddela de förelägganden och förbud som behövs för att hälsoskyddslagen eller bestämmelser som med- delats med stöd av lagen skall efterlevas. Enligt renhållningslagen är kommu- neras skyldighet att svara för bortforsling av avfall för närvarande begränsad till hushållsavfall. Lagen innehåller emellertid en allmän aktsamhetsregel som innebär att avfall skall hanteras på ett sådant sätt att det inte uppkommer oläg- enhet från hälso- och miljövårdssynpunkt.
När det gäller avfall som enligt EG—direktivet betecknas som högriskavfall finns inom Jordbruksdepartementets område lagstiftning som tillgodoser kra- ven i direktivet. Bestämmelser av sådant slag finns både i epizootilagen (1980:369) och i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.
Medan hälsoskyddslagen och renhållningslagen innehåller bestämmelser om hur avfall i allmänhet skall hanteras för att olägenheter ur hälso- och miljö- vårdssynpunkt inte skall uppkomma, ger bestämmelserna i epizootilagen rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket rätt att medde- la föreskrifter om bl.a. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade och om oskadliggörande av döda djur för att bekämpa epizootiska sjukdomar.
Lagen om bekämpande av salmonella hos djur anger att Jordbruksverket får besluta om åtgärder som är nödvändiga för bekämpande av denna sjuk- dom. Bland åtgärderna kan inbegripas omhändertagande av döda djur och djuravfall, som idetta fall är att anse som högriskavfall.
Regeringens bedömning är att bestämmelserna om omhändertagande av djuravfall i rådsdirektivet 90/667/EEG täcks av den svenska lagstiftningen och det saknas därför behov av särskild lagstiftning på området.
8. Specialmotiverin g
8.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
2 5 I paragrafens första stycke görs ett tillägg som innebär att salmonellaprovtag- ning blir obligatorisk i värphönsbesättningar enligt samma system som nu gäl— ler för slaktkycklingsbesättningar. l lagtexten har detta kommit till uttryck ge- nom att det anges att obligatoriet skall omfatta också den som yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg. För att tillgodose de livsmedelshygie-
niska kraven har det ansetts tillräckligt att genom föreskrifter låta den obliga- toriska provtagningen omfatta besättningar över en viss storlek.
Även skyldigheten i andra stycket att föra anteckningar och lämna uppgif- ter om verksamheten skall gälla också den som yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg. Därigenom underlättas smittskyddsutredningar vid misstanke om livsmedelsinfektion som härrör från ägg.
5 5 I ett nytt andra stycke införs enbestämmelse som innebär att Jordbruksverket ges möjlighet att delegera sin befogenhet enligt 1 5 till en veterinär i den om- fattning som verket bestämmer. Ändringen har kommenterats i avsnittet om delegation av bekämpningsåtgärder till veterinär.
7 & Ändringen är en konsekvens av att veterinär i framtiden kommer att fatta beslut som får överklagas av enskilda.
8.2. Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)
3 5 I paragrafen införs ett nytt stycke med ett bemyndigande för regeringen att fö- reskriva att den som inte låter förpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall åläggas att betala en särskild avgift. Bestämmelsen har utfor- mats i huvudsak efter mönster av 3 5 lagen (l975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Avgiftsbeloppet skall mot- svara fyra gånger förprövningsavgiften. Paragrafen har kommenterats i av- snittet om prövning av djurstallar.
12 a & Paragrafen som är ny innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om godkän- nande av hovslagare. Föreskrifterna kommer bl.a. att innehålla krav på ut- bildning och kunskaper för ett godkännande. Bestämmelsen har kommente- rats i avsnittet om godkännande av hovslagare.
37 5
I paragrafen införs ett nytt andra stycke som innebär att den som inte iakttar skyldigheten att låta förpröva stall och andra förvaringsutrymmen för djur un- dantas från straff, om den nya särskilda avgiften tas ut. Detta görs eftersom dubbla sanktioneri princip inte bör förekomma.
8.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:342) om PTOP kontroll av husdjur m.m.
2 & Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrif- ter i två avseenden, dels om seminverksamhet, dels om överföring av befruk— tade ägg mellan hondjur. För att uppnå överensstämmelse med EG:s regler som omfattas av EES-avtalet har bemyndigandet vidgats till att omfatta också föreslcrifter om ägg för avelsändamål.
5 a & Paragrafen som är ny förutsätter att det anordnas en frivillig hälsokontroll för kronhjort och dovhjort. Under den förutsättningen får regeringen meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att kronhjortar och dovhjortar som inte omfattas av kontrollen skall få flyttas från ett hägn. Föreslcriftema skall kunna avse också andra djurslag som hålls i sambete med kronhjort eller dovhjort. Paragrafen liknar till sin uppbyggnad 5 5 lagen.
Med stöd av bemyndigandet skall regeringen kunna meddela föreslcrifter om den provtagning som skall gälla som villkor för att hjortar skall få föras levande från hägn. Sådana föreskrifter kan förutsättas innebära krav på märk- ning av djuren. Med hänsyn till att det förekommer att hjortar hålls i hägn till- sammans med andra djur, t.ex. nötkreatur, skall de krav som ställs i fråga om hjortarna kunna gälla också dessa djur.
6 & Förslaget innebär att punkt 1 i paragrafen ändras så att regeringen kan över- låta åt Jordbruksverket att meddela också sådana föreskrifter som avses i 5 a &.
