SOU 2001:103
En modernare rättegång
Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
Genom beslut den 1 juli 1999 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, att tillkalla en särskild utredare för att undersöka hur rättegången i tvistemål och brottmål kan förbättras.
Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 26 augusti 1999 lagmannen i Norrtälje tingsrätt K-G Ekeberg som särskild utredare.
Utredningen har antagit namnet 1999 års rättegångsutredning.
Experter i utredningen är sedan den 25 oktober 1999 jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström, lagmannen Lars Eklycke, professorn Peter Fitger, advokaten Elisabet Fura– Sandström och överåklagaren Guntra Åhlund. Den 1 januari – den 30 juni 2001 har även juris kandidaten MariAnne Olsson biträtt utredningen som expert.
Sekreterare i utredningen är hovrättsassessorn Bertil Sundin. Utredningen redovisade i juli 2000 en första del av sitt arbete i delbetänkandet Beslut om rättspsykiatrisk undersökning – Problem och lösningar (SOU 2000:70). Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande En modernare rättegång (SOU 2001:103).
Granö i december 2001
K-G Ekeberg
/Bertil Sundin
5
Innehåll
Sammanfattning ................................................................ 13
Summary .......................................................................... 23
Författningsförslag ............................................................. 35
1 Förslag till lag om ändring i rättgångsbalken .........................35
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden ......................................................................66 3 Förslag till lag om upphörande av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång .............67
1 Inledning................................................................... 69
1.1 Direktiven.................................................................................69
1.2 Utredningsarbetet ....................................................................70 1.3 Betänkandets innehåll ..............................................................71
2 Utgångspunkter.......................................................... 73
2.1 Regeringsformen......................................................................73 2.2 Europakonventionen ...............................................................74
2.3 Rättegångsbalken .....................................................................76 2.3.1 Gamla RB ......................................................................76 2.3.2 Nya RB ..........................................................................77 2.3.3 Reformer efter RB:s tillkomst .....................................78
2.4 Utgångspunkter inför nya reformer .......................................80
Innehåll
6
3 Ljud- och bildteknik ................................................... 83
3.1 Inledning...................................................................................83
3.2 Bakgrund till försökslagstiftningen om videokonferens.......85 3.3 Utvärdering av försöksverksamheten.....................................89
3.4 Överväganden...........................................................................90 3.4.1 Videokonferens.............................................................90
3.4.1.1 Inledning ....................................................................... 90 3.4.1.2 Vem skall få delta och i vilka situationer?.................... 91 3.4.1.3 Videokonferens eller medhörning?.............................. 96 3.4.1.4 Bör medverkan vara frivillig?........................................ 98 3.4.1.5 Kallelser, förelägganden och sanktioner .................... 100 3.4.1.6 Förbudet mot fotografering m.m............................... 102 3.4.1.7 Överföring av bild till annan lokal ............................. 105 3.4.1.8 Tilltrosreglerna............................................................ 108
3.4.2. Telefon.........................................................................109 3.4.3 Enhetlig reglering av videokonferens och reglerna om telefon.....................................................112 3.4.4 Lagstiftning utanför RB .............................................112 3.4.5 Terminologifrågor ......................................................113
4 Sammanträden......................................................... 117
4.1 Förberedelsestadiet ................................................................117 4.1.1 Sammanträde och annan handläggning i tvistemål
enligt 42 kap. 9 § RB...................................................117
4.1.1.1 Sammankomst inför rätten och telefonkonferens .... 117 4.1.1.2 Annan handläggning ................................................... 120 4.1.1.3 Gränsdragningen mellan "annan handläggning" och sammanträden....................................................... 121
4.1.2 Sammanträde inför rätten under beredningen av brottmål.......................................................................124 4.1.3 Särskilda sammanträden .............................................126 4.2 Avgörandestadiet ...................................................................128 4.2.1 Europakonventionen ger parterna rätt att lägga
fram sin sak muntligt..................................................128
4.2.2 RB:s krav på huvudförhandling .................................129
4.2.2.1 Tingsrätt ...................................................................... 129 4.2.2.2 Handläggning i högre rätt........................................... 131
Innehåll
7
4.3 Sammanträden enligt andra processordningar .....................133 4.3.1 Småmålslagen – en återblick.......................................133 4.3.2 Handläggning enligt förvaltningsprocessen och
ärendelagen..................................................................135
4.3.2.1 Förvaltningsprocesslagen ........................................... 135 4.3.2.2 Ärendelagen................................................................. 136 4.3.2.3 Närmare om förvaltningsprocessen och handläggning enligt ärendelagen................................. 137
4.3.3 Några andra förfaranderegler.....................................140 4.3.4 Utländska rättssystem ................................................143 4.4 Strafföreläggande och ordningsbot.......................................143
4.5 Överväganden.........................................................................144 4.5.1 Sammanträden under förberedelsen av tvistemål .....144
4.5.1.1 Behovet av nya typer av sammanträden ..................... 144 4.5.1.2 Enhetliga regler för sammanträden under för- beredelsen ................................................................... 148
4.5.2 Sammanträden under beredningen av brottmål........153 4.5.3 Kravet på huvudförhandling i tvistemål mjukas upp ...............................................................................156 4.5.4 Färre huvudförhandlingar i brottmål ........................159
4.5.4.1 Kravet på huvudförhandling i brottmål mjukas upp............................................................................... 159 4.5.4.2 Reformering av reglerna om strafföreläggande och ordningsbot? ....................................................... 163
5 Muntlighet vid sammanträden ................................... 165
5.1 Nuvarande ordning ................................................................165 5.1.1 Muntlighets- och omedelbarhetsprincipernas
betydelse vid sammanträden under förberedelsen ...165
5.1.2 Kravet på muntlighet under huvudförhandling ........167 5.1.3 Särskilt om sammanfattningar och processlägesöversikter.....................................................................178 5.2 Exempel på avsteg från muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna – miljömål och patentmål..........180
5.3 Överväganden.........................................................................182 5.3.1 Hänvisning till skriftliga handlingar..........................182
Innehåll
8
5.3.2 Utnyttjande av sammanställningar av processuppgifter m.m.................................................192
6 Bevisupptagning....................................................... 201
6.1 Allmänt om bevisupptagning ................................................201
6.2 Bevisupptagning utom huvudförhandling............................203 6.2.1 Bevisupptagning för prövning av saken ....................203 6.2.2 Bevisupptagning för prövning av andra frågor .........206 6.2.3 Särskilda fall av bevisupptagning ...............................207 6.2.4 Hur skall bevis som tagits upp utom
huvudförhandling läggas fram för rätten?.................209
6.2.5 Beviset tas upp vid huvudförhandling och därefter hålls ny huvudförhandling ...........................210 6.3 Överväganden.........................................................................212 6.3.1 Enhetligare regler för bevisupptagning som inte
sker vid huvudförhandling .........................................212
6.3.1.1 Mål som avgörs utan huvudförhandling .................... 213 6.3.1.2 Mål som avgörs efter huvudförhandling .................... 215 6.3.1.3 Upptagning av bevis för prövning av rättegångs- frågor........................................................................... 219
7 Förhör ..................................................................... 225
7.1 Om förhöret i allmänhet........................................................225 7.2 Videodokumentation av förhör under förundersökning ....226 7.2.1 Förhör med barn.........................................................227 7.2.2 Förhör med andra .......................................................228 7.2.3 Projektet Kvinnofrid – Åtgärdsprogram för
Åklagarmyndigheten i Malmö ...................................229
7.2.4 Sekretessfrågor............................................................230 7.3 Dokumentation av förhör inför rätten .................................233 7.4 Överväganden.........................................................................234
8 Skriftliga berättelser ................................................. 239
8.1 Inledning.................................................................................239 8.2 Europakonventionens betydelse ...........................................241
Innehåll
9
8.3 Fördelar med skriftliga berättelser........................................243 8.3.1 Rättegången kan bli billigare ......................................243 8.3.2 Målet kan avgöras snabbare........................................243 8.4 Nackdelar med skriftlig berättelse ........................................244 8.4.1 Sämre bevisning ..........................................................244 8.4.2 Motbevisningen kan bli svårare .................................244 8.4.3 Särskilda problem om målet överklagas ....................245 8.5 Överväganden.........................................................................246
9 Ansvaret för bevisningen ........................................... 251
9.1 Inledning.................................................................................251 9.2 Europakonventionen och parternas rätt att lägga fram bevisning .................................................................................251
9.3 De allmänna reglerna om vittnes närvaro vid förhandling .............................................................................252 9.4 De allmänna reglerna om parts närvaro vid förhandling .....254 9.4.1 Tvistemål .....................................................................254 9.4.2 Brottmål.......................................................................255
9.5 Överväganden.........................................................................257 9.5.1 Parters ansvar för att ett mål kan avgöras inom
rimlig tid – tidsplan.....................................................258
9.5.2 Bör rätten mot parternas vilja få föra in bevisning i ett dispositivt tvistemål?...........................................261 9.5.3 Hinder mot att lägga fram bevisning.........................265
10 Domskrivning ........................................................... 273
10.1 Inledning.................................................................................273
10.2 Domens motivering i ett historiskt perspektiv....................273 10.3 Europakonventionens betydelse för reglerna om vad ett avgörande skall innehålla och hur parter får del av detta.....275
10.4 Regler om avgörande i allmänhet enligt RB .........................276 10.4.1 Närmare om reciten....................................................277 10.4.2 Närmare om domskälen .............................................278
Innehåll
10
10.4.3 Hur parter och andra får del av avgörandet ..............280 10.4.4 Beslut ...........................................................................281 10.5 Avgörandet i förvaltningsprocessen .....................................281
10.6 Förenklad domskrivning .......................................................282 10.6.1 Gällande regler ............................................................282 10.6.2 Debatten om förenklad domskrivning ......................283 10.7 Överväganden.........................................................................286
11 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar ... 291
11.1 Förlikning och medling .........................................................291 11.2 Den danska modellen för förlikning i målets slutfas...........292 11.2.1 Något om det danska domstolsväsendet...................292 11.2.2 Systemet med tillkännagivande (tilkendegivelse).....293 11.3 Överväganden.........................................................................297 11.3.1 Traditionell förlikning och medling ..........................298 11.3.2 En utvidgad möjlighet att verka för förlikning.........299
12 Avtal att inte överklaga ............................................. 309
13 Kostnadsberäkningar och andra konsekvensanalyser .... 313
13.1 Kostnader................................................................................313
13.2 Andra konsekvenser...............................................................314
14 Författningskommentar ............................................. 315
14.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken .....................315 14.1.1 Paragrafer som föreslås upphävda..............................315 14.1.2 Ändrade och nya lagrum ............................................316
14.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden ....................................................................359 14.3 Förslag till lag om upphörande av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång ...........360
Referenser....................................................................... 361
Innehåll
11
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv..........................................................367
Bilaga 2 Utredning om utländsk rätt .........................................387 Bilaga 3 Promemorian Domstolsförfarandet. Förslag till
förbättringar (Ds 1997:7), avsnittet "Användning av videoteknik i rättegångar" ........................................455
Bilaga 4 Försöksverksamheten med videokonferens i rätte-
gång i allmän domstol – delredovisning av ett regeringsuppdrag (DV-rapport 2001:3) ......................477
Bilaga 5 Exempel på utformningen av danska
"tilkendegivelser" ...........................................................507
13
Sammanfattning
Inledning
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka hur reglerna om rättegången i tvistemål och brottmål kan förbättras. Inom ramen för detta uppdrag har det stått utredningen fritt att granska och föreslå uppmjukningar av de grundläggande principerna i rättegångsbalken (RB) om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Utredningen har särskilt uppmärksammat avvägningen mellan muntlighet och skriftlighet, bevisfrågor och frågor om förlikning. En huvuduppgift har också varit att undersöka om försökslagstiftningen om användning av video i rättegång kan permanentas. Härutöver har även andra frågor behandlats inom ramen för utredningens direktiv.
Utredningens utgångspunkt har varit ett medborgarperspektiv. Det är nyttan för den enskilde medborgaren av tilltänkta förändringar och reformer som har stått i fokus för utredningens arbete. Reformverksamheten bör styras av insikten att domstolarna inte är till för sin egen skull utan för medborgarnas bästa.
Användning av modern ljud- och bildteknik
Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i kraft. Enligt denna får vid de domstolar som medverkar i försöksverksamheten parter under vissa förutsättningar närvara vid ett sammanträde inför rätten enligt RB genom videokonferens. Vidare får förhör med vittnen och andra under vissa förutsättningar ske genom sådan konferens.
Försöksverksamheten med videokonferens har av allt att döma fallit väl ut. Lagstiftningen bör i sina huvuddrag permanentas och utsträckas att gälla alla allmänna domstolar. Huvudregeln skall
SOU 2001:103 Sammanfattning
14
dock fortfarande vara att den som skall delta i ett sammanträde inför domstol inställer sig där sammanträdet skall hållas.
Reglerna om vilka som skall få närvara genom videokonferens föreslås bli generella. Parter, personer som skall höras i bevissyfte och andra skall alltså kunna delta i ett sammanträde genom videokonferens. Som förutsättning för detta skall gälla att det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Vid den bedömningen skall rätten – utöver parternas uppfattning i frågan – särskilt beakta de kostnader eller olägenheter som annars skulle uppkomma samt om någon känner stark rädsla för att vara närvarande. De sistnämnda s.k. rädslefallen tar sikte på bl.a. målsägande och vittnen i mål om organiserad brottslighet. Men även den som utsatts för mer vardagsnära brott såsom kvinnomisshandel m.m. bör kunna få medverka genom videokonferens. Denna möjlighet måste emellertid användas med försiktighet och omdöme. I rädslefallen bör sålunda alltid övervägas att i stället låta den som orsakar rädslan avlägsna sig ur rättssalen och följa ett förhör endast genom s.k. medhörning.
Parter bör alltid ha rätt att infinna sig där sammanträdet hålls, alltså normalt i rättssalen. Andra, främst personer som skall höras i bevissyfte, bör dock inte kunna påräkna full ersättning om de infinner sig i rättssalen, ifall de kallats att delta genom videokonferens.
RB:s sanktioner för den som underlåter att inställa sig till ett sammanträde föreslås kunna drabba även den som underlåter att medverka genom videokonferens.
För att tillgodose intresset av att den som under ett förhör inte får vistas i rättssalen (vid medhörningssituationer) ändå på ett så bra sätt som möjligt kan följa förhöret skall videotekniken kunna användas även för detta ändamål.
Villkoren för när det skall vara tillåtet att närvara vid ett sammanträde på telefon ändras så att de överensstämmer med reglerna för videokonferens. Undantag görs när det gäller åklagare, målsägande som för enskilt åtal, misstänkta och offentliga försvarare vid häktningsförhandling och huvudförhandling i brottmål. Dessa skall aldrig kunna delta endast per telefon i sådana förhandlingar. Reglerna om telefon- och videokonferens sammanförs och regleras i en och samma paragraf i RB.
Det skall bli möjligt att delta i ett sammanträde genom videokonferens även vid handläggning enligt ärendelagen. Frågor om användningen av videoteknik och telefon regleras såväl när det
SOU 2001:103 Sammanfattning
15
gäller den lagen som när det gäller t.ex. konkurslagen genom hänvisningar till RB.
Det föreslås vidare att termen ljud- och bildöverföring används som ett samlande begrepp för videoteknik och liknande tekniska system. Lagstiftningen blir därmed mindre bunden till dagens teknik och terminologi. Av samma skäl byts ordet telefon i lagtexten mot ordet ljudöverföring.
Vissa rättegångar kan få en sådan omfattning att alla de som på ett eller annat sätt deltar i rättegången eller de som vill följa den som åhörare inte får plats i rättssalen. Utredningen föreslår en lagreglerad skyldighet för domstolar att under vissa förutsättningar ordna så att parter och andra kan följa ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en annan lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal). Om det finns särskilda skäl får rätten anordna en sidosal även i ett sådant fall när det endast är åhörare som inte får plats i rättssalen. De ordningsföreskrifter som skall gälla för en rättssal föreslås bli tillämpliga även för en sidosal.
Allmänt om muntlighet, skriftlighet och omedelbarhet
RB bygger på att brottmål och tvistemål skall avgöras efter muntlig huvudförhandling och att domen skall grundas endast på vad som förekommit muntligt vid denna förhandling. Dessa huvudprinciper om muntlighet och omedelbarhet syftar till att säkerställa en så god bevisprövning som möjligt.
RB:s princip om huvudförhandling har under årens lopp mjukats upp, inte minst som ett resultat av Rättegångsutredningens arbete och lagstiftningen om ett reformerat tingsrättsförfarande (1987). I andra förfarandelagar, såsom 1971 års förvaltningsprocesslag (FPL) och 1996 års ärendelag, finns inte några regler om huvudförhandling i RB:s mening. Ett sammanträde enligt FPL syftar inte till att åstadkomma ett fullständigt beslutsunderlag utan endast till att komplettera den i huvudsak skriftliga handläggningen på en eller flera punkter. Ärendelagen har samma konstruktion. Både FPL och ärendelagen anses fungera väl. Detta visar att åtminstone vissa mål och ärenden kan hanteras på ett bra sätt också utan de för RB bärande principerna. Det skall dock sägas att förvaltningsprocessen har närmat sig rättegången i allmän domstol genom att de muntliga inslagen har blivit mer vanligt förekommande samtidigt som
SOU 2001:103 Sammanfattning
16
processen enligt RB i vissa hänseenden har kommit att få ett större utrymme för skriftlighet.
I allmän domstol spelar bevisfrågorna generellt sett en större roll än i förvaltningsdomstolarna. Detta gäller i synnerhet i brottmålen. Det råder inte något tvivel om att principen om den fria bevisprövningen, varmed avses såväl fri bevisföring som fri bevisvärdering, även i fortsättningen bör utgöra det nav kring vilket rättegångsförfarandet i allmän domstol bör vara uppbyggt. Det råder också stor enighet om att RB:s principer om omedelbarhet, muntlighet och koncentration utgör den bästa garantin för en god bevisprövning av detta slag.
Utredningen föreslår, mot bakgrund av det som nu har sagts, inte någon sammansmältning av rättegången i allmän domstol och förvaltningsprocessen. Utredningen föreslår dock en uppmjukning av flera regler i RB som anknyter till principerna om muntlighet och omedelbarhet.
Om sammanträden och huvudförhandling
Utredningen har övervägt om det efter mönster från förvaltningsprocessen behöver skapas en uttrycklig möjlighet att hålla sammanträde för behandling av endast en del av målet. Utredningens bedömning är att det redan enligt gällande rätt går att låta en del av ett tvistemål behandlas muntligt vid ett sammanträde under förberedelsen, varefter målet kan avgöras utan en formell huvudförhandling. Om det som sagts vid sammanträdet har dokumenterats skriftligt, kan det läggas till grund för avgörandet. Utredningen föreslår mot bakgrund härav inte några regler om någon ny typ av sammanträde.
Utredningen föreslår däremot att reglerna om sammanträden under målets förberedelse görs mera enhetliga. Inom ramen för en enhetlig sammanträdesform bör samtliga frågor som hör till förberedelsestadiet kunna handläggas. En och samma sammanträdesform skall alltså gälla för utredning av parternas ståndpunkter i fråga om saken samt för bevisupptagning och prövning av rättegångsfrågor. Samma regler för utevaropåföljder skall i princip gälla oavsett vilken sorts frågor som skall behandlas vid sammanträdet. Ett undantag är sammanträden då endast en fråga om rättegångshinder skall prövas. Parterna skall då kallas på samma sätt som till sammanträden i indispositiva mål.
SOU 2001:103 Sammanfattning
17
Kravet på särskilda skäl för att få hålla sammanträde för förberedelse i brottmål slopas. I stället införs en regel enligt vilken sammanträde skall hållas, om det behövs för målets beredning eller av något annat skäl. I likhet med vad som föreslagits för tvistemålens del skall inom ramen för en enhetlig sammanträdesform samtliga frågor som hör till beredningsstadiet kunna behandlas vid sammanträdet. En och samma sammanträdesform skall alltså gälla för utredning av parternas ståndpunkter i ansvarsfrågorna och för bevisupptagning och rättegångsfrågor. För tvångsmedel skall dock även fortsättningsvis gälla särskilda bestämmelser.
När det gäller huvudförhandling i tvistemål föreslår utredningen en omdisponering av reglerna så att ett avgörande efter huvudförhandling inte längre framställs som en huvudregel. Ett tvistemål skall enligt förslaget avgöras efter huvudförhandling, om det behövs med hänsyn till utredningen i målet, om det av något annat skäl är lämpligt eller om part begär det och parten inte på annat sätt har fått tillfälle att muntligt utföra sin talan i tillräcklig omfattning. Dessa rekvisit innebär att en part som fått tillfälle att utveckla sin talan muntligt under förberedelsen inte längre i alla situationer har en ovillkorlig rätt till huvudförhandling.
För brottmålens del blir huvudförhandling även i fortsättningen det dominerande sättet att avgöra målen. Huvudförhandling i tingsrätt skall dock inte behöva hållas i sådana mål där det inte finns anledning att döma någon till annan påföljd än böter, om förhandling varken begärs av någon av parterna eller är påkallad med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl. Innan ett mål på detta sätt avgörs utan huvudförhandling, skall parterna få tillfälle att slutföra sin talan, om de inte redan kan anses ha gjort detta.
Om åklagaren har några önskemål om hur målet skall handläggas – t.ex. om det bör avgöras utan huvudförhandling – kan han eller hon ange detta redan i stämningsansökan. Om målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling, skall den tilltalade upplysas om detta i stämningen och om sin rätt att begära en huvudförhandling.
Avvägningen mellan muntlighet och skriftlighet
Muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna har inte så stor betydelse under ett måls beredning. Vid sammanträden under förberedelsen kan parterna sålunda hänvisa till handlingar utan att dessa
SOU 2001:103 Sammanfattning
18
behöver läsas upp. Detta gäller även om sammanträdet syftar till att ge underlag för ett beslut. Utredningen föreslår därför inte några nya regler för muntlighet och omedelbarhet såvitt gäller sammanträden under förberedelsen.
Vid huvudförhandlingar gäller motsatta regler. Endast det som muntligt förekommit vid huvudförhandlingen får läggas till grund för en dom i målet. Detta rimmar illa med en modern och efter det enskilda målet anpassad rättegång. Utredningen föreslår därför att parterna i ett tvistemål vid genomgång av yrkanden, redovisning av ståndpunkter, vid utvecklande av talan samt vid framläggande av bevisning i skriftlig form vid en huvudförhandling med rättens tillstånd skall få hänvisa till handlingar i målet. Med handlingar i målet avses även ljud- eller bildupptagningar. Motsvarande skall även gälla för brottmål. I dessa mål skall dessutom uppgifter om den tilltalades personliga förhållanden kunna läggas fram genom hänvisningar. Det material som omfattas av en hänvisning blir processmaterial och kan alltså läggas till grund för domen.
Sammanställningar av processmaterialet
Enligt nu gällande regler bör rätten i ett tvistemål upprätta en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter, om det är till fördel för handläggningen av målet. Denna regel föreslås ändrad på så sätt att ordet sammanfattning byts ut mot sammanställning samtidigt som det blir obligatoriskt att göra en sammanställning, när det är till fördel för handläggningen. En sammanställning skall innehålla uppgifter om vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat. Denna terminologi införs även i reglerna om vad som skall antecknas (protokollföras) vid ett sammanträde, om vad förberedelsen i ett tvistemål har till syfte att klarlägga, om vad parterna skall ange vid en huvudförhandling och vad en tvistemålsdom skall innehålla såvitt avser domens recit. Terminologin omfattar endast minimikrav. Genom den enhetliga terminologin och med användning av modern ordbehandlingsteknik är en tanke att domstolarna skall kunna använda sig av ett enhetligt dokument som byggs på allteftersom målets handläggning går vidare.
SOU 2001:103 Sammanfattning
19
Sammanställningen skall liksom nu normalt upprättas av rätten, men rätten skall kunna förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen.
Bevisupptagning vid andra tillfällen än vid huvudförhandling
Gällande regler om när bevisupptagning utom huvudförhandling är tillåten mjukas upp. Reglerna utsträcks till att omfatta i stort sett all sådan bevisupptagning under rättegången som kan förekomma vid andra tillfällen än vid en huvudförhandling.
Förhör med vittne och förhör med part under sanningsförsäkran skall – utöver i de fall där det är tillåtet i dag – kunna få ske utom huvudförhandling, om det kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling. Den föreslagna ändringen omfattar dels sådana fall då förhöret avser en fråga om saken som sedan skall prövas vid en huvudförhandling, dels sådana fall då förhöret avser vissa rättegångsfrågor som inte behöver prövas i samband med en huvudförhandling och dels sådana fall då huvudförhandling överhuvudtaget inte skall hållas i målet. Motsvarande regler föreslås i fråga om syn.
När rätten under förberedelsen skall besluta i en fråga som sedan skall prövas på nytt vid målets avgörande, t.ex. vid prövning av ett interimistiskt yrkande i ett vårdnadsmål, skall vittnesförhör och formellt förhör med part få hållas utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser. Motsvarande regler som för muntliga förhör föreslås i fråga om syn.
Har ett bevis tagits upp utom huvudförhandling i ett dispositivt tvistemål, dvs. ett mål där förlikning om saken är tillåten, skall beviset inte få tas upp på nytt vid huvudförhandlingen om ingen av parterna begär det. Detsamma skall gälla i dispositiva tvistemål, om ny huvudförhandling hålls och bevisning har tagits upp vid den föregående förhandlingen.
Förhören
Utredningen har övervägt i vilken mån en upptagning av ett tidigare hållet förhör skall kunna användas på nytt vid huvudförhandlingen. En skillnad bör göras mellan sådana förhör som
SOU 2001:103 Sammanfattning
20
hållits inför rätten och andra förhör, såsom t.ex. polisförhör. Endast förhör som hållits inför rätten bör under vissa förutsättningar kunna ersätta eller komplettera förhöret vid huvudförhandlingen. Det föreslås att ett förhör skall kunna inledas med en uppspelning eller uppläsning av vad förhörspersonen har berättat tidigare inför rätta, om detta kan antas främja förhörets genomförande eller av annat skäl är lämpligt. Parterna och rätten skall få ställa frågor till vittnet efter uppläsningen eller uppspelningen. Den föreslagna bestämmelsen innebär alltså att förhöret inte behöver tas om i sin helhet.
Skriftliga berättelser
Det nu gällande förbudet att i bevissyfte åberopa en skriftlig berättelse mjukas upp såvitt gäller tvistemål. En part skall få lägga fram en skriftlig berättelse eller en inspelning, om motparten godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Detta gäller såväl dispositiva som indispositiva tvistemål.
Tidsplaner
Reglerna om tidsplan för handläggningen av tvistemål stramas upp något. Om en tidsplan upprättas, skall parterna vara skyldiga att fortlöpande ha kontroll över att denna kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall det genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas, skall parterna underrättas om detta.
Domstolens möjlighet att föra in bevisning i målet
Utredningen föreslår att rättens möjlighet att i tingsrätt utan begäran från en part föra in bevisning i ett dispositivt tvistemål slopas.
SOU 2001:103 Sammanfattning
21
Avvisande av bevisning
Rätten skall kunna avvisa ett åberopat bevis, om en bevisupptagning trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Avvisningsmöjligheten kan användas t.ex. när rätten inte får tag på ett åberopat vittne.
Parter som i dispositiva tvistemål skall höras i bevissyfte skall till det sammanträde vid vilket förhöret skall hållas kallas att infinna sig personligen vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot dem. Undantag görs för de situationer då det endast är en fråga om rättegångshinder som skall prövas. I indispositiva tvistemål skall en kärande som skall höras i bevissyfte kallas att komma personligen vid påföljd att käromålet annars förfaller.
Avgörandeskedet
Domskrivning
Utredningen har övervägt om reglerna om domskrivning kan och bör förenklas. Utredningen menar emellertid att det i domarens uppgift att döma ligger att ge domskäl. Detta gäller inte bara i de mer omfattande eller komplicerade målen utan också i enklare mål. Inga parter skall behöva nöja sig med en dom där det inte framgår varför domstolen har dömt på visst sätt. Redan de nu gällande reglerna är så utformade att domstolen inte behöver skriva sådant som är onödigt. Utredningen föreslår därför inte någon ändring av reglerna om domskrivning.
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
Utredningen ser positivt på de i tvistemål förekommande instituten medling och förlikning. Några nya regler för medling föreslås dock inte. Däremot föreslår utredningen en vidgning av rättens skyldighet att verka för en förlikning eller annan samförståndslösning. Denna skyldighet skall sålunda omfatta även indispositiva tvistemål.
Utredningen har studerat det danska systemet med ”tilkendegivelser” som erbjuder parterna en speciell möjlighet att i tvistemål träffa en förlikning efter det att huvudförhandling har hållits. Utredningen föreslår att detta system prövas även i Sverige. Syste-
SOU 2001:103 Sammanfattning
22
met innebär att domstolen efter huvudförhandlingen med parternas samtycke lämnar ett preliminärt besked till dessa om hur den kommer att döma i målet. Godtar parterna innehållet i detta besked, har de möjlighet att träffa en förlikning som kan stadfästas genom dom eller leda till att målet återkallas. Några hinder mot att tillämpa detta system även i Sverige torde i och för sig inte föreligga enligt gällande rätt. Utredningen föreslår emellertid att det uttryckligen anges i RB att rätten, om den efter huvudförhandlingen men före domen vill verka för en förlikning eller annan samförståndslösning, får med parternas samtycke redovisa sin uppfattning om utgången i målet. Förslaget gäller såväl dispositiva som indispositiva tvistemål.
Avtal om att inte överklaga
Ett annat sätt för parterna i ett tvistemål att begränsa tid och kostnader och snabbt komma till avslut är att de träffar avtal om att inte överklaga domen i målet. Parterna kan ha ett intresse av att få saken rättsligt prövad utan att för den skull vilja riskera den tidsutdräkt och de kostnader som en prövning i flera instanser kan medföra. Utredningen föreslår att frågan om att ingå avtal att inte överklaga en dom alltid skall tas upp under ett tvistemåls förberedelse. Parterna föreslås få rätt att träffa ett sådant bindande avtal även i indispositiva tvistemål.
Summary
23
Summary
Introduction
The Commission was assigned the task of investigating ways and means of improving the procedural rules applicable to civil and criminal cases. Within the framework of this assignment it was at liberty to examine and propose relaxations of the fundamental principles of orality, immediacy and concentration laid down in the Code of Judicial Procedure. The principle of orality in this connection means that the statements made at the main hearing are presented orally; under the principle of immediacy the ruling of the court is to be based directly on the case material if a main hearing is held in the case; the principle of concentration means that the proceedings are to be concluded at one hearing or several hearings within a limited space of time. The Commission devoted special attention to striking a balance between orality and written presentations, to matters relating to evidence and to settlements out of court. Another important task was to investigate whether experimental legislation concerning the use of video technology in court proceedings could be adopted permanently. Finally, the Commission also dealt with other matters within the framework of its terms of reference.
The Commission based its investigation on a citizens’ perspective, i.e. on the benefit of proposed changes and reforms to the citizen. Reform proposals should take into account the fact that the courts are not an end in themselves but should serve the interests of the citizens.
Summary
24
Use of modern sound and video technology
The Videoconferencing Pilot Scheme Act (1999:613) entered into force on January 1 2000. Under the Act, the parties in courts that take part in the pilot scheme can in certain circumstances appear in court within the meaning of the Code of Judicial Procedure by means of a videoconferencing system (i.e. by video link). Witnesses and others can also be heard by video link in certain circumstances.
The videoconferencing pilot scheme appears to be a success. The main features of the legislation should be adopted and applied to all ordinary courts of law, although as a general rule those who take part in court proceedings should still appear in the place where the proceedings are held.
The Commission proposes that the rules on appearance by video link should have general application. In other words, parties, persons who are summoned to give evidence and others should be allowed to take part in proceedings by video link on condition that this is not inappropriate in view of the purpose of the proceedings and other circumstances. Apart from taking into account the views of the parties concerned, the court should base its assessment in this connection in particular on the costs or inconvenience that would otherwise arise and whether any of the persons concerned is afraid to appear in person. The latter category includes injured parties and witnesses in cases involving organized crime. But victims of commonplace crimes, such as physical abuse of women, should also be allowed to take part by video link. However, caution and judgment must be exercised in making use of this option. In cases where persons are afraid to appear, consideration should always be given to the alternative of removing the potentially intimidating person from the court and letting him take part in the proceedings by listening in.
Parties should always have the right to appear in the place where the proceedings are conducted, i.e. normally in the courtroom. Others, in particular persons who are to give evidence, should be informed that they cannot receive full compensation if they appear in the courtroom although they have been summoned to appear by video link.
The Commission proposes that the sanctions provided by the Code of Judicial Procedure in the case of persons who fail to
Summary
25
appear at proceedings should also be applicable to persons who fail to take part by video link.
It should be possible to use video technology to ensure that persons who are banned from the courtroom because their presence has an intimidating effect should have the chance to follow the proceedings as well as possible.
The conditions governing participation in proceedings by telephone should be amended so as to be consistent with the rules on videoconferencing. Exceptions should be made in the case of prosecutors, injured parties in private actions, suspects and public defenders in proceedings for the issue of a warrant of arrest and criminal trials. There should never be any question of their taking part in such proceedings by telephone link alone. The rules on the use of telephone and video conferences should be assembled in one and the same section of the Code of Judicial Procedure.
Videoconferencing should also be allowed in the case of hearings conducted in accordance with the Court Procedure Act. The use of video technology and telephones should be regulated both as regards matters covered by that Act and the Bankruptcy Act, for example, by reference to the Code of Judicial Procedure.
The Commission also proposes that the term ‘sound and video transmission’ should be used as a generic term for video and related technologies. This would avoid restricting the legislation to current technology and terminology. For the same reason, the word ‘telephone’ in the Code should be replaced by ‘sound transmission’.
Some trials involve so many people that there is not enough room in the courtroom for all participants and spectators. The Commission proposes that in certain circumstances courts should be required by law to arrange for parties and others to follow the proceedings by means of sound and/or video transmission in another room (court annexe) prepared for the purpose. Where special reasons exist, the court could also provide a court annexe in cases where there is not enough room for the audience in the courtroom. The Commission proposes that the regulations applying to courtrooms should also apply to court annexes.
Summary
26
General remarks on orality, written presentationss and immediacy
The Code of Judicial Procedure is based on the principle that criminal and civil cases should be decided on the basis of an oral main hearing and that the judgment should be based solely on the oral statements made during that hearing. The purpose of the principles of orality and immediacy is to ensure the best possible examination of the evidence.
The rules in the Code of Judicial Procedure concerning the main hearing have been relaxed over the years, not least as a result of the work of the Judicial Procedure Commission and the legislation reforming proceedings in district courts (1987). In other procedural legislation, such as the 1971 Administrative Procedures Act and the 1996 Court Procedure Act, there are no rules concerning main hearings within the meaning of the Code of Judicial Procedure. According to the Administrative Procedures Act, the purpose of a hearing is not to establish a complete basis for a decision but only to complement the proceedings, which are mainly in writing, in one or more respects. The Court Procedure Act has the same structure. Both the Administrative Procedures Act and the Court Procedure Act appear to function well. This indicates that some cases and administrative procedures at least can be processed without applying the basic principles laid down in the Code of Judicial Procedure. It should be noted, however, that there has been some convergence between proceedings in the administrative courts and those in ordinary courts of law, since the use of oral statements has become more common in the former, while proceedings conducted in accordance with the Code of Judicial Procedure now allow more scope for written presentations.
Evidence generally plays a greater part in the ordinary courts than in the administrative courts, especially in criminal cases. There is no doubt that the principle of free examination of evidence, which includes free presentation and evaluation of evidence, should continue to be the foundation-stone on which legal proceedings in the ordinary courts are based. There is also a broad consensus that the principles of immediacy, orality and concentration laid down in the Code of Judicial Procedure offer the best guarantee for proper examination of the evidence.
Summary
27
In the light of the above remarks, the Commission does not propose merging the rules applying to proceedings in ordinary courts and those in administrative courts. It does, however, propose softening some of the rules in the Code of Judicial Procedure relating to the principles of orality and immediacy.
Main hearings and other hearings
The Commission considered the possibility of explicitly providing for hearings to deal with certain aspects of the case only, as in the administrative courts. In the Commission’s view, the existing legislation already makes it possible to deal with aspects of civil cases orally at a pre-trial hearing, after which a ruling can be made without a formal main hearing. If the statements made at the pretrial hearing are recorded in writing, they can serve as a basis for the ruling. Consequently, the Commission does not propose any rules concerning a new type of hearing.
However, the Commission proposes that the rules concerning pre-trial hearings should be made more uniform. All matters relating to the preparatory stage could be dealt with in the framework of a uniform hearing procedure. The same type of hearing should thus be used for the parties’ views on the question at issue and for taking evidence and considering procedural issues. The same rules concerning non-appearance should in principle apply regardless of the matters to be dealt with at the hearing. One exception is hearings whose only purpose is to consider the question of procedural hindrances. In that case, the parties should be summoned in the same way as for hearings in cases in which a settlement is not possible.
The requirement that there must be special reasons for holding a hearing to prepare a criminal case should be abolished. Instead, a rule should be introduced providing that a hearing should be held if it is necessary for the preparation of the case or some other reason. As with the proposals relating to civil cases, all matters relating to the preparatory stage should be dealt with in a uniform hearing framework. The same type of hearing should also be used to examine the parties’ presentations of their views on liability in the case and for the taking of evidence and procedural issues. However, special provisions should continue to apply to coercive measures.
Summary
28
As regards main hearings in civil cases, the Commission proposes adjusting the rules so that the general rule will no longer be to deliver a ruling after a main hearing. According to this proposal, a civil case should be decided after a main hearing if this is necessary for the judicial inquiry or for some other reason, or if a party who has not had the opportunity to make a proper oral presentation of his case so requests. The corollary of this is that a party who has had the opportunity to present his case orally at the preparatory stage would no longer have an absolute right to a main hearing regardless of the circumstances.
Main hearings should continue to be the normal procedure in criminal cases. However, it should not be necessary to hold a main hearing in a district court where there is no reason to impose a sanction other than a fine, unless a main hearing is demanded by a party or is necessary for the sake of the judicial inquiry or for some other reason. Before a case is decided without a main hearing in such circumstances the parties should be given the opportunity to finish presenting their case if they have not done so already.
If the prosecutor has any wishes as to the conduct of the case – for example, that judgment should be passed without a main hearing – he or she could make this clear in connection with the summons application. If there is a possibility of a ruling being made without a main hearing, the accused must be informed of this, and of his right to demand a main hearing, in the writ of summons.
The balance between orality and written presentations
The principles of orality and immediacy are not very important during the preparatory stage. During the preliminary proceedings the parties can refer to documents without the need to read them aloud. This is true even where the purpose of the proceedings is to provide a basis for a decision. Consequently, the Commission does not propose any new rules relating to orality and immediacy with respect to pre-trial hearings.
The opposite applies to main hearings. Only oral statements made during the main hearing can be used as a basis for the judgment in the case. This is scarcely consistent with a modern trial procedure that is adapted to the circumstances in the individual case. The Commission therefore proposes that the
Summary
29
parties in a civil case should be allowed by the court to refer to documents in the case in connection with the review of claims, responses to claims and presentation of the circumstances that are cited, and also in connection with the presentation of a case in a main hearing. The ‘documents in the case’ include sound and video recordings. The same should apply to criminal cases. In criminal cases, moreover, information about the personal circumstances of the accused could be presented in the form of references. The material to which reference is made would be considered material in the case and could therefore serve as a basis for the judgment.
Statements of case material
Under the present rules, the court is supposed to prepare a written summary of the parties’ positions if this is in the interest of the case. The Commission proposes amending this rule by replacing the word ‘summary’ by ‘statement’, at the same time as it would be compulsory to draw up a statement where it is in the interest of the proceedings. Statements should contain information on each of the parties’ claims, their attitude to the opposite party’s claims, the circumstances referred to by parties in support of their claims and each party’s attitude to the facts cited by the opposite party. This terminology should also be used in the rules on the recording of proceedings, the rules on the objectives set for the preparation of a civil case, the rules on the information to be supplied by the parties at a main hearing and the rules on the content of the judgment recital in civil cases. The proposed terminology only consists of minimum requirements. The intention is, by using uniform terminology and modern word processing techniques, to enable the courts to use a uniform document that can be expanded as the case proceeds.
As is normally the case at present, the statement should be drawn up by the court, but the court could order the parties to submit documentation for the purposes of the statement.
Taking of evidence outside the main hearing
The Commission proposes softening the rules governing the taking of evidence outside the main hearing. These rules should be
Summary
30
extended to include virtually all evidence that is submitted in the course of the trial apart from the main hearing.
The hearing of witnesses and parties under oath should – apart from the cases where this is already permitted – take place at the main hearing where it will probably not be necessary to hear them again at the main hearing or if it is possible that the case will be decided without a main hearing. The proposed changes relate both to hearings concerning an issue that will be considered at the main hearing, to procedural issues that will not be considered in connection with the main hearing, as well as to cases in which no main hearing will be held. Corresponding rules are proposed for inspections.
Where the court is to take a decision at the preparatory stage on a matter that will be considered once again in connection with the court’s ruling, for example consideration of a provisional claim in a custody case, provision should only be made for hearing witnesses and parties outside the main hearing in exceptional circumstances or where this is permitted under special provisions.
Where evidence is heard outside the main hearing in a civil case that is amenable to out-of-court settlement, the evidence must not be heard again at the main hearing unless one of the parties so requests. The same will apply to civil cases that are amenable to settlement in which a new main hearing is held and the evidence has been given at the first hearing.
Hearings
The Commission considered the question whether it should be possible to use a recording of a previous hearing once again at the main hearing. A distinction should be made between hearings held in court and other hearings, for example police interrogations. Only hearings held in court should in certain circumstances replace or complement a hearing held in connection with the main hearing. The Commission proposes that it should be possible to start a hearing by playing a recording of or reading aloud the statement of the person in question if this may be assumed to further the hearing or is appropriate for some other reason. The parties and the court should be permitted to question the witness after the reading or recording. The proposed provision would make it unnecessary to repeat the entire hearing.
Summary
31
Written statements
The present prohibition against citing a written statement as evidence should be relaxed in civil cases. Parties should be allowed to submit a written statement or a recording if this is acceptable to the opposite party and is not obviously inappropriate. This applies to civil cases irrespective of whether or not a settlement is possible.
Case timetables
The rules on timetables for the hearing of civil cases should be tightened up. If a timetable is drawn up, the parties should be required to check continuously whether they can keep to it insofar as it concerns them and their evidence. If any difficulty arises in keeping to the timetable, this should be notified to the court immediately. If the court finds that the timetable cannot be maintained, it should notify the parties to that effect.
Introduction of evidence into the case by the courts
The Commission proposes that district courts should no longer be authorized to introduce evidence into a civil case in which a settlement is not possible, unless this is requested by one of the parties.
Rejection of evidence
The court should be permitted to reject evidence that is referred to where, despite all reasonable efforts, it proves impossible to take the evidence and the ruling of the court must not be further delayed. Evidence could, for example, be rejected where the court cannot find a witness that is cited.
Parties who are to give evidence in civil cases that are amenable to settlement should be summoned on pain of contempt to appear in person at the proceedings during which they are to be heard. Exceptions should be made in situations where the issue to be considered relates only to a procedural hindrance. A plaintiff who is to give evidence in a civil case that is amenable to settlement
Summary
32
should be summoned to appear in person, failing which his claim lapses.
The decision stage
Formulation of judgments
The Commission considered whether the rules relating to the formulation of judgments could or should be simplified. The Commission’s view is that judges are duty bound to give reasons for their judgments. This applies not only to complex cases, but also to straightforward ones. Parties should not have to accept a judgment which does not explain why the court has made the ruling in question. The existing rules are already formulated in such a way that the court is required not to write anything that is unnecessary. Consequently, the Commission does not propose any amendment of the rules on the formulation of judgments.
Mediation, out-of-court settlements and other forms of amicable settlement
The Commission is in favour of mediation, out-of-court settlements and similar practices in civil cases. It does not propose any new rules on mediation. However, it does propose an extension of the court’s obligation to try to achieve a settlement. This obligation should also apply to civil cases in which a settlement is not normally possible.
The Commission studied the Danish system of ‘notices’, which offers the parties the possibility of settling out of court after the main hearing. The Commission proposes that this system be tried in Sweden too. Under this system, the court gives the parties, with their consent, a preliminary notice of the ruling it intends to deliver. If the parties accept the content of this notice, they can agree on a settlement, which may be confirmed by a judgment or lead to the case being withdrawn. The existing legislation would not appear to present any obstacle to applying this system in Sweden too. However, the Commission proposes that it should be explicitly stipulated in the Code of Judicial Procedure that, where
Summary
33
the court wishes to encourage an out-of-court settlement after the main hearing but before the judgment is delivered, it may, with the parties’ consent, inform them of the probable outcome of the case. This proposal applies to civil cases irrespective of whether or not a settlement is possible.
Agreements not to appeal
Another way for the parties in a civil case to save time and expense and reach a settlement quickly is for them to agree not to appeal against the decision in the case. While they may want to have their case examined by a court of law, they may not want to risk the time and expense involved in having it heard at several court levels. The Commission proposes that the question of agreements not to appeal should always be raised at the preparatory stage of a civil case. The parties should have the right to enter into such a binding agreement in all civil cases, including those in which a settlement is not possible.
35
Författningsförslag
1 Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken1
dels att nuvarande 35 kap. 9 §, 42 kap. 10 §, 43 kap. 8 §, 46 kap. 7 §, 47 kap. 10 och 21 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 5 kap. 9 §, 6 kap. 3 och 4 §§, 9 kap. 5 §, 17 kap. 7 §, 35 kap. 6, 7, 13 och 14 §§, 36 kap. 16, 18 och 19 §§, 38 kap. 6 §, 39 kap. 2 §, 42 kap. 6, 8, 12, 16-18 och 20 §§, 43 kap. 3, 5, 7, 9, 13 och 15 §§, 44 kap. 2-4 och 7 §§, 45 kap. 4, 10 och 13 §§, 46 kap. 3, 6, 9 och 10 §§, 47 kap. 6, 12, 14, 17, 20 och 24 §§, 49 kap. 2 §, 50 kap. 10 och 17 §§, 51 kap. 10 och 17 §§, 52 kap. 11 §, 55 kap. 15 § samt rubriken till 45 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas tre nya paragrafer, 5 kap. 10 och 11 §§ samt 45 kap. 10 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
9 §2
Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Han får utvisa den som stör förhand-
Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör
1
Senaste lydelse av 42 kap. 10 § 1987:747, 43 kap. 8 § 1987:747, 46 kap. 7 §
1987:747, 47 kap. 10 § 1987:747.
2
Senaste lydelse 2001:177.
SOU 2000:103 Författningsförslag
36
lingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel. Rätten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk väg, om det kan antas att upptagningen så besvärar den som hörs att det blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.
Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.
förhandlingen eller på annat sätt uppträder olämpligt. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.
Rätten får förbjuda upptagning eller överföring av ljud under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen så besvärar den som hörs att det blir till men för utredningen. En upptagning eller överföring av bild i rättssalen får ske endast om det är tillåtet i lag.
Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen får rätten förordna att han eller hon omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.
Om säkerhetskontroll i domstol finns särskilda föreskrifter.
10 §
Om inte annat är föreskrivet i lag, skall vid sammanträden enligt denna balk, parter och andra som skall delta i sammanträdet infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls. Rätten får dock låta en part eller annan delta i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljudoch bildöverföring, om det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Vid bedömningen skall, utöver parternas
SOU 2000:103 Författningsförslag
37
uppfattning i frågan, särskilt beaktas de kostnader eller olägenheter som annars skulle uppkomma och om någon känner stark rädsla för att vara närvarande.
En part har, med de begränsningar som följer av 11 §, alltid rätt att själv infinna sig där sammanträdet hålls.
Vid häktningsförhandling eller huvudförhandling i tingsrätt får åklagare, målsägande som för enskilt åtal, misstänkta och offentliga försvarare inte delta endast genom ljudöverföring.
11 §
Om inte alla som skall delta i ett sammanträde kan få plats i rättssalen skall rätten se till att de som inte får plats kan följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en annan lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal). Om det finns särskilda skäl får rätten låta även åhörare som inte får plats i rättssalen följa sammanträdet på det sättet.
I fråga om sidosalar tillämpas 9 §. Rättens ordförande får uppdra åt annan att i sidosalen utöva ordförandens skyldigheter och befogenheter enligt 9 § första stycket.
SOU 2000:103 Författningsförslag
38
6 kap.
3 §3
Vid ett sammanträde skall följande antecknas:
1. tid och ställe för sammanträdet,
2. vilka som deltar i sammanträdet,
3. rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
4. när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
5. parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller bestridanden av motpartens yrkanden,
6. yrkanden av andra än parter samt parternas medgivande eller bestridanden av sådana yrkanden,
5. vardera partens yrkanden och inställning till motpartens yrkanden,
6. yrkanden av andra än parter samt parternas inställning till sådana yrkanden,
7. den utredning som läggs fram,
8. vad som iakttas vid en syn på stället, samt
9. det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.
Anteckningar skall göras i anslutning till sammanträdet. Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteckningarna.
4 §4
Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:
1. i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter,
Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall, i den omfattning det behövs, utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:
1. de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat,
3
Senaste lydelse 2000:172.
4
Senaste lydelse 2001:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
39
2. de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
3. det som i övrigt behövs till ledning för en huvudförhandling.
3. det som i övrigt behövs inför målets avgörande.
9 kap.
5 §5
Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller som utan tillstånd i rättssalen tar upp eller överför bild eller bryter mot förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Första stycket gäller också i fråga om sådan sidosal som avses i 5 kap. 11 §.
17 kap.
7 §6
En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange
1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden,
3. domslutet,
4. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på och
4. vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat och
5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet. En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.
5
Senaste lydelse 1991:241.
6
Senaste lydelse 1994:1034.
SOU 2000:103 Författningsförslag
40
Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta.
35 kap.
6 §
Det ankommer på parterna att sörja för bevisningen. Rätten äge ock, om det finnes erforderligt, självmant föranstalta om bevisning. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, eller är fråga om ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal, må dock rätten ej utan framställning av part höra vittne, som ej förut hörts på parts begäran, eller meddela föreläggande om företeende av skriftligt bevis.
Det ankommer på parterna att sörja för bevisningen. Rätten får dock självmant inhämta bevisning i tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten och i mål om brott som hör under allmänt åtal. Även utan begäran av part får i högre rätt omförhör alltid ske med den som redan har hörts i målet.
7 §
Finner rätten, att omständighet, som part vill bevisa, är utan betydelse i målet eller att erbjudet bevis ej erfordras eller uppenbart skulle bliva utan verkan, må bevisningen ej tillåtas. Rätten äge ock avvisa erbjudet bevis, om bevisningen finnes med avsevärt ringare besvär eller kostnad kunna föras på annat sätt.
Rätten får avvisa bevisning
1. om den omständighet som part vill bevisa är utan betydelse i målet eller om bevisningen inte behövs eller uppenbart skulle bli utan verkan,
2. om bevisningen med avsevärt mindre besvär eller kostnad kan föras på annat sätt, eller
3. om en bevisupptagning trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare.
13 §
7
Vid huvudförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner detta vara
Vid huvudförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner detta vara
7
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
41
av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset.
av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset. I mål där förlikning om saken är tillåten får dock förnyad bevisupptagning inte ske, om ingen av parterna begär det.
Har tingsrätten i ett mål som fullföljts till hovrätten tagit upp muntlig bevisning eller hållit syn på stället, behöver beviset tas upp på nytt endast om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen. I högsta domstolen får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det föreligger synnerliga skäl.
Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt.
14 §8
En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta, får åberopas som bevis i rättegången endast
En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning eller inspelning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta, får läggas fram som bevis i rättegången
1. om det är särskilt föreskrivet,
2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten eller
3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.
Vad som sägs i första stycket
I tvistemål får en berättelse som avses i första stycket läggas fram som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.
8
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
42
om en skriftlig eller upptecknad berättelse skall också tillämpas i fråga om fonetisk eller liknande upptagning av en berättelse.
36 kap.
16 §9
Ett vittne skall avge sin berättelse muntligen. Skriftliga vittnesberättelser får inte åberopas. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.
Ett vittne skall avge sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.
Vid vittnesförhör får vad vittnet tidigare anfört inför rätta eller inför åklagare eller polismyndighet förebringas endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han tidigare anfört eller när vittnet vid förhöret förklarar att han inte kan eller inte vill yttra sig.
Vid vittnesförhör får vad vittnet tidigare berättat inför rätta eller inför åklagare eller polismyndighet läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig.
Kan det antas främja förhörets genomförande eller är det av annat skäl lämpligt, får förhöret inledas med en uppspelning eller uppläsning av vad vittnet berättat vid tidigare förhör inför rätta. Parterna och rätten får därefter ställa frågor till vittnet.
18 §10
Om det finns anledning anta att ett vittne av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller någon åhörares närvaro, eller om part eller åhörare hindrar vittnet i hans berättelse genom att falla honom i talet eller på annat sätt, får rätten
9 Senaste lydelse 1987:747. 10
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
43
förordna att parten eller åhöraren inte får vara närvarande vid förhöret.
Vittnesberättelse, som enligt första stycket lämnats i parts frånvaro, skall återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande.
Parten skall beredas
tillfälle att ställa frågor till vittnet.
När en vittnesberättelse enligt första stycket lämnas i en parts frånvaro, skall parten om möjligt få följa förhöret genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. I annat fall skall vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande. Parten skall beredas tillfälle att ställa frågor till vittnet.
19 §11
Förhör med ett vittne får äga rum utom huvudförhandling,
1. om det inte är möjligt för vittnet att infinna sig vid huvudförhandlingen eller
2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen.
1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen,
2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller
3. om det kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan sådan förhandling.
När rätten skall besluta i en fråga som skall prövas på nytt vid målets avgörande får vittnesförhör hållas utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser.
11
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
44
Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till förhör enligt första stycket.
38 kap.
6 §12
Bevisupptagning genom skriftlig handling får äga rum utom huvudförhandling,
1. om handlingen inte kan företes vid huvudförhandlingen, eller
2. om företeende vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisupptagningen sker vid huvudförhandlingen.
Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt första stycket.
39 kap.
2 §13
Syn får äga rum utom huvudförhandling,
1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen eller
2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandling.
1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen,
2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandling, eller
3. om det kan antas att ny syn inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan sådan förhandling.
När rätten skall besluta i en fråga som skall prövas på nytt vid målets avgörande får syn hållas
12 Senaste lydelse 1987:747. 13
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
45
Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till syn enligt första stycket.
utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser.
42 kap.
6 §14
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som parterna åberopar till grund för sin talan,
1. vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat ,
2. i vad mån parterna är oense om åberopade sakförhållanden,
3. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis,
4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande och
5. om det finns förutsättningar för förlikning.
4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande,
5. om det finns förutsättningar för förlikning eller annan samförståndslösning, och
6. om parterna har ingått eller avser att ingå avtal om att inte överklaga domen i målet.
Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning och, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt, upprätta en tidsplan för denna.
Upprättas en tidsplan skall parterna fortlöpande kontrollera att denna kan hållas såvitt gäller
14
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
46
dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall detta genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas skall parterna underrättas om detta.
8 §15
Under förberedelsen skall parterna var för sig ange de ytterligare omständigheter som de vill anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis. Skriftliga bevis som inte redan företetts skall genast framläggas. Parterna är skyldiga att på framställning av motparten uppge, vilka andra skriftliga bevis de innehar. Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten skall genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.
Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten skall genom frågor, påpekanden och förelägganden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.
Rätten får bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig vid förberedelsen.
12 §16
I mål där förlikning om saken är tillåten skall parterna föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot den som uteblir. Parter som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite.
I mål där förlikning om saken är tillåten skall parterna föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas. Parter som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite. Parter som skall höras
15
Senaste lydelse 1987:747.
16
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
47
i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas.
I mål där förlikning om saken inte är tillåten skall käranden föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att hans talan i målet annars förfaller. Skall han infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. Svaranden skall föreäggas vite.
I mål där förlikning om saken inte är tillåten skall käranden föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att käromålet annars förfaller. En kärande som skall infinna sig personligen, skall också föreläggas vite. En kärande som skall höras i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid samman trädet vid påföljd att käromålet annars förfaller. Svaranden skall föreläggas vite.
Avser sammanträdet endast behandling av rättegångsfrågor, skall parterna i stället för förelägganden enligt första och andra styckena föreläggas vite.
Avser sammanträdet endast en fråga om rättegångshinder tillämpas andra stycket.
Om det behövs skall det i kallelsen anges vad som skall behandlas vid sammanträdet.
16 §17
Är det till fördel för handläggningen av målet, bör rätten innan förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter, så som de uppfattas av rätten. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanfattningen.
Är det till fördel för handläggningen av målet, skall rätten innan förberedelsen avslutas göra en sammanställning av vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till
17
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
48
vad motparten åberopat. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen.
17 §18
Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, skall rätten, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks.
Rätten skall, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och andra omständigheter, verka för att parterna förliks eller på annat sätt når fram till en samförståndslösning.
Om det med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att särskild medling äger rum, kan rätten förelägga parterna att inställa sig till förlikningssammanträde inför medlare som förordnas av rätten.
18 §19
Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten dock
1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela tredskodom ,
3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,
4. stadfästa förlikning och
5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.
Innan ett mål avgörs med stöd
Ett mål skall avgöras efter huvudförhandling
1. om det behövs med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl är lämpligt, eller
2. om en part begär det och parten inte på annat sätt har fått tillfälle att muntligt utföra sin talan i tillräcklig omfattning.
Utan huvudförhandling får rätten alltid
1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela tredskodom,
3. meddela dom med anledning av talan som medgetts eller eftergetts eller
4. stadfästa förlikning. När ett mål avgörs utan
18
Senaste lydelse 1987:747.
19
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
49
av första stycket 5, skall parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §, gäller vad som sägs i andra stycket i fråga om käranden.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 c §, gäller vad som sägs i andra stycket i fråga om svaranden.
huvudförhandling i annat fall än enligt andra stycket, skall parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, ges tillfälle till detta.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §, gäller vad som sägs i tredje stycket i fråga om käranden.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 c §, gäller vad som sägs i tredje stycket i fråga om svaranden.
20 §20
Huvudförhandling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i övrigt inte har avslutats.
Huvudförhandlingen får med parternas samtycke hållas i förenklad form, om det är möjligt med hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §. Sådan huvudförhandling kan äga rum i omedelbart samband med förberedelsen eller, under förutsättning att samma domare sitter i rätten, inom femton dagar från den dag då den muntliga förberedelsen avslutades. Oavsett parternas samtycke får huvudförhandling i förenklad form hållas i omedelbart samband med förberedelsen, om saken är uppenbar.
Om muntlig förberedelse hålls per telefon, får även huvudförhandling i förenklad form hållas per telefon i omedelbart samband med förberedelsen.
Vid huvudförhandling i förenklad form skall vad som ägt rum under det sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt rum även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna.
20 Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
50
43 kap.
3 §21
Om det finns sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 §, får huvudförhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig. Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket. Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
Om bevisning upptas med stöd av andra stycket tillämpas vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
5 §22
Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga handlingar eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen.
Vad en part har anfört under förberedelsen får inte läsas upp annat än om utsagan vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller parten underlåter att yttra sig eller det finns något annat särskilt skäl.
7 §
Vid förhandlingen skall käranden framställa sitt yrkande och svaranden angiva, huruvida han
Om det är lämpligt skall rätten inledningsvis kort redogöra för tvisteläget och vad som skall be-
21 Senaste lydelse 2000:172. 22
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
51
medgiver eller bestrider det. Parterna skola vidare var i sin ordning utveckla sin talan och yttra sig över vad motparten anfört.
Då omständigheterna föranleda därtill, må vid förhandlingens början rätten kort redogöra för tvisteläget.
Vad part anfört under förberedelsen må icke uppläsas i annat fall, än då hans utsaga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller han underlåter att yttra sig eller eljest särskilda skäl äro därtill.
Äger förhandling rum, ehuru ena parten icke är tillstädes, skall genom rättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingarna framläggas vad han anfört.
handlas vid huvudförhandlingen.
Vardera parten skall sedan ange sina yrkanden och sin inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som de åberopar till grund för sin talan samt sin inställning till vad motparten åberopat. Vardera parten får sedan ytterligare utveckla sin talan.
Härefter skall bevisningen läggas fram . Skall en part höras i bevissyfte, bör förhöret äga rum innan vittnesbevisning tas upp rörande den omständighet förhöret gäller.
Om huvudförhandling hålls trots att ena parten inte är närvarande skall rätten, i den mån det behövs, se till att det som parten tidigare har anfört läggs fram ur handlingarna.
Vid sina framställningar enligt andra stycket och vid framläggande av bevisning i skriftlig form får parterna med rättens tillstånd hänvisa till handlingar i målet.
9 §
Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutanförande av sin talan akta nödigt.
Sedan bevisningen lagts fram får parterna hålla slutanföranden.
13 §23
Vid fortsatt huvudförhandling skall handläggningen fortsätta där den slutade vid den tidigare förhandlingen.
Vid ny huvudförhandling Vid ny huvudförhandling
23 Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
52
skall målet företas till fullständig handläggning. Bevis, som upptagits vid tidigare handläggning, skall tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte finns hinder mot att ta upp beviset. Om bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt.
skall målet företas till fullständig handläggning. Bevis, som upptagits vid tidigare handläggning, skall tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte finns hinder mot att ta upp beviset. I mål där förlikning om saken är tillåten får dock förnyad bevisupptagning inte ske, om ingen av parterna begär det. Om bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt.
15 §
Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats men innan domen meddelas vill verka för en förlikning eller annan samförståndslösning, får rätten med parternas samtycke för dem redovisa sin uppfattning om utgången i målet.
44 kap.
2 §
Uteblir, då saken är sådan, att förlikning därom är tillåten, ena parten från sammanträde för muntlig föreberedelse och har föreläggande meddelats honom att komma tillstädes vid påföljd att annars tredskodom eljest må meddelas mot honom, skall om den tillstädeskomna parten yrkar det, sådan dom meddelas . Yrkas ej tredskodom, skall målet avskrivas.
Är det svaranden, som uteblir, må dock på yrkande av käranden målet utsättas till
Uteblir ena parten från ett sammanträde under förberedelsen av ett mål där förlikning om saken är tillåten, skall tredskodom meddelas på yrkande av motparten, om den som uteblivit kallats vid påföljd av sådan dom.
Yrkas inte tredskodom, skall målet avskrivas.
Är det svaranden som uteblir, får dock på yrkande av käranden målet sättas ut till ett nytt sam-
SOU 2000:103 Författningsförslag
53
fortsatt muntlig förberedelse . Kommer svaranden ej heller då tillstädes, gälle vad i första stycket stadgas.
manträde . Inställer sig svaranden inte heller till detta gäller första stycket .
Första och andra styckena tillämpas också när en part, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd av tredskodom, underlåter att följa föreläggandet.
Avser sammanträdet endast en fråga om rättegångshinder skall i stället målet avskrivas, om käranden kallats att infinna sig vid påföljd att käromålet annars förfaller men underlåter att följa föreläggandet.
3 §
Uteblir, då saken är sådan, att förlikning därom ej är tillåten, käranden från sammanträde för muntlig förberedelse och har föreläggande meddelats honom att komma tillstädes vid påföljd att hans talan i målet eljest förfaller, skall målet avskrivas.
Uteblir svaranden och har vite förelagts honom, äge rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.
Uteblir en kärande från ett sammanträde under förberedelsen av ett mål där förlikning om saken inte är tillåten, skall målet avskrivas om käranden kallats vid påföljd att käromålet annars förfaller.
Uteblir svaranden och har vite förelagts honom eller henne, får rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att svaranden skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.
Första stycket tillämpas också när en kärande, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att käromålet annars förfaller, underlåter att följa föreläggandet.
SOU 2000:103 Författningsförslag
54
4 §
Om parts utevaro från rättegångstillfälle för huvudförhandling gälle vad i 1 §, 2 § första stycket och 3 § sägs.
Har föreläggande meddelats part att komma tillstädes vid påföljd att annars tredskodom må meddelas mot honom eller målet må avgöras utan hinder av hans utevaro, och meddelas ej tredskodom, äge rätten på yrkande av den tillstädeskomna parten företaga målet till förhandling. Framställes ej sådant yrkande skall målet avskrivas.
Om en part uteblir eller underlåter att infinna sig personligen vid en huvudförhandling tilllämpas 1-3 §§.
Har föreläggande meddelats en part att inställa sig vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas eller målet kan avgöras utan hinder av hans eller hennes utevaro, och meddelas inte tredskodom, får rätten på yrkande av den part som inställt sig ändå genomföra huvudförhandlingen . Framställs inte något sådant yrkande skall målet avskrivas.
7 §
Utebliva båda parterna eller endera från särskilt sammanträde för behandling av rättegångsfråga, må fråga avgöras utan hinder därav.
Uteblir båda parterna eller en av dem från ett sammanträde under förberedelsen där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp.
45 Kap.
Om väckande av allmänt åtal Om väckande av allmänt åtal ,
om måls beredning och om avgörande av mål utan huvudförhandling
4 §24
I stämningsansökan skall åklagaren uppgiva:
1. den tilltalade;
2. målsäganden, om sådan finnes ;
3. den brottsliga gärningen
I stämningsansökan skall åklagaren uppge:
1. den tilltalade;
2. målsäganden, om sådan finns ;
3. den brottsliga gärningen
24
Senaste lydelse 1973:45.
SOU 2000:103 Författningsförslag
55
med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som erfordras för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som äro tilllämpliga;
4. de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis; samt
5. de omständigheter, som betinga domstolens behörighet , om ej denna framgår av vad eljest anföres.
Vill åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskilt anspråk, skall han i ansökan uppgiva anspråket och de omständigheter, varå det grundas, samt de bevis, som åberopas, och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
Om den tilltalade är eller har varit anhållen, häktad eller tagen i förvarsarrest på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, skall åklagaren angiva detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.
med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som behövs för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som är tilllämpliga;
4. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis; samt
5. de omständigheter, som gör domstolen behörig , om inte behörigheten framgår på annat sätt.
Vill åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskilt anspråk, skall i ansökan lämnas uppgift om anspråket, de omständigheter som det grundas på samt de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis.
Om den tilltalade är eller har varit anhållen eller häktad på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, skall åklagaren ange detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.
Har åklagaren några önskemål om hur målet skall handläggas, bör detta anges i stämningsansökan .
Ansökan skall vara undertecknad av åklagaren.
10 §25
I stämningen skall rätten även I stämningen skall rätten även
25 Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
56
förelägga den tilltalade att muntligen eller skriftligen uppge vilken bevisning han åberopar och vad han vill styrka med varje bevis. Detta gäller dock inte, om det på grund av den tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om bevisning inte behövs.
förelägga den tilltalade att muntligen eller skriftligen uppge vilken bevisning som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Detta gäller dock inte, om det på grund av den tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om bevisning inte behövs.
De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt med att bevisuppgift lämnas.
Om det behövs för att huvudförhandlingen skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt får rätten också förelägga den tilltalade att skriftligen redovisa sin inställning till åtalet och grunden för den.
Om målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling skall den tilltalade upplysas om detta och om sin rätt till sådan förhandling.
10 a §
Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten dock
1. avgöra mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela frikännande dom sedan åtalet lagts ned,
3. meddela dom i mål där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, om huvud förhandling varken begärs av någon av parterna eller är påkallad med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl.
Innan ett mål avgörs enligt första stycket 3 skall parterna beredas tillfälle att slutföra sin talan
SOU 2000:103 Författningsförslag
57
om de inte redan kan anses ha gjort detta.
13 §26
Om särskilda skäl föreligger, får rätten hålla sammanträde för förberedelse med parter och andra som berörs. I fråga om kallelse av parter skall 15 § tillämpas.
Uteblir någon som kallats till sammanträdet, får detta ändå hållas, om det främjar förbere-
delsens syfte . Om den som uteblivit förelagts vite, får rätten besluta att nytt vite skall föreläggas eller att han skall hämtas till rätten.
Om det behövs för målets beredning eller av annat skäl skall rätten hålla sammanträde med parter och andra som berörs.
I
fråga om kallelse av parter skall 15 § tillämpas.
Uteblir någon som kallats till sammanträdet, får detta ändå hållas, om det främjar beredningen av målet . Uteblir någon från ett sammanträde där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp. Om den som uteblivit förelagts vite, får rätten besluta att nytt vite skall föreläggas eller att han skall hämtas till rätten.
Vad som sägs om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
I fråga om sammanträden för prövning av tvångsmedel finns bestämmelser i 24-27 kap.
46 kap.
3 §27
Om det finns sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 § första stycket 4–6, får huvudförhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig.
26 Senaste lydelse 1987:747. 27
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
58
Om det är av synnerlig vikt för utredningen, får även annan handläggning äga rum i anslutning till bevisupptagning enligt andra stycket.
Om bevisning upptas med stöd av andra eller tredje stycket, gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
Om bevisning upptas med stöd av andra stycket tillämpas vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
6 §28
Vid huvudförhandlingen skall åklagaren framställa sitt yrkande. Den tilltalade skall uppmanas att kort ange sin ståndpunkt och grunden för den. Åklagaren skall därefter utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade skall i den mån det behövs beredas tillfälle att utveckla sin talan.
Härefter skall målsäganden och den tilltalade höras och annan bevisning förebringas. Förhör med målsäganden och den tilltalade bör äga rum innan vittnesbevisning tas upp rörande den omständighet som förhöret gäller.
Om huvudförhandling äger rum trots att målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande, skall rätten i den mån det behövs tillse att ur handlingarna läggs fram vad han anfört .
Om huvudförhandling hålls trots att målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande, skall rätten i den mån det behövs se till att det som han eller hon tidigare anfört läggs fram ur handlingarna.
Vid genomgång av yrkanden, inställning till yrkanden, utvecklande av talan och framläggande av bevisning i skriftlig form får parterna med rättens tillstånd hänvisa till handlingar i målet.
9 §
Är brottet sådant, att annan påföljd än böter synes kunna
I den mån det behövs skall rätten lägga fram uppgifter om
28
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
59
ifrågakomma, eller förekommer eljest särskild anledning därtill, skall utredning förebringas rörande straff, som tidigare ådömts den tilltalade, samt angående hans levnadsomständigheter och de personliga förhållanden, som kunna antagas vara av betydelse.
den tilltalade från belastningsregistret och annan utredning om den tilltalades personliga förhållanden. Sådana uppgifter får läggas fram genom hänvisning till handlingar i målet.
10 §
Efter bevisningens förebringande äge parterna anföra vad de till slutanförande av sin talan akta nödigt.
Sedan bevisningen lagts fram får parterna hålla slutanföranden.
47 kap.
6 §29
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. den tilltalades inställning till åtalet och grunden för den,
2. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis samt
3. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande.
Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning och, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt, upprätta en tidsplan för denna.
Upprättas en tidsplan skall parterna fortlöpande kontrollera att denna kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall detta genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas skall parterna underrättas om detta.
29
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
60
12 §30
Målsäganden skall föreläggas att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att han annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Skall han infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. Den tilltalade skall föreläggas vite. Rätten förordnar om inställandet av den som är häktad.
Avser sammanträdet endast behandling av rättegångsfrågor skall målsäganden i stället för föreläggande enligt första stycket föreläggas vite.
Målsäganden skall föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Skall målsäganden infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. En målsägande som skall höras i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Den tilltalade skall föreläggas vite. Rätten förordnar om inställandet av den som är häktad.
14 §
Uteblir målsäganden från sammanträde för muntlig förberedelse och har föreläggande meddelats honom att komma tillstädes vid påföljd att han eljest förlorar sin rätt att tala å brottet, skall om den tilltalade yrkar det, förklaring härom givas; göres ej sådant yrkande, skall målet avskrivas.
Uteblir den tilltalade och har vite förelagts honom, äge rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skall
Uteblir en målsägande från ett sammanträde under förberedelsen, skall rätten på yrkande av den tilltalade, förklara att målsäganden har förlorat sin rätt att föra talan om brottet, om målsäganden kallats vid sådan påföljd. Yrkas inte detta skall målet avskrivas.
Uteblir den tilltalade och har vite förelagts honom eller henne, får rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att den
30
Senaste lydelse 1987:747.
SOU 2000:103 Författningsförslag
61
hämtas till rätten antingen omedelbart eller till nästa dag.
tilltalade skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till nästa dag.
Första stycket tillämpas också när en målsägande, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet, underlåter att följa föreläggandet.
17 §
Utebliva under förberedelsen båda parterna eller endera från särskilt sammanträde för behandling av rättegångsfråga, må frågan avgöras utan hinder därav.
Uteblir båda parterna eller en av dem från ett sammanträde under förberedelsen där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp.
20 §31
Är det till fördel för handläggningen av målet, bör rätten innan förberedelsen avslutas göra en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter, så som de uppfattas av rätten. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanfattningen .
Är det till fördel för handläggningen av målet, skall rätten innan förberedelsen avslutas göra en sammanställning av vardera partens yrkanden, partens inställning motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till motpartens åberopanden. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen.
24 §32
Vid enskilt åtal tillämpas i övrigt 45 kap. 1 § tredje stycket
Vid enskilt åtal tillämpas i övrigt 45 kap. 1 § tredje stycket,
31 Senaste lydelse 1987:747. 32
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
62
samt 2, 3, 5, 6, 8, 12 och 17 §§. 2, 3, 5, 6 och 8 §§, 10 § fjärde stycket samt 10 a, 12 och 17 §§.
Beträffande huvudförhandling i mål om enskilt åtal tillämpas bestämmelserna i 46 kap. med följande avvikelser.
1. I fråga om kallelse till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och föreläggande för part gäller det som sägs i 23 § i detta kapitel.
2. Om båda parterna uteblir från huvudförhandling, skall målet avskrivas. I fråga om påföljd för målsägande som uteblir eller underlåter att infinna sig personligen samt om måls återupptagande tillämpas bestämmelserna i 14-16 och 18 §§ i detta kapitel. Uteblir båda parterna eller en av dem från ett särskilt sammanträde för behandling av rättegångsfråga, får frågan avgöras utan hinder av detta.
2. Om båda parterna uteblir från huvudförhandling, skall målet avskrivas. I fråga om påföljd för målsägande som uteblir eller underlåter att infinna sig personligen samt om måls återupptagande tillämpas bestämmelserna i 14-16 och 18 §§ i detta kapitel. Uteblir båda parterna eller en av dem från en huvudförhandling för handläggning av en rättegångsfråga, får frågan avgöras utan hinder av detta.
3. Då mål sätt ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får rätten i stället för åtgärd som avses i 46 kap. 12 § besluta att förberedelsen skall äga rum på nytt samt meddela föreskrifter om detta.
49 kap.
2 §33
Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till visst rättsförhållande, gäller avtalet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första stycket.
En utfästelse att inte överklaga
Har parterna skriftligen eller inför rätten avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till visst rättsförhållande, gäller avtalet. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första stycket.
En utfästelse om att inte över-
33
Senaste lydelse 1994:1034.
SOU 2000:103 Författningsförslag
63
som har gjorts efter domen gäller, om förlikning om saken är tilllåten.
klaga en dom i tvistemål gäller, om den har gjorts efter domen.
50 kap.
10 §34
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
17 §35
I övrigt skall det som sägs i 43 kap. 1-6 §§, 8 § andra-fjärde styckena och 10-14 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
I övrigt skall det som sägs i 43 kap. 1-6 §§, 7 § tredje stycket andra meningen och femte stycket, 10-12 §§, 13 § första stycket, andra stycket första meningen och tredje stycket samt 14 § tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
34
Senaste lydelse 1999:84.
35
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
64
51 kap.
10 §36
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §. Hovrätten får besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och 47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
17 §37
I övrigt skall det som sägs i 46 kap. 1-5 §§, 6 § andra stycket, 7-9, 11, 13, 16, och 17 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
I övrigt skall det som sägs i 46 kap. 1-5 §§, 6 § andra och fjärde styckena , 8, 9, 11, 13, 16 och 17 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet skall kunna slutföras vid den förhandlingen.
I fråga om sådana åtgärder gäller 10-12 §§ i detta kapitel.
36
Senaste lydelse 1999:84.
37
Senaste lydelse 2000:172.
SOU 2000:103 Författningsförslag
65
52 kap.
11 §38
Om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till förhöret.
Det som sägs i 43 kap. 8 § fjärde stycket gäller även vid ett förhör enligt första stycket.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tilllämpas.
55 kap.
15 §39
Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas:
1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och
2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 12 §, 14-22 §§, samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.
Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas:
1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje stycket, 12 §, 14-22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och
2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje stycket , 12 §, 14-22 §§, samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.
Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26-29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Har ett åtal väckts före ikraftträdandet, får 45 kap. 10 a § första stycket 3 inte tillämpas utan att den tilltalade enligt 45 kap. 10 § har upplysts om att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling om han eller hon inte begär en sådan förhandling.
38
Senaste lydelse 1994:1034.
39
Senaste lydelse 1994:1034.
SOU 2000:103 Författningsförslag
66
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1996:242) om domstolsärenden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:242) om domstolsärenden dels att 19 § skall upphöra att gälla, dels att 21, 24 och 25 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5 och 9 § rättegångsbalken.
I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5, 9 och 10 §§ rättegångsbalken.
Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den utredning som läggs fram. Har sammanträdet begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.
24 §
Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under ed. I övrigt tillämpas 36 kap.1-18 och 20-25 §§rättegångsbalken på förhöret.
Förhöret får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning vid ett sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att beviset tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rättegångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro.
SOU 2000:103 Författningsförslag
67
25 §
I fråga om skriftliga bevis tilllämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 rättegångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 rättegångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. rättegångsbalken, dock inte hänvisningen i 11 § till 36 kap. 19 § rättegångsbalken. Förhör med sakkunniga får hållas på telefon enligt 24 § andra stycket.
I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 rättegångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 rättegångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. rättegångsbalken, dock inte hänvisningen i 11 § till 36 kap. 19 § rättegångsbalken.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
3 Förslag till Lag om upphörande av lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång
Härigenom föreskrivs att lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång skall upphöra att gälla vid utgången av år 2002.
69
1 Inledning
1.1 Direktiven
Enligt direktiven skall utredaren undersöka hur muntlighet och skriftighet bör vägas mot varandra vid de allmänna domstolarnas handläggning av tvistemål och brottmål.
Utredaren skall vidare undersöka om reglerna om avvisning av bevisning och om bevisupptagning bör ändras. Därvid skall frågan om skriftliga berättelser särskilt uppmärksammas.
När det gäller domstolsförhandlingarna skall utredaren undersöka om nuvarande regler för medverkan per telefon bör ändras. Om utvärderingen av försöksverksamheten med videokonferenser motiverar att denna verksamhet permanentas skall utredaren lägga fram förslag om de regler som behövs.
Den koncentrerade huvudförhandlingen i stora mål skulle undersökas med sikte dels på möjligheterna att dela upp handläggningen av ett brottmål, dels på frågan om rättspsykiatriska undersökningar. Den förstnämnda frågan har därefter blivit föremål för lagstiftning och behandlas inte vidare. Problemen kring de rättspsykiatriska undersökningarna har behandlats i ett delbetänkande (SOU 2000:70).
Utredaren skall slutligen undersöka om det går att underlätta domstolarnas arbete genom att domen eller det slutliga beslutet i ett mål inte skrivs ut fullständigt i sådana fall där varken parterna eller någon annan har ett behov av det. I direktiven pekas i detta sammanhang på det danska systemet med s.k. tillkendegivelser.
Härutöver ger direktiven utredaren möjlighet att undersöka även annat som har att göra med handläggningen i tingsrätt av tvistemål och brottmål och som med nu gällande regler kan motverka att rättegången där uppfyller högt ställda krav när det gäller rättsäkerhet och effektivitet.
De regler som läggs fram skall vara utformade från ett medborgarperspektiv.
Inledning SOU 2001:103
70
Direktiven återges i sin helhet i betänkandets bilaga 1.
1.2 Utredningsarbetet
Arbetet inleddes på allvar hösten 1999. Utredningens experter förordnades i slutet av oktober samma år. Utredningen har sammanträtt fjorton gånger, varav sex gånger i form av tvådagars internatsammanträden. Utredaren och sekreteraren har härutöver vid flera tillfällen sammanträtt med delar av expertgruppen.
Utredaren, experten Peter Fitger och sekreteraren har deltagit i ett nordiskt seminarium i civilprocess den 3 och 4 november 1999 i Asker i Norge.
Utredaren och sekreteraren har deltagit vid en demonstration av videoteknik i domstol i Göta hovrätt.
Utredaren och sekreteraren har deltagit i en processrättslig diskussion i Malmö som Lunds Domarakademi anordnat. De har även deltagit vid två av Svea hovrätts lagmansmöten och där utredningens kärnfrågor diskuterats. Utredaren har medverkat i ett lagmansmöte i Hovrätten för Västra Sverige. Utredaren har orienterat om utredningens arbete i olika juridiska fora, bl.a. i Stockholm, Jönköping och Nyköping.
Utredaren och sekreteraren har gjort studiebesök vid Köpenhamns Byret och där särskilt studerat det danska systemet med ”tilkendegivelser”. Sekreteraren har gjort studiebesök vid EGdomstolen i Luxemburg.
Sekreteraren har deltagit i Domstolsverkets processrättsliga seminarium Den gränslöse domaren och i två seminarier på temat Användning av videkommunikation inom rättsväsendet, arrangerat av Institutet för informationsteknologi.
Sekreteraren har under arbetets gång haft underhandskontakter med nordiska kollegor med liknande uppdrag, nämligen företrädare för det norska Tvistemålsutvalget, det danska Retsplejerådet och den utredning i Finland som följt upp 1993 års finländska processreform.
Utredningen har – i enlighet med sina direktiv – samrått med Domstolsverkets arbetsgrupp för processrättsliga frågor.
Experten MariAnne Olsson har utarbetat en rapport om utländska bestämmelser om rättegången i första instans. Hennes rapport, som är intagen i bilaga 2, bygger till stor del på inhämtat material från respektive lands justitiedepartement.
Inledning
71
Utredningen lämnade i juni 2000 delbetänkandet Beslut om rättspsykiatrisk undersökning – Problem och lösningar (SOU 2000:70).
1.3 Betänkandets innehåll
Betänkandet består av 14 kapitel jämte sammanfattning, författningsförslag, referensförteckning och bilagor.
Kapitel 1 och 2 redovisar utredningens arbete och utgångspunkterna för dess förslag.
Kapitel 3 behandlar formerna för parters och andras medverkan i rättegången. Frågor om video och telefon tas upp här.
Kapitel 4–8 handlar om muntlighet, skriftlighet och omedelbarhet i rättegången. I kapitel 4 diskuteras vilka sammanträden som behövs vid en rättegång i tingsrätt och vissa formella regler om dessa. I kapitel 5 diskuteras avvägningen mellan muntlighet och skriftlighet vid sammanträden. Kapitel 6 handlar om bevisupptagning vid andra sammanträden än huvudförhandling. Kapitel 7 tar upp frågan i vad mån ett förhör som hållits utom huvudförhandling kan användas vid huvudförhandlingen. Kapitel 8 handlar om skriftliga berättelser.
Kapitel 9 behandlar frågan om parternas ansvar för rättegångens genomförande, med avseende på främst bevisningen.
Kapitel 10-12 behandlar frågor om målets avgörande. I kapitel 10 behandlas frågan om förenklad domskrivning. I kapitel 11 diskuteras olika frågor om förlikning, främst i vad mån de svenska reglerna om förlikning bör kompletteras efter en dansk förebild. Kapitel 12 handlar om avtal om att inte överklaga en dom.
I kapitel 13 görs kostnadsberäkningar och andra konsekvensanalyser.
Kapitel 14 är en författningskommentar. Där tas också upp en del frågor som inte behandlas i anslutning till något särskilt kapitel.
Som nämnts återges direktiven i bilaga 1 och en rapport om utländsk rätt i bilaga 2.
I bilaga 3 och 4 återges dels en tidigare utredning om användning av videoteknik och dels en rapport upprättad av Domstolsverket om försöksverksamheten med videokonferens i allmän domstol.
Inledning SOU 2001:103
72
Bilaga 5 innehåller exempel på s.k. tilkendegivelser som är hämtade från Köpenhamns Byret
Betänkandet innehåller inte några särskilda yttranden från experterna.
73
2 Utgångspunkter
Om ock gammal lag är värd att vördas, händer dock stundom så, att den laga ordning förändras, som har tillkommit för att rätta onda mäns seder och med rättvisa bilägga osämja människor emellan. Ty efter hand som tiden lider och människor falla ifrån och andra komma till, växlar människors umgänge med varandra; ty i tidens längd kunna många nya fall inträffa och vidare finnes åtskilligt i gammal lag blott med få ord omtalat och ej så klart som det tarvas. I dessa fall vidtages ändring både i kyrkolag och i kejsarelag, så att somt blir avskaffat, somt blir utfyllt med några ord och somt blir helt och hållet nystadgat.
Ur stadfästelsebrevet till Upplandslagen (år 1296)
2.1 Regeringsformen
Enligt regeringsformen (RF) skall det för rättskipningen finnas domstolar. Med domstolar avses både allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar. Det finns få regler i RF om handläggningen av mål och ärenden i domstolarna. I 1 kap. 9 § RF stadgas dock att domstolarna i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. I 2 kap. 11 § andra stycket RF anges vidare att förhandling vid domstol skall vara offentlig. Enligt 11 kap. 2 § RF får ingen myndighet, ej heller riksdagen, bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall. Av 11 kap. 4 § RF framgår att reglerna om rättegången skall ges i lag.
Utgångspunkter SOU 2001:103
74
2.2 Europakonventionen
1
Europakonventionen införlivades med svensk rätt år 1995.2Härigenom har ett antal övergripande principer för rättegången kommit att bli formellt bindande för domstolarna. Konventionen har ställning som lag. Den tillmäts särskild betydelse då man inte genom ny lagstiftning får åsidosätta de principer som kommer till uttryck i konventionen.
I konventionen finns åtskilliga rättigheter och förbud, många ganska abstrakta. Dessa har sedan konkretiserats genom Europadomstolens och Europakommissionens praxis. Här skall kort beröras de bestämmelser som är av intresse för rättegångsreglernas utformning. I betänkandet kommer vissa regler som följer av konventionen att beröras något närmare.
I artikel 6 ges de grundläggande reglerna om rätten till domstolsprövning och hur en rättssäker rättegång skall gestalta sig.3 Artikeln är tillämplig på förfaranden som gäller tvister om någons civila rättigheter eller skyldigheter och på förfaranden som avser prövning av anklagelser för brott. Sådana tvister och anklagelser skall enligt artikeln kunna prövas av en domstol och domstolsförfarandet skall vara utformat så att följande krav tillgodoses.4
1. Domstolen skall vara oberoende och opartisk.
2. Domstolen skall ha inrättats enligt lag.
3. Förfarandet skall vara korrekt och rättvist mot den enskilde (”fair hearing”, ”fair trial”).
4. Förfarandet skall i allmänhet vara muntligt och offentligt.
5. Domstolsprövningen skall ske inom skälig tid.
6. Domen skall avkunnas offentligt.
1 Europeiska konventionen (d. 4 nov. 1950) om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.2 Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.3 De rättigheter som räknas upp i artikel 6 i Europakonventionen har sin motsvarighet i artikel 14.1 i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. I Förenta Nationernas universella förklaring om de mänskliga rättigheterna anges i artikel 10 att envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.4 Texten följer här Danelius a.a. s. 123 f.
SOU 2001:103 Utgångspunkter
75
När det gäller rättegången i brottmål uppställs härutöver vissa minimigarantier vilka i huvudsak innebär att den som åtalats för brott skall ha rätt
1. att bli underrättad om anklagelsen mot honom,
2. att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
3. att försvara sig personligen eller genom ombud,
4. att förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att få
vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen mot honom,
5. att vid behov få kostnadsfritt biträde av tolk.
En grundläggande princip för rättegången är att en part skall bli hörd av domstolen, vilket innebär att parten skall få möjlighet att framföra vad han eller hon har att säga till stöd för sin sak och påvisa att ståndpunkten är välgrundad.5
En annan viktig princip är den om parternas likställdhet (”equality of arms”). Denna innebär i lagstiftningshänseende att en part inte får gynnas procedurmässigt på den andres bekostnad. Principen om det kontradiktoriska förfarandet (”adversarial procedure”) skall säkerställa att parter får kännedom om allt material i rättegången, att de får tillfälle att framföra sina synpunkter på detta material och att de har lika möjligheter att åberopa bevisning och utföra sin talan under rättegången.6
En rättvis rättegång förutsätter regler som inte hindrar parter att förhöra vittnen och andra. Ett annat krav är att rättegångsreglerna skall vara så tydliga för parterna att dessa, med eller utan juridiskt biträde, skall kunna förstå vad de har att hålla sig till.7
En rättvis rättegång torde även förutsätta att domskäl utformas på ett sätt som visar parterna hur domstolen bedömt deras yrkanden och invändningar.8
I konventionens originaltexter används ord som ”hearing” och ”entendue” vilket tillsammans med kravet på offentlighet och Europadomstolens praxis visar att muntlighet är huvudregeln vid en rättegång.9 Denna regel är emellertid inte undantagslös.
5 Ibid. s. 172.6 Ibid. s. 173.7 Ibid. s. 191.8 Ibid. s. 192.9 Ibid. s. 164. I den svenska nuvarande översättningen av konventionen föreskrivs också uttryckligen att var och en skall vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling.
Utgångspunkter SOU 2001:103
76
2.3 Rättegångsbalken
2.3.1 Gamla RB
Gamla RB kom till genom 1734 års lag. Det säger sig självt att en hel del reformer gjordes av den gamla balken under de över 200 år som förflöt innan den ersattes av nya RB. Här skall några utmärkande punkter för förfarandet nämnas.
Gamla RB har betecknats som en kompromiss mellan muntlighet och skriftlighet. Den skriftliga uppteckningen av processmaterialet behölls. Detta ansågs leda till att det inte längre var det muntligt sagda utan det i protokollet återgivna processmaterialet som skulle utgöra grundvalen för domen. Å andra sidan tillgodosågs behovet av att kunna hålla muntliga förhandlingar. Det har emellertid sagts att upphovsmännen till 1734 års lag var starkt påverkade av den skriftliga processens företräden.10
Gamla RB byggde på den s.k. legala bevisteorin. Den fria bevisföringen och fria bevisprövningen – i dag självklara grundvalar för svensk processrätt – var på den tiden inskränkta, främst genom regler om jäv och genom en gradering av de olika bevismedlen. I 17 kap. reglerades de olika bevismedlen. Där återfinns den klassiska bestämmelsen i 17 kap. 29 § om att ”Tu vitne äro fullt bevis, ther i the sammanstemma […]”. Det har dock sagts att bevisvärderingen i praktiken inte var så stelbent som den äldre lagstiftningen gav intryck av.11
Utmärkande för gamla RB var också det inkvisitoriska inslaget. Detta var särskilt påfallande i brottmål. Rättegångens huvudaktör var inte två parter som utvecklade sina ståndpunkter inför domaren utan domaren, som själv skulle utreda vad som hänt. Domaren var härvid inte i någon högre grad bunden av parters dispositioner. Detta hängde samman med att rättegången inte kunde lämnas över till parter på det sätt som är vanligt i dag. Talan fördes inte sällan av enskilda utan juridisk utbildning, och den tidens motsvarighet till dagens advokater och åklagare hade inte den utbildning och kvalitet som dessa yrkesutövare numera besitter.12
10 Gärde, Rättegångsbalken s. 388.11 Lindblom, Tes, antites och syntes – perspektiv på processrätten s. 786.12 Ibid. s. 792 f.
SOU 2001:103 Utgångspunkter
77
2.3.2 Nya RB
Den nu gällande RB trädde i kraft den 1 januari 1948. Nya RB innebar en ganska genomgripande omstöpning av rättegångsordningen. Detta beskrivs i Processlagberedningens uttalanden om de grundläggande principerna i nya RB.13
Att en rättegångsreform i första hand borde enligt den uppfattning, åt vilket riksdagen givit uttryck, avse förfarandet har tidigare framhållits. Grundtankarna för en sådan reform ha innefattats i rättegångens muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Dessa grundsatser skola tillämpas i alla instanser. Rättegångens muntlighet innebär, att processmaterialet skall vid den förhandling som utgör grundval för domen, framläggas för domstolen i muntlig form. Det är å vad sålunda muntligt framlägges, som målets avgörande omedelbart skall grundas. För att detta skall kunna ske fordras, att förhandlingen kan slutföras vid ett enda rättegångstillfälle eller i varje fall vid rättegångstillfällen som ligger varandra så nära i tiden, att domstolens uppfattning om vad som förekommit ännu är ogrumlad, då målet avgörs. Förhandlingens koncentration och omedelbarhet äro av särskild betydelse med hänsyn till bevisningen. I fråga om denna skall, enligt vad allmänt förordats, tillämpas den fria bevisprövningen. Denna medför bl. a., att de nuvarande vittnesjäven bortfalla och att bevisvärde kan tilläggas parterna
egna utsagor. Om parters och vittnens utsagor
avgivas vid ett och
samma rättegångstillfälle, har domstolen helt andra möjligheter att bedöma utsagornas tillförlitlighet; frestelsen för den som höres att avvika från sanningen motverkas av att han ställes inför utsikten, att utsagan omedelbart kommer att belysas av vad andra ha att meddela. Den på muntlighet, koncentration och omedelbarhet grundade förhandlingen skapar på detta sätt väsentligt större trygghet, att den fria bevisprövningen fyller sin uppgift. En förutsättning för bevisbedömningens tillförlitlighet är ock, att bevisningen om möjligt upptages omedelbart vid förhandlingen inför den domstol, som dömer i målet, och ej förebringas genom protokoll över bevisupptagning utom förhandlingen. Kravet på bevisningens omedelbarhet framträder särskilt starkt i fråga om bevismedel, där, såsom vid vittnesbeviset och partsförhöret, bevisvärdet är knutet vid själva den muntliga utsagan.
Förfarandets karaktär inverkar i hög grad på domarens ställning i processen. Att domaren bör intaga en objektiv och i förhållande till båda parterna fullt opartisk ställning, ligger i sakens natur. Under rättegången bör han avhålla sig från allt, som är ägnat att rubba tilltron till hans opartiskhet. Domarens uppfattning om hos vilken part rätten ligger skall komma till uttryck först efter avslutad förhandling, i domen. Denna självklara grundsats leder dock inte till att domaren tilldelas en passiv roll i rättegången. Ett av den muntliga processens största företräden framför den skriftliga är, att den lämnar domaren
Utgångspunkter SOU 2001:103
78
tillfälle till en verksam processledning. Han har i första hand att vaka över att i fråga om rättegångens förlopp lagens föreskrifter iakttagas och, om part eller annan handlar i strid däremot, tillämpa de påföljder, som äro stadgade. Han har särskilt att tillse, att principerna om förhandlingens muntlighet, koncentration och omedelbarhet förverkligas. För en lämplig anordning av förhandlingen kan han förordna, att skilda frågor eller delar av målet behandlas var för sig, och han har att tillse såväl att målet blir uttömmande behandlat som att däri ej indrages något som saknar betydelse. Genom frågor till parterna har domaren att söka utreda dunkla punkter eller motsägelser i deras framställningar. Vad angår rättegångens materiella sida måste rättegångsordningen bygga på parternas egen verksamhet som den huvudsakliga. Denna grundsats gäller för såväl tvistemål som brottmål. Det grundläggande även för rättegången i brottmål är en förhandling mellan två parter, å ena sidan åklagaren eller målsäganden och å den andra den tilltalade. Straffprocessen bygger alltså i stort sett liksom civilprocessen på förhandlingsprincipen; den är ackusatorisk och ej, som i äldre tider, inkvisitorisk.
2.3.3 Reformer efter RB:s tillkomst
De grundsatser som Processlagberedningen menade skulle prägla rättegången kan i allt väsentligt sägas gälla fortfarande. Nya RB innebar emellertid en kraftig kursändring i förhållande till den äldre ordningen. Det fanns de som ansåg att denna förändring var alltför kraftig. Det har sagts att man var tvungen att ta till ett rejält roderutslag för att få farkosten på den kurs man eftersträvade. Efter hand som åren gått och erfarenheterna samlats har justeringar och jämkningar skett utan att de grundläggande principerna har ändrats.
Jämfört med den ordning som gällde vid RB:s tillkomst har nog förändringarna inom domstolsorganisationen varit väl så stora som de rent handläggningsmässiga. Detta är också naturligt eftersom man vid nya RB:s tillkomst uttryckligen tog rättegångsreglerna först och sköt de organisatoriska frågorna på framtiden. Efter de reformer som inleddes med 1960-talets förstatligande av rådhusrätterna och 1971 års tingsrättsreform och som under 1990-talet har fortsatt med sammanläggning av tingsrätter till större domstolar med större domkretsar har det skapats förutsättningar också för en modernisering av själva rättegången.14 Av väsentlig betydelse härvidlag är att domstolarna avlastats åtskilliga enklare mål genom
14 I flera fall tillskapas härigenom landskapsdomstolar som återger lagmanstiteln något av dess ursprungliga innebörd.
SOU 2001:103 Utgångspunkter
79
en vidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande och genom att målen om betalningsföreläggande överförts till kronofogdemyndigheten.
En betydande avvikelse i förhållande till RB:s grundprinciper skedde genom lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (den s.k. småmålslagen). Här luckrades principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration upp och ersattes av ett förfarande som var inspirerat av den nyligen införda FPL.
I slutet av 1970-talet infördes möjlighet för parter, vittnen och andra som skulle höras att i vissa fall delta vid ett sammanträde på telefon. För närvarande pågår försöksverksamhet med videokonferens.
