Prop. 2004/05:46
Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Harpsund den 10 mars 2005
Göran Persson
Thomas Bodström
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål, avtalen mellan EU och Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål respektive utlämning samt två bilaterala instrument mellan Sverige och Förenta staterna i samma ämnen, så att Sverige sedan kan tillträda överenskommelserna. I propositionen görs bedömningen att det inte behövs några lagändringar i Sverige med anledning av avtalen om rättslig hjälp i brottmål. När det däremot gäller utlämning lämnas förslag till de lagändringar som föranleds av Sveriges tillträde till EU-avtalet och det bilaterala instrumentet om utlämning. Lagändringarna avser regler om oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med flygtransport av personer som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater. Förslaget innebär en reglering av s.k. transiteringstillstånd vid sådana oplanerade mellanlandningar i Sverige samt en möjlighet för polismyndigheten att omhänderta och ta i förvar den som utlämnas eller överlämnas, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner
1. avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),
2. instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),
3. avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering (avsnitt 8.1),
4. avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),
5. instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (avsnitt 8.1),
dels antar regeringens förslag till
6. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
7. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Hänvisningar till S1
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 b §
Om det vid en transport som avses i 26 § sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, skall tillstånd till transport enligt den paragrafen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom tjugofyra timmar från landningen. Tillstånd till transport skall begäras inom nittiosex timmar från landningen.
Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom den tid som anges i första stycket, skall personen omedelbart friges.
Om tillstånd till transport meddelas, gäller därefter bestämmelserna i 26 § tredje stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelats.
I fråga om svenska medborgare gäller bestämmelserna i andra och tredje styckena endast under de förutsättningar som anges i 26 § andra stycket.
När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i
stället för denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §
Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom nittiosex timmar från landningen, skall personen omedelbart friges.
Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
3. Ärendet och dess beredning
Europeiska unionens råd bemyndigade den 26 april 2002 ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet förhandlade fram två avtal, ett om ömsesidig rättslig hjälp och ett om utlämning (EU-avtalen). Båda avtalen undertecknades den 25 juni 2003. De träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande.
Avtalen förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna i ett bilateralt instrument klargör förhållandet mellan respektive EU-avtals artiklar och eventuellt bilateralt avtal om utlämning respektive rättslig hjälp i brottmål. Sverige och Förenta staterna har i enlighet med EUavtalen förhandlat fram två instrument som klargör hur respektive EUavtal förhåller sig till den bilaterala regleringen. Instrumenten undertecknades den 16 december 2004.
Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria, Avtal mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål (dnr Ju2004/11331/BIRS). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda EU-avtalen, de bilaterala instrumenten och 2001 års bilaterala avtal mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Överenskommelserna finns i bilaga 1–5. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla dem. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissyttrandena och en sammanställning av yttrandena finns tillgängliga på Justitiedepartementet (dnr Ju2004/11331/BIRS).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 februari 2005 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med propositionens. Redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.
4. Bakgrund och utgångspunkter
Sverige deltar i ett omfattande internationellt samarbete i straffrättsliga frågor.
Samarbetet inom utlämningsområdet har för Sveriges del det senaste halvseklet bedrivits främst inom Europarådet. År 1957 antogs den grundläggande konventionen på utlämningsområdet, den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 (1957 års utlämningskonvention, SÖ 1959:65). Alla EU:s medlemsstater har anslutit sig till konventionen. De nordiska staterna har sedan 1950-talet ett utlämningssamarbete som grundar sig på en harmoniserad lagstiftning, som innebär ett mindre komplicerat och därmed effektivare samarbete än enligt 1957 års utlämningskonvention. Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen beträffande utlämning huvudsakligen skett inom ramen för EU:s straffrättsliga samarbete. Inom EU har utarbetats 1995 års konvention om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europiska unionens medlemsstater (SÖ 1998:43) och 1996 års konvention om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ 2001:49). Inom EU har emellertid samarbetet gått längre och bygger numera på rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002 s. 1).
Sverige lämnar också sedan länge andra länder rättslig hjälp i brottmål. Den svenska lagstiftningen är av tradition utformad så att den inte kräver ömsesidighet – reciprocitet – utan rättslig hjälp kan lämnas även till stater med vilka Sverige inte har några konventionsåtaganden.
Vissa länder kräver emellertid avtal med den andra staten för att lämna rättslig hjälp. Sådana avtal skapar också klarhet mellan länderna om under vilka förutsättningar den rättsliga hjälpen lämnas. Avtalen brukar dessutom innehålla bestämmelser som syftar till att underlätta det praktiska förfarandet.
Den mest betydelsefulla internationella regleringen om rättslig hjälp i brottmål är den inom Europarådet framförhandlade europeiska konventionen som den 20 april 1959 antogs i Strasbourg, konventionen om ömsesidig rättslig hjälp (tidigare ”inbördes rättshjälp”) i brottmål (SÖ 1968:15). Konventionen trädde i kraft för Sveriges del den 1 maj 1968. Till konventionen finns två tilläggsprotokoll, det första av den 17 mars 1978 (SÖ 1979:12) och det andra av den 19 september 2001, vilket Sverige inte har ratificerat.
Sverige och Förenta staterna bedriver sedan länge ett samarbete som grundas på bilaterala överenskommelser mellan staterna. Sådana överenskommelser har också träffats mellan länderna när det gäller utlämning. Den 24 oktober 1961 undertecknades konventionen om utlämning mellan Sverige och Amerikas förenta stater (SÖ 1963:17). Konventionen fick sitt nuvarande innehåll genom tilläggskonventionen av den 14 mars 1983 (SÖ1984:34).
Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet, men staterna samarbetar redan i dag i frågor om rättslig hjälp, utan något särskilt avtal.
Till detta kommer nu att det inom EU förhandlats fram två avtal med Förenta staterna, ett om utlämning och ett om ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål. Båda avtalen undertecknades i juni 2003. EU-avtalen innebär, bl.a. för Sverige, att olika frågeställningar om utlämning och rättslig hjälp regleras såväl i bilaterala överenskommelser som i EU-avtalen.
EU-avtalen förutsätter för ikraftträdande att samtliga medlemsstater inom EU i bilaterala överenskommelser med Förenta staterna klargör förhållandet mellan tidigare träffade bilaterala överenskommelser och motsvarande åtaganden i EU-avtalen.
Sverige och Förenta staterna har träffat överenskommelser som tydliggör vilka åtaganden som gäller mellan staterna i fråga om utlämning och rättslig hjälp på grund av de ovan nämnda konventionerna och avtalen.
I fråga om utlämning har i ett särskilt bilateralt instrument reglerats vilka bestämmelser som skall gälla i samarbetet. En konsoliderad version av den bilaterala utlämningskonventionen och EU-avtalet om utlämning har arbetats fram. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen finns intagen som bilaga 1 i denna proposition.
I fråga om rättslig hjälp har samma metod använts, i ett särskilt bilateralt instrument regleras vilka bestämmelser som gäller och en konsoliderad version av avtalen har utarbetats. Det bilaterala instrumentet med den konsoliderade versionen av avtalen om ömsesidig rättslig hjälp finns intaget som bilaga 2 i denna proposition.
För att underlätta förståelsen utgör de konsoliderade versionerna av avtalen utgångspunkt i denna proposition.
I avsnitt 5 lämnas en kort beskrivning av gällande rätt i fråga om utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål.
Såväl avsnitt 6 om utlämning som avsnitt 7 om internationell rättslig hjälp i brottmål inleds med en översikt över behandlade avtal, avsnitt 6.1 och 7.1.
I avsnitt 6.2 lämnas en beskrivning av avtalet mellan EU och Förenta staterna om utlämning och i avsnitt 6.3 redovisas det bilaterala instrumentet om utlämning. En redogörelse för den konsoliderade versionen återfinns i avsnitt 6.4.
I avsnitt 7.2 beskrivs avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om internationell rättslig hjälp i brottmål. Därefter redovisas i avsnitt 7.3 avtalet mellan EU och Förenta staterna. Vidare lämnas i avsnitt 7.4 en redogörelse för det bilaterala instrumentet om rättslig hjälp och i avsnitt 7.5 den konsoliderade versionen av avtalen. Eftersom 2001 års bilaterala avtal om rättslig hjälp i vissa situationer kommer att gälla i sin ursprungliga lydelse, redovisas i avsnitt 7.6 den ursprungliga versionen av de artiklar som får ny lydelse genom EUavtalet.
Hänvisningar till S4
5. Svensk lagstiftning
Hänvisningar till S5
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 4
5.1. Svensk lagstiftning om utlämning
Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen).
Utlämningslagen innehåller bestämmelser om utlämning till utomnordiska stater. I den nordiska utlämningslagen finns bestämmelser om förutsättningar för och förfarandet vid utlämning till de nordiska länderna. Beslut om utlämning till andra nordiska länder fattas som regel av åklagare eller av riksåklagaren. Vid utlämning enligt 1957 års utlämningskonvention och enligt de bilaterala utlämningsavtal som Sverige har ingått tillämpas utlämningslagen. Beslut om utlämning enligt denna lag fattas av regeringen efter, i de flesta fall, Högsta domstolens yttrande. Lagen är tillämplig även i de fall där det inte finns ett särskilt avtal om utlämning mellan Sverige och den andra staten. Förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om utlämning för brott innehåller bestämmelser om utlämning för brott till och från Sverige.
Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna har i Sverige genomförts genom lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen), förordningen (2003:1179) i samma ämne och förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
I lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt och i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen finns bestämmelser om utlämning och överlämnande till dessa domstolar.
5.2. Svensk lagstiftning om internationell rättslig hjälp i brottmål m.m.
Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål
I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål regleras under vilka förutsättningar Sverige kan lämna rättslig hjälp till andra länder eller begära sådan hjälp utomlands. När det gäller lämnande av rättslig hjälp är grundtanken i lagstiftningen att samtliga åtgärder som kan vidtas i en svensk förundersökning eller rättegång också skall kunna vidtas av svenska åklagare och domstolar för att bistå utländska myndigheter. Utifrån samma synsätt skall åtgärderna vidtas under samma förutsättningar som gäller vid en svensk förundersökning eller rättegång. Principen “varken mer eller mindre” gäller alltså i sammanhanget. I vissa fall kan svenska åklagare och domstolar emellertid lämna bistånd även med åtgärder som är okända för oss, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd. Därutöver kan svenska åklagare och domstolar acceptera att följa ett annat förfarande när man vidtar åtgärden om detta begärs av den utländska myndigheten, under förutsättning att ett sådant förfarande inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.
När det gäller svenska myndigheters ansökningar om rättslig hjälp utomlands finns endast några få regler i den svenska lagstiftningen, vilket beror på att det är den andra statens regler som bestämmer under vilka förutsättningar bistånd kan lämnas till en svensk åklagare eller domstol.
Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål upptar i sitt inledande kapitel frågor om området för lagens tillämpning.
I 2 kap. i den nämnda lagen finns allmänna bestämmelser om rättslig hjälp i Sverige. Där anges vem som får ansöka om rättslig hjälp, vad en sådan ansökan skall innehålla och till vem ansökan skall skickas samt vilken åklagare eller domstol som skall handlägga ärendet i Sverige. Utgångspunkten är att den instans som handlägger ärendet också prövar om förutsättningarna är uppfyllda för att vidta åtgärden enligt de svenska reglerna i främst rättegångsbalken. Är så inte fallet skall ansökan avslås. I kapitlet finns upptaget också vissa andra förutsättningar som måste vara uppfyllda. En sådan förutsättning är kravet på dubbel straffbarhet. Detta krav gäller generellt för samtliga åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, t.ex. husrannsakan och beslag, utom såvitt gäller ansökningar från EU-stater eller andra nordiska stater. I samma kapitel finns även vissa andra generella vägransgrunder, t.ex. att en ansökan skall avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen. Det är regeringen – och inte en åklagare eller domstol – som skall avslå en ansökan om rättslig hjälp på dessa sistnämnda grunder.
I 3 kap. finns ett fåtal allmänna bestämmelser om rättslig hjälp utomlands. Anledningen till den sparsamma regleringen är, som ovan nämnts, att det i huvudsak är den andra statens regelverk som styr förfarandet. I
2 § finns huvudregeln om att en ansökan från en svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidarebefordran till den utländska staten.
Det omfattande 4 kap. innehåller särskilda bestämmelser om olika former av rättslig hjälp, t.ex. bevisupptagning vid domstol, förhör genom videokonferens och överförande av frihetsberövade personer. Beträffande kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, dvs. kroppsvisitation och kroppsbesiktning, finns särskilda bestämmelser i 14–24 §§. Ansökningar om sådana åtgärder i Sverige handläggs av åklagare och prövas i vissa fall av domstol.
Det avslutande 5 kap. reglerar disparata frågor som villkor om användningsbegränsning, immunitet, sekretess, delning av förverkad egendom mellan stater och återkrav av kostnader.
Gemensamma utredningsgrupper
Samarbete över landsgränser i utredningar om brott är inte ovanligt. Oftast sker samarbetet utan stöd av särskilda avtal eller med stöd av bestämmelser om rättslig hjälp i brottmål. Ett sätt att samarbeta sker i form av gemensamma utredningsgrupper.
En gemensam utredningsgrupp syftar till att tjänstemän från brottsutredande myndigheter i två eller flera stater tillsammans utreder brott som har kopplingar till de stater som inrättat gruppen. Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från traditionella traktatreglerade samarbetsformer är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens arbete samordnas en eller flera konkreta brottsutredningar i staterna enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive stat. Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika
konkreta utredningsåtgärder vidtas. När brottsutredningen är färdig upplöses utredningsgruppen. Tanken är att de olika samarbetsformerna skall komplettera varandra i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten.
Först genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar författningsreglerade Sverige denna typ av gränsöverskridande samarbete. Lagen är emellertid begränsad till utredningsgrupper som inrättas med stöd av rådets (Europeiska unionens råd) rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper. För närvarande bereds ett förslag till utvidgning av tillämpningsområdet till grupper som inrättas med stöd av rambeslutet, 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpning av vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention. Förslaget har presenterats i lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m. Lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper påverkar inte det informella samarbete mellan brottsutredande myndigheter i olika länder som sker redan i dag, se prop. 2003/04:4 s. 12.
Delgivning
De svenska författningar som styr förfarandet i Sverige är kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet och kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet. Den sistnämnda kungörelsen hänvisar i delar till förfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).
Hänvisningar till S5-2
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 8.3
6. Avtalen om utlämning
Hänvisningar till S6
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 4
6.1. Översikt över de avtal om utlämning som behandlas i ärendet
I detta avsnitt (6) behandlas flera avtal om utlämning.
Sveriges konvention den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater om utlämning benämns den bilaterala utlämningskonventionen. När inte annat anges, avses den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen.
Tilläggskonventionen den 14 mars 1983 till utlämningskonventionen den 24 oktober 1961 med Amerikas förenta stater benämns tilläggskonventionen.
Avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet finns i bilaga 3.
Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om tillämpning av den bilaterala utlämningskonventionen benämns det bilaterala instrumentet.
Det bilaterala instrumentet – undertecknat den 16 december 2004 – är intaget som bilaga 1.
Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 1 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.
Hänvisningar till S6-1
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 4
6.2. Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)
Bakgrund
EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbete med medlemsstaterna, förhandlade fram ett avtal om utlämning. Rådet bemyndigade därefter den 6 juni 2003 rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om utlämning (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan staten Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.
Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)
EU-avtalet inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att EU och Förenta staterna – önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Förenta staterna, – önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar, – vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen, – beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen, – önskar ingå ett avtal om utlämning av brottslingar.
Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolkningen av de enskilda artiklarna.
Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet för utlämning av brottslingar.
De definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen. Termen Justitieministerium betyder beträffande Förenta staterna United States Department of Justice och för en medlemsstat i normalfallet dess justitieministerium.
Materiella bestämmelser (artikel 3–14)
Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om utlämning. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–14, dvs. de övriga materiella bestämmelserna, skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande, skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument klargöra hur gällande bilaterala avtal om utlämning skall tillämpas (artikel 3.2 a). Övriga bestämmelser i artikel 3 gäller enbart för nya medlemsstater i EU.
De materiella bestämmelserna i artikel 4–14 behandlar – brott som kan leda till utlämning (artikel 4), – översändande och vidimering av handlingar (artikel 5), – översändande av framställningar om provisoriskt anhållande (artikel 6), – översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande (artikel 7), – kompletterande information (artikel 8), – tillfälligt överlämnande (artikel 9), – framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater (artikel 10), – förenklade utlämningsförfaranden (artikel 11), – transitering (artikel 12), – dödsstraff (artikel 13), och – känslig information i en framställning (artikel 14).
Flera av de materiella bestämmelserna har inte inverkan på det bilaterala förhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna. Undantagen härifrån är i huvudsak regler om procedurer, men också två bestämmelser om konkurrens mellan flera staters ansökningar och om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning. Hur de materiella bestämmelserna skall förhålla sig till medlemsstaternas bilaterala avtal med Förenta staterna regleras, som ovan nämnts, i artikel 3.1 i EU-avtalet. Nedan följer en kortfattad genomgång av artikel 3.1 (punkt a–k) som klargör bestämmelsernas (artikel 4–14) inverkan på den bilaterala utlämningskonventionen.
Artikel 4 om brott som kan leda till utlämning skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter utlämning endast för vissa brott eller enligt en förteckning (punkt a). Den bilaterala utlämningskonventionen bygger emellertid, sedan tilläggskonventionen (artikel II), inte på en förteckning över vissa brott utan på en miniminivå i straffskalan, varför bestämmelsen inte har betydelse för Sveriges del.
Artikel 5 om översändande och vidimering av handlingar skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning
om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten (punkt b). Detta innebär att de bestämmelserna kommer att gälla i stället för nuvarande regler i den bilaterala utlämningskonventionen.
Artikel 6 om översändande av framställningar om provisoriskt anhållande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium (punkt c). Artikeln påverkar i viss mån nuvarande bestämmelser.
Artikel 7 om översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar översändande av framställningen om utlämning (punkt d). Bestämmelsen påverkar i viss mån den bilaterala utlämningskonventionen.
Artikel 8 om kompletterande information skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas (punkt e). Bestämmelsen kommer endast delvis att få betydelse för förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.
Artikel 9 om tillfälligt överlämnande skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten (punkt f). Eftersom den bilaterala utlämningskonventionen artikel VI b (enligt tilläggskonventionen) redan tillåter sådant tillfälligt överlämnande, är det den bestämmelsen som även fortsättningsvis skall gälla.
Artikel 10 om konkurrens mellan flera samtidiga framställningar om utlämning eller överlämnande skall, utom då något annat stadgas i artikeln, tillämpas i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person (punkt g). I den bilaterala utlämningskonventionen saknas reglering i denna fråga, vilket alltså innebär att artikeln skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna.
Artikel 11 om förenklade utlämningsförfaranden skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden (punkt h). Sådana bestämmelser finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen och artikel 11 skall därför vara tillämplig i förhållande mellan Sverige och Förenta staterna.
Artikel 12 om transitering skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för oplanerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas (punkt i). Bestämmelser om transitering finns redan i artikel XIV i utlämningskonventionen. Däremot saknas i dag särskilda regler om förfarandet vid oplanerad landning av luftfartyg.
Artikel 13 om dödsstraff får tillämpas av den anmodade staten i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar dödsstraff (punkt j).
Artikel 14 om känslig information i en framställning skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar behandling av
känslig information (punkt k). Några bestämmelser om detta finns inte i den bilaterala utlämningskonventionen, varför artikeln skall tillämpas.
Den genomgång som har gjorts i detta avsnitt motsvaras av de bedömningar som har gjorts i artikel 1 i det bilaterala instrument som upprättats mellan Sverige och Förenta staterna enligt artikel 3.2 a i EUavtalet. Det närmare innehållet i det bilaterala instrumentet redovisas i avsnitt 6.3.2. Artiklarna 5–8 och 10–14 och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen behandlas närmare i avsnitt 6.4.
Samråd (artikel 15)
I artikel 15 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.
Icke-avvikelse (artikel 17)
EU-avtalet innehåller i artikel 17 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Avtalet hindrar inte den anmodade staten från att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras i avtalet men som omfattas av ett bilateralt utlämningsavtal mellan parterna. Bestämmelsen tydliggör att Sverige kan åberopa de vägransgrunder som finns i den bilaterala utlämningskonventionen och i utlämningslagen om t.ex. egna medborgare.
I bestämmelsen regleras också att samråd skall äga rum mellan den ansökande och anmodade staten om de konstitutionella principerna eller rättspraxis hindrar utlämning.
Nya avtal (artikel 18)
EU-avtalet utesluter enligt artikel 18 inte att bilaterala avtal ingås mellan en medlemsstat och Förenta staterna efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet.
Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämpningssvårigheter i EU-avtalet inte kan lösas genom samråd, kan man i ett bilateralt avtal fastställa en alternativ ordning rörande den aktuella bestämmelsen.
Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 19)
Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 19. EU skall underrätta Förenta staterna om
1. vilka myndigheter i medlemsstaterna som utses som centralorgan om det inte är Justitiedepartementet, och
2. vilken myndighet som skall pröva en fråga om konkurrens mellan ett utlämningsärende och ett ärende om överlämnande enligt den europeiska arresteringsordern.
Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 16 och 20–22)
Artikel 16 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan regleras också i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i motsvarande del rörande det instrumentet, se avsnitt 6.3.2.
I artikel 20 i EU-avtalet finns sedvanliga bestämmelser om territoriell tillämpning av avtalet. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.
De avtalsslutande parterna har i artikel 21 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet när det är nödvändigt och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.
EU-avtalet träder enligt artikel 22 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet, se avsnitt 6.3.2.
6.3. Det bilaterala instrumentet
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 4
6.3.1. Inledning
I EU-avtalet finns det, som framgår av beskrivningen i förra avsnittet, vissa bestämmelser som ersätter bilaterala bestämmelser och andra som skall komplettera motsvarande bestämmelser. Sverige och Förenta staterna har upprättat ett instrument som klargör förhållandet mellan artiklarna i EU-avtalet och bestämmelserna i den bilaterala utlämningskonventionen – det bilaterala instrumentet. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004.
För Sveriges del innebär EU-avtalet förändringar i vissa delar men huvudsakligen kommer samma regelverk som gäller i dag att gälla också framöver. De frågor som innebär förändringar är frågor om dödsstraffets betydelse för frågan om utlämning, översändande och vidimering av handlingar, hantering av känslig information, transitering vid oplanerade landningar, förenklade förfaranden och konkurrens mellan samtidiga utlämningsframställningar.
Det sammansatta avtalet, dvs. den bilaterala utlämningskonventionen från 1961 i dess lydelse efter tilläggskonventionen från 1983 och med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet, har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Denna konsoliderade version kan ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är den bilaterala utlämningskonventionen i dess lydelse efter tilläggskonventionen samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.
Nedan följer en genomgång av bestämmelserna i det bilaterala instrumentet och av de förändringar som EU-avtalet föranleder. Även i de delar det inte krävs författningsändringar i Sverige kommer ändringar i den bilaterala utlämningskonventionen att få betydelse för tillämpningen i Sverige, se nedan under respektive avsnitt. Eftersom ett avtal av detta slag blir direkt tillämpligt i Förenta staterna (”self-executing”) kommer ändringar att få direkt genomslag för tillämpningen på amerikansk sida. Frågor om förhållandet till svensk rätt och om behovet av lagändringar behandlas i avsnitt 8.2.
Hänvisningar till S6-3-1
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 6.4
6.3.2. De enskilda artiklarna
Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till den bilaterala utlämningskonventionen. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de bestämmelser som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om utlämning. Det bilaterala instrumentet har fem artiklar och en bilaga, den konsoliderade versionen, se avsnitt 6.4.
Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och den bilaterala utlämningskonventionen
I artikel 1 i det bilaterala instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på den bilaterala utlämningskonventionen på visst sätt. Artikeln får anses vara den i materiellt hänseende väsentligaste i instrumentet och redovisningen i artikeln motsvarar den bedömning som har gjorts i avsnitt 6.2 om förhållandet mellan EU-avtalet (i instrumentet “utlämningsavtalet”) och den bilaterala utlämningskonventionen. Artikeln föreskriver att:
a) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.1 och X.5 i bilagan till instrumentet, skall reglera sättet för översändande och fordringar avseende bestyrkande, vidimering eller legalisering av utlämningsframställningen och av de handlingar som stöder denna.
b) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XIII.1 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ väg för översändande av framställningar om provisoriskt anhållande.
c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel X.7 i bilagan till instrumentet, medger en alternativ metod för översändande av framställningen om utlämning och av handlingar som stöder denna efter provisoriskt anhållande.
d) Bestämmelserna i artikel 8 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XII i bilagan till instrumentet, skall reglera vilken kanal som skall användas för att översända kompletterande uppgifter.
e) Bestämmelserna i artikel 10 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVI i bilagan till instrumentet, skall reglera avgöranden i fråga om framställningar som gjorts av flera stater om utlämning eller överlämnande av samma person.
f) Bestämmelserna i artikel 11 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XVII i bilagan till instrumentet, skall reglera tillämpningen av förenklat utlämningsförfarande.
g) Bestämmelserna i artikel 12.3 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XV.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera förfarandet för transitering vid oplanerade landningar vid flygtransport.
h) Bestämmelserna i artikel 13 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel VII i bilagan till instrumentet, skall reglera utlämning för brott som är belagda med dödsstraff i den ansökande staten.
i) Bestämmelserna i artikel 14 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel XI i bilagan till instrumentet, skall reglera samrådsförfarandet när den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känsliga uppgifter till stöd för en framställning om utlämning.
Genom EU-avtalet får alltså det bilaterala avtalsförhållandet om utlämning mellan Sverige och Förenta staterna flera ändrade bestämmelser.
Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till det bilaterala avtalet finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 6.2. Där behandlas också varför artikel 1 i instrumentet har detta innehåll.
Artikel 2. Den integrerade texten
Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instrumentet. Bilagan kallas i denna proposition för den konsoliderade versionen.
Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott
Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 16) återspeglas delvis i artikel 3 i instrumentet. Av artikel 3 framgår att instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten. Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om utlämning och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.
Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar
Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 16 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande. De två undantag från huvudregeln som finns intagna i EU-avtalet avser inte artiklar som påverkar förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.
Artikel 5 a. Ratificering
I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratificering. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.
Instrumentet träder i kraft samma dag som EU-avtalet (se artikel 22 i EU-avtalet).
Artikel 5 b. Upphörande
Instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EU-avtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och den bilaterala utlämningskonventionen tillämpas. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.
6.4. Den konsoliderade versionen
Översikt
I avsnitt 6.3.1 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådliggöra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla överenskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet.
I bilagan har artikelnumreringen ändrats något i förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen. Förhållandet mellan numreringen i bilagan och de ovan nämnda överenskommelserna är följande:
Artikel i bilagan Från artikel i överenskommelse
I Tilläggskonv., art. I
II Tilläggskonv., art.II III Tilläggskonv., art. IV IV Utlämningskonv., art. V
V Tilläggskonv., art. VI
VI Tilläggskonv., art. VII VII EU-avtalet, art. 13
VIII Utlämningskonv., art IX
IX Utlämningskonv., art X
X Tilläggskonv., art XI, och EU-avtalet, art. 5 och 7.1
XI EU-avtalet, art. 14 XII EU-avtalet, art. 8
XIII Tilläggskonv., art XII, och EU-avtalet, art. 8 XIV Tilläggskonv., art XIII XV Utlämningskonv., art. XIV, och EU-avtalet, art. 12.3 XVI EU-avtalet, art. 10
XVII EU-avtalet, art. 11 XVIII Utlämningskonv., art. XV
XIX Utlämningskonv., art. XVI
Ett antal artiklar får alltså ny eller ändrad lydelse genom EU-avtalet och instrumentet. Hur dessa artiklar förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.2.
Dödsstraff
Redan genom nuvarande bilaterala utlämningskonvention finns det möjlighet att vägra utlämning från Sverige till Förenta staterna om det brott som utlämningen avser kan medföra dödsstraff, om inte Förenta staterna före utlämningen försäkrar att sådant straff inte kommer att verkställas (artikel VIII).
Artikel 13 i EU-avtalet, artikel VII i den konsoliderade versionen, behandlar denna fråga. Enligt EU-avtalet får respektive medlemsstat och Förenta staterna avgöra om artikeln skall tillämpas dem emellan. Sverige och Förenta staterna har valt att tillämpa bestämmelsen. Detta innebär en större trygghet för personer som utlämnas från Sverige för brott där Förenta staterna tillämpar dödsstraff. Artikeln kan enligt sin lydelse tillämpas både när Sverige är ansökande stat och när utlämning begärs av Förenta staterna, men i praktiken är det bara Sverige som kommer att utnyttja möjligheten enligt artikeln. Enligt huvudregeln får utlämning från Sverige för ett brott som är belagt med dödsstraff beviljas på villkor att den eftersökte inte ens skall ådömas dödsstraff. I artikeln finns dock en möjlighet att i vissa fall tillämpa den nuvarande regeln, som alltså visserligen hindrar att dödsstraffet verkställs men inte att det döms ut. Om det nya och i förhållande till dagens reglering mer långtgående villkor av formella skäl inte kan uppfyllas, kan utlämning beviljas på villkor att ett utdömt dödsstraff inte skall verkställas. I förhandlingarna framhöll Förenta staterna att det processuella regelsystemet i några delstater tvingar åklagaren att yrka dödsstraff för vissa brott och domstolen att välja den påföljden om den misstänkte fälls till ansvar för brottet. Undantaget är till för sådana situationer, men hindrar alltså – liksom i dag – att dödsstraffet verkställs.
Översändande och vidimering av handlingar
Den bilaterala utlämningskonventionen bygger på principen att handlingar skall överlämnas på diplomatisk väg, vilket normalt innebär att handlingar överlämnas till ministeriet i den anmodade staten genom den begärande statens diplomatiska personal i den anmodade staten. EUavtalets reglering förenklar i någon mån tillvägagångssättet för översändande av utlämningsframställningar och kompletterande information.
Huvudregeln kommer även i fortsättningen att vara att handlingar i utlämningsärenden skall överlämnas på diplomatisk väg (artikel X.1 i den konsoliderade versionen).
En begäran om att en eftersökt person skall anhållas i avvaktan på en begäran om utlämning, s.k. provisoriskt anhållande, får, enligt artikel 6 i EU-avtalet, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Bestämmelsen har tagits in som en del av artikel XIII.1 i den konsoliderade versionen.
Om den eftersökte är provisoriskt anhållen, kan överlämnandet av utlämningsframställningen, i stället för att ske på diplomatisk väg som beskrivs ovan, ske genom att den ansökande staten lämnar utlämningsframställningen och övriga handlingar till den anmodade statens
ambassad i den ansökande staten. Framställningen anses mottagen av den anmodade staten vid den tidpunkt handlingarna överlämnades till den anmodade statens ambassad. Detta har betydelse för beräkningen av den tidsfrist som gäller från det att den eftersökte gripits i den anmodade staten till dess att en utlämningsframställning skall ha överlämnats. Se vidare artikel X.7 i den konsoliderade versionen.
Slutligen bör i detta sammanhang nämnas att av artikel 5 i EU-avtalet, som i den konsoliderade versionen motsvaras av artikel X.5, följer att handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitie- eller utrikesministeriet skall godtas i den anmodade staten utan ytterligare legalisering. Enligt nu gällande text avser regleringen handlingar som överlämnats på diplomatisk väg, men med anledning av det nämnda justerade förfarandet vid överlämnande av handlingar har också denna text justerats till att gälla även handlingar som överlämnas på annat sätt.
Kompletterande information
Nuvarande utlämningskonvention saknar särskilda bestämmelser om kompletterande information. Artikel 8 i EU-avtalet – artikel XII i den konsoliderade versionen – föreskriver dels att den anmodade staten får begära kompletterande information om de uppgifter som lämnats till stöd för en utlämningsframställning inte är tillräckliga för att uppfylla kraven. Dessutom föreskrivs att sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.
Känslig information
En nyhet i EU-avtalet är regleringen i artikel 14 om översändande av känslig information (artikel XI i den konsoliderade versionen). Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda den på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.
Transitering
I fråga om transitering tillkommer genom EU-avtalet en bestämmelse om en udda situation, nämligen oplanerade landningar. Transitering med planerad landning eller annars genom ett lands territorium regleras i nuvarande artikel XIV, och överförs oförändrat till den konsoliderade versionens artikel XV.1 och XV.2. Någon ny reglering för det fallet blir alltså inte aktuell.
I fråga om en oplanerad landning gäller följande. Av artikel 12.3 i EUavtalet (XV.3 i den konsoliderade versionen) följer att tillstånd inte krävs när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om det sker en oplanerad landning, kan emellertid den stat där landningen sker kräva en framställning om transitering. Av
bestämmelsen framgår vidare att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.
Samtidiga utlämningsframställningar
En annan nyhet i EU-avtalet är regleringen av hur den anmodade staten skall gå till väga om det är flera stater som begär utlämning av samma person. Den verkställande myndigheten skall då bedöma till vilket land personen skall utlämnas. I artikel XVI i den konsoliderade versionen finns en icke uttömmande lista på omständigheter som skall beaktas vid bedömningen. Listan omfattar
a) huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal,
b) de orter där de enskilda brotten begicks,
c) de ansökande staternas respektive intressen,
d) brottens svårhetsgrad,
e) offrets nationalitet,
f) möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de ansökande staterna, och
g) den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de ansökande staterna mottogs.
Artikeln reglerar också, och på samma sätt, hur Sverige skall agera om Sverige som anmodad stat har att pröva dels en begäran från Förenta staterna om utlämning, dels en europeisk arresteringsorder utfärdad i en EU-stat.
I en förklarandenot till artikel 10 i EU-avtalet klargörs också att bestämmelsen inte är avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som, t.ex. Sverige, är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och inte heller påverka Förenta staternas rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller samma domstol.
Förenklade förfaranden
I EU-avtalet finns en särskild bestämmelse om förenklade utlämningsförfaranden. Bestämmelsen återfinns i artikel XVII i den konsoliderade versionen. Ett förenklat utlämningsförfarande kan tillämpas om den eftersökte samtycker till att överlämnas. I sådana fall får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom eller henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden.
7.1. Översikt över de avtal om internationell rättslig hjälp som behandlas i ärendet
I detta avsnitt (7) behandlas flera avtal om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering benämns 2001 års bilaterala avtal. Avtalet är intaget som bilaga 5.
Avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater benämns EU-avtalet. EU-avtalet är intaget som bilaga 4.
Instrumentet som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillämpning av 2001 års bilaterala avtal benämns det bilaterala instrumentet. Det bilaterala instrumentet finns i bilaga 2.
Med den konsoliderade versionen avses det sammansatta avtalet, dvs. 2001 års bilaterala avtal med ändringar genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet, som har sammanförts till ett konsoliderat avtal med vissa ändringar i artikelnumreringen. Den konsoliderade versionen återfinns i bilaga 2 som en bilaga till det bilaterala instrumentet.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 4
7.2. Avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna
Den 17 december 2001 undertecknades ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Sverige och Förenta staterna (2001 års bilaterala avtal). Ett avtal av detta slag blir direkt tillämplig lag i Förenta staterna (avtalet är “self-executing”), medan det för Sveriges del enbart blir folkrättsligt bindande. Denna olikhet har medfört att Förenta staterna för vissa artiklar har krävt mycket tydliga skrivningar. Skrivningarna har inte alltid varit nödvändiga för att Sverige skall kunna uppfylla sin del av avtalet. Enligt artikel 22 träder avtalet i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxling av ratifikationsinstrument. Varken Sverige eller Förenta staterna har ännu ratificerat avtalet. Det bör dock poängteras att Sverige och Förenta staterna redan i dag, utan ett särskilt avtal, samarbetar i frågor om rättslig hjälp.
EU:s medlemsstater samarbetar var för sig med Förenta staterna i bland annat frågor som rör straffrättsliga förfaranden. För att förbättra samarbetet, så att särskilt gränsöverskridande brottslighet och terrorism kan bekämpas effektivt, beslutade Europeiska unionens råd den 26 april 2002 att bemyndiga ordförandeskapet att inleda förhandlingar med Förenta staterna. Ordförandeskapet, i nära samarbetet med medlemsstaterna, förhandlade fram ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp. Rådet bemyndigade därefter, den 6 juni 2003, rådets ordförande att utse den eller de personer som skulle ha befogenhet att underteckna avtalet på EU:s vägnar, med förbehåll för att de senare ingås (2003/516/EG). Den 25 juni 2003 undertecknades avtalet mellan Europeiska unionen och
Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet). Avtalsslutande parter är EU och Förenta staterna. Avtalet träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att de avtalsslutande parterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Det innebär i praktiken att varje medlemsstat skall ha avslutat sina interna förfaranden innan avtalet kan träda i kraft. I samband med rådets beslut om att bemyndiga ordförandeskapet att på EU:s vägnar underteckna avtalet lämnade Sverige ett konstitutionellt förbehåll enligt artikel 24 i fördraget om Europeiska unionen, vilket innebär att de förfaranden som föreskrivs i regeringsformen skall vara uppfyllda innan Sverige kan bli bunden av EU-avtalet.
Avtalet förutsätter att varje EU-medlemsstat med Förenta staterna skriftligen beskriver förhållandet mellan EU-avtalets artiklar och eventuellt bilateralt avtal om rättslig hjälp.
I EU-avtalet finns artiklar som i vissa delar ändrar innehållet i 2001 års bilaterala avtal, i vissa delar kompletterar detsamma. Sverige och Förenta staterna har därför – i enlighet med EU-avtalet – förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur de två avtalen skall förhålla sig till varandra. Instrumentet undertecknades den 16 december 2004. Det träder i kraft när såväl Sverige som Förenta staterna genomfört sina respektive nationella förfaranden för ikraftträdande och EU-avtalet träder i kraft.
Det sammansatta avtalet, dvs. det bilaterala avtalet med ändringar och kompletteringar genom EU-avtalet har sammanförts till en konsoliderad version, som är intagen som en bilaga till instrumentet. Denna konsoliderade text skall ses som en “populärversion” och är inte i sig bindande. De överenskommelser som kommer att vara bindande mellan Sverige och Förenta staterna är 2001 års bilaterala avtal samt EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.
För tydlighets skull är det den konsoliderade versionen som är utgångspunkten i denna proposition.
I avsnitt 7.3–7.5 följer en genomgång av avtalen. För en exakt lydelse av innehållet i det bilaterala instrumentet och det konsoliderade avtalet samt EU-avtalet, se bilaga 2 respektive 4. De artiklar i 2001 års bilaterala avtal som har fått ny lydelse genom EU-avtalet beskrivs i sin ursprungliga form i avsnitt 7.6.
7.3. Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet)
Skäl och inledande bestämmelser (artikel 1–2)
Avtalet mellan EU och Förenta staterna (EU-avtalet) inleds med skäl för avtalet. Av dessa framgår att Europeiska unionen och Förenta staterna
– önskar att ytterligare underlätta samarbetet mellan Förenta staterna och Europeiska unionens medlemsstater,
– önskar bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma värderingar,
– vederbörligen beaktar den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,
– beaktar de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,
– önskar ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Även om skälen inte är en del av avtalet har de betydelse vid tolkningen av de enskilda artiklarna.
Avtalets mål och syfte redovisas i artikel 1 så att EU och Förenta staterna förpliktar sig att i enlighet med bestämmelserna i avtalet förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.
De två definitioner som krävs för avtalet finns i artikel 2. Med avtalsslutande parter avses Europeiska unionen och Förenta staterna. Med medlemsstat avses en medlemsstat i Europeiska unionen.