7 5 Genom ändringen har ett tillägg gjorts som innebär att även överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 a å skall kunna straffas.
8.4. Förslag till lag om ändring i lagen (l992:1683) om provtagning på djur
1 5 I paragrafen anges att syftena med lagen är dels att kartlägga och kontrollera smittsamma djursjukdomar. dels att kontrollera användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur. Ändringen innebär att tillämpningsområdet för lagen vidgas till att omfatta också märkning och registrering av djur.
5 & Paragrafen är ny. Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i två av- seenden.
Av punkterna 1 och 3 följer att föreskrifter skall kunna meddelas om märk- ning och registrering av djur samt om förande av journal över djur och om re— gistrering av djurhållare. Det förhållandet att föreskrifter får meddelas om märkning av djur innefattar också en befogenhet att föreskriva förbud mot att flytta omärkta djur från ursprungsbesättningen. Det bör ankomma på regering- en att föreskriva vilka djurslag som skall omfattas av märkningsskyldigheten.
Av punkten 2 följer att föreskrifter skall kunna meddelas om djurhälsa, flyttningsdokument för djur och om hygien vid transport av djur. Bemyn- digandet skall ge stöd för införlivande av direktiv 9l/67/EEG om djurhälso- villkor vid utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk. Föreskrifterna får följaktligen bara aktualitet när det gäller odling av fisk, skaldjur och blötdjur och åtgärder som sammanhänger med sådan odling.
6 & Bestämmelsen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som tar sikte på både djurens hälsa i besättningar för mjölkproduktion och hygienen när mjölk hanteras före leverans till mejeri. Behovet av bestämmelsen har kommenterats i avsnittet om mjölkproduktion.
7 & Paragrafen är ny. Enligt paragrafens första stycke skall Jordbruksverket ha tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna som rör bl.a. hälsoövervakning och villkor för livdjursförsäljning, märkning av djur och hygienkrav och andra krav vid mjölkproduktion. Gränsdragningen mot Livsmedelsverkets tillsynsansvar har kommenterats i avsnittet om tillsyn.
Av första stycket följer också att Jordbruksverket får överlåta viss tillsyn till länsstyrelserna och till kommunerna.
Iparagrafens andra stycke finns en bestämmelse om att en tillsynsmyndig- het får meddela de förelägganden som behövs för att föreskrifter som medde- lats med stöd av lagen skall följas. Av den avgränsning som gjorts i fråga om tillsynen följer att förelägganden kan bli aktuella endast för att säkerställa efter— levnaden av lagens föreskrifter om hälsoövervakning och villkor för livdjurs- försäljningenligt4 5, märkning m.m.enligt 5 5 och mjölkproduktion enligt 6 &.
Förelägganden Skall kunna förenas med vite. Regeringen kommer senare att besluta om en sådan bestämmelse i förordningen till lagen.
I ett tredje stycke finns ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.
8 & Paragrafen, som tidigare betecknades 6 &, har ändrats som en följd av att en tillsynsbestämmelse har förts in i lagen.
Den rätt som nu tillkommer den som utför provtagning eller undersökning att få tillträde till bl.a. djurstallar vidgas i paragrafens första stycke till att gälla också tillsynsmyndighetema.
I paragrafens andra stycke har förts in en skyldighet för djurägaren att läm- na de upplysningar som behövs för tillsynen.
9 & Paragrafen, som tidigare betecknades 5 5, innehåller ett bemyndigande för re- geringen att meddela föreskrifter om avgiftsskyldighet. Bestämmelserna har kompletterats för att ersättning skall kunna tas ut även för kontroll enligt lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen.
10 & Paragrafen betecknades tidigare 7 5. Till följd av omnumreringen i lagen har hänvisningen i paragrafen ändrats.
11 & Paragrafen, som tidigare betecknades 8 5, har genom ett första stycke anpas- sats till den nya tillsynsbestämmelsen. Andra stycket har utformats med hän- syn till att lagen har tillförts nya bemyndiganden.
Beslut kan sålunda meddelas både enligt lagen och enligt föreskrifter utfär- dade med stöd av lagen.
lkraftuädandebestämmelsen
Lagen, som bl.a. syftar till att möjliggöra en provtagning och kontroll som föranleds av EES-avtalet, var tänkt att träda i kraft samtidigt med detta avtal. Därför föreskrevs att lagen skall träda i kraft den dag som regeringen be- stämmer.
Sverige har ett mycket gott hälsoläge när det gäller de allvarliga smittsam- ma djursjukdomarna. Det är i hög grad angeläget att Sverige kan behålla den nuvarande sjukdomsfriheten. Vid ett EG-medlemskap är detta möjligt om Sverige kan erhålla s.k. tilläggsgarantier. Sådana garantier innebär att Sverige kan kräva att djur som förs in i landet är fria från vissa sjukdomar. Sverige hari förhandlingarna om EG-medlemskap ansökt om att få sådana garantier för ett antal sjukdomar redan från tidpunkten från ett medlemskap. En förut- sättning för att Sverige skall kunna få garantier är att vi antingen kan visa att vi är fria från dessa sjukdomar eller att vi har kontrollprogram för sjukdomar- na. För de flesta av de aktuella sjukdomarna saknar vi kontrollprogram. För att kunna kartlägga och styrka vår sjukdomsfrihet behövs provtagning med stöd av den beslutade lagen. Lagen behövs följaktligen i det här avseendet oberoende av EES-avtalet och det är angeläget att lagen träder i kraft utan dröjsmål. För att säkerställa ett så tidigt ikraftträdande som möjligt bör nu en bestämd ikraftträdandedag anges, den 1 januari 1994.
