Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen (l971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (19762298) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Dessutom föreslås två helt nya lagar, en lag om provtagning på djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak föranledda av EES—avtalet. Ändringarna i livsmedelslagen inne- bär bl.a. att detaljbestämmelsema om märkning i lagen utmönstras. Avsikten är att huvuddelen av märkningsföreskriftema i stället skall meddelas på myn- dighetsnivå av Statens livsmedelsverk. Ytterligare ändringar är att det nuvaran- de tillståndskravet för s.k. specialdestinerade livsmedel ersätts av ett bemyndi- gande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål.

Ändringarna i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att detta inte får ha skadlig in- verkan på miljön och att förbudet att använda självdöda djur till foder förtydli- gas till att omfatta också hela djur eller dj utdelar. Vidare införs en bestämmel- se som innebär att endast fodertillsatser som tillåts enligt EES—avtalet får an- vändas.

&

Fälg &

• Sida 2
•  Original

Ändringarna i utsädeslagen innebär bl.a. att växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjligheterna att ställa krav och villkor på utsäde som skall exponeras tas bort.

Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd införs som möj— liggör provtagning på eller undersökning av djur dels för att kartlägga före- komst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdo— mar, dels för att kontrollera användningen av läkemedel och liknande.

Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en bemyndigandelag.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det avsedda EES- avtalet.

Förslaget till ändringari livsmedelslagen m.fl. lagar har granskats av

lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremis— sen (5. 20), lagrådets yttrande (5. 63) och regeringens protokoll med beslut om proposition (s. 67). Den som vill ta del av samtliga skäl för den föreslagna lagstiftningen måste därför läsa alla tre delarna.

Prop

IQ

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971 :511)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:51 l)1 dels att 14 och 18 55 skall upphöra att gälla, dels att 1, 13, 16, 20, 27 och 30 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I denna lag förstås med

1. livsmedel, matvara, dryckes- vara, njutningsmedel eller annan va- ra som är avsedd att förtäras av män- niskor med undantag av vara på vilken Iäkemedelsförordningen (1962-701) äger tillämpning,

Föreslagen lydelse 15

1. livsmedel, matvara, dryckes- vara, njutningsmedel eller annan va- ra som är avsedd att förtäras av män— niskor med undantag av vara på vil- ken läkemedelslagen ( I 992 :85 9) är tillämplig,

2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras livsme- del för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är av- sedd att tillföras livsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos livsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,

3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in- går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt,

4. färdigförpackat livsmedel, livs- medel som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument in- neslutits i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.

Färdigförpackat livsmedel som saluhdlles skall vara tydligt och otve- tydigt märkt medföljande uppgifter,

1 . livsmedlets slag,

2. livsmedlets sammansättning,

3. livsmedlets nettovikt eller net- tovolym vid förpackningstillfället,

4. anvisning hur livsmedlet skall förvaras, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,

! Lagen omtryckt 19891461.

3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in- går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt.

135

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om märkning av livsmedel.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse

5 . beräknad hällbarhetstid, om denna är begränsad,

6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,

7. sådana uppgifter i övrigt av be- tydelse för konsumenterna som före- skrives av regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första stycket 1—6.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskri- va märkning enligt första Stycket av annat livsmedel än färdigförpackat.

Livsmedel får ej saluhållas, om det

1. kan antagas vara otjänligt till människoföda,

Föreslagen lydelse

165

Livsmedel får inte saluhållas, om det

1. kan antas vara otjänligt till män- niskoföda,

2. tillförts livsmedelstillsats i strid med 6 &,

3. uppges hålla en livsmedelsstan- dard som föreskrivits enligt 7 & men icke motsvarar standarden,

4. ej är märkt enligt 13 ä.

3. uppges hålla en livsmedelsstan— dard som föreskrivits enligt 7 5 men inte motsvarar standarden,

4. inte är märkt enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 ä,

5. märkts med uppgift om hållbar- hetstid och denna tid löpt ut.

I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11 åå.

Livsmedel får ej utan tillstånd av myndighet som regeringen bestäm— mer saluhdllas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kast på grund av ålder, sjukdom eller annat förhåll- ande.

Tillstånd enligt första stycket kan förenas med villkor.

205

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om saluhällande av livsmedel för särskilda näringsända- mål och av naturliga mineralvatten.

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse

Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16—18 åå. Tillsynsmyndig- heten får vidare ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 å, om föreläggan- det eller förbudet inte följs.

Föreslagen lydelse

27 å2

Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16 och 17 åå. Tillsynsmyn- digheten får vidare ta hand om en va- ra som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 å, om före- läggandet eller förbudet inte följs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.

Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall varan för- störas genom tillsynsmyndighetens försorg.

Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt 11 a å, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

30å

Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gärningen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16—20 55, 21 å första stycket eller 23 å,

2. bryter mot föreskn'ft som med- delats med stöd av 9 eller 10 &. 11 % såvitt avser hantering, 12 å, 21 å andra stycket, 22 å tredje stycket, 28 å andra stycket eller 29 å,

3. vid märkning enligt 13 5 eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 å lämnar oriktiga upp- gifter,

4. åsidosätter villkor som med- delats med stöd av 6 5 eller 20 å andra stycket.

1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 5, 21 5 första stycket eller 23 å,

2. bryter mot föreskrift som med- delats med stöd av 9 eller 10 å, 11 å såvitt avser hantering, 12 å, 20 5, 21 å andra stycket, 22 å tredje styck- et, 28 å andra stycket eller 29 å,

3. vid märkning enligt föreskrift

som meddelats med stöd av 13 å läm- nar oriktiga uppgifter,

4. åsidosätter villkor som med- delats med stöd av 6 å.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentintres- set uppsåtligen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt sätt, döms till fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter en- ligt 26 å första stycket andra punkten, döms till böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

2 Senaste lydelse 1991:357.

• Sida 6
•  Original

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av Prop. 1992/93:119 11 å inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (l960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

• Sida 7
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder Härigenom föreskrivs att 1—6, 12, 15, 17 och 19 åå lagen (1985:295) om foder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

ldenna lag avses med

Föreslagen lydelse lå

foder: vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfod- ring av djur,

fodertillsats: dels berikningsmedel som är avsett att tillföras foder för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att till— föras foder för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos fodret.

Med foder eller fodertillsats avses dock inte vara på vilken läkemedels- förordnlngen ( I 962 .' 701) skall tilläm- pas.

Lagen gäller foder och fodertill- satser avsedda för hästar, renar, nöt- kreatur, svin,får, getter, kaniner, fjä- derfä, pälsdjur, hundar, katter och odlad fisk.

Lagen gäller inte hanteringen i en- skilda hem av foder avsett för hun- dar, katter eller kaniner, vilka hålls som sällskapsdjur.

Med foder eller fodenillsats avses

dock inte vara på vilken läkemedels- lagen (19.02.1959) skall tillämpas

&

Lagen gäller foder och fodertill- satser avsedda för husdjur och andra djur än husdjur, om de hålls ifdngen- skap.

Lagen gäller inte hanteringen i en- skilda hem av foder avsett för säll- skapsdjur.

35

Foder får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det

1. är skadligt eller annars otjänligt för djuret,

2. gör livsmedel från djur som ut- fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda, eller

3. vid hanteringen medför hälso- risker för människor.

Som foder till andra djur än päls- djur får inte användas fodermjöl eller

1 Senaste lydelse 1988z537.

2. gör livsmedel från djur som ut- fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda,

3. vid hanteringen medför hälso- risker för människor, eller

4. har skadlig inverkan på miljön.

3aå1

Som foder till andra djur än päls- djur får inte användas djur som

Prop. 1992/931119

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse

annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.

Antibiotika och andra kemotera- peutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymp— tom.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter eller upp- ställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som av- ses i första stycket.

Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigan- de, av Jordbruksverket. Ett godkän- nande får förenas med villkor.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande. Jordbruksverket får föreskriva att den som yrkesmäs- sigt för försäljning importerar, till-

2 Senaste lydelse 19911400. 3 Senaste lydelse 1991:400. 4 Senaste lydelse 1991z400.

Föreslagen lydelse

självdött eller som avlivats men inte slaktats upp. Detsamma gäller delar av sådana djur och sjukligt för- ändrade delar av slaktade djur. Vad som sägs om foder gäller också fo- dermjöl och annan vara som fram- ställts av sådana djur eller djurdelar.

Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.

Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djur- parker och liknande anläggningar.

4s2

Antibiotika eller kemoterapeutis- ka medel får tillsättas foder endast för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymp- tom eller i annat likartat syfte.

