Prop. 1996/97:111
Rättsligt skydd för databaser, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1997
Göran Persson
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister. Därmed genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet syftar till att säkerställa att det för databaser, dvs. sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material, finns ett harmoniserat immaterialrättsligt skydd på en hög nivå inom Europeiska unionen. Direktivet hindrar inte att informationsintresset kan beaktas fullt ut vid genomförandet.
Det föreslås att den som har rätt att använda en sammanställning alltid skall få förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Den inskränkning som finns i upphovsrätten för framställning av exemplar för enskilt bruk skall inte längre ge rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Inskränkningen för offentligt framförande skall inte ge rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Den som har framställt ett arbete där ett stort antal uppgifter har sammanställts eller som är resultatet av en väsentlig investering skall ha uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten (katalogskydd). Katalogskyddet skall gälla i 15 år. Samma inskränkningar skall gälla i katalogskyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten. Avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande katalogskyddet skall vara ogiltiga. Katalogskyddet skall tillämpas på den som har en viss bestämd anknytning till EU. Den som otillåtet framställer exemplar i
digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form skall som huvudregel inte dömas till straffrättsligt ansvar men kan bli skadeståndsskyldig.
Bedömningen av direktivets innebörd föranleder ett förslag om ändring i vad som gäller för datorprogram. Det föreslås att när ett exemplar av ett datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke, utgångspunkten skall vara att exemplaret får spridas vidare oavsett var överlåtelsen skett.
I propositionen föreslås även - efter en framställning av Justitiekanslern - att lagen ändras så att upphovsrätten inte skall hindra att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse och att samma inskränkning skall gälla för övriga rättighetshavare på området.
Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha fö-
ljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
1
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte datorprogram och ger inte rätt att uppföra byggnadsverk.
1Senaste lydelse 1993:1007.
Första stycket ger inte rätt
att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
19 §
2
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare. För exemplar av datorprogram
gäller i stället att spridningen är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2Senaste lydelse 1995:447.
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare. Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
21 §
3
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst. Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att sända ut verk i ljudradio eller television.
3Senaste lydelse 1993:1007.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.
26 b §
4
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten till ett fotografiskt verk hindrar inte att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
4Senaste lydelse 1994:190.
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
Särskilda bestämmelser om datorprogram
Särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.
26 g §
5
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde styckena är ogiltiga.
5Senaste lydelse 1993:1007.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde eller femte stycket är ogiltiga.
49 §
6
En katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal uppgifter har sammanställts får inte utan framställarens
samtycke eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - 26 b och 26 e §§ skall tillämpas beträffande arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande.
6Senaste lydelse 1993:1007.
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av
en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten. Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 §
andra stycket, 12 § första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 -26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g § femte och sjätte styckena samt 26 i § skall tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga.
53 §
7
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
7Senaste lydelse 1994:233.
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar. Vad som sägs i första
stycket gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
61 §
8
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning
som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
8Senaste lydelse 1995:447.
Bestämmelserna i 45, 47 och
48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt
ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar. Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars
framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige. Av föreskrifterna i 49
a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
______
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om
medling i vissa upphovsrättstvister
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
9
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller, såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till 26 f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
9Senaste lydelse 1995:448.
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller, såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 och 26 f
§§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svensska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.______
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Ärendet och dess beredning
Sammanställningar av uppgifter eller annat material representerar många gånger ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet. Obehöriga kopieringar kan vålla framställaren kännbara förluster. I någon utsträckning kan sådana förfaranden beivras med stöd av upphovsrättsliga regler. En förutsättning för detta är som regel att sammanställandet framstår som en intellektuell prestation av viss kvalitet. I allmänhet sammanställs produkterna emellertid efter ganska enkla principer och ofta rent rutinmässigt, och i så fall kan upphovsrätten inte åberopas. I Sverige finns ett kompletterande särskilt skydd som kan tillämpas i de fallen, det s.k. katalogskyddet. Katalogskyddet omfattar samlingar med ett stort antal uppgifter och ger ett tidsbegränsat skydd mot eftergörande.
Motsvarande särskilda skydd finns också i Danmark och Finland men däremot inte i några andra medlemsstater i Europeiska unionen (EU). Dessutom har det i staterna utvecklats olika rättspraxis när det gäller det rent upphovsrättsliga skyddet för sammanställningar. I de flesta stater krävs att sammanställningen skall just bygga på intellektuell prestation för att vara upphovsrättsligt skyddad, men i somliga stater räcker det att den är resultatet av en viss investering. Det innebär att det i praktiken kan vara lättare att få upphovsrättsligt skydd i en del medlemsstater än i andra.
Dessa olikheter i förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd till sammanställningar påverkar negativt hur den inre marknaden fungerar, främst eftersom de hindrar den fria rörligheten av varor inom gemenskapen. Detta är särskilt olämpligt eftersom medlemsstaterna i dag har ett gemensamt och betydande intresse av att det i hela gemenskapen finns goda förutsättningar för investeringar i informationstekniken.
Av sådana skäl har Europaparlamentet och rådet antagit direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet gäller för alla sorters sammanställningar, oavsett den tekniska formen, och tar alltså trots namnet inte speciellt sikte på datatekniken. Direktivet bygger på principer som sedan länge är vedertagna i svensk upphovsrätt och dess genomförande kräver inte några stora ändringar i svensk lag.
Direktivet finns i svensk lydelse som bilaga 1. Den svenska lydelsen av direktivet, vilken utarbetats i rådets sekretariat, är bristfällig och oklar i flera avseenden och uppenbart felaktig på vissa punkter. I Regeringskansliet avser man att försöka få fram en bättre svensk lydelse. Samtliga språkversioner är dock likvärdiga och ingen språkversion har företräde framför en annan. För att lösa tolkningsproblem kan det vara nödvändigt att jämföra med lydelsen på andra språk. Direktivet finns i engelsk lydelse som bilaga 2. Ursprungs-
texten är på franska.
Regeringskansliet ordnade i november 1996 en hearing i ämnet.
Vid hearingar under hösten 1996 och våren 1997 har i anslutning till andra spörsmål behandlats upphovsmannens rätt att bestämma om spridning av exemplar av verket och då bl.a. under vilka förutsättningar denna rätt skall upphöra.
En promemoria med förslag till genomförande av direktivet har remissbehandlats (Rättsligt skydd för databaser, Ds 1996:71) Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet, dnr Ju96/4600).
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5.
I propositionen behandlas även en framställan av Justitiekanslern om användning av verk i rättsvårdens intresse (Ju97/588). Framställningen var föremål för en hearing som Regeringskansliet ordnade i mars 1997. En förteckning över inbjudna till hearingen finns i bilaga 6.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns bilaga 7.
Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande finns som bilaga 8.
I klargörande syfte har ett par redaktionella ändringar gjorts i förhållande till den till Lagrådet remitterade lagtexten.
Nordiskt samarbete
Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lösningar inom t.ex. EU.
Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har flera överläggningar hållits med tjänstemän från de ansvariga departementen och ministerierna i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har man enats om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG bör tolkas och om vilken väg man bör gå när direktivet ger valmöjligheter. Också i övrigt har man försökt uppfylla direktivets regler på ett likartat sätt.
Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten kan upprätthållas.
Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade ensamrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:7-29) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).
Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna att bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa typer av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled.
Det måste finnas en rimlig balans i ensamrätten, och man skall vid bestämmandet av upphovsrättens innehåll mot upphovsmannens individuella intressen väga de samhällsintressen som kan ha betydelse. Vikten av denna samhällsbalans är särskilt tydlig om ensamrätter koncentreras på ett fåtal händer långt från den skapande verksamheten. Avvägningarna har i stora drag kommit till uttryck i de grundläggande reglerna om upphovsmannens förfoganderätt och ideella rätt. Där samhälleliga intressen påkallar en särskild reglering tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upphovsrätten. I förfoganderätten gäller inskränkningar bl.a. för framställning av exemplar för enskilt bruk, för framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet och sjukhus, för framställning av exemplar åt synskadade, för vidare spridning av en gång överlåtna exemplar och för information om dagshändelser genom radio och television. Begränsningar i upphovsrätten kan även följa av annan lagstiftning. Sålunda utesluter upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. konkurrenslagstiftningen eller rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges uttryckligen att allmänna handlingar skall tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen oavsett upphovsrätten.
I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för deras utsändningar), för framställare av kataloger och för fotografer. Det skydd som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt med det skydd som upphovsmännen har. Regeringens principiella utgångspunkt är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt skall behandlas lika och att inte någon grupp av närstå-
ende rättighetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda.
Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk med drygt 100 anslutna stater. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma sätt som man skyddar verk från det egna landet. Ett liknande internationellt skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag. Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) innehåller internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området. Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193). Inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) antogs i december 1996 texter till två nya konventioner, nämligen ett fördrag om upphovsrätt och ett fördrag om framföranden och fonogram. Frågan huruvida Sverige skall tillträda fördragen bereds i Regeringskansliet.
Rättsligt skydd för sammanställningar av
verk, uppgifter eller annat material
Informationsintresset och upphovsrätten
Fri åsiktsbildning utgör en av grundvalarna för den svenska demokratin. Yttrandefriheten och dess spegelbild, informationsfriheten, har en hög dignitet i den svenska rättsordningen, något som främst har kommit till uttryck i grundlagarna. Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att inhämta, ta emot och meddela uppgifter. Mellan informationsintresset och det upphovsrättsliga skyddsintresset finns i grunden inte någon konflikt. Tvärtom har båda intressena det gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och intellektuell utveckling. Grundlagarna ger ett skydd för medborgarna att yttra sina tankar och åsikter, att offentliggöra allmänna handlingar och att inhämta och meddela uppgifter. Upphovsrättslagen ger ett skydd för den individuella utformning som upphovsmannen gett sitt ämne. Även författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk har rang av grundlagsskyddad rättighet.
Begränsningar i yttrandefriheten och informationsfriheten,
vilka aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet, får ske bl.a. om särskilt viktigt skäl föranleder det (2 kap. 13 § första stycket regeringsformen). Som exempel på sådana begränsningar anges i motiven till bestämmelsen just skydd för upphovsrätten och denna närstående rättigheter (se prop. 1975/76:209 s. 155). Vid utformningen av upphovsrätten skall dock särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i bl.a. politiska, vetenskapliga och kulturella angelägenheter (jfr 2 kap. 13 § andra stycket). I upphovsrättslagen finns flera undantagsbestämmelser som har sin grund i det samhälleliga intresset av information till medborgarna i angelägenheter av allmän vikt. Det rör sig främst om bestämmelser som upphäver eller inskränker upphovsrätten i fråga om allmänna handlingar hos myndighet och om information om dagshändelser. Begränsningar i upphovsrätten till förmån för informationsintresset kan även följa av annan lagstiftning. Lagstiftaren måste hela tiden vara uppmärksam så att upphovsrätten, t.ex. på grund av teknisk eller samhällelig utveckling, inte får ett innehåll som står i strid med yttrandefriheten och informationsfriheten. Högsta domstolen har uttalat att det kan uppstå situationer då ett förfogande över verket inte omfattas av en undantagsbestämmelse men där yttrandefrihetsintresset gör sig gällande med sådan styrka att domstolarna ändå måste ta ansvar för en friande dom vid åtal för intrång i upphovsrätten (se rättsfallet NJA 1985 s. 893).
Det säger sig självt att informationsintresset är synnerligen påtagligt när det gäller ensamrätt till samlingar med uppgifter och annat material. Att ensamrätt kan göras gällande till uppgifter om sakförhållanden är icke godtagbart. Direktivet om rättsligt skydd för databaser är den första rättsakt på upphovsrättens område som har antagits sedan Sverige blev medlem i EU och där vi har kunnat vara med och bestämma utformningen av reglerna. Vid arbetet på direktivet har regeringen sett det som sitt speciella ansvar att med fasthet hävda informationsintresset. Tillsammans med vissa andra medlemsstater lyckades Sverige ändra det ursprungliga förslaget till direktiv, vilket låg betänkligt nära en ensamrätt till själva de uppgifter som sammanställts, så att ensamrätten enligt det antagna direktivet avser endast samlingen som sådan. Direktivet bärs vidare upp av principen att medlemsstaterna själva skall få bestämma vilka inskränkningar i upphovsrätten som skall göras i enlighet med vad som traditionellt gäller där, dvs. för svenskt vidkommande i enlighet med våra traditioner om yttrandefrihet och informationsfrihet. På svenskt initiativ klargörs också uttryckligen i direktivet att medlemsstaterna får begränsa upphovsrätten för medborgarnas tillgång till allmänna handlingar. Den slutliga utformningen av direktivet hindrar inte att informationsintresset kan beaktas fullt ut vid genomförandet.
Framgångarna med direktivet är särskilt betydelsefulla, eftersom det kan förväntas stå modell för en kommande internationell konvention på området inom ramen för WIPO.
Nuvarande regler
Upphovsrättens föremål
I en systematisk samling, dvs. en sammanställning av verk, uppgifter eller annat material, kan finnas uppgifter om t.ex. recept, telefonnummer, tågtider eller valuta- och börskurser. Det kan också röra sig om annat material, t.ex. noveller, dikter, musikstycken eller fotografier. Sammanställningen kan finnas i olika teknisk form, t.ex. på papper i en bok eller i en katalog, på en videoupptagning i en film eller i digital form på en datadiskett eller på en elektronisk anslagstavla. Som exempel på sammanställningar med uppgifter kan nämnas telefonkataloger, tidtabeller, tidningsbilagor med veckans TV-program och turistbroschyrer med stadens restauranger. Exempel på sammanställningar med annat material än rena uppgifter är kalendrar, läseböcker, diktsamlingar, multimediaprodukter i digital form, samlingsskivor, tidningar, uppslagsverk och vetenskapliga publikationer med bidrag från flera författare.
Upphovsrättens föremål är alltid det skapade verket. Upphovsrätten skyddar verket oberoende av på vilket sätt det har kommit till uttryck, dvs. oavsett om det är en skönlitterär framställning, ett filmverk, ett konstverk eller ett verk som uttryckts på något annat sätt. Redan i motiven till 1919 års upphovsrättslag framhölls att upphovsrätt mycket väl kunde grundläggas genom en verksamhet som framträdde endast i en systematisk samling av uppgifter och att sammanställningen i sig alltså kunde vara uttryck för ett verk och omfattas av upphovsrätt (jfr dessförinnan rättsfallet NJA 1882 s. 490). Eftersom ett verk alltid måste ha en viss självständighet och originalitet, krävs dock att sammanställningen är resultatet av en intellektuell prestation av viss kvalitet eller med andra ord resultatet av en planläggande, samlande, sovrande och redigerande verksamhet. Utgångspunkten är att man här skall ställa samma krav på verksamhetens art som när det gäller verk i allmänhet (jfr rättsfallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s. 256). Utanför skyddet faller mera mekaniskt eller rutinmässigt gjorda sammanställningar. Som exempel brukar nämnas att en samling av en författares samtliga verk utan något särskilt urval knappast uppfyller kravet på verkshöjd. Kravet är i Bernkonventionen uttryckt så att samlingen med hänsyn till urvalet och dispositionen av innehållet skall utgöra en intellektuell skapelse (se artikel 2.5, vilken enligt sin lydelse gäller endast samlingar av verk). Kravet är uttryckt på samma sätt i TRIPs-avtalet och det nya WIPO-fördraget om upphovsrätt
(se artikel 10.2 resp. artikel 5, vilka båda gäller för alla samlingar av uppgifter eller annat material).
Sammanställningar som utgörs av en samling verk och som i sig uppfyller kravet på verkshöjd brukar kallas för samlingsverk (jfr 5 §). Exempel på samlingsverk kan vara en antologi med en författares dikter samlade efter motiv eller en CD-skiva med folkmusik från olika landskap samlad som en resa genom Sverige.
Den upphovsrättsligt skyddade sammanställningen behöver naturligtvis inte föreligga i någon viss teknisk form, utan det är principiellt likgiltigt med vilken teknik som den är nedlagd. En sammanställning i form av digitala, binära tecken i olika grupperingar lagrade på en datadiskett skyddas lika väl som en sammanställning i form av 28 bokstäver i olika grupperingar tryckta i en bok.
Vem upphovsrätten tillkommer
Utgångspunkten är att upphovsrätten till ett verk som är en sammanställning tillkommer den som har skapat verket (1 §). Har verket två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag inte utgör självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt, men de får var för sig beivra intrång i rätten (6 §).
Upphovsmannen kan, med vissa begränsningar, överlåta upphovsrätten till någon annan (27 §). Exempelvis kan det ligga i ett anställningsavtal att den anställde till arbetsgivaren överlåter förfoganderätten till de verk som han eller hon skapar som ett led i arbetsuppgifterna.
Förfoganderätten
Förfoganderätten avser verket som sådant, alltså sammanställningen i sig, men inte de särskilda uppgifter eller de andra verk som har samlats i den. Upphovsrätten till en sammanställning kan alltså inte användas för att hindra förfogande över de uppgifter eller verk som finns i samlingen. I upphovsrättslagen klargörs att den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta, men hans rätt inskränker inte rätten till de särskilda verken (5 §). Exempelvis kan den som skapat en diktantologi, där sammanställningen i sig utgör ett verk, inte med sin upphovsrätt till samlingsverket hindra att någon förfogar över de dikter som ingår i antologin. Det kan naturligtvis vara så att upphovsmannen till sammanställningen har upphovsrätt även till de verk som ingår i samlingen, t.ex. på grund av överlåtelse från den ursprunglige upphovsmannen till verken.
Upphovsrätten innefattar, med angivna inskränkningar, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det (2 § första stycket). Överföring av verket på en
anordning genom vilken det kan återges anses även som framställning av exemplar (2 § andra stycket). Med exemplar förstås varje föremål i vilket verket är nedlagt eller fixerat, likgiltigt med vilken teknik detta skett. Vidare innefattar upphovsrätten uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten (2 § första stycket). Verket görs tillgänglig för allmänheten när det framförs offentligt liksom när exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt (2 § tredje stycket). Förfoganderätten gäller verket i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik.
Inskränkningar i upphovsrätten
Det måste finnas en balans i ensamrättens utformning. Om samhälleliga intressen påkallar en särskild reglering, tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upphovsrätten.
Inskränkning i förfoganderätten till verk, och därmed även verk som är sammanställningar, gäller för framställning av exemplar för enskilt bruk. Var och en får som huvudregel framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk, men exemplaren får inte användas för andra ändamål (12 §). Att framställningen skall ske för eget bruk förutsätter att den sker för framställarens eget behov eller åt hans närmaste familje- eller vänkrets. Den kan också ske i vissa andra situationer, t.ex. åt kolleger på arbetsplatsen. Ett av de grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten är att rätten inte skall gripa in i privatlivet och att var och en som huvudregel skall få framställa exemplar av verk för enskilt bruk.
Det finns också en rad inskränkningar för undervisningsändamål. För sådana ändamål får under vissa förutsättningar exemplar av utgivna verk framställas genom reprografiskt förfarande och upptagningar göras av verk som sänds ut i ljudradio eller television, om avtalslicens gäller (13 §). För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden (14 §). Var och en får framföra utgivna verk offentligt vid undervisning (21 § första stycket 2). Begreppet undervisning innefattar inte bara t.ex. universitetsföreläsningar utan också stu-diecirkelsverksamhet och liknande. Det krävs inte att syftet med förfogandet är av ideell eller annan ickekommersiell natur, utan inskränkningarna gäller också när förfogandet görs i förvärvssyfte vid undervisning.
Ensamrätten att till allmänheten sprida exemplar av verket är inskränkt så att den som huvudregel inte avser vidare spridning av ett exemplar som har överlåtits med upphovsmannens samtycke (19 § första stycket). Som undantag från huvudregeln gäller att upphovsmannen trots överlåtelsen har kvar sin rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar genom uthyrning (se närmare i paragrafens andra stycke). För frågan om rätten
att hindra vidare spridning (spridningsrätten) har upphört, spelar det inte någon roll var någonstans i världen överlåtelsen ägt rum. Har upphovsmannen väl en gång valt att överlåta ett exemplar av verket, har hans spridningsrätt avseende det exemplaret upphört. Det innebär att upphovsmannen inte kan åberopa sin spridningsrätt till verket för att hindra att de varor av detta slag som han sålt utomlands importeras och sedan säljs vidare här i Sverige. En praktisk konsekvens av detta är att upphovsmannen inte kan använda spridningsrätten för att dela upp marknaden, vilket, om det nu hade varit möjligt, skulle ha medfört en negativ begränsning av konkurrensen och dessutom varit till nackdel för konsumenterna (se bet. 1994/95:LU4 s. 6 f.).
Det finns ytterligare inskränkningar som är tillämpliga vid förfoganden över verk, även verk som är sammanställningar, t.ex. för framställning av exemplar inom vissa arkiv och bibliotek (16 §), för framställning av exemplar åt synskadade m. fl. (17 §), för visning av exemplar av utgivna verk (20 §), för offentliga framföranden i allmänhet (21 §), för citering (22 §) och för offentliga debatter, allmänna handlingar m.m. (26 - 26 b §§). Vidare kan särskilda bestämmelser om ljudradio och television (26 d - 26 f §§) och avtalslicenser (26 i §) vara tillämpliga, t.ex. vid utsändning i digital form.
Framställare av kataloger m.m.
Av vad som sagts om upphovsrättens föremål framgår att vissa samlingar faller utanför begreppet verk, eftersom det finns ett krav på att ett verk måste ha en viss självständighet och originalitet. Samlingarna kan likväl ha ett betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna materialet. Obehöriga kopieringar, som när det gäller digital teknik ofta kan utföras med billiga metoder, kan vålla framställaren kännbara förluster. Därför har samlingarna fått ett särskilt skydd i upphovsrättslagen, det s.k. katalogskyddet. Motsvarande bestämmelser finns i de övriga nordiska länderna men inte i några andra länder.
Katalogskyddet innebär att en katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts inte utan framställarens samtycke får eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut (49 §). Är arbetet eller en del av det föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande. Katalogskyddet utesluter således inte att upphovsrätt kan åberopas, utan en produkt kan omfattas av såväl upphovsrätt som katalogskydd.
Skyddsföremålet är samlingar med ett stort antal uppgifter, t.ex. telefonkataloger, tidtabeller och sammanställningar av valuta- och börs-kurser. Arbeten med ett litet antal uppgifter kan inte göra något anspråk på skydd, även om de skulle vara
resultatet av en väsentlig investering. I linje med vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet till sammanställningar avser katalogskyddet arbetet som sådant och ger alltså inte något skydd för de särskilda uppgifter som har sammanställts. Exempelvis får man i en lokal tidtabell återge uppgifter om tågoch flygtider ur en större samling. Det är endast arbetet som inte får eftergöras. Med begreppet eftergörande avses eftertryck eller annat eftergörande av uppgifterna i samma eller liknande uppställning. Skyddstiden, som är tio år efter utgivningen, gäller för ett visst arbete. Det innebär att, om ett stort antal uppgifter läggs till ett redan skyddat arbete, så kan det resultera i ett nytt arbete och i att giltighetstiden därmed räknas från det år då det nya arbetet gavs ut.