Ett ikraftträdande den dagen är också angeläget med hänsyn till bestämmel- serna om mjölkkontrolll. En sådan kontroll är nämligen, oberoende av ett EES—avtal, en förutsättning för att Sverige skall kunna exportera mjölk— och mjölkprodukter till EG efter den 1 januari 1994.
Ikraftträdandebestämmelsen har därför ändrats till att avse den 1 januari 1994.
8.5. Förslag till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
3 5 I paragrafens första stycke undantas hanteringen av livsmedel i enskilt hushåll från livsmedelslagens tillämpningsområde. Med stöd av ett bemyndigande i samma stycke kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagen skall vara tillämplig också i enskilt hushåll Såvitt gäller hantering av dricksvatten och vatten som skall användas för hantering av livs- medel.
Skyldigheten att besikta kött följer av föreskrifter meddelade med stöd av livsmedelslagen. Det förhållandet att hantering av livsmedel i enskilt hushåll faller utanför lagens tillämpningsområde innebär att husbehovsslakt inte om- fattas av köttbesiktningstvån get. Som framgår av vad som anförts i avsnittet om bekämpning av tuberkulos hos hjortdjur föreslås att besiktning i fortsätt- ningen skall ske också av hägnad kronhjort och dovhjort som slaktas för hus- behov. För att möjliggöra föreskrifter om sådan besiktning har bemyndigan- det i paragrafens första stycke vidgats. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna föreskriva att lagen helt eller delvis skall kunna gälla hantering i enskilt hushåll också av kött från kronhjort och dov- hjort som har hållits i hägn.
Statens jordbruksverks förslag i skrivelse den 30 januari 1992 till ändringar i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
5 & Jordbruksverket får besluta att befogenhet som ankommer på verket en— ligt 1 5, 3 5 första stycket och 4 5 första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på länsstyrelsen.
Jordbruksverket får vidare besluta att befogenhet som ankommer på verket
Ienligt 1 & helt eller delvis skall ankomma på den veterinär verket bestämmer.
7 & Beslut av länsstyrelse eller veterinärs beslut enligt 1 5 får överklagas hos Jordbruksverket.
Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos kammarrätten. Beslut som har meddelats enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Statens jordbruksverks förslag i skrivelse den 27 januari 1993 till ändringar i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
Nuvarande lydelse
2 5 Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäder— fä till slakt skall låta utföra och be- kosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig att föra anteckningar och läm- na uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller myndighet som regering- en bestämmer.
6 5 Till böter döms den som upp- såtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot beslut enligt 1 &,
2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2 &,
3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet enligt 2 5 andra stycket lämnar oriktigt uppgift rörande något förhållande av betydelse, om inte gär— ningen är belagd med straff i brotts- balken.
Föreslagen lydelse
2 S Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäder- fä till slakt, eller yrkesmässigt pro- ducerar ägg för konsumtion, skall låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella en- ligt föreskrifter som meddelas av re- geringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer. Beträffande un- dersökning av fjäderfä för äggpro- duktion fdr sådana föreskrifter be- gränsas till att omfatta besättningar över viss storlek. För sådan undersökning som av- ses i första stycket får regeringen, el- ler den myndighet som regeringen föreskriver, meddela föreskrifter om vilka laboratorier som skall anlitas och om rapportering från anlitat la- boratorium. Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg, eller yrkesmässigt producerar ägg för konsumtion, är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.
6 5 Till böter döms den som upp- såtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot beslut enligt 1 &,
2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2 5,
3. vid fullgörande av uppgifts- skyldighet enligt 2 & tredje stycket lämnar oriktigt uppgift rörande något förhållande av betydelse, om inte gär- ningen är belagd med straffi brorts- balken.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4 & döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovlig transport av djur eller
varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart Prop. 1993/94:68 obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat. Bilaga 2
Statens jordbruksverks förslag till ändring i djurskyddslagen (1988:534) Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt ut- rymme och skydd samt hållas rena.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk får meddela kytterligare föreskrifter om
]. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,
2. skydlighet att låta förpröva så- 2. prövning av sådana utrymmen, dana utrymmen, och och
3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.
Statens jordbruksverks förslag till lag om förebyggande och bekämpande av tuberkulos hos hjortdjur
1 & Bestämmelserna i denna lag har till syfte att förebygga och bekämpa tuberku- los hos hjortdjur. Med tuberkulos avses i denna lag tuberkulos av bovin och human typ och med hjortdjur arterna kronhjort och dovhjort.
Hägn med hjortdjur inom zoologisk trädgård, djurpark eller liknande an- läggning för vilka krävs tillstånd enligt djurskyddsförordningen (1988:539) omfattas inte av denna lag.
2 5 I hägn med hjortdjur får, med nedan angivna undantag i andra och tredje styckena, hållas djur av andra arter endast under förutsättning att de befinner sig i hägnet vid ikraftträdandet av denna lag.
Hästdjur får inte hållas i hägn som ej förklarats fritt från tuberkulos enligt 8 & fjärde stycket.
I hägn med hjortdjur som förklarats fritt från tuberkulos enligt 8 & fjärde stycket får, utöver hjortdjur, endast hållas nötkreatur, tamfår, tamget, häst, mufflonfår och vildsvin.