De mest omfattande reformerna när det gäller själva handläggningen tillkom som ett resultat av Rättegångsutredningens arbete (1977–1987).15 RB:s grundläggande principerna ruckades förvisso inte, men en viss uppmjukning skedde. Till exempel infördes möjlighet att meddela tredskodom vid uteblivet skriftligt svaromål, att avgöra ett tvistemål i sak utan att hålla huvudförhandling och att hänvisa till skriftlig bevisning utan att läsa upp den.
De viktigaste reformerna som baserades på Rättegångsutredningens förslag genomfördes genom 1987 års proposition om ett reformerat tingsrättsförfarande.16 Därefter har flera utredningar arbetat med olika frågor kring RB och närliggande lagstiftning. Många av dessa har syftat till att justera och trimma det rättsliga förfarandet, särskilt i brottmål.17 När det gäller de grundläggande principerna kan särskilt nämnas att reglerna om en koncentrerad huvudförhandling, som i och för sig mjukades upp en del redan efter 1950-talets rättsaffärer, nyligen har mjukats upp ytterligare. Detta har naturligtvis varit helt nödvändigt med tanke på den allt större mängden huvudförhandlingar som pågår i veckor och måna-
15
Det i detta sammanhang viktigaste betänkandet är Översyn av rättegångsbalken 1.
Processen i tingsrätt (SOU 1982:25-26).16Prop. 1986/87:89.17 Se t.ex. Domstolsutredningen, Domstolarna inför 2000-talet (1991:106), Åklagarutredningen –90, Ett reformerat åklagarväsende Del A-B (SOU 1992:61), Hovrättsprocessutredningen, Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124), Skiljedomsutredningen, Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65), Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar (Ds 1997:7), De promemorior som lagts fram av Domstolsverkets arbetsgrupp för processrättsliga frågor, nämligen om Inställda förhandlingar, Enskilda anspråk – Förordnade av offentlig försvarare och målsägandebiträde – En sammansättningsfråga samt Ett snabbförfarande för notariebrottmål – Kallelser till den tilltalade, Hovrättsprocessen i framtiden (Ds 2001:36) och Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU), Snabbare lagföring 1 – Några förslag till förenklingar (SOU 2001:59).
Utgångspunkter SOU 2001:103
80
der. Det är numera möjligt att göra längre uppehåll i en pågående huvudförhandling.18
2.4 Utgångspunkter inför nya reformer
RB har stått sig gott och fungerar väl i de flesta hänseenden. Egentligen har – sett i ett större perspektiv – endast smärre justeringar gjorts i balken, särskilt om man ser till principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Det går emellertid inte att bortse från att RB utarbetades och förbereddes vid en tid som i väsentliga hänseenden skiljer sig från dagens. Även om man inte skall överdriva kan man säga att RB hade sina rötter i ett Sverige, som nu 50 år senare kan te sig avlägset och idylliskt.
När RB tillkom fanns det – med enstaka undantag – bara allmänna domstolar och en enda rättegångslag. Genom tillkomsten av de allmänna förvaltningsdomstolarna och FPL har det skapats en parallell domstolsorganisation med en egen förfarandelagstiftning. FPL bygger på skriftlighet och RB på muntlighet, men under årens lopp har FPL närmat sig rättegången i allmän domstol genom att de muntliga inslagen ökat samtidigt som processen enligt RB fått mer inslag av skriftlighet. Några särskilda problem med handläggningen enligt FPL på grund av detta har inte framkommit, åtminstone sett ur ett domarperspektiv. Detta visar att åtminstone vissa måltyper kan hanteras på ett bra sätt också utan de för RB bärande principerna. Det finns inte anledning att i detta sammanhang överväga en sammansmältning av processlagarna. Däremot är det naturligt att i enlighet med direktivens anda utnyttja de erfarenheter som vunnits sedan FPL:s tillkomst.
I allmän domstol spelar bevisfrågorna generellt sett en större roll än i förvaltningsdomstolarna. Detta gäller i synnerhet i brottmålen. Det råder inte något tvivel om att principen om den fria bevisprövningen, varmed avses såväl fri bevisföring som fri bevisvärdering, även i fortsättningen bör utgöra det nav kring vilket rättegångsförfarandet i allmän domstol bör vara uppbyggt. Det råder också stor enighet om att RB:s principer om omedelbarhet, muntlighet och koncentration utgör den bästa garantin för en god bevisprövning av detta slag.
Som redan Rättegångsutredningen framhöll har de professionella aktörernas kompetens ökat. Förutsättningarna för
18 Se 43 kap. 11 § och 46 kap. 11 §. Prop. 1999/2000:26 s. 46-54.
SOU 2001:103 Utgångspunkter
81
att begripa och följa vad som händer under en rättegång har ökat väsentligt även bland allmänheten genom den ökade utbildningsnivån i samhället. Domstolarnas språkbruk har blivit enklare och tydligare. Detta ger förutsättningar för att överlåta fler inslag i rättegången till parternas disposition. Tillsammans med modern teknik ger detta också utrymme för nya och effektivare sätt att presentera processmaterialet.
Under senare år har teletekniken byggts ut och står under ständig utveckling. Man kan nu kommunicera inte endast genom ljud utan också genom ljud- och bildteknik. Användningen av persondatorer och informationsteknologi har ökat lavinartat. Det finns redan i dag möjlighet att koppla inspelningskameror till persondatorer och att över Internet delta i ljud- och bildkonferenser. Dessa tekniska landvinningar bör självfallet utnyttjas i en modern process. Rättegångsreglerna måste anpassas till detta.
Genom den pågående omorganisationen av tingsrätterna tillskapas större domstolar som ger organisatoriska förutsättningar för denna teknikanvändning.
Vårt samhälle – liksom världssamfundets länder i övrigt – går mot en ökad internationalisering. Detta har inte fått så stort genomslag i de olika ländernas processlagstiftningar. Tvärtom präglas rättegångsordningarna ofta av nationella särdrag. Internationella förpliktelser har emellertid ett växande inflytande på processlagstiftningen genom att sätta en yttre gräns för den svenska lagstiftarens frihet. Detta gör det naturligt att även i övrigt söka uppslag till processuella förbättringar utom landets gränser.
Regeringen betonar ofta att medborgarperspektivet skall styra lagstiftningen. Med detta avses att det är nyttan för den enskilde medborgaren av tilltänkta förändringar och reformer som skall stå i fokus vid lagstiftning. RB tillkom i ett samhällsklimat där domstolar och myndigheter i viss mån representerade ett överhetens synsätt. Reformverksamheten bör styras av insikten att domstolarna inte är till för sin egen skull utan för medborgarnas bästa.
Tiderna förändras och vi med dem, men RB:s grundsatser är i huvudsak oförändrade. Det finns anledning att framhålla hur väl dessa principer har hållit över tiden. De har emellertid inte något egenvärde även om de ibland nästan uppfattas som ett slags naturlagar. Men även ett bra hus måste underhållas och förnyas. Principerna syftar främst till att säkerställa en god bevisvärdering. Sist och slutligen är målet för en god rättegångsordning att skapa förutsättningar för riktiga och rättvisa avgöranden. Det är med
Utgångspunkter SOU 2001:103
82
detta som utgångspunkt som utredningen har gripit sig an sitt arbete.
83
3 Ljud- och bildteknik
3.1 Inledning
År 1987 infördes möjligheten att vid sammanträden i de allmänna domstolarna använda sig av telefon för kommunikation med parter och andra vid sammanträden.1 Lagstiftningen som tillkom på initiativ av Rättegångsutredningen hade föregåtts av försöksverksamhet i vissa domstolar.2
Reglerna om användning av telefon är utformade på följande vis. I tvistemål och brottmål är det under vissa förutsättningar möjligt för en part att närvara per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse. Har någon närvarat per telefon vid ett sammanträde för muntlig förberedelse i ett tvistemål får han eller hon också närvara per telefon vid huvudförhandling i förenklad form, om denna hålls i omedelbart samband med förberedelsesammanträdet.
Förutsättningar för att en part skall få närvara vid sammanträde per telefon är att det antingen är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter, eller att ett sammanträde inför rätten skull medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att ett sammanträde hålls inför rätten. Det första alternativet förutsätter att telefonsammanträdet framstår som, sakligt sett, så gott som likvärdigt med ett vanligt sammanträde inför rätten. Ändamålet med sammanträdet får alltså inte bli lidande av att det hålls per telefon. Enligt det andra alternativet får emellertid telefonsammanträde också hållas i vissa fall trots att denna sammanträdesform inte framstår som sakligt sett helt likvärdig med att den som närvarar per telefon i stället uppträder i rättssalen. Förutsättningen är att en inställelse inför rätten skulle medföra orimliga kostnader eller
1 SFS 1987:747, prop. 1986/87:89.2 Lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
84
olägenheter. Rimlighetsbedömningen skall göras utifrån betydelsen av den fråga som föranlett sammanträdet.3
Det är också möjligt att vid huvudförhandling ta upp bevis per telefon. Vittnen, parter, målsägande som inte för talan och sakkunniga kan i vissa fall höras per telefon i stället för att inställa sig till en huvudförhandling. Detta får ske om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisningen enligt vanliga regler skulle medföra kostnader som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant sätt.
Även vid handläggning i allmän domstol enligt ärendelagen får part i vissa fall närvara per telefon liksom muntlig bevisning kan tas upp på detta sätt. Villkoren för att få använda sig av telefon vid handläggning enligt ärendelagen är desamma som enligt RB.
Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i kraft.4 Enligt denna får parter närvara vid ett sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken genom videokonferens på samma formella villkor som de vilka gäller för telefonkonferens. Likaså kan bevisning tas upp på samma villkor som de vilka gäller för telefonkonferens. Till skillnad mot vad som gäller beträffande telefon kan således parter närvara även vid en ”vanlig” huvudförhandling genom videokonferens.
Försökslagstiftningen omfattar även sammanträden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden och sammanträden vid handläggningen av konkursärenden. Villkoren för videokonferens är desamma som vid sammanträden enligt RB.
Den som har kallats att delta i en förhandling genom videokonferens med stöd av försökslagstiftningen men som motsätter sig att delta på det sättet har rätt att fysiskt inställa sig i rättssalen. Den som annars deltar i ett sammanträde genom videokonferens skall anses ha inställt sig inför rätten. RB:s vanliga regler om påföljder för utevaro gäller inte den som kallats att delta i ett sammanträde genom videokonferens. Detsamma gäller för telefonkonferens.
Genom lagen (2001:25) om försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol har även dessa domstolar kommit att omfattas av försöksverksamheten.5
3Prop. 1986/87:89 s. 200.4 Lagen kompletteras av förordningen (1999:856) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång.5 Lagen kompletteras genom förordningen (2001:38) om försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltningsdomstol.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
85
Försökslagstiftningen gäller – såvitt avser de allmänna domstolarna – till utgången av juni år 2003.
Enligt direktiven för denna utredning skall utredaren undersöka om nu gällande förutsättningar för medverkan per telefon bör ändras. Om utvärderingen av försöksverksamheten med videokonferenser ger vid handen att verksamheten bör permanentas, skall utredaren lägga förslag om de regler som behövs för att detta skall kunna ske.
3.2 Bakgrund till försökslagstiftningen om videokonferens
I promemorian Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar (Ds 1997:7) lanserades ett förslag om användandet av videoteknik vid sammanträden i allmän domstol (se bilaga 3). Förslaget innebar att parter, vittnen m.fl. skulle kunna medverka i ett sammanträde vid domstol genom videoteknik.6 Promemorian byggde i sin tur på en rapport från Domstolsverket som redogjorde för de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för användning av videoteknik i domstolarna.7
I promemorian angavs att de tänkta reglerna om videokonferens skall komma att få ett vidare tillämpningsområde än det som gäller för telefon och i princip komma att gälla alla förhandlingar som kan hållas inför domstol. Det skulle därför, enligt promemorian, bli alltför otympligt och svårtillgängligt att placera reglerna så att det behövdes en regel för varje typ av förhandling och för varje domstolsinstans. Det föreslogs därför att reglerna om parts närvaro genom videokonferens och genom telefon skulle placeras i RB:s avdelning om rättegången i allmänhet. Reglerna för tvistemål skulle placeras i 11 kap. RB. Genom hänvisning i 20 kap. RB skulle reglerna bli tillämpliga även för målsägande i brottmål. I 20 kap. RB skulle även en ny regel om åklagarens inställelse till domstolsförhandlingar placeras. Reglerna om den misstänktes närvaro skulle placeras i 21 kap. RB. Slutligen skulle reglerna om bevisupptagning placeras i 35 kap. RB som ju handlar om bevisning i allmänhet.
Promemorian resulterade i propositionen Videokonferens i rättegång (prop. 1998/99:65), som låg till grund för försökslagstift-
6 I promemorian används inte uttrycket videokonferens utan ”bild- och ljudöverföring”.7 Video i domstolarna (DV rapport 1995:5).
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
86
ningen. När det gäller skälen för införande av försöksverksamheten uttalades bl.a. följande i propositionen.8
Det är också viktigt att vi har ett domstolsväsende som är modernt och anpassat till samhället i övrigt. Den informationstekniska utvecklingen i samhället går framåt med stora steg. Det gäller inte minst utvecklingen på telekommunikationsområdet. Sedan flera år tillbaka är det möjligt att kommunicera med hjälp av bild- och ljudöverföringsteknik, så kallad videokonferens. Videokonferens innebär att både ljud och bild direkt överförs med hjälp av telekommunikationsteknik. Det bör noteras att det i en videokonferens enbart är fråga om överföring av bild och ljud och inte fråga om bevarande av överförd information, såvida inte en videokonferensbandspelare ansluts. Vid användning av telefon överförs endast ljud. Vid användning av videokonferens överförs både ljud och bild. Med användning av sådan teknik kan människor således kommunicera med varandra genom att både se och höra varandra samtidigt, utan att behöva befinna sig på samma plats. Allteftersom tekniken har utvecklats och förfinats har videokonferens kommit att börja användas i allt större omfattning såväl inom den offentliga sektorn som inom näringslivet.
Den ökande internationaliseringen ställer också nya krav på våra
domstolar. Det blir allt vanligare med gränsöverskridande
brottslighet.
Som en följd härav har behovet ökat av att kunna förhöra personer som befinner sig i andra länder än där rättegången äger rum. År 1995 inrättades inom EU en rådsarbetsgrupp för att behandla frågan om effektivisering av det internationella samarbetet i brottmål. Arbetet syftar till att en konvention skall färdigställas som skall komplettera 1959 års Europakonvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Konventionen är i princip färdigförhandlad. I det utkast till konvention som föreligger finns bestämmelser om användande av videokonferensteknik vid förhör med vittnen som befinner sig i en annan medlemsstat än domstolen. Även inom Europarådet har frågan om användande av videokonferensteknik vid förhör i domstol diskuterats inom ramen för utarbetande av ett andra tilläggsprotokoll till 1959 års konvention.
Erfarenheterna av användning av telefon i rättegång är mycket positiva. Telefonen har visat sig vara ett mycket användbart hjälpmedel, exempelvis i situationer då rättegångar riskerat att bli inställda på grund av att vittnen befunnit sig på annan ort.
Vid en jämförelse måste möjligheten att kunna använda videokonferens i allmänhet anses ha fördelar framför möjligheten att använda telefon. Vid en videokonferens har deltagarna i konferensen inte möjlighet bara att höra varandra utan även att se varandra. Kvalitén på kommunikationen är därmed betydligt förbättrad. Med hänsyn till vad som sagts ovan bl.a. om behovet av ett modernt rättsväsende anser regeringen att starka skäl talar för att det bör införas en möjlighet att
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
87
använda videokonferensteknik i rättegång. En given utgångspunkt är att videokonferens måste kunna användas i samma utsträckning som det är möjligt att använda telefon. Med hänsyn till att videokonferens generellt sett måste anses vara ett bättre kommunikationsmedel än telefon bör emellertid, enligt regeringens mening, tillämpningsområdet kunna vara större. En förutsättning för att videokonferens skall få användas i rättegång är att domstolarna förfogar över utrustning som håller en godtagbar standard. För att offentlighetsintresset skall kunna tillgodoses krävs att mottagarna är så placerade i rättssalen att det finns möjlighet också för allmänheten att tillgodogöra sig inte bara vad som händer i rättssalen utan också videokonferensen.
Genom att tillåta användning av videokonferensteknik blir det möjligt att öka tillgängligheten till våra domstolar. Det blir också möjligt att åstadkomma en mer flexibel handläggning vilket i sin tur kan leda till att handläggningstiderna kan förkortas. Ett domstolsväsende som kan erbjuda hög tillgänglighet och flexibel handläggning är till nytta både för domstolarna själva och för dem som behöver ta domstolarnas tjänster i anspråk.
I promemorian har föreslagits att bestämmelser om användning av videokonferens förs in direkt i rättegångsbalken. Enligt regeringens mening råder det inga tvivel om att videokonferens kommer att utgöra ett viktigt redskap i domstolarnas verksamhet i framtiden. Det talar för att det införs permanenta regler om användning av videokonferensteknik i rättegångsbalken redan nu. Regeringen bedömer emellertid att det i dag inte finns tillräckligt underlag för att kunna ta slutlig ställning till i vilken omfattning videokonferensteknik kan komma till användning i rättegång. I likhet med några remissinstanser anser regeringen att införandet av videokonferensteknik i domstol bör inledas med en försöksverksamhet. Syftet med en försöksverksamhet är att få underlag för att kunna ta ställning till i vilken utsträckning videokonferensteknik skall kunna användas i rättegång i framtiden. Tillämpningsområdet för videokonferens förslås därför bli tämligen omfattande under försöksperioden. Resultatet av försöksverksamheten skall följas fortlöpande och utvärderas. Utvärderingen kommer sedan att kunna ligga till grund för ett slutligt ställningstagande i frågan.
När det gäller omfattningen av försöksverksamheten hade regeringen följande allmänna utgångspunkter för användningen av videokonferens.9
Rättegångsbalkens regler bygger på huvudregeln att de som skall delta i en förhandling skall inställa sig i rättssalen. Bestämmelserna som möjliggör telefonanvändning utgör således undantag från huvudregeln. Frågan är om införandet av ny teknik i domstolarna bör leda till något annat ställningstagande i denna fråga. En annan fråga är vilket inflytande parten själv skall ha i frågan.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
88
Nuvarande regler om hur en part skall inställa sig bygger på att parten alltid har rätt att få inställa sig i rättssalen. Bestämmelserna om användning av telefon i rättegång innebär inte någon inskränkning i denna rätt. Dessa utgör i stället ett komplement till de vanliga reglerna om inställelse, och erbjuder parten en möjlighet att delta i en förhandling på ett enklare sätt. Balkens regler om hur den som skall höras i domstol skall inställa sig innebär att den som skall delta i en förhandling inte själv förfogar över frågan om inställelsen i sig. Däremot har den som skall höras inflytande över valet av inställelseform på så sätt att användning av telefon i rättegång bygger på frivillighet.
Syftet med att låta införandet av videokonferensteknik i domstol inledas med en försöksverksamhet är primärt att få underlag för bedömningen i vilken omfattning denna teknik kan användas i rättegång. Enligt regeringens mening finns det inte nu något underlag för att göra någon annan bedömning än den som redovisats i promemorian i frågan på vilket sätt inställelse skall ske. Fysisk närvaro i rättssalen bör således vara huvudregel även i fortsättningen.
Regeringen anser att den som berörs även i fortsättningen bör ha ett inflytande i frågan om formen för inställelsen. Den som skall föra sin talan eller höras i en rättegång bör inte fråntas sin rätt att få inställa sig fysiskt i rättssalen. Den som deltar i en förhandling genom videokonferens skall dock anses ha inställt sig inför rätten.
Av praktiska skäl bör inte krävas att den som enligt rättens bedömning kan delta i en rättegång genom videokonferens ger något uttryckligt samtycke. Om rätten finner att förutsättningar föreligger för att låta någon delta i en förhandling genom videokonferens bör rätten kalla personen i fråga att inställa sig på detta sätt. Av kallelsen bör dock framgå att den som har kallats att delta i ett sammanträde genom videokonferens har rätt att få inställa sig i rättssalen. Vid bedömningen av om rätten skall kalla någon att delta i en förhandling genom videokonferens ligger självfallet frågan om det är sannolikt att den som enligt rättens mening kan delta genom videokonferens kommer att medverka på detta sätt. I de flesta fallen kommer initiativet till deltagande genom videokonferens sannolikt att komma från parten eller den som skall höras och sistnämnda fråga torde då inte vålla något större problem.
Om den som har kallats att delta i en förhandling genom videokonferens- konferens inte vill delta på detta sätt, bör han eller hon således ha rätt att få komma till förhandlingen. Det bör då ankomma på den som kallats att underrätta rätten om det.
De sakliga skälen för användning av videokonferens är lika starka oavsett domstolsinstans. Bestämmelserna som möjliggör användning av videokonferens i rättegång bör därför vara tillämpliga i både överoch underrätt.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
89
3.3 Utvärdering av försöksverksamheten
När försökslagstiftningen om videokonferens infördes fick Domstolsverket i uppdrag att genomföra och utvärdera verksamheten.
Försökslagstiftningen omfattade från början åtta domstolar, nämligen Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Gällivare tingsrätt och Luleå tingsrätt. Sedan den 1 juli 2001 har försökslagstiftningen omfattat även Högsta domstolen (HD), Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt och Oskarshamns tingsrätt. Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige har utrustats med viss videokonferensutrustning och från dessa domstolar är det möjligt att genom videokonferens delta i rättegång vid försöksdomstol.
Försöksverksamheten bedrivs i samverkan med rättsmyndigheter inom den s.k. RIF-verksamheten.10 Denna samverkan har lett till att Riksåklagaren har installerat utrustning för videokonferens vid åklagarkamrarna i Kalmar, Skövde och Örebro.
För att följa upp och utvärdera försöksdomstolarnas användning av videokonferenstekniken har Domstolsverket tagit fram särskilda rapporteringsrutiner för domstolarna.
Domstolsverket har som ett första led i utvärderingen lämnat en rapport som finns intagen som bilaga till detta betänkande.11 Den slutliga rapporten skall lämnas till regeringen senast den 1 mars 2002.
Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanser har varit de domstolar som omfattas av försökslagstiftningen samt Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige. De domstolar som har yttrat sig under remissförfarandet har inte haft något att erinra mot den remitterade rapporten.
Sammanlagt har, enligt rapporten, under år 2000 totalt 77 personer deltagit vid förhandlingar genom videokonferens. Den övervägande delen av förhandlingarna med videokonferens har varit huvudförhandlingar i brottmål. I princip samtliga kategorier av aktörer som förekommer i brottmål har deltagit genom videokonferens. De flesta som deltagit genom videokonferens har
10 Verksamheten för samordning av rättsväsendets informationsförsörjning (RIF-verksamheten). I verksamheten deltar Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Riksskatteverket och Tullverket.11 Försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i allmän domstol – delredovisning av ett regeringsuppdrag (DV-rapport 2001:3).
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
90
infunnit sig vid en annan försöksdomstol, men deltagandet har även skett från åklagarkammare samt från annan lokal vid den domstol där förhandlingen ägt rum. Initiativen till videokonferens har ibland kommit från rätten och ibland från aktörerna.
I rapporten anges att samtliga de försöksdomstolar som har besvarat enkäten är positiva till möjligheterna med videokonferens och anser att lagstiftningen bör permanentas samt utvidgas till att omfatta samtliga allmänna domstolar. När det gäller de närmare kriterierna för att använda videokonferens anser de flesta domstolarna att samma kriterier bör gälla för videokonferens som de som i dag gäller för användning av telefon och att alltså kriterierna för att använda sig av videokonferens inte behöver mjukas upp ytterligare.
Domstolsverket konstaterar i rapporten, sedan verksamheten alltså pågått ett drygt år, att många fördelar är att vinna med att använda videokonferens i rättegångar, både när det gäller effektiviteten och tillgängligheten för domstolarna. Verket anser därför att lagstiftningen efter försöksverksamheten bör permanentas och videokonferenstekniken successivt införas i samtliga allmänna domstolar.
3.4 Överväganden
3.4.1 Videokonferens
3.4.1.1 Inledning
Utredningens bedömning: Försöksverksamheten med video-
konferens, som av allt att döma fallit väl ut, bör i sina huvuddrag permanentas. Huvudregeln bör dock fortfarande vara att den som skall delta i ett sammanträde inställer sig i rättssalen eller där sammanträdet skall hållas.
Försöksverksamheten med videokonferens har bedömts positivt av de personer som har berörts av den. Utredningen konstaterar att användningen av videoteknik i många fall kan underlätta för parter och andra som skall delta i ett sammanträde. Videotekniken kan också medverka till att kostnaderna för en rättegång hålls nere.
Några principiella skäl att inte tillåta användningen av denna teknik sedan försöksverksamheten har upphört kan utredningen
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
91
inte finna. En förutsättning är emellertid att videotekniken används med måtta och endast i de fall det är befogat. Användningen av videoteknik – liksom telefon – skall ses som undantagsregler. I grunden bör ligga en stark presumtion för att den som skall delta i ett sammanträde infinner sig i rättssalen. Det kan antas att detta ligger väl i linje med medborgarnas uppfattning om hur ett sammanträde i domstol skall gå till.
Utredningen har inte några synpunkter på själva de tekniska arrangemangen och tekniken som sådan. Det är naturligtvis en förutsättning att tekniken fungerar på ett tillfredsställande sätt så att såväl deltagarna i ett sammanträde som åhörarna kan se och höra den som deltar i sammanträdet med hjälp av videoteknik. Detta har uppenbarligen varit fallet under försöksverksamheten.
3.4.1.2 Vem skall få delta och i vilka situationer?
Utredningens förslag: Reglerna om vilka som skall få närvara
genom videokonferens görs generella. Parter, sådana som skall höras i bevissyfte och andra skall kunna delta i ett sammanträde genom videokonferens. – De två alternativa villkor som för närvarande gäller för deltagande i en videokonferens enligt försökslagstiftningen mönstras ut och ersätts av ett generellt villkor. Enligt detta skall det vara möjligt att delta i ett sammanträde genom videokonferens om det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Vid den bedömningen skall rätten – utöver parternas uppfattning i frågan – särskilt beakta de kostnader eller olägenheter som annars skulle uppkomma samt om någon känner stark rädsla för att vara närvarande.
Enligt Domstolsverkets rapport (DV-rapport 2001:3) rapporterade försöksdomstolarna att videokonferens förekommit vid 50 sammanträden. Det övervägande antalet sammanträden med videokonferens förekom i brottmål; 38 sammanträden avsåg huvudförhandling och fyra avsåg häktningsförhandling. Videokonferenserna i tvistemål fördelade sig mellan fyra som avsåg huvudförhandling i dispositivt mål, två som avsåg huvudförhandling i indispositiva mål och en som avsåg sammanträde för muntlig
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
92
förberedelse i ett indispositivt mål. En videokonferens avsåg muntligt förhör i annat mål.
Sett till de olika aktörerna som deltog genom videokonferens i brottmål var 16 vittnen/medtilltalade, 14 misstänkta/tilltalade, 15 målsägande, nio åklagare, fyra försvarare/ombud/biträde, en tolk och en sakkunnig närvarande på detta sätt. Vid en del sammanträden deltog således flera aktörer genom videokonferens. I tvistemål deltog åtta vittnen, fyra parter, två ombud/biträde, en tolk och en annan person genom videokonferens. Som framgår av statistiken har de flesta tänkbara slags aktörer i en rättegång deltagit i videokonferens under försöksverksamheten.
Enligt försökslagstiftningen görs en skillnad mellan parter och de som skall höras i bevissyfte såvitt avser de närmare förutsättningarna för att få delta genom videokonferens. För parter gäller i RB-fall att de får närvara genom videokonferens, om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse och övriga omständigheter, eller om sammanträdet annars skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i rättssalen. Bevisning får tas upp genom videokonferens om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter, eller om en fysiskt inställelse skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen till att bevisningen tas upp på det sättet. Det har gjorts en viss skillnad mellan sammanträden enligt RB och sammanträden enligt ärendelagen. Enligt den senare lagen gäller, såvitt avser part, att det i stället skall tas hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter.
De flesta domstolar som deltagit i försöksverksamheten har förklarat att dessa kriterier fungerar väl. Från några domstolar har det uppgetts att kriterierna för videokonferens eventuellt kunde vara något mjukare än de som gäller för närvaro per telefon. Däremot har flera domstolar pekat på att man även om samma kriterier används kan räkna med att det oftare bedöms lämpligt att någon närvarar genom videokonferens än att någon närvarar per telefon. Redan genom kvalitetsskillnaden är utrymmet för att använda sig av videokonferens alltså större.
Villkoren för att få närvara per telefon är i dag väl inarbetade i domstolarnas praxis. Villkoren har visat sig fungera också när det gäller videokonferens. Det skulle därför i och för sig vara praktiskt att vid permanentning av försöksverksamheten använda sig av samma villkor.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
93
Inför försökslagstiftningen påpekade Lagrådet dock följande.
Den naturliga tolkningen av bestämmelsen är att prövningen primärt alltid gäller lämplighetsfrågan (1). Den därpå eventuellt följande bedömningen gäller om sammanträdet ”annars skulle medföra kostnader eller olägenheter” av viss betydenhet. En sådan alternativ prövning förutsätts således bli aktuell endast i fall där det ansetts tveksamt, mindre lämpligt eller till och med direkt olämpligt med en videokonferens. Den därvid nödvändiga avvägningen skall ske inom ramen för en bedömning huruvida kostnaderna eller olägenheterna ”inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i rättssalen.” Enligt Lagrådets mening visar det sagda att utrymmet för en alternativ bedömning enligt punkt 2 i stycket i praktiken kan bli ytterst varierande.– I mer extrema fall skulle det rent av kunna te sig stötande att överhuvudtaget beakta kostnadsaspekter
.12
Lagrådets synpunkter kan uppfattas som att videokonferens inte borde vara ens formellt tillåten när det är olämpligt med en sådan. Försökslagstiftningen är däremot utformad på ett sådant sätt att videokonferens får hållas även när det inte är lämpligt, om nämligen en persons inställelse i rättssalen skulle föra med sig orimliga kostnader eller olägenheter. Det skall emellertid sägas att även villkoren för att använda telefon bygger på den av Lagrådet påpekade spänningen. Denna lagstiftning har varit permanent i kraft sedan år 1987. Syftet med utformningen var vid bestämmelsens tillkomst att telefonsammanträde skulle kunna tillåtas även om denna sammanträdesform sakligt sett inte framstod som helt likvärdig med ett sammanträde inför rätten.13 Utformningen av reglerna har såvitt är känt inte lett till någon komplikation.
Det är å andra sidan klart att de båda alternativen står i viss motsättning. Detta har också påpekats av en av domstolarna som deltagit i försöksverksamheten. Det kan därför finnas skäl att när reglerna nu ses över utforma villkoren så att de bättre tillgodoser Lagrådets synpunkter.
Reglerna om vem som skall kunna få delta genom videokonferens och vid vilka sorters sammanträden ett sådant deltagande skall få ske kan utformas på så vis att de i detalj räknar upp vissa aktörer som får delta vid vissa sorters sammanträden, om vissa särskilda kriterier är uppfyllda. En sådan utformning av reglerna ökar möjligen precisionen och förutsägbarheten. Bestämmelserna kan alternativt ges en mer generell utformning.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
94
Fördelen med detta är att smidigheten ökar och således kan behovet av lösningar i den enskilda situationen tillgodoses på ett bättre sätt. Utredningen menar att reglerna bör vara utformade på så vis att inte någon aktör helt utesluts från möjligheten att delta i ett sammanträde – oavsett karaktär – genom videokonferens.14 I vilken mån någons närvaro på detta sätt faktiskt skall tillåtas får avgöras med tillämpning av de särskilda villkoren.
Utredningen föreslår mot bakgrund av det sagda ett generellt villkor som innebär att personer får delta i ett sammanträde genom videokonferens om det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Med detta villkor som grund tillgodoses lagrådets kritik mot de nuvarande reglernas utformning.
Som ett komplement bör det lämpligen anges direkt i lagtexten vilka förhållanden rätten särskilt skall beakta inför ett beslut om videokonferens.
För det första måste parternas uppfattning i frågan om videokonferens tillmätas stor betydelse även om rätten, liksom enligt nuvarande regler, bör ha det yttersta ansvaret. Som utredningen skall återkomma till skall det dock inte finnas någon möjlighet för rätten att tvinga en part att delta i ett sammanträde genom videokonferens.
För det andra måste rätten beakta de kostnader och olägenheter som skulle uppkomma om någon måste inställa sig i rättssalen. Detta villkor överensstämmer i allt väsentligt med det som gäller för såväl telefonanvändning som för videokonferens enligt försökslagstiftningen.
För det tredje föreslår utredningen att rätten uttryckligen skall beakta om någon känner stark rädsla för att vara närvarande. Att videokonferens skulle kunna användas i sådana situationer har tidigare varit föremål för diskussion. I den promemoria som föregick försökslagstiftningen ansågs att sådana skäl som t.ex. att en målsägandes eller ett vittnes rädsla för en tilltalad inte borde vara skäl för ett beslut om videokonferens.15 Brottsofferutredningen föreslog emellertid i sitt betänkande att videokonferensteknik
14 Videokonferens bör också kunna komma ifråga – om tekniken tillåter det - vid sådan ”annan handläggning” som består i att rätten har kontakt med en eller flera parter för att diskutera någon fråga, t.ex. upprättandet av en tidsplan, men som inte är att betrakta som ett formellt sammanträde i RB:s mening, se avsnitt 4.1.1.3. Det kan påpekas att förbudet mot fotografering avser endast formella sammanträden som hålls i rättssalen och således inte påverkar i vilken mån videoteknik kan användas vid informella diskussioner mellan rätten och parter eller deras ombud som inte hålls i rättssalen.15Ds 1997:7 s. 205.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
95
borde kunna få användas om målsäganden och vittnen har utsatts eller riskerar att utsättas för hot eller andra övergrepp på grund av sin medverkan i en rättegång.16 I den proposition som behandlade försöksverksamheten tog regeringen upp frågan. Regeringen uttalade att det inte borde finnas några hinder mot att använda videokonferens i sådana situationer som Brottsofferutredningen pekade på. Men möjligheten borde, enligt regeringen, användas med viss återhållsamhet och aldrig på bekostnad av den tilltalades rättsäkerhet.17 I praktiken har videokonferens kommit att användas i sådana rädslefall. Av Domstolsverkets utvärdering framgår att domstolarna i tio fall (av totalt 57 svar) angett att videokonferens initierats på grund av att en part eller förhörsperson har känt oro/rädsla. Vid 12 tillfällen har personer deltagit vid sammanträde genom videokonferens från ett ”vittnesrum” vid den domstol där förhandlingen hållits.18
Utredningen anser att det bör finnas visst utrymme att använda videokonferens i rädslefallen, inte minst i de situationer som Brottsofferutredningen lyft fram. Utredningen har här bl.a. i åtanke vittnen och målsäganden i mål om åtal mot personer som är knutna till organiserad brottslighet. Men även den som utsätts för mer vardagsnära brott såsom kvinnomisshandel m.m. bör kunna få medverka genom videokonferens. Denna möjlighet måste emellertid användas med försiktighet och omdöme. Alternativet med medhörning bör alltid övervägas i rädslefallen. Ett lämpligt sätt att gå tillväga är att åklagaren redan i stämningsansökan upplyser om att en målsägande eller ett vittne begärt att få delta genom videokonferens. Den tilltalade eller försvararen får härigenom möjlighet att argumentera i frågan. Det bör i regel aldrig komma ifråga att den tilltalade först vid en huvudförhandling får besked om att ett vittne eller en målsägande skall delta genom videokonferens. Detta framgår redan av det första grundläggande kriteriet, nämligen att rätten särskilt skall beakta parternas uppfattning.
Det som sagts nu om vikten av att en tilltalad får besked om att ett vittne eller målsägande eventuellt skall delta genom videokonferens gäller självfallet även andra parter och även i tvistemål. Det bör inte få komma som en överraskning för någon att en part eller vittne eller annan skall delta genom videkonferens.
16SOU 1998:40 s. 324 f.17Prop. 1998/99:65 s. 24.18 Förutom i rättssalen har en kamera och TV-monitor placerats ut i ”vittnesrummen” i de domstolar som deltar i försöksverksamheten.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
96
Enligt försökslagstiftningen får en tilltalad i tingsrätt inte delta genom videokonferens, om det finns anledning att döma honom eller henne till annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening. Med dessa påföljder likställs förordnande enligt 34 kap. 1 § 1 brottsbalken, om det i samband med förordnande kommer i fråga att förklara villkorligt medgiven frigivning förverkad i fråga om strafftid som överstiger tre månader. Utredningen menar att dessa regler inte behöver finnas i själva lagtexten. Det är enligt utredningens mening – med hänsyn till dess uppfattning att bestämmelserna om videokonferens alltid skall ses som undantag – i regel uppenbart olämpligt att en tilltalad deltar genom videokonferens när det gäller mer allvarlig brottslighet. Vare sig den tilltalade är häktad eller på fri fot bör han eller hon, enligt utredningens mening, ha en ovillkorlig rätt att vara fysiskt närvarande i rättssalen (se vidare avsnitt 3.4.1.4).
3.4.1.3 Videokonferens eller medhörning
Utredningens överväganden och förslag: Det föreslås att det
etablerade systemet med s.k. medhörning (ljudöverföring) regleras i författningstexten. För att tillgodose intresset av att den part som under ett förhör inte vistas i rättssalen ändå på ett så bra sätt som möjligt får del av vad den hörde berättar bör videoöverföring kunna användas även för detta ändamål om sådan utrustning är tillgänglig. Med hänsyn till det generella förbudet mot fotografering i rättssalen (vilket även omfattar videoteknik) i 5 kap. 9 § RB – krävs att en särskild regel om detta införs. En sådan regel bör lämpligen placeras i 36 kap. 18 § RB.
I Domstolsverkets rapport (DV-rapport 2001:3) anges att videotekniken även har använts i situationer som regleras i 36 kap. 18 § RB (s.k. medhörning).
Det är väsentligt att skilja mellan vad som i egentlig mening här avses med videokonferens och de situationer när man kan använda den tekniska utrustningen för medhörning. I 36 kap. 18 § jämförd med 37 kap. 3 § RB framgår att om det finns anledning att anta att ett vittne, en part eller en målsägande som inte för talan av rädsla
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
97
eller av annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller åhörares närvaro, får rätten förordna att parten eller åhöraren inte får vara närvarande vid förhöret. Den utvisade brukar i sådana situationer hänvisas till ett rum där han eller hon genom ljudöverföring kan höra vad som sägs i rättssalen. Detta är medhörningsfallet. Det skiljer sig från de allmänna reglerna om videokonferens bl.a. genom att det i videokonferensfallet är den rädde som befinner sig någon annanstans än i rättssalen medan i medhörningsfallet det är den person ger upphov till rädslan som befinner sig i ”medhörningsrummet” eller någon annanstans varifrån han eller hon följer förhöret genom ljudöverföring. Möjligheten till medhörning sträcker sig tidsmässigt inte längre än förhöret varar. Den som på så sätt följer förhöret kan inte heller tala med de personer som befinner sig i rättssalen.
I medhörningsfallet finns det enligt utredningens uppfattning inte några principiella invändningar mot att t.ex. den tilltalade i ”medhörningsrummet” följer förhöret genom återgivning i både ljud och bild i stället för att bara lyssna till vad som sägs. Tvärtom innebär det att den utvisades möjlighet att tillgodogöra sig vad som tilldrar sig vid förhöret ökar. Möjliggör den tekniska apparaturen att förhör kan följas via videoutrustning bör alltså detta utnyttjas.
Bestämmelsen i 36 kap. 18 § RB nämner inte något om medhörning. Det är naturligt då sådan teknik inte användes när bestämmelsen infördes. Däremot finns en bestämmelse upptagen i paragrafen som innebär att en part som vistas utanför rättssalen under ett förhör skall efter förhöret i behövlig omfattning få ta del av vad som har sagts. Parten skall också få möjlighet att ställa frågor till vittnet. Som framgått får detta förfarandesätt anses överspelat och lagtexten speglar således inte vad som utvecklats genom praxis. Detta är en brist som bör åtgärdas. Utredningen föreslår därför att den ifrågavarande paragrafen ändras på så sätt att det tydligt framgår att ljudöverföring eller överföring av ljud och bild skall vara huvudregeln när en part har utvisats från rättssalen.
Ett alternativ som utredningen har övervägt är att helt slopa bestämmelsen i 36 kap. 18 § RB och ersätta denna med de generella reglerna om videokonferens. Vad som talar mot en sådan lösning är att det kan finnas situationer då det kan anses befogat att t.ex. en tilltalad vistas i ett annat rum under själva förhöret med en målsägande men att det ändå inte finns skäl att låta målsäganden delta under hela sammanträdet genom videokonferens. Ersätts bestämmelserna om medhörning med de generella reglerna om video-
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
98
konferens kan detta leda till att möjligheterna minskar för en skrämd målsägande att under förhöret slippa vistas i samma lokal som den som skrämt upp målsäganden.
3.4.1.4 Bör medverkan vara frivillig?
Utredningens överväganden och förslag: Parter bör som
huvudregel ha rätt att infinna sig där sammanträdet hålls. Andra, dvs. främst sådana som skall höras i bevissyfte, bör inte kunna påräkna full ersättning för sin fysiska inställelse där sammanträdet hålls, om de har kallats att delta genom videokonferens.
Den utredning som föregick försökslagstiftningen kom fram till att en part alltid borde ha rätt att inställa sig fysiskt i rättssalen även om han kallats att delta genom videokonferens. När det gällde vittnen och andra som skall höras i bevissyfte menade utredningen å ena sidan att dessa inte kunde göra anspråk på att få resa till förhandlingsorten om de kunde höras på ett billigare sätt. Däremot borde, enligt utredningen, å andra sidan allas medverkan i en videokonferens bygga på frivillighet i så motto att några av de vanliga påföljder som kan komma ifråga vid utevaro inte skulle drabba den som inte inställde sig till en videokonferens.19 En part skulle således alltid ha rätt infinna sig i rättssalen. Ett vittne skulle inte ha denna rätt, men om ett vittne som inte kom till den plats från vilken han eller hon skulle ha medverkat vid sammanträdet skulle inte drabbas av några påföljder förutom att han eller hon naturligtvis i nästa skede skulle kallas att komma till rättssalen.
Enligt försökslagstiftningen har den som kallats att delta i ett sammanträde genom videokonferens men som motsätter sig det alltid rätt att inställa sig i rättssalen. Denna regel gäller oavsett om det är fråga om part eller vittne eller någon annan.
Utredningens bedömning är att en parts deltagande i sammanträde genom videokonferens alltid skall bygga på frivillighet. Såsom alltså redan är fallet enligt försökslagstiftningen bör detta gälla alla sorters parter i alla typer av sammanträden. Särskilt i brottmål där parten är frihetsberövad inger tanken att tvinga denne
19Ds 1997:7 s. 191 f. och s. 205.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
99
att inställa sig inför en kamera i häktet och där möta åklagaren i en TV-monitor olust.
Frågan är emellertid om frivilligheten även skall omfatta andra, t.ex. ett vittne. Här kommer främst kostnadsaspekter in. Om en part åberopat ett vittne är parten i första hand skyldig att betala för vittnets inställelse. Antag att en part processar i Malmö, medan det vittne som parten vill höra bor i Luleå. Det skulle kosta en hel del pengar för parten att låta vittnet åka till Malmö i stället för att vittnet inställer sig inför tingsrätten i Luleå och därifrån genom videokonferens medverkar i förhandlingen i Malmö. Det är svårt att motivera varför ett vittne skall ha vetorätt i fråga om sättet för sin inställelse. Utredningen menar att om en part anser det vara tillräckligt att vittnet hörs genom videokonferens och rätten finner detta vara godtagbart enligt de allmänna reglerna vittnet inte bör ha någon lagstadgad rätt att – som i exemplet – få ersättning för att åka ned till Malmö och möta upp i rättssalen. En motpart bör inte ha det avgörande inflytande på denna fråga, men även motpartens uppfattning skall särskilt beaktas. Det som nu sagts om vittne bör gälla även för en målsägande som inte för talan och andra som inte är parter t.ex. sakkunniga.
I mycket särpräglade situationer skulle man kunna tänka sig att ett vittne eller annan som skall höras – av religiösa eller liknande skäl – skulle kunna vägra att delta i en videokonferens Skulle detta inträffa kan det förutsättas att domstolen hanterar situationen på ett förnuftigt och inlevelsefullt sätt.
I praktiken kan naturligtvis varken rätten eller en part hindra att ett vittne som har kallats att delta i ett sammanträde genom videokonferens i stället åker till den plats där rättssalen är belägen. Men i så fall skall rätten inte bestämma högre ersättning till vittnet än vad som skulle utgått om vittnet inställt sig på den tilltänkta platsen för en videokonferens.
En parts rätt att infinna sig där sammanträdet hålls är alltså huvudregel. Det finns emellertid situationer när det av praktiska skäl inte går att låta alla parter sitta i själva rättssalen. Hur man skall förfara i dessa fall diskuteras i avsnitt 3.4.1.7.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
100
3.4.1.5 Kallelser, förelägganden och sanktioner
Utredningens förslag: De sanktioner som RB föreskriver för
någons underlåtenhet att inställa sig vid ett sammanträde bör drabba även den som underlåter att inställa sig till en videokonferens.
För den som har kallats till ett sammanträde genom videokonferens gäller inte reglerna om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro. Sådana påföljder kan för en part vara tredskodom och för ett vittne ett utdömt vite. Försökslagstiftningen om videokonferens har alltså i detta hänseende fått en likalydande utformning som de befintliga reglerna i RB om närvaro per telefon.
En anledning till att regler om påföljder vid utevaro saknas såväl vad gäller telefon som videokonferens är att närvaron helt bygger på frivillighet. Inför försökslagstiftningen antog regeringen att videokonferens skulle komma att användas i större utsträckning än telefon och att detta talade för att det skulle kunna finnas ett behov av ett sanktionssystem vid underlåtenhet att medverka i rättegång på det viset. Å andra sidan skulle detta, enligt regeringen, kunna bli ganska komplicerat och med hänsyn till att lagstiftningen dessutom byggde på frivillighet – vilket innebar att den som kunde förväntas obstruera inte borde kallas till förhandling genom videokonferens – ansågs något uttalat behov inte föreligga med ett sanktionssystem.20
Det inslag av frivillighet som finns för parter att delta i ett sammanträde genom videokonferens (och telefon) gäller själva sättet att inställa sig och inte närvaron som sådan. I takt med att flera domstolar får tillgång till tekniken och den blir allmänt accepterad kommer det med stor sannolikhet att finnas parter som visserligen förklarar sig villiga att delta i ett sammanträde genom videokonferens men som likafullt slarvar med att komma till den plats där utrustningen är placerad (utrustningen kan ju för övrigt, i vart fall i framtiden, vara placerad i den hördes hem).
Uteblir en part i ett dispositivt tvistemål från en huvudförhandling leder detta normalt till att han eller hon drabbas av en tredskodom. I andra tvistemål kan det leda till att målet avskrivs. För hovrättens del gäller att överklagandet förfaller om en
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
101
klagande uteblir från huvudförhandling. Om parten däremot kallats att inställa sig genom videokonferens, drabbas han eller hon inte av tredskodom eller att målet avskrivs eller att överklagandet förfaller. Konsekvensen blir i stället att huvudförhandlingen ställs in. Detta skulle i sin tur ge upphov till en hel del kostnader och merarbete för alla inblandade.
Utredningen ifrågasätter starkt varför inte parter och andra skall kunna drabbas av de sanktioner som står till buds. Några praktiska problem som är av den beskaffenheten att de skulle hindra en sådan ordning kan utredningen inte se. Har ett vittne nåtts av en kallelse att han eller hon skall inställa sig vid domstolen i sin hemort för att därifrån höras vid ett sammanträde i en annan stad och han eller hon inte inställer sig borde ett vite i vanlig ordning kunna dömas ut. Likaså borde en part som fått möjlighet att inställa sig genom videokonferens men inte gör det kunna drabbas av en tredskodom. I båda situationerna hade de berörda drabbats av sanktioner om de inte hade kommit till rättssalen. Varför skall de undgå dessa om de slarvar med ett för dem betydligt enklare sätt att delta i sammanträdet?
Det finns också anledning att betrakta denna fråga ur motpartens perspektiv. För denne blir olägenheten större, om den andra parten fått tillåtelse att delta genom videokonferens och sedan inte inställer sig på det viset. Han eller hon har då inte någon möjlighet att begära tredskodom eller att målet avskrivs. En olägenhet uppkommer också om det i stället är ett vittne som inte inställer sig. Kanske måste hela förhandlingen ställas in. Sådana situationer kan visserligen uppstå även när någon kallats till rättssalen. Risken är emellertid uppenbar att den som kallats att delta genom videokonferens inte tar kallelsen på lika stort allvar som den som kallats till rättssalen. I det senare fallet är nämligen kallelsen förenad med upplysningar om vite och andra sanktioner som kan komma att tillgripas vid bristande hörsamhet.
Den tekniska utrustningen kan förvisso gå sönder och därigenom hindra någon från att delta genom videokonferens. Detta utgör emellertid ett laga förfall. Har part eller annan haft laga förfall för sin underlåtenhet gäller reglerna i 32 kap. 6 § RB fullt ut även i detta sammanhang och han eller hon drabbas inte av några sanktioner.
Sammanfattningsvis menar utredningen att de sanktioner som gällande rätt stipulerar för någons underlåtenhet att inställa sig vid ett sammanträde bör drabba även den som underlåter att inställa
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
102
sig genom videokonferens. Av detta följer att de allmänna reglerna om kallelser till sammanträde blir tillämpliga även när någon skall delta i sammanträdet genom videokonferens. I själva verket torde detta vara en förutsättning för att videokonferens skall kunna användas i någon mer betydande omfattning.
3.4.1.6 Förbudet mot fotografering m.m.
Utredningens överväganden och förslag: Utredningen föreslår
att en upptagning eller överföring av bild i rättssalen skall få ske om det är tillåtet i lag.
I 5 kap. 9 § RB anges att fotografi inte får tas i rättssalen. Förbudet omfattar enligt sin lydelse såväl rätten som parter och andra. Det fanns inte något förbud mot fotografering i äldre RB. Det har tvärtom sagts att möjligheten att fotografera utnyttjades flitigt av pressens företrädare med följd att i de mer uppmärksammade brottmålsrättegångarna de inblandade personerna regelmässigt avbildades i vissa tidningar.21
Fotograferingsförbudet är systematiskt placerat bland de bestämmelser i RB som handlar om ordningen vid förhandlingar. Förbudet har alltså inte direkt med sekretessreglerna att göra. Processlagberedningen uttalade att fotografering i rättssalen i allmänhet verkar störande på förhandlingen och kan, då det gäller en tilltalad i brottmål, utsätta denne för onödigt lidande.22
Frågan om fotograferingsförbud och även frågan om tillåtelse av privata ljudbandinspelningar under en förhandling, togs upp i ett lagstiftningsärende år 1980.23 Ärendet grundades på en av Domstolsverket upprättad promemoria som sänts på remiss.24Domstolsverket kom bl.a. fram till att fotografering fick anses vara en sådan allvarlig integritetskränkning att förbudet borde bestå.
De flesta remissinstanser var negativa till en uppmjukning av fotograferingsförbudet. Inte sällan motiverades detta utifrån inte-
21Prop. 1979/80:87 s. 30. Se också Edelstam, Offentlighet och sekretess i rättegång s. 295– 300. Edelstam tecknar på sidorna 294–323 och 469–519 en mycket fyllig bild av diskussionen kring förbudet mot fotografering och TV-sändningar i rättssalen och framför också egna synpunkter.22SOU 1938:44 s. 113.23Prop. 1979/80:87.24 Promemoria 1978-10-5285-1977, promemorian finns intagen som bilaga i prop. 1979/80:87.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
103
gritetsskäl. En del instanser ville öppna för en möjlighet till viss nyansering. Rättegångsutredningen ansåg, i ett remissvar, att om rätten och parterna inte hade någon erinran mot det borde det i vissa fall – t.ex. i ett dispositivt tvistemål mellan stora företag – inte vara uteslutet att tillåta fotografering med stillbilder, i varje fall före och efter förhandlingen.
Någon ändring av lagstiftningen kom inte att ske. Föredraganden anförde i propositionen att förbudet var väl grundat och fyllde en viktig funktion från såväl integritetsskydds- som ordningssynpunkt. Föredraganden noterade också att förbudet även torde avse elektronisk bildupptagning såsom vid inspelning för TV.25Även JO har uttalat att fotograferingsförbudet uppenbarligen också omfattar upptagning av rörliga bilder.26 Mot bakgrund härav finns en särskild regel i försökslagen om videokonferens som anger att – trots det generella förbudet i 5 kap. 9 § RB – videokonferens får användas i enlighet med vad som föreskrivs i försökslagen.
Frågan om fotografering och videoteknik i samband med rättegångar är inte okomplicerad. Den är nämligen intimt förknippad med frågan om domstolsoffentligheten som ju i grunden syftar till att ge medborgarna insyn och kontroll av den dömande verksamheten. I ena vågskålen finns således offentlighetsintresset och i den andra integritetsaspekten. Det är inte givet att endast den som har förmåga att ta sig till en domstol skall kunna följa en förhandling. Men å andra sidan får inte offentligheten medföra att förhandlingens syfte motverkas eller till och med förstörs, t. ex. genom att det blir svårare att få vittnen att delta. Utredningen förutser att den snabba tekniska utvecklingen – inte minst genom IT-teknologin 27– kan komma att medföra ökade krav på statsförvaltningens tillgänglighet. Denna utveckling kommer domstolarna troligen inte på sikt att kunna stå utanför. Vilken väg som skall väljas och hur långt man skall gå på denna är emellertid frågor som faller utanför denna utrednings mandat. Vid behov bör frågan utredas särskilt mot bakgrund av en bredare samhällelig debatt.
Utredningen konstaterar mot bakgrund av det sagda att förbudet mot såväl fotografering och videoinspelning tills vidare bör vidmakthållas såväl av ordningsskäl som av integritetsskäl. För att det inte skall råda någon tvekan om vad förbudet avser föreslås
25Prop. 1979/80:87 s. 12.26 JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 38.27 Se t. ex. Offentlighetsprincipen och den nya tekniken. Delbetänkande av Offentlighetsoch sekretesskommittén (SOU 2001:3), IT i demokratins tjänst. Rapport från Demokratiutredningen (SOU 1999:117).
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
104
att författningstexten ändras på så vis att ordet fotografi utgår och ersätts med bild. En bild kan både tas upp och överföras. När det gäller videokonferens är det naturligast att använda ordet överföring. Det har emellertid lagts ett förslag som går ut på att förhör i bevissyfte skall kunna spelas in på videoband.28 När ett förhör spelas in är det naturligare att kalla det för en upptagning. En TVkamera kan både överföra bilden genom ”direktsändning” och göra en inspelning för kommande bruk varför förbudet bör omfatta båda termerna.
Bestämmelsen bör lämpligen utformas på så vis att huvudregeln är förbud men att undantag kan ges genom reglering i lag. De lagbestämmelser som tillåter förfaranden är i första hand de som gäller videokonferenser. Utredningen har även föreslagit att bildöverföring skall kunna få ske i s.k. medhörningssituationer. I nästa avsnitt föreslås också att överföring av bild (och ljud) skall kunna ske till en annan lokal där sådana parter och andra som inte får plats i rättssalen vistas.
Förbudet avser upptagning eller överföring av bild i och från rättssalen . Rättssalen innebär, i vart fall i detta sammanhang, den sessionssal i domstolshuset där sammanträdet hålls och där rätten och i regel de andra som deltar i sammanträdet befinner sig.29 Som JO nyligen uttalat omfattar förbudet mot fotografering även fotografering som sker från en korridor utanför rättssalen in genom en öppen dörr till rättssalen.30 Ibland förekommer det att ett sammanträde – eller i vart fall en del av ett sammanträde – hålls på någon annan plats än i rättssalen, t.ex. vid syn utomhus. Det skulle leda för långt att låta sådana platser falla inom benämningen rättssalen. Bortsett från att det skulle vara oerhört svårt att rent praktiskt förbjuda någon att på avstånd filma vad som förekommer vid t.ex. en syn utomhus kan ett förbud ifrågasättas av principiella skäl som ytterst grundar sig på vikten av ett fritt nyhets- eller kommunikationsflöde.
28Ds 2001:36, se förslag till 6 kap. 3 § RB.29 Om däremot rätten t.ex. på grund av platsbrist eller ombyggnad håller ett sammanträde i andra än de vanliga lokalerna i domstolsbyggnaden t.ex. i en för detta ändamål utlånad aula eller samlingslokal skall de sistnämnda givetvis anses som rättssalar.30 JO:s ämbetsberättelse 2001/02 s. 46. JO uttalade att när ”en förhandling pågår är det givetvis lika störande om fotograferingen sker inne i rättssalen som om den sker från en korridor utanför in genom en öppen dörr till rättssalen. Regeln om fotograferingsförbud måste därför rimligen tolkas så att den träffar även situationer av sistnämnda slag.”
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
105
3.4.1.7 Överföring av bild till annan lokal
Utredningens förslag: Utredningen föreslår en lagreglerad
skyldighet för domstolar att i vissa fall ordna så att parter och andra skall kunna följa ett sammanträde från en annan plats än rättssalen om det är fullt i den. – Om inte alla som skall delta i ett sammanträde kan få plats i rättssalen, skall rätten se till att de som inte får plats kan följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en annan lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal). Om det finns särskilda skäl får rätten låta även åhörare som inte får plats i rättssalen följa sammanträdet på det sättet. – De skyldigheter och befogenheter som enligt 5 kap. 9 § RB tillkommer rättens ordförande och rätten tillämpas även på förhållandena i sidosalen. Förbudet mot upptagning eller överföring av bild föreslås gälla fullt ut i sidosalen liksom den sanktion som kan bli tillämplig på den som tränger in i rättssalen eller som bryter mot en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen. Även bestämmelserna om säkerhetskontroll kan göras tillämpliga på sidosalen. Rättens ordförande föreslås kunna få delegera sina skyldigheter och befogenheter åt en annan befattningshavare som därmed får ansvara för ordningen i sidosalen. De särskilda straffbestämmelser som finns i 9 kap. 5 § RB utsträcks till att omfatta även uppförandet i en sidosal.
Det förekommer att vissa rättegångar har en sådan omfattning att alla de som på ett eller annat sätt deltar inte får plats i rättssalen. Vidare kan det av samma anledningen förekomma att de som vill följa ett sammanträde som åhörare inte får plats. Som exempel från 1980-talet kan nämnas den s.k. styckmordsrättegången och rättegången om mordet på statsminister Olof Palme. Som ett modernare exempel på när alla parter inte fått plats i rättssalen kan nämnas diskoteksbrand-rättegången i Göteborg.
Parter i ett tvistemål och således även målsägande som för talan om enskilt anspråk i ett brottmål skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt, om inte deras närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen (11 kap. 5 § första stycket och 20 kap. 14 § första stycket RB). En målsägande som
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
106
inte för talan behöver infinna sig endast om han eller hon skall höras med anledning av åklagarens talan (45 kap. 15 § första stycket RB). Även om de nu angivna processubjektens närvaro bedöms vara utan betydelse i målet skulle det vara mycket egendomligt om de inte skulle anses ha en generell rätt att närvara vid sammanträdet. Inte desto mindre är det av praktiska skäl ibland ogörligt att låta dem alla vara närvarande i rättssalen. Detta visade sig i diskoteksbrand-rättegången. Domstolen måste enligt utredningen då på något sätt arrangera så att de som vill följa sammanträdet kan göra det. Det finns inte några särskilda bestämmelser som tar sikte på denna situation. Enligt 5 kap. 9 § RB kan visserligen rättens ordförande begränsa antalet åhörare i rättssalen och på så vis bidra till att parter i stället för andra åhörare får möjlighet att vistats i rättssalen. Men detta hjälper ju inte om antalet parter och andra personer som berörs av rättegången överstiger det totala antalet platser i rättssalen även om alla vanliga åhörare kördes ut.
I rättegången om mordet på statsminister Olof Palme arrangerade Stockholms tingsrätt så att elektronisk bildöverföring skedde från en rättssal till en annan sessionssal i domstolens lokaler. JO har uttalat att till sitt praktiska resultat skiljer sig en sådan bildöverföring inte på något väsentligt sätt från vad man åstadkommer genom att använda en större förhandlingssal.31 JO fortsatte: ”I varje fall kommer den inte i konflikt med ändamålet med fotograferingsförbudet, nämligen att förhandlingen skall störas i så liten grad som möjligt och att parter och andra inte skall utsättas för onödigt lidande. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att uttala någon kritik mot arrangemanget. Det kan emellertid konstateras att ett förfarande av detta slag uppenbarligen inte har förutsetts av lagstiftaren. Det finns därför anledning att vid den översyn av regeln om ljudupptagningar vid rättegång som jag förordat överväga om ändringar eller förtydliganden behövs även i detta avseende.”
Utredningen menar mot bakgrund av det nu sagda att det bör införas en regel om att rätten i situationer av det avsedda slaget skall ha en allmän skyldighet att se till att alla parter och andra som deltar i rättegången, såsom t.ex. ombud och vårdnadshavare, skall kunna följa sammanträdet även om de inte får plats i själva rättssalen. Det bör kunna ske från en lokal som särskilt iordningsställts för det ändamålet, såsom alltså sker enligt viss praxis. Eftersom detta innebär en begränsning i parters på sätt och vis självklara rätt
31 JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 38.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
107
att få vara närvarande i rättssalen när den sak som berör dem behandlas måste rätten i första hand ha gjort ansträngningar för att bereda dem plats i rättssalen. Endast om detta inte lyckats, bör det bli aktuellt att ställa i ordning en annan lokal. En sådan lokal kan lämpligen kallas sidosal för att man skall kunna särskilja den från rättssalen.
För att parterna eller målsägandena skall kunna följa vad som händer i rättssalen måste det finnas någon form av teknisk kommunikation, i första hand videoöverföring. Eftersom det finns ett generellt förbud mot videoöverföring om inte annat föreskrivs i lag (enligt utredningens förslag) föreslås därför att en lagregel införs som öppnar denna möjlighet. Vid utformningen av regeln är det viktigt att precisera och väl avgränsa sidosalen till vilken videoöverföring skall kunna ske. Risken är annars uppenbar att en sådan bestämmelse kan läggas till grund för krav på videoöverföring som kan användas för TV-sändningar. Det generella förbudet mot upptagning och överföring av bild bör alltså gälla även i en sidosal.
När det gäller rättens ordförandes och rättens befogenheter och skyldigheter enligt 5 kap. 9 § RB bör även dessa göras tillämpliga på förhållandena i sidosalen. Det är emellertid självklart att ordföranden inte kan ha direkt uppsikt över vad som händer i sidosalen under själva sammanträdet. Ordföranden bör därför ha möjlighet att delegera detta ansvar till någon annan befattningshavare.
Regeln om straff i 9 kap. 5 § RB bör ändras så att den även omfattar oönskat uppförande i sidosalen. Naturligtvis kan inte den som fått i uppgift att hålla ordning i sidosalen utdöma något straff i enlighet med denna bestämmelse.
Det som nu sagts har gällt parter och andra som deltar i rättegången. I de mer spektakulära rättegångarna där kanske inte ens parterna får plats i rättssalen räcker den ännu mindre till för åhörare, t.ex. representanter för massmedia. Det är viktigt – inte minst i uppmärksammade mål – att sammanträden är offentliga och att massmedia har möjlighet att rapportera vad som händer. Det kan emellertid inte alltid åligga rätten – eller snarare domstolen – att iordningsställa särskilda lokaler bara för att alla som vill vara åhörare inte får plats. I de mer spektakulära rättegångarna kommer för övrigt ändå aldrig alla som vill följa ett sammanträde att kunna få plats. Utredningen föreslår att det endast om det finns särskilda skäl skall åligga rätten att ställa i ordning en sidosal där åhörare skall kunna följa vad som händer i rättssalen genom ljudöverföring
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
108
eller ljud- och bildöverföring. Det bör betonas att den föreslagna regeln tar sikte på alla situationer när rättssalen bedöms inte kunna räcka till men i första hand måste domstolen försöka använda en tillräckligt stor rättssal.
I tydlighetens namn bör det också framhållas att utredningen inte menar att det i förekommande fall skall ställas i ordning två sidosalar, en för sådana som deltar i rättegången och en för åhörare. Om sammanträdet omfattar både ett stort antal deltagare och många intresserade åhörare skall dessa alltså placeras i samma sidosal och då skall det förstås inte göras någon bedömning av om det finns särskilda skäl för att åhörarna skall få vistas i sidosalen. Däremot finns det sammanträden där kanske endast några få parter och inga andra deltar i sammanträdet medan antalet åhörare är så stort att inte alla dessa ryms i rättssalen. Det är i dessa situationer som det krävs särskilda skäl för att ställa i ordning en sidosal. Det ligger i sakens natur att en sådan bedömning inom rimliga gränser bör vara generös.
Det kan påpekas att sammanträden som hålls på andra platser än i rättssalen, t.ex. en syn hållen i det fria, inte omfattas av den föreslagna regleringen.
3.4.1.8 Tilltrosreglerna
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om tilltrosbevis-
ning utgör inte något hinder mot att hålla videokonferens.
I 50 kap. 23 kap. och 51 kap. 23 § RB finns de s.k. tilltrosreglerna. Dessa avser handläggningen i hovrätt. Tilltrosreglerna tar sikte på den situationen att tingsrätt vid huvudförhandling rörande en viss omständighet har hört ett vittne eller en sakkunnig eller en part under sanningsförsäkran och att avgörandet även i hovrätten beror av tilltron till den bevisningen. Reglerna innebär att tingsrättens dom i den delen inte får ändras utan att beviset har tagits upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätt.
I Domstolsverkets utvärdering av försöksverksamheten med videokonferens påtalas att det inför en permanentning av lagstiftningen bör utredas om reglerna om tilltrosbevisning hindrar användningen av videokonferens.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
109
I detta sammanhang bör ett förslag i departementspromemorian Hovrättsprocessen i framtiden32 nämnas. I denna föreslås bl.a. att hovrätten skall få ändra tingsrättens dom – trots att avgörandet beror på tilltron av någons utsaga – om beviset i hovrätten läggs fram genom att ett förhör som spelats in på videoband spelas upp. Förslaget bygger i sin tur på tanken att de flesta förhör i bevissyfte skall dokumenteras genom videoinspelning.
Oavsett om dessa förslag leder till lagstiftning eller inte, kan utredningen inte se att tilltrosreglerna skulle kunna utgöra ett hinder mot att någon deltar i ett sammanträde genom videokonferens. Hörs ett vittne i tingsrätten spelas ju förhöret antingen in på ljudband eller – enligt förslaget – på videoband oberoende av om förhöret där hålls genom att den hörde deltar genom videokonferens. Om förslaget i promemorian leder till lagstiftning kommer också betydligt färre omförhör att behöva hållas i hovrätt.
3.4.2 Telefon
Utredningens förslag: Villkoren för när det skall vara tillåtet
att närvara vid ett sammanträde genom telefon ändras så att de överensstämmer med de villkor som föreslås gälla för videokonferens. Undantag görs dock för åklagare, målsägande som för enskilt åtal, misstänkta och offentliga försvarare vid häktningsförhandling och huvudförhandling i brottmål i tingsrätt; dessa skall alltså aldrig kunna delta endast per telefon i sådana förhandlingar.
De nu gällande villkoren för när en part eller annan skall få närvara per telefon vid ett sammanträde har tillämpats sedan år 1987. I ett tidigare avsnitt har det närmare redogjorts för dessa regler. All erfarenheten visar att de fungerar väl och allmänt sett har möjligheten att använda sig av telefon visat sig vara ett utmärkt sätt att hålla nere processuella kostnader och öka bekvämligheten för de berörda.
Reglerna om i vilka sammanhang någon skall få delta genom videokonferens eller per telefon bör så långt som möjligt vara överensstämmande. Detta gör reglerna mer överskådliga och får antas allmänt sett underlätta tillämpningen. En annan sak är att det
32Ds 2001:36.
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
110
förhållandet att villkoren är lika utformade inte innebär att det i alla sammanhang är lika lämpligt att använda sig av telefon som av videokonferens. Den sistnämnda kommunikationsformen överträffar i de flesta hänseenden telefonformen.
Huvudförhandlingar kan kosta en hel del pengar som den förlorande parten i dispositiva tvistemål i slutändan skall betala. I indispositiva tvistemål får vardera parten ofta betala sina egna rättegångskostnader. I många sorters mål kan inte parts närvaro i rättssalen anses vara ofrånkomlig, i vart fall inte om man väger betydelsen härav mot vad en sådan inställelse kostar, oavsett vem som i slutändan skall betala. Detta gäller särskilt i s.k. småmål, alltså mål där tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger hälften av ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I sådana mål tillämpas särskilda regler vad beträffar möjligheten att få ersättning för rättegångskostnader. Här gäller att vinnande part kan få ersättning för vissa kostnader endast upp till vissa på förhand bestämda nivåer och för vissa andra kostnader inte få någon ersättning alls.33 Detta kan innebära att vinnande parten inte alltid får full ersättning för sina kostnader om målet avgörs vid en huvudförhandling som parten eller ett ombud måste närvara vid i rättssalen. Småmålen avgörs visserligen inte sällan under målets förberedelse eller vid en huvudförhandling i förenklad form. Men så är inte alltid fallet. Utredningen har mot bakgrund härav kommit fram till att möjligheten att kunna närvara per telefon även vid vanliga huvudförhandlingar inte bör uteslutas.
I brottmål är det enligt gällande rätt möjligt för parter att delta per telefon vid sammanträde under beredningen. Parter kan däremot inte delta på det viset vid huvudförhandling eller vid sammanträde som avser häktning. Denna ordning bör bestå. Det starka intresset av att man skall kunna förvissa sig om att inte någon annan än den misstänkte deltar i sammanträdet väger här över i förhållande till parters bekvämlighet och kostnadsaspekter. Inte heller en offentlig försvarare bör tillåtas närvara vid huvudförhandling eller häktningsförhandling per telefon. Den formellt officiella status en sådan har kan i viss mån jämföras med åklagarens roll. Det offentliga förtroendet som är förknippat med den offentlige försvararens skulle kunna undergrävas, om han eller hon tilläts närvara per telefon. Även ett målsägandebiträde har en sådan
33 Se 18 kap. 8 a § RB, förordningen (1987:965) om ersättning för rättegångskostnader m.m. i mål där 1 kap. 3 d § rättegångsbalken tillämpas och förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen , m.m.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
111
officiell status. Ett målsägandebiträde kan emellertid utses åt såväl en målsägande som för talan som åt andra målsägande, t.ex. någon som skall höras i bevissyfte. Eftersom det för den sistnämnda sortens målsägande inte föreslås någon begränsning vad avser möjligheten att delta i ett sammanträde per telefon är det följdriktigt att inte heller uppställa något sådant förbud gentemot ett målsägandebiträde. Någon skillnad i reglerna bör inte göras vad beträffar målsägandebiträden som företräder en målsägande som är part i målet och målsägandebiträden som företräder andra målsägande. Det får förutsättas att målsägandebiträden i allmänhet aldrig närvarar per telefon, om den person som biträds är närvarande i rättssalen. Skulle det tillåtas kan det sägas att hela meningen med målsägandebiträdet går förlorat. Det som sagts nu om målsägandebiträde gäller även en stödperson enligt 20 kap. 15 § RB.
Utredningen ser emellertid inte något hinder för att parter i brottmål skall kunna delta i andra sorters sammanträden t.ex. rörande beslag per telefon. Förbudet mot att närvara per telefon i brottmål bör således enligt utredningens uppfattning endast avse huvudförhandling och häktningsförhandling.
I linje med vad som föreslagits vad gäller videokonferens bör parter men inte andra alltid ha full rätt att närvara fysiskt i rättssalen. Det hänvisas till vad som sagts härom i avsnitt 3.4.1.2.
I likhet med vad som föreslagits avseende videokonferens bör det när det gäller viten och andra sanktioner inte göras någon skillnad mellan den situationen att någon kallats att inställa sig i rättssalen och när personen i fråga istället skall delta per telefon i ett sammanträde. Även om det var befogat att särbehandla den som kallats att delta genom telefon när möjligheten till detta infördes på försök år 1979 har detta i dag blivit så vanligt och allmänt accepterat att någon särbehandling för telefonsituationerna inte är befogad. I likhet med vad som sagts angående videokonferens måste det anses vara enklare för en part eller annan att undgå en sanktion, om han eller hon kallats att delta per telefon än om kallelsen gällt rättssalen.
Givetvis gäller även reglerna om laga förfall om telefonen av någon anledning inte skulle fungera eller om personen i fråga drabbats av något hinder i de allmänna kommunikationerna på väg till telefonen (låt vara att många numera bär den på sig). Däremot ankommer det på den som skall närvara genom telefon att se till så
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
112
att telefonräkningen är betald liksom det gäller att inte blockera linjen genom att tala med någon annan vid tidpunkten för förhöret.
3.4.3 Enhetlig reglering av videokonferens och reglerna om telefon
Utredningens förslag: Det föreslås att reglerna om telefon- och
videokonferens sammanförs och regleras i en paragraf.
Reglerna om användning av telefon finns utspridda på flera ställen i RB. En fråga är om lagstiftningen vad beträffar videokonferens bör konstrueras på samma sätt. Det är visserligen bra att man för varje situation där något av de tekniska hjälpmedlen kan komma i fråga också direkt kan utläsa villkoren för detta. Enligt utredningens mening bör villkoren emellertid i betydande utsträckning vara generella (se avsnittet 3.4.1.2.) Lagstiftningen blir överskådligare och enklare att tillämpa om reglerna sammanförs till ett och samma ställe. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att alla balkens regler om användning av video och telefon tas in i 5 kap. RB som handlar om offentlighet och ordning vid domstol. På det viset blir det också enklare lagtekniskt att i andra regelverk hänvisa till RB:s bestämmelser.
3.4.4 Lagstiftning utanför RB
Utredningens förslag och bedömning: Genom en hänvisning i
ärendelagen till RB skall det bli möjligt att delta i ett sammanträde genom videokonferens och per telefon även vid handläggning enligt den lagen. Härigenom blir de nuvarande särskilda reglerna om telefon i ärendelagen onödiga varför de föreslås utgå. Det finns inte något som hindrar att man låter andra procedurregler som hänvisar till RB, såsom t.ex. konkurslagen, hänvisa till balken också i frågor som gäller telefon eller videokonferens.
Enligt försökslagstiftningen är användningen av videokonferens vid handäggning enligt ärendelagen och sammanträden enligt
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
113
konkurslagen särreglerad. I ärendelagen finns särskilda bestämmelser som reglerar möjligheten att närvara per telefon.
Enligt Domstolsverkets utvärdering har videokonferens förekommit endast vid ett tillfälle då det varken varit fråga om ett tvistemål eller brottmål. Videokonferens har överhuvudtaget inte förekommit i samband med sammanträde enligt konkurslagen.
Det har emellertid inte förekommit något som ger anledning att inte låta möjligheten att delta genom videokonferens även omfatta de nu nämnda handläggningsformerna. För såväl video- som telefonkonferens bör samma villkor gälla som enligt RB. Såvitt gäller ärendelagen bör därför i de hänseendena införas en hänvisning till RB-bestämmelserna. I konkurslagen finns redan en generell hänvisning till RB.
3.4.5 Terminologifrågor
Utredningens förslag: Det föreslås att begreppet ljud- och
bildöverföring används för att beteckna användningen av videoteknik. Det föreslås vidare att ordet telefon i lagtexten byts ut mot det mer neutrala ljudöverföring.
I Domstolsverkets rapport från år 1995 kallades användandet av videokonferens för videoteknik. I departementspromemorian (Ds 1997:7) kallades denna teknik för bild- och ljudöverföring. I den proposition som låg till grund för försöksverksamheten användes uttrycket videokonferens. Det uttrycket används också i försökslagstiftningen och i Domstolsverkets rapport från mars 2000.
I översättning från latin betyder video (videre) ”att se”. Enligt Svenska akademins ordlista (1998) betyder video apparat med band eller skiva för uppspelning och inspelning av teve-bilder med ljud. Uttrycket video används även om sådan inspelning eller om själva tekniken.
Video innebär för de flesta – som t.ex. en av Justititedepartementets särskilda utredare (Ds 1997:7) – en apparat som man ansluter till TV:n och laddar med filmer som man sedan kan se i rutan. Det innebär att video ofta förknippas med den särskilda VHS-teknik som gäller för de flesta band för inspelning och hyreller köpfilmer. Men hur förhåller sig videokonferens till t.ex. DVD-filmer? I butiken där filmer hyrs ut skiljer man ibland mellan
Ljud- och bildteknik SOU 2001:103
114
videofilmer och DVD-filmer. Särskilt intressant är om video begreppsmässigt bör skiljas från internetkonferenser. En sådan skulle teoretiskt kunna gå till på det viset att den som har tillåtits närvara med hjälp av ”videoteknik” kopplar upp sig framför datorn och via denna monitor följer rättegången och när det är dags att själv tala kopplas den inspelningkamera som datorn är försedd med på.
Enligt Tekniska basord (TNC 98) upprättat av Terminologicentralen TNC34 är video ett ”system för upptagning och återgivning av rörlig bild och ljud där programvaran i något skede föreligger i form av elektriska signaler”.
Vad beträffar kopplingen mellan video och Internet skriver ITkommissionen på sin hemsida så här om ”videoöverföring” 35:
För Internet används IP-arkitekturen. Internet och IP-arkitekturen utvecklas fortlöpande med nya protokoll och tillämpningar. Som exempel kan nämnas protokoll för multicasting och garanterad bandbredd. Utöver nu vanliga tillämpningar såsom elektronisk post och World Wide Web kommer IP och Internet allt mer att användas också för alla andra tänkbara typer av kommunikation som t.ex. telefoni, videoöverföring och videokonferenser.
Ordet video kan således sägas stå för många sorters överföringar. För att undvika missuppfattningar mellan allmänheten och den som organiserar och administrerar utvecklingen på detta område och för att inte låsa lagstiftningen till en teknik och ett språkbruk som snabbt kan föråldras menar utredningen att lagstiftningen i möjligaste mån språkligt sett bör utformas så teknikneutralt som möjligt. Utredningen föreslår därför att man i stället för att tala om videokonferens eller videoteknik använder uttrycket ljud- och bildöverföring. Om någon bestämmelse endast avser själva bilden används ordet bildöverföring.
Utredningen har föreslagit att reglerna om telefon bakas samman med reglerna om videokonferens. Även på telefonområdet går utvecklingen snabbt. Inte heller här bör man låsa lagstiftningen i förhållande till ny teknik. Det är också önskvärt att skapa samstämmighet mellan reglerna om ljud- och bildöverföring och telefonanvändning. Därför föreslås att ordet telefon i lagtexten ersätts med ordet ljudöverföring.
34 F.d. Tekniska nomenklaturacentralen.35 IT-kommissionen (K 1998:04), se http://www.itkommissionen.se/page/7/10.html.
SOU 2001:103 Ljud- och bildteknik
115
Ljudöverföring behöver i och för sig inte vara tekniskt relaterad. Ljudöverföring uppstår ju även när två människor talar direkt med varandra. Genom reglernas placering och inbördes sammanhang torde det emellertid inte finnas utrymme för några språkliga besserwissrar i detta hänseende.
117
4 Sammanträden
En tingsrätt skall, enligt 1 kap. 6 § RB, hålla sammanträden så ofta det krävs för arbetet. Sammanträde för huvudförhandling (ting) skall hållas på tingsställe, om inte särskilda skäl talar för att sammanträdet hålls på annan ort.1
4.1 Förberedelsestadiet
4.1.1 Sammanträde och annan handläggning i tvistemål enligt 42 kap. 9 § RB
Enligt 42 kap. 9 § RB skall förberedelsen i tvistemål ske vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt får olika former förenas. Skriftväxling tas inte upp i detta sammanhang.
4.1.1.1 Sammankomst inför rätten och telefonkonferens
I motivuttalanden till en reform av 42 kap. 9 § RB angavs bl.a. att med sammanträde avses såväl en sammankomst inför rätten som en telefonkonferens där rätten och parterna deltar.2
Utmärkande för en sammankomst inför rätten är att det finns en hel del formella bestämmelser som kringgärdar den.
Till att börja med skall förhandlingar vid domstol enligt huvudregeln i 2 kap. 11 § regeringsformen och 5 kap. 1 § RB vara offentliga . Med uttrycket ”förhandling” i den sistnämnda paragrafen avsåg Processlagberedningen handläggning vid alla sådana tillfällen
1 När RB infördes skilde man mellan ”sammanträden för förhandling” och ”sammanträden för annan handläggning”. I balken används numera såväl uttrycket förhandling som sammanträde. I modernare tid har uttrycket sammanträde alltmer kommit att ersätta förhandling inte minst utanför RB såsom i ärendelagen, se Fitger 6:8. I regeringsformen används dock uttrycket förhandling vid frågan om domstolsoffentlighet (2 kap. 11 § andra stycket RF).2Prop. 1986/87:89 s. 196.
Sammanträden SOU 2001:103
118
då part eller annan får närvara inför rätten eller då annars bevis skall tas upp av rätten. Beredningen uttalade vidare att som förhandling ”är alltså att anse icke blott huvudförhandling eller muntlig förberedelse utan även t.ex. upptagande av bevis utom huvudförhandlingen eller till framtida säkerhet, syn på stället, förhandling i häktesfråga samt förhör, som av rätten hålles i samband med ett strafföreläggande.3 Förhandling har senare också definierats som ”ett på viss tid och plats hållet domstolssammanträde vid vilket parter och andra äger vara tillstädes och utöva processuell verksamhet.”4
Vidare skall sammanträden dokumenteras på något sätt. Före en lagändring år 2000 gällde att protokoll skulle föras vid ”muntlig förberedelse”. Numera gäller att vissa anteckningar skall föras vid ett ”sammanträde” i allmänhet, se 6 kap. 3 § RB. För sammanträden som hålls under förberedelsen av ett mål finns dessutom vissa särskilda regler i 6 kap. 4 § RB.
Det finns formaliserade bestämmelser om kallelser. I t.ex. dispositiva tvistemål skall parter föreläggas att inställa sig vid ett sammanträde vid påföljd av att tredskodom kan komma att meddelas mot den som uteblir.
Enligt 25 § tingsrättsinstruktionen skall tingsrätten för varje dag som det hålls ett ”sammanträde för huvudförhandling eller andra sammanträden” upprätta en förteckning över de mål och ärenden som har satts ut till förhandling (uppropslista). Genom en sådan kan den allmänhet som enligt regeringsformen och 5 kap. 1 § RB får närvara vid sammanträdet informera sig om vilka mål som kan tänkas vara intressanta att följa.5
En sammankomst inför rätten under ett måls förberedelse kan alltså konstateras vara ett formellt reglerad institut.
Försöksverksamheten med användningen av telefon vid rättegång byggde, när det gällde parternas medverkan, på den konstruktionen att det hölls ett sammanträde inför rätten vid vilket parterna under vissa förutsättningar tilläts utföra sin talan och höras per telefon.6
3SOU 1938:44 s. 109.4Prop. 1979/80:87 s. 23.5 Det kan på grund av Internets genomslag förutses att domstolarna i framtiden kommer att ha större möjligheter att informera medborgarna om vad som pågår i domstolen. Vissa steg i denna riktning har redan tagits. Gävle tingsrätt redogör till och med på sin hemsida för vilka förhandlingar som kan vara lämpliga att besöka för allmänheten, se http://www.dom.se/ gavle_tingsratt/. Det kan noteras att den alltmer ökade möjligheten att hålla handlingar tillgängliga på Internet reser frågor om offentlighet respektive sekretess.62 § lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.
SOU 2001:103 Sammanträden
119
När Rättegångsutredningen diskuterade en permanentning av försökslagstiftningen med telefon konstaterade utredningen att en förhandling ansågs äga rum på den plats där rätten var samlad och att parterna tilläts att vid den förhandlingen utföra sin talan m.m. per telefon. Enligt utredningen borde fiktionen med ett sammanträde inför rätten överges. Man borde i stället tala om att sammanträdet hålls per telefon utan att ange t.ex. en plats för sammanträdet.7
När försökslagstiftningen inarbetades i RB utformades de nya reglerna en utformning i enlighet med Rättegångsutredningens uppfattning. Bestämmelserna i 42 kap. 10 och 20 §§ RB om parters deltagande i sammanträde per telefon har ansetts bygga på den konstruktionen att hela sammanträdet i dessa fall hålls per telefon. Det har antagits att denna konstruktion innebär att det inte hålls något sammanträde i rättens lokaler utan att hela sammanträdet sköts per telefon.8
När det gäller sammanträden per telefon gäller inte reglerna om kallelser och förelägganden och om påföljder för utevaro. Det är således inte möjligt att kalla någon till en telefonkonferens vid påföljd av tredskodom.
De andra formella reglerna för en sammankomst inför rätten gäller emellertid. Förhandlingsoffentligheten gäller fullt ut även om ett sammanträde hålls per telefon.9 När det gäller skyldigheten att dokumentera ett sammanträde görs inte heller någon åtskillnad mellan sammankomster inför rätten och sammanträden som hålls per telefon. Domstolens skyldighet att upprätta en uppropslista gäller fullt ut även när ett sammanträde hålls per telefon.
42 kap. 10 § RB har, som nämnts, ansetts vara konstruerad på det viset att hela sammanträdet hålls per telefon. Det är dock sällan som det är fler än en part som deltar i ett sammanträde per telefon. Oavsett om båda parter eller endast en skulle delta i sammanträdet per telefon kan det rimligen ändå inte bli fråga om att tillämpa olika synsätt i frågan om var sammanträdet hålls. Det skulle därför kunna sägas att bl.a. den omständigheten att domstolen upprättar en uppropslista innebär att även telefonsammanträden hålls på en särskild plats, nämligen i domstolens förhandlingslokaler.
7SOU 1982:26 s. 315.8Ds 1997:7 s. 193.9 Fitger 5:4. I motiven till den nu gällande bestämmelsen uttalades att om det inte skulle gå att genomföra ett telefonförhör (i detta fall gällde det alltså bevisning) utan att offentlighetsintresset träddes för när, borde rätten som regel välja en annan handläggningsform, se prop. 1986/87:89 s. 130.
Sammanträden SOU 2001:103
120
Även ett telefonsammanträde enligt 42 kap. 10 § RB är således ett formellt reglerat institut. Någon skillnad i förhållande till ”sammankomst inför rätten” föreligger inte utom vad beträffar reglerna om kallelser.
Det kan i detta sammanhang nämnas att inför försökslagstiftningen om videokonferens beskrevs i den aktuella propositionen vad bestämmelserna om användningen av telefon i domstol innebar. Det uttalades då att det i tvistemål under vissa förutsättningar var möjligt för en part att utföra sin talan per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse.10 Detta uttryck användes, som nämnts, vid försökslagstiftningen med telefon i domstol men övergavs när telefonreglerna permanentades.
I försökslagstiftningen om videokonferens har reglerna utformats så att det inte råder någon tvekan om att sammanträdet hålls i en viss rättssal. Detta framgår bl.a. av att den som har kallats att delta i en videokonferens men som motsätter sig att delta på detta sätt har rätt att inställa sig i rättssalen.
4.1.1.2 Annan handläggning
Med uttrycket ”annan handläggning” avses all den förberedelseverksamhet som inte äger rum vid ett sammanträde eller genom skriftväxling. Ett exempel som angetts motivledes är att rätten har telefonkontakt med ena parten.11
Hur ställer sig då ett samtal mellan rätten12 och en part i förhållande till reglerna om offentlighet, dokumentation, reglerna om kallelser och tillkännagivande för allmänheten att ett sammanträde skall äga rum (uppropslista), som utmärker det formella sammanträdet? Domaren ringer – från sitt tjänsterum - upp en part för att t.ex. höra sig för om planeringen av en huvudförhandling. Därefter rings motparten kanske upp. Domaren redogör för vad den första parten sagt och motparten får lämna sina synpunkter som sedan kommuniceras med den första parten.
10Prop. 1998/99:65 s. 7.11Prop. 1986/87:89 s. 196.12 RB utgår från relationen rätten-parterna. Vem eller vad rätten är regleras 1 kap. RB och i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion. Självfallet förekommer även samtal mellan företrädare för domstolen och parterna där inte den förstnämnda i formellt hänseende kan ses som rätten. Ett exempel är att en domstolssekreterare ringer upp en advokat för att boka tid för ett sammanträde. När däremot den formella kallelsen sedan sänds ut är det ”rätten” som gör detta, i regel genom att domstolssekreteraren uppträder som ”rätten” genom delegation.
SOU 2001:103 Sammanträden
121
Är den nu beskrivna situationen att anse som en förhandling i den mening som avses i regeringsformen och 5 kap. 1 § RB (förhandlingsoffentlighet)? Så är det med stor sannolikhet inte. Ett samtal per telefon som rätten har med endast en av flera parter har på grund av sin karaktär ansetts vara sådant att det inte faller in under begreppet förhandling eller sammanträde.13
Ett sådant samtal måste emellertid dokumenteras på något sätt. Reglerna i 6 kap. 3 och 4 §§ RB om anteckningar vid sammanträden är inte direkt tillämpliga då det inte är fråga om ett ”sammanträde”. Däremot måste dokumentationen av vad som kommit ut av ett sådant samtal ske genom någon form av tjänsteanteckning. Detta följer av 6 kap. 1 § RB som anger att domstolens register bl.a. skall utvisa vilka åtgärder som vidtagits med målet.14
Någon uppropslista behöver inte heller skrivas eftersom det inte är fråga om ett ”sammanträde” och inte heller gäller de formella reglerna om kallelser till sammanträden.
Formerna för kontakter mellan domstolen och parter inom ramen för ”annan handläggning” är således inte särskilt reglerade. Det är inte fråga om ett formellt reglerat institut till skillnad mot ”sammanträdet”.
4.1.1.3 Gränsdragningen mellan ”annan handläggning” och sammanträden
Innebär det någon skillnad i formellt hänseende om – i stället för den nyss angivna situationen då man från domstolen ringer upp en part – domstolen ringer till båda parter samtidigt? Domaren är fortfarande på tjänsterummet, inte i rättssalen, någon uppropslista har inte satts upp men däremot är kanske telefonkonferensen i viss mån planerad och inbokad.
En sådan diskussion mellan parter och domaren kan nog ses som ett ”sammanträde” men frågan är om det verkligen blir det i den mening som RB lägger i begreppet om inte rätten har vidtagit de åtgärder som är förenade med ett ”sammanträde”.
I den proposition som föregick ärendelagen angavs följande:
Med ’sammanträde’ [enligt ärendelagen] avses dock endast sådana fall i vilka domstolen skall bereda företrädare för samtliga parter tillfälle att delta. Som sammanträde räknas alltså exempelvis inte ett sådant
13 Fitger 5:4.14 Se även Fitger 6:4.
Sammanträden SOU 2001:103
122
telefonsamtal som domstolen kan behöva ha med en part för att få t.ex. en ansökan kompletterad…
15
Rättens bedömning – och de åtgärder som vidtas i anledning av denna – av vilken handläggningsform som är den lämpligaste avgör således om det skall hållas ett offentligt ”sammanträde” med kallelser vid påföljd av tredskodom, dokumentation enligt 6 kap. 3 och 4 §§ RB, uppropslista eller om det endast skall hållas en formlös diskussion per telefon. En annan sak är att rätten kan göra en felaktig bedömning.
När skall man från domstolens sida behandla ett samtal med parterna som ”sammanträde” och när skall det behandlas som ”annan handläggning”? Avgörande för den bedömningen bör vara vad samtalet skall handla om. Ofta sätts ett sammanträde för muntlig förberedelse ut med beaktande av att alla tänkbara frågor i målet kan komma att bli belysta även om så inte alltid behöver bli fallet.16Parternas ståndpunkter skall i alla hänseenden benas ut, bevisfrågor skall diskuteras och ofta förekommer förlikningsdiskussioner.17 Ett sådant sammanträde kan alltså bli ganska omfattande. Telefonkonferens hållen från domarens kammare kan däremot användas till att reda upp någon enstaka oklarhet eller för frågor om planeringen av rättegången.
Finns det något som i och för sig hindrar att mer omfattande diskussionerna mellan rätten och parter hålls i annan form än det formella sammanträdet? Här kommer bl.a. offentlighetsaspekten in i bilden.
Offentligheten har två former, dels handlingsoffentligheten dels förhandlingsoffentligheten. Handlingsoffentligheten regleras i tryckfrihetsförordningen medan förhandlingsoffentligheten som nämnts – utöver regeln i 5 kap. 1 § RB – är grundlagsskyddad enligt 2 kap. 11 § regeringsformen. En utökad möjlighet att hålla telefonkonferenser inom ramen för ”annan handläggning” skulle i viss mån undandra allmänheten möjligheten till insyn i målets handläggning. Allmänheten skulle visserligen kunna ta del av den
15Prop. 1995/96:115 s. 156.16 Tanken är att bara ett sammanträde skall behöva hållas, se 42 kap. 9 § fjärde stycket RB; jfr prop. 1986/87:89 s. 199.17 Förlikningsdiskussionerna anses av många inte höra till själva sammanträdet. De har en informell karaktär och förutsätter också detta för att kunna bära frukt. Ett exempel är om ett sammanträde pågår och man går över till förlikningsdiskussioner så torde inte dessa vara en förhandling i offentligrättslig mening (5 kap. 1 § RB). Finns det åhörare får antingen dessa lämna salen eller också avslutas sammanträdet i formellt hänseende och förlikningsdiskussionerna förs sedan på domarens kammare.
SOU 2001:103 Sammanträden
123
dokumentation som skulle följa på en telefonkonferens i form av t.ex. en tjänsteanteckning. Däremot skulle inte någon åhörare kunna lyssna på själva diskussionen och se hur sammanträdet genomförs.18 Härigenom tillgodoses endast handlingsoffentligheten men inte förhandlingsoffentligheten. När det gäller parterna har dessa i det enskilda målet i och för sig sällan något intresse av offentligheten som sådan. Här måste man emellertid beakta de bakomliggande mer övergripande syftena och övervägandena bakom den svenska offentlighetsprincipen. Dessa skall det inte redogöras för här.
Genom att regeringsformen klart utsäger att förhandling vid domstol skall vara offentlig krymper utrymmet för att hålla några mer omfattande diskussioner utan möjlighet för allmänheten att närvara. Här bortses från förhandling bakom stängda dörrar när RB och sekretesslagen så tillåter. Det är svårt och inte ens önskvärt att kringgå grundlagen genom att kalla en förhandling eller ett sammanträde för något annat än vad det egentligen är fråga om.
Enligt utredningens uppfattning är det emellertid ändå fullt tillåtet att hålla telefonkonferens med såväl en som flera av parterna samtidigt utan att behöva koppla på de formella reglerna om sammanträden. Sådana mer informella diskussioner kan ibland föra handläggningen raskt framåt och utrymmet för dessa bör inte vara helt obetydligt. Avgörande för bedömningen av om det rör sig om ett ”sammanträde” eller ”annan handläggning” kan rimligen inte vara om två parter i stället endast den ena parten är i kontakt med den domare som handlägger målet.
Ett exempel på ”annan handläggning” är alltså att rätten ringer upp en part för att fråga om hans inställning till någon fråga. Här är spektrumet av frågor mycket brett, allt från förtydligande av en skrift till planeringen och bokandet av en huvudförhandling (det sistnämnda görs förvisso inte av ”rätten”). Men rätten kan också ha telefonkontakt med flera parter samtidigt utan att det för den skull nödvändigtvis är fråga om ett formellt sammanträde.19 Ett exempel på när det kan bli aktuellt är när rätten enligt 42 kap. 6 § tredje stycket RB skall höra parterna om målets handläggning och kanske upprätta en tidsplan. Ett sådant samtal blir ju ganska tungrott om rätten inte har möjlighet att samtala med båda parterna samtidigt.
18 Jfr JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s.43.19 Se Edelstam, Offentlighet och sekretess i rättegång s. 125. Edelstam menar att om en referent per telefon tar kontakt med båda parterna, bör det betraktas som en muntlig förberedelse.
Sammanträden SOU 2001:103
124
Lika otympligt blir det om rätten måste sätta ut ett formellt sammanträde för att behandla dessa frågor. En fråga som behandlas vid planeringen kan ju dessutom vara när sammanträde för muntlig förberedelse skall hållas.20 Om det vid en sådan diskussion även skulle komma upp någon enstaka fråga om målet i sak ser utredningen inte något hinder för detta. Syftet med den grundlagsfästa förhandlingsoffentligheten och med de rättssäkerhetsgarantier som är kopplade till begreppet förhandling i RB träds enligt utredningens mening nämligen inte för när i någon beaktansvärd utsträckning i sådana situationer. Här är emellertid försiktighet påkallad. Det är visserligen väsentligt att ett inte alltför stort gap råder mellan å ena sidan rättens möjligheter att på skriftlig väg inhämta uppgifter av parterna om saken och å andra sidan att på ett muntligt men informellt sätt göra detta. Utgångspunkten bör dock vara att diskussioner mellan rätten och part/parter om materiella frågor i målet bör ske vid formella sammanträden.