I skyddet mot eftergörande gäller en rad inskränkningar, vilka överensstämmer med de inskränkningar som gäller i upphovsmannens ensamrätt till exemplarframställning (se 49 § andra stycket). Traditionellt har ansetts att katalogskyddet skall vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall gäller för upphovsrätten (jfr bl.a. prop. 1973:15 s. 170).
Katalogskyddet tillkommer framställaren. Med begreppet framställaren förstås det företag som har föranstaltat om produktens utarbetande. Det vanliga är att produkterna utarbetas inom ett företag och att man inte kan ange någon eller några särskilda personer som framställare. Företaget blir då omedelbart bärare av skyddet. Det är dock inte uteslutet att en enskild person kan utföra ett sådant arbete som berättigar till skydd, och även inom ett företag kan tänkas att skyddet i första hand tillkommer någon anställd. Rätten att åberopa skyddet torde dock så gott som alltid övergå till företaget på grund av anställningsavtalet.
Katalogskyddet tillämpas enligt upphovsrättslagen på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, liksom på arbeten som först utgivits i Sverige (61 § andra stycket). Enligt internationella upphovsrättsförordningen skall den som är medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) alltid behandlas som om han vore svensk medborgare och en juridisk person från ett EES-land alltid behandlas som en svensk juridisk person (1 § andra stycket i förordningen).
Sanktioner
Vid intrång i upphovsrätten avseende en sammanställning som är föremål för upphovsrätt kan olika sanktioner komma i fråga, nämligen straffansvar (53 §), vitesförbud (53 a §), skadestånd (54 §) och avstående eller förstörande av egendom (55 och 56 §§). Samma sanktioner skall tillämpas vid intrång i katalogskyddet (57 §).
Direktivet
Samlingar av uppgifter och annat material, vilka i direktivet kallas för "databaser", har inte ett tillräckligt immaterialrättsligt skydd i alla EU:s medlemsstater och dessutom skiljer sig skyddet åt från stat till stat. I samtliga stater finns visserligen ett upphovsrättsligt skydd som kan tilllämpas på databaser detta följer för övrigt bl.a. av TRIPs-avtalet - men det har utvecklats olika rättspraxis när det gäller de närmare förutsättningarna för att få sådant skydd. I de flesta stater krävs att databasen bygger på en intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrätts-ligt skyddad, medan det i somliga stater räcker att databasen är resultatet av en viss investering. Det kan alltså vara lättare att få upphovsrätts-ligt skydd i en del stater än vad det är i andra stater. Dessutom finns i de nordiska medlemsstaterna ett kompletterande, särskilt skydd, nämligen katalogskyddet, vilket inte finns i de andra staterna. Dessa olikheter har negativa inverkningar på den inre marknadens funktion och bör undanröjas. En harmonisering är särskilt viktig eftersom databaser är ett värdefullt redskap för upprättandet av en informationsmarknad inom gemenskapen.
Allmänt sett är tanken att harmoniseringen skall uppnås genom att direktivet bestämmer förutsättningarna för att databaser skall ha upphovsrättsligt skydd på så sätt att det skall krävas en intellektuell prestation och att det alltså inte skall räcka med en investering men i gengäld kompletterar med ett särskilt immaterialrättsligt skydd för de databaser som inte uppfyller kraven för det upphovsrättsliga skyddet. Det särskilda skyddet bygger på de principer som bär upp det nordiska katalogskyddet, dvs. ett immaterialrättsligt skydd för investeringar med en ensamrätt att under en bestämd tid förfoga över arbetet på visst sätt och med inskränkningar i de fall samhälliga intressen påkallar det. Av direktivets definition av begreppet databas framgår att harmoniseringen inte gäller för alla databaser utan endast för sådana där de insamlade verken eller uppgifterna är tillgängliga var för sig. En annan grundtanke med direktivet är att låta medlemsstaterna själva bestämma vilka inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom i vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden. Ytterligare en grundsats för direktivet är att det immaterialrättsliga skyddet inte skall vara beroende av i vilken teknisk form databasen föreligger och att således t.ex. en
vanlig telefonkatalog skall skyddas enligt precis samma principer som en databas i digital form. Direktivet har utformats så att det skall ge ett tillräckligt rättsligt skydd för databaser i digital form. Samlingar i andra former har dock inte ansetts böra ha ett sämre skydd. Det är bara om det finns tungt vägande skäl för det som tekniken har fått bestämma hur reglerna utformas.
De närmare motiven för direktivets bestämmelser framgår av dess inledande avsnitt.
Direktivet är uppdelat i fyra kapitel. I kapitel 1 finns allmänna bestämmelser om direktivets tillämpningsområde. Där anges att direktivet gäller för alla slags databaser, dvs. oberoende av i vilken teknisk form databasen finns, i digital eller i annan form (artikel 1.1). I kapitlet finns även en definition av begreppet databas med innebörd att därmed avses en systematisk samling av verk, data eller annat material där de olika delarna är tillgängliga var för sig (artikel 1.2), liksom en erinran om att skyddet inte gäller för datorprogram (artikel 1.3) och inte påverkar tilllämpningen av andra direktiv på området (artikel 2). I kapitel 2 behandlas upphovsrättens föremål (artikel 3), vem rätten tillkommer (artikel 4), rättens innehåll (artikel 5) och inskränkningar i rätten (artiklarna 6 och 5 c andra meningen). Till kapitel 3 har förts de nya reglerna om en särskild sorts immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag. I kapitlet finns bestämmelser om rättens föremål och innehåll (artiklarna 7 och 8.1), inskränkningar i rätten (artiklarna 9 samt 7.2 b andra meningen, 8.2 och 8.3), rättens giltighetstid (artikel 10) och om vem rätten tillkommer (artikel 11). I sista kapitlet upptas bestämmelser som är gemensamma för upphovsrätten och den särskilda rätten, nämligen om sanktioner (artikel 12), fortsatt tillämpning av andra bestämmelser (artikel 13), tillämpning i tiden (artikel 14) och om indispositivitet av vissa bestämmelser (artikel 15) samt slutbestämmelser (artiklarna 16 och 17).
Upphovsrättens föremål
Skyddsföremålet är i direktivet angivet så att databaser som genom det sätt på vilket innehållet valts ut eller arrangerats utgör intellektuella verk skall åtnjuta skydd som sådana och inga andra kriterier får tillämpas (artikel 3.1). Det innebär att databasen skall bygga på intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrättsligt skyddad och att det t.ex. inte räcker att databasen är resultatet av en viss investering. Genom denna beskrivning av skyddsföremålet kommer samma förutsättningar för upphovsrättsligt skydd att gälla inom hela gemenskapen. Det upphovsrättsliga skyddet omfattar inte databasens innehåll och inskränker inte upphovsrätten till innehållet (artikel 3.2). Skyddet avser databasens struktur (punkten 15 i inledningen till direktivet). Detta överensstämmer med vad
som redan gäller i Sverige.
Vem upphovsrätten tillkommer
Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller grupp av fysiska personer som har skapat databasen (artikel 4.1). Om en medlemsstats lagstiftning godtar gemensamma verk, skall den person som anses vara upphovsman inneha de ekonomiska rättigheterna (artikel 4.2). Om en grupp fysiska personer gemensamt skapat en databas, skall dessa personer gemensamt inneha ensamrätterna (artikel 4.3). Direktivet ger här uttryck för allmänt vedertagna upphovsrättsliga principer, vilka också den svenska upphovsrättslagen bygger på.
Medlemsstaterna bestämmer själva vad som skall gälla för upphovsrätten i anställningsförhållanden (se punkten 29 i inledningen till direktivet). Det finns inget som hindrar bestämmelser om att sammanställningar som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter skall övergå till arbetsgivaren såvida inte något annat har avtalats. Från gemenskapens sida har man emellertid inte ansett att det finns tillräckliga skäl att föreskriva en sådan presumtionsregel för databaser, till skillnad från vad som är fallet med datorprogram där en särskild reglering ansetts vara nödvändig (jfr artikel 2.3 i rådets direktiv 91/250/EEG om rättsligt skydd för datorprogram, i det följande "datorprogramdirektivet").
Förfoganderätten
Bestämmelserna om förfoganderätten har inte utformats på ett lika generellt sätt som motsvarande regler i den svenska upphovsrättslagen. Enligt direktivet skall upphovsmannen ha ensamrätt till en rad olika förfoganden, bl.a. varaktig eller tillfällig framställning av exemplar på vilket sätt och i vilken form som helst, bearbetning eller annan ändring, alla former av spridning till allmänheten, offentligt framförande och förmedling (se vidare artikel 5). Det kan konstateras att samtliga i direktivet uppräknade ensamrätter täcks av den rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten som enligt den svenska upphovsrättslagen tillkommer upphovsmän.
Inskränkningar i upphovsrätten
Som nyss har påpekats är en av grundtankarna med direktivet att medlemsstaterna själva skall bestämma vilka inskränkningar som skall göras i rättigheterna utom i vissa för gemenskapen betydelsefulla avseenden. Utgångspunkten är att staterna får avgöra vilka inskränkningar som skall finnas i enlighet med vad som traditionellt gäller hos dem (jfr artikel
6.2 d). Vissa inskränkningar måste dock gälla medan vissa andra inskränkningar inte får gälla. Som en allmän tolkningsprincip råder att direktivets reglering härvidlag inte får leda till en tillämpning som oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen eller som hindrar en normal användning av databasen (artikel 6.3). De begränsningar i upphovsrätten som kan följa av annan lagstiftning skall alltid tillämpas, t.ex. konkurrenslagstiftningen och bestämmelser om tillhandahållande av allmänna handlingar (se vidare artikel 13).
Vilka inskränkningar som enligt direktivet måste gälla följer av bestämmelserna i artiklarna 6.1 och 5 c andra meningen. Enligt artikel 6.1 får den behörige användaren av en databas alltid vidta sådana förfoganden som är nödvändiga för tillgång till innehållet i databasen eller för ett normalt utnyttjande av den; om han har tillstånd att använda enbart en del av databasen, gäller detta endast denna del. Ett avtal som strider mot bestämmelserna är ogiltigt (artikel 15). Vidare skall enligt artikel 5 c andra meningen gälla att när ett exemplar av en databas första gången inom gemenskapen har förts i handeln med upphovsmannens samtycke, så upphör hans rätt att bestämma över den vidare spridningen av exemplaret. Det innebär att upphovsmannen inte kan åberopa den sprid-ningsrätt som direktivet ger honom för att hindra att varor som han sålt i en viss medlemsstat importeras och säljs vidare i en annan medlemsstat och att spridningsrätten alltså inte möjliggör en uppdelning av marknaden i gemenskapen. Avsikten med inskränkningen är att klargöra att direktivets spridningsrätt avseende exemplar av databasen inte kan användas för att hindra fri rörlighet för sådana varor inom gemenskapen och att således undantaget för immaterialrätt, vilket enligt artikel 36 i Romfördraget gäller i principen om fri rörlighet, inte är tillämpligt i detta fall.
Vilka inskränkningar som enligt direktivet inte får gälla framgår av utformningen av artikel 6.2 a och b. I dessa bestämmelser sägs att medlemsstaterna har rätt att bestämma inskränkningar i upphovsrätten dels för framställning av exemplar för enskilt bruk men då bara när det gäller icke-elektroniska databaser, dels för användning för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning men då bara för icke-kommersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränkning för framställning av exemplar för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i elektronisk form, dels att inskränkning för undervisning och forskning i princip inte får gälla om användningen sker kommersiellt.
Med anledning av bl.a. Hovrättens för Nedre Norrland synpunkter på innebörden av direktivets reglering om kopiering för privat bruk bör redan här framhållas att direktivets ordalydelse visserligen är oklar men att de diskussioner som förekom vid utarbetandet av direktivet klart visar att avsikten var att regeln skulle omfatta endast digitala kopior på grundval
av en återgivning av verket i digital form, dvs. den för rättighetshavaren många gånger farliga, snabba och exakta kopieringen. Denna tolkning, som gjordes i promemorian, har godtagits av det helt övervägande antalet remissinstanser, däribland företrädare för rättighetshavare och industri. Med tanke på att tolkningen dock ifrågasatts av hovrätten togs saken särskilt upp vid en av de nordiska tjänstemannaöverläggningarna. Vid mötet diskuterades frågan ingående, och tjänstemännen stannade vid att direktivet måste tolkas så att artikeln bara träffar kopior i digital form av databaser i digital form. Mot denna bakgrund finner regeringen inte anledning till någon annan tolkning utan gör bedömningen att bestämmelsen bör förstås så att upphovsrätten skall omfatta framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av databaser i digital form men inte framställning för enskilt bruk av exemplar i annan form av databaser i digital form. Direktivets enda reglering som är direkt inriktad på en viss teknik, nämligen den digitala tekniken, är just bestämmelsen om att inskränkning inte får göras för framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av databaser i digital form. När direktivet antogs uttalade Sverige att det inte fanns tillräckliga skäl för en sådan särreglering av tekniken och att Sverige hellre hade sett att direktivet i detta avseende hade fått en mindre restriktiv inställning. Den stora majoriteten av medlemsstaterna hade dock en annan uppfattning som blev bestämmande för direktivets utformning.
Rätten av sitt eget slag
Reglerna om den särskilda immaterialrätt som skall komplettera de harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd har följande innebörd.
Som skyddsföremål har angivits databaser som är resultatet av en väsentlig investering (artikel 7.1). Databaser som inte representerar en väsentlig investering kan däremot inte göra anspråk på skydd. Skyddets innehåll består i att utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av databasens innehåll inte får ske utan framställarens samtycke (artiklarna 7.1 och 8.1). Rätten ger således inte något skydd för de särskilda verk, uppgifter eller annat material som har samlats i databasen. Dessa får återanvändas av andra utan hinder av rätten av sitt eget slag. Det är endast databasen som sådan som är skyddad, med andra ord hela eller en väsentlig del av innehållet i databasen. Återkommande och systematiskt förfogande över i och för sig oväsentliga delar kan emellertid sammantaget anses utgöra otillåtet förfogande över hela eller en väsentlig del av databasen (artikel 7.5). Är databasen eller en del av den föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande (se vidare artikel 7.4).
Orden utdrag och återanvändning har inte någon allmänt vedertagen betydelse inom upphovsrätten. Att direktivet här rör
sig med helt nya termer beror främst på att gemenskapen vill göra fullständigt klart att det är fråga om en ny sorts immaterialrätt, en rätt av sitt eget slag, som inte omfattas av TRIPs-avtalet och som följaktligen inte heller måste strikt ges till rättssubjekt från alla de länder utanför gemenskapen som är anslutna till TRIPs-avtalet utan att det är en rätt som behöver ges endast till dem som har viss anknytning till gemenskapen eller under förutsättning av motsvarande skydd i tredje land. Att man använder sig av en ny terminologi är inte avsett att hindra medlemsstaterna från att vid genomförandet av direktivet tillämpa de andra termer som kan vara vedertagna i staterna.
Med "utdrag" avses i direktivet en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en väsentlig del av innehållet, oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker (artikel 7.2 a). Med "återanvändning" avses i direktivet när hela eller en väsentlig del av innehållet görs tillgängligt för allmänheten genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form (artikel 7.2 b).
Rätten är av sedvanligt förmögenhetsrättsligt slag och kan helt eller delvis överlåtas (artikel 7.3).
I rätten skall gälla inskränkningar enligt samma principer som råder för upphovsrätten. Sålunda måste först och främst enligt artikel 7.2 b andra meningen gälla att när en kopia av en databas en gång sålts inom gemenskapen med framställarens samtycke, så upphör hans rätt att bestämma över den vidare spridningen av exemplaret. Vidare följer av utformningen av artikel 9 a och b att vissa inskränkningar inte får gälla. Av dessa bestämmelser följer motsatsvis att medlemsstaterna har rätt att bestämma inskränkningar i rätten dels för utdrag för enskilt bruk men då bara när det gäller icke-elektroniska databaser, dels för utdrag för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning men då bara för icke-kommersiella syften. Bestämmelserna medför dels att inskränkningar för utdrag för enskilt bruk inte får gälla om databasen är i elektronisk form, dels att inskränkningar för utdrag för undervisning och forskning i princip inte får gälla om verksamheten bedrivs i ett kommersiellt syfte. Liksom för upphovsrätten skall de begränsningar i rätten som kan följa av annan lagstiftning alltid tillämpas (se vidare artikel 13). De stater som redan har en rätt som liknar direktivets rätt av sitt eget slag, dvs. Danmarks, Finlands och Sveriges katalogskydd, får alltid behålla inskränkningar i enlighet med vad som traditionellt gäller där (punkten 52 i inledningen till direktivet).
Vidare skall en behörig användare av en databas som har gjorts tillgänglig för allmänheten ha rätt att företa utdrag och återanvända oväsentliga delar av databasen (artikel 8.1). Databasen får aldrig användas på ett sätt som strider mot normalt bruk av den eller som oskäligt inkräktar på rättighetshavarens legitima intressen (artikel 8.2). Användaren får inte skada upphovsrätt eller närstående rättigheter till de verk eller
prestationer som ingår i databasen (artikel 8.3). Enligt artikel 15 skall avtalsvillkor som strider mot artikel 8 vara ogiltiga. Bestämmelsen om indispositivitet tar emellertid inte sikte på hela artikel 8 utan enbart på artikel 8.1. Bestämmelsen i artikel 8.2 skall nämligen ses som en allmän tolkningsprincip som riktar sig till lagstiftaren vid utformningen av de inskränkningar som får göras i den särskilda rätten och artikel 8.3 avser över huvud taget inte avtalsförhållandet mellan databasframställaren och användaren av databasen utan förhållandet till tredje man (jfr beträffande upphovsrätten artikel 6.3 i direktivet, artikel 9.2 i Bernkonventionen och artikel 13 i TRIPs-avtalet).
Skyddet är begränsat i tiden. Rätten skall gälla till dess femton år har förflutit efter det år då databasen framställdes eller, om databasen har gjorts tillgänglig för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då databasen först gjordes tillgänglig för allmänheten (artikel 10.1 och 10.2). En ny och väsentlig investering i en redan existerande databas kan resultera i att det anses föreligga en ny databas med egen skyddstid (jfr artikel 10.3).
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss anknytning till gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med tredje land om att även andra databaser skall skyddas (se vidare artikel 11).
Sanktioner
Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i de rättigheter som avses i direktivet (artikel 12). I detta ligger att sanktionerna skall vara effektiva men också att de skall stå i rimlig proportion till det avsedda ändamålet.
Genomförande av direktivet
Principer för genomförandet
Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 189 i Romfördraget). Det innebär att staterna inte är bundna av t.ex. ett direktivs terminologi och systematik, om väl det avsedda resultatet uppnås med en annan terminologi och systematik. Som en allmän utgångspunkt vid genomförandet av direktivet om rättsligt skydd för databaser gäller vidare att medlemsstaterna får bestämma ett starkare skydd än det som direktivet ger. Redovisningen i föregående avsnitt ger vid handen att nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen i allt väsentligt stämmer väl överens med direktivet och att lagens terminologi och systematik kan användas vid genomförandet av direktivet i de delar där lagändringar är nödvändiga.
Begreppet databas
I promemorian föreslogs att ordet sammanställningar skulle användas i lagtexten för att beteckna systematiska samlingar av verk, uppgifter eller annat material. Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit det, men många remissinstanser har varit kritiska och har förordat att i stället ordet databas används.
I direktivet används ordet databas som beteckning på en systematisk samling av uppgifter eller annat material oavsett i vilken teknisk form sammanställningen föreligger, dvs. både fall där den finns i digital form och fall där den finns i annan form t.ex. på papper eller på film. EG-kommissionens ursprungliga förslag till direktiv avsåg endast sammanställningar i digital form, men under arbetet i rådet kom medlemsstaterna fram till att direktivet borde gälla sammanställningar i varje form. Utvidgningen av tillämpningsområdet ledde till en diskussion om ordet databas verkligen längre var ändamålsenligt och om man inte i stället borde gå över till ordet sammanställning. Till slut enades medlemsstaterna om att ändå hålla sig till ordet databas, eftersom detta i flera av unionens språk kunde användas för att beteckna alla sorters sammanställningar.
När ordet databas används i svenskan, förs tankarna emellertid som regel bara till sammanställningar i digital form och inte gärna till de andra typerna av systematiska samlingar, t.ex. vanliga telefonkataloger. Det kunde därför vara förvillande att använda ordet databaser i upphovsrättslagen som beteckning på alla slags sammanställningar. I lagtexten används nu orden sammanställa och sammanställts för att ange ett systematiskt samlande av verk, uppgifter eller annat material (jfr 5 och 49 §§). För att beteckna skyddsföremålet som sådant, strukturen hos den systematiska samlingen, används ordet sammanställning i motiv till lagen (jfr t.ex. SOU 1956:25 s. 138 och prop. 1988/89:85 s. 12), i rättspraxis (jfr t.ex. rättsfallen NJA 1965 s. 523 och NJA 1995 s. 256) och i nordisk doktrin (jfr t.ex. Henry Olsson, Upphovsrättslagstiftningen, s. 87 och Peter Schønning, Ophavsretsloven med kommentarer, s. 91). I svenska översättningar av motsvarande bestämmelser i TRIPs-avtalet och det nya WIPO-fördraget om upphovsrätt används också ordet sammanställning för att beskriva det skyddsföremål som i direktivet kallas för databaser (se artikel 10.2 i TRIPs-avtalet och artikel 5 i WIPOfördraget, låt vara att ordet databaser därjämte har satts inom parentes i rubriken till sistnämnda artikel). Ordet sammanställning kan således anses vedertaget för att ange det skyddade verket, varför det finns goda skäl att utnyttja det i lagtexten. Att föremålet för det upphovsrättsliga skyddet är ett skapat immateriellt verk uttrycks dessutom bättre genom ordet sammanställning än genom ordet databas, eftersom sistnämnda ord närmast anknyter till en gestaltning av verket i
en viss yttre form.
Sveriges Television Aktiebolag har föreslagit att man i lagtexten använder ordet sammanställningsverk för att markera att sammanställningarna måste vara just verk. Att så måste vara fallet ligger dock i sakens natur, eftersom det rör sig om en upphovsrättslig reglering, och torde inte behöva anges uttryckligen. Kravet på verkshöjd kommer dessutom i viss mån till uttryck i ordet sammanställning, vilket antyder att det måste vara tal om ett systematiskt samlande och därmed om en intellektuell prestation av viss kvalitet. Upphovsrättslagen innehåller för övrigt flera fall där det ansetts obehövligt att särskilt markera att det rör sig om ett verk, inte bara i 2 kap. om inskränkningar i upphovsrätten (jfr t.ex. "skulpturer" i 12 § tredje stycket 2 och "byggnader" i 24 § andra stycket) utan också i 1 kap. om upphovsrättens föremål (jfr t.ex. "framställning" och "datorprogram" i 1 § första stycket 1 och 2). Det kan tilläggas att ordet sammanställningsverk inte heller förordats vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna.