Materiella bestämmelser (artikel 3–10)
Artikel 3 redovisar tillämpningsområdet för EU-avtalet i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater och om sådana avtal saknas. I artikel 3.1 anges hur artikel 4–10 skall förhålla sig till bilaterala avtal. För att det inte skall råda någon tveksamhet om detta förhållande skall varje medlemsstat och Förenta staterna i ett skriftligt instrument bekräfta att dess gällande bilaterala avtal med Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sättet (artikel 3.2 a). Även nytillträdande medlemsstater i EU skall integreras i EU-avtalets regelverk (artikel 3.2 b och c). Också stater som inte i dag har bilaterala avtal med Förenta staterna omfattas av EU-avtalet (artikel 3.3). I artikel 3.4 regleras vid vilken tidpunkt EU-avtalet skall gälla mellan en nytillkommen medlemsstat och Förenta staterna, för det fall något skriftligt instrument inte har hunnit upprättas dem emellan före medlemsstatens anslutning till unionen.
Att EU-avtalet gäller endast mellan de berörda staterna och inte har verkan i förhållande till enskilda personers rättigheter framgår av artikel 3.5.
De övriga materiella bestämmelserna finns i artikel 4–10. Bestämmelserna behandlar identifiering av bankinformation, gemensamma utredningsgrupper, videokonferens, påskyndat översändande av framställningar, ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter samt den ansökande statens begäran om sekretess. Av de materiella bestämmelserna är det bara artikel 10 om sekretess som inte har satt spår i det bilaterala instrumentet. Eftersom det i 2001 års bilaterala avtal finns en bestämmelse om sekretess, skall artikel 10 inte tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, se artikel 3.1 g, som föreskriver att artikel 10 i EU-avtalet skall tillämpas bara i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser. Övriga materiella bestämmelser i EU-avtalet skall enligt artikel 3.1 a–e tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser eller, enligt artikel 3.1 f, i stället för eller i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser.
Samråd (artikel 11)
I artikel 11 i EU-avtalet regleras skyldighet för de avtalsslutande parterna, dvs. Europeiska unionen och Förenta staterna, att samråda för att möjliggöra att avtalet utnyttjas så effektivt som möjligt och för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.
Icke-avvikelse (artikel 13)
EU-avtalet innehåller i artikel 13 en bestämmelse om s.k. icke-avvikelse. Med förbehåll för artikel 4.5 om banksekretess och artikel 9.2 b om användningsbegränsningar med hänvisning till skydd av personuppgifter, hindrar inte avtalet den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.
Nya avtal (artikel 14)
EU-avtalet utesluter enligt artikel 14 inte att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Förenta staterna ingås efter avtalets ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med EU-avtalet. Ett exempel på när ett sådant avtal kan träffas nämns i en förklarandenot till EU-avtalet. Om tillämpningssvårigheter inte kan lösas genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal fastställa en operativ genomförbar alternativ mekanism rörande den särskilda bestämmelsen i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.
Utsedd myndighet och underrättelse (artikel 15)
Frågor om centralorgan och underrättelser behandlas i artikel 15.
Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b (om rättslig hjälp till administrativa myndigheter) skall Europeiska unionen underrätta Förenta staterna om vilket ministerium som utsetts (punkt 1). Frågan berör inte Sverige.
De avtalsslutande parterna skall (punkt 2) underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de har utsett i enlighet med artikel 4.3 (om identifiering av bankinformation), innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Förenta staterna. Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 3 i den konsoliderade versionen.
Underrättelse skall också ske om eventuella begränsningar till viss brottslighet som åberopas enligt artikel 4.4 (om identifiering av bankinformation). Underrättelsen sker i artikel 18a punkt 4 i den konsoliderade versionen.
Tidsmässig och territoriell tillämpning (artikel 12 och 16–18)
Artikel 12 handlar om den tidsmässiga tillämpningen av EU-avtalet. Den frågan återspeglas i artikel 3 och 4 i det bilaterala instrumentet, och behandlas i avsnitt 7.4.
EU-avtalet skall i territoriellt hänseende enligt artikel 16 gälla för Förenta staterna samt, när det gäller Europeiska unionen, för medlemsstaterna och för territorier för vilkas yttre förbindelser en medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten. Sverige berörs inte av den särskilda regleringen av andra territorier eller länder.
De avtalsslutande parterna har i artikel 17 enats om att genomföra en översyn av EU-avtalet senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.
EU-avtalet träder enligt artikel 18 i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att parterna underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande, bl.a. att bilaterala instrument enligt artikel 3 i EU-avtalet har upprättats. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Frågan behandlas i avsnitt 7.4 i anslutning till motsvarande fråga i artikel 5 i det bilaterala instrumentet.
7.4. Det bilaterala instrumentet
Som ovan nämnts har Sverige och Förenta staterna förhandlat fram ett bilateralt instrument som klargör hur EU-avtalets artiklar förhåller sig till 2001 års bilaterala avtal. Till instrumentet är bilagt, som en konsoliderad version, de artiklar som avses gälla mellan Sverige och Förenta staterna i fråga om ömsesidig rättslig hjälp. Instrumentet har fem artiklar.
Artikel 1. Förhållandet mellan EU-avtalet och det bilaterala avtalet
I artikel 1 i instrumentet erkänner (“acknowledge”) Sveriges regering och Förenta staternas regering att EU-avtalet i enlighet med bestämmelserna i instrumentet skall tillämpas på 2001 års bilaterala avtal enligt följande:
a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18a i bilagan till instrumentet, skall reglera identifiering av konton och ekonomiska transaktioner, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 18b i bilagan till instrument, skall reglera upprättande av och verksamhet för gemensamma utredningsgrupper, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 6 och 18c i bilagan till instrumentet, skall reglera upptagning av vittnesmål från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och den anmodade staten, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i bilagan till instrumentet, skall reglera användning av snabba kommunikationsmedel, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i bilagan till instrumentet, skall reglera översändande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter, utöver vad som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
f) Bestämmelserna i artikel 9 i EU-avtalet, som de framläggs i artikel 7 i bilagan till instrumentet, skall reglera begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.
Genom EU-avtalet tillkommer nya ömsesidiga åtaganden, artikel 18a, 18b och 18c i den konsoliderade versionen. Artiklarna har fått den ovanliga numreringen för att inte rubba den övriga numreringen i 2001 års bilaterala avtal
1
. Därutöver innebär EU-avtalet att vissa andra artiklar justeras, närmare bestämt artikel 2, 4, 6 och 8. Slutligen får artikel 7 ett helt nytt innehåll. Grunden för hur EU-avtalet skall förhålla sig till 2001 års bilaterala avtal finns i artikel 3.1 i EU-avtalet, se vidare avsnitt 7.3. Innehållet i de olika bestämmelserna kommenteras i avsnitt 7.5.
Artikel 2. Den integrerade texten
Artikel 2 förklarar att den integrerade texten till bestämmelserna i det bilaterala avtalet och EU-avtalet är intagen som en bilaga till instrumentet.
Artikel 3. Tidsmässig tillämpning på brott
Den bestämmelse i EU-avtalet som reglerar tidsmässig tillämpning (artikel 12) återspeglas delvis i artikel 3 i det bilaterala instrumentet. Av artikeln framgår att det bilaterala instrumentet skall tillämpas såväl på brott som har begåtts före instruments ikraftträdande som på brott som har begåtts efter den tidpunkten.
Detta är det vanliga sättet att reglera tillämpningen i avtal om ömsesidig rättslig hjälp och regleringen avviker inte från vad Sverige normalt tillämpar.
1
De svenska artiklarna 18a, 18b och 18c motsvaras av 18
bis, 18 ter respektive 18 quater i
den engelska versionen.
Artikel 4. Tidsmässig tillämpning på framställningar
Artikel 4 avspeglar den andra delen av artikel 12 i EU-avtalet som rör tidsmässig tillämpning. Instrumentet skall som huvudregel inte tillämpas på framställningar som har gjorts före dess ikraftträdande.
I två avseenden skall emellertid det bilaterala instrumentet tillämpas på framställningar som har gjorts före den tidpunkt då instrumentet träder i kraft men som inte har avgjorts i den anmodade staten vid den tidpunkten. Det gäller artiklarna 4.1 a, 6.1 d och 18c i den konsoliderade versionen, dvs. frågor om framställningens form och innehåll samt om videokonferens.
Artikel 5 a. Ratificering
I artikel 5 a görs det klart att Sverige och Förenta staterna skall underrätta varandra när respektive stat har slutfört den interna processen för ratificering. För Sveriges del innebär det att underrättelse skall ske när riksdagen tagit ställning till instrumentet.
Artikel 5 b. Upphörande
Det bilaterala instrumentet reglerar i artikel 5 b vad som händer om EUavtalet upphör. Då skall också instrumentet upphöra att gälla och 2001 års bilaterala avtal tillämpas, under förutsättning att det senare har trätt i kraft. Sverige och Förenta staterna får dock komma överens om att fortsätta att tillämpa några eller alla bestämmelser i instrumentet.
7.5. Den konsoliderade versionen
Inledning
I avsnitt 7.2 anges att bilagan till det bilaterala instrumentet, dvs. den konsoliderade versionen, inte har någon självständig status i förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Bilagan finns med för att åskådliggöra avtalsförhållandet och för att underlätta tillämpningen av alla överenskommelser. Avsikten är naturligtvis att bilagan på ett uttömmande och korrekt sätt skall återspegla avtalsförhållandet. Hur artiklarna i den konsoliderade versionen förhåller sig till svensk rätt redovisas i avsnitt 8.3.
Tillämpningsområde (artikel 1)
I artikel 1.1 åtar sig parterna att i enlighet med bestämmelserna i avtalet lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. under såväl förundersökning som rättegång i brottmål.
Punkten innehåller en uppräkning av vad rättslig hjälp skall inbegripa. Uppräkningen omfattar
a) att efterforska och identifiera personer eller föremål,
b) delgivning av handlingar,
c) bevisupptagning eller hållande av förhör, d) att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat syfte,
e) att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål, f) att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag, g) att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande,
h) att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt i) att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.
Som framgår av uppräkningen (punkt i) är den inte uttömmande. Rättslig hjälp skall enligt huvudregeln i artikel 1.3 lämnas oberoende av om gärningen utgör brott i den anmodade staten. Detta undantag från principen om dubbel straffbarhet är inte absolut. Vid vissa former av rättslig hjälp – överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan eller beslag eller vid biträde vid förverkande – kan den anmodade staten kräva att gärningen skall utgöra brott också i den staten.
I artikel 1.4 påpekas att avtalet enbart gäller ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna och alltså inte innebär någon rätt för en enskild person. Ingenting hindrar emellertid att initiativet till begäran kommer från en part eller motsvarande i det rättsliga förfarandet. Det avgörande är att beslut om att begära assistans är fattat av en behörig instans, dvs. normalt åklagare eller domstol.
Centralorgan (artikel 2)
I motsats till det inom EU normalt tillämpade förfarandet med kontakter direkt mellan de rättsliga myndigheterna i respektive land, bygger avtalet på att kommunikationer mellan Sverige och Förenta staterna skall ske mellan centralorgan, för Sveriges del Justitiedepartementet (punkt 1 och 2). Rätten att begära rättslig hjälp är inte begränsad till rent brottsbekämpande myndigheter utan även administrativa myndigheter som har en del i utredningen av brott är behöriga att vända sig till sitt centralorgan för att därigenom få göra en framställning. Centralorganen skall sålunda göra framställningar på de myndigheters vägnar som är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott, dvs. i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar om brott (punkt 3). Under förhandlingarna om 2001 års bilaterala avtal framfördes att det från amerikansk sida är huvudsakligen i tre slags utredningar i vilka man kommer att begära assistans: grand jury-utredningar, utredningar som genomförs av law enforcement agencies, och utredningar av regulatory agencies. I det första fallet begärs rättslig hjälp av åklagare och i de andra fallen av den utredande myndigheten.
Genom artikel 8.2 i EU-avtalet, som genom artikel 1 e i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna (artikel 2.3 b i den konsoliderade versionen), regleras översändande av ansökan om rättslig hjälp från administrativa myndigheter. En framställning om rättslig hjälp från organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal skall översändas mellan
centralorganen eller mellan andra myndigheter som centralorganen har enats om.
Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra (punkt 4).
Begränsningar (artikel 3)
Av artikel 3.1 följer att ett centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om
a) gärningen endast faller under militär lagstiftning,
b) gärningen avser ett politiskt brott,
c) gärningen inte kan föranleda fängelse i mer än ett år i den ansökande staten,
d) verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public, eller
e) framställningen inte är gjord enligt avtalet. Innan framställningen avslås skall det övervägas om den rättsliga hjälpen kan beviljas på vissa villkor (punkt 2). Ett avslag skall motiveras (punkt 3). Som framgår av redovisningen är avslagsgrunderna inte absoluta, utan bestämmelsen har en har fakultativ utformning.
Utöver uppräkningen i artikel 3.1 framgår ytterligare vägransgrunder av formuleringar i andra artiklar. Som exempel kan nämnas artikel 10.2 om allmänna handlingar, artikel 12.1 om överförande av frihetsberövade personer, artikel 16.1 om husrannsakan och beslag samt artikel 18.2 om förverkandeförfaranden men också allmänna bestämmelser i t.ex. artikel 5.3 och 5.6. Dessa avslagsgrunder kommenteras i anslutning till respektive artikel.
Framställningens form och innehåll (artikel 4)
I artikel 4, som justerats genom EU-avtalet, finns detaljerade regler om framställningens form och innehåll.
För det första skall en framställning göras skriftligen, om inte den mottagande staten i brådskande fall accepterar att den görs på annat sätt. I så fall skall den bekräftas skriftligen inom tio dagar, om inte den mottagande staten förklarar sig inte behöva en bekräftelse (artikel 4.1 a).
För det andra tillåts snabba kommunikationsmedel, t.ex. fax eller epost. Då skall emellertid framställningen bekräftas om det begärs av den anmodade staten (artikel 4.1 b).
För det tredje skall framställningen vara på den anmodade statens språk eller översatt till det språket, om inte annat har överenskommits i det enskilda fallet (artikel 4.1 c).
För det fjärde skall framställningen innehålla uppgift om den myndighet som handlägger ärendet, en beskrivning av vad saken gäller, vilket förfarande som pågår, inklusive uppgift om fakta och lagbestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet, en beskrivning av vilken åtgärd som begärs och uppgift om syftet med den begärda åtgärden och dess anknytning till omständligheterna i ärendet (artikel 4.2).
För det femte skall framställningen, i den mån det är nödvändigt och möjligt, också innehålla en rad andra uppgifter (artikel 4.3).
Verkställighet av framställningar (artikel 5)
I artikel 5 finns bestämmelser om verkställighet av framställningar.
Framställningar skall för det första verkställas skyndsamt och den anmodade statens myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Artikeln anger vidare vilken behörighet som domstolarna i den anmodade staten skall ges (punkt 1) samt att den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för det (punkt 2). Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning. Om ett särskilt förfarande har angetts av den ansökande staten i framställningen skall detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning (punkt 3). Verkställigheten kan skjutas upp eller förenas med villkor om den skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten skall besvara förfrågningar om verkställigheten och omedelbart underrätta den ansökande staten om resultatet av framställningen. Om framställningen av något skäl inte kan verkställas skall den ansökande staten underrättas om detta (punkt 5 och 6).
Kostnader (artikel 6)
Den anmodade staten skall som huvudregel stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp. Undantagen härifrån, som alltså skall bekostas av den ansökande staten, är:
a) ersättning till sakkunniga,
b) kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift,
c) traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13; samt
d) kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföring, såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat.
Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställigheten kan fortsätta.
Begränsningar i användningen (artikel 7)
Artikel 7 har fått sin lydelse genom EU-avtalet. I artikel 3.1 f i EUavtalet framgår att dess reglering av begränsningar i användningen skall gå före eventuella bilaterala överenskommelser, utom såvitt avser artikel 9.4 och 9.5. Dessa sistnämnda artiklar har bedömts inte beröra det bilaterala förhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Av artikel 1 f i det bilaterala instrumentet framgår att regleringen kommer från EUavtalet.
Bestämmelsen reglerar användningsbegränsningar av den information som överlämnas till den ansökande staten. Utgångspunkten är att de uppgifter som lämnas ut med automatik blir föremål för användningsbegränsningar. I punkt 1 anges under a–e när uppgifter får användas för andra syften än de som framgick av ansökan, t.ex. för andra brottsutredningar eller för ett annat förfarande som är direkt kopplat till ärendet där rättslig hjälp lämnas. I punkt 2 finns en särreglering som innebär att en stat får ställa upp ytterligare villkor om användningsbegränsningar om hjälpen inte kan lämnas utan dessa villkor. Denna möjlighet får inte användas för att mer generellt underkänna den ansökande statens rättsliga regler om behandling av personuppgifter. Enligt punkt 3 kan samråd om ytterligare villkor ske efter det att uppgifterna har överlämnats.
Sekretess (artikel 8)
Sekretess behandlas i artikel 8.
Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande staten har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att sådan sekretess bryts, skall den ansökande statens centralorgan upplysas om detta. Centralorganet kan därefter besluta om framställningen trots detta skall verkställas.
När det lämnas uppgifter eller bevismaterial får den anmodade staten begära att dessa skall hemlighållas eller bara röjas på sådana villkor som den anger.
Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)
Artikel 9 handlar om bevisupptagning i den anmodade staten. Enligt punkt 1 skall en person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med avtalet, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Vidare skall den som vid bevisupptagningen lämnar falskt vittnesmål eller osann utsaga vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.
Enligt punkt 2 och 3 skall den anmodade statens centralorgan på begäran informera om när och var bevisupptagningen kommer att äga rum och även tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning.
Enligt punkt 4 får den som är föremål för bevisupptagningen göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som medges enligt endera statens lagstiftning. Även om bevisupptagningen har genomförts, kan personen göra anspråket gällande på nytt för att få det bedömt i den ansökande staten.
Slutligen anges i punkt 5 att den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten, eller avsaknaden av sådana föremål, legaliseras genom intyg.
Allmänna handlingar (artikel 10)
Den anmodade staten skall enligt artikel 10 tillhandahålla kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten. Den får också i samma utsträckning som sådana kopior skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar som förvaras hos offentliga myndigheter men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar som tillhandahållits legaliseras i enlighet med bestämmelserna i Haagkonventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar, som Sverige tillträdde den 1 januari 1999.
Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)
Enligt artikel 11 kan en avtalspart begära hjälp med att anmoda en person att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen. I framställningen skall det framgå hur den som uppmanats att inställa sig skall ersättas för sina kostnader.
Den som har uppmanats inställa sig och som inte är misstänkt eller svarande får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade staten. Detsamma gäller en misstänkt eller svarande som har uppmanats att inställa sig, men naturligtvis bara beträffande gärningar som inte har angivits i framställningen. Immuniteten skall upphöra tio dagar efter det att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller när han eller hon, efter att ha lämnat den ansökande staten, frivilligt återvänder dit.
Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)
Artikel 12 behandlar frågan om överförande av frihetsberövade personer.
Enligt punkt 1 och 2 kan en frihetsberövad person överföras om hans eller hennes närvaro behövs i den andra staten för rättslig hjälp. Det är inte fråga om någon obligatorisk överföring utan förutsätter samtycke av såväl personen som båda staterna. Enligt punkt 3 skall den mottagande staten hålla personen frihetsberövad och återlämna personen vid en bestämd tidpunkt. Något utlämningsförfarande skall inte behövas. Den överförde skall kunna avräkna tiden som denne varit frihetsberövad i den mottagande staten. Under förhandlingarna framfördes från amerikansk sida att en person, som har överförts till Förenta staterna och där begär asyl eller inleder ett “habeas corpus”-förfarande, kan inte återföras förrän hans eller hennes framställan har prövats där. En överenskommelse med Sverige har i ett sådant fall inte företräde.
I punkt 4–6 finns bestämmelser om immunitet. Personen får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han eller hon reste från den sändande staten eller åläggas att vittna i rättsliga
förfaranden som inte angivits i framställningen. Immuniteten upphör på samma sätt som immuniteten enligt artikel 11. Slutligen anges i punkt 6 att en person som inställer sig vid rättegång inte får åtalas för annat än domstolstrots eller mened i denna stat på grundval av sitt vittnesmål.
Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)
Enligt artikel 13 kan den anmodade staten medge att en av tredje stat frihetsberövad person får föras till den ansökande staten genom den anmodade staten. Någon skyldighet att tillåta transporten finns inte men om transporten tillåts, skall den anmodade staten hålla personen frihetsberövad under transiteringen.
Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)
Enligt artikel 14 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.
Delgivning (artikel 15)
Artikel 15 innehåller bestämmelser om delgivning. Enligt punkt 1 skall den anmodade staten göra sitt bästa för att utföra delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp. Enligt punkt 2 skall den ansökande staten sända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen. Bevis om delgivning skall återsändas på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
Husrannsakan och beslag (artikel 16)
I artikel 16 anges att den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan och överlämnande av föremål till den ansökande staten under förutsättning att framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning. I punkt 2 återfinns krav på legalisering av ett beslagtaget föremål. Det rör inte svenska förhållanden utan kan behövas i amerikansk domstol. Svenska myndigheter kan emellertid vara skyldiga att fylla i formuläret så att det kan användas i Förenta staterna. Slutligen innehåller punkt 3 en bestämmelse om rätt för den anmodade staten att kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intressen i föremål som skall överlämnas.
Återlämnande av föremål (artikel 17)
Den anmodade statens centralorgan kan enligt artikel 17 kräva att den ansökande statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som överlämnats vid verkställighet av en framställning enligt detta avtal.
Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)
I artikel 18 finns bestämmelser om rättslig hjälp i förverkandeförfaranden. Punkt 1 innebär inga åtaganden utan endast att om den ena staten får reda på att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns i den andra staten, skall den sistnämnda staten informeras om detta. Denna stat skall vidta egna åtgärder om den har domsrätt. Enligt punkt 2 skall de avtalsslutande parterna i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Punkten innehåller vidare en uppräkning av vad hjälpen kan innefatta. Punkt 3 innehåller regler om att beslagtagen egendom skall kunna överföras till den ansökande staten. Punkt 4 innehåller regler om s.k. “asset sharing”, dvs. fördelning av egendom mellan staterna.
Identifiering av bankinformation (artikel 18a)
Genom artikel 4 i EU-avtalet, som genom artikel 1 a i det bilaterala instrumentet skall tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna, införs en bestämmelse om identifiering av bankinformation. I den konsoliderade versionen numreras artikeln som 18a.
Punkt 1 a är huvudbestämmelsen. Den anmodade staten skall efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om bankerna på den anmodade statens territorium har information huruvida en identifierad fysisk eller juridisk person som misstänks eller anklagas för ett brott har något bankkonto. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar.
Tillämpningsområdet för huvudbestämmelsen utvidgas genom punkt 1 b, som är fakultativt utformad. Där sägs att de nämnda åtgärderna även kan vidtas för att identifiera dels information om personer som varit inblandade i brott, dels information som andra finansinstitut än banker har och dels ekonomiska transaktioner utan samband med konton.
I punkt 2 preciseras vad en begäran om bankinformation skall innehålla. Begäran skall, utöver den vanliga informationen i en ansökan om rättslig hjälp, innehålla följande:
a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant för att finna kontona eller transaktionerna.
b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den anmodade staten (i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller andra finansinstitut på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och (ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller brottsutredningen eller lagföringen.
c) I möjligaste mån, information om vilken bank eller annat finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.
Respektive stats centralorgan pekas ut i punkt 3. Om inte annat bestämts genom utväxling av diplomatiska noter mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, skall framställningar om hjälp enligt denna artikel översändas mellan Sveriges justitiedepartement och Förenta staternas attaché som är ansvarig för Sverige hos den myndighet som handlägger frågan.
Bestämmelsen om bankinformation i EU-avtalet öppnar för att staterna får begränsa dess tillämpning i fråga om brottstyper (artikel 4.4). En sådan begränsning framgår av artikel 18a punkt 4. Sverige skall lämna hjälp i fråga om brott som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Förenta staterna skall lämna hjälp i fråga om penningtvätt och terroristaktiviteter som är straffbara enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning och i fråga om sådana andra kriminella aktiviteter som Förenta staterna meddelar Sverige.
Enligt punkt 5 skall den anmodade staten besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med de övriga bestämmelserna i detta avtal.
Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)
Gemensamma utredningsgrupper behandlas i artikel 18b i den konsoliderade versionen. Artikeln har sitt ursprung i artikel 5 i EU-avtalet, som genom artikel 1 b i det bilaterala instrumentet blir en del av avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna.
Av punkt 1 framgår att gemensamma utredningsgrupper får inrättas och verka på Sveriges respektive Förenta staternas territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater i Europeiska unionen och Förenta staterna, om Sverige och Förenta staterna anser det vara lämpligt.
De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en stat i utredningar som sker på en annan stats territorium, skall enligt punkt 2 överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott.
De behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall enligt punkt 3 kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.
När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten enligt punkt 4 be sitt eget lands behöriga myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. De rättsliga krav
som gäller för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.
Videokonferens (artikel 18c)
Någon bestämmelse om videokonferens finns inte i 2001-års bilaterala avtal. Artikel 6 i EU-avtalet reglerar frågor om användning av videokonferens. Bestämmelsen skall enligt artikel 1 c i det bilaterala instrumentet tillämpas mellan Sverige och Förenta staterna. I den konsoliderade versionen blir det artikel 18c. Den del som rör kostnader återfinns i artikel 6.
Det skall enligt punkt 1 vara möjligt att använda teknik för videoöverföring mellan Sverige och Förenta staterna för att ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten. De närmare villkoren för förfarandet skall stämma överens med de villkor som i övrigt föreskrivs i avtalet. Parterna får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställningen verkställs (punkt 2). Avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen skall kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden (punkt 3). Artikeln påverkar inte användningen av andra tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten (punkt 4). Den anmodade staten får också tillåta användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning (punkt 5).
Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)
Enligt artikel 19 i avtalet får en av staterna genom sitt centralorgan sända en begäran om att den andra staten skall inleda ett straffrättsligt förfarande som båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.
Förenlighet med andra avtal (artikel 20)
Under förhandlingarna om det bilaterala avtalet var det från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förutsättningar till samarbete. Önskemålet har bekräftats i artikel 20.
Samråd (artikel 21)
I artikel 21 finns en bestämmelse om samråd. Centralorganen skall enligt artikeln, vid de tidpunkter som de gemensamt kommer överens om, samråda för att avtalet skall utnyttjas så effektivt som möjligt. De kan
också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att underlätta tillämpningen av avtalet.
Uppsägning (artikel 22)
Sverige eller Förenta staterna får säga upp avtalet genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog den. 2001 års bilaterala avtal innehåller också bestämmelser om ratificering och om ikraftträdande. Dessa bestämmelser är inte intagna i den konsoliderade versionen som är fogad till det bilaterala instrumentet. Anledningen till det är att bestämmelserna om ratificering och ikraftträdande i 2001 års bilaterala avtal inte kommer att ha betydelse sedan instrumentet och EU-avtalet har trätt i kraft enligt sina regler. Som framgår av avsnitt 7.2 är den konsoliderade versionen närmast att betrakta som en populärversion och blir det bilaterala avtalet gällande mellan parterna. Av de uteslutna delarna i artikel 22 i 2001 års bilaterala avtal följer att avtalet träder i kraft redan vid det månadsskifte som infaller en månad efter att Sverige och Förenta staterna har utväxlat ratifikationshandlingar. Detta är kortare tid än enligt instrumentet och EU-avtalet. Om ratifikationen sker samtidigt, kommer därför under en övergångsperiod 2001 års bilaterala avtal att gälla i sin ursprungliga lydelse. Skillnaden mellan den konsoliderade versionen och den ursprungliga lydelsen redovisas i avsnitt 7.6.
7.6. Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal
Genom EU-avtalet och det bilaterala instrumentet får regleringen mellan Sverige och Förenta staterna ett något annat innehåll än 2001 års bilaterala avtal. Som påpekats ovan i avsnitt 7.4 skall ursprungsversionen av 2001 års bilaterala avtal gälla om EU-avtalet upphör att vara i kraft och Sverige och Förenta staterna inte kommer överens om annat.
Den ursprungliga texten kommer att gälla också under en övergångsperiod, mellan det att 2001 års bilaterala avtal träder i kraft och det att instrumentet och EU-avtalet träder i kraft, se under artikel 22 i avsnitt 7.5. Det gäller för artikel 4.1 om framställningens form och innehåll samt artikel 7 om begränsningar i användning. Det finns därför anledning att här peka på den ursprungliga lydelsen av artikel 4.1 och 7.
Artikel 4, som handlar om framställningens form och innehåll, har samma lydelse i punkt 2 och 3 i båda textversionerna. Grunderna i artikel 4.1 är också desamma i båda avtalstexterna. Det som saknas i 2001 års bilaterala avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post.
Artikel 7 i 2001 års bilaterala avtal handlar om begränsningar i användningen. Sverige accepterade punkt 3 (att uppgifter som har offentliggjorts i den ansökande staten under det rättsliga förfarandet för vilket det tillhandahållits kan användas i vilket syfte som helst) mot att Förenta staterna accepterade punkt 1 (att den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som
erhållits inte utan föregående medgivande får användas för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen).
Punkt 2 - om rätt att yppa information - har sin bakgrund i att den amerikanska konstitutionen uppställer krav på att en misstänkt har rätt att få information om allt som skuldbelägger denne och att om sådan information dyker upp i en annan förundersökning måste den misstänkte få veta det. I ett sådant fall skall den ansökande staten i förväg informera den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.
8. Överväganden och förslag
8.1. Tillträde
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner
– avtalet den 25 juni 2003 om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,
– instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,
– avtalet den 17 december 2001 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering,
– avtalet den 25 juni 2003 om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, och
– instrumentet den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater, som avses i artikel 3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att döma ut dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet med Förenta staterna. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff.
Skälen för regeringens förslag: Det rättsliga samarbetet mellan Sverige och andra stater har blivit allt intensivare och nya former av samarbete har tillkommit. Det gäller såväl utlämning och rättslig hjälp i brottmål som samverkan mellan polis- och tullmyndigheter. Detta har skett mot bakgrund av nya former av brottslighet som ofta är organiserad och av allvarligt slag. På senare tid har även terroristbrott motiverat ett utvecklat samarbete. Territoriella gränser kan allvarligt begränsa möjligheterna att på ett effektivt sätt bekämpa brottslighet som är gränsöverskridande. Den ökade rörligheten innebär också att samarbete mellan rättsliga myndigheter i olika stater behövs, t.ex. för hjälp med att höra vittnen eller vidta andra åtgärder i en annan stat än den där brottet utreds och lagförs. Samarbete av detta slag är numera ett relativt vanligt och
ofta nödvändigt, ibland avgörande, inslag för en effektiv brottsbekämpande verksamhet.
Sedan gammalt lämnar Sverige rättslig hjälp i brottmål och med lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och andra författningar finns nu ett modernt regelverk. Sverige deltar också i det mellanstatliga samarbetet som gäller utlämning. Bakom regleringen finns i allmänhet internationella överenskommelser.
Sverige lämnar av tradition rättslig hjälp i princip oberoende av om samarbetet är konventionsbundet eller om det sker utan stöd av någon internationell överenskommelse. Andra stater kräver ibland, däribland Förenta staterna, avtal för att kunna bistå fullt ut med rättslig hjälp i brottmål. Det ligger i Sveriges intresse att ingå överenskommelser med andra stater som innebär förbättrade möjligheter att begära och lämna rättslig hjälp i brottmål samt delta i annat brottsbekämpande samarbete. Sverige bör därmed tillträda 2001 års bilaterala avtal med Förenta staterna om rättslig hjälp i brottmål.
Inom EU råder fri rörlighet. Detta är ett skäl till att samarbetet inom EU på det straffrättsliga området ökar. Det finns därigenom också ett intresse av att EU:s medlemsstater i viss mån samordnar sitt straffrättsliga samarbete med stater utanför EU. De två avtalen med Förenta staterna om rättslig hjälp och om utlämning är ett uttryck för detta. Dessa två avtal – EU-avtalen – innebär en större samsyn mellan medlemsstaterna i relationen till Förenta staterna. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft ett samarbete med Förenta staterna, såväl i fråga om utlämning som rörande rättslig hjälp, låt vara oreglerat när det gäller rättslig hjälp, och påverkas inte i något avgörande avseende av avtalen. I de delar Sverige påverkas är det positivt för Sverige. Till exempel innebär regleringen om dödsstraff i utlämningsavtalet ökade förutsättningar för att dödsstraffet inte ens döms ut efter utlämning från Sverige. Därutöver förenklas förfarandet i fråga om rättslig hjälp.
Det ankommer enligt 10 kap. 2 § regeringsformen på riksdagen att godkänna de i propositionen behandlade avtalen och instrumenten. Enligt regeringens uppfattning finns, som framgår av det ovan anförda, goda skäl för Sverige att tillträda dessa. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner överenskommelserna.
Hänvisningar till S8-1
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 1
8.2. Utlämning – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar
Regeringens bedömning: Det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om utlämning kräver lagändringar för att möjliggöra förvar av en person under en oplanerad mellanlandning i Sverige i samband med en flygtransport mellan två andra stater. I övrigt innehåller svensk rätt redan de lagbestämmelser som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla det bilaterala instrumentet och avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om utlämning (EUavtalet).
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning EU-avtalet och det bilaterala instrumentet
De enskilda materiella artiklar i EU-avtalet (artiklarna 5–8 och 10–14) som genom det bilaterala instrumentet (artikel 1) skall forma en del av det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna kommenteras under särskilda rubriker nedan. För en närmare redogörelse av innehållet i artiklarna och deras förhållande till den bilaterala utlämningskonventionen, se avsnitt 6.4.
Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet och det bilaterala instrumentet.
De artiklar i EU-avtalet som inte återspeglas i det bilaterala instrumentet är huvudsakligen av formell natur. I avsnitt 6.2 redovisas närmare innehållet i dessa artiklar. Vad som särskilt kan anmärkas är följande. Genom artikel 17 klargörs att de vägransgrunder som kan åberopas enligt den bilaterala utlämningskonventionen gäller trots att EU-avtalet inte reglerar en sådan vägransgrund. Enligt artikel 19 skall vissa underrättelser om myndigheter ske. På samma sätt som i dag skall Justitiedepartementet vara centralorgan enligt 14 § utlämningslagen. Konkurrens mellan en fråga om utlämning och överlämnande enligt arresteringsordern skall avgöras av regeringen, se 5 kap. 5 § lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). I underrättelsen enligt artikeln skall således regeringen anges som behörig att pröva konkurrerande framställningar. Dessa bestämmelser föranleder inga ändringar i lag.
Av det bilaterala instrumentets artiklar, vilka redovisas i avsnitt 6.3.2, är det, utöver artikel 1 som kommenteras nedan, endast artikel 3 och 4 som inte är av formell natur. Såväl artikel 3 som artikel 4 rör tidsmässig tillämpning av de nya artiklarna. Ingen av dessa behöver implementeras i svensk rätt, men de har båda betydelse för att avgöra när de materiella artiklarna kan tillämpas.
Dödsstraff
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att utdöma dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff.
Som nämnts i avsnitt 6.4 ger den nya formuleringen om dödsstraffets betydelse vid prövning av frågan om utlämning ett starkare skydd för den som utlämnas från Sverige. En utlämnad skall alltså enligt huvudregeln inte riskera att dömas till dödsstraff. I de undantagssituationer där dödsstraffet får utdömas kommer ändå dagens skydd mot verkställighet att gälla. Regeringen ser därför positivt på den förändring av konventionen som har skett. Enligt 12 § första stycket 3 utlämningslagen skall vid beviljande av utlämning, i tillämpliga delar, ställas upp villkor att den som utlämnas inte får straffas med döden för brottet. Formuleringen omfattar enligt sin lydelse villkor såväl att dödsstraff inte får dömas ut som att dödsstraff inte får verkställas. Något behov av författningsändringar finns därför inte med anledning av den nya lydelsen av artikeln.
Översändande och vidimering av handlingar
Inte heller de nya reglerna om översändande och vidimering av handlingar behöver lagregleras i Sverige. I 14 § utlämningslagen anges att framställningar om utlämning skall ges in till Justitiedepartementet. Enligt 5 § utlämningsförordningen vidarebefordrar Justitiedepartementet en framställning från Sverige till den andra staten. Några bestämmelser finns inte om bestyrkande, vidimering eller annan legalisering av handlingar. Ingenting hindrar emellertid att Sverige använder sig av eller accepterar den diplomatiska vägen, trots att det inte finns någon reglering om det, i de fall en internationell överenskommelse kräver det eller den andra staten kräver det när det inte finns någon överenskommelse med den staten, se prop. 1999/2000:61 s. 86.
Beräkningen av tidsfrister med anledning av artikel X.7 kräver att svenska myndigheter samarbetar smidigt. Ett utlämningsärende inleds oftast med en internationell efterlysning där en stat begär att den eftersökte skall anhållas provisoriskt i avvaktan på begäran om utlämning om han eller hon påträffas i någon annan stat. Sedan en eftersökt person har anträffats och anhållits i Sverige skall den andra staten inom 40 dagar från det att personen gripits i Sverige lämna in en formell begäran om utlämning. Om det inte sker i rätt tid, skall den eftersökte friges. Enligt
14 § utlämningslagen skall en utlämningsbegäran ges in till Justitiedepartementet. Ärendet handläggs initialt på Justitiedepartementet (centralmyndigheten). Det är centralmyndigheten som ser till att de myndigheter som har ansvar för frihetsberövandet underrättas så snart framställningen om utlämning kommer in eller om den inte kommer in i rätt tid och personen alltså skall friges. Normalt sätter Sverige ut en exakt tid, t.ex. klockan 12.00 den sista dagen, när utlämningsbegäran skall ha
kommit in till Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Därigenom får svenska myndigheter informationen under kontorstid. Genom nyheten i avtalet skall Sverige acceptera att handlingen skall kunna lämnas in också hos en svensk utlandsmyndighet i Förenta staterna. En sådan ordning förutsätter att myndigheter i Sverige omedelbart underrättas om att handlingen har lämnats in. Eftersom det skiljer flera tidszoner mellan Sverige och Förenta staterna, finns det en risk att en utlämningsbegäran lämnas in utanför kontorstid i Sverige. Men problemet torde kunna lösas praktiskt genom att man i det beslut där det anges vilken dag framställning skall ges in anger en tid som gör det möjligt att få underrättelse om huruvida en ansökan getts in i rätt tid. Därefter kan framställningen faxas över innan den befordras i original. Något behov av lagreglering finns därför inte.
Kompletterande information
Det nuvarande nationella regelverket hindrar inte att Sverige begär eller lämnar kompletterande information. Sådant kräver inte lagreglering enligt svensk rätt.
Känslig information
När Sverige är den anmodade parten, regleras sekretess i 5 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Sekretess gäller i verksamhet som avser rättsligt samarbete på begäran av annan stat för uppgift som hänför sig till utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller angelägenhet som angår tvångsmedel, om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutredningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209).
Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om sådant samråd som regleras i artikel 14 i EU-avtalet. Det torde emellertid inte finnas något hinder mot att staterna samråder i olika frågor med anknytning till varandras rättssystem, bl.a. i frågor om offentlighet och sekretess. Något behov av att för svensk del reglera samrådsmöjligheten finns inte.