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, Jordbruksverket får meddela föreskrifter om impor- ten, tillverkningen.försäljningen, an- vändningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket.

5å3

Som fodertillsats får användas endast sådana varor och ämnen som är förtecknade i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jord- bruksverket.

6å4

Regeringen eller, efter regering- ens bemyndigande, Jordbruksverket får föreskriva att den som importe- rar, tillverkar, eller förpackar foder

Prop

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

verkar eller förpackar foder eller fodertillsatser skall

Föreslagen lydelse

eller fodertillsatser som skall släppas ut på marknaden skall

1. göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket,

2. föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs för kontroll av att denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,

3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller på annat sätt.

Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före- skrifter. Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs ilagen om till- synsmyndighet gälla även länssty- relsen.

Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som up- penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9—11 å. Till- synsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som av- ses med ett föreläggande eller ett för- bud enligt 14 å, om föreläggandet el- ler förbudet inte efterkoms.

Med stöd av bemyndigandet i första stycket får föreskrivas hur uppgifter som avses i första stycket 3 skall vara utformade.

12 å5

Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före- skrifter. Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Jordbruksverket får ock- så överlåta åt andra myndigheter än länsstyrelsen att utöva tillsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla även den myndighet till vilken tillsyn överlåtits.

155

Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som up- penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a åförsta stycket eller 9—11 å. Tillsynsmyndig- heten får vidare ta hand om foder

och fodertillsatser som avses med ett '

föreläggande eller ett förbud enligt 14 å, om föreläggandet eller förbu- det inte följs.

Har ett foder eller en fodertillsats tagits om hand, får ägaren under tillsyns- myndighetens kontroll göra varan duglig till utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tillsyns-

myndighetens försorg på ägarens bekostnad.

175. Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

5 Senaste lydelse 19911401

Prop. 1992/931119

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse

1. bryter mot 4 å första stycket, 5 eller 9—11 å,

Föreslagen lydelse

1. bryter mot 3 a &? första stycket, 4 å första stycket, 5 eller 9—11 å,

2. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 å andra stycket eller 6 å.

3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 å and— ra stycket, 5 eller 8 å, eller

3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 å and- ra stycket eller 8 å, eller

4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 å första stycket andra me- ningen.

Iringa fall skall inte dömas till ansvar. Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till an- svar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbu- det.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådö— mas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmugg-

ling.

Beslut av Jordbruksverket i ären- de som avses i 13 å första stycket, 14 eller 15 å får överklagas hos kam- marrätten. Föreskrifter om överkla- gande av beslut av Jordbruksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4—6 och 8 åå meddelas av regering- en. Länsstyrelsens beslut får överkla— gas hos Jordbruksverket. Jordbruks- verkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammarrätten.

19 å6

Beslut av Jordbruksverket i ären- de som avses i 3 a ? tredje stycket, 13 å första stycket, 14 eller 15 å får överklagas hos kammarrätten. Före- skrifter om överklagande av beslut av Jordbruksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4, 6 och 8 åå meddelas av regeringen.

Beslut av länsstyrelsen eller av an- nan myndighet till vilken Jordbruks- verket överlåtit att utöva tillsyn får överklagas hos Jordbruksverket. Jordbruksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammar- rätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 19911401.

Prop

• Sida 11
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976z298)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298)1 dels att 6 å skall upphöra att gälla, dels att 1—4, 7 och 8 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, 3 a och 9 åå, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

I denna lag förstås med

Föreslagen lydelse

1å2

1. utsäde, dels frö som är avsett till utsäde med undantag av skogsfrö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis),

2. statsplombering av utsäde, för- valtningsuppgift som innebär kvali- tetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och ut- färdande av bevis därom.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om stats- plombert'ng av utsädet har skett.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för sratsplombering.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).

2. certifiering av utsäde, förvalt- ningsuppgift som innebär kvalitets- kontroll av utsäde, försegling av för- packning med utsäde och utfärdande av bevis om detta.

253

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om att utsäde av visst slag får släppas ut på mark- naden endast om certifiering av utsä- det har skett.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för certifiering.

3å4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att be- döma dess kvalitet (kvalitetsdekla- ration).

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:298. 3 Senaste lydelse 19791298. 3 Senaste lydelse 1979:298. 4 Senaste lydelse 1979298.

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse

För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestäm- mer tillträde till lokal eller annat ut- rymme och får där ta prov. Myndig- heten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som be- hövsför tillsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för till- synen.

Skall statsplombering av utsäde ske enligt 2 Q, är den som begär plomberingen skyldig att erlägga av- gift ( växdörädlingsavgift) med be- lopp som fastställes av regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer.

För utsäde av sort som har regi- strerats enligt vängörädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädlings- avgift endast om sortinnehavaren till beskattningsmyndig het som avses i

Föreslagen lydelse

3aå

För tillsyn av att föreskrifterna om certifiering och kvalitetsdeklara- tion följs har myndighet som rege- ringen bestämmer rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för till— synen.

Polismyndigheten skall på begä- ran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna i första stycket skall efterlevas. F örelägganden kan före- nas med vite.

45

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att den som yrkesmässigt för- packar eller bedriver handel med köksväxtutsäde skall göra anmälan om sin verksamhet till Statens ut- sädeskontroll.

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse

6 & avger förklaring på heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av vättförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan re- gistrering av sorten har skett enligt väx'tförädlarrättslagen.

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med orik- tig uppgift och däri genom föranleder

fara för att växtförädlingsavgift un- dandras döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller 5011 döms till böter, om inte gär- ningen är belagd med straff enligt första stycket.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. I 5 brotts- balken fdr påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådö- mas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtaiför brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 å andra stycket skattebrottslagen(1971 .'69) tillämpas på brott enligt första styck- et första meningen.

5_.Senastc lydelse 19851113.

Föreslagen lydelse

755

Den som till Utsädeskontrollcn uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om en varas slag eller son döms till böter.

Iringa fall döms inte till ansvar.

Andringcn innebär bl.a. att första, Gärds och femte styckena upphävs.

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 5 första stycket eller 3 5 första stycket dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 & första stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilli gt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlings- avgift som har undandragits genom brottet och ersätta tillsynsmyndighe- ten kostnader för undersökning av taget prov.

Föreslagen lydelse

8å6

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 5 första stycket eller 3 % döms till böter, om inte gärningen är belagd med straffi lagen (1960:418) om straff för varu- smuggling. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oakt- samhet åsidosätter unmälningsskyl- dighet som föreskrivits med stöd av 4 ä'.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 &, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket. skall han ersätta tillsynsmyndigheten kostna- der för undersökning av taget prov.

95

Tillsynsmyndighetens beslut en—

ligt 3 a 5 tredje stycketfär överkla- gas hos kammarrätten.

Denna lag träder i ler—aft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1979:298.

• Sida 15
•  Original

4. Förslag till Lag om provtagning på djur Härigenom föreskrivs följande.

l 5 Denna lag avser kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar samt kontroll av användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.

2 5 För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vis- sa smittsamma djursjukdomar får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning enligt denna lag.

För att kontrollera användningen av läkemedel och andra ämnen eller be- redningar med liknande verkan vid uppfödnin gen av djur får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fal- let besluta om provtagning eller undersökning enligt denna lag.

3 % Provtagning eller undersökning enligt 2 & får utföras av veterinär eller annan person som utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Provtagningen eller undersökningen får utföras på

1. djur och djurkroppar,

2. mjölk som levereras till mejeri,

3. annat material som regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer föreskriver.

Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär så små olägenheter som möjligt för denne.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den som föder upp djur skall iaktta i fråga om

1. skyldighet att anmäla verksamheten till en myndighet och att föra anteck- ningar om verksamheten,

2. skyldighet att anmäla misstanke om djursjukdom till en veterinär, och

3. krav på hygien i djurhållningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare före- skriva eller i ett enskilt fall besluta att djur får säljas till annat än slakt eller flyt- tas från ett område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag.

6 5 För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersökningen rätt att få tillträde till områden, anlägg- ningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djur— kroppar, mjölk eller annat material förvaras.

Djurägaren skall tillhandahålla den hjälp som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomföras.

• Sida 16
•  Original

7 5 Till böter döms den djurägare som inte fullgör skyldigheten enligt 6 & Prop. 1992/93:119 andra stycket.

8 & Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i enskilda fall meddelat enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 17
•  Original

5. Förslag till Lag om EEG—handelsgödsel

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 & Denna lag gäller marknadsföring av handelsgödsel under särskild beteck- ning. .