Det anförda leder regeringen till slutsatsen att det vedertagna ordet sammanställningar bör användas i lagtexten.
Remissinstansernas kritik mot ordet sammanställningar fäster dock uppmärksamheten på att direktivets harmonisering mycket riktigt inte gäller för alla sammanställningar utan enbart för dem där de samlade verken eller uppgifterna är tillgängliga var för sig (jfr definitionen i artikel 1.2). Denna begränsning finns inte i motsvarande artiklar om sammanställningar vare sig i Bernkonventionen, i TRIPs-avtalet eller i det nya WIPO-fördraget om upphovsrätt och kan ha betydelse för vilka inskränkningar som får göras.
Upphovsrättens föremål
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i upphovsrättens föremål.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se promemorian s. 35 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen eller lämnat den utan någon invändning.
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet föreskriver inte några andra regler om upphovsrättens föremål än vad som gäller enligt upphovsrättslagen. Som föreskrivs i direktivet krävs enligt upphovsrättslagen att en sammanställning bygger på en intellektuell prestation för att den skall vara upphovsrättsligt skyddad och det är inte tillräckligt att sammanställningen t.ex. är resultatet av en viss investering. I likhet med direktivet omfattar upphovsrätten till en sammanställning enligt upphovsrättslagen systematiken och inte dess innehåll och inskränker inte den upphovsrätt som kan gälla till innehållet.
I 5 § anges att den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta men att hans rätt inte inskränker rätten till de särskilda verken. Det finns remissinstanser som i lagtekniskt avseende har föreslagit att bestämmelsen ändras så att det i 5 § uttryckligen anges att alla sammanställningar av uppgifter eller annat material kan vara föremål för upphovsrätt. Emellertid är 5 § avsedd att klarlägga förhållandet mellan upphovsrätten till samlingsverket och upphovsrätten till de verk som ingår i samlingsverket, inte att ge någon upphovsrätt som inte redan skulle följa av den grundläggande regeln om upphovsrättens föremål i 1 § (jfr SOU 1956:25 s. 138 f.). En sådan ändring av 5 § är olämplig även av det skälet att paragrafen då skulle ge intryck av att ensamrätt kunde gälla till enskilda uppgifter. Det vore mer befogat att, vilket någon remissinstans har varit inne på, i 1 § uttryckligen nämna sammanställningar som en typ av verk. Vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna har man emellertid varit enig om att exemplifieringen av verk i 1 § inte bör utökas ytterligare, och regeringen finner inte anledning till någon annan bedömning.
Frågan om skyddsföremålet för verk som är sammanställningar berörs även i avsnitt 5.4.6.
Vem upphovsrätten tillkommer
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring av vem upphovsrätten tillkommer. En arbetsgivarregel bör inte införas.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se promemorian s. 36).
Remissinstanserna:
Det övervägande antalet
remissinstanser har delat promemorians bedömning. Några remissinstanser har ansett att en arbetsgivarregel bör införas.
Skälen för regeringens bedömning: Som har konstaterats i promemorian är upphovsrättslagens bestämmelser om vem upphovsrätten tillkommer i överensstämmelse med direktivets krav. Någon ändring behöver alltså inte göras.
Svenska Kommunförbundet, Svensk Industriförening, Företagarnas Riksorganisation, Telia Aktiebolag, Sveriges Industriförbund och Tidningsutgivarna har föreslagit att det i lagen införs en arbetsgivarregel trots att det inte krävs enligt direktivet. Regeln skulle innebära att, om ett verk som är en sammanställning skapas av en arbetstagare i ett anställningsförhållande, hans eller hennes upphovsrätt skall gå över till arbetsgivaren, om inte något annat har avtalats. Remissinstanserna har pekat på att arbetsgivaren många gånger står för den investering som är nödvändig för att skapa verket, att framställandet ofta är av rent teknisk natur, att en
arbetsgivarregel finns för datorprogram och att det kunde leda till praktiska problem för arbetsgivaren, om detsamma inte gällde för sammanställningar, särskilt sådana i digital form. Flertalet remissinstanser, inte bara företrädare för rättighetshavare utan också t.ex. Grossistförbundet Svensk Handel och HOA Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, har dock anslutit sig till promemorians bedömning att en arbetsgivarregel inte bör införas för denna typ av verk. Dessa remissinstanser har framhållit att lagen inte bör gripa in i avtalsförhandlingarna genom att, till fördel för en av parterna, föreskriva vad som skall gälla, om de inte kan enas om anställningsvillkoren.
Den särskilda arbetsgivarregeln för datorprogram i 40 a § infördes i upphovsrättslagen på grund av att rådet hade funnit en sådan reglering nödvändig (se artikel 2.3 i datorprogramdirektivet). Rådets synsätt torde bygga på att utvecklingen av datorprogram som regel innebär en betydande investering och att det därför är viktigt för arbetsgivaren att kunna tillgodogöra sig datorprogrammets ekonomiska värde (jfr prop. 1992/93:48 s. 117). När det däremot gäller direktivet om rättsligt skydd för databaser har man från gemenskapens sida gjort den bedömningen att det inte finns några skäl att föreskriva en arbetsgivarregel i direktivet utan att det bör stå medlemsstaterna fritt att avgöra den saken i enlighet med sina egna traditioner. Som har konstaterats vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna vore en arbetsgivarregel ett stort avsteg från en grundläggande princip i den nordiska upphovsrätten (jfr prop. 1960:17 s. 50 f., prop. 1988/89:85 s. 21 f. och prop. 1992/93:48 s. 116).
Det är riktigt att, i likhet med vad som gäller för datorprogram, en arbetsgivare många gånger står för den väsentliga investering som är nödvändig för att en anställd upphovsman skall kunna skapa en upphovsrättsligt skyddad sammanställning med t.ex. uppgifter. Det är just på grund av denna investering som arbetsgivaren i egenskap av framställare enligt direktivet skall ha en egen rätt till det arbete där uppgifterna samlats, en rätt som skall gälla vid sidan av upphovsmannens rätt och som är principiellt likställd med denna (se avsnitt 5.4.7). De skäl som motiverade en arbetsgivarregel för datorprogram har följaktligen inte samma tyngd när det gäller sammanställningar. Till detta kommer att det kan ligga i ett anställningsavtal - även utan en uttrycklig avtalsklausul - att förfoganderätten till verk som arbetstagaren skapar som ett led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren. Ifall framställandet av en samling är av uteslutande teknisk natur, torde sällan kraven på självständighet och originalitet vara uppfyllda, varför samlingen över huvud taget inte omfattas av upphovsrätt. Inte heller kan regeringen finna att det leder till större problem här än annars, om flera rättighetshavare kan göra gällande upphovsrätt till en
och samma produkt, t.ex. en diktantologi i digital form med ett inbyggt datorprogram där poeten kan ha upphovsrätt till dikterna, sammanställaren kan ha upphovsrätt till själva den systematiska samlingen och sammanställarens arbetsgivare kan ha upphovsrätt till ett datorprogram som finns i produkten. En sådan situation är vanlig i konstnärlig verksamhet och är förutsedd i direktivet (jfr artikel 7.4). Det kan naturligtvis förekomma att parterna i ett anställningsavtal inte uttryckligen kommer överens om vad som skall gälla i en viss fråga, men om det blir tvist om innebörden av avtalet får man i vanlig ordning försöka utröna deras avsikt och då ta hänsyn till omständigheterna kring avtalet, t.ex. syftet med anställningen och den praxis som råder i branschen.
Regeringen delar således promemorians och flertalet remissinstansers bedömning att det inte finns skäl att införa en arbetsgivarregel nu vid genomförandet av direktivet. I linje med vad som uttalats från riksdagen kommer frågan om upphovsrätten i anställningsförhållande dock att aktualiseras vid en översyn av bestämmelserna i 3 kap. om upphovsrättens övergång (jfr bet. 1995/96:LU1 s. 27).
Förfoganderätten
Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte någon ändring i upphovsmannens förfoganderätt.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se promemorian s. 37).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians bedömning. Flera remissinstanser har haft synpunkter på innebörden av förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form.
Skälen för regeringen bedömning: I enlighet med promemorians bedömning, vilken remissinstanserna i princip delat, kräver direktivets beskrivning av ensamrätterna inte någon ändring i upphovsmannens förfoganderätt.
Med
hänsyn till att flera remissinstanser har haft olika, ibland motstridiga, uppfattningar om innebörden av förfoganderätten när det gäller exemplar i digital form finns det anledning att utveckla hur regeringen uppfattar rättsläget.
Förfoganderätten är reglerad i 2 §, en bestämmelse som för övrigt är oförändrad sedan lagens ikraftträdande år 1961. Upphovsrätten innefattar, med angivna inskränkningar, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik (första stycket). Som framställning av exemplar anses även att verket förs över på en anordning genom vilken det kan återges (andra stycket). Verket görs tillgängligt för allmänheten
då det framförs offentligt och då exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt (tredje stycket). Lagtexten anger inte att exemplaren skall ha en viss varaktighet utan omfattar enligt sin lydelse även tillfälliga exemplar. Av motiven till lagrummet framgår att med exemplar förstås varje föremål i vilket arbetet är fixerat, likgiltigt med vilken teknik detta skett (jfr SOU 1956:25 s. 93). För att ett exemplar av verket skall anses ha framställts krävs att fixeringen är självständig. Lagen bygger på förutsättningen att fixeringen är så självständig att den i sig kan spridas bland allmänheten genom t.ex. försäljning (jfr 2 och 19 §§). Kravet på en självständig fixering gäller också för de fall som åsyftas i 2 § andra stycket. Det krävs vidare någon form av aktivt handlande för att ett förfogande över verket skall anses ha skett i den mening som avses i 2 § (jfr rättsfallet NJA 1996 s. 79).
Det anförda innebär att enbart det förhållande att ett verk som är återgivet i digital form kommer upp på en bildskärm inte medför att ett exemplar framställs av verket, eftersom detta inte fixeras på bildskärmen (jfr prop. 1988/89:85 s. 23). Om ett verk i digital form visserligen fixeras inne i en dator, t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett ögonblick eller när datorn stängs av, framställs inte heller ett exemplar av verket. Om man däremot gör en självständig fixering av verket, t.ex. genom att lagra det på datorns hårddisk eller på en datadiskett, framställs ett exemplar av verket. Att ett verk i digital form kommer upp på en bildskärm kan innebära att sammanställningen görs tillgänglig för allmänheten (jfr prop. 1988/89:85 s. 24). Det krävs då samtycke av upphovsmannen i de fall där förfogandet inte kan stödjas på en inskränkning i upphovsrätten. Som ett exempel på en sådan inskränkning kan nämnas den i 21 § första stycket 1, som i regel torde leda till att det är tillåtet för ett bibliotek att göra ett verk tillgängligt för allmänheten genom bildskärmar.
I sammanhanget förtjänar att nämnas att det inför diplomatförhandlingarna i december 1996 om det nya WIPOfördraget om upphovsrätt fanns ett förslag om att Bernkonventionen skulle tolkas så att upphovsmannens reproduktionsrätt kunde täcka även automatiska och flyktiga digitala lagringar av verket och bildskärmsvisning. Förslaget, som Sverige aktivt motarbetade, stöddes emellertid endast av en minoritet av deltagarna, varför det helt utgick ur den slutligt antagna konventionstexten. Det står klart en så långtgående tolkning av Bernkonventionens reproduktionsrätt inte omfattas av det stora flertalet av de stater som är med i WIPO.
Inskränkningar i upphovsrätten
Regeringens förslag: Den som har rätt att använda en sammanställning får alltid förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Inskränkningen för framställning av exemplar för enskilt bruk ger inte rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Inskränkningen för offentligt framförande ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.
Promemorians förslag: Möjligheten att alltid använda en sammanställning för dess avsedda ändamål föreslogs gälla endast i de fall där användaren hade förvärvat rätt att använda sammanställningen. Det föreslogs även att inskränkningarna för framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet inte skulle ge rätt att i förvärvssyfte framställa exemplar av sammanställningar. I övrigt stämmer promemorians förslag överens med regeringens förslag (se promemorian s. 37 f.).
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har invänt att promemo-rians förslag om rätt att använda en sammanställning för dess avsedda ändamål är mer restriktivt än vad direktivet kräver. Flera remissinstanser har kritiserat promemorians förslag om ändring av inskränkningarna för undervisningsverksamhet. Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit promemorians förslag i övrigt, men flera remissinstanser har uttryckt farhågor om att de föreslagna reglerna om begränsning av möjligheten för var och en att framställa exemplar i digital form skulle få orimliga konsekvenser. Några remissinstanser som företräder rättighetshavare har förordat ytterligare minskade möjligheter att framställa exemplar för enskilt bruk.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet kräver vissa, men inte några mera genomgripande, ändringar i inskränkningarna i upphovsrätten.
Utgångspunkten är att
medlemsstaterna själva skall avgöra vilka inskränkningar som skall finnas i enlighet med vad som traditionellt gäller hos dem (jfr artikel 6.2 d). Vissa inskränkningar måste dock gälla (artikel 6.1 om behörig användare och artikel 5 c andra meningen om vidare spridning av överlåtna exemplar) och vissa inskränkningar får inte gälla (artikel 6.2 a om enskilt bruk och artikel 6.2 b om undervisning och forskning).
Enligt den obligatoriska inskränkningen i artikel 6.1 skall en behörig användare av en sammanställning alltid få vidta sådana förfoganden som är nödvändiga för tillgång till innehållet eller för ett normalt utnyttjande av sammanställningen och skall avtal som strider häremot vara ogiltiga. Upphovsrättslagen innehåller inte någon sådan inskränkning för sammanställningar och skall följaktligen
ändras. Som föreslogs i promemorian bör, i avvaktan på en redaktionell översyn av lagen, inskränkningen införas i 26 g § som innehåller motsvarande regler för datorprogram. I promemorian föreslogs att inskränkningen skulle gälla när någon hade "förvärvat rätt" att använda en sammanställning, dvs. när någon genom överlåtelse eller upplåtelse hade fått rätt att använda sammanställningen. Som Svenska Journalistförbundet och Sveriges Television Aktiebolag har invänt är promemorians förslag i detta avseende snävare än bestämmelsen i direktivet och skulle kunna utesluta någon som fullt legitimt använder en sammanställning i digital form t.ex. på internet. Regeringen delar dessa remissinstansers uppfattning att inskränkningen skall omfatta inte bara de fall där någon förvärvat rätt att använda en sammanställning utan också andra fall där någon har rätt att använda sammanställningen.
När det sedan gäller det resultat som skall uppnås med den obligatoriska inskränkningen i artikel 5 c andra meningen är resultatet uppfyllt med nuvarande bestämmelser i upphovsrättslagen. Av 19 § följer sålunda att upphovsmannen inte kan använda sin spridningsrätt avseende exemplar av sammanställningar för att hindra den fria rörligheten av sådana varor inom gemenskapen. Denna bedömning av direktivets innebörd, som har godtagits av samtliga remissinstanser, bör föranleda en ändring av motsvarande bestämmelse för datorprogram, och regeringen återkommer till det i avsnitt 5.5.
Regeringen har tidigare redovisat (se avsnitt 5.3) att den kommit fram till att artikel 6.2 a bör tolkas så att bestämmelsen innebär att inskränk-ning i upphovsrätten till förmån för enskilt bruk inte får gälla för framställning av exemplar i digital form av databaser i digital form. Med stöd av 12 § första stycket får emellertid var och en framställa exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk, oavsett i vilken teknisk form verket och exemplaret föreligger. Paragrafen måste följaktligen ändras.
Visserligen gäller direktivets harmonisering, vilket några remissinstanser har berört, inte för alla sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material utan bara för sådana sammanställningar där de insamlade elementen är tillgängliga var för sig (jfr definitionen i artikel 1.2). Begränsningen, som inte finns i t.ex. motsvarande bestämmelse i TRIPs-avtalet, synes emellertid sakna betydelse för svenskt vidkommande. I praktiken torde alla utgivna sammanställningar vara sådana att de insamlade elementen är självständigt tillgängliga; det är svårt att tänka sig ett exemplar av en sammanställning med t.ex. uppgifter där man kan inte ens ser de särskilda uppgifterna. Stockholms universitet har gett exemplet att ett äventyrsspel på CD-ROM i vissa fall skulle kunna anses vara en sammanställning av verk men inte utgöra en databas i direktivets mening och därmed inte omfattas av harmoniseringen. Till
detta kan läggas att en sammanställning som sänds ut i t.ex. ljudradio skulle kunna sägas återges på ett sådant sätt att de ingående elementen i själva verket inte är tillgängliga var för sig. Direktivet, och därmed bestämmelsen i artikel 6.2 a, skulle då i och för sig omfatta en diktantologi som har getts ut på datadiskett men inte en användning av diktantologin där den framförs offentligt genom att läsas upp och sändas ut digitalt i radio, eftersom de dikter som ingår i antologin inte är tillgängliga var för sig för radiolyssnarna. Likväl instämmer regeringen i promemorians slutsats, vilken också delats av det övervägande antalet remissinstanser, att, om nu en särskild reglering för framställning av exemplar för enskilt bruk av digitala sammanställningar måste införas, det inte är motiverat att skilja ut de enstaka fall där t.ex. ett förfogande över verket sker på ett sådant sätt att de olika delarna av det insamlade innehållet inte är tillgängliga var för sig. Regeringen föreslår således att möjligheten att framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk inte skall ge rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. En sådan ordning kommer att ansluta till vad som redan gäller i bl.a. dansk rätt.
Det finns remissinstanser, även företrädare för rättighetshavare, som har kritiserat direktivets strikta syn på möjligheten till enskilt bruk och de ändringar i 12 § som i följd därav blir nödvändiga. Som redan har framgått är regeringens uppfattning att möjligheten till privat kopiering skall vara så generös som möjligt. Det är ett grundläggande inslag i den svenska upphovsrätten att rätten inte skall gripa in i privatlivet, och den enskilde måste ha rimliga möjligheter att utnyttja den digitala tekniken även för kopiering för enskilt bruk. Med det anförda är också sagt att andra ändringar i 12 § inte bör göras än de som direktivet kräver och att regeringen alltså inte nu är beredd att tillmötesgå remissinstanser som har förordat en ytterligare begränsning av tillämpningsområdet för 12 §.
Konsumentverket, Kungl. Biblioteket, Riksarkivet, Sveriges Television Aktiebolag och en del andra remissinstanser har befarat att den särskilda regleringen för sammanställningar i digital form kommer att få orimliga konsekvenser, eftersom enligt dem många användare omedvetet skulle framställa exemplar i digital form. Av liknande skäl har Grossistförbundet Svensk Handel föreslagit att skadeståndsskyldighet vid sådana intrång skall föreligga endast om det skett uppsåtligen. Remissinstanserna har särskilt pekat på att provisorisk digital lagring kan inkludera alla de mellanlagringar som sker när en sammanställning i digital form överförs på nät. Många av de program som används för att surfa på internet gör automatiska lagringar i datorns minne av de sammanställningar som användaren läser. Tillfällig lagring kan ske från en dators hårddisk till arbetsminnet även om användaren bara bläddrar sig fram. En exemplarframställning i digital form hos
mottagaren kan vara en teknisk nödvändighet för läsning av hemsidor på internet. Svenska Kommunförbundet har haft liknande betänkligheter, bl.a. att bildskärmsvisning kunde innebära exemplarframställning, och har lagt vikt vid att det skulle hindra allmänheten från tillgång till information. Sveriges Television Aktiebolag har betonat att upphovsmannen i varje fall måste anses ha upplåtit en rätt för var och en att förfoga över en digital sammanställning genom att framställa tillfälliga exemplar av den i sin dator, om han gjort sammanställningen tillgänglig för allmänheten på internet.
Synpunkterna är värdefulla bl.a. eftersom de visar att det är väsentligt att vara uppmärksam på att upphovsrätten inte genom den tekniska utvecklingen får ett innehåll som står i strid med informationsintresset, men regeringen kan inte se att det finns grund för några farhågor. De frågor som remissinstanserna har tagit upp har till stor del bäring på den grundläggande utformningen av upphovsmannens förfoganderätt och innebörden av denna, och regeringen kan därför här hänvisa till vad som redan har anförts i avsnitt 5.4.5. Det är tillräckligt att erinra om att genomförandet av direktivet i detta avseende inte medför någon ändring av gällande rätt, vilket betyder att ett verk även i fortsättningen måste ha fixerats på ett självständigt sätt för att ett exemplar över huvud taget kan anses framställt och att det krävs ett aktivt handlande för att ett intrång skall föreligga. Den typ av rent automatiska, mycket kortvariga lagringar som sker när ett verk överförs på internet torde inte uppfylla dessa krav och omfattas därmed inte alls av kopieringsrätten. Inte heller omfattas bildskärmsvisning i sig av förfoganderätten. I de fall där det är nödvändigt för användaren att verkligen framställa ett exemplar i digital form, kan han eller hon alltid göra detta med stöd av den särskilda inskränkningen som föreslås bli införd i 26 g §. Om någon för sitt enskilda bruk framställer ett exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form utan vare sig stöd i någon inskränkning eller med upphovsmannens samtycke, föreslås att han eller hon som huvudregel inte skall dömas till ansvar (se avsnitt 5.4.8). Om ansvar ändå kan komma i fråga, krävs att den åtgärd som innebär intrång skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (53 § första stycket). Det sagda visar att det inte finns anledning att befara några orimliga konsekvenser av den föreslagna ändringen i 12 §, men det utesluter naturligtvis inte att det kan vara befogat att göra ytterligare inskränkningar i förfoganderätten, t.ex. för användning hos biblioteken, och regeringen återkommer till den saken i avsnitt 5.5. Med anledning av vad Sveriges Television Aktiebolag har anfört kan bara tilläggas att det väl i och för sig är riktigt att en upphovsman genom att göra ett verk tillgängligt för allmänheten ofta måste anses ha samtyckt till viss exemplarframställning, men så kan inte alltid anses vara fallet utan frågan får på vanligt sätt bedömas med
beaktande av samtliga omständigheter.
Regeringen vill vidare understryka att den föreslagna ändringen i 12 § inte träffar varje framställning av exemplar i digital form av verk i digital form. Liksom tidigare är det endast sammanställningen som sådan, dess struktur, som är skyddsföremål och det är denna som inte får kopieras. Däremot kommer ändringen inte att hindra att exemplar i digital form framställs av de enskilda verk eller uppgifter som ingår i samlingen. Som exempel kan nämnas en antologi med dikter som har getts ut i form av en datadiskett. Dikterna kan ha samlats systematiskt efter vissa motiv, och detta kan ha gjorts så självständigt och originellt att denna sammanställning som sådan utgör ett verk och omfattas av upphovsrätt. I ett sådant fall hindrar den föreslagna ändringen inte att man till en datadiskett kopierar de enskilda dikterna eller samtliga dikter men i en annan struktur, t.ex. efter litterära perioder. Ändringen hindrar aldrig att man för enskilt bruk gör en papperskopia av antologin, utan detta får man göra också i samma sammanställning som finns i antologin. Det bör vidare erinras om att upphovsrätten över huvud taget inte omfattar verkets ämne, motiv eller idé och inte heller de tankar, erfarenheter eller uppgifter om fakta som läggs fram i verket. Likaså är teknik, stildrag, manér och dylikt inte föremål för upphovsrätt. Dessa principer gäller också i de fall där verket är en sammanställning, och de allmänna begränsningar i skyddsföremålet som följer därav träffar naturligtvis särskilt sådana verk (jfr SOU 1956:25 s. 68 f.).