Transitering
Huvudregeln om transitering vid utlämning i svensk rätt är 26 § utlämningslagen, som föreskriver att chefen för Justitiedepartementet får medge att den som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket, men detta undantag är tillämpligt bara när transitering sker till en nordisk stat. Om tillstånd har meddelats enligt vad som nu nämnts, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Den nya bestämmelsen om transiteringar i det bilaterala avtalet reglerar alltså också oplanerade transiteringar. För detta fall saknas i svensk nationell rätt bestämmelser om frihetsberövande. Detta är en fråga som måste regleras i lag. Se vidare avsnitt 8.4.
Samtidiga utlämningsframställningar
I fråga om konkurrens vid samtidiga utlämningsframställningar skall enligt den nya regleringen ett antal uppräknade omständigheter vägas in vid avgörandet.
Den svenska regleringen av valet mellan två utomnordiska utlämningsframställningar finns i 13 § utlämningslagen. Regleringen är densamma om valet i stället står mellan en begäran om utlämning från en nordisk stat och en begäran från en utomnordisk stat (8 § nordiska utlämningslagen). Uppräkningen av omständigheter som skall beaktas – som inte heller den är uttömmande – omfattar beskaffenheten av brottet eller brotten, tiden och platsen därför, framställningarnas tidsföljd och den eftersöktes nationalitet och hemvist. Som framgår saknas i den svenska lagen en uttrycklig hänvisning till punkterna a, c, e och f i artikel XVI.3. Eftersom uppräkningen i den svenska lagen inte gör anspråk på att vara uttömmande, utan närmast skall ses som en exemplifiering, finns det möjlighet att beakta samtliga de omständigheter som tas upp i artikeln. I praktiken görs också sådana överväganden redan i dag vid regeringens prövning. Det bör dock framhållas att det är mycket ovanligt med konkurrerande framställningar om utlämning.
Enligt 5 kap. 5 § arresteringsorderlagen skall, om det beträffande samma person samtidigt handläggs ett ärende om utlämning och ett om överlämnande, ärendet om överlämnande avvakta till dess frågan om utlämning har avgjorts. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att syftet är att regeringen i utlämningsärendet skall bedöma om arresteringsorderärendet bör ha företräde (prop. 2003/04:7 s. 131). Därigenom har regeringen möjlighet att väga in de omständigheter som tas upp i artikel XVI i den konsoliderade versionen av utlämningskonventionen mellan Sverige och Förenta staterna.
Förenklade förfaranden
Sverige saknar i dag regler om förenklad utlämning i de fall den som skall utlämnas samtycker till det. Högsta domstolen har emellertid ingen del i handläggningen av ett ärende om utlämning om den eftersökte samtycker till utlämning.
Artikel XVII i den konsoliderade versionen om förenklat utlämningsförfarande är till sin utformning inte tvingande, dvs. Sverige är inte skyldigt att ha ett system med förenklat förfarande för samtyckesfall. Frågan är då om det är lämpligt att införa ett särskilt förfarande för dessa fall.
Det finns goda skäl att tillämpa snabba och effektiva förfaranden i det straffrättsliga samarbetet, naturligtvis utan att rättssäkerheten eftersätts. I utlämningsärenden är den eftersökte ofta frihetsberövad, vilket i ännu högre grad talar för att ett ärende inte skall hanteras mer långdraget än
nödvändigt. När den eftersökte samtycker till utlämnande, torde också utredningen i ärendet kunna vara mer begränsad. Sverige har tidigare haft ett förenklat system för vissa fall av utlämning, men det har varit tillämpligt bara vid utlämning till andra EU-stater. Sedan den europeiska arresteringsordern började tillämpas har dessa bestämmelser upphävts (SFS 2003:1158). Det är inte lämpligt av praktiska skäl att gentemot ett visst land ha ett särskilt regelsystem, särskilt om antalet ärenden om utlämning till det landet kan antas vara litet. Det finns därför inte tillräckliga skäl att nu och för det fåtal fall av utlämning till Förenta staterna som kan komma i fråga införa särskilda regler om ett förenklat förfarande. Artikeln ger inte anledning till någon författningsändring.
8.3. Internationell rättslig hjälp i brottmål – avtalens förhållande till svensk rätt och behovet av lagändringar
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring med anledning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från år 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) eller det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians bedömning eller lämnat den utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning
I avsnitt 7 finns en redovisning av 2001 års bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan Sverige och Förenta staterna, avtalet från 2003 mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (EU-avtalet) och det bilaterala instrumentet mellan Sverige och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp (det bilaterala instrumentet).
Nedan följer regeringens bedömning av avtalens förhållande till svensk rätt och författningsbehov. Redovisningen av bedömningen inleds med EU-avtalet och det bilaterala instrumentet. Genomgången av de materiella artiklarna följer artikelnumreringen i den konsoliderade versionen (avsnitt 7.5). Slutligen görs en genomgång av 2001 års bilaterala avtal i de delar som inte återfinns i den konsoliderade versionen.
EU-avtalet och det bilaterala instrumentet
De enskilda materiella artiklarna i EU-avtalet (artiklarna 4–10) tillsammans med det bilaterala instrumentet (artikel 1) och 2001 års bilaterala avtal formar det bilaterala avtalsförhållandet mellan Sverige och Förenta staterna. Avtalsförhållandet återspeglas i den konsoliderade versionen och förhållandet till svensk rätt kommenteras under särskilda
rubriker nedan. För en närmare redogörelse av den konsoliderade versionen se avsnitt 7.5.
Enligt regeringens bedömning behövs det inte några lagändringar för att uppfylla övriga artiklar i EU-avtalet (avsnitt 7.3) och det bilaterala instrumentet (avsnitt 7.4). På samma sätt som angetts i avsnitt 8.2 om motsvarande avtal om utlämning är huvudparten av dessa artiklar av formell natur och påverkar inte svensk rätt. Utöver vad som framgår där finns det anledning att i det här sammanhanget peka på artikel 13 i EUavtalet som rör icke-avvikelse. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.3, hindrar avtalet i princip inte den anmodade staten från att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal, eller, i avsaknad av avtal, sina rättsliga principer. Eftersom det bilaterala avtalet från år 2001 avses träda i kraft senast samtidigt som EU-avtalet är det bara det första ledet i artikel 13 som kan tillämpas för vår del, dvs. skäl att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp. De allmänna vägransgrunderna framgår av artikel 1.3 och 3 i den konsoliderade versionen och kommenteras nedan. Artikel 13 är för vår del närmast en hänvisning till dessa vägransgrunder. Någon särskild författningsreglering med anledning av artikeln behövs därför inte.
Tillämpningsområde (artikel 1)
Artikeln är i stora delar en förteckning över innehållet i avtalet. Den egentliga substansen i fråga om varje slag av rättslig hjälp behandlas i särskilda artiklar.
I artikel 1.3 finns regler om att en stat får kräva dubbel straffbarhet för att lämna rättslig hjälp i fråga om överförande av frihetsberövade personer, husrannsakan och beslag samt biträde i ett förverkandeförfarande. Enligt 2 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål är dubbel straffbarhet ett krav för att Sverige skall kunna bistå med kvarstad, beslag och andra åtgärder som avses i 28 kap. rättegångsbalken, hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt rättsmedicinsk undersökning av en avliden person. Svensk rätt kräver alltså inte dubbel straffbarhet i större utsträckning än vad som tillåts enligt artikel 1.3 för de former av rättslig hjälp som behandlas i avtalet. Dubbel straffbarhet behandlas också i artikel 18a.
Artikel 1 ger inte anledning till några författningsändringar.
Centralorgan (artikel 2)
Frågan om centralorgan i ärenden om internationell rättslig hjälp regleras i 2 kap. 6 § och 3 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av 2 kap. 3 § framgår vidare att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige får göras av det amerikanska centralorganet, eftersom det följer av den internationella överenskommelsen, dvs. det bilaterala avtalet. Avtalet följer huvudregeln i den svenska lagstiftningen om att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall ges in till Justitiedepartementet, liksom att en ansökan från svensk åklagare eller domstol om att en åtgärd
skall vidtas utomlands skall skickas till Justitiedepartementet för vidare befordran till den utländska staten.
I 1 kap. 5 § första stycket 1 och andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål öppnas för möjligheten att lämna rättslig hjälp i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt.
Artikeln ger sammanfattningsvis inte upphov till något behov av lagändringar.
Begränsningar (artikel 3)
Generella avslagsgrunder regleras i svensk rätt i 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Avslagsgrunderna i artikel 3.1 a och b, om militär lagstiftning och politiska brott, motsvaras av 2 kap. 14 § andra stycket 1 och 2. Artikel 3.1 c om kravet på ett år i straffskalan i den ansökande staten motsvaras inte av någon avslagsgrund enligt den svenska lagstiftningen. Eftersom avslagsgrunderna är fakultativa, innebär den avslagsgrunden inte något krav på ändring i svensk författning. Om verkställighet av framställningen skulle strida mot ordre public (artikel 3.1 d), kan avslag meddelas med stöd av 2 kap. 14 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att avslag kan ske om framställningen enligt artikel 3.1 e inte är gjord enligt avtalet får anses självklart och har inte någon uttrycklig motsvarighet i den svenska lagen.
Frågor om bifall på vissa villkor (punkt 2) och motivering av avslag (punkt 3) har sin motsvarighet i 2 kap. 9 och 16 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
I den svenska lagen finns därutöver möjlighet att avslå en ansökan om rättslig hjälp om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande gärningen, se 2 kap. 14 § andra stycket 3 lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den avslagsgrunden får inte användas om det skulle strida mot en internationell överenskommelse. Eftersom någon sådan avslagsgrund inte finns i det bilaterala avtalet med Förenta staterna, kan denna vägransgrund inte åberopas. I promemorian konstateras att det torde strida mot allmänna svenska rättsprinciper att använda tvångsmedel i Sverige i ett fall där en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande den gärning ansökan avser. Promemorian pekade på att i ett sådant fall kan en ansökan avslås med stöd av 2 kap. 14 § första stycket. Åklagarmyndigheten har anfört att även andra aktiva åtgärder, t.ex. att hålla förhör, många gånger skulle strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, om en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats beträffande gärningen. Myndigheten har förklarat att en uttrycklig reglering av detta inte är nödvändig men vore önskvärd. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har anfört att både processekonomiska skäl och skäl som kan hänföras till den enskilda individens krav på rättssäkerhet talar för att en dom eller ett beslut om åtalsunderlåtelse skall vara en grund för vägran. Regeringen anser, lika med Åklagarmyndigheten, att en lagändring inte är nödvändig för genomförande av de nu aktuella avtalen.
Sammanfattningsvis kräver artikeln inte någon ändring i svensk rätt.
Framställningens form och innehåll (artikel 4)
Om framställningens form och innehåll finns bestämmelser i 2 kap. 4– 5 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det finns också i 4 kap. paragrafer som talar om vad som krävs för vissa former av rättslig hjälp. Samma bestämmelser är genom 3 kap. 1 § tillämpliga när en myndighet i Sverige ansöker om rättslig hjälp utomlands. I det avseendet finns emellertid ett mycket viktigt tillägg: reglerna om innehållet gäller inte om annat följer av en internationell överenskommelse eller av krav från den anmodade staten. Därigenom uppfyller den svenska regleringen avtalet i den del Sverige är den ansökande staten.
Det kan däremot finnas anledning att närmare granska regelverket från perspektivet att Sverige är den anmodade staten.
Det saknas utrymme i den svenska lagen för undantag från kravet på att en ansökan om rättslig hjälp i Sverige skall vara skriftlig (2 kap. 4 § fjärde stycket). Något behov av undantag finns heller inte. Däremot accepterar Sverige att ansökan översänds genom post, bud eller telefax och, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt. I
2 § förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål har regeringen bestämt att om en ansökan om rättslig hjälp görs genom elektronisk post, skall den enligt huvudregeln också översändas skriftligen. Artikel 4.1 är således uppfylld utan författningsändringar.
Också regleringen i artikel 4.2 motsvarar vad som föreskrivs i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Den särskilda bestämmelsen i artikel 4.3 omfattar uppgifter som skall anges i den utsträckning det är nödvändigt och möjligt. Uppräkningen innehåller till sin huvuddel sådana uppgifter som närmast är självklara att den begärande staten skall ange för att åtgärden skall kunna verkställas. Formuleringen “nödvändigt och möjligt” klargör att det från fall till fall får avgöras om uppgifterna skall anges. Bestämmelsen föranleder inte något behov av lagändring.
Verkställighet av framställningar (artikel 5)
Att ansökningar om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt framgår av 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Regleringen i avtalet om vilken behörighet en domstol skall ha för verkställandet av ansökan om rättslig hjälp har tillkommit för att avtalet i Förenta staterna blir self-executing och att man därför från amerikansk sida vid förhandlingarna ville försäkra sig om att amerikanska domstolar inte skulle avvisa framställningarna på grund av att man inte anser sig ha mandat att fatta beslut i frågor som härrör från främmande stat.
Även om en svensk åklagare eller domstol vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp i Sverige inte företräder den ansökande staten, kan det anses att den, som anges i artikel 5.2, företräder den statens intressen.
Av den ovan nämnda 2 kap. 10 § framgår att vid verkställighet av en ansökan om rättslig hjälp tillämpas samma förfarande som när en motsvarande åtgärd vidtas i ett svenskt förfarande. Innehåller en ansökan en begäran om ett visst förfarande, skall detta enligt 11 § tillämpas, om
inte det begärda förfarandet strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.
Att rättslig hjälp kan förenas med villkor anges i 5 kap. 2 §. Det är en självklarhet att centralmyndigheterna skall besvara frågor från varandra, och sådant behöver inte författningsregleras i Sverige.
Slutligen framgår det av 2 kap. 16 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål att ett beslut att avslå en ansökan skall innehålla de skäl som bestämt utgången.
Som framgår krävs det inte någon lagändring för att Sverige skall uppfylla reglerna i avtalet.
Kostnader (artikel 6)
Kostnader för verkställighet av en begäran om rättslig hjälp regleras i 6– 9 och 15–18 §§ förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Av dessa bestämmelser följer att den begärande staten endast i vissa situationer skall stå kostnaden för verkställigheten. Det rör sig bl.a. om kostnader för sakkunniga, översättningar, tolkning, resor som genomförs på begäran av den andra staten och kostnader för videokonferenser. I fråga om extraordinära kostnader finns andra möjligheter till kostnadsfördelning mellan staterna.
Regleringen om kostnadsfördelning i avtalet (artikel 6) är densamma som redan finns i svensk rätt. Något behov av ändring finns således inte. Se nedan rörande frågor om delgivning (artikel 15).
Begränsningar i användningen (artikel 7)
Villkor om användningsbegränsning regleras i 5 kap. 1–2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelsen är utformad så att villkor som gäller enligt en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige skall följas av svenska myndigheter oavsett vad som annars är föreskrivet i andra författningar. Sverige kan också ställa upp villkor om användningsbegränsningar som är påkallade av hänsyn till enskilds rätt eller nödvändiga från allmän synpunkt. Villkor får inte ställas upp om det strider mot en internationell överenskommelse.
I 5 kap. 3 § anges att undantag från villkoren kan medges. Utformningen av den svenska regleringen, dvs. hänvisningen till innehållet i den internationella överenskommelsen, innebär att svensk lag uppfyller villkoren i artikel 7.
Det kan tilläggas att regeringen har föreslagit att bestämmelserna om användningsbegränsningar skall vidgas till att gälla också uppgifter och bevisning som lämnas utan samband med ett ärende om rättslig hjälp (lagrådsremissen Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).
Sekretess (artikel 8)
Sekretess i ärenden om rättslig hjälp på begäran av annan stat regleras av 5 kap. 7 § sekretesslagen, dit 5 kap. 9 § lagen om internationell rättslig
hjälp i brottmål hänvisar. Sekretess gäller för uppgifter i sådan verksamhet om det kan antas att de varit en förutsättning för den andra statens begäran att uppgiften inte skulle röjas. Mot bakgrund av att det inom det straffrättsliga samarbetet är en självklar utgångspunkt att känsliga uppgifter i den utländska brottsutredningen kan skyddas i den anmodade staten råder en stark presumtion för sekretess (prop. 1999/2000:61 s. 209). Det torde därför inte vara några svårigheter att hemlighålla uppgifter i ett ärende om rättslig hjälp på begäran av Förenta staterna.
Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor om bl.a. hemlighållande av information som lämnas till andra stater i ett ärende om rättslig hjälp framgår av 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Kraven enligt avtalen är således uppfyllda också i denna del.
Bevisupptagning i den anmodade staten (artikel 9)
Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar såväl förhör i samband med förundersökning i brottmål (4 kap. 1 §) som bevisupptagning vid domstol (4 kap. 2–7 §§). Lagen föreskriver att bevisupptagning vid svensk domstol handläggs av tingsrätt. Domare vid den utländska domstolen eller företrädare för den myndighet som begärt bevisupptagningen får delta och med rättens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.
Punkt 4 motsvaras av 2 kap. 12 § där det anges att den som skall höras eller annars fullgöra något enligt denna lag har rätt att vägra om det finns stöd för det i svensk lag eller i den ansökande statens lag. Uppkommer en sådan fråga, får den handläggande instansen vid behov vända sig till den ansökande statens myndigheter och begära upplysning om rättsläget i den aktuella frågan (prop. 1999/2000:61 s. 194 f).
Om legalisering finns däremot inte någon bestämmelse i svensk rätt. En regel om s.k. “admissable evidence” var nödvändig att ta med i avtalet för Förenta staternas del. Formulären om legalisering som finns fogade till avtalet kommer att utfärdas bara i Sverige för att användas i amerikansk rättegång, aldrig tvärtom. Något hinder mot att svenska myndigheter utfärdar sådana intyg finns inte. Det får anses innefattas i skyldigheten för svenska myndigheter att tillämpa ett begärt förfarande om detta inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen (2 kap. 11 §).
Sammanfattningsvis kan det konstateras att svensk rätt redan i dag uppfyller kravet enligt artikeln.
Allmänna handlingar (artikel 10)
Den service som det innebär att tillhandahålla handlingar som anges i artikel 10 omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, dvs. att rättslig hjälp skall lämnas med annan åtgärd än sådan som anges i första stycket om det kan ske utan tvångsmedel eller annan tvångsåtgärd. Någon skyldighet att gå längre än att tillhandahålla allmänt tillgängliga handlingar finns inte i avtalet. Det kan komma att krävas att svenska myndighetspersoner skall fylla i något
av formulären enligt bilagan till avtalet, för att handlingarna skall kunna användas i Förenta staterna. En sådan åtgärd omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, att ett visst förfarande skall tillämpas om det inte strider mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen.
Artikeln ger inte anledning till lagreglering i Sverige.
Inställelse i den ansökande staten (artikel 11)
Bestämmelsens första del innebär inte något annat åtagande än att den anmodade staten skall uppmana den eftersökta personen att frivilligt inställa sig i den ansökande staten. Frågan om immunitet omfattas av reglerna i 5 kap. 5–8 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Det finns inte något behov av författningsreglering beträffande artikel 11.
Överförande av frihetsberövade personer (artikel 12)
Överförande av frihetsberövade personer regleras i 4 kap. 29–34 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. En begäran från Sverige kan göras av åklagare eller domstol. Det är regeringen som prövar om en begäran från Förenta staterna skall bifallas.
Att den som överförs från Sverige skall få avräkna tiden som denne vistats utanför svensk anstalt framgår av 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. I en lagrådsremiss har föreslagits ändringar i fråga om sluten ungdomsvård (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).
Immunitetsfrågorna omfattas av 5 kap. 5–7 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, se 8 §.
Artikeln ger inte anledning till författningsändringar i Sverige.
Transitering av frihetsberövade personer (artikel 13)
Av 4 kap. 33 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål framgår att chefen för Justitiedepartementet kan meddela tillstånd till transport genom Sverige av en frihetsberövad person som skall föras över från en stat till en annan för förhör eller konfrontation. Om tillstånd har meddelats, får en polismyndighet vid behov ta den som överförs i förvar (34 § andra stycket).
Artikel 13 ger således inte anledning till någon ändring i svensk rätt.
Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål (artikel 14)
Sådan identifiering som avses i artikel 14 skall utföras utan tvångsmedel och får anses omfattas av 1 kap. 2 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det krävs alltså inte någon författningsändring i Sverige för att artikeln skall uppfyllas.
Delgivning (artikel 15)
Om delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet finns bestämmelser i kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och enligt kungörelsen (1933:618) ang. biträde av Justitiedepartementet för delgivning av handlingar i utlandet kan Justitiedepartementet biträda vid delgivning av handling i utlandet.
Att Sverige skall göra sitt bästa för att utföra en delgivning (artikel 15.1) är en självklarhet, och behöver inte närmare författningsregleras. De övriga bestämmelserna i artikeln behandlar tidsfrister. Detta är frågor som inte kräver reglering i författning.
Eftersom delgivning inte är en fråga som behandlas i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, regleras inte heller kostnadsaspekterna i förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Som ovan nämnts i anslutning till artikel 6 skall den ansökande parten endast i begränsad utsträckning stå för kostnaderna för rättslig hjälp. Hit hör inte kostnader för delgivning.
I 5 § andra stycket kungörelsen (1909:24 s. 1) ang. delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet regleras när svenska staten skall stå för kostnaderna i Sverige om delgivningen avser ett mål eller ärende där det är fråga om ansvar för brottslig gärning eller om efterforskning av brott, dvs. en situation som regleras i 2001 års bilaterala avtal. Så är fallet om framställningen har gjorts av behörig myndighet i Polen eller Ungern eller i en stat som är ansluten till 1959 års europarådskonvention om ömsesidig rättslig hjälp. För att uppfylla kraven på kostnadsfördelning enligt avtalet mellan Sverige och Förenta staterna krävs en justering i kungörelsen.
Husrannsakan och beslag (artikel 16)
Som framgår av artikel 16.1 är det den anmodade statens lagstiftning som skall tillämpas vid handläggningen av en fråga om husrannsakan och beslag. Det innebär att förutsättningarna enligt den anmodade statens lag måste vara uppfyllda. Om husrannsakan och beslag på begäran av annan stat finns bestämmelser i 4 kap. 14–22 §§ i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Egendom får tas i beslag och överlämnas till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd annan genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Förverkandefallet är dock begränsat till ytterligare två förutsättningar. Egendomen skulle ha kunnat förverkas enligt svensk lag i en svensk rättegång och det skall finnas särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten.
Ansökan handläggs i Sverige av åklagare. Till en ansökan om beslag i Sverige skall en kopia av en (eventuell) dom bifogas.
Ett i Sverige verkställt beslag skall skyndsamt anmälas hos rätten för prövning. Rätten skall pröva om beslaget är lagligen grundat och om egendomen skall överlämnas till den ansökande staten.
Rätten skall så snart det kan ske hålla förhandling i frågan. Företrädare för den myndighet som begärt åtgärden får delta vid förhandlingen och får med rättens samtycke ställa frågor till den som drabbats av åtgärden.
Eftersom det är förutsättningarna enligt den anmodade statens lag som skall gälla i fråga om husrannsakan och beslag, krävs det inte några ändringar i svensk rätt för att Sverige skall uppfylla avtalet i den delen. Punkt 2 om legalisering innebär för svensk del att svenska myndigheter skall fylla i en blankett. Detta omfattas av bestämmelsen om särskilt förfarande i 2 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Bestämmelser om villkor, som motsvaras av punkt 3 i artikeln, finns i 5 kap. 1–3 §§ samma lag.
Således krävs inga lagändringar med anledning av artikel 16.
Återlämnande av föremål (artikel 17)
Möjligheten för svenska myndigheter att ställa villkor finns i 5 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Att svenska myndigheter är skyldiga att rätta sig efter villkor som ställts upp av den andra staten får anses följa av 5 kap. 1 § samma lag.
Regleringen i avtalet kräver inte någon ytterligare föreskrift i lag.
Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden (artikel 18)
Sverige kan bistå enligt artikel 18 på flera sätt.
Sverige har enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål möjlighet att ta egendom i beslag och överlämna den till den ansökande staten om egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen, vara frånhänd någon genom brott, eller vara förverkad på grund av brott, om egendomen hade kunnat förverkas enligt svensk lag i rättegång i Sverige och det finns särskilda skäl att överlämna egendomen till den ansökande staten. Sverige kan också besluta om beslag eller kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut, se 4 kap. 23–24 §§.
Regler om delning av förverkad egendom (s.k. asset sharing) finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Om egendom har förverkats genom ett svenskt avgörande, kan regeringen besluta att egendomen eller dess värde skall delas med en annan stat som har lämnat Sverige bistånd som har haft betydelse för utredningen om brottet, se 5 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt internationella verkställighetslagen kan regeringen, i den mån det påkallas av en överenskommelse som Sverige ingått med annan stat, förordna att frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande som har ådömts eller beslutats i brottmål i annan stat kan verkställas i Sverige enligt de bestämmelser som meddelas i lagen. Egendom eller dess värde som förverkats med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten enligt huvudregeln i 36 § internationella verkställighetslagen. Regeringen får på begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslutet förordna att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den staten. Regleringen kräver inte någon ytterligare lagreglering.
Identifiering av bankinformation (artikel 18a)
Det har tidigare, mot bakgrund av en då gällande allmän regel om banksekretess, rått en viss oklarhet beträffande i vilken omfattning finansiella företag har varit skyldiga att lämna ut uppgifter till en åklagare med anledning av en förundersökning om brott. Det har varit fallet såväl i inhemska förhållanden som vid rättslig hjälp i brottmål.
Den 1 juli 2004 har emellertid nya regler trätt i kraft som ålägger banker och andra kreditinstitut m.fl. skyldighet att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet som begärs i en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Detta innebär ett avsteg från den tystnadsplikt som normalt gäller angående enskildas förhållanden till institutet. Bestämmelserna, som finns i 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitutet och som begärs med anledning av en svensk förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. I ett ärende om rättslig hjälp är det en svensk åklagare som begär uppgifterna från kreditinstitutet. Uppgiftsskyldigheten gäller oavsett om uppgifterna avser en misstänkt person eller inte (se prop. 2002/03:139 s. 487).
Motsvarande regler har också förts in i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar. Regler om uppgiftsskyldighet har också tagits in i lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150), vilka har trätt i kraft den 1 april 2004. En hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i de olika lagarna finns i 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Nuvarande svenska regler möjliggör alltså rättslig hjälp med information om bankkonton.
Artikeln preciserar i punkt 2 vad en begäran om bankinformation skall innehålla. I 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål anges vad en ansökan bör innehålla. Konstruktionen i den svenska lagen är att man i varje enskilt avtal närmare anger vilket innehåll en ansökan skall innehålla. Det kommer tydligare fram i de fall en svensk åklagare ansöker om rättslig hjälp utomlands, eftersom det i 3 kap. 1 § pekas på att ansökan skall anpassas efter vad som sägs i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. I ett tillkännagivande anges vilka överenskommelser som avses. I 10 § förordningen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns kompletterande bestämmelser om vad en framställning skall innehålla. Punkten kräver således inte några författningsändringar.
Inte heller punkt 3 som pekar ut centralorganen som sändande respektive mottagande part enligt avtalet kräver författningsändringar.
Artikel 4.4 i EU-avtalet ger staterna möjlighet att begränsa tillämpningsområdet av artikeln till vissa typer av brott. Av artikel 18a punkt 4 framgår att Sverige skall hjälpa till endast i de fall det föreligger dubbel straffbarhet. Därigenom råder det inte någon tvekan om att Sverige har möjlighet att avslå en ansökan i de fall dess verkställighet skulle kräva husrannsakan eller beslag, för vilka åtgärder 2 kap. 2 § lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål ställer upp krav på dubbel straffbarhet. Vidare innebär punkt 4 att Sverige med stöd av 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan vägra en framställning även om någon tvångsåtgärd inte skulle bli aktuell.
Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt avtalet utan någon författningsändring.
Gemensamma utredningsgrupper (artikel 18b)
Bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper finns även i andra internationella överenskommelser som gäller samarbete i brottsutredningar. Som redan har nämnts i avsnitt 5.2, har Sverige genomfört rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper genom lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Det finns också andra liknande överenskommelser. Så t.ex. återfinns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, vilken antogs av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 29 maj 2000. Denna har emellertid ännu inte trätt i kraft. I ett andra tilläggsprotokoll till Europarådets konvention från 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper som i stort sett är identiska med dem som återfinns i rambeslutet. Protokollet antogs av ministerkommittén i Europarådet i november 2001 (ETS 182). I EU:s konvention om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar från 1997 (den s.k. Neapel II-konventionen, EGT C 24, 23.1.1998, s. 1) finns bestämmelser om gemensamma specialutredningslag. Slutligen kan nämnas att i Förenta nationernas konvention från december 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) finns en bestämmelse som ger avtalsstaterna möjlighet att bilda gemensamma utredningsgrupper.
Den typ av samarbete som avses med en gemensam utredningsgrupp kan många gånger ske utan att en formbunden grupp bildas. Mer eller mindre formella kontakter måste kontinuerligt hållas mellan brottsutredande myndigheter i olika länder för att delge varandra kunskap om arbetsmetoder men också om kriminella fenomen. Utan sådana kontakter skulle gränsöverskridande brottslighet vara i det närmaste omöjlig att förhindra, utreda och lagföra. Sådant samarbete sker alltså redan i dag utan att man kan tala om en gemensam utredningsgrupp i den mening som avses i lagen om gemensamma utredningsgrupper.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har framhållit att det är viktigt att gemensamma utredningsgrupper inte kan bildas utan att tillräckligt avseende fästs vid formerna för deras sammansättning, vid deras maktbefogenheter och deras rättsliga ansvar samt att sådana grupper bara kan arbeta under sådana förhållanden som öppnar möjligheter för en tillräcklig kontroll. Enligt fakultetsstyrelsen mening förutsätts i detta fall en översyn av den nationella svenska lagstiftningen för att rättsläget beträffande särskilda gemensamma utredningsgrupper inte utvecklar sig på ett sätt som står utanför tillräcklig demokratisk kontroll.
Bestämmelsen i artikel 18b är, som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.5, förhållandevis allmänt hållen. Sådana utredningsgrupper som det talas om i bestämmelsen kan Sverige delta i redan utan särskild
lagstiftning. Svenskt deltagande sker då utifrån de förutsättningar som gäller för vår svenska verksamhet. Skall gruppen vara verksam i Sverige eller skall en åtgärd vidtas här när gruppen är verksam i ett annat land, kommer det att ske inom ramen för en svensk förundersökning. Det finns ett intresse av att inte formalisera oreglerade samarbetsformer som fungerar bra i dag. Självklart skapar inte ett sådant oreglerat samarbete några andra maktbefogenheter än de som de enskilda befattningshavarna har enligt sin nationella rättsordning. Den del av artikeln som inte kommer att kunna tillämpas i så fall är punkt 4 som avser möjligheten att vidta åtgärder utan att begära rättslig hjälp. Bestämmelsen är fakultativt utformad och behöver alltså inte genomföras nationellt. Många gånger när det behövs en utredningsgrupp med deltagande från flera länder finns det en svensk förundersökning och då krävs naturligtvis inte en ansökan om rättslig hjälp för att förundersökningsledaren skall kunna verkställa en i Sverige tillåten, och i den svenska förundersökningen motiverad, åtgärd som han eller hon vidtar inom ramen för undersökningen. I andra fall kommer bestämmelserna om rättslig hjälp att få tillämpas.
Videokonferens (artikel 18c)
En försöksverksamhet med videokonferens i svenska rättegångar pågår sedan den 1 januari 2000. Enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång får bl.a. parter i brottmål under vissa förutsättningar delta i ett sammanträde inför rätten genom videokonferens (2 §). Vidare får bevisning, t.ex. ett vittnesförhör, tas upp på detta sätt om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt rättegångsbalkens regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt (4 §). Lagen har förlängts att gälla till den 1 januari 2006.
Åklagarens möjlighet att hålla förhör genom videokonferens i en svensk förundersökning är oreglerad (se prop. 1999/2000:61 s. 119). Ingenting hindrar dock åklagaren från att arrangera förhör på detta sätt när så bedöms vara lämpligt.
Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens kan lämnas enligt 4 kap. 11–12 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Svenska domstolar och åklagare får också, enligt 4 kap. 13 § samma lag, söka hjälp med motsvarande åtgärder utomlands under förutsättning att videokonferens är tillåten enligt svensk rätt och att den andra staten på grund av en internationell överenskommelse eller annars lämnar sådan hjälp. Av ansökan skall det framgå att den som skall höras samtycker till förhör genom videokonferens i rättegång. Svenska åklagare och domstolar kan alltså redan i dag både lämna och söka rättslig hjälp med förhör genom videokonferens.
Regeringen har nyligen i lagrådsremissen En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol lämnat ett förslag till en permanent ordning för videokonferens i domstol. Remissen grundas på 1999 års rättegångsutrednings slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103). I remissen föreslås nya regler i rättegångsbalken som bl.a. innebär vissa förändringar jämfört med vad som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. Ändringarna skapar bl.a. ett bredare
tillämpningsområde för en tilltalads medverkan via video i brottmål, minskade möjligheter för andra än parter att välja form för inställelse till sammanträdet och påföljder vid utevaro till ett videoförhör på samma sätt som vid en kallelse till inställelse i rättssalen.
Rättslig hjälp med förhör genom videokonferens skall lämnas i huvudsak på samma sätt och enligt samma förutsättningar som om åtgärden skulle ha vidtagits i en svensk förundersökning eller rättegång (2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Ändringar som görs i de svenska förfarandereglerna får därför genomslag också när det gäller rättslig hjälp i brottmål, utom då specialregler givits i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Också dessa specialregler har varit föremål för genomlysning. I en lagrådsremiss har regeringen föreslagit att reglerna om samtycke från den som hörs ändras. Enligt förslaget skall samtycke inte längre krävas av andra än tilltalade (Internationell rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.).
När det gäller vittnesförhör som tas upp utomlands inom ramen för rättslig hjälp uppstår frågor om vittnesplikt och om straffansvar för oriktiga vittnesutsagor. Medan den som kallas för att vittna är skyldig att göra så i den stat där kallelsen utfärdas är det mycket ovanligt att en vittnesplikt i ett inhemskt förfarande erkänns i en annan stat. Ett exempel på när så ändå sker är den nordiska vittnesplikt som för svensk del föreskrivs i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. I fråga om vittnesförhör genom videokonferens är emellertid situationen annorlunda. Visserligen sker vittnesförhöret som en del av ett utländskt förfarande men samtidigt innebär rättslig hjälp att förhöret genomförs vid en domstol i den anmodade staten och det är den senare domstolen som har kallat vittnet att infinna sig för att avlägga sitt vittnesmål.
Enligt punkt 3 skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden. Enligt 4 kap. 11 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall förhör genom videokonferens i en rättegång handläggas av tingsrätt som en bevisupptagning utom huvudförhandling. Det är därmed tingsrätten som kallar den som skall höras och frågor om vittnesplikt och rätt att vägra att yttra sig bestäms av svenska rättegångsregler. Frågor om ansvar för vägran att vittna trots vittnesplikten och ansvar för oriktiga eller ofullständiga uppgifter skall alltså avgöras enligt de regler som gäller i Sverige (som anmodad stat). Reglerna i 36 kap. 21 § rättegångsbalken om sanktioner vid vittnes vägran att avlägga ed, avge vittnesmål, besvara en fråga eller följa ett föreläggande att vidta vissa förberedande åtgärder gäller liksom de straffbestämmelser om mened m.m. i 15 kap. brottsbalken som gäller utsagor inför svensk domstol. Vad som nu sagts överensstämmer med innebörden av punkt 3.
Varken punkt 4 eller 5 innebär något åtagande för Sverige. I den utsträckning svensk rätt medger, kan svenska domstolar emellertid bistå med förhör också utöver vad som följer av de tvingande bestämmelserna i avtalet.
Svensk rätt är alltså redan förenlig med avtalet i denna del och något behov av författningsändringar finns inte.
Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten (artikel 19)
Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål reglerar inte frågor om överförande av lagföring. Sådana bestämmelser finns i svensk nationell rätt i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott och förordningen (1978:108) i samma ämne. Dessa författningar bygger på den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål. Eftersom Förenta staterna inte har tillträtt den konventionen, kan författningarna inte tillämpas.
Staterna åläggs inte någon skyldighet enligt avtalet vare sig att begära att den andra staten skall ta hand om lagföringen eller att åta sig att lagföra för brottet. Det krävs inte några nationella regler i Sverige för att en myndighet här skall kunna översända en begäran enligt artikeln. Inte heller krävs det någon särskild reglering för att svenska myndigheter skall ta ställning till eventuell utredning eller lagföring för brott som kommer till deras kännedom. Om Sverige har jurisdiktion för gärningen enligt bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken, kommer svenska myndigheter att kunna ta över åtalet. Något behov av lagreglering finns därför inte.
Förenlighet med andra avtal (artikel 20)
Som nämnts i redovisningen i avsnitt 7.5, var det under förhandlingarna om det bilaterala avtalet från båda sidor angeläget att detta avtal inte skulle försämra de möjligheter till hjälp som andra svensk-amerikanska avtal kan ge och att det nya avtalet i stället skall skapa ökade förutsättningar till samarbete.
Detta är också innehållet i artikel 20, som inte behöver implementeras i någon svensk nationell författning.
Samråd (artikel 21)
Den form av samråd som behandlas i artikel 21 ingår som en naturlig del i centralmyndighetens på Justitiedepartementet verksamhet och behöver inte regleras i författning.
Uppsägning (artikel 22)
Reglerna om uppsägning avser förhållandet mellan stater och skall inte regleras i nationell rätt.
Övriga bestämmelser i 2001 års bilaterala avtal
I redovisningen i avsnitt 7.6 påpekas att några bestämmelser i 2001 års ursprungliga avtal i vissa situationer kommer att gälla i stället för vad som införs genom det bilaterala instrumentet och som har redovisats ovan som den konsoliderade versionen. Dessa bestämmelser förhåller sig till svensk rätt på följande sätt.
Som nämnts i avsnitt 7.6 är grunderna i artikel 4.1 desamma i den ursprungliga texten och i den konsoliderade versionen. Det som saknas i
2001 års avtal är hänvisningar till snabba kommunikationsmedel, dvs. fax eller e-post. Något behov av författningsreglering för att den ursprungliga texten skall kunna tillämpas finns därför inte.
Samma resonemang som förs om artikel 7 i den konsoliderade versionen gäller i fråga om motsvarande artikel i 2001 års bilateral avtal. Något behov av författningsändringar finns alltså inte heller för att 2001 års text skall kunna tillämpas.
Sammanfattning
Av genomgången ovan framgår att varken 2001 års bilaterala avtal, EUavtalet eller det bilaterala instrumentet ger upphov till lagändringar i Sverige. De justeringar som krävs i svenska författningar kan ske i förordning.
Hänvisningar till S8-3
- Prop. 2004/05:46: Avsnitt 7.5
8.4. Lagändringar
Regeringens förslag: Det skall i vissa fall krävas tillstånd till transport vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater.
Det skall införas en möjlighet att, vid oplanerade mellanlandningar i Sverige i samband med en transport av en person som utlämnas eller överlämnas mellan två andra stater, omhänderta och ta i förvar personen. Om tillstånd till transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, skall den transiterade friges. Möjligheten till frihetsberövande skall inte gälla för svenska medborgare i andra fall än då svenska medborgare kan transiteras genom Sverige vid planerade landningar här.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I det internationella rättsliga samarbetet finns det behov av att i olika situationer kunna transportera en frihetsberövad person från en stat till en annan över en tredje stats territorium. Behov av sådan transitering uppstår framför allt vid utlämning, överförande av en frihetsberövad för förhör m.m. och överförande för straffverkställighet.