Om andra djur än hjortdjur hålls i hägn med hjortdjur skall, om inte annat stadgas, bestämmelserna i denna lag tillämpas på samtliga djur som hålls i hägnet
3 & Ägaren till eller brukaren av ett hägn med hjortdjur skall hos länsstyrelsen anmäla hägnet till registrering enligt de föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket.
4 5 Hägn med hjortdjur skall vara försett med anordning för insamling av djuren enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket.
5 & Hjortdjuri hägn skall vara märkta i den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande Jordbruksverket föreskriver.
Andra djur som hålls i hägn med hjortdjur som ej förklarats fritt från tuber- kulos enligt 8 & fjärde stycket behöver inte vara märkta enligt vad som stad- gas i första stycket.
6 & Hjortdjur får föras ut ur hägn endast för slakt, köttbesiktning, obduktion, destruktion eller export.
Hjortdjur från hägn som förklarats fritt från tuberkulos enligt 8 5 fjärde stycket får föras ut ur hägn i andra fall än de som anges i första stycket.
Från andra hägn än som avses i 8 & fjärde stycket och för andra ändamål än som avses i första stycket får nötkreatur, tamfår, tamget, mufflonfår och vildsvin föras ut ur hägn med hjortdjur enligt föreskrifter meddelade av rege— ringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket. För utföran—
Bilaga 4
de av andra djur från sådana hägn krävs tillstånd av Jordbruksverket i varje enskilt fall. De nännare villkoren för utförandet skall anges i tillståndet. Föreskrifter om villkor för tillstånd enligt tredje stycket får meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket. Utrustning och inventarieri annat hägn än som avses i andra stycket får inte föras till annat hägn med djur utan att de föreskrifter som meddelats av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket, iakttas.
7 5 Till hägn med hjortdjur får endast föras
— hjortdjur från hägn som avses i 8 & fjärde stycket, — imponerat hjortdjur som efter den ...................... genomgått enligt införseltillstånd föreskriven sjukdomskontroll och befunnits fritt från tuberkulos.
Till hägn med hjortdjur som avses i 8 & fjärde stycket får dessutom föras nötkreatur, tamfår, tarnget och häst. Därjämte får mufflonfår och vildsvin fö- ras till sådant hägn under förutsättning att de kommer från hägn av samma slag.
Till andra hägn än som avses i 8 & fjärde stycket får, utan hinder av vad som stadgas i 2 5 första stycket, föras djur av andra arter än hjortdjur efter tillstånd av Jordbruksverket i varje enskilt fall. För erhållande av sådant till- stånd krävs att synnerliga skäl föreligger. De närmare villkoren för införandet skall anges i tillståndet.
8 & Hjortdjur i hägn skall genomgå sjukdomskontroll avseende tuberkulos enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyn- digande av Jordbruksverket.
Om särskilda skäl föreligger får Jordbruksverket medge undantag från sjukdomskontroll av levande hjortdjur i hägn.
Regeringen eller efter regeringens bemyndigande Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från sjukdomskontroll enligt första stycket av andra levande djur än hjortdjur i hägn med sådana djur.
Hägn med hjortdjur kan förklaras fritt från tuberkulos enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket.
9 & Joumalföring och rapportering avseende hjortdjur i hägn skall ske enligt de fö- reskrifter som meddelas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Jordbruksverket.
105
Vid misstanke om förekomst av tuberkulos i hägn med hjortdjur skall ägaren till eller brukaren av hägnet omedelbart anmäla detta till disuiktsveterinären.
11 5 Har veterinär anledning misstänka att hjortdjur i hägn drabbats av tuberkulos. skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa om något djur vi- sar tecken att vara smittat av sjukdomen. Om det är nödvändigt för undersök-
Bilaga 4
ningen får djur som insjuknat avlivas utan hägnägarens eller brukarens sam- tycke.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undersökning enligt första stycket.
12 5 För att bekämpa eller förebygga tuberkulos hos hjortdjur i hägn får Jordbruksverket besluta om eller efter regeringens bemyndigande meddela föreskrifter om
1) avlivning av hjortdjur som är eller misstänks vara smittade med tu- berkulos eller kan sprida sådan smitta,
2) oskadliggörande av dött hjortdjur, 3) undersökning av hjortdjur i kontrollsyfte, 4) smittrening, 5) isolering av hjortdjur eller andra begränsningar i hanteringen av sådana djur,
6) åläggande för ägaren till eller brukaren av ett hägn att se till att djur insamlas för avlivning eller undersökning och att vid behov uppföra an- läggning som medger individuell hantering av djuren,
7) andra åtgärder som är nödvändiga från förebyggande — eller bekämp- ningssynpunkt såsom i fråga om transport av djur eller varor.
13 & Jordbruksverket får besluta att den befogenhet som ankommer på verket en- ligt 12 5 att besluta om i stadgandet angivna åtgärder helt eller delvis skall an- komma på länsstyrelsen.
14 5 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av Jordbruksverket. Länsstyrelsen utövar till- synen inom länet.
Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få tillträde till områden, an- läggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djuren hålls, för att där göra undersökningar och ta prover.
Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lag- en skall efterlevas. I beslut om föreläggande får tillsynsmyndigheten sätta ut vrte.
Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreläggande kan tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad
155
Ersättning av statsmedel lämnas till den som på grund av beslut om avlivning enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter om avlivning orsakas kostnad eller förlusr. Ersättning lämnas i den utsträckning regeringen föreskriver.
Ersättning kan jämkas om den ersättningsberättigade själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till kostnaden eller förlusten.