Slutligen får i enlighet med artikel 6.2 b inskränkningar för undervisning och forskning inte gå längre än vad som motiveras av det eftersträvade icke-kommersiella syftet. I promemorian föreslogs därför ändringar i inskränkningarna i upphovsrätten i 13, 14 och 21 §§, vilka reglerar användningen av verk vid undervisning, så att det av lagtexten skulle framgå att upphovsrätten omfattade sådan användning av sammanställningar som skedde i förvärvssyfte. Förslaget har föranlett kritik av remissinstanserna, och inte heller regeringen kan helt ställa sig bakom den bedömning som gjordes i promemorian.
Enligt 13 § får exemplar framställas av utgivna verk för undervisningsändamål oavsett om det sker i kommersiellt syfte eller inte, men för att bestämmelsen över huvud taget skall vara tillämplig krävs dels att avtalslicens gäller, dvs. att avtal har träffats om utnyttjandet med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området (se 26 i §), dels att upphovsmannen inte har meddelat förbud mot exemplarframställningen. Det kan på goda grunder göras gällande att bestämmelsen inte utgör någon reell inskränkning i upphovsrätten utan enbart ett i lagen anvisat sätt för den som driver undervisningsverksamhet i organiserad form att skaffa sig rätt att framställa exemplar av verken (jfr prop.
1992/93:214 s. 43). Till detta kommer att det är tveksamt om direktivets krav sträcker sig så långt att det träffar exemplarframställning genom reprografiskt förfarande, dvs. vanlig fotokopiering och liknande, vilket är det ena av tillämpningsområdena för 13 §, eller upptagning av verk som sänds ut i ljudradio eller television, vilket är det andra av tillämpningsområdena för 13 §, särskilt med hänsyn till att harmoniseringen endast gäller för sammanställningar där det ingående materialet är självständigt tillgängligt. Enligt 14 § får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden av verk för att underlätta undervisning i olika ämnen, t.ex. muntliga framföranden, musikaliska framföranden och sånglektioner. Den typen av användning sker regelmässigt inte i förvärvssyfte, och det står nog tämligen klart att direktivet inte måste tolkas så strikt att 14 § behöver ändras. Av det sagda följer att regeringen inte kan finna att direktivet nödvändigtvis kräver ändringar i vare sig 13 eller 14 § för att det avsedda resultatet skall uppnås. Det stämmer överens med de överväganden som har gjorts vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna.
Däremot har promemorians förslag om ändring i 21 § bättre fog för sig. Enligt 21 § första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk offentligt vid undervisning oavsett i vilket syfte denna sker. Bestämmelsen är tillämplig t.ex. när en sammanställning i digital form framförs offentligt på bildskärmar vid undervisning. Som har konstaterats vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna bör inskränkningen ändras så att den inte gäller när sammanställningar framförs i förvärvssyfte vid undervisning. Med anledning av synpunkter från bl.a. Hovrätten för Nedre Norrland kan i redaktionellt avseende tilläggas att med direktivets uttryck kommersiellt syfte (på engelska "commercial purpose" och på franska "but commercial") avses en användning som görs i vinstsyfte och att en sådan användning i upphovsrättslagen brukar anges med begreppet "förvärvssyfte" (jfr t.ex. 21 § första stycket 1 och 46 § i dess lydelse före den 1 juni 1995), vilket också är den översättning av uttrycket som annars är vedertagen i upphovsrättsliga sammanhang, t.ex. vad gäller Bernkonventionen.
Rätten av sitt eget slag
Regeringens förslag: Direktivet genomförs i denna del med ändringar i katalogskyddet. Den som har framställt ett arbete där ett stort antal uppgifter har sammanställts eller som är resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. Skyddet gäller i 15 år.
Samma inskränkningar gäller i skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätten. Avtalsvillkor som utvidgar det
grundläggande skyddet är ogiltiga. Skyddet tillämpas på den som har en viss bestämd anknytning till gemenskapen.
Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se promemorian s. 38 f.).
Remissinstanserna:
Det helt övervägande antalet
remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan någon invändning. Det finns remissinstanser som har ansett att direktivet i denna del bör genomföras med en särskild lag. Någon remissinstans har ifrågasatt om direktivet ger stöd för att föreskriva samma inskränkningar i skyddet som i motsvarande fall gäller i upphovsrätt. Kritik har riktats mot förslaget att avtalsvillkor som utvidgar det grundläggande skyddet skall vara ogiltiga.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framhållits kompletteras de harmoniserade förutsättningarna för upphovsrättsligt skydd med ett särskilt immaterialrättsligt skydd avsett för de samlingar vilka inte uppfyller de krav som gäller för det upphovsrättsliga skyddet. Vid utformningen av denna rätt av sitt eget slag har gemenskapen byggt på de principer som bär upp det nordiska katalogskyddet, vilket i grunden är ett skydd för investeringar, och på den erfarenhet som finns av hur katalogskyddet fungerat. I likhet med vad som gäller för katalogskyddet hindrar den särskilda rätten inte att upphovsrätt också kan åberopas, utan den särskilda rätten kan gälla jämsides med upphovsrätten. Vid de nordiska tjänstemannaöverläggningarna har man enats om att direktivet i denna del bör genomföras med ändringar i katalogskyddet, vilket föreslogs i promemorian och har godtagits av de flesta remissinstanserna. Även regeringen anser att ett sådant genomförande är naturligt och lämpligt och att det bör väljas framför en särskild lag.
Skyddsföremålet skall enligt direktivet vara samlingar som är resultatet av en väsentlig investering. Som föremål för katalogskyddet anges emellertid i 49 § arbeten med ett stort antal uppgifter. Bakom sådana arbeten ligger visserligen många gånger just en väsentlig investering (jfr prop. 1960:17 s. 268). Emellertid kan man tänka sig fall där en väsentlig investering resulterar i ett arbete med färre uppgifter. För att direktivet skall bli helt genomfört måste katalogskyddets föremål därför ändras till att uttryckligen avse alla arbeten som är resultatet av en väsentlig investering. Samtidigt kan det vara så att en icke väsentlig investering ger en samling med ett stort antal uppgifter, vilken alltså i dag omfattas av katalogskyddet men inte täcks av direktivet. Det vore otillfredsställande om det nu inte längre skulle finnas något skydd för sådana arbeten, och eftersom direktivet tillåter att ett mera omfattande rättsskydd ges bör katalogskyddet även i fortsättningen gälla också för arbeten med ett stort antal uppgifter. Regeringen delar inte Kungl. Bibliotekets uppfattning
att direktivet bör genomföras så att det krävs att arbetet både innehåller ett stort antal uppgifter och är resultatet av en väsentlig investering.
Skyddets innehåll består enligt direktivet i att utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av databasens innehåll inte får ske utan framställarens samtycke. Liksom katalogskyddet ger rätten enligt direktivet inte något skydd för de särskilda uppgifter som har samlats i arbetet utan ger enbart ett skydd för arbetet (jfr SOU 1956:25 s. 391). Efter påpekande från Stockholms universitet skall därvid framhållas att katalogskyddet i likhet med direktivet sedan länge ansetts skydda arbetet eller en väsentlig del av det (jfr prop. 1988/89:85 s. 25), och det synes inte vara nödvändigt att uttryckligen ange det i lagtexten. De åtgärder som omfattas av ensamrätten är emellertid annorlunda beskrivna i direktivet än i upphovsrättslagen. Direktivets ensamrätt till utdrag torde sträcka sig något längre än katalogskyddets ensamrätt till eftergörande men täckas mer än väl av en ensamrätt till framställning av exemplar i den betydelse detta begrepp har i upphovsrättslagen (se 2 § första och andra styckena). Till skillnad från katalogskyddet gäller skyddet enligt direktivet vidare inte bara kopieringsåtgärder utan även återanvändning, ett begrepp som rymmer vissa, men inte samtliga, av de åtgärder som innefattas i en ensamrätt till tillgängliggörande för allmänheten i den betydelse detta begrepp har i lagen (se 2 § tredje stycket). Det är lämpligt att dessa, i svensk upphovsrätt vedertagna, begrepp används och att direktivet genomförs så att katalogskyddets innehåll ändras till att avse inte ensamrätt till eftergörande av arbetet utan ensamrätt att framställa exemplar av arbetet och att göra det tillgängligt för allmänheten. I och för sig kommer ensamrätten därmed att bli litet mer omfattande än vad som egentligen krävs enligt direktivet, men direktivet hindrar inte att en starkare ensamrätt ges och ensamrätten kan förses med alla de inskränkningar som är nödvändiga för att balansera det starkare skyddet. Att innehållet i katalogskyddet därigenom kommer att i stor utsträckning nära ansluta till vad som gäller för det upphovsrättsliga skyddet kan inte antas få några negativa konsekvenser. Tvärtom medför en sådan ordning den fördelen för det praktiska rättslivet att man normalt inte behöver ta ställning till frågan huruvida en samling utgör ett verk som skyddas med upphovsrätt enligt 1 § eller ett arbete som skyddas med katalogskydd enligt 49 §.
Skyddets giltighetstid enligt direktivet skiljer sig från vad som gäller för katalogskyddet. Katalogskyddet skall alltså ändras i enlighet därmed, vilket innebär att skyddet skall gälla till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten. Av principerna för skyddets föremål
följer att en ny och väsentlig investering i ett redan existerande arbete kan resultera i att det anses föreligga ett nytt arbete med egen skyddstid.
Enligt direktivet (punkten 52 i inledningen) får de stater som redan har en rätt som liknar direktivets rätt av sitt eget slag, varmed avses bl.a. det svenska katalogskyddet, behålla inskränkningar i enlighet med vad som traditionellt gäller, dvs. utan att vara bundna av de begränsningar i inskränkningarna som kan följa av artikel 9. Med anledning av att Patentverket har ifrågasatt saken vill regeringen slå fast att direktivet därmed ger tillräckligt stöd för att föreskriva inskränkningar i katalogskyddet i samma omfattning som i upphovsrätten. Utgångspunkten för vilka inskränkningar som skall gälla i katalogskyddet har alltid varit att skyddet skall vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall gäller för upphovsrätten. Den mera omfattande ensamrätten för katalogskyddet som direktivets genomförande medför bör således uppvägas med precis samma inskränkningar som i tillämpliga fall råder för upphovsrättens del. Exempelvis drar rätten att göra arbetet tillgängligt för allmänheten med sig inskränkningar bl.a. för vidare spridning av överlåtna exemplar, för offentliga framföranden och för utsändning i ljudradio och television. Följaktligen bör även lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister ändras så att den är tillämplig om tvist uppkommer när arbeten skall vidaresändas.
Det immaterialrättsliga skyddsföremålet är hela eller en väsentlig del av arbetet. Man skulle dock kunna tänka sig att en framställare genom avtal med en viss användare fick längre gående rättigheter gentemot denne än vad som följer av skyddsföremålet, t.ex. att användaren inte fick förfoga över enskilda, icke väsentliga uppgifter. En sådan situation är reglerad genom artikel 8.1. Av denna artikel jämförd med artikel 15 följer att avtalsvillkor enligt vilka en användare inte får använda icke väsentliga delar är ogiltiga. Direktivet innebär således att rätten i detta avseende inte kan utvidgas ens parterna emellan. Regeringen delar promemorians bedömning att direktivet i denna del bör genomföras så att avtalsvillkor som utvidgar framställarens grundläggande ensamrätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten är ogiltiga. Som Stockholms universitet har påpekat bör, i enlighet med direktivets krav, bestämmelsen gälla endast om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten.
Regeringen delar Konkurrensverkets åsikt att det är svårt att bedöma vilka effekter utvidgningen och förlängningen av ensamrätten har från konkurrenssynpunkt. Andra remissinstanser, bl.a. Kungl. Biblioteket och Stockholms universitet, har av detta skäl tillkännagett betänkligheter inför ändringarna, särskilt när det gäller ensamrättens giltighetstid. Det finns anledning att poängtera att upphovsrättslagen inte utesluter tillämpning av konkurrenslagen (1993:20) (jfr också
artikel 13 i direktivet). Enligt 6 § konkurrenslagen är som huvudregel avtal mellan företag förbjudna, om de syftar till att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Vidare är enligt 19 § missbruk från ett företags sida av en dominerande ställning på den svenska marknaden förbjudet. Enligt motiven till konkurrenslagen kan invändningar inte riktas mot en situation där ett innehav av en immateriell ensamrätt, dvs. t.ex. katalogskydd, skapar ett slags monopol på ett närmare avgränsat område, men missbruk av en sådan dominerande ställning är förbjudet (se prop. 1992/93:56 s. 86). I propositionen utvecklade regeringen hur den allmänt såg på förhållandet mellan immaterialrätten och konkurrensrätten och framhöll att de närmare gränserna fick bestämmas i rättspraxis (jfr anf. prop. s. 70 f.). Regeringen skall inte här uttala sig om vilka gränser för utövandet av katalogskyddet som Konkurrensverket eller domstolarna kan komma att sätta med tillämpning av konkurrenslagen men hänvisar till inledningen till direktivet där det sägs att skyddet inte får utövas på ett sätt som skulle underlätta missbruk av en dominerande ställning, särskilt vad gäller utveckling och spridning av nya produkter och tjänster med ett intellektuellt, dokumentärt, tekniskt, ekonomiskt eller kommersiellt mervärde (punkten 47). Att befrämjandet av effektiv konkurrens och undvikandet av missbruk av monopolliknande situationer är ett intresse som gör sig gällande med allt större kraft och som förtjänar att uppmärksammas inte minst i förhållande till immaterialrättsliga ensamrätter behöver knappast framhållas särskilt. I linje med vad Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation har anmärkt ligger det i sakens natur att konkurrensintresset i praktiken får mer genomslag i katalogskyddet, vilket är avsett att skydda en investering som en framställare har gjort, än i upphovsrätten, vilken är avsedd att skydda ett litterärt eller konstnärligt verk som en upphovsman har skapat.
Katalogskyddet tillkommer den som har framställt arbetet. Som har redovisats i avsnitt 5.2 förstås därmed det företag som har föranstaltat om produktens utarbetande. Det vanliga är att produkterna utarbetas inom ett företag och att man inte kan ange någon eller några särskilda personer som framställare, varför företaget blir omedelbart bärare av skyddet. Det är visserligen inte uteslutet att en enskild anställd kan utföra ett sådant arbete som berättigar till skydd, men då torde så gott som alltid rätten att åberopa skyddet övergå till arbetsgivaren på grund av anställningsavtalet. I dessa avseenden avviker direktivet inte från vad som gäller för katalogskyddet.
Subjekt för skyddet är enligt direktivet framställare som har en viss, närmare angiven, anknytning till gemenskapen, men rådet kan ingå överenskommelser med tredje land om att även andra databaser skall skyddas. Av direktivet följer sålunda att
rätten skall tillämpas på sammanställningar vars framställare är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som är medlem i EU och, enligt huvudregeln, på sammanställningar vars framställare är en juridisk person som har grundats enligt en medlemsstats lagstiftning och som dessutom har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i en medlemsstat. Enligt 61 § andra stycken upphovsrättslagen tillämpas emellertid katalogskyddet på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person, varmed avses en juridisk person som grundats enligt svensk lag, eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige. Av 1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen följer att den som är medborgare i ett land inom EES alltid skall behandlas som om han vore svensk medborgare och att en juridisk person från ett sådant land alltid skall behandlas som om det vore en svensk juridisk person. Katalogskyddets tillämpningsområde stämmer således delvis men inte helt och hållet överens med direktivets krav och skall följaktligen ändras. Som föreslogs i promemorian och har godtagits av remissinstanserna är det lämpligast att detta görs genom att bestämmelserna om skyddets tillämpning med avseende på Sverige ges i upphovsrättslagen och med avseende på andra länder i internationella upphovsrättsförordningen.
Sanktioner
Regeringens förslag: Den som otillåtet framställer exemplar i digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form döms som huvudregel inte till ansvar men kan bli skadeståndsskyldig.
Promemorians förslag stämmer i allt väsentligt överens med regeringens förslag (se promemorian s. 41 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i sak tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan någon invändning.
Stockholms universitet har anmärkt att förutsättningarna för ansvarsfrihet bör anges tydligare.
Skälen för regeringens förslag: Enligt direktivet skall medlemsstaterna föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i rättigheterna. I detta ligger, såsom tidigare har anmärkts, att sanktionerna skall vara effektiva men också att de skall stå i rimlig proportion till det avsedda ändamålet.
Enligt upphovsrättslagen kan en rad olika sanktioner komma i fråga vid intrång i upphovsrätten eller katalogskyddet: straffansvar, vitesförbud, skadestånd och avstående från eller förstörande av egendom. Utgångspunkten bör vara att samtliga dessa sanktioner i vanlig ordning skall kunna tillämpas också vid intrång i den nya utformning av upphovsrätten och katalogskyddet som föranleds av genomförandet av direktivet.
Det är nödvändigt att det finns effektiva sanktioner vid intrång i det immaterialrättsliga skyddet. I dag finns det t.ex. en massiv illegal kopieringsverksamhet som helt baserar sig på affärsmässiga överväganden, inte minst när det gäller sammanställningar i digital form. Det är ett betydande samhällsintresse att motverka sådana olagliga utnyttjanden som sker på kommersiell basis.
Regeringen ansluter sig till promemorians och remissinstansernas bedömning att andra hänsyn gör sig gällande vad avser framställning av exemplar för enskilt bruk. Ovan har föreslagits att upphovsrättslagen skall ändras så att upphovsrätten och katalogskyddet omfattar framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Sådan framställning skulle alltså enligt förslaget innebära intrång i upphovsrätten och därför inte i något fall vara tillåten. I denna del griper regleringen uteslutande in i det utnyttjande som sker i privatlivet och syftar alltså inte till att hindra illegal kopiering på kommersiell basis. Övervägande skäl talar för att det är mest ändamålsenligt att sådan kopiering, om än otillåten, skall vara straffri under vissa förutsättningar. Det ligger bäst i linje med allmänna kriminalpolitiska strävanden att inte införa straffbestämmelser på områden där någon kontroll av efterlevnaden i praktiken inte är möjlig och där straffbestämmelsen således inte kan effektueras. En sådan straffbestämmelse skulle inte få någon effekt utan tvärtom kunna bidra till att minska respekten för lagstiftningen i allmänhet. Dessutom skulle det för den enskilde knappast heller uppfattas som rättvist om lagstiftningen hade den innebörden att han skulle straffas om han t.ex. kopierade en telefonlista i digital form till en datadiskett men att han mycket väl och lika lätt fick göra en utskrift på papper av listan. Den som gör intrång bör dock alltid kunna drabbas av skadeståndsskyldighet för en kopiering som skett för enskilt bruk.
I likhet med vad som enligt 53 § andra stycket gäller för kopiering för enskilt bruk av datorprogram bör som förutsättning för ansvarsfrihet gälla att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och att den som framställer exemplaret inte utnyttjar detta för annat ändamål än för sitt enskilda bruk. Stockholms universitets anmärkning visar att det i lagtexten bör klarläggas att den särskilda ansvarsfrihetsbestämmelsen gäller bara i de fall där förlagan är offentliggjord, dvs. lovligen har gjorts tillgänglig för allmänheten (jfr 8 § första stycket och 12 § första stycket). Det innebär att den som utan upphovsmannens samtycke framställer ett exemplar i digital form av en sammanställning i digital form som har gjorts tillgänglig för allmänheten på internet skall dömas till ansvar endast om förlagan används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet eller om han använder exemplaret för något annat än sitt enskilda bruk.
Spridningsrätten för datorprogram, m.m.
Regeringens förslag: När ett exemplar av ett datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke, får exemplaret som huvudregel spridas vidare oavsett var överlåtelsen skett, dvs. under samma förutsättningar som gäller för exemplar av sammanställningar. I övrigt föranleder direktivets genomförande inte några ytterligare ändringar i upphovsrättslagen.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning, men promemorian innehåller inte något förslag att ändra spridningsregeln för exemplar av datorprogram (se promemorian s. 15 och 29 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians bedömning av innebörden av direktivets bestämmelser om upphovsmannens spridningsrätt. Det har framförts förslag till vissa andra ändringar i upphovsrättslagen.
Skälen för regeringens förslag:
Som har konstaterats
i promemorian kan den digitala tekniken göra det nödvändigt att vidta ytterligare ändringar i upphovsrättslagen vad avser inskränkningarna i upphovsrätten. Med anledning av förslag av Statens Institut för Handikappfrågor i skolan och Talboks- och punktskriftsbiblioteket att inskränkningen i upphovsrätten för framställning av exemplar åt synskadade m.fl. utvidgas och anpassas till den digitala tekniken kan framhållas att sådana ändringar har gjorts i andra nordiska länder, och frågan om motsvarande ändringar i upphovsrättslagen övervägs nu i Regeringskansliet. Särskilda nordiska tjänstemannaöverläggningar har vidare inletts angående möjligheterna för allmänheten att ha tillgång till verk i digital form bl.a. för användning hos biblioteken, inskränkningar av ett slag som Kungl. Biblioteket, Arkivet för Ljud och Bild och Stockholms universitet har efterlyst. Regeringen har redan framhållit att lagstiftaren hela tiden måste vara på sin vakt så att upphovsrätten inte på grund av den tekniska utvecklingen får ett innehåll som står i strid med yttrandefriheten och informationsfriheten och instämmer i Stockholms universitets uppfattning att särskild uppmärksamhet måste riktas på dessa intressen vid beredningen av de ytterligare ändringar i upphovsrättslagen som kan vara erforderliga på grund av den digitala tekniken.