Om rätten däremot i formell ordning skulle kalla till ett sammanträde som t.ex. syftar till att planera en huvudförhandling utlöser detta dock vanligtvis reglerna för ett sammanträde i formell mening. 21
4.1.2 Sammanträde inför rätten under beredningen av brottmål
Det mesta av förberedelsearbetet i ett brottmål sker i form av en förundersökning. För brottmålens del har därför förberedelsen under rättegången generellt inte samma centrala betydelse som den
20 I prop. 1999/2000:26 s. 67, anges att reglerna i 42 kap. 10 § RB om telefonsammanträde i allmänhet torde passa bra när rätten hör parterna angående målets handläggning (och alltså
vid upprättande
av en tidsplan), Detta kan nog diskuteras mot bakgrund av den gräns-
dragning som här har gjorts. Reglerna om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § RB är tänkta att tillämpas under förutsättning att det först konstateras att ett sammanträde enligt 42 kap. 9 § RB skall hållas (prop. 1986/87:89 s. 200). Ett sammanträde enligt den sistnämnda paragrafen har emellertid den formella prägel som här har diskuterats och förutsätter således formella kallelser, offentlighet m.m. En telefonkonferens i syfte att höra parterna om målets handläggning kan därför i regel inte vara detsamma som ett sammanträde i RB:s mening. Hålls ett formellt sammanträde skall ju dessutom, enligt 42 kap. 9 § fjärde stycket RB, förberedelsen helst avslutas vid detta!21 Se JO 1995/96 s. 35. JO konstaterade där att ett planeringsmöte i ett brottmål var att anse som ett sammanträde i den mening som anges i 45 kap. 13 § RB. Det kan nämnas att det för brottmålens del inte finns någon regel om ”annan handläggning”. Detta bör emellertid inte hindra att vad som sagts om annan handläggning för tvistemålens del i viss mån bör gälla analogt för brottmålen. I den situation som JO hade att bedöma hade emellertid domstolen av allt att döma formellt kallat åklagaren och de tilltalades offentliga försvarare till planeringsmötet.
SOU 2001:103 Sammanträden
125
har för tvistemålens del. Under förundersökningen skall det nämligen, enligt 23 kap. 2 § RB, utredas vem som kan misstänkas för ett brott och om tillräckliga skäl för åtal finns. Vidare skall målet beredas på ett sådant sätt att bevisningen kan förebringas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen.
Det finns emellertid möjlighet att hålla olika sammanträden i domstolen sedan åtals väcks. Det kan t.ex. vara fråga om sammanträden som rör frågor om straffprocessuella tvångsmedel och sammanträden för bevisupptagning utom huvudförhandling. Det kan också röra sig om sammanträden för planering av en huvudförhandling eller för diskussioner kring frågor som rör saken. Den förra sortens sammanträden tas inte upp här. De berörs i avsnittet Särskilda sammanträden.
Enligt 45 kap. 13 RB får rätten, om särskilda skäl föreligger, hålla sammanträde för förberedelse med part och andra som berörs. Genom en hänvisning i paragrafens tredje stycke till 42 kap. 10 § RB är det möjligt att hålla sammanträdet per telefon. Sammanträde enligt 45 kap. 13 § RB får sitt formella innehåll genom delvis samma kompletterande regler som ett sammanträde enligt 42 kap. 9 § RB och som tidigare har behandlats.
En viktig skillnad mellan det förberedande sammanträdet i brottmål och det i tvistemål är att det för brottmålens del krävs att det föreligger särskilda skäl. Rättegångsutredningen, på vars initiativ regeln tillkom, framhöll att det är angeläget att sådana sammanträden hålls endast när det finns ett absolut behov av det eller när ett sammanträde kan skapa betydande fördelar för målets senare handläggning. Utredningen framhöll att en förutsättning för att hålla sammanträde måste vara att det kan antas medföra att den totala resursåtgången för målet minskar.22
Det finns inte någon bestämmelse om ”annan handläggning” för brottmålen. De slutsatser om sådan handläggning som dragits i det föregående avsnittet har, enligt utredningens uppfattning, emellertid bärkraft även i fråga om brottmål. En diskussion om enklare frågor och t.ex. planering av en huvudförhandling mellan rätten och parterna bör således kunna ske genom en telefonkonferens som inte har ”sammanträdets” formella karaktär.
Sammanträden SOU 2001:103
126
4.1.3 Särskilda sammanträden
De sammanträden som hittills har diskuterats är variationer av det ”traditionella” sammanträdet för muntlig förberedelse. Det finns, som nämnts inledningsvis, en del andra sorters sammanträden som inte direkt avser förberedelse av målet i dess materiella delar men som ändå till stor del hålls inom den tidsmässiga och ibland formella ramen för målets förberedelse. Det finns också sammanträden som hålls redan innan förberedelsen och till och med rättegången formellt har påbörjats.
Enligt 36 kap. 19 § RB kan bevisupptagning ske utom huvudförhandling. Det finns en del regler rörande sådana sammanträden för bevisupptagning, men de är inte många. I 35 kap. 9–11 §§ RB finns bl.a. bestämmelser om vilka som skall kallas till sammanträde för bevisupptagning utom huvudförhandling och hur det skall gå till om en domstol bestämmer att annan domstol skall ombesörja bevisupptagningen.
Vad är det då för skillnad mellan ett sammanträde för bevisupptagning och ett sammanträde för muntlig förberedelse? En skillnad är att reglera för kallelser skiljer sig åt. En annan skillnad framgår av 36 kap. 19 § andra stycket RB. Vid ett sammanträde för bevisupptagning får annan handläggning ske endast om det finns synnerliga skäl. Denna regel innebär ett formellt hinder mot att inom ramen för ett sammanträde för muntlig förberedelse som ett moment även lägga bevisupptagning utom huvudförhandling, även om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för sådan bevisupptagning. Det relativt rigorösa förbudet mot annan handläggning finns också i 43 kap. 3 § och 46 kap 3 § RB om bevisupptagning sker när en huvudförhandling har ställts in.
För sammanträden som endast avser att behandla rättegångsfrågor, t.ex. en jävsfråga, en fråga om rättegångshinder eller en fråga om interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål, finns en särskild regel om kallelsen till parterna. I kallelsen skall i sådant fall endast sätta ut en vitespåföljd och alltså inte något hot om tredskodom eller att talan kan förfalla. Enligt 42 kap. 20 § första stycket RB kan en rättegångsfråga prövas efter en särskild huvudförhandling. Detta är inte vanligt. En anledning att hålla huvudförhandling för att pröva en rättegångsfråga är att bevisreglerna är konstruerade på det viset
SOU 2001:103 Sammanträden
127
att muntliga bevis som regel endast skall tas upp vid huvudförhandling.23
Inom ramen för brottmålsprocessen kan domstolen ha att ta ställning till användandet av s.k. straffprocessuella tvångsmedel, såsom häktning, övervakning, reseförbud, anmälningsskyldighet, kvarstad, beslag, telefonavlyssning, husrannsakan, kroppsvisitation m.m. Sådana frågor räknas i systematiskt hänseende som rättegångsfrågor. När det gäller häktning, reseförbud, kvarstad och beslag finns särskilda regler om sammanträde för prövning av sådan frågor. De grundläggande reglerna om häktning finns i 24 kap. RB och för prövning av de andra frågorna hänvisar reglerna därom till de processuella regler som gäller för häktning.
Det finns också regler om sammanträden för andra ändamål än de här nämnda.24
Det skall sägas att även om vissa sammanträden här betecknas som särskilda avses härmed endast sammanträdets materiella innehåll. Vid det ”traditionella” sammanträdet för muntlig förberedelse behandlas oftast själva saken tillsammans med bevisfrågor m.m. Vid sammanträdena för prövning av rättegångsfrågor prövas i regel just dessa frågor. RB gör emellertid inte någon större skillnad mellan sammanträdestyperna som sådana. Ett undantag är alltså reglerna för kallelser som i viss mån skiljer mellan olika sorters sammanträden. Men till stor del gäller de allmänna reglerna om sammanträden i 42 kap. RB om det inte finns andra särskilda bestämmelser såsom t.ex. för häktningsförhandlingar.25
23 Processlagberedningen konstaterade följande när det gäller bevisupptagning för en rättegångsfråga: I regel torde bevisning därom annorledes än genom skriftliga handlingar inte erfordras. För de antagligen sällsynta fall, då för prövning av sådan fråga erfordras upptagande av annan bevisning, synes då det här gäller en formell fråga, någon olägenhet ej följa av att bevisningen upptages under förberedelsen. Därest för frågans avgörande kräves mera omfattande bevisning genom vittnen eller sakkunniga eller ett inträngande i själva målet, såsom i vissa fall, då det gäller, huruvida res judicata föreligger, kan det vara lämpligt, att för frågans prövning utsättes särskild huvudförhandling. SOU 1938:44 s. 436 f.24 Se Edelstam, Offentlighet och sekretess i rättegång s. 122 f.f. Edelstam nämner bl.a. bevisupptagning till framtida säkerhet (41 kap. RB) och förhandling för prövning av fråga om meddelande av näringsförbud i 10 § tredje stycket lagen (1986:436)om näringsförbud. Dessa situationer omfattar emellertid inte en påbörjad rättegång i tvistemål eller brottmål.25 Före 1987 års ändringar fanns det i 42 kap. 13 § RB en bestämmelse som angav att rätten fick sätta ut ett särskilt sammanträde för behandling av rättegångsfråga eller del av saken, som fick avgöras särskilt. Denna bestämmelse togs bort som onödig med motiveringen att det redan av de allmänna bestämmelserna om förberedelse och förberedelsesammanträde följer att sammanträde får hållas för att behandla de nämnda frågorna, se prop. 1986/87:89 s. 204.
Sammanträden SOU 2001:103
128
4.2 Avgörandestadiet
4.2.1 Europakonventionen ger parterna rätt att lägga fram sin sak muntligt
Enligt artikel 6 i Europakonventionen skall var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. I praxis görs undantag för de fall där det inte finns någon reell och seriös tvist. Den som blivit anklagad för brott garanteras dessutom vissa minimirättigheter enligt konventionen. En sådan är rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen som åberopats mot honom.
Även om en part har rätt till muntlig förhandling betyder det inte att sådan förhandling på grund av konventionen alltid måste hållas för prövningen av någons civila rättigheter eller skyldigheter eller en anklagelse om brott. En part kan avstå från denna rätt. Det kan ske underförstått t.ex. genom att någon undertecknar ett strafföreläggande eller genom att parterna i ett tvistemål, enligt 42 kap. 18 § första stycket 5 RB, inte begär huvudförhandling. Avståendet kan också ske mer uttalat t.ex. genom att parter, enligt 50 kap. 13 § första stycket 1 RB, begär att målet skall avgöras på handlingarna. Det kan nämnas att enligt RB något utrymme, vare sig för ett underförstått eller mer uttryckligt avstående av rätt till förhandling, inte finns i ett brottmålsförfarande i tingsrätten sedan åtal väl väckts.
Det anges naturligtvis inte uttryckligen i konventionen att förhandlingen skall följa RB:s detaljföreskrifter om hur en huvudförhandling i tvistemål eller brottmål skall gå till. Av betydelse för tolkningen är de principer som i konventionsstaterna anses vara av central betydelse för handläggningen av tvistemål och brottmål. Härav följer att en grundläggande princip är att en part skall bli hörd av domstolen, vilket anses innebära att parten skall få möjlighet att framföra vad han eller hon har att säga till stöd för sin sak och också försöka visa att en intagen ståndpunkt är välgrundad.26
26 Danelius a.a. s. 172.
SOU 2001:103 Sammanträden
129
4.2.2 RB:s krav på huvudförhandling
4.2.2.1 Tingsrätt
Tvistemål skall enligt huvudregeln avgöras efter huvudförhandling. Utan huvudförhandling får rätten avgöra ett mål på annat sätt än dom, meddela tredskodom, meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits, stadfästa förlikning och även i annat fall meddela dom om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna (42 kap. 18 § RB).27 Som framgår är det egentligen endast i det sistnämnda fallet som rätten utan huvudförhandling går in och prövar målet i sak och det därmed kan bli aktuellt att göra någon form av bevisvärdering.
Det är mindre vanligt att huvudförhandling inte behövs ”med hänsyn till utredningen i målet”, om muntlig bevisning förekommer. Åberopar en part muntlig bevisning måste det i allmänhet till speciella omständigheter för att rätten skall anse att huvudförhandling inte behövs. Reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling är inte avsedda att användas för att ta upp bevisning som sedan inte skall läggas fram vid en huvudförhandling. Hålls ett vittnesförhör enligt reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling torde dock den bevisningen kunna läggas till grund för avgörandet även om målet sedan av någon anledning avgörs på handlingarna.28
I 42 kap. 20 § RB finns bestämmelserna om huvudförhandling i förenklad form. Med parternas samtycke får huvudförhandling hållas i förenklad form, om målet är berett och alla som skall vara närvarande vid en ordinär huvudförhandling är på plats. Sådan huvudförhandling kan hållas i omedelbart samband med förberedelsen eller, under förutsättning att samma domare sitter i rätten, inom 15 dagar från den dag då den muntliga förberedelsen avslutades. Är saken uppenbar behöver parternas samtycke inte inhämtas. Vid huvudförhandling i förenklad form skall vad som ägt rum under det sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha förekommit även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna. Detta innebär tekniskt inte
27 De nu nämnda fallen avser mål som blivit föremål för en rättegång. Om rätten när den granskar en stämningsansökan finner att kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat, får rätten genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas, se 42 kap. 5 § första stycket RB.28 Fitger 17:8 och 42:55.
Sammanträden SOU 2001:103
130
något avsteg från principen om omedelbarhet enligt 17 kap. 2 § RB. Domen skall precis som vid en ordinär huvudförhandling ändå grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen. Trollformeln innebär att det som sagts vid den muntliga förberedelsen skall anses ha sagts även vid huvudförhandlingen.
Kravet på huvudförhandling gäller i än högre grad för brottmål. Liksom för tvistemålens del får man skilja mellan brottmål som avgörs genom dom och sådana som avgörs genom slutligt beslut.
Exempel på den förra situationen är när åklagaren har lagt ned åtalet på grund av bristande bevisning och den tilltalade, enligt 20 kap. 9 § RB, yrkar frikännande dom. Ett annat exempel är om en målsägande ansökt om stämning men hans framställning inte innefattar laga skäl för åtalet eller om det annars är uppenbart att det är ogrundat. Rätten får i sådant fall, enligt 47 kap. 5 § RB, genast meddela dom i målet. Vidare kan ett brottmål avgöras utan dom, om rätten finner det uppenbart att åklagaren inte är behörig att väcka åtal eller om det finns något annat rättegångshinder som innebär att ansökan inte kan tas upp till prövning. Rätten skall i sådana fall, enligt 45 kap. 8 § RB, avvisa stämningsansökan. Det skall sägas att själva ansvarsfrågan inte prövas i de fallen. Den möjlighet som finns att avgöra ett tvistemål på handlingarna även i ett tvistigt mål saknar således motsvarighet för brottmålens del.
Rättegångsutredningen föreslog en regel av innebörd att även brottmål skulle kunna avgöras på handlingarna.29 Enligt förslaget skulle huvudförhandling inte behöva hållas under vissa förutsättningar, bl.a. om en sådan inte behövdes med hänsyn till utredningen och om muntlig bevisning inte förekom. Om den tilltalade inte hade erkänt gärningen fick målet, enligt förslaget, avgöras utan huvudförhandling endast om det var uppenbart att förhandling inte behövdes. Förslaget fick ett övervägande negativt mottagande vid remissbehandlingen. Det sades bl.a. att de flesta fall där ett sådant förfarande skulle kunna bli aktuellt redan avgjordes genom straffföreläggande. Departementschefen menade att övervägande skäl talade för att inte då genomföra en sådan reform.30
Frågan om avgörande av brottmål utan huvudförhandling bör ses i ljuset av möjligheten att avgöra brottmål vid huvudförhandling i den tilltalades utevaro. Kan saken utredas tillfredsställande, får målet, enligt 46 kap. 15 a § RB, under vissa närmare angivna villkor, avgöras trots att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud
SOU 2001:103 Sammanträden
131
eller har uteblivit. Även om något absolut hinder inte finns, är utrymmet för att ta upp muntlig bevisning och avgöra målet om den tilltalade inte har erkänt, relativt begränsat.31
4.2.2.2 Handläggning i högre rätt
Enligt 50 kap. 13 § RB får hovrätt alltid avgöra ett tvistemål utan huvudförhandling om klagandens ändringsyrkande har medgetts, om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat eller om det är uppenbart att en huvudförhandling inte behövs. Kan saken utredas tillfredsställande får hovrätten även avgöra mål utan huvudförhandling om parterna har begärt det eller om ingen av parterna haft någon invändning mot det sedan frågan tagits upp. Det anges vidare att för prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas.
Av betydelse för frågan om saken kan utredas tillfredsställande är naturligtvis om det har förekommit muntlig bevisning i tingsrätt och i så fall om bevisningen behöver tas upp på nytt i hovrätten. Enligt 35 kap. 13 § RB andra stycket behöver hovrätten ta upp sådant bevis på nytt endast om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen.
Även bestämmelserna om tilltrosbevisning har betydelse för frågan när huvudförhandling kan underlåtas. Enligt 50 kap. 23 § RB får hovrätten normalt inte ändra en tingsrätts dom om denna grundar sig på en vid huvudförhandlingen i tingsrätten upptagen muntlig bevisning utan att den muntliga bevisningen tagits upp på nytt i hovrätten. Så får ske endast om rättens tilltro till den muntliga bevisningen inte har någon betydelse eller om det finns synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antagit.
För att minska antalet omförhör och därmed också antalet huvudförhandlingar i hovrätten har Justitiedepartementet nyligen föreslagit en reform som innebär bl.a. att förhör som hålls i tingsrätt i regel skall spelas in med hjälp av videoteknik. Har så skett behöver hovrätten i fråga om andra än tilltalade, enligt ett förslag till ändring i 35 kap. 13 § andra stycket RB, ta upp beviset på nytt endast om det är nödvändigt att det ställs ytterligare frågor. I så fall bör förhöret hållas som ett tilläggsförhör. Vidare föreslås att
31 Bestämmelserna om utevarohandläggning ändrades genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2001. Tanken med reformen har främst varit att på ett mer pedagogiskt sätt än i dag ge domstolen vägledning om handlingssätt när den tilltalade uteblir från en huvudförhandling, se prop. 2000/01:108 s. 18–24 och s. 43.
Sammanträden SOU 2001:103
132
hovrätten skall få ändra en tingsrätts dom utan att höra om ett s.k. tilltrosvittne, om förhöret läggs fram i hovrätten genom en videoinspelning.32
När det gäller brottmål får hovrätten avgöra sådana mål utan huvudförhandling först och främst om det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. Dessutom får brottmål avgöras utan huvudförhandling om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån, om endast den tilltalade har överklagat och hans ändringsyrkande godtas av motparten, om det inte finns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller ådöma honom påföljd eller döma honom till annan påföljd än böter och villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, om parterna har begärt att målet skall avgöras utan huvudförhandling eller om ingen av parterna, sedan fråga väckts om avgörande utan huvudförhandling, haft någon invändning mot detta. För prövning som inte avser själva saken behöver huvudförhandling inte hållas (50 kap. 13 § RB).
Det som sagts om 35 kap. 13 § RB liksom bestämmelserna om tilltrosbevisning såvitt avser tvistemål gäller även för handläggning av brottmål. För tilltrosbevisningen gäller emellertid att hovrätt får ändra tingsrättsdomen utan att hålla omförhör, om ändringen är till förmån för den tilltalade.
Mål där tingsrättens beslut överklagats avgörs inte genom huvudförhandling i hovrätten utan normalt avgörs de efter ett rent skriftligt förfarande. Om det emellertid är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt, se 52 kap. 11 § RB.
I HD är möjligheterna att avgöra mål utan huvudförhandling ännu större än i hovrätt. Det saknas anledning att här mer i detalj gå in på de regler som styr handläggningen av tvistemål och brottmål i HD. Eftersom denna utredning behandlar frågan om omedelbarhetsprincipen kan det emellertid vara av intresse att även nämna några exempel på hur denna princip i viss mån frångås vid avgörandet av vissa ärenden i HD.
Enligt 18 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall HD pröva om utlämning lagligen kan beviljas. Om det behövs skall förhandling rörande denna fråga hållas. Förhandling får inte vägras om inte en tidigare förhandling måste anses tillräcklig eller saken är uppenbar. I HD avgörs sådana ärenden efter föredragning. Har förhandling begärts avgörs ärendet efter föredragning kombinerad
32Ds 2001:36.
SOU 2001:103 Sammanträden
133
med förhandling där personen i fråga hörs. Förhandlingen skall då föregås av föredragning som normalt skall ske samma dag.33
Enligt 8 kap. 8 § RB kan vissa beslut av Sveriges Advokatsamfund överklagas till HD av den som berörs av beslutet och av Justitiekanslern som för talan på det allmännas vägnar. Enligt 56 kap. 12 § RB skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, klaganden och, när talan förs av Justitiekanslern, även motparten höras muntligen i HD. Själva syftet med förhandlingen är alltså att höra personen i fråga. Liksom i fråga om utlämningsärenden brukar förhandlingen föregås av föredragning som normalt skall ske samma dag.34
4.3 Sammanträden enligt andra processordningar
4.3.1 Småmålslagen – en återblick
Lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden – den s.k. småmålslagen – gällde mellan den 1 januari 1974 och den 1 januari 1988. Lagen tillämpades normalt på sådana dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkades uppenbart inte översteg hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Mål som till sin karaktär innehöll både dispositiva och indispositiva moment föll utanför lagens tillämpningsområde.
Målen skulle beredas för avgörande antingen vid sammanträde eller genom skriftlig handläggning. Rätten skulle efter omständigheterna bestämma i vilken mån handläggningen skulle vara skriftlig eller muntlig.
Vid sammanträde enligt småmålslagen skulle parterna redogöra för sina ståndpunkter och bevisningen tas upp. Om sammanträde hölls skulle målet om möjligt slutbehandlas vid detta. Fler än två sammanträden fick hållas endast om det fanns synnerliga skäl.
Om sammanträde hölls vid fler än ett tillfälle skulle samma domare sitta i rätten om inte synnerligt hinder mötte. Hade muntlig bevisning tagits upp vid ett sammanträde och blev den domare som deltog vid sammanträdet förhindrad att döma i målet, skulle bevisningen tas upp på nytt, om sådant upptagande befanns vara av betydelse i målet och något hinder inte förelåg. Det var alltså
33 Högsta domstolen, Handledning för revisionssekreterare, kap. 13 s. 2.34 Ibid. kap. 13 s. 5.
Sammanträden SOU 2001:103
134
samma kriterier som gäller för omförhör om bevis tagits upp utom huvudförhandling, se 35 kap. 13 § RB.
RB:s strikta uppdelning av handläggningen av ett mål i en förberedande del och en avgörandedel – i regel genom huvudförhandling – fanns inte i småmålslagen. I förarbetena till lagen uttalade departementschefen bl.a. att det i det förenklade förfarandet (småmålslagen) borde finnas större utrymme för skriftlig handläggning och för olika kombinationer av handläggning vid sammanträde och skriftlig handläggning än i det ordinära förfarandet. När avgörandet meddelades i samband med sammanträde borde rätten enligt departementschefen i princip ha frihet att ta hänsyn till vad som förekommit tidigare i målet.35
Domen i småmål skulle grundas på vad som förekommit vid sammanträde och vad handlingarna innehöll. Denna bestämmelse var tänkt att för småmålen helt ersätta den för den ordinära processen gällande regeln i 17 kap. 2 § RB. Departementschefen ansåg inte att någon motsvarighet till föreskriften i 17 kap. 2 § RB om att domare, som inte varit med vid hela huvudförhandlingen, inte skulle få delta vid avgörandet, var påkallad. Syftet med bestämmelsen ansågs i huvudsak tillgodosett genom regeln i småmålslagen om att det i princip inte fick förekomma olika domare vid olika sammanträden.36
Bestämmelsen om att bevisning under vissa omständigheter skulle tas upp på nytt om annan domare än den som varit med vid bevisupptagningen sedan skulle avgöra målet tillkom på Lagrådets initiativ. Lagrådet gjorde en jämförelse mellan 17 kap. 2 § och 43 kap. 13 § andra stycket RB. Den sistnämnda paragrafen reglerar när bevisning skall tas upp på nytt i händelse av en ny huvudförhandling. Lagrådet uttalade att det även i den förenklade processen i princip borde gälla att den domare som dömer i målet skall ha varit med vid bevisupptagningen och att det därför borde införas en regel som gav uttryck för omedelbarhetsprincipen. Lagrådet föreslog att en presumtion skulle råda för förnyad bevisupptagning. Två ledamöter av Lagrådet menade att förnyad bevisupptagning endast behövde ske om sådant bevisupptagande
35Prop. 1973:87 s. 181.36 Ibid. s.181 f.
SOU 2001:103 Sammanträden
135
befanns vara av betydelse för målet och hinder inte förelåg.37 I lagens slutgiltiga lydelse godtogs deras förslag.
Småmålslagen upphävdes när tingsrättsförfarandet år 1987 reformerades efter Rättegångsutredningens förslag. Några av de särskilda regler som hade gällt för handläggningen enligt småmålslagen inarbetades i stället i RB. Detta gäller t.ex. bestämmelserna som reglerar ansvaret för motpartens rättegångskostnader och om ensamdomare. Vidare infördes en generell möjlighet att avgöra tvistiga mål utan huvudförhandling. Regeln om att skriftliga bevis skulle kunna ligga till grund för en dom utan att de lästes upp vid huvudförhandlingen bör också ses i detta sammanhang. Härigenom närmade sig alltså RB:s tvistemålsregler det förfarande som exklusivt hade gällt för småmålens del.38
4.3.2 Handläggning enligt förvaltningsprocessen och ärendelagen
4.3.2.1 Förvaltningsprocesslagen
FPL gäller vid rättskipning i Regeringsrätten, kammarrätt och länsrätt. Lagen reglerar en mängd olika sorters mål. Där görs inte samma uppdelning mellan huvudförhandlingsmål och mål som avgörs utan huvudförhandling som i de allmänna domstolarna.
Förfarandet är enligt 9 § FPL skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande i målet. I kammarrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det.39
Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant förhör skall hållas vid muntlig förhandling, se 25 § FPL.
Enligt 30 § FPL skall rättens avgörande av mål grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet. Bestämmelsen omfattar således såväl mål som avgörs enbart på handlingarna som mål där det också hållits en förhandling.40
37 Ibid s. 233.38Prop. 1986/87:26 s. 68-77.39Prop. 1971:30 s.535 ff.40Prop. 1971:30 s. 582.
Sammanträden SOU 2001:103
136
4.3.2.2 Ärendelagen
Lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av tingsrätt och som inte skall handläggas enligt RB. Exempel på ärenden som omfattas av lagen är ärenden om förvaltarskap och godmansskap, adoptionsärenden och ärenden om dödande av förkommen handling. Även registreringsärenden som gäller äktenskapsförord och bodelning följer ärendelagens regler. Det finns också en del ärenden som anhängiggörs i tingsrätt genom överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut, t.ex. en kronofogdemyndighets beslut i en utmätningsfråga.
Ärendelagen bygger i väsentliga delar på samma förfaranderegler som förvaltningsprocesslagen men är modernare. Förfarandet hos domstolen är enligt huvudregeln skriftligt (13 §). Men det bör ingå sammanträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen är i regel skyldig att hålla sammanträde, om det begärs av enskild part. Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet eller till att ta upp muntlig bevisning eller annars på det sätt som är lämpligt.
Om en part begär det skall domstolen som regel hålla ett sammanträde. Sammanträdet får dock underlåtas, om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs (se 14 § ärendelagen).
Den underförstådda huvudregeln är att domstolen vid ett sammanträde skall behandla ärendet i dess helhet. Om domstolen avser att begränsa sammanträdet bör parterna upplysas om detta så att de kan förbereda sig på bästa sätt. Även vid ett sammanträde som hålls i förberedande syfte kan muntlig bevisning komma att tas upp. Domstolen bör i vart fall alltid försöka avgöra ärendet i så nära anslutning till bevisupptagningen som möjligt.41
Enligt 27 § ärendelagen skall domstolens beslut grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit. Enligt förarbetena till lagen kan rätten och parterna i vissa fall i dispositiva ärenden bestämma att endast det som förekommit vid sammanträde skall läggas till grund för avgörandet.42
SOU 2001:103 Sammanträden
137
4.3.2.3 Närmare om förvaltningsprocessen och handläggning enligt ärendelagen
Det muntliga sammanträdet enligt förvaltningsprocessen fyller inte samma uppgifter som huvudförhandlingen vid handläggning i RB. Sammanträdet syftar inte till att åstadkomma ett fullständigt beslutsunderlag utan endast till att komplettera den skriftliga handläggningen på en eller flera punkter. Ett sammanträde kan ibland hållas på ett inledande stadium av processen i huvudsakligt syfte att reda ut parternas ståndpunkter i målet. I andra fall kan syftet vara att komplettera bevisningen i målet genom t.ex. förhör med vittnen och sakkunniga eller att komplettera rättens beslutsunderlag i övrigt genom att låta parterna direkt inför rättens ledamöter lämna upplysningar och utveckla sina argument. Ett sammanträde kan både föregås och följas av ett ibland långvarigt skriftligt förfarande. De principer om omedelbarhet och koncentration som ligger till grund för RB:s regler om huvudförhandling gäller alltså inte i förvaltningsprocessen.43
Regeringsrätten har uttalat sig om några viktiga principer i ett avgörande som avsåg handläggningen i Patentbesvärsrätten.44Regeringsrätten förklarade först att lagen om patentbesvär får anses förutsätta att muntlig förhandling enligt 9 § andra stycket hålls inför rätten i domför sammansättning. Efter att ha gått igenom tillämpliga rättsregler – inkluderande parts rätt till muntlig förhandling enligt Europakonventionen – kom Regeringsrätten också fram till att parts rätt till muntlig förhandling får anses innefatta en rätt att utveckla talan och lägga fram bevisning inför just de ledamöter som sedan skall avgöra målet. Konsekvensen kan annars bli, uttalade Regeringsrätten, att sådana ledamöter som inte deltagit vid den muntliga förhandlingen men som sedan skall delta i avgörandet inte har i alla delar samma underlag för sin prövning som övriga ledamöter eller, annorlunda uttryckt, att de inte haft samma möjligheter att i enlighet med 13 § patentbesvärslagen grunda sitt avgörande på det som förekommit i målet.
De principer som Regeringsrätten uttalade rörande förvaltningsprocessen torde ha bäring även på handläggningen i allmän domstol enligt ärendelagen. I förarbetena till ärendelagen sägs, när det gäller frågan om bevisomedelbarhet, att samma regler som enligt förvalt-
43 Se bl.a. prop. 1971:30 s. 535-537 och prop. 1976/77:96 s. 36–37 och 55.44RÅ 1997 ref. 10.
Sammanträden SOU 2001:103
138
ningsprocesslagen bör gälla, vilket innebär att bevisomedelbarheten ges ett betydande men inte förhärskande utrymme.45 Under förarbetena till ärendelagen föreslog en remissinstans (Hovrätten för Övre Norrland) att bevisomedelbarhetsprincipen skulle tillämpas om muntlig bevisning togs upp vid ett sammanträde. På så vis skulle man, enligt hovrätten, garantera att inte endast en av flera domare som avgör ett ärende grundar sitt avgörande direkt på den muntliga utsagan.46 I propositionen sades att frågan inte hade någon större praktisk betydelse eftersom de allra flesta ärenden i tingsrätt kommer att handläggas av ensamdomare och att det i högre rätt endast i sällsynta fall kan tänkas att det överhuvudtaget förekommer att det hålls upprepade sammanträden med flera domare närvarande.47 Det betonas också i propositionen att parter före ett sammanträde bör få veta om domstolen avser att begränsa sammanträdet på något sätt eftersom det inte får förekomma att parter förbereder sig på en viss typ av förhandling medan domstolen har en annan i tankarna.48
Begär en part ett sammanträde enligt ärendelagen har han i den utsträckning som Europakonventionen medger rätt till ett sådant. Konventionen ställer inte krav på några fullständiga huvudförhandlingar i RB:s mening men väl en rätt för en part att lägga fram sin sak muntligt. En sådan begäran från part kan inte från domstolens sida bemötas med att det sammanträde som part begär skall begränsas till att endast ta upp den fråga som domstolen finner vara till fördel för utredningen.
Inom förvaltningsprocessen och även vad beträffar handläggning enligt ärendelagen görs inte någon åtskillnad mellan ett måls förberedelsefas och avgörandefas. Vid tillkomsten av förvaltningsprocesslagen uttalade föredragande departementschefen att muntligheten kan vara ett värdefullt komplement till det skriftliga förfarandet och att en muntlig förhandling kan vara till fördel för utredningen i ett mål i framför allt två hänseenden.49 En förhandling kunde behövas dels för förhör med vittne, sakkunnig eller part eller för fall där en part har svårt att utveckla sin talan skriftligen, dels för att reda ut parternas ståndpunkter i målet och
45Prop. 1995/96:115 s. 78.46 Se härom prop. 1995/96:115 s. 78 f.47 Ibid.48 Ibid s. 108 f.49Prop. 1971:30 s.535.
SOU 2001:103 Sammanträden
139
undanröja onödiga eller betydelselösa tvistefrågor. I det senare fallet är förhandlingen typiskt sett av förberedande natur, framhöll departementschefen.
År 1983 ändrades 9 § förvaltningsprocesslagen så att det särskilt framgår att förhandling även får hållas för att främja ett snabbt avgörande av saken.50 Syftet med lagändringen var att klargöra att en muntlig förhandling kan och bör användas i förberedande syfte i vissa fall för att förfarandet skall bli snabbare och effektivare.51
Även ärendelagens bestämmelse om muntlig förhandling (13 §) är utformad så att den omfattar både förhandlingar som har karaktär av förberedelse och sådana som syftar till att ta upp bevisning, eventuellt i samband med ett avgörande av ärendet.
De principer som kan utläsas av det nyss nämnda rättsfallet RÅ 1997 ref. 10 kan sammanfattas i följande punkter.
• Begär en part förhandling skall en sådan som regel hållas. Har inte något annat sagts om förhandlingens omfattning och innebörd gäller att förhandlingen skall hållas inför domför rätt. Andra domare än de som deltar i förhandlingen bör i allmänhet inte delta i målets avgörande. I vart fall får rätten när den avgör målet inte bestå av både domare som varit med vid bevisupptagningen och domare som inte varit det. Avgörandet behöver dock inte ske i samband med förhandlingen utan målet kan avgöras senare, till exempel efter fortsatt skriftväxling.
• En förhandling kan begränsas till att avse endast behandling av förberedande frågor. Vid en sådan förhandling behöver inte rätten vara domför som vid det slutgiltiga avgörandet. Lika lite som vid muntlig förberedelse vid allmänna domstolar behöver domaren vid denna förhandling vara densamma som längre fram avgör målet eller ärendet. En annan sak är att – precis som i allmänna domstolar – en förhandling, som från början är tänkt att endast vara av förberedande slag, kan övergå till förhandling som mer eller mindre behandlar målet eller ärendet i sin helhet.
• En förhandling kan också begränsas till enbart bevisupptagning. Det kan i sådana fall vara svårt att dra en gräns mellan renodlad bevisupptagning och bevisupptagning som
50 SFS 1983:461.51Prop. 1982/83:134 s.
Sammanträden SOU 2001:103
140
sker i samband med att parter muntligen får utveckla sin talan. Förhandlingar av det senare slaget torde omfattas av principerna I RÅ-fallet. Hur man skall se på renodlade bevisupptagningar är mer problematiskt. I rättsfallet uttalas ju att samtliga domare som avgör ett mål också skall ha samma underlag för domen och innebörden var att samtliga domare måste ha deltagit i bevisupptagningen. Reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling i tvistemål eller brottmål innebär däremot i princip inte att samma domare måste delta både vid bevisupptagningen och vid avgörandet av målet.
En slutsats som kan dras – och också har dragits i förarbetena till ärendelagen – är att det är väsentligt att domstolen noga klargör för sig själv och för parterna vad det är fråga om för sorts förhandling som skall hållas.
4.3.3 Några andra förfaranderegler
Lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (LRA) tillämpas på rättegången i tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Talan väcks genom ansökan om stämning. Utfärdas stämning skall förberedelse i målet äga rum. Sådan kan bestå i både skriftväxling och sammanträde för muntlig förberedelse. När förberedelsen har avslutats skall Arbetsdomstolen företa målet till avgörande så snart det kan ske. Mål som skall prövas i sak skall normalt avgöras efter huvudförhandling. Målet får emellertid avgöras utan huvudförhandling om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det lämpligt. Motsätter sig part att målet avgörs utan huvudförhandling måste en sådan hållas.
I LRA står inte uttryckligen vad som får läggas till grund för domen. Det finns emellertid en hänvisning i LRA som anger att i allt som i lagen inte är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i RB eller annan författning om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Något annat än det som har förekommit vid huvudförhandlingen får alltså inte läggas till grund för domen.
SOU 2001:103 Sammanträden
141
Marknadsdomstolens handläggning regleras i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, produktsäkerhetslagen (1988:1604) och lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling.
Sökanden och hans eller hennes motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde inför Marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa den utredning de vill åberopa. Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den utsträckning som domstolen bestämmer (14 §). Mål får i vissa fall avgöras och dom meddelas utan sammanträde om tillfredsställande utredning föreligger och part inte begär sammanträde (15 §).
Lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder regle– rar dessa nämnders verksamhet. Arrendenämnd och hyresnämnd är förvaltningsmyndigheter som prövar bl.a. arrendetvister samt hyres- och bostadsrättstvister men även en hel del andra ärenden. I de flesta slags ärenden hålls i allmänhet någon form av förhandling. Vid prövning av hyrestvist skall parterna kallas att inställa sig inför nämnden. Handlägger nämnden samtidigt ett stort antal tvister av likartad beskaffenhet mellan en hyresvärd och en hyresgäst om villkoren för hyra av bostadslägenheter, får nämnden, sedan ett lämpligt antal typfall av tvister prövats, med ledning därav avgöra övriga tvister utan muntlig förhandling, om det dessutom är uppenbart att sådan förhandling inte behövs (9 §). Vid förhandlingen kan muntlig bevisning tas upp (19 a §).
Handläggningen enligt miljöbalken beskrivs något i avsnitt 5.2. Skiljeförfarandet har fått en modern och tidsenlig reglering genom i lagen (1996:116) om skiljeförfarande. Skiljeförfarandet är en form av privat rättskipning för tvister i frågor som parterna kan träffa förlikning om. Det syftar till ett snabbt och slutligt avgörande av en tvist och skyddar – till skillnad från en tvist i domstol – parterna från insyn utifrån. En annan skillnad är att parterna normalt har inflytande över vem eller vilka som sitter i skiljenämnden . Skiljedomen kan inte överklagas i vanlig ordning och är en exekutionstitel med i princip samma verkan som en domstols dom.
Enligt 24 § i lagen skall skiljemännen ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Inför
Sammanträden SOU 2001:103
142
avgörandet av en fråga skall muntlig förhandling hållas om part begär det och parterna inte har bestämt något annat.
De för RB väsentliga principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration, återfinns inte i lagen om skiljeförfarande. Uteblir ett vittne från en förhandling kan de närvarande vittnena höras och det uteblivna vittnet höras vid ett senare tillfälle. Man kan också använda skriftliga vittnesberättelser och förhör på telefon eller förhör med hjälp av videoteknik.52 Det står naturligtvis parter och skiljemän ändå fritt att i den utsträckning som de finner lämpligt låta förfarandet påverkas av RB:s principer.
I regel avslutas skiljeförfarandet med någon form av slutsammanträde som visserligen påminner om en huvudförhandling men där RB:s bärande principer inte nödvändigtvis behöver tilllämpas men ofta gör det ändå.
I detta sammanhang bör också Allmänna reklamationsnämndens verksamhet nämnas. Denna regleras i förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden. Nämnden har bl.a. till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare och att yttra sig i konsumenttvister i domstol (1 §). Konsumenttvister och frågor om yttranden till domstol avgörs efter föredragning – förutom i de enklaste fallen och då näringsidkaren inte har yttrat sig – vid sammanträde med avdelning. Nämnden består ofta av en domare som ordförande och var sin företrädare för näringsidkar- och konsumentintressena. Parter har inte rätt att närvara vid sammanträdet. Handläggningen är alltså helt skriftlig och någon möjlighet för part att lägga fram sin sak muntligt eller att lägga fram muntlig bevisning finns inte. Nämndens beslut är inte tvingande men de flesta seriösa näringsidkare följer de rekommendationer nämnden kommit fram till.
SOU 2001:103 Sammanträden
143
4.3.4 Utländska rättssystem
De västerländska rättsordningarna bygger – och har så gjort även före Europakonventionen - på att tvistemål och brottmål normalt avgörs efter en domstolsförhandling. Givetvis förekommer skillnader, ibland inte oväsentliga, länderna emellan. Det får här hänvisas till översikten om utländska bestämmelser i bilaga 2.
4.4 Strafföreläggande och ordningsbot
Strafföreläggande var en nymodighet i 1948 års rättegångsbalk och syftade till ett förenklat förfarande när det gällde mindre allvarliga brott. Även före denna tidpunkt hade emellertid i praxis utvecklats ett system som främst syftade till att bespara den misstänkte besvär och kostnader för att inställa sig vid rätten personligen eller genom ombud. Det gick ut på att den misstänkte i samband med polisförhör erkände brottet (förseelsen) och till polisen överlämnade en fullmakt för innehavaren att föra hans talan i målet. På det viset kunde en polis eller annan rättens funktionär inställa sig vid huvudförhandlingen och erkänna brottet. Ett liknande förfarande tillämpas i dag ofta vid erkända varusmugglingsbrott.
Ramen för tillämpningen av strafföreläggandeinstitutet har under åren vidgats. Från att ursprungligen endast ha kommit i fråga för böter under en viss beloppsnivå är det numera möjligt att använda strafföreläggande även för villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter liksom för enskilda anspråk.
Ordningsbotsinstitutet infördes år 1966 genom en särskild lag. En närliggande ordning fanns då redan såvitt avsåg parkeringsböter.53 Den huvudsakliga skillnaden i förhållande till straffförelägganden var och är fortfarande att ordningsbot föreläggs av polisen och alltså inte av åklagare och avser endast lindriga bötesbrott. En annan skillnad är att ordningsbotsföreläggande inte får utfärdas om den misstänkte förnekar gärningen. År 1968 inarbetades lagen om ordningsbot i 48 kap. RB.
En misstänkt kan genom straff- eller ordningsbotsföreläggande anmodas att omedelbart eller inom viss tid godkänna en bestämd sanktion. Har ett föreläggande utfärdats till godkännande inom viss tid, får enligt 48 kap. 3 § första stycket RB fråga om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna tid gått ut endast om den
53 Lag den 9 december 1960 om parkeringsbot.
Sammanträden SOU 2001:103
144
misstänkte uttryckligen förklarat att han inte godkänner föreläggandet. Den sistnämnda bestämmelsen syftar till att hindra att parallella straffprocesser pågår gällande en och samma gärning (litispendens).
Ett godkännande av ett strafföreläggande är, enligt 48 kap. 12 § RB, utan verkan om det sker sedan åklagaren utfärdat stämning, stämningsansökan eller nytt strafföreläggande, eller beslutat att inte väcka åtal för brottet eller beslutat att lägga ned eller inte inleda en förundersökning.54 Ett föreläggande om ordningsbot är, enligt 48 kap. 19 § RB, utan verkan om det godkänns sedan åklagaren utfärdat stämning eller stämningsansökan. Godkännandet är också utan verkan om det lämnas sedan strafföreläggande utfärdats, om inte åklagaren förklarar att det skall gälla och återkallar straffföreläggandet.
Ett godkänt föreläggande av någotdera slaget gäller enligt 48 kap. 3 § andra stycket RB som en lagakraftvunnen dom. Med godkänt föreläggande menas även de fall då åklagaren har förklarat att ett godkänt ordningsbotsföreläggande skall gälla trots att strafföreläggande redan utfärdats.
Av den nyss redovisade lagstiftningen framgår att det finns en gräns för när ett godkännande måste ske om det inte skall bli utan verkan. Överträds den gränsen blir följden att den sak som gett upphov till strafföreläggandet och som skulle få sin lösning genom detta i stället måste prövas vid en huvudförhandling i brottmål.
4.5 Överväganden
4.5.1 Sammanträden under förberedelsen av tvistemål
4.5.1.1 Behovet av nya typer av sammanträden
Utredningens bedömning: Utredningen har övervägt om det
efter mönster från förvaltningsprocessen behöver skapas en uttrycklig möjlighet att hålla sammanträde för behandling av endast en del av målet. Utredningens bedömning är att det redan enligt gällande rätt går att låta en viss del av ett tvistemål
54 Fram till den 1 juli 2000 gällde att ett godkännande var utan verkan endast om åklagaren utfärdat stämning eller stämningsansökan. Paragrafen har därefter ändrats så att ett godkännande blir utan verkan oavsett vilket slags beslut som åklagaren har fattat, se prop. 1999/2000:67.
SOU 2001:103 Sammanträden
145
behandlas muntligt vid ett sammanträde under förberedelsen varefter målet sedan kan avgöras utan en formell huvudförhandling. Om det som sagts vid sammanträdet har dokumenterats skriftligt kan det läggas till grund för avgörandet. Längre fram, i kapitel 6, föreslås att reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling mjukas upp bl.a. så att ett förhör med ett vittne eller part skall kunna ske även om huvudförhandling inte beräknas hållas i målet. Utredningen föreslår mot bakgrund härav inte några regler om någon ny typ av sammanträde.
I utredningens direktiv påpekas att det kan vara så att även om endast en liten del av saken i ett mål eller kanske bara en viss fråga behöver muntlighet för att avgöras, måste hela saken behandlas i alla sina delar vid en huvudförhandling, i den mån inte särskild dom kan ges över något. Att en part vill ha sammanträde bara för att få argumentera muntligen i viss fråga får, enligt direktiven, samma konsekvenser. Direktiven anvisar därför en närmare utredning för att undersöka om man för sådana fall där bevisfrågorna är föga framträdande bör öppna en möjlighet att avgöra målet efter ett sammanträde som begränsats till vissa frågor i målet eller att man helt enkelt bör låta ett sammanträde i vissa fall utgöra endast ett komplement till den skriftliga handläggningen. Denna typ av sammanträde skulle därmed kunna få samma betydelse som sammanträdet har inom förvaltningsprocessen. Den fråga som skall diskuteras här är i vilken mån ett sammanträde redan enligt gällande regler kan utnyttjas på de sätt som anges i direktiven.
Uppläggningen av ett sammanträde under förberedelsen kan i stor utsträckning anpassas till förhållandena i det enskilda målet. Rätten kan således, enligt 42 kap. 8 § tredje stycket RB, bestämma att olika frågor eller delar av målet skall behandlas var för sig vid förberedelsen. Även om det ofta är lämpligt behöver således inte alla frågor i ett mål gås igenom vid ett sammanträde. Olika former av förberedelse (skriftlig, muntlig och annan) kan också, enligt 42 kap. 9 § första stycket RB, förenas. Paragrafen syftar på att det i vissa fall kan vara lämpligast att använda sig av olika handläggningsformer för olika delar av ett mål. Det förutsätts således att en fråga kan behöva utvecklas närmare i en skrift medan det beträffande målet i övrigt kan vara lämpligast att direkt hålla sammanträde.55
Sammanträden SOU 2001:103
146
Det som framkommer vid sammanträdet skall dokumenteras. Reglerna om dokumentation vid sammanträde finns i 6 kap. RB. Av dessa framgår bl.a. att vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål (och inte endast avser bevisupptagning) skall i korthet antecknas de omständigheter som parterna åberopar, motpartens yttrande över dessa omständigheter och det som i övrigt behövs till ledning för en huvudförhandling, se 6 kap. 4 § RB. Före ändringar som trädde i kraft sommaren 2000 fanns ett förbud att dokumentera parts utveckling i rättsligt hänseende. Med motiveringen att det i vissa fall kunde finnas anledning att anteckna parternas ståndpunkter i sådana frågor togs förbudet bort.56 Likaså slopades en annan bestämmelse som begränsade omfattningen av det som tidigare skulle dokumenteras genom protokoll.
Ett sammanträde kan således redan enligt gällande regler ägnas åt en enskild fråga i målet. Parterna förutsätts också kunna argumentera i rättsligt hänseende , något som tidigare kunnat ske endast vid slutanföranden vid en huvudförhandling.57 De uppgifter som parterna på detta vis tillför målet skall också dokumenteras i akten. Om man utgår från att övriga delar av målet inte behöver behandlas muntligt blir frågan på vilket sätt ett mål kan avgöras efter ett sammanträde under förberedelsen.
För det första kan naturligtvis målet avgöras efter huvudförhandling . Sådan förhandling är normalt det lämpligaste om det finns muntlig bevisning. Hålls en huvudförhandling måste enligt gällande regler det som parterna angett i en viss fråga vid sammanträdet under förberedelsen upprepas muntligen för att få läggas till grund för domen.58
För det andra kan målet avgöras efter huvudförhandling i förenklad form enligt 42 kap. 20 § RB. Hålls huvudförhandlingen i direkt anslutning till förberedelsesammanträdet skall vad som har sagts
56 Prop. 1999/2000 :26 s. 80. Regeringen ansåg att det i många förberedelsefall av processekonomiska skäl kunde vara viktigt att domstolarna antecknade den rättsliga argumenteringen.57 Slutanföranden (pläderingar) enligt 43 kap. 9 § och 46 kap. 10 § är tänkta att innefatta såväl parternas synpunkter på bevisningens värdering som rättslig argumentering, se Fitger 43:22. När det gäller möjligheten att lämna synpunkter på bevisningens värdering torde det i vart fall vara möjligt såvitt avser skriftlig bevisning vid ett sammanträde under förberedelsen. Om muntlig bevisning tagits upp vid ett sammanträde enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling torde det likaså vara möjligt att efter förhöret lämna synpunkter på detta förhör om tanken är att målet sedan skall avgöras utan huvudförhandling. Detta är en ganska opraktisk situation med hänsyn till reglerna om förenklad huvudförhandling. Men den kan ändå förekomma, se närmare härom i avsnitt 6.3.1.1.58 Utredningen har i ett annat sammanhang i betänkandet föreslagit lättnader vad beträffar muntlighetsprincipen.
SOU 2001:103 Sammanträden
147
vid detta anses ha ägt rum även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna. Men om nu sammanträdet ägnats åt endast någon eller några frågor måste allt annat som utgör processmaterial gås igenom muntligt för att det skall få läggas till grund för domen.59 Det innebär således att avgörandet inte direkt får grundas på delvis muntligt material och delvis skriftligt.
För det tredje kan målet avgöras utan huvudförhandling. Domen skall då grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt har förekommit i målet. Handlingarna kommer i detta fall förutom parternas inledande skrifter även att utgöras av parternas kompletteringar av dessa i form av vad de sagt vid sammanträdet och som har dokumenterats i vederbörlig ordning. Som framgått kan således en parts argumentering i rättsligt hänseende på detta sätt komma att inlemmas i ”handlingarna”. De delar av målet som inte har krävt annat än skriftlighet kommer att avgöras på grundval av dessa skrifter och i den eller de delar av målet där muntliga inslag har förekommit kommer även dessa inslag att ligga till grund för domen i form av dokumentationen från sammanträdet. 60
Utredningen menar mot bakgrund av det sagda att det redan enligt gällande rätt är möjligt att låta en viss del av saken eller en särskild fråga behandlas muntligt medan övriga delar behandlas rent
59 Även om inte alla handlingar måste gås igenom muntligt i sin helhet torde en rimlig ståndpunkt vara att det material som man vid en vanlig huvudförhandling kunnat göra till processmaterial utan muntlig genomgång, även vid en huvudförhandling i förenklad form kan flyta in som processmaterialet utan muntlig genomgång. Denna fråga behandlas mer utförligt i kapitel 5.60 Man kan fråga sig vad som egentligen är den praktiska skillnaden mellan en huvudförhandling i förenklad form efter ett sammanträde under förberedelsen och att målet avgörs på handlingarna sedan ett sammanträde har hållits? En klar gräns går genom att ett sammanträde för muntlig förberedelse får hållas senast 15 dagar från sammanträdet för muntlig förberedelse. En annan skillnad är att det inte behöver vara samma domare som varit med vid sammanträdet under förberedelsen som dömer i målet om det avgörs på handlingarna. En ytterligare annan skillnad är, som framgått, hur man ser på processmaterialet. Det som gör huvudförhandlingen förenklad är främst att det som har ägt rum vid sammanträdet för muntlig förberedelse även skall anses ha ägt rum vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna. Men det är åter att märka att detta endast gäller det som ägt rum vid det första sammanträdet. När förberedelsesammanträdets möjligheter diskuterats ovan har det avsett situationer då kanske endast en fråga i målet har tagits upp vid sammanträdet. Resterande ”frågor” finns i aktens handlingar. Om dessa frågor inte har berörts vid det förberedande sammanträdet måste de tas upp i muntlig form precis som vid vilken huvudförhandling som helst. Detta följer av omedelbarhetsprincipen och 43 kap. 5 § RB där det anges att det som förekommer vid huvudförhandlingen skall förekomma muntligt. Om däremot parterna efter förberedelsesammanträdet anser att målet kan avgöras på handlingarna och rätten delar denna uppfattning, behövs inte någon muntlig genomgång av processmaterialet inför rätten. I sådana fall skall ju domen grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt har förekommit (17 kap. 2 § andra stycket RB). Det skall sägas att utredningen i ett annat sammanhang föreslår att hänvisning till skriftliga handlingar skall kunna ske i stället för att innehållet i dem refereras eller läses upp.
Sammanträden SOU 2001:103
148
skriftligt.61 Sammanträdet kan därmed – precis som inom förvaltningsprocessen – tjäna som komplement till den i övrigt skriftliga handläggningen. Parterna kan vid sammanträdet närmare redogöra för hur de ser på en viss fråga. De kan också utveckla sin talan rörande en eller flera frågor i rättsligt hänseende.
I den nu förda diskussionen har frågan om bevisningens betydelse för valet av sätt att avgöra målet inte berörts. Förekommer muntlig bevisning medför detta en presumtion för huvudförhandling. Det kan emellertid nämnas att utredningen i ett annat avsnitt föreslår en uppmjukning av reglerna om när muntliga bevis får tas upp utom huvudförhandling. Det föreslås bl.a. kunna ske om det kan antas att målet kan avgöras utan huvudförhandling. Syftet är att tydligare peka på möjligheten att i en del fall underlåta att hålla huvudförhandling om det visserligen förekommer muntlig bevisning men denna inte är särskilt omfattande. Även reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling innebär således att vissa muntliga inslag kan förekomma trots att målet avgörs utan huvudförhandling (se kapitel 6 och särskilt avsnitt 6.3.1.1).
Det har nämnts att den skriftliga dokumentationen vid sammanträde under förberedelsen av ett mål bl.a. skall innehålla det som i övrigt behövs för en huvudförhandling (6 kap. 4 § 3 RB). Den regeln behöver justeras.
4.5.1.2 Enhetliga regler för sammanträden under förberedelsen
Utredningens förslag: Reglerna om sammanträden under
målets förberedelse görs mera enhetliga. Inom ramen för en enhetlig sammanträdesform bör samtliga aktuella frågor kunna handläggas. En och samma sammanträdesform skall alltså gälla för utredning av parternas ståndpunkter i sakfrågorna, bevisupptagning och prövningen av rättegångsfrågor. Samma regler för kallelser och utevaropåföljder skall i princip gälla, oavsett vilka typer av frågor som skall behandlas vid sammanträdet. Ett undantag utgör sammanträden då endast en fråga om rättegångshinder skall prövas. Parterna skall då kallas i enlighet med reglerna för kallelser till sammanträden i indispositiva mål.
61 Det bör åter påpekas att vad som här sägs gäller endast sammanträden under förberedelsen. Formerna för huvudförhandlingen – och särskilt vad gäller avvägningen mellan skriftliga och muntliga inslag – behandlas i kapitel 5.
SOU 2001:103 Sammanträden
149
Det har framgått att det, förutom huvudförhandling, finns olika sorters sammanträden enligt RB. Med sammanträden avses här formellt reglerade sammanträden. Vid sidan av dessa förekommer diskussioner som förs inom ramen för ”annan handläggning”. Några vattentäta skott mellan olika sorters sammanträden finns inte alltid och olika kombinationer är möjliga. Huvuddragen för tvistemål ser ut så här.
1. Sammanträde för förberedelse (42 kap. 9 § RB).
2. Sammanträde för bevisupptagning (35 kap. 9 § RB). Skiljer sig från sammanträde enligt 1 bl.a. genom att annan handläggning än själva bevisupptagningen endast får förekomma om det finns synnerliga skäl för detta (36 kap. 19 § andra stycket RB) och genom reglerna för kallelser (35 kap. 9 § RB).
3. Sammanträde för behandling av en rättegångsfråga i allmänhet. Skiljer sig bl.a. från sammanträde enligt 1 genom reglerna för kallelser (42 kap. 12 § tredje stycket RB). Handläggningen av en rättegångsfråga kan ske vid huvudförhandling rörande just denna fråga (42 kap. 20 § RB). Då gäller de vanliga reglerna om kallelser till huvudförhandling (NJA 1974 s. 184).
Den vanligaste formen för sammanträde är den som regleras i 42 kap. 9 § RB. Den formen utgör det ”traditionella” sammanträdet under förberedelsen och kallas ofta för ”sammanträde för muntlig förberedelse”. Eftersom förberedelsen rent allmänt har till syfte att klargöra de flesta tänkbara frågor i målet har givetvis även ett sådant sammanträde detta som mål. Efter sammanträdet bör om möjligt målet vara så förberett att det är klart för att avgöras, oavsett om detta skall ske vid huvudförhandlingen eller inte.62 Detta kan sägas vara själva poängen med denna sortens sammanträden.
Motsatt gäller i hög grad att sammanträden för bevisupptagning utom huvudförhandling förutsätts avse just bevisupptagning och alltså inte de materiella eller processuella frågorna i målet. Det framgår t.ex. av bestämmelsen i 36 kap. 19 § sista stycket RB, i vilken anges att annan handläggning63 får äga rum vid sammanträde för bevisupptagning utom huvudförhandling endast i de fall då synnerliga skäl föreligger.
62 Förberedelsen skall dock om möjligt avslutas vid ett sammanträde om ett sådant hålls, se 42 kap. 9 fjärde stycket RB.63 Med annan handläggning avses här all handläggning som inte avser själva bevisupptagningen. Uttrycker har alltså här en annan betydelse än i 42 kap. 9 § RB.
Sammanträden SOU 2001:103
150
Även när det gäller sammanträden för prövning av en rättegångsfråga förutsätts att denna fråga kan vara den enda som skall behandlas vid sammanträdet. På grund härav är reglerna om kallelser till sådana sammanträden utformade annorlunda i förhållande till de ”traditionella” sammanträdena. Nu är det i praktiken emellertid så att rättegångsfrågor ofta behandlas inom ramen för vad som här har kallats för ett traditionellt sammanträde. Till exempel anses interimistiska frågor i ett vårdnadsmål vara rättegångsfrågor.64
Ett sammanträde skall i linje med vad som angetts i föregående avsnitt kunna begränsas till att avse endast någon fråga – oavsett vilken – som kommer upp i ett mål. Utredningen anser bl.a. mot bakgrund härav att de nuvarande reglerna om sammanträden under förberedelsen i möjligaste mån bör vara enhetliga. Det enklaste är om det – i formellt hänseende – bara finns en sorts sammanträde. Det bör vid detta sammanträdestillfälle vara möjligt att behandla dels de materiella frågorna i målet, dels pröva rättegångsfrågor och, i händelse av att det är lämpligt, dels formellt ta upp bevisning enligt de särskilda reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling. Detta ökar handläggningens smidighet och enhetliga regler – så långt det är möjligt – kan också antas underlätta för domstolen när det gäller att tillämpa reglerna.
En första åtgärd för att åstadkomma en utjämning mellan olika sorters sammanträden är att slopa de regler som anger vad ett sammanträde får behandla. Enligt gällande lagstiftning får, som nämnts, annan handläggning äga rum i samband med bevisupptagning utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl. Det kan i många fall finnas skäl för parterna att vid sidan av bevisupptagningen diskutera andra frågor i målet. Motsatt bör en bevisupptagning kunna ske inom ramen för ett ”traditionellt” sammanträde.65 Kravet på synnerliga skäl medför ett onödigt hinder för en smidig handläggning. Utredningen föreslår därför att regeln därom slopas.
Ett annat steg mot en mer enhetlig och flexibel ordning är att göra reglerna för kallelser och påföljder för dem som inte efterkommer kallelserna mer enhetliga. Till en början bör reglerna för kallelser till sammanträde för bevisupptagning utom huvudförhandling – här såvitt gäller tvistemål - föras över från 35 kap. 9 § till
64 Se avsnitt 6.3.1.3.65 Reglerna finns i 36 kap. 19 §, 38 kap. 6 §, 39 kap. 2 § 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § RB och rör således både tvistemål och brottmål. Reglerna avser bevisupptagning främst under förberedelsen men likalydande regler finns för den situationen att bevisupptagning sker i samband med att en huvudförhandling har ställts in.
SOU 2001:103 Sammanträden
151
42 kap. 12 § RB. Om det i ett dispositivt tvistemål kallas till ett sammanträde under förberedelsen bör parterna i så stor utsträckning som möjligt alltid kallas att inställa sig vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas. Detta bör gälla som huvudregel oavsett vad som primärt skall avhandlas vid sammanträdet. Genom att reglerna för kallelser till bevisupptagning utom huvudförhandling66 flyttas över till de allmänna reglerna om kallelser till sammanträde under förberedelsen kommer parterna i dispositiva tvistemål att underkastas ett tredskodomsansvar även i dessa fall.67 Likaså kommer parterna i indispositiva mål att underkastas de särskilda regler för kallelser som gäller generellt för sådana sammanträden, dvs. hot om att käromålet kan förfalla och vite. Det starkare trycket på parter att medverka till att sammanträden kommer till stånd bidrar till handläggningens snabbhet och effektivitet.
Motsvarande synsätt bör gälla sammanträden som endast skall behandla en rättegångsfråga. För närvarande är det så att om ett sammanträde endast skall behandla en rättegångsfråga skall parterna inte kallas vid påföljd av tredskodom eller att käromålet annars förfaller. Parterna skall istället föreläggas vite. Skälet till denna särbehandling torde vara att RB förutsätter att i vart fall vissa rättegångsfrågor alltid skall avgöras innan målet prövas i materiellt hänseende. Detta gäller emellertid inte generellt, särskilt inte eftersom de frågor i ett mål som benämns rättegångsfrågor också med åren blivit fler.
Frågor om rättegångshinder bör däremot i allmänhet alltid avgöras innan någon materiell prövning av målet sker. Ett exempel är om svaranden gör invändning om att en skiljeklausul finns mellan käranden och svaranden angående den i målet aktuella frågan. Enligt 4 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande får en domstol mot en parts bestridande inte pröva en fråga som enligt ett skiljeavtal skall prövas av skiljemän. Om rätten kallar till ett sammanträde för att pröva behörighetsfrågan – kanske skall vittnen höras – och svaranden inte kommer, måste rätten ändå ta ställning till den frågan. Om svaranden i stället skulle få en tredskodom mot sig har
66 Enligt 35 kap. 9 § RB skall parterna kallas till bevisupptagning utom huvudförhandling. Några bestämmelser om att kallelsen skall förenas med ett hot om tredskodom eller ens vite finns inte.67 I en annan del av betänkandet föreslås också att en part som skall höras i bevissyfte vid ett sammanträde under förberedelsen eller vid en huvudförhandling, skall kallas personligen vid äventyr av tredskodom.
Sammanträden SOU 2001:103
152
ju rätten avgjort målet i materiellt hänseende och får därmed anses ha gjort sig skyldig till rättegångsfel. 68
Utredningen anser att remediet mot en kärande som inte inställer sig till ett sammanträde för prövning av en fråga om rättegångshinder bör skärpas. Sett ur svarandens synvinkel kan ju en sådan underlåtenhet av käranden innebära ett lika stort förtret som om käranden inte kommit till ett ”vanligt” sammanträde under förberedelsen. Men käranden kan i denna situationen inte drabbas av något annat än att få betala vite. Utredningen menar att samma sanktion i dessa fall borde kunna drabba käranden som den som kan drabba en kärande i ett indispositivt mål om han eller hon inte inställer sig till ett sammanträde, nämligen att käromålet förfaller. Detta är följdriktigt då frågor om rättegångshinder har en klart indispositiv karaktär.
Det nu sagda gäller alltså frågor om rättegångshinder. Om endast andra sorters rättegångsfrågor skall prövas vid ett sammanträde är det däremot sakligt sett rimligt att parterna kallas enligt de vanliga reglerna. Ett exempel är om käranden i ett vårdnadsmål har begärt ett interimistiskt beslut om vårdnaden av ett barn. Om frågan (endast denna fråga) sätts ut för att behandlas vid ett sammanträde och käranden inte inställer sig bör talan förklaras förfallen med tillämpning av 42 kap. 12 § RB.69
Mot bakgrund av det sagda föreslås att reglerna om kallelser till sammanträden för prövning av endast rättegångsfrågor (42 kap. 12 § tredje stycket RB) ändras på så vis att kallelser till sammanträden som skall behandla annat än frågor om rättegångshinder skall omfattas av de vanliga reglerna. Om en fråga som endast avser rättegångshinder skall behandlas föreslås att kallelsen utformas i enlighet med vad som gäller för kallelser i indispositiva tvistemål.
Som framgått kan det uppkomma situationer då parts utevaro från ett sammanträde för prövning av en rättegångsfråga inte bör medföra att frågan inte prövas. Enligt 44 kap. 7 § RB får rättegångsfrågor prövas trots att båda eller någon av parterna uteblivit från sammanträdet. Denna bestämmelse bör finnas kvar men tillämpas mot bakgrund av de föreslagna reglerna i 42 kap. 12 § RB.
I 35 kap. 9 § RB finns en regel om att bevisupptagning utom huvudförhandling får ske trots att en part uteblivit från samman-
68 Häremot kan möjligen sägas att t.ex. en tredskodom inte är en materiell prövning av saken men däremot får den till följd att den materiella frågan inte kan prövas på nytt sedan domen vunnit laga kraft, eller mer korrekt fått rättskraft.69 Exemplet är möjligen opraktiskt då parterna i vårdnadsmål oftast företräds av ombud som inställer sig till utlysta sammanträden.
SOU 2001:103 Sammanträden
153
trädet. Denna regel föreslås överflyttad till 44 kap. 7 § RB. I linje med vad som föreslagits om tredskodomsansvar etc. vad beträffar sammanträden för bevisupptagning kommer tillämpningen – liksom fallet är vad beträffar rättegångsfrågor – av bestämmelsen att bli mer inskränkt. Ett exempel på när regeln kan tillämpas är om en svarande i ett indispositivt mål inte kommer till ett sammanträde för bevisupptagning utom huvudförhandling.
Utredningens förslag i detta avsnitt syftar till att förenkla tilllämpningen av regelverket och göra det mer smidigt men också till att rättegången blir effektivare genom att parternas ansvar för att medverka i rättegången ökar. Ofta kan ett sammanträde omfatta olika komponenter såsom parternas ståndpunkter vad beträffar saken och behandlingen av en rättegångsfråga och vissa frågor kanske ibland uppkommer först vid sammanträdet. Det kan dock ibland finnas skäl att upplysa parterna om vad sammanträdet skall behandla. Detta gäller nog särskilt om fråga är om bevisupptagning utom huvudförhandling eller om endast en rättegångsfråga skall behandlas. Utredningen föreslår därför att om det behövs skall det i kallelsen anges vad som skall behandlas vid sammanträdet.
4.5.2 Sammanträden under beredningen av brottmål
Utredningens förslag: Kravet på särskilda skäl för att få hålla
sammanträde för förberedelse i brottmål slopas. I stället införs en regel enligt vilken sammanträde skall hållas om det behövs för målets beredning eller av något annat skäl. I likhet med vad som föreslagits för tvistemålens del skall inom ramen för en enhetlig sammanträdesform samtliga aktuella frågor kunna behandlas vid sammanträdet. En och samma sammanträdesform skall alltså gälla för utredning av parternas ståndpunkter i ansvarsfrågorna, bevisupptagning och rättegångsfrågor. För tvångsmedel skall dock även fortsättningsvis gälla särskilda bestämmelser.
Liksom vad som gäller för tvistemålens del kan behov av sammanträden för olika ändamål uppkomma under ett brottmåls beredning. Det kan vara fråga om ett sammanträde för förberedelse enligt 45 kap. 13 § RB Ett sådant sammanträde kan ha olika syften och Rättegångsutredningen resonerade kring dessa tämligen in-
Sammanträden SOU 2001:103
154
gående. I allt väsentligt kan hänvisas till den diskussionen.70 Vidare kan det finnas behov av sammanträde för t.ex. bevisupptagning utom huvudförhandling eller för prövning av rättegångsfrågor, inte minst sådana som avser straffprocessuella tvångsmedel.
För att hålla sammanträde för förberedelse enligt gällande regler krävs särskilda skäl. Utredningen menar att det kan ifrågasättas om inte detta krav i vissa typer av mål är för strängt. Det finns vissa sorters brottmål som generellt sett kan vara ganska komplicerade och omfatta ett vidlyftigt skriftligt material. Exempel härpå är mål om viss ekonomisk brottslighet och brott mot miljölagstiftningen. I sådana mål kan ett beredande sammanträde många gånger underlätta den kommande huvudförhandlingen. I mål om ekonomisk brottslighet förekommer det att den tilltalade redovisar sin inställning till åtalet redan vid ett sammanträde under beredningen. Detta kan föranleda att åklagarens bevisuppgift justeras. Ett exempel är att den tilltalade i ett mål om skattebrott erkänner att han eller hon kände till att det förelåg mervärdeskatteskyldighet vilket kan föranleda åklagaren att återkalla ett eller flera vittnesmål som har åberopats för att styrka just detta. Det kan hävdas att rekvisitet ”särskilda skäl” inte ger tillräcklig möjlighet att hålla sammanträde i fall som de nu nämnda.
En ordentlig genomgång av materialet och inställningen till åtalet vid ett sammanträde under beredningen leder i allmänhet till en smidigare huvudförhandling genom att parterna redan före denna är på det klara med varandras inställning.
Ett alternativ till sammanträde under beredningen kan ibland vara att rätten, i enlighet med 45 kap. 10 § tredje stycket RB, förelägger den tilltalade att skriftligen redovisa sin inställning till åtalet och grunden för denna.
I motivuttalandena till den nu gällande regleringen framhålls att ett sammanträde skall kunna hållas för att diskutera formella frågor såsom tidsplanering.71 Häremot har utredningen inte någon invändning, i vart fall inte om det rör sig om diskussioner av något mer omfattande beskaffenhet. Det kan emellertid erinras om att för kortare diskussioner rörande t.ex. den tidsmässiga uppläggningen av en huvudförhandling mellan rätten, åklagaren och försvararen kan ofta ett informellare samtal hållas per telefon, alltså ett sådant
70SOU 1982:26 s. 565 ff.71 Prop. 1986/87 :89 s. 232.
SOU 2001:103 Sammanträden
155
som faller inom ramen för ”annan handläggning”.72 En sådan diskussion regleras inte direkt av 45 kap. 13 § RB.
Såsom har föreslagits för tvistemålens del bör även reglerna för sammanträden under målets beredning samordnas så långt möjligt. När det gäller sammanträden för prövning av straffprocessuella tvångsmedel bör den befintliga regleringen kring dessa dock kvarstå oförändrad. Dessa sammanträden blir ofta aktuella redan innan åtal har väckts och passar därför mindre väl att regleras i 45 kap. RB.
Däremot bör sammanträden för andra rättegångsfrågor än tvångsmedel regleras i enlighet med vad som gäller för ett sammanträde enligt 45 kap. 13 § RB. Inte heller för dessa fall bör det krävas särskilda skäl för sammanträde.
Som framgått har utredningen föreslagit att den paragraf som reglerar sammanträden för bevisupptagning utom huvudförhandling (35 kap. 9 § RB) slopas. För tvistemålens del innebär det att regelns innehåll flyttas över till 42 kap. 12 § RB. Vad beträffar brottmålen kan regelns innehåll lämpligen flyttas över till 45 kap. 13 § RB och om möjligt följa samma rekvisit som övriga sammanträden under beredningen.
Både vid prövning av rättegångsfrågor och vid bevisupptagning utom huvudförhandling bör – liksom i dag – den principen gälla att sådan prövning och upptagning av bevis får ske även om någon som kallats till ett sammanträde där detta skall äga rum uteblir.
Mot bakgrund av det sagda föreslår utredningen att kravet på särskilda skäl för att få hålla ett sammanträde slopas. Bestämmelsen i 45 kap. 13 § RB bör också utformas så att den träffar alla sammanträden under målets beredning utom sammanträden som avser prövning av straffprocessuella tvångsmedel.
I 47 kap. RB finns regler om väckande av enskilt åtal och huvudförhandling i mål, vari sådant åtal föres. Det har sagts att regleringen i kapitlet bygger på att det vid enskilt åtal i allmänhet inte har skett någon förundersökning. Förberedande frågor behöver därför ibland utredas och på grund härav gäller i huvudsak samma bestämmelser som enligt 42 kap. vid förberedelse i tingsrätt. När det däremot gäller avgörandeskedet vid enskilt åtal tillämpas i huvudsak samma bestämmelser som enligt 46 kap. vid allmänt
72 Uttrycket förekommer visserligen endast vad beträffar tvistemål, se 42 kap. 9 § RB, men som det påpekats tidigare bör denna regel för tvistemålens del kunna tillämpas analogt även vid handläggningen av brottmål.
Sammanträden SOU 2001:103
156
åtal.73 Mot bakgrund härav föreslår utredningen att reglerna i 47 kap., vad beträffar förberedelsen, omarbetas så att de bättre överensstämmer med reglerna i 42 kap.
4.5.3 Kravet på huvudförhandling i tvistemål mjukas upp
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att uppbyggnaden
av 42 kap. 18 § RB omdisponeras. Avgörande efter huvudförhandling skall inte längre framstå som en huvudregel. Ett tvistemål skall avgöras efter huvudförhandling om det behövs med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl är lämpligt eller om part begär det och parten inte på annat sätt har fått tillfälle att muntligt utföra sin talan i tillräcklig omfattning. Det sista rekvisitet innebär att en part som fått tillfälle att utveckla sin talan under förberedelsen inte längre skall ha en ovillkorlig rätt till huvudförhandling.
Enligt 30 § FPL skall rättens avgörande grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt har förekommit. Det innebär således – eftersom begreppet huvudförhandling saknas inom förvaltningsprocessen – att, om ett sammanträde har hållits, handläggningen kan fortsätta därefter under obegränsad tid. Även om denna regel framstår som främmande för den som är van vid RB, finns det inte något som tyder på att systemet har medfört några särskilda olägenheter. Det kan i och för sig bero på att de mål inom förvaltningsprocessen där sammanträde hålls normalt sett också avgörs i nära anslutning till sammanträdet. Detta fungerar därmed i praktiken ofta som RB:s huvudförhandling. 74 Parterna utvecklar sin talan, bevisning tas upp, parterna håller slutanföranden och därefter dömer domstolen i mångt och mycket på grundval av det som kommit fram vid sammanträdet.75 Motsvarande tilllämpas ofta enligt ärendelagen. Men det bör anmärkas att både förvaltnings-
73 Fitger 47:3.74 Det finns avseende vissa måltyper specialregler om att muntlig förhandling i princip skall hållas, t,ex, mål om tvångsomhändertagande av unga, se 35 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och tvångsomhändertagande av missbrukare, se 39 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.75 Det finns dock anledning att åter peka på de problem som kan uppstå om handläggningen fortsätter efter ett ”slutförhandling” och sedan rättens sammansättning vid avgörandet inte är identisk med den som deltog vid den tidigare förhandlingen, se avsnitt 4.3.2.3.
SOU 2001:103 Sammanträden
157
processlagen och ärendelagen i praktiken främst tillämpas på ett rent skriftligt förfarande.
Utredningen har övervägt i vilken mån en huvudförhandling bör ges en likartad funktion som förhandlingen/sammanträdet har inom förvaltningsprocessen och enligt ärendelagen. Huvudförhandlingen är ju inte något annat än ett tomt begrepp om man inte fyller det med visst innehåll och kopplar vissa särskilda regler till begreppet, såsom t.ex. reglerna om kallelser, bevisupptagning och reglerna om vad som måste läggas fram vid en huvudförhandling för att rätten skall få lägga det till grund för domen.
Som framgått av ett tidigare avsnitt (4.5.1.1) kan ett sammanträde under förberedelsen begränsas till att avse endast vissa frågor i målet. Även om en huvudförhandling inte hålls är det alltså ändå möjligt att få en särskild fråga – även en sådan som avser saken eller en del av denna – i ett mål belyst muntligt. Ett sammanträde kan därför på sätt och vis allt efter omständigheterna utgöra ett komplement till en i övrigt skriftlig handläggning.
Det är emellertid viktigt att slå fast att det är omsorgen om den fria bevisprövningen som är den viktigaste grunden för att RB:s mål skall avgöras efter huvudförhandling. Genom att målets avgörande grundas omedelbart på det som kommit fram vid en muntlig förhandling som hålls i koncentrerad form skall säkerställas att bevisprövningen sker på bästa möjliga underlag. Denna ordning har, när det gäller tvistemål och brottmål vid allmän domstol, sådana fördelar att den principiellt sett bör finnas kvar. Utredningen anser således att det inte finns skäl att utmönstra den centrala funktion huvudförhandlingen har enligt RB.
Det nu sagda innebär inte att presentationen av processmaterialet vid en huvudförhandling inte skulle kunna ske på ett enklare och effektivare sätt än i dag. Den frågan tas upp i kapitel 5. Att ha kvar en huvudförhandling som bygger på RB:s bärande principer innebär inte heller att de befintliga reglerna om bevisupptagning inte kan mjukas upp eller att ett förhör som på så vis tagits upp i vissa fall skulle kunna återanvändas vid en huvudförhandling. Dessa frågor – som direkt berör huvudförhandlingens innehåll – tas upp i kapitel 6 och 7.
Även om en huvudförhandling ofta är till fördel för bevisprövningen behöver relativt sett inte så många mål avgöras efter en sådan förhandling. År 2000 avgjordes sammanlagt 65 521 tvistemål i landets domstolar. I 17 965 av dem förekom muntlig förhand-
Sammanträden SOU 2001:103
158
ling.76 Det övervägande antalet av dessa förhandlingar bestod inte av särskilt utsatta huvudförhandlingar. De allra flesta mål avgörs alltså utan huvudförhandling. Det kan därför uppfattas som missvisande att ha en huvudregel om att tvistemål skall avgöras efter huvudförhandling.
Enligt 42 kap. 18 § första stycket 5 RB får rätten avgöra ett tvistemål utan huvudförhandling om sådan förhandling inte behövs med hänsyn till utredningen och inte heller begärs av någon av parterna. Bestämmelsen omfattar både dispositiva och indispositiva tvistemål men är inte dispositiv för parternas del.
Frågan om en huvudförhandling skall hållas kan emellertid också påverkas av annat som medför att det trots utredningsläget och parternas önskemål om skriftlig handläggning framstår som lämpligast att hålla huvudförhandling. Som exempel kan nämnas ett mål som har stort allmänintresse, t.ex. ett mål om miljöskada som har stor betydelse för en lokal befolkning.
Det finns också en annan faktor som påverkar bedömningen av om huvudförhandling måste hållas. Som framgått har part enligt artikel 6 i Europakonventionen en ovillkorlig rätt att lägga fram sin sak muntligt inför den domstol som skall döma i målet. Därmed är inte sagt att det måste ske vid vad vi i Sverige kallar en huvudförhandling. Det väsentliga är att en part aldrig får berövas rätten att muntligen vid en offentlig förhandling lägga fram sin sak inför den eller dem som skall döma i målet. Om t.ex. ett sammanträde har hållits under förberedelsen och parterna vid detta angett sina yrkanden och grunder samt kanske även argumenterat i rättsligt hänseende ser utredningen inte några skäl till att en part härutöver skall kunna genomdriva en huvudförhandling, om inte några andra sakliga skäl – t.ex. upptagande av muntlig bevisning – talar för en sådan förhandling.
Mot bakgrund av det sagda föreslås att 42 kap. 18 § RB disponeras om och ändras något. Det behöver inte uttryckligen anges som huvudregel att ett tvistemål skall avgöras efter huvudförhandling. Däremot bör det – mot bakgrund av bl.a. Europakonventionens krav – tydligt framgå när en huvudförhandling måste hållas. När det gäller en huvudförhandling motiverad av utredningen i målet föreslås inte någon förändring i förhållande till gällande rätt. Det föreslås också ett annat kriterium, nämligen att även andra skäl än rent utredningsmässiga i vissa fall kan medföra att huvudförhand-
76 Statistiktabell F för år 2000 från Domstolsverket.
SOU 2001:103 Sammanträden
159
ling hålls. Detta kriterium skall ses som en säkerhetsventil och det torde inte bli särskilt vanligt att hålla en huvudförhandling endast med tillämpning av denna punkt.
Liksom enligt gällande rätt skall parterna alltid ha möjlighet att lägga fram sin sak muntligt inför den eller de domare som skall avgöra målet. Huruvida detta sker vid huvudförhandling eller inte bör emellertid – som nyss sagts – inte i alla situationer tillmätas avgörande betydelse. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Tanken med förslaget är sammanfattningsvis att antalet huvudförhandlingar minskar något och att huvudförhandling förbehålls de fall där det finns sakliga skäl för sådan förhandling.
Utredningen har slutligen övervägt behovet av ordet huvudförhandling. Frågan har varit om det borde ersättas av det mer neutrala begreppet sammanträde som förekommer i FPL och ärendelagen. Huvudförhandlingen är vad de flesta också förknippar med en rättegång. Med tanke på de särregler som styr en huvudförhandling finns det, enligt utredningens mening, ett värde i att behålla det särskiljande och välinarbetade ordet huvudförhandling.
4.5.4 Färre huvudförhandlingar i brottmål
Det har tidigare redovisats att brottmål i princip aldrig kan prövas i sak utan att huvudförhandling först hålls. Enklare brottmål som i praktiken skulle kunna passa för att avgöras på handlingarna kan i stället avgöras på ett enkelt sätt utan att den tilltalade är närvarande vid huvudförhandlingen. Utredningen har övervägt dels om brottmål i allmänhet bör kunna få avgöras utan huvudförhandling, dels om reglerna om strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör reformeras med syfte att färre av de förelägganden som inte godkänns skall leda till huvudförhandling.
4.5.4.1 Kravet på huvudförhandling i brottmål mjukas upp
Utredningens förslag: Huvudförhandling behöver inte hållas i
tingsrätten i sådana brottmål där det inte finns anledning att döma någon till annan påföljd än böter, om förhandling varken begärs av någon av parterna eller är påkallad med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl. Innan ett sådant mål
Sammanträden SOU 2001:103
160
avgörs utan huvudförhandling, skall parterna beredas tillfälle att slutföra sin talan om de inte redan kan anses ha gjort detta. – Om åklagaren har några önskemål om hur målet skall handläggas bör detta anges redan i stämningsansökan. Åklagaren kan här ange sin uppfattning i frågan om målet kan avgöras utan huvudförhandling. – Om målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling, skall den tilltalade upplysas om detta i stämningen. Den tilltalade skall också upplysas om sin rätt att begära en sådan förhandling. – Reglerna för mål om enskilt åtal anpassas i nu angivna hänseenden till reglerna för brottmål där allmänt åtal förs.
Det skall genast sägas att utrymmet för att på handlingarna avgöra brottmål som kommer till tingsrätterna inte är särskilt stort. Det beror som framgått på att den stora majoriteten av enkla fall lagförs genom godkända ordningsbots- eller strafförelägganden. Ändå är det erfarenhetsmässigt så att det finns ett antal mål vid tingsrätterna som skulle kunna avgöras genom ett rent skriftligt förfarande utan att kvaliteten på avgörandet försämras. Det rör sig främst om mål där det har förekommit ett straff- eller ordningsbotsföreläggande vilket inte har godkänts men också om vissa andra mål. En möjlighet för rätten att avgöra vissa enklare mål på handlingarna ger den tilltalade flera fördelar jämfört med att målet, som i dag ofta är fallet, avgörs efter en huvudförhandling i hans eller hennes utevaro. Den tilltalade undgår således obehaget av att riskera att bli ådömd ett högt vite och han eller hon kommer också att ha en fullständig kunskap om de omständigheter på vilka rätten kan grunda ett avgörande. En inställelse vid en huvudförhandling kan också medföra inkomstförlust och kostnader för den enskilde. Utredningen föreslår därför en regel med innebörd att brottmål i vissa fall skall kunna avgöras utan huvudförhandling.
Det är lämpligt att dra en gräns vid mål i vilka det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter. Med tanke på påföljdssystemets komplexitet torde det regelmässigt vara till fördel för domstolen att ha träffat den åtalade, om det t.ex. gäller att välja mellan sådana påföljder som villkorlig dom, skyddstillsyn och fängelse. Brott på vilka olika påföljder kan följa bör dock inte undantas från möjligheten att avgöras utan huvudförhandling. Det avgörande skall vara den påföljd som kan bli aktuell i det enskilda
SOU 2001:103 Sammanträden
161
fallet. Med detta synsätt kan t.ex. vissa mål om snatteri, skadegörelse, olovlig körning, rattfylleri och brott mot knivlagen komma att avgöras utan huvudförhandling.
Som en del av det underlag som rätten måste ha för att kunna besluta i fråga om målet eventuellt kan avgöras utan huvudförhandling bör åklagarens uppfattning i påföljdsfrågan inhämtas. Ett lämpligt sätt att ta del av denna är att åklagaren redan i stämningsansökan anger om huvudförhandling kan behövas. Även för den tilltalade kan det vara av värde att känna till åklagarens uppfattning i denna fråga på ett så tidigt stadium som möjligt. Utredningen föreslår därför ett nytt stycke i 45 kap. 4 § RB med innebörd att åklagaren i stämningsansökan skall ange om han eller hon har några önskemål om hur målet skall handläggas. Men åklagaren bör även med stöd av regeln uppge om det finns några andra särskilda handläggningsåtgärder som bör vidtas såsom t.ex. att hålla ett sammanträde under förberedelsen eller att förordna om ett rättspsykiatriskt utlåtande.
Om part begär det skall huvudförhandling alltid hållas. Detta villkor tillgodoser de krav som Europakonventionen reser. Enligt gällande bestämmelser skall de tilltalade – i förekommande fall – i kallelsen till huvudförhandling erinras om att målet kan komma att avgöras trots att han eller hon inte infunnit sig personligen vid huvudförhandlingen. En motsvarande regel bör finnas även för de situationer då målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling. För att den tilltalade inte skall göra några rättsföruster bör det också framgå av en sådan erinran att han eller hon kan begära att målet prövas efter huvudförhandling. Erinran bör sändas ut i samband med stämningen. Utredningen förslår därför att en regel med denna innebörd införs. De blanketter som för närvarande används till stämningar kan lämpligen omarbetas av Domstolsverket.
Utredningsläget får inte heller vara sådant att huvudförhandling behövs. Ett första krav är att den tilltalade kan förväntas ta tillvara sin rätt – t.ex. föra fram sina synpunkter eller åberopa bevisning – lika väl i skrift som vid en muntlig huvudförhandling. I övrigt kan den praxis som utvecklats kring s.k. utevarohandläggning vara vägledande. Förekommer muntlig bevisning bör målet i princip inte avgöras utan huvudförhandling. Ett opraktiskt undantag är om bevisning tagits upp utom huvudförhandling. Sådana situationer torde bli ytterligt sällsynta. Härav följer att utrymmet för när mål kan avgöras utan huvudförhandling om den tilltalade har förnekat
Sammanträden SOU 2001:103
162
gärningen är tämligen begränsat. Däremot kan det ibland vara så att en misstänkt nekar till brott under de polisförhör som hållas innan åtal väcks, men att han eller hon sedan åtal väl väckts och den tilltalade får del av den bevisning som finns, erkänner den påstådda gärningen. Det händer att misstänkta chansar på att det inte skall bli något åtal eller att inte någon har sett vad som eventuellt har hänt men sedan åtal väcks faller till föga. I sådana situationer ser utredningen inte något hinder mot att målet avgörs utan huvudförhandling.
Det finns emellertid situationer där ett mål skulle kunna avgöras utan huvudförhandling trots att den tilltalade nekat till gärningen eller i vart fall inte uttryckligen har erkänt den. En förutsättning är naturligtvis att någon muntlig bevisning inte förekommer i målet. Däremot kan skriftlig bevisning åberopas. Ett exempel är vissa förnekade trafikbrott t.ex. hastighetsöverträdelser. Ett annat exempel är mål om rattfylleri eller narkotikabrott om det finns rapporter från alkoholutandningsprov respektive narkotikaanalysresultat och de faktiska omständigheterna i övrigt är ostridiga. Inte sällan åberopar åklagaren i sådana mål en platsrapport eller en primärrapport som upprättats av den polis som gjort ingripandet. Sådana rapporter som i bevishänseende är att hänföra till skriftliga berättelser enligt 35 kap. 14 § RB, brukar rätten tillåta att åklagaren åberopar. De kan också i vissa fall läggas till grund för en fällande dom trots att den tilltalade nekar till brottet.77 Tillåts en sådan skriftlig berättelse att åberopas och begär den tilltalade inte huvudförhandling borde, enligt utredningens uppfattning, målet många gånger kunna avgöras utan huvudförhandling, i lika stor utsträckning som det hade kunnat avgöras i den tilltalades utevaro.
Även om huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen – det kan kanske i vart fall framstå som tveksamt – eller inte begärs av någon av parterna kan det finnas andra skäl som talar för huvudförhandling. Som exempel kan nämnas ett massmedialt mycket uppmärksammat mål som har ett stort allmänintresse. Det är visserligen inte givet att detta automatiskt skall utgöra ett skäl för att hålla huvudförhandling men det kan i speciella situationer göra det. Som ett annat exempel kan nämnas vissa ungdomsmål där det kan vara av vikt för domstolen att ha en direkt och personlig kontakt med den tilltalade. Utredningen anser därför – i linje med vad som även har föreslagits för tvistemålens del – att regeln bör
77 NJA 2000 C 26, RH 2000:3 och RH 1997:12.
SOU 2001:103 Sammanträden
163
förses med en ventil av innebörd att huvudförhandling skall hållas om rätten av något annat skäl än de tidigare angivna anser att det behövs.
Innan ett mål avgörs utan huvudförhandling bör parterna – om detta inte framstår som helt onödigt – beredas tillfälle att slutföra sin talan. Om huvudförhandling hålls i den tilltalades utevaro finns risken att omständigheter diskuteras som den tilltalade inte fått möjlighet att ta ställning till. Det gäller både skuldfrågor och bevisfrågor. Här visar sig en fördel gentemot utevarohandläggning. Vid skriftlig handläggning kommer alltid den tilltalade att kunna ta del av – och därmed kunna bemöta – alla de uppgifter läggs fram av åklagaren.
Inte sällan handläggs mål om enskilda anspråk tillsammans med själva brottmålet. Om det finns något hinder att även pröva ett sådant mål i samband med brottmålet – utan huvudförhandling – får bedömas utifrån reglerna om tvistemål i 42 kap. 18 § RB.
4.5.4.2 Reformering av reglerna om strafföreläggande och ordningsbot?
Utredningens bedömning: Reglerna om strafföreläggande och
ordningsbot bör inte ändras.
Utredningen har övervägt om inte ett godkännande av straff- och ordningsbotsföreläggande i de flesta fall borde kunna få verkan även efter det att åklagaren utfärdat stämning, stämningsansökan eller ett nytt strafföreläggande. En lösning skulle kunna vara att åklagaren – såsom när det gäller ordningsbotsförelägganden – skulle få förklara att ett för sent inkommet godkännande av ett strafföreläggande skall få gälla.
Man kan i och för sig fråga sig varför det skall finnas en frist att godkänna strafföreläggandet, om åklagaren ändå, när han eller hon väckt åtal, kan förklara att ett sent inkommet godkännande skall gälla. Fristen kan framstå som meningslös. Mot detta kan sägas att åklagaren skulle ha en möjlighet, inte en skyldighet, att avbryta strafföreläggandeförfarandet. Det kan ju t.ex. vara så att nya omständigheter har tillkommit som gör att ett åtal framstår som lämpligare än lagföring genom strafföreläggande.
Sammanträden SOU 2001:103
164
Det finns en viss risk att en kallelse till huvudförhandling kan ses som ett påtryckningsmedel att godkänna föreläggandet. Ett alternativ skulle emellertid kunna vara att göra skillnad mellan situationer när den förelagde bestritt ett strafföreläggande och dem när han eller hon inte besvarat föreläggandet. Bestridandet är en aktiv handling som bör respekteras medan det däremot, om någon inställning inte redovisas alls skulle kunna vara lämpligt att acceptera ett godkännande som kommer in sedan åtal väckts.
En reform av systemet med strafförelägganden inrymmer en hel del tekniska frågor. Strafföreläggandehanteringen sker på elektronisk väg där åklagarväsendets EnVis och Rikspolisstyrelsens Uppbördssystem samverkar. Dessutom hämtar och lämnar EnVis information till åklagarväsendets ärenderegister Brådis. Hanteringen är emellertid förhållandevis komplicerad tekniskt sett och en reform i enlighet med det skisserade förslaget skulle innebära relativt ingripande och kostsamma förändringar i systemen.
Utredningen anser vid en samlad bedömning att hanteringen av de fall då någon som mottagit ett strafföreläggande ändrar uppfattning i ansvarsfrågan sedan åtal väckts, bör ske vid domstol. I regel kan sådana mål avgöras enkelt och smidigt utan huvudförhandling enligt det förslag som utredningen redovisat i det föregående avsnittet.
165
5 Muntlighet vid sammanträden
5.1 Nuvarande ordning
5.1.1 Muntlighets- och omedelbarhetsprincipernas betydelse vid sammanträden under förberedelsen
När RB infördes angavs att förberedelsen i tvistemål såsom huvudregel skulle vara muntlig. Endast om parts inställelse skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet eller skriftlig förberedelse med hänsyn till målets beskaffenhet annars skulle vara lämpligare var det tillåtet att förordna om detta. Med muntlig förberedelse menades muntlig förhandling inför domaren.1
Av nuvarande 42 kap. 13 § RB framgår att parterna vid ett sammanträde under förberedelsen får ge in eller läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen. I ett motivuttalande till denna bestämmelse uttalas bl.a. att regeln syftar till att garantera att sammanträdena ägnas åt ett omedelbart muntligt åsiktsutbyte och inte i onödan åt uppläsande av i förväg skrivna inlagor eller anföranden. Där sägs också att muntligheten aldrig får bli ett självändamål.2 Regeln i 42 kap. 13 § RB tillkom år 1987 på förslag av Rättegångsutredningen och innebar en viss uppmjukning i förhållande till dess föregångare i 42 kap. 11 § RB. I Gärdes m.fl. kommentar till den sistnämnda paragrafen uttalades bl.a. att förhandlingen vid en muntlig förberedelse tar formen av en fri diskussion mellan domare och parter. Vidare sägs där att som allmän regel gäller att omedelbar muntlighet fordras i fråga om parternas anföranden.3
1 Gärde m. fl. s. 591 ff, jfr SOU 1938:44 s. 433. Se även Gärdes m.fl. kommentar till 6 kap. 4 § RB. Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som skall protokolleras vid muntlig förberedelse. Med detta avses i kommentaren förhandling inför rätten.2Prop. 1986/87:89 s. 2043 Gärde m.fl. s. 593 f.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
166
Oavsett de formella reglerna har ett sammanträde under förberedelsen till syfte – liksom förberedelsen i allmänhet – att på bästa sätt bereda målet inför avgörandet. Vid ett sammanträde behöver parter därför inte läsa upp eller redovisa innehållet i de handlingar som de tidigare har gett in i målet. Det är inte ovanligt att domaren i stället frågar parterna om det som sägs i den eller den inlagan fortfarande gäller. Parterna kan också under sina anföranden hänvisa till tidigare ingivna handlingar i målet. Sammanträdena för muntlig förberedelse skall vara så smidiga och effektiva som möjligt.
I brottmål finns det inte någon särskild bestämmelse som närmare reglerar de muntliga inslagen vid sammanträde under ett måls beredning. Samma principer som för tvistemålens del får dock anses gälla.
Här skall också sägas något om muntligheten i förhållande till beslut under förberedelsen. Frågan är vilken betydelse omedelbarhetsprincipen har för sådana fall. Den principen kommer till uttryck i 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB och innebär att domen, om huvudförhandling har hållits i ett mål, skall grundas på vad som har förekommit vid förhandlingen. Enligt 17 kap. 12 § och 30 kap. 10 § RB skall omedelbarhetsprincipen beträffande domar tillämpas även när det gäller slutliga beslut. Detta innebär bl.a. att ett slutligt beslut som meddelas efter huvudförhandling inte får grunda sig på annat än vad som förekommit vid den förhandlingen.4 När det gäller andra beslut än slutliga finns inte någon hänvisning till omedelbarhetsprincipen. Det har emellertid ansetts att ett beslut som meddelas under eller efter en huvudförhandling i en del fall analogivis skall grundas på vad som förekommit vid huvudförhandlingen.5
Beslut under ett måls förberedelse, t.ex. ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål, meddelas i regel inte efter en huvudförhandling. Tidigare fanns en särskild regel i 6 kap. 20 § FB som angav att interimistiska beslut fick beslutas utan huvudförhandling. Denna regel togs bort med hänvisning till att interimistiska beslut är rättegångsfrågor och att det följer av RB:s regler att sådana får meddelas utan huvudförhandling.6 Rättegångsfrågor får visserligen enligt 42 kap. 20 § RB prövas vid huvudförhandling. Tanken är
4 Fitger 17:65.5 Fitger 17:67.6Prop. 1999/2000:26 s. 145.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
167
emellertid att det skall ske endast om det förekommer omfattande bevisning och det skall sägas att det inte är särskilt vanligt.7
När det gäller en särskild sorts rättegångsfrågor, nämligen frågor om rättegångshinder, innebär ett avgörande av sådana ofta ett slutligt beslut. Men omedelbarhetsprincipen enligt 17 kap. 2 § RB är inte heller i dessa fall tillämplig i annat fall än då frågan om rättegångshinder prövas vid huvudförhandling.