Bilaga 4
16 & Ersättning enligt 15 & fastställs av Jordbruksverket. Ansökan om ersättning skall göras hos Jordbruksverket inom sex månader från den dag anspråket uppkom. Görs inte ansökan inom den angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om inte särskilda skäl föreligger.
17 & Ersättning av statsmedel för uppkomna kostnader för sjukdomskontroll enligt 8 & utgår enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen eller efter regering- ens bemyndigande av Jordbruksverket.
18 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2, 5—7 eller 10 55,
2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,
3. bryter mot beslut enligt 12 5. Innefattar brott som avses i första stycket olovlig transport eller förflytt- ning av djur eller vara, skall sådan egendom förklaras förverkad om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat
19 & Polismyndigheten skall lämna den handräckning som behövs för att denna lag skall efterlevas.
20 5 Ett beslut av länSStyrelsen får överklagas hos Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i särskilt fall får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Jordbruksverket får överklagas hos regeringen. Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedelbar verkan
om inte annat förordnas.
1. Denna lag träder i kraft den
2. Sjukdomskontroll enligt 8 5 av levande hjortdjur skall ha påbörjats inom två år från ikraftträdandet.
3. Hästdjur får hållas i hägn med hjortdjur längst tre månader från ikraft- trädandet och får föras ut ur hägnet utan några restriktioner. Så länge sådana djur hålls i hägn med hjortdjur skall bestämmelserna i denna lag i övrigt gälla. Jordbruksverket äger, om särskilda skäl föreligger, förlänga den i första stycket angivna tidpunkten.
4. Om misstanke om tuberkulos hos hjortdjur i hägn anmälts till distrikts- veterinär eller annan veterinär före ikraftträdandet eller har veterinär före ilcraftträdandet inlett undersökning med anledning av sådan misstanke och misstanken kvarstår därefter skall bestämmelserna i epizootilagen (l980:369) tillämpas.
Statens jordbruksverks förslag till lag om kontroll, märkning och registrering av djur m.m.
1 5 Denna lag avser kontroll, märkning och registrering av djur m.m. i föl— jande syften:
1. Att främja anirnalieproduktionen.
2. Att möjliggöra handeln med djur och produkter med animaliskt ur- sprung.
3. Att möjliggöra handel med djursperrna, embryon och ägg för avels- ändamål.
4. Att möjliggöra handel med slaktkroppar.
5. Att främja det nationella avelsarbetet.
6. Att förebygga uppkomst och spridning av sjukdomar hos djur.
7. Att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och kontrollera smitt- samma sjukdomar hos djur.
8. Att kontrollera användningen av läkemedel och andra ämnen eller bered- ningar med liknande verkan vid uppfödning av djur.
9. Att skydda människors hälsa och miljön. 10. Att utgöra underlag för samt underlätta kontroll av utbetalning av stöd till djurägare.
Seminverksamhet m.m.
2 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 5 1, 3, 5 och 6 meddela föreskrifter om seminverksamhet, hantering av djursperrna och ägg för avelsändamål samt överföring av embryon mellan hondjur.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare i de syf— ten som anges i första stycket meddela föreskrifter om utsläppande på markna— den av ägg för avelsändamål, djursperrna och embryon.
Gentekniskt modifierade djur
3 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i det syfte som anges i 1 & 9 meddela föreskrifter om uppfödning, hållande av samt utsläppan— de på marknaden av djur som har fått sitt genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet.
Märkning och registrering m.m. av djur
4 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 & 2, 5, 6 och 10 meddela föreskrifter om märkning, joumalföring och registrering av djur samt förbud att flytta omärkta djur från ursprungs— besättningen.
Bilaga 5
Uppfödning av och handel med djur
5 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 5 2, 6, 7, 8 och 9 meddela föreskrifter om vad som den som föder upp djur skall iaktta i fråga om
1. skyldighet att anmäla verksamheten till en myndighet och att föra an- teckningar om verksamheten,
2. skyldighet att anmäla misstanke om djursjukdom till veterinär, och
3. krav på hygien i djurhållningen.
6 5 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fåri de syften som anges i 1 5 2, 6, 7, 8 och 9 meddelade föreskrifter om hälsotillstånd på och identitetshandlingar för djur samt hygien vid försäljning och transport av djur som släpps ut på marknaden.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare föreskri- va elleri ett enskilt fall besluta att djur får säljas till annat än slakt eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.
In- och utförsel av djur m.m.
7 5 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fåri de syften som anges i 1 5 2, 3, 6 och 9 meddela föreskrifter om in- och utförsel av djur, embryon, ägg och djurSperma samt andra produkter av animaliskt ursprung. Sådana föreskrifter får omfatta även emballage, redskap och annat material som kommit i kontakt med djur och produkter av animaliskt ursprung.
Mjölkproduktion
8 5 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 5 6 och 9 meddela föreskrifter om djurhälsa, djurhållning, djurut— rymmen och hygien i djurbesättningar där mjölk produceras.
Djuravfall m.m.
9 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 5 6, 7 och 9 meddela föreskrifter om omhändertagande, hantering och bearbetning av djurkadaver samt avfall från djur.
Köttklassificering
10 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i det syfte som anges i l ä 4 meddela föreskrifter om klassificering av slaktkroppar.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får vidare föreskri- va att klassificering enligt första stycket endast får ske vid vissa slakterier.