I anslutning härtill skall nämnas att Högskoleverket och Svenska Kommunförbundet har bett att regeringen överväger frågan huruvida upphovsrättslagen bör ändras så att förfoganderätt gäller generellt för sammanställningar av verk, uppgifter eller annat material vilka upprättats hos myndigheter. Högskoleverket har pekat på att det finns risk för att en vid verket upprättad sammanställning med universitets och högskolors utbildningsprogram och kurser förvanskas och därmed
förlorar sin tillförlitlighet. Svenska Kommunförbundet har hänvisat till att sammanställningar i offentlig verksamhet många gånger framställs i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. För egen del finner regeringen det allmänt sett tvivelaktigt om det finns tillräckliga skäl att göra ytterligare avsteg från den princip som sedan lång tid bär upp lagstiftningen på detta område, nämligen att handlingar som upprättats hos myndighet inte skall vara föremål för förfoganderätt utan kunna utnyttjas fritt (se 26 a § andra stycket upphovsrättslagen). Myndigheters i och för sig berättigade behov av att kunna kontrollera användningen av affärsmässiga produkter är tillgodosett genom undantag från principen, t.ex. när det gäller verk som skapats för undervisning och verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet (26 a § tredje stycket 4 resp. 9), och dessa är tillämpliga även i de fall där verket är en sammanställning. När ett verk återges offentligt skall vidare källan anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och får verket inte ändras i större utsträckning än användningen kräver (11 § andra stycket). Regeringen är likväl beredd att låta frågan bli föremål för närmare överväganden i Regeringskansliet i samband med kommande nordiska tjänstemannaöverläggningar.
En fråga som är av stor betydelse inom hela immaterialrätten är vilka regler om spridningsrätt som skall gälla beträffande överlåtna exemplar av verk. Det är ett spörsmål som i anslutning till andra frågor har tagits upp vid flera av de hearingar som Justitiedepartementet har anordnat på immaterialrättens område under senare tid. Det är regeringens uppfattning att det nu aktuella direktivets genomförande bör föranleda en ändring beträffande inskränkningen av upphovsmannens rätt att hindra vidare spridning av exemplar av datorprogram som har överlåtits med upphovsmannens samtycke. I enlighet med vad som fastställts i avsnitt 5.3 och 5.4.6 innebär direktivets reglering att upphovsmannens spridningsrätt avseende exemplar av sammanställningar inte får användas för att hindra fri rörlighet för sådana varor inom gemenskapen, men direktivet tar inte någon ställning i frågan huruvida spridningsrätten kan upphöra även när överlåtelsen skett utanför gemenskapen (se artikel 5 c). Denna bedömning av direktivets innebörd stämmer överens med den uppfattning som kom till uttryck i promemorian och har delats av samtliga remissinstanser. Emellertid har motsvarande och likalydande bestämmelse i datorprogramdirektivet tolkats och genomförts på ett annat sätt, nämligen så att spridningsrätten endast upphör i de fall där exemplaret av datorprogrammet har överlåtits inom EES och alltså inte i de fall där överlåtelsen skett utanför EES, vilket i praktiken medför att rättighetshavaren kan hindra import från länder utanför EES,
s.k. regional konsumtion (19 § första stycket andra meningen, se artikel 4 c i datorprogramdirektivet). I detta avseende skiljer sig svensk rätt helt från vad som gäller inte bara i Danmark, Finland, Island och Norge utan också från vad som gäller i andra av EU:s medlemsstater. Redan det förhållandet att svensk lag inte är i samklang med de andra nordiska ländernas lagar är olämpligt, än mer som det rör sig om en konsumentpolitiskt betydelsefull fråga. Det är naturligtvis också angeläget att samma regel gäller för datorprogram som för sammanställningar i digital form. Regeringen föreslår att lagen bringas i överensstämmelse med vad som gäller i de andra nordiska länderna och att exemplar av datorprogram således skall få spridas vidare om de överlåtits med upphovsmannens samtycke oavsett var i världen överlåtelsen har skett. En sådan ordning innebär att rättighetshavaren inte kan använda spridningsrätten för att dela upp världsmarknaden, vilket är till fördel för konkurrensen och därmed också för konsumenterna.
Användning av verk i rättsvårdens eller
den allmänna säkerhetens intresse
Regeringens förslag: Upphovsrätten hindrar inte att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse. Samma inskränkning gäller för övriga rättighetshavare på området.
Justitiekanslerns förslag: En rättsvårdande instans skall få använda verk om det behövs för att kunna fullgöra en rättsskipningsuppgift.
Deltagarna i hearingen: Samtliga deltagare tillstyrkte
Justitiekanslerns förslag eller lämnade det utan någon invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt upphovsrättslagen innefattar upphovsrätten, med vissa inskränkningar, uteslutande rätt för upphovsmannen att förfoga över sitt verk genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (se 2 § och 2 kap.). Den bestämning av upphovsrättens innehåll som gjorts i upphovsrättslagen utesluter dock inte tillämpning av annan lagstiftning. I linje med vad som gäller för äganderätt, panträtt, hyresrätt och andra rättigheter kan begränsningar i upphovsmannens förfoganderätt följa av annan lagstiftning än upphovsrättslagen. Uppstår det en konflikt mellan upphovsmannens rätt enligt upphovsrättslagen och hans skyldighet enligt annan lag, får denna i vanlig ordning lösas genom lagtolkning och då tas hänsyn till bl.a. bestämmelsernas syfte. En sådan tolkning kan leda till att upphovsmannens skyldighet enligt annan lag har företräde. Ett exempel på detta är bestämmelsen om syn i 39 kap. 5 § rättegångsbalken. I paragrafen sägs att den som innehar föremål som kan antas ha betydelse som bevis är skyldig att tillhandahålla föremålet för syn. Bestämmelsen innebär att innehavarens rätt att förfoga över föremålet oavsett om hans rätt grundas på äganderätt, upphovsrätt eller annat förhållande - temporärt få vika för tillgodoseende av rättskipningens intressen. Upphovsrättsliga aspekter utgör sålunda inte grund för avsteg från regleringen i rättegångsbalken (jfr rättsfallet NJA 1981 s. 791).
Vid genomförandet av den numera upphävda lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild gjordes bedömningen att det i lagen borde upptas en bestämmelse om att fotografiska bilder fritt, utan stöd i annan lag, fick utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I motiven angavs att bestämmelsen tillät t.ex. polisen att mångfaldiga och publicera fotografier av efterspanade personer oavsett vem som framställt bilderna men att den var tillämplig både då myndigheterna själva använde fotografierna och i ett sådant fall som att pressen på begäran av polisen publicerade bilder av efterspanade (jfr prop. 1960:17 s. 340). Det ansågs inte
behövligt att införa motsvarande reglering i upphovsrättslagen. I Upphovsrättsutredningens slutbetänkande diskuterades huruvida det fanns ett behov att utvidga bestämmelsen till att omfatta även andra verk, men utredningen fann för sin del inte något sådant behov (jfr SOU 1990:30 s. 133 och 605). I samband med integreringen av fotografilagen i upphovsrättslagen överfördes bestämmelsen till 2 kap. om inskränkningar i upphovsrätten där den togs in som ett nytt andra stycke i 26 b § (se prop. 1993/94:109). Som en inskränkning i upphovsrätten gäller således nu att upphovsrätten till ett fotografiskt verk inte hindrar att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
I upphovsrättslagarna i andra nordiska länder finns liknande bestämmelser. I Danmark är det tillåtet att återge verk i förbindelse med rättssaker och saker i administrativa nämnder och liknande i den omfattning som betingas av ändamålet (28 § i den danska lagen). I Finland får verk utnyttjas när rättsvården eller den allmänna säkerheten så kräver (25 d § i den finska lagen). I Norge får verk användas i förbindelse med efterlysning, efterforskning eller som bevismedel (27 § i den norska lagen).
Justitiekanslern har i sin framställning anfört bl.a. följande.
I sin verksamhet som åklagare på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga områdena har Justitiekanslern att i anledning av gjorda anmälningar eller eljest granska t.ex. filmer, videogram, ljudkassetter och CD-skivor i syfte att pröva om deras innehåll är förenligt med gällande bestämmelser i grundlagarna och i brottsbalken. Det kan röra sig om sådana brott som barnpornografibrott, olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp. I en nära framtid kan det bli aktuellt att granska även andra informationsbärare om pågående utredningsarbete ger anledning att föra in nya medier under grundlagarnas områden.
De nämnda filmerna, ljudupptagningarna m.m. torde i allmänheten omfattas av regleringen i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Det har satts i fråga om Justitiekanslern inom ramen för sin nyssnämnda verksamhet kan ta kopior av upphovsrättsligt skyddade verk eller prestationer i syfte att underlätta granskningen av huruvida de innehåller brottsliga yttranden och om så är fallet föranstalta om åtal m.m.
För att belysa det anförda kan nämnas att det i ett här handlagt ärende rörande ifrågasatt hets mot folkgrupp i en ljudupptagning (dnr 1865-96-5) uppkommit behov av att överföra innehållet på en CD-skiva till ett ljudkassettband för att möjliggöra en noggrannare granskning av innehållet i ljudupptagningen än som eljest varit möjligt. Kopieringen föranleddes alltså närmast av tekniska skäl eftersom en CD-
skiva, åtminstone inte med standardapparatur, kan avlyssnas med samma exakthet som ett ljudkassettband i en bandspelaranläggning.
Det kan också finnas andra skäl att låta kopiera en framställning t.ex. en film eller ett videogram. Ett sådant skäl kan vara att flera myndigheter samtidigt kan behöva utföra visst granskningsarbete vid sidan av Justitiekanslern, t.ex. Statens biografbyrå. Med beaktande av de mycket korta tidsfrister som råder innan beslut om tvångsåtgärder eller åtal måste fattas kan en sådan parallell granskningsmöjlighet många gånger vara av stort värde. Också arbetet inom myndigheten kan ofta underlättas av att flera handläggare eller justitiekanslern själv samtidigt kan utföra aktuella granskningsuppgifter. Vidare kan säkerhetskopior behöva tas i vissa fall.
Vad Justitiekanslern har anfört ger vid handen att det kan uppstå situationer av olika slag där ett verk behöver användas i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse men där användningen inte har stöd i lag. Det finns således goda skäl att utvidga upphovsrättslagens inskränkning för sådan användning till att avse verk i allmänhet. Utvidgningen kan inte anses oskäligt inkräkta på upphovsmannens legitima intressen och bör enligt regeringen genomföras. Utvidgningen bör även gälla för övriga rättigheter på området.
Ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelser
Regeringens förslag:
Lagändringarna träder i kraft
den 1 januari 1998. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller katalogskyddet till den 1 januari 2014. Särskilda övergångsregler skyddar tredje man.
Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag (se promemorian s. 43 f.).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan någon invändning.
Skälen för förslaget: Direktivet om rättsligt skydd för databaser innehåller bestämmelser om dess tillämpning i tiden.
Direktivet skall vara genomfört den 1 januari 1998 (artikel 16). Bestämmelserna om upphovsrätt skall tillämpas på sådana databaser som skapats före den dagen och som då uppfyller förutsättningarna för sådant skydd (artikel 14.1). Ett särskilt undantag gäller för databaser som är upphovsrättsligt skyddade då direktivet offentliggörs men inte uppfyller villkoren för
upphovsrättsligt skydd enligt direktivet; undantaget tar sikte på rättspraxis enligt vilken t.ex. en investering är tillräcklig för upphovsrättsligt skydd (artikel 14.2). När det gäller rätten av sitt eget slag så skall reglerna tillämpas på de databaser som har framställts inom 15 år före den 1 januari 1998 och som då uppfyller förutsättningarna för sådant skydd (artikel 14.3). Skyddstiden i dessa fall uppgår till 15 år från den 1 januari som följer på detta datum, dvs. från den 1 januari 1999 (artikel 14-.5). Detta gäller även om skyddstiden för en viss databas redan hade gått ut på grund av att en annan och kortare skyddstid gällde enligt nationell rätt, t.ex. i Sverige tio år efter utgivningen. De nya bestämmelserna skall inte påverka de avtal som slutits eller rättigheter som förvärvats före ikraftträdandet (artikel 14.4). Som en grundläggande rätts-princip inom gemenskapen gäller att hänsyn alltid skall tas till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1998. Direktivets övergångsreglering innebär att de nya bestämmelserna skall tillämpas på sådana verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. Vidare följer av direktivet att de nya bestämmelserna om katalogskyddet skall tillämpas på de arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet och då alltid gälla till den 1 januari 2014. Eftersom giltighetstiden för katalogskyddet enligt de äldre bestämmelserna var endast tio år, kommer skyddet därmed att återupplivas för sådana arbeten där giltighetstiden hade gått ut enligt äldre bestämmelser. Det kan inträffa att någon under den fria tiden börjat förfoga över ett arbete, genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Som framhölls i promemorian är det nödvändigt med rimliga övergångsregler som skyddar tredje man i dessa fall. Reglerna bör utformas efter mönster av övergångsbestämmelserna till de lagändringar som förlängde upphovsrättens giltighetstid (se SFS 1995:1-273), bestämmelser som är vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter återupplivas. Regeringen delar promemorians och remissinstansernas bedömning att en lämplig övergångstid kan vara två år.
Kostnader och resursbehov
Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.
Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens bedömning (se promemorian s. 45).
Remissinstanserna: Stockholms universitet har påpekat att det är fullt tänkbart att användare får vidkännas ökade kostnader för att säkerställa licenser som motväger det ökade skyddet. I övrigt har bedömningen godtagits.
Skälen för regeringens bedömning:
Förslagen, som
inte utgör någon större ändring av gällande rätt, medför inte i sig några ekonomiska konsekvenser för det allmänna. Med anledning av Stockholms universitets påpekande kan framhållas att den som väljer att förfoga över ett verk eller ett katalogskyddat arbete på ett sätt som omfattas av ensamrätt enligt de föreslagna bestämmelserna givetvis kan drabbas av en kostnad som annars inte skulle ha aktualiserats. Det ligger emellertid i sakens natur att omfattningen av sådana indirekta kostnader inte kan beräknas, eftersom de beror på vilka avtal som träffas och vilken användning som faktiskt sker. Det bör vidare anmärkas att förslaget om begränsning av inskränkningen för offentligt framförande vid undervisning får betydelse endast i de fall där framförandet sker i förvärvssyfte. Undervisning sker för övrigt normalt under sådana förhållanden att de verk som framförs inte kan anses framförda offentligt, varför förfogandet över huvud taget inte innefattas i upphovsrätten.
Det sker inte heller några förändringar av betydelse för de myndigheter som har att tillämpa bestämmelserna, t.ex. vid intrång i ensamrätterna. Det finns således inte skäl att anta att ändringarna kommer att leda till några ökade insatser av polis eller åklagare eller medföra någon ökning av måltillströmningen till domstolarna.
Följaktligen kan den bedömningen göras att förslagen inte medför några ökade kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.
Författningskommentarer
Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket ger inte rätt att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av datorprogram, eller
3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för framställning av exemplar för enskilt bruk. Andra stycket har ändrats så att inskränkningen inte ger rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.
Med bestämmelsen genomförs artikel 6.2 a i direktivet. Paragrafen har vidare ändrats redaktionellt. Ändringarna har behandlats främst i avsnitt 5.4.6.
Andra stycket
Med stöd av första stycket får var och en framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. För att inskränkningen skall vara tillämplig krävs alltså att verket har offentliggjorts, dvs. lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten (se 8 § första stycket). Enligt bestämmelsen i andra stycket 3 ger första stycket dock inte rätt att framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Med "sammanställningar" avses sammanställningar som är verk, dvs. sammanställningar för vilka upphovsrätt grundlagts genom en självständig och originell samling av verk, uppgifter eller annat material och som sålunda i sig själva utgör verk och därmed är föremål för upphovsrätt (jfr SOU 1956:25 s. 67 och s. 138). Med "sammanställningar i digital form" avses återgivningar av verken, sammanställningarna, i digital form. Med "digital form" avses att sammanställningarna finns elektroniskt i form av binära koder, vanligen bestående av ettor och nollor.
Som framställning av exemplar anses även att sammanställningen förs över på en anordning genom vilken den kan återges (2 § andra stycket). Med exemplar förstås varje föremål i vilket sammanställningen är fixerad (jfr SOU 1956:25 s. 93). Enbart det förhållandet att en sammanställning i digital form kommer upp på en bildskärm innebär inte att ett exemplar framställs, eftersom sammanställningen inte fixeras på bildskärmen (jfr prop. 1988/89:85 s. 23). Om en sammanställning i digital form fixeras inne i en dator, t.ex. på dess hårddisk, men fixeringen är osjälvständig, t.ex. försvinner efter ett ögonblick eller när datorn stängs av, framställs inte heller något exemplar av sammanställningen. Om man däremot gör en självständig fixering av sammanställningen, t.ex. genom att lagra denna i digital form på en dators hårddisk eller på en datadiskett, framställs ett exemplar av sammanställningen. Det krävs dock ett aktivt handlande av användaren (jfr 2 § och rättsfallet NJA 1996 s. 79).
Bestämmelsen innebär att exemplar i digital form av en sammanställning i digital form inte får framställas ens för enskilt bruk. Bestämmelsen gäller endast exemplar i digital form och hindrar inte att exemplar i annan form framställs av sammanställningar i digital form. Upphovsrätten hindrar således inte att man för enskilt bruk tar en papperskopia av en sammanställning som finns lagrad i en dator. Bestämmelsen träffar endast kopiering från digital till digital form, dvs. fall där förlagan för kopieringen är en återgivning i digital form och där kopian är i digital form.
Att sammanställningar i digital form inte får mångfaldigas för enskilt bruk utesluter inte att exemplar för enskilt bruk får
framställas av de verk eller delar av verk som ingår i sammanställningen. Upphovsrätt för sammanställningar gäller endast sammanställningen som sådan, dess struktur. Skyddet avser således inte de särskilda bidragen (se prop. 1960:17 s. 79). Det innebär att upphovsmannen till sammanställningen inte med stöd av den rätten kan hindra att någon framställer exemplar av de verk, uppgifter e.d. som har samlats i verket. Inskränkningen i första stycket ger således inte rätt att framställa ett exemplar i digital form av ett samlingsverk i digital form i vilket t.ex. en poets dikter har samlats med hänsyn till vissa motiv men rätt att framställa exemplar i digital form av de dikter som ingår i samlingen liksom att samla dem i en annan struktur, t.ex. efter litterära perioder.
Framställning av exemplar i digital form av sammanställningar i digital form kan ske med stöd av andra inskränkningar i upphovsrätten än 12 §. Sålunda får den som har rätt att använda en sammanställning alltid förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han eller hon skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål (se 26 g § femte stycket).
En särskild bestämmelse om ansvarsfrihet finns i 53 § andra stycket.
19 §
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konst-verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för spridning av exemplar. Den särskilda regeln om exemplar av datorprogram i första stycket har utgått. Samma regel om spridning gäller för exemplar av datorprogram som för exemplar av andra verk. När ett exemplar av ett datorprogram har överlåtits med upphovsmannens samtycke får exemplaret spridas vidare, även om överlåtelsen gjorts utanför EES, med de begränsningar som följer av andra stycket. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.5.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst. Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten för offentliga framföranden. Ett nytt tredje stycke har införts så att inskränkningen inte ger rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Med bestämmelsen tillgodoses artikel 6.2 b i direktivet. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.6.
Normalt sker undervisning under sådana förhållanden att de verk som framförs inte kan anses framförda offentligt och förfogandet omfattas då inte av upphovsrätten enligt 2 §, varför tillämpning av inskränkningen över huvud taget inte är aktuell (jfr prop. 1992/93:214 s. 88).
Tredje stycket
Med stöd av första stycket 2 får var och en framföra utgivna verk offentligt vid undervisning. Enligt bestämmelsen i tredje stycket ger första stycket 2 dock inte rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning. Bestämmelsen gäller oavsett i vilken teknisk form sammanställningen föreligger eller framförandet sker. Med "förvärvssyfte", som har samma innebörd som i första stycket 1, avses att framförandet görs i vinstsyfte. Det är för tillämpningen av bestämmelsen ovidkommande huruvida framförandet sker vid sådan undervisning som sker i förvärvsverksamhet. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs således att själva framförandet görs i förvärvssyfte. Begreppet tar inte heller sikte på situationer där syftet med framförandet mera allmänt är att främja en viss förvärvsverksamhet, t.ex. då ett framförande sker vid undervisning på arbetsplatser.
Ett exempel på när tredje stycket är tillämpligt är om en antologi som är ett samlingsverk läses upp i förvärvssyfte vid undervisning som är tillgänglig för allmänheten. Ett annat exempel är om ett verk som är en sammanställning framförs på databildskärmar i förvärvssyfte vid sådan undervisning. I dessa fall gäller alltså inte inskränkningen i första stycket 2 utan upphovsmannen måste ge sitt samtycke till förfogandet, om detta inte får ske med stöd av någon annan inskränkning.
Angående innebörden av "sammanställningar" och upphovsrättens omfattning i dessa fall, se kommentaren till 12 §. Av 11 § andra stycket följer att källan i vissa fall skall anges när sammanställningen återges offentligt.
26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
Paragrafen innehåller regler om inskränkning i upphovsrätten till förmån för rättsvård m.m. Inskränkningen i andra stycket för användning av verk i rättsvårdens eller den allmänna
säkerhetens intresse har utvidgats till att avse inte endast fotografiska verk utan alla verk. Exempelvis får ett verk användas i rättsvårdens intresse genom att en åklagare i en förundersökning låter kopiera en CD-skiva till kassettband för att lättare kunna bedöma huruvida insjungna texter kan misstänkas innebära hets mot folkgrupp. Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde eller femte stycket är ogiltiga.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om datorprogram m.m. Ett nytt femte stycke har införts så att den som har rätt att använda en sammanställning alltid får vidta förfoganden som är nödvändiga för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Med bestämmelsen genomförs artiklarna 6.1 och 15 i direktivet. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.6.
Femte stycket
Enligt bestämmelsen får den som har rätt att använda en sammanställning förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Med "har rätt" avses inte bara de fall där någon genom överlåtelse eller upplåtelse har fått rätt att använda en sammanställning utan också andra fall där någon har rätt att använda sammanställningen. Bestämmelsen ger användaren rätt att vidta varje form av förfogande över sammanställningen, dvs. både exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten (jfr 2 § första stycket), men bara i den omfattning som verkligen är nödvändig för att sammanställningen skall kunna användas för det avsedda ändamålet. Om det t.ex. är nödvändigt att framställa ett
exemplar i digital form för att man skall kunna läsa en sammanställning i digital form som finns på internet, får användaren göra detta, om han har rätt att läsa sammanställningen.
Angående innebörden av "sammanställning", se kommentaren till 12 §.
Sjätte stycket
I sjätte stycket anges att avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt bl.a. femte stycket är ogiltiga. Användaren kan alltså inte genom avtal avstå från rätten att vidta förfogandena; bestämmelsen i femte stycket är indispositiv. Sålunda skall femte stycket tillämpas även om något annat har avtalats.
49 §
Den som har framställt en katalog, en tabell eller ett annat
dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts
eller vilket är resultatet av en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 -26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g § femte och sjätte styckena och 26 i § skall tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga.