EEG — handelsgödsel

2 & Handelsgödsel som uppfyller särskilda villkor i fråga om innehåll. sam- mansättning, egenskaper, beteckning, förpackning och märkning får mark- nadsföras under beteckningen EEG—handelsgödsel.

Villkoren anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, Statens jordbruks verk.

Anmälan m.m.

3 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket får föreskriva att den som marknadsför handelsgödsel skall göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket.

Tillsyn

4 5 Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och fö- reskrifter som meddelats med stöd av lagen. Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet.

5 5 För tillsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lo- kaler och andra utrymmen där handelsgödsel hanteras och där göra undersök- ningar och ta prover. En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplys- ningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsy- nen.

6 5 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som be- hövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. 1 beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut vite.

7 5 Den som på Jordbruksverkets uppdrag utför provtagning och analyserar prov av EEG-gödselmedel skall genomföra provtagningen och analyserna en- ligt de metoder som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord- bruksverket föreskriver.

• Sida 18
•  Original

Tillsynsavgifter 8 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket, får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för kontroll som utövas enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Ansvar och överklagande

9 5 Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet marknadsför handelsgödsel under beteckningen EEG-handelsgödsel utan att de villkor för detta som föreskrivits med stöd av 2 & är uppfyllda.

l ringa fall skall inte dömas till ansvar. Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

10 & Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i S 5 första stycket eller 6 5 får överklagas hos Jordbruksverket.

Beslut av Jordbruksverket i sådana ärenden får överklagas hos kammarrät- ten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 19
•  Original

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 & lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg- trafrkskatt, växq'örädlingsavgift, till- fällig förmögenhetsskatt och miljöav- gift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtra- ftkskattelagen (19731601'), utsädes- lagen (I976:298) och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhets- skatt för livförsäkringsbolag, under- stödsföreningar och pensionsstif— telser, vägtrafikskattelagen (1988: 327) samt lagen (1990:613) om mil- jöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

Föreslagen lydelse

1 kap. 2 51

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg- trafikskatt, tillfällig förmögenhets- skatt och miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföre- ningar och pensionsstiftelser, vägtra- ftkskattelagen (1988z327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift påut- släpp av kväveoxider vid energipro— duktion.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1991:702.

• Sida 20
•  Original

1. Ärendet och dess beredning

I propositionen 199 1/92: 170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) redovisas i vilka avseenden EES-avtalet rör Jordbruksdepartementets verksamhetsområde. I anslutning till en beskrivning av EES-avtalets bestäm- melser och motsvarande svenska regler harjag i propositionen redovisat min bedömning av i vilka avseenden avtalet föranleder lagändringar. Jag redovi- sade som min uppfattning att regeringen under hösten i en särskild propo- sition bör föreslå riksdagen ändringar i livsmedelslagen (19711511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Jag förutskickade också att det kunde bli nödvändigt att begära riksdagens bemyndigande för föreskrifter om gödselmedel.

Inom Jordbruksdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till ändringar i de nämnda lagarna med undantag för lagen om kontroll av hus- djur. I promemorian föreslås därutöver en helt ny lag om provtagning på djur.

Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas de lagförslag som läggs fram i pro- memorian som bilaga I .

En förteckning över remissinstanserna och kopior av remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Idet följande behandlar jag i olika avsnitt förslagen till ändringar i livsme- delslagen, foderlagen och utsädeslagen och förslaget till lag om provtagning på djur.

Jag lägger också fram ett förslag till lag om EEG-handelsgödsel som inte finns upptaget i den remissbehandlade promemorian. Under beredningen av det lagförslaget har emellertid synpunkter under hand inhämtats från bl.a. fö- reträdare för Statens jordbruksverk och Sveriges lantbruksuniversitet. Vissa kontakter har också tagits med olika branschföreträdare. I sammanhanget tar jag upp vissa frågor som varit föremål för särskild utredning och remissbehand-

• Sida 21
•  Original

ling. Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 juni 1991 tillkallade chef- en för Jordbruksdepartementet en särskild utredare med uppgift att utreda för- utsättningama för att införa en mil jöavgift-på kadmium i handelsgödsel. I upp- draget ingick även att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel.

I januari 1992 avlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1992: 14) Mindre kadmium i handelsgödsel. Till protokollet i detta ärende bör fogas ut- redningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 2.

En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet finns tillgänglig i lagstiftningsärendet.

2. Livsmedel

2.1. EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen

Vad beträffar livsmedel omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfinns i EG:s rättsakter om livsmedelstillsatser, märkning, specialdestinerade livsme- del, dricksvatten, vin och spritprodukter, hygienkrav för bl.a. kött, mjölk, ägg och fisk och om livsmedelskontroll. Avtalet omfattar också bestämmelser om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Bestämmelserna kan i sammanfattning sägas innebära följande. De grundläggande bestämmelserna om livsmedelstillsatser finns upptagna i ett ramdirektiv (direktiv 89/107/EEG). Enligt direktivet får bara sådana tillsat- ser som är upptagna på en särskild lista användas. Bestämmelserna innebär emellertid också att de länder som är anslutna till EES-avtalet vid import av livsmedel måste godta de tillsatser som upptas i listan. Undantag får dock gö— ras för tillsatser som importlandet inte godtar av hälsoskäl. Som framgår av re- dovisningen i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del III bil. 8) har EG ännu inte beslutat vilka tillsat- ser som skall finnas med på listan.

Märkningsbestämmelsema innebär bl.a krav på att ingredienserna i ett livs— medel skall deklareras, att hållbarhetstiden skall anges och att uppgift skall lämnas om tillverkare, förpackare eller säljare (direktiv 79/112/EEG).

Reglerna om specialdestinerade livsmedel innebär att livsmedel som är sär- skilt lämpade för t.ex. diabetiker skall uppfylla vissa angivna krav för att få säljas (direktiv 89/398/EEG).

Bestämmelserna om dricksvatten anger bl.a. högsta tillåtna halter av främ- mande ämnen i sådant vatten (direktiv 80fl78/EEG).

Reglerna för vin och sprit utgörs bl.a. av märkningsbestämmelser och be- stämmelser om gränsvärden för främmande ämnen.

Bestämmelserna om hy gienkrav för kött rör köttbesiktning och annan kon- troll i samband med slakt och hanteringen i övrigt av kött. Vidare ställs krav på lokaler och utrustning som används vid kötthantering. Bestämmelser om kontroll och utrustningskrav finns också i fråga om mjölk, äggprodukter och fisk (direktiv 85/397/EEG, 89/437/EEG, 91/492/EEG och 91/493/EEG).

Prop. 1992/932119

• Sida 22
•  Original

Enligt bestämmelserna om livsrnedelskontroll skall inspektion och kontroll ske i hela kedjan från producent fram till-konsument. Undersökningarna skall omfatta provtagning och analys, personalhygien, kontroll av dokument, lokaler, utrustning, märkning och presentation av livsmedel (direktiv 89/397/EEG). '

När det gäller material avsedda att komma i kontakt med livsmedel fmns in- om EG regler som syftar till att förhindra att ämnen från förpackningar och förvaringskärl överförs till livsmedel på ett sätt som kan påverka konsumen- tens hälsa eller t.ex. livsmedlets lukt eller smak (direktiv 89/109/EEG m.fl. direktiv).

De svenska bestämmelserna om livsmedel finns i livsmedelslagen (l971:511), livsmedelsförordningen (1971:807), veterinära införselkungörel- sen (1958z551), kungörelsen (1974:270) om kontroll vid införsel av livsme- del, kungörelsen (1974:271) om kontroll vid utförsel av livsmedel och i före- krifter meddelade av Livsmedelsverket. _

Enligt livsmedelslagen får som livsmedelstillsats bara användas tillsats som har godkänts för livsmedlet i fråga, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat (då ). Frågor om godkän- nande av livsmedelstillsatser prövas enligt livsmedelsförordningen av Livsme- delsverket.

Vissa grundläggande krav när det gäller märkningen av livsmedel följer av livsmedelslagens bestämmelser. Sålunda krävs enligt lagen att livsmedlets slag, sammansättning och vikt eller volym anges, att förvaringsanvisningar ges, att uppgift om hållbarheten lämnas och att uppgift lämnas om förpackare eller tillverkare (13 5). Med stöd av bemyndiganden i lagen och förordningen har emellertid huvuddelen av märkningsbestämmelsema meddelats av rege— ringen och Livsmedelsverket.

I fråga om specialdestinerade livsmedel gäller enligt livsmedelslagen att det krävs särskilt tillstånd för att få sälja livsmedel med uppgift om att livsmedlet är särskilt lämpat för visst ändamål (20 å). Sådant tillstånd lämnas enligt för- ordningen av Livsmedelsverket.

Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen och livsmedelsförordning- en har Livsmedelsverket meddelat föreskrifter om dricksvatten. Livsmedelsver- ket har också, i mycket begränsad utsträckning, meddelat föreskrifter för vin och sprit.

Livsmedelslagen innehåller slutligen tämligen vidsträckta bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter om livsmedelslokaler, utrustning för hantering av livsmedel, köttkontroll och kontroll av övrig livsmedelshan- tering (9, 22 och 28 55).

När det gäller förpackningar och förvaringskärl för livsmedel finns vissa allmänna bestämmelser i livsmedelslagen och livsmedelsförordnin gen. Därtill kommer för förvaringskärl vissa föreskrifter som har meddelats inom ramen för lagstiftningen om kemiska produkter.

• Sida 23
•  Original

2.2. Behovet av anpassning

Av den redovisning som lämnats i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del III bil. 8) framgår att den svenska livsmedelslagstiftningen i flera avseenden redan är anpassad till de regler som gäller inom EG. Så t.ex. är vår livsmedelskontroll utformad på ett sådant sätt att det inte krävs några särskilda anpassningsåtgärder. Av redovis- ningen framgår vidare att i den utsträckning ändringar behövs i den svenska lagstiftningen så rör ändringsbehovet i stor utsträckning föreskrifter som med- delas av Livsmedelsverket.

I några avseenden krävs emellertid ändringari livsmedelslagen. Detta gäl- ler bestämmelserna om märkning och om specialdestinerade livsmedel. Dessa ändringar kräver i sin tur vissa följdändringar. Dessutom kan vissa paragrafer upphävas.

I det följande behandlas i särskilda avsnitt de ändringar som i anledning av EES-avtalet behöver göras i livsmedelslagen.

Med hänsyn till att fullständiga regler om livsmedelstillsatser ännu saknas inom EG är det inte aktuellt att nu ändra livsmedelslagen i den delen. Sådana ändringar kommer emellertid att behöva göras när EG:s bestämmelser förelig- ger. '

EES-avtalet förutsätts när det gäller livsmedelsområdet träda i kraft den 1 januari 1993. Vissa undantag och-övergångstider gäller dock. Livsmedel som märkts enligt nuvarande bestämmelser före den 1 januari l993 får säljas ytterligare två år på den inhemska marknaden. Beträffande gränsvärden för bly och kadmium i keramik behöver Sverige inte uppfylla EG:s krav förrän den 1 januari 1995. Bestämmelserna om hygienkrav för kött, mjölk, äggpro- dukter och fisk skall tillämpas från och med den 1 oktober 1993.

2.3. EES-anpassning av livsmedelslagens märkningsbestämmelser

Mitt förslag: Märkningsbestämmelserna i 13 5 första och andra

stycket livsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Livsmedelsverket får det samlade ansvaret för att meddela föreskrif- ter om märkning i överensstämmelse med EG:s direktiv.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Av nio remissinstanser tillstyrker åtta förslaget. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök motsätter sig förslaget. Kon- sumentverket anser att det finns goda skäl för att inte ha detaljerade märknings-

• Sida 24
•  Original

bestämmelser i livsmedelslagen men ifrågasätter om inte de mer grundläggan- de märkningslcraven bör framgå av livsmedelsförordningen.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om märkning finns i livsmedels— lagen, livsmedelsförordningen och i Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1984:11) med allmänna tillämpningsföreskrifter. I livsmedelslagen 13—15 55 finns de grundläggande bestämmelserna i ämnet. I 13 5 finns en uppräkning av de uppgifter som skall anges på färdigförpackade livsmedel. Hit hör t.ex. uppgifter om livsmedlets slag och sammansättning, dess nettovikt eller netto- volym vid förpackningStillfället samt den beräknade hållbarhetstiden, om den- na är begränsad. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt bestämmelsen men också utvidga den- na på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra fall än beträffande fär- digförpackade livsmedel. Vissa närmare föreskrifter om märkning finns i 21—26 åå livsmedelsförordningen. Den alldeles övervägande. mängden be- stämmelser finns emellertid i 7 kap. i den kungörelse av Livsmedelsverket som nämns inledningsvis. - I

Den sekundärlagstiftning som gäller' inom EG på detta område och som också omfattas av EES- avtalet finns upptagen i bilaga 11, avsnitt XII till EES- avtalet. Det viktigaste direktivet" 1 sammanhanget" är det tidigare nämnda direk- tivet 79/112/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märk- ning, presentation och reklam 1 fråga om livsmedel, som är ett s. k. ramdirek- tiv Direktivet har ändrats sex gånger, senast år 1991. 1 regeringens proposi- tion 1991/92:170 bil 8 s 6 finns en redogörelse för de huvudsakliga skillna- der som finns mellan den svenska lagstiftningen och de märkningsbestämmel- ser som följer av EES-avtalet. Av denna redogörelse framgår att den svenska lagen på det hela taget tillgodoser kraven enligt märkningsdirektivet. Vissa smärre justeringar skulle dock behöva göras i 13 & bl.a. beroende på att direk- tivets uppräkning av obligatoriska märkningsuppgifter i någon mån avviker från den svenska. De skillnader som föreligger är följande. Enligt 13 & livsme- delslagen skall förpackarens eller tillverkarens nanm eller frrrna anges på får-' digförpackat livsmedel, Enligt artikel 3.6 i märkningsdirektivet är det tillräck- ligt att ange namnet på tillverkaren, förpackaren eller säljaren. En annan skill- nad är att märkningsdirektivet för vissa fall medger undantag när det gäller vikt- och volymmärkning (anikel 8.3 och 5). Enligt 13 5 3 livsmedelslagen måste vikt eller volym alltid anges. En tredje skillnad är att märkningsdirekti- vet tillåter att vissa obligatoriska märkningsuppgifter endast behöver anges i relevanta handelsdokument om livsmedlen är färdigförpackade och förs ut på marknaden i ett tidigare handelsled än i detaljhandelsledet (artikel 11.1). Livs- medelslagen 13 & kräver att färdigförpackningar skall vara märkta med alla ob- ligatoriska uppgifter då de för första gången saluhålls av förpackaren eller im- ponören.

När det gäller införlivandet av de märkningsbestämmelser som följer av EES- avtalet uppkommer frågan om den nuvarande nivåfördelningen mellan lag, förordning och myndighetsföresloifter bör behållas. I denna fråga bör föl- jande beaktas.

• Sida 25
•  Original

Märkningsbestämmelserna är utpräglat tekniska och inte sällan mycket de- taljerade. Det nuvarande systemet med detaljerade bestämmelser på tre norm- givningsnivåer gör att regelmassan blir svår att överblicka och därmed svår att efterleva för företagen och svår att tillämpa för tillsynsmyndighetema, i första hand miljö- och hälsoskyddsnämndema. Också konsumenterna kan ha svårt att få klarhet i vilka regler som gäller. Det framstår med hänsyn till vad nu sagts som angeläget att begränsa antalet nivåer i regelgivningen. Här förelig- ger två alternativ. Det ena är att regeringen i samarbete med Livsmedelsverket bygger ut livsmedelsförordningen med de ytterligare föreskrifter som behövs. Denna lösning framstår emellertid som mindre ändamålsenlig med hänsyn till de aktuella bestämmelsemas art och den nuvarande fördelningen mellan för- ordning och myndighetsförfattning. En bättre lösning torde vara att detaljbe- stämmelserna om märkning i 13 5 lagen utmönstras och ersätts av ett generellt bemyndigande som gör det möjligt för regeringen att överlåta åt Livsmedelsver- ket att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. En sådan lösning inne- bär att vissa detaljbestämmelser i livsmedelsförordningen kan utmönstras och att föreskrifterna i förordningen koncentreras till de bemyndiganden som be- hövs för vidaredelegeringen till Livsmedelsverket. Flera skäl talar för en så- dan lösning. Föreskrivandeansvaret för detaljbestämmelser av teknisk karak- tär överlåts i stor utsträckning åt myndigheterna, eftersom de frågor som skall regleras kan vara tekniskt komplicerade och förutsätter specialistkunskap. Det skulle från användarsynpunkt vara en stor fördel om de föreskrifter som be- hövs på detta område samlas i en enda författning. Det är vidare inte ovanligt att EG-direktiven ändras. Det skulle därför vara praktiskt att bestämmelserna finns samlade på den nivå där ändringar kan göras på det smidigaste sättet. Principieut gäller visserligen att bemyndiganden bör preciseras och inte göras mera vidsträckta än nödvändigt. Direktiven på detta område kräver emellertid totalharmonisering, vilket innebär att de enskilda länderna inte får ha avvikan- de regler. Livsmedelsverket kommer därför att vara bundet av direktivens be- stämmelser. Härtill kommer att EG:s märkningsbestämmelser är omfattande och mycket detaljrika. Anpassningen på detta område kommer därför att inne- bära att mängden bestämmelser och detaljeringsnivån ökar. Den föreslagna lösningen strider inte heller mot livsmedelslagens uppbyggnad i övrigt. Livs- medelslagen är en utpräglad ramlag med få detaljbestärnrnelser och relativt vi- da bemyndiganden.