Bilaga 5
Provtagning och undersökning
11 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i det syfte som anges i 1 5 2, 3, 4, 6, 7, 8 och 9 föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning enligt denna lag.
12 & Provtagning eller undersökning enligt 11 & får utföras av veterinär eller annan person som utses av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Provtagning får utföras på
1. djur och djurkroppar,
2. mjölk som levereras till mejeri, och
3. annat material som regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer föreskriver.
Vid provtagning eller undersökning gäller även bestämmelserna i 19 5. Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär så små olägenheter som möjligt för denne.
Avels- och hälsokontroll
13 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i de syften som anges i 1 5 första stycket 1, 2, 3 och 5 meddela föreskrifter om avels- och hälsokontroll med frivillig anslutning samt ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna sådan kontroll.
14 5 Den som innehar djur av sådant slag och inom sådant område för vilken kontroll enligt 13 & har anordnats har rätt att få djuren anslutna till kontrollen. Fortsatt anslutning får vägras, om innehavaren inte följer de föreskrifter som gäller för kontrollen.
Avgifter
15 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om skyldighet att betala ersättning för tillstånd, kontroll, provtagning och undersökning enligt denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen.
16 & Om det finns frivillig hälsokontroll enligt 13 5 för visst djurslag får re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att en avgift får tas ut från sådana besättningar som inte omfattas av kontrollen och i vilka sjukdomar i särskilt hög grad förekommer.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får överlämna åt innehavare av slakteri att uppbära avgift av den som lämnar djur till slakt.
Tillsyn
17 & Statens jordbruksverk utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Jordbruksverket får överlåta tillsyn över efterlevnaden av 8 och 9 55 och föreskrifter meddelade med stöd av dessa på kommun.
Bilaga 5
Tullmyndighet eller sådan myndighet, som enligt 75 å andra stycket tullför- ordningen (l987:1114) utövar tullkontroll över varor, skall övervaka att in- eller utförsel inte sker i strid mot denna lag eller mot föreskrifter som medde- lats med stöd av lagen.
18 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur tillsyn enligt denna lag skall bedrivas.
19 5 För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls, där djur- kroppar eller annat material förvaras eller där mjölk hanteras.
Djurägaren skall tillhandahålla den hjälp och lämna de upplysningar som behövs för tillsynen. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
20 5 Den myndighet som utövar tillsyn får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag skall efterlevas.
1 beslut om föreläggande kan tillsynsmyndigheten sätta ut vite.
Ansvar och överklagande
21 & Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2—10 åå, eller
2. djurägare som inte uppfyller sin skyldighet enligt 12 å andra stycket eller 19 å andra stycket.
Iringa fall skall inte dömas till ansvar. Den som överträtt vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ut— dömas enligt brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmugg- ling.
22 & Beslut av en sådan sammanslutning som avses i 13 & eller av ett så- dant slakteri som avses i 16 5 andra stycket samt beslut av länsstyrelse eller kommun överklagas hos Jordbruksverket.
Beslut av Jordbruksverket i enskilda fall överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphävs Kungl. Maj:ts förordning (1956z4l3) om klassificering av kött. Veterinära införselkungörelsen (195 8:55 1). Veterinära utförselkungörelsen (195 8552). Lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Lagen (1992: 1683) om provtagning på djur.
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur att 2, 5 och 7 åå skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäder- fa till slakt skall låta utföra och be- kosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig att föra anteckningar och läm- na uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller myndighet som regering- en bestämmer.
Föreslagen lydelse 25
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäder- fa' till slakt eller yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg skall låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella en— ligt föreskrifter som meddelas av re- geringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg el- ler yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer.
551
Jordbruksverket får besluta att befogenhet som ankommer på verket enligt 1 5. 3 5 första stycket och 4 & första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på länsstyrelsen.
1 Senaste lydelse 199lz398.
Jordbruksverket får också beslu- ta att befogenhet som ankommer på verket enligt I 5 helt eller delvis skall ankomma på den veterinär som verket bestämmer.
Föreskrifter om hur sådan prov- tagning eller undersökning som före- skrivs i 2 5 eller beslutas med stöd av I 5 skall genomföras meddelas av Jordbruksverket.
Bilaga 6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 51 Länsstyrelsens beslut får överkla- Beslut av länsstyrelsen eller av gas hos Jordbruksverket. veterinär fär överklagas hos Jord- bruksverket.
Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos kammarrätten. Beslut som har meddelats enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.
Denna lag träderi kraft den 1januari 1994.
2 Senaste lydelse 1991:398.
2 Förslag till grop. 1293/94:68 Lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534)] aga
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988:534) dels att 3 och 37 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a 5 , av följande ly- delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 51 Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt ut- rymme och skydd samt hållas rena. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk
får meddela ytterligare föreskrifter Om 1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,
2. skyldighet att låta förpröva så- 2. skyldighet att låta förpröva så- dana utrymmen, och dana utrymmen,
3. skyldighet att låta förpröva ny 3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen. teknik inom djurhållningen, och
4. skyldighet att betala en särskild avgift för den som inte Idterförpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur.
IZaå
Regeringen eller, den myndighet
som regeringen bestämmer, får med- dela föreskrifter om godkännande av hovslagare. I föreskrifterna får be- stämmas att en avgift skall tas utför ansökan.
375
Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till an- svar enligt 36 å för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Den som inte låtit förpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur och som har ålagts att betala en särskild avgift enligt 3 5 4 döms inte till ansvar enligt 36 5.