För prövning av straffprocessuella tvångsmedel finns särskilda regler i främst 24 kap. 14 § RB. Den paragrafen gäller häktningsförhandling men reglerna som gäller för prövning av andra tvångsmedel hänvisar till paragrafen. I linje med vad som sagts om sambandet mellan huvudförhandling och omedelbarhetsprincipen torde denna princip inte i formellt – men väl i reellt – hänseende gälla vid rättens prövning av en häktningsfråga.
Muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna har således inte samma betydelse vid sammanträden under förberedelsen som de har för huvudförhandlingen. Parter kan hänvisa till handlingar. Om ett sammanträde hålls under förberedelsen i syfte att skapa underlag för att pröva en rättegångsfråga, behöver inte allt material som kan tänkas ingå i beslutsunderlaget och som parterna vill lägga fram gås igenom muntligt för att rätten sedan skall kunna meddela ett beslut – även ett slutligt sådant – i den aktuella frågan. Omedelbarhetsprincipen – med sin fokusering på huvudförhandlingen – reser heller inte något formellt hinder mot att rätten lägger annat än sådant som förekommit vid sammanträdet, oavsett på vilket sätt, till grund för beslutet.
5.1.2 Kravet på muntlighet under huvudförhandling
Enligt 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB skall ett sammanträde för huvudförhandling vara muntligt. Kravet på muntlig förhandling innebär alltså att processmaterialet skall läggas fram i talets form.8Muntligheten innebär också att parters framställningar skall förhålla sig någorlunda fria i förhållande till skriven text.
Muntlighetsprincipen är dock inte absolut. Parterna får ge in och läsa upp skriftliga inlagor eller andra skriftliga anföranden om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för utredningen. Vad en part anfört
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
168
under förberedelsen i tvistemål och som alltså redan finns dokumenterat i akten får, enligt 43 kap. 7 § tredje stycket RB, läsas upp endast i vissa speciella fall, nämligen när partens utsaga avviker från den tidigare utsagan eller parten underlåter att yttra sig eller det i övrigt finns särskilda skäl. Dessutom gäller att en tidigare förhörsutsaga under liknande omständigheter kan få läsas upp vid ett förhör som hålls i bevissyfte med någon (36 kap. 16 § andra stycket och 37 kap. 3 § första stycket RB).
Kravet på muntlighet innebär inte att den som talar måste befinna sig i rättssalen. Som exempel kan nämnas att under vissa förutsättningar bevisning får tas upp per telefon (43 kap. 8 § fjärde stycket och 46 kap. 7 § andra stycket RB). Hålls sammanträde för muntlig förberedelse per telefon får också parterna närvara per telefon om sammanträdet går över i huvudförhandling i förenklad form (42 kap. 10 och 20 §§ RB). Ett annat exempel är möjligheten att hålla videokonferens enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång. När man använder telefon och video såsom medel för kommunikation tillgodoses således kravet på muntlighet.
När huvudförhandling hållits får domen bara grundas på det som har förekommit vid förhandlingen, se 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB (omedelbarhetsprincipen). Dessa bestämmelser innebär i princip – när de läses tillsammans med de nyss nämnda reglerna om muntlighetens innebörd – att rätten inte får lägga något annat till grund för domen än det som sagts vid huvudförhandlingen.
Ett praktisk mycket viktigt undantag från muntlighetsprincipen som följer direkt av lag tar sikte på skriftlig bevisning. Enligt 43 kap. 8 § och 46 kap. 7 § RB får rätten förordna att skriftliga bevis skall anses som upptagna vid huvudförhandlingen utan att de läses upp vid denna. Det får endast ske om båda parterna medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna.
Muntlig bevisning tas i regel upp vid huvudförhandling. Formerna för förhören är reglerade utifrån principen om muntlighet. Enligt 36 kap. 16 § RB skall ett vittne avge sin berättelse muntligt. Skriftliga vittnesberättelser får inte förekomma. Däremot får vittnet, med rättens medgivande, använda sig av anteckningar till stöd för minnet.9
9 Vid förhör med en sakkunnig som lämnat ett skriftligt utlåtande får, om det är lämpligt, utlåtandet helt eller delvis läsas upp (40 kap. 10 § tredje stycket och 19 § andra stycket RB).
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
169
Reglerna om muntlighet och deras förhållande till omedelbarhetsprincipen har fått en speciell utformning när det gäller huvudförhandling i förenklad form. Även om man inte direkt använde uttrycket ”förenklad form” fanns en motsvarande bestämmelse redan när RB togs i bruk. Då angavs att huvudförhandlingen fick – på vissa villkor – hållas i omedelbart samband med förberedelsen. Några regler om huruvida allt som sagts vid förberedelsesammanträdet måste tas om vid huvudförhandlingen gavs inte. Gärde m.fl. uttalade dock att i den mån som parterna redan under förberedelsen yttrat sig torde det i allmänhet vara tillräckligt att de hänvisar till vad som sagts vid denna. 10 Som nämnts moderniserades bestämmelsen år 1987 11. Det föreskrevs då uttryckligen att vid huvudförhandling i förenklad form skulle vad som ägt rum under det sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt rum även vid huvudförhandlingen utan att det behövde upprepas vid denna.
Mot bakgrund av att det är möjligt att vid ett sammanträde under förberedelsen hänvisa till skriftliga handlingar – utan att muntligen närmare gå in på dem – kan frågan ställas om sådana handlingar automatiskt blir processmaterial vid en efterkommande huvudförhandlingen i förenklad form?
Frågan skall nog besvaras med nej utifrån ett formellt perspektiv. 42 kap. 20 § RB utgör inte någon heltäckande reglering av en huvudförhandling i förenklad form. I avsaknad av speciella regler får i stället RB:s allmänna bestämmelser om huvudförhandling tjäna som utfyllnad. Dessa innebär bl.a. att, om parter endast hänvisat till en handling vid ett sammanträde för muntlig förberedelse, en brist inte botas genom regeln i 42 kap. 20 § fjärde stycket RB. Endast i den mån innehållet i en handling vid en vanlig huvudförhandling kunnat göras till processmaterial genom någon form av muntlig redogörelse eller hänvisning kan detta ske även vid en huvudförhandling i förenklad form. För att regeln i 42 kap. 20 § fjärde stycket RB skall verka förenklande på huvudförhandlingen måste alltså det som ”ägt rum” vid förberedelsesammanträdet ha skett muntligen enligt vanliga huvudförhandlingsregler.
Kravet på muntlighet i samband med huvudförhandling har genom omedelbarhetsprincipen en speciell betydelse. Förutom att muntligheten kan underlätta kommunikationen mellan de berörda
10 Se Gärde m.fl. s. 174 och 606 f.11 SFS 1987:747
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
170
i rättegången och allmänt kan sägas gagna offentlighetsprincipen tjänar den också det ändamålet att parter och domstol härigenom vet vad domen kommer att grundas på. Det som inte har sagts vid huvudförhandlingen får inte läggas till grund för domen.
Vid tillkomsten av RB uttalade departementschefen följande.
Det torde vara tydligt att vid huvudförhandlingen icke varje vid föreberedelsen ingiven handling behöver uppläsas i sin helhet eller varje ostridigt faktum åter omnämnas. Om sålunda målet rör tolkningen av viss bestämmelse i ett skriftligt kontrakt, som ingivits vid förberedelsen, och parterna vid huvudförhandlingen föredraga endast den omtvistade bestämmelsen, föreligger intet hinder mot att rätten vid sin redogörelse för saken i domen också upptager andra bestämmelser däri, om vilka tvist ej råder, även om dessa ej uttryckligen nämnts vid huvudförhandlingen. I fråga om vidlyftiga sakkunnigutlåtanden, som inkommit under förberedelsen och varav parterna tagit del, kan i många fall vara tillräckligt, att den sakkunniges slutsatser uppläsas vid huvudförhandlingen. Skulle däremot göras gällande, att den sakkunniges redogörelse för de faktiska omständigheterna är oriktig eller ofullständig, bör redogörelsen i denna del uppläsas, så att parterna får tillfälle att yttra sig däröver. Överhuvud bör, såsom lagrådet 1928 yttrat, vid huvudförhandlingen få refereras till vidlyftiga specialutredningar, framlagda dokument o dyl. från förberedelsen utan att ett fullständigt muntligt återgivande behöver äga rum. Så snart en dylik handling vid huvudförhandlingen ställts under diskussion mellan parterna, skall den uppenbarligen få läggas till grund för avgörandet.12
Frågan är i vilken mån hänvisning till skriftligt material – trots reglerna om muntlighet och med beaktande av citatet ovan – kan tillåtas få förekomma under huvudförhandlingen. Här gäller olika regler beroende på hur handlingen klassificeras.
Skriftliga bevis
Ett skriftligt bevis är en handling som har karaktären av en urkund. Utmärkande för ett skriftligt bevis är att det är skriftens innebörd som är det intressanta och är det som har bevisvärde i målet. Om ett brev uppvisar några fingeravtryck som har bevisvärde är brevet därför inte något skriftligt bevis och inte heller den omständigheten att brevet skulle lukta eller se ut på ett visst sätt kan göra brevet till ett skriftligt bevis. Det är alltså själva texten som utgör
12Prop. 1942:5 s. 452. Det kan påpekas att vad som sägs i citatet även innefattar skriftliga bevis. Först år 1987 kom en särregel beträffande dessa.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
171
beviset. 13 En skriftlig berättelse som, enligt 35 kap. 14 § RB, har upprättats med anledning av en rättegång är inte ett skriftligt bevis.
Ett skriftligt bevis skall enligt huvudregeln läsas upp i väsentliga delar. Enligt 43 kap. 8 § tredje stycket och 46 kap. 7 § första stycket RB får rätten dock förordna att skriftliga bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen utan att de läses upp vid denna. Detta får ske endast om parterna medger det, rättens ledamöter tagit del av bevisen och det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna. Genom bestämmelsen behöver det skriftliga beviset inte läsas upp överhuvudtaget. Det är att märka bestämmelsen endast tar sikte på skriftliga bevis enligt 38 kap. RB.
Sakkunnigutlåtanden
En domstolssakkunnig, dvs. en av domstolen förordnad sakkunnig, skall enligt 40 kap. 7 § RB normalt lämna ett skriftligt utlåtande. Ett sådant innebär en skriftlig berättelse som tillkommit med anedning av en rättegång och får således enligt huvudregeln inte åberopas. Ett medgivet undantag, enligt 35 kap. 14 § första stycket 1 RB, är om det är särskilt föreskrivet. Regeln i 40 kap. 8 § RB om sakkunnigutlåtanden får anses utgöra en sådan föreskrift.
Om part begär förhör med den sakkunnige och hans hörande inte uppenbart saknar betydelse skall sådant förhör hållas. Alternativt får sakkunnig höras, om rätten finner ett förhör erforderligt. Sakkunnig som är att anse som ämbetsverk, akademi eller liknande får dock inte höras muntligen om det inte är oundgängligen nödvändigt (40 kap. 8 § RB).
För själva förhöret finns en särskild regel som anger att ett sakkunnigutlåtande helt eller delvis kan uppläsas om det är lämpligt. Detta gäller såväl domstolssakkunniga som partssakkunniga, se 40 kap. 10 § tredje stycket och 40 kap. 19 § andra stycket RB.
Ett sakkunnigutlåtande är inte något skriftligt bevis. Det går således inte att med direkt stöd av 43 kap. 8 § tredje stycket och 46 kap. 7 § första stycket RB förordna att ett sådant utlåtande skall anses upptaget vid en huvudförhandling. Några andra särskilda regler härom finns inte heller. Det har påpekats att man i praxis ändå ibland har tillämpat de nyss nämnda bestämmelserna för sak-
13 Ekelöf, Fjärde häftet s. 169.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
172
kunnigutlåtanden.14 Hur utbrett detta är vid handläggning i tingsrätter är svårt att uttala sig om. Utredningen menar att det i vart fall inte torde vara särskilt vanligt att det fattas formella beslut med tillämpning av de nämnda reglerna. En annan sak är att domstolarna tillsammans med parterna många gånger agerar mer praktiskt än formalistiskt. Detta gäller dock säkerligen inte generellt.
Reglerna om muntlighet var emellertid inte ens från början tänkta att tillämpas utan urskiljning. I förarbetena till RB uttalades, som ovan citerats, att det i fråga om vidlyftiga sakkunnigutlåtanden som inkommit under förberedelsen och som parterna hade tagit del av i många fall kunde vara tillräckligt med att den sakkunniges slutsatser upplästes vid huvudförhandlingen.15 Det är således möjligt att i vissa fall lägga ett sakkunnigutlåtande till grund för avgörandet trots att det inte lästs upp i sin helhet.
Responsa
Ett responsum är ett skriftligt utlåtande från en rättsvetenskapsman som tar sikte på tillämpliga rättsliga regler och praxis i ett mål. Ett responsum anses inte utgöra ett bevis överhuvudtaget i RB:s mening och reglerna för skriftliga bevis eller sakkunnigbevisning är således inte tillämpliga.16 Härigenom blir heller inte förbudet mot skriftliga berättelser i 35 kap. 14 § RB aktuellt. Det har sagts att ett responsum har samma karaktär som parternas plädering i rättsfrågan.17
Ett responsum får läsas upp vid en huvudförhandling under samma förutsättningar som andra skriftliga handlingar, se 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB. Däremot finns det inte några särskilda bestämmelser som tillåter att ett responsum beaktas om det inte i vanlig ordning gås igenom muntligt vid huvudförhandlingen.18
14 Edelstam, Sakkunnigbeviset s. 337. Edelstam hänvisar till ett hovrättsprotokoll där rätten uttryckligen har tillämpat 46 kap. 7 § första stycket RB på ett sakkunnigutlåtande.15Prop. 1942:5 s. 452.16 Edelstam, Sakkunnigbeviset s. 133.17 Ekelöf, Fjärde häftet s. 196.18 I prop. 1986/87:89 s. 218 anges vad beträffar anföranden av sakframställnings- eller pläderingskaraktär att om ett sådant anförande rör en komplicerad rättsfråga kan det någon gång vara till fördel för förståelsen att rätten och motparten har tillgång till en skriftlig version. Det skall sägas att departementschefen antagligen inte åsyftade responsa. Dessa ges i regel alltid in skriftligen.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
173
Vårdnadsutredningar m.m.
Enligt 6 kap. 19 § FB skall socialnämnden alltid ges tillfälle att lämna upplysningar innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge. Om det behövs ytterligare utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller åt något annat organ att utse någon att verkställa den, s.k. vårdnadsutredning.19 Vad har dessa upplysningar och utredningar för karaktär och, beroende på karaktären, kan de upprättade handlingarna ligga till grund för domen utan muntlig genomgång, eller i vart fall uppläsning?
Oavsett om det är fråga om upplysningar eller en mer övergripande vårdnadsutredning utgör dessa handlingar bevis, dock i regel inte skriftliga bevis enligt 38 kap. RB. Förbudet mot att åberopa skriftliga berättelser i 35 kap. 14 § RB är således tillämpligt. Vissa delar av socialnämndens upplysningar och i vart fall av en vårdnadsutredning kan sakligt sett ha karaktären av expertutlåtanden och skulle därmed i vissa hänseenden kunna hänföras under reglerna om sakkunnigbevisning. Detta gäller emellertid inte generellt för vårdnadsutredningar, vilka kan vara av mycket skiftande slag.
I den mån de infordrade handlingarna innehåller utlåtanden från t.ex. psykologer, psykiatriker och läkare kan dessa delar betraktas som sakkunnigbevisning.20 Rätten kan vända sig till en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik och begära in t.ex. ett barnpsykiatriskt utlåtande. Men ett sådant kan naturligtvis också rymmas inom ramen för en vårdnadsutredning som upprättas genom socialnämndens försorg.
En vårdnadsutredning avges i regel av någon som socialnämnden har utsett, alltså inte av socialnämnden själv. Utlåtandet är inte tänkt att utmynna i ett förslag till domstolen utan endast innefatta en redovisning av insamlade och sammanställda fakta och upplysningar om barnet och dess föräldrar. Något förbud för utredaren att redovisa egna slutsatser finns emellertid inte utan det är upp till varje enskild utredare att själv avgöra.21 Sakkunnigreglerna har ansetts kunna tillämpas på vårdnadsutlåtanden som innehåller sakkunniga omdömen eller slutsatser och som är avgivna av en person
19 När ett interimistiskt beslut är aktuellt kan rätten inhämta upplysningar från socialnämnden. I vilken mån sådana upplysningar, som oftast föreligger i skriftlig form, måste gås igenom muntligt vid ett sammanträde under förberedelsen är inte så intressant då det interimistiska beslutet inte meddelas efter huvudförhandling och därmed omedelbarhetsprincipen alltså inte gäller.20 Edelstam, Sakkunnigbeviset s. 406 f.21Prop. 1990/91:8 s. 44 och 66.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
174
som i det avseendet han eller hon yttrar sig betraktas som en expert. I denna bedömning skall alltså utredarens kvalifikationer vägas in.22
I vårdnadsutredningen finns inte sällan referat av vad hörda personer berättat. Sådana referat kan inte anses utgöra sakkunnigbevisning. Det är i stället fråga om skriftliga berättelser som avgivits i anledning av en rättegång. Som sådana är de i regel inte tillåtna att direkt åberopa (35 kap. 14 § RB). Dessa personer hörs ibland i stället som vittnen. Inte sällan torde domstolen dock i praktiken, med parternas medgivande, nöja sig med den skriftliga berättelsen ur utredningen.
En vårdnadsutredning kan således bestå av olika komponenter. Den del som betraktas som sakkunnigutlåtande får åberopas med tillämpning av 35 kap. 14 § RB första stycket 1 RB och behöver i linje med vad som sagts om sådana utlåtanden inte alltid läsas upp i sin helhet. Referat av hörda personer får formellt sett inte åberopas i annat fall än det är tillåtet enligt 35 kap. 14 § RB. Vårdnadsutredningen kan också undantagsvis innehålla komponenter som är att anse som skriftlig bevisning och träffas därmed av undantagsreglerna för sådana i 43 kap. 8 och 46 kap. 7 § RB.
Intyg
Det kan ibland vara svårt att avgöra om ett intyg skall betraktas som en skriftlig berättelse eller sakkunnigutlåtande. Är den som avgivit intyget expert på det område som intyget avser har det ansetts att intyget oftast kan betraktas som ett sakkunnigut låtande.23
Ett vanligt förekommande intyg är rättsintyget och detta bör i regel behandlas som ett sakkunnigutlåtande. Ett sådant intyg upprättas inte sällan i samband med att någon blivit misshandlad. Intyget kommer därför att ingå i förundersökningen och åberopas sedan ofta av åklagaren som ett skriftligt bevis. Denna rubricering är rätten dock inte bunden av. Ett intyg som ingår i förundersökningen är alltså snarare att se som ett utlåtande från en partssakkunnig.24
22 Edelstam, Sakkunnigbeviset s. 408.23 Ibid s. 217 ff.24 Ibid. s. 501.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
175
Ibland skall läkaren även höras med anledning av utlåtandet. Därvid har sagts att om bevistemat endast omfattar sådant som hör till rättsintygets första del – t.ex. beskrivning av skador och inte slutsatser – bör läkaren höras som vittne. Om bevistemat dessutom eller endast omfattar uppgifter som hör till intygets andra del – dvs. slutsatser – bör läkaren höras som sakkunnig.25 Hörs läkaren som vittne eller är det fråga om en partssakkunnig blir 36 kap. 16 § tillämplig annars gäller 40 kap. 10 § RB, som reglerar förhör med domstolssakkunniga.
När det gäller andra intyg än rättsintyg beror frågan hur det skall betraktas på vem som avgett intyget. Gäller det att uppskatta värdet på en skada borde ett intyg från ett större försäkringsbolag eller branschorganisation kunna godtas som sakkunnigutlåtande. Däremot om en målsägande som drabbats av t.ex. en skada på något, i ett intyg skattar skadans värde till visst belopp, bör detta intyg aldrig tillerkännas värdet av ett sakkunnigutlåtande. Målsäganden uttalar sig ju i sådana fall inte som en oberoende expert och får betraktas som jävig.
Skillnaden i nu aktuellt hänseende blir alltså att om intyget klassificeras som ett sakkunnigutlåtande får det åberopas och behöver inte heller läsas upp i sin helhet för att det skall få läggas till grund för avgörandet. I andra fall kan det betraktas som en skriftlig berättelse och får som en sådan i regel inte åberopas. I det nyss nämnda exemplet med målsäganden måste han således höras inför rätten. Det skall emellertid sägas att vissa sorters intyg är har ansetts tillåtna att åberopa trots det generella förbudet i 35 kap. 14 § RB. Som exempel kan nämnas intyg av personer vilkas trovärdighet varken domstolen eller parterna har någon anledning att ifrågasätta.26
Personalia
Om ett brott är sådant att annan påföljd än böter kan komma i fråga eller om det finns någon annan särskild anledning skall vid en huvudförhandling utredning läggas fram rörande straff som den tilltalade tidigare dömts till samt angående hans eller hennes levnadsomständigheter och de personliga förhållande som kan antas vara av någon betydelse, se 46 kap. 9 § RB. Sådan utredning kan
25 Ibid.26 Gärde m.fl. s. 492..
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
176
t.ex. bestå i utdrag från belastningsregistret, yttrande från kriminalvårdsmyndighet, yttrande från socialnämnd och rättspsykiatrisk undersökning.
De handlingar som kan ifrågakomma kan således vara av olika slag i systematiskt hänseende. I Gärde m.fl. uttalas att personalian naturligen främst är av betydelse för frågan om vilket straff eller vilken påföljd som kan bli aktuell men att också personalian kan ”öva inflytande även på skuldfrågan”.27 Personalian kan således i vissa fall komma att tjäna som bevis, eller i vart fall påverka rättens bedömning av andra bevis som åberopats i målet.28
I vilken mån uppläsning kan underlåtas beror på vilka handlingar det är fråga om. En rättspsykiatrisk utredning t.ex. har ju till största del karaktären av ett sakkunnigutlåtande och vad som sagts om sådana bör bli styrande även om det läggs fram inom ramen för personalian. Personalian utgör emellertid inte skriftliga bevis i den mening det begreppet används i 46 kap. 7 § första stycket RB. Rätten kan således inte enligt gällande regler besluta att personalian skall anses upptagen utan uppläsning.
Skriftliga berättelser
Här avses skriftliga berättelser enligt 35 kap. 14 § RB som en part har fått tillåtelse att åberopa. En sådan berättelse utgör inte ett skriftligt bevis utan snarare ett muntligt bevis som läggs fram i skriftlig form. Rätten kan således inte med tillämpning av 43 kap. 8 § tredje stycket eller 46 kap. 7 § första stycket RB förordna att en sådan berättelse skall anses upptagen utan att den läses upp. Berättelsen får läsas upp på samma villkor som andra skriftliga handlingar i 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB.
Handlingar från förundersökningen
I materialet från förundersökningen ingår främst förundersökningsprotokollet. Detta upptar bl.a. förhör med misstänkta, vittnen och målsäganden. Närmare om vad ett protokoll skall innehålla och reglerna för dess utformning finns i 23 kap. 21 § RB och 20-25
27 Gärde m.fl. s. 687.28 I utredningens delbetänkande Beslut om rättspsykiatrisk undersökning – Problem och lösningar (SOU 2000:70) redogörs för hur ett rättspsykiatriskt utlåtande kan få betydelse för bedömningen av uppsåtsfrågan, se s. 34 f.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
177
§§ förundersökningskungörelsen (1947:948). Åklagaren skall då åtal väcks eller så snart som möjligt därefter till rätten ge in utskrift av protokoll eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som han vill åberopa som bevis, se 45 kap. 7 § RB.
Förhörsutsagor i förundersökningsprotokollet är inte att se som skriftliga bevis. Dessa utgör snarare skriftliga berättelser enligt 35 kap. 14 § RB och är alltså inte tillåtna att åberopa utan vidare.
Som nämnts kan även rättsintyg och andra intyg förekomma i förundersökningsmaterialet liksom olika former av sakkunnigutlåtanden, t.ex. från Statens kriminaltekniska laboratorium. Eftersom rätten sällan har beslutat om ett sådant sakkunnigutlåtande är det att se som ett utlåtande från en partssakkunnig.
Vid sidan av de nu nämnda materialet kan även en hel del olika handlingar förekomma. Det kan röra sig om skisser och kartor, tabeller och liknande. Det materialet kan närmast ses som ett komplement till sakframställningen och utgör normalt inte något bevis i egentlig mening. Parter är oförhindrade att under sakframställning eller plädering hänföra sig till sådant material.
Som en särskild kategori kan slutligen nämnas diverse specialutredningar som kan upprättas inom ramen för polisens tekniska rotlars verksamhet men också av externa organ såsom revisorer. Sådana utredningar kan ha karaktären av sakkunnigutlåtanden. Men utredningarna kan också ibland endast tjäna som underlag vid sakframställningen i form av t.ex. tabeller och diagram. I vilken mån dessa uppgifter omvandlas till formell bevisning kan bli beroende av om uppgifterna ifrågasätts av motparten.
Parters inlagor och skriftliga pläderingar
Partsinlagor anses inte utgöra bevis och än mindre skriftliga berättelser i den mening som anges i 35 kap. 14 § RB.29 De är givetvis inte heller att betrakta som skriftliga bevis. Inlagorna får därmed läsas upp på samma villkor som andra skriftliga handlingar i 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB.
Det anses självklart att yrkanden och grunder skall få läsas upp innantill ur handlingarna. Även i andra fall kan det finnas anledning att godta en uppläsning av ett skriftligt anförande från
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
178
en part, om det som parten vill säga därigenom kan antas komma fram på ett mer begripligt sätt.30
När det gäller ingivande av handlingar uttalade departementschefen vid den senaste reformen av 43 kap. 5 § och 46 kap. 5 § RB att man i de flesta fall inte bör tillåta att hela anföranden av sakframställnings- eller pläderingskaraktär ges in. Däremot kunde detta tänkas om anförandet rör t.ex. en komplicerad rättsfråga.31
5.1.3 Särskilt om sammanfattningar och processlägesöversikter
År 1987 infördes en bestämmelse i 42 kap. 16 § RB med innebörd att – om det var till fördel för handläggningen av målet – rätten innan förberedelsen avslutades borde göra en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter, så som de uppfattats av rätten.
Stockholms tingsrätt väckte ett år senare i en skrivelse till regeringen frågan om behovet av att genom lagstiftning tillåta en begränsning av den muntliga sakframställningen vid huvudförhandlingar i tvistemål.32 Tingsrätten menade – med hänvisning till ett äldre remissvar – att ett avsevärt större utbyte av arbetet med sammanfattningen skulle fås om huvudförhandlingen kunde begränsas till eventuella tillägg och anmärkningar mot sammanfattningens innehåll.
Frågan togs upp av regeringen.33 Med hänvisning till att de flesta remissinstanserna varit negativa till förslaget och till att frågan behandlats två år tidigare av Rättegångsutredningen, hade departementschefen svårt att se att det fanns ett tillräckligt starkt intresse av en lagändring. Det konstaterades också att frågan även diskuterats med utgångspunkt i muntlighetsprincipen och då huruvida parterna under sakframställningen skulle kunna inskränka sig till att läsa upp den av tingsrätten upprättade sammanfattningen. Departementschefen uttalade att sakframställningens syfte är dels att klara ut gränserna för rättens prövning, dels att göra det möjligt för rätten att tillgodogöra sig den bevisupptagning som skall följa. I det senare hänseendet var en muntlig sakframställning att föredra framför en uppläsning av en skriftlig sammanställning. Stockholms tingsrätts förslag ledde således inte till lagstiftning.
30Prop. 1986/87:89 s. 217.31Prop. 1986/87:89 s. 218.32 Bilaga 8, intagen i prop. 1989/90:71 s. 140.33Prop. 1989/90:71 s. 76-78.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
179
Skiljedomsutredningen föreslog en precisering av 42 kap. 16 § RB med innebörd att rätten – om det var till fördel för handläggningen av målet – borde göra en skriftlig sammanfattning av parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundades på. 34 Utredningen föreslog också att om en sådan sammanfattning hade upprättas skulle parterna vid huvudförhandlingen – i stället för att muntligen framställa yrkanden och sakframställan – i stället få hänvisa till vad som angavs i sammanfattningen, allt under förutsättning att det inte var olämpligt.
I motiveringen till lagförslaget menade utredningen att en huvudförhandling där parterna hänvisade till en sammanfattning skulle kunna börja direkt med bevisupptagningen. Bestämmelsen borde, enligt utredningen, ses som ett uttryck för att domstolen som serviceorgan låter part framställa sin sak på det sätt som han anser lämpligt utan några bestämda pekpinnar. Man konstaterade också att förslaget motsvarade kraven på en recit enligt 17 kap. 7 § första stycket 4 RB, varför även domskrivningen skulle under
-
lättas.35
När en domstol står inför en huvudförhandling i tvistemål där tre domare skall delta, s.k. tresits, är det vanligt att någon, ofta en notarie, upprättar någon form av sammanställning av målet. På så vis kan de domare som inte har varit direkt involverade i målets beredning sätta sig in i vad det handlar om. En sådan sammanställning kallas ofta ”tryck”. På senare tid har dock termen processlägesöversikt eller PLÖ kommit att vinna insteg. Det har sagts att formerna för en PLÖ utvecklades av framlidne hovrättslagmannen Christer Rune. Skillnaden mellan en PLÖ och ett tryck är väl egentligen inte så stor. Båda brukar innehålla en redogörelse för tvistens bakgrund, yrkanden och rättsliga grunder, en utförligare redogörelse för parternas inställning samt bevisuppgift. Ibland och i mån av behov förekommer även en rättsutredning.
I hovrätt och HD är den gängse benämningen ”tryck”. Detta har där i viss mån en annan betydelse än i tingsrätt. I överinstanserna ingår ju underrättsdomen och annat material som härrör sig från tidigare handläggning. Utredningen använder fortsättningsvis termen PLÖ, väl medvetna om att en sådan i överrätterna och i många tingsrätter kallas ”tryck”.
Om domstolen använder sig av PLÖ:n endast för internt bruk hamnar denna inte inom någon särskild rättslig reglering. Det finns
34SOU 1995:65.35 Ibid. s. 167 f.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
180
emellertid tingsrätter som så gott som alltid före huvudförhandlingen sänder ut PLÖ:n till parterna för synpunkter. PLÖ:n kan då anta formen av en sådan skriftlig sammanfattning som regleras i 42 kap. 16 § RB.
Den avgörande skillnaden mellan en PLÖ och en sammanfattning enligt 42 kap. 16 § RB är nog mindre dess innehåll än hur den behandlas i formellt hänseende. En sammanfattning upprättas av domstolen, aktbilageras, och utgör alltså direkt en allmän handling. En PLÖ behandlas i regel mindre formellt och mer som ett arbetsmaterial som under handläggningens gång kan anta olika former. Däremot kommer även den om den omhändertas för arkivering – alltså sparas – att utgöra en allmän handling. Så skall naturligtvis alltid ske av den version som sänts ut till parterna för synpunkter.
Det ligger närmast till hands att betrakta en sammanfattning som gjorts av rätten som en redigerad version av parternas inlagor. Parter torde därmed kunna hänföra sig till sammanfattningen i samma omfattning som de kan hänföra sig till egna inlagor.
5.2 Exempel på avsteg från muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna – miljömål och patentmål
Vid handläggning enligt miljöbalken har muntligheten inte en lika dominerande roll som enligt RB. I 22 kap. 20 § miljöbalken anges sålunda att parterna vid huvudförhandlingen får åberopa ingivna skrifter för utredning av frågor av teknisk art. En redogörelse skall i så fall lämnas för skrifternas innehåll. Vid tillkomsten av lagstiftningen motiverades dessa regler med att det skriftliga materialet i större ansökningsmål kan vara mycket omfattande och att det skulle ta för mycket tid att i detalj redogöra för allt material vid huvudförhandlingen.36 Miljödomstolens dom skall, enligt 22 kap. 21 § miljöbalken, grundas på vad som förekommit vid syn och annan förhandling inför domstolen och på vad handlingarna innehåller.37 I motivuttalanden till denna bestämmelse angavs att de i
36Prop. 1997/98:45. Del 2 s. 243.37 Det här sagda om handläggning enligt miljöbalken gäller ansökningsmål. När det däremot gäller överklagandemål skall, enligt 20 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, reglerna i FPL tillämpas. Denna uppdelning har sagts medföra att en gammal kompetensfördelningsprincip i svensk rätt har brutits. Tidigare har nämligen en skarp gräns upprätthållits mellan förvaltningsdomstolars och allmänna domstolars kompetensområde, se Lavin, Förvaltningsprocessen 2000 s. 97 f.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
181
förhållande till RB avvikande bestämmelserna var nödvändiga eftersom materialet i ansökningsmål ofta består av sakkunnigutredningar, kartor och ritningar som inte i detalj kan gås igenom vid huvudförhandlingen.38 Vid frågan om vad som får läggas till grund för domen laboreras således inte med begrepp som att viss handling skall ”anses upptagen vid huvudförhandling”. Regeln i 22 kap. 21 § miljöbalken innebär att RB:s omedelbarhetsprincip inte tillämpas – varken i ansökningsmål eller överklagandemål – i likhet med vad som gäller för förvaltningsprocessen. I praktiken förekommer det också att den skriftliga handläggningen fortsätter åtskillig tid sedan huvudförhandling har hållits.
I ett betänkande från mars 2001 föreslog 1999 års patentprocessutredning bl.a. en ny patentprocesslag.39 Bestämmelserna i den föreslagna processlagen innebär bl.a. att det införs en möjlighet till ökad skriftlig handläggning, såväl i Patentdomstolen som i Svea hovrätt som föreslås bli Patentöverdomstol. I 11 § i den föreslagna lagen anges att om det är till fördel för handläggningen av ett tvistemål får Patentdomstolen förordna att parterna skall före huvudförhandlingen i målet till domstolen ge in skriftliga sammanfattningar av sina yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundas på. I ett sådant fall får parterna vid huvudförhandlingen, i stället för vad som föreskrivs i 43 kap. 7 § RB, hänvisa till sammanfattningen. Enligt utredningen skulle huvudförhandlingen då i princip kunna börja med bevisupptagning. Utredningen pekar också på att skriftliga sammanfattningar skulle kunna underlätta domskrivningen i den mån de motsvarar kraven på recit enligt 17 kap. 7 § första stycket 4 RB. Utredningen framhåller att förslaget om sammanfattning inte utesluter en tillämpning av de regler som redan finns om sammanfattning i RB (42 kap. 16 § RB). Vilken regel som skall tillämpas – 11 § patentprocesslagen eller 42 kap. 16 § RB – blir beroende på omständigheterna i det enskilda fallet och det anges att domstolarna självfallet bör samråda med parterna i en sådan fråga. Utredningen anser att det ofta torde vara lämpligast att parterna själva svarar för sammanfattningarna.
38 Ibid. s. 244.39 Patentprocessen m.m., betänkande av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33).
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
182
5.3 Överväganden
5.3.1 Hänvisning till skriftliga handlingar
Utredningens förslag: Vid genomgång av yrkanden, redovisning
av ståndpunkter, vid utvecklande av talan samt vid framläggande av bevisning i skriftlig form skall parterna med rättens tillstånd få hänvisa till handlingar i målet. Med handlingar i målet avses även ljud- eller bildupptagningar. I brottmål skall dessutom uppgifter om den tilltalades personliga förhållanden kunna läggas fram genom hänvisningar. Det som omfattas av en hänvisning blir processmaterial och kan alltså läggas till grund för domen.
Av detta kapitels inledande avsnitt framgår att muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna inte har så stor betydelse under ett måls förberedelsestadium. Handläggningen under förberedelsen sker ibland vid sammanträden och ibland genom skriftväxling eller annan handläggning. Vid sammanträden under förberedelsen kan parterna hänvisa till handlingar utan att de behöver läsas upp. Detta gäller även om sammanträdet syftar till att ge underlag för ett beslut. Det gäller dock naturligtvis inte om den aktuella frågan skall prövas särskilt vid en huvudförhandling enligt 42 kap. 20 § RB. I sådana fall blir naturligtvis RB:s allmänna regler om huvudförhandling tillämpliga. De gällande bestämmelserna (eller avsaknaden av särskilda sådana) möjliggör en efter det enskilda målet anpassad handläggning. Utredningen föreslår därför inte några nya regler avseende muntlighet (och omedelbarhetsprincipen) för sammanträden under ett måls förberedelse.
Som framgått av föregående kapitel bör RB fortfarande bygga på huvudförhandlingstanken. En huvudförhandling enligt RB innebär enligt nuvarande regler att i princip endast det som har förekommit muntligt vid huvudförhandlingen skall vara processmaterial och därmed kunna få ligga till grund för domen i målet (muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen). Det är en enkel och klar tanke som är väl inarbetad och som av flera skäl passar för många huvudförhandlingar. Det som inte har sagts vid huvudförhandlingen får inte läggas till grund för rättens avgörande. Som framgått av redogörelsen för den nuvarande ordningen är principerna emellertid inte absoluta. Redan vid införandet av RB angavs att skriftliga handlingar i viss utsträckning skulle kunna
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
183
tillåtas att vara processmaterial utan att de redovisats fullständigt vid huvudförhandlingen. Det finns numera ännu längre gående undantag från principerna när det gäller skriftliga bevis. Reglerna om på vilket sätt handlingar kan föras in i målet som processmaterial är inte helt lättolkade och bristen på klarhet kan ibland skapa osäkerhet om vad som egentligen gäller för den aktuella handlingen.
För utredningen är det känt att det på sina håll förekommer att i huvudförhandlingsfall skriftliga handlingar tillåts att vara processmaterial utan att det egentligen finns formella förutsättningar för detta. Givetvis finns det naturliga anledningar till att domare tillåter att man på så sätt tummar på vad som är formellt riktigt. Det moderna samhällslivet ställer höga krav på effektivitet och det gäller även rättsväsendet. Till detta kommer att i dag många mål är mycket komplicerade. I en del fall är det så att ett alltför hårt fasthållande vid muntlighetsprincipen leder till att förfarandet blir tungrott, tidsödande och kostnadskrävande utan att man därigenom når några som helst rättssäkerhetsvinster. Detta gäller särskilt i mål där frågor av mera tekniskt slag är framträdande. Tankar av detta slag har medfört att det i de mål vid miljödomstolarna som skall handläggas enligt RB har blivit tillåtet att parterna vid en huvudförhandling åberopar ingivna skrifter för utredning av tekniska frågor. Dessa handlingar blir därmed processmaterial utan att de har lästs upp vid förhandlingen. För patentprocessens del har det, som angetts tidigare, lagts fram förslag om att hänvisningar vid en huvudförhandling skall kunna ske till en av rätten upprättad sammanställning av skriftligt material. Ett liknande förslag har med inriktning på tvistemål lagts fram av Skiljedomstolsutredningen. Möjligheterna att vid en huvudförhandling hänvisa till skriftligt material har även diskuterats vid en del idéseminarier som år 1996 anordnades av Domstolsverket.
Fördelarna med en reform som tillåter att i huvudförhandlingsfall ett skriftligt material blir processmaterial genom en enkel hänvisning från part kan ligga på flera plan. Utredningens grundläggande uppfattning är att muntlighet inte i alla hänseenden behöver ses som det mest överlägsna sättet att lägga fram ett material för rättens bedömning under en huvudförhandling. Muntlighet behöver heller inte vara det ideal mot vilken lämpligheten av skriftliga inslag alltid skall mätas. Reglerna om sättet för parterna att presentera materialet bör i stället, enligt utredningens mening, i så hög grad som möjligt vara neutrala i förhållandet muntligt –
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
184
skriftligt. På samma sätt som gäller för ett måls förberedelse bör muntliga och skriftliga moment kunna förekomma omväxlande eller förenas även under en huvudförhandling. Är det ena sättet lämpligare än det andra saknas anledning att på grund av formella bestämmelser tillämpa det mindre smidiga sättet.
I många mål framstår kravet på muntlighet som onödigt tungrott och tidsödande. Detta gäller naturligtvis främst i mål – såväl tvistemål som brottmål – som är vidlyftiga och innehåller omfattande skriftligt material. Utredningens uppfattning är att även för RB:s del en ökad möjlighet att i vissa mål och vid vissa tillfällen hänvisa till skriftliga handlingar i många fall skulle kunna underlätta handläggningen och förkorta den tid som går åt för själva huvudförhandlingen. Målsättningen bör vara att förhandlingen inte belastas av sådant som inte behövs för att uppnå processens syfte. Den tid – och framförallt kraft – som således kan sparas genom att en part hänvisar till en handling kan i stället ägnas åt den muntliga bevisningen.
Till fördelarna med att man uttryckligen tillåter att parter vid en huvudförhandling hänvisar till skriftliga handlingar hör också att man kan undanröja den oklarhet som med nu gällande regler råder i vissa hänseenden (se genomgången i avsnitt 5.1.2). Domare skall inte heller behöva tumma på regler för att förfarandet skall motsvara högt ställda krav på effektivitet samtidigt som det är rättssäkert. Det finns ytterligare en mycket viktig fördel som kan vinnas och den gäller avgörandets kvalitet. Det kan i komplicerade mål vara en närmast omöjlig uppgift för en domare, hur receptiv han eller hon är må vara, att till alla delar tillgodogöra sig ett måls enskildheter endast utifrån muntliga sakframställningar. Det finns åtskilliga mål i vilka domarna skulle vara bättre rustade att på bästa sätt tillgodogöra sig det material som presenteras vid huvudörhandlingen och parternas pläderingar, om de var väl insatta i en del av det skriftliga materialet i målet redan innan huvudförhandlingen påbörjas. Nu skall visserligen sägas att domare ganska ofta har läst på materialet i förväg, och detta mycket ingående, redan som regelsystemet ser ut i dag. För sådana fall kan man dock fråga sig vad en muntlig presentation av materialet vid huvudförhandlingen över huvud taget skall tjäna för syfte. Även de båda parterna får ju i allmänhet förutsättas kunna materialet i akten utan och innan redan när huvudförhandlingen inleds. I nu berörda fall bör huvudförhandlingen enligt utredningen väsentligen kunna ägnas åt bevisupptagningen och pläderingen.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
185
I första hand är det nog i tvistemål som möjligheten att hänvisa till materialet i akten skulle kunna få stor betydelse, men brottmålen kan inte helt lämnas utanför bilden. De flesta brottmål avgörs nog enklast och bäst efter en huvudförhandling med övervägande muntliga inslag. Det finns emellertid undantag. I mer omfattande mål – t.ex. rörande ekonomisk brottslighet, miljöbrott, brott som rör komplicerade tekniska förhållanden och vissa immaterialrättsliga brott – skulle möjligheten att kunna hänvisa till skriftliga handlingar kunna påskynda och förenkla förhandlingen. Att åklagaren kan hänvisa till en pedagogiskt utformad skriftlig sakframställning med tablåer och sammanställningar i sådana mål kan ha stora fördelar. I denna typ av mål kan det också förutsättas att rätten i allmänhet utfärdar ett föreläggande till den tilltalade att avge ett skriftligt svaromål enligt 45 kap. 10 § tredje stycket RB. Härigenom skulle en önskvärd jämvikt mellan parterna kunna uppnås när det gäller att presentera materialet i målet.
Men även i enklare mål skulle vissa muntliga inslag såsom uppläsning av gärningsbeskrivningar och genomgång av personalia ibland med fördel kunna ersättas av en hänvisning till handlingarna i fråga. Dessa inslag är ofta både tidsödande och tröttande för alla inblandade att lyssna på.
Det finns ett viktigt motintresse som kan göra sig gällande, nämligen offentlighetsintresset. Vid överväganden av frågor om tillåtande av ett ökat inslag av skriftlighet vid en huvudförhandling måste sålunda intresset av att tillgodose allmänhetens möjlighet att följa förhandlingen beaktas. Förhandling skall enligt den grundläggande bestämmelsen i 5 kap. 1 § RB vara offentlig och förhandlingsoffentligheten är grundlagsskyddad.40 Att även skriftliga handlingar i akten i regel är offentliga framgår av tryckfrihetsförordningen. Det skulle dock kunna sägas att offentligheten urholkas vid en huvudförhandling som inte i alla delar är muntlig.
Offentligheten inom rättsväsendet, där alltså förhandlingsoffentligheten vid sidan av handlingsoffentligheten ingår, har olika syften. Ett grundläggande sådant är att offentligheten ger allmänheten möjlighet till att kontrollera att allt går rätt och riktigt till i domstolarna. När det gäller huvudförhandlingar i tvistemål är emellertid dessa i praktiken sällan särskilt besökta förutom i några spektakulära fall. Allmänhetens möjlighet till insyn i huvudförhandlingar där skriftligt material inte kommer att refereras muntligt kan tillgodoses t.ex. genom att detta material på ett eller
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
186
annat sätt hålls tillgängligt för besökare, om det inte är sekretessbelagt. Rätten bör i allmänhet vara generös när det gäller att på begäran förse eventuella åhörare med fria kopior av de handlingar det gäller.
Det kan förutses att handlingar framdeles i högre grad kommer att bli möjliga att ta del av på elektronisk väg. Detta kommer att betydligt öka den reella möjligheten att ta del av offentliga handlingar oavsett om dessa kan nås direkt genom uppkoppling mot en domstols hemsida på internet eller om domstolen sänder handlingarna elektroniskt (e-post) till medborgaren.41
Offentlighetsintresset gör sig särskilt gällande vad beträffar brottmålsprocessen.42 Offentligheten skall här ses som ett led i den rättsäkerhetsreglering som kringgärdar hela det rättsliga förfarandet i brottmål. Problemet skall emellertid inte överdrivas. De allra flesta brott beivras i dag genom föreläggande av ordningsbot eller strafföreläggande. Allmänhetens insyn i dessa fall är i praktiken obefintlig. Om allmänheten har rätt och möjlighet att ta del av allt det material som ligger till grund för en rättegång, bör detta i de flesta fall anses tillräckligt för att tillgodose offentlighetsintresset.
Det har i andra sammanhang påpekats att det kan finnas risk för att rättegången professionaliseras genom ett högre inslag av skriftlighet.43 Utredningens bedömning är att denna risk numera är liten. En återgång till det gamla skriftliga system som baserades på skriftväxling, uppskov, allmän brist på överskådlighet och avgöranden som bygger på protokollet eller motsvarande i stället för vad som lagts fram vid huvudförhandlingen bör i alla hänseenden undvikas. En möjlighet att hänvisa till en skriftlig handling handlar inte heller
41 Se t.ex. Offentlighets- och sekretesskommitténs delbetänkande Offentlighetsprincipen och den nya tekniken (SOU 2001:3) särskilt s. 205 f.f. Här föreslås att det s.k. utskriftsundantaget i 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen bör tas bort så att rätten att få en avskrift eller en kopia av en allmän handling kommer att gälla generellt, oavsett i vilken form en handling finns lagrad.42 När det däremot gäller rättegångar i vilka den tilltalade är under 21 år har det ansetts att offentlighetsintresset skall stå tillbaka med hänsyn till den tilltalades integritet. Mål mot någon som inte är fyllda 21 år skall – förutom när det gäller rena bötesmål – såvitt möjligt sättas ut till handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig uppmärksamhet. Om förhandlingsoffentligheten i sådana mål är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet som den tilltalade kan antas bli föremål för, får rätten förordna att målet skall handläggas inom stängda dörrar. Regeln finns i 27 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.43 Gärde, Rättegångsbalken s. 389. Gärde citerar ett kritiskt uttalande riktat mot 1734 års lagkommission (Abrahamsson): Uti forna tider, då rättegångar blivit muntligt förda, finner man ej mycket om advokater och fullmäktige. Men så snart sättet att igenom skriftväxlingar föra rättegångar blivit vid domstolarna utanifrån infört, hava ock advokaterna följt med. Gärde synes instämma i omdömet att det finns ett samband mellan skriftliga processer och advokatväsendet.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
187
om detta, utan snarare om hur själva huvudförhandlingen skall kunna genomföras på ett så smidigt sätt som möjligt och avser alltså inte hela den yttre ramen för rättegången som sådan. Omedelbarhetsprincipen och koncentrationsprincipen bör fortfarande prägla handläggningen av ett mål i avgörandeskedet.
Utredningen anser mot bakgrund av det sagda att det finns skäl att införa regler som mer generellt tillåter att uppgifter ur handlingar läggs fram vid en huvudförhandling utan någon muntlig genomgång. Det är ofrånkomligt att det måste ligga i rättens hand att bestämma i vad mån en part skall tillåtas att hänvisa till handlingar. Det är ju i första hand för rätten som materialet presenteras. Härtill kommer att det i en del mål finns åtskilliga handlingar som är så ostrukturerade att de inte lämpar sig som processmaterial. Motpartens uppfattning bör endast undantagsvis tillmätas någon avgörande betydelse, om parterna är någorlunda jämspelta i processuellt hänseende. När partskonstellationen är obalanserad får rätten ett särskilt ansvar. I t.ex. ett tvistemål där en enskild part uppträder utan ombud mot vad som får anses vara en processuellt överlägsen part kan det ibland vara olämpligt att låta den senare hänvisa till handlingar i alltför stor utsträckning, i vart fall om det kan misstänkas att den enskilde parten på detta sätt kan få svårt att följa vad som händer. Principen om ”equality of arms” gör sig här påmind. Det nu sagda gäller emellertid inte generellt. I mål där parter processar utan ombud kan det nog ibland underlätta förhandlingen om en part tillåts hänvisa till en skrivelse som tillkommit under förberedelsen. Medborgarna i gemen har i allmänhet i dag också bättre förmåga att tillägna sig innehållet i en skrift än som var fallet förr i världen. Däremot skall inte svårigheten att begripa juridiska texter underskattas. Om det finns anledning att befara att någon part skulle göra rättsförlust på grund av att den andre parten tillåts hänvisa till en handling, bör detta förfarande givetvis inte tillåtas.
För att systemet med hänvisningar skall kunna fylla sin funktion på bästa sätt måste i allmänhet rätten och parterna redan i förväg ha kommit överens om i vad mån det vid huvudförhandlingen skall tillåtas hänvisningar. Annars kan ju hänvisningar komma att motverka sitt syfte genom att de gör det svårare för rätten att tillgodogöra sig t.ex. bevisupptagningen. Det som har sagts nu innebär att frågan i allmänhet måste diskuteras under förberedelsen. På åtskilliga punkter kommer rätten säkert att i klarhetens intresse anse sig ha anledning att vägra hänvisningar. Det är under
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
188
alla omständigheter viktigt att det görs fullkomligt klart vilka handlingar i akten som skall få vara processmaterial genom en muntlig hänvisning och i vilka delar de skall få vara detta. I den mån det inte redan i förväg har bestämts att en viss hänvisning skall få ske, har rätten särskilt stor anledning att ta hänsyn till vilken uppfattning som en motpart har i frågan om hänvisningen skall få ske.
Vad som nu sagts är rekommendationer för tillämpningen, särskilt i dess inledningsskede. Det förutsätts att en uppmjukning kommer att ske vartefter som domstolarna och övriga aktörer får erfarenhet av hur det nya systemet fungerar.
Enligt den nuvarande regeln om att skriftlig bevisning i vissa fall kan bli processmaterial utan att ha lästs upp gäller som villkor att rättens ledamöter har tagit del av handlingarna i förväg. Enligt utredningen vittnar den bestämmelsen om en onödig misstro mot domare. Utredningen föreslår att detta krav slopas. Det ligger i sakens natur att en domare för att kunna begripa vad parterna avser med det material som läggs fram, måste ha satt sig in i målet genom att i erforderlig del ha tagit del av handlingarna. I den mån nämndemän ingår i rätten måste även de ha fått del av detta material. Några problem med en sådan ordning kan utredningen inte se. En del tingsrätter sänder redan i dag material till nämndemän som skall medverka vid huvudförhandlingar och i förvaltningsdomstolarna är sedan länge en sådan ordning den ordinära.
Det material som en part skulle kunna hänvisa till kan som framgått vara av skiftande slag. Det kan vara fråga om bevisning av olika slag såsom sakkunnigutlåtanden, rättsintyg, skriftliga berättelser och personalia. Det som gäller för skriftliga handlingar bör i lika stor utsträckning gälla för annat material såsom en ljud- eller bildinspelning. Utredningen anser därför att det är lämpligt och effektivt att anknyta till tryckfrihetsförordningens handlingsbegrepp vid utformningen av reglerna om hänvisning. Enligt 2 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen skall med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas, eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Även andra handlingar än sådana som utgör bevis bör kunna bli föremål för hänvisning. Det kan vara en närmare utveckling av en sakframställning, vilket således förutsätter att dessa uppgifter finns i handlingar i akten. Tidigare ingivna inlagor där någon fråga utvecklas särskilt skulle part kunna hänvisa till liksom inhämtade
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
189
specialutlåtanden av olika slag. Men utredningen har också i åtanke sammanfattningar (sammanställningar enligt utredningens förslag) enligt 42 kap. 16 § RB eller en PLÖ (se nästa avsnitt).44
De handlingar som bör omfattas av förslaget är sådana som redan finns i målet.45 Att en hänvisning inte kan ske till en handling som inte båda parterna har fått del av i det pågående målet är enligt utredningen en självklarhet. Enligt huvudregeln i 43 kap. 10 § RB får de uppgifter och omständigheter som uppgetts under förberedelsen inte ändras eller utökas vid huvudförhandlingen. Detta gäller såväl rättsfakta som bevisfakta.46 När en uppgift eller omständighet ”uppgetts” under förberedelsen innebär detta i de flesta fall att den på något sätt nedtecknats antingen i en handling som upprättats av en part eller också i en handling som upprättats av rätten, t.ex. ett protokoll. De huvudsakliga uppgifter och omständigheter som en part presenterar vid en huvudförhandling finns alltså i regel i handlingarna i målet.
Huvudregeln att en part inte får ge in en handling under pågående huvudförhandling skall fortfarande gälla. Även om denna regel är försedd med undantag kan det givetvis inte komma ifråga att tillämpa de föreslagna reglerna på så sätt att en part vid huvudförhandlingen ger in en bunt handlingar och hänvisar till dem.
Utredningen har även övervägt i vilken mån pläderingar bör få hållas helt eller delvis genom hänvisningar. Det utmärkande för en plädering är att den utgör ett nytt moment som parterna och rätten
44 Det kan nämnas att man i Finland har föreslagit att en före huvudförhandlingen upprättad sammanfattning skall få användas vid huvudförhandlingen på ett ”ändamålsenligt sätt” men att detta inte innebär att man endast skall kunna hänvisa till den. Prop RP 32/2001 rd., s. 60. Förslaget finns intaget under 6 kap. 3 § tredje stycket. Enligt propositionen kan man ”stödja sig på sammanfattningen på ett ändamålsenligt sätt, vilket emellertid också här betyder att muntligheten vid förhandlingen inte får äventyras på grund av detta. Detta betyder t.ex. att sammanfattningen kan användas på samma sätt som anteckningar. Det är givetvis inte ändamålsenligt att man vid huvudförhandlingen läser upp sammanfattningen, men det är med tanke på muntligheten inte heller tillräckligt att det allmänt hänvisas till den”.45 Det är en smaksak om man skall använda uttrycket handlingar i akten eller handlingar i målet. Enligt 8 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol skall de handlingar som kommer in eller upprättas i ett mål eller ärende föras samman till en akt. Utredningen har i lagtexten valt uttrycket ”handlingar i målet”.46 Processlagberedningen uttalade följande : Av bestämmelserna rörande förberedelsen framgår, att parterna under denna skola fullständigt angiva de omständigheter, varå de grunda sin talan. SOU 1938:44 s. 449. Mot bakgrund härav infördes en regel om att nya eller ändrade uppgifter eller omständigheter som lades fram vid huvudförhandlingen kunde få lämnas utan avseende om det kunde anats att det skett för att förhala rättegången eller att överrumpla motparten eller annars i otillbörligt syfte. Bestämmelsen skärptes på förslag av Rättegångsutredningen år 1987 på så vis att den utsträcktes till att gälla även fall av grov vårdslöshet. I propositionen angavs att vid bedömningen av om grov vårdslöshet förekommit borde rätten särskilt beakta om det under förberedelsen upprättats en sammanfattning enligt 42 kap. 16 § RB som parterna fått tillfälle att yttra sig över. Prop. 1986/87:89 s. 222.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
190
av naturliga skäl inte har kunnat ta del av i förväg. Det kan aldrig helt förutsägas vad som kan komma att ingå i pläderingen. Ibland införs till och med nya omständigheter eller påståenden som det kan finnas anledning att diskutera. Parterna begär ibland replik på varandras pläderingar. Även med bortseende från att en ”skriftlig plädering” väl också skulle vara tämligen tråkig gör det som har sagts nu att utredningen inte föreslår att en plädering skall kunna ersättas med hänvisning till en skriftlig handling. De situationer då en hänvisning till plädering skulle kunna vara intressant är givetvis i större mer omfattande rättegångar där en part har tid på sig att skriva en plädering under en förhandlingsfri dag eller på kvällen efter en förhandlingsdag. Som framgått anser dock utredningen att det generella förbudet mot att ge in nya handlingar i målet under en rättegång bör upprätthållas, särskilt mot bakgrund av de här föreslagna reglerna. Inte desto mindre är det självklart att en part – liksom enligt gällande praxis – vid sidan av den muntliga pläderingen kan ge in en kopia av denna till rätten och till motparten.47Det bör tilläggas att det inte är utredningens mening att responsutlåtanden över rättsfrågor skall hanteras på något annat sätt än det sätt de enligt praxis hitintills hanterats på. Det är t.ex. ingenting som hindrar att parterna under en plädering hänvisar till en redan ingiven rättsutredning som motparten har fått del av.
En fråga är om det krävs uttryckliga bestämmelser i RB för att de uppgifter som en part enligt balken tillåts att hänvisa till skall bli processmaterial (jfr 43 kap. 8 § och 46 kap. 7 § RB). Enligt 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB är det dock tillräckligt att något förekommit vid huvudförhandlingen för att det skall kunna läggas till grund för en dom. Utredningen anser mot den bakgrunden att uttryckliga bestämmelser härom kan undvaras.
Det som hittills sagts gäller hur rätten skall få del av uppgifter som finns i handlingar i akten. Det föreslås alltså kunna ske genom hänvisning. Om materialet i stället skall läggas fram muntligt finns det olika hjälpmedel för detta. Som exempel kan nämnas overheadpparater och ”powerpointteknik”. Utredningen menar att allt material i en process bör presenteras på det mest åskådliggörande sättet och välkomnar en ökad användning av vad som kallas audiovisuella hjälpmedel. Någon särskild lagstiftning för själva tekniken
47 I prop. 1986/87:89 s. 218 sägs att man i de flesta fall inte bör tillåta att hela anföranden av pläderingskaraktär ges in. Om däremot själva pläderingen ges in i skriftlig form i samband med att den läggs fram i muntlig form ser utredningen som framgått inte något hinder mot detta förfarande. Självklart får inte fler synpunkter än vad som sägs muntligen innefattas i den skriftliga versionen.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
191
anser utredningen emellertid inte att det krävs. Gällande regler lägger inte några hinder i vägen för moderna presentationsformer. Däremot kan det i en del situationer säkert komma ifråga att kombinera användningen av audiovisuella hjälpmedel med reglerna om hänvisning.
Här bör också nämnas något om frågan om sekretess. Enligt 12 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100) upphör sekretess för uppgift i mål eller ärende i domstols rättsskipande verksamhet att gälla i målet eller ärendet om uppgiften förebringas vid offentlig förhandling i samma mål eller ärende. En fråga är om en uppgift till vilken det hänvisas i enlighet med förslaget, skall anses förebringad på sätt som avses i sekretesslagen. En uppgift skall enligt förarbetena till sekretesslagen anses förebringad vid en förhandling, om den i något sammanhang har åberopats eller lämnats muntligen under förhandlingen och alltså ingår i processmaterialet. Har handlingen inte lästs upp eller åberopats är således uppgifterna inte att anse som förebringade.48 Utredningens förslag innebär att uppgifter kan läggas fram (göras till processmaterial) vid huvudförhandlingen utan att de läses upp. De uppgifter som det kan bli aktuellt att hänvisa till är heller inte alltid sådana att de omfattas av åberopandeskyldigheten enligt 17 kap. 3 § RB. Denna bestämmelse tar ju endast sikte på rättsfakta. Har part hänvisat till en handling får emellertid uppgiften, enligt utredningens uppfattning, anses förebringad i enlighet med sekretesslagen. Det är därför väsentligt även ur sekretessynpunkt att det klart framgår vilka uppgifter som lagts fram ur handlingar genom hänvisning. Någon ändring i bestämmelserna om sekretess föreslås således inte.
Det nu redovisade förfarandet med hänvisning till en skriftlig handling behöver, vilket utredningen vill betona, givetvis inte användas i alla mål. Många huvudförhandlingar mår säkert bäst av en muntlig genomgång på traditionellt sätt. En ökad smidighet när det gäller sättet att tillföra ett mål processmaterial får inte innebära att rätten och parterna får svårt att uppfatta vad som egentligen får läggas till grund för avgörandet. Parter måste veta vad de bemöter och rätten måste veta var gränserna går för vad den har att pröva. Det väsentliga är att alla är medvetna om att en handling skall anses gjord till processmaterial. i dag tillämpas reglerna med olika grader av strikthet. För många skulle en reform i enlighet med den skisserade inte erbjuda någon större förändring medan denna möjlighet av andra nog kan ses som mer omvälvande.
48 Corell m.fl., Sekretesslagen s. 335 f.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
192
Man skall inte underskatta hänvisningsmetodens fördelar från tids- och kostnadssynpunkt. Framförallt bör man se detta från parternas utgångspunkt. Att på ett ledigt sätt framföra ett skriftligt material – något som innantilläsningsförbudet innebär – kräver avsevärda förberedelser och tar på krafterna under huvudförhandlingen. Kan parterna och deras ombud i stället koncentrera sig på det som ofta är ett av huvudförhandlingens viktigaste moment, nämligen upptagandet av den muntliga bevsiningen, får man en vitalare rättegång där bevisupptagningen kan inledas nästan genast.
Avslutningsvis skall än en gång understrykas att förslaget inte innebär någon återgång till det muntligt-protokollariska system som till stor del rådde innan nya RB trädde i kraft. Utmärkande för denna ordning var ju bl.a. att handläggningen kunde fortsätta under lång tid efter det att bevisupptagning skett vid en förhandling. Utredningen har i ett annat sammanhang förklarat sig vilja ha kvar RB:s huvudförhandlingsbegrepp. Om en huvudförhandling hålls skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen; om parter hänvisar till en handling har innehållet i handlingen förekommit vid huvudförhandlingen. Överläggningen till dom skall fortfarande hållas i så nära anslutning till huvudförhandlingen som möjligt. Inte heller föreslås någon uppluckring av reglerna när det gäller huvudförhandlingens koncentration.
5.3.2 Utnyttjande av sammanställningar av processuppgifter m.m.
Utredningens förslag: Regeln om upprättande av en skriftlig
sammanfattning av parternas ståndpunkter i 42 kap. 16 § RB görs obligatorisk för det fall där upprättandet är till fördel för handläggningen. Det föreslås vidare att ordet ”sammanfattning” byts ut mot ”sammanställning”. En sammanställning skall innehålla uppgifter om vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat. Sammanställningen skall såsom enligt gällande rätt normalt upprättas av rätten. Rätten föreslås dock få möjlighet att förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Terminologiska ändringar görs även i reglerna om vad som skall antecknas vid ett sammanträde, om vad
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
193
en förberedelse har i syfte att klarlägga, om vad parterna skall ange vid en huvudförhandling och om vad som skall anges i tvistemålsdomens recit.
Av 42 kap. 16 § RB framgår att rätten under förberedelsen i ett tvistemål bör göra en sammanfattning av parternas ståndpunkter, om det är till fördel för handläggningen av målet. Ordet ”sammanfattning” är egentligen mindre lyckat. Man kan ju hävda att varken yrkanden eller åberopade grunder kan tillåtas att bli återgivna annat än i sin exakta lydelse och utredningen föreslår därför att man i paragrafen i stället talar om ”sammanställning”. Den sistnämnda termen används i det följande. Det som i fortsättningen sägs om sammanställningar har i viss utsträckning avseende även på sådant som brukar ingå i domstolens ”tryck” inför en huvudförhandling eller i en av rätten upprättad processlägesöversikt (PLÖ).
I flera sammanhang har föreslagits att sammanställningar skall ges den betydelsen att parterna genom att tillåtas att hänvisa till sådana inte skall behöva hålla några sakframställningar. Som utredningen angett i det föregående avsnittet bör det inte vara någonting som hindrar att parterna hänvisar till en upprättad sammanställning. Men detta kommer inte alltid att vara tillräckligt för att ersätta parternas sakframställningar. Redan av praktiska skäl kan nämligen en sammanställning långtifrån alltid göras så omfattande att den innehåller allt det som parter i dag anser nödvändigt att omnämna i sina sakframställningar. En hänvisning till en sammanställning måste därför många gånger, för att en sakframställning skall bli heltäckande, kompletteras med hänvisningar till andra handlingar i domstolens akt och/eller en muntlig framställning. Annars får man som processmaterial helt enkelt inget kött på de ben som sammanställningen ger. Det som har sagts nu innebär inte på något sätt ett avståndstagande från tanken på att sammanställningar får bli processmaterial. Tvärtom bör enligt utredningen det normala i ett tvistemål vara att en sammanställning görs och att huvudförhandlingen i målet tar sitt avstamp i den genom att parterna hänvisar till den.
I dag tillämpas dock systemet med sammanställningar inte mer allmänt och till detta finns det nog flera anledningar. Den närmast till hands liggande anledningen är givetvis att domare ofta anser att arbetet inte motsvarar den nytta som sammanställningen medför. Fördelarna med sammanställningar är emellertid många. Om man utformar sammanställningen rätt tvingas parterna att precisera sina
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
194
ståndpunkter tydligare. Varje precisering kan medföra att tvisten framstår i klarare dager och detta kan vara betydelsefullt inte minst när det gäller att skapa förutsättningar för en förlikning. Klarheten kan vara av mycket stor betydelse också när det gäller genomförandet av en koncentrerad och i alla hänseenden effektiv huvudförhandling. Det finns vidare en koppling inte endast till sakframställningarna utan också till en PLÖ och till domen. Arbetet med en sammanställning blir givetvis inte onyttigt i den mån arbetet med en PLÖ eller domskrivningen blir i motsvarande mån enklare.
När man bedömer möjligheterna att effektivisera systemet med sammanställningar är det flera frågor som inställer sig. Vem skall utforma sammanställningen? När skall den upprättas? Vad skall den innehålla?
Vid tillkomsten av reglerna i 42 kap. 16 § RB om sammanfattningar ansåg man det som en självklarhet att dessa skulle upprättas av domaren. Det är ju också svårt att tänka sig någon annan ordning. Utredningen menar dock att rätten bör kunna förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Till viss del ligger detta redan i de befogenheter som rättens materiella processledningsskyldighet ger, men utredningen föreslår att det införs en uttrycklig och mer allmän bestämmelse om möjligheten att ge ett föreläggande. Möjligheten blir viktigare, ju mer omfattande en sammanställning är.
I fråga om tidpunkten för upprättande av en sammanställning sägs i lagtexten endast att den skall ha gjorts innan förberedelsen avslutas. Det talas också endast om en enda sammanfattning. Man kan emellertid mycket väl tänka sig att det i ett och samma mål upprättas successiva sammanställningar. Det ligger ju i sakens natur att ett måls konturer ofta växer fram under förberedelsen av målet. Successiva sammanställningar kan enligt utredningen åtminstone i en del måltyper tänkas ha betydande fördelar. Utredningen skall strax återkomma till detta.
Frågor om vad en sammanställning skall innehålla är i dag knapphändigt reglerade. Det sägs endast att den skall avse parternas ståndpunkter så som de uppfattas av rätten. Det finns ingen definition av vad som menas med en ståndpunkt. Enligt utredningen bör minimikraven på en sammanställning uttryckligen anges och utredningen vill här se en naturlig koppling till vad domens recit i tvistemål skall innehålla (17 kap. 7 § första stycket 4 RB). Men det kan också finnas skäl att överväga om inte minimikraven i en sammanställning bör kopplas till de
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
195
anteckningar som skall föras enligt 6 kap. 3 och 4 §§ RB, vad en förberedelse har i syfte att klarlägga (42 kap. 6 § RB) och till vad en part skall lägga fram under en huvudförhandling (43 kap. 7 § RB).
Enligt 17 kap. 7 § RB skall en dom i tvistemål bl.a. ange parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundas på (reciten). Vidare skall domskälen anges. Dessa uppgifter är centrala. Bortsett från själva bevisningen och domskälen (om man med domskälen menar de skäl som bestämt utgången i målet såväl i bevisfrågan som i rättsfrågan49) kan man säga att både förberedelsen och huvudförhandlingen till viss del syftar till att fixera de uppgifter som skall framgå av domens recit. Vad yrkanden innebär råder det ingen tvekan om. Invändningar innefattar främst i vilken mån ett yrkande bestrids eller medges. Vad reciten i övrigt skall innehålla har diskuterats. Klart är i vart fall att åberopade rättsfakta (dvs. fakta av omedelbar betydelse för utgången i målet vilka kan hänföras direkt till käromålet men också utgöras av motfakta) såsom minimikrav skall anges i domens recit. Däremot är det inte lika klart om formuleringen i bestämmelsen innebär att förnekanden och rättsinvändningar behöver ingå i denna del av domen.
På olika ställen i RB finns regler om att varianter av innehållet i domsreciten skall anges, utredas eller antecknas. Enligt 42 kap. 2 § skall en stämningsansökan innehålla bl.a. ett bestämt yrkande, en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet. Kravet på en utförlig redogörelse innebär i detta fall alltså något mer än att endast rättsfakta skall anges. I svaromålet skall, enligt 42 kap. 7 § RB, anges i vad mån kärandens yrkande medges eller bestrids och om kärandens yrkande bestrids, grunden för detta med yttrande rörande de omständigheter som käranden grundar sin talan på, och med angivande av de omständigheter som svaranden vill anföra. Förberedelsen har, enligt 42 kap. 6 § andra stycket 1 RB, till syfte att klarlägga parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som parterna åberopat till grund för sin talan. Dessa omständigheter utgörs av rättsfakta. Förberedelsen har emellertid enligt samma paragraf också till syfte att klarlägga i vilken mån parterna är oense om åberopade sakförhållanden, vilket avser även andra uppgifter än rättsfakta. Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte enbart avser bevisupptagning skall, enligt 6 kap. 3 och 4 §§ RB, bl.a. parternas yrkanden och invändningar samt medgivanden eller
49 Fitger 17:24.
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
196
bestridanden av motpartens yrkanden antecknas. Vidare skall i korthet de omständigheter som parterna åberopar samt motpartens yttrande över dessa omständigheter antecknas. Med ”omständigheter som parterna åberopar” avses både rättsfakta och bevisfakta.50 Enligt 42 kap. 16 § RB bör, som framgått, rätten i vissa fall göra en skriftlig sammanställning av parternas ståndpunkter, så som de uppfattas av rätten. En sådan är tänkt att främst innehålla yrkanden och åberopade grunder (rättsfakta). 51
Vid huvudförhandlingen skall de uppgifter som enligt de ovan nämnda bestämmelserna framkommit presenteras på nytt för rätten. Enligt 43 kap. 7 § RB skall käranden framställa sitt yrkande och svaranden ange om han medger eller bestrider det. Parterna skall sedan i tur och ordning utveckla sin talan och yttra sig över vad motparten framfört. En sakframställning skall ge en fullständig bild av en parts talan. Med hänsyn till omedelbarhetsprincipen och bestämmelsen om att rätten inte får grunda sin dom i ett dispositivt tvistemål på omständigheter som parten inte åberopat (17 kap. 3 § RB) är det viktigt att parterna noga anger vilka omständigheter som åberopas. Det bör framhållas att kravet på åberopande i detta sammanhang emellertid endast omfattar rättsfakta. Sakframställningens syfte i övrigt är främst att ge rätten en möjlighet att tillgodogöra sig bevisningen.52 Parterna skall alltså i detta hänseende såsom ett minimikrav lägga fram sina rättsfakta vid huvudförhandlingen.
Härefter skall domen skrivas med, vad beträffar reciten, det innehåll som har redovisats ovan.
Det bereder i en del fall problem att olika formuleringar används i olika sammanhang för att beskriva vad som till stora delar är samma förhållande. För att bringa klarhet och skapa en välgörande
50Prop. 1999/2000:26 s. 79. I Ds-promemorian Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar (1997:7) som propositionen till stor del bygger på framförs en annan uppfattning. Den särskilde utredaren föreslog att bestämmelsen skulle inskränkas till att endast omfatta ”parternas åberopanden av omständigheter som är av omedelbar betydelse för utgången i målet [rättsfakta] samt motpartens inställning till dessa åberopanden”. Utredaren menade att det borde vara obligatoriskt för rätten att anteckna åberopade rättsfakta medan antecknandet av bevisfakta borde kunna undvaras i många fall. Utredaren föreslog emellertid också att det som i övrigt behövdes till ledning för en huvudförhandling skulle antecknas, t.ex. bevisfakta, s. 169.51Prop. 1986/87:89 s. 206. Skiljedomsutredningen föreslog, som nämnts, en precisering av bestämmelsen. Enligt den utredningen skulle sammanfattningen innehålla parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundades på, SOU 1995:65 s. 25 och 167 f. Detta motsvarade bättre kraven på en domrecit enligt 17 kap. 7 § första stycket 4 RB. Skillnaden utgörs väl i sak av att ”invändningar” ingår i Skiljedomsutredningens förslag.52 Se Fitger 43:16.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
197
kongruens föreslår utredningen mer enhetliga formuleringar i RB för betecknande av parternas ståndpunkter. Förslaget påverkar 6 kap. 3 och 4 §§, 17 kap. 7 §, 42 kap. 6 och 16 §§, 43 kap. 7 § samt 47 kap. 20 § RB, Terminologin föreslås omfatta vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat. Det rör sig givetvis om minimikrav.
Att ange vad parterna har för yrkanden bör inte bereda några problem.
Inställningen till motpartens yrkanden kan vara i vilken mån dessa bestrids eller medges eller utgöras av en invändning om rättegångshinder. Det kan också, enligt den modell som utredningen här föreslår, bestå i ett kvittningsyrkande som syftar till att rätten formellt skall förklara t.ex. att en fordran på käranden som svaranden har skall gå i avräkning mot kärandens fordran på svaranden.
Omständigheter som parterna åberopar till grund för sin talan utgörs av s.k. rättsfakta (omständigheter som är av omedelbar betydelse för utgången i målet). För kärandens del utgörs rättfakta av de omständigheter som tillsammans bildar grunden för hans eller hennes yrkande. Ett exempel är ett påstående från käranden att svaranden lånat 1 000 kr av käranden som skulle ha betalats tillbaka en viss dag men att svaranden underlåtit att göra detta. För svarandens del utgörs rättsfakta av de omständigheter som bildar motfakta, t.ex. att skulden har preskriberats. Ett annat exempel på ett motfaktum är att svaranden åberopar att kvittning redan har skett.
Parternas inställning till vad motparten åberopat innebär närmare bestämt inställningen till de rättsfakta som åberopats. För svarandens del kan det resultera i att han eller hon antingen erkänner eller förnekar, helt eller delvis, de rättsfakta som käranden åberopat. Svaranden kan också invända att enligt gällande rätt de av käranden åberopade rättsfakta inte kan läggas till grund för ett bifall till käromålet (rättsinvändning). Svaranden kan även göra ett motfaktum gällande, t.ex. att fordringen preskriberats. Som nyss framgått utgörs alltså de omständigheter som bildar ett motfaktum av rättsfakta. Detta motfaktum (i exemplet att fordringen preskriberats) skall käranden sedan redovisa sin inställning till då ju motfaktumet utgör något som motparten åberopat. Käranden kan
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
198
alltså erkänna eller förneka de rättsfakta som svaranden åberopat, göra en rättsinvändning eller i sin tur göra gällande ett motfaktum.
Det som nu har sagts avser handläggningen av tvistemål. Det finns knappast anledning att införa motsvarande regler för handläggningen av brottmål i vilka allmänt åtal förs med hänsyn till den annorlunda strukturen i sådana mål. Handläggningen av enskilda åtal (47 kap. RB) företer visserligen likheter med handläggningen av tvistemål vad beträffar förberedelseskedet. Utredningen anser emellertid, bl.a. på grund av den ringa förekomsten av sådana mål, att det inte finns tillräckliga skäl att bryta upp de gällande bestämmelserna i aktuellt hänseende för sådana mål. Ett undantag bör dock göras för den regel som behandlar en sammanställning (47 kap. 20 § RB). Den bestämmelsen kan lämpligen utformas i enlighet med motsvarande bestämmelse för tvistemålens del. Några tillräckliga skäl för att göra en koppling mellan domens recit m.m. på motsvarande sätt som för tvistemålen anser utredningen inte att det behövs.
Det torde inte krävas något större merarbete att upprätta en sammanställning om den motsvarar endast de angivna minimikraven. Utredningen vill mot den bakgrunden ta upp frågan om regeln i 42 kap. 16 § (och 47 kap. 20 §) RB skall vara obligatorisk eller endast fakultativ. Den nuvarande regeln innebär, som förut sagts, att rätten bör upprätta en sammanställning, om det är till fördel för handläggningen av målet. Man kan fråga sig vad det finns för skäl att underlåta upprättandet i fall där en sammanställning är till fördel för handläggningen. Rättegångsutredningen, på vars initiativ systemet med sammanställningar kom till, menade att regeln skulle vara obligatorisk. I motiven nämnde dock departementschefen till stöd för den fakultativa konstruktionen som exempel att det vid förberedelsens avslutande står klart att det finns goda förutsättningar för uppgörelse före en kommande huvudförhandling. Han förklarade att det i sådant fall kan framstå som resursslöseri att lägga ner tid och arbete på en sammanfattning som sannolikt inte kommer till användning.53 Skiljedomsutredningen ansåg dock att det knappast i något fall kan hävdas att en sammanfattning inte skulle vara till fördel för handläggningen.54Utredningen delar i stort sett Skiljedomsutredningens bedömning på denna punkt. De minimikrav som utredningen angett är inte mer omfattande än att man bör kräva att rätten skall vara skyldig
53 Se prop. 1986/87:89 s. 206 f.54SOU 1995:65 s. 167.
SOU 2001:103 Muntlighet vid sammanträden
199
att upprätta en sammanställning enligt dem, om det är till fördel för handläggningen av målet.
Utredningen kan se åtskilliga fördelar i att rätten ibland går betydligt längre än som följer av minimikraven i fråga om innehållet i en sammanställning och sålunda låter denna omfatta även bevisfakta och hjälpfakta till dem. Genom en sådan utvidgad sammanställning kan klarheten om vad processen gäller växa ytterligare och det blir lättare att tänka sig att parterna helt och hållet kan avstå från sakframställningar. En utvidgad sammanställning innebär också att mer av domen blir skrivet i förväg. Utredningen vill därför till övervägande ta upp frågan om man ibland inte kan gå längre än av vad som följer av minimiregeln. En fråga som kan ställas är om man inte kan effektivisera både förberedelsen och huvudförhandlingen med hjälp av den avsevärt modernare teknik som domstolarna men också ombud och många parter numera har tillgång till.
Som framgått arbetar man i dag inom domstolar med såväl sammanställningar (sammanfattningar) enligt 42 kap. 16 § RB som tryck och PLÖ. Skillnaden mellan dessa framgår väl inte alltid, i vart fall inte i praktiken. En del domare gör redan i dag på så vis att de låter arbetet med en sammanställning inledas redan vid ett sammanträde under förberedelsen eller kanske till och med redan när stämningsansökan kommer in. Ett sådant sätt att arbeta underlättas väsentligt av bruket av ordbehandlingsprogram i datorerna. Utredningen ser mycket positivt på ett sådant förfarandesätt. En variant skulle kunna se ut så här. Redan när de grundläggande handlingarna ges in till domstolen förs innehållet eller delar av det över i ett särskilt dokument. Detta utgör domens embryo. Arbetet kan ske på olika sätt. Ett sätt är förstås att skriva av handlingen eller delar av den i en ordbehandlingfil. Det finns också möjligheter att ”scanna” in handlingar till ordbehandlingsfilen. De tekniska förutsättningarna för detta kan förutses komma att förbättras med tiden. Parter kan också sända med en diskett eller motsvarande eller helt enkelt sända in handlingen till domstolen med e-post. Relevanta delar av innehållet kan sedan föras över till sammanställningen.
När sedan ett sammanträde under förberedelsen hålls kan man utgå från dokumentet. Vad som sägs under sammanträdet förs vid behov in i dokumentet som sedan sänds ut till parterna. De får möjlighet att göra korrigeringar. Det är ofta lättare för parterna att ur en strukturerad sammanställning utläsa sin processuella position
Muntlighet vid sammanträden SOU 2001:103
200
än ur ett vanligt protokoll (eller motsvarande). Detta är en omständighet som också kan bidra till ökad förlikningsbenägenhet. Följer ytterligare skriftväxling förs relevanta uppgifter in i dokumentet.
När det drar ihop sig till huvudförhandling behöver inte notarien eller någon annan upprätta omfattande och ofta mycket tidsödande tryck eller PLÖ. Allt finns redan i sammanställningen. Denna kan åter sändas ut till parterna med möjlighet till en sista korrigering. Vid huvudförhandlingen kan parterna till stor del hänföra sig till sammanställningen. Enligt utredningens förslag i föregående avsnitt kan parterna hänvisa till sammanställningen (och till annat material som inte ingår i denna) utan att denna läses upp. Som framgått får det ju praktiskt taget inte förekomma några nya uppgifter vid huvudförhandlingen.
Sammanställningen kan sedan – när det gäller reciten – ligga till grund för domen. Naturligtvis avses inte de s.k. egentliga domskälen som ju utgör överväganden som gjorts efter huvudförhandlingen.
Om sedan domen överklagas kan parterna i vanlig ordning peka på vilka ändringar i domen/sammanställningen som önskas och i vilken mån man frångår sin tidigare inställning. Det torde med detta system vara mycket svårt för en part att i hovrätten påstå att tingsrätten har missuppfattat en åberopad omständighet.
Det nu anförda är endast en mycket renodlad modell och denna är givetvis inte lämplig att följa i alla sorters tvistemål, varken i sin helhet eller ens i utvalda delar. Utredningen har främst de medelstora och de stora målen i åtanke. Men att ett mål är stort behöver i och för sig inte nödvändigtvis betyda att det också är juridiskt komplicerat. Däremot är det kanske ofta onödigt att tillämpa modellen i mindre omfattande mål och mål där mycket talar för att parterna kommer att träffa en förlikning. Å andra sidan kan ofta en tydlig sammanställning verka starkt bidragande till att parterna förliks.
201
6 Bevisupptagning
6.1 Allmänt om bevisupptagning
RB skiljer mellan olika sorters bevismedel. En skiljelinje kan sägas gå mellan muntliga bevis och andra. De muntliga är vittne, part, målsägande som inte för talan (målsägande som för talan räknas som part liksom en tilltalad i brottmål) och sakkunniga (som hörs vid sidan av det vanligen skriftliga utlåtandet). Andra bevis kan vara skriftliga bevis, skriftliga sakkunnigutlåtanden och syn.
Enligt RB:s terminologi kan ett bevis läggas fram antingen genom att det tas upp av rätten eller annars läggs fram på lämpligt sätt.
När bevis tas upp inför rätten berättar t.ex. ett vittne vad han kommer ihåg från den aktuella händelsen. Motsatsen till detta är att vittnets berättelse läggs fram inför rätten genom t.ex. en skriftlig nedteckning av ett tidigare förhör inför rätten eller en tidigare gjord ljud- eller videoinspelning. Är det fråga om ett bevis i skriftlig form tas det upp av rätten genom att någon läser upp innehållet. Rätten kan också under vissa förutsättningar förordna om att ett skriftligt bevis skall anses upptaget utan att det läses upp (43 kap. 8 § andra stycket RB). Lite tillspetsat kan det sägas att ett muntligt bevis kan läggas fram i skriftlig form medan ett skriftligt bevis enligt huvudregeln skall läggas fram i muntlig form.
Att vittnesförhöret tas upp inför rätten behöver i och för sig inte innebära att vittnet är personligen närvarande i rättssalen. Vittnet kan också höras per telefon. Vidare kan ett vittnesförhör tas upp genom videokonferens enligt lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång, under förutsättning att domstolen ingår i försöksverksamheten.
RB:s princip om det bästa bevismaterialet betyder att om en och samma kunskapskälla utan svårighet kan utnyttjas på olika sätt, så skall det bevismedel användas som medför den säkraste bevisningen. Detta innebär att om det föreligger en beviskedja skall man
Bevisupptagning SOU 2001:103
202
om möjligt använda det bevismedel som medför att kedjan blir så kort som möjligt.1 Om t.ex. ett vittne har sett något skall han eller hon berätta detta direkt inför rätten i stället för att skriva ned det på ett papper som sedan läses upp inför rätten. Ett annat exempel är om vittne 1 sett något och berättat det för vittne 2, skall vittne 1 höras om detta och inte vittne 2. Om olika sätt att lägga fram bevisningen står till buds är det rätten som har att besluta vilket som skall användas. Trots en annan ledstjärna – principen om parts rätt till fri bevisföring – följer således inte av denna en ovillkorlig rätt för parten att välja på vilket sätt han skall lägga fram bevisningen.
Huvudregeln om bevisupptagning kommer till uttryck i 35 kap. 8 § RB. Där sägs att om huvudförhandling hålls, skall bevisningen tas upp vid denna om inte bevisningen får tas upp utom huvudförhandling enligt de särskilda reglerna för detta
Om huvudförhandling inte hålls eller om av något annat skäl beviset skall tas upp utom huvudförhandling får detta, enligt 35 kap. 8 § andra meningen RB, ske antingen vid den domstol där målet handläggs eller vid annan domstol. Med de fall där huvudförhandling inte hålls avses dels bevisupptagning för rättegångsfrågor som avgörs under förberedelsen dels när någon huvudförhandling inte skall hållas i målet överhuvudtaget.2 I det förra fallet – bevisupptagning för prövning av rättegångsfrågor – kan bevisen tas upp vid ett sammanträde under förberedelsen. Bevisning som åberopas i samband med prövning av användande av straffprocessuella tvångsmedel bör tas upp vid det sammanträde som i regel skall äga rum innan ett beslut om tvångsmedel meddelas av rätten.3
Reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling är emellertid enligt ordalydelsen inte direkt tillämpliga i sådana situationer då muntlig bevisning åberopats för avgörande av en rättegångsfråga om inte denna fråga skall prövas vid en formell huvudförhandling. De är inte heller tillämpliga när fråga är om straffprocessuella tvångsmedel vilka direkt eller genom hänvisning regleras i 24 kap. 14 § RB.4
1 Ekelöf, Fjärde häftet s. 54.2 Gärde m.fl. s.485 f.3 Fitger 35:67.4 Av dessa regler följer bl.a. att det krävs särskilda skäl för att lägga fram annan utredning om brottet, t.ex. muntlig bevisning, än det som handlingarna från förundersökningen innehåller samt vad parterna i övrigt anför. Jfr Fitger 24:48-48 a med hänvisning till Processlagberedningen.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
203
När det gäller situationer då huvudförhandling inte skall hållas i målet överhuvudtaget är det inte närmare reglerat under vilka former som rätten skall tillägna sig bevisningen. Principen om det bästa bevismaterialet gäller emellertid även i dessa situationer. Detta innebär att rätten skall använda sig av det sätt för bevisupptagning som ger det säkraste sättet för bevisvärderingen, under förutsättning att detta är praktisk möjligt att använda.5 Har ett muntligt bevis åberopats – t.ex. ett vittne – skall alltså vittnet höras direkt inför rätten. Detta är med dagens regler möjligt endast om det är tillåtet enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling.6 Dessa regler, som finns i 36 kap. 19 § RB, tar som framgått emellertid enligt sin ordalydelse endast sikte på bevisupptagning utom huvudförhandling i sådana situationer då huvudförhandling faktisk senare skall hållas i målet.
6.2 Bevisupptagning utom huvudförhandling
Bevisupptagning utom huvudförhandling är ett särskilt begrepp enligt RB. Begreppet bygger på att bevisupptagning enligt huvudregeln skall ske vid huvudförhandling. För bevisupptagning utom huvudförhandling gäller särskilda regler.
6.2.1 Bevisupptagning för prövning av saken
De situationer som nu skall behandlas avser bevisupptagning utom huvudförhandling när ett mål skall prövas i sak. Avgörandet kan ske efter huvudförhandling men också utan sådan. För båda fallen gäller samma regler för när bevisupptagning utom huvudförhandling är tillåten. Dessa regler återfinns i anslutning till avsnitten i RB om de olika bevismedlen. Den viktigaste paragrafen när det gäller muntlig bevisning är 36 kap. 19 § RB. Denna avser vittnen men genom hänvisningar gäller paragrafen även för parter och målsäganden som inte för talan samt för sakkunniga.
Det är rätten som beslutar om ett bevis skall tas upp utom huvudförhandling. I regel är väl det så att en part eller den som skall höras väcker frågan, men rätten kan också ta upp den självmant.7 Gärde m.fl. uttalar att förhör med någon bör hållas i så god
Bevisupptagning SOU 2001:103
204
tid före huvudförhandlingen att protokollet från förhöret kan föreligga vid huvudförhandlingen.8 För tvistemålens del framgår det av 42 kap. 19 § RB att om bevis skall tas upp utom huvudförhandling skall rätten förordna om detta under förberedelsen. För brottmålens del gäller att – om det blir aktuellt med bevisupptagning utom huvudförhandling sedan åtal väckts – rätten skall, enligt 45 kap. 12 § RB, förordna om detta utan dröjsmål.
När bevisupptagning blir aktuell sätter domstolen ut ett särskilt sammanträde. Parter och i brottmål även försvare skall kallas. Behöver en anhållen eller häktad person vara närvarande förordnar domstolen om hans eller hennes inställelse; se t.ex. 43 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Uteblir en part får beviset ändå tas upp. Själva bevisupptagningen går till på samma sätt som bevisupptagning vid huvudförhandling. Några yrkanden eller pläderingar förekommer inte vid sammanträde för bevisupptagning. Tvärtom anges i 36 kap. 19 § andra stycket RB att, annan handläggning får äga rum i anslutning till bevisupptagningen endast om det är av synnerlig vikt för utredningen. Detta innebär att bevisupptagning utom huvudförhandling i formellt hänseende måste hållas åtskild från ett sammanträde för muntlig förberedelse.
Ibland händer det att en huvudförhandling måste ställas in sedan den ropats på. Om så sker får rätten ändå, enligt 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § RB, ta upp bevisning om det är tillåtet enligt reglerna om förhör utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig. Man får i dessa situationer kontrollera de särskilda förutsättningarna som finns angivna under varje bevismedel och kontrollera om dessa är uppfyllda. Är det fråga om ett vittne får bevisupptagning således ske när huvudförhandlingen ställs in, om det inte är möjligt för vittnet att inställa sig vid den kommande huvudförhandlingen eller om en inställelse vid den huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen (36 kap. 19 § RB).
Här redovisas nu, kategori för kategori, de olika förutsättningarna för bevisupptagning utom huvudförhandling.
8 Gärde m.fl. s. 513
SOU 2001:103 Bevisupptagning
205
Vittnen
Enligt 36 kap. 19 § RB får förhör med vittne hållas utom huvudförhandling antingen om det inte är möjligt för vittnet att infinna sig vid huvudförhandlingen eller om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen
I det första fallet avses framförallt den situationen att den som skall höras som vittne är varaktigt så svårt sjuk att han eller hon inte kan infinna sig till huvudförhandlingen. Enligt det andra fallet skall rätten, enligt motivuttalande av departementschefen, göra en avvägning av å ena sidan kostnaderna – för part eller staten – och olägenheterna av ett förhör direkt vid huvudförhandling och å andra sidan vikten av att ett sådant förhör kommer till stånd. Departementschefen framhöll i propositionen att rätten alltid bör överväga möjligheterna att som ett alternativ till förhör utom huvudförhandling höra vittnet per telefon vid själva huvudförhandlingen.9
Parter och målsägande som inte för talan
Enligt 37 kap. 3 § RB skall reglerna för vittnesförhör utom huvud– förhandling tillämpas även när det gäller förhör med parter och målsägande som inte för talan. Som part enligt kapitlet avses även en tilltalad i brottmål. På grund av hänvisningen i 36 kap. 1 § fjärde stycket RB till 37 kap. 1 § RB har det ansetts att även medtilltalade och med dem jämställda kan höras utom huvudförhandling.10
Skriftliga bevis
Bevisupptagning genom skriftlig handling får, enligt 38 kap. 6 § RB, äga rum utom huvudförhandling antingen om handlingen inte kan företes vid huvudförhandlingen eller, om företeende vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisupptagningen sker vid huvudförhandlingen.
9Prop. 1986/87:89 s. 179 f.f.10 Fitger 37:11.
Bevisupptagning SOU 2001:103
206
Syn
Syn får, enligt 39 kap. 2 § RB hållas utom huvudförhandling antingen om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen eller, om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandlingen. Denna bestämmelse avser såväl syn på stället av någonting och syn i rättens lokaler. I 39 kap. 5 § RB anges att det som står i bl.a. 38 kap. 6 § RB skall ha motsvarande tillämpning beträffande föremål eller skriftlig handling, som skall tillhandahållas för syn. Denna hänvisning anses inte ha någon självständig betydelse i förhållande till 39 kap. 2 § RB.11
Sakkunniga
Enligt 40 kap. 11 § RB skall reglerna för vittnesförhör utom huvudförhandling tillämpas även på domstolssakkunniga. Som ett specialfall kan även nämnas att rätten, enligt 40 kap. 5 § RB, kan förordna om att part eller annan skall höras eller att annan utredning skall läggas fram, för att den sakkunnige skall ha tillräckligt material att grunda sin utsaga på. Sådana förhör skall hållas enligt reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling.
6.2.2 Bevisupptagning för prövning av andra frågor
Bevisupptagning kan också förekomma i samband med att en rättegångsfråga skall prövas. Som exempel på sådana kan nämnas frågor om rättegångshinder, jäv, straffprocessuella tvångsmedel och interimistiska beslut i t.ex. ett vårdnadsmål.12
Som framgått är inte 36 kap. 19 § RB13 formellt tillämplig då fråga är om bevisupptagning för prövning av en rättegångsfråga om inte denna skall prövas vid en formell huvudförhandling. Utöver 35 kap. 8 § RB saknas särskilda regler härom förutom vad gäller frågor om straffprocessuella tvångsmedel.
11 Fitger 39:9.12 Se för fler exempel SOU 1982:26, jfr. Gärde m.fl. s. 165 och s. 486. Kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. RB har ansetts vara rättegångsfrågor, se prop. 1980/81:84 s. 232.13 De övriga bestämmelserna om bevisupptagning utom huvudförhandling är likalydande, se t.ex. 38 kap. 6 § RB vad beträffar skriftliga bevis. För att inte belasta texten i onödan används emellertid 36 kap. 19 § RB i exemplen. Denna paragraf kan också sägas ha störst betydelse eftersom det är den som avser muntlig bevisning.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
207
Det förutsattes vid RB:s tillkomst att frågor om rättegångshinder och andra processuella frågor kunde prövas utan huvudförhandling.14 Av 42 kap. 20 § första stycket RB framgår att rättegångsfrågor också kan prövas vid huvudförhandling. Enligt motiven till RB borde den utvägen anlitas när för frågans avgörande krävs mer omfattande bevisning genom vittnen eller sakkunniga eller när mer djuplodande frågor, såsom res judicata, skall prövas.15
Tas beviset inte upp vid huvudförhandling kan det tas upp vid sammanträde för muntlig förberedelse eller vid annat sammanträde som inte direkt syftar till att utreda sådana frågor som hör till målets beredande. Enligt Processlagberedningen skall beviset i sådana fall tas upp på det lämpligaste sättet.16
Vid sammanträde för prövning av straffprocessuella tvångsmedel finns, som nämnts, vissa regler härom i direkt anknytning till de allmänna bestämmelserna om tvångsmedel, t.ex. 24 kap. 14 § RB. Vid prövning av sådana frågor krävs särskilda skäl för att lägga fram muntlig bevisning.
6.2.3 Särskilda fall av bevisupptagning
I de nedan angivna situationerna hänvisas till regleringen om bevisupptagning utom huvudförhandling. Villkoren för sådan bevisupptagning styrs emellertid inte av reglerna om bevisning utom huvudförhandling t.ex. bestämmelserna i 36 kap. 19 § RB. Under vilka förhållande bevisupptagning får ske regleras i stället i de nedan angivna bestämmelserna.
Förhör för att få fram underlag för åtalsfrågans bedömande
I brottmål kan bevis under vissa förhållanden tas upp redan under förundersökningen. Vägrar någon under förhör att berätta om en omständighet som är av vikt för förundersökningen och är han, om åtal väcks, skyldig att vittna, eller är det annars av synnerlig vikt för förundersökningen att någon som är skyldig att vittna i målet hörs redan under förundersökningen, får på förundersökningsledarens
14 Enligt 42 kap. 13 § RB i sin ursprungliga lydelse kunde rätten sätta ut ett särskilt sammanträde för prövning av en rättegångsfråga. I den äldre kommentaren anfördes att parterna vid prövningen av sådana frågor kunde närmare utveckla sin talan och förebringa bevisning, se Gärde m.fl. s. 596.15 Gärde m.fl. s. 598 f.16SOU 1938:44 s. 384.
Bevisupptagning SOU 2001:103
208
begäran vittnesförhör med honom hållas inför rätten enligt reglerna för vittnesförhör utom huvudförhandling (23 kap. 13 § RB). Syftet här är inte att säkra bevisning inför en huvudförhandling utan att få fram underlag för åtalsfrågans bedömande. Om själva förhöret gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om bevisupptagning utom huvudförhandling.