Paragrafen innehåller regler om skydd för kataloger och liknande arbeten. Första stycket har ändrats så att inte endast kataloger, tabeller och liknande arbeten som innehåller ett stort antal uppgifter utan även liknande arbeten som är resultatet av en väsentlig investering skyddas. Ensamrättens innehåll har ändrats från ett skydd mot eftergörande till ett skydd mot exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten. I andra stycket har upptagits bestämmelser om en ny giltighetstid för skyddet. Till följd av det ändrade innehållet i ensamrätten har i tredje stycket intagits ytterligare hänvisningar, bl.a. till de inskränkningar som gäller för upphovsrätten. Ett nytt fjärde stycke har införts om att vissa avtalsvillkor är ogiltiga. Med bestämmelserna genomförs artiklarna 7 - 10 i direktivet. Paragrafen har vidare ändrats redaktionellt efter mönster av 49 a §. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.4.7.
Första stycket
Föremålet för ensamrätten är en katalog, en tabell eller ett annat liknande arbete. Det innebär liksom tidigare att det måste vara fråga om en samling. För att arbetet skall vara skyddat krävs antingen att det innehåller ett stort antal uppgifter eller att det ändå är resultatet av en väsentlig investering. Samlingar med ett stort antal uppgifter representerar visserligen regelmässigt betydande värde med hänsyn till det arbete och de kostnader som framställaren måste lägga ned på att samla in och ordna uppgifterna. Men om antalet uppgifter är stort har investeringens omfattning ingen självständig betydelse. Även ett liknande arbete med färre uppgifter skyddas, om det utgör resultatet av en väsentlig investering. Vid bedömningen av om det rör sig om en väsentlig investering kan beaktas vilka ekonomiska och andra insatser som ligger bakom anskaffningen, granskningen och presentationen av uppgifterna i arbetet.
Ensamrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över arbetet genom att framställa exemplar av det. Som framställning av exemplar anses även att arbetet överförs på en anordning genom vilken det kan återges (hänvisningen i tredje stycket till 2 § andra stycket). Angående innebörden av "framställa exemplar av", se kommentaren till 12 §. Ensamrätten innefattar vidare rätt att göra arbetet tillgängligt för allmänheten. Arbetet görs tillgängligt för allmänheten då det framförs offentligt och när exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på något annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt (hänvisningen i tredje stycket till 2 § tredje stycket). Det innebär att ensamrätten omfattar t.ex. offentligt framförande genom on-line överföring av ett arbete i digital form.
Liksom tidigare skyddar bestämmelsen inte de uppgifter som har samlats i arbetet, utan det är arbetet eller en väsentlig del av det som är föremål för skyddet (se prop. 1988/89:85 s. 25). Ensamrätten omfattar inte kopiering av särskilda uppgifter som finns i arbetet. Inte heller omfattar ensamrätten t.ex. att en icke väsentlig del av uppgifterna görs tillgänglig för allmänheten genom utsändning. En upprepad användning av i sig icke väsentliga delar av ett arbete kan dock sammantagen anses innebära användning av en väsentlig del av arbetet.
Andra stycket
I andra stycket regleras skyddstiden för sådana arbeten som avses i paragrafen. Ensamrätten gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten. Skyddstiden gäller för ett visst arbete. Det innebär att väsentliga investeringar beträffande ett redan skyddat arbete kan resultera i ett nytt skyddsobjekt och att
giltighetstiden således enligt huvudregeln räknas från utgången av det år då det nya arbetet framställdes.
Tredje stycket
I tredje stycket hänvisas till vissa inskränkningar som gäller för verk och anges att de skall tillämpas beträffande ensamrätten till de arbeten som avses i paragrafen. Ensamrätten i sig är alltid begränsad genom att den avser arbetet som sådant.
Hänvisning har intagits till beskrivningarna av upphovsmannens förfoganderätt i 2 § andra och tredje styckena. Vad gäller hänvisningar till de inskränkningar som gäller i upphovsrätten har intagits en ändrad hänvisning till 12 § andra stycket om framställning av exemplar för enskilt bruk samt nya hänvisningar till 14 § om framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet, till 15 § om framställning av exemplar inom sjukhus, till 19 § om spridning av exemplar, till 20 § om visning av exemplar, till 21 § om offentliga framföranden, till 25 § om information om dagshändelser genom ljudradio och television m.m., till 26 d och 26 f §§ med särskilda bestämmelser om ljudradio och television, till 26 g § femte och sjätte styckena med särskilda bestämmelser om sammanställningar och till 26 i § med gemensamma bestämmelser om avtalslicenser.
Fjärde stycket
I fjärde stycket anges att avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga. Framställaren kan sålunda inte komma överens med en användare om att han skall ha rättigheter gentemot denne som går utöver den ensamrätt han har enligt första stycket.
Bestämmelsen gäller endast utvidgning av den grundläggande rätten enligt första stycket att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. Det innebär att rättens föremål eller innehåll enligt första stycket inte kan utvidgas ens parterna emellan genom att det som avtalsvillkor föreskrivs att en användare inte får förfoga över ett arbete genom att framställa exemplar av icke väsentliga delar av det, t.ex. enskilda uppgifter, eller att en användare inte får framföra ett arbete privat. Däremot gäller bestämmelsen inte för de särskilda inskränkningar i rätten som följer av tredje stycket. Bestämmelsen hindrar alltså inte att det som avtalsvillkor föreskrivs t.ex. att en användare över huvud taget inte får offentligt framföra ett arbete vid undervisning (hänvisningen i tredje stycket till 21 § första stycket 2). Sådana avtalsvillkor kan dock vara ogiltiga på andra grunder, t.ex. eftersom förfogandet är nödvändigt för att kunna använda arbetet för dess avsedda ändamål (jfr hänvisningen i tredje stycket till 26 g § femte och sjätte styckena).
Bestämmelsen gäller endast offentliggjorda arbeten. Arbetet anses offentliggjort när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten (hänvisningen i tredje stycket till 8 § första stycket). Om exemplar av arbetet inte har spritts till allmänheten och arbetet inte på annat sätt gjorts tillgängligt för allmänheten, hindrar bestämmelsen inte att framställaren träffar avtal om utvidgning av rätten enligt första stycket. Ett exempel på detta är ett fall där en framställare vill hemlighålla vissa enskilda uppgifter i ett icke offentliggjort arbete och därför avtalar med en användare om att denne inte får röja dem.
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Den
som för sitt enskilda bruk framställer exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Paragrafen innehåller regler om ansvar för intrång i upphovsrätten. Andra stycket har ändrats så att otillåten framställning av exemplar i digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form för enskilt bruk är fritt från ansvar under samma förutsättningar som gäller för otillåten framställning av exemplar av datorprogram för enskilt bruk. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.4.8.
Andra stycket
Av 12 § andra stycket 3 följer att exemplar i digital form av offentliggjorda sammanställningar i digital form inte får framställas för enskilt bruk. Enligt 53 § andra stycket skall den som gör detta emellertid inte dömas till ansvar, om förlagan för framställningen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av sammanställningen för andra ändamål än sitt enskilda bruk. Bestämmelserna om ersättningsskyldighet i 54 § är dock tillämpliga.
61 §
Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom
tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,
bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på
ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars
framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
Paragrafen innehåller regler om tillämpning med avseende på andra länder. Bestämmelserna i andra stycket om tillämpningsområdet för rätt enligt 49 § har ändrats. Med bestämmelserna genomförs artikel 11 i direktivet. Regeringen kan, bl.a. under förutsättning av ömsesidighet, i förordning meddela föreskrifter om bestämmelsernas tillämpning med avseende på andra länder (62 §). I internationella upphovsrättsförordningen (1994:193) finns föreskrifter om tillämpningen med avseende på andra EES-länder. Bestämmelsen har vidare ändrats redaktionellt. Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.4.7.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exem-
plar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
Enligt punkt 1 träder de nya reglerna i kraft den 1 januari 1998.
Punkt 2 innehåller regeln att de nya bestämmelserna skall tillämpas också på de verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att den förlängda skyddstiden gäller för alla de arbeten som den dagen uppfyller förutsättningarna för skydd enligt 49 §. Arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet har alltid en skyddstid till den 1 januari 2014. Skyddet återupplivas därmed för sådana arbeten där skyddstiden har gått ut enligt de gamla bestämmelserna. Tredje mans intressen skyddas genom bestämmelserna i punkt 3 och 4.
Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller förfoganden som gjorts innan de nya bestämmelserna träder i kraft. De nya bestämmelserna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att om någon har framställt exemplar före ikraftträdandet med stöd av äldre bestämmelser, t.ex. under sådan tid då rätt enligt 49 § inte längre gäller, så kan åtgärden inte angripas med stöd av de nya bestämmelserna. Inte heller tillämpas de nya bestämmelserna på rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Det innebär att de nya bestämmelserna inte griper in i rådande avtalsförhållanden. Utgångspunkten är att de exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas i fortsättningen. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas. Exemplaren får följaktligen inte tillhandahållas allmänheten genom uthyrning.
Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller vissa förfoganden som görs sedan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat förfoga över ett arbete genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han fortsätta med och avsluta den planerade verksamheten även sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft. Den som har rätt enligt 49 § kan således inte åberopa rätten gentemot den som har börjat med sådan verksamhet under den fria tiden, utan denne har rätt att avsluta den planerade verksamheten. Avgörande är vad han planerat. Exempelvis kan hans planer avse omtryckning av en katalog
eller utgivning av flera band. Han får då avsluta denna planerade framställning, men han får inte gå längre än vad som är nödvändigt eller sedvanligt. Övergångsbestämmelserna ger honom inte heller under några omständigheter rätt att fortsätta med förfogandet längre än till den 1 januari 2000. Samma rätt att avsluta ett planerat förfogande har den som vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. Exempel på sådana åtgärder är framställning av tekniska hjälpmedel för tryckning och andra väsentliga investeringar. De exemplar som framställs med stöd av dessa bestämmelser under övergångstiden får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:612)
om medling i vissa upphovsrättstvister
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 § eller, såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 och 26 f §§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Paragrafen anger medlingslagens tillämpningsområde och har ändrats till följd av den nya lydelsen av 49 § upphovsrättslagen. Ändringen innebär att medlingslagen skall tillämpas vid tvist som kan uppkomma när arbeten som skyddas enligt 49 § skall vidaresändas på sätt som avses i 26 f § upphovsrättslagen.
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR
96/9/EG
av den 11 mars 1996
om rättsligt skydd för databaser
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100 A,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget och med beaktande av följande:
1. Databaser är för närvarande inte tillräckligt skyddade av gällande lagstiftning i alla medlemsstater. Där sådant skydd finns, är det av olika innebörd.
2. Sådana olikheter i det rättsliga skyddet för databaser som medlemsstaternas lagstiftning ger, har direkta och negativa återverkningar på den inre marknadens funktion vad gäller databaser och i synnerhet på fysiska och juridiska personers rätt att fritt tillhandahålla varor och on-line service av databaser inom hela gemenskapen enligt en enhetlig rättslig ordning. Dessa olikheter kan mycket väl bli större i samband med att medlemsstaterna antar ny lagstiftning på detta område som får en allt mer internationell karaktär.
3. De befintliga olikheterna som har en snedvridande inverkan på den inre marknadens funktion bör undanröjas och uppkomsten av nya olikheter bör förhindras. Sådana olikheter som inte undergräver den inre marknadens funktion eller upprättandet av en informationsmarknad inom gemenskapen behöver däremot inte undanröjas eller förhindras från att uppkomma.
4. I medlemsstaternas lagstiftning eller rättspraxis har redan
formulerats olika former av upphovsrättsligt skydd för databaser. Icke-harmoniserade immateriella rättigheter kan ge upphov till hinder för den fria rörligheten av varor och tjänster inom gemenskapen så länge som olikheterna rörande omfattning av och villkoren för skyddet kvarstår.
5. Upphovsrätt utgör en lämplig form för att ge upphovsmannen ensamrätt till en databas.
6. I frånvaro av enhetliga stadganden om otillbörlig konkurrens eller rättspraxis på detta område är andra tilläggsåtgärder emellertid nödvändiga för att förhindra att innehållet i en databas blir föremål för utdrag och/eller återanvänds utan tillstånd.
7. Upprättandet av databaser kräver en betydande insats av mänskliga, tekniska och finansiella resurser, men det är möjligt att till en betydligt lägre kostnad kopiera eller få tillgång till dem än vad det kostar att själv skapa dem.
8. Utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd av innehållet i en databas utgör åtgärder som kan ha allvarliga ekonomiska eller tekniska följder.
9. Databaser utgör ett värdefullt redskap för upprättandet av en informationsmarknad inom gemenskapen och kommer också att vara nyttiga på många andra områden.
10. Den mycket starka ökningen inom gemenskapen och i världen av den informationsvolym som varje år genereras och behandlas inom alla handels- och industrisektorer kräver att man i medlemsstaterna investerar i avancerade system för databehandling.
11. För närvarande råder inom databassektorn en mycket stor obalans mellan nivån på utförda investeringar såväl mellan medlemsstaterna som mellan gemenskapen och de huvudsakliga produktionsländerna utanför gemenskapen.
12. En sådan investering i moderna datalagrings- och databehandlingssystem är möjlig inom gemenskapen endast med en stabil och homogen rättslig ordning som skyddar databastillverkarnas rättigheter.
13. Detta direktiv skyddar sammanställda verk, ibland kallade "samlingsverk", data eller annat material vars bearbetning, lagring eller åtkomst sker genom elektroniska, elektromagnetiska, elektro-optiska eller andra liknande metoder.
14. Det skydd som detta direktiv inför bör utsträckas att gälla
icke-elektroniska databaser.
15. De villkor som tillämpas för att avgöra om en databas skall vara upphovsrättsligt skyddad skall begränsas till att gälla om urvalet eller sammanställningen av i innehållet i databasen är ett intellektuellt verk som upphovsmannen skapat. Detta skydd avser basens struktur.
16. Inget annat kriterium än det immateriella verkets egenart skall behöva tillämpas för att avgöra huruvida en databas kan skyddas av upphovsrätt. I synnerhet skall databasens kvalitet eller estetiska värde inte värderas.
17. Uttrycket "databas" bör förstås som tillämplig på alla samlingar av litterära, konstnärliga, musikaliska och andra verk eller sådant material som texter, ljud, bilder, siffror, fakta och data. Det måste handla om en samling verk, data eller andra självständiga element som arrangerats på ett systematiskt eller metodiskt sätt och är tillgängliga självständigt från varandra. En upptagning av ett audiovisuellt, film-, litterärt eller musikaliskt verk hör inte automatiskt till detta direktivs tillämpningsområde.
18. Detta direktiv inverkar inte på upphovsmännens rätt att bestämma om eller på vilket sätt, de tillåter att deras verk ingår i en databas och inverkar särskilt inte på huruvida den givna tillåtelsen innebär en ensamrätt eller ej. Skyddet för databaser genom en rättighet av sitt eget slag påverkar inte befintliga rättigheter rörande dess innehåll. När en upphovsman eller innehavare av en närstående rättighet tillåter att vissa av dennes verk får ingå i en databas genom en ickeexklusiv licens, får en utomstående person med tillstånd från upphovsmannen eller innehavaren av den närstående rättigheten utnyttja dessa verk utan att den som upprättat databasen kan åberopa sin rätt av sitt eget slag – detta under förutsättning att verken varken blir föremål för utdrag eller återanvänds.
19. Normalt skall en samling av flera upptagningar av musikstycken på en CD inte höra till detta direktivs tillämpningsområde både därför att den i sin egenskap av en samling inte uppfyller villkoren för upphovsrättsligt skydd och därför att den inte utgör en tillräckligt stor investering för att åtnjuta en rätt av sitt eget slag.
20. Skydd enligt detta direktiv kan beviljas även för sådana element, exempelvis ordböcker och indexsystem, som är nödvändiga för att vissa databaser skall fungera och kunna rådfrågas.
21. Skydd enligt detta direktiv skall gälla databaser i vilka verk, data och andra element sammanställts på ett systematiskt och metodiskt sätt. Det krävs inte att detta material fysiskt har lagrats på ett organiserat sätt.
22. Elektroniska databaser som avses i detta direktiv kan även omfatta anordningar såsom CD-ROM och CD-I.
23. Uttrycket "databas" skall inte tillämpas på datorprogram som används då en databas tillverkas eller används eftersom dessa datorprogram skyddas av rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram.
24. Sådan uthyrning och utlåning av databaser som faller inom området för upphovsrätt eller närstående rättigheter regleras uteslutande genom rådets direktiv nr 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.
25. Skyddstiden för upphovsrätt har redan reglerats genom rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.
26. Verk som skyddas av upphovsrätt eller närstående rättigheter och som införts i en databas förblir likväl skyddade av respektive ensamrätt och kan inte införas i en databas eller bli föremål för utdrag ur denna bas utan tillåtelse av rättsinnehavaren eller den till vilken dennes rätt övergått.
27. Bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter till verk som sålunda införts i en databas skall inte på något vis påverkas av förekomsten av en särskild rätt grundad på att dessa verk valts ut och sammanställts i en databas.
28. Den ideella delen av upphovsrätten till en databas tillkommer upphovsmannen och skall utövas i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och med bestämmelserna i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Den ideella rättigheten faller utanför detta direktivs tillämpningsområde.
29. Medlemsstaterna bestämmer själva över upphovsrätten i anställningsförhållanden. Följaktligen hindrar ingenting i detta direktiv medlemsstaterna från att i sin lagstiftning bestämma att om en databas är utvecklad av en arbetstagare i tjänsten eller enligt arbetsgivarens anvisningar, arbetsgivaren ensam är berättigad till att utöva alla de ekonomiska rättigheter som är knutna till den bas som utvecklats, med mindre än att annat är
avtalat.
30. Upphovsmannens ensamrätt måste omfatta rätten att avgöra på vilket sätt och av vem hans verk får utnyttjas samt i synnerhet rätten att kontrollera verkets spridning till obehöriga personer.
31. Det upphovsrättsliga skyddet av databaser omfattar likaså databaser som gjorts tillgängliga på ett annat sätt än genom kopior.
32. Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella bestämmelserna åtminstone i materiellt hänseende är likvärdiga med detta direktiv vad beträffar inskränkningar i förfogandet över verket.
33. Frågan om spridningsrättens konsumtion uppkommer inte i fråga om on-line databaser som hör under området för tjänster. Detta gäller också materiella kopior av en sådan bas som med upphovsmannens medgivande gjorts av den som utnyttjar denna tjänst. I motsats till CD-ROM eller CD-I, i vilka den immateriella rättigheten ingår i ett materiellt hjälpmedel, dvs. i en vara, är varje on-line tjänst egentligen en handling som skall vara underställd ett tillståndsförfarande i den mån upphovsrätten föreskriver det.
34. När upphovsmannen väl har beslutat göra en kopia av sin databas tillgänglig för en användare antingen genom en on-line tjänst eller någon annan slags spridning bör emellertid denna behörige användare ha tillgång till databasen för att använda den för det ändamål och på det sätt som föreskrivs i licensavtalet som ingåtts med upphovsmannen även om tillgången och användandet kräver förfoganden som i princip är underställda inskränkningen.
35. En lista över undantag från inskränkningarna i förfogandet över verket bör upprättas med beaktande av att den upphovsrätt som avses i detta direktiv endast gäller på urvalet eller sammanställningen av det material som ingår i en databas. Medlemsstaterna bör ha rätt att bestämma om sådana undantag i vissa fall. Denna rätt bör emellertid utnyttjas i enlighet med Bernkonventionen och undantagen skall gälla databasens struktur. Det är lämpligt att skilja mellan undantag för privat bruk och undantag för mångfaldigande för privat bruk, varvid sistnämnda område angår bestämmelser i vissa medlemsstaters nationella rätt, när det gäller skatt på tomma datamedier och upptagningsapparatur.
36. I detta direktiv avses med uttrycket "vetenskaplig forskning" såväl naturvetenskaplig som humanistisk forskning.
37. Tillämpningen av artikel 10.1 i Bernkonventionen berörs ej av detta direktiv.
38. Den alltjämt ökande användningen av numerisk teknologi utsätter databasproducenten för risken att innehållet i hans databas kopieras och omarbetas elektroniskt utan tillstånd för att med innehållet tillverka en annan databas med ett identiskt innehåll men som inte skulle strida mot upphovsrätten till sammanställningen av den ursprungliga basens innehåll.
39. Förutom att säkerställa skyddet av upphovsrätten som grundas på originaliteten hos urvalet eller sammanställningen av innehållet i databasen, har detta direktiv som mål att skydda databasproducenterna mot att användare eller konkurrenter tillgodogör sig resultaten av de investeringar i pengar och sakkunskap som de som sökt och samlat innehållet gjort, genom att skydda hela eller väsentliga delar av databasen mot vissa av användarens eller konkurrentens förfoganden.
40. Det specifika föremålet för denna rätt av sitt eget slag är att garantera att investeringar för anskaffning, granskning och presentation av innehållet i en databas skyddas för en bestämd tid. Denna investering kan bestå i att pengar och/eller tid och energi lagts ned på projektet.
41. Syftet med rätten av sitt eget slag är att ge dataproducenten möjlighet att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas. Databasproducenten är den som tar initiativet och tar på sig risken att utföra investeringarna. Definitionen av producent utesluter således särskilt underleverantörerna.
42. Den särskilda rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning avser användarens förfoganden som överskrider dennes lagliga rätt och som på så vis är till men för investeringen. Rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet gäller förutom produktion av en otillbörligen konkurrerande produkt också användaren som genom sitt förfogande undergräver investeringen på ett kvalitativt eller kvantitativt sett väsentligt vis.
43. Om användaren verkställer en on-line överföring med upphovsmannens medgivande konsumeras inte rätten att förbjuda återanvändning varken av databasen eller av en materiell kopia av hela eller en del av denna bas.
44. Om det krävs att hela eller en väsentlig del av innehållet
varaktigt eller tillfälligt överförs till ett annat hjälpmedel för att innehållet i en databas skall kunna visas på en bildskärm, behövs rättsinnehavarens tillstånd för sådant förfogande.
45. Rätten att förhindra utdrag och/eller återanvändning utan tillstånd ger inte upphov till någon utvidgning av upphovs rätten till enkla fakta eller data.
46. Att det finns en rätt att förhindra utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av verk, data eller element i en databas ger inte upphov till någon ny rätt för detta specifika verk, för dessa specifika data eller element.
47. För att främja konkurrensen mellan leverantörer av produkter och tjänster på informationsmarknaden, får det skydd som rätten av sitt eget slag erbjuder inte utövas på ett sätt som skulle underlätta missbruk av en dominerande ställning, särskilt vad gäller utveckling och spridning av nya produkter och tjänster med ett intellektuellt dokumentärt, tekniskt, ekonomiskt eller kommersiellt mervärde. Följaktigen skall bestämmelserna i detta direktiv inte inverka på tillämpningen av gemenskapsrättsliga eller nationella konkurrensregler.
48. Syftet med detta direktiv, som är att säkerställa ett ändamålsenligt och enhetligt skydd för databaser i syfte att garantera att databasproducenten uppbär ersättning, är olikt syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, vars syfte är att säkerställa den fria rörelsen för personuppgifter på grundval av harmoniserade regler som syftar till att skydda de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till privatliv enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av lagstiftningen rörande dataskydd.