Den nu föreslagna lösningen leder till konsekvensändringari 16 och 30 åå livsmedelslagen. I livsmedelslagen finns bestämmelser om vem som har an- svaret för märkningen av livsmedel (14 å). Dessa bestämmelser avviker från vad som gäller enligt märkningsdirektivet. Med mitt förslag vad beträffar för- delningen av ansvaret för normgivningen är det naturligt att Livsmedelsverket i fortsättningen får meddela föreskrifter också i detta avseende. Med hänsyn härtill kan 14 & upphävas.

Som redan nämnts tillåts enligt märkningsdirektiven inte några avvikande bestämmelser. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla att det inte finns nå- got som hindrar att de svenska livsmedelsproducentema frivilligt som ett kon-

• Sida 26
•  Original

kurrensmedel märker sina produkter med uppgifter som inte längre kommer att krävas sedan de märkningsbestämmelser som omfattas av EES-avtalet in- förlivats i det svenska regelverket. Sådana åtgärder är varken handelshindran- de eller diskriminerande. Ett aktuth exempel är märkningen med bakningsda- tum på färdigförpackat bröd. Krav på sådan märkning infördes år 1989. Det märkningskravet kommer emellertid att upphöra som en följd av EES-avtalet. Några större svenska brödproducenter har redan nu beslutat att även i fortsätt— ningen frivilligt märka brödet med bakningsdatum, eftersom konsumenterna uppfattar denna uppgift som en kvalitetsgaranti.

2.4. Marknadsföring av livsmedel

Min bedömning: Marknadsföringslagen tillgodoser det krav på regle-

ring som följer av EG:s föreskrifter om marknadsföring av livsmedel. Någon särskild åtgärd för införlivande behövs därför inte.

Skälen för min bedömning: I märkningsdirektivet, som enligt sin ru- brik förutom märkning även behandlar reklam och annan presentation av livs- medel, frnns bestämmelser om förbud mot olika åtgärder i samband med marknadsföring av livsmedel. Livsmedel får t.ex. inte säljas under omstän- digheter som är ägnade att vilseleda köparen om vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt i fråga om dess slag, identitet, egenskaper, sammansätt- ning, mängd, hållbarhet osv. (artikel 2.1). Enligt samma artikel får märkning- en inte tillskriva livsmedel egenskaper som uppges kunna förebygga, behand- la eller bota någon sjukdom eller antyda sådana egenskaper. I artikel 2.2 före- skrivs att EG:s ministerråd skall upprätta en icke uttömmande förteckning över påståenden som måste förbjudas eller begränsas. Enligt artikel 2.3 skall förbuden och begränsningarna 1 p. 1 och 2 förutom reklam också gälla presen- tationen av livsmedel, särskilt med avseende på deras form, utseende eller för- packning, de förpackningsmaterial som används och det sätt på vilket livsmed- len arrangeras samt den miljö i vilken de exponeras. Liknande bestämmelser finns i andra direktiv på livsmedelsområdet, t.ex. i ramdirektivet om special- destinerade livsmedel (89/398/EEG).

Livsmedelslagen reglerar över huvud taget inte reklam och sådan marknadsföring som inte är märkning. Den grundläggande regleringen av reklam och annan marknadsföring finns i stället i marknadsföringslagen (197511418). Den lagen har till ändamål dels att främja konsumentemas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster eller andra nyttigheter, dels att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare (1 €).

Lagens viktigaste regler är tre generalklausuler som i allmänna ordalag an— ger vad en näringsidkare skall iaktta i sin marknadsföring. Generalklausuler- na behandlar otillbörlig marknadsföring (2 å), inforrnationsskyldighet (3 %)

• Sida 27
•  Original

och produktotjänlighet (4 å). Det ankommer på Konsumentverket/Konsument- ombudsmannen (KO) och Marknadsdomstolen att tillämpa dessa regler. Mark- nadsdomstolen kan t.ex. besluta om förbud och ålägganden för näringsidkare vid vite. Lagen innehåller också tre straffsanktionerade föreskrifter (6—8 55). Tillämpningen av straffbestämmelsema ankommer på de allmänna domstolar- na. Allmänt åtal får dock bara väckas efter medgivande av KO.

Enligt min mening tillgodoser marknadsföringslagen det krav på reglering som följer av EG:s föreskrifter på området. Någon särskild åtgärd för införli- vande behövs därför inte.

Även i EG:s ramdirektiv om livsmedelskontroll (89/397/EEG) finns be- stämmelser med anknytning till marknadsföringen av livsmedel. Direktivet ställer nämligen utöver krav på undersökning av själva livsmedlet även krav på att tillsynen skall omfatta inspektioner av märkning och presentation av livsmedel (artikel 5 och 6).

Livsmedelskontrolldirektivets krav på att inspektionen skall omfatta även marknadsföringsåtgärder kan inte anses innefatta något krav på att just livsme- delsmyndigheten skall utöva denna kontroll. Konsumentverket har att överva- ka all marknadsföring och har ett övergripande ansvar när det gäller att tillvara- ta konsumentemas-intressen. Vid överträdelser av marknadsföringslagen har KO möjlighet att utfärda vitesföreläggande eller väcka talan hos Marknadsdom- stolen. Det krav på övervakning som följer av direktivet får anses tillgodosett genom denna tillsynsorganisation.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för Civildepartementet.

2.5. EES-anpassning av livsmedelslagens bestämmelser om specialdestinerade livsmedel m.m.

Mitt förslag: Tillståndskravet i fråga om specialdestinerade livsmedel

i 20 & livsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål. Bemyndigan- det skall även omfatta naturliga mineralvatten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Alla instanser som svarat i den här delen utom en godtar promemorieförslaget. Invändningen rör borttagandet av tillstånds- kravet.

Skälen för mitt förslag: Enligt 20 & livsmedelslagen får livsmedel inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under upp- gift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost på grund av ålder, sjukdom eller annat förhållande. Enligt paragrafens andra stycke kan ett sådant tillstånd förenas med villkor. Frågor om tillstånd prövas enligt 28 & livsmedelsförordningen av Livsmedelsverket. Ytterligare bestäm-

• Sida 28
•  Original

melser om vissa slag av specialdestinerade livsmedel finns i Livsmedelsver- kets föreskrifter.

EG:s centrala bestämmelser om specialdestinerade livsmedel återfinns i ramdirektivet (89/398/EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel. Enligt artikel 1 i direktivet avses med special- destinerade livsmedel sådana livsmedel som på grund av deras särskilda sam— mansättning eller det särskilda sätt som de är framställda på klart kan skiljas från livsmedel för normal konsumtion. Livsmedlen skall vara lämpliga för på- stådda dietändamål och saluföras på ett sätt som framhåller denna lämplighet. Som tidigare har framhållits (prop. 1991/92:170 del III bil. 8 s. 7) kommer en anpassning till direktivet att innebära ett helt ändrat regelsystem för svensk del. Det nuvarande tillståndskravet kommer i princip att ersättas med ett sys- tem som innebär att produkter som motsvarar fastställda krav får säljas utan tillstånd. Enligt direktivet skall särdirektiv fastställas för följande grupper av specialdestinerade livsmedel: modersmjölksersättningar, mjölkblandningar och vegetabiliska blandningar till spädbarn och småbarn (tillskottsnäring), barnmat, livsmedel med lågt eller reducerat energiinnehåll för viktkontroll, näringspreparat för särskilda medicinska behov, natriumfattiga livsmedel, inkl. natriumfattiga eller natriumfria dietsalter, glutenfria livsmedel, livsmedel avsedda att intas i samband med mycket krävande muskelarbete, särskilt för idrottande, samt slutligen livsmedel för personer med störd kolhydratomsätt- ning (diabetes). Endast ett sådant särdirektiv har hittills beslutats, nämligen ett särdirektiv om modersmjölksersättningar och tillskottsnäring (91/321/EEG). Detta direktiv omfattas dock ännu inte av EES-avtalet. Särdirektiv kan enligt artikel 4 t.ex. omfatta väsentliga krav i fråga om varornas art och sammansätt- ning, bestämmelser om råvaromas kvalitet, hygieniska krav och tillåtna tillsat- ser liksom bestämmelser om märkning samt provtagningsförfaranden och ana- lysmetoder som är nödvändiga för att kontrollera att kraven i särdirektiven ef— terföljs.