Förhör i syfte att hindra att beviset går förlorat före huvudförhandlingen
Finns det fara för att ett bevis som skall åberopas under huvudförhandlingen i ett brottmål dessförinnan går förlorat eller då endast med svårighet kan föras får, enligt 23 kap. 15 § RB, på yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte rätten genast ta upp beviset. Även i detta fall gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om bevis som tas upp utom huvudförhandling. Till skillnad mot regeln i 23 kap. 13 § RB är syftet här att ta upp bevisning som sedan kan användas vid en huvudförhandling.
Bevisning till framtida säkerhet
Även om inte någon rättegång eller ens förundersökning pågår får bevisning tas upp till framtida säkerhet. Detta gäller dock endast tvistemål. Finns det fara för att ett bevis rörande omständighet som är av betydelse för någons rätt, i framtiden kan gå förlorat eller endast med svårighet kunna föras, och pågår inte någon rättegång, får, enligt 41 kap. 1 § RB, bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller skriftligt bevis tas upp inför tingsrätt till framtida säkerhet. Om så sker skall reglerna om bevisupptagning utom huvud–förhandling i huvudsak tillämpas.
Bevisupptagning åt utländsk domstol
Enligt lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol kan sådan domstol i visst mål eller ärende göra framställning hos svensk domstol genom Justitiedepartementet om att det skall vidtas någon åtgärd som hör till rättegången, såsom upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne m.m. Om detta sker skall den begärda åtgärden vidtas i
SOU 2001:103 Bevisupptagning
209
enlighet med lagen. I fråga om ärendets behandling vid rätten, skall, om inte annat föranleds av den nämnda lagen, bestämmelserna om svensk rättegång tillämpas. Ärendet skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling. När ärendet avgjorts skall rätten sända över protokoll till den utländska domstolen.
Bevisupptagning åt vissa internationella organ
Enligt lagen (1946:818) om bevisupptagning åt vissa internationella organ skall en framställning från domstol eller skiljedomstol, som skall avgöra tvist mellan stater, eller annat internationellt organ, som tillsatts för behandling av sådan tvist, om att vidta någon åtgärd för tvistens behandling, såsom t.ex. upptagande av bevis genom vittne prövas av regeringen. Om regeringen bifaller framställningen skall åtgärden vidtas enligt lagen. I fråga om ärendets behandling vid rätten, skall bestämmelserna om svensk rättegång tillämpas. Ärendet skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling. När ärendet avgjorts skall rätten sända över protokoll till den som sökt åtgärden.
6.2.4 Hur skall bevis som tagits upp utom huvudförhandling läggas fram för rätten?
Huvudregeln om hur man skall hantera bevis som tagits upp utom huvudförhandling finns i 35 kap. 13 § RB. Där anges att vid huvudförhandling i tingsrätt de bevis som tagits upp utom huvudförhandling skall tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset. Med att t.ex. ett vittnesförhör tas upp på nytt menas helt enkelt att ett nytt förhör hålls med vittnet inför rätten.
Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det enligt 35 kap. 13 § tredje stycket RB läggas fram på annat lämpligt sätt.17 I samband med 1987 års reformer av RB uttalade departementschefen att det inte sällan, i stället för att läsa upp ett protokoll, kan vara lämpligt
17 I paragrafen angavs tidigare att om beviset inte togs upp på nytt skulle det förebringas genom protokoll eller på annat lämpligt sätt. Kravet på protokoll togs bort genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2000 (SFS 2000:172). I samband härmed ändrades även lagtexten i 35 kap. 13 § tredje stycket RB på så vis att det numera anges endast att bevisningen skall läggas fram på lämpligt sätt, se även prop. 1999/2000:26 s. 137.
Bevisupptagning SOU 2001:103
210
att spela upp en banduppspelning av ett förhör. Vidare sades att det ibland kan räcka med en mer summarisk återgivning av bevisupptagningen, t.ex. beroende på att bevisningen förlorat i betydelse.18
Genom hänvisningar i 23 kap. 13 och 15 §§, 41 kap. 3 §, 43 kap. 3 § fjärde stycket och 46 kap. 3 § fjärde stycket RB gäller bestämmelserna i 35 kap. 13 § RB även när bevis tagits upp under förundersökning i brottmål i syfte att få fram underlag för åtalsfrågans bedömande, i syfte att beviset skall användas som processmaterial, när rätten tagit upp bevisning för framtida säkerhet och när rätten tagit upp bevisning i samband med att en huvudförhandling har ställts in. Om däremot huvudförhandlingen påbörjats varpå någon hörts i bevissyfte och sedan förhandlingen ställs in, gäller inte 35 kap. 13 § RB men – vid ny huvudförhandling – likalydande bestämmelser i 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB vid bedömningen av frågan om förhöret skall tas om.
Regeln i 35 kap. 13 § RB avser endast situationer då huvudförhandling skall hållas. Det finns inte några särskilda regler för hur rätten skall tillgodogöra sig bevisning som tagits upp utom huvudförhandling om huvudförhandling sedan inte behövs. Eftersom förhör regelmässigt dokumenteras genom ljudinspelning torde det tekniskt gå till så att domaren spelar upp bandet på sin kammare, eller om fler domare deltar, i samband med en föredragning.19
När det gäller bevisupptagning för rättegångsfrågor m.m. avgörs i regel den fråga som beviset avser i nära samband med själva bevisupptagningen. Några särskilda regler om hur beviset skall läggas fram i sådana situationer finns inte och torde heller inte behövas då den domare som närvarar vid bevisupptagningen och den som prövar den uppkomna frågan regelmässigt är identiska.
6.2.5 Beviset tas upp vid huvudförhandling och därefter hålls ny huvudförhandling
Det finns situationer då bevisupptagning kan komma att ske vid en huvudförhandling eller i samband med en sådan trots att målet inte avgörs vid den huvudförhandlingen. Eftersom reglerna för när ett
18Prop. 1986/87:89 s. 171.19 Förfarandesättet är som sagt ovanligt i tingsrätt. I hovrätt är det däremot inte alldeles ovanligt att det i mål som avgörs utan huvudförhandling förekommer muntlig bevisning. Rätten tillgodogör sig då denna genom avlyssning av tingsrättens ljudinspelning.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
211
bevis som tagits upp vid en sådan första huvudförhandling måste tas upp på nytt vid en eventuellt ny huvudförhandling är likalydande med dem som reglerar när ett förhör som tagits upp utom huvudförhandling måste tas upp på nytt, finns det skäl att behandla dessa i samma sammanhang.
Enligt bestämmelserna om uppskov och avbrott i 43 kap. 11 § och 46 kap. 11 § RB, skall en huvudförhandling genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. Om huvudförhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I andra fall skall förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning, huvudförhandlingens längd eller andra särskilda omständigheter, får emellertid längre uppehåll göras. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll gjorts i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Är det inte fallet kan alltså fortsatt huvudförhandling hållas även efter ett lite längre uppehåll.
Om en ny huvudförhandling måste hållas finns det i 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB särskilda regler om bevisupptagningen vid denna. Enligt dessa bestämmelser skall målet enligt huvudregeln företas till fullständig handläggning. I paragrafen finns emellertid en särbestämmelse. Bevis som tagits upp vid tidigare handläggning – vanligen vid den förra huvudförhandlingen – skall tas upp på nytt, endast om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte finns något hinder mot att ta upp beviset. Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt. Kriteriet för när förnyad bevisupptagning skall ske är således det samma som för när ny bevis bevisupptagning skall ske enligt de allmänna reglerna i 35 kap. 13 § RB.
Det framgår inte av bestämmelserna om samma domare måste delta vid båda förhandlingarna för att ny bevisupptagning vid den nya huvudförhandlingen skall kunna underlåtas. Vissa uttalanden av Processlagberedningen tyder dock på att man vid den tidpunkten utgått från detta.20 Detta kan, enligt utredningens uppfattning inte anses gälla i dag, i vart fall inte generellt. De vanliga reglerna i 35 kap. 13 § första stycket RB om när omförhör skall hållas i händelse av att bevis tagits upp utom huvudförhandling gör inte någon uttrycklig skillnad mellan situationer då det är samma domare som varit med vid bevisupptagningen och sedan deltar i huvudförhandlingen och när detta inte är fallet. Omförhör måste
Bevisupptagning SOU 2001:103
212
självfallet kunna underlåtas även om inte samma domare varit med vid båda tillfällena. En annan sak är att dessa omständigheter tillsammans med tidsperspektivet ibland kan få betydelse vid bedömningen av frågan om omförhör behövs.21
6.3 Överväganden
6.3.1 Enhetligare regler för bevisupptagning som inte sker vid huvudförhandling
Utredningens förslag: Gällande regler om när bevisupptagning
utom huvudförhandling är tillåten mjukas upp. Reglerna utsträcks till att omfatta i stort sett all sådan bevisupptagning under rättegången som kan förekomma vid andra tillfällen än vid huvudförhandling. – Förhör med vittne och formellt förhör med part skall – utöver i de fall där det är tillåtet i dag – kunna få ske utom huvudförhandling, om det kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan sådan förhandling. Den föreslagna regeln omfattar dels sådana fall då förhöret avser en fråga om saken som senare skall prövas vid huvudförhandling, dels sådana fall då förhöret avser vissa rättegångsfrågor som inte behöver prövas i samband med huvudförhandling och dels – som direkt framgår – då huvudförhandling överhuvudtaget inte skall hållas i målet (36 kap. 19 § RB). Motsvarande regler föreslås i fråga om syn (39 kap. 2 § RB). – När rätten skall besluta i en rättegångsfråga som sedan skall prövas på nytt vid målets avgörande skall vittnesförhör och formellt förhör med part få hållas utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser. Motsvarande regler föreslås i fråga om syn (39 kap. 2 § RB). – Har bevis tagits upp utom huvudförhandling i ett dispositivt tvistemål skall beviset inte få tas upp på nytt vid huvud-
21 Här kan åter erinras om rättsfallet RÅ 1997 ref. 10. Regeringsrätten kom där fram till att om bevisupptagning skett och det sedan dröjde en längre tid innan avgörandet inte vissa av de domare som avgör målet får ha varit med vid bevisupptagningen medan andra inte har varit det.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
213
förhandlingen om ingen av parterna begär det (35 kap. 13 § RB). Detsamma föreslås gälla i dispositiva tvistemål om ny huvudförhandling hålls och bevisning har tagits upp vid den föregående förhandlingen (43 kap. 13 § RB).
Sedan RB:s tillkomst gäller att mål skall avgöras efter huvudförhandling och att naturligtvis i konsekvens härmed bevisupptagningen skall ske vid denna. Förutsättningarna att göra en korrekt bevisvärdering anses då som störst, vilket i sin tur leder till att chanserna ökar för en riktig utgång i målet. Utredningen vill redan här förutskicka att dessa grundläggande tankar i RB i stort överensstämmer med den uppfattning utredningen har.
Utredningens uppdrag i ett mer övergripande perspektiv går bl.a. ut på att undersöka i vilken mån vissa muntliga inslag kan förekomma inom ramen för handläggningen av ett mål som skall avgöras utan huvudförhandling. Vilka sorters sammanträden som kan hållas i dessa fall och vad som kan behandlas vid dem har diskuterats i kapitel 4. Frågan om muntlig bevisning togs inte upp i det sammanhanget.
När man diskuterar formerna för bevisupptagning – i praktiken muntlig bevisning – måste en åtskillnad göras mellan mål som beräknas kunna avgöras utan huvudförhandling och mål som skall avgöras efter huvudförhandling. Vidare förutsätts bevisning i vissa fall kunna förekomma även för frågor som inte avser avgörandet av själva saken, såsom olika rättegångsfrågor.
6.3.1.1 Mål som avgörs utan huvudförhandling
Tvistemål som avgörs utan huvudförhandling omfattar i regel inte någon muntlig bevisning. Åberopas ett vittne eller skall part höras under sanningsförsäkran anses nämligen i regel huvudförhandling behövas ”med hänsyn till utredningen”, se 42 kap. 18 § första stycket 5 RB.22
22 Brottmål får enligt gällande regler inte prövas i sak utan huvudförhandling oavsett om muntlig bevisning förekommer eller inte. Utredningen har emellertid föreslagit att vissa enklare brottmål skall kunna tillåtas få avgöras utan huvudförhandling, se avsnitt 4.5.4.1. (45 kap. 10 a § RB). Liksom vad beträffar tvistemålen får inte ett brottmål avgöras utan huvudförhandling om en sådan behövs med hänsyn till utredningen. Utrymmet för att anse att huvudförhandling inte behövs i ett brottmål, om muntlig bevisning förekommer, torde vara försvinnande lite och därför exemplifieras i detta avsnitt endast med tvistemål.
Bevisupptagning SOU 2001:103
214
Ett förhör med ett vittne eller en part skulle, enligt utredningens uppfattning, kunna tillåtas förekomma – trots att målet avgörs utan huvudförhandling – om förhöret endast avser en begränsad del av saken medan målet i övrigt är sådant att det lika bra kan avgöras utan sådan förhandling. Att avgöra ett mål genom huvudförhandling kostar i regel alltid mer pengar – såväl för parter som för det allmänna – än att avgöra det utan huvudförhandling. Så är fallet även om man beaktar att bevisupptagning utom huvudförhandling naturligtvis också är förenat med vissa kostnader. Dessutom går det i regel snabbare att avgöra målet, om huvudförhandling inte behöver sättas ut. Domstolen är mer flexibel när det gäller att avsätta tid för att avgöra ett mål på handlingarna än när det gäller att planera in en huvudförhandling. Detta gäller naturligtvis särskilt om fler än en domare skall delta i avgörandet. Ett sammanträde för bevisupptagning är lättare att foga in i domstolens övriga verksamhet. Man kan då också i högre grad ta hänsyn till den eller de som skall höras möjligheter att inställa sig inför rätten.
Enligt gällande rätt är emellertid, som framgått, förutsättningarna för bevisupptagning utom huvudförhandling konstruerade utifrån att det verkligen hålls en huvudförhandling i målet. Sådan bevisupptagning får ske endast om vittnet inte kan komma till huvudförhandlingen eller om kostnaderna och olägenheterna för vittnet att komma till huvudförhandlingen inte är rimliga. Det är således av lagtekniska skäl tveksamt, om det går att avgöra ett mål utan huvudförhandling när det förekommer muntlig bevisning. I vart fall är inte regelverket otvetydigt. Förekomsten av muntlig bevisning har dock inte ansetts utgöra något absolut hinder mot att avgöra ett mål utan huvudförhandling.23
Det finns en klar fördel med att ha en enhetlig regel som anger under vilka förutsättningar upptagning av muntliga förhör får ske utom huvudförhandling. Även om den aktuella regeln – 36 kap. 19 § RB – inte enligt sin lydelse har avsett andra situationer än sådana då huvudförhandling faktiskt skall hållas, bör därför denna bestämmelse utvidgas till att omfatta förhör i bevissyfte då huvudförhandling inte beräknas behöva hållas i ett mål. En likalydande regel föreslås vad beträffar syn.
23 Fitger 17:8 och 42:55. Det understryks där att om det skall förekomma muntlig bevisning i ett mål får ett avgörande utan huvudförhandling ske endast om det är tillåtet att ta upp bevisning utom huvudförhandling.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
215
Utredningens förslag innebär inte att man mer allmänt skulle kunna avstå från huvudförhandling i de fall där en sådan med nu gällande regler är motiverad. Bevisvärderingen vinner i allmänhet alltid på att göras i direkt anslutning till bevisupptagningen. Är det fråga om ett mer omfattande förhör eller flera förhör bör bevisupptagningen hållas i samband med huvudförhandling. Förslaget kan sägas innebära att frågan i vilken mån det är lämpligt att låta muntlig bevisning ingå i ett mål som skall avgöras utan huvudförhandling får en enhetlig reglering i 42 kap. 18 § RB och inte som det i viss mån är nu i både 42 kap. 18 § och 36 kap. 19 § RB.
6.3.1.2 Mål som avgörs efter huvudförhandling
Bortsett från situationen när ett vittne inte kan komma till en huvudförhandling, kräver gällande lagstiftning, för att tillåta upptagning av förhöret utom huvudförhandling, att vittnets inställelse vid huvudförhandlingen skall medföra kostnader eller olägenheter som inte är rimliga i förhållande till betydelsen av att vittnet hörs vid huvudförhandlingen.
Ett tyvärr inte alldeles ovanligt fenomen är att den tilltalade inte inställer sig till en huvudförhandling i brottmål medan vittnen och målsäganden gör detta. Med hänsyn till att gällande regler förutsätter orimliga kostnader och orimliga olägenheter är det sällan som frågan om bevisupptagning i samband med att en påropad huvudförhandling ställs in ens kommer upp. Kostnader för vittnet i form av förlorad inkomst och för t.ex. bussbiljett kan visserligen uppkomma, men dessa är sällan orimliga. Olägenheter – vittnet kanske skulle åka bort eller sitta i ett sammanträde – kan uppstå. Däremot bedöms – om frågan ens berörs – sällan sådana olägenheter vara orimliga i förhållande till betydelsen av att vittnet hörs vid huvudförhandlingen. Åtskilliga besvärligheter, om än inte orimliga, kan alltså drabba ett vittne eller annan, som kanske vid flera tillfällen behöver inställa sig till en huvudförhandling som sedan inte blir av. Man kan utan att överdriva säga att de vittnen som får återkomma till domstolen – kanske vid flera tillfällen – kommer att föra med sig, och inte heller utan skäl, en ganska trist bild av hur rättsmaskineriet fungerar. Denna frustration skall vägas mot vad som i en del fall verkligen står att vinna med att förhöret hålls vid huvudförhandlingen.
Bevisupptagning SOU 2001:103
216
Den nyss beskrivna situationen torde vara vanligast i brottmål men kan naturligtvis uppkomma även i vissa tvistemål.
Ibland kan det framstå som lämpligt att ta upp bevisning utom huvudförhandling i annat sammanhang än då en huvudförhandling påropats. Även i sådana situationer kan gällande bestämmelser ibland te sig för stelbenta. Spannet mellan de orimliga fallen och de allmänt förtretliga kan uppfattas vara för stort.
Det är viktigt att ha klart för sig att reglerna i 36 kap. 19 § RB endast tar sikte på frågan när muntlig bevisning får tas upp utom huvudförhandling. I vilken mån sedan ett omförhör måste hållas vid huvudförhandlingen regleras för tingsrätternas del i 35 kap. 13 § första stycket RB. Av denna bestämmelse följer att bevis som tagits upp utom huvudförhandling skall tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset.
Gällande rätt torde förutsätta att man, om förhör utom huvudförhandling övervägs, skall kunna utgå från att vittnet inte behöver höras på nytt. Om rätten, när frågan kommer upp, bedömer det som sannolikt att vittnet måste höras på nytt, har det ansetts att något förhör utom huvudförhandling inte bör få hållas.24 En brist i detta synsätt är emellertid att frågan om det är av betydelse att höra om vittnet många gånger inte kan bedömas korrekt förrän bevisupptagningen har skett och det drar ihop sig till huvudförhandling. Även om det från början varit tveksamt om bevisupptagning utom huvudförhandling var lämplig kan förhållandena ändras, inte minst i brottmål. Det kanske inte förrän efter förhöret visar sig att detta inte var av den betydelse som den åberopande parten hoppats. Likaså kan det naturligtvis visa sig att ett förhör som bedömts kunna hållas utom huvudförhandling sedan ändå måste tas om.
Ett sätt att komma tillrätta med den nu antydda problematiken är att mjuka upp reglerna för när det skall vara tillåtet att ta upp muntlig bevisning utom en huvudförhandling men att – såsom i och för sig redan nu är fallet – göra den slutgiltiga bedömningen av om nytt förhör måste hållas först när det drar ihop sig till huvudförhandling. Ett sådant synsätt kan i viss mån sägas innebära att tyngdpunkten vid bedömningen av om bevisupptagning vid annat tillfälle än vid huvudförhandlingen skall tillåtas, förskjuts från vilka skälen är för en sådan begäran – sådana finns i regel – till frågan om det kan antas räcka med detta enda förhör.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
217
Utredningen menar att parter framförallt i dispositiva tvistemål bör ha ett betydande inflytande men också ett mer sammanhängande ansvar över processuella frågor som kan uppkomma under handläggningen av ett mål. Om därför en part anser att omförhör inte behöver hållas, bör rätten i regel inte tillåtas resa några hinder häremot. Motpartens uppfattning måste emellertid tillmätas stor betydelse. Åberopas ett vittne kan det vara svårare att föra motbevisning vid själva huvudförhandlingen om beviset tagits upp i ett annat sammanhang.
När frågor som de diskuterade övervägs måste det även tas hänsyn till på vilket sätt ett förhör utom huvudförhandlingen dokumenteras. RB:s reglering av frågan grundar sig delvis på att alterativet till direktförhör under huvudförhandling var uppläsning av en skriftlig sammanfattning av det tidigare förhöret som upprättats av domstolen. Under senare tid har de skriftliga sammanfattningarna kommit att ersättas av ljudinspelningar. I en departementspromemoria föreslås en ändring av 6 kap. 6 § RB.25 Förslaget, som syftar till att minska antalet omförhör i hovrätten, går ut på att berättelser som avges i bevissyfte skall tas upp genom videoinspelning, om inte den som skall höras motsätter sig att medverka till detta eller det finns något annat skäl mot en sådan inspelning. Tanken är att de inspelade förhören sedan kan spelas upp i hovrätten. Nytt förhör skall, enligt förslaget, hållas endast om det är nödvändigt att ställa nya frågor (35 kap. 13 § andra stycket RB). Förslaget omfattar även förhör som hålls utom huvudförhandling. Det är givet att rättens bedömning av om ett omförhör måste hållas till inte oväsentlig del måste påverkas av om förhöret finns dokumenterat på videoband. Uppspelningen av ett förhör som spelats in på video ger ju rätten helt andra möjligheter att tillgodogöra sig förhöret än om det endast finns i skriftlig form eller på ljudband.
I anslutning till diskussionen om dokumentering av förhör på video kan också nämnas ett forskningsprojekt vid forskningsprojekt vid Psykologiska institutet vid Göteborgs universitet.26Syftet var att kartlägga de uppfattningar som polis, åklagare och domare har i centrala rättspsykologiska frågor, bl.a. vad som kan kallas vittnespsykologi. En enkät sändes ut och svarsfrekvensen var
25 Ds 2001: 36.26 Granhag, Pär Anders och Strömwall, Leif A, How to detect deception? Arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. Undersökningen presenteras också i Domstolsverket informerar nr. 9, den 16 oktober 2000.
Bevisupptagning SOU 2001:103
218
mycket hög. Slutsatserna baserades på ett underlag bestående av drygt 100 poliser, 150 åklagare och 250 domare. Undersökningen visade att majoriteten av de tillfrågade hade uppfattningen att det är lättare att upptäcka om en person ljuger då man förhör honom eller henne ”live” jämfört med att se exakt samma förhör på video. Domarna hade denna uppfattning i klart större utsträckning än vad åklagarna hade. Enligt de som genomfört undersökningen visar emellertid vetenskaplig forskning det motsatta, nämligen att det är svårare att upptäcka om en person ljuger då man sitter ”ansikte mot ansikte” jämfört med att se samma person på video. Vidare visade undersökningen att majoriteten av åklagarna och domarna ansåg att lögnare har ett mer eller lika yvigt kroppsspråk jämför med den person som talar sanning. Vetenskaplig forskning skall dock, enligt undersökningen, visa att den som ljuger har ett mer kontrollerat och stelt kroppsspråk än den som talar sanning. Givetvis får man inte dra alltför långgående slutsatser av undersökningen men klart är att den bör ge en tankeställare.
I ett tidigare avsnitt berördes frågan om vilken betydelse det kan ha om samma domare sitter med vid både bevisupptagningen och vid den kommande huvudförhandlingen. Enligt utredningens bedömning ställs det enligt gällande rätt inte något krav i detta hänseende. Inte desto mindre kan ett byte av domare ha viss betydelse för frågan om ett förhör måste tas om. Förutsättningarna för att undvika ett omförhör får generellt sett anses öka om det rör sig om samma domare vid båda tillfällen. En annan omständighet som kan få betydelse i sammanhanget är naturligtvis tidsperspektivet. Ju längre tid som går mellan bevisupptagningen och huvudförhandlingen, desto mer kan sägas tala för omförhör, även om detta inte alltid behöver vara fallet.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår utredningen att 36 kap. 19 § RB mjukas upp på så vis att upptagning utom huvudförhandling av ett vittnesförhör även skall kunna förekomma, om det kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandlingen. Detta kriterium är medvetet ganska vagt och utredningen avser härmed att man i fler situationer än i dag skall kunna ta upp bevisningen, men att sedan frågan om omförhör behövs får anstå till den bedömning som görs inför en huvudförhandling.
Det bör framhållas att ett förhör i anslutning till en inställd huvudförhandling i brottmål i allmänhet inte bör komma ifråga om
SOU 2001:103 Bevisupptagning
219
inte den tilltalades försvarare är närvarande och kan ställa frågor till vittnet. Detta följer redan av Europakonventionen.27
Förslaget omfattar genom hänvisning i 37 kap. 3 § och 40 kap. 11 § RB även parter som hörs i bevissyfte, målsägande som inte för talan och sakkunnig. Förslaget får även direkt verkan på frågan om omförhör i de situationer när någon hörs under en huvudförhandling och det sedan hålls en ny huvudförhandling i samma mål (43 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB). Utredningen föreslår också att bestämmelserna i 39 kap. 2 § RB, om när syn får hållas utom huvudförhandling, ändras i viss överensstämmelse med dem för muntlig bevisning. Det torde väl kanske inte bli så särdeles vanligt men kan i vissa fall underlätta handläggningen.
Utredningen föreslår slutligen att frågan om ett bevis skall tas upp på nytt vid huvudförhandlingen överlämnas till parterna i dispositiva tvistemål. Det kan påpekas att rätten inte på något sätt blir bunden vad beträffar bevisvärderingen av det skälet att parterna är överens om förfarandet vid bevisupptagningen.
6.3.1.3 Upptagning av bevis för prövning av rättegångsfrågor
När RB infördes utgick man från att bevisupptagning skulle kunna ske vid prövning av en rättegångsfråga. Sådan bevisupptagning förutsätts kunna ske både vid särskilda sammanträden och vid huvudförhandling.28
Rättegångsfrågor kan som framgått av ett tidigare avsnitt vara av mångahanda slag.29 Det finns emellertid skäl att dra en skiljelinje mellan sådana rättegångsfrågor som först prövas preliminärt och sedan skall prövas på nytt i samband med att målet avgörs och andra rättegångsfrågor som tar sikte på mer renodlade processuella frågor.
Till den förstnämnda sortens rättegångsfrågor räknas t.ex. interimistiska beslut om vårdnad och umgänge. Till denna grupp kan också beslut om straffprocessuella tvångsmedel hänföras. Utmärkande för denna typ av rättegångsfrågor är alltså att en ny prövning skall ske i ett senare skede av rättegången men på ett mer fullständigt material. Inför det interimistiska beslutet om vårdnad gäller det för domstolen att ta ställning till vem av föräldrarna som
27 Danelius a.a. s. 183.28 Gärde m. fl. s. 596 och 598 f.29SOU 1982:26 s. 244 f.
Bevisupptagning SOU 2001:103
220
är den lämpligaste vårdnadshavaren vilket oftast är huvudfrågan även vid huvudförhandlingen. Vid häktningsförhandlingen gäller att utröna om det finns sannolika skäl för att någon har begått ett brott. Vid den senare huvudförhandlingen kommer även denna fråga många gånger att vara den centrala. Om ett vittne skulle höras på ett preliminärt stadium, t.ex. vid en muntlig förberedelse i ett vårdnadsmål då ett yrkande om ett interimistiskt beslut framställts, är det sannolikt att vittnet kommer att berätta om samma sak vid huvudförhandlingen.30
Om bevisupptagning för prövning av en rättegångsfråga – mot bakgrund av Gärdes m.fl. uttalanden – är att anse som generellt tillåtet kan man fråga sig varför det inte förekommer oftare när en interimistisk fråga i ett vårdnadsmål skall prövas. Hur en sådan prövning faller ut har stor betydelse – ofta avgörande – för hur utgången i målet slutligen skall bli.
Svaret är att söka i det förhållandet att även om en interimistisk fråga i ett vårdnadsmål numera räknas som en rättegångsfråga var antagligen inte detta fallet vid RB:s tillkomst (denna typ av beslut fanns knappt då i den form de har i dag). Rättegångsutredningen diskuterade särskilt detta och kom då fram till att övervägande skäl talade för att de interimistiska besluten i vårdnadsmål borde hänföras till rättegångsfrågorna.31 Därefter har de också betraktas som sådana.32 Rättegångsutredningen föreslog även en regel med innebörd att om det, på grund av att beslut i viss fråga skulle fattas under förberedelsen eller om det annars med hänsyn till omständigheterna, var av synnerlig vikt att ett vittnesförhör togs upp före huvudförhandlingen detta skulle kunna ske enligt reglerna om förhör med vittne utom huvudförhandling (36 kap. 19 § RB). Som exempel gavs beslut om tvångsmedel eller om ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål.33
Man kan nog utgå från att Rättegångsutredningen inte hade de mer renodlade processuella frågorna i åtanke när de lade fram förslaget. I lagstiftningsärendet avvisades förslaget som främst ansågs ta sikte på interimistiska beslut i vårdnadsmål.34 Detta skedde bl.a. med hänvisning till vissa synpunkter som utredningen om barnens
30 Det kan noteras vad beträffar häktningsfrågan att det är endast när det gäller utredningen om brottet som det krävs särskilda skäl för att lägga fram bevisning. Vad beträffar bevisning om de särskilda häktningsskälen krävs inte några särskilda skäl.31SOU 1982:26 s. 244 f.32 Se t.ex. prop. 1999/2000:26 s. 145.33SOU 1982:26 s. 453.34Prop. 1986/87:89 s. 180.
SOU 2001:103 Bevisupptagning
221
rätt tidigare hade framfört.35 Den utredningen framhöll t.ex. att bevisupptagning inför ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål kunde skärpa motsättningarna mellan föräldrarna. Det kunde också, enligt utredningen, finnas risk för att parternas ombud regelmässigt skulle känna sig nödsakade att begära bevisupptagning för att tillgodose sina klienters intressen, vilket skulle förrycka tyngdpunkten i rättegången
Eftersom Rättegångsutredningens förslag avvisades är det tveksamt i vilken mån den generella möjligheten att lägga fram bevis för prövning av en rättegångsfråga gäller annat än de mer renodlade processuella frågorna, låt vara att Rättegångsutredningen i systematiskt hänseende klassificerade frågor om interimistiska beslut såsom rättegångsfrågor.
Det bör påpekas att det förbud mot bevisning som därför möjligen får anses råda endast gäller muntlig sådan, närmare bestämt förhör med andra än parterna.36 Finns det i akten skriftliga handlingar som har karaktären av bevis torde rätten vara oförhindrad att låta dessa påverka beslutet utan att de ens läses upp. Omedelbarhetsprincipen gäller endast vid huvudförhandling. En särskild sorts handling som brukar förekomma i dessa sammanhang är de s.k. snabbyttrandena från socialnämnden. Innehållet i dessa kan ha olika karaktär men räknas under alla omständigheter som bevis.
Utredningens uppfattning är att ett bevis i regel skall tas upp endast vid ett tillfälle under en och samma rättegång. Det bästa tillfället att göra detta är oftast vid huvudförhandlingen om sådan hålls. Utredningen menar att vittnesförhör i syfte att skapa underlag för ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål bör undvikas. De interimistiska besluten är just preliminära och som sådana avsedda att grundas på ett smalare underlag än det slutgiltiga avgörandet. Utan att man ger sig i kast med den ytterst komplicerade frågan om beviskrav och bevisvärdering kan det sägas att det för att rätten skall kunna meddela ett interimistiskt beslut inte krävs ”full bevisning”. Hade sådan lagts fram kunde ju målet många gånger avgöras direkt. Själva poängen med ett interimistiskt beslut är just att det
35SOU 1979:63 s. 107 f. Utredningens synpunkter utgjorde inte en reaktion på Rättegångsutredningens förslag som ju kom flera år senare och som förutsatte att ”synnerliga skäl” förelåg för bevisupptagning, utan innebar ett generellt ställningstagande till frågan om muntlig bevisning i samband med interimistiska beslut i ett vårdnadsmål.36 Vid ett sammanträde som har till syfte bl.a. att skapa underlag för ett interimistiskt beslut om vårdnad ställs ofta frågor till parterna som alltså i allmänhet är personligen närvarande. Självklart får dessa ”förhör” betydelse i bevishänseende även om någon formell bevisupptagning inte sker.
Bevisupptagning SOU 2001:103
222
skall kunna meddelas utan allt det material som finns inför det slutliga avgörandet. Det interimistiska beslutet om t.ex. vårdnad gäller fram till huvudförhandlingen vid vilken frågan skall prövas på nytt. Det förutsätts också att interimistiska beslut i familjemål kan bli ”fel”. Det finns därför i regel en möjlighet för rätten att när som helst ändra ett sådant (14 kap. 7 § tredje stycket äktenskapsbalken, 6 kap. 20 § tredje stycket föräldrabalken och 7 kap. 15 § tredje stycket föräldrabalken). Även här kan en jämförelse göras med tvångsmedlen. Finns inte längre skäl för dessa skall rätten upphäva beslutet (24 kap. 20 §, 25 kap. 7 §, 26 kap. 6 § och 27 kap. 8 § RB).
Även om utredningens bedömning är att vittnesbevisning i regel inte bör tillåtas i samband med interimistiska beslut skulle det vara olyckligt att helt stänga dörren för denna möjlighet att bredda beslutunderlaget. Det kan finnas mycket särpräglade situationer där det bör tillåtas. Utredningen föreslår därför att vittnesbevisning, om det finns synnerliga skäl, skall kunna tillåtas i samband med prövning av interimistiska beslut. Detsamma bör gälla för syn.
När det gäller häktning och andra tvångsmedel i brottmål har alltsedan RB:s tillkomst gällt att t.ex. vittnesbevisning får läggas fram om det finns särskilda skäl. Utredningen ser inte någon anledning att ändra på denna ordning som efter allt att döma har fungerat väl. Lagstiftningen bör mot bakgrund härav lämpligen utformas på det viset att huvudregeln – kravet på synnerliga skäl – förses med ett undantag som hänvisar till andra särskilda bestämmelser. Det kan också visa sig nödvändigt med hänsyn till andra processordningar som har en annan syn på denna fråga men som i övrigt hänvisar till RB.
Till den andra kategorin – de mer renodlade processuella frågorna – hör t.ex. frågor om rättegångshinder och jäv. Utmärkande för denna sorts rättegångsfrågor är att prövningen endast skall ske vid ett tillfälle. I dessa fall finns anledning att anlägga ett annat synsätt. Den omständigheten att regeringen inte antog Rättegångsutredningens förslag kan som framgått nämligen inte anses ha fått till följd att möjligheten att lägga fram bevis vid prövningen av dessa sorters rättegångsfrågor upphörde. Utmärkande för denna grupp rättegångsfrågor är att en prövning av frågan i regel inte kommer till stånd i ett senare skede av rättegången. Har en part gjort gällande att rättegångshinder föreligger kan hela rättegången avslutas genom ett beslut om avvisning. Det innebär att ett vittne som hörs
SOU 2001:103 Bevisupptagning
223
i samband med en sådan prövning inte kommer att höras igen. Dessa frågor kan av naturliga skäl vara utomordentligt viktiga för parterna. Utredningen ser inte någon anledning att begränsa parternas möjlighet att åberopa bevisning om en sådan fråga kommer upp. Någon specialreglering – utöver de förslag utredningen redan lämnat – behövs inte för dessa situationer. Kan det antas att nytt förhör inte behöver hållas vid en huvudförhandling kan också bevisupptagning utom huvudförhandling tillåtas med tillämpning av 36 kap. 19 § första stycket 3 RB. Eftersom de frågor som avses här i allmänhet inte behöver prövas vid huvudförhandling torde detta vara det vanligaste. Hålls särskild huvudförhandling för rättegångsfrågan – med stöd av 42 kap. 20 § första stycket RB – saknar däremot bestämmelserna i 36 kap. 19 § RB praktisk betydelse.
Genom utredningens förslag om upphävande av 36 kap. 19 § andra stycket RB (se avsnitt 4.5.1.2) kan vid ett sammanträde under förberedelsen parterna utveckla sina ståndpunkter i den aktuella frågan och därefter bevisningen tas upp.
225
7 Förhör
7.1 Om förhöret i allmänhet
I 36 kap. RB regleras förhör av vittne. Flera av bestämmelserna i detta kapitel, bl.a. 16 §, gäller genom hänvisning i 37 kap. RB även förhör med parter och målsägande som inte för talan.
För själva förhöret gäller enligt 36 kap. 16 § första stycket RB att ett vittne skall avge sin berättelse muntligen. Skriftliga vittnesberättelser får varken uppläsas eller åberopas men vittnet får med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.1 Att vittnet skall avge sin berättelse genom ett fritt muntligt anförande står bäst i överensstämmelse med principen om det bästa bevismaterialet. Kravet på muntlighet i detta hänseende har ansetts utgöra en reaktion mot RB:s föråldrade och häftigt kritiserade system med skriftliga vittnesberättelser varigenom sådana berättelser endast attesterades.2
Förbudet mot skriftliga berättelser regleras också i 35 kap. 14 § RB. Denna bestämmelse tar sikte på förbudet mot att åberopa vad t.ex. ett vittne skrivit ned om en händelse. Förbudet i 36 kap. 16 § avser situationer när vittnet är närvarande inför rätten men i stället för att fritt berätta om den aktuella händelsen endast beedigar att en skriftligt upprättad berättelse är riktig eller också läser upp en sådan berättelse.
Kravet på en fri muntlig berättelse innebär också att rätten eller en part enligt huvudregeln inte får lägga sådant i mun på vittnet som han berättat tidigare i anledning av rättegången. Förhöret skall vara ”spontant”. Detta kommer till uttryck i 36 kap. 16 § andra stycket RB. Där anges att vid vittnesförhör får vad vittnet tidigare anfört inför rätta eller inför åklagare eller polis läggas fram endast
1 Jfr reglerna om partssakkunniga. Enligt 40 kap. 19 § RB skall vid förhör av sådana sakkunniga reglerna om vittnen tillämpas. Enligt en särregel får dock, om rätten finner det lämpligt, ett skriftligt utlåtande helt eller delvis uppläsas.2 Fitger 36:38.
Förhör SOU 2001:103
226
när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare anfört eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller vill yttra sig. Dessa uppgifter kan läggas fram på olika sätt. Det vanliga är att de läses upp men finns förhöret inspelat på ljud- eller videoband kan i stället detta spelas upp.3
Förhör ”inför rätta” omfattar främst ett förhör som tagits upp utom huvudförhandling. Det omfattar också det fallet att ett vittne hörts vid huvudförhandling och det sedan hålls ny huvudförhandling där vittnet hörs på nytt. Förhör ”inför rätta” omfattar vidare situationen när en dom överklagas och nytt förhör med vittnet skall hållas i överrätten. Förhör inför åklagare eller polismyndighet avser naturligtvis förhör som hålls före eller under en förundersökning.
En fråga som utredningen har ställt är i vilken mån tidigare förhör – särskilt videodokumenterade – kan användas vid det egentliga förhöret vid huvudförhandlingen. Den frågan är särskilt intressant för brottmålens del eftersom det under en förundersökning hålls åtskilliga förhör med de personer som sedan skall höras vid huvudförhandlingen.
I det föregående avsnittet föreslog utredningen att reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling skulle mjukas upp. Om ett vittnesförhör hålls enligt de reglerna och rätten sedan beslutar om omförhör, kan det finnas skäl att överväga, om inte det äldre förhöret ändå i viss mån skulle kunna användas i samband med det nya förhöret.
7.2 Videodokumentation av förhör under förundersökning
Vid sidan av det generella förbudet mot fotografering i 5 kap. 9 § RB och förbudet mot att åberopa en videoinspelning av ett vittnesförhör i 35 kap. 14 § RB, finns det inte några särskilda bestämmelser som anger i vilken utsträckning en videoinspelning kan användas i samband med en förestående eller pågående rättegång. Det finns inte heller några regler om videoinspelning i 23 kap. RB, som handlar om förundersökning, eller i förundersökningskungörelsen (1947:948).4
3Prop. 1986/87:89 s. 175.4 Åklagarutredningen diskuterade frågan om användande av videoteknik under förundersökningen. Utredningen menade, med hänsyn till att det var angeläget att slå vakt om omedelbarhetsprincipen, att det inte var lämpligt att i större utsträckning än vad som tilläts enligt
Förhör
227
7.2.1 Förhör med barn
I promemorian Brottsoffren i blickpunkten – åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning konstateras att det gällande regelsystemet möjliggör användning av videoteknik under förundersökning och rättegång då det är aktuellt att höra barn och ungdomar under förundersökningen.5
Det förekommer ibland att någon part önskar höra ett barn som vittne. Är den som åberopas som vittne under 15 år skall rätten pröva om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt att han eller hon hörs som vittne (36 kap. 4 § RB). Kommer rätten fram till att detta inte är lämpligt kan undantagsbestämmelsen i 35 kap. 14 § första stycket 2 RB – förhör med vittnet kan inte hållas – bli tillämplig. Barnets utsaga får då läggas fram på annat sätt. Oftast går det till på det viset att ett videoinspelat förundersökningshör spelas upp vid huvudförhandlingen.
Är det barnet som har drabbats av brott och alltså uppträder som målsägande i rättegången, finns det inte några särskilda bestämmelser som reglerar i vilka fall ett direkt förhör inför rätten får ske med barnet. Bestämmelserna i 37 kap. RB – som gäller part och målsägande som inte för talan – hänvisar inte tillbaka till 36 kap. 4 § RB. Det vanliga är emellertid även i detta fall att barnet hörs under förundersökningen och att detta förhör spelas in på video för att sedan spelas upp under huvudförhandlingen.
I samband med rättegångar där förhör med barn läggs fram i form av en videouppspelning har innebörden av artikel 6 i Europakonventionen uppmärksammats. I artikeln sägs bl.a. att envar när det gäller anklagelser mot honom för brott skall vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång och att den anklagade härvid skall ha rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen mot honom.
Svenska domstolar godtar att förhör med barn sker under förundersökningen och att det där spelas in på videoband för att sedan spelas upp vid huvudförhandlingen. För att förfarandet skall vara förenligt med Europakonventionen har det ansetts att försvaret skall ha möjlighet att ta del av vad som förekommit vid förhöret och få till stånd kompletterande förhör redan innan åtal har väckts. Det har vidare diskuterats om det enligt konventionen även krävs
gällande regler ersätta förhör vid huvudförhandlingen med videoförhör under förundersökningen. Dessutom antog utredningen att för vuxna personer kunde videoinspelning av förhöret försvåra förhöret genom att den hörde hade svårt att agera naturligt och avspänt framför en kamera, se SOU 1992:61 s. 382.5Ds 1993:29 s. 58 f.
Förhör SOU 2001:103
228
att försvararen är närvarande vid det kompletterande förhöret och på så sätt direkt kan ställa frågor till barnet. Så är nog emellertid inte fallet.6 Ett särskilt problem som uppmärksammats är att försvaret kommer in för sent i proceduren eftersom barnet ofta hörs innan skälig misstanke har riktats mot någon. När försvarare väl utsetts har de för den kommande rättegången grundläggande förhören redan hållits.
HD har uttalat sig om bevisningens förhållande till artikel 6 i Europakonventionen och dessutom allmänt om sådan bevisnings tillförlitlighet i ett mål rörande sexualbrott mot barn där den huvudsakliga bevisningen utgjordes av videoinspelade förhör med barn.7 HD konstaterade först att förhören med barnen skett utan att försvaret var närvarande. Genom att försvaret fick tillfälle att gå igenom förhören och begära komplettering av dem innan åtal väcktes, var förfarandet förenligt med konventionen. Därefter sägs att, eftersom HD inte kunde grunda sin bedömning av frågan om målsägandenas trovärdighet och lämnade uppgifters tillförlitlighet på sådana intryck som förhör omedelbart förmedlar, uppgifterna måste behandlas med särskild försiktighet. Uppgifterna från de videoinspelade förhören kunde emellertid vara tillräckligt för en fällande dom under vissa förutsättningar. För att så skulle vara fallet, anförde HD, måste det krävas, förutom att förhören skett under betryggande former, bl.a. att uppgifterna i och för sig framstår som sannolika och inbördes förenliga, att berättelserna inte innehåller moment som ger anledning betvivla uppgifterna samt att dessa inte motsägs av annan utredning.
7.2.2 Förhör med andra
Videoinspelning under förundersökning av förhör med andra än barn torde förekomma i begränsad omfattning. Visserligen kan polis och åklagare ha användning av en sådan inspelning av förhöret under själva förundersökningen. Däremot lägger bestämmelserna i 35 kap. 14 § RB om förbud mot att åberopa en skriftlig berättelse (vilket alltså även tar sikte på videoinspelning), i dag hinder i vägen för att i stället för att höra personen vid en huvudförhandling där direkt åberopa de videoinspelade förhören.
Förhör
229
Från inspelning av förhör i bevissyfte måste skiljas inspelning för andra ändamål, t.ex. en brottsplatsrekonstruktion. Det är heller inte ovanligt att följderna av en misshandel dokumenteras på video. Det är en variant av det mer vanliga förfarandet att fotografera uppkomna skador. Sådana fotografier åberopas regelmässigt i brottmål som rör misshandel och att i stället videofilma skadorna kan ses som en teknisk utbyggnad av användandet av fotografier. En annan sak är om polisen i samband med videodokumentation av skador även ställer frågor till målsäganden. Det är inte tillåtet att åberopa sådana utsagor i större utsträckning än vad regeln i 35 kap. 14 § RB medger.
Det är väsentligt att framhålla skillnaden mellan sådana situationer där den som hörs och videofilmas sedan av någon anledning inte närvarar vid huvudförhandlingen och sådana situationer då den hörde finns närvarande i rättssalen och därigenom kan besvara kompletterande frågor.
För det förra fallet gäller regeln i 35 kap. 14 § RB. Även om denna regel mjukas upp kommer, till följd av den rättsbildning som skett bl.a. på grund av Europakonventionen, bestämmelsen ändå att tillämpas restriktivt när det gäller brottmål. Rättens allmänna skyldighet att se till så att ett brottmål blir tillfredsställande utrett innebär ju att den har ansvar för att se till att bevismaterialet läggs fram på det med hänsyn till omständigheterna bästa möjliga sättet och så att den tilltalades rättssäkerhet tillgodoses. Det som sagts om hanteringen och bedömningen av förhör med barn som spelats in på video, gäller således till övervägande del även förhör med vuxna under förundersökning som dokumenterats på samma sätt.
Om däremot förhöret spelas in på video men den hörde också inställer sig till huvudförhandlingen är det bestämmelsen i 36 kap. 16 § RB som reglerar i vilken mån videoinspelningen får spelas upp helt eller endast som komplement till det muntliga förhöret.
7.2.3 Projektet Kvinnofrid – Åtgärdsprogram för Åklagarmyndigheten i Malmö
Åklagarmyndigheten i Malmö har utarbetat ett särskilt åtgärdsprogram som behandlar de åtgärder som bör vidtas när kvinnomisshandel utreds. 8
8 Kvinnofrid – ett åtgärdsprogram för åklagarmyndigheten i Malmö.
Förhör SOU 2001:103
230
Målsäganden skall höras så fort som möjligt och detta inledande förhör skall i viss mån videofilmas. Det anges att videofilmning kräver målsägandens tillstånd. Som allmänna regler gäller att videoinspelningen skall ske i ett avskilt utrymme. Förhören skall alltid inledas med information om tid, plats och vilka personer som finns i rummet. Det skall framgå att målsäganden har gett tillstånd till inspelningen.
Videoinspelningen bör enlig programmet genomföras i två delar. I den första delen skall dokumentation av skadorna ske. En polisman filmar och en annan pekar på de skador som finns och lämnar eventuella förtydliganden. Målsäganden skall i denna del uppmanas att inte lämna några kommentarer. I den andra delen skall målsäganden i korthet berätta vad som hänt dvs. hur hon har fått skadorna och vem som tillfogat dem. Det skall av denna del också framgå om smärta eller rörelsehinder uppstått av misshandeln. Därefter kan förhörsledaren ställa eventuella korta kompletterande frågor. Det betonas att det inte är fråga om något ”riktigt” målsägandeförhör. Denna del av dokumentationen är tänkt att användas om målsäganden ”tar tillbaka” sina uppgifter och därmed 36 kap. 16 § jämförd med 37 kap. 3 § RB kan tillämpas.
Videodokumentation bör även ske av brottsplatsen. Särskild vikt skall fästas vid att dokumentera tecken på missbruk och våldsamheter.
Under rubriken Stängda dörrar och sekretess sägs i åtgärdsprogrammet att det för närvarande inte torde finnas lagligt stöd för att kräva att en videofilm skall få spelas upp bakom stängda dörrar vid en huvudförhandling.
7.2.4 Sekretessfrågor
Om ett förhör under förundersökningen spelas in på video och avsikten är att själva videoinspelningen skall användas som bevis ingår inspelningen som en del av förundersökningsprotokollet. Den blir därmed knappast en allmän handling förrän protokollet har justerats eller på annat sätt färdigställts. Om videoinspelningen åberopas som bevis och lämnas över till domstol utgör den en allmän handling hos domstolen.
En under förundersökningen gjord ljudinspelning som inte skall användas under rättegången behandlas som en minnesanteckning
Förhör
231
och bevaras därför endast till dess att förundersökningen är färdig.9Har förhöret spelats in med videoteknik kan inspelningen, enligt JO, däremot inte betraktas som en osjälvständig minnesanteckning enligt 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen utan den är att anse som sådant utredningsmaterial som skall arkiveras enligt reglerna för sådant material.10
Uppgifter i förundersökningen kan emellertid vara sådana att videoinspelningen inte är offentlig på grund av reglerna om sekretess, trots att förundersökningen avslutats. Enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 §sekretesslagen råder i allmänhet sekretess för uppgifter som är att hänföra till en förundersökning så länge denna pågår. Sekretessen upphör i de flesta fall när åtal väcks, dock inte när fråga är om t.ex. sexualbrott riktade mot barn.11
Förhör på video som är avsedda att användas i rättegången kan, om sekretessreglerna så tillåter, vara tillgängliga för allmänheten när förundersökningen är färdig. I de flesta fall blir materialet tillgängligt, om det lämnas till domstol med anledning av åtal. Börjar video att användas mer allmänt under förundersökningen för att dokumentera förhör, kan man nog i mer uppmärksammade rättegångar räkna med att journalister tar del av dessa förhör redan före huvudförhandlingen. Det kan få till följd att förhöret sänds i TV redan före huvudförhandlingen.
En ordning innebärande att videoinspelade förhör kanske visas i TV före eller under en pågående huvudförhandling kan inge vissa betänkligheter. Ännu inte hörda personer kan komma att påverkas, om de i TV får ta del av tidigare vittnesförhör. Risken ökar också, att någon som skall höras tillrättalägger sin berättelse så att den blir mer intressant för TV. Framförandet av en inspelning i TV kan även ses som ett integritetsintrång och rädslan för detta kan öka risken för att vittnen eller målsägande inte vill delta i rättegången överhuvudtaget.
Dessa risker uppmärksammades av Hovrättsprocessutred ningen.12 Utredningen föreslog att berättelser som lämnas i bevissyfte vid huvudförhandlingen skulle få tas upp på videogram. En förutsättning var dock att den som hördes samtyckte till detta. Utredningen menade att betänkligheterna mot videoinspelningar av förhör, bl.a. hänsynen till den hördes integritet och personliga
9 RÅFS 1997:11.10 JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 83.11RÅ 1989 ref. 56 och 9 kap.16 och 18 §§sekretesslagen; se även vad beträffar förhandlingssekretess vid domstolen 5 kap. 1 § RB.12SOU 1995:124.
Förhör SOU 2001:103
232
säkerhet, var så starka att förslag som innebar en allmän möjlighet för domstolarna att spela in förhör på video inte borde läggas fram, i vart fall inte utan en djupare analys av för- och nackdelar med en sådan ordning.13
De grundläggande reglerna om rätten att få ta del av allmänna handlingar finns i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Där räknas de intressen upp som får ligga till grund för sekretess av allmän handling. De intressen som främst här har betydelse är, dels punkten fyra, intresset att förebygga eller beivra brott, dels punkten sex, skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållande. Av betydelse är också bestämmelsen i 2 kap. 12 tryckfrihetsförordningen, där det anges att en allmän offentlig handling på begäran skall lämnas ut genast eller så snart det är möjligt.
Frågan är om intresset av att motverka att vittnen påverkas eller lämnar TV-anpassade utsagor omfattas av skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (punkten sex). Vid ett förhör redogör ju den hörde i regel inte för sina personliga förhållanden utan för något som han eller hon har iakttagit. Det integritetsintrång någon upplever om förhöret med honom eller henne spelas in på video och kanske till och med sänds i TV består nog många gånger i en allmän obehagskänsla. Den obehagskänslan har nog de flesta som tvingas delta i en rättegång, men känslan förstärks genom videoinspelningen och risken att förhöret kan visas i bild i TV i stället för endast medelst ljud som fallet ju kan vara i dag. Det obehaget skall sannerligen inte förringas, men det är kanske inte helt säkert att det omfattas av undantagen från den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar som finns i tryckfrihetsförordningen. Sekretessen avser ju primärt innehållet i utsagan inte sättet som den förs fram på.14
Möjligen kan man tänka sig en annan bedömning om förhöret sker med en målsägande, alltså brottsoffret, eller en tilltalad. Dessa redogör ju i förhör oftast för saker som berör egna personliga förhållanden. En regel som mer allmänt begränsade offentligheten när det gäller uppgifter som framkommer i sådana förhör skulle emellertid kunna leda för långt. För att sekretessen överhuvudtaget skall fortsätta att gälla om ett sådant förhör spelats upp i domstol krävs det ju att det hållits inom stängda dörrar. En utveckling som går mot ökad sekretess i det hänseendet är varken möjlig eller ens önskvärd.
13 Ibid. s. 242 f.14 Denna fråga diskuteras i Ds 2001:36.
Förhör
233
Det som nu har sagts gäller sekretess avseende de uppgifter som sägs vid förhöret och som utgör den egentliga bevisningen. Ett exempel är att någon berättar om att han sett Pelle stjäla en bil. Men man kan också tänka sig att själva bilden eller uppgiften om bild, som alltså visar den som berättar, är en sådan uppgift som kan sekretessbeläggas. Vad som då omfattas av sekretessen är hur den hörde ser ut, hur han agerar, kliar sig på näsan, rodnar etc. (se vidare härom i nästa avsnitt).
7.3 Dokumentation av förhör inför rätten
Berättelser som avges i bevissyfte i tingsrätt eller hovrätt skall dokumenteras på så vis att de tas upp genom ljudinspelning eller, i den omfattning berättelserna kan antas vara av betydelse i målet, skrivas ned, se 6 kap. 6 § RB.
I departementspromemorian Hovrättsprocessen i framtiden föreslås bl.a. en ändring av 6 kap. 6 § RB.15 Förslaget, som syftar till att minska antalet omförhör i hovrätten, går ut på att berättelser som avges i bevissyfte skall tas upp genom videoinspelning, om inte den som skall höras motsätter sig detta eller om det finns något annat skäl mot en sådan inspelning. Tanken är att de inspelade förhören sedan kan spelas upp i hovrätten. Nytt förhör skall, enligt förslaget, hållas endast om det är nödvändigt att ställa nya frågor (35 kap. 13 § andra stycket RB). Förslaget omfattar även förhör som hålls utom huvudförhandling.
I promemorian uppmärksammas även integritetsproblemet. För att komma till rätta med det föreslås en ny bestämmelse i sekretesslagen. Innebörden av den är att sekretess skall gälla i domstol för uppgift om bild (jfr föregående avsnitt) som tagits upp vid ett förhör som hållits i domstolen, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att det uppstår något men för den hörde.16 Man gör således i promemorian en åtskillnad mellan de uppgifter som den hörde berättar och bilden av honom själv när han berättar. Även detta förslag gäller förhör som tas upp utom huvudförhandling.
15 Ds 2001: 36.16 Förslaget upptas i en ny bestämmelse, 7 kap. 41 § sekretesslagen (1980:100).
Förhör SOU 2001:103
234
7.4 Överväganden
Utredningens förslag: – Kan det antas främja ett förhörs
genomförande eller är det av annat skäl lämpligt, skall ett förhör få inledas med en uppspelning eller uppläsning av vad den som skall höras har berättat tidigare inför rätta. Parterna och rätten skall därefter få ställa frågor till vittnet. – Förbudet i 36 kap. 16 § RB mot skriftliga vittnesberättelser utgår.
I 36 kap. 16 § RB finns de grundläggande bestämmelserna om förhör med vittne vid huvudförhandling. Genom hänvisning i 37 kap. RB gäller paragrafen också vid förhör med part eller målsägande som inte för talan.
Inledningsvis slås fast att förhöret skall vara muntligt. Därefter anges att skriftliga vittnesberättelser inte får åberopas. Detta förbud tar sikte på vittnesattester och då i situationer då vittnet faktiskt inställt sig i rättssalen.17
I bestämmelsens andra stycke anges att vad ett vittne berättat tidigare inför rätta eller polismyndighet får läggas fram endast när vittnets berättelse avviker från vad han eller hon berättat tidigare eller när vittnet förklarar sig inte kunna eller vilja yttra sig. Denna regel innebär i princip ett förbud mot att – förutom i de angivna situationerna – utnyttja vad ett vittne sagt vid tidigare förhör. Undantagsbestämmelserna utnyttjas framförallt i brottmål. I dessa hör det snarare till regeln än till undantaget att såväl försvarare som åklagare med olika grad av precision följer vad den som hörs tidigare har berättat och som framgår av förundersökningsprotokollet och att vid avvikelse det som tidigare sagts läses upp.
Utredningen anser att en spontan muntlighet även i fortsättningen bör vara ledstjärnan vid förhören under huvudförhandlingen. Någon ändring föreslås därför inte i sak när det gäller 36 kap. 16 § andra stycket RB .
Mot bakgrund av vad som sagts om videodokumentation kan emellertid följande påpekas. När det i paragrafen talas om ”förebringas” behöver detta inte nödvändigtvis ske genom uppläsning av ett förundersökningsprotokoll eller uppläsning av en dom. Det kan
17 Förbudet i 35 kap. 14 § RB avser i vilken mån ett muntligt förhör helt kan ersättas med en skriftlig berättelse i allmänhet, alltså inte bara ”vittnesattester” utan även förhör hållna hos polis och åklagarmyndighet.
Förhör
235
även ske genom uppspelning av ljud eller videoband, om förhöret är dokumenterat på det sättet.
Om man spelade upp förhöret från en videoupptagning – när en sådan gjorts – skulle många av de vanligt förekommande diskussionerna om vad någon har sagt eller inte har sagt vid polisförhöret kunna undvikas.
Även den inte ovanliga diskussionen angående omständigheterna vid förhöret skulle kunna begränsas om förhöret var inspelat på video och videobandet spelades upp. Det är inte så ovanligt att det invänds att den hörde var så berusad att det kan ha påverkat förhöret. Har det gått lång tid från händelse till huvudförhandling kan det naturligtvis vara en grannlaga uppgift att reda ut hur det verkligen förhållit sig. Finns en videoinspelning kan den fungera väl som grund för hjälpfakta vid bedömningen av förhöret.
Det finns emellertid också skäl som manar till försiktighet när det gäller att bedöma en videouppspelning. Även om inspelningen visserligen i allmänhet visar mer av förhörssituationen än ett förundersökningsprotokoll, kan uppspelningen ge en skev bild av förhöret. Ett vittne kan vid ett polisförhör påverkas medvetet eller omedvetet att lämna en berättelse som pekar åt ett visst håll. Detta kan vara svårt att upptäcka vid en videouppspelning.
Vid valet mellan de olika möjligheterna att återge vad t.ex. ett vittne tidigare berättat, måste emellertid uppspelningen av videoinspelningen oftast anses vara det alternativ som bäst tillgodoser rättens möjlighet att göra en riktig bevisvärdering.
Det hittills sagda omfattar endast situationen när den hörde inte berättar i enlighet med vad han eller hon tidigare gjort eller inte kan eller vill berätta. Utredningen menar emellertid att det bör övervägas om inte även i andra situationer ett tidigare hållet förhör skulle kunna användas i samband med det nya t.ex. genom att det nya förhöret inleds med att det gamla läses eller spelas upp. De nuvarande reglerna i 36 kap. 16 § RB tillåter inte detta. Skall någon som tidigare har hörts höras på nytt inför rätten måste han eller hon berätta om hela händelsen en gång till trots att det egentligen kanske bara krävs några kompletterande frågor i förhållande till det tidigare förhöret.
Omförhör innebär alltid – oavsett om det första förhöret hålls inför rätten eller inför åklagare eller polismyndighet – en risk för att den hördes minnesbilder blandas ihop med vad han eller hon tidigare berättat. Felkällorna riskerar således att bli fler ju fler för-
Förhör SOU 2001:103
236
hör som den hörde utsätts för. Det kan också sägas att ett förhör i allmänhet bättre belyser händelsen i fråga ju närmare denna som förhöret hålls tidsmässigt. Omförhör innebär också i allmänhet besvär och kostnader för såväl den hörde som parterna och domstolen. Härtill kommer att ett förhör ofta kan vara mycket plågsamt, särkilt för brottsoffer.
En förutsättning för att ett äldre förhör skall kunna användas är att det har hållits under betryggande former. Det finns därför anledning att skilja mellan olika typer av förhör.
Förhör som hållits inför rätten har i allmänhet en så hög kvalitet att det finns skäl att särbehandla dem. Med förhör inför rätten avses främst de som har tagits upp enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling men även t.ex. de förhör som hållits vid en huvudförhandling i en lägre instans. Förhören inför rätten är kringgärdade av ett antal regler i RB som syftar till att skapa goda förutsättningar för att riktiga uppgifter lämnas, bl.a. genom att minska risken att den hörde utsätts för yttre tryck. Ett exempel är att vittnen och eventuellt även parter vid förhören inför rätten uttalar sig under straffansvar. Vid förhören är regelmässigt parterna företrädda och har därmed möjlighet att ställa frågor. Förhör inför rätten dokumenteras i dag genom ljudinspelning men en del tyder på att de i framtiden kommer att spelas in på video.
Förhör hållna inför åklagare eller polismyndighet tillgodoser generellt sett inte samma krav på säkerhet som förhören inför rätten även om det finns anledning att skilja mellan olika förhörssituationer.18 De tillkommer helt utan offentlighet och situationen vid förhören är delvis okända för rätten. Som framgått kan ibland förhör med barn läggas fram genom videouppspelning. Vid sådana förhörstillfällen är ofta en försvarare närvarande som får möjlighet att genom förhörsledaren ställa frågor till den som hörs. Vid förhör med andra än barn är spännvidden mycket stor vad beträffar förhörets kvalitet – eller i vart fall vad avser dokumentationen av förhöret. Inte sällan saknas försvarare och dokumentationen sker i form av en sammanfattning som sedan visar sig bli föremål för diskussion. En del förhör dokumenteras emellertid i form av en dialog mellan förhörsledaren och den hörde och ibland spelas
18 Med förhör inför åklagare eller polismyndighet avses inte förhör för att få fram underlag för åtalsfrågans bedömande (23 kap. 13 § RB), förhör i syfte att hindra att beviset går förlorat till huvudförhandlingen (23 kap. 15 § RB). Dessa förhör hålls ju visserligen inom ramen för en förundersökning men det är rätten som tar upp bevisen. Förhören är således att se som förhör inför rätten.
Förhör
237
förhören in på video. I bästa fall är såväl åklagaren som en försvarare närvarande vid förhöret.
Frågan är om förhör hållna inför åklagare eller polismyndighet i vissa situationer skulle kunna användas i samband med det nya förhöret på det viset som föreslås vad beträffar förhör som tidigare har hållits inför rätten. Utredningen har främst på grund av den ojämna kvalitet som präglar sådana förhör valt att inte föreslå någon lagändring. Det finns emellertid också andra skäl för denna bedömning, som mer utgår från brottsofferperspektivet. Även om ett vittne eller målsägande upplever det som mycket obehagligt att komma till rättssalen och berätta om något är atmosfären där i regel lugnare än vad de flesta föreställer sig även om undantag förekommer. Det finns också möjlighet för rätten att i känsliga situationer förordna om ”medhörning” enligt 36 kap. 18 § RB. Utredningen har dessutom i en annan del av betänkandet föreslagit att någons starka rädsla skall kunna utgöra ett viktigt skäl för att den personen skall få delta i en förhandling genom videokonferens. Det bör också påpekas att en målsägande redan enligt gällande regler kan få till stånd en uppläsning eller uppspelning av ett äldre förhör hållet hos åklagare eller polismyndighet. Det är för detta tillräckligt att målsäganden förklarar sig inte vilja eller kunna yttra sig.
En annan fråga är om ”privat” dokumenterade förhör skall kunna komplettera ett förhör som hålls inför rätten. I en annan del av betänkandet föreslås en uppmjukning av reglerna för när parter i tvistemål skall kunna få åberopa skriftliga berättelser, främst vittnesattester (se kapitel 8). Där påpekas att det, även om en part tillåtits att lägga fram en skriftlig berättelse som bevis, ibland av olika skäl kan vara så att någon part ändå vill höra den som lämnat berättelsen. Ingenting hindrar ju detta. En fråga är om det i sådana situationer borde vara tillåtet att utgå från den skriftliga berättelsen och sedan ställa de kompletterande frågor som behövs?
Utredningen anser att en sådan ordning visserligen skulle vara smidig i många situationer men att den också skulle kunna vara förenad med en del olägenheter i den praktiska tillämpningen. Det kan vara svårt att skilja ut de vittnen som borde omfattas av en sådan bestämmelse. Det rör sig främst om vittnen i tvistemål och man skulle därför i och för sig kunna tänka sig att en sådan regel omfattande endast sådana mål. De betänkligheter som en sådan ordning i brottmål ger upphov till gör sig emellertid gällande även för tvistemålens del. Det kan förutses att svårigheter kan komma
Förhör SOU 2001:103
238
att uppstå i samband med ett sådant kombinerat förhör med å ena sidan ett vittnesintyg och å andra sidan en vittnesutsaga med olika sorters straffansvar, osant intygande respektive mened. Har en person lämnat en skriftlig berättelse är risken stor att motförhöret inför rätten i alltför hög grad skulle inrikta sig på att ifrågasätta uppgifterna i den skriftliga utsagan i stället för att endast gälla kompletterande frågor. Det nu sagda gäller till skillnad från den situationen ett förhöret hållits inför rätten då båda parter i regel fått tillfälle att ställa frågor till vittnet och därigenom kunnat påvisa brister i dennes utsaga. Någon diskussion om det tidigare förhörets innehåll bör därför inte annat än undantagsvis behöva förekomma vid ett omförhör som inleds med uppspelning eller uppläsning av ett sådant förhör.
Utredningen föreslår mot bakgrund av det sagda att ett förhör skall kunna inledas med uppspelning eller uppläsning endast av vad den hörde tidigare berättat vid förhör inför rätta. Som förutsättning bör gälla att det kan antas främja förhörets genomförande eller av annat skäl vara lämpligt. Parter får givetvis ställa kompletterande frågor. Inte sällan torde ett vittne som hörs om på detta sätt kunna närvara genom telefon- eller videokonferens.
Förslaget skall ses i samband med de föreslagna reglerna om bevisning utom huvudförhandling och den utvidgade rätt som parter i dispositiva tvistemål har föreslagits få vad beträffar frågan om förhör som hållits utom huvudförhandling skall tas om på nytt vid huvudförhandlingen. Bestämmelsen i 36 kap. 16 § RB innebär att om en part har hörts utom huvudförhandling kanske visserligen ett omförhör är påkallat men förhöret behöver inte tas om i sin helhet. Det kan många gånger räcka med att ställa kompletterande frågor.
I 36 kap. 16 § första stycket andra meningen RB finns ett förbud mot att åberopa skriftliga berättelser vid ett vittnesförhör. Den bestämmelsen är onödig eftersom det redan av första meningen i 36 kap. 16 § RB framgår att förhöret skall vara muntligt. Utredningens förslag om ett nytt tredje stycke kan lagtekniskt ses som ett undantag från huvudregeln om muntlighet och utredningen föreslår därför att bestämmelsen i 36 kap. 16 § första stycket andra meningen slopas.
239
8 Skriftliga berättelser
8.1 Inledning
Bestämmelsen om förbud mot skriftliga berättelser i 35 kap. 14 § RB införlivades i RB som en följd av principen om bevisningens omedelbarhet. I motiven till RB anfördes att det i processen enligt äldre RB, särskilt i överrätterna, i stor utsträckning förekom skriftliga attester som upprättats direkt för den pågående rättegången. Det var, enligt motiven, allmänt känt att skriftliga berättelserna inte sällan var mycket otillförlitliga och därför hade ett lågt bevisvärde.1
Även om syftet var att komma tillrätta med bruket av skriftliga berättelser blev förbudet inte totalt. Det blev fortfarande tillåtet att åberopa skriftliga berättelser, om det var särskilt medgivet eller rätten på grund av särskilda omständigheter tillät det.
Frågan om skriftliga berättelser kom att uppmärksammas av Rättegångsutredningen. Utredningen drog slutsatsen att domstolarna iakttog stor restriktivitet vid bedömningen av om särskilda omständigheter förelåg. Man konstaterade också att det från det praktiska rättslivet hade sagts att det var önskvärt med en uppmjukning av regeln. Utredningen föreslog, mot bakgrund härav, en reform av bestämmelsen. Syftet var att tydligare redovisa när skriftliga berättelser kunde få användas.
Rättegångsutredningens förslag godtogs och en berättelse som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta, får numera åberopas som bevis i rättegången under följande omständigheter.
För det första om det är särskilt föreskrivet. Exempel härpå är uppteckning av bevisupptagning som har skett i utlandet. Se om
1
Skriftliga berättelser SOU 2001:103
240
sådan 35 kap. 12 § RB och lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Ett annat exempel är skriftliga utlåtanden av sakkunniga enligt reglerna i 40 kap. RB. Vidare sägs för brottmål i 46 kap. 6 § tredje stycket RB att rätten i den mån det behövs skall se till att det ur handlingarna läggs fram vad målsäganden eller den tilltalade tidigare anfört, om huvudförhandling hålls utan att de är närvarande.
För det andra om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten. Ett exempel är att den som lämnat berättelsen har avlidit eller är så allvarligt sjuk att han eller hon inte kan närvara vid en förhandling. Vidare avses den situationen att intygsgivaren befinner sig på okänd ort och det kan antas att han eller hon inte kommer att anträffas.2
För det tredje om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader och olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter. Rätten får således i varje enskilt fall göra en sammanvägning av alla omständigheter för att bedöma om muntligt förhör kan underlåtas. De faktorer som enligt bestämmelsen kan inverka är dels processekonomiska, dels berättelsens betydelse och vad som kan antas stå att vinna med ett förhör och dels övriga omständigheter. Med uttrycket berättelsens betydelse avses såväl betydelsen för målets utgång som målets art. I mål om stora värden eller grövre brottslighet bör således rätten vara mer restriktiv med tilllåtandet av skriftliga berättelser än i bagatellmål.3
Med skriftliga berättelser avses också en fonetisk eller liknande upptagning av en berättelse.
Regeln i 35 kap. 14 § RB är tvingande rätt. Det går enligt gällande rätt inte att komma runt bestämmelsen genom att parterna godtar att en skriftlig berättelse läggs fram.4 Rättegångsutredningen påpekade med hänvisning till Gärdes m.fl. kommentar till RB att enbart den omständigheten att parterna tillerkänner ”vitsord” åt ett åberopat intyg inte får föranleda att man underlåter muntligt förhör.5
2Prop. 1986/87:89 s. 173.3 Ibid. s. 173 f.4 JO:s ämbetsberättelse 1970 s. 57; jfr Ekelöf , Fjärde häftet s. 57 f.5 Jfr även prop. 1986/87:89 s. 174 och Fitger 35:84.
SOU 2001:103 Skriftliga berättelser
241
Förbudet mot åberopandet av skriftliga berättelser gäller endast handläggning enligt RB. I mål och ärenden som handläggs t.ex. enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen och ärendelagen är det tillåtet att åberopa en skriftlig berättelse i stället för att höra personen. Några särskilda kriterier som reglerar tillåtligheten finns inte. När ärendelagen kom till diskuterades frågan om bevisomedelbarhet. Det ansågs att domstolsärendena är av så skiftande slag att man för alla inte kunde kräva bevisomedelbarhet. I stället borde det gälla samma regler som enligt förvaltningsprocesslagen, vilket skulle innebära att bevisomedelbarheten gavs ett betydande men inte förhärskande utrymme.6
Det finns inte heller något förbud mot skriftliga berättelser vid skiljeförfarande enligt lagen (1996:116) om skiljeförfarande. Skiljedomsutredningen konstaterade att det även om något förbud mot skriftliga berättelser inte fanns inom skiljeprocessen, sådana berättelser sällan förekom och att anledningen till detta torde vara att en skriftlig berättelse inte tillmättes särskilt stort bevisvärde. Utredningen – som även hade i uppdrag att undersöka om vissa förfaranderegler inom skiljeförfarandet lämpligen kunde föras över till RB – ansåg därför att det inte fanns anledning överväga om en uppluckring av reglerna om skriftliga berättelser borde komma ifråga för att på så vis göra domstolsprocessen attraktivare för näringslivets tvistelösning.7
Det är inte ovanligt att berättelser från ett förundersökningsprotokoll föredras vid en huvudförhandling i brottmål när den tilltalade inte är personligen närvarande. Däremot är det inte så vanligt att en skriftlig berättelse åberopas med stöd av det sista kriteriet, alltså att rätten finner särskilda skäl föreligga att tillåta att en skriftlig berättelse åberopas. Skälen för detta kan nog vara, såsom Skiljedomsutredningen antagit, att parter är väl införstådda med att de skriftliga berättelserna har ett lågt bevisvärde. Det är således väsentligt att skilja mellan en parts rätt att få åberopa en skriftlig berättelse och hans vilja att eventuellt göra detta.
8.2 Europakonventionens betydelse
När man diskuterar tillåtande av skriftliga berättelser är det viktigt att uppmärksamma innehållet i artikel 6 av Europakonventionen. I artikeln anges bl.a. att envar, vid prövningen av hans civila rättig-
6Prop. 1995/96:115 s. 78.7SOU 1995:65 s.169.
Skriftliga berättelser SOU 2001:103
242
heter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, skall vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling.
En offentlig förhandling innefattar bl.a. rätten för en part att få framträda direkt inför domstolen och muntligt lägga fram sin sak. När det gäller brottmål anger artikel 6 ett antal särskilt angivna minimirättigheter. En sådan är rätten för den anklagade att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom eller henne samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom eller henne (punkt 3 d).
Till att börja med kan det konstateras att i första instans varken tvistemål eller brottmål kan avgöras helt på handlingarna om någon av parterna motsätter sig det. Detta gäller även om det inte finns någon muntlig bevisning i målet. En offentlig förhandling kan ju ibland ha andra förtjänster för en part än möjligheten att lägga fram muntlig bevisning.
Bestämmelsen i punkten 3 d) tar direkt sikte på bevisupptagningen. En fråga som därvid har kommit att särskilt uppmärksammas är i vilken utsträckning det är förenligt med konventionen att som bevisning åberopa utsagor som lämnats före förhandlingen och som sedan inte har tagits upp vid denna på nytt.8 I fallet Kostovski gjorde Europadomstolen följande uttalande.
I princip måste all bevisning framläggas i den tilltalades närvaro vid en offentlig session i syfte att göra det möjligt att framlägga motargument. […] Detta betyder dock inte att vittnesutsagor för att kunna användas som bevisning alltid måste göras vid en offentlig session i domstolen: att som bevisning använda sådana utsagor som gjorts under förfarandet före rättegången är inte i och för sig oförenligt med punkterna 3 d) och 1 i artikel 6, under förutsättning att försvarets rättigheter har respekterats.
Dessa rättigheter kräver som regel att en tilltalad skall ges tillräckligt och passande tillfälle att motsäga och utfråga den som vittnat mot honom, antingen vid den tidpunkt som vittnet gjorde sitt uttalande eller på senare stadium av förfarandet […]. 9
Det råder således inte på grund av konventionen något förbud att åberopa en skriftlig berättelse i brottmål under förutsättning att försvarets rättigheter har respekterats i enlighet med konven-
8 Se rättsfallen Unterpertinger mot Österrike, Bricmont mot Belgien, Kostovski mot Nederländerna, Windisch mot Österrike, Delta mot Frankrike (samtliga refererade i SvJT 1991 s. 293 ff.) och Isgrò mot Italien, Asch mot Österrike, Lüdi mot Schweiz, Artner mot Österrike och Saïdi mot Frankrike (refererade i SvJT 1994 s. 352 ff.).9 Återgivet i SvJT 1991 s. 295.
SOU 2001:103 Skriftliga berättelser
243
tionen. En särskild försiktighet är dock påkallad i de fall då vittnesberättelsen utgör den enda eller avgörande bevisningen mot den tilltalade. Högsta domstolen har också i flera rättsavgöranden tilllämpat de principer som slås fast av konventionen och som har vidareutvecklats av Europadomstolen. Högsta domstolen har i samband härmed påpekat att domstolarna i brottmål bör tillämpa bestämmelsen i 35 kap. 14 § RB på ett mer restriktivt sätt än vad ordalagen medger och avsikten synes ha varit.10
8.3 Fördelar med skriftliga berättelser
8.3.1 Rättegången kan bli billigare
En fördel med att i högre grad få använda sig av skriftliga berättelser är den processekonomiska. En part vill t.ex. föra bevisning om ett förhållande som sett i förhållande till saken i dess helhet kanske inte är av så stor betydelse. Det kanske kostar mycket pengar att få det presumtiva vittnet att inställa sig till förhör inför rätten. Parten har ju visserligen möjlighet att utkräva ersättning av motparten, om han eller hon vinner målet. Parten måste ju emellertid räkna med möjligheten att han eller hon kan förlora målet liksom med möjligheten att det även om målet vinns kan vara svårt att driva in pengarna av den förlorande parten. I sådana fall kan en skriftlig berättelse vara ett alternativ.
Ser man till användandet av offentliga medel gäller delvis samma sak. Om en part som finansierar sin process genom rättshjälp vinner målet, har ju staten möjlighet att kräva in dessa pengar av den förlorande parten, se 30 § rättshjälpslagen (1996:1619). Förlorar han eller hon däremot målet kommer vad som har utgått i ersättning till ett vittne att utgöra en samhällskostnad.
8.3.2 Målet kan avgöras snabbare
Det är inte alltför ovanligt att handläggningen av ett mål fördröjs på grund av att ett vittne visar sig vara svåranträffat. Som påpekats i direktiven skulle kanske målet i sin helhet kunna avgöras utan huvudförhandling om åberopandet av skriftliga berättelser tilläts i större utsträckning. Processens snabbhet har naturligtvis även den betydelse för processkostnaderna i målet men den har betydelse
Skriftliga berättelser SOU 2001:103
244
också för annat, såsom t.ex. att en affärsrelation kan tas upp igen. Härtill kommer att en rättegång ofta är mycket plågsam för dem som är direkt involverade och ju mindre tid som behöver tillbringas i rättsmaskineriet, desto bättre.
8.4 Nackdelar med skriftliga berättelser
8.4.1 Sämre bevisning
En skriftlig berättelse är i regel ett sämre bevis jämfört med om den som lämnat berättelsen i stället hörs inför rätten. Bortsett från att det i sak kan vara svårare att få fram en god och tillförlitligare redogörelse för vad som hänt har en skriftlig berättelse även ett sämre formellt värde. Om någon lämnar oriktiga uppgifter om annat än egna angelägenheter i en skriftlig berättelse som har karaktären av skriftlig ”vittnesattest” gör han eller hon sig skyldig till osant intygande enligt 15 kap. 11 § BrB. Straffet för detta är i normalfallet böter eller fängelse högst sex månader. För part som åberopar ett osant intygande är straffet detsamma. Om däremot någon kommer till domstolen och avlägger ed och sedan inte talar sanning, gör han eller hon sig skyldig till mened. Straffet för detta är fängelse i högst fyra år, eller om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Har part övertalat någon att begå mened kan han eller hon dömas för anstiftan till samma straff.
Det kan påpekas att en skriftlig berättelse – även om den har karaktären av en vittnesattest – är ganska formlös. Något krav på att berättelsen skall undertecknas med edlig förpliktelse – såsom i t.ex. England – finns inte enligt RB.11 Däremot kan, som framgått, straffansvar för osant intyg utlösas redan om någon lämnar en osann uppgift i en skriftlig berättelse.
8.4.2 Motbevisningen kan bli svårare
Om en part tillåts åberopa en skriftlig berättelse för att bevisa en påstådd händelse, kan det få konsekvenser för motpartens möjligheter i bevishänseende. Motparten kan visserligen, mot de upp-
11 Däremot finns det andra författningar som förutsätter att ”edlig förpliktelse” eller försäkran på ”heder och samvete” skall avges t.ex. 3 kap. 3 § äktenskapsbalken, 20 kap. 6 § andra stycket ärvdabalken och 4 kap. 14 § tredje stycket utsökningsbalken. Det brott som då blir aktuellt är osann försäkran, dock med samma straffskala som osant intyg enligt 15 kap. 11 § BrB.
SOU 2001:103 Skriftliga berättelser
245
gifter som kommer fram i berättelsen, åberopa annan bevisning, t.ex. ett eget vittne. Många gånger kan det dock vara svårt att lägga fram direkt motbevisning. En vittnesutsagas trovärdighet och tillförlitligheten av de uppgifter som lämnas kan istället ifrågasättas genom direkta frågor till denne vid ett sammanträde. På det viset kan man klarlägga om vittnet verkligen har stått i en sådan position att han eller hon såg vad som hände och man kan naturligtvis också ställa frågor i syfte att utreda vittnets allmänna trovärdighet. Denna form av motbevisning omöjliggörs om en skriftlig berättelse används. Motparten kanske då i stället vill att vittnet hörs inför rätten. Motsätter sig den part som åberopat berättelsen detta blir det motparten som måste åberopa vittnet och betala – i vart fall tills vidare – vittnets kostnader. I praktiken kan det nog också vid sådana tillfällen ibland visa sig vara svårt att få tag på vittnet och att få honom eller henne att inställa sig vid huvudförhandlingen.
8.4.3 Särskilda problem om målet överklagas
Om en skriftlig berättelse används i tingsrätten och tingsrätten inte tillmäter den särskilt högt bevisvärde kan det hända att parten i stället vill åberopa ett vanligt förhör med vittnet i hovrätten. För dispositiva mål finns i 50 kap. 25 § tredje stycket RB en bestämmelse som reglerar tilltåligheten av bl.a. nya bevis i hovrätten. Det sägs där att en part får åberopa ett nytt bevis i hovrätten endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa beviset vid tingsrätten eller han annars har haft giltig ursäkt att inte göra det. Med att en part åberopar ett nytt bevis menas i allmänhet att parten åberopar ett nytt bevismedel.
Det har sagts att om ett vittne vid tingsrätten tillåtits lämna en skriftlig berättelse bör en begäran i hovrätten att höra vittnet personligen till stöd för samma bevistema inte utgöra ett nytt bevis i den mening som anges i den nämnda bestämmelsen.12 Det har emellertid också påvisats att om den nya bevisformen skulle stärka utredningens bevisvärde i hovrätten skulle det kunna vara fråga om ett nytt bevismedel.13 Ett byte från skriftlig berättelse till hörande av vittnet skulle givetvis stärka utredningens bevisvärde i hovrätten varför ett sådant byte, om man går på denna linje, skulle drabbas av
12 Fitger 50:117.13 Heuman a.a. s. 255-260.
Skriftliga berättelser SOU 2001:103
246
regeln i 50 kap. 25 § tredje stycket RB. Det kan nämnas att hovrätten i ett avgörande ansåg att ett förhör med de som i tingsrätten lämnat ett sakkunnigutlåtande, inte skulle ses som ny bevisning i paragrafens mening. Hovrätten fann i stället att förhören var att se som en del av den redan vid tingsrätten åberopade sakkunnigbevisningen.14
8.5 Överväganden
Utredningens förslag: – Det föreslås att förbudet mot att
åberopa en skriftlig berättelse mjukas upp såvitt gäller tvistemål. En part skall få lägga fram en skriftlig berättelse eller en inspelning, om motparten godtar det och det inte är uppenbart olämpligt. Detta gäller såväl dispositiva som indispositiva mål. Bestämmelsen i 35 kap. 14 § sista stycket RB om fonetiska och liknande upptagningar slopas. I stället läggs ordet inspelning till i första stycket i samma paragraf. Inspelning avser såväl ljudsom bildinspelningar av olika slag. Vidare föreslås att ordet åberopa i detta sammanhang utgår och ersätts med läggas fram.
Skriftliga berättelser som enligt 35 kap. 14 § RB inte får åberopas kan vara av många olika slag och förekomma såväl i brottmål som i tvistemål.
En praktiskt viktigt situation för brottmålens del är förhör med barn som hålls under förundersökningen. Dessa förhör brukar spelas in och sedan åberopas i domstolen. I allmänhet hörs inte barnet alls inför rätten. Dessa situationer utgör inte något problem. Förhör med barn brukar regelmässigt tillåtas att bli åberopade.
Under förundersökningen gjorda förhör med andra än barn – det kan avse såväl vittnen som målsäganden och tilltalade – brukar inte utan vidare tillåtas bli framlagda vid en huvudförhandling. Personen hörs i stället muntligt inför rätten. Utredningen menar att detta i de flesta fall är en god ordning. Utredningen har dock i ett föregående kapitel föreslagit att förhör som hållits inför rätten skall kunna få användas i samband med att t.ex. vittnet hörs inför rätten. Någon ändring i 35 kap. 14 § RB behövs inte till följd härav. Åberopande av t.ex. en videoinspelning får nämligen ske enligt den paragrafen om det är särskilt föreskrivet.
14RH 1998:98.
SOU 2001:103 Skriftliga berättelser
247
Utredningen anser inte att det för brottmålens del finns skäl att ytterligare utvidga tillåtligheten att åberopa en skriftlig berättelse eller en inspelning. Det är emellertid möjligt att tillämpningsområdet kan komma att vidgas i praxis, om åklagare och polis i större utsträckning dokumenterar förhör på video.
Utredningen går nu över till tvistemålen. Inledningsvis bör konstateras att frågan om tillåtande av skriftlig berättelse inte har så stor betydelse i praktiken. Den slutsats som Skiljedomsutredningen drog, att en skriftlig berättelse i allmänhet utgör ett så svagt bevis att part avhåller sig från att åberopa den, torde vara berättigad.
Några principiella skäl att hindra en part från att åberopa en skriftlig berättelse är emellertid svåra att finna under förutsättning att motpartens processuella situation inte försämras. Att parter i tvistemål skall ha det avgörande ansvaret för hur de vill lägga fram sin bevisning ligger också väl i linje med utredningens allmänna uppfattning. Det är parterna som får anses ha de bästa förutsättningarna att bedöma bevisningens betydelse utifrån målets beskaffenhet.
Ett skäl till att vilja åberopa en skriftlig berättelse i de fall när vittnet faktiskt skulle kunna höras vid huvudförhandling är det processekonomiska. I en del situationer kanske ett mål kunde avgöras utan huvudförhandling, om det gick att åberopa en skriftlig berättelse. Det är parterna som betalar vittnena och parterna får därför, enligt utredningen, också anses mest lämpade att även bedöma kostnadsperspektivet.
Utredningen menar således att parter i tvistemål i allmänhet skall kunna få tillåtas att åberopa en skriftlig berättelse enligt 35 kap. 14 § RB. Någon anledning att göra en åtskillnad mellan dispositiva mål och indispositiva tvistemål finns inte. De indispositiva tvistemålen utmärks av att parterna inte kan träffa en bindande överenskommelse om själva saken. När det däremot gäller möjligheten att göra vissa dispositioner under själva rättegången (processföringen) har parterna friare händer. Parter i indispositiva mål bör alltså inte uteslutas från möjligheten att åberopa en skriftlig berättelse. Tvärtom kan det ibland vara särskilt befogat i sådana mål. Ett exempel är vårdnadsmål där ofta ett stort antal personer skall höras som redan har hörts inom ramen för en vårdnadsutredning. Inte sällan berättar dessa personer inför rätten inte mer än vad som redan står antecknat i vårdnadsutredningen. Dessa berättelser är ofta ganska ointressanta för utgången i målet
Skriftliga berättelser SOU 2001:103
248
men rätten brukar ändå tillåta förhören, säkert många gånger med hänsyn till den infekterade stämning som kan råda i dessa mål, och att det därför av psykologiska skäl är väsentligt att parterna får känna att de tömt sin bevisarsenal.
Det har påpekats att en motpart kan komma i ett sämre bevisläge, om andra parten tillåts att åberopa en skriftlig berättelse. Motparten har ju då inte någon möjlighet att ställa frågor. Ett uttryckligt villkor för att få lägga fram en skriftlig berättelse bör därför vara att motparten godtar detta. Man måste här skilja mellan det fallet att parterna är överens om innehållet i sak vad avser det som berättelsen skall bevisa och det fallet att motparten godtar sättet att lägga fram beviset på. I den förra situationen behövs inte någon bevisning alls. De uppgifter som läggs fram i berättelsen kan ändå läggas till grund för domen såsom ostridiga fakta. Det är självklart så att det förhållandet att en part godtar åberopandet av en skriftlig berättelse inte binder rätten när det gäller själva bevisvärderingen.
Som ett ytterligare villkor föreslås att åberopandet av en skriftlig berättelse inte får vara uppenbart olämpligt. Ett exempel på när det kan vara uppenbart olämpligt, trots parternas samtycke, är om en – i processuellt hänseende kanske svagare – part inte kan antas ha förstått att en skriftlig berättelse kan ha ett avsevärt lägre bevisvärde i förhållande till om personen i fråga hörs inför rätten.
Rätten bör inom ramen för den materiella processledningen göra parter som processar utan juridiskt ombud uppmärksamma på en skriftlig berättelses bevisvärde när bevisningen diskuteras under förberedelsen och det är aktuellt att åberopa en sådan berättelse. Rätten bör även upplysa om de problem som kan uppstå i händelse av att domen överklagas och parten vill att vittnet skall höras i den högre rätten.
När rätten tillåtit en part att lägga fram en skriftlig berättelse kan det tänkas att parten av något skäl ändrar sig och också vill höra den som avgett berättelsen. Målet kan också komma att utveckla sig på ett sådant sätt att den skriftliga berättelsen ger upphov till ytterligare frågor. Det kan vidare komma att visa sig att ”vittnet” har större betydelse för utgången i målet än vad parten inledningsvis hade trott. I sådan situationer är det naturligtvis inte uteslutet att kalla den som avgett berättelsen till huvudförhandlingen. Som framgått kan inte ett förhör inför rätten inledas med uppläsning, uppspelning eller hänvisning till en tidigare lämnad
SOU 2001:103 Skriftliga berättelser
249
berättelse i annat fall än om det har lämnats inför rätta.15 Detta innebär att, om en skriftlig berättelse åberopas men den som lämnat berättelsen därefter ändå skall höras, den skriftliga berättelsen tappar sin ursprungliga betydelse som särskilt bevis. Förhöret ersätter helt den skriftliga berättelsen. Det får också till följd att den hörde personen uttalar sig under ett strängare straffansvar (mened) än vad som gällde beträffande den skriftliga berättelsen (osant intygande).
Utredningen förutser inte någon avsevärd ökning av åberopande av skriftliga berättelser, video etc. Huvudregeln, såväl för dispositiva som indispositiva mål, är och skall också vara, att muntligt förhör vid eller utom huvudförhandling är det normala sättet att ta del av vad ett vittne eller annan har att berätta.
Avslutningsvis bör nämnas att utredningen anser termen åberopa något missvisande. Åberopandet kan ju ske redan i en stämningsansökan och det lär förbudet i 35 kap. 14 § RB inte kunna hindra. Vad det egentligen handlar om är ett förbud att lägga fram bevisning på ett viss sätt. Utredningen menar därför att ordet åberopa i lagtexten bör utgå och ersättas med ”läggas fram”.
15 Domstolssakkunniga och partssakkunniga utgör dock ett undantag, se 40 kap. 10 § tredje stycket och 19 § andra stycket RB.
251
9 Ansvaret för bevisningen
9.1 Inledning
Detta kapitel behandlar främst frågan om ansvaret för bevisningen i ett mål.
I vilken mån bör rätten tillåtas få föra in bevisning i ett mål trots att parterna inte har begärt det eller till och med motsätter sig det? Huvudregeln i dag är att det ankommer på parterna att sörja för bevisningen, 35 kap. 6 § RB. Rätten får emellertid om det behövs föranstalta om bevisning. I dispositiva tvistemål och i mål om ansvar för brott som inte hör under allmänt åtal får rätten dock inte utan begäran av part höra vittne som inte redan förut har hörts på begäran av part eller meddela s.k. editionsföreläggande.
Vad skall rätten göra när vittnen eller andra som skall höras inte kan anträffas inom rimlig tid? Ett vanligt förekommande skäl till att en rättegång drar ut på tiden är att en part åberopar bevisning som sedan av någon anledning inte kan läggas fram när målet skall avgöras. I utredningens direktiv exemplifieras detta med att en part åberopar förhör med sig själv och sedan gör sig oanträffbar. Men problemet uppstår även när vittnen inte går att få tag på och när skriftlig bevisning inte kan påträffas.
9.2 Europakonventionen och parternas rätt att lägga fram bevisning
Enligt Europakonventionen skall den som har blivit anklagad för brott ha rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen som åberopas mot honom.
Denna grundläggande rättighet anses däremot inte innebära att den tilltalade skall ha rätt att kalla in vittnen utan begränsning. Nationell lagstiftning får uppställa villkor för inkallande och
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
252
hörande av vittnen, förutsatt att villkoren är desamma för båda parter i rättegången. Det är främst en fråga för inhemsk domstol att avgöra vilken bevisning som skall tillåtas, och det är bara i undantagsfall som de europeiska organen har anledning att med tillämpning av konventionen rikta invändningar mot de sätt på vilket de fullgjort denna uppgift. 1
När det gäller tvistemål finns det inte några särskilda regler i konventionstexten avseende möjligheten att åberopa vittnen. Den grundläggande rätten att lägga fram sin sak muntligt innebär emellertid också en rätt för personen i fråga att försöka påvisa att hans ståndpunkt är välgrundad.2 Det måste dock finnas en spärr mot parter som vill lägga fram meningslös eller irrelevant bevisning. En domstol har därför regelmässigt möjlighet att avvisa erbjuden bevisning. Den möjligheten får naturligtvis inte missbrukas så att det uppstår en konflikt med konventionens princip att en part skall ha rätt att försöka övertyga domstolen om vad parten påstår är sant.3
9.3 De allmänna reglerna om vittnes närvaro vid förhandling
Vittnesplikten är av central betydelse för parters möjligheter att lägga fram bevisning i ett mål. Att vittna i en rättegång är en allmän medborgerlig skyldighet.4 Vore det inte på det viset skulle det i många fall vara tämligen svårt att motivera någon att delta i en rättegång som vittne. En part behöver alltså inte formellt fråga en person om lov eller på annat sätt påkalla hans eller hennes uppmärksamhet innan parten begär att någon skall höras som vittne. En annan sak är att det många gånger ändå kan vara bra att göra det. Man försäkrar sig då om att vittnet verkligen kan närvara vid bevisupptagningen.
I tvistemål skall käranden redan i stämningsansökan lämna uppgift om de bevis som åberopas. Käranden skall även ange vad som skall styrkas med beviset, det s.k. bevistemat.5 Utfärdas stämning
1 Danelius a.a. s. 211.2 Ibid. s. 172.3 Ibid. s. 177.4 Ekelöf, Fjärde häftet s. 130.5 Omfattningen av de uppgifter som skall lämnas enligt punkten har varit diskuterad. Processlagkommissionen ansåg att om en kärande inte kunde vänta sig att svaranden skulle lämna de till stöd för käromålet lämnade uppgifterna obestridda, var det i regel till gagn för målets fortsatta handläggning att käranden om möjligt redan i stämningsansökan uppgav
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
253
skall förberedelse i målet ske. Vid denna är det svarandens tur att avge svaromål. Ett sådant, som i och för sig inte behöver vara skriftligt, skall innehålla samma uppgifter om bevisningen som en stämningsansökan, se 42 kap. 7 § RB. Ett av de uttryckligen angivna syftena med förberedelsen är att klarlägga vilka bevis som parterna åberopar. Har parterna inte i stämningsansökan respektive svaromålet tillräckligt tydligt redogjort för den bevisning som åberopas skall det alltså ske under förberedelsen, se 42 kap. 7–8 §§ RB. För brottmålens del gäller, enligt 45 kap. 4 § och 47 kap. 2 § RB, att åklagaren eller målsägande som väckt enskilt åtal skall ange samma uppgifter som käranden har att göra i tvistemålet. I den stämning som utfärdas skall den tilltalade uppmanas att lämna liknande bevisuppgift. Det gäller emellertid inte om det på grund av den tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om bevisning inte behövs, se 45 kap. 10 § RB.
Det är domstolen som ansvarar för att ett av part åberopat vittne inställer sig till en förhandling. Enligt 36 kap. 7 § RB skall den som skall höras som vittne kallas att vid vite inställa sig till förhandling inför rätten. I kallelsen skall lämnas bl.a. behövliga uppgifter om parterna och målet samt i korthet anges vad förhöret gäller. Den part som önskar åberopa ett vittne behöver alltså i princip inte själv kontakta vittnet. Vittnets första kännedom om att han eller hon skall höras inför rätten utgörs också ibland av kallelsen till förhandling. Det finns emellertid inte något som hindrar att parten själv tar med ett vittne till domstolen.
För att domstolen skall kunna kalla ett åberopat vittne är parten, enligt 33 kap. 1 § RB, skyldig att i stämningsansökan ange bl.a. vittnens namn, personnummer och adress.