Denna lag träder i kraft den 1januari 1994.
| Senaste lydelse 1991:404.
Bilaga 6
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:342) om kontroll av husdjur
m.m. dels att 6 och 7 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 a 5
Om det finns hälsokontroll an- ordnad för kronhjort och dovhjort, - får regeringen meddela föreskrifter om vad som skall gälla för att kron- hjortar och dovhjortar som inte om- fattas av kontrollen skall få flyttas från ett hägn. Föreskrifterna får avse också andra djurslag som hålls i sam- bete med kronhjort eller dovhjort.
6 51 Regeringen får överlämna åt Sta- Regeringen får överlämna åt Sta- tens jordbruksverk att tens jordbruksverk att 1. meddela föreskrifter som avses 1. meddela föreskrifter som avses i 1 5 andra stycket, 2 och 4 55 samt i l å andra stycket, 2 och 4 55. 5 5 5 5 första stycket, första stycket samt 5 a 5,
2. ge organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslut- ningar rätt att anordna sådan kontroll som avses i l 5, 3. besluta om sådant överlämnande som avses i 5 5 andra stycket.
7å
Den som med uppsåt eller av Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en före- grov oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd skrift som har meddelats med stöd av 2 eller4 & döms till böter, om inte av 2, 4 eller 5 a 5 döms till böter, ansvar för gärningen kan ådömas om inte ansvar för gärningen kan enligt brottsbalken. ådömas enligt brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1januari 1994.
1 Senaste lydelse 1991:402.
Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-16
Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broome, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den leuni 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, m.m.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Lena Ingvarsson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur
5 & Idet föreslagna tredje stycket sägs att föreskrifter om hur sådan provtagning eller undersökning som föreskrivs i 2 5 eller beslutas med stöd av l 5 skall genomföras meddelas av Jordbruksverket.
Redan bemyndigandet enligt 2 5 gör det möjligt för regeringen att uppdra åt Jordbruksverket att meddela föreskrifter om hur pundersökning enligt lag- rummet skall genomföras. Motsvarande befogenhet beträffande åtgärd som beslutas med stöd av l 5 kan verket erhålla genom att regeringen utnyttjar sin behörighet att meddela verkställighetsföreskrifter till lag. Någon särskild be- myndiganderegel behövs därför inte. Det torde för övrigt inte gå för sig att i lag delegera norrngivningskompetens till en myndighet under regeringen med förbigående av regeringen. Det föreslagna tredje stycket bör alltså utgå.
Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) 3 & [ paragrafens tredje stycke föreskrivs för närvarande att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jordbruksverk, får meddela föreskrifter om bl.a. stall och andra förvaringsutrymmen för djur och om skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen. ldjurskyddsförordningen (1988:539) finns närmare föreskrifter om förprövning. l 5 & förordningen anges sålunda i vilka fall förprövning av stall skall ske och i 57 & anges att i ärenden om sådan för- prövning avgift skall betalas enligt föreskrifter som meddelas av Jordbruks— verket. Enligt 36 å djurskyddslagen döms den som med uppsåt eller oaktsam- het bryter mot 3 5 till böter eller fängelse i högst ett år.
Enligt förslaget till ändringar av 3 5 skall delegationen av föreskriftsrätten utvidgas till att omfatta även ”skyldighet att betala en särskild avgift för den
Bilaga 7
som inte låter förpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur". Som motiv till förslaget anförs bl.a. att det visat sig svårt att komma till rätta med den olovliga byggnation som sker. En bidragande orsak till problemen anges vara att det bötesstraff som riskeras oftast innebär en mindre ekonomisk på- frestning än kostnaden för en förprövning. Det sägs vidare att avgiften i likhet med byggnadsavgift enligt plan- och bygglagen (l987th) vid olovligt byg- gande bör bestämmas till fyra gånger den avgift som normalt skall betalas. Närmare bestämmelser om den särskilda avgiften bör enligt föredraganden tas in i djurskyddsförordningen.
Förslaget till ändring av 3 & aktualiserar först och främst frågan om det är möjligt att på angivet sätt delegera föreskriftsrätten beträffande en avgift av förevarande slag till regeringen och underlydande myndighet. Den ifrågava- rande avgiften hör till det slag av avgifter som brukar betecknas som sank- tionsavgifter, dvs. som utgör påföljder för en regelöverträdelse. Exempel på andra sådana avgifter är skattetillägg enligt taxeringslagen (1990:324), över- lastavgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift, felparkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, byggnadsavgift, särskild avgift och tilläggsavgift enligt plan- och bygglagen samt särskild avgift enligt 3 5 lagen (1975 :85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. I olika lagstiftningssammanhang och i doktrinen har diskuterats möjlig- heterna att delegera föreskriftsrätten beträffande sanktionsavgiftema (se bl.a. prop. 1983/84: 192 s. 28-44, G. Wahlgren, Förvaltningsrättslig tidskrift, 1984, s. 352-361, W. Wamling-Nerep, Sanktionsavgifter — särskilt vid olov- ligt byggande, 1987, s. 61-91 och H. Strömberg, Normgivningsmakten en- ligt 1974 års regeringsform, 1989, s. 77). Man har därvid varit överens om att sanktionsavgiftema omfattas av 8 kap. 3 % regeringsformen (RF), dvs. föreslcriftema härom kräver i princip lagform. Man har också diskuterat huru- vida sanktionsavgiftema omfattas av delegationsrätten i 8 kap. 9 5 andra stycket. Enligt lagrummet kan regeringen eller kommun efter riksdagens be- myndigande meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 & annars skall meddelas av riksdagen. Sanktionsavgifterna har emellertid inte ansetts utgöra sådana avgifter som avses i lagrummet.