49. Trots att databasproducenten eller rättsinnehavaren har rätt att förbjuda utdrag eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av en databas bör de inte kunna hindra en behörig användare från att göra utdrag av eller återanvända mindre väsentliga delar. Denna användare får dock inte orsaka oberättigad skada varken på en rätt av sitt eget slag eller på någons upphovsrätt eller någon närstående rättighet till verk som ingår i denna bas.
50. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva undantag till rätten att hindra utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas, om det gäller utdrag
för enskilt bruk, eller för bruk inom undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig forskning, eller om det gäller utdrag och/eller återanvändning som görs i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande. Dessa åtgärder får emellertid inte påverka databasproducentens ensamrätt att utnyttja databasen och får inte heller ske i kommersiellt syfte.
51. När medlemsstaterna använder sig av denna rättighet att tillåta den behörige användaren av en databas att företa utdrag av en väsentlig del av innehållet för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning, får de begränsa detta tillstånd till att gälla vissa slags undervisnings- eller forskningsinrättningar.
52. Medlemsstater som har särskilda bestämmelser som innefattar en rätt som liknar den rätt av sitt eget slag som föreskrivs i detta direktiv bör kunna behålla, när de gäller den nya rätten, de undantag dessa regler traditionellt föreskriver.
53. Bevisbördan för tidpunkten för databasens fullbordande åligger databasproducenten.
54. Bevisbördan för att alla de kriterier uppfyllts som krävs för att man skall kunna sluta sig till att en väsentlig ändring av databasens innehåll bör anses utgöra en ny väsentlig investering åligger databasproducenten.
55. En ny väsentlig investering som medför en ny skyddstid kan inbegripa en omfattande granskning av databasens innehåll.
56. Rätten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning tillämpas inte på databaser vars producent är medborgare eller stadigvarande bosatt i tredje land eller på databaser som producerats av en juridisk person som inte i fördragets mening är etablerad i en medlemsstat, förutom när detta tredje land erbjuder ett jämförligt skydd för databaser som producerats av medborgare i medlemsstaterna eller stadigvarande bosatta inom gemenskapens territorium.
57. Förutom att medlemsstaternas lagstiftning bör stipulera om sanktioner i fall av intrång i upphovsrätt eller andra rättigheter bör medlemsstaterna fastställa lämpliga sanktioner för olovliga utdrag och/eller återanvändning av innehållet i en databas.
58. Förutom det skydd detta direktiv, med hjälp av upphovsrätten ger databasens struktur och det skydd som direktivet ger dess innehåll genom rätten av sitt eget slag att hindra
otillåtet utdrag och/eller återanvändning, förblir medlemsstaternas övriga stadganden angående tillhandahållande av varor och tjänster inom databassektorn tillämpliga.
59. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av eventuella bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning angående utsändning av audiovisuella program på databaser som består av audiovisuella verk.
60. Vissa medlemsstaters bestämmelser om upphovsrätt skyddar för närvarande databaser som inte uppfyller kriterierna för upphovsrättsligt skydd, varom stadgas i detta direktiv. Även om dessa databaser kan omfattas av skydd enligt den i detta direktiv stadgade rättigheten att förhindra olovligt utdrag och/eller återanvändning av deras innehåll, är skyddstiden för denna sistnämnda rätt mycket kortare än den som de nu gällande nationella bestämmelserna beviljar. En harmonisering av de tillämpliga villkoren för avgörande av huruvida en databas skall skyddas av upphovsrätt får inte resultera i en förkortning av den skyddstid som innehavarna av ifrågavarande rättigheter för tillfället åtnjuter. För detta ändamål bör undantag instiftas. Följderna av detta undantag bör begränsa sig till de berörda medlemsstaternas territorier.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:
KAPITEL I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv gäller rättsligt skydd för alla slags databaser.
2. I detta direktiv avses med "databas": en samling av verk, data eller andra självständiga element som sammanställts på ett systematiskt och metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller på något annat sätt.
3. Skydd enligt detta direktiv tillämpas inte på sådana datorprogram som används då en databas som är tillgänglig genom elektroniska medier tillverkas eller används.
Artikel 2
Begränsningar av tillämpningsområdet
Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapsbestämmelser angående:
a) rättsligt skydd av datorprogram,
b) uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt vissa närstående rättigheter,
c) skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter,
KAPITEL II
UPPHOVSRÄTT
Artikel 3
Skyddsföremålet
1. I enlighet med detta direktiv utgör databaser som på grund av innehållets urval eller sammanställning utgör sådana intellektuella verk som kan utgöra föremål för upphovsrätt. Inga andra kriterier kan tillämpas för att besluta om skydd skall ges.
2. Databasers upphovsrättsliga skydd täcker i enlighet med detta direktiv inte dess innehåll och påverkar inte tillämpningen av de rättigheter som har sagda innehåll som föremål.
Artikel 4
Upphovsman till en databas
1. Upphovsmannen till en databas skall vara den fysiska person eller grupp av fysiska personer som har skapat databasen eller, om en medlemsstats lagstiftning medger det, den juridiska person som enligt den berörda lagstiftningen anses vara rättsinnehavare.
2. Om en medlemsstats lagstiftning godtar gemensamma verk, skall den person som anses vara upphovsman inneha de ekonomiska rättigheterna.
3. Om en grupp fysiska personer gemensamt skapat en databas skall dessa personer gemensamt inneha ensamrätterna.
Artikel 5
Inskränkningar i förfogandet över verket
Till den del databasen kan utgöra föremål för ett upphovsrättsligt skydd åtnjuter basens upphovsman ensamrätt att själv utföra eller tillåta följande:
a) provisorisk eller varaktig framställning av exemplar, helt eller delvis och oberoende av sätt eller form,
b) översättning, bearbetning, arrangering eller annan trans-
formation,
c) att databasen eller en kopia härav görs tillgänglig för allmänheten. När ett exemplar av databasen första gången inom gemenskapen förts i handeln av rättsinnehavaren, eller med hans medgivande, konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar,
d) all förmedling, framställning eller offentligt framförande,
e) all framställning av exemplar, spridning, förmedling, förevisning eller offentligt framförande av resultaten av de förfoganden som citerades i punkt b.
Artikel 6
Undantag från inskränkningarna i förfogandet över verket
1. Den behörige användaren av en databas eller exemplar av denna får utan särskilt tillstånd av databasens upphovsman förfoga över verket i enlighet med i artikel 5, om förfogandet är nödvändigt för tillgång till innehållet i databasen eller för ett normalt utnyttjande av den. Om den behörige användaren enbart har tillstånd att använda en del av databasen, gäller denna punkt endast denna del.
2. Medlemsstaterna har rätt att bestämma om inskränkningar av de rättigheter som avses i artikel 5 i följande fall:
a) vid framställning för enskilt bruk av en icke-elektronisk databas,
b) vid bruk uteslutande för undervisningsändamål eller vetenskaplig forskning, alltid under förbehåll att källan anges, som berättigas av det eftersträvade icke-kommersiella syftet,
c) vid användning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande,
d) utan hinder av punkt a), b) och c), vid andra undantag från upphovsrätten som traditionellt gäller i deras nationella rätt.
3. I enlighet med Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk skall denna artikel inte tolkas på ett sådant sätt att dess tillämpning förorsakar oberättigad skada på rättsinnehavarens legitima intressen eller så att den förhindrar normalt bruk av databasen.
KAPITEL III
RÄTT AV SITT EGET SLAG
Artikel 7
Rättighetens föremål
1. Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning, granskning eller presentation visar sig innehålla en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll.
2. I detta kapitel avses med:
a) "utdrag": en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas, oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker,
b) "återanvändning": när hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas görs tillgänglig för allmänheten genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form. När en kopia av databasen en gång sålts inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes medgivande, konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar,
Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten utgör inte utdrag eller återanvändning.
3. Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges som gåva genom licensavtal.
4. Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt skydd. Dessutom skall den tillämpas oberoende av möjligheten att skydda databasens innehåll genom upphovsrätt eller andra rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet av databaser påverkar inte tillämpningen av befintliga rättigheter för deras innehåll.
5. Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av [o]väsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som orsakar databasproducenternas lagstadgade rättigheter oförsvarlig skada, är ej tillåtna.
Artikel 8
Den behörige användarens rättigheter och skyldigheter
1. Den databasproducent, vars databas på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten, kan inte förhindra den behörige användaren från att företa utdrag av och/eller återanvända kvalitativt eller kvantitativt sett mindre väsentliga delar av dess innehåll, oberoende av för vilket ändamål detta sker. I den mån den behörige användaren enbart har tillstånd att göra utdrag och/eller att återanvända en del av databasen, gäller denna punkt endast denna del.
2. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten, får inte förfoga över den på sätt som strider mot ett normalt bruk av denna bas eller som oberättigat kränker databasproducentens legitima intressen.
3. Den behörige användare av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten, får inte skada upphovsrättsinnehavaren eller innehavaren av en närstående rättighet rörande verk som denna bas innehåller.
Artikel 9
Undantag från rätt av sitt eget slag
Medlemsstaterna har möjligheten att föreskriva att den behörige användaren av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten får företa utdrag av eller återanvända en väsentlig del av dess innehåll utan tillstånd från databasproducenten:
a) om det gäller utdrag för enskilt bruk av en icke-elektronisk databas,
b) om det gäller utdrag inom undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig forskning, förutsatt att källan anges och att det berättigas av det eftersträvade icke-kommersiella syftet,
c) om det gäller utdrag eller återanvändning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande.
Artikel 10
Skyddstid
1. Den rätt som avses i artikel 7 får effekt från den tidpunkt då databasen fullbordats. Den gäller till 15 år efter den 1 januari det år då databasen fullbordats.
2. När det är fråga om en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten före utgången av den period som avses i punkt 1, skall skyddstiden för denna rätt gälla till 15 år efter den 1 januari det år då databasen för första gången gjorts tillgänglig för allmänheten.
3. Varje kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig ändring i innehållet i en databas, särskilt varje väsentlig ändring som är en följd av en samling av tillägg, utplåningar eller ändringar som berättigar bedömningen att det har uppkommit en ny kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig investering gör att databasen, som uppkommit på grund av denna investering kan tilldelas en egen skyddstid.
Artikel 11
Innehavare av rätt av sitt eget slag
1. Den rätt som avses i artikel 7 skall tillämpas på sådana databaser vars producent eller rättsinnehavare är medborgare i en medlemsstat eller är stadigvarande bosatt inom gemenskapens territorium.
2. Punkt 1 tillämpas också på företag som grundats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller huvudanläggning inom gemenskapen. Om ett sådant företag endast har sitt säte inom gemenskapens territorium bör dess verksamhet ha ett verkligt och kontinuerligt samband med en medlemsstats ekonomi.
3. Överenskommelser som utsträcker den rätt som avses i artikel 7 till databaser som producerats i tredje land och som följaktligen inte täcks av punkt 1 och 2, skall ingås av rådet på förslag av kommissionen. Skyddstiden som beviljas databaser med stöd av detta förfarande skall inte överstiga den som föreskrivs i artikel 10.
KAPITEL IV
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER
Artikel 12
Sanktioner
Medlemsstaterna skall föreskriva ändamålsenliga sanktioner mot intrång i sådana rättigheter som avses i detta direktiv.
Artikel 13
Den fortsatta tillämpningen av andra bestämmelser
Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser rörande bl.a. upphovsrätt, närstående rättigheter eller andra rättigheter eller skyldigheter angående data, verk eller andra i databasen införda element, patent, varumärken, mönster eller modeller, skydd av nationella kulturskatter, kartellrätt och otillbörlig konkurrens, affärshemligheter, säkerhet, sekretess, skydd av personuppgifter och privatliv, tillgång till allmänna handlingar eller avtalsrätt.
Artikel 14
Tillämpning i tiden
1. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv med avseende på upphovsrätt skall också tillämpas på sådana databaser som skapats före det datum som avses i artikel 16.1, som vid denna tidpunkt uppfyller de i detta direktiv föreskrivna kraven för upphovsrätts-ligt skydd av databaser.
2. Som undantag från punkt 1 gäller att om en databas som är upphovsrättsligt skyddad i en medlemsstat vid den tidpunkt då detta direktiv offentliggörs men inte uppfyller villkoren för upphovsrättsligt skydd enligt artikel 3.1, skall detta direktiv inte medföra att skyddstiden enligt ovan nämnda ordning förkortas i den medlemsstaten.
3. Det skydd som föreskrivs i detta direktiv skall med avseende på den rätt som avses i artikel 7 också tillämpas på databaser som fullbordats under de 15 år som föregår det datum som avses i artikel 16.1 och som vid den tidpunkten uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 7.
4. Det skydd som avses i punkt 1 och 3 skall inte påverka de
avtal som slutits eller rättigheter som erhållits före det datum som avses i dessa punkter.
5. I fråga om databaser som fullbordats under de 15 år som föregår det datum som anges i punkt 16.1, uppgår den i artikel 7 avsedda rättens skyddstid till 15 år räknat från den 1 januari som följer på detta datum.
Artikel 15
Vissa indispositiva bestämmelser
Avtalsrättsliga bestämmelser som strider mot artikel 6.1 och 8 är ogiltiga.
Artikel 16
Slutbestämmelser
1. Medlemsstaterna skall införa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 1 januari 1998.
När medlemsstaterna beslutar om dessa åtgärder skall besluten antingen innehålla en hänvisning till detta direktiv eller skall en sådan hänvisning bifogas när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall fastställa ordningen för hur hänvisningen i fråga skall göras.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
3. Senast vid slutet av det tredje året efter det datum som anges i punkt 1, och därefter vart tredje år, skall kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén överlämna en rapport om genomförandet av detta direktiv i vilken den särskilt, på grundval av särskild information från medlemsstaterna, skall undersöka tillämpningen av rätten av sitt eget slag, däribland artiklarna 8 och 9, och särskilt kontrollera om tillämpningen av denna rätt inneburit missbruk av dominerande ställning eller andra konkurrensbegränsningar, vilka skulle berättiga att åtgärder vidtogs, bland dem möjligheten till tvångslicenser. Kommissionen skall vid behov framlägga förslag som syftar till att anpassa detta direktiv till utvecklingen på databasområdet.
Artikel 17
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i [Strasbourg] Bryssel den
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
___________________
DIRECTIVE 96/9/EC OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND
OF THE COUNCIL
of 11 March 1996
on the legal protection of databases
THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL OF THE EUROPEAN UNION,
Having regard to the Treaty establishing the European Community, and in particular Articles 57(2), 66 and 100a thereof,
Having regard to the proposal from the Commission,
Having regard to the Opinion of the Economic and Social Committee,
Acting in accordance with the procedure laid down in Article 189b of the Treaty,
(1)Whereas databases are at present not sufficiently protected in all Member States by existing legislation; whereas such protection, where it exists, has different attributes;
(2)Whereas such differences in the legal protection of databases offered by the legislation of the Member States have direct negative effects on the functioning of the internal market as regards databases and in particular on the freedom of natural and legal persons to provide on-line database goods and services on the basis of harmonized legal arrangements throughout the Community; whereas such differences could well become more pronounced as Member States introduce new legislation in this field, which is now taking on an increasingly international dimension;
(3)Whereas existing differences distorting the functioning of the internal market need to be removed and new ones prevented from arising, while differences not adversely affecting the functioning of the internal market or the development of an information market within the Community need not be removed or prevented from arising;
(4)Whereas copyright protection for databases exists in varying forms in the Member States according to legislation or caselaw, and whereas, if differences in legislation in the scope and conditions of protection remain between the Member States,
such unharmonized intellectual property rights can have the effect of preventing the free movement of goods or services within the Community;
(5)Whereas copyright remains an appropriate form of exclusive right for authors who have created databases;
(6)Whereas, nevertheless, in the absence of a harmonized system of unfair-competition legislation or of case-law, other measures are required in addition to prevent the unauthorized extraction and/or re-utilization of the contents of a database;
(7)Whereas the making of databases requires the investment of considerable human, technical and financial resources while such databases can be copied or accessed at a fraction of the cost needed to design them independently;
(8)Whereas the unauthorized extraction and/or re-utilization of the contents of a database constitute acts which can have serious economic and technical consequences;
(9)Whereas databases are a vital tool in the development of an information market within the Community; whereas this tool will also be of use in many other fields;
(10)Whereas the exponential growth, in the Community and worldwide, in the amount of information generated and processed annually in all sectors of commerce and industry calls for investment in all the Member States in advanced information processing systems;
(11)Whereas there is at present a very great imbalance in the level of investment in the database sector both as between the Member States and between the Community and the world's largest database-producing third countries;
(12)Whereas such an investment in modern information storage and processing systems will not take place within the Community unless a stable and uniform legal protection regime is introduced for the protection of the rights of makers of databases;
(13)Whereas this Directive protects collections, sometimes called "compilations", of works, data or other materials which are arranged, stored and accessed by means which include electronic, electromagnetic or electro-optical processes or analogous processes;
(14)Whereas protection under this Directive should be extended to cover non-electronic databases;
(15)Whereas the criteria used to determine whether a database should be protected by copyright should be confined to the fact that the selection or the arrangement of the contents of the database is the author's own intellectual creation; whereas such protection should cover the structure of the database;
(16)Whereas no criterion other than originality in the sense of the author's intellectual creation should be applied to determine the eligibility of the database for copyright protection, and in particular no aesthetic or qualitative criteria should be applied;
(17)Whereas the term "database" should be understood to include literary, artistic, musical or other collections of works or collections of other material such as texts, sounds, images, numbers, facts, and data; whereas it should cover collections of independent works, data or other materials which are systematically or methodically arranged and can be individually accessed; whereas this means that a recording of an audiovisual, cinematographic, literary or musical work as such does not fall within the scope of this Directive;
(18)Whereas this Directive is without prejudice to the freedom of authors to decide whether, or in what manner, they will allow their works to be included in a database, in particular whether or not the authorization given is exclusive; whereas the protection of databases by the sui generis right is without prejudice to existing rights over their contents, and whereas in particular where an author or the holder of a related right permits some of his works or subject matter to be included in a database pursuant to a non-exclusive agreement, a third party may make use of those works or subject matter subject to the required consent of the author or of the holder of the related right without the sui generis right of the maker of the database being invoked to prevent him doing so, on condition that those works or subject matter are neither extracted from the database nor re-utilized on the basis thereof;
(19)Whereas, as a rule, the compilation of several recordings of musical performances on a CD does not come within the scope of this Directive, both because, as a compilation, it does not meet the conditions for copyright protection and because it does not represent a substantial enough investment to be eligible under the sui generis right;
(20)Whereas protection under this Directive may also apply to the materials necessary for the operation or consultation of certain databases such as thesaurus and indexation systems;
(21)Whereas the protection provided for in this Directive relates to databases in which works, data or other materials have been arranged systematically or methodically; whereas it is not necessary for those materials to have been physically stored in an organized manner;
(22)Whereas electronic databases within the meaning of this Directive may also include devices such as CD-ROM and CD-i;
(23)Whereas the term "database" should not be taken to extend to computer programs used in the making or operation of a database, which are protected by Council Directive 91/250/EEC of 14 May 1991 on the legal protection of computer programs;
(24)Whereas the rental and lending of databases in the field of copyright and related rights are governed exclusively by Council Directive 92/100/EEC of 19 November 1992 on rental right and lending right and on certain rights related to copyright in the field of intellectual property;
(25)Whereas the term of copyright is already governed by Council Directive 93/98/EEC of 29 October 1993 harmonizing the term of protection of copyright and certain related rights;
(26)Whereas works protected by copyright and subject matter protected by related rights, which are incorporated into a database, remain nevertheless protected by the respective exclusive rights and may not be incorporated into, or extracted from, the database without the permission of the rightholder or his successors in title;
(27)Whereas copyright in such works and related rights in subject matter thus incorporated into a database are in no way affected by the existence of a separate right in the selection or arrangement of these works and subject matter in a database;
(28)Whereas the moral rights of the natural person who created the database belong to the author and should be exercised according to the legislation of the Member States and the provisions of the Berne Convention for the Protection of Literary and Artistic Works; whereas such moral rights remain outside the scope of this Directive;
(29)Whereas the arrangements applicable to databases created by employees are left to the discretion of the Member States; whereas, therefore, nothing in this Directive prevents Member States from stipulating in their legislation that where a database is created by an employee in the execution of his duties or following the instructions given by his employer, the
employer exclusively shall be entitled to exercise all economic rights in the database so created, unless otherwise provided by contract;
(30)Whereas the author's exclusive rights should include the right to determine the way in which his work is exploited and by whom, and in particular to control the distribution of his work to unauthorized persons;
(31)Whereas the copyright protection of databases includes making databases available by means other than the distribution of copies;
(32)Whereas Member States are required to ensure that their national provisions are at least materially equivalent in the case of such acts subject to restrictions as are provided for by this Directive;
(33)Whereas the question of exhaustion of the right of distribution does not arise in the case of on-line databases, which come within the field of provision of services; whereas this also applies with regard to a material copy of such a database made by the user of such a service with the consent of the rightholder; whereas, unlike CD-ROM or CD-i, where the intellectual property is incorporated in a material medium, namely an item of goods, every on-line service is in fact an act which will have to be subject to authorization where the copyright so provides;
(34)Whereas, nevertheless, once the rightholder has chosen to make available a copy of the database to a user, whether by an on-line service or by other means of distribution, that lawful user must be able to access and use the database for the purposes and in the way set out in the agreement with the rightholder, even if such access and use necessitate performance of otherwise restricted acts;
(35)Whereas a list should be drawn up of exceptions to restricted acts, taking into account the fact that copyright as covered by this Directive applies only to the selection or arrangement of the contents of a database; whereas Member States should be given the option of providing for such exceptions in certain cases; whereas, however, this option should be exercised in accordance with the Berne Convention and to the extent that the exceptions relate to the structure of the database; whereas a distinction should be drawn between exceptions for private use and exceptions for reproduction for private purposes, which concerns provisions under national legislation of some Member States on levies on blank media or recording equipment;
(36)Whereas the term "scientific research" within the meaning of this Directive covers both the natural sciences and the human sciences;
(37)Whereas Article 10(1) of the Berne Convention is not affected by this Directive;
(38)Whereas the increasing use of digital recording technology exposes the database maker to the risk that the contents of his database may be copied and rearranged electronically, without his authorization, to produce a database of identical content which, however, does not infringe any copyright in the arrangement of his database;
(39)Whereas, in addition to aiming to protect the copyright in the original selection or arrangement of the contents of a database, this Directive seeks to safeguard the position of makers of databases against misappropriation of the results of the financial and professional investment made in obtaining and collecting the contents by protecting the whole or substantial parts of a database against certain acts by a user or competitor;
(40)Whereas the object of this sui generis right is to ensure protection of any investment in obtaining, verifying or presenting the contents of a database for the limited duration of the right; whereas such investment may consist in the deployment of financial resources and/or the expending of time, effort and energy;
(41)Whereas the objective of the sui generis right is to give the maker of a database the option of preventing the unauthorized extraction and/or re-utilization of all or a substantial part of the contents of that database; whereas the maker of a database is the person who takes the initiative and the risk of investing; whereas this excludes subcontractors in particular from the definition of maker;
(42)Whereas the special right to prevent unauthorized extraction and/or re-utilization relates to acts by the user which go beyond his legitimate rights and thereby harm the investment; whereas the right to prohibit extraction and/or re-utilization of all or a substantial part of the contents relates not only to the manufacture of a parasitical competing product but also to any user who, through his acts, causes significant detriment, evaluated qualitatively or quantitatively, to the investment;
(43)Whereas, in the case of on-line transmission, the right to prohibit re-utilization is not exhausted either as regards the database or as regards a material copy of the database or of
part thereof made by the addressee of the transmission with the consent of the rightholder;
(44)Whereas, when on-screen display of the contents of a database necessitates the permanent or temporary transfer of all or a substantial part of such contents to another medium, that act should be subject to authorization by the rightholder;
(45)Whereas the right to prevent unauthorized extraction and/or re-utilization does not in any way constitute an extension of copyright protection to mere facts or data;
(46)Whereas the existence of a right to prevent the unauthorized extraction and/or re-utilization of the whole or a substantial part of works, data or materials from a database should not give rise to the creation of a new right in the works, data or materials themselves;
(47)Whereas, in the interests of competition between suppliers of information products and services, protection by the sui generis right must not be afforded in such a way as to facilitate abuses of a dominant position, in particular as regards the creation and distribution of new products and services which have an intellectual, documentary, technical, economic or commercial added value; whereas, therefore, the provisions of this Directive are without prejudice to the application of Community or national competition rules;
(48)Whereas the objective of this Directive, which is to afford an appropriate and uniform level of protection of databases as a means to secure the remuneration of the maker of the database, is different from the aim of Directive 95/46/EC of the European Parliament and of the Council of 24 October 1995 on the protection of individuals with regard to the processing of personal data and on the free movement of such data, which is to guarantee free circulation of personal data on the basis of harmonized rules designed to protect fundamental rights, notably the right to privacy which is recognized in Article 8 of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms; whereas the provisions of this Directive are without prejudice to data protection legislation;
(49)Whereas, notwithstanding the right to prevent extraction and/or re-utilization of all or a substantial part of a database, it should be laid down that the maker of a database or rightholder may not prevent a lawful user of the database from extracting and re-utilizing insubstantial parts; whereas, however, that user may not unreasonably prejudice either the legitimate interests of the holder of the sui generis right or the holder of copyright or a related right in respect of the works or
subject matter contained in the database;
(50)Whereas the Member States should be given the option of providing for exceptions to the right to prevent the unauthorized extraction and/or re-utilization of a substantial part of the contents of a database in the case of extraction for private purposes, for the purposes of illustration for teaching or scientific research, or where extraction and/or re-utilization are/is carried out in the interests of public security or for the purposes of an administrative or judicial procedure; whereas such operations must not prejudice the exclusive rights of the maker to exploit the database and their purpose must not be commercial;
(51)Whereas the Member States, where they avail themselves of the option to permit a lawful user of a database to extract a substantial part of the contents for the purposes of illustration for teaching or scientific research, may limit that permission to certain categories of teaching or scientific research institution;
(52)Whereas those Member States which have specific rules providing for a right comparable to the sui generis right provided for in this Directive should be permitted to retain, as far as the new right is con-cerned, the exceptions traditionally specified by such rules;
(53)Whereas the burden of proof regarding the date of completion of the making of a database lies with the maker of the database;
(54)Whereas the burden of proof that the criteria exist for concluding that a substantial modification of the contents of a database is to be regarded as a substantial new investment lies with the maker of the database resulting from such investment;
(55)Whereas a substantial new investment involving a new term of protection may include a substantial verification of the contents of the database;
(56)Whereas the right to prevent unauthorized extraction and/or re-utilization in respect of a database should apply to databases whose makers are nationals or habitual residents of third countries or to those produced by legal persons not established in a Member State, within the meaning of the Treaty, only if such third countries offer comparable protection to databases produced by nationals of a Member State or persons who have their habitual residence in the territory of the Community;
(57)Whereas, in addition to remedies provided under the le-
gislation of the Member States for infringements of copyright or other rights, Member States should provide for appropriate remedies against unauthorized extraction and/or re-utilization of the contents of a database;
(58)Whereas, in addition to the protection given under this Directive to the structure of the database by copyright, and to its contents against unauthorized extraction and /or re-utilization under the sui generis right, other legal provisions in the Member States relevant to the supply of database goods and services continue to apply;
(59)Whereas this Directive is without prejudice to the application to databases composed of audiovisual works of any rules recognized by a Member State's legislation concerning the broadcasting of audiovisual programmes;
(60)Whereas some Member States currently protect under copyright arrangements databases which do not meet the criteria for eligibility for copyright protection laid down in this Directive; whereas, even if the databases concerned are eligible for protection under the right laid down in this Directive to prevent unauthorized extraction and/or re-utilization of their contents, the term of protection under that right is considerably shorter than that which they enjoy under the national arrangements currently in force; whereas harmonization of the criteria for determining whether a database is to be protected by copyright may not have the effect of reducing the term of protection currently enjoyed by the rightholders concerned; whereas a derogation should be laid down to that effect; whereas the effects of such derogation must be confined to the territories of the Member States concerned,
HAVE ADOPTED THIS DIRECTIVE:
CHAPTER I
Scope
Article 1
Scope
1.This Directive concerns the legal protection of databases in any form.