Även om det inte följer direkt av någon författning brukar vittnen regelmässigt delges kallelsen till förhandlingen. Anledningen är att domstolen normalt måste få reda på om vittnet verkligen nåtts av kallelsen för att kunna bedöma om förhandling kan hållas. Ett annat skäl till delgivning av vittne är att domstolen inte får eller
vilka bevismedel, t.ex. vittnen eller skriftliga bevis han ville åberopa för att styrka dessa uppgifter, se SOU 1926:33 s. 36. Processlagberedningen konstaterade att vad kommissionen sagt tydligt främjade snabbheten i målets handläggning. Å andra sidan, menade beredningen, att ett tvång för käranden att redan i stämningsansökan ange bevisen kunna medföra att kärandens ställning försvagades. Beredningen föreslog kompromissvis att käranden borde vara skyldig att ange vilka skriftliga bevis som åberopades, se SOU 1938:44 s. 429. På förslag av Rättegångsutredningen kom bevisskyldigheten att år 1987 även omfatta muntliga bevis och bevistema, se SOU 1982:26 s. 468 f. och prop. 1986/87:89 s. 190.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
254
bör vidta någon åtgärd mot någon som bevisligen inte delgetts och därigenom beretts tillfälle att ta tillvara sina rättigheter. 6
En konsekvens av att ett vittne som skall höras inte inställt sig till huvudförhandlingen är, enligt 43 kap. 2 § första stycket 2 och 46 kap. 2 § första stycket 4 RB, i allmänhet att denna ställs in.
9.4 De allmänna reglerna om parts närvaro vid förhandling
9.4.1 Tvistemål
En part eller en ställföreträde för part skall enligt 11 kap. 5 § RB infinna sig personligen vid huvudförhandling om inte närvaron kan antas vara utan betydelse för utredningen. Kan det antas främja syftet med sammanträdet är en part eller ställföreträdare skyldig att infinna sig personligen även vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling (20 kap. 14 § första stycket sista i meningen RB). Det finns alltså en presumtion för personlig inställelse. Alternativet till en personlig inställelse är att en part inställer sig genom ombud.
I dispositiva mål skall parter alltid kallas att inställa sig vid påföljd av tredskodom. Skall de dessutom inställa sig personligen skall också vite föreläggas, se 42 kap. 12 § RB. I indispositiva mål skall käranden föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans eller hennes talan i målet annars förfaller. Skall han eller hon inställa sig personligen skall vite föreläggas. Svaranden i sådana mål skall alltid föreläggas vite. Skall han dessutom komma personligen omfattar vitet också detta. Det kan här påpekas att utredningen i en annan del av betänkandet föreslår vissa ändringar när det gäller kallelser, se avsnitt 4.5.1.2.
En part som har åberopat förhör med sig själv såsom bevis skall naturligtvis kallas att inställa sig personligen vid huvudförhandlingen.
Om en part i ett dispositivt mål inte inställer sig till huvudförhandling kan i regel tredskodom utdömas. Detta förutsätter alltså att han eller hon varken inställer sig personligen eller genom ombud. Har parten inställt sig genom ett ombud kan det aldrig bli fråga om tredskodom. Har parten däremot kallats att inställa sig
6 Fitger 33:8 f.
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
255
personligen men endast inställt sig genom ombud kan det åsatta vitet dömas ut.
Om käranden i ett indispositivt mål inte inställer sig till huvudförhandlingen förfaller i regel käromålet, varpå målet avskrivs. Kommer käranden endast genom ombud trots kallelse att inställa sig personligen, får rätten förordna att han eller hon skall hämtas. Är det svaranden som inte inställer sig kan rätten döma ut vite eller besluta om hämtning.
Rätten får emellertid inte tillgripa någon av de processuella sanktionerna om det är sannolikt att den som inte inställt sig hade laga förfall för detta. Laga förfall är då någon genom avbrott i de allmänna kommunikationerna, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte borde ha förutsett eller rätten annars finner utgöra en giltig ursäkt, hindrats att fullgöra vad som ålegat honom eller henne, se 32 kap. 6–8 §§ RB. Reglerna om laga förfall omfattar således även vittnen och andra som skall delta i ett sammanträde.
Om nu en part i ett tvistemål som inte inställer sig till huvudförhandlingen och inte bedöms ha laga förfall skall kunna drabbas av en tredskodom eller av att käromålet förfaller förutsätter det också att han eller hon verkligen delgivits kallelsen till förhandlingen. När det gäller parter är detta emellertid ett mindre problem än vad beträffar vittnen, eftersom parter ofta delges genom förenklad delgivning.
När en part som skall vara personligen närvarande vid huvudförhandlingen i ett tvistemål, t.ex. för att höras i bevissyfte, inte inställer sig på annat sätt än genom ombud, skall förhandlingen, enligt 43 kap. 2 § första stycket 1 RB, ställas in.
En konsekvens av den gällande lagstiftningen är således att en part i tvistemål alltid kan undgå en tredskodom eller att käromålet förfaller genom att först åberopa förhör med sig själv som bevis, och sedan inställa sig endast genom ett ombud.
9.4.2 Brottmål
Förutom åklagaren kan i mål om allmänt åtal den misstänkte/ tilltalade och målsäganden vara parter.
Den misstänkte är, enligt 21 kap. 2 § första stycket RB skyldig att infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt. Det gäller dock inte, om målet kan avgöras även om han eller hon inte infinner sig vid huvudförhandlingen och närvaron
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
256
kan antas vara utan betydelse för utredningen. Vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om närvaron kan antas främja syftet med sammanträdet.
En målsägande skall – oavsett om han eller hon för talan eller inte – infinna sig personligen vid en huvudförhandling i tingsrätt eller hovrätt, om inte hans eller hennes närvaro kan antas vara utan betydelse för utredningen. Kan det antas främja syftet med sammanträdet är en målsägande skyldig att infinna sig personligen även vid ett sammanträde för förberedelse och vid annan förhandling (20 kap. 14 § första stycket sista meningen RB med hänvisningar).
Den tilltalade skall kallas till huvudförhandling i stämningen eller genom särskild kallelse. Skall den tilltalade infinna sig personligen eller krävs det på annat sätt att han eller hon är närvarande, skall rätten förelägga vite. Om det finns anledning att anta att den tilltalade inte skulle iaktta ett sådan föreläggande får rätten förordna att han eller hon skall hämtas till huvudförhandlingen. Kan målet enligt 46 kap. 15 a § RB komma att avgöras trots att den tilltalade endast har inställt sig genom ombud eller uteblivit, skall rätten upplysa om detta i kallelsen (45 kap. 15 § RB).
Ett mål kan således komma att avgöras trots att den tilltalade inte är personligen närvarande eller närvarande endast genom ombud. En grundförutsättning är dock att saken skall kunna utredas tillfredsställande. Utrymmet för utevarohandläggning när den tilltalade har förnekat gärningen är mycket begränsat.7
Förhör med tilltalad räknas som ett förhör i bevissyfte. Till skillnad mot vad som anses gälla för parter i brottmål behöver den tilltalade emellertid inte uttryckligen åberopa förhör i bevissyfte med sig själv. Enligt 46 kap. 6 § RBskall den tilltalade höras vid en viss tidpunkt under förhandlingen. En intressant men nog ganska teoretisk fråga är om ett mål någonsin, enligt gällande lagstiftning, kan avgöras utan den tilltalades personliga närvaro om han skriftligen åberopat förhör med sig själv men sedan inte inställer sig till huvudförhandlingen.
Om en målsägande biträder åtalet eller annars för talan i målet eller om förhör i bevissyfte skall hållas med målsäganden på begäran av åklagaren, skall målsäganden kallas till huvudförhandlingen. Skall målsäganden kallas personligen skall vite föreläggas (45 kap. 15 RB).
7 Fitger 46:29-34.
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
257
När en målsägande som för talan om enskilt anspråk inte kommer till huvudförhandlingen, finns inte några möjligheter att utdöma en tredskodom.
Är en målsägande som bör höras i målet inte på plats när huvudförhandlingen ropas på leder detta normalt till att förhandlingen ställs in.8
9.5 Överväganden
Reglerna om rättegångsförfarandet måste vara så utformade att de såvitt möjligt motverkar förhalanden från parternas sida. Reglerna bör alltså skapa så goda förutsättningar som möjligt för att den som anser sig ha ett anspråk och för den skull vänder sig till domstol får sin sak prövad inom rimlig tid och att den som utsätts för ett oberättigat krav så snabbt som möjligt kommer undan den press som en rättegång ofta innebär. Särskilt i de fall där den ena parten vill förhala förfarandet förekommer det att en utsatt huvudförhandling i målet måste ställas in därför att det uppstår ett sådant hinder för dess genomförande som har avseende på möjligheterna att ta upp åberopad bevisning. För den skull behandlar utredningen i detta avsnitt frågan om parterna i ökad utsträckning kan åläggas ett ansvar för att den bevisning som de åberopar finns tillgänglig när målet skall avgöras. I det närmast följande avsnittet kommer utredningen att ta upp frågan om parters ansvar för att ett mål kan avgöras inom rimlig tid särskilt avseende tidsplaners funktion. Därefter kommer frågan om parterna i vissa slags mål kan ges ett mer generellt ansvar för frågor om vilken bevisning som skall föras in i målet och rätten i motsvarande mån avlastas ett ansvar att diskuteras. I det avsnitt som avslutar kapitlet överväger utredningen frågan om sådan bevisning som inte kan läggas fram inom rimlig tid under vissa förutsättningar skall kunna avvisas.
8 Ett mål där det förekommer en målsägande kan i en del fall avgöras trots att målsäganden inte inställt sig. Enligt 46 kap. 6 § tredje stycket RB skall, när en huvudförhandlig hålls trots att målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande, rätten i den mån det behövs se till att ur handlingarna lägga fram vad han eller hon anfört. Regeln är alltså ett undantag från förbudet att åberopa skriftliga berättelser i 35 kap. 14 § RB.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
258
9.5.1 Parters ansvar för att ett mål kan avgöras inom rimlig tid – tidsplan
Utredningens förslag: Om en tidsplan, enligt 42 kap. 6 § RB,
upprättas skall parterna fortlöpande kontrollera att denna kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall det genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas, skall parterna underrättas om detta.
En målsättning bör vara att varje rättegång är snabb, säker och billig. Snabbheten har en särskild betydelse. Går rättegången att genomföra snabbt uppfylls nämligen ofta även de båda andra önskemålen. Utgången i målet blir i allmänhet osäkrare ju längre tiden går, eftersom bevisningen blir skralare ju längre från den ifrågasatta händelsen man kommer. Även parternas kostnader kan många gånger hållas nere om målet handläggs snabbt.
Det finns i regel två parter i en rättegång – kärande och svarande eller åklagare och tilltalad. Beroende på vilken position parten intar kan han eller hon ha intresse av att målet avgörs snabbt eller att det drar ut på tiden. De parter som oftast torde ha intresse av att på ett eller annat sätt förhala målets avgörande är svaranden och den tilltalade. Detta gäller emellertid inte generellt. Det kan i stället många gånger kännas särskilt angeläget just för dem att den rättsliga processen når sin ände. Likaså kan det förekomma att det ligger i en kärandes intresse att tvisten drar ut på tiden sedan han eller hon väl ansökt om stämning. Kanske är saken inte så stark men käranden vill genom rättegången sätta press på svaranden.
I vårt land har det många gånger tagits för givet att det är rätten som har att se till att de personer som skall höras vid en huvudförhandling också inställer sig. Det är rätten som skall kalla och se till att kallelserna blir delgivna. Det är också rätten som har att vidta åtgärder när någon anmäler förhinder och som har att i förekommande fall se till att alla nås av en underrättelse om att huvudförhandlingen inställs. Systemet har många fördelar med tanke inte minst på att det är rätten som kan sägas ha det yttersta ansvaret när det gäller att avgöra vilka som skall vara närvarande och hur de skall vara närvarande. Det är vidare endast rätten som kan föreskriva påföljder för en underlåtenhet att följa en kallelse. Det är ändå ingen självklarhet att det är domstolen som måste svara för
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
259
kallelsearbetet. I t.ex. Danmark är det åtminstone vid en del byretter relativt vanligt att parterna i ett tvistemål själva kallar sina vittnen och även ser till att dessa inställer sig vid huvudförhandlingen. Ett system med domstolskallelser för vilket det finns regler i 175 § retsplejeloven används därvid i tvistemål främst när det gäller motspänstiga vittnen. I Danmark är det för övrigt i brottmål åklagaren som (genom polisens försorg) till huvudförhandlingen kallar det allmännas vittnen och sådana tilltalade som har erkänt.
Utredningen vill inte gå så långt att kallelser av vittnen och andra förhörspersoner läggs på parterna. Det nuvarande systemet har ju åtskilliga fördelar. Däremot menar utredningen att det är viktigt att ta upp frågan i vad mån parterna i ett tvistemål kan åläggas ett ansvar när det gäller att kontrollera att vittnen och andra som skall vara närvarande vid en huvudförhandling inte kommer att ha förhinder. Utredningen ser här en koppling till frågor om upprättande av tidsplaner för handläggningen av tvistemål.
På förslag av Rättegångsutredningen infördes år 1987 en bestämmelse i 42 kap. 6 § tredje stycket RB som innebär att rätten under förberedelsen i ett tvistemål så snart det lämpligen kan ske bör höra parterna angående målets handläggning. Genom en reform som skedde år 20009 kompletterads den bestämmelsen med en regel om att rätten, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat skäl är obehövligt, bör upprätta en tidsplan för handläggningen. Tidsplanen är avsedd att upprättas redan i början av handläggningen I förarbetena ansågs en lämplig tidpunkt vara då ett svaromål avgivits.10 Med tanke på att så många mål förliks eller på annat sätt avgörs i samband med en muntlig förberedelse är det nog emellertid i praktiken vanligt att tidsplanen – innefattande tidpunkt för huvudförhandlingen – görs i slutet av förberedelsesammanträdet. En äldre bestämmelse i 42 kap. 20 § RB om att tiden för huvudförhandling skulle bestämmas sedan förberedelsen avslutats och i samråd med parterna slopades i samband med att bestämmelsen om tidsplan infördes. Tanken var att det samråd som behövdes med parterna skulle komma till stånd inom ramen för den planering som skall ske enligt 42 kap. 6 § RB.
Förhållandena kan naturligtvis ändras under ett måls handläggning och ge anledning att revidera tidsplanen. Det förutsattes
9Prop. 1999/2000:26.10 Prop. 1999/200:26 s. 67.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
260
också när regeln infördes att det ibland kunde bli fråga om inte endast en utan flera successivt upprättade tidsplaner i ett och samma mål. Men regeringen betonade samtidigt att det var viktigt att en tidsplan såvitt det var möjligt var fullständig redan från början och även skulle omfatta tidpunkten för huvudförhandling i målet.11
Det allmänna ansvar som åvilar parterna – men även domstolen för att målet skall kunna avgöras inom rimlig tid bör, enligt utredningens uppfattning, tydligare komma till uttryck. Ett sätt att göra detta är att knyta an till tidsplanen. Det bör varken för parterna eller domstolen vara tillräckligt att slå sig till ro med en tidsplan sedan en sådan upprättats. Härutöver kan krävas att parterna fortlöpande kontrollerar att hinder inte möter mot att hålla tidsplanen. Om något hinder uppstår måste detta omgående anmälas till dom– stolen. Om hindret ligger på domstolssidan, måste domstolen givetvis genast underrätta parterna.
Tidsplanen kan på det föreslagna sättet utnyttjas effektivare och detta kan antas leda till att det blir vanligare med tidsplaner än vad det är i dag. Parterna skall i stämningsansökan respektive svaromål redogöra för den bevisning de önskar åberopa. Eventuellt tillkommande bevis skall redovisas under målets förberedelse. När en tidsplan upprättas inför en omfattande huvudförhandling måste domstolen och motpart kunna utgå från att den part som åberopar visst bevis, t.ex. ett vittne, också ser till att vittnet kan närvara vid den planerade huvudförhandlingen. Parterna skall under den tids– period som löper mellan upprättandet av tidsplan och huvud– förhandlingen ha sådan kontroll över sin bevisning att de får kännedom om förhållandena som innebär att det uppstår ett hinder för vittnet att närvara. Skulle så vara fallet måste hindret omgående anmälas till domstolen. Kravet på fortlöpande kontroll motverkar att eventuella hinder presenteras i nära anslutning till huvud– förhandlingen.
I det här sammanhanget kan även bestämmelsen i 32 kap. 4 § andra stycket RB uppmärksammas. I denna anges bl.a. att om part får kännedom om någon omständighet som kan antas utgöra hinder för en förhandlings genomförande skall han omedelbart göra en anmälan om detta till rätten. Denna skyldighet gäller även andra som utan att vara parter i målet kallats att infinna sig vid en förhandling. Skillnaden mellan de krav som reses enligt denna bestämmelse och den här föreslagna är att det i den förstnämnda
11 Ibid. s. 68.
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
261
inte finns något krav på fortlöpande kontroll. Parterna kan alltså vänta till dagen före förhandlingen med att kontrollera om vittnet kan komma, om nu parten överhuvudtaget kontrollerar detta.
Det har påpekats att en tidsplan inte är formellt bindande men att rätten kan utöva påtryckningar mot parter för att förmå dem att följa planen, t.ex. genom preklusionsförelägganden enligt 42 kap. 15 och 15 a §§ RB.12 I ett senare avsnitt i betänkandet diskuteras – mot bakgrund av vad som har sagts här om parters allmänna ansvar för målets handläggning – konsekvenser av att ett bevis inte kan läggas fram vid avsedd tidpunkt. I det sammanhanget kan även bristande följsamhet till en upprättad tidsplan komma att få bety– delse.
9.5.2 Bör rätten mot parternas vilja få föra in bevisning i ett dispositivt tvistemål?
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att rättens möjlig-
het i tingsrätt att utan begäran från en part föra in bevisning i ett dispositivt tvistemål slopas (35 kap. 6 § RB).
Enligt 35 kap. 6 § RB är det parterna som ”sörjer” för bevisningen, vilket betyder att parterna skall spåra upp bevisningen och lägga fram den för rätten.13 Detta innebär i regel endast att parterna skall upplysa rätten om den bevisning de önskar åberopa. Skriftlig bevisning skall parterna ge in, men det är rätten som har i uppgift att kalla vittnena och eventuellt vidta tvångsåtgärder mot de vittnen som inte kommer till bevisupptagningen.14
Rätten får i allmänhet, utan att part har begärt det, föra in ny bevisning i ett mål. I dispositiva tvistemål och i mål om brott som får åtalas endast av en målsägande får rätten emellertid inte utan framställning av part höra ett vittne som inte tidigare har hörts i målet eller meddela föreläggande om företeende av skriftligt bevis. Ingenting hindrar dock att rätten även i ett sådant mål mot parts vilja beslutar om syn, anlitande av sakkunnig eller om partsförhör.
Med vittnen som inte tidigare har hörts i målet avses nya vittnen. Bevisning genom vittnen som har hörts utom huvud-
12Prop. 1999/2000:26 s.69. Se även Fitger 42:24.13 Gärde m.fl. s. 482.14 Naturligtvis är det parterna som presenterar bevisningen för rätten, ställer frågor och håller motförhör etc.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
262
förhandling eller vid en huvudförhandling som inte får läggas till grund för domen omfattas inte av bestämmelsen i 35 kap. 6 § RB. I vilken mån ett förhör med sådana vittnen skall tas om regleras i 35 kap. 13 §, 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB. Av dessa regler, i deras nuvarande lydelse, följer emellertid att rätten mot parters vilja kan besluta om omförhör, om ett sådant förhör är av betydelse i målet.15
Det kan ifrågasättas om det är rimligt att rätten i dispositiva tvistemål skall ha möjlighet att gripa in i parternas bevisföring på det beskrivna sättet. Rättens befogenheter i detta hänseende kan tyckas ge uttryck för ett äldre mer inkvisitoriskt förfarande inför domstol än vad som hör till modern rättskipning. Utvecklingen går också i riktning mot en begränsning av domstolens efterforskande verksamhet i stort till att domstolen endast skall bedöma den framlagda bevisningens bevisvärde.16
Bevisningen syftar alltid till att styrka en viss omständighet som åberopas av någon part. Lyckas parten genom beviset styrka denna omständighet uppnår han eller hon en fördelaktigare position i målet eller kanske till och med vinner det. Det säger sig självt att det kan vara svårt att förena domstolens objektivitet med ett beslut genom vilket domstolen oombett för in ny bevisning i målet.
Vid sidan av frågan om domstolens objektivitet finns en kostnadsaspekt som bör uppmärksammas. Har rätten självmant förordnat en sakkunnig i ett dispositivt mål eller i ett mål om ansvar för brott som inte hör under allmänt åtal, skall parterna, enligt 40 kap. 17 § andra stycket RB, solidariskt utge ersättning för de kostnader som kan ha uppkommit. Den sakkunnige kan således vända sig till vilken som helst av parterna för att kräva ersättning för sakkunniguppdraget, som de inte har bett om och som kanske till och med medför att någon tappar målet. En vinnande part som betalat ut ersättningen har i enlighet med de allmänna reglerna sedan visserligen rätt till ersättning för denna kostnad. Detta gäller dock inte i mål där tvisteföremålets värde understiger halva basbeloppet. Det finns vidare alltid en risk för att i praktiken parten inte kan tillgodogöra sig kostnaden. För den tappande parten innebär det alltså att han eller hon får betala för bevisning som rätten utan begäran från en part fört in i målet och som kan ha lett till att målet förlorats.
15 Utredningen har föreslagit att 35 kap. 13 §, 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 § RB ändras på så vis att i dispositiva mål får omförhör inte ske, om ingen av parterna begär det.16 Fitger 35:64 med hänvisningar.
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
263
Kostnadsaspekten för den enskilde är inte så framträdande i andra än dispositiva mål. Har rätten i ett indispositivt tvistemål eller i mål om brott som hör under allmänt åtal kallat ett vittne eller förordnat en sakkunnig, skall dessas ersättning, enligt 36 kap. 24 § andra stycket och 40 kap. 17 § andra stycket RB, utges av allmänna medel. Detta innebär numera att kostnaden också stannar på staten.17
Har en part beviljats rättshjälp skall staten betala bl.a. kostnaderna för partens bevisning vid allmän domstol. Om motparten till den som haft rättshjälp förlorar målet behöver han eller hon inte betala ersättning till staten för kostnader för den bevisning som vinnande part åberopat i målet eller som domstolen inhämtat ex officio. I indispositiva tvistemål gäller dessutom inte sällan att vardera parten normalt skall stå sin rättegångskostnad, se t.ex. 6 kap. 22 § föräldrabalken. I brottmål behöver den tilltalade inte betala kostnader som utgått av allmänna medel för bevisning ens om han eller hon fälls till ansvar.
Även om det kanske främst mot bakgrund av hänsynen till domstolens objektivitet finns anledning att avskaffa domstolens möjlighet att föra in bevisning i alla sorters mål, talar en del skäl för att behandla frågan olika beroende på om det är ett dispositivt mål eller ett annat.
I brottmål där allmänt åtal förs är det oerhört viktigt att rätten kommer fram till ett materiellt riktigt domslut. Skulle rätten upptäcka att det kanske finns ett bevis som skulle kunna leda till en friande dom, måste den vara oförhindrad att föra in detta i målet, även om försvaret inte har delat denna uppfattning. En viktig princip enligt Europakonventionen är visserligen att det mellan parterna skall råda ”equality of arms”. Huvudregeln är således att rättegångsreglerna inte får gynna en part på den andra partens bekostnad. Denna princip anses emellertid inte utgöra några hinder mot att en tilltalad i olika hänseenden ges en bättre processuell ställning än åklagaren.18
I indispositiva tvistemål handlar rättegången ofta om en tredje mans intressen. Parterna kan inte träffa en förlikning om utgången
17 Före en lagändring som trädde i kraft år 1996 (SFS:1624) gällde att domstolen i samband med målets avgörande skulle besluta vem eller vilka av parterna som skulle ersätta staten för bevisning som enligt domstolens beslut utgått av allmänna medel. Med den konstruktion som paragrafen fick i samband med 1996 års rättshjälpslagstiftning torde det inte längre vara möjligt att i sådana fall förplikta en part att svara för beviskostnaderna, se härom Fitger 18:56 f.18 Danelius a.a. s. 173.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
264
i målet som är bindande för rätten. I t.ex. ett mål som handlar om vårdnad om barn skall rätten döma i enlighet med vad som är bäst för barnet oavsett vad parterna kommit fram till sinsemellan. Upptäcker rätten att parterna har förbisett något bevis som kan kasta ljus över frågan om vad som kan vara bäst för barnet bör rätten vara oförhindrad att föra in denna bevisning i målet. Rättens möjlighet att infordra annan bevisning än den som parterna har åberopat bör således enligt utredningens uppfattning kvarstå.
När det gäller de dispositiva tvistemålen och brottmål som endast får åtalas av målsägande finns det däremot inte tillräckliga skäl att behålla rättens inflytande över bevisningen. Som framgått finns det flera skäl som talar mot detta inflytande. Parter bör i sådana mål ha det fulla ansvaret för att den bevisning de åberopar i målet också är tillräcklig för att uppnå det av dem önskade resultatet. Utredningen föreslår därför att rättens möjlighet att mot parternas vilja föra in bevisning i dispositiva tvistemål och sådana brottmål som endast får åtalas av målsägande tas bort. Förslaget ligger i linje med utredningens uppfattning om ökad frihet för parterna att disponera över processen med ett medföljande ökat ansvar i allmänhet och i synnerhet i dispositiva tvistemål.
Förslaget innebär inte att rätten behöver hålla sig helt passiv när det gäller bevisfrågor utan endast att rätten inte mot parts vilja skall kunna för in bevisning i ett mål. Diskussion om bevisning kan och bör ofta förekomma inom ramen för rättens materiella processledning. Rätten skall ju vad beträffar tvistemål, enligt 42 kap. 8 § andra stycket RB, verka bl.a. för att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten kan under förberedelsen allmänt redogöra för bevisreglerna med innebörd att en part inser att han eller hon måste åberopa något bevis för att kunna vinna framgång i målet.
Ett exempel på när rätten kan föreslå ”egen” bevisning är att parterna har åberopat varsin sakkunnig. Naturligtvis är det inte något som hindrar rätten att i det läget föreslå att den i stället skall förordna en ”opartisk” sakkunnig. Utredningens förslag härvidlag innebär således inte att rätten skulle vara förhindrad att på begäran av en part förordna om ett sakkunnigutlåtande.
Förslaget om att inskränka rättens möjlighet att införa bevisning i dispositiva mål stämmer väl överens med ett annat förslag som utredningen lämnat avseende 35 kap. 13 § RB och som innebär att rätten i dispositiva tvistemål inte skall kunna förordna om omförhör med någon som har hörts utom huvudförhandling (eller
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
265
vid en äldre huvudförhandling om denna påbörjas igen såsom ny huvudförhandling), om inte någon part begär det.
Även om rätten i andra mål än de dispositiva tvistemålen och i målsägandemålen bör få behålla en viss möjlighet att föra in bevisning bör denna utnyttjas med försiktighet. Oftast torde frågan kunna lösas inom ramen för den materiella processledningen eller inom ramen för rättens utredningsskyldighet vad gäller brottmål.
I departementspromemorian Hovrättsprocessen i framtiden19föreslås en reform av reglerna om tilltrosbevisning. Som ett led i denna ingår att hovrätten i vissa situationer skall kunna förordna om omförhör trots att parterna inte har begärt det. Förslaget i den delen hänger samman med de s.k. tilltrosreglernas utformning. På grund härav föreslår utredningen att ett uttryckligt undantag från det förslag som nyss presenterades görs för rättegången i hovrätten beträffande omförhör.
9.5.3 Hinder mot all lägga fram bevisning
Utredningens förslag: Rätten skall kunna avvisa ett åberopat
bevis om en bevisupptagning trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. – Parter som i dispositiva tvistemål skall höras i bevissyfte, skall till det sammanträde vid vilket förhöret skall hållas kallas att infinna sig personligen vid påföljd att tredskodom annars meddelas mot honom eller henne. I indispositiva tvistemål skall en kärande som skall höras i det syftet kallas att komma till bevisupptagningen personligen vid påföljd att talan annars förfaller.
Att en rättegång inte går att genomföra inom rimlig tid kan ha många orsaker. Det kan bero på omständigheter inom domstolen men också på omständigheter som mer direkt kan knytas till parterna. I detta avsnitt skall tas upp en inte sällan förekommande anledning till att en rättegång kan dra ut på tiden och orsaka kostnader för parter och det allmänna, nämligen svårigheten med att lägga fram bevisning på utsatt tid.
Ett scenario kan se ut så här. En part upplyser domstolen att han eller hon vill åberopa ett vittne. Parten skall enligt bestämmelserna
19Ds 2001:36.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
266
i 33 kap. 1 § RB lämna sådana uppgifter om vittnet att domstolen kan kalla vittnet till bevisupptagningen. Tid för huvudförhandling bestäms sedan i samråd mellan domstolen och parterna. Om vittnet verkligen kan närvara den bestämda dagen brukar inte alltid vara en fråga som uppmärksammas av parterna och ombud i detta sammanhang. Domstolen försöker härefter kalla vittnet, i regel genom delgivning, vilket ibland visar sig ogörligt. Huvudförhandlingen får därför ställas in, ibland med kort varsel. I de flesta fall lyckas dock domstolen – på ett eller annat sätt – delge vittnet kallelsen till huvudförhandlingen. Det innebär dessvärre inte alltid att vittnet verkligen infinner sig. Om vittnet inte infinner sig kan huvudförhandlingen behöva ställas in, se 43 kap. 2 § första stycket 2 och 46 kap. 2 § första stycket 4 RB.
Ett annat scenario kan vara detta. En part åberopar förhör med sig själv under sanningsförsäkran. Därefter inställer sig parten inte personligen till huvudförhandlingen. Inställer han eller hon sig inte överhuvudtaget, kan tredskodom komma att meddelas. Inställer han eller hon sig genom ombud måste huvudförhandlingen normalt ställas in enligt 43 kap. 2 § första stycket 1 RB.
När det gäller vittnen, svaranden i indispositiva tvistemål, tilltalad och målsägande har rätten möjlighet att i vissa situationer förordna om hämtning.20 Det är emellertid inte alltid hämtning lyckas, särskilt inte om det är ett vittne eller part som verkligen bestämt sig för att hålla sig undan.
Det finns också en regel som syftar till att motverka att vittnen tredskas. Om ett vittne som uteblir eller kommer och vid förhandlingen inte utan giltigt skäl vill medverka i förhöret, kan vittnet sålunda, enligt 36 kap. 23 § RB, åläggas att ersätta en part för de eventuella merkostnader som kan ha uppkommit.
Om hinder av längre varaktighet uppstår under ett måls handläggning får rätten, enligt 32 kap. 5 § RB, förklara att målet skall vila medan hindrets undanröjande avvaktas. Det kan diskuteras i vilken mån ett mål bör vilandeförklaras i händelse av att ett vittne eller en part som skall höras i bevissyfte inte går att få fatt på. Den angivna paragrafen är – till skillnad mot reglerna om uppehåll – tillämplig när det inte kan förutses när handläggningen av målet kan fortsätta.21 Som exempel på när vilandeförklaring skulle kunna komma ifråga nämnde Processlagberedningen att en tilltalad på
20 Se t.ex. 36 kap. 20 §, 44 kap. 3 §, 45 kap. 15 §, 46 kap. 14 och 15 §§, 47 kap. 14, 15, 23 och 24 §§ RB.21SOU 1938:44 s. 359.
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
267
grund av allvarlig sjukdom eller lång utrikes resa är förhindrad att infinna sig. Enligt vad beredningen vidare uttalade bör tvistemål i allmänhet inte förklaras vilande därför att part avlider eller förlorar förmågan att föra talan.22 Gärde m.fl. uttalade att endast starka processuella skäl eller hinder av allvarlig beskaffenhet borde kunna medföra att ett mål vilandeförklaras.23
Utredningens uppfattning är att vilandeförklaring på grund av sådana skäl som beskrivits i de båda scenarierna bör förekomma mycket sparsamt. Det har i föregående avsnitt framhållits att parter skall ha ett stort ansvar för att ett mål kan avgöras inom rimlig tid. I detta ansvar bör ligga bl.a. att se till att den bevisning som åberopas också kan läggas fram vid en bestämd tidpunkt, vanligen vid huvudförhandlingen i målet. Vilandeförklaring bör alltså i regel inte få förekomma på grund av att ett åberopat vittne inte infinner sig eller att en part åberopar sig själv och sedan gör sig oanträffbar.
Enligt 35 kap. 7 § RB får rätten avvisa av part åberopad bevisning i följande fall. För det första om rätten finner att den omständighet som part vill bevisa är utan betydelse i målet. För det andra om beviset inte behövs. För det tredje om det uppenbart skulle bli utan verkan. För det fjärde om rätten finner att bevisningen med avsevärt mindre besvär eller kostnad skulle kunna föras på annat sätt.
Det finns också en del andra regler som i praktiken innebär att part inte får lägga fram den bevisning han åberopat. Som exempel kan nämnas 43 kap. 10 § RB, där det anges bl.a. att rätten får lämna bevisning utan avseende om den kan antas ha åberopats så sent i överrumplingssyfte eller av grov vårdslöshet. Vidare kan nämnas bestämmelserna i 42 kap. 15 och 15 a §§ RB, vilka bl.a. innebär att part endast under speciella omständigheter får åberopa ett nytt bevis efter en av rätten utsatt tidpunkt.24 För hovrättens del kan nämnas bestämmelsen om preklusion i 50 kap. 25 § RB, vilken dock inte berörs här.
De nuvarande reglerna om avvisning i 35 kap. 7 § RB är utformade på så vis att de endast tar sikte på bevisets betydelse och inte på eventuella svårigheter att lägga fram det. Ett sätt att lösa
22 Ibid. s. 360.23 Gärde m.fl. s. 439.24 De senast nämnda reglerna avser situationer när bevisningen enligt rådande terminologi har prekluderats. Se härom Lindell, Processuell preklusion och jfr kritiska synpunkter i anmälan av Hellners i SvJT 1995 s. 847–858. Till skillnad mot Lindell menar Hellners att rätten i första hand bör tillämpa 35 kap. 7 § RB i förhållande till 42 kap. 15 § och 43 kap. 10 § RB när fråga om tillämpning av någon av bestämmelserna kommer upp (42 kap. 15 a § RB fanns då inte. Den paragrafen trädde i kraft 1 juli 2000.)
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
268
den skisserade problematiken kan dock vara att komplettera avvisningsreglerna på så vis att ett bevis under vissa förutsättningar skall kunna avvisas, om det inte kan läggas fram på utsatt tid.
Vilka nackdelar kan en ökad möjlighet att avvisa sådan bevisning som inte kan läggas fram på utsatt tid vara förenade med? Den mest framträdande är att en part på det viset kan bli berövad en möjlighet att visa att hans eller hennes sak är välgrundad. Såsom framhålls i utredningens direktiv måste lagstiftaren gå en balansgång mellan å ena sidan att en part inte får hindras att komma till sin rätt i de fall där de personer som behöver höras är svåranträffbara och, å andra sidan, att rättegången inte hindras av att parten åberopat förhör med svåranträffbara personer.
En allmän utgångspunkt för den intresseavvägning som behöver göras är som framgått att parter i alla hänseende bör ha ett stort ansvar för rättegången. En person som avser att ansöka om stämning mot någon bör alltså redan innan han eller hon skrider till verket försäkra sig om viss kontroll över den bevisning som är avsedd att åberopas. Självklart kan undantag förekomma såsom då tiden av olika skäl, t.ex. på grund av någon preskriptionsregel, är knapp. Ibland åberopas också personer som är okända eller personer på ”motsatta sidan” (vad man i anglosaxisk rätt kallar för ”hostile witnesses”) som bevis. Det är givet att en part inte kan ha lika stor kontroll över ett sådant vittne som det ”egna”. Å andra sidan är detta faktorer som en person som överväger att stämma någon måste väga in i sin bedömning av utsikterna att vinna målet.
Huvudregeln bör således vara att den som ansöker om stämning har att förvissa sig om att bevisen kan läggas fram inom rimlig tid. I detta hänseende kan något lägre krav ställas på den som blir stämd. Han eller hon har ju inte alltid haft den tid att förbereda sig som motparten haft. Det skall dock sägas att den stämde – oavsett om det är en svarande i ett tvistemål eller en tilltalad i ett brottmål – inte sällan har haft möjlighet att fundera över bevisfrågor redan innan den formella rättegången påbörjas. Under alla omständigheter skall, redan enligt gällande bestämmelser, också den stämde vid en ganska tidig punkt av rättegången redovisa sin bevisning för domstol och motpart.
För den part som lojalt åberopat viss bevisning men får denna avvisad därför att bevisningen inte kan tas upp kan avvisningen givetvis innebära en kännbar förlust, om han eller hon förlorar målet till följd av detta. Den situationen skall dock inte behöva inträffa särskilt ofta. Utredningen vill i detta sammanhang peka på de
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
269
möjligheter som finns att redan med dagens regler ta upp ett bevis utan att den hörde är närvarande i rättssalen. Flera av utredningens förslag är avsedda att bygga ut sådana möjligheter. Mot den åberopande partens intresse står motpartens intresse av att få ett avgörande av saken inom rimlig tid. Även det intresset väger tungt i rättssäkerhetshänseende. Den som anser sig ha ett berättigat anspråk bör ha rätt att få sitt anspråk prövat inom rimlig tid oavsett motpartens bevisningssvårigheter. I brottmål finns intresset av att brott beivras och detta inom rimlig tid. För den mot vilken ett anspråk eller åtal riktas kan rättegången vara plågsam och även han eller hon kan ställa krav på att förfarandet avslutas inom rimlig tid. I en del fall är sen rättvisa ingen rättvisa.
Utredningen anser att problematiken måste klargöras i lagstiftningen och att rätten i nu berörda fall bör ges rätt att efter en intresseavvägning avvisa bevisning. Någon anledning att skilja mellan olika måltyper, t.ex. på det sättet att avvisningsregeln får gälla endast dispositiva tvistemål kan utredningen inte se. Problemet med att en part åberopar bevisning som inte kan tas upp gäller inte alls bara de målen. Självklart kan intresseavvägningen beroende på målets art utfalla på växlande sätt. Till speciella frågor om bevisning genom partsförhör i tvistemål skall utredningen strax återkomma.
En regel om utökad möjlighet att avvisa bevisning måste utformas på ett sådant sätt att riskerna för att en part gör rättsförluster på grund av tillfälliga omständigheter minimeras. Det bör därför inte kunna få komma ifråga att avvisa bevisning innan det har gjorts rimliga försök att göra en bevisupptagning möjlig.
Inför frågan om avvisning måste rätten också beakta i vilken mån avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Även om båda parters intressen givetvis måste vägas in bör emellertid den bedömningen till stor del utgå från den part som inte har åberopat det ifrågavarande beviset. Frågan bör bedömas på såvitt möjligt objektiva grunder med utgångspunkt i att bevisningen de facto inte är tillgänglig och att avgörandet av målet därför skjuts upp, om inte avvisning sker. Vilka omständigheter som ligger bakom detta bör visserligen kunna beaktas men bör vid den slutliga prövningen inte ha någon avgörande betydelse. Den frågan är för övrigt tämligen ointressant för den part som inte har åberopat vittnet.
Mot bakgrund av det nu sagda föreslår utredningen en regel med innebörd att rätten skall få avvisa bevisning om en bevisupptagning trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
270
inte bör fördröjas ytterligare. I kommentaren till lagtexten utvecklas något närmare hur utredningen anser att bedömningen bör ske.
En avvisning av t.ex. ett vittne bör givetvis aldrig komma som en blixt från en klar himmel. Det ligger i sakens natur att rätten har haft kontakter med den part som åberopat vittnet och att parten då också tydligt upplysts om risken för avvisning. Det kan ofta vara lämpligt att parten ges en viss frist för att komma in med uppgift om ny adress på vittnet eller andra uppgifter som har betydelse för att bevisupptagningen skall kunna ske. Någon uttrycklig lagregel om detta anser utredningen dock behövas (jfr 33 kap. 1 och 10 §§ RB). Rättens ansvar ligger i kravet på att det skall ha gjorts rimliga ansträngningar att genomföra en bevisupptagning.
Det som nu har sagts har avsett annan bevisning än partsförhör. Remediet mot en part i ett dispositivt tvistemål som skall höras i bevissyfte som inte infinner sig personligen vid det sammanträde vid vilket förhöret skall hållas bör vara kännbart. Ett sätt att skapa garantier mot att parten i ett illojalt syfte underlåter att inställa sig till förhöret skulle kunna vara att han kallades att komma personligen vid påföljd av att en tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom eller henne.
Om en part som skall höras i bevissyfte skulle underlåta att inställa sig personligen och endast inställa sig genom ombud, finns det naturligtvis en möjlighet att ombudet skulle återkalla förhöret för att på så vis undvika en tredskodom. Parten hamnar ju emellertid i så fall i en antagligen sämre situation bevismässigt än han eller hon skulle gjort om förhöret kommit till stånd. Utredningens uppfattning är att blotta hotet om tredskodom skulle kunna verka avvärjande på parts vilja att obstruera handläggningen.
Om en part som kallats personligen inte kommer kan det naturligtvis ha legitima orsaker. Kan parten visa laga förfall skall underlåtenheten att inställa sig i vanlig ordning inte leda till någon tredskodom, se 32 kap. 6 och 8 §§ RB.
Utredningen föreslår mot denna bakgrund att en regel införs med innebörd att parter i dispositiva tvistemål skall kallas att inställa sig personligen till sammanträden där bevisupptagning skall ske vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas mot dem. De sammanträden det kan bli fråga om är först och främst huvudförhandlingar. Men motsvarande regler bör även gälla om en part skall höras utom huvudförhandling, oavsett om det gäller en rättegångsfråga eller om förhöret avser själva saken. Rör det sig om en fråga om rättegångshinder måste man dock hantera
SOU 2001:103 Ansvaret för bevisningen
271
situationen på ett annat sätt. Utredningen har behandlat denna fråga särskilt, se avsnitt 4.5.12.
I indispositiva tvistemål bör i stället käranden kallas att inställa sig personligen vid påföljd att käromålet kan förfalla om han eller hon uteblir. När det gäller svaranden som skall höras i bevissyfte i sådana mål kan i stället de nyss föreslagna reglerna om avvisning tillämpas.
Det bör slutligen också nämnas något om vad som kan hända om ett vittne plötsligt ger sig tillkänna efter domen i målet. Här har tidsperspektivet stor betydelse.
Ett vittne som avses med ett av rätten före huvudförhandlingen meddelat avvisningsbeslut kan naturligtvis dyka upp innan huvudförhandlingen påbörjas. För det fallet kan utredningen inte se något hinder mot att rätten gör en ny prövning av frågan. I detta fall har det ju tillkommit helt nya omständigheter.
Om en part anmäler att vittnet hört av sig efter en huvudförhandling men innan domen meddelats torde detta i ett dispositivt tvistemål sällan eller aldrig utgöra skäl för att tillämpa bestämmelsen i 43 kap. 14 § RB. Denna paragraf tar sikte på situationer när rätten finner att det är nödvändigt att komplettera utredningen.25 När det gäller indispositiva tvistemål och brottmål har rätten ett mer omfattande utredningsansvar. Skulle i ett sådant mål ett vittne som avses med ett avvisningsbeslut ge sig tillkänna efter huvudförhandlingen men innan domen är meddelad skulle rätten i vissa fall kunna finna en komplettering nödvändig i enlighet med 43 kap. 14 § eller 46 kap. 17 § RB.
Om vittnesbevisning har avvisats i tingsrätten med tillämpning av 43 kap. 10 § RB, får en begäran om att höra vittnet i hovrätten anses utgöra ett överklagande av tingsrättsbeslutet. Hovrätten kan i den situationen inte tillåta beviset annat än om den finner att tingsrättens avvisningsbeslut var fel.26 Detsamma bör även gälla om tingsrätten avvisat ett vittne med stöd av den nya bestämmelsen om avvisning. Hovrätten skulle emellertid precis som tingsrätten kunna tillåta förhöret om nya omständigheter tillkommit, t.ex. om det står klart att vittnet kommit till rätta. Skillnaden mellan dessa två situationer är i praktiken inte så stor. Det kan också sägas att bestämmelserna i 50 kap. 25 § RB är utformade på ett sådant vis att
25 Se AD 1993:91. Arbetsdomstolen uttalade där att paragrafen är tillämplig när det är fråga om en komplettering av den föreliggande utredningen och inte är fråga om att tillföra utredningen ny bevisning. Skillnaden kan naturligtvis ibland vara hårfin och det är i den situation som här diskuteras vanskligt att dra några säkra slutsatser av rättsfallet.26 Fitger 50:119.
Ansvaret för bevisningen SOU 2001:103
272
de tar tillräcklig hänsyn till den part som vill höra ett anträffat vittne.
Kommer vittnet till rätta finns det naturligtvis en risk för att hovrätten i den situationen kan komma att återförvisa målet till tingsrätten med följd att huvudförhandlingen där får tas om. Detta följer av den s.k. instansordningsprincipen. I allmänhet kommer det nog emellertid inte att behövas någon återförvisning. Situationen skiljer sig principiellt sett inte från den som med nu gällande regler uppstår när en part åberopar ett nytt vittne i hovrätten.
Skulle vittnet anträffas först sedan den slutliga domen i målet vunnit laga kraft återstår endast resningsinstitutet. Förutsättningarna för resning är ganska speciella och skiljer sig också åt beroende på vad det är fråga om för sorts mål och vilken part som begärt resning. Att uttala sig om i vilken mån resning skulle kunna beviljas i de här skisserade situationerna skulle leda för långt. Den frågan får överlämnas till rättstillämpningen.
Domskrivning SOU 2001:103
282
(1979:575) om protokollföring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det framgår inte närmare av lagen eller förordningen hur domskälen skall utformas. 20
10.6 Förenklad domskrivning
10.6.1 Gällande regler
Utredningen har tidigare redogjort för de regler som finns för vad en ordinär dom skall innehålla (17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB. Bestämmelserna är att se som minimikrav. Domstolarna får emellertid under vissa omständigheter utforma en dom i förenklad form.
För tvistemålens del gäller enligt 17 kap. 8 § RB att tredskodom, dom efter svarandens medgivande och en dom som endast innebär att högre instans fastställer en lägre instans dom får utfärdas i förenklad form. Detta innebär att i tingsrätt paragrafen inte kan tilllämpas i indispositiva mål. I sådana mål kan ju tredskodom inte meddelas och inte heller kan ett käromål bifallas endast på grund av ett medgivande.
För brottmålens del regleras frågan om förenklad dom i 30 kap. 6 § RB. Där anges att dom i förenklad form får utfärdas om den tilltalade har erkänt gärningen och påföljden bestämts till annat än fängelse eller sluten ungdomsvård eller till fängelse i högts sex månader. Liksom vad beträffar tvistemålen får högre instans fastställande av lägre rätts dom ske i förenklad form. Om det inom ramen för rättegången (i lagtexten anges detta som målet vilket är definitionsmässigt tveksamt) förs talan om enskilt anspråk i anledning av brott får också förenklad dom utfärdas men endast om den tilltalade medger anspråket eller om rätten finner saken vara uppenbar.21
Vad menas då med dom i förenklad form? Vid RB:s tillkomst ansågs förenklad dom i första hand bestå i att domslutet kunde få
20 Se härom Lavin, En JO:s syn på domskrivningen i förvaltningsdomstol s. 61–72.21 Det kan noteras att alltså i vart fall formellt kan en dom avseende ett civilt anspråk som förs inom ramen för en brottmålsrättegång utfärdas i förenklad form trots att anspråket inte är medgivet, vilket krävs för motsvarande mål enligt 17 kap. 8 § RB. I förarbetena till lagen uttalade departementschefen som exempel på när saken kunde vara uppenbar när ersättning yrkas för förstörd egendom enligt ett företett värdeintyg eller självrisk på försäkring, se prop. 1980/81:175 s. 12. Det har emellertid sagts att det inte finns några som helst skäl att behandla ett civilrättsligt anspråk annorlunda bara för att det förs inom ramen för en brottmålsrättegång. I den mån det skulle ha behövts en motivering i en tvistemåldom behövs motiveringen även i brottmålsdomen, se Fitger 30:15.
SOU 2001:103 Domskrivning
283
tecknas på stämningsansökan eller på en överklagad dom. 22 För tvistemålens del regleras detta numera i 22 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. Där anges att innehållet i en dom som utfärdas i förenklad form inte behöver redovisas i skilda avdelningar. De omständigheter som yrkanden eller bestridanden grundas på får redovisas i bilaga. I en dom genom vilken en domstol fastställer en överklagad dom behöver skälen för domen anges endast när de avviker från skälen i den överklagade domen. Att domen får utfärdas i förenklad form har antagits innebära bl.a. att några domskäl inte behöver skrivas eller i vart fall inte några ”egentliga” domskäl.23 I allmänhet torde dock domen sättas upp på vanligt vis, dvs. innehållet redovisas i olika avdelningar även i sådana mål som kan falla inom ramen för förenklad domskrivning. Däremot kan det under dessa avdelningar hänvisas till bilagor. Någon form av domskäl skrivs även om de är kortfattade, såsom t.ex. ”Talan är medgiven, yrkandet skall därför bifallas” eller liknande.
Vad en förenklad dom i brottmål innebär anges inte i paragrafen. Enligt 21 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol får Domstolsverket meddela föreskrifter om utformningen av tingsrätters och hovrätters domar och beslut i brottmål. Med stöd härav har verket utfärdat vissa föreskrifter om en förenklad dom.24 Blanketten innebär bl.a. att några domskäl inte behöver skrivas men att gärningsbeskrivningen skrivs ut i sin helhet liksom brottsbenämning och lagrum. I övrigt skall den vanliga nomenklatur och formalia som följer av den s.k. RI-handboken anges.
10.6.2 Debatten om förenklad domskrivning
Redan vid RB:s tillkomst fanns bestämmelser om förenklad domskrivning. För tvistemålens del har dessa inte ändrats i sak. När det gäller brottmålen har däremot utrymmet för paragrafens tillämpningsområde utvidgats efter hand. Den första reformen kom till år 1982.25 Bakgrunden till denna reform var en skrivelse den 22
22SOU 1938:44 s. 219.23Prop. 1980/81:175 s. 3, jfr Ds Ju 1980:6 s. 2.24 Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 1998:4) om utformning av dom och slutligt beslut i brottmål.25Prop. 1980/81:175
Domskrivning SOU 2001:103
284
augusti 1979 från lagmännen vid Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter.26
Lagmännen konstaterade att antalet tjänster skulle minskas vid tingsrätterna. Ett sätt att bemöta detta var att rationalisera domskrivningen i brottmål (tvistemål berördes inte i skrivelsen). Lagmännen såg främst två vägar att gå. Den ena innebar att man i och för sig skrev domskäl men kortade ned dessa. Detta kunde ske t.ex. genom slopandet av den ofta tämligen fullständiga redovisningen av vad hörda personer berättat. Reformen krävde inte lagstiftning men totalresultatet skulle, enligt lagmännen, bli avsevärt bättre om man genom lagstiftning begränsade skyldigheten att redovisa domskälen skriftligt. Den andra vägen innebar att man genom lagstiftning minskade de typfall där en fullständig motivering skulle finnas. Sådana jämkningar skulle dock inte betyda så mycket från rationaliseringssynpunkt, eftersom domar i sådana mål regelmässigt skrivs ytterst kortfattat eller efter mall. Lagmännen föreslog i stället följande ordning. Vid avkunnande av dom skulle domslutet och domskälen redovisas muntligen för parterna. Däremot skulle en fullständig dom skrivas endast om parterna inom en vecka från avkunnandet begärde det. Med begäran om en fullständig dom borde, enligt lagmännen, jämställas att part överklagade domen inom fristveckan. Undantag föreslogs för vissa grövre brottmål.
Som en följd av förslaget uppstod en debatt i dagspressen. Den sattes igång av professorn Ulf Bernitz som i en artikel hävdade att det var en mänsklig rättighet för parter att få en motiverad dom. Förslaget mötte ett starkt motstånd bland jurister, inte minst bland domare. Det sades bl.a. att domskälen behövdes för insyn och kontroll av rättskipningen och att förtroendet för rättsskipningen och domarkåren kunde minska.27
Lagmännens skrivelse resulterade i Ds-promemorian Förenklad domskrivning (Ds Ju 1980:6). I promemorian diskuterades förslagen. Det föreslogs för brottmålens del att området för förenklad domskrivning skulle utvidgas, bl.a. på så vis att även dom på högst sex månaders fängelse kunde omfattas av reglerna. Vidare diskuterades om någon reform av tvistemålsreglerna i detta hänseende var lämpligt. Så befanns inte vara fallet. Lagmännens förslag att, om domen tidigare avkunnats, endast skriva ned domskälen på begäran avvisades. I promemorian angavs bl.a att det skulle vara mer eller
26 Skrivelsen finns intagen i prop. 1980/81:175 och i Ds Ju 1980:6.27 Bernitz a.a. Se i övrigt Bergholtz a.a. s. 119 f.f. för en fylligare redogörelse för debatten.
SOU 2001:103 Domskrivning
285
mindre meningslöst att införa en bestämmelse om att domskälen inte skall redovisa mer än vad som behövs. Så fick ändå anses gälla. De allra enklaste målen krävde ju inte heller någon särskilt avancerad domskrivning. När det gäller inskränkningen av de mål som kräver fullständig dom sades att det inte kunde komma i fråga att göra någon allmän inskränkning av principen att domar skall motiveras. Promemorian resulterade därför endast i ett förslag om viss utvidgning för förenklad dom avseende brottmål.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. En ledamot av lagrådet reserverade sig dock och anförde att förslaget stred mot de krav på att myndigheterna motiverar sina beslut som vuxit sig allt starkare under senare år och kommit till uttryck i lagstiftningen vid tillkomsten av 1971 års förvaltningsrättsreform. Förslaget ledde senare till lagstiftning.28
Här skall också sägas något om återgivandet i domen av referat av vad hörda personer berättat. Detta ligger som en underström i lagmännens skrivelse. Det är inte ovanligt att en dom till oproportionerligt stor del består av referat av hörda personers utsagor. Som förklaring till detta har nämnts såväl gamla RB:s system och systemet för protokollering under nya RB:s första år. Under gamla RB:s tid hänvisades i underrättsdomen till de i domboken uppställda berättelserna. När sedan enligt nya RB domen skulle stå på egna ben och då domboken kom att bestå av endast domen, var det naturligt att ta in berättelserna i domen.29 Men som förklaring har också nämnts att RB och dess förarbeten utgick från dåtidens teknik att protokollera utsagor. Under RB:s första år sammanfattades nämligen en vittnesutsaga omedelbart efter förhöret och lästes upp för den hörde, varefter den upptecknade utsagan togs in i protokollet. Denna teknik övergavs när domstolarna utrustades med bandspelare. Några sammanfattningar av utsagorna togs därefter inte in i protokollet. Sannolikt kände man då ett behov av att ta in sammanfattningarna – referaten – i själva domen.30
Redan innan lagmännen lade fram sitt förslag hade en debatt om domskrivning pågått i Svensk Juristtidning. Den inleddes med att Tord Widebeck i SvJT år 1978 ställde några frågor kring en doms
28Prop. 1980/81:175. Lagrådets yttrande på s. 69. Som bilaga till propositionen finns en sammanställning av remissvaren. De flesta remissinstanser anslöt sig till de tankegångar som framförs i promemorian, dock med reservationer från t.ex. Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter. Även här var man emellertid ense med flertalet andra instanser om att någon utvidgning av möjligheten att meddela förenklad dom i tvistemål inte borde övervägas.29 Bergholtz a.a. s. 123.30 Domskrivning. En promemoria från Sveriges domareförbund.
Domskrivning SOU 2001:103
286
utformning.31 I debatten som följde kan utläsas en genomgående tanke hos skribenterna att referat av vad hörda personer sagt endast bör antecknas i domen i den utsträckning de verkligen är av betydelse.32 Frågan diskuterades också särskilt i ett inlägg av Trygve Hellners. I korthet kom han fram till att det var tveksamt om fördelarna med referaten uppvägde de nackdelar i form av merarbete som systemet innebar. Detta gällde såväl sett utifrån ett partsperspektiv som ett överrättsperspektiv.33
Slutligen kan i det här sammanhanget nämnas en promemoria som gavs ut år 1980 av Sveriges domareförbud. Den kan sägas delvis ha kommit till mot bakgrund av vad i den allmänna debatten och i departementspromemorian sagts om att en onödigt stor del av domen bestod i referat av omfattande berättelser. I denna påpekades bl.a. att referaten fått ett alltför stort utrymme på bekostnad av de egentliga domskälen. En minskning av referaten borde kunna ge bättre motiverade domar och samtidigt innebära en resursbesparing för domstolsväsendet i dess helhet.34
Diskussionen om vad som skall tas in i en dom och då särskilt om förhörsutsagor skall refereras har på intet sätt avstannat efter den nu redovisade. Som det påpekas i utredningens direktiv har frågan delvis kommit i ett nytt läge genom att även den tilltalades berättelse numera skall tas in i protokoll eller motsvarigheten till detta, dvs. i praktiken tas upp på ljudband.
10.7 Överväganden
Utredningens slutsats: Utredningen föreslår inte någon änd-
ring av reglerna om domskrivning.
I RB enligt nuvarande lydelse görs en skillnad mellan ordinär dom enligt 17 kap. 7 § eller 30 kap. 5 § RB och dom i förenklad form. Den senare formen används i princip endast när några domskäl inte behöver anges. Utredningen behandlar först i vilken mån en ordinär dom kan förenklas.
31 Widebeck a.a. s. 712.32 SvJT 1979 s. 373–379. Inläggen skrevs av Hans B. Andersson, Michael von Koch, Irvis J.-Scheynius och Claes Kring.33 Hellners, Bör förhörsutsaga återges i dom? s. 552–561.34 Domskrivning. En promemoria från Sveriges domareförbund.
SOU 2001:103 Domskrivning
287
Vid frågan om det går att förenkla domskrivningen kan det till en början vara lämpligt att fråga sig hur långtgående allmänt sett RB:s krav på en dom är.
Domen skall avfattas skriftligt. Detta krav får anses ofrånkomligt när det gäller själva domslutet, upplysning om domstolen och vilka parterna är (avd. 1–3). I annat fall skulle inte domen kunna gå att verkställa eftersom själva domen skall fungera som en exekutionstitel eller på annat sätt läggas till grund för något. Kravet på skriftlighet gäller i detta hänseende även dom i förenklad form.
Behovet av skriftlighet för reciten (avd. 4) föreligger också. Om inte parternas yrkanden och åberopade rättsfakta anges skriftligen i domen finns i allmänhet inte någon information om vad som blivit rättskraftigt avgjort genom domen, se 17 kap. 11 § och 30 kap. 9 § RB. Därmed inte sagt att denna information inte skulle kunna tas in i en dom genom bilagor bestående av t.ex. partsinlagor eller en skriftlig sammanfattning enligt 42 kap. 16 § RB.
När det sedan gäller domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet (avd. 5), talar övervägande skäl för att även dessa skall anges skriftligen. Ekelöf ansåg, vad beträffar domskälen som sådana, att dessa var viktiga bl.a. för att rätten då kunde kontrollera sina tankegångar, för att parter skulle kunna bedöma om det var lönt att överklaga, för att överrätten lättare skulle kunna bedöma riktigheten av underrättens dom och för domens prejudikatverkan.
Bortsett från att parterna i och för sig skulle kunna bedöma om det var lönt att överklaga en dom även om de bara fick del av den muntligt kan alltså skriftligheten ha ett avsevärt värde i de andra av Ekelöf uppräknade fallen. Att en dom är skriftlig kan ha betydelse inte endast för överrättens bedömning av om en dom skall ändras när den frågan prövas utan också för frågan om överrätten överhuvudtaget skall ta upp underrättens dom för prövning enligt reglerna om prövningstillstånd.35 Skriftligheten har också betydelse i ett annat hänseende. Ser man till andra intressenter än parterna har dessa normalt inte någon möjlighet att ta del av domen om den inte utfärdas i skriftlig form. På så vis undanhålls massmedia och forskning från domens motivering.
Huvudreglerna i 17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB om ordinära domar anger endast att domen skall sättas upp skriftligen och ha ett visst minimiinnehåll som skall redovisas i skilda avdelningar. Utredningen anser inte att någon av de olika avdelningar som
35 Det kan nämnas att justitiedepartementet har föreslagit att samtliga domar och beslut i tvistemål skall omfattas av reglerna om prövningstillstånd, se Ds 2001:36.
Domskrivning SOU 2001:103
288
anges i bestämmelsen bör tas bort eller att det skulle vara ändamålsenligt att byta ut någon avdelning mot en annan motsvarande variant. Det sakliga innehållet i varje avdelning är väl motiverat men reglerna är ändå inte så strikta att de lägger hämsko på den som författar domen. Innehållet i de olika avdelningarna utgör inte heller fristående storheter utan får sin betydelse bl.a. mot bakgrund av reglerna om rättskraft, överklagande och verkställighet.
Inom ramen för de nu redovisade reglerna har den enskilde domaren stor frihet att utforma och skriva en ordinär dom. Reglerna i 17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB drar, som nämnts, endast upp en yttre ram och anger minimikraven. Domarens frihet i detta hänseende bör behållas så länge innehållet i domen uppfyller dessa krav. Det torde också vara få domare som skriver mer omfattande domar än vad som kan anses motiverat utifrån förhållandena i det specifika målet och det gäller både recit och domskäl.36 Den som gör det får skylla sig själv! Och att införa en regel med innebörd att domen inte skall innehålla mer än vad som behövs förefaller lika meningslöst i dag som då frågan diskuterades på 1980-talet.
Utredningen vill också framhålla att det torde vara vid ytterligt få tillfällen, om ens några, som det kan sägas ligga i linje med ett medborgarperspektiv att reducera parters och andra intressenters möjlighet att få en dom i ett sakprövat mål som i vart fall uppnår de nyss nämnda minimikraven. I detta sammanhang kan det också hänvisas till den historiska redovisningen och de överväganden som där anges för att lämna respektive inte lämna domskäl.
Utredningen går nu över till frågan i vilken mån bestämmelserna om förenklad dom kan reformeras eller utvidgas. När man diskuterar detta bör två varianter hållas isär.
Enligt den första kan en reform avse själva innehållet i domen. Som framgått av föregående avsnitt innebär huvudregeln om vad en ordinär dom skall innehålla endast vissa minimikrav. Spännvidden mellan de lägsta kraven och den bortre ramen är tämligen stor. Av skäl som angetts bör inte minimikraven på en ordinär dom efterges. Ser man till enbart de domar som i dag
36 JO har i ett ärende prövat om följande ”egentliga” domskäl var godtagbara: ”Bengt-Åke N. har förnekat brott. Genom målsägandeförhör och utredningen i övrigt är emellertid åtalet styrkt”. JO konstaterade bl.a. att det inte av domen framgick anledningen till att den tilltalade förnekade den åtalade gärningen och att det saknades varje form av redogörelse för vad som kommit fram av målsägandeförhöret. JO:s bedömning var att domskälen inte hade utformats på ett tillfredsställande sätt. I detta fall hade alltså domen enligt JO inte ens nått upp till en miniminivå. JO:s ämbetsberättelse 1999/2000 s. 55 f. Se även de förut angivna rättsfallen Ruiz Torija mot Spanien och Hiro Balani mot Spanien, Danelius a.a. s. 191 f.
SOU 2001:103 Domskrivning
289
utfärdas i förenklad form finns inte heller anledning att förenkla dessa ytterligare. Bestämmelsen i 22 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol, som reglerar innehållet i en sådan dom är visserligen inte helt kristallklar. De minimikrav som där anges bör dock inte underskridas om domen skall kunna användas i andra sammanhang som exekutionstitel eller ligga till grund för bedömningen av vad som är rättskraftigt avgjort m.m.
Den andra varianten innebär att regeln om förenklad domskrivning görs tillämplig på fler måltyper eller snarare situationer än vad som medges enligt gällande rätt. Ett exempel är att dom i s.k. FT- mål eller brottmål där påföljden bedöms kunna stanna vid böter får utfärdas i förenklad form.
Problemet är emellertid att dom i förenklad form innebär att några domskäl i princip inte behöver skrivas. Man kan knappast förvänta sig att parterna i FT-målet eller den som mot sitt nekande döms till böter – eller överhuvudtaget parter i mål som är tvistiga – i allmänhet skulle godta en dom där det inte framgår varför domstolen har dömt på visst sätt. Det är utredningen främmande att föreslå en reform som innebär att medborgarnas rätt att få domskälen redovisade återförs till det läge som gällde före franska revolutionen.
Reglerna om när förenklad dom kan komma i fråga bör alltså enligt utredningens uppfattning inte utökas till att gälla fler måltyper eller fler situationer. Det kan snarare var så att redan gällande regler i vissa fall ter sig väl extensiva. Ett exempel är att förenklad dom kan utfärdas när någon döms till fängelse i upp till sex månader. När bestämmelsen ändrades år 1981 uttalade departementschefen bl.a. att det för förenklad dom i allmänhet måste krävas att den valda påföljden inte avviker från vad som normalt brukar utdömas och att det inte får vara troligt att domen kommer att överklagas.37 Man kan med fog fråga sig om denna hypotetiska acceptans har sin motsvarighet i verkliga livet.
Utredningen menar således att övervägande skäl talar för att inte göra någon ändring av de bestämmelser som direkt reglerar kraven på hur en dom skall utformas. När utredningen har haft informella kontakter med domare och andra berörda avseenden denna fråga under utredningens gång har utredningen fått uppfattningen att våra synpunkter till stor del delas av dessa. Man har ansett att en domares främsta uppgift skall vara att döma och att i detta ligger att ge motiverade domskäl. Att dessa inte alltid behöver vara så
Domskrivning SOU 2001:103
290
omfattande som många gånger är fallet är en annan sak. Det behov som dock många gånger finns att minska omfattningen av en domares arbetsuppgifter bör således lösas på annat sätt än genom att man sänker kvaliteten på den uppgift som får anses vara hans eller hennes primära.
Det som har sagts nu avser de situationer när en dom skall ges. I många tvistemål avslutas handläggningen med att parterna förliks och då behöver naturligtvis inte någon dom skrivas annat än när förlikningen skall stadfästas.
Det sades nyss att domarens främsta uppgift av många anses ligga i att döma. Man kan emellertid också säga att domaren är en konfliktlösare i alla bemärkelser. Kan en tvist lösas utan att tvistefrågorna behöver ställas på sin spets i en dom är detta, så länge parterna är nöjda, givetvis av godo. I utredningens direktiv framhålls som ett alternativ till domskrivning ett tillvägagångssätt som förekommer i Danmark, s.k. ”tilkendegivelse”. Detta institut har utredningen valt att behandla separat från frågan om förenklad domskrivning. Det danska systemet är nämligen i första hand ett sätt att uppnå förlikning och inte en metod att minska domarens arbete med domskrivning. En annan sak är att varje förlikning i praktiken minskar behovet av domskrivning. Det kan redan här förutskickas att utredningen ser positivt på vad vi kallar den danska modellen.
291
11 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
Discourage litigation. Persuade your neighbours to compromise whenever you can. Point out to them how the nominal winner is often a real loser – in fees, expenses and waste of time. As a peacemaker the lawyer has a supreme opportunity of being a good man. There will be business enough.
Abraham Lincoln
11.1 Förlikning och medling
Dispositiva tvistemål är sådana i vilka saken är sådan, att förlikning därom är tillåten. Indispositiva tvistemål är sådana i vilka förlikning om saken inte är tillåten.
Förlikning är alltså inte tillåten i indispositiva mål, varför det endast är i dispositiva mål som rätten enligt 17 kap. 6 § RB kan stadfästa en förlikning. Även i indispositiva mål träffar parterna ofta uppgörelser i godo. Men då kallar man det inte för förlikningar utan för överenskommelser eller liknande. Dessa överenskommelser kan dock även i indispositiva mål utgöra den väsentliga grunden för ett domslut.
Av 42 kap. 6 § framgår att förberedelsen har i syfte att klarlägga bl.a. om det finns förutsättningar för förlikning. I 42 kap. 17 § RB finns de egentliga reglerna om rättens förlikningsverksamhet. Om saken är sådan, att förlikning därom är tillåten, skall rätten, i den mån det är lämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks. Av paragrafens placering följer att domarens förlikningsverksamhet i första hand förutsätts äga rum under förberedelsen. Det är också så regeln i allmänhet tillämpas. I lagrummets andra stycke anges att rätten, om det med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att särskild medling äger rum, kan förelägga parterna att inställa sig till ett förlikningssammanträde inför en medlare som förordnats av
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
292
rätten. Det har blivit vanligare men är fortfarande inte så ofta som en särskild medlare utses. Erfarenheterna av medlingsinstitutet är emellertid goda.1
I förarbetena till den nuvarande lydelsen av 42 kap. 17 § RB anfördes bl.a. att omständigheterna i själva saken samt parternas inställning till frågan om en frivillig uppgörelse är avgörande för om rätten skall försöka förlika parterna. Det framhölls särskilt att rätten är skyldig, dvs. regeln är obligatorisk, att verka för en förlikning, om omständigheterna är de rätta.2
Den allmänna uppfattningen i dag torde vara att det är få mål som inte lämpar sig för förlikning eller i vart fall värt en diskussion om förlikning. Många domare lägger med växlande framgång ner mycket tid och kraft på att få målen förlikta.
Vid sidan av RB har utvecklats andra sätt att åstadkomma uppgörelser i godo.3 Mycket av det som kallas alternativ tvistlösning har sitt ursprung i USA och kallas där för ADR (Alternative Dispute Resolution). Under detta paraply ryms flera olika varianter t.ex. ”Summary Jury Trial” och ”Early Neutral Evaluation”. Ett välkänt tvistlösningsinstitut i Sverige är Stockholms Handelskammares medlingsinstitut som också givit ut särskilda medlingsregler.
11.2 Den danska modellen för förlikning i målets slutfas
11.2.1 Något om det danska domstolsväsendet
4
Den danska domstolsorganisationen består av byretter, landsretter och höjesterett. Byretten är första instans i brottmål och tvistemål. Dock är landsret första instans i tvistemål där tvisteföremålet överstiger en miljon kr och i brottmål där fängelse i fyra år eller mer kan bli aktuellt.5 Sö- og Handelsretten i Köpenhamn är första instans i tvister som rör sjö- och handelsförhållanden.
1 Se t.ex Skogsberg a.a. s. 9.2Prop. 1986/87:89 s. 207.3 Se angående medling och alternativ tvistlösning Lindblom, Allmän domstol som alternativt tvistlösningsorgan s. 261-288, Lindell, Alternativ tvistlösning, Norman .a.a.4 Se Främby, Om domareutbildning i Danmark s. 730. Se även Andrén a.a och Främby, Domarrollen i ett europeiskt perspektiv. En ingående redogörelse för den danska domarrollen finns i Garde, Peter, m.fl. (red.) Dommeren i det 20. århundrede. Dommerforeningens 100 års jubilaeum. Utredningen har också genom studiebesök vid Köpenhamns Byret inhämtat vissa uppgifter som ligger till grund för framställningen.5 År 1999.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
293
Kollegial sammansättning (motsvarande ”tresits”) förekommer inte i byret eller i Sö- og Handelsretten. Med några få undantag är alla byretter enmansdomstolar med en enda ordinarie domare. Den danska domaren motsvarar således närmast en svensk lagman i en endomartingsrätt (eller häradshövding i de gamla häradsrätterna). Brottmål där det inte är aktuellt med fängelse och erkända brottmål – oberoende av brottets svårighetsgrad – handläggs också av ensamdomare. I förnekade brottmål där fängelse kan följa dömer domaren med två domsmän (nämndemän).
I Danmark avgörs alla mål som prövas i sak efter en förhandling. Rätten till muntlig förhandling är inskriven i grundloven.
11.2.2 Systemet med tillkännagivande (tilkendegivelse)
Inom de danska domstolarna har för tvistemål vuxit fram ett institut som kallas för tilkendegivelse (tillkännagivande). Med detta menas rättens besked till parterna om hur saken kommer att avgöras, dvs. ett slags förhandsbesked om domens innehåll. Tillkännagivandet lämnas efter en förhandling – oftast en huvudförhandling (domsförhandling) – och syftar till att parterna skall träffa en förlikning i överensstämmelse med tillkännagivandet.6
Tillkännagivandet har i dansk juridisk litteratur beskrivits som muntliga eller skriftliga uttalanden om på vilket sätt en rättegång angående ett civilt rättsligt krav bör avgöras på grundval av parternas framställning. Dessa uttalanden kan ta sin utgångspunkt i såväl rättsliga hänsyn som billighetshänsyn. Syftet är att uttalandet skall kunna ligga till grund för en förlikning mellan parterna, allt med utgångspunkt i parternas bevisföring och argumentation.7 Leder tillkännagivandet till en förlikning blir det inte någon dom i saken. Institutet har också sagts innebära en förlikning på ”domsvilkår”, med vilket menas att förlikningen har samma innehåll som en dom skulle ha haft.8
6 Betaenkning nr. 1341/1997. Småsagsudvalgets betaenkning s. 265.7 von Eyben, Dommer-tilkendegivelser s. 16. von Eyben använder här yttrycket billighetshänsyn. I praktiken torde billighetshänsyn förekomma endast i den utsträckning samma billighetshänsyn kan tas i en eventuell dom, dvs. utgångspunkten är alltid rättsliga hänsyn. Om parterna kunde hoppas på att en dom för dem skulle kunna vara förmånligare än tillkännagivandet skulle det vara mycket svårt att få dem att acceptera ett sådant.8 Betaenkning nr. 1341/1997. Småsagsudvalgets betaenkning, s. 265.
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
294
Tillkännagivande förekommer inom de flesta sorters tvistemål och även inom den danska skiljedomsrätten.9 Systemet är inte reglerat i lag. Det har sagts att institutet har utvecklats genom sedvana.10 Den lagstiftning som ligger närmast är den som reglerar förlikning. Enligt § 268 retsplejeloven skall rätten i första instans i alla civila mål försöka medla mellan parterna i syfte att nå förlikning. Medling kan dock underlåtas om det på grund av sakens beskaffenhet, parternas förhållanden eller liknande omständigheter redan på förhand kan antas att medlingen blir resultatlös. Enligt § 269 retsplejeloven kan rätten med parternas godkännande besluta att förlikningsdiskussionerna skall ske bakom stängda dörrar, om detta kan antas främja möjligheten att uppnå en förlikning.
Som nyss nämndes är systemet med tillkännagivande inte lagreglerat. Det danska retsplejerådet lade emellertid i april 2001 fram ett lagförslag som främst tar sikte på tillkännagivande.11 Förslaget hör hemma i reglerna om huvudförhandlingen (domsforhandlingen) och lyder: ”Når forhandlingerne er sluttet, optages sagen til afgörelse. Retten kan dog med parternes samtykke udsaette sagen på parternes stillingtagen til rettens forligsforslag”(§ 365 Stk. 3).
Retsplejerådet anger att syftet med den föreslagna bestämmelsen är att bringa retsplejelovens ordalydelse i överensstämmelse med den praxis som utvecklats i fråga om tillkännagivandena. Enligt förslaget kan rätten föreslå parterna, att rätten skall ge ett tillkännagivande om domens förväntade resultat, varvid parterna får en viss betänketid att ta ställning till, om de på grundval av tillkännagivandet vill träffa en förlikning. Rådet framhåller att man genom att använda ordet förlikningsförslag (forligsforslag) inte avser någon ändring av rådande praxis. Men eftersom tillkännagivandet läggs fram med hänsyn till parternas ställningstagande till om de vill träffa en förlikning är det naturligt att i bestämmelsen använda uttrycket förlikningsförslag. Retsplejerådet framhåller särskilt att det alltid är upp till rätten att bestämma om den vill lämna ett förlikningsförslag och att detta endast får ske om parterna på ömse håll ger sitt samtycke.12
Det uppkommer inte några särskilda rättigheter eller skyldigheter för parterna genom själva tillkännagivandet utan detta sker
9 von Eyben, Dommertilkendegivelser 1987 til 1997 s. 53.10 Vindelöv a.a. s. 113.11 Betaenkning nr. 1401. Reform af de civile retspleje I.(Instansordningen, byrettens sammensaetning og almindelige regler om sagsbehandlingen i förste instans), Afgivet av Retsplejerådet.12 Ibid. s. 513.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
295
först genom en eventuell förlikning. Tillkännagivandet är alltså bara ett underlag – om än viktigt – för den förlikning som sedan kan komma att träffas. I praktiken kan naturligtvis ett tillkännagivande som godtas av parterna uppfattas mindre som en förlikning i vanlig bemärkelse och mer som att parterna underkastar sig domarens uppfattning om utgången i målet. Genom förlikningen skapas en verkställbar exekutionstitel, se § 478 första stycket 2 retsplejelagen. Det är alltså själva förlikningen – inte tillkännagivandet – som ger upphov till de exekutiva rättigheterna.13
En dansk förlikning har inte någon materiell rättskraft. Om en part någon månad efter träffad förlikning kommer till domstolen med samma sak tas talan upp. Förlikningen har samma betydelse som andra ”civila” avtal som träffas. En invändning mot förlikningen kan föras vidare till överinstans om den grundar sig på något fel vid rättens handläggning. Det är således viktigt att göra en åtskillnad mellan det faktum att förlikningen kan verkställas och dess – obefintliga – rättskraft.
Till skillnad mot svensk rätt behöver alltså förlikningen inte stadfästas genom dom för att kunna verkställas. En i dom stadfäst förlikning vinner också rättskraft enligt svensk rätt. En förlikning enligt svensk rätt behöver inte stadfästas genom en dom men är då varken verkställbar eller rättskraftig.
Förfarandet med tillkännagivande kan i praktiken gå till på följande vis. Efter huvudförhandlingen frågar domaren parterna om de är intresserade av ett tillkännagivande. Är de det ber han dem vänta i kanske 15–20 minuter. I mer komplicerade mål anger domaren en viss tid eller viss dag för tillkännagivandet. Domaren går därefter in på sitt ämbetsrum och funderar. När domaren kommer tillbaka gör han eller hon något som närmast påminner om avkunnandet av en dom. Domaren upplyser parterna om hur saken enligt domarens bedömning kommer att avgöras och redovisar därvid de tänkta domskälen med resonemang i bevis- och rättsfrågor samt det tänkta domslutet. Parterna får därefter en stund på sig att i enrum fundera över om de vill godta tillkännagivandet, avvakta med ställningstagandet eller överklaga en kommande dom. Parterna kan också få längre betänketid. Om parterna godtar tillkännagivandet antecknas ”domslutet” (den ingångna förlikningen) i protokollet och målet skrivs av. Protokollet utgör en verkställbar exekutionstitel.
13 von Eyben. Dommertilkendegivelser 1987 til 1997 s. 54.
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
296
Om tillkännagivandet inte godtas skrivs en fullständig dom som inte avviker från tillkännagivandet när det gäller själva slutet men kan innehålla utförligare domskäl. Om parterna har fått betänketid avvaktar domaren med att vidta någon åtgärd till dess parterna gett besked om tillkännagivandet godtas.14
Tillkännagivandena kan vara muntliga eller skriftliga. Vid muntliga tillkännagivanden redovisar domaren sin bedömning och sitt förslag muntligt. Detta förfarande tillämpas främst i mindre komplicerade mål. ”Domskälen” skrivs inte ut fullständigt utan resonemanget redovisas på grundval av stolpar, ungefär som när en svensk domare avkunnar dom i brottmål. Däremot kan själva slutet skrivas ned. Godtar parterna tillkännagivandet skrivs själva förlikningen in i förhandlingsprotokollet. I sådana fall fästs inte ”domskälen” på pränt.
Vid skriftliga tillkännagivanden tar sig domaren viss tid för att skriva ned ”domskälen” och slutet i en handling. Denna sänds till parterna, som får en frist för att till domstolen meddela om de godtar tillkännagivandet/förlikningsförslaget. De får samtidigt besked om att om de inte godtar förslaget kommer dom i målet att meddelas en viss dag.
Rättegångskostnaderna utgör en särskild fråga. De danska domarna behandlar denna på olika sätt. Det är vanligt att domaren frågar parterna – samtidigt som domaren frågar om parterna önskar ett tillkännagivande – om de också är villiga att överlämna frågan om rättegångskostnadernas fördelning till domaren. Fördelningen av rättegångskostnaderna brukar oftast ske i enlighet med de allmänna reglerna härom, dvs. att den tappande parten får ersätta den vinnande partens rättegångskostnader. Det finns dock inte något som hindrar att domaren i denna del även beaktar andra skäl än de som strikt gäller enligt lag, s.k. billighetshänsyn. Utredningen har emellertid fått intrycket att det är mindre vanligt att sådana hänsyn tas.
Frågan om rättegångskostnaderna kan också skiljas från förlikningens innehåll i övrigt. Parterna kan, om de inte uttryckligen gjort avkall på denna möjlighet, överklaga rättens beslut angående
14 Förfarandet beskrivs av Allan Camitz i Domstolsverket informerar, nr. 2 1999. Beskrivningen bygger på ett studiebesök som författaren och Peter Fitger gjorde i Danmark december 1998. De följde där under knappt två veckor domstolsarbetet vid Köpenhamns Byret och vid byretten i Roskilde. Vad Camitz redovisat överensstämmer i huvudsak med vad utredaren och sekreteraren erfarit vid sitt studiebesök vid Köpenhamnas Byret hösten 2001. Från detta studiebesök härrör några exempel på tillkännagivanden som intagits i bilaga 5.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
297
rättegångskostnadernas fördelning även om de förliks om själva saken. Det är därför ofta på det viset att rättegångskostnaderna inte ingår i en förlikning.15
Domar meddelade av byret får enligt § 372 retsplejeloven överklagas till landsret inom fyra veckor från det att domen meddelades. Har parterna godtagit tillkännagivandet och träffat en förlikning skrivs målet av.
Att en domare gör ett tillkännagivande innebär inte att det tänkta avgörandet i målet inte motiveras. Avgörandet motiveras muntligt och sedan är det upp till parterna att bestämma om de vill förlikas på grundval av den motivering och det slut som lämnats.
Det danska systemet kan beskrivas som en möjlighet för rätten att lämna ett sent förlikningsförslag. I Sverige förekommer det ju att parter förliks inte bara under huvudförhandlingen utan även sedan huvudförhandling avslutats men innan domen har meddelats. Vid en sådan förlikning vet parterna inte vad rätten skall komma fram till. Det vet de enligt den danska modellen.
Även om institutet med tillkännagivanden – än så länge – inte har något uttryckligt lagstöd har det blivit väl förankrat i rättspraxis och Höjesteret har godtagit förfarandet.16
11.3 Överväganden
Utredningens överväganden och förslag: Utredningen föreslår
inte några nya regler för medling. – Utredningen föreslår en viss skärpning av rättens skyldighet att verka för förlikning. Denna skyldighet skall uttryckligen omfatta även indispositiva tvistemål. Som ett övergripande begrepp, som skall täcka även de indispositiva målen, föreslås ordet samförståndslösning. – Utredningen ställer sig positiv till att det danska systemet med tillkännagivanden prövas även i Sverige. Systemet innebär att domstolen efter en huvudförhandling i ett tvistemål lämnar ett preliminärt besked till parterna om hur den kommer att döma i målet. Godtar parterna detta besked har de
15 Detta förfarande som alltså innebär att parterna kan förlikas om det som tvisten egentligen handlar om men låta domstolen avgöra frågan om rättegångskostnadernas fördelning kan ha processekonomiska fördelar men torde inte vara möjligt enligt svensk rätt.16 von Eyben. Dommertilkendegivelser 1987 til 1997 s. 51.
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
298
möjlighet att träffa en förlikning som kan stadfästas genom dom. Några hinder mot att tillämpa detta förfarande även i Sverige torde i och för sig inte föreligga enligt gällande rätt. Utredningen föreslår emellertid att det uttryckligen anges i RB att rätten, om den efter huvudförhandlingen men före domen vill verka för en förlikning eller annan samförståndslösning med parternas samtycke får redovisa sin uppfattning om utgången i målet.
11.3.1 Traditionell förlikning och medling
I linje med vad som uttalades i 1987 års lagstiftningsärende har utredningen svårt att se någon typ av tvistemål där förlikningsfrågan inte under några omständigheter bör aktualiseras.17 Det måste emellertid alltid vara med parternas bästa i sikte som förlikningsfrågan tas upp. En part som klart motsätter sig en diskussion om förlikning får aldrig tvingas medverka i en sådan. Domstolen får aldrig ge intrycket av att ett avböjande svar kan ligga parten i fatet vid ett avgörande i sak. Något annat förhållningssätt skulle undergräva förtroendet för domstolarna. Parterna har en befogad rätt att få sin tvist prövad och avgjord i sak.
Däremot bör naturligtvis rätten alltefter omständigheterna i det enskilda målet ge parterna de argument som behövs för att de i vissa fall skall inse förlikningens fördelar. Erfarenheten säger att det är få parter som är missnöjda med en förlikningsuppgörelse. Att de ofta inte blir helt nöjda ligger i förlikningens natur. Fördelarna med en förlikning och tekniken vid förlikningsdiskussioner har utvecklats vältaligt av andra och behöver inte utvecklas ytterligare här.18
Utredningen föreslår mot denna bakgrund att skyldigheten att verka för en förlikning mellan parterna skärps något. Rätten skall enligt utredningens förslag verka för förlikning, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och andra omständigheter. Genom denna omvända presumtion skall det i princip föreligga konkreta omständigheter som talar för att rätten skall förhålla sig passiv i förlikningsfrågan.
Vid sidan av rättens förlikningsverksamhet finns möjligheten att utse en särskild medlare. En medlare kan i allmänhet gå betydligt
17Prop. 1986/87:89 s. 113.18 Se Brolin, Rehnström och Widebeck a.a. s. 151–170 med hänvisningar .
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
299
längre i sina förlikningsförsök än den domare som handlägger målet.
En nackdel med medling är att medlarens arvode skall betalas av parterna. För att bl.a. motverka den för parterna negativa kostnadsaspekten har sedan en tid Nyköpings och Katrineholms tingsrätter en försöksverksamhet med medling. Om t.ex. Nyköpings tingsrätt handlägger ett mål där domaren anser det lämpligt med särskild medlare, kan en domare från Katrineholms tingsrätt förordnas till medlare. Medlaren får erforderlig tjänstebefrielse från sin tingsrätt på villkor att han eller hon inte tar särskilt betalt för medlingsuppdraget. Utfallet från försöksverksamheten har hittills varit gott. Verksamheten har dock ännu inte varit särskilt omfattande.
Medlingsinstitutet förefaller ha fått anseende och användning. Medlingsverksamheten verkar av allt att döma att fungera väl. Det är t.ex. utredningens erfarenhet att ett tilltrasslat mål som överlåts till en erfaren medlare sällan återkommer annat än som återkallat eller förlikt. Utredningen har emellertid inte i uppgift att närmare gå in på frågan om medling och något uttalat behov av lagändring har heller inte påtalats. Det kan dock vara lämpligt att försöksverksamheten i Södermanland utvärderas för att se om systemet manar till efterföljd på andra håll.
11.3.2 En utvidgad möjlighet att verka för förlikning
Här och var har man i domarkåren kunnat skönja en tro på den danska modellen som ett sätt att befria domarna från arbetet med domskrivning. Detta är riktigt endast i så måtto att ett tillkännagivande kan leda till att parterna träffar en förlikning, som ju alltid leder till en enklare dom eller till att någon dom inte alls behöver skrivas. När utredningen i det följande diskuterar den danska modellen är det därför inte som ett sätt att minska domstolarnas arbetsbörda utan som ytterligare en metod att nå en för parterna gagnelig samförståndslösning.
Den danska domarens förlikningsförslag grundas på en rättslig analys av tvisteläget. Den mångfald av andra argument som brukar tas fram vid förlikningsdiskussioner, t.ex. betalningsförmåga och intresset av fortsatta affärsrelationer beaktas inte. När utredningen här använder termen förlikningsförslag sker det med tanke på tillkännagivandets rättsliga konsekvenser. Det kan också här hänvisas
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
300
till Retsplejerådets lagförslag och rådets uttalanden i anslutning till det.
Utredningen utgår från att den svenska domarkåren inte är mindre skicklig än den danska. Några kompetensmässiga hinder mot att tillämpa den danska modellen – eller i vart fall en variant av denna – i Sverige ser utredningen alltså inte. Frågan är då om RB i dag innehåller några regler som hindrar en handläggning enligt den danska modellen.
En viktig skillnad mellan en förlikning enligt nuvarande ordning i svenska domstolar och den som kommer till uttryck enligt den danska modellen med tillkännagivande är tidpunkten för förlikning. I svenska domstolar träffas förlikningen i de flesta fall under förberedelsen eller omedelbart före eller i början av huvudförhandlingen. I 42 kap. 6 § andra stycket 5 RB står också klart uttryckt – när det gäller rättens och parternas skyldigheter – att det vid förberedelsen skall klarläggas om det finns förutsättningar för förlikning. Därmed inte sagt att frågan om förlikning aldrig dryftas efter förberedelsestadiet. Många huvudförhandlingar inleds med att domaren tar upp frågan om förlikning. Andra domare hör under hand efter med parterna före huvudförhandlingen om det finns utrymme för förlikning. Förbluffande många tvistemål förliks på detta sätt innan huvudförhandlingen kommer igång. En annan punkt där en del domare med viss framgång kan återkomma till förlikningsfrågan är efter bevisupptagningen men före pläderingarna. Beroende på hur målet då står kan benägenheten att förlikas ha blivit större. Ofta sker dessa diskussioner utan rättens medverkan men inget hindrar att en domare medverkar.
Frågan om förlikning tas ibland upp också efter huvudförhandlingen. Men då sker det oftast i form av en påminnelse till parterna att det aldrig är för sent att komma överens eller med liknande uttryck. Att rätten mera aktivt skulle verka för förlikning sedan huvudförhandlingen avslutats torde inte förekomma.
Den danska modellen innebär att rätten ger parterna ett förslag till förlikning sedan målet gåtts igenom i sak, bevisningen tagits upp och slutanföranden hållits. Skillnaden är alltså att den danska domaren lämnar sitt förlikningsförslag med utgångspunkt i en bedömning av målet. I stället för att skriva en dom ger han parterna ett förlikningsförslag med samma innehåll som domen skulle ha fått eller kommer att få om någon part inte godtar tillkännagivandet.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
301
Att en domare på detta sena stadium och på detta sätt lämnar ett förlikningsförslag till parterna skulle bli något helt nytt i förhållande till svensk rättegångspraxis. Men utredningen kan i princip inte se några hinder enligt RB eller någon annan lag för en svensk domare att förfara på samma sätt som sin danska kollega. 42 kap. 6 § andra stycket 6 RB tar i och för sig sikte endast på förberedelsen, men detta har aldrig hindrat den svenske domaren från att ta upp frågan om förlikning även sedan förberedelsen avslutats.
En invändning mot den danska modellen skulle kunna vara att en part kan anse att en domare blir jävig att meddela en dom vars innehåll han eller hon redan avslöjat i tillkännagivelsens form. Det skulle i så fall röra sig om jäv enligt 4 kap. 13 § 10 RB. Den omständigheten att en domare som efter huvudförhandlingen, och med parternas samtycke, redovisar hur han eller hon kommer att döma också dömer i målet kan inte anses medföra att han eller hon blivit jävig. Domarens arbete sedan förlikningsförslaget förkastats är ju endast att skriva ut vad domaren redan uttalat men att nu göra detta i domens form. Genom att godta att domaren lägger fram ett förlikningsförslag på detta sätt får parterna i alla hänseenden de facto anses ha frånsagt sig möjligheten att vinna framgång med en jävsinvändning.
En annan nackdel skulle kunna vara svårigheten för en part som processar utan juridiskt ombud att förstå innebörden av domarens förlikningsförslag. Ingenting hindrar emellertid att – på samma sätt som i Danmark – parterna i mer komplexa mål får viss betänketid. I komplicerade fall torde det för övrigt bli mindre vanligt att lämna förlikningsförslag genast efter huvudförhandlingen. Ingenting hindrar heller att förlikningsförslaget lämnas i skriftlig form; det är inte ovanligt i Danmark. Vid både muntliga och skriftliga förlikningsförslag är det viktigt att domaren är tydlig i sina ”domskäl”. Sist och slutligen är det alltid upp till parten att själv godta eller avböja förlikningsförslaget. Parterna hamnar inte i en sämre processuell situation än vad de hade gjort utan förlikningsförslaget.
Inget hindrar som sagt att rätten väntar någon eller några dagar innan den avger ett förlikningsförslag. Detta kan visa sig nödvändigt i mer komplicerade mål. Men en dom eller ett motiverat förlikningsförslag blir knappast sämre utan snarare bättre av att meddelas i så nära anslutning till förhandlingen som möjligt. RB:s uppbyggnad och dess betoning av koncentrations- och omedelbarhetsprinciperna innebär att domens tidsmässiga närhet till bevisupptagningen har ett värde i sig.
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
302
Att vissa formuleringar kan skilja något mellan en avkunnad dom och den skrivna domen händer redan i dag. Motsvarande situationer kan uppstå i förhållandet mellan ett muntligt förlikningsförslag och den skrivna dom, som blir resultatet om förlikningsförslaget inte godtas.
Det är nog en utbredd uppfattning i domarkåren att man i de flesta fall – både som ensamdomare och i kollegial sammansättning – i de flesta genast mål efter huvudförhandlingen kan bilda sig en välgrundad uppfattning om målets utgång och de egentliga domskälen. Att omfattande mål eller mål med komplicerade bevis- eller rättsfrågor kan passa mindre väl för förlikningsförslag efter huvudförhandlingen gör att det sällan torde bli aktuellt för en domare att sätta sin förmåga på prov i sådana gränsfall
En tappande part som inte accepterar ett förlikningsförslag enligt den nya modellen skulle kunna tänkas begära fortsatt huvudförhandling för att höra nya vittnen. En sådan begäran skall avslås. Enligt 43 kap. 14 § RB får rätten visserligen förordna om fortsatt huvudförhandling, om den efter en avslutad huvudförhandling finner det nödvändigt att komplettera utredningen innan målet avgörs. Regeln är emellertid inte avsedd att ge parterna möjlighet att lägga fram nya bevis eller nya omständigheter efter avslutad huvudförhandling. Redan möjligheten att åberopa nya omständigheter och bevis efter påbörjad huvudförhandling är som bekant begränsad.
Vilka fördelar kan då den danska modellen ha om den tillämpas här? Den som vinner målet i sak kan genom en förlikning genast efter huvudförhandlingen snabbare tillgodogöra sig det som vunnits, alltså oftast få snabbt betalt. Vid förlikningar finns typiskt sett en större betalningsvilja hos den som skall betala. Den stora fördelen för den vinnande parten är förstås att målet inte överklagas med ytterligare kostnader och tidsutdräkt som följd. Osäkerheten inför en process i överinstansen, de ytterligare kostnader man kan dra på sig där samt den tidsutdräkt som ofta uppstår efter ett överklagande kan emellertid vara goda skäl även för den förlorande parten att godta rättens besked om utgången i målet.
Här bör även frågan om rättegångskostnadernas fördelning uppmärksammas. I Danmark är det som framgått brukligt att domaren i sitt tillkännagivande inte bara berör sakfrågan utan också anger hur rättegångskostnaderna skall fördelas i en eventuell dom. Enligt vad utredningen inhämtat tillämpar de danska
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
303
domarna i sitt tillkännagivande normalt huvudregeln om tappande parts kostnadsansvar även om visst utrymme finns för s.k. billighetshänsyn. Om man tar det danska systemet till förebild i fråga om själva saken bör detta göras också beträffande rättegångskostnaderna. När rätten för parterna redovisar sin uppfattning om utgången i målet bör den alltså tillämpa de gängse reglerna om rättegångskostnader i 18 kap. RB.
Även om förlikningsförslaget alltså normalt kommer att innebära att den tappande parten skall betala den vinnande partens rättegångskostnader finns det inte något som hindrar att parterna själva i det läget kommer fram till en annan fördelning. En sådan kan innebära att den vinnande parten står för en viss del av sina kostnader själv mot att han eller hon kan tillgodogöra sig de fördelar en förlikning innebär, t.ex. att han eller hon i regel får snabbare betalt. Olika fördelningsalternativ kan således tänkas och resultatet behöver inte alltid bli allt eller intet. Det står ju parterna fritt att avtala bort den presumtion för kvittning av rättegångskostnaderna vid förlikning, som är inskriven i 18 kap. 5 § tredje stycket RB.
En annan omständighet som kan främja en förlikning på grundval av rättens förlikningsförslag efter huvudförhandlingen är att parterna efter en huvudförhandling kan ha närmat sig gränserna för förmånerna inom rättshjälpen eller en rättsskyddsförsäkring.
En komplikation då det gäller att krydda förlikningsförslaget genom åtgärder i kostnadsdelen är att det inte alltid är parten ensam som har inflytande över kostnadsfrågan. Med den tillämpning som rättshjälpslagen fått i förlikningssituationer torde det visserligen inte möta några svårigheter att i en förlikning avtala att rättegångskostnaderna kvittas enligt 18 kap. 5 § RB även i mål där endera sidan framstår som helt vinnande i sakfrågan. Detta torde inte komma i något annat läge om en förlikning träffas efter rättens förlikningsförslag efter en huvudförhandling.
Mera komplicerat kan det vara om parterna har rättsskyddsförsäkringar. Ett försäkringsbolag som finner att dess försäkringstagare skulle ha vunnit målet godtar kanske inte att kostnaderna kvittas utan vill att motparten eller dess försäkringsbolag ersätter vinnande parts kostnader. Men inte heller detta är något nytt. Det förekommer redan nu att försäkringsbolagen vill ha ett ord med i laget innan en kostnadsbefriande förlikning träffas. Det sagda talar närmast för att rätten bör vara försiktig med att frångå gängse
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
304
kostnadsfördelning vid förlikningsförslag efter huvudförhandlingen.