För specialdestinerade livsmedel som inte tillhör någon av de ovan uppräk- nade grupperna kommer ett anmälningssystem att gälla. Detta innebär att till- verkaren eller i förekommande fall importören skall underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där varan saluförs när denna första gången släpps ut på marknaden (artikel 9). Ingenting torde hindra att det nuvarande kravet på tillstånd behålls för sådana specialdestinerade livsmedel för vilka sär- direktiv ännu inte föreligger men för vilka det finns svenska bestämmelser. En anpassning av de svenska bestämmelserna till vad som gäller enligt EES- avtalet förutsätter att bestämmelsen i 20 5 lagen ersätts av ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål.

Naturliga mineralvatten

Enligt direktivet om naturliga mineralvatten (80/777/EEG) skall sådana vatten godkännas av behörig myndighet i resp. medlemsstat. Idag saknas ett system

• Sida 29
•  Original

för godkännande av enskilda produkter. Livsmedelslagen bör därför komplet- Prop. 1992/9311 19 teras. Lämpligen kan detta ske genom att i 20 & införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om naturliga mineralvatten.

2.6. Behovet av föreskrifter under en övergångsperiod

Min bedömning: I fråga om märkning m.m. bör de nuvarande före-

skriftema under en viss övergångstid kunna gälla jämsides med de nya EG-anpassade föreskrifterna.

Skälen för min bedömning: EG:s direktiv om märkning innebär en ut- tömmande reglering på området. Det är inte tillåtet att ha nationella regler som avviker från EG:s bestämmelser. De svenska märkningsbestämmelsema är väl så omfattande som EG:s och uppfyller i den meningen EG:s krav. De avvi- kelser som finns beror på att de svenska bestämmelserna i vissa avseenden går längre. Flera remissinstanser framhåller behovet av en övergångstid under vilken livsmedel skall få saluföras med iakttagande av de nu gällande före- skrifterna om märkning. Med den fördelning av ansvaret för norrngivningen som jag föreslår ankommer det på Livsmedelsverket att ta ställning till vilka övergångsregler som skall gälla för de till EG:s regelverk anpassade märk- ningsföreskriftema. Vad som kan bli aktuellt är att under en viss tid tillåta märkning såväl enligt de nuvarande svenska märkningsföreskriftema som enligt de nya, EG-anpassade föreskrifterna. Det skall självfallet inte vara frå- ga om en längre sådan övergångstid än vad som är absolut nödvändigt för om- ställning av maskiner och annan utrustning m.m. Liksom i fråga om införli- vande-t i övrigt måste noga prövas hur en sådan regel skall utformas för att va- ra förenlig med EES-avtalet.

EES-avtalet syftar till att genom bl.a. fri rörlighet av varor främja handel och annan ekonomisk samverkan mellan parterna. Ett väsentligt bidrag till en sådan fri rörlighet är att anpassa de svenska märkningsföreskriftema till EG:s regler. Det har i avtalet inte förutsatts annat än att en märkning i enlighet med EG:s regler skall godtas som en fullgod märkning på den svenska marknaden från och med den dag avtalet träder i kraft. Det innebär att det från och med den dagen måste finnas svenska märkningsföreskrifter som överensstämmer med EG:s. Därigenom har emellertid också den anpassning av de svenska reg- lerna skett som kan krävas för att vi i det här avseendet skall uppfylla våra för- pliktelser enligt avtalet. Resultatet av den anpassning vi genomför påverkas inte av att vi förser våra nya märkningsföreskrifter med en övergångsregel som innebär att också våra gamla märkningsföreskrifter får gälla under en övergångsperiod för varor som säljs på den svenska marknaden. En sådan övergångsre gel påverkar varken det fria varuflödet eller konkurrensförhållan- det mellan företagen. Att vissa svenska företag under en period inte kan ta till

• Sida 30
•  Original

vara fördelarna med avtalet är beklagligt men innebär inte någon bristande av- talsuppfyllelse från svensk sida.

Enligt min mening finns det alltså utrymme för en övergångsregel i de svenska märkningsföreskriftema av det slag som några remissinstanser efter- lyst. Detta gäller även om det i avtalet inte skulle ha tagits in några bestämmel- ser om vad som skall gälla övergångsvis. Med hänsyn härtill kan den över- gångsbestämmelse som tagits in i avtalet inte uppfattas så att den skulle utgöra ett hinder mot att i nationella föreskrifter ta in övergångsregler med avvikande innehåll. Det kan anmärkas att regeln i avtalet visserligen är snäv i det avseen— det att den bara omfattar varor som märkts före avtalets ikraftträdande. Den tillåter emellertid att äldre bestämmelser tillämpas även om detta innebär att märkningen inte blir så fullständig som EG kräver.

På samma sätt som i fråga om märkningen kommer en omställning till nya krav när det gäller livsmedelsstandarder som omfattas av EES-avtalet att krä- va viss tid. I avtalet finns inte någon övergångsbestämmelse. Som följer av vad jag har anfört beträffande märkningen utgör frånvaron av en övergångs- bestämmelse i avtalet inte något hinder mot att föra in en sådan bestämmelse i de nya svenska föreskrifterna om livsmedelsstandard. Avgörande är om en övergångsregel låter sig förena med våra åtaganden enligt avtalet. Det som kan komma i fråga är att för varor som säljs i Sverige låta de nuvarande före— skrifterna gälla jämsides med de nya EG-anpassade under en övergångstid. En sådan regel kommer inte att hindra det fria varuflödet. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att en sådan övergångsbestämmelse otillbörligt gynnar svenska fabrikanter av varor där EG har strängare krav för att en viss stan- dard skall anses uppfylld. Förhållandet kan emellertid också beskrivas som det motsatta. En sådan svensk företagare har från konkurrenssynpunkt allt intresse av att så fort som möjligt anpassa sin tillverkning till de nya standard— föreskriftema. Först då blir hans varor på den svenska marknaden kvalitativt jämförbara med varorna från EG och först då blir EG-marknaden tillgänglig för honom. Enligt min mening borde följaktligen inte några invändningar kunna resas mot att i föreskrifterna om livsmedelsstandard föra in en över- gångsregel av motsvarande innehåll som i märkningsföreskriftema. Vad nu sagts om livsmedelsstandard har giltighet också för de föreskrifter som kan komma att gälla om förpackningsstorlekar.

4. Utsäde

4.1. EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen

Vad beträffar utsäde omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfinns i EG:s rättsakter om handeln med utsäde, en gemensam sortlista för lantbruksväxter, sortbeskrivningar när det gäller köksväxter och lantbruksväxter samt rätt till strängare regler för förekomst av flyghavre.

7. Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen och de förslag till ändringar i befintlig lagstiftning som jag föreslår i denna lagrådsremiss är i huvudsak föranledda av EES-avtalet och bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt som avtalet.

Det kan inte uteslutas att EES-avtalet kommer att träda i kraft senare än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när de före- slagna lagarna och lagändringama bör träda i kraft.

8. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprät- tats förslag till

1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

2. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3. lag om ändring i utsädeslagen (19761298),

4. lag om provtagning på djur,

5. lag om EEG-handelsgödsel,

6. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter.

Lagförslaget under 6 har upprättats i samråd med chefen för Finansdeparte- mentet. '

Förslagen bör fogas till protokolleti detta ärende som bilaga 3.

9. Specialmotivering

9.1. Lag om ändring i livsmedelslagen ( 1971:51 1)

1 % Hänvisningeni l ä 1 till läkemedelsförordningen har konsekvensändrats som en följd av den nya läkemedelslagen.

I paragrafen definieras vissa för livsmedelslagstiftningen centrala begrepp, bl.a. begreppet färdigförpackat livsmedel. Definitionen av detta begrepp i EG:s ramdirektiv om märkning (79/112/EEG) avviker från den som finns i livsmedelslagen. Härtill kommer att detta begrepp definieras på andra sätt i vissa andra direktiv. Definitionen bör med hänsyn till detta utmönstras ur la-

• Sida 55
•  Original

gen. Definitioner av begreppet färdigförpackade livsmedel böri stället ingå i Livsmedelsverkets regelverk.