Vid utlämning behandlas transitering i 26 § utlämningslagen. Chefen för Justitiedepartementet får tillåta att en person som av en stat utlämnas till en annan stat får föras genom Sverige, om denne inte är svensk medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Medgivande får också lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket men bara i förhållande till länder till vilka Sverige utlämnar eller överlämnar svenska medborgare, dvs. till andra EU-stater eller inom Norden. I förhållande till andra EU-stater, se 8 kap. 2 § arresteringsorderlagen.
Om tillstånd till transitering har meddelats, får polismyndigheten, enligt 26 § tredje stycket, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas. Förvaret får inte gälla längre än 48 timmar.
I avsnitt 8.2–8.3 har bedömts att den lagändring som krävs för att Sverige skall uppfylla de behandlade avtalen är en bestämmelse om transitering vid oplanerade landningar i Sverige. Det handlar alltså om en mycket ovanlig situation där ett flygplan med en person som skall utlämnas mellan två andra länder – i strid med tidigare planering – av något skäl tvingas mellanlanda i Sverige. Sveriges geografiska läge innebär att det är mycket ovanligt redan med planerade mellanlandningar här i samband med flygtransporter av personer som utlämnas. Oplanerade landningar här i sådana ärenden torde inträffa i mycket få fall.
Reglerna om planerade landningar i Sverige uppfyller redan motsvarande bestämmelser i artikel 12 i EU-avtalet om utlämning och artikel XV i den konsoliderade versionen. Vid en flygtransport över Sverige utan planerad landning här skall det enligt avtalet inte krävas något transiteringstillstånd. Om en oplanerad landning sker, kan den stat i vilken landningen sker kräva en framställning om transitering. En framställning om transitering skall göras via diplomatiska kanaler eller direkt mellan United States Department of Justice och Justitiedepartementet. Vägen över Interpol får användas för att översända en sådan framställning. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den oplanerade landningen.
Bestämmelser om detta saknas i den svenska lagstiftningen vid utlämning eller överlämnande mellan stater. Sådana regler måste därför föras in i svensk rätt, främst mot bakgrund av kravet på att alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas, vilket ofta torde kräva förvarstagande. Den nämnda artikeln i avtalet pekar emellertid på en situation som kan uppstå oavsett mellan vilka länder personen skall utlämnas eller överlämnas. Det behöver inte alls vara så att transporten på något sätt har med Förenta staterna att göra. Lagändringen bör därför göras generell och inte inskränkas till utlämning till eller från Förenta staterna.
En reglering av oplanerade mellanlandningar vid transitering skulle inte vara unik för Sveriges del. I 32 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen föreskrivs att vid flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet skall, om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, polismyndighet ta den som överförs i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till transitering och genast underrätta chefen för Justitiedepartementet om detta. Görs ingen ansökan senast 96 timmar från den oplanerade landningen, skall personen omedelbart friges.
Regleringen för oplanerade landningar i Sverige i samband med utlämning eller överlämnande mellan två stater bör innehålla föreskrifter som reglerar förfarandet när en oplanerad landning sker. Huvudregeln bör vara att det inte krävs beslut om transitering vid kortvariga – lämpligen högst ett dygn långa – oplanerade mellanlandningar, utan att planet kan lyfta igen sedan det problem som orsakat landningen lösts. I
sådana fall bör personen som utlämnas eller överlämnas kunna tas i förvar i Sverige under samma förutsättningar som gäller vid planerade mellanlandningar. I detta fall bör emellertid personen kunna tas i förvar utan att det har meddelats ett beslut om transitering. Vid längre uppehåll skall dock en ansökan om transitering göras. Personen skall då kunna vara omhändertagen och tagen i förvar tills frågan om tillstånd till transitering har prövats. Tiden för frihetsberövande bör vara begränsad, lämpligen – i enlighet med avtalet med Förenta staterna – till 96 timmar i avvaktan på en begäran om tillstånd till transitering. Möjligheten bör inte användas i andra fall än då det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, dvs. i samma utsträckning som i dag gäller vid planerade mellanlandningar i Sverige.
Efter det att beslut om transitering har meddelats, bör de ordinarie reglerna om frihetsberövande vid transitering gälla och en ny tidsfrist börja löpa. Samma tidsfrist bör i det fallet gälla som vid övriga transiteringar, dvs. ett frihetsberövande får gälla högst 48 timmar, dock räknat från transiteringstillståndet. Om beslutet innebär att transitering inte tillåts, skall förvaret omedelbart upphöra.
Reglerna om förvar bör inte gälla för svenska medborgare i andra fall än när transitering av svenska medborgare är möjligt, dvs. inom Norden och EU.
Hänvisningar till S8-4
9. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2005.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte kommenterat frågan. Skälen för regeringens förslag: Båda de bilaterala instrumenten träder i kraft samma dag som respektive EU-avtal. EU-avtalen träder i kraft vid det månadsskifte som infaller tre månader efter det att EU och Förenta staterna har underrättat varandra om att de har avslutat sina interna förfaranden för ikraftträdande. Detta får anses innebära att samtliga medlemsstaters bilaterala instrument med Förenta staterna skall vara undertecknade och ratificerade innan EU-avtalen kan träda i kraft.
Avtalen mellan EU och Förenta staterna om ömsesidig rättslig hjälp och om utlämning har ansetts vara en del i kampen mot terrorism. EU har anmodat medlemsstaterna att snarast slutföra de nödvändiga bilaterala arrangemangen med Förenta staterna så att avtalen kan träda i kraft. Sverige bör därför så snart som möjligt tillträda de behandlade avtalen. Detsamma gäller 2001 års bilaterala avtal.
De föreslagna lagändringarna är inte beroende av ikraftträdande av de nu behandlade avtalen. Lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 2005. Några övergångsregler behövs inte.
10. Ekonomiska konsekvenser
Sverige samarbetar redan med Förenta staterna, såväl när det gäller rättslig hjälp som när det gäller utlämning. Avtalen förändrar inte i något avgörande avseende samarbetsformerna men bör kunna öka samarbetet. Detta skall leda till ett effektivare förfarande men leder kanske också till något fler ärenden. Några kostnadsökningar för rättsväsendet eller andra myndigheter kan inte förutses, annat än möjligen marginella genom att samarbetet ökar. Eventuella merkostnader för berörda myndigheter skall finansieras inom befintliga ramar.
11. Författningskommentar
11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
26 b §
I 26 § utlämningslagen finns bestämmelser om transport – transitering – genom Sverige av en person som utlämnas mellan två andra stater.
I 26 b § införs regler om oplanerade landningar med flygplan i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.
Enligt första stycket behövs det inte något tillstånd vid en oplanerad mellanlandning i Sverige som inte varar längre än 24 timmar. Vid längre uppehåll i Sverige krävs att tillstånd till transitering begärs. Ingenting hindrar att en ansökan görs redan vid landningen, oavsett om uppehållet beräknas bli kortare eller längre än 24 timmar. Vid prövningen i Sverige tillämpas 26 §.
I andra stycket regleras möjligheten att ta den transiterade i förvar dels i de fall någon ansökan om transitering inte krävs, dels till dess frågan om tillstånd till transitering har avgjorts. Polismyndigheten får omhänderta och ta personen som utlämnas och transiteras i förvar i avvaktan på att en ansökan om tillstånd enligt 26 § första eller andra stycket har prövats. Förvar får emellertid bara komma i fråga om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras. Bestämmelsen skall givetvis tillämpas med beaktande av 8 § polislagen (1984:387), där det framgår att ett ingripande skall vara försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste tillgripas skall det ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås. Personen skall omedelbart friges om tillstånd inte har begärts inom en frist på högst 96 timmar. Detsamma gäller om begäran om tillstånd avslås. Ansökningar om tillstånd till transitering handläggs på Justitiedepartementet. Beslut i frågan fattas av chefen för departementet. Sådana ärenden handläggs med stor skyndsamhet. Beslut kan fattas inom någon eller några få dagar. Det blir alltså inte fråga om något längre frihetsberövande innan frågan om tillstånd har prövats.
Av tredje stycket följer att allmänna regler om omhändertagande och förvar vid transitering skall gälla om tillstånd till transitering medges. Det innebär att den som utlämnas endast får omhändertas och tas i förvar under högst 48 timmar. Tiden skall dock räknas från det att beslutet om tillstånd meddelats. Det är alltså, i förhållande till andra stycket, en ny tidsfrist som börjar löpa.
För att undvika att bestämmelsen kommer i strid med förbudet mot att utlämna svenska medborgare utanför EU och Norden, har i fjärde stycket införts ett undantag från bestämmelserna i andra och tredje styckena om frihetsberövande. Undantaget innebär att svenska medborgare får omhändertas och tas i förvar endast i de situationer då medgivande till transitering får meddelas enligt 26 § andra stycket.
Av femte stycket framgår att paragrafen inte skall tillämpas om det är fråga om utlämning till en EU-medlemsstat. Då skall i stället, på samma sätt som anges i 26 §, reglerna i arresteringsorderlagen tillämpas.
Hänvisningar till S11-1
11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
8 kap. 2 §
Bestämmelsen reglerar transport – transitering – genom Sverige av en person som överlämnas enligt en europeisk arresteringsorder eller utlämnas till en medlemsstat i EU. Bestämmelsen har sin utgångspunkt i artikel 25 i rambeslutet om europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (rambeslutet är intaget som bilaga 1 i prop. 2003/04:7). Enligt första stycket i 8 kap. 2 § får tillstånd till transport inte vägras.
Andra stycket reglerar omhändertagande och förvar. Ändringen i stycket är redaktionell och görs för att ordalydelsen skall stämma överens med motsvarande bestämmelse i 26 § tredje stycket utlämningslagen. Någon saklig ändring är inte avsedd.
I tredje–fjärde styckena införs regler om oplanerade landningar med luftfartyg i Sverige. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.4.
Nyheten motsvarar andra och tredje styckena i 26 b § utlämningslagen, se avsnitt 11.1. Avsaknaden av särreglering för svenska medborgare i den nu aktuella bestämmelsen beror på att svenska medborgare inte särbehandlas i fråga om transitering enligt arresteringsorderlagen.
Rambeslutet gäller inte vid en transport med flyg utan planerad mellanlandning (artikel 25.4). Därför finns inte i denna bestämmelse någon motsvarighet till 24-timmarsregeln i 26 b § första stycket utlämningslagen om rätten till mellanlandning utan tillstånd. För att säkerställa kontroll vid längre mellanlandningar i Sverige, gäller ändå samma regel om att förvar inte är tillåtet längre än 96 timmar, om inte en ansökan om tillstånd till transport görs innan dess. Förvarsbestämmelserna motsvarar således varandra, även om regleringen om tillstånd till transport skiljer sig åt.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
68
Bilaga 1: Bilateralt instrument och konsoliderad
version av utlämningskonvention
Instrument som avses i artikel 3.2 i
avtalet om utlämning mellan
Amerikas förenta stater och
Europeiska unionen, undertecknat
den 25 juni 2003, om tillämpning av
konventionen mellan Sverige och
Amerikas förenta stater om
utlämning, undertecknad den 24
oktober 1961, och tilläggskonven-
tionen till utlämningskonventionen
mellan Konungariket Sverige och
Amerikas förenta stater, under-
tecknad den 14 mars 1983
Instrument as contemplated by
Article 3(2) of the Agreement on
Extradition between the United States
of America and the European Union
signed 25 June 2003, as to the
application of the Convention on
Extradition between Sweden and the
United States of America signed 24
October 1961 and the Supplementary
Convention on Extradition between
the United States of America and the
Kingdom of Sweden signed 14 March
1983
1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet
om utlämning mellan Amerikas förenta
stater och Europeiska unionen,
undertecknat den 25 juni 2003 (nedan
kallat utlämningsavtalet), erkänner
Konungariket Sveriges regering och
Amerikas förenta staters regering att
utlämningsavtalet i enlighet med
bestämmelserna i detta instrument skall
tillämpas på den bilaterala utlämnings-
konventionen mellan Sverige och
Förenta staterna undertecknad den 24
oktober 1961 och tilläggskonventionen
till utlämningskonventionen mellan
Konungariket Sverige och Amerikas
förenta stater undertecknad den 14 mars
1983 (nedan gemensamt kallade
bilaterala utlämningskonventionen)
enligt följande bestämmelser:
1. As contemplated by Article 3(2) of
the Agreement on Extradition between
the United States of America and the
European Union signed 25 June 2003
(hereafter “the Extradition Agreement”),
the Governments of the Kingdom of
Sweden and the United States of Ame-
rica acknowledge that, in accordance
with the provisions of this Instrument,
the Extradition Agreement is applied in
relation to the bilateral Convention on
Extradition between Sweden and the
United States of America signed 24
October 1961 and the Supplementary
Convention on Extradition between the
Kingdom of Sweden and the United
States of America signed 14 March
1983 (hereafter collectively referred to
as “the bilateral extradition treaty”)
under the following terms:
a) Bestämmelserna i artikel 5 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
X.1 och X.5 i bilagan till detta
instrument, skall reglera sättet för
översändande och fordringar avseende
bestyrkande, vidimering eller legali-
sering av utlämningsframställningen
och av de handlingar som stöder denna.
(a) Article 5 of the Extradition
Agreement as set forth in Article X (1)
and (5) of the Annex to this Instrument
shall govern the mode of transmission,
and requirements concerning certifi-
cation, authentication or legalization, of
the extradition request and supporting
documents;
b) Bestämmelserna i artikel 6 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
XIII.1 i bilagan till detta instrument,
medger en alternativ väg för
översändande av framställningar om
provisoriskt anhållande.
(b) Article 6 of the Extradition
Agreement as set forth in Article XIII
(1) of the Annex to this Instrument shall
authorize an alternative channel of
transmission of requests for provisional
arrest;
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
69
c) Bestämmelserna i artikel 7.1 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
X.7 i bilagan till detta instrument,
medger en alternativ metod för
översändande av framställningen om
utlämning och av handlingar som stöder
denna efter provisoriskt anhållande.
(c) Article 7(1) of the Extradition
Agreement as set forth in Article X (7)
of the Annex to this Instrument shall
provide an alternative method for
transmission of the request for
extradition and supporting documents
following provisional arrest;
d) Bestämmelserna i artikel 8 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
XII i bilagan till detta instrument, skall
reglera vilken kanal som skall användas
för att översända kompletterande
uppgifter.
(d) Article 8 of the Extradition
Agreement as set forth in Article XII of
the Annex to this Instrument shall
govern the channel to be used for
submitting supplementary information;
e) Bestämmelserna i artikel 10 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
XVI i bilagan till detta instrument, skall
reglera avgöranden i fråga om
framställningar som gjorts av flera stater
om utlämning eller överlämnande av
samma person.
(e) Article 10 of the Extradition
Agreement as set forth in Article XVI of
the Annex to this Instrument shall
govern the decision on requests made by
several States for the extradition or
surrender of the same person;
f) Bestämmelserna i artikel 11 i utläm-
ningsavtalet, som de framläggs i artikel
XVII i bilagan till detta instrument,
skall reglera tillämpningen av förenklat
utlämningsförfarande.
(f) Article 11 of the Extradition
Agreement as set forth in Article XVII
of the Annex to this Instrument shall
govern the use of simplified extraditions
procedures;
g)
Bestämmelserna i artikel 12.3 i
utlämningsavtalet, som de framläggs i
artikel XV.3 i bilagan till detta
instrument, skall reglera förfarandet för
transitering vid icke planerade
landningar vid flygtransport.
(g) Article 12(3) of the Extradition
Agreement as set forth in Article XV (3)
of the Annex to this Instrument shall
govern the procedures for transit in the
event of unscheduled landing of aircraft;
h)
Bestämmelserna i artikel 13 i
utlämningsavtalet, som de framläggs i
artikel VII i bilagan till detta instrument,
skall reglera utlämning för brott som är
belagda med dödsstraff i den ansökande
staten.
(h) Article 13 of the Extradition
Agreement as set forth in Article VII of
the Annex to this Instrument shall
govern extradition with respect to
conduct punishable by death in the
requesting State; and
i)
Bestämmelserna i artikel 14 i
utlämningsavtalet, som de framläggs i
artikel XI i bilagan till detta instrument,
skall reglera samrådsförfarandet när den
ansökande staten överväger att
överlämna särskilt känsliga uppgifter till
stöd för en framställning om utlämning.
(i) Article 14 of the Extradition
Agreement as set forth in Article XI of
the Annex to this Instrument shall
govern consultations where the
requesting State contemplates the
submission of particularly sensitive
information in support of a request for
extradition.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
70
2.
I bilagan återges den integrerade
texten till bestämmelserna i den
bilaterala utlämningskonvention och det
utlämningsavtal som skall gälla vid
detta instruments ikraftträdande.
2. The Annex reflects the integrated text
of the provisions of the bilateral
extradition treaty and the Extradition
Agreement that shall apply upon entry
into force of this Instrument.
3. I enlighet med artikel 16 i utläm-
ningsavtalet skall detta instrument
tillämpas på brott som har begåtts både
före och efter dess ikraftträdande.
3. In accordance with Article 16 of the
Extradition Agreement, this Instrument
shall apply to offenses committed
before as well as after it enters into
force.
4. Detta instrument skall inte tillämpas
på utlämningsframställningar som har
gjorts före dess ikraftträdande.
4. This Instrument shall not apply to
requests for extradition made prior to its
entry into force.
5 a) Detta instrument skall vara föremål
för Konungariket Sveriges och Ame-
rikas förenta staters genomförande av
sina respektive tillämpliga interna för-
faranden för ikraftträdande. Konunga-
riket Sveriges regering och Amerikas
förenta staters regering skall därefter
utväxla instrument som anger att dessa
förfaranden har verkställts. Detta instru-
ment träder i kraft dagen för utläm-
ningsavtalets ikraftträdande.
5. (a) This Instrument shall be subject to
the completion by the Kingdom of
Sweden and the United States of
America of their respective applicable
internal procedures for entry into force.
The Governments of the Kingdom of
Sweden and the United States of
America shall thereupon exchange in-
struments indicating that such measures
have been completed. This Instrument
shall enter into force on the date of entry
into force of the Extradition Agreement.
b)
Om utlämningsavtalet upphör att
gälla, skall detta instrument upphöra att
gälla och den bilaterala utlämnings-
konventionen tillämpas. De avtals-
slutande staternas regeringar får dock
komma överens om att fortsätta att
tillämpa några eller alla bestämmelser i
detta instrument.
(b) In the event of termination of the
Extradition Agreement, this Instrument
shall be terminated and the bilateral
extradition treaty shall be applied. The
Governments of the Kingdom of
Sweden and the United States of
America nevertheless may agree to
continue to apply some or all of the
provisions of this Instrument.
Till bekräftelse härav har under-
tecknade, därtill vederbörligen bemyn-
digade av sina respektive regeringar,
undertecknat detta instrument.
Som skedde i Bryssel den 16 december
2004 i två exemplar på svenska och
engelska språken, vilka båda texter är
lika giltiga.
För Konungariket Sveriges regering:
För Amerikas förenta staters regering:
IN WITNESS WHEREOF, the
undersigned, being duly authorized by
their respective Governments, have
signed this Instrument.
DONE at Brussels, in duplicate, this
16th day of December 2004, in the
Swedish and English languages, both
texts being equally authentic.
FOR THE GOVERNMENT OF THE
KINGDOM OF SWEDEN:
FOR THE GOVERNMENT OF THE
UNITED STATES OF AMERICA:
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
71
BILAGA
Konvention om utlämning
mellan Sverige och Amerikas
förenta stater
ANNEX
CONVENTION ON EXTRADI-
TION BETWEEN SWEDEN
AND THE UNITED STATES
OF AMERICA
Artikel I
Vardera avtalsslutande staten åtar sig att
i enlighet med de bestämmelser och
villkor som fastställts i denna
konvention till den andra staten utlämna
på dess territorium påträffade personer,
som är eftersökta för lagföring, som har
befunnits skyldiga till ett brott eller som
är eftersökta för verkställandet av en
dom beträffande ett enligt artikel II i
denna konvention utlämningsbart brott,
vilket har begåtts inom den andra
statens territoriella jurisdiktionsområde
eller utanför detta under de i artikel III i
denna konvention angivna villkoren.
ARTICLE I
Each Contracting State undertakes to
surrender to the other, subject to the
provisions and conditions laid down in
this Convention, those persons found in
its territory who are sought for the
purpose of prosecution, who have been
found guilty of committing an offense,
or who are wanted for the enforcement
of a sentence, in respect of any offense
made extraditable under Article II of
this Convention committed within the
territorial jurisdiction of the other, or
outside thereof under the conditions
specified in Article III
1
of this
Convention.
Artikel II
1. Ett brott skall vara ett utlämningsbart
brott endast om det enligt båda de
avtalsslutande staternas lagar är belagt
med frihetsstraff under en tid av minst
två år. När framställningen om
utlämning avser en person som har
befunnits skyldig till och dömts för
brott, skall emellertid utlämning beviljas
endast om strafftidens längd eller den
sammanlagda strafftid som återstår att
avtjäna uppgår till minst sex månader.
ARTICLE II
(1) An offense shall be an extraditable
offense only if it is punishable under the
laws of both Contracting States by
deprivation of liberty for a period of at
least two years. However, when the
request for extradition relates to a
person who has been convicted and
sentenced, extradition shall be granted
only if the duration of the penalty, or the
aggregate of the penalties still to be
served amounts to at least six months.
1
I det undertecknade avtalet hänvisas i den engelska versionen felaktigt till artikel IV.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
72
2. Vid tillämpningen av denna artikel
skall det vara utan betydelse,
a) om de avtalsslutande staternas lagar
hänför brottet till samma brottskategori
eller betecknar brottet med samma
terminologi; eller
b) om det för brottet enligt Amerikas
Förenta Staters federala lagstiftning
krävs bevis för mellanstatlig transport
eller användning av postväsendet eller
andra hjälpmedel som berör
mellanstatlig eller utrikes handel,
eftersom sådana omständigheter endast
är av betydelse för att ge behörighet åt
en federal domstol i Amerikas Förenta
Stater.
(2) For the purpose of this Article, it
shall not matter:
(a) whether or not the laws of the
Contracting States place the offense
within the same category of offenses or
denominate the offense by the same
terminology; or
(b) whether or not the offense is one for
which United States federal law requires
proof of interstate transportation, or use
of the mails or of other facilities
affecting interstate or foreign
commerce, such matters being merely
for the purpose of establishing
jurisdiction in a United States federal
court.
3. Med beaktande av de i punkterna 1
och 2 i denna artikel angivna villkoren
skall utlämning också beviljas för
stämpling, försök, förberedelse eller
medverkan till brott.
(3) Subject to the conditions set out in
paragraphs (1) and (2) of this Article,
extradition shall also be granted for
conspiring in, attempting, preparing for,
or participating in, the commission of an
offense.
4. När utlämning har beviljats beträff-
ande ett utlämningsbart brott, skall den
också beviljas beträffande varje annat
brott som har upptagits i utlämnings-
framställningen och som uppfyller alla
andra villkor för utlämning utom den i
punkt 1 i denna artikel angivna tiden för
frihetsberövande.
(4) When extradition has been granted
with respect to an extraditable offense,
it shall also be granted with respect to
any other offense specified in the
extradition request that meets all other
requirements for extradition except for
periods of deprivation of liberty set
forth in paragraph (1) of this Article.
Artikel III
1. Med förbehåll för bestämmelserna i
punkt 2 i denna artikel skall utlämning
beviljas för ett utlämningsbart brott som
har begåtts utanför den ansökande
statens territoriella jurisdiktionsområde,
om
a)
den anmodade statens domstolar
skulle ha varit behöriga att utöva
jurisdiktion under liknande omständlig-
heter; eller
b) den eftersökte är medborgare i den
ansökande staten.
ARTICLE III
(1)
Subject to the provisions of
paragraph (2) of this Article, extradition
shall be granted in respect of an
extraditable offense committed outside
the territorial jurisdiction of the
requesting State if:
(a) the courts of the requested State
would be competent to exercise
jurisdiction in similar circumstances; or
(b) the person sought is a national of the
requesting State.
2. Utlämning får vägras för ett brott som
har begåtts inom den anmodade statens
territoriella jurisdiktionsområde, när
denna stat vidtar alla de åtgärder som är
möjliga enligt dess egen lag för att
lagföra den person som har begärts
utlämnad.
(2) Extradition may be refused for an
offense which has been committed
within the territorial jurisdiction of the
requested State, when that State takes
all possible measures in accordance
with its own laws to prosecute the
person claimed.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
73
3. Med uttrycket “territoriellt jurisdik-
tionsområde” i denna artikel och i
artikel I i denna konvention förstås
territorium, inbegripet sjöterritorium
och luftrummet däröver, som tillhör
endera avtalsslutande staten eller står
under dess kontroll, liksom fartyg och
luftfartyg, tillhörande endera avtals-
slutande staten eller dess medborgare
eller juridiska personer, när sådant
fartyg befinner sig på öppna havet eller
sådant luftfartyg befinner sig över
öppna havet.
(3) The words “territorial jurisdiction”
as used in this Article and in Article I of
this Convention mean: territory,
including territorial waters, and the
airspace thereover, belonging to or
under the control of one of the
Contracting States; and vessels and
aircraft belonging to one of the
Contracting States or to a citizen or
corporation thereof when such vessel is
on the high seas or such aircraft is over
the high seas.
Artikel IV
Utlämning skall icke medgivas när nå-
gon av följande omständigheter före-
ligger:
1. Om den vars utlämning begärts redan
lagförts eller vid tiden för framställ-
ningen lagföres i den anmodade staten i
enlighet med gällande strafflag i denna
stat för det brott, för vilket utlämningen
begärts.
ARTICLE IV
Extradition shall not be granted in any
of the following circumstances:
1. When the person sought has already
been or is at the time of the request
being proceeded against in the requested
State in accordance with the criminal
laws of that State for the offense for
which his extradition is requested.
2. Om talan å brottet preskriberats eller
straffet för brottet eljest förfallit enligt
lagstiftningen i antingen den ansökande
eller den anmodade staten.
2. When the legal proceedings or the
enforcement of the penalty for the
offense has become barred by limitation
according to the laws of either the
requesting State or the requested State.
3. Om den som begärts utlämnad åtalats
eller kommer att åtalas inför
extraordinär domstol i den ansökande
staten.
3. When the person sought has been or
will be tried in the requesting State by
an extraordinary tribunal or court.
4. Om gärningen utgör brott enbart
enligt militär lagstiftning.
4. When the offense is purely military.
5. Om brottet av den anmodade staten
betraktas som politiskt eller förknippat
med ett politiskt brott.
5. If the offense is regarded by the
requested State as a political offense or
as an offense connected with a political
offense.
6. Om utlämning i särskilt fall finnes
uppenbart oförenlig med humanitetens
krav på grund av, exempelvis, den
avsedda personens ungdom eller
hälsotillstånd, med beaktande jämväl av
brottets beskaffenhet och den ansökande
statens intressen.
6. If in the specific case it is found to be
obviously incompatible with the
requirements of humane treatment,
because of, for example, the youth or
health of the person sought, taking into
account also the nature of the offense
and the interests of the requesting State.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
74
Artikel V
Om en utlämningsframställning beviljas
beträffande en person mot vilken åtal
har väckts eller som på den anmodade
statens territorium avtjänar straff för ett
annat brott, får den anmodade staten
a) uppskjuta överlämnandet av den
eftersökte till dess förfarandet mot
denna person har slutförts eller till dess
det straff som kan ha utdömts eller kan
komma att utdömas har slutgiltigt
avtjänats; eller
b) tillfälligt överlämna den eftersökte
till den ansökande staten för lagföring.
Den sålunda överlämnade personen
skall hållas i förvar under uppehållet i
den ansökande staten och skall, sedan
förfarandet mot denna person slutförts,
återlämnas till den anmodade staten på
villkor, varom de avtalsslutande staterna
kommer överens.
ARTICLE V
If the extradition request is granted in
the case of a person who is being
prosecuted or is serving a sentence in
the territory of the requested State for a
different offense, the requested State
may:
(a) defer the surrender of the person
sought until the conclusion of the
proceedings against that person, or the
full execution of any punishment that
may be or may have been imposed; or
(b)
temporarily surrender the person
sought to the requesting State for the
purpose of prosecution. The person so
surrendered shall be kept in custody
while in the requesting State and shall
be returned to the requested State after
the conclusion of the proceedings
against that person in accordance with
conditions to be determined by mutual
agreement of the Contracting States.
Artikel VI
1. Den anmodade staten är icke
förpliktigad att bevilja utlämning av en
person, som är medborgare i den
anmodade staten, men den verkställande
myndigheten i den anmodade staten
skall i enlighet med lagen i denna stat ha
rätt att överlämna en egen medborgare,
om detta enligt dess bedömande anses
böra ske.
ARTICLE VI
(1)
There is no obligation upon the
requested State to grant the extradition
of a person who is a national of the
requested State, but the executive
authority of the requested State shall,
subject to the appropriate laws of that
State, have the power to surrender a
national of that State if, in its discretion,
it be deemed proper to do so.
2. Om utlämningsframställningen avslås
enbart på grund av att den person som
har begärts utlämnad är medborgare i
den anmodade staten, skall denna stat,
om den uppmanas härtill av den
ansökande staten, vidtaga alla åtgärder
som är möjliga enligt dess egen lag för
att lagföra den person som har begärts
utlämnad. Om den anmodade staten
behöver ytterligare handlingar eller
bevis, skall sådana handlingar eller
bevis utan kostnad överlämnas till
denna stat. Den ansökande staten skall
underrättas om resultatet av sin
framställning.
(2)
If the request for extradition is
denied solely on the basis that the
person claimed is a national of the
requested State, that State shall, if asked
to do so by the requesting State, take all
possible measures in accordance with its
own laws to prosecute the person
claimed. If the requested State requires
additional documents or evidence, such
documents or evidence shall be
submitted without charge to that State.
The requesting State shall be informed
of the result of its request.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
75
Artikel VII
Om det brott för vilket utlämning begärs
är belagt med dödsstraff enligt
lagstiftningen i den ansökande staten
men inte i den anmodade staten, får den
anmodade staten bevilja utlämning på
villkor att den som eftersöks inte skall
ådömas dödsstraff, eller, om den
ansökande staten av formella skäl inte
kan uppfylla detta villkor, på villkor att
dödsstraff som utdömts inte skall
verkställas. Om den ansökande staten
godtar utlämning med förbehåll för
villkoren enligt denna artikel, skall den
uppfylla villkoren. Om den ansökande
staten inte godtar villkoren, får
framställningen om utlämning avslås.
ARTICLE VII
Where the offense for which extradition
is sought is punishable by death under
the laws in the requesting State and not
punishable by death under the laws in
the requested State, the requested State
may grant extradition on the condition
that the death penalty shall not be
imposed on the person sought, or if for
procedural reasons such condition
cannot be complied with by the
requesting State, on condition that the
death penalty if imposed shall not be
carried out. If the requesting State
accepts extradition subject to conditions
pursuant to this Article, it shall comply
with the conditions. If the requesting
State does not accept the conditions, the
request for extradition may be denied.
Artikel VIII
Den som utlämnats enligt denna
konvention må icke lagföras eller
straffas i den ansökande staten för annat
före utlämningen begånget brott än det,
som föranlett utlämningen, och ej heller
av nämnda stat vidareutlämnas till tredje
land som eftersöker honom, med mindre
den stat, som överlämnat honom,
samtycker därtill eller ock han själv,
efter att ha frigivits i den ansökande
staten frivilligt kvarstannar där under
längre tid än 45 dagar från dagen för
hans frigivande. Vid frigivande som
nyss sagts skall han underrättas om den
påföljd hans uppehåll å den ansökande
statens territorium må medföra för hans
vidkommande.
ARTICLE VIII
A person extradited by virtue of this
Convention may not be tried or
punished by the requesting State for any
offense committed prior to his
extradition, other than that which gave
rise to the request, nor may he be re-
extradited by the requesting State to a
third country which claims him, unless
the surrendering State so agrees or
unless the person extradited, having
been set at liberty within the requesting
State, remains voluntarily in the
requesting State for more than 45 days
from the date on which he was released.
Upon such release, he shall be informed
of the consequences to which his stay in
the territory of the requesting State
might subject him.
Artikel IX
I den utsträckning lagstiftningen i den
anmodade staten så medger och under
vederbörligt tillgodoseende av tredje
mans rättigheter skola alla föremål, som
åtkommits genom brottet eller erfordras
såsom bevis, överlämnas.
ARTICLE IX
To the extent permitted under the law of
the requested State and subject to the
rights of third parties, which shall be
duly respected, all articles acquired as a
result of the offense or which may be
required as evidence shall be
surrendered.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
76
Artikel X
1. Framställningen om utlämning och
handlingar som stöder denna skall
översändas på diplomatisk väg,
inbegripet översändande enligt punkt 7 i
denna artikel.
ARTICLE X
(1)
The request for extradition and
supporting documents shall be
transmitted through the diplomatic
channel, which shall include
transmission as provided for in
paragraph 7 of this Article.
2. Framställningen om utlämning skall
åtföljas av
a) uppgift om den eftersöktes identitet
och troliga uppehållsort;
b) uppgift om de faktiska förhållandena
i ärendet innefattande, om möjligt,
tidpunkt och plats för brottet;
c) de lagrum som anger de väsentliga
rekvisiten för det brott för vilket
utlämning begärs och brottets benäm-
ning;
d) de lagrum som anger straffet för
brottet; och
e) de lagrum som anger eventuell åtals-
eller påföljdspreskription för brottet.
(2) The request for extradition shall be
accompanied by:
(a) a statement as to the identity and
probable location of the person sought;
(b) a statement of the facts of the case,
including, if possible, the time and
location of the crime;
(c) the provisions of the law describing
the essential elements and the
designation of the offense for which
extradition is requested;
(d) the provisions of the law describing
the punishment for the offense; and
(e) the provisions of the law describing
any time limit on the prosecution or the
execution of punishment for the offense.
3. En framställning om utlämning av en
person som är eftersökt för lagföring
skall också åtföljas av
a) bevisning som visar att det finns
sannolika skäl att antaga att den
eftersökte är den person som åsyftas
med häktningsbeslutet;
b) en bestyrkt kopia av ett häktnings-
beslut (warrant of arrest) utfärdat av en
domare eller annan behörig domstols-
tjänsteman såvitt gäller en framställning
från Amerikas Förenta Stater, eller en
bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut
utfärdat av en domare eller annan
behörig domstolstjänsteman såvitt gäller
en framställning från Sverige, samt
sådan ytterligare utredning som ger vid
handen att det finns sannolika skäl att
antaga att den eftersökte har begått det
brott för vilket utlämning begärs. Ett
sådant häktningsbeslut och sådan
ytterligare utredning skall godtagas som
tillräcklig grund för utlämning, om det
inte i ett särskilt fall framgår att
häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.
(3) A request for extradition relating to
a person who is sought for prosecution
also shall be accompanied by:
(a) evidence providing probable cause
to believe that the person sought is the
person to whom the warrant or decision
of arrest refers;
(b) a certified copy of the warrant of
arrest, issued by a judge or other
competent judicial officer with respect
to a request emanating from the United
States, or a certified copy of the
decision of arrest (häktningsbeslut)
issued by a judge or other competent
judicial officer with respect to a request
emanating from Sweden, and such
supplementary documentation as
provides probable cause to believe that
the person sought committed the offense
for which extradition is requested. Such
a warrant or decision of arrest and
supplementary documentation shall be
recognized as sufficient grounds for
extradition, unless, in a specific case, it
appears that the warrant or decision of
arrest is manifestly ill-founded.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
77
4. Beträffande en person som har
befunnits skyldig till brottet skall en
framställning om utlämning åtföljas av
en vederbörligen bestyrkt eller vidi-
merad kopia av den behöriga
domstolens slutliga dom. Beträffande
den som har befunnits skyldig men icke
har dömts till straff skall framställ-
ningen åtföljas av ett intyg härom från
den behöriga domstolen. I undantagsfall
får dock den anmodade staten begära
ytterligare handlingar.
(4) In the case of a person who has been
convicted of the offense, a request for
extradition shall be accompanied by a
duly certified or authenticated copy of
the final sentence of the competent
court. If the person was found guilty but
not sentenced, the request shall be
accompanied by a statement to that
effect by the competent court. However,
in exceptional cases, the requested State
may request additional documentation.
5.
Handlingar som är försedda med
certifikat eller sigill från justitieministe-
riet eller det ministerium som ansvarar
för utrikespolitiken i den ansökande
staten skall godtas vid utlämnings-
förfaranden i den anmodade staten utan
ytterligare certifiering, bestyrkande,
vidimering eller annan legalisering.
Med termen justitieministeriet skall för
Amerikas förenta staters del avses
United States Department of Justice och
för Sveriges del Justitiedepartementet.
(5) Documents that bear the certificate
or seal of the Ministry of Justice, or
Ministry or Department responsible for
foreign affairs, of the requesting State
shall be admissible in extradition
proceedings in the requested State
without further certification, authentic-
cation, or other legalization. “Ministry
of Justice” shall, for the United States of
America, mean the United States
Department of Justice; and, for Sweden,
the Ministry of Justice of Sweden.
6. De handlingar som ligger till grund
för utlämningsframställningen skall
åtföljas av en vederbörligen bestyrkt
översättning till den anmodade statens
språk.
(6) The documents in support of the
request for extradition shall be
accompanied by a duly certified
translation thereof into the language of
the requested State.
7.
Om den person vars utlämning
begärs är provisoriskt anhållen i den
anmodade staten, får den ansökande
staten uppfylla sin skyldighet att
översända utlämningsframställningen
och de handlingar som ligger till grund
för den på diplomatisk väg i enlighet
med punkt 1 i denna artikel genom att
lämna in framställningen och underlags-
handlingarna till den anmodade statens
ambassad i den ansökande staten. I så
fall skall den dag ambassaden mottog
framställningen anses vara den dag den
anmodade staten mottog framställ-
ningen med avseende på tillämpningen
av eventuella tidsfrister som skall
iakttas enligt artikel XIII i denna
konvention för att personen skall kunna
hållas i fortsatt förvar.
(7) If the person whose extradition is
sought is held under provisional arrest
by the requested State, the requesting
State may satisfy its obligation to
transmit its request for extradition and
supporting documents through the
diplomatic channel pursuant to
paragraph 1 of this Article, by sub-
mitting the request and documents to the
Embassy of the requested State located
in the requesting State. In that case, the
date of receipt of such request by the
Embassy shall be considered to be the
date of receipt by the requested State for
purposes of applying the time limit that
must be met under Article XIII of this
Convention to enable the person’s
continued detention.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
78
Artikel XI
När den ansökande staten överväger att
överlämna särskilt känsliga uppgifter
som stöd för sin framställning om
utlämning, får den samråda med den
anmodade staten för att avgöra i vilken
utsträckning det är möjligt för denna stat
att skydda uppgifterna. Om den
anmodade staten inte kan skydda
uppgifterna på det sätt som den
ansökande staten eftersträvar, får den
ansökande staten avgöra om uppgifterna
trots det skall överlämnas.
ARTICLE XI
Where the requesting State contemp-
lates the submission of particularly
sensitive information in support of its
request for extradition, it may consult
the requested State to determine the
extent to which the information can be
protected by the requested State. If the
requested State cannot protect the
information in the manner sought by the
requesting State, the requesting State
shall determine whether the information
shall nonetheless be submitted.
Artikel XII
1. Den anmodade staten får kräva att
den ansökande staten lämnar ytterligare
uppgifter inom en rimlig tidsfrist som
den anmodade staten fastställer, om den
anser att de uppgifter som lämnats som
stöd för utlämningsframställningen inte
är tillräckliga för att uppfylla kraven i
denna konvention.