Kostnadsfrågor är naturligtvis inte det enda som inverkar på förlikningsbenägenheten. Alla argument som brukar åberopas för förlikning under förberedelsen är förstås ofta tillämpliga även vid förlikning efter huvudförhandling.
För domstolen innebär den danska modellen att domaren inte behöver skriva någon dom. Detta innebär visserligen en viss arbetsbesparing. Men det innebär inte att domaren kan behandla saken lättvindigt. Förlikningsförslaget måste i alla hänseenden vara väl underbyggt och motiverat. Till skillnad mot en dom i förenklad form innebär ett förlikningsförslag enligt den danska modellen inte något avkall på skälens kvalitet. Däremot behöver domaren i sitt förslag inte redovisa vad som brukar anges i domens recit, dvs. enligt gällande rätt yrkanden och invändningar samt de omständigheter som dessa grundats på. Självfallet behöver inte heller några referat av utsagor eller sakframställningar återges för parterna i samband med förlikningsförslaget.
En i dom stadfäst förlikning överklagas ytterligt sällan till hovrätten. Här finns en besparingsmöjlighet inte bara för parterna utan även för staten.
Enligt den danska modellen erbjuds parterna ibland betänketid innan de beslutar om de skall godta ett tillkännagivande. Det finns naturligtvis inte något hinder mot att parterna medan den tiden löper kommer fram till en förlikningslösning som inte står helt i överensstämmelse med den som rätten har föreslagit.
Utredningen är alltså positiv till att den danska modellen så som den här har beskrivits prövas även i Sverige. Parternas valfrihet ökar genom mångfalden av tvistlösningsvarianter. Säkert kan möjligheten att lämna sena förlikningsförslag också verka stimulerande på den svenska domarkåren. Med tanke på att det är en principiell nyhet kan det dock finnas skäl att åtminstone för ett inledningsskede lämna några rekommendationer för tillämpningen.
Rätten bör vara mycket tydlig när den förklarar för parterna vad det innebär att den lämnar ett förlikningsförslag efter huvudförhandlingen. Rätten måste också ha förvissat sig om att det är bägge parternas önskemål att ett sådant skall presenteras.
Det bör i alla lägen ankomma på den enskilde domaren att bestämma om han eller hon överhuvudtaget vill lämna ett sådant förslag. De flesta domare kan i en inledande fas känna osäkerhet och tveksamhet. Detta är knappast något fel utan snarare naturligt.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
305
Det är därför möjligt att det i ett inledningsskede inte blir särskilt vanligt att den nya förlikningsmöjligheten utnyttjas. Det ligger dock nära till hands att anta att de domare som brukar lägga ned tid och kraft på förlikningsverksamhet också kommer att tillvarata möjligheten som den danska modellen erbjuder.
Det är nog också så att inställningen till den föreslagna lagändringen i viss mån är en generationsfråga. Den kraftfulla satsning på materiell processledning och förlikning som präglar de flesta av dagens domares arbete under förberedelsen har vuxit fram på senare år. Det finns inget som säger att inte det nya förlikningsinstitut som utredningen här föreslår kommer att tas i bruk på motsvarande sätt.
Frågan om förlikningsförslag måste också bedömas utifrån målens komplexitet. Det är givet att det i större och mer omfattande mål kan vara svårare för domaren att lämna ett sådant förslag. Det kan i sådana mål vara svårare för parterna att tillgodogöra sig förlikningsförslagets innebörd. Frågan kan också påverkas av om parterna processar genom ombud eller inte. Särskilt om endast den ena parten är företrädd av ombud bör frågan om förlikningsförslag hanteras med särskild försiktighet.
Något generellt förbud mot att ta upp förlikningsfrågan i vissa sorters förlikningsbara mål ser utredningen inte anledning att föreslå. Inte heller finns det anledning att avstå från förlikningsförslag i situationer då käromålet skulle ogillas. I sådana fall innebär förlikningen att parterna är ense om att svaranden inte behöver prestera något till käranden. Förlikningsförslaget bör därför i dessa fall inte formuleras som att käromålet ogillas eller dylikt.
Rätten bör sedan den lämnat sitt förslag inte delta i några förlikningsöverläggningar med parterna. Här föreligger en avgörande skillnad mellan traditionell förlikningsverksamhet och den danska modellen. Rättens förslag måste ligga fast även om rätten i formellt hänseende inte är bunden av det. Däremot är som nämnts parterna oförhindrade att komma fram till en annan lösning än den som rätten föreslagit.
Godtar parterna ett förlikningsförslag kan förlikningen på sedvanligt sätt stadfästas i dom. Till skillnad från i Danmark utgör inte en förlikningsöverenskommelse som tagits in i ett protokoll någon exekutionstitel enligt svensk rätt.
Det är möjligt att någon lagändring inte är nödvändig för att uppnå den ordning som utredningen förespråkar. Utredningen
Medling, förlikning och andra samförståndslösningar SOU 2001:103
306
föreslår ändå i förtydligande syfte att reglerna om rättens förlikningsverksamhet justeras på så vis att det klarare framgår att förlikningsförslag enligt den danska modellen står till buds.
I likhet med förlikningsverksamhet i övrigt i domstolarna är detta i regel en angelägenhet mellan parterna och mellan parterna och rätten. Förlikningsverksamheten brukar i Sverige inte mer än inledningsvis bedrivas inom den formella ramen för ett offentligt sammanträde.
I Danmark sker muntliga tillkännagivanden vid en offentlig och protokollförd förhandling (offentligt retsmöde). Enligt utredningens uppfattning bör ett svenskt system med förlikningsförslag efter huvudförhandling präglas av samma öppenhet.
Det som nu har sagts angående rättens möjlighet att lämna ett preliminärt besked om utgången i målet har främst tagit sikte på dispositiva tvistemål. När det gäller indispositiva mål kan det finnas skäl att vara mer återhållsam. Det främsta skälet för detta är att målen är just indispositiva. Å andra sidan är mål om vårdnad, boende och umgänge mål där det för alla – inte minst barnen – har ett särskilt värde om man kan komma fram till en lösning i samförstånd. Det anses oftast vara förenligt med barnens bästa att döma i enlighet med parternas överenskommelser i sådana mål. Om rätten efter en huvudförhandling i ett sådant mål ger ett besked om resultatet av rättegången som föräldrarna genast får ta ställning till enligt den danska modellen kan man räkna med att en del parter som utgången gått emot kommer att acceptera rättens förslag. För barnen är det enligt beprövad erfarenhet av stor betydelse att det är deras föräldrar som gemensamt kommit överens om vad som skall gälla. Det vore synd att spela bort denna möjlighet att nå en samförståndslösning i dessa känsliga mål. Men samtidigt är det en grannlaga uppgift att bedöma om ett förslag skall lämnas eller inte i mål av dessa slag.
Det kan naturligtvis ibland te sig mindre meningsfullt att efter en uppslitande huvudförhandling lämna ett preliminärt besked om utgången i hopp om att en lösning i enlighet härmed skall nås omedelbart. När parterna fått sova på saken kan emellertid saken ställa sig annorlunda. Rättens preliminära besked kan i andra fall utgöra incitament till uppgörelser som sträcker sig längre och omfattar andra frågor än de som direkt varit föremål för rättens prövning. Sådana samförståndspaket kan, som nyss nämnts, nästan alltid antas vara förenligt med barnets bästa.
SOU 2001:103 Medling, förlikning och andra samförståndslösningar
307
När det gäller de indispositiva målen är det inte bara möjligheten att tillämpa den danska modellen som bör uppmärksammas. En samförståndslösning är ofta mer värdefull i sådana mål än i mål som gäller pengar eller saker. Här handlar det om människor och om djupt personliga förhållanden. Avgörandet skall ofta träffas utifrån barnens perspektiv. Utredningen ser det som en brist att gällande lagstiftning endast talar om dispositiva mål när det gäller formerna för rättens förlikningsarbete. Utredningen anser i linje med sin tidigare redovisade uppfattning, att det bör klart skrivas in i RB att rätten även i indispositiva mål skall verka för en samförståndslösning.
Utredningens förslag innebär att vi lagstiftningsmässigt importerar ett system för förlikningsverksamhet som utvecklats på sedvanerättslig grund i ett av våra nordiska grannländer. Det är alltså en planta som vuxit sig upp i en annan lagstiftningsmässig jord än vår. Viktiga skillnader är att den muntliga förberedelsen inte har samma centrala funktion för medling och förlikning som i Sverige och att alla mål som avgörs efter materiell prövning i Danmark måste handläggas vid en förhandling.
En hel del småmål som i Sverige kan avgöras på handlingarna måste i Danmark tas till förhandling och åtskilliga mål som i Sverige förliks under förberedelsen går i Danmark till huvudförhandling. Detta förklarar tillkännagivandets betydelse i Danmark och talar samtidigt för att systemet i Sverige inte kommer att spela samma centrala roll.
En ytterligare skillnad är att den danske byretsdomaren alltid är ensamdomare. Utredningen är enligt sina direktiv förhindrad att ge förslag i fråga om rättens sammansättning. Utredningen kan dock inte underlåta att peka på att den danska ensamdomaren som följer målet från början till slut och som ensam har ansvaret för att det avgörs snabbt och riktigt typiskt sett har bättre förutsättningar än de svenska domarna i kollegial sammansättning att åstadkomma smidiga lösningar och snabba ställningstaganden.
309
12 Avtal att inte överklaga
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att frågan om
ingående av avtal att inte överklaga en dom alltid skall tas upp under ett tvistemåls förberedelse. Vidare föreslås att parternas rätt att träffa ett sådant avtal även skall gälla i indispositiva tvistemål.
Parterna kan genom avtal avsäga sig rätten till överklagande. Enligt 49 kap. 2 § RB är ett avtal om att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande gällande, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i FT-mål. Det är alltså inte heller möjligt för parterna i ett indispositivt att ingå ett sådant avtal. I 54 kap. 2 § första stycket RB ges motsvarande möjligheter att träffa avtal om att inte överklaga hovrätts dom. Bestämmelserna är grundade på den uppfattningen att avtal i processrättsliga frågor som regel anses vara ogiltiga, om det inte finns några bestämmelser om annat.1
Den möjlighet som finns att träffa avtal om att inte överklaga är inte särskilt ofta utnyttjad av parter. Frågan om varför det är på det viset kan nog besvaras på olika sätt. Ett skäl kan givetvis vara att parter i allmänhet inte anser sig ha något att vinna med ett sådant avtal. De vill behålla möjligheten att kunna överklaga och därmed tömma ut möjligheten att vinna tvisten. Ett avtal om att inte överklaga domen träffas ju – i den mån det över huvud taget förekommer – i regel innan domen meddelas och alltså vid en tidpunkt då utgången i målet är okänd.
Skiljedomsutredningen diskuterade i vilken mån det kunde vara lämpligt att koppla ihop ett s.k. prorogationsavtal med en bestämmelse om att en dom inte kunde få överklagas men kom fram till
1 Fitger 49:7.
Avtal att inte överklaga SOU 2001:103
310
att det inte skulle öka attraktiviteten för näringslivet att vända sig till domstol. Ett av de anförda skälen till den slutsatsen var att parter, såvitt var känt för utredningen, inte brukade använda sig av möjligheten att avtala bort rätten till överklagande.2
En annan tänkbar anledning till avsaknaden av denna sorts avtal kan emellertid vara att parter – inklusive deras ombud – inte känner till möjligheten eller i vart fall inte tänker på den som ett realistiskt alternativ. Det skulle därmed handla om bristande kunskap och information, naturligtvis främst – men inte alltid – bland parter som processar utan juridiskt ombud.
Det finns en hel del fördelar för parter att träffa avtal om att inte överklaga en dom. Dessa fördelar är i mångt och mycket desamma som de vilka parterna kan uppnå genom att träffa en förlikning om saken. Tvisten upphör definitivt och riskerar alltså inte att vandra den ibland långa och kostsamma vägen i hovrätt och HD. Den vinnande parten kan snabbare få sina krav tillgodosedda. Rättegångskostnaderna hålls nere; inte sällan kan en rättsskyddsförsäkrings beloppsmässiga tak räcka för en tvist i tingsrätten men inte längre. Att tvisten upphör kan också ha betydelse för affärsmässiga relationer, personliga förhållanden och överhuvud taget ha positiva effekter för parterna. En annan fördel med ett avtal om att inte överklaga kommande dom är att man liksom i skiljeförfarande kommer till ett enda definitivt avgörande vilket är fördelaktigt ifråga om tid och kostnader. Ett avtal av detta slag har alltså åtskilligt av de fördelar som brukar tillskrivas både en förlikning och skiljeförfarandet.
Det har diskuterats i vilken mån ett sådant avtal kan vara till fördel för den ”lilla” parten i förhållande till myndigheter, ekonomiskt starkare näringsidkare eller andra. I samband med att möjligheten att i en tvist avtala om att inte överklaga en dom utsträcktes3till att omfatta även avtal som syftade till framtida tvister gjordes uttalanden som tydde på att en svagare part kunde behöva skydd mot att ingå ett avtal om att inte överklaga.4 Denna uppfattning har emellertid kritiserats. Det har därvid påpekats att det kan vara den svagare avtalsparten som generellt sett har de stora vinsterna att
2SOU 1995:65, s. 171. Skiljedomsutredningen menade också, med hänvisning till kontakter med företrädare för Sveriges Advokatsamfund, att det ofta ses som en fördel för domstolsvägen att man kan få till stånd en prövning i mer än en instans. Det sades vidare att den kritik som riktades mot domstolarna inte i första hand tog sikte på att en tvist kan prövas i mer än en instans utan på att handläggningen i de olika instanserna tog för lång tid.3 SFS 1989:352.4 Fitger 49:9.
SOU 2001:103 Avtal att inte överklaga
311
hämta av ett förbud mot överklagande, eftersom det är han eller hon som är särskilt kostnadskänslig och som vill kunna överblicka sitt kostnadsansvar. Värnandet om den svagare parten skulle alltså med detta synsätt kunna vara ett skäl att särskilt uppmuntra avtal om att inte överklaga.5
Utredningens uppfattning är att de vinster som kan göras genom ett avtal att inte överklaga inte direkt bör kopplas till vilken sorts parter det är fråga om. Vinsterna beror ju också i hög grad på de speciella omständigheterna, inte minst de bakomliggande, i varje enskilt mål. Alla sorters parter i alla sorters mål kan vinna på att avtala bort överklaganderätten. Det skall också sägas att det när frågan har diskuterats i tidigare sammanhang har rört sig om avtal som tillkommit före en tvist. I vilken mån sådana avtal generellt skulle kunna vara till nackdel för en svagare part kommer inte här att diskuteras men det har som sagts antagits att så inte skulle vara fallet. Ett ökat användande av den modell vi här diskuterar förutsätter också att man från domstolens sida – inom ramen för den materiella processledningen – tydligt redogör för de för- och nackdelar som kan tänkas vara förenade med ett avtal att inte överklaga domen.
För åtminstone en av parterna kan det uppstå en nackdel med ett avtal av berört slag, nämligen om domen i tingsrätten uppfattas som bristfällig. Här kan det vara på sin plats att understryka att denna diskussion om avtal att inte överklaga en dom inte skall ses som ett sätt för domstolen att kunna förenkla domskrivningen. Tanken är alltså inte att det, bara för att domen ändå inte får överklagas, inte behövs några tillfredsställande domskäl. Utredningens uppfattning är snarare den motsatta. Om parter träffar avtal om att inte överklaga domen har de befogade anspråk på en i alla hänseenden kvalificerad handläggning av målet vilket gäller inte minst domens avfattande.
Det kan sägas att risken för att inte få fram prejudikat ökar om målet stannar i tingsrätten. Häremot kan påpekas att parter alltid kan antingen träffa en förlikning och få denna stadfäst eller i indispositiva mål förmå rätten att lägga förlikningen till grund för en dom. Vidare kan parterna genom olika andra processuella dispositioner, såsom återkallelser eller medgivanden, förhindra uttalanden som har prejudikatvärde. Sådana dispositioner kan ju också vidtas i mål som överklagats till högre rätt.6 För utredningen
5 Ibid.6 Se härom Lindell , Partsautonomins gränser s. 102.
Avtal att inte överklaga SOU 2001:103
312
är det viktigare att parternas tvist får en för dem så lyckad utgång som möjligt än att ett mål drivs vidare av något allmänt prejudikatintresse. Uppkommer en fråga som har prejudikatvärde i ett mål som handläggs i tingsrätt kan dessutom denna, enligt 56 kap. 13 § RB, hänskjutas till HD för prövning.
Utredningen anser således att möjligheten för parter att träffa avtal om att inte överklaga en dom bör lyftas fram tydligare. Det kan lämpligen ske genom att detta görs till en sådan fråga som skall diskuteras under målets förberedelse. Det har redan sagts att rätten då måste redogöra för avtalets för- och nackdelar. Detta gäller naturligtvis endast om parterna inte redan före målets handläggning har träffat ett sådant avtal.
En särskild fråga är om parter även i indispositiva mål skall kunna träffa avtal om att inte överklaga en dom. Detta är inte tillåtet i dag men utredningen menar att goda skäl talar för denna möjlighet. Förutom de allmänna skäl som har anförts beträffande dispositiva mål, såsom t.ex. minskade rättegångskostnader, finns andra aspekter. Avgörandet i sådana mål träffar inte sällan tredje man, som t.ex. ett barn i ett vårdnadsmål. Ju snabbare parterna kan komma till ro, desto bättre kan det vara för de utomstående intressen som avtalsförbudet har velat skydda.
Det har i den juridiska litteraturen sagts att det indirekta förfogandet över tvisteföremålet, som alltså i viss mening kan innefatta ett avtal att inte överklaga domen, i stort sett kan sägas gå ut på att det rättsläge som uppkommit genom en dom inte skall förändras. 7 Vad som i en dom lagts fast utgör en viss garanti för att rättsläget blivit åtminstone någorlunda hyggligt reglerat.
Mot bakgrund av det som nu sagts ser utredningen inte någon fara i att utsträcka avtalsmöjligheten till att även gälla indispositiva mål utan vill i stället framhålla fördelarna med en sådan möjlighet.
7 Larsson a.a. s. 80.
313
13 Kostnadsberäkningar och andra konsekvensanalyser
13.1 Kostnader
Inledningsvis skall sägas att effekterna av utredningens förslag är svårbedömda eftersom utredningen i åtskilliga fall öppnar möjligheter som det sedan är upp till domstolarna och parterna att utnyttja; i vilken takt de föreslagna reformerna kommer att anammas i den praktiska rättstillämpningen kan inte bedömas på detta stadium. Det är först när detta sker som eventuella kostnadsbesparingar kommer att visa sig.
Förslaget att generellt införa möjlighet till medverkan genom videokonferens i domstolarna förutsätter att dessa utrustas med videoutrustning. En sådan upprustning ingår emellertid i Domstolsverkets planläggning för en modernisering av domstolarnas lokaler och utrustning. Några särskilda investeringskostnader bör därför inte bokföras på den reform som utredningen föreslår. Om och när dessa förslag genomförs torde däremot besparingar och tidsvinster uppstå, i första hand för parter och andra men även för staten genom minskade kostnader för personlig inställelse. Förslaget kan också leda till att färre huvudförhandlingar behöver ställas in.
Om vissa brottmål kan avgöras utan huvudförhandling uppstår kostnadsfördelar för den enskilde likaväl som för åklagarväsendet och domstolsväsendet. Det är emellertid svårt att nu uttala sig om omfattningen.
Genom möjligheten att hänvisa till skriftligt processmaterial kommer rättegångarna att bli snabbare, effektivare och billigare. Kostnadsfördelar uppstår för parterna, rättsskyddet inom försäkringsbranschen samt rättshjälpen. Även åklagarväsendet och domstolsväsendet får minskade kostnader om huvudförhandlingarna tar kortare tid.
Kostnadsberäkningar och andra konsekvensanalyser SOU 2001:103
314
De uppstramningar och förenklingar som föreslås i fråga om bevisningen kan leda till färre inställda förhandlingar och snabbare avgöranden.
Den danska modellen med förlikningsförslag efter huvudförhandlingen kan leda till att fler mål förliks och färre överklagas. Det är emellertid omöjligt att på förhand bedöma hur vanligt detta blir. En lika svårspådd effekt på antalet överklaganden uppstår om parterna – som ett resultat av att frågan väcks under förberedelsen – i större utsträckning ingår avtal om att inte överklaga.
13.2 Andra konsekvenser
Flera lagregler har i samband med andra ändringar gjorts könsneutrala genom att ordet "han" bytts ut mot passusen ”han eller hon”. Från jämställdhetssynpunkt torde även vissa av de föreslagna reglerna, t.ex. de om videoanvändning, ha betydelse genom möjligheten för de ofta kvinnliga brottsoffren att delta i rättegången på ett mera skonsamt sätt.
Utredningens förslag torde i övrigt inte ha någon inverkan på de andra intressen som omnämns i 15 § kommittéförordningen (1998:1474).
315
14 Författningskommentar
14.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
14.1.1 Paragrafer som föreslås upphävda
I 35 kap. 9 § finns bestämmelser om kallelser till bevisupptagning utom huvudförhandling, om inställande av anhållen eller häktad och om att bevisupptagning får ske även om en part har uteblivit. De förstnämnda frågorna regleras enligt förslaget i 42 kap. 12 § och 45 kap. 13 § och de sistnämnda i 44 kap. 7 § och 45 kap. 13 § (se även 44 kap. 2 och 3 §§). I fråga om inställandet av anhållen eller häktad finns det bestämmelser i 21 kap. 2 §. Mot den bakgrunden har paragrafen fått utgå.
I 42 kap. 10 § och 47 kap. 10 § regleras frågor om telefonanvändning. Paragraferna har utgått med anledning av den nya regleringen i 5 kap. 10 §.
De frågor om bevisupptagning som regleras i 43 kap. 8 § regleras enligt förslaget i 43 kap. 7 §. Eftersom paragrafen i övrigt endast avser frågor om telefonanvändning, som enligt förslaget regleras i 5 kap. 10 §, har paragrafen utgått.
De bestämmelser om bevisupptagning som finns i 46 kap. 7 § regleras enligt förslaget i 46 kap. 6 §. Eftersom paragrafen i övrigt endast avser frågor om telefonanvändning, som enligt förslaget regleras i 5 kap. 10 §, har paragrafen utgått.
I 47 kap. 21 § sägs att rätten i mål om enskilt åtal under förberedelsen får besluta om avvisning. Paragrafen har utgått eftersom den endast uttrycker det självklara
.
Författningskommentar SOU 2000:103
316
14.1.2 Ändrade och nya lagrum
5 kap. 9 §
Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Ordföranden får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder olämpligt. Ordföranden får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika trängsel.
Rätten får förbjuda upptagning eller överföring av ljud under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen så besvärar den som hörs att det blir till men för utredningen. En upptagning eller överföring av bild i rättssalen får ske endast om det är tillåtet i lag.
Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla ordningen får rätten förordna att han eller hon omedelbart skall tas i häkte och kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.
Om säkerhetskontroll i domstol finns särskilda föreskrifter.
Paragrafen delas in i fyra stycken i stället för som nu tre.
I första stycket har ordet ”han” ersatts med ”ordföranden” . Villkoret för att ordföranden skall få utvisa någon är enligt paragrafens nuvarande lydelse att den som skall utvisas stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otillbörligt. Bestämmelsen korresponderar i stort sett med 9 kap. 5 § av vilken framgår bl.a. att den som stör ett sammanträde eller muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt döms till penningböter.
Ordet otillbörligt har i denna paragraf bytts ut mot olämpligt. Med den ändringen får man språkligt sett en lägre tröskel för utvisning än den som ordet otillbörligt ger.1 När regeln infördes torde ordet otillbörligt ha haft ungefär samma valör som olämpligt har i dag. I ordet otillbörligt otillbörligt finns också ett inslag av något moraliskt förkastligt, vilket inte behöver vara fallet med ett olämpligt beteende. I debatten har det framförts kritik mot att domstolarna är för släpphänta mot störande och olämpligt uppträdande. Förslaget syftar till att återskapa den känsla för ordning som rådde i domstolarna när RB infördes. Att en domare är resolut mot ordningsstörningar skapar lugn och ro vid sammanträdena. En domare som inte ingriper i dessa situationer riskerar att samman-
1 I prop. 2000/01:32 behandlas bl.a. frågan i vilken mån straffen bör skärpas för den som stör ordningen i en rättssal. Regeringen framhåller där vikten av att ordningen upprätthålls vid domstolsförhandlingar och det ansvar som vilar på ordföranden att så sker, se s. 59 f.
SOU 2000:103 Författningskommentar
317
trädet urartar. Genom förslaget får ordföranden möjlighet att utvisa var och en som uppträder olämpligt.
Som exempel på ett otillbörligt beteende har nämnts att någon är berusad eller högljudd eller på något annat påtagligt sätt stör ordningen.2 Som exempel på ett olämpligt men kanske inte direkt otillbörligt beteende kan nämnas personer som skapar irritation genom att viska högt till varandra utan att påtagligt störa ordningen. Att någon går in och ut i rättssalen kan vara enerverande utan att för den sakens skull vara vare sig påtagligt störande eller otillbörligt. Det kan också vara fråga om att någon bryter mot en föreskrift som ordföranden meddelat utan att den person det gäller för den skull direkt stör förhandlingen, t.ex. genom att, trots förbud härom, ta med sig en bandspelare in i rättssalen.3 Däremot bör, i linje med vad JO uttalat, inte någons speciella sätt att klä sig kunna innebära att han eller hon stör ordningen om inte klädseln är av sådant slag att den skulle kunna medföra ansvar för förargelseväckande beteende eller hets mot folkgrupp.4
I andra stycket första meningen ersätts förhör på fonetisk väg med en upptagning eller överföring av ljud under ett förhör. Ändringen är dels att se som en språklig modernisering, dels som ett klargörande av att regeln omfattar både upptagning och överföring av ljud. Med upptagning menas här situationer då ljudet genom inspelning på band eller på annat sätt tas till vara så att det kan återges vid ett senare tillfälle. Med överföring avses alla former av ”direktsändning”, t.ex. genom radio eller genom att ljudet sänds från rättssalen till en annan plats där åhörare vistas.5
2 JO :s ämbetsberättelse 1998/99 s. 57. I beslutet framhåller JO bl.a. skillnaden mellan tillämpningen av 5 kap. 9 § och 36 kap. 18 § . Om t.ex. medlemmar i en MC-klubb avser att åhöra en förhandling och deras mundering kan antas verka skrämmande på vittnen eller målsägande kan, enligt JO, inte medlemmarna utvisas med stöd av 5 kap. 9 §. Enligt JO ger inte den sistnämnda paragrafen stöd för att vid en domstolsförhandling visa ut eller förbjuda en åhörare att komma in i rättssalen endast på den grunden att han eller hon tillhör en viss förening eller annan sammanslutning, även om denna skulle förknippas med värderingar som står i strid med vad som är gängse i samhället. Det är således inte en ordningsfråga enligt 5 kap. 9 §. Däremot skulle rätten (inte ordföranden), med stöd av 36 kap. 18 § , kunna visa ut samliga åhörare som har anknytning till en MC-klubb under t.ex. ett vittnesförhör, om dessas närvaro kan påverka förhörspersonens förmåga att lämna sin utsaga..3 Se Edelstam, Offentlighet och sekretess i rättegång s. 238 f.4 Ibid.5 Lagändringen skall ses mot bakgrund av det i viss mån oklara rättsläge som gäller i frågan. I den proposition som föregick bestämmelsen uttalades bl.a. följande: ”Det kan diskuteras om förbudsmöjligheten bör utsträckas att gälla även direktsändningar i radio eller TV. Med hänsyn till den ringa praktiska betydelse en sådan möjlighet skulle få anser jag övervägande skäl tala för att sådana sändningar bör falla utanför regleringen. Av samma skäl bör också andra direktöverföringar till allmänheten lämnas åsido i detta sammanhang” (prop. 1979/80:87 s. 9). Frågan ställdes emellertid på sin spets i samband med rättegången om
Författningskommentar SOU 2000:103
318
Andra stycket andra meningen behandlas närmare i kapitel i kapitel 3 och särskilt i avsnitt 3.4.1.6. Förbudet mot fotografering ersätts av ett förbud mot upptagning eller överföring av bild i andra fall än när det är tillåtet i lag. Förbudet avser således både fotografering och annan upptagning eller överföring av bild såsom video. Ordet video används inte i lagtexten (se kommentaren till nästa paragraf och avsnitt 3.4.5). Med att en bild tas upp avses här att inspelning sker på videoband eller liknande med följd att upptagningen senare kan användas. Med överföring avses – såsom vad gäller ljud – olika former av direktsändning, t.ex. en TVsändning. Förbudet är liksom tidigare kopplat till rättssalen.
Till skillnad mot vad som gäller för ljud skall upptagning eller överföring av bild i rättssalen enligt huvudregeln inte vara tillåtet. Det skall få ske endast om det är tillåtet i lag. Den lagregel som främst är av intresse är 5 kap. 10 § som gör det möjligt för rätten att låta parter och andra delta i ett sammanträde genom ljud- och bildöverföring. Vidare föreslås i 5 kap. 11 § att åhörare och vissa andra som inte får plats i själva rättssalen skall kunna följa ett sammanträde genom ljud- och bildöverföring i en lokal som iordningsställts för det ändamålet. Enligt förslaget i 36 kap. 18 § skall vidare den part som inte får vistas i rättssalen under ett förhör få möjlighet att ta del av förhöret genom ljud- och bildöverföring, om sådan utrustning finns. Det kan i detta sammanhang nämnas att det i den nyligen remitterade promemorian om hovrättsprocessen i framtiden har föreslagits att förhör i bevissyfte i regel skall spelas in på video.6
Förbudet avser upptagning eller överföring i rättssalen. Genom prepositionen i markeras att någon skillnad inte är tänkt i förhållande till det nuvarande fotograferingsförbudet.7
5 kap. 10 §
Om inte annat är föreskrivet i lag, skall vid sammanträden enligt denna balk, parter och andra som skall delta i sammanträdet infinna sig i rättssalen
mordet på statsminister Olof Palme. Sedan tingsrätten med stöd av bestämmelsen förbjudit även direktsändning under förhör uttalade JO att det fanns skäl att tolka bestämmelsen så att den omfattade såväl upptagningar på band som direkt överföring av ljud, se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 33. Edelstam har behandlat frågan utförligt och även föreslagit att en uppdelning görs mellan upptagning och överföring, se Edelstam, Offentlighet och sekretess i rättegång s. 250–293.6Ds 2001:36, se förslaget till ny lydelse av 6 kap. 6 § .7 Som framgått av den allmänna motiveringen omfattar förbudet även det fall att någon står i en korridor utanför rättssalen och fotograferar eller filmar in i rättssalen, se JO:s ämbetsberättelse 2001/02 s. 46.
SOU 2000:103 Författningskommentar
319
eller där sammanträdet annars hålls. Rätten får dock låta en part eller annan delta i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring, om det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Vid bedömningen skall, utöver parternas uppfattning i frågan, särskilt beaktas de kostnader eller olägenheter som annars skulle uppkomma och om någon känner stark rädsla för att vara närvarande.
En part har, med de begränsningar som följer av 11 §, alltid rätt att själv infinna sig där sammanträdet hålls.
Vid häktningsförhandling eller huvudförhandling i tingsrätt får åklagare, målsägande som för enskilt åtal, misstänkta och offentliga försvarare inte delta endast genom ljudöverföring.
Paragrafen som är ny behandlas i kapitel 3.
Paragrafen ersätter 42 kap. 10 § och 20 § tredje stycket, 43 kap. 8 § fjärde stycket, 45 kap. 13 § tredje stycket, 46 kap. 7 § andra stycket, 47 kap. 10 §, 50 kap. 10 § fjärde stycket, 51 kap. 10 § fjärde stycket och 52 kap. 11 § andra stycket. Paragrafen ersätter också lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång och medför att vissa regler i ärendelagen utgår eller justeras. Indirekt har paragrafen betydelse för processuella föreskrifter utanför RB som hänvisar till RB:s bestämmelser.
Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar rätten får låta part eller annan som skall delta i ett sammanträde närvara vid detta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i stället för att vara fysiskt närvarande i rättssalen. Ljudöverföring motsvarar telefon enligt gällande lagstiftning och ljud- och bildöverföring motsvarar videokonferens enligt försökslagstiftningen. Den nya terminologin kommer emellertid att täcka även andra sätt att överföra ljud och bild än dem som hittills är kända. Reglerna har i systematiskt hänseende placerats i det kapitel som reglerar offentlighet och ordning. Paragrafen gäller genom sin placering i samtliga instanser.
Huvudregeln uttrycks i första stycket. Vid sammanträden enligt RB skall parter och andra som skall delta i sammanträdet infinna sig i rättssalen eller där sammanträdet annars hålls. Deltagande genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring skall ses som undantag.
Paragrafen omfattar alla sorters tänkbara sammanträden vid domstolen, såväl under ett måls förberedelse som i samband med avgörandet.
De som kan få delta genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring är för det första parter. Detta är en nyhet när det gäller deltagande genom ljudöverföring vid andra huvudförhandlingar än
Författningskommentar SOU 2000:103
320
sådana som hålls i förenklad form. För det andra omfattar paragrafen andra som skall delta i sammanträdet. Det gäller inte bara sådana som skall höras i bevissyfte utan t.ex. även ombud, försvarare, målsägandebiträden och vårdnadshavare.
Förutsättningarna för att någon skall kunna få delta i ett sammanträde genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring har angetts i en huvudregel som kompletteras av bestämmelser om vad rätten särskilt skall beakta vid prövningen.
Deltagande genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring får enligt huvudregeln tillåtas, om det inte är olämpligt med hänsyn till ändamålet med sammanträdet och övriga omständigheter. Detta villkor överensstämmer i stort med det som redan gäller i dag såväl vad beträffar deltagande per telefon som deltagande genom videokonferens enligt försökslagstiftningen. Som ett exempel på övriga omständigheter kan nämnas deltagande genom ljud- och bildöverföring i mer spektakulära mål där det finns risk för att någon vidareförmedlar den bild som visas på monitorn till media. Som framgått bör förbudet mot upptagning eller överföring av bild inte sträckas längre än till rättssalen och till en sådan särskild lokal som iordningsställs för parter och andra när rättssalen inte räcker till (5 kap. 11 § ).
Den första av de omständigheter som rätten särskilt skall beakta är parternas inställning till frågan. Detta gäller såväl i tvistemål som i brottmål. Särskilt när det gäller personer som skall höras i bevissyfte måste i allmänhet mycket stor hänsyn tas till parternas önskemål. Framför allt gäller detta givetvis telefonförhör som inte bör tillåtas ske i större omfattning än som sker med redan gällande regler.
Den andra omständigheten som rätten särskilt skall beakta – de kostnader eller olägenheter som en inställelse inför rätten skulle medföra – innebär i sak inte någon skillnad i förhållande till de gällande reglerna om telefon och videokonferens. Rätten har således att bedöma om kostnaderna eller olägenheterna som kan uppstå ifall en person skall vara fysiskt närvarande står i rimlig proportion till betydelsen av att personen inställer sig på det viset.
Förslaget innebär, som framgått, att parter under vissa förhållanden skall kunna närvara per telefon vid alla former av huvudförhandling, alltså inte endast sådana som hålls i förenklad form enligt 42 kap. 20 §. Ett exempel på när detta skulle kunna vara lämpligt är en tvist om en fordran enligt skuldebrev som går till vanlig huvudförhandling, särskilt om målet handläggs som ett s.k. småmål
SOU 2000:103 Författningskommentar
321
(FT-mål). Enligt 18 kap. 8 a § är den ersättning för rättegångskostnader som kan utgå till vinnande part i ett FT-mål tämligen begränsad och täcker sällan de reella kostnaderna när fråga är om inställelse till en vanlig huvudförhandling. Detta kan resultera i att käranden, även om han eller hon vinner ett mål, får bära merparten av sina rättegångskostnader. Finns en möjlighet att närvara per telefon kan dessa kostnader hållas nere.
De tillfällen när åklagaren bör kunna tillåtas få närvara genom ljud- och bildöverföring är när åklagarens insats är begränsad. Som exempel kan nämnas okomplicerade omhäktningsförhandlingar och jourhäktningar som kräver lång resa. Vidare kan man tänkas sig vissa huvudförhandlingar som i praktiken endast gäller påföljden, främst i överrätt.
Rätten skall vidare beakta om någon känner stark rädsla för att vara personligen närvarande i rättssalen. En sådan stark rädsla kan utlösas av olika orsaker. Det kan t.ex. gälla ett brottmål om grov och organiserad brottslighet. Men en stark rädsla kan även utlösas vid mål om mer vardagliga brott såsom misshandel. Genom att rädslan skall vara stark markeras en skillnad mot den situationen att t.ex. en tilltalad behöver visas ut ur rättssalen när ett vittne eller en målsägande hörs, se 36 kap. 18 §. Den nu behandlade paragrafen ger i stället möjlighet att låta målsäganden delta i ett helt sammanträde genom ljud- och bildöverföring. Tröskeln är därför satt något högre. Möjligheten till medhörning bör dock alltid i första hand övervägas. Även om parternas synpunkter givetvis skall beaktas även i dessa situationer, bör av naturliga skäl inte deras uppfattningar tillmätas lika stor vikt som när ljud- och bildöverföring aktualiseras i andra fall.
Enligt andra stycket skall parter alltid ha rätt att infinna sig där sammanträdet hålls. Skälen för detta har utvecklats i den allmänna delen. Ett undantag som motiveras av praktiska skäl görs för sådana situationer då alla parter helt enkelt inte får plats. I dessa fall skall rätten i stället se till att deltagarna kan följa sammanträdet från en sidosal (se nästa paragraf).
Av sista stycket framgår att möjligheten att använda ljudöverföring vid häktningsförhandling eller huvudförhandling i brottmål i tingsrätt är starkt begränsad. Skälen för detta redovisas närmare i den allmänna motiveringen.
Författningskommentar SOU 2000:103
322
5 kap. 11 §
Om inte alla som skall delta i ett sammanträde kan få plats i rättssalen skall rätten se till att de som inte får plats kan följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring i en annan lokal som ställts i ordning för detta ändamål (sidosal). Om det finns särskilda skäl får rätten låta även åhörare som inte får plats i rättssalen följa sammanträdet på det sättet.
I fråga om sidosalar tillämpas 9 §. Rättens ordförande får uppdra åt annan att i sidosalen utöva ordförandens skyldigheter och befogenheter enligt 9 § första stycket.
Paragrafen är ny. Den behandlar sammanträden som tilldrar sig så stor uppmärksamhet att alla som vill närvara i rättssalen inte får plats. I paragrafen görs en skillnad mellan dem som på ett eller annat sätt deltar i rättegången och åhörare.
Första stycket första meningen avser dem som har kallats till sammanträdet i egenskap av parter, ombud, målsägande som inte för talan, målsägandebiträden, vårdnadshavare m.fl. Dessa bör anses ha en ovillkorlig rätt att på ett eller annat sätt kunna följa sammanträdet. Av praktiska skäl – främst därför att rättssalen helt enkelt är för liten – kan inte alltid alla få plats i denna. Ett exempel på detta är den stora rättegången om diskoteksbranden i Göteborg.
Med rättssalen avses den sal där rätten sitter. Andra lokaler från vilka personer deltar i en videokonferens utgör inte någon rättssal i denna paragrafs mening. Sammanträden som hålls utomhus, alltså främst vid syn, omfattas inte av denna paragraf.
Om alla som skall delta i ett sammanträde inte kan få plats i rättssalen, skall rätten se till att en annan lokal iordningsställs för dessa (sidosal). Detta är utformat som en obligatorisk regel för rätten. Rätten måste givetvis i sådana situationer också besluta om vilka som skall vistas i rättssalen och vilka som skall vistas i sidosalen. För att det skall vara någon mening med att sitta i en sidosal måste man därifrån kunna följa sammanträdet genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. Innebörden av att en sidosal skall ha ställts i ordning är att där skall finnas utrustning för ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring och att den även i övrigt är ändamålsenligt möblerad och utrustad.
Andra meningen avser att möjliggöra för åhörare, t.ex. representanter för massmedia, att följa ett sammanträde i mål där parterna, andra som deltar eller åhörarna är så många att rättssalen inte räcker till. Åhörarna har inte någon ovillkorlig rätt att följa sammanträdet på nära håll men det är ändå i en del rättegångar ofta
SOU 2000:103 Författningskommentar
323
angeläget att platser ställs i ordning för åhörare, inte minst för att tillgodose massmedias intresse av att kunna rapportera från rättegången. Villkoret för att iordningsställa en sidosal för åhörare bör vara att särskilda skäl föreligger. Sådana skäl föreligger i allmänhet om rättegången drar till sig så många åhörare att rättssalen blir fullsatt. Även om alltså inte rättens skyldighet att iordningställa en extra lokal för åhörare bör vara ovillkorlig kan det förutses att rätten – precis som i dag – är generös i detta hänseende. Som framgått av den allmänna motiveringen skall självfallet inte någon prövning av om särskilda skäl föreligger göras, om både de som deltar i rättegången och åhörarna får plats i sidosalen.
I andra stycket hänvisas till 5 kap. 9 §. Detta innebär att ordförandens och rättens befogenheter och skyldigheter skall gälla även för förhållandena i sidosalen. Rätten får således förbjuda att annan tar upp eller över ljud under ett förhör, om det kan antas att upptagningen eller överföringen så besvärar den som hörs att det blir till men för utredningen. Hänvisningen innebär också förbud mot upptagning eller överföring av bild. Detta medför bl.a. att en åhörare inte får spela in eller direktöverföra vad som visas på en bildskärm i sidosalen. Rättens ordförande skall kunna överlåta sina skyldigheter och befogenheter enligt 9 § till någon annan, som härigenom har möjlighet att upprätthålla ordningen och utvisa den som stör förhandlingen.
6 kap. 3 §
Vid ett sammanträde skall följande antecknas:
1. tid och ställe för sammanträdet,
2. vilka som deltar i sammanträdet,
3. rättegångsfullmakter som ges muntligen inför domstolen,
4. när sammanträdet hålls inom stängda dörrar, anledningen till det,
5. vardera partens yrkanden och inställning till motpartens yrkanden,
6. yrkanden av andra än parter samt parternas inställning till sådana yrkanden,
7. den utredning som läggs fram,
8. vad som iakttas vid en syn på stället, samt
9. det som i övrigt förekommer vid ett sammanträde, i den mån det kan ha betydelse för parterna eller för högre rätt att det antecknas.
Anteckningar skall göras i anslutning till sammanträdet. Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om jäv gäller för den som gör anteck- ningarna.
Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.2.
Författningskommentar SOU 2000:103
324
Första stycket 5 och 6 har justerats så att innehållet överensstämmer med 17 kap. 7 §, 42 kap. 6 och 16 §, 43 kap. 7 § och 47 kap. 20 §. Någon ändring i sak avses inte.
6 kap. 4 §
Vid ett sammanträde som hålls under förberedelsen av ett mål och som inte endast avser bevisupptagning skall, i den omfattning det behövs, utöver vad som anges i 3 § följande antecknas:
1. de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat,
2. de bevis som parterna vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis, samt
3. det som i övrigt behövs inför målets avgörande.
Den första punkten har justerats så att innehållet överensstämmer med 17 kap. 7 §, 42 kap. 6 och 16 §, 43 kap. 7 § och 47 kap. 20 §. I avsnitt 5.3.2 behandlas frågor om innebörden av den nya formuleringen och syftet med förslaget.
En bestämmelse som finns i första punkten om att anteckningar skall göras i korthet har ersatts med en för hela paragrafen gällande bestämmelse om att anteckningar skall göras i den omfattning det behövs. Omfattningen av skyldigheten att föra anteckningar, eller protokoll som fortfarande förs i många fall, blir härigenom mer flexibel. Anteckningarna (protokollet) kan därmed bättre anpassas till det enskilda sammanträdets karaktär.
Den tredje punkten har justerats på så vis att anteckningar skall göras om sådant som har betydelse inför målets avgörande. Eftersom ett mål kan avgöras även utan huvudförhandling kan anteckningarna givetvis – om än inte i någon högre grad – tjäna som ledning även för dessa fall. Med stöd av denna punkt kan även sådant som inte är obligatoriskt enligt den första punkten antecknas, såsom t.ex. bevisfakta. Härigenom innebär inte utredningens förslag på den punkten någon mera betydande ändring i sak i förhållande till gällande rätt.
9 kap. 5 §
Den som vid ett sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller som utan tillstånd i rättssalen tar upp eller överför bild eller bryter mot förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.
Första stycket gäller också i fråga om sådan sidosal som avses i 5 kap. 11 §.
SOU 2000:103 Författningskommentar
325
Paragrafens första stycke har justerats så att det stämmer överens med förbudet mot överföring och upptagning av bild i 5 kap. 9 § . Med uttrycket ”inför rätten” menas även att någon är närvarande genom telefon- eller videokonferens. Uttrycket är således inte begränsat till dem som är fysiskt närvarande i rättssalen; även den som uttalar sig otillbörligt per telefon eller i en bildmonitor kan straffas enligt denna paragraf.
Förslaget i 5 kap. 9 § innebär bl.a. att rättens ordförande skall kunna utvisa den som uppträder olämpligt. För det straffbara området bör emellertid ribban läggas något högre genom att uttrycket otillbörligt behålls. Man skall alltså inte behöva riskera straff för att man uppträder olämpligt men inte otillbörligt under ett sammanträde. Däremot skall man kunna visas ut. Man skall heller inte behöva riskera straff om man bara uttrycker sig olämpligt i en rättegångsskrift. I uttrycket otillbörligt ligger, som tidigare nämnts, ett etiskt moment. Ett typexempel på att någon uttrycker sig otillbörligt är att någon i en rättegångsskrift använder könsord mot en part eller rätten.
I ett nytt andra stycke föreslås att det straffbara området utsträcks till att även gälla beteenden i en sidosal enligt 5 kap. 11 § . Den som enligt 5 kap. 11 § andra stycket andra meningen fått i uppdrag att upprätthålla ordningen skall dock inte få döma ut straff enligt den nu behandlade paragrafen. I regel torde det därför i sidosalsfallen krävas att åklagare väcker åtal. Detta kan i en del fall ske utan föregående stämning och någon förundersökning är heller inte alltid nödvändig (23 kap. 22 § första stycket och 45 kap. 2 § första stycket. Detta bör dock inte bli särskilt vanligt. Blotta vetskapen om att handlingen kan bestraffas har i de allra flesta fall en avskräckande effekt, särskilt när det gäller förbudet att spela in eller överföra bild i en sidosal.
17 kap. 7 §
En dom skall avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange
1. domstolen samt tid och ställe för domens meddelande,
2. parterna samt deras ombud eller biträden,
3. domslutet,
4. vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat och
5. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet. En högre rätts dom skall i den utsträckning det behövs innehålla en redogörelse för lägre rätts dom.
Författningskommentar SOU 2000:103
326
Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han i så fall skall iaktta.
Första stycket 4 har justerats så att innehållet överensstämmer med 6 kap. 3 och 4 §§, 42 kap. 6 och 16 §§, 43 kap. 7 § och 47 kap. 20 §. Innebörden av den nya formuleringen och syftet med förslaget behandlas i 5.3.2.
35 kap. 6 §
Det ankommer på parterna att sörja för bevisningen. Rätten får dock självmant inhämta bevisning i tvistemål där förlikning om saken inte är tilllåten och i mål om brott som hör under allmänt åtal. Även utan begäran av part får i högre rätt omförhör alltid ske med den som redan har hörts i målet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.5.2.
Paragrafen reglerar vem som ansvarar för bevisningen i ett mål och på vilka villkor rätten själv får föra in bevisning. Huvudregeln, som återfinns i första meningen, är oförändrad.
De ändringar som gjorts i paragrafen innebär att tingsrätt inte längre skall kunna i dispositivt tvistemål eller i brottmål som inte hör under allmänt åtal utan begäran från part föra in viss bevisning i målet. Rättens möjlighet att föra in bevisning i andra mål kvarstår. Omförhör skall också få hållas i överrätt även om parterna inte begär det.
Bestämmelserna om syn (39 kap.) och sakkunnigbevisning (40 kap.) anger att rätten får hålla syn och inhämta yttrande. Dessa bestämmelser måste läsas mot bakgrund av utredningens förslag i denna paragraf. Detta innebär att rätten endast i indispositiva tvistemål och brottmål där allmänt åtal förs får hålla syn eller inhämta yttrande från sakkunnig utan att en part har begärt det.
De nya reglerna innebär självfallet inte att rätten kan förhålla sig helt passiv i bevisfrågor ens i dispositiva mål. Diskussion om bevisning kan och bör ofta förekomma inom ramen för rättens materiella processledning.
35 kap. 7 §
Rätten får avvisa bevisning
1. om den omständighet som part vill bevisa är utan betydelse i målet eller om bevisningen inte behövs eller uppenbart skulle bli utan verkan,
2. om bevisningen med avsevärt mindre besvär eller kostnad kan föras på annat sätt, eller
3. om en bevisupptagning trots rimliga ansträngningar inte kan genomföras och avgörandet inte bör fördröjas ytterligare.
SOU 2000:103 Författningskommentar
327
Paragrafen behandlas i avsnitt 9.5.3.
Paragrafen reglerar frågan om i vilka fall rätten får avvisa ett bevis som har åberopats av en part. Det som sägs i de två första punkterna innebär inte några ändringar i sak.
Genom den tredje punkten i paragrafen har införts en ytterligare grund för att avvisa bevisning. Bestämmelsen är tillämplig på alla sorters bevis och alla sorters mål men är av naturliga skäl praktiskt sett mest användbar i fråga om muntliga bevis, främst vittnen. När det gäller en part som åberopat förhör med sig själv i ett tvistemål har utredningen föreslagit särregler – se 42 kap. 12 § – varför den nu behandlade paragrafen sällan kommer att tillämpas på ett sådant bevis.
Innebörden av att bevisupptagning inte kan genomföras är att beviset inte kan läggas fram vid avsedd tidpunkt, normalt vid en huvudförhandling. Detta kan uppdagas när rätten enligt 43 kap. 2 § och 46 kap. 2 § inledningsvis kontrollerar att det inte finns något hinder mot huvudförhandling, om inte hindret upptäckts redan tidigare.
För att avvisning skall komma i fråga måste det först och främst ha gjorts rimliga ansträngningar att genomföra en bevisupptagning. Dessa ansträngningar ankommer inte bara rätten utan också i hög grad på den part som har åberopat beviset. Det är ju parterna som enligt huvudregeln skall sörja för bevisningen.
Vad som kan anses rimligt måste bedömas från fall till fall. Rimlighetsbedömningen hänger samman med bedömningen av i vilken mån avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Bedömningen bör även ske med hänsyn till om en part har underlåtit att lojalt medverka i rättegången.
När det gäller ett vittne skall rätten ha försökt kalla vittnet. I detta ligger att rätten skall ha försökt åstadkomma en delgivning med vittnet. Det finns flera sätt att delge någon. Det är inte givet att alla dessa måste ha prövats innan frågan om avvisning kan komma upp. I t.ex. brottmål kan det sålunda ibland var olämpligt att låta någon sitta frihetsberövad under en längre tid i väntan på att alla sätten för delgivning skall uttömmas. Denna fråga påverkas givetvis av vem som har åberopat vittnet, den tilltalade eller åklagaren.
Enligt 32 kap. 1 § ankommer det på parterna att lämna rätten tillräcklig information om vittnet, bl.a. namn och adress, för att rätten skall kunna kalla vittnet till förhandlingen. Frågan om vilka ansträngningar som skall göras av rätten för att nå vittnet bör där-
Författningskommentar SOU 2000:103
328
för kunna påverkas av i hur hög grad en part är behjälplig med uppgifter om var vittnet befinner sig och annat som kan ha betydelse. Utredningen har också föreslagit att parterna, i de fall där en tidsplan upprättas, fortlöpande skall följa upp att tidsplanen kan hållas, såvitt gäller dem och deras bevisning. Slarv i detta hänseende kan inverka på avvisningsfrågan.
Om ett vittne har delgivits kallelse till förhandlingen men sedan ändå inte kommer, kan hämtning bli aktuell. I rimliga ansträngningar ligger i de flesta fall att ett hämtningsförsök har gjorts.
För att kunna avvisa beviset förutsätts också att avgörandet inte bör fördröjas ytterligare. Denna bedömning bör i första hand utgå från den part som inte har åberopat beviset i fråga. För denne kanske det i en del fall inte ens framstår som rimligt att en enda huvudförhandling ställs in. En inställd huvudförhandling måste emellertid en part normalt få räkna med innan avvisning kan bli aktuell. I linje med vad som sagts om kopplingen mellan rättssäkerhet och en parts intresse av snabb rättskipning, är det däremot sällan rimligt att ställa in två förhandlingar på grund av att ett och samma vittne inte inställer sig.
Frågan kan dock inte enbart bedömas utifrån antalet inställda huvudförhandlingar. Det måste också beaktas hur lång tid handläggningen av målet har tagit fram till huvudförhandlingen. Hänsyn måste då tas till vad som kan ha föranlett att handläggningen dragit ut på tiden mer än vanligt. En part som åberopat ett vittne får givetvis inte drabbas av avvisning av ett bevis, om det som förlängt handläggningen kan skyllas på omständigheter som domstolen ansvarar för.
Vid bedömningen måste också hänsyn tas till vad det är för sorts bevis och vilken betydelse detta kan tänkas ha för målets utgång. Det säger sig självt att det i allmänhet är mindre lämpligt att dröja med att avgöra ett omfattande mål på grund av att hinder möter att lägga fram ett mer eller mindre perifert bevis.
En annan faktor som bör tillåtas spela in vid bedömningen av avvisningsfrågan är de konsekvenser som en inställd eller fördröjd huvudförhandling kan få för andra kallade. Ett vittne bör normalt inte behöva inställa sig upprepade gånger i onödan.
Om ett vittne inte infinner sig när huvudförhandlingen inleds kan det ibland vara lämpligt att ändå påbörja förhandlingen. Därefter kan nya försök göras att försöka få vittnet att komma under dagen eller till en fortsatt huvudförhandling. Visar sig detta inte möjligt kan det bli aktuellt att på detta senare stadium avvisa
SOU 2000:103 Författningskommentar
329
vittnet under tidigare angivna förutsättningar. Detta förfarande kan ofta vara att föredra framför att ställa in en huvudförhandling till vilken många vittnen infunnit sig.
En annan sak som kan inverka på bedömningen är vilken sorts mål det är fråga om. I tvistemål, särskilt dispositiva, kan utrymmet för att skjuta på ett avgörande vara mindre än i brottmål, men det gäller inte alltid. I brottmål kan exempelvis en häktad person ha åberopat ett vittne som det visar sig mer eller mindre omöjligt att få tag på och lyckas man ändå nå vittnet med en kallelse till domstolen är det inte säkert att han eller hon ändå vill medverka i rättegången. Det är naturligtvis väsentligt att en tilltalad skall få den bevisning han åberopat prövad av domstolen. Å andra sidan kan det ibland vara direkt stötande att hålla någon kvar i häkte under lång tid när vittnet inte kommer till huvudförhandlingen. Mot detta skall ställas att det just när den tilltalade är häktad och kanske riskerar ett långt fängelsestraff kan vara särskilt motiverat att låta avgörandet dröja ytterligare. Detta gäller i synnerhet om vittnets hörande kan bli avgörande för skuldfrågans bedömning.
35 kap. 13 §
Vid huvudförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset. I mål där saken är sådan, att förlikning därom är tillåten, får dock förnyad bevisupptagning inte ske om ingen av parterna begär det.
Har tingsrätten i ett mål som fullföljts till hovrätten tagit upp muntlig bevisning eller hållit syn på stället, behöver beviset tas upp på nytt endast om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen. I högsta domstolen får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det föreligger synnerliga skäl.
Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt.
Paragrafen berörs i avsnitt 6.3.1.2.
Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar som ett tidigare upptaget bevis skall tas upp på nytt och hur rätten skall förfara när beviset inte behöver tas upp på nytt. En ny mening har införts i första stycket.
Enligt den nya meningen skall rätten, när ett bevis tagits upp utom huvudförhandling i ett dispositivt tvistemål, inte ha möjlighet att besluta om att beviset skall tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, om inte någon av parterna begär det. Förslaget ligger i linje med utredningens grundläggande tanke att parterna skall få större frihet för processföringen men också större
Författningskommentar SOU 2000:103
330
ansvar. Förslaget skall också ses mot bakgrund av den inskränkning av rättens möjlighet att föra in bevisning mot parternas vilja i dispositiva mål som följer av 35 kap. 6 § .
Vilken som helst av parterna kan begära omförhör. Det behöver alltså inte vara den part som har åberopat beviset. Många gånger torde omförhör inte behövas. Ett skäl för sådana parter som inte har åberopat beviset att inte i alla lägen begära omförhör kan vara att rättegångskostnaderna på så vis hålls nere. Ett ersättningsansvar för motparts rättegångskostnader omfattar ju normalt även kostnader för dennes bevisning.
Ibland kan det förekomma att kanske endast några kompletterande frågor behöver ställas vid huvudförhandlingen till t.ex. ett vittne som hörts utom huvudförhandling. Detta kan gälla både i sådana mål där parterna disponerar över frågan om omförhör och i andra mål. I 36 kap. 16 § har utredningen fört in en regel att ett förhör i vissa situationer skall kunna inledas med uppspelning av vad vittnet berättat tidigare. Parterna skall därefter få ställa frågor till vittnet. Bestämmelsen i 36 kap. 16 § är tänkt att kunna tillämpas i förening med denna paragraf. Om exempelvis en part endast vill ställa någon eller några kompletterande frågor till vittnet, kan förhöret således inledas med en uppspelning av det tidigare förhöret; när detta är färdigt ställs de kompletterande frågorna. Ett vittne bör i sådana fall många gånger kunna närvara per telefon eller genom videokonferens. Möjligheterna att göra så torde allmänt sett öka ju bättre tekniskt dokumenterat det första förhöret är.
35 kap. 14 §
En berättelse, som någon har avgett skriftligen i anledning av en redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning eller inspelning av en berättelse, som någon i anledning av en sådan rättegång lämnat inför åklagare eller polismyndighet eller annars utom rätta, får läggas fram som bevis i rättegången
1. om det är särskilt föreskrivet,
2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten,
3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.
I tvistemål får en berättelse som avses i första stycket läggas fram som bevis i rättegången, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.
Paragrafen behandlas i kapitel 8.
SOU 2000:103 Författningskommentar
331
Paragrafen reglerar när skriftliga berättelser och annat som har tillkommit med anledning av en inledd eller förestående rättegång får åberopas som bevis i rättegången.
En ny bestämmelse med innebörd att en skriftlig berättelse eller inspelning av en berättelse skall få läggas fram i ett tvistemål, om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt, har tagits in i ett andra stycke.
I kapitel 8 har redogjorts för de nackdelar som kan drabba en part om motparten tillåts åberopa en skriftlig berättelse. Med hänsyn till dessa nackdelar har parternas uppfattning här tillmätts avgörande betydelse.
Kravet på att det inte får vara uppenbart olämpligt skall ses mot bakgrund av att parterna i tvistemål normalt disponerar över bevisningsfrågorna. Uppenbarhetsrekvisitet innebär att rätten vanligen och utan att behöva sätta sig in särskilt i frågan kan godta vad parterna kommer fram till. Som framgår av den allmänna motiveringen ankommer det emellertid på rätten att inom ramen för sin materiella processledning göra parterna uppmärksamma på att en skriftlig berättelse kan ha ett sämre bevisvärde än en vittnesutsaga inför rätten. När parterna överväger frågan måste de naturligtvis även beakta kostnadsaspekterna.
Det nuvarande andra stycket om fonetisk eller liknande upptagning har utgått. I stället har första stycket justerats så att det motsvarar innehållet i nuvarande andra stycket. Detta innebär inte någon ändring i sak utan skall ses som en modernisering mot bakgrund av den ökade förekomsten av ljud- och videoinspelningar, inte minst under förundersökningar.
Uttrycket ”åberopa” i första stycket har ersatts av ”läggas fram”. Någon ändring i sak avses inte. Det är emellertid språkligt riktigare att inte förbjuda själva åberopandet vilket det ju strängt taget kan vara ganska svårt för rätten att förhindra. Åberopandet kan ju ha skett redan i en skriftlig inlaga till domstolen, t.ex. stämningsansökan. Det är mer korrekt att rikta förbudet mot själva framläggandet av beviset, vilket rätten har möjlighet att påverka.
36 kap. 16 §
Ett vittne skall avge sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.
Vid vittnesförhör får vad vittnet tidigare berättat inför rätta eller inför åklagare eller polismyndighet läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig.
Författningskommentar SOU 2000:103
332
Kan det antas främja förhörets genomförande eller är det av annat skäl lämpligt, får förhöret inledas med en uppspelning eller uppläsning av vad vittnet berättat vid tidigare förhör inför rätta. Parterna och rätten får därefter ställa frågor till vittnet.
Paragrafen behandlas i kapitel 7.
Paragrafen innehåller regler om skriftlighet och muntlighet vid vittnesförhör.
Den nuvarande andra meningen i första stycket tar sikte på situationer när ett vittne är närvarande vid bevisupptagningen (35 kap. 14 § reglerar frågan när t.ex. ett vittnesförhör helt kan ersättas av en skriftlig berättelse). Ett närvarande vittne får enligt den meningen inte – i stället för att muntligen berätta om det som förhöret angår – hänvisa till och beediga en tidigare upprättad skriftlig berättelse. Detta skall fortfarande vara huvudregel men med hänsyn till innehållet i det föreslagna tredje stycket och huvudregeln som uttrycks i första meningen har den andra meningen utgått.
Ändringarna i andra stycket är endast språkliga. Ett nytt tredje stycke har förts in i paragrafen. Bestämmelserna i det stycket skall ses mot bakgrund av bestämmelserna i 35 kap. 13 §, 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 §. Med förhör inför rätten avses främst bevisupptagning utom huvudförhandling men även förhör som hållits i tingsrätt i mål som överklagas till hovrätt.
Det tredje stycket innebär att ett förhör inte alltid behöver tas om i sin helhet, om vittnet redan har hörts inför rätten och omförhör påkallas av någon av parterna eller rätten finner ett omförhör ha betydelse (35 kap. 13 §, 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 §). En anledning till att en part begär omförhör kan vara att parten endast vill ställa någon eller några kompletterande frågor. Enligt nuvarande regler skall ett förhör som tagits upp utom huvudförhandling vid huvudförhandlingen antingen tas upp på nytt eller läggas fram på lämpligt sätt (uppläsning av protokoll eller uppspelning av ljud- eller videoband). Beslutas det att förhöret skall tas upp på nytt finns inte någon egentlig möjlighet att utnyttja det tidigare förhöret på så vis att vad som tidigare sagts först läggs fram genom t.ex. ljuduppspelning eller videouppspelning och att sedan endast kompletterande frågor ställs. En uppspelning får ju, enligt andra stycket i denna paragrafs nuvarande lydelse, ske endast när vittnet avviker från sin tidigare berättelse eller inte kan eller inte vill yttra sig.
SOU 2000:103 Författningskommentar
333
En inledande uppspelning eller uppläsning skall kunna ske dels om det kan antas främja förhörets genomförande, dels om det av något annat skäl är lämpligt.
Det första rekvisitet tar närmast sikte på vad man kan kalla personliga skäl. Har en målsägande hörts om en traumatisk upplevelse kan det många gånger främja förhörets genomförande om målsäganden slipper berätta alltihop i detalj igen.
Det andra rekvisitet kan som nyss framgått komma att tillämpas i en vidare omfattning. Här bör rätten vara mycket lyhörd för parternas uppfattning. Det är ju ofta dessa som betalar för vittnens inställelse.
De kompletterande frågorna bör ställas på enklast möjliga sätt. Det kan föreligga goda förutsättningar att låta vittnet höras per telefon eller genom videokonferens, givetvis under samma straffansvar som gällde vid det tidigare förhöret. Rätten får då erinra om att en avlagd ed eller sanningsförsäkran fortfarande gäller. En person som medverkar på detta sätt har naturligtvis rätt till ersättning enligt de allmänna reglerna för sådan ersättning till personer som hörs i rättegång.
36 kap. 18 §
Om det finns anledning anta att ett vittne av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller någon åhörares närvaro, eller om part eller åhörare hindrar vittnet i hans berättelse genom att falla honom i talet eller på annat sätt, får rätten förordna att parten eller åhöraren inte får vara närvarande vid förhöret.
När en vittnesberättelse enligt första stycket lämnas i en parts frånvaro, skall parten om möjligt få följa förhöret genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring. I annat fall skall vittnesberättelsen återges i behövlig omfattning när parten åter är närvarande. Parten skall beredas tillfälle att ställa frågor till vittnet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 3.4.1.3.
Ändringarna i andra stycket innebär att en part som enligt första stycket inte skall få närvara vid ett förhör skall kunna få följa förhöret genom ljudöverföring eller med hjälp av videoteknik även kunna se förhöret. När det gäller ljudöverföring innebär förslaget endast en kodifiering av gällande praxis i fråga om medhörning. Det nya är alltså att den som inte får vara närvarande skall kunna få följa förhöret även i bild. En förutsättning är naturligtvis att domstolen har tillgång till videoteknik.
Författningskommentar SOU 2000:103
334
36 kap. 19 §
Förhör med ett vittne får äga rum utom huvudförhandling,
1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen,
2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller
3. om det kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan sådan förhandling.
När rätten skall besluta i en fråga som skall prövas på nytt vid målets avgörande får vittnesförhör hållas utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser.
Paragrafen behandlas i kapitel 6.
Paragrafen reglerar under vilka omständigheter ett förhör med ett vittne får äga rum utom huvudförhandling. Genom hänvisning från reglerna i 37 kap. 3 § och 40 kap. 11 § omfattar bestämmelsen även förhör med parter, målsägande som inte för talan och sakkunniga. Flera andra bestämmelser hänvisar till denna paragraf och dess kriterier för tillåtande av bevisupptagning utom huvudförhandling, till exempel 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § .
I första stycket 1 har endast gjorts en språklig ändring. I första stycket 3 har införts två nya kriterier för när bevisning utom huvudförhandling skall få tas upp utom huvudförhandling.
Första ledet i den nya punkten 3 innebär att bevisförhör utom huvudförhandling skall kunna få ske, om det kan antas att förhöret inte behöver tas upp på nytt vid huvudförhandling. Rätten skall göra en preliminär bedömning av om ett förhör som hålls utom huvudförhandling sedan behöver tas om. Denna fråga regleras i 35 kap. 13 §, 43 kap. 13 § och 46 kap. 13 §. Den föreslagna bestämmelsen omfattar först och främst förhör som avser själva saken i mål där huvudförhandling senare kommer att hållas. Bestämmelsen kan också tillämpas när det gäller vissa rättegångsfrågor som inte behöver prövas vid en huvudförhandling och som inte är av sådant slag att de skall prövas på nytt i samband med att målet avgörs.
Parterna disponerar inte i någon sorts mål helt över frågan om någon skall höras i bevissyfte utom huvudförhandling. Däremot har parterna i dispositiva tvistemål avgörande inflytande över frågan om ett förhör som hållits utom huvudförhandling måste tas om vid huvudförhandlingen. Vad som kommer ut av ett förhör kan naturligtvis få en från början tveksam part att godta att förhöret endast spelas upp vid huvudförhandlingen. Likaså kan det visa sig att det som vittnet berättar medför att vittnet bör höras vid huvudförhandlingen trots att från början inte någon räknat med detta.
SOU 2000:103 Författningskommentar
335
Andra ledet i den nya punkten 3 innebär att bevisförhör utom huvudförhandling skall få ske, om det kan antas att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling. Bestämmelsen möjliggör för parter att låta ett mål avgöras utan huvudförhandling trots att ett eller ett par muntliga förhör ingår i underlaget för domen. Förutsättningarna för att i undantagsfall avgöra ett tvistemål utan huvudförhandling trots att muntlig bevisning förekommer regleras för tingsrätt i 42 kap. 18 § och för hovrätt i 50 kap. 13 § RB.
I ett nytt andra stycke regleras frågan om i vilken mån vittnesförhör skall få hållas i annat sammanhang än vid huvudförhandling vid prövningen av vissa rättegångsfrågor. Endast sådana rättegångsfrågor som skall prövas på nytt vid målets avgörande omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Ett typexempel är interimistiska beslut i mål om vårdnad om barn. Muntliga bevis skall i sådana situationer få förekomma endast när synnerliga skäl föreligger. När det däremot gäller rättegångsfrågor som normalt skall prövas endast en gång i ett mål är det på samma sätt som enligt gällande rätt fullt tillåtet att åberopa muntlig bevisning även om frågan inte prövas vid en huvudförhandling. Ett exempel är att en part gör gällande att det föreligger ett rättegångshinder. Upptagning av vittnesförhör utom huvudförhandling kan, som framgått, i sådant fall ske med stöd av punkten 3. Frågor om straffprocessuella tvångsmedel har sedan länge en särskild reglering.8
Det nuvarande andra stycket att bevisförhör utom huvudförhandling i regel inte får ske inom ramen för ett vanligt sammanträde för förberedelse och att annan handläggning inte får ske vid ett sammanträde för bevisupptagning utom huvudförhandling, har utgått (se avsnitt 4.5.1.2 och 4.5.2).
38 kap. 6 §
Bevisupptagning genom skriftlig handling får äga rum utom huvudförhandling,
1. om handlingen inte kan företes vid huvudförhandlingen, eller
2. om företeende vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisupptagningen sker vid huvudförhandlingen.
Paragrafens andra stycke föreslås utgå. Se om detta sista stycket under kommentaren till föregående paragraf med hänvisning.
I paragrafen behövs inte någon motsvarighet till regeln i 36 kap. 19 § om att vittnesförhör får hållas utom huvudförhandling om det
8 Se t.ex. 24 kap. 14 § RB.
Författningskommentar SOU 2000:103
336
i vissa fall kan antas att nytt förhör inte behöver hållas vid huvudförhandlingen eller att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling. Detsamma gäller i fråga om regeln i fjärde stycket av 36 kap. 19 §.
39 kap. 2 §
Syn får äga rum utom huvudförhandling,
1. om syn inte kan hållas vid huvudförhandlingen,
2. om syn vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att den hålls vid huvudförhandling, eller
3. om det kan antas att ny syn inte behöver hållas vid huvudförhandling eller att målet kan komma att avgöras utan sådan förhandling.
När rätten skall besluta i en fråga som skall prövas på nytt vid målets avgörande får syn hållas utom huvudförhandling endast om det finns synnerliga skäl eller det är tillåtet enligt särskilda bestämmelser.
Reglerna om när syn får hållas utom huvudförhandling har ändrats så att de stämmer överens med reglerna i 36 kap. 19 §. Det hänvisas till kommentaren till den paragrafen.
42 kap. 6 §
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat,
2. i vad mån parterna är oense om åberopade sakförhållanden,
3. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis,
4. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande,
5. om det finns förutsättningar för förlikning eller annan samförståndslösning, och
6. om parterna har ingått eller avser att ingå avtal om att inte överklaga domen i målet.
Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning och, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt, upprätta en tidsplan för denna.
Upprättas en tidsplan skall parterna fortlöpande kontrollera att denna kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall detta genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas skall parterna underrättas om detta.
SOU 2000:103 Författningskommentar
337
Paragrafen reglerar de grundläggande bestämmelserna om förberedelsen i tvistemål.
Andra stycket 1 har justerats har justerats så att innehållet överensstämmer med 6 kap. 3 och 4 §§, 17 kap. 7 §, 42 kap. 16 § samt 43 kap. 7 § och 47 kap. 20 § . Ändringen behandlas i avsnitt 5.3.2. I det avsnittet behandlas frågor om innebörden av den nya formuleringen och syftet med förslaget.
En ny sjätte punkt har införts i andra stycket. Den avser avtal om att inte överklaga domen i målet. Sådana frågor skall alltid tas upp under förberedelsen av skäl som utvecklats i kapitel 12.
Ett nytt fjärde stycke reglerar parternas och domstolens ansvar för att en tidsplan kan hållas. Stycket har behandlas i avsnitt 9.5.1. De grundläggande tankarna bakom regeln att en tidplan skall upprättas finns i prop. 1999/2000:26 s. 66–68 och 139, till vilka det hänvisas. Utredningen anser att det samråd som skall ske med parterna i samband med upprättandet av en tidsplan i vart fall ibland kan ske inom ramen för s.k. annan handläggning, jfr avsnitt 4.1.1.3. En tidsplan kan också upprättas i slutet av ett sammanträde under förberedelsen. Vad som då behöver tas upp är – förutom tiden för huvudförhandlingen – ofta endast fristerna för de slutliga bevisuppgifterna. Om det behövs flera sammanträden under förberedelsen i målet, bör tidsplanen upprättas redan vid det första sammanträdet för att handläggningen skall kunna bli effektiv. Ett tidigt upprättande behövs också för att man fullt ut skall kunna ta tillvara utredningens förslag i fjärde stycket. Klart är under alla omständigheter att en tidsplan i mer omfattande mål kan behöva upprättas på ett mycket tidigt stadium av handläggningen.
Det föreslagna stycket skall ses mot bakgrund av det allmänna ansvar som utredningen anser skall ankomma på parterna att medverka till att målet kan avgöras inom rimlig tid. Syftet bakom regeln är främst att motverka att huvudförhandlingar blir inställda med kort varsel. Parter eller ombud bör i allmänhet redan innan dagen för huvudförhandling slutligt bestäms kontrollera att t.ex. ett vittne verkligen kan närvara då. Har parterna godtagit en viss dag för huvudförhandling har de också ett ansvar för att de av dem åberopade bevisen kan läggas fram vid denna tidpunkt. Kravet på fortlöpande kontroll innebär alltså att parterna skall ha sådan kontroll över sin del av processen att antalet inställda huvudförhandlingar kan hållas nere.
Författningskommentar SOU 2000:103
338
Självfallet kan oförutsedda händelser – främst sjukdomsfall – inträffa som äventyrar en utsatt huvudförhandling. Det är i sådana situationer viktigt att parterna genast anmäler detta till domstolen.
Om någon part slarvar med skyldigheten enligt paragrafen bör detta kunna få konsekvenser till exempel vid rättens bedömning, enligt 35 kap. 7 §, av om ett bevis skall avvisas. Slarv enligt denna paragraf kan också vägas in vid fördelningen av rättegångskostnader enligt 18 kap. 6 och 7 §§ och beräkningen av rättegångskostnadsersättningen enligt 18 kap. 8 §. Även för frågor om preklusion enligt 42 kap. 15 och 15 a §§ och 43 kap. 10 § bör parts försummelser enligt denna paragraf kunna vägas in.
42 kap. 8 §
Under förberedelsen skall parterna var för sig ange de ytterligare omständigheter som de vill anföra samt yttra sig över vad motparten anfört. De skall också, i den mån det inte skett tidigare, uppge de bevis som de vill åberopa och vad de vill styrka med varje bevis. Skriftliga bevis som inte redan företetts skall genast framläggas. Parterna är skyldiga att på framställning av motparten uppge, vilka andra skriftliga bevis de innehar.
Rätten skall, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tvistefrågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet. Rätten skall genom frågor, påpekanden och förelägganden försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.
I andra stycket finns bestämmelser om tingsrättens materiella processledning i tvistemål. För att det inte skall råda något som helst tvivel om att rätten kan utöva sina befogenheter i föreläggandets form föreslås bestämmelsen förtydligad i detta avseende. Ett praktiskt exempel är mål om betalningsföreläggande som överlämnas från kronofogdemyndigheten. Sådana mål kan ibland vara så tilltrasslade och röriga att handlingarna – både för rätten och för motparten – är ganska otjänliga för den fortsatta handläggningen. I sådana fall kan ett föreläggande att samla yrkanden, grunder etc. i en enda handling vara den enda vettiga lösningen. Någon saklig ändring i förhållande till gällande rätt – såsom utredningen uppfattar rättsläget – är emellertid inte avsedd.
Någon särskild sanktion är inte knuten till förelägganden som utfärdas med stöd av den föreslagna regeln. En tredskodomspåföljd eller preklusionspåföljd är alltså inte möjlig att tillgripa annat än när detta är tillåtet enligt särskilda regler. En underlåtenhet från en part att följa ett föreläggande från rätten kan däremot bilda
SOU 2000:103 Författningskommentar
339
utgångspunkt för ett s.k. stupstocksföreläggande och kan också föranleda rättegångskostnadsansvar enligt 18 kap. 6 eller 7 §§.
42 kap. 12 §
I mål där förlikning om saken är tillåten skall parterna föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas. Parter som skall infinna sig personligen skall också föreläggas vite. Parter som skall höras i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas.
I mål där förlikning om saken inte är tillåten skall käranden föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att käromålet annars förfaller. En kärande som skall infinna sig personligen, skall också föreläggas vite. En kärande som skall höras i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att käromålet annars förfaller. Svaranden skall föreläggas vite.
Avser sammanträdet endast en fråga om rättegångshinder tillämpas andra stycket.
Om det behövs skall det i kallelsen anges vad som skall behandlas vid sammanträdet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2 och 9.5.3.
I paragrafen finns föreskrifter om vilka sanktioner som skall användas i kallelser till parterna till sammanträde under förberedelsen i tvistemål. Bestämmelserna görs tillämpliga på alla sammanträden under förberedelsen. Reglerna skall alltså tillämpas i alla situationer, oavsett vilka frågor som skall behandlas vid sammanträdet.
Grundregeln är att parter i dispositiva tvistemål liksom nu kallas vid påföljd av tredskodom. Den påföljden föreslås nu gälla även vid kallelse av part som skall infinna sig personligen för att höras i bevissyfte. Skall parten infinna sig personligen av något annat skäl skall däremot liksom endast vite komma i fråga. I första styckets första mening har orden ”mot den som uteblir” utmönstrats, vilket inte innebär någon ändring i sak.
I indispositiva tvistemål gäller liksom nu grundregeln att käranden kallas att inställa sig vid påföljd att käromålet annars förfaller. Enligt förslaget skall även den kärande som skall infinna sig personligen för att höras i bevissyfte kallas vid denna påföljd. Svaranden skall liksom alltid föreläggas att inställa sig respektive att infinna sig personligen vid påföljd av vite.
Enligt det nya tredje stycket skall kallelser till sammanträden som avser rättegångshinder alltid följa reglerna för indispositiva tvistemål, medan sammanträden för rättegångsfrågor i övrigt följer de allmänna reglerna för den måltyp det är fråga om.
Författningskommentar SOU 2000:103
340
I ett nytt fjärde stycke föreslås en regel att rätten vid behov i kallelsen skall precisera vad som skall behandlas under sammanträdet. Så bör ske om rätten avser att sammanträdet skall ägnas åt någon speciell fråga. Regeln syftar till att underlätta för parterna att förbereda sig.
Till följd av en hänvisning i 42 kap. 21 § gäller reglerna i denna paragraf – liksom – även vid kallelse till huvudförhandling i tvistemål.
42 kap. 16 §
Är det till fördel för handläggningen av målet, skall rätten innan förberedelsen avslutas göra en sammanställning av vardera partens yrkanden, partens inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till vad motparten åberopat. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om en skriftlig sammanställning, behandlas i avsnitt 5.3.2.
Paragrafen har justerats så att innehållet överensstämmer med 6 kap. 3 och 4 §§, 17 kap. 7 §, 42 kap. 6 §, 43 kap. 7 § och 47 kap. 20 §. I avsnitt 5.3.2 behandlas frågor om innebörden av den nya formuleringen och syftet med förslaget.
Ändringen i paragrafen innebär också att ordet sammanfattning bytts ut mot sammanställning för att tydliggöra att sådant som yrkanden och grunder inte skall sammanfattas. Med ordet sammanställning markeras även att inget hindrar att parternas egna inlagor i relevanta delar används för sammanställningen.
Enligt den sista meningen kan rätten förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen. Parterna lämnar ju ofta underlag just genom de inlagor som författas och ges in till domstolen. Vad som här utsägs är emellertid att parterna kan föreläggas att precisera sådant som skall ingå i sammanställningen. Förslaget innebär inte att rättens ansvar för sammanställningen övervältras på parterna.
Det bör framhållas att det finns många enkla mål där arbetet med en sammanställning framstår som ett onödigt merarbete som knappast gagnar utan snarast försenar handläggningen. Detsamma kan gälla mål där stämningsansökan och svaromålet – kompletterade med ett protokoll eller motsvarande från ett sammanträde under förberedelsen – är fullt tillräckliga som underlag inför en huvudförhandling.
SOU 2000:103 Författningskommentar
341
42 kap. 17 §
Rätten skall, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och andra omständigheter, verka för att parterna förliks eller på annat sätt når fram till en samförståndslösning.
Om det med hänsyn till målets beskaffenhet är lämpligare att särskild medling äger rum, kan rätten förelägga parterna att inställa sig till förlikningssammanträde inför medlare som förordnas av rätten.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.3.
Det föreslås att rättens ansvar för att parterna i möjlig och lämplig mån når fram till en samförståndslösning ytterligare betonas. Dels markeras detta av att det i lagtexten införs en presumtion för att förlikningsfrågan skall tas upp, dels tydliggörs att skyldigheten för domaren att försöka uppnå en samförståndslösning – i enlighet med allmänt tillämpad praxis – gäller även i indispositiva mål.
I förarbetena till 1987 års ändringar i RB fördes en ingående diskussion om domarens förlikningsverksamhet. Bl.a. redovisades vilka sorters mål som inte lämpade sig för förlikningsförsök. Det hänvisas till vad som sades i den diskussionen.9 Det bör dock betonas att domstolarnas förlikningsverksamhet genom den juridiska debatten och genom utbildningsinsatser har utvecklats betydligt sedan 1987 års reformer av RB. Metodfrågorna har kommit i fokus på ett sätt som tidigare var okänt. Här som på så många andra områden gäller det att laga efter läglighet och se till förutsättningarna i det enskilda målet. Det finns mer än en väg som till himla bär.
42 kap. 18 §
Ett mål skall avgöras efter huvudförhandling
1. om det behövs med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl är lämpligt, eller
2. om en part begär det och parten inte på annat sätt har fått tillfälle att muntligt utföra sin talan i tillräcklig omfattning.
Utan huvudförhandling får rätten alltid
1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela tredskodom,
3. meddela dom med anledning av talan som medgetts eller eftergetts eller
4. stadfästa förlikning. När ett mål avgörs utan huvudförhandling i annat fall än enligt andra stycket, skall parterna, om de inte kan anses redan ha slutfört sin talan, ges tillfälle till detta.
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §, gäller vad som sägs i tredje stycket i fråga om käranden.
Författningskommentar SOU 2000:103
342
Innan ett mål avgörs genom tredskodom enligt 44 kap. 7 c §, gäller vad som sägs i tredje stycket i fråga om svaranden.
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 4.5.3, innehåller regler om i vilka fall tingsrätten kan avgöra ett tvistemål på handlingarna respektive efter huvudförhandling. Möjligheterna att undvara huvudförhandling föreslås något utvidgade.
I syfte att göra handläggningsformerna mer neutrala i förhållande till varandra har den nuvarande huvudregeln om att ett mål skall avgöras efter huvudförhandling tagits bort. I stället inleds paragrafen med en uppräkning av de situationer där huvudförhandling måste hållas.
Grundregeln i första stycket 1 är att huvudförhandling skall hållas så snart utredningsskäl talar för det, t.ex. när muntlig bevisning skall tas upp eller parterna kan antas behöva hålla muntlig sakframställning eller plädera muntligt. Detta motsvarar i sak gällande rätt. Även om utredningsskäl inte talar för huvudförhandling skall enligt förslaget sådan hållas, om det av något annat skäl är lämpligt. Förslaget syftar här på mål som är massmedialt intressanta eller där allmänintresset i övrigt är stort och en huvudförhandling kan vara lämplig för att tillgodose ett sådant offentlighetsintresse. I tvistemål torde en sådan situation vara mycket ovanlig. Regeln torde i denna del därför knappast bli aktuell att tillämpa annat än undantagsvis.
I första stycket 2 tas parternas rätt till huvudförhandling upp. Nyheten här är att en parts rätt till muntlig förhandling enligt Europakonventionen kan ha blivit tillgodosedd redan under förberedelsestadiet och att rätten i sådana fall kan neka parten en huvudförhandling. Det bör betonas att detta kan komma i fråga endast om förutsättningarna enligt första stycket 1 är uppfyllda, dvs. om förhandling inte behövs av utredningsskäl.
I det nya andra stycket redovisas de fall där rätten alltid får avgöra ett mål utan huvudförhandling. Det handlar om fall där någon egentlig sakprövning inte sker. Reglerna motsvarar helt de fyra första punkterna i nuvarande första stycket.
De föreslagna tredje till femte styckena motsvarar i sak helt nuvarande andra till fjärde styckena.
42 kap. 20 §
Huvudförhandling för handläggning av rättegångsfråga eller del av saken, som kan avgöras särskilt, får hållas även om förberedelsen av målet i övrigt inte har avslutats.
SOU 2000:103 Författningskommentar
343
Huvudförhandlingen får med parternas samtycke hållas i förenklad form, om det är möjligt med hänsyn till reglerna i 43 kap. 2 §. Sådan huvudförhandling kan äga rum i omedelbart samband med förberedelsen eller, under förutsättning att samma domare sitter i rätten, inom femton dagar från den dag då den muntliga förberedelsen avslutades. Oavsett parternas samtycke får huvudförhandling i förenklad form hållas i omedelbart samband med förberedelsen, om saken är uppenbar.
Vid huvudförhandling i förenklad form skall vad som ägt rum under det sammanträde då den muntliga förberedelsen avslutades anses ha ägt rum även vid huvudförhandlingen utan att det behöver upprepas vid denna.
Det nuvarande tredje stycket om huvudförhandling per telefon har utgått (se kapitel 3, särskilt avsnitt 3.4.2).
43 kap. 3 §
Om det finns sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 §, får huvudförhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig.
Om bevisning upptas med stöd av andra stycket tillämpas vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2.
Bestämmelsen i det nuvarande tredje stycket om att annan handläggning inte får ske i samband med bevisupptagning enligt andra stycket har utgått.
Ändringen ingår som ett led i en harmonisering av reglerna om sammanträden under ett måls förberedelse (jfr 36 kap. 19 §, 38 kap. 6 §, 39 kap. 2 § och 46 kap. 3 § ).
43 kap. 5 §
Förhandlingen skall vara muntlig. Parterna får ge in eller läsa upp skriftliga handlingar eller andra skriftliga anföranden endast om rätten finner att det skulle underlätta förståelsen av ett anförande eller i övrigt vara till fördel för handläggningen.
Vad en part har anfört under förberedelsen får inte läsas upp annat än om utsagan vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller parten underlåter att yttra sig eller det finns något annat särskilt skäl.
I ett andra stycke har med språkliga justeringar införts de nuvarande bestämmelserna i 43 kap. 7 § tredje stycket
Författningskommentar SOU 2000:103
344
Första stycket andra meningen innebär ett förbud mot att ge in eller läsa upp inlagor som inte tidigare getts in i målet.10 Andra stycket innebär ett förbud mot att läsa upp sådana handlingar som finns i akten redan när huvudförhandlingen påbörjas. Bestämmelserna innebär således ett förbud mot innantilläsning oavsett om handlingen redan finns i akten eller om den tas fram för första gången vid huvudförhandlingen.
43 kap. 7 §
Om det är lämpligt skall rätten inledningsvis kort redogöra för tvisteläget och vad som skall behandlas vid huvudförhandlingen.
Vardera parten skall sedan ange sina yrkanden och sin inställning till motpartens yrkanden, de omständigheter som de åberopar till grund för sin talan samt sin inställning till vad motparten åberopat. Vardera parten får sedan ytterligare utveckla sin talan.
Härefter skall bevisningen läggas fram. Skall en part höras i bevissyfte, bör förhöret äga rum innan vittnesbevisning tas upp rörande den omständighet förhöret gäller.
Om huvudförhandling hålls trots att ena parten inte är närvarande skall rätten, i den mån det behövs, se till att det som parten tidigare har anfört läggs fram ur handlingarna.
Vid sina framställningar enligt andra stycket och vid framläggande av bevisning i skriftlig form får parterna med rättens tillstånd hänvisa till handlingar i målet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 5.3.1 och 5.3.2. Paragrafen reglerar tillsammans med 43 kap. 8 § huvudförhandlingens yttre förlopp. Paragrafen har fått ett delvis nytt sakligt innehåll och har också redigerats om.
I första stycket har med hänsyn till förhandlingens kronologi reglerats frågor om förhandlingens inledande som hittills reglerats i andra stycket.
I det nya andra stycket finns bestämmelserna om vilka uppgifter som parterna skall lägga fram innan bevisupptagningen tar vid. Den första meningen – som omfattar minimikraven – har utformats i överensstämmelse med terminologin i 6 kap. 3 och 4 §§, 17 kap. 7 §, 42 kap. 6 och 16 §§ och 47 kap. 20 §. I avsnitt 5.3.2 behandlas frågor om innebörden av den nya terminologin och syftet med förslaget. Uppgifterna ger för dispositiva mål den yttre ram som rätten får grunda sin dom på enligt 17 kap. 3 §. Det är fråga om samma uppgifter som i alla tvistemål enligt 17 kap. 7 § första stycket 4 såsom minimikrav skall anges i domens recit.
10 Gärde m.fl. s. 616.
SOU 2000:103 Författningskommentar
345
Parterna skall också vid behov kunna underlätta för rätten att tillgodogöra sig bevisningen och göra frågorna i målet begripliga. I andra meningen i stycket anges därför att parten får ytterligare utveckla sin talan.
Tredje stycket upptar regler som hittills har funnits i 43 kap. 8 § första och andra stycket.
I fjärde stycket har endast gjorts en språklig justering. Femte stycket innehåller den viktiga nyheten att parternas redovisning enligt andra stycket får ske genom hänvisning till handlingar i målet. Med handlingar avses den definition som ges i 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen. Alltså omfattas framställningar i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Tillämpningen av den nu föreslagna regeln bör ske med såväl omdöme som försiktighet. Vid många förhandlingar är det säkert enklast att som låta parterna lägga fram sin sak helt muntligt. Det beror på målets omfattning och beskaffenhet i övrigt. Tillämpningen får naturligtvis inte göra det svårare för rätten och parterna att uppfatta vad som egentligen skall få ligga till grund för domen enligt 17 kap. 2 och 3 §§.
Regeln är konstruerad så att det är rätten som ger tillstånd till parterna att hänvisa till handlingar helt eller delvis. Det kan visserligen övervägas om inte rätten ensam skulle få bestämma i hänvisningsfrågan. Emellertid bör parternas uppfattning i frågan tillmätas stor betydelse. Det är ju dessa som har de bästa förutsättningarna att bedöma om muntlighet krävs för att lägga fram saken. Åtminstone tills vidare bör det därför föreligga konsensus mellan rätten och en part som vill använda hänvisningsmetoden.
Femte stycket omfattar också de befintliga reglerna om att skriftliga bevis inte behöver läsas upp för att få läggas till grund för domen. Reglerna finns för närvarande i 43 kap. 8 § tredje stycket men har överförts till denna paragraf. Genom den nya bestämmelsen utformning kan även annan bevisning i skriftlig form än sådan som regleras i 38 kap. läggas fram genom hänvisning.
43 kap. 9 §
Sedan bevisningen lagts fram får parterna hålla slutanföranden.
Paragrafen har endast justerats språkligt.
Författningskommentar SOU 2000:103
346
43 kap. 13 §
Vid fortsatt huvudförhandling skall handläggningen fortsätta där den slutade vid den tidigare förhandlingen.
Vid ny huvudförhandling skall målet företas till fullständig handläggning. Bevis, som upptagits vid tidigare handläggning, skall tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte finns hinder mot att ta upp beviset. I mål där förlikning om saken är tillåten får dock förnyad bevisupptagning inte ske, om ingen av parterna begär det. Om bevis inte tas upp på nytt, skall det läggas fram på lämpligt sätt.
Paragrafen har berörts i avsnitt 6.3.1.2.
Som en ny tredje mening i andra stycket har intagits samma bestämmelse som den vilken intagits i 35 kap. 13 § första stycket andra meningen.
43 kap. 15 §
Om rätten sedan huvudförhandlingen avslutats men innan domen meddelas vill verka för en förlikning eller annan samförståndslösning, får rätten med parternas samtycke för dem redovisa sin uppfattning om utgången i målet.
Paragrafen är ny och innebär en utvidgning av förlikningsinstitutet efter mönster av en dansk förebild. Paragrafen behandlas utförligt i kapitel 11.
44 kap. 2 §
Uteblir ena parten från ett sammanträde under förberedelsen av ett mål där förlikning om saken är tillåten, skall tredskodom meddelas på yrkande av motparten, om den som uteblivit kallats vid påföljd av sådan dom. Yrkas inte tredskodom, skall målet avskrivas.
Är det svaranden som uteblir, får dock på yrkande av käranden målet sättas ut till ett nytt sammanträde. Inställer sig svaranden inte heller till detta gäller första stycket.
Första och andra styckena tillämpas också när en part, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd av tredskodom, underlåter att följa föreläggandet.
Avser sammanträdet endast en fråga om rättegångshinder skall i stället målet avskrivas, om käranden kallats att infinna sig vid påföljd att käromålet annars förfaller men underlåter att följa föreläggandet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2.
Paragrafen reglerar påföljden för utevaro från sammanträden under förberedelsen i dispositiva tvistemål.
Första och andra styckena har språkligt moderniserats.
SOU 2000:103 Författningskommentar
347
Tredje stycket, som är nytt, avser situationer när en part förelagts att infinna sig personligen vid påföljd av tredskodom men inte följt föreläggandet. En part skall enligt de nya reglerna i 42 kap. 12 § föreläggas att inställa sig personligen vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas, om parten skall höras formellt i bevissyfte.
Även fjärde stycket är nytt. Det omfattar situationer när ett sammanträde endast avser en fråga om rättegångshinder. I sådana fall skall käranden kallas på samma sätt som i indispositiva tvistemål, dvs. vid påföljd att käromålet kan förfalla, om käranden inte inställer sig till sammanträdet. Detta framgår av 42 kap. 12 § tredje stycket. Underlåter en kärande att infinna sig till ett sammanträde vid vilket skall prövas en fråga om rättegångshinder eller underlåter käranden att i enlighet med kallelsen komma personligen, blir påföljden att målet avskrivs.
44 kap. 3 §
Uteblir en kärande från ett sammanträde under förberedelsen av ett mål där förlikning om saken inte är tillåten, skall målet avskrivas om käranden kallats vid påföljd att käromålet annars förfaller.
Uteblir svaranden och har vite förelagts honom eller henne, får rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att svaranden skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.
Första stycket tillämpas också när en kärande, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att käromålet annars förfaller, underlåter att följa föreläggandet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2.
Paragrafen reglerar påföljden vid utevaro från sammanträden under förberedelsen i indispositiva tvistemål.
Första och andra styckena har språkligt moderniserats. Det tredje stycket är nytt. Enligt föreslagen lydelse av 42 kap. 12 § skall käranden i indispositiva mål kallas personligen till sammanträden där han eller hon skall höras i bevissyfte vid påföljd att käromålet annars kan komma att förfalla. Om käranden inte följer ett sådant föreläggande, skall enligt hänvisningen i det tredje stycket det första stycket tillämpas, vilket innebär att målet skrivs av.
Författningskommentar SOU 2000:103
348
44 kap. 4 §
Om en part uteblir eller underlåter att infinna sig personligen vid en huvudförhandling tillämpas 1-3 §§.
Har föreläggande meddelats en part att inställa sig vid påföljd att annars tredskodom kan komma att meddelas eller målet kan avgöras utan hinder av hans eller hennes utevaro, och meddelas inte tredskodom, får rätten på yrkande av den part som inställt sig ändå genomföra huvudförhandlingen.
Framställs inte något sådant yrkande skall målet avskrivas.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2.
Paragrafen omfattar både dispositiva och indispositiva mål. Den innehåller regler om påföljd vid utevaro från huvudförhandling.
Det första stycket har justerats så att de nya reglerna om kallelser till sammanträden under förberedelsen blir tillämpliga även vid kallelser till huvudförhandlingar. Den möjlighet som käranden har att vid svarandens utevaro från ett sammanträde under förberedelsen avstå från tredskodom och i stället få målet utsatt på nytt föreslås omfatta även huvudförhandling.
Andra stycket har språkligt moderniserats.
44 kap. 7 §
Uteblir båda parterna eller en av dem från ett sammanträde under förberedelsen där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.1.2.
Förutom att en språklig modernisering har gjorts i paragrafen har denna utsträckts till att avse även sammanträden under förberedelsen då bevisupptagning (utom huvudförhandling) skall ske.
Paragrafen omfattar således situationer då båda eller en av parterna inte kommit till ett sammanträde där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske. Utredningen har föreslagit en skärpning av reglerna om påföljder för underlåtenhet att följa kallelser till sådana sammanträden. Den skärpningen får till följd att utrymmet för att tillämpa den nu behandlade paragrafen minskar. Ett exempel på när den dock kan komma att tillämpas är att en svarande inte inställer sig till ett sammanträde där en fråga om rättegångshinder skall behandlas.
45 kap. 4 §
I stämningsansökan skall åklagaren uppge:
1. den tilltalade;
2. målsäganden, om sådan finns;
SOU 2000:103 Författningskommentar
349
3. den brottsliga gärningen med angivande av tid och plats för dess förövande och de övriga omständigheter, som behövs för dess kännetecknande, samt det eller de lagrum, som är tillämpliga;
4. de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis; samt
5. de omständigheter, som gör domstolen behörig, om inte behörigheten framgår på annat sätt.
Vill åklagaren i samband med åtalets väckande enligt 22 kap. 2 § väcka talan om enskilt anspråk, skall i ansökan lämnas uppgift om anspråket, de omständigheter som det grundas på samt de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis.
Om den tilltalade är eller har varit anhållen eller häktad på grund av misstanke om brott som omfattas av åtalet, skall åklagaren ange detta i stämningsansökan. Uppgift skall dessutom lämnas om tiden för frihetsberövandet.