Däremot har olika meningar redovisats när det gäller frågan om delegations- reglerna i 8 kap. 7 & RF kan tillämpas med avseende på sanktionsavgiftema. Enligt paragrafens första stycke kan regeringen utan hinder av bl.a. 3 5, efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt om föreskrifterna avser något av de ämnen som räknas upp i lagrummet. Till dessa ämnen hör såvitt nu är av inuesse bl.a. djurskydd. Enligt andra stycket medför bemyndigandet som avses i första stycket inte rätt att meddela före- skrifter om annan rättsverkan av brott än böter.
Frågan om tillämpningen av 8 kap. 7 & var föremål för en ingående diskus- sion i förarbetena vid införandet av den särskilda avgiften vid överträdelser av vissa föreskrifter enligt lagen om in- eller utförsel av varor (prop. 1983/84: 192, SkU46). Lagrådets ledamöter var ense om att en rätt till delegering inte kunde anses föreligga enbart med tillämpning av bestämmelsema i 8 kap. 7 &
Bilaga 7
första stycket om delegering av föreskrifter rörande in- och utförsel av varor. Delade meningar förelåg däremot hos Lagrådet rörande tillämpningen av para- grafens andra stycke. Två ledamöter ansåg att sanktionsavgiften, i den mån den var avsedd att träffa överträdelser som redan var belagda med straff, ut- gjorde annan rättsverkan av brott än böter och att rätten att meddela föreskrif- ter om avgiften därför inte kunde delegeras på grund av bestämmelserna i andra stycket. En ledamot ansåg att delegationsrätt förelåg, eftersom sank- tionsavgiften framstod som en påföljd som var att jämställa med böter. Före- dragande statsrådet fann att övervägande skäl talade för att sanktionsavgiften inte skulle betraktas som vare sig en brottspåföljd eller annan rättsverkan av brott, varför undantagsreglema i andra stycket inte blev tillämpliga. Rätten att besluta föreskrifter om sanktionsavgifter kunde därför enligt hans mening överlämnas till regeringen med stöd av paragrafens första stycke. Han anför- de vidare att, även om man skulle anse att sanktionsavgiftema företedde så stora likheter med brottspåföljder att reglerna i andra stycket analogiskt borde tillämpas på dem, slutresultatet blev detsamma, eftersom sanktionsavgiftema borde jämställas med böter. Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig Konstitutions- utskottets majoritet i huvudsak till föredragandens ståndpunkter.
Av det anförda framgår att frågan om delegation av föreskriftsrätt rörande sanktionsavgifter är komplicerad och delvis kontroversiell. Lagrådet finner inte anledning att i detta sammanhang ytterligare gå in på frågan utan nöjer sig med att konstatera att det mot bakgrund av vad som redovisats i det föregåen— de inte kan anses föreligga något hinder mot att delegera en föreskriftsrätt beträffande den ifrågavarande sanktionsavgiften. Lagrådet frnner emellertid att en generell delegation av det slag som föreslås i remissen inte är godtagbar med hänsyn till bl.a. vad som uttalades i förarbetena till RF. Föredragande statsrådet berörde sålunda bl.a. frågan hur detaljerat ett bemyndigande borde vara. Enligt hans mening fick detta avgöras från fall till fall. I fråga om mindre ingripande föreskrifter borde man kunna ge tämligen vidsträckta be- myndiganden. När det åter gällde föreskrifter, t.ex. på näringsrättens område, där mer väsentliga medborgarintressen kunde komma att beröras av regle- ringen, borde riksdagen mer preciserat ange de ramar inom vilka regeringen skulle få röra sig (prop. 1993190 5. 209).
En sanktionsavgift av ifrågavarande slag får anses ha en sådan karaktär att det står i bäst överensstämmelse med motivuttalandena att åtminstone ramarna för regleringen preciseras av riksdagen (jfr prop. 1983/8-4: 192 s. 11 och 39). Så har också i regel skett vad gäller de sanktionsavgifter som hittills införts. Lagrådet vill i första hand förorda att en lagreglering görs efter förebild av av- giftsbestärnmelsema i plan- och bygglagen. Det innebär att avgiftsreglema i huvudsak anges i lagen. 1 andra hand anser Lagrådet att det i lagen bör anges åtminstone vissa ramar för bemyndigandet så att de viktigaste grunderna för avgiftskonstruktionen läggs fast. Det kan inte anses lämpligt att tillåta rege- ringen att delegera befogenheten att meddela föreskrifter i ämnet vidare till Jordbruksverket.
J ordbruksdepartementet PrOp. 1993/94:68
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:68 Lagändringar på djurhälso- området.
Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar ett regler norrngivningsbemyn- digande Lag om ändring i lagen 2, 5 55 (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur Lag om ändringi 3,12aåå djurskyddslagen (1988:534) Lag om ändring i 2 & 377L0504 lagen (1985:342) om 387L0328 kontroll av husdjur 388L0661 m.m. 390L0118390L0119 389LO361 390L0427391L0174 5 a 5 Lag om ändring i lagen 5 & 364L0432 (1992:1683) om 389L0153 provtagning på djur 390L0425391L0067391L0068392L0102 6 & 385L0397389L0362392L0046
gotab 45138, Stockho m 1993