ARTICLE XII
1. The requested State may require the
requesting State to furnish additional
information within such reasonable
length of time as it specifies, if it
considers that the information furnished
in support of the request for extradition
is not sufficient to fulfill the
requirements of this Convention.
2. Sådana kompletterande uppgifter får
begäras och lämnas direkt mellan
United States Department of Justice och
Justitiedepartementet.
2. Such supplementary information may
be requested and furnished directly
between the United States Department
of Justice and the Ministry of Justice of
Sweden.
Artikel XIII
1. I brådskande fall får endera avtals-
slutande parten begära att en misstänkt
eller dömd person provisoriskt anhålles.
Framställningar om provisoriskt anhåll-
ande får, som ett alternativ till den
diplomatiska vägen, översändas direkt
mellan United States Department of
Justice och Justitiedepartementet. Vägen
över Internationella kriminalpolisorga-
nisationen (Interpol) får också användas
för att översända en sådan framställning.
ARTICLE XIII
(1) In case of urgency, either Contrac-
ting State may request the provisional
arrest of any accused or convicted
person. Requests for provisional arrest
may also be made directly between the
United States Department of Justice and
the Ministry of Justice of Sweden as an
alternative to the diplomatic channel.
The facilities of the International Crimi-
nal Police Organization (Interpol) may
also be used to transmit such a request.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
79
2. Begäran skall innehålla en beskriv-
ning av den eftersökte, hans uppehålls-
ort om denna är känd, en kort
redogörelse för de faktiska omständlig-
heterna i ärendet innefattande, om
möjligt, tidpunkt och plats för brottet,
uppgift om att häktningsbeslut eller dom
meddelats mot nämnda person i enlighet
med artikel X samt uppgift om att en
framställning om utlämning av den
eftersökte kommer att avges.
(2)
The application shall contain: a
description of the person sought; the
location of that person, if known; a brief
statement of the facts of the case
including, if possible, the time and
location of the offense; a statement of
the existence of a warrant or decision of
arrest or a judgment of conviction
against that person, as referred to in
Article X; and a statement that a request
for extradition of the person sought will
follow.
3. Sedan sådan begäran mottagits, skall
den anmodade staten vidtaga lämpliga
åtgärder för att säkerställa den
eftersöktes anhållande. Den ansökande
staten skall omedelbart underrättas om
resultatet av sin begäran.
(3) On receipt of such an application,
the requested State shall take the
appropriate steps to secure the arrest of
the person sought. The requesting State
shall be promptly notified of the result
of its application.
4.
Det provisoriska anhållandet skall
upphöra, om den verkställande myndig-
heten i den anmodade staten icke inom
en tidsrymd av 40 dagar efter gripandet
av den eftersökte har mottagit den
föreskrivna framställningen om utläm-
ning och de handlingar som enligt
artikel X erfordras till stöd härför.
(4)
Provisional arrest shall be
terminated if, within a period of 40 days
after the apprehension of the person
sought, the Executive Authority of the
requested State has not received the
formal request for extradition and the
supporting documents required by
Article X.
5. Att det provisoriska anhållandet upp-
hört enligt punkt 4 i denna artikel skall
icke förhindra utlämning av den
eftersökte, om framställningen om
utlämning och de handlingar till stöd
härför som avses i artikel X avlämnas
vid en senare tidpunkt.
(5) The termination of provisional arrest
pursuant to paragraph (4) of this Article
shall not prejudice the extradition of the
person sought if the extradition request
and the supporting documents
mentioned in Article X are delivered at
a later date.
Artikel XIV
1. Den anmodade staten skall granska
de till stöd för utlämningsframställ-
ningen åberopade handlingarna med
avseende på deras juridiska hållbarhet,
innan de överlämnas till de dömande
myndigheterna, och skall sörja för att
den ansökande statens intressen
företräds inför de behöriga myndighet-
erna i den anmodade staten.
ARTICLE XIV
(1) The requested State shall provide
review of documentation in support of
an extradition request for its legal
sufficiency prior to presentation to the
judicial authorities and shall provide for
representation of the interests of the
requesting State before the competent
authorities of the requested State.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
80
2.
Kostnader som har samband med
översättningen av handlingar och den
eftersöktes transport skall betalas av den
ansökande staten. Den anmodade staten
skall icke fordra ersättning av den
ansökande staten för kostnader som
uppkommit till följd av eftersökta
personers anhållande eller häktning,
förhör med dem eller deras överläm-
nande i enlighet med bestämmelserna i
denna konvention eller till följd av att
den ansökande statens intressen före-
trätts inför de behöriga myndigheterna i
den anmodade staten.
(2) Expenses related to the translation of
documents and to the transportation of
the person sought shall be paid by the
requesting State. No pecuniary claim,
arising out of the arrest, detention,
examination and surrender of persons
sought under the terms of this
Convention or arising out of the
representation of the interests of the
requesting State before the competent
authorities of the requested State, shall
be made by the requested State against
the requesting State.
Artikel XV
1. Transport genom den ena avtalsslut-
ande statens territorium under
övervakning av företrädare för den
andra avtalsslutande staten av den som
utlämnats till den senare staten från
tredje stat och vilken icke är medbor-
gare i den stat varigenom han föres
skall, där ej annat följer av bestämmel-
serna i andra stycket i denna artikel,
tillåtas utan några rättsliga formaliteter,
när detta begäres på diplomatisk väg
och framställningen är åtföljd av den
handling, i original eller bestyrkt av-
skrift, medelst vilken tillflyktsstaten
medgivit utlämningen. I Amerikas
Förenta Stater skall bemyndigande först
inhämtas från Amerikas Förenta Staters
Secretary of State.
ARTICLE XV
1. Transit through the territory of one of
the Contracting States of a person in the
custody of an agent of the other
Contracting State, and surrendered to
the latter by a third State, and who is not
of the nationality of the country of
transit, shall, subject to the provisions of
the second paragraph of this Article, be
permitted, independently of any judicial
formalities, when requested through
diplomatic channels and accompanied
by the presentation in original or in
authenticated copy of the document by
which the State of refuge has granted
the extradition. In the United States of
America, the authority of the Secretary
of State of the United States of America
shall be first obtained.
2.
Tillstånd varom förmäles i denna
artikel må likväl vägras, om den gärning
som föranlett utlämningen icke utgör
något i artikel II i denna konvention
uppräknat brott eller därest enligt
allmänna rättsprinciper (ordre public)
synnerliga skäl tala emot
genomtransporten.
2. The permission provided for in this
Article may nevertheless be refused if
the criminal act which has given rise to
the extradition does not constitute an
offense enumerated in Article II of this
Convention, or when grave reasons of
public order are opposed to the transit.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
81
3. Tillstånd krävs inte när flygtransport
används och ingen landning inom
transiteringsstatens territorium planeras.
Om en icke planerad landning sker, kan
den stat i vilken landningen sker kräva
en framställning om transitering, som
skall innehålla en beskrivning av den
person som transiteras och en kortfattad
redogörelse för omständigheterna i
fallet. En framställning om transitering
skall göras via diplomatiska kanaler
eller direkt mellan United States
Department of Justice och Justitiedepar-
tementet. Vägen över Internationella
kriminalpolisorganisationen (Interpol)
får användas för att översända en sådan
framställning. Alla åtgärder som är
nödvändiga för att hindra personen från
att rymma skall vidtas tills transite-
ringen verkställs, om framställningen
om transitering mottas inom 96 timmar
efter den icke planerade landningen.
3. Authorization is not required when
air transportation is used and no landing
is scheduled on the territory of the
transit State. If an unscheduled landing
does occur, the State in which the
unscheduled landing occurs may require
a request for transit that contains a
description of the person being
transported and a brief statement of the
facts of the case. A request for transit
shall be made through the diplomatic
channel or directly between the United
States Department of Justice and the
Ministry of Justice of Sweden. The
facilities of the International Criminal
Police Organization (Interpol) may be
used to transmit such a request. All
measures necessary to prevent the
person from absconding shall be taken
until transit is effected, as long as the
request for transit is received within 96
hours of the unscheduled landing.
Artikel XVI
1.
Om den anmodade staten mottar
framställningar från den ansökande
staten och från en eller flera andra stater
om utlämning av samma person,
antingen för samma brott eller för olika
brott, skall den verkställande myndig-
heten i den anmodade staten avgöra till
vilken stat den skall överlämna
personen, om den beslutar att över
huvud taget utlämna honom eller henne.
ARTICLE XVI
1.
If the requested State receives
requests from the requesting State and
from any other State or States for the
extradition of the same person, either
for the same offense or for different
offenses, the Executive Authority of the
requested State shall determine to which
State, if any, it will surrender the
person.
2. Om Sverige mottar en framställning
om utlämning från Amerikas förenta
stater och en framställning om överläm-
nande i enlighet med den europeiska
arresteringsordern avseende samma
person, antingen för samma brott eller
för olika brott, skall Sveriges verk-
ställande myndighet avgöra till vilken
stat den skall utlämna personen, om den
beslutar att över huvud taget utlämna
honom eller henne.
2.
If Sweden receives an extradition
request from the United States of
America and a request for surrender
pursuant to the European arrest warrant
for the same person, either for the same
offense or for different offenses, its
Executive Authority shall determine to
which State, if any, it will surrender the
person.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 1
82
3. När den anmodade staten fattar sitt
beslut i enlighet med punkterna 1 och 2
i denna artikel, skall den beakta alla
relevanta omständligheter, även, men
inte uteslutande, de följande:
a) Huruvida framställningarna har gjorts
i enlighet med ett avtal.
b)
De orter där de enskilda brotten
begicks.
c)
De ansökande staternas respektive
intressen.
d) Brottens svårhetsgrad.
e) Offrets nationalitet.
f)
Möjligheten till utlämning vid ett
senare tillfälle mellan de ansökande
staterna.
g) Den kronologiska ordning i vilken
framställningarna från de ansökande
staterna mottogs.
3. In making its decision under para-
graphs 1 and 2, the requested State shall
consider all of the relevant factors,
including, but not limited to, the
following:
(a)
whether the requests were made
pursuant to a treaty;
(b)
the places where each of the
offenses was committed;
(c)
the respective interests of the
requesting States;
(d) the seriousness of the offenses;
(e) the nationality of the victim;
(f)
the possibility of any subsequent
extradition between the requesting
States; and
(g) the chronological order in which the
requests were received from the
requesting States.
Artikel XVII
Om den som eftersökts samtycker till att
överlämnas till den ansökande staten,
får den anmodade staten i enlighet med
de principer och förfaranden som gäller
i dess rättssystem överlämna honom
eller henne så snabbt som möjligt utan
ytterligare förfaranden. Den eftersöktes
samtycke kan innefatta att han eller hon
går med på att avstå från skydd enligt
specialitetsprincipen.
ARTICLE XVII
If the person sought consents to be
surrendered to the requesting State, the
requested State may, in accordance with
the principles and procedures provided
for under its legal system, surrender the
person as expeditiously as possible
without further proceedings. The
consent of the person sought may
include agreement to waiver of
protection of the rule of specialty.
Artikel XVIII
I den utsträckning detta står i överens-
stämmelse med bestämmelserna i denna
konvention och beträffande sådant som
icke innefattas däri skall utlämning
regleras av gällande lagar och
föreskrifter i den anmodade staten.
ARTICLE XVIII
To the extent consistent with the
stipulations of this Convention and with
respect to matters not covered herein,
extradition shall be governed by the
laws and regulations of the requested
State.
Artikel XIX
Denna konvention må när som helst
uppsägas av avtalsslutande stat genom
meddelande härom till den andra
avtalsslutande staten och uppsägningen
skall träda i kraft sex månader efter det
sådant meddelande lämnats.
ARTICLE XIX
This Convention may be terminated by
either Contracting State giving notice of
termination to the other Contracting
State at any time, the termination to be
effective six months after the date of
such notice.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
83
Bilaga 2: Bilateralt instrument och konsoliderad
version av avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan
Sverige och Förenta staterna
Instrument som avses i artikel
3.2 i avtalet om ömsesidig rättslig
hjälp mellan Europeiska unionen
och Amerikas förenta stater,
undertecknat den 25 juni 2003,
om tillämpning av avtalet om
ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål mellan Konungariket
Sveriges regering och Amerikas
förenta staters regering,
undertecknat den 17 december
2001
Instrument as contemplated by
Article 3(2) of the Agreement on
Mutual Legal Assistance between
the United States of America and
the European Union signed 25
June 2003, as to the application
of the Treaty between the
Government of the Kingdom of
Sweden and the Government of
the United States of America on
Mutual Legal Assistance in
Criminal Matters signed 17
December 2001
1. Enligt avsikten i artikel 3.2 i avtalet
om ömsesidig rättslig hjälp mellan
Europeiska unionen och Amerikas
förenta stater, undertecknat den 25 juni
2003 (nedan kallat EU-avtalet), er-
känner Konungariket Sveriges regering
och Amerikas förenta staters regering
att EU-avtalet i enlighet med
bestämmelserna i detta instrument skall
tillämpas på det bilaterala avtalet om
ömsesidig rättslig hjälp i brottmål
mellan Konungariket Sveriges regering
och Amerikas förenta staters regering,
undertecknat den 17 december 2001
(nedan kallat bilaterala avtalet) enligt
följande bestämmelser
1
:
1. As contemplated by Article 3(2) of
the Agreement on Mutual Legal
Assistance between the United States of
America and the European Union
signed 25 June 2003 (hereafter “the
Mutual Legal Assistance Agreement”),
the Governments of the Kingdom of
Sweden and the United States of
America acknowledge that, in accor-
dance with the provisions of this
Instrument, the Mutual Legal Assistance
Agreement is applied in relation to the
bilateral Treaty between the Govern-
ment of the Kingdom of Sweden and the
Government of the United States of
America on Mutual Legal Assistance in
Criminal Matters signed 17 December
2001 (hereafter “the 2001 Mutual Legal
Assistance Treaty”) under the following
terms:
a) Bestämmelserna i artikel 4 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 18a i
bilagan till detta instrument, skall
reglera identifiering av konton och
ekonomiska transaktioner, utöver vad
som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
(a)
Article 4 of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Article 18 bis of the Annex to this
Instrument shall govern the
identification of financial accounts and
transactions, in addition to any authority
already provided under the 2001 Mutual
Legal Assistance Treaty;
1
Artikelnumreringen 18a, 18b och 18c motsvaras av 18
bis, 18 ter respektive 18 quater i
det undertecknade originalet.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
84
b) Bestämmelserna i artikel 5 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 18b i
bilagan till detta instrument, skall
reglera upprättande av och verksamhet
för gemensamma utredningsgrupper,
utöver vad som föreskrivs i det
bilaterala avtalet.
(b)
Article 5 of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Article 18 ter of the Annex to this
Instrument shall govern the formation
and activities of joint investigative
teams, in addition to any authority
already provided under the 2001 Mutual
Legal Assistance Treaty;
c) Bestämmelserna i artikel 6 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 6 och
18c i bilagan till detta instrument, skall
reglera upptagning av vittnesmål från en
person i den anmodade staten genom
användning av videoöverföringsteknik
mellan den ansökande och den
anmodade staten, utöver vad som
föreskrivs i det bilaterala avtalet.
(c) Article 6 of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Articles 6 and 18 quater of the Annex to
this Instrument shall govern the taking
of testimony of a person located in the
Requested State by use of video
transmission technology between the
Requesting and Requested States, in
addition to any authority already
provided under the 2001 Mutual Legal
Assistance Treaty;
d) Bestämmelserna i artikel 7 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 4.1 i
bilagan till detta instrument, skall
reglera användning av snabba
kommunikationsmedel, utöver vad som
föreskrivs i det bilaterala avtalet.
(d) Article 7 of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Article 4(1) of the Annex to this
Instrument shall govern the use of
expedited means of communication, in
addition to any authority already
provided under the 2001 Mutual Legal
Assistance Treaty;
e) Bestämmelserna i artikel 8.2 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 2.3 i
bilagan till detta instrument, skall
reglera översändande av framställningar
om ömsesidig rättslig hjälp till
administrativa myndigheter, utöver vad
som föreskrivs i det bilaterala avtalet.
(e) Article 8(2) of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Article 2(3) of the Annex to this
Instrument shall govern the transmission
of requests for mutual legal assistance to
administrative authorities, in addition to
any authority already provided under
the 2001 Mutual Legal Assistance
Treaty; and
f)
Bestämmelserna i artikel 9 i EU-
avtalet, som de framläggs i artikel 7 i
bilagan till detta instrument, skall
reglera begränsningar av användningen
av information eller bevismaterial som
lämnas till den ansökande staten och
villkoren för eller vägran att lämna hjälp
på grunder som rör dataskydd.
(f) Article 9 of the Mutual Legal
Assistance Agreement as set forth in
Article 7 of the Annex to this
Instrument shall govern the limitation
on use of information or evidence
provided to the Requesting State, and
the conditioning or refusal of assistance
on data protection grounds.
2.
I bilagan återges den integrerade
texten till bestämmelserna i det
bilaterala avtalet och EU-avtalet som
skall gälla vid detta instruments
ikraftträdande.
2. The Annex reflects the integrated text
of the provisions of the 2001 Mutual
Legal Assistance Treaty and the Mutual
Legal Assistance Agreement that shall
apply upon entry into force of this
Instrument.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
85
3. I enlighet med artikel 12 i EU-avtalet
skall detta instrument tillämpas på brott
som har begåtts både före och efter dess
ikraftträdande.
3. In accordance with Article 12 of the
Mutual Legal Assistance Agreement,
this Instrument shall apply to offenses
committed before as well as after it
enters into force.
4. Detta instrument skall inte tillämpas
på framställningar som har gjorts före
dess ikraftträdande. Dock skall, enligt
artikel 12 i EU-avtalet, artikel 4.1, 6.1d
och 18c i bilagan tillämpas på
framställningar som har gjorts före den
tidpunkt då instrumentet träder i kraft.
4. This Instrument shall not apply to
requests made prior to its entry into
force; except that, in accordance with
Article 12 of the Mutual Legal
Assistance Agreement, Articles 4(1),
6(1)(d) and 18 quater of the Annex shall
be applicable to requests made prior to
such entry into force.
5 a) Detta instrument skall vara föremål
för Konungariket Sveriges och Ameri-
kas förenta staters genomförande av
sina respektive tillämpliga interna för-
faranden för ikraftträdande. Konunga-
riket Sveriges regering och Amerikas
förenta staters regering skall därefter
utväxla instrument som anger att dessa
förfaranden har verkställts. Detta
instrument träder i kraft dagen för EU-
avtalets ikraftträdande.
5. (a) This Instrument shall be subject to
the completion by the Kingdom of
Sweden and the United States of
America of their respective applicable
internal procedures for entry into force.
The Governments of the Kingdom of
Sweden and the United States of
America shall thereupon exchange
instruments indicating that such
measures have been completed. This
Instrument shall enter into force on the
date of entry into force of the Mutual
Legal Assistance Agreement.
b) Om EU-avtalet upphör att gälla, skall
detta instrument upphöra att gälla och
det bilaterala avtalet tillämpas. De
avtalsslutande staternas regeringar får
dock komma överens om att fortsätta att
tillämpa några eller alla bestämmelser i
detta instrument.
(b) In the event of termination of the
Mutual Legal Assistance Agreement,
this Instrument shall be terminated and
the 2001 Mutual Legal Assistance
Treaty shall be applied. The
Governments of the United States of
America and the Kingdom of Sweden
nevertheless may agree to continue to
apply some or all of the provisions of
this Instrument.
Till bekräftelse härav har underteck-
nade, därtill vederbörligen bemyndigade
av sina respektive regeringar,
undertecknat detta instrument.
Som skedde i Bryssel den 16 december
2004 i två exemplar på svenska och
engelska språken, vilka båda texter är
lika giltiga.
För Konungariket Sveriges regering:
För Amerikas förenta staters regering:
IN WITNESS WHEREOF, the
undersigned, being duly authorized by
their respective Governments, have
signed this Instrument.
DONE at Brussels, in duplicate, this
16th day of December 2004, in the
Swedish and English languages, both
texts being equally authentic.
FOR THE GOVERNMENT OF THE
KINGDOM OF SWEDEN:
FOR THE GOVERNMENT OF THE
UNITED STATES OF AMERICA:
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
86
BILAGA
AVTAL OM ÖMSESIDIG
RÄTTSLIG HJÄLP I BROTT-
MÅL MELLAN KONUNGA-
RIKET SVERIGES REGERING
OCH AMERIKAS FÖRENTA
STATERS REGERING
ANNEX
TREATY BETWEEN THE GO-
VERNMENT OF THE KING-
DOM OF SWEDEN AND THE
GOVERNMENT OF THE UNI-
TED STATES OF AMERICA
ON MUTUAL LEGAL ASSIS-
TANCE IN CRIMINAL
MATTERS
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Artikel 1 Tillämpningsområde för
rättslig hjälp
Artikel 2 Centralorgan
Artikel 3 Begränsningar i rättslig hjälp
Artikel 4 Framställningens form och
innehåll
Artikel 5 Verkställighet av
framställningar
Artikel 6 Kostnader
Artikel 7 Begränsningar i användningen
Artikel 8 Sekretess
Artikel 9 Bevisupptagning i den
anmodade staten
Artikel 10 Allmänna handlingar
Artikel 11 Inställelse i den ansökande
staten
Artikel 12 Överförande av
frihetsberövade personer
Artikel 13 Transitering av
frihetsberövade personer
Artikel 14 Efterforskning eller
identifiering av personer eller föremål
Artikel 15 Delgivning
Artikel 16 Husrannsakan och beslag
Artikel 17 Återlämnande av föremål
Artikel 18 Rättslig hjälp i
förverkandeförfaranden
Artikel 18a Identifiering av
bankinformation
Artikel 18b Gemensamma
utredningsgrupper
Artikel 18c Videokonferens
Artikel 19 Inledande av straffrättsligt
förfarande i den anmodade staten
Artikel 20 Förenlighet med andra avtal
Artikel 21 Samråd
Artikel 22 Uppsägning
TABLE OF CONTENTS
Article 1 Scope of Assistance
Article 2 Central Authorities
Article 3 Limitations on Assistance
Article 4 Form and Contents of
Requests
Article 5 Execution of Requests
Article 6 Costs
Article 7 Limitations on Use
Article 8 Confidentiality
Article 9 Testimony or Evidence in the
Requested State
Article 10 Official Records
Article 11 Appearance in the
Requesting State
Article 12 Transfer of Persons in
Custody
Article 13 Transit of Persons in Custody
Article 14 Location or Identification of
Persons or Items
Article 15 Service of Documents
Article 16 Search and Seizure
Article 17 Return of Items
Article 18 Assistance in Forfeiture
Proceedings
Article 18 bis Identification of Bank
Information
Article 18 ter Joint Investigative Teams
Article 18 quater Video Conferencing
Article 19 Initiation of Criminal
Proceedings in the Requested State
Article 20 Compatibility with Other
Treaties
Article 21 Consultation
Article 22 Termination
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
87
FORMULÄR
1
Formulär A INTYG OM
AFFÄRSHANDLINGAR
Formulär A–1 INTYG OM
AVSAKNADEN AV
AFFÄRSHANDLINGAR
Formulär B INTYG GÄLLANDE
ALLMÄNNA HANDLINGAR
Formulär B–1 INTYG GÄLLANDE
AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA
HANDLINGAR
Formulär C INTYG RÖRANDE
BESLAGTAGNA FÖREMÅL
FORMS
2
FORM A Certification of Business
Records
FORM A-l Certification of Absence of
Business Records
FORM B Attestation with Respect to
Official Records
FORM B-1 Attestation with Respect to
Absence of Official Records
FORM C Attestation with Respect to
Seized Items
Artikel 1
Tillämpningsområde för rättslig hjälp
1. De avtalsslutande parterna skall enligt
bestämmelserna i detta avtal lämna
ömsesidig rättslig hjälp i samband med
utredning av och lagföring för brott och
i rättsliga förfaranden som hänför sig till
brott.
Article 1
Scope of Assistance
1. The Contracting Parties shall provide
mutual assistance, in accordance with
the provisions of this Treaty, in
connection with the investigation and
prosecution of offenses and in
proceedings related to criminal matters.
2. Rättslig hjälp skall inbegripa:
2. Assistance shall include:
a) att efterforska och identifiera perso-
ner eller föremål,
a)
locating or identifying persons or
items;
b) delgivning av handlingar,
b) serving documents;
c)
bevisupptagning eller hållande av
förhör,
c) taking the testimony or statements of
persons;
d) att överföra frihetsberövade personer
för förhör eller i annat syfte,
d) transferring persons in custody for
testimony or other purposes;
e) att tillhandahålla handlingar, uppteck-
ningar och föremål,
e)
providing documents, records, and
items;
f) att verkställa framställningar om hus-
rannsakan och beslag,
f) executing requests for searches and
seizures;
1
Formulären återfinns i bilaga 5
2
Formulären återfinns i svensk version i bilaga 5.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
88
g) att biträda i rättsliga förfaranden som
gäller kvarhållande samt förverkande av
egendom och dess återlämnande,
g) assisting in proceedings related to
immobilization and forfeiture of assets
and restitution;
h) att inleda straffrättsliga förfaranden i
den anmodade staten, samt
h) initiating criminal proceedings in the
Requested State; and
i) att lämna varje annat slag av rättslig
hjälp som är förenlig med detta avtals
syfte och inte förbjuden enligt den
anmodade statens lagstiftning.
i) providing any other form of assistance
consistent with the purposes of this
Treaty and not prohibited by the laws of
the Requested State.
3.
Rättslig hjälp skall lämnas utan
hänsyn till om det handlande som är
föremål för utredning, lagföring eller
rättsligt förfarande i den ansökande
staten skulle utgöra ett brott enligt den
anmodade statens lagstiftning. Om en
framställning gäller överförande av
frihetsberövade personer enligt artikel
12, husrannsakan och beslag enligt
artikel 16 eller biträde i ett förverkande-
förfarande enligt artikel 18, kan dock
den anmodade staten kräva att den
ifrågavarande gärningen skulle kunna
beivras enligt dess straffrättsliga eller
administrativa lagstiftning.
3. Assistance shall be provided without
regard to whether the conduct that is the
subject of the investigation, prosecution,
or proceeding in the Requesting State
would constitute an offense under the
laws of the Requested State. However,
before executing a request that requires
transfer of persons in custody pursuant
to Article 12, search and seizure
pursuant to Article 16, or assistance in
forfeiture proceedings pursuant to
Article 18, the Requested State may
require that the subject offense be
punishable under its penal or
administrative laws.
4.
Detta avtal gäller enbart för
ömsesidig rättslig hjälp mellan de
avtalsslutande parterna. Bestämmel-
serna i detta avtal skall inte ge upphov
till någon rätt för någon enskild person
att erhålla, undertrycka eller utesluta
någon bevisning eller att hindra att en
framställning verkställs.
4. This Treaty is intended solely for
mutual legal assistance between the
Contracting Parties. The provisions of
this Treaty shall not give rise to a right
on the part of any private person to
obtain, suppress, or exclude any
evidence, or to impede the execution of
a request.
Artikel 2
Centralorgan
1.
Var och en av de avtalsslutande
parterna skall utse ett centralorgan som
skall göra och ta emot framställningar
enligt detta avtal.
Article 2
Central Authorities
1.
Each Contracting Party shall
designate a Central Authority to make
and receive requests pursuant to this
Treaty.
2.
Amerikas Förenta Staters central-
organ skall vara justitieministern eller
en person som utsetts av justitieminis-
tern. Konungariket Sveriges central-
organ skall vara Justitiedepartementet.
2. For the United States of America, the
Central Authority shall be the Attorney
General or a person designated by the
Attorney General. For the Kingdom of
Sweden, the Central Authority shall be
the Ministry of Justice.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
89
3 a) Respektive centralorgan skall göra
framställningar på de myndigheters
vägnar som enligt lag är ansvariga för
utredning, lagföring eller rättsliga
förfaranden som hänför sig till brott.
Dessa myndigheter är i Amerikas
Förenta Stater åklagare, utredare med
straffrättslig behörighet och organ eller
enheter med särskild författnings-
reglerad behörighet att överlämna ären-
den till åtal. Dessa myndigheter är i
Sverige domstolar, allmänna åklagare
och andra myndigheter med behörighet
att leda förundersökningar i brottmål.
3. (a) Each Central Authority shall make
requests on behalf of authorities that by
law are responsible for investigations,
prosecutions, or proceedings related to
criminal matters. For the United States
of America, these authorities are prose-
cutors, investigators with criminal law
enforcement jurisdiction, and agencies
or entities with specific statutory or
regulatory authority to refer matters for
criminal prosecution. For Sweden, these
authorities are courts, public prosecu-
tors, and other authorities authorized to
conduct criminal investigations.
b)
Framställningar om rättslig hjälp
enligt a
3
från organ eller enheter med
särskild författningsreglerad behörighet
att överlämna ärenden till åtal skall
översändas mellan centralorganen eller
mellan andra myndigheter som central-
organen har enats om.
(b)
Requests under subparagraph (a)
from agencies or entities with specific
statutory or regulatory authority to refer
matters for criminal prosecution shall be
transmitted between the Central Autho-
rities, or between such other authorities
as may be agreed by the Central
Authorities.
4.
Centralorganen skall ha direkt
kontakt med varandra i och för detta
avtal.
4.
The Central Authorities shall
communicate directly with one another
for purposes of this Treaty.
Artikel 3
Begränsningar i rättslig hjälp
1. Den anmodade statens centralorgan
får vägra att lämna rättslig hjälp om:
Article 3
Limitations on Assistance
1.
The Central Authority of the
Requested State may deny assistance if:
a)
framställningen hänför sig till en
gärning enligt militär lagstiftning som
inte också är ett brott enligt den
allmänna strafflagstiftningen,
a) the request relates to an offense under
military law that would not be an
offense under ordinary criminal law;
b)
framställningen hänför sig till ett
politiskt brott,
b)
the request relates to a political
offense;
c)
framställningen hänför sig till en
gärning för vilken straffet i den
ansökande staten är frihetsberövande i
ett år eller mindre,
c) the request relates to an offense for
which the penalty in the Requesting
State is deprivation of liberty for a
period of a year or less;
d)
verkställighet av framställningen
skulle skada den anmodade statens
säkerhet eller andra väsentliga intressen
(ordre public), eller
d)
execution of the request would
prejudice the security or other essential
interests (“ordre public”) of the Reques-
ted State; or
3
I det undertecknade avtalet hänvisas felaktigt till b.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
90
e) framställningen inte gjorts i överens-
stämmelse med avtalet.
e) the request is not made in conformity
with the Treaty.
2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet
med denna artikel, skall den anmodade
statens centralorgan samråda med den
ansökande statens centralorgan för att
överväga om rättslig hjälp kan lämnas
på sådana villkor som den finner
nödvändiga. Om den ansökande staten
godtar rättslig hjälp på dessa villkor,
skall den rätta sig efter dessa villkor.
2. Before denying assistance pursuant to
this Article, the Central Authority of the
Requested State shall consult with the
Central Authority of the Requesting
State to consider whether assistance can
be given subject to such conditions as it
deems necessary. If the Requesting
State accepts assistance subject to these
conditions, it shall comply with the
conditions.
3. Om den anmodade statens central-
organ vägrar rättslig hjälp, skall den
underrätta den ansökande statens
centralorgan om skälen till detta.
3.
If the Central Authority of the
Requested State denies assistance, it
shall inform the Central Authority of the
Requesting State of the reasons for the
denial.
Artikel 4
Framställningens form och innehåll
1 a) En framställning om rättslig hjälp
skall göras skriftligen; den anmodade
statens centralorgan kan dock godta en
framställning i annan form i brådskande
fall. I sådant fall skall framställningen
bekräftas skriftligen inom tio dagar om
inte den anmodade statens centralorgan
går med på annat. Vid tillämpningen av
detta stycke skall framställningar
översända genom fax eller e-post anses
gjorda skriftligen.
Article 4
Form and Contents of Requests
1. a) A request for assistance shall be in
writing except that the Central
Authority of the Requested State may
accept a request in another form in
urgent situations. In that event, the
request shall be confirmed in writing
within 10 days unless the Central
Authority of the Requested State agrees
otherwise. For purposes of this
paragraph, requests transmitted by fax
or e-mail shall be considered to be in
writing.
b)
Meddelanden i samband med
framställningar om ömsesidig rättslig
hjälp får översändas genom snabba
kommunikationsmedel, inbegripet fax
och e-post, varvid en formell bekräftelse
skall följa om den anmodade staten
kräver detta. Den anmodade staten får
besvara genom sådana snabba
kommunikationsmedel.
b) Communications related to requests
for assistance may be made by
expedited means of communications,
including fax or e-mail, with formal
confirmation to follow where required
by the Requested State. The Requested
State may respond by any such
expedited means of communication.
c)
En framställning och till denna
fogade handlingar skall vara på den
anmodade statens språk eller åtföljas av
en översättning till detta språk om inte
annat överenskommits.
c)
A request and any supporting
documents shall be in the language of
the Requested State or accompanied by
a translation into that language unless
agreed otherwise.
2.
En framställning skall innehålla
följande:
2. A request shall include the following:
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
91
a)
uppgift om den myndighet som
handlägger utredningen, lagföringen
eller det rättsliga förfarande som fram-
ställningen hänför sig till,
a) the name of the authority conducting
the investigation, prosecution, or
proceeding to which the request relates;
b) en beskrivning av vad saken gäller
och vad slags utredning, lagföring eller
rättsligt förfarande som pågår inklusive
uppgift om de fakta och lag-
bestämmelser som är tillämpliga på de
brottsliga gärningar som hänför sig till
ärendet,
b) a description of the subject matter
and nature of the investigation,
prosecution, or proceeding, including a
statement of the facts and the legal
provisions applicable to the specific
criminal offenses that relate to the
matter;
c)
en beskrivning av de bevis, den
information eller annat biträde som
begärs, samt
c)
a description of the evidence,
information, or other assistance sought;
and
d) uppgift om syftet med begärda bevis,
information eller annat biträde och dess
anknytning till omständigheterna i
ärendet.
d) a statement of the purpose for which
the evidence, information, or other
assistance is sought and its connection
to the facts.
3. I den utsträckning som det är nödvän-
digt och möjligt skall en framställning
också innehålla:
3. To the extent necessary and possible,
a request shall also include:
a)
uppgift om en eftersökt persons
identitet och förmodade adress,
a)
information on the identity and
suspected location of a person to be
located;
b)
uppgift om identiteten på och
adressen till den som skall delges,
vederbörandes anknytning till det
rättsliga förfarandet samt det sätt på
vilket delgivning skall ske,
b)
information on the identity and
location of a person to be served, that
person’s relationship to the proceedings,
and the manner in which service is to be
made;
c)
uppgift om identiteten på och
adressen till den som skall tillhandahålla
bevis,
c)
information on the identity and
location of any person from whom
evidence is sought;
d) en noggrann beskrivning av den plats
eller den person som skall bli föremål
för husrannsakan respektive kroppsvisi-
tation samt av de föremål som skall tas i
beslag,
d) a precise description of the place or
person to be searched and of the items
to be seized;
e) en beskrivning av muntlig bevisning
som begärs, eventuellt innehållande en
lista på de frågor som skall ställas till ett
vittne,
e) a description of the testimony sought,
which may include a list of questions to
be asked of a witness;
f) en beskrivning av det sätt på vilket
muntlig bevisning eller utsaga skall tas
upp och redovisas,
f) a description of the manner in which
any testimony or statement is to be
taken and recorded;
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
92
g) en beskrivning av eventuellt särskilt
förfarande enligt vilket framställningen
skall verkställas,
g)
a description of any particular
procedure to be followed in executing
the request;
h)
uppgift om traktamente och kost-
nadsersättning som en person som
ombetts inställa sig i den ansökande
staten har rätt till för sin inställelse, samt
h) information as to the allowances and
expenses to which a person asked to
appear in the Requesting State will be
entitled; and
i)
varje annan upplysning som den
anmodade staten kan behöva för att
verkställigheten skall underlättas.
i) any other information that may be
brought to the attention of the
Requested State to facilitate its
execution of the request.
Artikel 5
Verkställighet av framställningar
1. Den anmodade statens centralorgan
skall skyndsamt verkställa en fram-
ställning eller, i förekommande fall,
översända den till den myndighet som är
behörig att göra det. Den anmodade
statens behöriga myndigheter skall göra
allt de kan för att verkställa framställ-
ningen. Den anmodade statens domsto-
lar skall ha behörighet att utfärda
föreläggande, förordna om husrann-
sakan eller meddela varje annat beslut
som är nödvändigt för att verkställa
framställningen.
Article 5
Execution of Requests
1.
The Central Authority of the
Requested State shall promptly execute
a request or, when appropriate, transmit
it to the authority having jurisdiction to
do so. The competent authorities of the
Requested State shall do everything in
their power to execute the request. The
courts of the Requested State shall have
authority to issue subpoenas, search
warrants, or other orders necessary to
execute the request.
2. Den anmodade staten skall vidta de
åtgärder som krävs för att företräda den
ansökande statens intressen i rättsliga
förfaranden i den anmodade staten som
härrör från en framställning om rättslig
hjälp samt stå för kostnaderna för detta.
2. The Requested State shall make all
necessary arrangements for and meet
the costs of representing the Requesting
State in any proceedings in the
Requested State arising out of a request
for assistance.
3.
Framställningar skall verkställas i
enlighet med den anmodade statens
lagstiftning om inte annat föreskrivs i
detta avtal. Om ett särskilt förfarande
har angetts i framställningen skall dock
detta följas i den mån det inte är
förbjudet i den anmodade statens
lagstiftning.
3.
Requests shall be executed in
accordance with the laws of the
Requested State except to the extent that
this Treaty provides otherwise.
However, the method of execution
specified in a request shall be followed
except insofar as it is prohibited by the
laws of the Requested State.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
93
4. Om den anmodade statens central-
organ konstaterar att verkställighet av
framställningen skulle inkräkta på en
pågående brottsutredning, lagföring
eller rättsligt förfarande i denna stat, kan
den, efter samråd med den ansökande
statens centralorgan, skjuta upp verk-
ställigheten eller göra verkställigheten
beroende av de villkor som anses
nödvändiga. Om den ansökande staten
godtar rättslig hjälp på angivna villkor,
skall den rätta sig efter dessa villkor.
4.
If the Central Authority of the
Requested State determines that
execution of a request would interfere
with an ongoing criminal investigation,
prosecution, or proceeding in that State,
it may postpone execution, or make
execution subject to conditions
determined to be necessary after
consultation with the Central Authority
of the Requesting State. If the
Requesting State accepts assistance
subject to conditions, it shall comply
with the conditions.
5. Den anmodade statens centralorgan
skall besvara rimliga förfrågningar från
den ansökande statens centralorgan
angående hur verkställandet av
framställningen framskrider.
5.
The Central Authority of the
Requested State shall respond to
reasonable inquiries by the Central
Authority of the Requesting State
regarding the progress toward execution
of a request.
6. Den anmodade statens centralorgan
skall omedelbart underrätta den an-
sökande statens centralorgan om resul-
tatet av framställningen. Om framställ-
ningen inte kan fullgöras på grund av
faktisk omöjlighet, därför att kraven i
den anmodade statens inhemska lagstift-
ning inte är uppfyllda eller av något
annat skäl, skall den anmodade statens
centralorgan underrätta den ansökande
statens centralorgan om skälen till att
den inte kan verkställa framställningen.
6.