2.For the purposes of this Directive, "database" shall mean a collection of independent works, data or other materials arranged in a systematic or methodical way and individually accessible by electronic or other means.
3.Protection under this Directive shall not apply to computer programs used in the making or operation of databases accessible by electronic means.
Article 2
Limitations on the scope
This Directive shall apply without prejudice to Community provisions relating to:
(a)the legal protection of computer programs;
(b)rental right, lending right and certain rights related to copyright in the field of intellectual property;
(c)the term of protection of copyright and certain related rights.
CHAPTER II
Copyright
Article 3
Object of protection
1.In accordance with this Directive, databases which, by reason of the selection or arrangement of their contents, constitute the author's own intellectual creation shall be protected as such by copyright. No other criteria shall be applied to determine their eligibility for that protection.
2.The copyright protection of databases provided for by this Directive shall not extend to their contents and shall be without prejudice to any rights subsisting in those contents themselves.
Article 4
Database authorship
1.The author of a database shall be the natural person or group of natural persons who created the base or, where the legislation of the Member States so permits, the legal person designated as the rightholder by that legislation.
2.Where collective works are recognized by the legislation of a Member State, the economic rights shall be owned by the person holding the copyright.
3.In respect of a database created by a group of natural persons jointly, the exclusive rights shall be owned jointly.
Article 5
Restricted acts
In respect of the expression of the database which is protectable by copyright, the author of a database shall have the exclusive right to carry out or to authorize:
(a)temporary or permanent reproduction by any means and in any form, in whole or in part;
(b)translation, adaptation, arrangement and any other alteration;
(c)any form of distribution to the public of the database or of copies thereof. The first sale in the Community of a copy of the database by the rightholder or with his consent shall exhaust the right to control resale of that copy within the Community;
(d)any communication, display or performance to the public;
(e)any reproduction, distribution, communication, display or performance to the public of the results of the acts referred to in (b).
Article 6
Exceptions to restricted acts
1.The performance by the lawful user of a database or of a copy thereof of any of the acts listed in Article 5 which is necessary for the purposes of access to the contents of the database and normal use of the contents by the lawful user shall not require the authorization of the author of the database. Where the lawful user is authorized to use only part of the database, this provision shall apply only to that part.
2.Member States shall have the option of providing for limitations on the rights set out in Article 5 in the following cases:
(a)in the case of reproduction for private purposes of a nonelectronic database;
(b)where there is use for the sole purposes of illustration for teaching or scientific research, as long as the source is indicated and to the extent justified by the non-commercial purpose to be achieved;
(c)where there is use for the purposes of public security or for the purposes of an administrative or judicial procedure;
(d)where other exceptions to copyright which are traditionally authorized under national law are involved, without prejudice to points (a), (b) and (c).
3.In accordance with the Berne Convention for the protection of Literary and Artistic Works, this Article may not be interpreted in such a way as to allow its application to be used in a manner which unreasonably prejudices the rightholder's legitimate interests or conflicts with normal exploitation of the database.
CHAPTER III
Sui generis right
Article 7
Object of protection
1.Member States shall provide for a right for the maker of a database which shows that there has been qualitatively and/or quantitatively a substantial investment in either the obtaining, verification or presentation of the contents to prevent extraction and/or re-utilization of the whole of or a substantial part, evaluated qualitatively and/or quantitatively, of the contents of that database.
2. For the purposes of this Chapter:
(a)"extraction" shall mean the permanent or temporary transfer of all or a substantial part of the contents of a database to another medium by any means or in any form;
(b)"re-utilization" shall mean any form of making available to the public all or a substantial part of the contents of a database by the distribution of copies, by renting, by on-line or other forms of transmission. The first sale of a copy of a database within the Community by the rightholder or with his consent shall exhaust the right to control resale of that copy within the Community;
Public lending is not an act of extraction or re-utilization.
3.The right referred to in paragraph 1 may be transferred, assigned or granted under contractual licence.
4.The right provided for in paragraph 1 shall apply irrespective of the eligibility of that database for protection by copyright or by other rights. Moreover, it shall apply irrespective of the eligibility of the contents of that database for protection by copyright or by other rights. Protection of databases under the right pro-vided for in paragraph 1 shall be without prejudice to rights existing in respect of their contents.
5.The repeated and systematic extraction and/or re-utilization of insubstantial parts of the contents of the database implying acts which conflict with a normal exploitation of that database or which unreasonably prejudice the legitimate interests of the maker of the database shall not be permitted.
Article 8
Rights and obligations of lawful users
1.The maker of a database which is made available to the public in whatever manner may not prevent a lawful user of the database from extracting and/or re-utilizing insubstantial parts of its contents, evaluated qualitatively and/or quantitatively, for any purposes whatsoever. Where the lawful user is authorized to extract and/or re-utilize only part of the database, this paragraph shall apply only to that part.
2.A lawful user of a database which is made available to the public in whatever manner may not perform acts which conflict with normal exploitation of the database or unreasonably prejudice the legitimate interests of the maker of the database.
3.A lawful user of a database which is made available to the public in any manner may not cause prejudice to the holder of a copyright or related right in respect of the works or subject matter contained in the database.
Article 9
Exceptions to the sui generis right
Member States may stipulate that lawful users of a database which is made available to the public in whatever manner may, without the authorization of its maker, extract or re-utilize a substantial part of its contents:
(a)in the case of extraction for private purposes of the contents of a non-electronic database;
(b)in the case of extraction for the purposes of illustration for teaching or scientific research, as long as the source is indicated and to the extent justified by the non-commercial purpose to be achieved;
(c)in the case of extraction and/or re-utilization for the purposes of public security or an administrative or judicial procedure.
Article 10
Term of protection
1.The right provided for in Article 7 shall run from the date of completion of the making of the database. It shall expire fifteen years from the first of January of the year following the date of completion.
2.In the case of a database which is made available to the public in whatever manner before expiry of the period provided for in paragraph 1, the term of protection by that right shall expire fifteen years from the first of January of the year following the date when the database was first made available to the public.
3.Any substantial change, evaluated qualitatively or quantitatively, to the contents of a database, including any substantial change resulting from the accumulation of successive additions, deletions or alterations, which would result in the database being considered to be a substantial new investment, evaluated qualitatively or quantitatively, shall qualify the database resulting from that investment for its own term of protec-
tion.
Article 11
Beneficiaries of protection under the sui generis right
1.The right provided for in Article 7 shall apply to databases whose makers or rightholders are nationals of a Member State or who have their habitual residence in the territory of the Community.
2.Paragraph 1 shall also apply to companies and firms formed in accordance with the law of a Member State and having their registered office, central administration or principal place of business within the Community; however, where such a company or firm has only its registered office in the territory of the Community, its operations must be genuinely linked on an ongoing basis with the economy of a Member State.
3.Agreements extending the right provided for in Article 7 to databases made in third countries and falling outside the provisions of paragraphs 1 and 2 shall be concluded by the Council acting on a proposal from the Commission. The term of any protection extended to databases by virtue of that procedure shall not exceed that available pursuant to Article 10.
CHAPTER IV
Common provisions
Article 12
Remedies
Member States shall provide appropriate remedies in respect of infringements of the rights provided for in this Directive.
Article 13
Continued application of other legal provisions
This Directive shall be without prejudice to provisions concerning in particular copyright, rights related to copyright or any other rights or obligations subsisting in the data, works or other materials incorporated into a database, patent rights, trade marks, design rights, the protection of national treasures, laws on restrictive practices and unfair competition, trade secrets, security, confidentiality, data protection and privacy, access to
public documents, and the law of contract.
Article 14
Application over time
1.Protection pursuant to this Directive as regards copyright shall also be available in respect of databases created prior to the date referred to Article 16(1) which on that date fulfil the requirements laid down in this Directive as regards copyright protection of databases.
2.Notwithstanding paragraph 1, where a database protected under copyright arrangements in a Member State on the date of publication of this Directive does not fulfil the eligibility criteria for copyright protection laid down in Article 3(1), this Directive shall not result in any curtailing in that Member State of the remaining term of protection afforded under those arrangements.
3.Protection pursuant to the provisions of this Directive as regards the right provided for in Article 7 shall also be available in respect of databases the making of which was completed not more than fifteen years prior to the date referred to in Article 16(1) and which on that date fulfil the requirements laid down in Article 7.
4.The protection provided for in paragraphs 1 and 3 shall be without prejudice to any acts concluded and rights acquired before the date referred to in those paragraphs.
5.In the case of a database the making of which was completed not more than fifteen years prior to the date referred to in Article 16(1), the term of protection by the right provided for in Article 7 shall expire fif-teen years from the first of January following that date.
Article 15
Binding nature of certain provisions
Any contractual provision contrary to Articles 6(1) and 8 shall be null and void.
Article 16
Final provisions
1.Member States shall bring into force the laws, regulations and administrative provisions necessary to comply with this Directive before 1 January 1998.
When Member States adopt these provisions, they shall contain a reference to this Directive or shall be accompanied by such reference on the occasion of their official publication. The methods of making such reference shall be laid down by Member States.
2.Member States shall communicate to the Commission the text of the provisions of domestic law which they adopt in the field governed by this Directive.
3.Not later than at the end of the third year after the date referred to in paragraph 1, and every three years thereafter, the Commission shall submit to the European Parliament, the Council and the Economic and Social Committee a report on the application of this Directive, in which, inter alia on the basis of specific information supplied by the Member States, it shall examine in particular the application of the sui generis right, including Articles 8 and 9, and shall verify especially whether the application of this right has led to abuse of a dominant position or other interference with free competition which would justify appropriate measures being taken, including the establishment of non-voluntary licensing arrangements. Where necessary, it shall submit proposals for adjustment of this Directive in line with developments in the area of databases.
Article 17
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Strasbourg,
For the European Parliament For the Council The President The President
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian föreslås ändringar i lagen (9160:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Ändringarna skulle innebära genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om rättsligt skydd för databaser. Direktivet syftar till att säkerställa att det för databaser, dvs. systematiska samlingar av uppgifter eller annat material, finns ett harmoniserat immaterialrättsligt skydd på en hög nivå inom Europeiska unionen. Det föreslås att upphovsrättslagen skall ändras i följande avseenden. Upphovsrätten skall omfatta framställning för enskilt bruk av exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Överträdelse härav skall i regel inte kunna föranleda straff utan enbart andra sanktioner såsom skadestånd. Upphovsrätten skall omfatta användning i förvärvssyfte av sammanställningar vid undervisning. Det särskilda skyddet för kataloger och andra arbeten med en sammanställning av uppgifter skall ge framställaren uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. Skyddet skall gälla också för alla sådana arbeten som är resultatet av en väsentlig investering och gälla i 15 år. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1998.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande
lydelse. "Särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.",
dels att 12 - 14, 21, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte datorprogram och ger inte rätt att uppföra byggnadsverk.
Första stycket ger inte rätt
att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram eller
3. framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
13 §
För undervisningsändamål får exemplar av utgivna verk framställas genom reprografiskt förfarande och upptagningar av verk som sänds ut i ljudradio eller television göras, om avtalslicens gäller enligt 26 i §. Exemplaren och upptagningarna får användas endast i undervisningsverksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för uppkomsten av avtalslicensen.
Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen.
Första stycket ger inte rätt
att i förvärvssyfte framställa exemplar av sammanställningar.
14 §
För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden av verk. Upptagningarna får inte användas för andra ändamål.
Första stycket ger inte rätt
att i förvärvssyfte göra upptagningar av sammanställningar.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudtjänst. Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte
rätt att i förvärvssyfte framföra sammanställningar vid undervisning.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Den som har förvärvat rätt
att använda en sammanställning får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål. Avtalsvillkor
som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde och femte styckena är ogiltiga.
49 §
En katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal uppgifter har sammanställts får inte utan framställa-
rens samtycke eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - 26 b och 26 e §§ skall tillämpas beträffande arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande.
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av
en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första stycket
gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes eller, om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten.
Bestämmelserna i 2 §
andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 § andra stycket, 12 §
första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 - 26 b, 26 d - 26 f §§,
26 g § femte och sjätte styckena samt 26 i § skall tillämpas på
arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första stycket är ogiltiga.
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Den som för sitt
enskilda bruk framställer exemplar i digital form av en sammanställning i digital form skall under samma förutsättningar inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller
också, om någon till Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
Föreskrifterna i 49 § tilläm-
pas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Föreskrifterna tillämpas
även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen endast har sitt säte i Sverige, tillämpas föreskrifterna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
______
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han utan hinder av de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 §, eller såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till 26 f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Denna lag tillämpas när det
uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 §, eller såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till 26 f § i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radioeller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. ______
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Förteckning över remissinstanser
Justitiedepartementets promemoria Rättsligt skydd för databaser (Ds 1996:71) har remitterats till Hovrätten för Nedre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Justitiekanslern, Datainspektionen, Kommerskollegium, Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor, Högskoleverket, Kungl. biblioteket, Arkitet för ljud och bild, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Statens kulturråd, Riksarkivet, Talboksoch punktskriftsbiblioteket, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Konsumentverket, Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörernas förening, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, Svensk bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges dramatikerförbund, Sveriges filmoch videoproducenters förening, Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges videodistributöres förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Tidningsutgivarna.
Inbjudna till hearing
Till hearingen i mars, vid vilken Justitekanslerns framställning om ändringar i upphovsrättslagen behandlades, hade inbjudits Justitiekanslern, Datainspektionen, Kommerskollegium, Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor, Högskoleverket, Kungl. biblioteket, Arkitet för ljud och bild, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Statens kulturråd, Riksarkivet, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Konkurrensverket, Patentoch registreringsverket, Konsumentverket, Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörernas förening, DIKförbundet, föreningen ALIS, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Mediaföretagens Arbetsgivarorganisation, Sun Microsystems AB, Svensk bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges Allmänna Biblioteksförening, Sveriges dramatikerförbund, Sveriges film- och videoproducenters förening, Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges videodistributöres förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Tekniska Litteratursällskapet, Telia AB, Telia Infomedia Content Centre AB, Tidningsutgivarna.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
dels att rubriken närmast före 26 g § skall ha följande
lydelse,
dels att 12, 19, 21, 26 b, 26 g, 49, 53 och 61 §§ skall ha fö-
ljande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Var och en får framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk. Exemplaren får inte användas för andra ändamål.
Första stycket gäller inte datorprogram och ger inte rätt att uppföra byggnadsverk.
Första stycket ger inte rätt
att
1. uppföra byggnadsverk,
2. framställa exemplar av
datorprogram, eller
3. framställa exemplar i
digital form av sammanställningar i digital form.
Första stycket ger inte heller rätt att för eget bruk låta en utomstående
1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,
2. framställa bruksföremål eller skulpturer eller
3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.
19 §
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare. För exemplar av datorprogram
gäller i stället att spridningen är tillåten sedan exemplaret med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
När ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare. Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form genom utlåning.
21 §
Var och en får framföra utgivna verk offentligt
1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte samt
2. vid undervisning eller gudstjänst. Första stycket gäller inte sceniska verk och filmverk och ger inte rätt att sända ut verk i ljudradio eller television.
Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra sam-
manställningar vid undervisning.
26 b §
Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Upphovsrätten till ett fotografiskt verk hindrar inte att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
Upphovsrätten hindrar inte att verket används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse.
Särskilda bestämmelser om datorprogram
Särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.
26 g §
Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.
Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.
Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra och fjärde styckena är ogiltiga.
Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde och femte styckena är ogiltiga.
49 §
En katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete vari ett stort antal uppgifter har sammanställts får inte utan framställa-
rens samtycke eftergöras förrän tio år har förflutit efter det år då arbetet gavs ut.
Bestämmelserna i 6 - 9 §§, 11 § andra stycket, 12 § första
stycket, 13, 16 - 18, 22, 26 - 26 b och 26 e §§ skall tillämpas beträffande arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant
arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får den också göras gällande.
Den som har framställt en
katalog, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av
en väsentlig investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten.
Rätten enligt första styck-
et gäller till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt för allmänheten. Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 6 - 9 §§, 11 §
andra stycket, 12 § första och andra styckena, 13 - 22, 25, 26 -26 b, 26 d - 26 f §§, 26 g § femte och sjätte styckena samt 26 i § skall tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är ett sådant arbete eller en del av det föremål för upphovsrätt, får
denna rätt också göras gällande.
Avtalsvillkor som utvidgar
framställarens rätt enligt första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltiga.
53 §
Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.
Den som för sitt enskilda
bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda
bruk framställer exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form skall under samma förutsättningar inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket
gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utomlands under sådana omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning
som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är
svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
Bestämmelserna i 45, 47
och 48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmel-
serna i 46 § tillämpas på ljud-upptagningar och upptagningar
av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.
Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars
framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen endast har sitt säte i Sverige, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige. Av föreskrifterna i 49
a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i
Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en
byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.
______
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.
3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 §, eller såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 § i 45, 46, 49 och 49 a §§ och till 26 f § i 45, 46 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svenska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Denna lag tillämpas när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som utgör en förutsättning för en avtalslicens enligt 13 §, eller såvitt gäller vidaresändning genom kabel, 26 f § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lagen tillämpas även vid motsvarande tvister som kan uppkomma dels till följd av hänvisningarna till 13 och 26 f
§§ i 45, 46, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, dels när avtal om exemplarframställning skall ingås med svensska radio- eller televisionsföretag eller avtal om vidaresändning genom kabel skall ingås med radio- eller televisionsföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. ______
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 7 maj 1997
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr och justitierådet Edvard Nilsson
Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag Mattsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1996/97:111 Rättsligt skydd för databaser, m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EG-regler
Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
396L0009