13 & Paragrafen innehåller i dess nuvarande lydelse en uppräkning av de uppgifter som ett färdigförpackat livsmedel skall vara märkt med när livsmedlet salu- hålls. Den innehåller också bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att begränsa märkningsskyldigheten enligt bestäm- melsen eller att utvidga denna på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra fall än beträffande färdigförpackade livsmedel. I den föreslagna lydel- sen innehåller paragrafen endast ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Motiven för paragrafen har redovisats i avsnitt 2.3.

14 & Paragrafen har upphävts. Motivet för detta har redovisats i den allmänna moti- veringen i avsnitt 2.3.

16 & Punkten 4 i 16 & har följdändrats som en konsekvens av ändringen i 13 &. Dessutom har bestämmelsen om saluförbud för livsmedel som märkts med hållbarhetstid och vilken tid löpt ut förts över från 18 å som föreslås upp- hävd. Bestämmelsen bildar en ny punkt 5. Därutöver har paragrafen moder- niserats något i språkligt avseende.

18% Paragrafen har upphävts. Med hänsyn till att EG:s ramdirektiv om märkning förutsätter att uppgift om hållbarhetstid kan lämnas även beträffande annat livsmedel än färdigförpackat har paragrafens bestämmelse om saluförbud förts över till 16 å som gäller livsmedel i allmänhet. Paragrafens bestämmel- ser om förbud mot ommärkning och omförpackning bör tas in i Livsmedels- verkets föreskrifter.

20 & Det nuvarande tillståndskravet i paragrafen har ersatts av ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål. Bemyndi- gandet omfattar också föreskrifter om naturliga mineralvatten. Motivet för änd- ringarna har redovisats i avsnitt 2.5.

30 5 I 30 & har punkterna 1—4 ändrats som'en följd av ändringarna i 13 och 20 åå. Ändringarna i punkten 1 föranleds av att 14 och 18 55 upphävs. Änd- ringen i punkt 2 är en följd av att 20 & utformats som ett bemyndigande. Änd- ringen i punkt 3 innebär att endast hänvisningen till föreskrifter som meddelas

• Sida 56
•  Original

med stöd av 13 & kvarstår, eftersom 13 5 inte längre innehåller några materiel- la bestämmelser om märkning. Ändringen i punkt 4 slutligen innebär att hän- visningen till 20 å andra stycket har tagits bort.

9.2. Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder 1 &

Hänvisningen till läkemedelsförordningen i 1 å andra stycket har konsekvens- ändrats som en följd av den nya läkemedelslagen.

2 & Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller foderlagen foder och foder- tillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, fjäderfä, pälsdjur, hundar, kat- ter och odlad fisk. Den föreslagna ändringen innebär att tillämpningsområdet vidgas till att gälla alla djur som omfattas av djurskyddslagens bestämmelser, dvs. dels husdjur, dels andra kategorier av djur under förutsättning att de hålls i fångenskap.

Med husdjur avses enligt förarbetena till djurskyddslagen närmast sådana djur som ständigt lever under människans vård och av människan används för bestämda ändamål. Som exempel nämns sällskapsdjur som hund och katt, djur som används i jordbruket för bl.a. produktion av kött och mjölk samt ren (prop. 1987/88:93 s. 49).

Till djur som hålls i fångenskap hör vissa husdjur men också djur som hålls i hägn eller instängda på det sätt som gäller i fråga om fiskodlingar. Till djur i fångenskap räknas även djur som hålls i mycket stora vilthägn (prop. 1987/88:93 s. 50).

3 & I paragrafen har det tillägget gjorts att foder inte får ha en sådan sammansätt- ning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det "har skadlig inverkan på miljön".

Som nämnts i den allmänna motiveringen gäller enligt EG:s regler att en tillsats inte får godkännas om den har skadlig effekt på miljön. I fortsättning- en kommer bara tillsatser godkända av EG att få användas och därmed kom- mer vi i och för sig att uppfylla EG:s miljökrav utan någon särskild lagänd- ring. Tillägget kan ändå vara motiverat för att markera att våra krav på foder också i det här avseendet överensstämmer med EG:s.

3 a & Förbudet mot att använda fodermjöl och andra varor som framställts av bl.a. självdöda djur föreslås förtydligat till att gälla också hela eller delar av sådana djur.

Den föreslagna ändringen, som också innebär att det i paragrafen införs un— dantagsbestämmelser i två nya stycken, har närmare kommenterats i den all- männa motiveringen.

Prop. 1992/932119

• Sida 57
•  Original

4 & Paragrafen föreslås ändrad så att befogenheten att meddela föreskrifter om fo- der som tillsatts antibiotika eller kemoterapeutika vidgas. I fortsättningen skall regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Jordbruksverket kunna meddela föreskrifter inte bara om användningen av sådant foder utan också för importen, tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt. När deti övrigt är fråga om läkemedel som tillförs foder på olika sätt ankommer det på Läkemedelsverket att meddela motsvarande föreskrifter med stöd av läkeme- delslagstiftningen.

Ändringen i paragrafens första stycke har gjorts för att markera att begrep- pen "antibiotika" och "kemoterapeutika" inte ersätter varandra. Bestämmelsen har också anpassats till det uttryckssätt som används i den nya läkemedels- lagen (1992:859).

5 & Som framgår av den allmänna motiveringen får bara sådana fodertillsatser som är förenliga med EES-avtalet användas i fortsättningen. Genom den änd- ring som föreslås anpassas bestämmelserna i paragrafen till en sådan ordning. Som framgår av den allmänna motiveringen omfattar paragrafens begrepp ”fo- dertillsats” varor eller ämnen som inom EG betecknas antingen som fodertill- sats eller s.k. särskild produkt.

6 & Paragrafen föreslås ändrad för att åstadkomma en anpassning till EG:s temri- nologi och för att klargöra att föreskrifter kan meddelas också om hur märk— ningen och andra uppgifter som lämnas vid överlåtelse av foder skall vara ut- formade.

12å

Den föreslagna ändringen i 12 5 gör det möjligt för Jordbruksverket att över- lämna tillsynsuppgifter också till andra myndigheter än länsstyrelsen.

15 och 17 55 _ Ändringen i 15 & gör det möjligt för en tillsynsmyndighet att ta hand om foder som uppenbart är avsett att användas i strid mot förbudet att använda självdö— da djur eller sjukligt förändrade delar av slaktade djur eller produkter av såda- na djur som foder. Genom ändringen i 17 & kommer även straffbestämmelser- na att omfatta användningen av sådant foder.

19 & Bestämmelserna om överklagande av beslut har ändrats som en följd av att bestämmelser har införts om undantag från förbudet att använda självdöda djur som foder och med hänsyn till att Jordbruksverket inte längre skall god- känna tillsatser. Även ändringarna i tillsynsbestämrnelsema har föranlett en ändring i paragrafen.

• Sida 58
•  Original

9.3. Lag om ändring i utsädeslagen ( 19761298)

1 % Ändringen i paragrafen innebär endast att ordet "statsplombering" och ”plom- bering” i punkten 2 bytts ut mot orden "certifiering" resp. "försegling" samt att en mindre språklig justering gjorts.

2 & Paragrafens innehåll har anpassats till vad som gäller inom EG. Sålunda har begreppet "överlämnande till annan" bytts ut mot begreppet "släppa ut på marknaden". Den marknad som här avses är den marknad som innefattar det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare har ordet ”statsplombe- ring” som förekommer både i paragrafens första och andra stycke bytts ut mot det inom EG använda begreppet "certifiering". Härtill kommer att bemyn- digandet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att medde- la föreskrifter om krav eller villkor på utsäde som är avsett för export har ut- mönstrats.

3 % I paragrafens första stycke har begreppen "statsplomberas" och "överlämnas till annan" bytts ut mot begreppen ”certifieras" resp. "släppas ut på markna- den". I bestämmelsen i dess föreslagna lydelse anges att regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag, som inte behöver certifieras enligt gällande regler, får släppas ut på marknaden endast om utsädet är försett med eller åtföljs av s.k. kvalitetsdek- laration.

För att tillsyn skall kunna ske av att reglema om kvalitetsdeklaration följs föreskrivs i paragrafens andra stycke att en tillsynsmyndighet som utses av regeringen har rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Enligt bestämmelsens nuvarande lydelse saknas motsvarande möjlighet att tillse att föreskriftema om statsplombering följs. En sådan möjlighet bör in- föras. Paragrafens andra stycke har utformats med beaktande av detta. Med stöd av bestämmelsen har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde även till lokaler och utrymmen där s.k. legorensning äger rum. Slutligen har vissa språkliga

justeringar gjorts i paragrafens andra och tredje stycke.