The Central Authority of the
Requested State shall promptly inform
the Central Authority of the Requesting
State of the outcome of the execution of
a request. If the request cannot be
executed due to impossibility, lack of
compliance with domestic legal
requirements in the Requested State, or
any other reason, the Central Authority
of the Requested State shall inform the
Central Authority of the Requesting
State of the reasons for its inability to
execute the request.
Artikel 6
Kostnader
1. Den anmodade staten skall stå för alla
kostnader som hänför sig till verkställig-
heten av en framställning om rättslig
hjälp med undantag för följande som
skall betalas av den ansökande staten:
Article 6
Costs
1. The Requested State shall pay all
costs relating to the execution of a
request except for the following, which
shall be paid by the Requesting State:
a) ersättning till sakkunniga,
a) the fees of experts;
b)
kostnaderna för översättning, tolk-
ning och utskrift,
b) the costs of translation, interpretation,
and transcription;
c)
traktamenten och kostnadsersätt-
ningar som hänför sig till resor som
företas av personer som reser i den
anmodade staten till förmån för den
ansökande staten eller i enlighet med
artiklarna 11, 12 och 13, samt
c) the allowances and expenses related
to travel of persons traveling either in
the Requested State for the convenience
of the Requesting State or pursuant to
Articles 11, 12 or 13; and
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
94
d) kostnaderna i samband med installa-
tionen och skötseln av videoöver-
föringen enligt artikel 18c, såvida inte
den ansökande och den anmodade staten
enas om något annat. Övriga kostnader
som uppstår medan hjälpen lämnas
(inklusive kostnader i samband med
deltagarnas resor i den anmodade
staten) skall bestridas i överens-
stämmelse med övriga bestämmelser i
denna artikel.
d) the costs associated with establishing
and servicing a video transmission
pursuant to Article 18 quater, unless
otherwise agreed by the Requesting and
Requested States; other costs arising in
the course of providing such assistance
(including costs associated with travel
of participants in the Requested State)
shall be borne in accordance with the
other provisions of this Article.
2. Om det under verkställigheten av en
framställning blir uppenbart att en
fullständig verkställighet skulle medföra
extraordinära kostnader, skall central-
organen samråda för att bestämma på
vilka villkor verkställigheten kan
fortsätta.
2. If during the execution of a request it
becomes apparent that complete
execution will entail expenses of an
extraordinary nature, the Central
Authorities shall consult to determine
the terms and conditions under which
execution may continue.
Artikel 7
Begränsningar av användningen för
att skydda personuppgifter och andra
uppgifter
1. Den anmodade staten får begära att
den ansökande staten använder
bevismaterial eller information som
erhållits från den anmodade staten
Article 7
Limitations on use to protect personal
and other data
1. The Requested State may require that
the Requesting State use any evidence
or information obtained from the
Requested State for the following
purposes:
a) vid sina brottsutredningar och rätts-
liga förfaranden,
(a)
for the purpose of its criminal
investigations and proceedings;
b) för att förebygga ett överhängande
och allvarligt hot mot sin allmänna
säkerhet,
(b)
for preventing an immediate and
serious threat to its public security;
c)
för rättsliga eller administrativa
förfaranden som inte gäller brottmål
men som är direkt kopplade till de
utredningar eller förfaranden
(c)
in its non-criminal judicial or
administrative proceedings directly
related to investigations or proceedings:
i) som anges i led a, eller
(i) set forth in subparagraph (a); or
ii)
för vilka ömsesidig rättslig hjälp
lämnats till organ eller enheter med
särskild författningsreglerad behörighet
att överlämna ärenden till åtal enligt
detta avtal,
(ii) for which mutual legal assistance
was rendered to agencies or entities with
specific statutory or regulatory authority
to refer matters for criminal prosecution
under this Treaty;
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
95
d)
för varje annat ändamål, om
informationen eller bevismaterialet har
offentliggjorts inom ramen för de
förfaranden för vilka de överlämnats,
eller i någon av de situationer som
anges i led a, b och c, samt
(d)
for any other purpose, if the
evidence or information has been made
public within the framework of
proceedings for which they were
transmitted, or in any of the situations
described in subparagraphs (a), (b) and
(c); and
e) för varje annat ändamål endast med
föregående samtycke från den
anmodade staten.
(e) for any other purpose only with the
prior consent of the Requested State.
2 a) Denna artikel skall inte hindra den
anmodade staten från att i enlighet med
detta avtal införa ytterligare villkor i ett
särskilt fall, om den särskilda
framställningen om rättslig hjälp inte
kan uppfyllas utan dessa villkor. Om
ytterligare villkor har införts i enlighet
med detta led, får den anmodade staten
begära att den ansökande staten lämnar
upplysning om hur bevismaterialet eller
informationen används.
2 (a) This Article shall not prejudice the
ability of the Requested State in
accordance with this Treaty to impose
additional conditions in a particular case
where the particular request for
assistance could not be complied with in
the absence of such conditions. Where
additional conditions have been
imposed in accordance with this
subparagraph, the Requested State may
require the Requesting State to give
information on the use made of the
evidence or information.
b) Den anmodade staten får inte införa
allmänna begränsningar beträffande den
ansökande statens rättsliga standarder
för behandling av personuppgifter som
ett villkor enligt led a för att
tillhandahålla bevismaterial eller
information.
(b) Generic restrictions with respect to
the legal standards of the Requesting
State for processing personal data may
not be imposed by the Requested State
as a condition under subparagraph (a) to
providing evidence or information.
3. Om den anmodade staten efter att ha
lämnat uppgifter till den ansökande
staten blir medveten om förhållanden
som kan ge den anledning att i ett
särskilt fall kräva ett ytterligare villkor,
kan den anmodade staten samråda med
den ansökande staten för att avgöra i
vilken mån bevismaterialet och
informationen kan skyddas.
3. Where, following disclosure to the
Requesting State, the Requested State
becomes aware of circumstances that
may cause it to seek an additional
condition in a particular case, the
Requested State may consult with the
Requesting State to determine the extent
to which the evidence and information
can be protected.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
96
Artikel 8
Sekretess
1. Den anmodade staten skall göra sitt
bästa för att sekretessbelägga en
framställning och dess innehåll om den
ansökande statens centralorgan har
begärt sådan sekretess. Om framställ-
ningen inte kan verkställas utan att bryta
en sådan sekretess, skall den anmodade
statens centralorgan upplysa den
ansökande statens centralorgan om
detta, som därefter har att besluta om
framställningen trots detta skall
verkställas.
Article 8
Confidentiality
1. The Requested State shall use its best
efforts to keep confidential a request
and its contents if such confidentiality is
requested by the Central Authority of
the Requesting State. If the request
cannot be executed without breaching
such confidentiality, the Central
Authority of the Requested State shall
so inform the Central Authority of the
Requesting State, which shall then
determine whether the request should
nevertheless be executed.
2. Den anmodade statens centralorgan
får begära att uppgifter eller
bevismaterial som lämnats enligt detta
avtal skall sekretessbeläggas eller endast
får röjas på sådana villkor som den
anger. Om den ansökande staten tar
emot uppgifter eller bevismaterial på
dessa villkor, skall den ansökande staten
göra sitt bästa för att rätta sig efter
villkoren.
2.
The Central Authority of the
Requested State may request that
information or evidence furnished under
this Treaty be kept confidential or be
disclosed only subject to terms and
conditions it may specify. If the
Requesting State accepts the informa-
tion or evidence subject to such
conditions, the Requesting State shall
use its best efforts to comply with the
conditions.
Artikel 9
Bevisupptagning i den anmodade
staten
1. En person i den anmodade staten,
med vilken bevisupptagning har begärts
i enlighet med detta avtal, skall, om
nödvändigt, åläggas att inställa sig för
förhör eller för att avlägga vittnesmål
eller för att tillhandahålla föremål
inbegripet handlingar, uppteckningar
och bevisföremål. Den som under
verkställigheten av en framställning
lämnar falskt vittnesmål eller en osann
utsaga, skall vara underkastad lagföring
och straff i den anmodade staten i
enlighet med dess strafflagstiftning.
Article 9
Testimony or Evidence in the
Requested State
1. A person in the Requested State from
whom evidence is requested pursuant to
this Treaty shall be compelled, if
necessary, to appear and be questioned
or give testimony or produce items
including, but not limited to, documents,
records, and articles of evidence. A
person who gives false testimony, or
makes a false certification during the
execution of a request, shall be subject
to prosecution and punishment in the
Requested State in accordance with the
criminal laws of that State.
2.
På begäran skall den anmodade
statens centralorgan på förhand infor-
mera om när och var bevisupptagning
enligt denna artikel kommer att äga
rum.
2. Upon request, the Central Authority
of the Requested State shall furnish
information in advance about the date
and place of the taking of the testimony
or evidence pursuant to this Article.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
97
3.
Den anmodade staten skall tillåta
personer som är angivna i framställ-
ningen att närvara när framställningen
verkställs och skall låta sådana personer
fråga, eller lämna frågor att ställas till,
den person som är föremål för
bevisupptagning.
3. The Requested State shall permit the
presence of persons designated in a
request during execution of the request
and shall allow such persons to question
or present questions to be posed to the
person giving the testimony or evidence.
4.
Den som är föremål för bevis-
upptagning får göra sådana anspråk på
immunitet, inhabilitet eller privilegier
som är medgivna enligt endera statens
lagstiftning. Om en person gör ett
sådant anspråk enligt den ansökande
statens lagstiftning, skall den anmodade
staten i detta hänseende förlita sig på
uppgift från den ansökande statens
centralorgan som bevis på förekomsten
av immunitet, inhabilitet eller
privilegier. Om bevisupptagning har
genomförts i den anmodade staten, kan
personen i fråga på nytt göra anspråket
för att få det bedömt av den ansökande
statens rättsliga myndigheter.
4.
A person giving testimony or
evidence may assert such claims of
immunity, incapacity, or privilege as are
available under the laws of either State.
If a person asserts such a claim under
the laws of the Requesting State, the
Requested State shall rely, with respect
thereto, on the representation of the
Central Authority of the Requesting
State as evidence of the existence of the
immunity, incapacity, or privilege.
Where the person’s testimony or
evidence has been taken in the
Requested State, that person may
reassert the claim for consideration by
the judicial authorities in the Requesting
State.
5. Den ansökande staten får begära att
föremål som tillhandahållits i den
anmodade staten i enlighet med denna
artikel, eller artikel 16, eller som är
föremål för vittnesmål eller utsaga som
avgivits i enlighet med denna artikel,
legaliseras genom intyg. Den ansökande
staten får begära att avsaknaden av
sådana föremål bekräftas genom intyg.
Om sådana föremål är affärsdokument
kan intygandet ske:
5. The Requesting State may request
that items produced in the Requested
State pursuant to this Article or Article
16, or that are the subject of testimony
taken pursuant to this Article, be
authenticated by an attestation. The
Requesting State may request that the
absence of such items be certified by an
attestation. Where such items are
business records, the attestation may be:
a) genom ett intyg enligt formulär A
eller A-1 fogade som bilagor till detta
avtal,
a) by a certificate such as Form A or A-
1 appended to this Treaty;
b) genom en skriftlig sammanfattning
av bevisupptagningen som innehåller de
väsentliga uppgifter som anges i
formulär A eller A-1, eller
b) by a written summary of testimony
containing the essential information
sought in form A or A-1; or
c) genom en handling som innehåller de
väsentliga uppgifter som begärts av den
ansökande staten.
c)
by a document containing the
essential information required by the
Requesting State.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
98
Uppteckningar som på detta sätt
legaliserats i Sverige eller dokumenta-
tion som på detta sätt intygar
avsaknaden av sådana uppteckningar
skall vara tillåtna som bevisning i
Förenta Staterna för att styrka sanningen
av däri lämnade uppgifter.
Records so authenticated in Sweden, or
documentation so attesting to the
absence of such records, shall be
admissible in evidence in the United
States as proof of the truth of the
matters set forth therein.
Artikel 10
Allmänna handlingar
1. Den anmodade staten skall tillhanda-
hålla den ansökande staten kopior av
allmänna handlingar som är tillgängliga
för allmänheten, inklusive handlingar
eller uppgifter av vad slag som helst,
som förvaras hos offentliga myndigheter
i den anmodade staten.
Article 10
Official Records
1. The Requested State shall provide the
Requesting State with copies of publicly
available records, including documents
or information in any form, in the
possession of public authorities in the
Requested State.
2. Den anmodade staten får i samma
utsträckning och på samma villkor som
sådana kopior av uppteckningar skulle
vara tillgängliga för dess egna offentliga
myndigheter, tillhandahålla kopior av
uppteckningar, innefattande handlingar
eller uppgifter i någon form, som
förvaras hos offentliga myndigheter i
den staten men som inte är tillgängliga
för allmänheten. Den anmodade staten
får efter eget skön helt eller delvis avslå
en framställning enligt denna punkt.
2. The Requested State may provide
copies of any records, including
documents or information in any form,
in the possession of public authorities in
that State, but not publicly available, to
the same extent and under the same
conditions as such copies would be
available to its own public authorities.
The Requested State may, in its
discretion, deny a request pursuant to
this paragraph entirely or in part.
3. Den ansökande staten får begära att
allmänna handlingar, som tillhanda-
hållits i den anmodade staten enligt
denna artikel, legaliseras i enlighet med
bestämmelserna i konventionen den 5
oktober 1961 om avskaffande av kravet
på legalisering av utländska allmänna
handlingar eller av en tjänsteman som
har till uppgift att förvara dem genom
användning av formulär B som bifogats
detta avtal. Ingen ytterligare legalisering
skall vara nödvändig. Den ansökande
staten får begära att avsaknaden eller
obefintligheten av sådana uppteckningar
bekräftas genom att använda ett intyg
enligt formulär B fogat som bilaga till
detta avtal. Uppteckningar som
legaliseras på detta sätt i Sverige eller
formulär B-1 som intygar avsaknaden
av sådana uppteckningar skall vara
tillåtna som bevisning i Förenta Staterna
för att styrka riktigheten av däri
lämnade uppgifter.
3. The Requesting State may request
that official records produced in the
Requested State pursuant to this Article
be authenticated in accordance with the
provisions of the Convention Abolish-
ing the Requirement of Legalization for
Foreign Public Documents, dated 5
October 1961, or by an official charged
with maintaining them through the use
of Form B appended to this Treaty. No
further authentication shall be
necessary. The Requesting State may
request that the absence or nonexistence
of such records be certified by an
attestation through the use of Form B-1
appended to this Treaty. Records so
authenticated in Sweden, or Form B-l
attesting to the absence of such records,
shall be admissible in evidence in the
United States as proof of the truth of the
matters set forth therein.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
99
Artikel 11
Inställelse i den ansökande staten
1. Den anmodade staten skall uppmana
en person i den staten att inställa sig
inför den behöriga myndigheten i den
ansökande staten. Den anmodade
statens centralorgan skall omedelbart
underrätta den ansökande statens
centralorgan om hur personen i fråga
ställer sig till uppmaningen.
Article 11
Appearance in the Requesting State
1. The Requested State shall invite a
person in that State to appear before the
appropriate authority in the Requesting
State. The Central Authority of the
Requested State shall promptly inform
the Central Authority of the Requesting
State of the person’s response.
2. Framställningen skall ange i vilken
utsträckning som den som uppmanats
inställa sig kommer att ersättas för sina
kostnader. På begäran av personen i
fråga får den ansökande staten betala ut
förskott för dessa kostnader genom sin
ambassad i den anmodade staten.
2. The request shall indicate the extent
to which the invited person’s expenses
will be reimbursed. If that person so
requests, the Requesting State may
provide funds with respect to those
expenses in advance through its
embassy in the Requested State.
3. Den som uppmanats inställa sig, som
ej är misstänkt eller svarande, får inte
åtalas, frihetsberövas eller underkastas
någon inskränkning i sin personliga
frihet i den ansökande staten på grund
av gärningar eller domar från tiden
innan han reste från den anmodade
staten. En person som uppmanats
inställa sig, som är misstänkt eller
svarande, får ej åtalas, frihetsberövas
eller underkastas någon inskränkning av
sin personliga frihet i den ansökande
staten på grund av gärningar eller domar
från tiden före avresan ifrån den
anmodade staten som inte angivits i
framställningen. Beträffande Förenta
Staterna kan sådan immunitet även
omfatta verkan av delgivning av
stämning. Beträffande Förenta Staterna
skall immunitet som anges i denna
punkt bara tillämpas i den utsträckning
som medgivits av centralorganet.
Sveriges centralorgan skall informeras
om sådan immunitet som medgivits av
Förenta Staternas centralorgan.
3.
An invited person who is not a
suspect or defendant may not be
prosecuted, detained, or subjected to
any restriction of personal liberty in the
Requesting State by reason of acts or
convictions that preceded that person’s
departure from the Requested State. An
invited person who is a suspect or
defendant may not be prosecuted,
detained, or subjected to any restriction
of personal liberty in the Requesting
State by reason of acts or convictions
that preceded that person’s departure
from the Requested State that are not
specified in the request. For the United
States, such safe conduct may also
extend to the effects of service of
process. For the United States, safe
conduct provided in this paragraph shall
apply only to the extent authorized by
the Central Authority. Any safe conduct
authorized by the Central Authority of
the United States shall be
communicated to the Central Authority
of Sweden.
4. Immunitet som anges i föregående
punkt skall upphöra tio dagar efter det
att personen i fråga har blivit
underrättad om att hans närvaro inte
längre krävs eller när han, efter att ha
lämnat den ansökande staten, frivilligt
återvänder dit.
4. The safe conduct provided in the
above paragraph shall cease 10 days
after the person has been notified that
the person’s presence is no longer
required or when the person, having left
the Requesting State, voluntarily
returns.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
100
Artikel 12
Överförande av frihetsberövade
personer
1. En person som är frihetsberövad i den
anmodade staten och vars närvaro
behövs i den ansökande staten för
rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i
detta syfte överföras från den anmodade
staten till den ansökande staten om såväl
personen i fråga som den anmodade
staten samtycker.
Article 12
Transfer of Persons in Custody
1.
A person in the custody of the
Requested State whose presence in the
Requesting State is sought for purposes
of assistance under this Treaty shall be
transferred from the Requested State to
the Requesting State for that purpose if
both the person and the Requested State
consent.
2. En person som är frihetsberövad i den
ansökande staten och vars närvaro
behövs i den anmodade staten för
rättslig hjälp enligt detta avtal, får
överföras från den ansökande staten till
den anmodade staten om personen i
fråga samtycker och båda staterna
kommer överens om detta.
2.
A person in the custody of the
Requesting State whose presence in the
Requested State is sought for purposes
of assistance under this Treaty may be
transferred from the Requesting State to
the Requested State if the person
consents and both States agree.
3. För denna artikels syften skall:
3. For purposes of this Article:
a) den mottagande staten ha behörighet
och förpliktelse att hålla den överförde
frihetsberövad om inte den sändande
staten bestämmer annat,
a) the receiving State shall have the
authority and the obligation to keep the
person transferred in custody unless
otherwise authorized by the sending
State;
b) den mottagande staten återföra den
överförde till den sändande statens
förvar så snart som omständigheterna
medger, om inte båda staterna kommit
överens om annat,
b) the receiving State shall return the
person transferred to the custody of the
sending State as soon as circumstances
permit unless otherwise agreed by both
States;
c) den mottagande staten inte, för att
återföra den överförde, kräva att den
sändande staten inleder ett utlämnings-
förfarande, eller något annat förfarande,
samt
c) the receiving State shall not require
the sending State to initiate extradition
or other proceedings for the return of
the person transferred; and
d) den överförde från den påföljd som
ådömts honom i den sändande staten få
avräkna den tid som han varit
frihetsberövad i den mottagande staten.
d) the person transferred shall receive
credit for service of the sentence
imposed in the sending State for time
served in the custody of the receiving
State.
4. En person som överförts i enlighet
med denna artikel får inte medan han
befinner sig i den mottagande staten:
4. A person transferred pursuant to this
Article may not, while in the receiving
State:
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
101
a) på annat sätt än som följer av punkt 3
åtalas, frihetsberövas eller underkastas
någon inskränkning i sin personliga
frihet på grund av gärningar eller domar
från tiden innan han reste från den
sändande staten, eller
a) be prosecuted, detained, or subjected
to any restriction of personal liberty by
reason of acts or convictions that
preceded his departure from the sending
State other than as provided in
paragraph 3; or
b) åläggas att vittna i rättsliga förfaran-
den som inte angivits i framställningen.
b) be required to testify in proceedings
not specified in the request.
5.
Den immunitet som föreskrivs i
föregående punkt skall upphöra när en
person, som försatts på fri fot i enlighet
med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den
mottagande staten mer än tio dagar efter
det att han blivit underrättad om att hans
närvaro inte längre krävs eller han, efter
att ha lämnat den mottagande staten,
frivilligt återvänder dit.
5. The safe conduct provided in the
above paragraph shall cease when a
person released in accordance with
paragraph 3 voluntarily remains in the
receiving State more than 10 days after
the person has been notified that the
person’s presence is no longer required
or when the person, having left the
receiving State, voluntarily returns.
6.
En person som inställer sig vid
rättegång i den ansökande staten enligt
bestämmelserna i denna artikel får inte
åtalas i denna stat på grundval av sitt
vittnesmål annat än för domstolstrots
eller mened.
6. A person appearing in a trial in the
Requesting State under the provisions of
this Article may not be prosecuted in
that State on the basis of such testimony
except for contempt or perjury.
Artikel 13
Transitering av frihetsberövade
personer
1. Den anmodade staten kan medge att
en av tredje stat frihetsberövad person,
vars personliga närvaro begärts av den
ansökande staten för förhör eller för att
avlägga vittnesmål eller för att på annat
sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i
andra rättsliga förfaranden som hänför
sig till brottmål, får föras genom dess
område.
Article 13
Transit of Persons in Custody
1. The Requested State may authorize
the transit through its territory of a
person held in custody by a third State
whose personal appearance has been
requested by the Requesting State to
give testimony or evidence or otherwise
provide assistance in criminal
proceedings or other proceedings related
to criminal offenses.
2.
Den anmodade staten skall ha
behörighet och förpliktelse att hålla
personen frihetsberövad under
transiteringen.
2. The Requested State shall have the
authority and the obligation to keep the
person in custody during transit.
Artikel 14
Efterforskning eller identifiering av
personer eller föremål
Den anmodade staten skall göra sitt
bästa för att ta reda på var personer eller
föremål som angivits i framställningen
finns samt deras identitet.
Article 14
Location or Identification of Persons
or Items
The Requested State shall use its best
efforts to ascertain the location or
identity of persons or items specified in
the request.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
102
Artikel 15
Delgivning
1. Den anmodade staten skall göra sitt
bästa för att ombesörja delgivning av en
handling som helt eller delvis hänför sig
till en framställning om rättslig hjälp
som gjorts av den ansökande staten
enligt bestämmelserna i detta avtal.
Article 15
Service of Documents
1. The Requested State shall use its best
efforts to effect service of any document
relating, in whole or in part, to any
request for assistance made by the
Requesting State under the provisions of
this Treaty.
2. Den ansökande staten skall översända
en framställning om delgivning av en
kallelse till inställelse inför myndighet i
den ansökande staten i rimlig tid och,
beträffande en svarande, minst 30 dagar
före inställelsedagen.
2. The Requesting State shall transmit
any request for the service of a
document requiring the appearance of a
person before an authority in the
Requesting State a reasonable time and,
with respect to a defendant, no less than
30 days, before the scheduled
appearance.
3. Den anmodade staten skall återsända
bevis om delgivning på det sätt som
angivits i framställningen eller som är
godtagbart enligt bestämmelserna i
Haagkonventionen om delgivning i
utlandet av handlingar i mål och
ärenden av civil eller kommersiell natur,
gjord i Haag den 15 november 1965.
3. The Requested State shall return a
proof of service in the manner specified
in the request or acceptable under the
provisions of the Hague Convention on
the Service Abroad of Judicial and
Extrajudicial Documents in Civil or
Commercial Matters, done at The
Hague, November 15, 1965.
Artikel 16
Husrannsakan och beslag
1. Den anmodade staten skall verkställa
en framställning om husrannsakan,
beslag och överlämnande av föremål till
den ansökande staten, om framställ-
ningen innehåller de uppgifter som
krävs för att en sådan åtgärd skall kunna
vidtas enligt den anmodade statens
lagstiftning.
Article 16
Search and Seizure
1. The Requested State shall execute a
request for the search, seizure, and
transfer of any item to the Requesting
State if the request includes the
information justifying such action under
the laws of the Requested State.
2. Den ansökande staten får begära att
varje tjänsteman som har ett beslagtaget
föremål i sitt förvar, genom att använda
formulär C bifogat detta avtal, intygar
föremålets identitet, att det stått under
kontinuerligt förvar och att det är i
orubbat skick. Ingen ytterligare
legalisering skall krävas. Föremål som
har bestyrkts på detta sätt i Sverige,
skall vara tillåtna som bevisning i
Förenta Staterna.
2. The Requesting State may request
that every official who has custody of a
seized item certify, through the use of
Form C appended to this Treaty, the
identity of the item, the continuity of its
custody, and the integrity of its
condition. No further authentication
shall be required. Items so certified in
Sweden shall be admissible in evidence
in the United States.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
103
3. Den anmodade statens centralorgan
får kräva att den ansökande staten går
med på sådana villkor som anses
nödvändiga för att skydda tredje mans
intresse i föremål som skall överlämnas.
3.
The Central Authority of the
Requested State may require that the
Requesting State agree to terms and
conditions deemed to be necessary to
protect third-party interests in the item
to be transferred.
Artikel 17
Återlämnande av föremål
Den anmodade statens centralorgan kan
kräva att den ansökande statens
centralorgan så snart som möjligt
återlämnar föremål som överlämnats till
det vid verkställighet av en framställ-
ning enligt detta avtal.
Article 17
Return of Items
The Central Authority of the Requested
State may require that the Central
Authority of the Requesting State return
any items transferred to it in execution
of a request under this Treaty as soon as
possible.
Artikel 18
Rättslig hjälp i förverkande-
förfaranden
1.
Om en avtalsslutande parts
centralorgan får kännedom om att
utbyte av eller hjälpmedel vid brott
finns på den andra partens område och
kan bli föremål för förverkande eller på
annat sätt underkastat kvarstad eller
beslag enligt denna parts lagstiftning,
får den underrätta den andra partens
centralorgan om detta. Om denna andra
part har domsrätt, får den vidarebefordra
denna information till sina myndigheter
för bedömning av om någon åtgärd bör
vidtas. Dessa myndigheter skall fatta
beslut i enlighet med sitt lands
lagstiftning och skall genom sitt
centralorgan underrätta den andra parten
om vidtagen åtgärd.
Article 18
Assistance in Forfeiture Proceedings
1.
If the Central Authority of one
Contracting Party becomes aware of
proceeds or instrumentalities of offenses
that are located in the territory of the
other Party and may be forfeitable or
otherwise subject to seizure under the
laws of that Party, it may so inform the
Central Authority of the other Party. If
that other Party has jurisdiction, it may
present this information to its authorities
for a determination as to whether any
action is appropriate. These authorities
shall issue their decision in accordance
with the laws of their country, and shall,
through their Central Authority, report
to the other Party on the action taken.
2.
De avtalsslutande parterna skall i
fråga om rättsliga förfaranden och
verkställighet av domar som gäller
förverkande av utbyte och hjälpmedel
vid brott och återlämnande till
brottsoffer bistå varandra i den
utsträckning som medges enligt deras
respektive lagstiftning. Detta kan
innefatta identifiering, uppspårande,
provisorisk frysning, beslag, eller på
annat sätt bindning av utbyte eller
hjälpmedel för att främja sådana
rättsliga förfaranden eller verkställighet
av domar.
2. The Contracting Parties shall assist
each other to the extent permitted by
their respective laws in proceedings and
enforcement of judgments relating to
the forfeiture of the proceeds and
instrumentalities of offenses and
restitution to the victims of crime. This
may include identifying, tracing, and
provisionally freezing, seizing, or
otherwise immobilizing proceeds or
instrumentalities in support of such
proceedings or enforcement of
judgments.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
104
3.
Den avtalsslutande part som har
vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet
med punkt 2 skall på begäran och i den
utsträckning som är tillåtet enligt dess
lagstiftning utverka ett beslut som
medger att den aktuella egendomen
överförs till den ansökande statens
domsrätt.
3.
Upon request, the Party that has
instituted provisional measures pursuant
to paragraph 2 shall secure, to the extent
permitted by its laws, an order
authorizing the transfer of the property
concerned to the jurisdiction of the
Requesting State.
4.
Utbyte och hjälpmedel som
förverkats till en avtalsslutande part
enligt denna artikel skall denna part
förfoga över i enlighet med sin
lagstiftning. Endera parten får överföra
sådan egendom, utbytet vid dess
försäljning eller del därav till den andra
parten i den utsträckning som det
medges av deras respektive lagstiftning
och på sådana villkor som de anser
lämpliga.
4.
Proceeds and instrumentalities
forfeited to a Contracting Party pursuant
to this Article shall be disposed of by
that Party according to its laws. Either
Party may transfer such property, the
proceeds of its sale, or a portion thereof
to the other Party, to the extent
permitted by their respective laws, upon
such terms as they deem appropriate.
Artikel 18a
Identifiering av bankinformation
1
a)
Den anmodade staten skall, i
överensstämmelse med villkoren i
denna artikel, efter en framställning från
den ansökande staten, snabbt förvissa
sig om huruvida bankerna på den
anmodade statens territorium innehar
information om huruvida en identifierad
fysisk eller juridisk person som
misstänks eller anklagas för ett brott är
innehavare av ett eller flera bankkonton.
Den anmodade staten skall genast
meddela den ansökande staten resultaten
av sina undersökningar.
Article 18
bis
Identification of Bank Information
1 (a) Upon request of the Requesting
State, the Requested State shall, in
accordance with the terms of this
Article, promptly ascertain if the banks
located in its territory possess
information on whether an identified
natural or legal person suspected of or
charged with a criminal offense is the
holder of a bank account or accounts.
The Requested State shall promptly
communicate the results of its inquiries
to the Requesting State.
b) De åtgärder som avses i led a kan
även vidtas för att identifiera
(b)
The actions described in
subparagraph (a) may also be taken for
the purpose of identifying:
i)
information som rör fysiska eller
juridiska personer som fällts för eller på
annat sätt varit inblandande i brott,
(i)
information regarding natural or
legal persons convicted of or otherwise
involved in a criminal offense;
ii) information som andra finansinstitut
än banker innehar, eller
(ii)
information in the possession of
non-bank financial institutions; or
iii)
ekonomiska transaktioner utan
samband med konton.
(iii) financial transactions unrelated to
accounts.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
105
2. Utöver de krav som anges i artikel 4.2
skall en framställning om information
enligt punkt 1 innehålla följande:
2. In addition to the requirements of
Article 4(2) of this Treaty, a request for
information described in paragraph 1
shall include:
a)
Identiteten på den fysiska eller
juridiska person som är relevant för att
finna kontona eller transaktionerna.
(a) the identity of the natural or legal
person relevant to locating such
accounts or transactions;
b) Tillräcklig information för att den
behöriga myndigheten i den anmodade
staten
(b) sufficient information to enable the
competent authority of the Requested
State to:
i) skäligen skall kunna misstänka att den
berörda fysiska eller juridiska personen
är inblandad i brott och att banker eller
andra finansinstitut än banker på den
anmodade statens territorium kan inneha
den begärda informationen, och
i) reasonably suspect that the natural or
legal person concerned has engaged in a
criminal offense and that banks or non-
bank financial institutions in the
territory of the Requested State may
have the information requested; and
ii) skall kunna anta att den information
som eftersträvas gäller brottsutred-
ningen eller lagföringen.
ii) conclude that the information sought
relates to the criminal investigation or
proceeding; and
c)
I möjligaste mån, information om
vilken bank eller annat finansinstitut än
bank som kan beröras och annan
tillgänglig information som kan bidra
till att minska utredningens omfattning.
(c) to the extent possible, information
concerning which bank or non-bank
financial institution may be involved,
and other information the availability of
which may aid in reducing the breadth
of the inquiry.
3.
Om inte annat bestämts genom
utväxling av diplomatiska noter mellan
Europeiska unionen och Amerikas
förenta stater, skall framställningar om
hjälp enligt denna artikel översändas
mellan
3.
Unless subsequently modified by
exchange of diplomatic notes between
the European Union and the United
States of America, requests for
assistance under this Article shall be
transmitted between:
a) Sveriges Justitiedepartement, och
(a) The Ministry of Justice of Sweden,
and
b) för Amerikas förenta stater, attachén
ansvarig för Sverige hos
(b) for the United States of America, the
attaché responsible for Sweden of the:
i)
U.S. Department of Justice, Drug
Enforcement Administration, rörande
frågor inom dess jurisdiktion,
i)
U.S. Department of Justice, Drug
Enforcement Administration, with
respect to matters within its jurisdiction;
ii)
U.S. Department of Homeland
Security, Bureau of Immigration and
Customs Enforcement, rörande frågor
inom dess jurisdiktion,
ii)
U.S. Department of Homeland
Security, Bureau of Immigration and
Customs Enforcement, with respect to
matters within its jurisdiction;
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
106
iii) U.S. Department of Justice, Federal
Bureau of Investigation, rörande alla
andra frågor.
iii) U.S. Department of Justice, Federal
Bureau of Investigation, with respect to
all other matters.
4.
Sverige skall lämna hjälp enligt
denna artikel i fråga om brott som är
straffbara enligt såväl den anmodade
som den ansökande statens lagstiftning.
Amerikas förenta stater skall lämna
hjälp enligt denna artikel i fråga om
penningtvätt och terroristaktiviteter som
är straffbara enligt såväl den anmodade
som den ansökande statens lagstiftning
och i fråga om sådana andra kriminella
aktiviteter som Amerikas förenta stater
meddelar Sverige.
4.
Sweden shall provide assistance
under this Article with respect to
offenses punishable under the laws of
both the Requesting and Requested
States. The United States of America
shall provide assistance under this
Article with respect to money
laundering and terrorist activity
punishable under the laws of both the
Requesting and Requested States, and
with respect to such other criminal
activity as the United States of America
may notify Sweden.
5. Den anmodade staten skall besvara en
framställning om att uppvisa förteck-
ning över konton eller transaktioner som
identifierats enligt denna artikel i
överensstämmelse med de övriga
bestämmelserna i detta avtal.
5. The Requested State shall respond to
a request for production of records
concerning the accounts or transactions
identified pursuant to this Article in
accordance with the other provisions of
this Treaty.
Artikel 18b
Gemensamma utredningsgrupper
1. Gemensamma utredningsgrupper får
inrättas och verka på Sveriges
respektive Amerikas förenta staters
territorium, i syfte att underlätta
brottsutredningar eller straffrättsliga
förfaranden som berör en eller flera
medlemsstater i Europeiska unionen och
Amerikas förenta stater, om Sverige och
Amerikas förenta stater anser det vara
lämpligt.
Article 18
ter
Joint Investigative Teams
1.
Joint investigative teams may be
established and operated in the
respective territories of the United
States of America and Sweden for the
purpose of facilitating criminal
investigations or prosecutions involving
the United States of America and one or
more Member States of the European
Union where deemed appropriate by the
United States of America and Sweden.
2. De förfaranden enligt vilka gruppen
skall fungera, t.ex. sammansättning, var-
aktighet, plats, organisation, uppgifter,
syfte samt villkor för deltagande av
medlemmar från en stat i utredningar
som sker på en annan stats territorium,
skall överenskommas mellan de berörda
behöriga myndigheter som ansvarar för
utredning eller beivrande av brott, så
som fastställts av de respektive berörda
staterna.
2. The procedures under which the team
is to operate, such as its composition,
duration, location, organization, functi-
ons, purpose, and terms of participation
of team members of a State in
investigative activities taking place in
another State’s territory shall be as
agreed between the competent authori-
ties responsible for the investigation or
prosecution of criminal offenses, as
determined by the respective States
concerned.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
107
3. De behöriga myndigheter som har
utsetts av respektive stat skall
kommunicera direkt om inrättande av
sådana grupper och deras verksamhet,
men om komplexiteten är ovanligt stor
eller om omfattningen eller andra
rådande omständigheter anses
nödvändiggöra en mer central
samordning om några eller samtliga
aspekter, får staterna enas om andra
lämpliga kommunikationskanaler för
detta ändamål.
3. The competent authorities determined
by the respective States concerned shall
communicate directly for the purposes
of the establishment and operation of
such team except that where the
exceptional complexity, broad scope, or
other circumstances involved are
deemed to require more central
coordination as to some or all aspects,
the States may agree upon other
appropriate channels of communications
to that end.
4.
När den gemensamma utrednings-
gruppen behöver vidta utrednings-
åtgärder i någon av de stater som
inrättat gruppen, får en medlem av
gruppen från den staten be sitt eget
lands behöriga myndigheter att
genomföra dessa åtgärder utan att de
övriga staterna behöver lämna in en
framställning om ömsesidig rättslig
hjälp. Den rättsliga standard som krävs
för att få till stånd åtgärden i den staten
skall vara den standard som tillämpas på
nationell utredningsverksamhet.
4. Where the joint investigative team
needs investigative measures to be taken
in one of the States setting up the team,
a member of the team of that State may
request its own competent authorities to
take those measures without the other
States having to submit a request for
mutual legal assistance. The required
legal standard for obtaining the measure
in that State shall be the standard
applicable to its domestic investigative
activities.
Artikel 18c
Videokonferens
1. Det skall vara möjligt att använda
teknik för videoöverföring mellan
Sverige och Amerikas förenta stater för
att, i ett förfarande där ömsesidig
rättslig hjälp kan ges, ta upp vittnesmål
från ett vittne eller en expert i den
anmodade staten. I den mån de inte
anges särskilt i denna artikel, skall de
närmare villkoren för förfarandet
överensstämma med de villkor som i
övrigt föreskrivs i detta avtal.
Article 18
quater
Video Conferencing
1.
The use of video transmission
technology shall be available between
the United States of America and
Sweden for taking testimony in a
proceeding for which mutual legal
assistance is available of a witness or
expert located in the Requested State.
To the extent not specifically set forth in
this Article, the modalities governing
such procedure shall be as otherwise
provided under this Treaty.
2. Den ansökande och den anmodade
staten får samråda för att underlätta
lösningen av sådana juridiska, tekniska
eller logistiska problem som kan uppstå
när framställningen verkställs.
2. The Requesting and Requested States
may consult in order to facilitate
resolution of legal, technical or
logistical issues that may arise in the
execution of the request.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
108
3. Utan att det påverkar behörigheten
enligt den ansökande statens lag skall
avsiktligt felaktiga utsagor eller andra
fel som begås av vittnet eller experten
under videokonferensen kunna
bestraffas i den anmodade staten på
samma sätt som om de begåtts under
nationella rättsliga förfaranden.
3. Without prejudice to any jurisdiction
under the law of the Requesting State,
making an intentionally false statement
or other misconduct of the witness or
expert during the course of the video
conference shall be punishable in the
Requested State in the same manner as
if it had been committed in the course of
its domestic proceedings.
4.
Denna artikel skall inte påverka
användningen av andra, enligt tillämp-
ligt avtal eller tillämplig lagstiftning,
tillgängliga metoder för upptagning av
vittnesmål i den anmodade staten.
4. This Article is without prejudice to
the use of other means for obtaining of
testimony in the Requested State
available under applicable treaty or law.
5.
Den anmodade staten får tillåta
användning av videokonferensteknik för
andra syften än som anges i punkt 1,
inklusive för identifiering av personer
eller föremål eller upptagning av
utsagor för en utredning.
5. The Requested State may permit the
use of video conferencing technology
for purposes other than those described
in paragraph 1 of this Article, including
for purposes of identification of persons
or objects, or taking of investigative
statements.
Artikel 19
Inledande av straffrättsligt
förfarande i den anmodade staten
1.
Endera avtalsslutande part får
översända en framställning om att ett
straffrättsligt förfarande skall inledas
inför den andra partens behöriga
myndigheter om båda parter är behöriga
att utreda eller lagföra. Sådana
framställningar skall översändas genom
respektive centralorgan.
Article 19
Initiation of Criminal Proceedings in
the Requested State
1. Either Contracting Party may transmit
a request for the purpose of initiating a
criminal proceeding before the
appropriate authorities of the other Party
where both Parties have jurisdiction to
investigate or prosecute. Such requests
shall be transmitted through the
respective Central Authorities.
2. Den anmodade staten skall överväga
att inleda utredning eller lagföring i den
utsträckning som det är befogat enligt
dess lagstiftning, praxis och process-
ordning. Den anmodade staten skall
underrätta den ansökande staten om
varje åtgärd som vidtagits med
anledning av framställningen.
2. The Requested State shall consider
initiating an investigation or prosecution
to the extent appropriate under its laws,
practices and procedures. The
Requested State shall notify the
Requesting State of any action taken on
the request.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 2
109
Artikel 20
Förenlighet med andra avtal
Rättslig hjälp och förfaranden som
regleras i detta avtal skall inte hindra
någon av de avtalsslutande parterna från
att lämna den andra parten rättslig hjälp
enligt bestämmelser i andra tillämpliga
internationella överenskommelser eller
enligt bestämmelser i dess inhemska
lagstiftning. Parterna kan också lämna
rättslig hjälp i enlighet med en bilateral
uppgörelse, överenskommelse eller
praxis som kan vara tillämplig.
Article 20
Compatibility with Other Treaties
Assistance and procedures set forth in
this Treaty shall not prevent either
Contracting Party from granting
assistance to the other Party through the
provisions of other applicable
international agreements or through the
provisions of its national laws. The
Parties may also provide assistance
pursuant to any bilateral arrangement,
agreement, or practice that may be
applicable.
Artikel 21
Samråd
De avtalsslutande parternas centralorgan
skall vid tidpunkter som de gemensamt
kommer överens om samråda för att
detta avtal skall utnyttjas så effektivt
som möjligt. Centralorganen kan också
komma överens om nödvändiga
praktiska åtgärder för att underlätta
tillämpningen av detta avtal.
Article 21
Consultation
The Central Authorities of the
Contracting Parties shall consult, at
times mutually agreed to by them, to
promote the most effective use of this
Treaty. The Central Authorities may
also agree on such practical measures as
may be necessary to facilitate the
implementation of this Treaty.
Artikel 22
Uppsägning
Endera avtalsslutande part får säga upp
detta avtal genom skriftlig underrättelse
till den andra parten. Uppsägningen blir
gällande ett år från den dag då den andra
parten mottog sådan underrättelse på
diplomatisk väg.
Article 22
Termination
Either Contracting Party may terminate
this Treaty by means of written notice to
the other Party. Termination shall take
effect one year after the date upon
which the other Party has received such
notice through the diplomatic channel.
Prop. 2004/05:46
Bilaga 3
110
Bilaga 3: Avtal om utlämning mellan Europeiska
unionen och Amerikas förenta stater
INNEHÅLL
Ingress
Artikel 1
Mål och syfte
Artikel2 Definitioner
Artikel 3
Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater
Artikel4
Brott som kan leda till utlämning
Artikel 5
Översändande av och vidimering av handlingar
Artikel 6
Översändande av framställningar om provisoriskt anhållande
Artikel 7
Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande
Artikel 8
Kompletterande information
Artikel 9
Tillfälligt överlämnande
Artikel 10
Framställningar om utlämning eller överlämnande som görs av flera stater
Artikel 11
Förenklade utlämningsförfaranden
Artikel 12
Transitering
Artikel 13
Dödsstraff
Artikel 14
Känslig information i en framställning
Artikel 15
Samråd
Artikel 16
Tidsmässig tillämpning
Artikel 17
Icke-avvikelse
Artikel 18
Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater
Artikel 19
Utsedd myndighet och underrättelse
Artikel 20
Territoriell tillämpning
Artikel 21
Översyn
Artikel 22
Ikraftträdande och upphörande
Förklarande not
EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,
SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och Amerikas förenta stater,
SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma
värderingar,
SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,
SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger utlämnade personer rätt till en rättvis rättegång, inbe-
gripet rätt att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,
SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om utlämning av brottslingar,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
Europeiska unionens officiella tidning
L 181/27
19.7.2003
L 181/28 Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
e) Artikel 8 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som reglerar tillhandahållande av kompletterande information; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar vilken kanal som skall användas, skall även punkt 2 i den artikeln tillämpas.
Artikel 1
Mål och syfte
De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet inom ramen för tillämpliga relationer för utlämning av brottslingar mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.
Artikel 2
Definitioner
1.
Avtalsslutande parter:
Europeiska unionen och Amerikas förenta
stater.
2.
Medlemsstat:
en medlemsstat i Europeiska unionen.
3.
Justitieministerium:
beträffande Amerikas förenta stater United
States Department of Justice, och beträffande en medlemsstat dess justitieministerium, med undantag för om det i en medlemsstat är en myndighet som motsvarar riksåklagaren som fullgör de funktioner som beskrivs i artiklarna 3, 5, 6, 8 eller 12 och denna myndighet kan utses att fullgöra de funktioner som anges i artikel 19 i justitieministeriets ställe, såvida inte Förenta staterna och den berörda medlemsstaten enas om att utse en annan myndighet.
Artikel 3
Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate-
rala utlämningsavtal med medlemsstater
1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala utlämningsavtal mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:
a) Artikel 4 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe-
stämmelser som tillåter utlämning endast för vissa bestämda brott enligt en förteckning.
b) Artikel 5 skall tillämpas i stället för bilaterala avtalsbe-
stämmelser som reglerar översändande, bestyrkande, vidimering eller legalisering av en framställning om utlämning och underlag som översänds av den ansökande staten.
c) Artikel 6 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som tillåter direkt översändande av framställningar om provisoriskt anhållande mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium.
d) Artikel 7 skall tillämpas utöver bilaterala avtalsbestämmelser
som reglerar översändande av framställningen om utlämning.
f) Artikel 9 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som tillåter tillfälligt överlämnande av personer som är föremål för rättsliga förfaranden eller avtjänar ett straff i den anmodade staten.
g) Artikel 10 skall, utom då något annat stadgas i artikeln,
tillämpas i stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som gäller beslut om flera framställningar om utlämning av samma person.
h) Artikel 11 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som tillåter avstående från utlämningsförfaranden eller förenklade utlämningsförfaranden.
i) Artikel 12 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som reglerar transitering; i avsaknad av bilaterala avtalsbestämmelser som specificerar förfarandet för icke planerad landning av luftfartyg, skall även punkt 3 i den artikeln tillämpas.
j) Artikel 13 får tillämpas av den anmodade staten i stället för,
eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar dödsstraff.
k) Artikel 14 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som reglerar behandling av känslig information i en framställning.
2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen,
skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.
b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska
unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala utlämningsavtal med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.
c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det
förfarande som anges i led b före den beräknade anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslutning.
3. Om det förfarande som anges i punkt 2 b inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan den nya medlemsstaten och Amerikas förenta stater från och med den dag då de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte.
19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning
L 181/29
Artikel 4
Brott som kan leda till utlämning
1. Ett brott skall kunna leda till utlämning om det enligt den ansökande och den anmodade statens lagstiftning bestraffas med frihetsstraff vars maximilängd överskrider ett år, eller med en strängare påföljd. Ett brott skall även kunna leda till utlämning om brottet består i ett försök till, eller stämpling till, eller medverkan till ett brott som kan leda till utlämning. Om framställningen gäller verkställighet av domen mot en person som befunnits skyldig till ett brott som kan leda till utlämning, skall den del av frihetsstraffet som ännu inte avtjänats vara minst fyra månader.
2. Om utlämning beviljas för ett brott som kan leda till utlämning, skall utlämning även beviljas för ett annat brott som anges i framställningen om det sistnämnda brottet bestraffas med ett års frihetsstraff eller lägre, under förutsättning att alla andra krav för utlämning är uppfyllda.
3. Vid tillämpning av denna artikel skall ett brott betraktas som ett brott som kan leda till utlämning
a) oavsett om brottet enligt lagstiftningen i den ansökande och i
den anmodade staten tillhör samma brottskategori eller beskrivs med samma terminologi,
b) oavsett om det i Amerikas förenta staters federala lagstiftning
för detta brott krävs att man påvisar till exempel transport mellan delstater eller användning av post eller andra hjälpmedel som berör handeln mellan delstater eller utrikeshandeln, eftersom detta endast är av betydelse för att ge behörighet åt en federal domstol i Amerikas förenta stater, samt
c) i brottmål som rör skatter, tullar, valutakontroll och import
eller export av varor, oavsett om det i den ansökande och i den anmodade statens lagstiftning föreskrivs samma typer av skatter, tullar eller kontroller av valuta, eller av import eller export av samma typer av varor.
4. Om brottet har begåtts utanför den ansökande statens territorium, skall utlämning beviljas med förbehåll för de övriga tillämpliga kraven för utlämning, om den anmodade statens lagstiftning föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter. Om den anmodade statens lagstiftning inte föreskriver straff för ett brott som begåtts utanför dess territorium under liknande omständigheter, får den verkställande myndigheten i den anmodade staten skönsmässigt bevilja utlämning under förutsättning att samtliga andra tillämpliga krav för utlämning är uppfyllda.
Artikel 5
Översändande av och vidimering av handlingar
1. Framställningar om utlämning och handlingar som stöder dessa skall översändas på diplomatisk väg, inbegripet översändande enligt artikel 7.
2. Handlingar som är försedda med certifikat eller sigill från justitieministeriet eller det ministerium som ansvarar för utrikespolitiken i den ansökande staten, skall godtas vid utlämningsförfaranden i den anmodade medlemsstaten utan ytterligare certifiering, bestyrkande, vidimering eller annan legalisering.
Artikel 6
Översändande av framställningar om provisoriskt anhål-
lande
Framställningar om provisoriskt anhållande får, som ett alternativ till den diplomatiska vägen, översändas direkt mellan justitieministerierna i den ansökande och den anmodade staten. Vägen över Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) får också användas för att översända en sådan framställning.
Artikel 7
Översändande av handlingar efter provisoriskt anhållande
1. Om den person vars utlämning begärs är provisoriskt anhållen i den anmodade staten, får den ansökande staten uppfylla sin förpliktelse att översända framställningen om utlämning och de handlingar som stöder denna på diplomatisk väg i enlighet med artikel 5.1 genom att lämna in framställningen och de handlingar som stöder denna till den anmodade statens ambassad i den ansökande staten. I detta fall skall det datum ambassaden mottog en sådan framställning anses vara det datum den anmodade staten mottog framställningen för tillämpningen av eventuella tidsfrister som skall iakttas enligt det tillämpliga utlämningsfördraget, för att personen skall kunna hållas i fortsatt förvar.
2. Om en medlemsstat vid tidpunkten för detta avtals undertecknande på grund av den etablerade nationella rättstraditionen som är tillämplig vid den tidpunkten, inte kan vidta de åtgärder som avses i punkt 1, skall denna artikel inte vara tillämplig förrän den medlemsstaten och Amerikas förenta stater enas om att så skall ske genom utväxling av en diplomatisk not.
Artikel 8
Kompletterande information
1. Den anmodade staten får kräva att den ansökande staten lämnar ytterligare information inom en rimlig tidsfrist som den anmodade staten fastställer, om den anser att den information som lämnats som stöd för framställningen om utlämning inte är tillräcklig för att uppfylla kraven i det tillämpliga utlämningsavtalet.
2. Sådan kompletterande information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna i de berörda staterna.
L 181/30 Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
Artikel 9
Tillfälligt överlämnande
Om en framställning om utlämning beviljas när det gäller en person som är föremål för ett rättsligt förfarande eller avtjänar ett straff i den anmodade staten, kan den staten tillfälligt överlämna personen till den ansökande staten för att lagföras.
Den överlämnade personen skall hållas i förvar i den ansökande staten och skall återbördas till den anmodade staten när förfarandena mot honom/henne har avslutats, i enlighet med villkor som skall fastställas genom ömsesidig överenskommelse mellan den ansökande och den anmodade staten. Den tid som har tillbringats i förvar på den ansökande statens territorium under lagföring i den staten får dras av från den strafftid som återstår att avtjäna i den anmodade staten.
f) Möjligheten till utlämning på ett senare stadium mellan de
ansökande staterna.
g) Den kronologiska ordning i vilken framställningarna från de
ansökande staterna mottogs.
Artikel 11
Förenklade utlämningsförfaranden
Om den eftersökte samtycker till att överlämnas till den ansökande staten, får den anmodade staten i enlighet med de principer och förfaranden som gäller i dess rättssystem överlämna honom/henne så snabbt som möjligt utan ytterligare förfaranden. Den eftersöktes samtycke kan innefatta att han/ hon går med på att avstå från skydd under specialitetsregeln.
Artikel 12
Artikel 10
Transitering
Framställningar om utlämning eller överlämnande som
görs av flera stater
1. Om den anmodade staten mottar framställningar från den ansökande staten och från någon annan stat eller andra stater om utlämning av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den verkställande myndigheten i den anmodade staten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen.
2. Om en anmodad medlemsstat mottar en framställning om utlämning från Amerikas förenta stater och en framställning om överlämnande i enlighet med den europeiska arresteringsordern av samma person, antingen för samma brott eller för olika brott, skall den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten avgöra till vilken stat den skall utlämna personen, om den beslutar att över huvud taget utlämna personen. För detta ändamål skall den behöriga myndigheten vara den anmodade medlemsstatens verkställande myndighet, om beslut om konkurrerande framställningar fattas av den myndigheten i enlighet med det gällande bilaterala utlämningsavtalet mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaten. Om det bilaterala utlämningsavtalet inte innehåller några bestämmelser om detta skall den behöriga myndigheten utses av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 19.
3. När den anmodade staten fattar sitt beslut i enlighet med punkterna 1 och 2 skall den beakta alla relevanta omständigheter, även, men inte uteslutande, omständigheter som anges i tillämpligt utlämningsavtal, och om de inte anges där, följande omständigheter:
a) Huruvida framställningarna gjorts i enlighet med ett avtal.
b) De orter där de enskilda brotten begicks.
c) De ansökande staternas respektive intressen.
d) Brottens svårhetsgrad.
e) Offrets nationalitet.
1. En medlemsstat får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till Amerikas förenta stater av tredje stat, eller av Amerikas förenta stater till tredje stat. Amerikas förenta stater får tillåta transport genom sitt territorium av en person som skall överlämnas till en medlemsstat av tredje stat, eller av en medlemsstat till tredje stat.
2. En framställning om transitering skall göras på diplomatisk väg eller direkt mellan United States Department of Justice och den berörda medlemsstatens justitieministerium. Vägen över Interpol får också användas för att översända en sådan framställning. Framställningen skall innehålla en beskrivning av den person som transporteras och en kort redogörelse för fallet. Personen skall under transiteringen hållas i förvar.
3. Tillstånd krävs inte när flygtransport används och ingen landning på transiteringsstatens territorium planeras. Om en icke planerad landning sker, kan den stat i vilken den icke planerade landningen sker kräva en framställning om transitering i enlighet med punkt 2. Alla åtgärder som är nödvändiga för att hindra personen från att rymma skall vidtas tills transiteringen verkställs, om framställningen om transitering mottas inom 96 timmar efter den icke planerade landningen.
Artikel 13
Dödsstraff
Om det brott för vilket utlämning begärs är belagt med dödsstraff enligt lagstiftningen i den ansökande staten men inte enligt lagstiftningen i den anmodade staten, får den anmodade staten bevilja utlämning på villkor att den eftersökte inte skall ådömas dödsstraff, eller, om den ansökande staten av formella skäl inte kan uppfylla detta villkor, på villkor att dödsstraff som utdömts inte skall verkställas. Om den ansökande staten godtar utlämning med förbehåll för villkoren enligt denna artikel, skall den anses uppfylla villkoren för utlämning. Om den ansökande staten inte godtar villkoren, får framställningen om utlämning avslås.
Artikel 14
Känslig information i en framställning
Om den ansökande staten överväger att överlämna särskilt känslig information som stöd för sin framställning om utlämning, kan den samråda med den anmodade staten för att avgöra i vilken utsträckning det är möjligt för den anmodade staten att skydda informationen. Om den anmodade staten inte kan skydda informationen på det sätt som den ansökande staten eftersträvar, får den ansökande staten avgöra huruvida informationen skall överlämnas trots detta.
Artikel 15
Samråd
De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.
Artikel 16
Tidsmässig tillämpning
1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före som efter avtalets ikraftträdande.
2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om utlämning som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 4 och 9 skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.
Artikel 19
Utsedd myndighet och underrättelse
Europeiska unionen skall underrätta Amerikas förenta stater om vilken myndighet som utsetts enligt artikel 2.3 och artikel 10.2, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.
Artikel 20
Territoriell tillämpning
1. Detta avtal skall
a) gälla för Amerikas förenta stater,
b) när det gäller Europeiska unionen
— gälla för medlemsstaterna, — gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en
medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.
2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.
Artikel 21
Artikel 17
Icke-avvikelse
1. Detta avtal skall inte hindra den anmodade staten att åberopa skäl för vägran rörande en omständighet som inte regleras av detta avtal men som omfattas av ett gällande bilateralt utlämningsavtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.
2. Om de konstitutionella principerna, eller de bindande slutliga rättsliga avgörandena, i den anmodade staten utgör ett hinder för staten att fullgöra sin skyldighet till utlämning och detta avtal eller det gällande bilaterala avtalet inte tillhandahåller någon lösning i ärendet, skall samråd äga rum mellan den anmodade och den ansökande staten.
Artikel 18
Framtida bilaterala utlämningsavtal med medlemsstater
Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.
Översyn
De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal när det är nödvändigt, och under alla omständigheter senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal, inklusive artikel 10, får för Europeiska unionens vidare utveckling.
Artikel 22
Ikraftträdande och upphörande
1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna har utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 har avslutats.
2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan. Europeiska unionens officiella tidning L 181/31
19.7.2003
Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.
Som skedde i Washington D.C. den tjugofemte juni tjugohundratre i två exemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
Por la Unión Europea For Den Europæiske Union Für die Europäische Union
Για την Ευρωπαϊκή Ένωση
For the European Union Pour l'Union européenne Per l'Unione europea Voor de Europese Unie Pela União Europeia Euroopan unionin puolesta På Europeiska unionens vägnar
Por los Estados Unidos de América For Amerikas Forenede Stater Für die Vereinigten Staaten von Amerika
Για τις Ηνωµένες Πολιτείες της Αµερικής
For the United States of America Pour les États-Unis d'Amérique Per gli Stati Uniti d'America Voor de Verenigde Staten van Amerika Pelos Estados Unidos da América Amerikan yhdysvaltojen puolesta På Amerikas förenta staters vägnar
Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
L 181/32
Förklarande not om avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater
Denna förklarande not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).
Beträffande artikel 10
Artikel 10 är inte avsedd att påverka förpliktelserna för de stater som är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och inte heller att påverka Amerikas förenta staters rättigheter i egenskap av stat som inte är part när det gäller Internationella brottmålsdomstolen.
Beträffande artikel 18
I artikel 18 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal. Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen en eller flera medlemsstater eller Amerikas förenta stater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater, eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ reglering som uppnår syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.
Europeiska unionens officiella tidning
L 181/33
19.7.2003
Prop. 2004/05:46
Bilaga 4
117
Bilaga 4: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan
Europeiska unionen och Amerikas förenta stater
Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
L 181/34
INNEHÅLL
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 5
Artikel
6
Artikel
7
Artikel 8
Artikel
9
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Artikel 14
Artikel 15
Artikel 16
Artikel 17
Artikel 18
Mål och syfte
Definitioner
Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med
medlemsstater och om sådana avtal saknas
Identifiering av bankinformation
Gemensamma utredningsgrupper
Videokonferens
Påskyndat översändande av framställningar
Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter
Begränsningar av användningen för att skydda personuppgifter och andra uppgifter
Den ansökande statens begäran om sekretess
Samråd
Tidsmässig tillämpning
Icke-avvikelse
Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som ingås med medlemsstater
Utsedd myndighet och underrättelse
Territoriell tillämpning
Översyn
Ikraftträdande och upphörande
Förklarande not
EUROPEISKA UNIONEN OCH AMERIKAS FÖRENTA STATER,
SOM ÖNSKAR att ytterligare underlätta samarbetet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionens medlemsstater,
SOM ÖNSKAR bekämpa brottslighet på ett effektivare sätt för att skydda sina demokratiska samhällen och gemensamma
värderingar,
SOM VEDERBÖRLIGEN BEAKTAR den enskildes rättigheter och rättsstatsprincipen,
SOM BEAKTAR de garantier i sina respektive rättssystem som ger en åtalad person rätt till en rättvis rättegång, inbegripet rätt
att rannsakas av en opartisk domstol inrättad i enlighet med lagstiftningen,
SOM ÖNSKAR ingå ett avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,
HAR ENATS OM FÖLJANDE.
19.7.2003 Europeiska unionens officiella tidning
d) Artikel 7 skall tillämpas för att göra det möjligt att använda
snabba kommunikationsmedel utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.
Artikel 1
Mål och syfte
De avtalsslutande parterna förpliktar sig att, i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, förbättra samarbetet och ömsesidig rättslig hjälp.
Artikel 2
Definitioner
1.
avtalsslutande parter:
Europeiska unionen och Amerikas förenta
stater.
2.
medlemsstat:
en medlemsstat i Europeiska unionen.
Artikel 3
Tillämpningsområde för detta avtal i förhållande till bilate-
rala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med medlemsstater
och om sådana avtal saknas
1. Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen, och Amerikas förenta stater skall se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i förhållande till de bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater som är i kraft dagen för detta avtals ikraftträdande, på följande villkor:
a) Artikel 4 skall tillämpas för att göra det möjligt att identifiera
konton och ekonomiska transaktioner utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.
b) Artikel 5 skall tillämpas för att tillåta upprättande av och
verksamhet för gemensamma utredningsgrupper utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.
c) Artikel 6 skall tillämpas för att tillåta upptagning av vittnesmål
från en person i den anmodade staten genom användning av videoöverföringsteknik mellan den ansökande och de anmodade staterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.
e) Artikel 8 skall tillämpas för att tillåta ömsesidig rättslig hjälp till
de berörda administrativa myndigheterna utöver det bemyndigande som redan föreskrivs enligt bestämmelserna i bilaterala avtal.
f) Med förbehåll för artikel 9.4 och 9.5 skall artikel 9 tillämpas i
stället för, eller i avsaknad av, bilaterala avtalsbestämmelser som reglerar begränsningar av användningen av information eller bevismaterial som lämnas till den ansökande staten och som reglerar villkoren för eller vägran att lämna hjälp på grunder som rör dataskydd.
g) Artikel 10 skall tillämpas i avsaknad av bilaterala avtalsbe-
stämmelser som reglerar under vilka omständigheter en ansökande stat kan ansöka om att få framställningen belagd med sekretess.
2. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska
unionen, skall se till att varje medlemsstat bekräftar att dess gällande bilaterala avtal med Amerikas förenta stater om ömsesidig rättslig hjälp skall tillämpas på det sätt som anges i denna artikel, i ett skriftligt instrument mellan medlemsstaten och Amerikas förenta stater.
b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska
unionen, skall se till att nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater vidtar de åtgärder som avses i led a.
c) De avtalsslutande parterna skall sträva efter att fullfölja det
förfarande som anges i led b före den beräknade anslutningen av en ny medlemsstat, eller snarast möjligt därefter. Europeiska unionen skall till Amerikas förenta stater meddela dagen för den nya medlemsstatens anslutning.
3. a) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska unionen,
och Amerikas förenta stater skall även se till att bestämmelserna i detta avtal tillämpas i avsaknad av ett gällande bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater.
b) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska
unionen, skall se till att sådana medlemsstater i ett skriftligt instrument mellan den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater bekräftar tillämpningen av bestämmelserna i detta avtal.
c) Europeiska unionen, enligt Fördraget om Europeiska
unionen, skall se till att de nya medlemsstater som ansluter sig till Europeiska unionen efter detta avtals ikraftträdande och som inte har bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Förenta staterna vidtar de åtgärder som avses i led b.
4. Om det förfarande som avses i punkterna 2 b och 3 c inte har slutförts dagen för anslutningen, skall bestämmelserna i detta avtal gälla i förbindelserna mellan Amerikas förenta stater och den nya medlemsstaten från och med den dag de har underrättat varandra och Europeiska unionen om att deras interna förfaranden i detta syfte har slutförts.
5. De avtalsslutande parterna är eniga om att syftet med detta avtal endast är ömsesidig rättslig hjälp mellan de berörda staterna. Bestämmelserna i detta avtal medför inga rättigheter för en enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta bevis eller förhindra att en framställning verkställs, inte heller att utöka eller begränsa rättigheter som annars skulle gälla enligt nationell lagstiftning.
Artikel 4
Identifiering av bankinformation
1. a) Den anmodade staten skall, i överensstämmelse med vill-
koren i denna artikel, efter en framställning från den ansökande staten snabbt förvissa sig om huruvida bankerna på den anmodade statens territorium innehar information om huruvida en identifierad fysisk eller juridisk person som misstänks eller anklagas för ett brott är innehavare av ett eller flera bankkonton. Den anmodade staten skall genast meddela den ansökande staten resultaten av sina undersökningar.
b) De åtgärder som avses i led a kan även vidtas för att
identifiera
i) information som rör fysiska eller juridiska personer
som fällts för eller på annat sätt varit inblandande i brott, ii) information som andra finansinstitut än banker
innehar, eller iii) ekonomiska transaktioner utan samband med konton.
2. En framställning om information enligt punkt 1 skall innehålla följande:
a) Identiteten på den fysiska eller juridiska person som är relevant
för att finna kontona eller transaktionerna.
b) Tillräcklig information för att den behöriga myndigheten i den
anmodade staten
i) skäligen skall kunna misstänka att den berörda fysiska
eller juridiska personen är inblandad i brott och att banker eller annat finansinstitut än bank på den anmodade statens territorium kan inneha den begärda informationen, och ii) skall kunna anta att den information som eftersträvas gäller
brottsutredningen eller lagföringen.
c) I möjligaste mån information om vilken bank eller annat
finansinstitut än bank som kan beröras och annan tillgänglig information som kan bidra till att minska utredningens omfattning.
3. Framställningar om hjälp enligt denna artikel skall översändas mellan
a) de centrala myndigheter som ansvarar för ömsesidig rättslig
hjälp i medlemsstaterna eller de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2, och
b) de nationella myndigheter i Förenta staterna som ansvarar för
att utreda eller beivra brott och som har utsetts i enlighet med artikel 15.2.
Efter ikraftträdandet av detta avtal får de avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter enas om att ändra de kanaler genom vilka framställningar enligt denna artikel görs.
4. a) Med förbehåll för led b får en stat enligt artikel 15 inskränka
sin skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel till följande:
i) Straffbara brott enligt såväl den anmodade som den
ansökande statens lagstiftning.
ii) Brott som medför en påföljd som innebär frihetsstraff
eller annan frihetsberövande åtgärd på minst fyra år i den ansökande staten och minst två år i den anmodade staten.
iii) Angivna grova straffbara brott enligt såväl den anmo-
dade som den ansökande statens lagstiftning.
b) En stat som inskränker sin skyldighet enligt led a ii eller a iii
skall åtminstone möjliggöra identifiering av konton som kopplas till terroristverksamhet och tvätt av vinning som skapats genom omfattande grov brottslig verksamhet som är straffbar enligt såväl den anmodade som den ansökande statens lagstiftning.
5. Hjälp får inte vägras enligt denna artikel med hänvisning till banksekretess.
6. Den anmodade staten skall besvara en framställning om att uppvisa förteckning över konton eller transaktioner som identifierats enligt denna artikel i överensstämmelse med bestämmelserna i det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, i överensstämmelse med kraven i dess nationella lagstiftning.
7. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater åläggs mycket stora bördor genom denna artikel. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, inbegripet för banker eller genom användning av de kommunikationskanaler som anges i denna artikel, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel och även för att vidta de åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor. Europeiska unionens officiella tidning
L 181/36
Europeiska unionens officiella tidning
Artikel 5
Gemensamma utredningsgrupper
1. De avtalsslutande parterna skall, i den utsträckning de inte redan har gjort detta, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra att gemensamma utredningsgrupper kan inrättas och verkar på varje medlemsstats respektive Amerikas förenta staters territorium, i syfte att underlätta brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som berör en eller flera medlemsstater och Amerikas förenta stater, om den berörda medlemsstaten eller Amerikas förenta stater anser det vara lämpligt.
2. De förfaranden enligt vilka gruppen skall fungera, t.ex. sammansättning, varaktighet, plats, organisation, uppgifter, syfte samt villkor för deltagande av medlemmar från en medlemsstat i utredningar som sker på en annan medlemsstats territorium, skall överenskommas mellan de berörda behöriga myndigheter som ansvarar för utredning eller beivrande av brott, så som fastställts av de respektive berörda staterna.
3. De berörda behöriga myndigheter som har utsetts av respektive stat skall kommunicera direkt om inrättande av sådana grupper och deras verksamhet, men om komplexiteten är ovanligt stor, eller om omfattningen eller andra rådande omständigheter anses nödvändiggöra en mer central samordning om några eller samtliga aspekter, får staterna enas om andra lämpliga kommunikationskanaler för detta ändamål.
4- När den gemensamma utredningsgruppen behöver vidta utredningsåtgärder i någon av de stater som inrättat gruppen, får en medlem av gruppen från den staten be sitt eget lands behöriga myndigheter att genomföra dessa åtgärder utan att de övriga staterna behöver lämna in en framställning om ömsesidig rättslig hjälp. Den rättsliga standard som krävs för att få till stånd åtgärden i den staten skall vara den standard som tillämpas på nationell utredningsverksamhet.
1. De avtalsslutande parterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra användning av teknik för videoöverföring mellan varje medlemsstat och Amerikas förenta stater för att i ett förfarande där ömsesidig rättslig hjälp kan ges ta upp vittnesmål från ett vittne eller en expert i den anmodade staten, i den mån sådan hjälp för närvarande inte är möjlig. I den mån de inte anges särskilt i denna artikel, skall de närmare villkoren för förfarandet överensstämma med de villkor som föreskrivs enligt det tillämpliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller enligt den anmodade statens lagstiftning, beroende på vilket som är tillämpligt.
2. Såvida inte den ansökande och den anmodade staten enas om något annat, skall den ansökande staten stå för kostnaderna i samband med installationen och skötseln av videoöverföringen. Övriga kostnader som uppstår medan hjälpen lämnas
(inklusive kostnader i samband med deltagarnas resor i den anmodade staten) skall bestridas i överensstämmelse med de tillämpliga bestämmelserna i det avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna eller, i avsaknad av ett sådant avtal, såsom den ansökande och den anmodade staten överenskommer.
3. Den ansökande och den anmodade staten får samråda för att underlätta lösningen av sådana juridiska, tekniska eller logistiska problem som kan uppstå när framställningen verkställs.
4. Utan att det påverkar behörigheten enligt den ansökande statens lag skall avsiktligt felaktiga utsagor eller andra fel som begås av vittnet eller experten under videokonferensen kunna bestraffas i den anmodade staten på samma sätt som om de begåtts under nationella rättsliga förfaranden.
5. Denna artikel skall inte påverka användningen av andra, enligt tillämpligt avtal eller tillämplig lagstiftning, tillgängliga metoder för upptagning av vittnesmål i den anmodade staten.
6. Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av sådana bestämmelser i bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp mellan medlemsstater och Amerikas förenta stater som nödvändiggör eller tillåter användning av videokonferensteknik för andra syften än som anges i punkt 1, inklusive för identifiering av personer eller föremål eller upptagning av utsagor för en utredning. Om detta inte redan föreskrivs i ett tillämpligt avtal eller i tillämplig lagstiftning, får en stat tillåta användning av videokonferensteknik i sådana fall.
Artikel 7
Påskyndat översändande av framställningar
Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp och meddelanden i samband med dessa får översändas genom snabba kommunikationsmedel, inbegripet fax och e-post, varvid en formell bekräftelse skall följa om den anmodade staten kräver detta. Den anmodade staten får besvara framställningen genom sådana snabba kommunikationsmedel.
Artikel 8
Ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter
1. Ömsesidig rättslig hjälp skall även lämnas till en nationell administrativ myndighet som utreder beteenden som kan bli föremål för åtal eller som kan överföras till brottsutredande myndigheter eller åklagarmyndigheter i enlighet med dess specifika administrativa eller författningsmässiga bemyndigande för detta. Ömsesidig rättslig hjälp kan även lämnas till andra administrativa myndigheter under sådana förhållanden. Hjälp skall inte lämnas i ärenden som den administrativa myndigheten inte förväntar sig skall leda till åtal eller, i tillämpliga fall, hänskjutas till domstol.
Artikel 6
Videokonferens
L 181/38 Europeiska unionens officiella tidning
2. a) En framställning om hjälp enligt denna artikel skall
översändas mellan de centrala myndigheter som utsetts enligt det bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan de berörda staterna, eller mellan andra myndigheter som de centrala myndigheterna har enats om.
b) Om ett avtal saknas skall framställningar översändas mellan
United States Department of Justice och justitieministeriet, eller, enligt artikel 15.1, ett jämförbart ministerium i den berörda medlemsstaten vilket ansvarar för översändandet av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp, eller mellan andra myndigheter som Department of Justice och ministeriet enas om.
3. De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att undvika att anmodade stater genom tillämpning av denna artikel åläggs mycket stora bördor. Om resultatet ändå blir mycket stora bördor för den anmodade staten, skall de avtalsslutande parterna omedelbart samråda för att underlätta tillämpningen av denna artikel, bland annat genom att vidta sådana åtgärder som kan krävas för att minska aktuella och framtida bördor.
Artikel 9
Begränsningar av användningen för att skydda personupp-
gifter och andra uppgifter
1. Den ansökande staten får använda bevismaterial eller information som erhållits från den anmodade staten
a) vid sina brottsutredningar och rättsliga förfaranden,
b) för att förebygga ett överhängande och allvarligt hot mot sin
allmänna säkerhet,
c) för rättsliga eller administrativa förfaranden som inte gäller
brottmål men som är direkt kopplade till de utredningar eller förfaranden,
som anges i led a, eller
för vilka ömsesidig rättslig hjälp lämnats enligt artikel 8,
d) för varje annat ändamål, om informationen eller bevismate-
rialet har offentliggjorts inom ramen för de förfaranden för vilka de överlämnats, eller i någon av de situationer som anges i led a, b och c, samt
e) för varje annat ändamål, endast med föregående samtycke från
den anmodade staten.
b) Den anmodade staten får inte införa allmänna begräns-
ningar beträffande den ansökande statens rättsliga standarder för behandling av personuppgifter som ett villkor enligt led a för att tillhandahålla bevismaterial eller information.
3. Om den anmodade staten efter att ha lämnat uppgifter till den ansökande staten blir medveten om förhållanden som kan ge den anledning att i ett särskilt fall kräva ett ytterligare villkor, kan den anmodade staten samråda med den ansökande staten för att avgöra i vilken mån bevismaterialet och informationen kan skyddas.
4. En anmodad stat får i stället för denna artikel tillämpa den bestämmelse om begränsningar av användningen som återfinns i det tillämpliga bilaterala avtalet om ömsesidig rättslig hjälp, om detta medför att användningen av information och bevismaterial begränsas i mindre utsträckning än genom denna artikel.
5. Om ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp som är i kraft mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater den dag detta avtal undertecknas ger möjlighet att begränsa skyldigheten att lämna hjälp som rör vissa skattebrott, får den berörda medlemsstaten vid den utväxling av skriftliga instrument med Amerikas förenta stater som beskrivs i artikel 3.2 ange att medlemsstaten kommer att fortsätta att tillämpa bestämmelsen om begränsningar av användningen enligt det avtalet.
Artikel 10
Den ansökande statens begäran om sekretess
Den anmodade staten skall göra sitt yttersta för att iaktta sekretess i fråga om en framställning och dess innehåll, om den ansökande staten begär detta. Om en framställning inte kan verkställas utan att den begärda sekretessen bryts, skall den centrala myndigheten i den anmodade staten informera den ansökande staten, som sedan skall avgöra huruvida framställningen likväl bör verkställas.
Artikel 11
Samråd
De avtalsslutande parterna skall i förekommande fall samråda för att möjliggöra att detta avtal utnyttjas så effektivt som möjligt och även för att underlätta lösningen av tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet.
2. a) Denna artikel skall inte hindra den anmodade staten från att
införa ytterligare villkor i ett särskilt fall, om den särskilda framställningen om hjälp inte kan uppfyllas utan dessa villkor. Om ytterligare villkor har införts i enlighet med detta led, får den anmodade staten begära att den ansökande staten lämnar upplysning om hur bevismaterialet eller informationen används.
Artikel 12
Tidsmässig tillämpning
1. Detta avtal skall tillämpas på brott som begås såväl före som efter avtalets ikraftträdande.
Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
2. Detta avtal skall tillämpas på framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som görs efter avtalets ikraftträdande. Artiklarna 6 och 7 i avtalet skall emellertid tillämpas på framställningar som inte har avgjorts i en anmodad stat vid den tidpunkt då avtalet träder i kraft.
Artikel 13
Icke -avvikelse
Med förbehåll för artikel 4.5 och artikel 9.2 b skall detta avtal inte hindra den anmodade staten från att åberopa skäl för att vägra hjälp med hänvisning till ett bilateralt avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller, i avsaknad av ett avtal, sina tillämpliga rättsliga principer, inbegripet om verkställandet av framställningen skulle kunna skada dess suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen.
Artikel 14
Framtida bilaterala avtal om ömsesidig rättslig hjälp som
ingås med medlemsstater
Detta avtal skall inte utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.
Artikel 15
Utsedd myndighet och underrättelse
1. Om något annat ministerium än justitieministeriet har utsetts i enlighet med artikel 8.2 b skall Europeiska unionen underrätta Amerikas förenta stater om vilket ministerium som utsetts, innan den utväxling av skriftliga instrument mellan Amerikas förenta stater och medlemsstaterna som avses i artikel 3.3 äger rum.
2. De avtalsslutande parterna skall, på grundval av samråd dem emellan om vilka nationella myndigheter som skall utses i enlighet med artikel 4.3 för att ansvara för utredning och beivrande av brott, underrätta varandra om vilka nationella myndigheter de på så sätt har utsett, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater. Europeiska unionen skall före utväxlingen underrätta Amerikas förenta stater om vilka centrala myndigheter enligt artikel 4.3 som utsetts när det gäller medlemsstater som inte har ingått något avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Amerikas förenta stater.
3. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra om eventuella begränsningar som åberopas enligt artikel 4.4, innan den utväxling av skriftliga instrument som avses i artikel 3.2 och 3.3 äger rum mellan medlemsstaterna och Amerikas förenta stater.
Artikel 16
Territoriell tillämpning
1. Detta avtal skall
a) gälla för Amerikas förenta stater,
b) när det gäller Europeiska unionen
– gälla för medlemsstaterna,
– gälla för territorier för vilkas yttre förbindelser en
medlemsstat ansvarar, eller länder som inte är medlemsstater men för vilka en medlemsstat har andra skyldigheter avseende yttre förbindelser, om de avtalsslutande parterna enas om detta genom utväxling av en diplomatisk not som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten.