4 % Nuvarande 4 5 som endast innehåller bestämmelser om växtförädlingsavgift har ersatts av en helt ny bestämmelse om anmälningsplikt för den som yrkes- mässigt förpackar eller bedriver handel med köksväxtutsäde. En sådan anmä- lan syftar till att underlätta kontrollen av att endast certifierat köksväxtutsäde säljs.

6 & Paragrafen har upphävts.

• Sida 59
•  Original

7 % Ändringarna innebär dels att första, fjärde och femte styckena har upphävts som en konsekvens av att växtförädlingsavgiften tas bort. dels att andra och tredje styckena konsekvensändras av samma anledning.

8 5 Även i 8 5 tredje stycket finns en bestämmelse om växtförädlingsavgift som utmönstras. 1 övrigt har några smärre språkliga justeringar gjorts.

9.4. Lag om provtagning på djur

1 & När det gäller den provtagning eller undersökning som syftar till att kartlägga hälsoläget kommer de befogenheter som lagen ger främst att användas med av- seende på dels de epizootiska sjukdomarna, dvs. de sjukdomar som finns uppräknade i epizoodförordnin gen (l980:37l), dels andra smittfarliga djur- sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt Lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1983:41) om anmälningspliktiga sjukdomar m.m.

2 5 I fråga om vissa av de aktuella sjukdomarna kan det finnas anledning att i före- skrifter generellt besluta om provtagning och undersökning. Det får då också i föreskriftsform anges i vilken omfattning och på vilket sätt verksamheten får bedrivas. I vissa fall kan emellenid undersökningsbehovet vara sådant att det ligger närmare till hands att i ett förvaltningsbeslut förordna om den provtag- ning eller undersökning som behöver göras. Det sagda gäller också om den provtagning eller undersökning som tar sikte på att kontrollera läkemedelsan- vändningen vid djuruppfödning.

3 5 Av skäl som redovisats iden allmänna motiveringen har i paragrafen angivits att provtagningen eller undersökningen kan avse djur utan någon närmare av- gränsning till vissa djurslag. Aktuella för provtagning är av naturliga skäl främst djur som används i animalieproduktionen eller i övrigt för produktion av livsmedel. Dit hör då också fiskar, kräftdjur och blötdjur. Provtagning kommer att ske på levande djur men kan också komma att ske på djur som självdött eller avlivats. Bemyndigandet att föreskriva om provtagning på an- nat material än djur, djurlcroppar och mjölk har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Det skall ankomma på regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Jordbruksverket eller Livsmedelsverket att bestämma vem som skall utföra provtagningen eller undersökningen. Utöver veterinärer kan som provtagare komma att anlitas t.ex. besiktningsassistenter vid slakteriema eller personer som är verksamma inom husdjurskontrollen.

• Sida 60
•  Original

Det är angeläget att provtagningen och undersökningen görs på ett sådant sätt att den så litet som möjligt inkräktar på annan verksamhet. En erinran om detta har tagits in i lagen främst med tanke på vikten av att prover och under- sökningar i slakterier och mejerier genomförs med beaktande av att produk- tionen där inte skall störas. Efter påpekande av Jordbruksverket har bestäm- melsen modifierats i förhållande till promemorieförslaget. Det krav som ställs är att provtagningen eller undersökningen skall innebära så små olägenheter som möjligt.

4 & Paragrafens första stycke innehåller ett bemyndigande för föreskrifter om oli- ka krav som måste vara uppfyllda om en obligatorisk hälsoövervaknin g orga- niseras. Andra stycket upptar ett bemyndigande för föreskrifter eller enskilda beslut om att djur får säljas till annat än slakt eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om' djuren är fria från viss sjukdom. Behovet av föreskrifterna har kommenterats'i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.3.

5 & Paragrafen innehåller ett bemyndigande för te gerin gen 'att meddela föreskrif- ter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och under- sökning. Befogenheten att meddela sådana föreskrifter får regeringen överlåta till Jordbruksverket och LiVSmedelsverket. I den allmänna motiveringen har angivits i vilka avseenden det kan bli aktuellt att ta ut ersättning.

6 % Rätten att ta prover och genomföra undersökningar måste också innefatta en befogenhet att få tillträde till bl.a."djurstallar, slakterier och mejerier. I para- grafens första stycke finns en bestämmelse om detta. I ett andra stycke finns en bestämmelse om skyldighet för djurägare att tillhandahålla det biträde som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomföras. I kravet enligt 3 & tredje stycket att en provtagning eller undersökning skall ge- nomföras på ett sätt som innebär så små olägenheter som möjligt får anses in- gå också att anspråken på djurägarens medverkan anpassas efter omständig- heterna

7 5 . . _ I paragrafen föreskrivs bötesstraff för den djurägare som inte uppfyller skyl- digheten att tillhandahålla biträde vid provtagning eller undersökning. På-

följdsbestämmelsen blir knappast aktuell i andra'fall än när en djurägare non- ' chalerar eller av tredska motsätter sig att medverka i rimlig omfattning.

8 % Paragrafen innehåller bestämmelser om hur beslut enligt lagen får Överklagas. Besluten rör näringsverksamhet. Med hänsyn till de krav som ställs enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter bör

• Sida 61
•  Original

det därför finnas möjlighet att överklaga besluten till domstol. I paragrafen föreslås att överklagande skall få ske till kammarrätt-Det kan bli aktuellt att senare ändra instansordningen med hänsyn till att domstolsutredningen i be- tänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2 OOO-talet har föreslagit att den första domstolsprövningen av i princip alla förvaltningsbeslut skall ske i länsrätt. '

9.5 Lag om EEG-handelsgödsel 1 5 I paragrafen anges lagens tillämpningsornråde vara marknadsföring av han- ' delsgödsel under särskild beteckning. Ila'gen används begreppet handelsgöd- sel som får anses vara en allmänt vedertagen beteckning på varor av det slag

som kan hänföras till följande tulltaxenummer i tulltaxelagen (1987:1068): 25.10, 28.08, 28.09, 28.14, 28.34, 28.35 och 3102—3105.

2 & Paragrafen ger stöd för ett införlivande av 15st rättsakter om EEG-gödsel- medel. Innebörden av en sådan märkning har redovisats i den allmänna mod-"

veringen.

3 5 Med stöd av paragrafen kan föreskrivas anmälningsskyldighet för den som marknadsför handelsgödsel. Syftet med en" sådan föreskrift är att kontrollen av lagstiftningen skall underlättas. ' '

4 & Jordbruksverket bör ha huvudansvaret för tillsynen med möjlighet att överlåta viss tillsyn till länsstyrelserna. Tillsynen börlkunna organiseras på ungefär samma sätt som den tillsyn som utövas enligt lagen (1985:295) om foder.

5 & Med stöd av paragrafen kan en tillsynsmyndighet få tillträde till områden, lo- kaler och andra utrymmen där handelsgödsel hanteras. Det kan förutsättas att provtagning och annan undersökning väsentligen kommer att ske i anläggning-, ar för tillverkning och i lagerutrymmen. Till sådana lokaler får då också räk- nas utrymmen där råvaror till handelsgödsel förvaras.

6 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller med stöd av la- gen meddelade föreskrifter skall efterlevas. Det kan t.ex. bli fråga om att för- bjuda försäljning under EEG-beteckning därför att gödselrnedlet i fråga inte fyller kraven för en sådan märkning.

• Sida 62
•  Original

7 5 Enligt paragrafen skall kontrollen av EEG-gödselmedel ske enligt de metoder som regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Jordbruksverket föreskriver. Som framgår av redovisningen i den allmänna motiveringen inne- håller EG:s direktiv detaljerade föreskrifter om hur kontrollen skall gå till. Ett införlivande av direktiven i den delen kan ske genom föreskrifter av det slag som förutsätts i paragrafen.

8 5 I paragrafen finns ett bemyndigande för föreskrifter om avgifter för den kon- troll som utövas enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Motiven för bestämmelsen har redovisats i den allmänna motive— ringen.

9 & Paragrafen innehåller bestämmelser om bötespåföljd för den som bryter mot lagen eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Det gäller den som underlåter att göra anmälan enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 3 & och den som använder sig av EEG-märket utan att uppfylla föreskrivna villkor.

10 ä 1 paragrafen finns bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. Vad som anförts i anslutning till 8 % förslaget till lag om provtagning på djur har giltighet också med avseende på förevarande paragraf.

10. Hemställan

Jag hemställer att Lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i livsmedelslagen (l971:511), ' 2. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder, 3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298), 4. lag om provtagning på djur, 5. lag om EEG-handelsgödsel. 6. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

11. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 63
•  Original