2. Tillämpningen av detta avtal på ett territorium eller land till vilket utvidgning har ägt rum i enlighet med punkt 1 b, kan avslutas sex månader i förväg av endera avtalsslutande parten genom en skriftlig anmälan på diplomatisk väg till den andra avtalsslutande parten, som vederbörligen bekräftas av den berörda medlemsstaten och Amerikas förenta stater.
Artikel 17
Översyn
De avtalsslutande parterna har enats om att genomföra en översyn av detta avtal senast fem år efter dess ikraftträdande. Översynen skall i synnerhet röra avtalets genomförande i praktiken och kan även omfatta sådana frågor som vilka konsekvenser innehållet i detta avtal får för Europeiska unionens vidare utveckling.
Artikel 18
Ikraftträdande och upphörande
1. Detta avtal träder i kraft den första dagen efter den tredje månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna utväxlat instrument som anger att de har avslutat sina interna förfaranden i detta syfte. Dessa instrument skall även ange att de åtgärder som anges i artikel 3.2 och 3.3 har avslutats.
2. En avtalsslutande part kan säga upp avtalet när som helst genom en skriftlig anmälan till den andra parten, varvid uppsägningen får verkan sex månader efter dagen för anmälan.
Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.
Som skedde i Washington D.C. den tjugofemte juni tjugohundratre i två exemplar på danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska språken, vilka alla texter är lika giltiga.
Por la Unión Europea For Den Europæiske Union Für die Europäische Union
Για την Ευρωπαϊκή Ένωση
For the European Union Pour l'Union européenne Per l'Unione europea Voor de Europese Unie Pela União Europeia Euroopan unionin puolesta På Europeiska unionens vägnar
Por los Estados Unidos de América For Amerikas Forenede Stater Für die Vereinigten Staaten von Amerika
Για τις Ηνωµένες Πολιτείες της Αµερικής
For the United States of America Pour les États-Unis d'Amérique Per gli Stati Uniti d'America Voor de Verenigde Staten van Amerika Pelos Estados Unidos da América Amerikan yhdysvaltojen puolesta På Amerikas förenta staters vägnar
L 181/40
Förklarande not om avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas
förenta stater
Denna not återspeglar överenskommelser mellan de avtalsslutande parterna om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (nedan kallat ”avtalet”).
Beträffande artikel 8
När det gäller ömsesidig rättslig hjälp till administrativa myndigheter enligt artikel 8.1 medför den första meningen i artikel 8.1 en skyldighet att lämna ömsesidig rättslig hjälp till ansökande amerikanska federala administrativa myndigheter och ansökande nationella administrativa myndigheter i EU:s medlemsstater. I enlighet med den andra meningen i den punkten kan ömsesidig rättslig hjälp även lämnas till andra – alltså ickefederala eller lokala - administrativa myndigheter. Denna bestämmelse omfattas dock av den anmodade statens skönsmässiga bedömning.
Parterna är eniga om att ömsesidig rättslig hjälp enligt den första meningen i artikel 8.1 skall lämnas till en ansökande administrativ myndighet som vid den tid då ansökan görs genomför utredningar eller driver förfaranden i syfte att väcka åtal för brott eller hänskjuta det utredda beteendet till de behöriga lagförande myndigheterna inom ramen för sitt lagstadgade mandat i enlighet med nedanstående närmare beskrivning. Det faktum att åtal för brott övervägs vid den tid då ansökan görs utesluter inte att den myndigheten kan använda sig av andra påföljder än straffrättsliga sådana. Följaktligen kan ömsesidig rättslig hjälp som erhålls i enlighet med artikel 8.1 få den ansökande administrativa myndigheten att dra den slutsatsen att straffrättsligt förfarande eller hänskjutande till en lagförande myndighet inte är lämpligt. Dessa tänkbara konsekvenser påverkar inte de avtalsslutande parternas skyldighet att lämna hjälp enligt denna artikel.
Den ansökande administrativa myndigheten får emellertid inte utnyttja artikel 8.1 för att begära hjälp i fall då straffrättsliga förfaranden eller hänskjutande till lagförande myndigheter inte övervägs eller i frågor då det beteende som utreds inte kan bli föremål för straffrättsliga påföljder eller hänskjutande till lagförande myndigheter enligt den ansökande statens lag.
Europeiska unionen erinrar om att innehållet i avtalet för unionens del omfattas av bestämmelserna om polisiärt och rättsligt samarbete i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen och att avtalet har ingåtts inom ramen för dessa bestämmelser.
Beträffande artikel 9
Syftet med artikel 9.2 b är att garantera att rättslig hjälp endast i undantagsfall får vägras med hänvisning till skydd av personuppgifter. En sådan situation kan uppstå om vid en vägning av de viktiga intressen som berörs i ett särskilt fall (å ena sidan allmänintressen, inbegripet sund rättskipning, å andra sidan skydd av privatlivet) utlämnande av de särskilda uppgifter som begärs av den ansökande staten skulle ge upphov till svårigheter som är så grundläggande att den anmodade staten anser att de omfattas av vägran på grund av skydd av väsentliga intressen. En bred, kategorisk eller systematisk tillämpning av uppgiftsskyddsprincipen av den anmodade staten i syfte att vägra samarbete utesluts härmed. Det faktum att den ansökande och den anmodade staten har olika system för skydd av uppgifter (t.ex. att den ansökande staten inte har något som motsvarar en dataskyddsmyndighet) eller olika metoder för att skydda personuppgifter (t.ex. att den ansökande staten använder andra medel än radering för att skydda integriteten och korrektheten hos de personuppgifter som mottas av de brottsbekämpande myndigheterna) får inte i sig införas som tilläggsvillkor enligt artikel 9.2 a.
Beträffande artikel 14
I artikel 14 föreskrivs det att detta avtal inte skall utesluta att bilaterala avtal mellan en medlemsstat och Amerikas förenta stater ingås efter detta avtals ikraftträdande, förutsatt att de är förenliga med detta avtal.
Europeiska unionens officiella tidning
19.7.2003
Om någon bestämmelse i detta avtal ger upphov till en tillämpningssvårighet för antingen Amerikas förenta stater eller en eller flera medlemsstater bör en sådan svårighet i första hand om möjligt lösas genom samråd mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater eller, om så är lämpligt, genom de samrådsförfaranden som anges i detta avtal. När det inte är möjligt att hantera en sådan tillämpningssvårighet uteslutande genom samråd, är det förenligt med avtalet att låta framtida bilaterala avtal mellan den eller de berörda medlemsstaterna och Amerikas förenta stater fastställa en operativt genomförbar alternativ mekanism där syftet med den särskilda bestämmelse i förhållande till vilken svårigheten har uppstått.
Europeiska unionens officiella tidning
L 181/42
Bilaga 5: Avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Konungariket Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Artikel 1 ……………Tillämpningsområde för rättslig hjälp Artikel 2 ……………Centralorgan Artikel 3 ……………Begränsningar i rättslig hjälp Artikel 4 ……………Framställningens form och innehåll Artikel 5 ……………Verkställighet av framställningar Artikel 6 ……………Kostnader Artikel 7 ……………Begränsningar i användningen Artikel 8 ……………Sekretess Artikel 9 ……………Bevisupptagning i den anmodade staten Artikel 10 …………...Allmänna handlingar Artikel 11 …………...Inställelse i den ansökande staten Artikel 12 …………...Överförande av frihetsberövade personer Artikel 13 …………...Transitering av frihetsberövade personer Artikel 14 …………...Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål Artikel 15 …………...Delgivning Artikel 16 …………...Husrannsakan och beslag Artikel 17 …………...Återlämnande av föremål Artikel 18 …………...Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden Artikel 19 …………...Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten Artikel 20 …………...Förenlighet med andra avtal Artikel 21……………Samråd Artikel 22 …………...Ratificering, ikraftträdande och uppsägning
FORMULÄR
Formulär A INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR Formulär A – 1 INTYG OM AVSAKNADEN AV AFFÄRSHANDLINGAR Formulär B INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA HANDLINGAR Formulär B – 1 INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA HANDLINGAR Formulär C INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL
Konungariket Sveriges regering
och
Amerikas Förenta Staters regering,
som önskar förbättra de båda ländernas rättsvårdande myndigheters
effektivitet i fråga om utredning och lagföring av brott genom samarbete och
ömsesidig rättslig hjälp i brottmål,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Tillämpningsområde för rättslig hjälp
1. De avtalsslutande parterna skall enligt bestämmelserna i detta avtal lämna ömsesidig rättslig hjälp i samband med utredning av och lagföring för brott och i rättsliga förfaranden som hänför sig till brott.
2. Rättslig hjälp skall inbegripa: a) att efterforska och identifiera personer eller föremål,
b) delgivning av handlingar,
c) bevisupptagning eller hållande av förhör, d) att överföra frihetsberövade personer för förhör eller i annat syfte, e) att tillhandahålla handlingar, uppteckningar och föremål, f) att verkställa framställningar om husrannsakan och beslag, g) att biträda i rättsliga förfaranden som gäller kvarhållande samt förverkande av egendom och dess återlämnande, h) att inleda straffrättsliga förfaranden i den anmodade staten, samt i) att lämna varje annat slag av rättslig hjälp som är förenlig med detta avtals syfte och inte förbjuden enligt den anmodade statens lagstiftning.
3. Rättslig hjälp skall lämnas utan hänsyn till om det handlande som är föremål för utredning, lagföring eller rättsligt förfarande i den ansökande staten skulle utgöra ett brott enligt den anmodade statens lagstiftning. Om en framställning gäller överförande av frihetsberövade personer enligt artikel 12, husrannsakan och beslag enligt artikel 16 eller biträde i ett förverkandeförfarande enligt artikel 18, kan dock den anmodade staten kräva att den ifrågavarande gärningen skulle kunna beivras enligt dess straffrättsliga eller administrativa lagstiftning.
4. Detta avtal gäller enbart för ömsesidig rättslig hjälp mellan de avtalsslutande parterna. Bestämmelserna i detta avtal skall inte ge upphov till någon rätt för någon enskild person att erhålla, undertrycka eller utesluta någon bevisning eller att hindra att en framställning verkställs.
Artikel 2
Centralorgan
1. Var och en av de avtalsslutande parterna skall utse ett centralorgan som skall göra och ta emot framställningar enligt detta avtal.
2. Amerikas Förenta Staters centralorgan skall vara justitieministern eller en person som utsetts av justitieministern. Konungariket Sveriges centralorgan skall vara Justitiedepartementet.
3. Respektive centralorgan skall göra framställningar på de myndigheters vägnar som enligt lag är ansvariga för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden som hänför sig till brott. Dessa myndigheter är i Amerikas Förenta Stater åklagare, utredare med straffrättslig behörighet och organ eller enheter med särskild författningsreglerad behörighet att överlämna ärenden till åtal. Dessa myndigheter är i Sverige domstolar, allmänna åklagare och andra myndigheter med behörighet att leda förundersökningar i brottmål.
4. Centralorganen skall ha direkt kontakt med varandra i och för detta avtal.
Artikel 3
Begränsningar i rättslig hjälp
1. Den anmodade statens centralorgan får vägra att lämna rättslig hjälp om:
a) framställningen hänför sig till en gärning enligt militär
lagstiftning som inte också är ett brott enligt den allmänna strafflagstiftningen,
b) framställningen hänför sig till ett politiskt brott, c) framställningen hänför sig till en gärning för vilken straffet i den ansökande staten är frihetsberövande i ett år eller mindre,
d) verkställighet av framställningen skulle skada den
anmodade statens säkerhet eller andra väsentliga intressen (ordre public), eller
e) framställningen inte gjorts i överensstämmelse med avtalet.
2. Innan rättslig hjälp vägras i enlighet med denna artikel, skall den anmodade statens centralorgan samråda med den ansökande statens centralorgan för att överväga om rättslig hjälp kan lämnas på sådana villkor som den finner nödvändiga. Om den ansökande staten godtar rättslig hjälp på dessa villkor, skall den rätta sig efter dessa villkor.
3. Om den anmodade statens centralorgan vägrar rättslig hjälp, skall den underrätta den ansökande statens centralorgan om skälen till detta.
Artikel 4
Framställningens form och innehåll
1. En framställning om rättslig hjälp skall göras skriftligen; den anmodade statens centralorgan kan dock godta en framställning i annan form i brådskande fall. I sådant fall skall framställningen bekräftas skriftligen inom tio dagar om inte den anmodade statens centralorgan går med på annat. En framställning och till denna fogade handlingar skall vara på den anmodade statens språk eller åtföljas av en översättning till detta språk om inte annat överenskommits.
2. En framställning skall innehålla följande: a) uppgift om den myndighet som handlägger utredningen, lagföringen eller det rättsliga förfarande som framställningen hänför sig till, b) en beskrivning av vad saken gäller och vad slags utredning, lagföring eller rättsligt förfarande som pågår inklusive uppgift om de fakta och lagbestämmelser som är tillämpliga på de brottsliga gärningar som hänför sig till ärendet, c) en beskrivning av de bevis, den information eller annat biträde som begärs, samt d) uppgift om syftet med begärda bevis, information eller annat biträde och dess anknytning till omständigheterna i ärendet.
3. I den utsträckning som det är nödvändigt och möjligt skall en framställning också innehålla: a) uppgift om en eftersökt persons identitet och förmodade adress, b) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall delges, vederbörandes anknytning till det rättsliga förfarandet samt det sätt på vilket delgivning skall ske, c) uppgift om identiteten på och adressen till den som skall tillhandahålla bevis, d) en noggrann beskrivning av den plats eller den person som skall bli föremål för husrannsakan respektive kroppsvisitation samt av de föremål som skall tas i beslag, e) en beskrivning av muntlig bevisning som begärs, eventuellt innehållande en lista på de frågor som skall ställas till ett vittne, f) en beskrivning av det sätt på vilket muntlig bevisning eller utsaga skall tas upp och redovisas, g) en beskrivning av eventuellt särskilt förfarande enligt vilket framställningen skall verkställas,
h) uppgift om traktamente och kostnadsersättning som en
person som ombetts inställa sig i den ansökande staten har rätt till för sin inställelse, samt
i) varje annan upplysning som den anmodade staten kan behöva för att verkställigheten skall underlättas.
Artikel 5
Verkställighet av framställningar
1. Den anmodade statens centralorgan skall skyndsamt verkställa en framställning eller, i förekommande fall, översända den till den myndighet som är behörig att göra det. Den anmodade statens behöriga myndigheter skall göra allt de kan för att verkställa framställningen. Den anmodade statens domstolar skall ha behörighet att utfärda föreläggande, förordna om husrannsakan eller meddela varje annat beslut som är nödvändigt för att verkställa framställningen.
2. Den anmodade staten skall vidta de åtgärder som krävs för att företräda den ansökande statens intressen i rättsliga förfaranden i den anmodade staten som härrör från en framställning om rättslig hjälp samt stå för kostnaderna för detta.
3. Framställningar skall verkställas i enlighet med den anmodade statens lagstiftning om inte annat föreskrivs i detta avtal. Om ett särskilt förfarande har angetts i framställningen skall dock detta följas i den mån det inte är förbjudet i den anmodade statens lagstiftning.
4. Om den anmodade statens centralorgan konstaterar att verkställighet av framställningen skulle inkräkta på en pågående brottsutredning, lagföring eller rättsligt förfarande i denna stat, kan den, efter samråd med den ansökande statens centralorgan, skjuta upp verkställigheten eller göra verkställigheten beroende av de villkor som anses nödvändiga. Om den ansökande staten godtar rättslig hjälp på angivna villkor, skall den rätta sig efter dessa villkor.
5. Den anmodade statens centralorgan skall besvara rimliga förfrågningar från den ansökande statens centralorgan angående hur verkställandet av framställningen framskrider.
6. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om resultatet av framställningen. Om framställningen inte kan fullgöras på grund av faktisk omöjlighet, därför att kraven i den anmodade statens inhemska lagstiftning inte är uppfyllda eller av något annat skäl, skall den anmodade statens centralorgan underrätta den ansökande statens centralorgan om skälen till att den inte kan verkställa framställningen.
Artikel 6
Kostnader
1. Den anmodade staten skall stå för alla kostnader som hänför sig till verkställigheten av en framställning om rättslig hjälp med undantag för följande som skall betalas av den ansökande staten: a) ersättning till sakkunniga, b) kostnaderna för översättning, tolkning och utskrift, samt c) traktamenten och kostnadsersättningar som hänför sig till resor som företas av personer som reser i den anmodade staten till förmån för den ansökande staten eller i enlighet med artiklarna 11 och 12
1
.
2. Om det under verkställigheten av en framställning blir uppenbart att en fullständig verkställighet skulle medföra extraordinära kostnader, skall centralorganen samråda för att bestämma på vilka villkor verkställigheten kan fortsätta.
Artikel 7
Begränsningar i användningen
1. Den anmodade staten kan ställa som villkor för verkställighet att uppgifter eller bevismaterial som erhållits inte utan föregående medgivande från dess centralorgan får användas eller överlämnas av den ansökande statens myndigheter för annan utredning eller rättsligt förfarande än vad som angivits i framställningen.
2. Ingenting i denna artikel skall utesluta att, i den utsträckning som krävs enligt den ansökande statens konstitution, uppgifter eller bevisning röjs eller används i ett straffrättsligt förfarande. Den ansökande staten skall i förväg underrätta den anmodade staten om ett sådant röjande eller användning.
3. Uppgifter eller bevismaterial som har offentliggjorts i den ansökande staten under det normala förloppet av det rättsliga förfarande för vilket det tillhandahållits eller som har röjts i enlighet med punkt 2, kan därefter användas i vilket syfte som helst.
Artikel 8
Sekretess
1. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att sekretessbelägga en framställning och dess innehåll om den ansökande statens centralorgan har begärt sådan sekretess. Om framställningen inte kan verkställas utan att bryta en sådan sekretess, skall den
1
Enligt den engelska språkversionen hänvisas även till artikel 13. Den versionen har följts i den
konsoliderade versionen, se bilagan till bilaga 2.
anmodade statens centralorgan upplysa den ansökande statens centralorgan om detta, som därefter har att besluta om framställningen trots detta skall verkställas.
2. Den anmodade statens centralorgan får begära att uppgifter eller bevismaterial som lämnats enligt detta avtal skall sekretessbeläggas eller endast får röjas på sådana villkor som den anger. Om den ansökande staten tar emot uppgifter eller bevismaterial på dessa villkor, skall den ansökande staten göra sitt bästa för att rätta sig efter villkoren.
Artikel 9
Bevisupptagning i den anmodade staten
1. En person i den anmodade staten, med vilken bevisupptagning har begärts i enlighet med detta avtal, skall, om nödvändigt, åläggas att inställa sig för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att tillhandahålla föremål inbegripet handlingar, uppteckningar och bevisföremål. Den som under verkställigheten av en framställning lämnar falskt vittnesmål eller en osann utsaga, skall vara underkastad lagföring och straff i den anmodade staten i enlighet med dess strafflagstiftning.
2. På begäran skall den anmodade statens centralorgan på förhand informera om när och var bevisupptagning enligt denna artikel kommer att äga rum.
3. Den anmodade staten skall tillåta personer som är angivna i framställningen att närvara när framställningen verkställs och skall låta sådana personer fråga, eller lämna frågor att ställas till, den person som är föremål för bevisupptagning.
4. Den som är föremål för bevisupptagning får göra sådana anspråk på immunitet, inhabilitet eller privilegier som är medgivna enligt endera statens lagstiftning. Om en person gör ett sådant anspråk enligt den ansökande statens lagstiftning, skall den anmodade staten i detta hänseende förlita sig på uppgift från den ansökande statens centralorgan som bevis på förekomsten av immunitet, inhabilitet eller privilegier. Om bevisupptagning har genomförts i den anmodade staten, kan personen i fråga på nytt göra anspråket för att få det bedömt av den ansökande statens rättsliga myndigheter.
5. Den ansökande staten får begära att föremål som tillhandahållits i den anmodade staten i enlighet med denna artikel, eller artikel 16, eller som är föremål för vittnesmål eller utsaga som avgivits i enlighet med denna artikel, legaliseras genom intyg. Den ansökande staten får begära att avsaknaden av sådana föremål bekräftas genom intyg. Om sådana föremål är affärsdokument kan intygandet ske: a) genom ett intyg enligt formulär A eller A-1 fogade som bilagor till detta avtal, b) genom en skriftlig sammanfattning av bevisupptagningen som innehåller de väsentliga uppgifter som anges i formulär A eller A-1, eller c) genom en handling som innehåller de väsentliga uppgifter som begärts av den ansökande staten.
Uppteckningar som på detta sätt legaliserats i Sverige eller dokumentation som på detta sätt intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka sanningen av däri lämnade uppgifter.
Artikel 10
Allmänna handlingar
1. Den anmodade staten skall tillhandahålla den ansökande staten kopior av allmänna handlingar som är tillgängliga för allmänheten, inklusive handlingar eller uppgifter av vad slag som helst, som förvaras hos offentliga myndigheter i den anmodade staten.
2. Den anmodade staten får i samma utsträckning och på samma villkor som sådana kopior av uppteckningar skulle vara tillgängliga för dess egna offentliga myndigheter, tillhandahålla kopior av uppteckningar, innefattande handlingar eller uppgifter i någon form, som förvaras hos offentliga myndigheter i den staten men som inte är tillgängliga för allmänheten. Den anmodade staten får efter eget skön helt eller delvis avslå en framställning enligt denna punkt.
3. Den ansökande staten får begära att allmänna handlingar, som tillhandahållits i den anmodade staten enligt denna artikel, legaliseras i enlighet med bestämmelserna i konventionen den 5 oktober 1961 om avskaffande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar eller av en tjänsteman som har till uppgift att förvara dem genom användning av formulär B som bifogats detta avtal. Ingen ytterligare legalisering skall vara nödvändig. Den ansökande staten får begära att avsaknaden eller obefintligheten av sådana uppteckningar bekräftas genom att använda ett intyg enligt formulär B fogat som bilaga till detta avtal. Uppteckningar som legaliseras på detta sätt i Sverige eller formulär B-1 som intygar avsaknaden av sådana uppteckningar skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna för att styrka riktigheten av däri lämnade uppgifter.
Artikel 11 Inställelse i den ansökande staten
1. Den anmodade staten skall uppmana en person i den staten att inställa sig inför den behöriga myndigheten i den ansökande staten. Den anmodade statens centralorgan skall omedelbart underrätta den ansökande statens centralorgan om hur personen i fråga ställer sig till uppmaningen.
2. Framställningen skall ange i vilken utsträckning som den som uppmanats inställa sig kommer att ersättas för sina kostnader. På begäran av personen i fråga får den ansökande staten betala ut förskott för dessa kostnader genom sin ambassad i den anmodade staten.
3. Den som uppmanats inställa sig, som ej är misstänkt eller svarande, får inte åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den anmodade staten. En person som uppmanats inställa sig, som är misstänkt eller svarande, får ej åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning av sin personliga frihet i den ansökande staten på grund av gärningar eller domar från tiden före avresan ifrån den anmodade staten som inte angivits i framställningen. Beträffande Förenta Staterna kan sådan immunitet även omfatta verkan av delgivning av stämning. Beträffande Förenta Staterna skall immunitet som anges i denna punkt bara tillämpas i den utsträckning som medgivits av centralorganet. Sveriges centralorgan skall informeras om sådan immunitet som medgivits av Förenta Staternas centralorgan.
4. Immunitet som anges i föregående punkt skall upphöra tio dagar efter det att personen i fråga har blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller när han, efter att ha lämnat den ansökande staten, frivilligt återvänder dit.
Artikel 12
Överförande av frihetsberövade personer
1. En person som är frihetsberövad i den anmodade staten och vars närvaro behövs i den ansökande staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, skall i detta syfte överföras från den anmodade staten till den ansökande staten om såväl personen i fråga som den anmodade staten samtycker.
2. En person som är frihetsberövad i den ansökande staten och vars närvaro behövs i den anmodade staten för rättslig hjälp enligt detta avtal, får överföras från den ansökande staten till den anmodade staten om personen i fråga samtycker och båda staterna kommer överens om detta.
3. För denna artikels syften skall: a) den mottagande staten ha behörighet och förpliktelse att hålla den överförde frihetsberövad om inte den sändande staten bestämmer annat, b) den mottagande staten återföra den överförde till den sändande statens förvar så snart som omständigheterna medger, om inte båda staterna kommit överens om annat, c) den mottagande staten inte, för att återföra den överförde, kräva att den sändande staten inleder ett utlämningsförfarande, eller något annat förfarande, samt d) den överförde från den påföljd som ådömts honom i den sändande staten få avräkna den tid som han varit frihetsberövad i den mottagande staten.
4. En person som överförts i enlighet med denna artikel får inte medan han befinner sig i den mottagande staten: a) på annat sätt än som följer av punkt 3 åtalas, frihetsberövas eller underkastas någon inskränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar från tiden innan han reste från den sändande staten, eller b) åläggas att vittna i rättsliga förfaranden som inte angivits i framställningen.
5. Den immunitet som föreskrivs i föregående punkt skall upphöra när en person, som försatts på fri fot i enlighet med punkt 3, frivilligt kvarstannar i den mottagande staten mer än tio dagar efter det att han blivit underrättad om att hans närvaro inte längre krävs eller han, efter att ha lämnat den mottagande staten, frivilligt återvänder dit.
6. En person som inställer sig vid rättegång i den ansökande staten enligt bestämmelserna i denna artikel får inte åtalas i denna stat på grundval av sitt vittnesmål annat än för domstolstrots eller mened.
Artikel 13
Transitering av frihetsberövade personer
1. Den anmodade staten kan medge att en av tredje stat frihetsberövad person, vars personliga närvaro begärts av den ansökande staten för förhör eller för att avlägga vittnesmål eller för att på annat sätt lämna rättslig hjälp i brottmål eller i andra rättsliga förfaranden som hänför sig till brottmål, får föras genom dess område.
2. Den anmodade staten skall ha behörighet och förpliktelse att hålla personen frihetsberövad under transiteringen.
Artikel 14
Efterforskning eller identifiering av personer eller föremål
Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ta reda på var personer eller föremål som angivits i framställningen finns samt deras identitet.
Artikel 15
Delgivning
1. Den anmodade staten skall göra sitt bästa för att ombesörja delgivning av en handling som helt eller delvis hänför sig till en framställning om rättslig hjälp som gjorts av den ansökande staten enligt bestämmelserna i detta avtal.
2. Den ansökande staten skall översända en framställning om delgivning av en kallelse till inställelse inför myndighet i den ansökande staten i rimlig tid och, beträffande en svarande, minst 30 dagar före inställelsedagen.
3. Den anmodade staten skall återsända bevis om delgivning på det sätt som angivits i framställningen eller som är godtagbart enligt bestämmelserna i Haagkonventionen om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, gjord i Haag den 15 november 1965.
Artikel 16
Husrannsakan och beslag
1. Den anmodade staten skall verkställa en framställning om husrannsakan, beslag och överlämnande av föremål till den ansökande staten, om framställningen innehåller de uppgifter som krävs för att en sådan åtgärd skall kunna vidtas enligt den anmodade statens lagstiftning.
2. Den ansökande staten får begära att varje tjänsteman som har ett beslagtaget föremål i sitt förvar, genom att använda formulär C bifogat detta avtal, intygar föremålets identitet, att det stått under kontinuerligt förvar och att det är i orubbat skick. Ingen ytterligare legalisering skall krävas. Föremål som har bestyrkts på detta sätt i Sverige, skall vara tillåtna som bevisning i Förenta Staterna.
3. Den anmodade statens centralorgan får kräva att den ansökande staten går med på sådana villkor som anses nödvändiga för att skydda tredje mans intresse i föremål som skall överlämnas.
Artikel 17
Återlämnande av föremål
Den anmodade statens centralorgan kan kräva att den ansökande statens centralorgan så snart som möjligt återlämnar föremål som överlämnats till det vid verkställighet av en framställning enligt detta avtal.
Artikel 18
Rättslig hjälp i förverkandeförfaranden
1. Om en avtalsslutande parts centralorgan får kännedom om att utbyte av eller hjälpmedel vid brott finns på den andra partens område och kan bli föremål för förverkande eller på annat sätt underkastat kvarstad eller beslag enligt denna parts lagstiftning, får den underrätta den andra partens centralorgan om detta. Om denna andra part har domsrätt, får den vidarebefordra denna information till sina myndigheter för bedömning av om någon åtgärd bör vidtas. Dessa myndigheter skall fatta beslut i enlighet med sitt lands lagstiftning och skall genom sitt centralorgan underrätta den andra parten om vidtagen åtgärd.
2. De avtalsslutande parterna skall i fråga om rättsliga förfaranden och verkställighet av domar som gäller förverkande av utbyte och hjälpmedel vid brott och återlämnande till brottsoffer bistå varandra i den utsträckning som medges enligt deras respektive lagstiftning. Detta kan innefatta identifiering, uppspårande, provisorisk frysning, beslag, eller på annat sätt bindning av utbyte eller hjälpmedel för att främja sådana rättsliga förfaranden eller verkställighet av domar.
3. Den avtalsslutande part som har vidtagit provisoriska åtgärder i enlighet med punkt 2 skall på begäran och i den utsträckning som är tillåtet enligt dess lagstiftning utverka ett beslut som medger att den aktuella egendomen överförs till den ansökande statens domsrätt.
4. Utbyte och hjälpmedel som förverkats till en avtalsslutande part enligt denna artikel skall denna part förfoga över i enlighet med sin lagstiftning. Endera parten får överföra sådan egendom, utbytet vid dess försäljning eller del därav till den andra parten i den utsträckning som det medges av deras respektive lagstiftning och på sådana villkor som de anser lämpliga.
Artikel 19
Inledande av straffrättsligt förfarande i den anmodade staten
1. Endera avtalsslutande part får översända en framställning om att ett straffrättsligt förfarande skall inledas inför den andra partens
behöriga myndigheter om båda parter är behöriga att utreda eller lagföra. Sådana framställningar skall översändas genom respektive centralorgan.
2. Den anmodade staten skall överväga att inleda utredning eller lagföring i den utsträckning som det är befogat enligt dess lagstiftning, praxis och processordning. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje åtgärd som vidtagits med anledning av framställningen.
Artikel 20
Förenlighet med andra avtal
Rättslig hjälp och förfaranden som regleras i detta avtal skall inte hindra någon av de avtalsslutande parterna från att lämna den andra parten rättslig hjälp enligt bestämmelser i andra tillämpliga internationella överenskommelser eller enligt bestämmelser i dess inhemska lagstiftning. Parterna kan också lämna rättslig hjälp i enlighet med en bilateral uppgörelse, överenskommelse eller praxis som kan vara tillämplig.
Artikel 21
Samråd
De avtalsslutande parternas centralorgan skall vid tidpunkter som de gemensamt kommer överens om samråda för att detta avtal skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Centralorganen kan också komma överens om nödvändiga praktiska åtgärder för att underlätta tillämpningen av detta avtal.
Artikel 22
Ratificering, ikraftträdande och uppsägning
1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas så snart som möjligt.
2. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.
3. Endera avtalsslutande part får säga upp detta avtal genom skriftlig underrättelse till den andra parten. Uppsägningen blir gällande ett år från den dag då den andra parten mottog sådan underrättelse på diplomatisk väg.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.
Som skedde i den 2001 i två exemplar på engelska och svenska, vilka båda har lika giltighet.
FÖR KONUNGARIKET SVERIGES REGERING
FÖR AMERIKAS FÖRENTA STATERS REGERING
Formulär A
INTYG OM AFFÄRSHANDLINGAR
Jag,
________(namn)___________,
intygar under laga ansvar för osann utsaga
eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till
_______________________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)_________
med ställning som
_________________(ställning eller titel)________________.
Vidare intygar jag att varje handling som fogats till denna är en handling i
förvar hos
__________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)__________.
Vidare intygar jag att:
A. dessa handlingar utfärdades, vid eller i nära anslutning till den
tidpunkt då de omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter,
B. dessa handlingar upprättats inom ramen för en reguljärt driven
affärsrörelse,
C. det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att upprätta
sådana handlingar, samt
D. om någon handling inte utgör originalet, den är en kopia av
originalet.
_________________(underskrift)_____________________
_______________(datum för underskrift)_______________
________________(plats för underskrift)_______________
Formulär A – 1
INTYG OM AVSAKNADEN AV AFFÄRSHANDLINGAR
Jag,
_________(namn) ____________,
intygar under laga ansvar för osann
utsaga eller osant intygande att jag är anställd av/knuten till
____________(namnet på företaget från vilket handlingar begärs)__________________
med ställning som
___________ (ställning eller titel)_____________.
Till följd av min anställning i/anknytning till ovan nämnda företag känner
jag till affärshandlingarna det bevarar. Företaget bevarar handlingar som är:
A. utfärdade, vid eller i anslutning till den tidpunkt då
omständigheter inträffade som skildras, av (eller från uppgifter som förmedlats av) en person med kännedom om dessa omständigheter,
B. upprättade inom ramen för en reguljärt driven affärsrörelse,
och
C. som det är regelbunden praxis i affärsverksamheten att
upprätta.
Bland handlingar som på detta sätt upprättats är handlingar från individer och enheter som har konto hos eller på annat sätt driver handel med ovan nämnda företag. Jag har gjort eller låtit göra omsorgsfulla efterforskningar bland dessa handlingar. Inga handlingar ha påträffats som återspeglar någon affärsverksamhet mellan företaget och följande individer och enheter: Om företaget hade haft ett konto som ombud för eller deltagit i en affärsuppgörelse med någon av de förut nämnda personerna eller enheterna skulle dess affärshandlingar återspegla detta förhållande.
_________________(underskrift)____________________________
___________________(datum för underskrift)__________________
__________________(plats för underskrift)____________________
Formulär B
INTYG GÄLLANDE ALLMÄNNA HANDLINGAR
Jag
,________(namn)_______________
intygar under laga ansvar för osann
utsaga eller osant intygande att:
1. ___________(
namnet på den offentliga myndigheten
)_______________
är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag
bemyndigad att förvara allmänna handlingar, som skildrar
förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras
eller tas om hand för förvaring,
2. min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är
_________(
officiell titel
)__________,
3. jag i min officiella egenskap har låtit framställa sanna och
riktiga kopior av handlingar som förvaras hos denna offentliga
myndighet, samt
4. dessa kopior beskrivs nedan och bifogas.
Beskrivning av handlingar:
_________________(underskrift)___________________________
_________________(datum för underskrift)___________________
_________________(plats för underskrift)____________________
Formulär B – 1
INTYG GÄLLANDE AVSAKNADEN AV ALLMÄNNA HANDLINGAR
Jag,
_______(namn)_________,
intygar under laga ansvar för osann utsaga
eller osant intygande att:
1)
__________________ (namnet på den offentliga myndigheten)______________
är en offentlig myndighet i Sverige enligt svensk lag
bemyndigad att förvara allmänna handlingar som skildrar
förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras
eller tas om hand för förvaring,
2) handlingar av det slag som beskrivs nedan skildrar
förhållanden som enligt lag skall upptecknas och dokumenteras
eller tas om hand för förvaring och att sådana förhållanden
regelbundet dokumenteras eller tas om hand för förvaring av
ovan nämnda offentliga myndighet,
3) min ställning i ovan nämnda offentliga myndighet är
____________________(officiell titel)______________________,
4) jag har i min officiella egenskap gjort eller låtit göra
omsorgsfulla efterforskningar bland ovan nämnda offentliga
myndighets handlingar efter nedan beskrivna handlingar, och
5) inga sådana handlingar har där påträffats.
Beskrivning av handlingar:
____________________(underskrift)________________________
_________________(datum för underskrift)___________________
_________________(plats för underskrift)_____________________
Formulär C
INTYG RÖRANDE BESLAGTAGNA FÖREMÅL
Jag
,_____________ (namn)_______________,
intygar under laga ansvar för
osann utsaga eller osant intygande att min ställning inom
___________________(offentlig myndighet)_____________________
i Sverige är
____________(officiell titel)____________.
Jag mottog de nedan angivna föremålen i förvar från
__________(namnet på personen)___________
den
_________(datum)________
i
____________(ort)_____________.
De är nu i samma skick som när jag mottog dem (eller, om i annat skick, i
det skick som anges nedan).
Beskrivning av föremål:
Förändringar i skick under mitt förvar:
Officiellt sigill
____________________(underskrift)________________________
_________________(datum för underskrift)___________________
__________________(plats för underskrift)___________________
Bilaga 6: Promemorians lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för brott
dels att nuvarande 26 a § skall betecknas 26 b §, dels att det skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 a §
Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige vid en transport som avses i 26 §, skall tillstånd enligt den bestämmelsen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom 24 timmar från landningen. Ansökan om tillstånd skall göras inom 96 timmar från landningen.
Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en ansökan om tillstånd till transport har prövats. Görs ingen ansökan inom rätt tid enligt första stycket, skall personen omedelbart friges.
Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i 26 § tredje stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas.
I fråga om svenska medborgare gäller bestämmelserna i andra stycket endast under de förutsättningar som anges i 26 § andra stycket.
När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för bestämmelserna i första–fjärde styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §
Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas eller överlämnas, dock längst till dess en ansökan om tillstånd till transport har prövats. Görs ingen ansökan inom 96 timmar från landningen, skall personen omedelbart friges.
När tillstånd har meddelats, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
Bilaga 7: Förteckning över remissinstanser
Riksdagens ombudsmän, Göta Hovrätt, Stockholms tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Tullverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund och Luftfartsstyrelsen.
Bilaga 8: Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1957:668) om utlämning för brott skall införas en ny paragraf, 26 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 b §
Om det vid en transport som avses i 26 § sker en oplanerad mellanlandning i Sverige, skall tillstånd till transport enligt den paragrafen begäras, för det fall transporten inte fortsätter inom 24 timmar från landningen. Tillstånd till transport skall begäras inom 96 timmar från landningen.
Polismyndigheten får, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom den tid som anges i första stycket, skall personen omedelbart friges.
Om tillstånd till transport meddelas, gäller därefter bestämmelserna i 26 § tredje stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas.
I fråga om svenska medborgare gäller bestämmelserna i andra och tredje styckena endast under de förutsättningar som anges i 26 § andra stycket.
När transporten avser någon som utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen, tillämpas 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i stället för denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §
Begärs tillstånd till transport genom Sverige av någon som överlämnas på grund av en arresteringsorder eller som utlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen skall Rikspolisstyrelsen bevilja sådant tillstånd och ange under vilka villkor transporten får ske.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det bedöms vara nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Har tillstånd meddelats enligt första stycket får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst under fyrtioåtta timmar.
Om en oplanerad mellanlandning sker i Sverige, får polismyndigheten, om det är nödvändigt för att transporten skall kunna genomföras, omhänderta och ta i förvar den som överlämnas eller utlämnas, dock längst till dess en begäran om tillstånd till transport har prövats. Om tillstånd till transport inte begärs inom 96 timmar från landningen, skall personen omedelbart friges.
Om tillstånd meddelas, gäller därefter bestämmelserna i andra stycket. Tidsfristen skall räknas från det att tillstånd meddelas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
.
Bilaga 9: Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-02-25
Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder.
Avtal om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål
Enligt en lagrådsremiss den 17 februari 2005 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
2. lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunnige Lennart Christianson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2005
Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Ringholm, Sahlin, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Orback, Baylan
Föredragande: statsrådet Bodström
Regeringen beslutar proposition 2004/05:46 Avtal med Amerikas förenta stater om utlämning och om internationell rättslig hjälp i brottmål