Har åklagaren några önskemål om hur målet skall handläggas, bör detta anges i stämningsansökan.
Ansökan skall vara undertecknad av åklagaren.
Paragrafen innehåller regler om vad en stämningsansökan i brottmål skall innehålla.
Förutom språkliga justeringar har den ändringen gjorts att ett nytt fjärde stycke förts in i paragrafen (jfr 42 kap. 2 § andra stycket). Syftet med det nya stycket är främst att åklagaren redan i stämningsansökan skall lämna synpunkter på frågan om målet kan avgöras utan huvudförhandling (jfr 45 kap. 10 a §). På så vis får också den tilltalade på ett tidigt stadium möjlighet att ta ställning till den frågan. Men åklagaren kan också redan i stämningsansökan redovisa eventuella önskemål om att ett vittne eller målsägande skall få delta i en huvudförhandling per telefon eller genom videokonferens.
45 kap. 10 §
I stämningen skall rätten även förelägga den tilltalade att muntligen eller skriftligen uppge vilken bevisning som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis. Detta gäller dock inte, om det på grund av den tilltalades erkännande eller andra omständigheter kan antas att uppgift om bevisning inte behövs.
De skriftliga bevis som åberopas bör ges in samtidigt med att bevisuppgift lämnas.
Om det behövs för att huvudförhandlingen skall kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt får rätten också förelägga den tilltalade att skriftligen redovisa sin inställning till åtalet och grunden för den.
Om målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling skall den till-
talade upplysas om detta och om sin rätt till sådan förhandling .
Författningskommentar SOU 2000:103
350
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.4.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om stämning och skriftligt svaromål.
Förutom att språkliga justeringar gjorts i första stycket har ett nytt fjärde stycke införts. Den nya regeln innebär att den tilltalade i förekommande fall skall upplysas om att målet kan komma att avgöras utan huvudförhandling. Den tilltalade skall också upplysas om att han eller hon har rätt till en sådan förhandling. Som underlag för sin bedömning kan rätten komma att ha ett önskemål från åklagaren enligt 45 kap. 4 § fjärde stycket.
45 kap. 10 a §
Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten dock
1. avgöra mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela frikännande dom sedan åtalet lagts ned,
3. meddela dom i mål där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, om huvudförhandling varken begärs av någon av parterna eller är påkallad med hänsyn till utredningen i målet eller av något annat skäl.
Innan ett mål avgörs enligt första stycket 3 skall parterna beredas tillfälle
att slutföra sin talan om de inte redan kan anses ha gjort detta .
Paragrafen har behandlats i avsitt 4.5.4.1.
Genom den föreslagna regeln införs en möjlighet för tingsrätterna att avgöra brottmål i sak utan huvudförhandling.
I paragrafens första stycke anges först huvudregeln om att brottmål skall avgöras efter huvudförhandling. Därefter upptas i tre olika punkter de fall där sådan förhandling kan underlåtas. De två första avser fall där ingen egentlig prövning av saken sker, och de motsvarar helt gällande rätt. I den tredje punkten anges de tre förutsättningarna för att få avgöra ett brottmål i sak utan huvudförhandling:
• Ingen svårare påföljd än böter är aktuell i målet.
• Ingen av parterna – åklagare, målsägande eller tilltalad – har begärt huvudförhandling.
• Huvudförhandling är inte påkallad med hänsyn till utredningen av målet eller av något annat skäl.
Det bör observeras att samtliga tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att ett avgörande på handlingarna skall få ske. I fråga om tolkningen av det sistnämnda rekvisitet hänvisas till vad som
SOU 2000:103 Författningskommentar
351
anförts i författningskommentaren till 42 kap. 18 §. Det kan tillläggas att det i mål mot unga lagöverträdare kan finnas särskild anledning att hålla huvudförhandling även om detta inte är påkallat av något annat skäl. När det gäller unga anses ju själva förhandlingen och det muntliga avkunnandet av domen ha en sådan uppfostrande verkan att rätten generellt sett bör vara försiktig med att avgöra sådana mål utan huvudförhandling.
I andra stycket finns – efter mönster från tvistemålsregleringen – en regel om att parterna som regel skall beredas tillfälle slutföra sin talan innan ett mål prövas i sak utan huvudförhandling.
45 kap. 13 §
Om det behövs för målets beredning eller av annat skäl skall rätten hålla sammanträde med parter och andra som berörs. I fråga om kallelse av parter skall 15 § tillämpas.
Uteblir någon som kallats till sammanträdet, får detta ändå hållas, om det främjar beredningen av målet. Uteblir någon från ett sammanträde där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp. Om den som uteblivit förelagts vite, får rätten besluta att nytt vite skall föreläggas eller att han skall hämtas till rätten.
I fråga om sammanträden för prövning av tvångsmedel finns bestämmelser i 24-27 kap.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.5.2.
Paragrafen innehåller regler om andra sammanträden än huvudförhandling i brottmål.
I första stycket har regeln om sammanträde under ett brottmåls beredning gjorts obligatorisk för det fall att ett sammanträde behövs för målets beredning eller av något annat skäl. Sammanträdet kan avse själva huvudfrågorna i målet men kan också ägnas åt planering av en omfattande huvudförhandling. Vidare kan sammanträdet behandla rättegångsfrågor eller ägnas åt bevisupptagning utom huvudförhandling. I vilken mån ett bevis skall tas upp utom huvudförhandling regleras inte direkt av denna paragraf. Regler om detta finns i stället på andra ställen (36 kap. 19 §, 37 kap. 3 §, 38 kap. 6 §, 39 kap. 2 § och 40 kap. 11 § ).
I andra styckets första mening har ordet förberedelsens ersatts av beredningens. Det är med hänvisning till att förundersökningen i regel har samma betydelse och funktion som en förberedelse i tvistemål mer ändamålsenligt att kalla tingsrättens handläggning av ett brottmål före huvudförhandlingen för beredning.
Andra styckets andra mening är ny. Den innehåller en särreglering för sammanträden där en rättegångsfråga skall prövas eller ett
Författningskommentar SOU 2000:103
352
bevis skall tas upp utom huvudförhandling. Regeln motsvaras för tvistemålens del av en bestämmelse 44 kap. 7 §. Tidigare fanns en del av denna regel i 35 kap. 9 § tredje mening som utgått. Att rättegångsfrågor kan prövas i den tilltalades utevaro vid huvudförhandling framgår av 46 kap. 15 a § fjärde stycket.
Tredje stycket är nytt. I detta finns en erinran om att det finns särskilda bestämmelser för vissa sorters sammanträden, nämligen sådana som behandlar straffprocessuella tvångsmedel.
Det nuvarande tredje stycket, som reglerade en fråga om telefonanvändning, har utgått. Frågan om när telefon får användas regleras nu i 5 kap. 10 §. Angående motiveringen till detta, se kapitel 9.
46 kap. 3 §
Om det finns sådant hinder mot huvudförhandling som avses i 2 § första stycket 4-6, får huvudförhandlingen ändå påbörjas, om det kan antas att hindret kommer att undanröjas utan att ny huvudförhandling behöver hållas enligt 11 § tredje stycket och en uppdelning av förhandlingen inte är olämplig med hänsyn till målets beskaffenhet.
Inställs huvudförhandlingen, får rätten ändå ta upp muntlig bevisning, om det är tillåtet enligt reglerna för bevisupptagning utom huvudförhandling och den som skall höras finns tillgänglig.
Om bevisning upptas med stöd av andra stycket tillämpas vad som föreskrivs om bevis som tas upp utom huvudförhandlingen.
I paragrafen har gjorts samma ändringar som de vilka gjorts i 43 kap. 3 § för tvistemålens del.
I det tredje stycket har en språklig justering gjorts.
46 kap. 6 §
Vid huvudförhandlingen skall åklagaren framställa sitt yrkande. Den tilltalade skall uppmanas att kort ange sin ståndpunkt och grunden för den. Åklagaren skall därefter utveckla sin talan. Målsäganden och den tilltalade skall i den mån det behövs beredas tillfälle att utveckla sin talan.
Härefter skall målsäganden och den tilltalade höras och annan bevisning förebringas. Förhör med målsäganden och den tilltalade bör äga rum innan vittnesbevisning tas upp rörande den omständighet som förhöret gäller.
Om huvudförhandling hålls trots att målsäganden eller den tilltalade inte är närvarande skall rätten i den mån det behövs se till att det som han eller hon tidigare anfört läggs fram ur handlingarna.
Vid genomgång av yrkanden, inställning till yrkanden, utvecklande av talan och framläggande av bevisning i skriftlig form får parterna med rättens tillstånd hänvisa till handlingar i målet.
SOU 2000:103 Författningskommentar
353
Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.3.1.
I tredje stycket har endast språkliga justeringar gjorts. I det nya fjärde stycket har införts bestämmelser av samma slag som de vilka för tvistemålens del har tagits in i 43 kap. 7 § femte stycket.
46 kap. 9 §
I den mån det behövs skall rätten lägga fram uppgifter om den tilltalade från belastningsregistret och annan utredning om den tilltalades personliga förhållanden. Sådana uppgifter får läggas fram genom hänvisning till handlingar i målet.
Paragrafen handlar om framläggandet av utredning om den tilltalades personliga förhållanden.
Första meningen innebär en språklig modernisering som knyter an till lagen (1998:620) om belastningsregister. Någon ändring i sak avses inte.
Andra meningen är en nyhet. Av den framgår att uppgifter om den tilltalades personliga förhållanden kan läggas fram genom hänvisningar till handlingar i målet. I avsnitt 5.3.1 diskuteras skälen för det förslaget mer ingående.
46 kap. 10 §
Sedan bevisningen lagts fram får parterna hålla slutanföranden.
Paragrafen har endast justerats språkligt.
47 kap. 6 §
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Förberedelsen har till syfte att klarlägga
1. den tilltalades inställning till åtalet och grunden för den,
2. vilka bevis som skall förebringas och vad som skall styrkas med varje bevis samt
3. om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs före målets avgörande.
Rätten skall driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Så snart det lämpligen kan ske bör rätten höra parterna angående målets handläggning och, om det inte på grund av målets beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl är obehövligt, upprätta en tidsplan för denna.
Upprättas en tidsplan skall parterna fortlöpande kontrollera att denna kan hållas såvitt gäller dem och deras bevisning. Uppstår svårigheter att hålla tidsplanen skall detta genast anmälas till domstolen. Om domstolen finner att tidsplanen inte kan hållas, skall parterna underrättas om detta.
Författningskommentar SOU 2000:103
354
Ett nytt tredje stycke har införts.
Innehållet i det nya stycket överensstämmer med de för tvistemål föreslagna bestämmelserna i 42 kap. 6 § sista stycket. Se därför kommentaren till den paragrafen och till den allmänna motiveringen i avsnitt 9.5.1.
47 kap. 12 §
Målsäganden skall föreläggas att inställa sig till ett sammanträde under förberedelsen vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Skall målsäganden infinna sig personligen, skall rätten också förelägga vite. En målsägande som skall höras i bevissyfte skall dock föreläggas att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet. Den tilltalade skall föreläggas vite. Rätten förordnar om inställandet av den som är häktad.
Paragrafen reglerar hur parter skall kallas till sammanträden under förberedelsen.
I första och andra meningarna har gjorts språkliga justeringar. En ny tredje mening har införts samtidigt som nuvarande andra stycket utgått. Den nya meningen innebär att en målsägande skall kallas till ett sammanträde under förberedelsen där han eller hon skall höras i bevissyfte vid påföljd att målsäganden annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet.
Förslaget skall ses mot bakgrund av den skärpning av reglerna om kallelser som har föreslagits vad beträffar tvistemål. Se om detta avsnitten 4.5.1.2. och 9.5.3.
Någon skillnad mellan kallelser till sammanträden där det endast skall prövas en fråga om rättegångshinder och andra sammanträden behöver lika lite som i indispositiva tvistemål göras för mål om enskilt åtal. Det torde inte finnas något hinder för rätten att förklara att målsäganden förlorat sin rätt att föra talan om brottet innan frågan om rättegångshinder prövats. Rätten prövar således i sådant fall inte saken.
47 kap. 14 §
Uteblir en målsägande från ett sammanträde under förberedelsen, skall rätten på yrkande av den tilltalade, förklara att målsäganden har förlorat sin rätt att föra talan om brottet, om målsäganden kallats vid sådan påföljd. Yrkas inte detta skall målet avskrivas.
Uteblir den tilltalade och har vite förelagts honom eller henne, får rätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att den tilltalade skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till nästa dag.
SOU 2000:103 Författningskommentar
355
Första stycket tillämpas också när en målsägande, som förelagts att infinna sig personligen vid sammanträdet vid påföljd att han eller hon annars förlorar sin rätt att föra talan om brottet, underlåter att följa föreläggandet.
Paragrafen reglerar påföljden för parter som inte inställer sig till sammanträden under förberedelsen.
Första och andra styckena har omarbetats språkligt. Tredje stycket är nytt. Förslaget är en konsekvens av den nya tredje meningen i föregående paragraf. Bestämmelsen är således tilllämplig om en målsägande har kallats personligen till ett sammanträde för att höras i bevissyfte.
47 kap. 17 §
Uteblir båda parterna eller en av dem från ett sammanträde under förberedelsen där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske, får ändå frågan prövas eller beviset tas upp.
Förutom att det har gjorts en språklig modernisering har paragrafen utsträckts till att avse även sammanträden under förberedelsen då bevisupptagning utom huvudförhandling skall ske. Den motsvaras för tvistemålens del helt av 44 kap. 7 § och för brottmålens (där allmänt åtal förs) av 45 kap. 13 § andra stycket andra meningen
Paragrafen omfattar således situationer då ingen eller endast en av parterna har kommit till ett sammanträde där en rättegångsfråga skall prövas eller bevisupptagning ske. Utredningen har föreslagit en skärpning av reglerna om kallelser till sådana sammanträden. Den skärpningen får till följd att den nu behandlade paragrafen inte längre kan tillämpas i det fallet att en målsägande inte infinner sig när han eller hon skall höras formellt i bevissyfte. Som framgått av 47 kap. 12 och 14 §§ skall i sådana fall i regel rätten i stället förklara att målsäganden förlorat sin rätt att föra talan om brottet. Paragrafen kan dock tillämpas när en tilltalad inte inställer sig till ett sammanträde där en rättegångsfråga skall behandlas.
47 kap. 20 §
Är det till fördel för handläggningen av målet, skall rätten innan förberedelsen avslutas göra en sammanställning av vardera partens yrkanden, partens inställning motpartens yrkanden, de omständigheter som parten åberopar till grund för sin talan samt partens inställning till motpartens åberopanden. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över sammanställningen. Rätten får förelägga parterna att lämna underlag för sammanställningen.
Författningskommentar SOU 2000:103
356
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om en skriftlig sammanställning av parternas ståndpunkter, behandlas såvitt gäller tvistemål i avsnitt 5.3.2. Regleringen är densamma för tvistemål (42 kap. 16 §) och för brottmål i vilket enskilt åtal förs. Det hänvisas därför till kommentaren till 42 kap. 16 §.
47 kap. 24 §
Vid enskilt åtal tillämpas i övrigt 45 kap. 1 § tredje stycket, 2, 3, 5, 6 och 8 §§, 10 § fjärde stycket samt 10 a, 12 och 17 §§.
Beträffande huvudförhandling i mål om enskilt åtal tillämpas bestämmelserna i 46 kap. med följande avvikelser.
1. I fråga om kallelse till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och föreläggande för part gäller det som sägs i 23 § i detta kapitel.
2. Om båda parterna uteblir från huvudförhandling, skall målet avskrivas. I fråga om påföljd för målsägande som uteblir eller underlåter att infinna sig personligen samt om måls återupptagande tillämpas bestämmelserna i 14–16 och 18 §§ i detta kapitel. Uteblir båda parterna eller en av dem från en huvudförhandling för handläggning av en rättegångsfråga, får frågan avgöras utan hinder av detta.
3. Då mål sätt ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får rätten i stället för åtgärd som avses i 46 kap. 12 § besluta att förberedelsen skall äga rum på nytt samt meddela föreskrifter om detta.
Första stycket har justerats med hänsyn till andra ändringar.
I andra stycket 2 andra meningen har orden ”särskilt sammanträde” utgått och ersatts med ”huvudförhandling”. Anledningen är att, om en rättegångsfråga skall prövas under förberedelsen, frågan i vilken mån en prövning kan ske trots att någon part inte inställt sig regleras i 47 kap. 17 §. Det har därför varit nödvändigt att – som här skett – reglera huvudförhandlingssituationen.
49 kap. 2 §
Har parterna skriftligen eller inför rätten avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till visst rättsförhållande, gäller avtalet. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första stycket.
En utfästelse om att inte överklaga en dom i tvistemål gäller, om den har gjorts efter domen.
Paragrafen behandlas i kapitel 12.
Första stycket har justerats på så vis att ett avtal som parterna träffar inför rätten om att inte överklaga en dom skall gälla. Om parterna träffar ett sådant avtal inför rätten, skall detta naturligtvis antecknas av rätten och avtalet får härmed den grad av forma-
SOU 2000:103 Författningskommentar
357
lisering som kan krävas. Här kan erinras om den nya regeln i 42 kap. 6 § andra stycket 6, som innebär att frågan om parterna har ingått eller avser att ingå ett avtal om att inte överklaga domen i målet skall klarläggas under förberedelsen. Det är viktigt att rätten för parterna går igenom och påvisar fördelar och nackdelar med ett avtal att inte överklaga domen i den mån parterna inte kan förutsättas ha tillräckliga kunskaper om detta.
Andra stycket har ändrats så att ett avtal mellan parterna att inte överklaga en dom skall gälla även om tvistemålet är indispositivt.
50 kap. 10 §
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §.
Ändringarna innebär att vissa bestämmelser om telefonanvändning har utgått på grund av de nya reglerna i 5 kap. 10 §.
50 kap. 17 §
I övrigt skall det som sägs i 43 kap. 1–6 §§, 7 § tredje stycket andra meningen och femte stycket, 10-12 §§, 13 § första stycket, andra stycket första meningen och tredje stycket samt 14 § tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
Vissa hänvisningar har justerats på grund av ändringar i 43 kap.
51 kap. 10 §
Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress som saknar betydelse för åtalet skall inte framgå av de handlingar som sänds över till den tilltalade i mål om allmänt åtal.
Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten får också meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skall yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns särskilda skäl.
Författningskommentar SOU 2000:103
358
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet. I fråga om ett sådant sammanträde tillämpas bestämmelserna i 16 § första stycket och andra stycket första meningen, 21 § första stycket första meningen och 22 §. Hovrätten får besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet.
Ändringarna innebär att vissa bestämmelser om telefonanvändning har utgått på grund av de nya reglerna i 5 kap. 10 §.
51 kap. 17 §
I övrigt skall det som sägs i 46 kap. 1-5 §§, 6 § andra och fjärde styckena, 8, 9, 11, 13, 16 och 17 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglerna i 16 § i detta kapitel skall dock tillämpas i fråga om kallelser till huvudförhandling som återupptas efter uppehåll och förelägganden för parterna.
När ett mål sätts ut till fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpliga åtgärder för att målet skall kunna slutföras vid den förhandlingen.
I fråga om sådana åtgärder gäller 10-12 §§ i detta kapitel.
Vissa hänvisningar har justerats på grund av ändringar i 46 kap.
52 kap. 11 §
Om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen, får hovrätten besluta om detta på lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till förhöret. Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är personligen närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.
Ändringarna innebär att vissa bestämmelser om telefonanvändning har utgått på grund av de nya reglerna i 5 kap. 10 §.
55 kap. 15 §
Vid rättegången i Högsta domstolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas:
1. i tvistemål, 50 kap. 10 § tredje stycket, 12 §, 14—22 §§, 24 § och 25 § första och andra styckena och
2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde stycket, 10 § tredje stycket, 12 §, 14-22 §§, samt 23 a, 24, 25 och 30 §§.
Det som sägs i 50 kap. 26-29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26– 29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom och om återförvisning gäller för Högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.
Paragrafen har justerats med anledning av de ändringar som har gjorts i 50 och 51 kap.
SOU 2000:103 Författningskommentar
359
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2003. I enlighet med allmänna processuella principer tillämpas de nya bestämmelserna även på mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse skall dock garantera att en tilltalad aldrig skall vara i okunnighet om sin rätt att få en huvudförhandling till stånd.
14.2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden
19 §
I 19 § paragrafen finns bestämmelser om telefonsammanträden. Paragrafen har utgått med anledning av den hänvisning till RB som görs i 21 §.
21 §
I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5, 9 och 10 §§rättegångsbalken.
Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den utredning som läggs fram. Har sammanträdet begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.
I paragrafens första stycke har tillfogats en hänvisning till 5 kap. 10 § RB. Hänvisningen innebär att RB:s regler om telefon och video blir tillämpliga även vid handläggningen av ärenden enligt ärendelagen. Såvitt avser telefon innebär förslaget inte någon förändring i sak. Utredningen har inte funnit skäl att låta regeln om sidosalar i den nya paragrafen 5 kap. 11 § RB bli tillämplig även vid handläggning enligt ärendelagen.
24 §
Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under ed. I övrigt tillämpas 36 kap.1-18 och 20-25 §§rättegångsbalken på förhöret.
Ändringen innebär att vissa bestämmelser om telefonanvändning utgått med anledning av den hänvisning till RB som gjorts i 21 §.
Författningskommentar SOU 2000:103
360
25 §
I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 rättegångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 rättegångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. rättegångsbalken, dock inte hänvisningen i 11 § till 36 kap. 19 § rättegångsbalken.
Ändringarna innebär samma sak som ändringarna i 24 §.
14.3 Förslag till lag om upphörande av lagen ( 1996:613 ) om försöksverksamhet med videokonferens i domstol
Lagen upphävs. Bestämmelserna i lagen har inarbetats i 5 kap. 9 och 10 §§ samt i ärendelagen.
361
Referenser
1
1 Referensförteckningen upptar endast de verk som det hänvisas till i fotnoterna.
Offentligt tryck
Departementspromemorior
Ds Ju 1980:6 Förenklad domskrivning. Ds 1993:29 Brottsoffren i blickpunkten – åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Ds 1997:7 Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar. Ds 2001:36 Hovrättsprocessen i framtiden.
Statens offentliga utredningar
SOU 1926:33 Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildning. Tredje delen. Rättegången i tvistemål. SOU 1938:44 Processlagberedningens förslag till rättegångs balk II. SOU 1979:63 Barnets rätt. 2 Om föräldraansvar m.m. SOU 1982:26 Översyn av rättegångsbalken. Processen i tingsrätt. SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet. SOU 1992:61 Ett reformerat åklagarväsende. SOU 1995:65 Näringslivets tvistlösning. SOU 1995:124 Ett reformerat hovrättsförfarande. SOU 1998:40 Brottsoffer – Vad har gjorts? Vad bör göras? SOU 1999:117 IT i demokratins tjänst. Forskarvolym VII. SOU 2000:70 Beslut om rättspsykiatrisk undersökning – Problem och lösningar. SOU 2001:3 Offentlighetsprincipen och den nya tekniken. SOU 2001:33 Patentprocessen m.m.
Referenser SOU 2001:103
362
SOU2001:59 Snabbare lagföring 1 – Några förslag till förbätt-
ringar.
Propositioner
Prop. 1942:5 med förslag till rättegångsbalk. Prop. 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m. Prop. 1973:87 med förslag till lag om rättegången i tvistemål om mindre värden, m.m. Prop. 1976/77:96 med förslag till patentbesvärsrätten m.m. Prop. 1979/80:87 om ändring i rättegångsbalken m.m. Prop. 1980/81:84 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m.m. Prop. 1980/81:175 om förenklad domskrivning Prop. 1982/83:134 med förslag till åtgärder för att åstadkomma snabbare avgöranden i skattebrottmål Prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande. Prop. 1989/90:71 om några processrättsliga frågor. Prop. 1990/91:8 om vårdnad och umgänge. Prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden. Prop. 1997/98:45 Miljöbalk. Prop. 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarande. Prop. 1998/99:65 Videokonferens i rättegång. Prop. 1999/2000:26 Effektivisering av förfarandet i allmän dom-
stol.
Prop. 1999/2000:67 Effektivare handläggning av straff-
förelägganden m.m.
Prop. 2000/01:32 Säkerhetskontroll i domstol. Prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.
Utländskt offentligt tryck
Finland
RP 32/2001 rd. med förslag till lagar om ändring av bestämmelserna om förberedelse och huvudförhandling i tvistemål samt behandling av ansökningsärenden i rättegångsbalken och i vissa andra lagar.
SOU 2001:103 Referenser
363
Danmark
Betaenkning nr. 1341/1997. Småsagsproces – Inkassoproces. Betaenkning nr. 1401/2001. Reform af den civile retspleje I.
Instansordningen, byrettens sammensaetning og almindelige regler om sagsbehandlingen i förste instans.
Justietieombudsmannen
JO:s ämbetsberättelse 1970. JO:s ämbetsberättelse 1992/93. JO:s ämbetsberättelse 1995/96. JO:s ämbetsberättelse 1996/97. JO:s ämbetsberättelse 1998/99. JO:s ämbetsberättelse 1999/2000. JO:s ämbetsberättelse 2001/02.
Bearbetningar m.m.
Andrén, Hans, Utnämning av domare i Danmark. Tidskrift för
Sveriges domareförbund 4/2000. Bergholtz, Gunnar, Ratio et Auctoritas. Ett komparativrättsligt
bidrag till frågan om domsmotiveringens betydelse främst i tvistemål. Lund 1987. Bernitz, Ulf, Ett hot mot den lilles rättssäkerhet. Svenska Dag-
bladet 1979-10-23. Brolin, Thore, Rehnström, Åke, Widebeck, Magnus, Tvistemåls-
processen I. En handledning för förberedelsen (tredje upplagan). Göteborg 2001. Camitz, Allan, Studiebesök i dansk domstol. Domstolsverket in-
formerar nr. 2 1999. Corell, Hans m.fl., Sekretesslagen. Kommentar till 1980 års lag
med ändringar (tredje upplagan). Lund 1980. Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. En kom-
mentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Stockholm 1997. Domskrivning. En promemoria från Sveriges domareförbund. 1980.
Referenser SOU 2001:103
364
Domstolsverket, Video i domstolarna, DV-rapport 1995:5 – Försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i allmän
domstol – delredovisning av ett regeringsuppdrag, DV-rapport 2001-3. – Utredning om Rättslig reglering av enskilds bandinspelning vid
rättegång. Promemoria 1978-10-5285-1977. Edelstam, Henrik, Offentlighet och sekretess i rättegång.
Principen om förhandlingsoffentlighet. Stockholm 2001. – Sakkunnigbeviset. En studie rörande användningen av experter
inom rättsväsendet. Uppsala 1991. Ekelöf, P.O., Rättegång. Första häftet (sjunde upplagan). Lund
1990. – Rättegång. Fjärde häftet (femte upplagan). Lund 1990. – Rättegång. Femte häftet (sjätte upplagan). Lund 1987. von Eyben, W.E., Dommer-tilkendegivelser. Köpenhamn 1987. – Dommertilkendegivelser 1987 til 1997. UfR 1998. Fitger, Peter, Rättegångsbalken (Norstedts laghandböcker). Stock-
holm 1984. Främby, Thomas, Om domareutbildning i Danmark. SvJT 1983. – Domarrollen i ett europeiskt perspektiv. Domarrollen i
Danmark. Särtryck av en artikelserie i tidskriften Domstolsverket informerar under 1992 och 1993. Garde, Peter, Larsen, Claus m.fl. (red.), Dommeren i det 20. år-
hundrede. Dommerforeningens 100 års jubilaeum. Köpenhamn 2000. Granhag, Pär Anders, Strömwall, Leif A, How to detect
deception? Arresting the beliefs of police officers, prosecutors and judges. Psykologiska institutionen. Göteborgs Universitet. Gärde, N, Rättegångsbalken. Minnesskrift ägnad 1734 års lag av
jurister i Sverige och Finland. Del I. Stockholm1934. Gärde, N, Engströmer, Thore, Strandberg, Tore, Söderlund, Erik,
Nya Rättegångsbalken jämte lagen om dess införande. Med kommentar. Stockholm 1949 (citeras Gärde m.fl.). Hellners, Trygve, Bör förhörsutsaga återges i dom? SvJT 1980. – Anmälan av Processuell preklusion av Bengt Lindell. SvJT 1995. Heuman, Lars, Preklusionsrisken vid bevissäkringspassivitet, SvJT
1993. Högsta domstolen, Handledning för revisionssekreterare. Godkänd i plenum den 25 november 1999. Kring, Claes, Bättre skäl i brottmål. SvJT 1979. Larsson, Sven, Studier rörande partshandlingar. Uppsala 1970.
SOU 2001:103 Referenser
365
Lavin, Rune, En JO:s syn på domskrivningen i förvaltningsdom-
stol. Förvaltningsrättslig tidskrift nr. 3 1999. – Förvaltningsprocessen 2000. Juridisk Tidskrift 2000-2001. Lindblom, Per-Henrik, Tes, antites och syntes – perspektiv på
processrätten. SvJT. 1734 års lag – 250 år. – Allmän domstol som alternativt tvistlösningsorgan. Festskrift
till Per Olof Bolding. Stockholm 1992. Lindell, Bengt, Partsautonomins gränser – i dispositiva tvistemål
och med särskild inriktning på rättsanvändningen. Uppsala 1988. – Processuell preklusion. Av nya omständigheter eller bevis
rörande saken. Göteborg 1993. – Alternativ tvistlösning. Särskilt medling och skiljeförfarande.
Uppsala 2000. Norman, Jan, Medling och andra typer av alternativ konflikt-
lösning. Uppsala 1999. Skogsberg, Lennart, Medling – en oupptäckt möjlighet? Tidskrift
för Sveriges domareförbud, nr. 3/95. Widebeck, Tord, Dom idag. SvJT 1978. Vindelöv, Vibeke, Konflikt, tvist og maegling – konfliktlösning
ved forhandling. Köpenhamn 1997.
Rättsfall
Europadomstolen
Pretto m.fl. mot Italien, dom den 8 december 1983, nr. 71. Unterpertinger mot Österrike, dom den 24 november 1986,
nr. 110. Bricmont mot Belgien, dom den 7 juli 1989, nr. 158. Kostovski mot Nederländerna, dom den 20 november 1989,
nr. 166. Windisch mot Österrike, dom den 27 september 1990, nr. 186. Delta mot Frankrike, dom den 19 december 1990, nr. 191-A. Isgrò mot Italien, dom den 19 februari 1991, nr. 194-A. Asch mot Österrike, dom den 26 april 1991, nr. 203. Lüdi mot Schweiz, dom den 15 juni 1992, nr. 238. Artner mot Österrike, dom den 28 augusti 1992, nr. 242-A. Hadjianastassiou mot Grekland, dom den 16 december 1992,
nr. 252. Saïdi mot Frankrike, dom den 20 september 1993, nr. 261-C.
Referenser SOU 2001:103
366
Georgiadis mot Grekland, dom den 29 maj 1997.
Europakommissionen
8769/79 mot Tyskland, D.R. 25 s. 240. 10412/83 mot Frankrike, D.R. 52 s. 128. 24949/94, Konttinen mot Finland, D.R. 87-A s. 68.
Högsta domstolen
NJA 1992 s. 532. NJA 1993 s. 616. NJA 2000 C 26.
Regeringsrätten
Arbetsdomstolen
Hovrätterna
367
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Processen i allmän domstol
Dir. 1999:62
Beslut vid regeringssammanträde den 1 juli 1999.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall undersöka hur rättegången i tvistemål och brottmål med bibehållen rättssäkerhet kan förbättras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågor om muntlighet, omedelbarhet och koncentration i förfarandet samt frågor om bevisning. Vidare skall utredaren undersöka om man kan förenkla arbetet med domskrivning. Frågor om domstolarnas sammansättning och organisation och frågor som endast avser processen i högre domstol ingår inte i uppdraget eftersom dessa frågor är föremål för överväganden i annan ordning. Utredaren skall lägga fram de lagförslag som undersökningarna ger anledning till.
Inledning
Rättsväsendet skall sörja för medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet. Alla mål och ärenden vid domstolarna skall handläggas på ett rättssäkert och ändamålsenligt sätt och med rimliga handläggningstider. Ett effektivt resursutnyttjande kräver att modern teknik används i den utsträckning det är möjligt. Reglerna om handläggningen skall vara utformade utifrån ett medborgarperspektiv. Däri ligger bland annat att hänsyn skall tas till brottsoffrens ställning i processen. Reglerna bör vara utformade så att
Bilaga 1
368
den som vänder sig till en domstol får sina frågor behandlade och tvister lösta på ett sätt som är anpassat för det enskilda fallet, en enkel, snabb och rättssäker handläggning. Reglerna bör i den mån det är möjligt vara utformade så att parter kan ta till vara sin rätt utan eget juridiskt ombud. Reglerna skall givetvis motsvara de anspråk som Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer.
Reglerna om förfarandet vid domstol i tvistemål och brottmål finns i rättegångsbalken (RB), som vid sitt ikraftträdande år 1948 innebar djupgående förändringar av rättegången. Särskilt betydelsefulla var nya principer om att förfarandet skulle präglas av muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Under årens lopp har reglerna i balken ändrats vid åtskilliga tillfällen. Viktigare justeringar av processens grundprinciper gjordes år 1987 (prop. 1986/87:89, JuU 1986/87:31, rskr. 1986/87:278) på grundval av Rättegångsutredningens betänkande Översyn av rättegångsbalken 1 Processen i tingsrätt (SOU 1982:25-26). De regler som då tillkom är i huvudsak oförändrade.
Frågor som är specifika för hovrättsprocessen har nyligen undersökts av Hovrättsprocessutredningen som lade fram vissa förslag i betänkandet Ett reformerat hovrättsförfarande (SOU 1995:124). På grundval av det betänkandet har riksdagen nyligen beslutat vissa smärre ändringar i reglerna om hovrättsprocessen (prop. 1998/99:37; bet. 1998/99:JuU13; rskr. 1998/99:143). Andra delar av betänkandet återstår att ta ställning till.
Frågor som är specifika för hovrättsprocessen bör därför inte nu utredas på nytt.
Lagen (1996:242) om domstolsärenden, som vid de allmänna domstolarna gäller parallellt med rättegångsbalken, är vår modernaste förfarandereglering. Den kan för den skull inte helt lämnas utanför reformövervägandena. I vissa hänseenden kan den till och med tjäna som förebild.
Muntlighet, skriftlighet och omedelbarhet
Gällande rätt
Förfarandet i tingsrätt enligt rättegångsbalken är uppdelat i ett skede för förberedelse (beredning) och ett skede för avgörande. När det gäller förberedelsen upptog balken för tvistemålens del ursprungligen en huvudregel om muntlighet. Numera gäller för
Bilaga 1
369
tvistemålens del enligt 42 kap. 9 § RB att förberedelsen sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt, får olika former av förberedelse förenas. En parts skyldighet att avge ett skriftligt svaromål eller att inställa sig till ett sammanträde är för vissa fall sanktionerad genom att domstolen kan meddela tredskodom, vilket innebär en summarisk prövning som i första hand grundas på kärandens uppgifter.
I brottmål var förberedelsen i tingsrätt ursprungligen alltid rent skriftlig. Numera kan tingsrätten enligt 45 kap. 13 § RB under förberedelsen hålla ett sammanträde, om det finns särskilda skäl. Förklaringen till att brottmålsförfarandet i huvudsak saknar muntlig förberedelse inför tingsrätten är att polisutredningen (förundersökningen) i praktiken fyller mycket av den funktionen.
Ett förberedelsesammanträde i tingsrätt får enligt 42 kap. 10 § och 45 kap. 13 § RB hållas per telefon, om det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om ett sammanträde inför rätten skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträde hålls inför rätten. När det gäller avgörandeskedet i tvistemål och brottmål bygger rättegångsbalken fortfarande på en huvudregel om att avgörandet kräver en huvudförhandling. För åtskilliga tvistemålsfall finns dock i 42 kap. 18 § RB regler om att rätten i stället får avgöra målet utan att hålla huvudförhandling. Det gäller bl.a. avgöranden genom slutligt beslut, medgivna eller förlikta mål samt fall där någon huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.
I brottmål är det endast avvisnings- och avskrivningsbeslut som kan meddelas utan huvudförhandling. Många brottmål kan emellertid med stöd av 46 kap. 15 § RB avgöras utan att den tilltalade har infunnit sig till huvudförhandlingen.
Även för rättegången efter ett överklagande från tingsrätt till hovrätt bygger rättegångsbalken på att förfarandet skall vara uppdelat i en förberedelse och ett avgörandeskede. Det är ovanligt med muntlig förberedelse i hovrätten. Däremot är huvudförhandling, dvs. en muntlig förhandling, det vanligaste sättet att avgöra ett mål efter sakprövning. Reglerna om i vad mån förberedelsen skall vara skriftlig eller muntlig och reglerna om i vilka fall ett avgörande kan grundas på handlingarna i målet har alldeles nyligen reformerats (prop. 1998/99:37, bet. 1998/99:JuU13, rskr.
Bilaga 1
370
1998/1999:143). Det finns därför inte anledning att här gå närmare in på innehållet i dessa regler.
Vid huvudförhandling skall domstolens avgörande enligt 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB grundas på det som har förekommit vid förhandlingen (omedelbarhetsprincipen). Enligt muntlighetsprincipen får parter och andra vid förhandlingen inte läsa från papper utan är skyldiga att använda sig av det talade ordet. Vissa handlingar, t.ex. skriftliga bevis, får dock läsas upp. Det är i princip endast det som har sagts vid huvudförhandlingen som blir processmaterial. En viss uppluckring skedde dock år 1987 på den punkten. Enligt 43 kap. 8 § och 46 kap. 7 § RB kan domstolen besluta att skriftliga bevis skall anses upptagna vid huvudförhandlingen utan att de har lästs upp vid denna, om parterna medger detta, om domstolens ledamöter tagit del av bevisen och om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna. Om avgörandet inte sker efter huvudförhandling, skall det grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i målet.
Förfarandet enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden är enligt 13 § den lagen skriftligt, men i förfarandet bör det ingå sammanträde, när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt som annars är lämpligt. Domstolens beslut i ett ärende skall enligt 27 § den lagen grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet.
Riksdagen har nyligen beslutat att anta regeringens proposition om försöksverksamhet med användning av videoteknik i allmän domstol (prop. 1998/99:65, bet. 1998/99 JuU23, rskr. 1998/99:212). Det innebär att det från och med den 1 januari år 2000 blir möjligt vid vissa domstolar att använda videokonferens vid handläggningen av mål och ärenden. Lagen gäller till och med utgången av år 2001. Regleringen innebär att parter i tvistemål, brottmål, konkursärenden och domstolsärenden under vissa förutsättningar kan delta i ett sammanträde inför rätten genom videokonferens och att bevisning kan tas upp på samma sätt. Resultatet av försöksverksamheten skall enligt propositionen följas fortlöpande och utvärderas.
Bilaga 1
371
Utredningsbehovet
Rättegångsbalkens principer om muntlighet, omedelbarhet och koncentration vilka ligger bakom många av balkens paragrafer, genomfördes vid balkens införande med betydande stränghet för att få genomslag i den praktiska rättstillämpningen. Principerna har kunnat mjukas upp en hel del under årens lopp i syfte att åstadkomma en effektiv process. De viktigaste förändringarna har byggt på Rättegångsutredningens utredningsarbete. Erfarenheterna av de reformer som skett är väsentligen goda, och det kan nu finnas skäl att gå vidare.
Muntlighet eller skriftlighet är i modern tid kärnfrågan vid tillkomsten av varje processordning. Fortfarande kan rättegångsbalken sägas vara präglad av den ursprungliga principen om muntlighet. Muntlighet har i många fall betydande fördelar när det gäller att åstadkomma ett förfarande som är både rättssäkert och effektivt. En av de stora fördelarna är att det fritt talade ordet tvingar fram en välgörande förenkling och begriplighet, vilket är av värde för alla som deltar i eller åhör en rättegång. I andra fall har skriftlighet fördelar som kan vara lika stora. De regler som numera finns för tvistemålen ger i allmänhet möjlighet att under både förberedelsen och avgörandeskedet välja det alternativ som bäst passar för det enskilda målet.
Gällande regler innebär emellertid att en part har en ovillkorlig rätt att få en huvudförhandling till stånd, om inte målet utan att motparten behöver kopplas in, kan avgöras som uppenbart ogrundat. För vissa fall kan den nuvarande ordningen leda till att den ena parten kan fördröja processen till nackdel för sin motpart genom att begära huvudförhandling. Reformutrymmet när det gäller att i ökad utsträckning helt kunna avslå en parts begäran om muntlighet begränsas av artikel 6 i Europakonventionen, som ger en part rätt att bli hörd muntligen, om tvisten – som det heter – är både reell och seriös.
För brottmålen i tingsrätt gäller fortfarande att en tingsrätt inte kan pröva saken utan att hålla huvudförhandling. Enklare brottmål som skulle kunna passa för ett avgörande på handlingarna, om detta var tillåtet, kan emellertid i allmänhet avgöras relativt enkelt utan att den tilltalade är närvarande. Att det med nuvarande regler inte finns någon möjlighet att avgöra brottmål på handlingarna har därför kanske inte uppfattats som särskilt besvärande i domstolarna, men detta utesluter inte i sig att det kan finnas ett reform-
Bilaga 1
372
behov som bör tillgodoses. En del tilltalade som med dagens regler uteblir i enklare mål skulle sannolikt kunna komma bättre till sin rätt genom att de får tillfälle att yttra sig skriftligt och garanteras få kännedom om allt processmaterial. Det har vidare för brottmålens del i en del sammanhang förespråkats ett införande av regler om tredskodom. En reform för brottmålens del enligt de principer som gäller för tredskodom i tvistemål bör emellertid inte ens övervägas eftersom man inte kan låta en tilltalads passivitet inverka på prövningen av ansvarsfrågan. Närmare till hands ligger en utvidgning av möjligheterna att avgöra ett mål utan att den tilltalade inställer sig.
En annan sak är vad som skall vara föremål för ett sammanträde i ett tvistemål eller brottmål. Här kommer omedelbarhetsprincipen in i bilden. Den principens ändamål är i första hand att domstolen skall ha ett gott underlag för en fri bevisprövning. När det inte förekommer någon bevisning som skall prövas i målet eller om bevisprövningen är enkel att genomföra eller om den bygger på skriftlig bevisning, har principen inte något egentligt värde för den fria bevisprövningen. Ett annat ändamål med principen skulle kunna vara att ge varje part fullständig klarhet om vad motparten yrkar och på vad han eller hon grundar sitt yrkande. Det ändamålet uppnås nog många gånger bäst genom muntlighet, särskilt om en part för sin talan på egen hand, men för parter som biträds av advokat eller annat juridiskt skolat ombud bör det kunna krävas att de skriftligen kan förklara sin inställning till saken och på vilka grunder som de stöder denna inställning. Med hänsyn till domstolens skyldighet att vid behov klargöra parternas ståndpunkter bör man inte överskatta omedelbarhetsprincipens betydelse i det nu berörda hänseendet.
Otvivelaktigt har omedelbarheten som regel ett utomordentligt stort värde för en god process. Men det i reformsammanhang intressanta är att detta nog långtifrån gäller alla fall i vilka muntlighet behövs på avgörandestadiet eller fullt ut ens i särskilt många fall. Den möjlighet som införts att för vissa fall låta en handling utgöra processmaterial trots att den faktiskt inte har lästs upp är begränsad i flera hänseenden. I betänkandet Näringslivets tvistlösning (SOU 1995:65) har man dock föreslagit en begränsning av omedelbarhetsprincipen. Utredningen har föreslagit att det skall vara möjligt att hänvisa till en skriftlig sammanfattning av parternas ståndpunkter vid en huvudförhandling i stället för att upprepa vad som står i sammanfattningen. Förslaget synes i sak
Bilaga 1
373
innebära ett steg i rätt riktning även om det givetvis har en begränsad inriktning. Mycket talar för att man i betydligt större utsträckning bör tillåta att ett processmaterial beaktas utan att det har lästs upp vid ett sammanträde. Målsättningen bör vara att sammanträden – såväl för beredning som avgörande av målen – inte belastas av sådant som inte behövs för att processens syften skall uppnås.
Det finns mot den nu angivna bakgrunden goda skäl att se närmare på möjligheterna att gå vidare från 1987 års reform så att muntlighet och skriftlighet i tvistemål och brottmål i större utsträckning kan blandas efter vad förhållandena i det enskilda målet ger anledning till. En möjlighet är att man tar bort parternas absoluta inflytande över vilka handlingar som skall anses vara upptagna utan någon uppläsning och att man samtidigt låter regeln omfatta även andra handlingar än sådana som kan sägas utgöra skriftliga bevis. Det finns emellertid även alternativa metoder. Det är sålunda att märka att rättegångsbalken, om man bortser från reglerna om särskild dom, i sin nuvarande utformning inte tillhandahåller någon mellanform mellan att avgörandet rörande saken helt och hållet grundas på handlingarna i målet och att det över huvud taget inte får grundas på dessa handlingar. Även om endast en liten del av saken eller kanske bara en viss fråga behöver muntlighet för att avgöras, måste alltså hela saken behandlas i alla sina delar vid huvudförhandlingen, i den mån inte en särskild dom kan ges över något. Att en part vill ha sammanträde bara för att få argumentera muntligen i en viss fråga får samma konsekvenser. I en del andra länder förekommer det att rätten friare kan bestämma om hur det muntliga inslaget i en process skall utformas. Det skall i detta sammanhang nämnas att Europakonventionen inte ger någon rätt till en huvudförhandling av den heltäckande typ som rättegångsbalken förutsätter, men väl en rätt till att få komma till tals inför domstolen.
Det kan därför vara värt att närmare undersöka om man för sådana fall där bevisfrågorna är föga framträdande bör öppna en möjlighet till att avgöra målet efter ett sammanträde som begränsats till vissa frågor i målet eller att man helt enkelt bör låta ett sammanträde i vissa fall utgöra endast ett komplement till den skriftliga handläggningen. Med sådana lösningar kan man särskilt för tvistemålens del behöva åstadkomma nya kopplingar mellan sammanträden av förberedande natur och sammanträden som skall höra till avgörandeskedet. Det kan finnas också andra lösningar
Bilaga 1
374
som är värda att undersöka. Självklart skall varje lösning ta stor hänsyn till parternas synpunkter utan att dessa för den skull behöver vara styrande för domstolens val.
Vid en utredning kring de nu berörda frågorna skall även möjligheterna att använda telefon och videokonferens vägas in. Om försöksverksamheten med videokonferens får en positiv bedömning vid den uppföljning och utvärdering av verksamheten som skall ske, är det naturligt att arbeta in reglerna om videokonferens i rättegångsbalken. I detta sammanhang finns det anledning att uppmärksamma att de rekvisit som bör gälla för sammanträden som hålls med hjälp av modern teknik kan behöva ges en mer träffande beskrivning än de för närvarande har. Det finns även en del andra lagtekniska frågor om användningen av telefon och videokonferens i domstol som bör lösas (jfr Ds 1997:7 s. 192 f.). En utredning när det gäller frågor om muntlighet, skriftlighet och omedelbarhet bör även avse frågan om telefon i rättegång kan användas inte bara på förberedelsestadiet utan också på avgörandestadiet under vissa förutsättningar.
Ärendelagen är utformad så att frågorna om muntlighet, skriftlighet och omedelbarhet är lösta efter de mer flexibla linjer som här skisserats. Ärendelagen kan därför till stor del lämnas utanför ett reformarbete när det gäller de frågorna.
Avvisande av bevisning
Gällande rätt
I princip har en part rätt att få den bevisning upptagen som han anser styrker hans sak. Men om rätten finner att en omständighet som en part vill bevisa är utan betydelse i målet eller att beviset inte behövs eller uppenbart skulle bli utan verkan, får rätten enligt 35 kap. 7 § RB avvisa beviset. Rätten kan också avvisa ett erbjudet bevis om bevisningen kan föras på annat sätt med avsevärt ringare besvär eller kostnad.
Utredningsbehovet
För att rätten skall kunna avvisa ett erbjudet bevis krävs det något påtagligt tecken på att beviset är onödigt eller att bevisningen bör föras på ett annat sätt. De regler om detta som finns i 35 kap. 7 §
Bilaga 1
375
RB har gällt oförändrade sedan balkens införande och har i huvudsak fungerat väl. Det finns emellertid situationer då reglerna är svårtillämpade. Det gäller framför allt sådana situationer där beviset inte synes kunna tas upp eller i vart fall inte kunna tas upp inom rimlig tid. Typfallet är förhör med personer som inte kan anträffas. Lagstiftningen ger inte något uttömmande svar på hur rätten bör hantera dessa fall. Klart är att rätten i en del av de fall där parten inte återtar en begäran om förhör kan behöva vilandeförklara målet enligt 32 kap. 5 § RB i avvaktan på att den det gäller kan anträffas. Detta har belysts bl.a. i rättsfallet NJA 1975 s. 115.
De nu berörda förhållandena kan utnyttjas – och har enligt erfarna domare också utnyttjats – av parter som vill obstruera. Lagstiftningen måste därför gå en balansgång så att, å ena sidan, parten inte hindras från att komma till sin rätt i de fall där de personer som han eller hon behöver ha hörda är svåranträffbara och, å andra sidan, rättvisan inte hindras av att parten, kanske i otillbörligt syfte, åberopar förhör med svåranträffbara personer som inte i någon större utsträckning kan bidra till sakens belysning. Ett problem är att med nu gällande regler en part i tvistemål kan åberopa förhör med sig själv och därefter, genom att hålla sig personligen helt oanträffbar, hindra att målet förs till slut.
Mot den nu angivna bakgrunden bör man utreda om reglerna i rättegångsbalken bör justeras med avseende på sådana situationer i vilka ett bevis som en part erbjuder faktiskt inte kan tas upp eller åtminstone inte kan tas upp inom rimlig tid. Det fallet att det är parten själv som håller sig undan förhör eller att på annat sätt omöjliggör ett upptagande av den bevisning det gäller bör ges en särskild lösning.
Bevisupptagning
Gällande rätt
Balkens omedelbarhetsprincip är nära förbunden med en princip om det bästa bevismaterialet. Den principen innebär bl.a. att personell bevisning inte skall läggas fram i skriftlig form utan i stället tas upp direkt av domstolen (bevisomedelbarhet). Vad lagstiftaren vid tillkomsten av rättegångsbalken särskilt vände sig mot var ett utbrett bruk av skriftliga vittnesberättelser, dvs. berättelser som
Bilaga 1
376
någon avgett skriftligen med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång.
Balkens krav på muntliga förhör inför domstolen var till en början mycket omfattande. Även från principen om det bästa bevismedlet finns det emellertid numera flera undantag. Enligt 35 kap. 14 § RB får sålunda en skriftlig vittnesberättelse åberopas om det är särskilt föreskrivet eller om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten. En sådan berättelse får också åberopas om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas medföra, vad som kan antas stå att vinna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter.
Att ett vittnesförhör hålls inför domstolen vid en huvudförhandling och att vittnets berättelse framläggs endast i skriftlig form är inte de enda alternativ som erbjuds när det gäller upptagandet av ett bevis. Enligt 43 kap. 8 § och 46 kap. 7 § RB får sålunda ett vittnesförhör hållas per telefon, om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning enligt vanliga regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant sätt. Ett vittnesförhör kan vidare enligt 36 kap. 19 § RB äga rum utom huvudförhandling, om det inte är möjligt för vittnet att infinna sig vid huvudförhandlingen eller om en inställelse vid en sådan förhandling skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att förhöret hålls vid huvudförhandlingen. I de nu berörda fallen kan förhöret enligt 35 kap. 8 § RB hållas vid den domstol som handlägger målet eller vid en annan inländsk domstol. Enligt lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol kan förhöret under vissa förutsättningar hållas utomlands. Enligt den nyligen antagna propositionen om försöksverksamhet med videokonferenser kan förhöret vid de domstolar som ingår i försöksverksamheten i vissa fall hållas genom sådan konferens. Förutsättningarna är desamma som för telefonförhör.
För ett partsförhör i tvistemål gäller till stor del samma regler som för ett vittnesförhör. Även skriftliga partsberättelser i bevissyfte är sålunda i princip otillåtna. Ett partsförhör får dock inte ske per telefon, men det kan hållas utom huvudförhandling.
Bilaga 1
377
Vid handläggning enligt lagen om domstolsärenden skall reglerna i rättegångsbalken i åtskilliga bevisningshänseenden tillämpas. En viktig skillnad ligger emellertid i att skriftliga vittnesberättelser i allmänhet är tillåtna. Vid handläggning enligt lagen om domstolsärenden kan även en part tillåtas att avge en skriftlig berättelse i bevissyfte. En annan sak är att bevisvärdet kan vara lägre hos bevis av detta slag.
Utredningsbehovet
Parts- och vittnesförhör utgör i många fall den centrala delen av bevisningen i ett tvistemål eller brottmål. Det finns många goda förklaringar till varför man inte kan frångå principen att framförallt vittnesbevisning normalt skall tas upp genom omedelbara förhör inför domstolen. Några av dessa brukar inte sällan sammanfattas i det klassiska uttrycket: ”Papper rodnar inte”. Samtidigt måste man konstatera att skriftliga vittnesberättelser i stället för förhör kan underlätta handläggningen av ett mål och påskynda förfarandet, om målet utan förhöret kan avgöras på handlingarna. Det bör särskilt övervägas om inte parterna åtminstone i de dispositiva tvistemålen kan ges möjlighet att komma överens om att det är tillräckligt med skriftliga vittnesberättelser. Det finns nämligen i övrigt nästan ingen officialskyldighet för domstolen i sådana mål när det gäller utredningens omfattning och beskaffenhet. Med en ordning av det antydda slaget skulle den part som godtar att motparten t.ex. åberopar en skriftlig vittnesberättelse själv få bära eventuella konsekvenser av sitt handlande på samma sätt som han eller hon med dagens regler bär konsekvenserna av att inte åberopa motbevisning. Ett liknande synsätt förefaller i viss utsträckning kunna anläggas på skriftliga partsberättelser. Även för sådana mål som inte är dispositiva kan det finnas anledning att mjuka upp de restriktiva reglerna om tillåtande av skriftliga berättelser. För samtliga måltyper kan det tänkas förekomma fall där rätten bör ges möjlighet att tillåta en skriftlig vittnesberättelse samtidigt som rätten kanske avslår en begäran om förhör inför domstolen. Hur långt det är möjligt att gå i nu berörda hänseenden kan inte fastställas utan en närmare utredning.
Det är inte endast de skriftliga berättelserna som är intressanta i ett reformsammanhang. En bevisupptagning i ett tvistemål eller brottmål kan ju med nu gällande regler ske på så många andra sätt
Bilaga 1
378
än genom ett direktförhör vid huvudförhandling inför domstolen eller en skriftlig berättelse. För vart och ett av de sätt som inte bygger på en direktupptagning vid huvudförhandling finns i lagen begränsande rekvisit. Det finns däremot inga bestämmelser om hur valet mellan två av flera sätt bör ske. Anmärkningsvärt är att rättegångsbalken inte heller innehåller några regler som tar sikte på förutsättningarna för att rätten skall kunna frångå en parts begäran om ett visst sätt för upptagande av ett bevis. Frånvaron av regler bör ses som en följd av att man vid balkens införande i huvudsak räknade endast med bevisupptagning genom den hördes närvaro i en rättssal. Om skriftliga vittnesberättelser tillåts finns det anledning att undersöka i vad mån den nu berörda frågan bör regleras.
Även de förutsättningar som gäller för några av sätten att ta upp bevis kan behöva justeras. I första hand bör prövas i vad mån erfarenheterna av försöksverksamheten med videokonferens ger anledning att i rättegångsbalken ta in bestämmelser om förhör genom sådan konferens. Det finns här anledning att uppmärksamma att i ärendet om tillåtande av försöksverksamheten förekom vissa uttalanden om de uttryckssätt som använts för att ange förutsättningarna för en videokonferens. Samma uttryckssätt används för närvarande i rättegångsbalken när det gäller telefonförhör. Åtminstone såvitt gäller de förhören kan det finnas anledning att i lagtexten ge tillåtlighetsfrågan en tydligare styrning. Högsta domstolen har nämligen i flera rättsfall kritiserat lägre domstolars användning av de nuvarande reglerna om telefonförhör i brottmål (se rättsfallen NJA 1997 s. 822 och 1998 s. 862).
Vilka förutsättningar som bör gälla för bevisupptagning utomlands kommer att uppmärksammas i arbetet med en ny lagstiftning om internationellt samarbete i brottmål och behöver därför inte behandlas i detta sammanhang.
Ändrade regler om bevisupptagningen i tvistemål och brottmål kan i vissa fall på grund av de hänvisningar som görs i lagen (1996:242) om domstolsärenden automatiskt komma domstolsärendena till del. Det bör emellertid påpekas att den lagen till stor del har andra lösningar än rättegångsbalken när det gäller frågor om bevisomedelbarhet och därför kan lämnas utanför reformarbetet t.ex. när det gäller frågan om tillåtligheten av skriftliga berättelser.
Bilaga 1
379
Koncentrationen i stora mål
Gällande rätt
En princip som hänger nära samman med muntlighets- och omedelbarhetsprinciperna är koncentrationsprincipen. Den innebär att en huvudförhandling om möjligt skall fortgå i ett sammanhang. Enligt 1 kap. 9 § RB får dock uppehåll i handläggningen göras under två arbetsdagar i veckan. Vid längre uppehåll anses huvudförhandlingen ha uppskjutits. Skulle den sammanlagda uppskovstiden överstiga femton dagar måste i allmänhet enligt 43 kap. 11 §, 46 kap. 11 §, 50 kap. 17 §, 51 kap. 17 § och 55 kap. 15 § RB en ny huvudförhandling hållas, dvs. förfarandet göras om. Undantag gäller för det fallet att det föreligger synnerliga skäl att hålla fortsatt huvudförhandling och syftet med en sammanhållen huvudförhandling inte eftersätts i väsentlig mån. När ett uppskov har föranletts av en rättspsykiatrisk undersökning får enligt 46 kap. 11 § tredje stycket RB och hänvisningar dit i 51 kap. 17 § och 55 kap. 15 § RB en fortsatt huvudförhandling alltid hållas, om det inte är olämpligt med hänsyn till uppskovets längd och omständigheterna i målet.
Utredningsbehovet
Det är naturligt att en utredare som har till uppgift att syssla med frågor som berör principerna om muntlighet och omedelbarhet också måste komma in på frågor som berör koncentrationsprincipen. De tre principerna har ju ett nära samband och syftar alla till att ge domstolen goda möjligheter att bedöma bevismaterialet i målet. Koncentrationsprincipen har under årens gång mjukats upp i flera hänseenden. Möjligheterna till avbrott och uppskov i en påbörjad huvudförhandling är sålunda numera relativt omfattande. Förslag om ytterligare uppmjukningar har lagts fram i promemorian Domstolsväsendet Förslag till förbättringar (Ds 1997:7). Det förslaget, som för närvarande handläggs inom Justitiedepartementet, innebär att reglerna om avbrott i huvudförhandling upphävs och att reglerna om uppskov i sådan förhandling ändras i väsentlig mån. En huvudförhandling skall enligt förslaget genomföras utan onödiga uppehåll och så långt som möjligt i ett sammanhang. Om förhandlingen inte kräver mer än tre dagar, skall den enligt förslaget genomföras inom loppet av en
Bilaga 1
380
vecka. I andra fall skall den pågå minst tre dagar per vecka. Om det finns särskilda skäl, får dock enligt förslaget uppehåll göras i större omfattning. Ny huvudförhandling skall enligt förslaget hållas, om uppehåll i förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Förslaget syftar till att bemästra de särskilda problem som kan vara förenade med koncentrationsprincipens iakttagande i de verkligt omfattanderättegångarna. Framför allt är det vissa brottmålsrättegångar som stått i blickfältet.
Det nu berörda promemorieförslaget har fått ett mycket gott mottagande av remissinstanserna och det är regeringens avsikt att under hösten detta år föreslå riksdagen lagändringar i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Regeringen räknar med att de lagändringar som kan komma till stånd kan träda i kraft under våren år 2000. Särskilt med tanke på att förslagen innebär ett viktigt avsteg från en av rättegångsbalkens bärande principer finner regeringen det vara angeläget att tillämpningen följs noga under en övergångstid. I den mån det är möjligt bör en utvärdering av lagstiftningen ske redan i samband med att de förut berörda frågorna utreds.
När det gäller de berörda problemen med omfattande brottmålsrättegångar kan även andra lösningar än sådana som gör ingrepp i reglerna om avbrott och uppskov vara värda att pröva. En tänkbar ordning är att man i undantagsfall delar upp en rättegång på det sättet att vissa delar av ett åtal handläggs och avdöms i ett sammanhang, medan andra delar sparas till ett senare tillfälle. Med den ordningen kan ändamålet bakom koncentrationsprincipen tillgodoses för varje del för sig. Enligt 30 kap. 4 § RB kräver dock en sådan uppdelning synnerliga skäl när det gäller åtal som avser samma tilltalade. Det finns anledning att överväga om denna restriktivitet behöver upprätthållas. Det är i sammanhanget att märka att 45 kap. 3 § RB, som ursprungligen innehöll en ovillkorlig regel om att flera åtal mot samma tilltalade skulle handläggas i samma rättegång, år 1956 mjukades upp så att åtalen kan handläggas i skilda rättegångar, om det är till gagn för utredningen.
Ett annat problem som har att göra med ny eller fortsatt huvudförhandling gäller rättspsykiatriska undersökningar. En sådan undersökning förutsätter enligt 2 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning att den misstänkte har erkänt gärningen eller att övertygande bevisning har lagts fram om att han har begått den. Detta medför att undersökningen i förnekade fall sällan
Bilaga 1
381
beslutas förrän en huvudförhandling har hållits. Av den förut angivna regeln följer att rätten kan fortsätta huvudförhandlingen sedan undersökningen har inkommit, dvs. inte behöver hålla någon ny förhandling med nya domare. Emellertid är det långtifrån ovanligt att den tilltalade efter beslutet om rättspsykiatrisk undersökning åberopar ny bevisning. Av rättsfallet NJA 1998 s. 82 framgår att jävsreglerna medför att de domare som har deltagit i beslutet om rättspsykiatrisk undersökning inte kan besluta om avvisning av den nya bevisningen med stöd av 35 kap. 7 § RB. Det är på grund av samma regler tveksamt om de domare som har beslutat om undersökningen över huvud taget kan delta i målets fortsatta handläggning sedan den nya bevisningen har åberopats (jfr RH 1997:74). I rättstillämpningen har det i flera fall förekommit att en omfattande huvudförhandling har tagits om på nytt med nya domare sedan utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning har kommit in. Det kan knappast anses vara den bästa lösningen. En lösning kan vara att ändra förutsättningarna för en rättspsykiatrisk undersökning så att en sådan undersökning kan tillkomma genom ett beslut som inte gör de beslutande domarna jäviga vid en fortsatt prövning av saken. Vilken väg man bör gå för att komma till rätta med de handläggningsproblem som uppkommit i samband med rättspsykiatriska undersökningar går inte att bedöma utan en närmare utredning.
Avfattningen av domar och beslut
Gällande rätt
Beteckningen dom används för avgöranden av saken i ett tvistemål ellerbrottmål (17 kap. 1 § och 30 kap. 1 § RB). Övriga domstolsavgöranden är beslut. Vissa beslut är slutliga.
En dom i tvistemål skall enligt 17 kap. 7 § RB avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange domstolen samt tid och ställe för domens meddelande, parterna samt deras ombud eller biträden, domslutet, parternas yrkanden och invändningar och de omständigheter dessa grundats på samt domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet. Om en part har rätt att överklaga eller att ansöka om återvinning, skall det i domen anges vad han eller hon i så fall skall göra. Enligt 17 kap. 8 § RB får en tredskodom och en dom genom vilken kärandens talan bifalls på grund av medgivande utfärdas i förenklad form. Den praktiska innebörden av
Bilaga 1
382
detta är främst att domens uppgifter inte behöver tas upp i skilda avdelningar. En beslutad dom skall enligt 17 kap. 9 § RB avkunnas eller meddelas genom att hållas tillgänglig på domstolens kansli. Ett avkunnande av domen sker genom ett muntligt återgivande av domslutet och skälen samt meddelande av klagoanvisning. Domskälen och slutet måste till sitt innehåll vara definitivt fastställda redan vid ett avkunnande, men paragrafen lämnar utrymme för en närmare utformning av domskälen vid domens skriftliga uppsättande (se Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, s. 190).
För en dom i brottmål gäller enligt 30 kap. 5 och 7 §§ RB i huvudsak samma regler som för tvistemål i fråga om innehållet i domen och dess meddelande. En dom i brottmål får enligt 30 kap. 6 § RB utfärdas i förenklad form, om den tilltalade har erkänt gärningen och brottspåföljden bestäms till annat än fängelse eller sluten ungdomsvård eller till fängelse i högst sex månader. Av motivuttalanden framgår att domen inte får utfärdas i förenklad form, om bedömningen av gärningen är tveksam. Påföljdsfrågan måste vara klar och parterna kunna förväntas godta den valda påföljden. Förs i målet talan om enskilt anspråk med anledning av brottet, förutsätter en dom i förenklad form att den mot vilken anspråket riktats medgett anspråket eller att saken är uppenbar.
Beträffande ett slutligt beslut skall enligt 17 kap. 12 § och 30 kap. 10 § RB reglerna om innehållet i en dom tillämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Det som sägs om meddelande av dom skall tillämpas i fråga om slutligt beslut. Även ett beslut som inte är slutligt kan komma att avkunnas.
Enligt 28 § lagen om domstolsärenden skall det av ett beslut genom vilket ett domstolsärende avgörs framgå vilka skäl som bestämt utgången, om beslutet går någon part emot. Detsamma gäller andra beslut enligt den lagen, om det behövs.
Utredningsbehovet
Domskrivningen tar en avsevärd del av domarnas tid i anspråk. Särskilt gäller detta arbetet med domskälens utformning. Mot den bakgrunden är det naturligt att det från domarhåll då och då förekommer krav på nya regler som underlättar arbetet med domskrivning. Det allmänna kravet på domskäl utgör emellertid ett mycket viktigt inslag i varje demokratiskt domstolssystem (se Bergholtz utförliga redogörelse i Ratio et Auctoritas, år 1987).
Bilaga 1
383
Signifikativt är att domstolar förr i världen aldrig angav några skäl, men att regler med krav på domskäl tillkom i de flesta europeiska länder efter den franska revolutionen år 1789.
Det är i första hand parterna som kan antas ha intresse av att få ta del av domskälen. Av olika skäl kan det emellertid finnas även andra intressenter. För den allmänhetens insyn och kontroll som utövas av pressen och andra media är en utförlig redovisning av vad som förekommit i målet och klara och tydliga domskäl av stort värde och ägnat att befästa förtroendet för domstolsavgöranden. Kravet på domskäl brukar också inverka skärpande på domstolsöverläggningar i målet.
Om överklagande sker, har den högre domstolen ofta ett behov av att den överklagade domen är välmotiverad. Det gäller i synnerhet sådana fall som är underkastade krav på prövningstillstånd. Särskilt från hovrättshåll har det riktats kritik mot att tingsrättsdomar inte sällan är otillräckligt motiverade. Det finns nog fall när ett överklagande sker av den enda anledningen att klaganden inte har förstått hur tingsrätten resonerat.
De nu gällande reglerna innebär i princip att kravet på domskäl inte tar hänsyn till om det i det konkreta fallet existerar några sakliga skäl som föranleder att domskälen verkligen behöver skrivas. I vissa fall får domen visserligen utfärdas i förenklad form. De fallen är emellertid av det slaget att innehållet i domskälen utgör självklarheter. Som grundprincip borde, åtminstone i förlikningsbara tvistemål, gälla att domstolen skall kunna begränsa sina insatser när det gäller sådana domskäl som i det konkreta fallet ingen rimligen kan vara intresserad av samtidigt som domarna får tid över för domskrivning i de mer kvalificerade fallen. Ett mer flexibelt system än det nuvarande skulle härigenom kunna leda till en högre rättssäkerhet och effektivitet, särskilt om sådana domar som överklagas blir bättre motiverade.
Utomlands har man prövat olika vägar för att rationalisera arbetet med omskrivning. Detta gäller bl.a. Danmark, där en huvudförhandling i ett dispositivt tvistemål vanligen avslutas med att domaren frågar parterna om e är beredda att i anslutning till sammanträdet eller vid en senare tidpunkt ta emot ett slags tillkännagivanden (på danska;”tilkendegivelse”). Om frågan bejakas sker vad som enligt svensk ordning på sätt och vis kan betecknas som ett domsavkunnande. Parterna får sålunda genom tillkännagivandet en redogörelse för domarens uppfattning om saken och de skäl som domaren grundar sin uppfattning på. Om parterna
Bilaga 1
384
efter viss given betänketid godtar tillkännagivandet, meddelas inte någon dom. I stället uppfattas parterna ha ingått en förlikning i enlighet med tillkännagivandet. Själva slutet i en godtagen tillkännagivelse tas in i domstolens protokoll och är rättskraftigt bindande samt – vid fullgörelsetalan – verkställbart. Om ett tillkännagivande har godtagits kan givetvis inte något överklagande ske. Tillkännagivandena är dock inte några förlikningsförslag från domarens sida. I stället är de genomgående så väl avvägda att domaren aldrig frångår dem i den händelse att de inte godtas. Däremot förekommer på samma sätt som i Sverige att skälen ges en närmare utformning vid domens uppsättande. Om ett tillkännagivande inte har godtagits brukar domen som regel överklagas. När en brottmålsdom avkunnas i Danmark tillfrågas parterna regelmässigt om de godtar domen. Ett godtagande hindrar emellertid i sådant fall inte ett senare överklagande. Det danska systemet har gällt sedan länge och anses ha fungerat väl med bibehållen rättssäkerhet.
Det danska systemet visar en väg att förenkla domskrivningen. Särskilt intressant är att det för dispositiva tvistemål i Danmark synes råda en hög överensstämmelse mellan skrivna domskäl och överklaganden. När ett tvistemål överklagas finns det sålunda goda domskäl, medan domskäl sällan skrivits i fall där det inte sker något överklagande. Det finns skillnader mellan den svenska och den danska processordningen som bör uppmärksammas i sammanhanget, det gäller domarens ställning och ansvaret för rättegångskostnader. Detta hindrar inte att man bör undersöka vilka möjligheter som finns att i vårt land införa ett system liknande det danska systemet med tillkännagivande eller något annat system med liknande syfte. Givetvis måste man i ett sådant sammanhang uppmärksamma att det även i ett fall som kommer att stanna i den domstol som dömt kan finnas andra än parterna som har ett intresse av att det skrivs en fullständig dom.
I första hand gäller reformbehovet tingsrätternas domar. Liknande problem som domskrivningen förorsakar kan emellertid i vissa fall förekomma när det gäller tingsrätternas beslut. Besluten bör därför inte lämnas helt utanför reformöverväganden.
Det har förekommit omfattande diskussioner inom domarkåren rörande frågan i vad mån sådana utsagor som i målet eller ärendet avgetts i bevissyfte skall återges i ett avgörande. Den frågan har i någon mån kommit i ett nytt läge genom det av riksdagen nyligen antagna förslaget om att även den tilltalades berättelse skall tas in i
Bilaga 1
385
ett huvudförhandlingsprotokoll (prop. 1998/99:37). I praktiken tas därmed alla utsagor som anges i bevissyfte upp på band, som raderas sedan tiden för överklagande gått ut. Utredaren bör vara oförhindrad att lägga synpunkter i den delen om det är motiverat av övervägandena i övrigt.
Utredningsuppdraget
Utredaren skall undersöka hur muntlighet och skriftlighet bör vägas mot varandra i de allmänna domstolarnas behandling av tvistemål och brottmål för att processen med bibehållna rättssäkerhetskrav skall vara så effektiv som möjligt. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågor om huruvida muntligheten i avgörandeskedet i vissa fall bör begränsas på ett eller annat sätt och avgörandet i målet alltså kunna grundas även på annat än sådant som har förekommit vid en huvudförhandling. Utredaren skall emellertid inte behandla frågor som enbart rör processen i högre domstol.
Utredaren skall också undersöka om reglerna om avvisande av bevisning och om bevisupptagningen i ett tvistemål eller brottmål bör ändras. Utredaren skall särskilt uppmärksamma möjligheterna att i ökad utsträckning tillåta skriftliga berättelser.
När det gäller såväl sammanträden som förhör skall utredaren undersöka om nu gällande förutsättningar för medverkan per telefon bör ändras. Om utvärderingen av försöksverksamheten med videokonferenser ger vid handen att verksamheten bör permanentas, skall utredaren lägga fram förslag om de regler som behövs för att detta skall kunna ske.
Utredaren skall vidare undersöka vissa frågor om koncentrationen i stora mål. I det sammanhanget skall utredaren särskilt uppmärksamma möjligheterna att dela upp ett brottmål och hur domstolen skall hantera sådana fall i vilka det beslutas om en rättspsykiatrisk undersökning.
När det gäller domstolarnas avgöranden skall utredaren undersöka om det går att underlätta domstolarnas arbete genom ett system där avgörandet inte skrivs ut fullständigt i sådana fall där varken parterna eller någon annan har något behov av det. Utredaren är oförhindrad att lägga synpunkter på domskrivningen i övrigt.
Utredaren får undersöka även annat som har att göra med handläggningen i tingsrätt av tvistemål och brottmål och som med nu
Bilaga 1
386
gällande regler eventuellt motverkar att processen där uppfyller högt ställda krav när det gäller rättssäkerhet och effektivitet. Frågor om domstolsorganisationen som sådan och frågor om domstolarnas sammansättning ligger dock utanför detta uppdrag.
Utredaren skall lägga fram de lagförslag som undersökningarna ger anledning till. Utredaren skall härvid beakta vilka konsekvenser ett förslag kan få för processen i högre domstol. I den mån de överväganden som görs beträffande tingsrättsprocessen påverkar eller bör få genomslag också för processen i högre domstol, skall utredaren lägga fram lagförslag även rörande den processen. Utredaren skall även uppmärksamma behovet av följdlagstiftning.
Utredaren bör hålla kontakt med Domstolsverket när det gäller frågor om användningen av videokonferens i rättegång samt med den arbetsgrupp inom Domstolsverket som arbetar med processrättsliga frågor. Utredaren skall vidare samråda med utredningen om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare (dir. 1999:39).
Uppdraget skall redovisas skyndsamt och senast före utgången av år 2001.
(Justitiedepartementet)
387
Bilaga 2
Utländska bestämmelser
Rättegången i första instans
MariAnne Olsson
Rättegångsutredningen (Ju 1999:11)
Expert
388
389
Innehåll Innehåll
1 Inledning.................................................................394
2 Danmark..................................................................394
2.1 Domstolsorganisationen......................................................394
2.2 Handläggningen i första instans ..........................................395 2.2.1 Civilmål.....................................................................395 2.2.2 Brottmål....................................................................396 2.3 Muntlighet och omedelbarhet .............................................397 2.3.1 Civilmål.....................................................................397 2.3.2 Brottmål....................................................................398 2.4 Bevisfrågor m.m...................................................................398 2.4.1 Civilmål.....................................................................398 2.4.2 Brottmål....................................................................399 2.4.3 Dokumentation av bevisupptagningen .....................399 2.4.4 Traditionell och modern teknik................................400 2.5 Domskrivning m.m..............................................................401
2.6 Övriga frågor .......................................................................401 2.6.1 Tidsfrister..................................................................401 2.6.2 Medling .....................................................................402
3 England och Wales ...................................................403
3.1 Domstolsorganisationen......................................................403
3.2 Civilprocessen......................................................................403 3.2.1 Förenklat förfarande.................................................403 3.2.2 Tidsfrister..................................................................404 3.3 Traditionell och modern teknik...........................................405
3.4 Bevisfrågor...........................................................................405 3.4.1 Ansvaret för bevisningen ..........................................405 3.4.2 Skriftliga vittnesattester............................................405
390
3.5 Meddelande av dom.............................................................406 3.6 Medling................................................................................406
3.7 Brottmålsprocessen .............................................................406 3.8 Bevisfrågor – brottmål.........................................................407 3.8.1 Bevisupptagning........................................................407 3.8.2 Avvisning av bevis.....................................................407 3.8.3 Dokumentation av bevisupptagning.........................407 3.9 Domskrivning m.m. – brottmål...........................................408 3.9.1 Avkunnande av dom m.m.........................................408
4 Finland....................................................................408
4.1 Domstolsorganisationen......................................................408
4.2 Handläggningen i första instans ..........................................408 4.2.1 Reform av civilprocessen ..........................................408 4.2.2 Tvistemål...................................................................409 4.2.3 Brottmål....................................................................410 4.3 Muntlighet och omedelbarhet .............................................410 4.3.1 Former för närvaro ...................................................410 4.3.2 Bevisupptagning utom domstol................................411 4.3.3 Avvisning av bevis m.m.............................................412 4.3.4 Skriftliga vittnesattester............................................412 4.3.5 Traditionell och modern teknik................................412 4.4 Domskrivning m.m..............................................................413 4.4.1 Meddelande av dom ..................................................413 4.4.2 Avfattande av dom....................................................413 4.4.3 Förenklad dom..........................................................414 4.5 Tidsfrister i brottmål ...........................................................414
5 Frankrike .................................................................414
5.1 Domstolsorganisationen......................................................414
5.2 Civilprocessen......................................................................415 5.2.1 Handläggningen i första instans ...............................415 5.2.2 Förenklade förfaranden i tvistemål...........................415
391
5.2.3 Muntlighet och omedelbarhet ..................................416 5.3 Bevisfrågor i civilmål............................................................416 5.3.1 Ansvaret för bevisningen m.m..................................416 5.3.2 Skriftliga vittnesattester............................................416 5.4 Domskrivning m.m. – civilmål ............................................417 5.4.1 Meddelande av dom ..................................................417 5.4.2 Avfattningen av domar och beslut............................417 5.5 Övriga frågor – civilmål .......................................................417 5.5.1 Tidsfrister..................................................................417 5.5.2 Medling .....................................................................417 5.5.3 Videokonferens under huvudförhandling.................418 5.6 Straffprocessen ....................................................................418 5.6.1 Handläggningen i första instans ...............................418 5.6.2 Alternativ till domstolsprocess.................................419 5.6.3 Andra sätt att avgöra ett mål.....................................419 5.7 Bevisfrågor m.m. – brottmål................................................421 5.7.1 Muntlighet och omedelbarhet ..................................421 5.7.2 Former för inställelse i rätten ...................................421 5.7.3 Bevisupptagning........................................................422 5.7.4 Skriftliga vittnesattester............................................422 5.7.5 Avvisning av bevis.....................................................423 5.7.5 Traditionell och modern teknik................................423 5.8 Domskrivning m.m. – brottmål...........................................423 5.8.1 Meddelande av dom ..................................................423 5.8.2 Avfattningen av dom m.m. .......................................424 5.8.3 Förenklad dom..........................................................424 5.9 Tidsfrister – brottmål ..........................................................424 5.9.1 Förundersökningen ..................................................424 5.9.2 Huvudförhandling i brottmål ...................................425 5.10 Videokonferens vid huvudförhandling – brottmål ...425
6 Norge ......................................................................426
6.1 Domstolsorganisationen......................................................426
6.2 Förfarandet i första instans..................................................426 6.2.1 Reformbehovet .........................................................426
392
6.2.2 Andra förfaringssätt att i sak avgöra ett mål.............427 6.3 Muntlighet och omedelbarhet .............................................428 6.3.1 Tvistemål...................................................................428 6.3.2 Brottmål....................................................................428 6.3.3 Traditionell och modern teknik................................428 6.4 Bevisfrågor...........................................................................429 6.4.1 Ansvaret för bevisföringen .......................................429 6.4.2 Bevisupptagning........................................................430 6.4.5 Traditionell och modern teknik................................430 6.4.6 Avvisning av bevis.....................................................431 6.4.7 Skriftliga vittnesattester............................................432 6.5 Domskrivning m.m..............................................................432 6.5.1 Meddelande av dom ..................................................432 6.5.2 Avfattning av dom ....................................................433 6.5 Tidsfrister ............................................................................433
6.6 Medling................................................................................434
7 Tyskland..................................................................435
7.1 Domstolsorganisationen......................................................435
7.2 Handläggningen i första instans ..........................................436 7.2.1 Civilmål.....................................................................436 7.2.2 Brottmål....................................................................437 7.3 Muntlighet och omedelbarhet .............................................437 7.3.1 Civilmål.....................................................................437 7.3.2 Former för närvaro i domstolen ...............................438 7.4 Bevisfrågor...........................................................................439 7.4.1 Civilmål.....................................................................439 7.4.2 Brottmål....................................................................440 7.4.3 Avvisning av bevis.....................................................440 7.4.4 Skriftliga vittnesattester............................................440 7.4.5 Bevisupptagning........................................................440 7.5 Domskrivning m.m..............................................................441 7.5.1 Meddelande av dom ..................................................441 7.5.2 Förenklad dom..........................................................442
393
7.6 Tidsfrister ............................................................................443 7.7 Medling................................................................................443
8 Österrike..................................................................444
8.1 Domstolsorganisationen m.m. ............................................444 8.2 Civilmål................................................................................445 8.2.1 Förfarandet ...............................................................445 8.3 Bevisfrågor – civilmål...........................................................446 8.3.1 Ansvaret för bevisupptagningen ...............................446 8.3.2 Avvisning av bevis.....................................................446 8.3.3 Skriftliga vittnesattester............................................446 8.3.4 Dokumentation av vittnesförhör..............................446 8.3.5 Traditionell och modern teknik................................447 8.4 Domskrivning m.m. – civilmål ............................................447 8.4.1 Meddelande av dom ..................................................447 8.5 Övriga frågor – civilmål .......................................................447 8.5.1 Tidsfrister..................................................................447 8.5.2 Medling vid domstol.................................................447 8.6 Straffprocessen ....................................................................448 8.6.1 Förfarandet i brottmål ..............................................448 8.6.2 Andra förfaranden i brottmål ...................................449 8.6.3 Muntlighet och omedelbarhet ..................................450 8.6.4 Former för närvaro i domstolen ...............................451 8.7 Bevisfrågor – brottmål.........................................................451 8.7.1 Avvisning av bevis.....................................................451 8.7.2 Skriftliga vittnesattester............................................451 8.7.3 Bevisupptagning........................................................452 8.8 Domskrivning m.m. – brottmål...........................................452 8.8.1 Avfattning av domar .................................................452 8.8.2 Förenklad dom..........................................................452 8.9 Tidsfrister för handläggning – brottmål ..............................453
394
1 Inledning
Denna rapport redovisar en genomgång av några utländska rättssystem i de delar som kan ha betydelse för utredningsuppdraget. Rapporten innehåller en redovisning av domstolarnas organisation och förfarandet i civil- och brottmålsprocessen i första instans i ett antal länder. Utgångspunkten för redovisningen är artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Eftersom de i uppdraget ingående europeiska länderna har tillträtt Europakonventionen, liksom FN-konventionen, har inte någon särskild redovisning gjorts under respektive land av de principer som styr rättegångsförfarandet. Definitionen av tvistemål och brottmål utgår från den som finns i ovannämnda konventioner, dvs. tvistemål innebär prövningen av civila rättigheter och skyldigheter vid domstol och brottmål innebär det rättsliga förfarande vid domstol i anledning av att någon blivit anklagad för brott.
I de länder som ingår i rapporten pågår eller har nyligen avslutats en mera omfattande reform av civilprocessen i syfte att effektivisera och göra förfarandet smidigare så att parterna skall få större möjlighet än i dag att välja mellan olika processtyper. I Österrike har våren 2001 ett förslag till en reform av brottmålsförfarandet sänts ut på remiss.
Hur rättegången skall gå till är i huvudsak en nationell angelägenhet. Trots detta kan man på många områden skönja gemensamma drag i de olika ländernas processordningar, främst de nordiska.
Redovisningen i det följande är med nödvändighet tämligen summarisk. Den bygger i stor omfattning på svar från respektive lands justitiedepartementet, men också på sekundärmaterial.
Det förekommer en del svenska processuella begrepp som inte alltid exakt har motsvarande funktion i den behandlade statens system.
2 Danmark
2.1 Domstolsorganisationen
Det finns i Danmark (undantaget Grönland och Färöarna) byretter (underrätter), landsretter (hovrätter) och en högsta domstol
395
(Højesteret). Därtill kommer Sø- och Handelsretten, som är en specialdomstol. Mer än hälften av byretterna är s.k. endomardomstolar. Byretten är behörig att handlägga i princip alla civil- och brottmål i första instans.
2.2 Handläggningen i första instans
Den danska rättegången liknar i allt väsentligt den svenska i första instans och består liksom den av två faser, nämligen förberedelse och huvudförhandling. Såväl civilmål som brottmål avgörs i första instans som regel vid en huvudförhandling i domstol. Bestämmelser om rättegångsprocessen finns i Retsplejeloven (rättegångsbalken–rpl).
2.2.1 Civilmål
Ett civilmål kan avgöras utan huvudförhandling om den svarande uteblir från en förhandling eller förhållandena i övrigt kan likställas med uteblivande som t.ex. att svaranden inte förser rätten med processmaterial inom föreskriven tid. Vid sådana tillfällen kan rätten meddela dom på kärandes påståenden. En förutsättning är dock att det finns skäl för detta i sakframställningen i stämningsansökan och i det material som i övrigt framkommit i målet.
Mål där det endast är fråga om formaliteter, och som har varit föremål för skriftväxling, kan också avgöras på det skriftliga underlaget.
Bestämmelserna om förberedelse i tvistemål öppnar möjligheten att ha en såväl skriftlig som muntlig förberedelse. Muntlig förberedelse hålls om domstolen anser det vara nödvändigt. Om muntlig förberedelse inte hålls överförs målet till egentlig behandling. Det är möjligt att gå över till den egentliga behandlingen omedelbart, om parterna kommer överens om det eller om sakförhållandena är tillräckligt klara. En parts rätt att komplettera sitt yrkande har begränsats enbart till behandlingens inledningsfas. Också möjligheterna till avbrott i förhandlingen har begränsats. Parterna skall meddela rätten hur de förhåller sig till saken före den egentliga rättegången. Om en part försummar att avge ett skriftligt svaromål eller att svara på en begäran om utredning från domstolen betraktas detta vara till en nackdel för parten. Dessutom har
396
möjligheten att förlänga tidsfristen för att inkomma med svaromål eller utredning begränsats. Efter det att förberedelsen har avslutats får nya yrkanden inte längre framställas och nytt rättegångsmaterial inte läggas fram utan motpartens samtycke eller sådant tillstånd som domstolen beviljar särskilt under vissa förutsättningar. Den egentliga behandlingen av målet sker muntligen.
I Danmark har man nu för avsikt att på samma sätt som i Finland och Norge genomföra en mera omfattande reform av civilprocessen. Retsplejerådet har i Betænking nr 1401/2001 Reform af den civile retspleje I – Instansordningen, byrettens sammensætning og almindelige regler om sagsbehandlingen i første instans som har lagts fram i april 2001 gjort en genomgång av civilprocessen i Danmark. Förfarandet föreslås bli smidigare och parterna skall få ökade möjligheter än i dag att välja mellan olika processtyper. Bl.a. skall användning av nya former för bevisningen, t.ex. telefon, skriftliga vittnes- och partsutsagor samt utnyttjande av ny informationsteknik tillåtas i större utsträckning. Dessutom föreslås de alternativa tvistlösningsmetoderna öka.
Härutöver innehåller betänkandet förslag om att fokusera mer på förberedelsen i syfte att uppnå en snabbare och effektivare målhantering.
Viktiga element i att uppnå detta är regler om att det på ett mycket tidigt stadium i förberedelsen skall ske ett klarläggande av de rättsliga tvistepunkterna och den nödvändiga bevisföringen samt lägga fast de tidsmässiga ramarna för behandling av målet, bl.a. tidpunkt för huvudförhandling.
Dessutom har i Danmark avlåtits ett förslag som gäller rättegångsförfarandet i mål som avser intressen av mindre värde (under 20 000 DKr) samt ett förslag till ett summariskt betalningssystem som gäller såväl stora som små anspråk. Förslagen har ännu inte godkänts.
2.2.2 Brottmål
I brottmål där den tilltalade i domstolen har erkänt gärningen och den i övrigt styrks av omständigheter i målet, kan rätten genast expediera domen, när den tilltalade och åklagaren förklarar sig vara eniga om detta. Förfarandet kan inte användas i sådana mål där det är fråga om omhändertagande för sluten psykiatrisk vård eller annat frihetsberövande (förvaring).
397
I mål där påföljden inte kan bli högre än böter och där den tilltalade uteblir från huvudförhandlingen utan giltigt skäl eller nekar att gå i svaromål, kan rätten när omständigheterna inte talar emot det anse att den tilltalade har erkänt gärningen och därmed skall förklaras skyldig. I detta fall avkunnas en udeblivelsesdom utan ytterligare bevisföring.
2.3 Muntlighet och omedelbarhet
Såväl i tvistemål som brottmål är huvudförhandlingen i första instans muntlig. Allt skriftligt material som en part önskar åberopa skall i princip läggas fram, dvs. läsas upp, under själva huvudförhandlingen. När uppläsning äger rum bestämmer rättens ordförande hur det skall ske om inte annat sägs lag (jfr rpl. 148). En hänvisning till ett dokument eller till de delar därav som parten anser har betydelse för målets utgång är dock i praktiken tillräckligt för att rätten skall kunna ta hänsyn till beviset.
Som framgår i avsnitt 2.2.1 har förfarandet i civilmål i första instans setts över. Bland förslagen i översynen ingår att uppläsning av skriftliga bevis skall begränsas så långt möjligt, eftersom sådana bevis förutsätts vara kända för rätten.
2.3.1 Civilmål
Parter, vittnen eller övriga skall inställa sig personligen vid huvudförhandlingen. Det är således inte möjligt för dem att delta i huvudförhandling eller andra möten i rätten via telefon eller video.
Retsplejerådet har i det nyssnämnda betänkandet föreslagit modifikationer av denna princip, bl.a. att part skall kunna delta i möten med rätten via video- eller telefonkonferens under förberedelsen. Dessutom föreslås part, ombud eller annan kunna delta i huvudförhandling via video- eller telefonkonferens om det är ändamålsenligt.
Retsplejerådet har dessutom föreslagit att uppläsning av skriftliga bevis skall begränsas i möjligaste mån på grund av att det skall förutsättas att sådana bevis är kända för domstolen. Likaså bör skriftliga parts- och vittnesmål användas i större omfattning än vad som sker i dag. Dessutom föreslås att sammanfattande process-
398
skrifter skall upprättas i syfte att underlätta arbetet med domskrivningen, men också för att bidra till en snabbare hantering av målet.
Rätten kan inte grunda sina avgöranden på annat än vad som har framkommit under själva huvudförhandlingen.
2.3.2 Brottmål
I brottmål där barn som blivit utsatta för sexualförbrytelser från vuxna kan vittnesförhöret spelas in på video för att senare spelas upp under huvudförhandlingen. Vittnesförhöret kan t.ex. ske genom att domaren, försvararen och den åtalade deltar. En annan metod är att barnet förhörs av en polis med erfarenhet på området tillsammans med en barnsakkunnig. Förhöret följs av försvararen via en monitor som befinner sig i en angränsande lokal. När kriminalassistenten avslutat förhöret hålls en paus så att försvararen ges möjlighet att ställa frågor genom polisassistenten.
2.4 Bevisfrågor m.m.
Det ankommer på parterna själva att svara för att den önskade bevisningen är tillgänglig för rätten när bevisupptagning skall ske. Däremot svarar rätten för kallelse av parter och vittnen (jfr rpl. 18 och 29 kap.)
Rätten kan avvisa bevis som anses vara utan betydelse för målet. Som exempel kan nämnas bevis över omständigheter, som motparten har erkänt eller förklarat att han inte kommer att bestrida. Dessutom avvisas bevis vid en rad tillfällen därför att det redan på förhand kan avgöras att de inte tillför målet något ytterligare eller saknar betydelse för målets utgång.
2.4.1 Civilmål
Bevisupptagning i första instans äger i civilmål rum under huvudförhandlingen. Rätten kan dock undantagsvis bestämma att bevisupptagningen helt eller delvis skall ske utom huvudförhandling. Exempel på detta är när ett vittne avser företa en längre resa och därför inte kan stå till förfogande under huvudförhandlingen, eller vid sådana tillfällen när det annars finns risk för att beviset går förlorat.
399
I övrigt kan rätten medge att ett vittnesförhör hålls inför rätten innan målet har blivit anhängiggjort vid domstolen. En sådan enskild bevisupptagning kan ske vid alla de tillfällen som domstolen finner det ändamålsenligt.
Vittnesförhör som hålls utom huvudförhandling skall föras in i den s.k. retsbogen och läsas upp under huvudförhandlingen.
2.4.2 Brottmål
Även i brottmål sker vittnesförhör som huvudregel under huvudförhandlingen inför rätten. I brottmål kan dessutom vittnesförhör i några fall hållas vid en särskild session i rätten före huvudförhandlingen om det finns risk att beviset annars kan gå förlorat, t.ex. om vittnet är mycket sjukt eller står i begrepp att ge sig ut på en längre utlandsresa. Rätten kan vidare besluta att vittnesförhör skall avges inför en annan domstol än den som dömer i målet.
Om ett vittne befinner sig utomlands och inte utan oskälig kostnad och besvär kan inställa sig till huvudförhandlingen kan man istället läsa upp ett utomlands upptaget vittnesförhör. Frågan om bevisvärdet av en sådana upptagning avgörs av rätten efter principen om den fria bevisprövningen.
2.4.3 Dokumentation av bevisupptagningen
Civilmål
I tvistemål protokollförs utsagor under huvudförhandlingen i den omfattning som rätten bestämmer. Rätten kan ta hänsyn till önskemål från parter eller vittnen om nedtecknandet kan antas få betydelse vid en förnyad prövning av målet.
I praktiken protokollförs emellertid vittnesförhör som avgivits i dispositiva tvistemål mycket sällan. Vittnesmålen skall emellertid återges i domen i den utsträckning som de har betydelse för utgången av målet och domaren brukar vanligtvis notera utsagan under vittnesförhöret.
Förhör som avges före huvudförhandlingen i civilmål tecknas ned i ett protokoll i referatform, och de viktigaste uttalandena återges såvitt möjligt med den hördes egna ord.
400
Brottmål
I brottmål i första instans skall vittnesförhör som avges under huvudförhandlingen införas i rättsboken. I brottmål gäller att för alla förhör som sker i möte med rätten under polisförhören, att förhöret skall tas in i protokollet i referatform och de uttalanden som har betydelse för målet skall återges med den förhördes egna ord. Den hörde skall ges möjlighet att få kännedom om återgivandet av förhöret och den hördes eventuella rättelse och tillägg skall härvid tas med.
2.4.4 Traditionell och modern teknik
Protokoll
För det första kan domaren på grund av sina noteringar diktera referatet till retsbogen, medan den hörde personen lyssnar och således har möjlighet att påpeka eventuella missförstånd.
För det andra kan en medarbetare vid domstolen skriva ett referat av utsagan. Det kan eventuellt läsas upp inför rätten så att både hörda, parter och domaren kan komma med eventuella rättelser.
För det tredje kan domaren utarbeta referatet vid ett senare tillfälle på grundval av sina egna noteringar. Det finns här möjlighet att skicka referatet som skall skrivas in i retsbogen (eller ett utkast till detta) till parterna och eventuellt till dem som hörts i målet för tillfälle att lämna anmärkningar.
Ljudupptagning
Det finns i Retsplejeloven ett bemyndigande till justitieministern att utfärda föreskrifter om fonetisk upptagning av domstolsförhandlingar. Bemyndigandet har emellertid inte utnyttjats.
Telefon- och videokonferenser
Retsplejerådet har emellertid i det ovan nämnda betänkandet lämnat förslag till generella regler för hur telefon- och videokonferenser skall kunna användas i såväl civil- som brottmål (jfr avsnitt 2.2.1).
401
2.5 Domskrivning m.m.
Domar i såväl civil- som brottmål meddelas genom att domslutet läses upp vid ett möte i rätten. Domar i såväl civil- som brottmål skall motiveras.
Vad avser civilmål skall hela domen finnas utarbetad i skriftlig form innan den läses upp. Parterna behöver inte inställa sig till det möte där domen avkunnas, utan kan istället få kännedom om domen genom att ringa till domstolen. Domstolen skickar i övrigt domen till parterna med posten.
Dom i civilmål skall vidare innehålla parternas sakframställning uttalanden och den framlagda bevisningen på omstridda punkter och domskälen.
I domar som avkunnas vid byret, kan sakframställningen begränsas till en kort redogörelse för parternas påstående, om domen innehåller utförliga domskäl. Det skall härvid framgå av domen att den inte innehåller en fullständig sakframställning. Byretten avgör själv i det enskilda fallet, om det med hänsyn till målets karaktär och betydelse, parternas önskemål och den möjliga arbetsbesparing som kan uppnås, är försvarbart att använda den förkortade domen.
Överklagas en dom som har upprättats utan en fullständig sakframställning, skall domstolen avge en komplettering som skall skickas in till landsretten och till parterna snarast möjligt efter det att domstolen fått meddelande om överklagandet.
2.6 Övriga frågor
2.6.1 Tidsfrister
Det finns i dansk rätt inte några generella bestämmelser om tidsfrister för hur lång tid handläggningen av ett mål får ta, utan bara tidsfrister inom vilka en dom skall vara avkunnad efter avslutad huvudförhandling. Domstolen skall dock på ämbetets vägnar att se till att bestämmelserna i artikel 6, 1 st i Europakonventionen om mänskliga rättigheter om rätten till en rättegång inom en rimlig tidsfrist, inte kränks när rätten behandlar målet (se Østre landsrets dom av 4. December 1998, offentliggjord i Ugeskrift for Retsvæsen 1999, s. 495).
402
Civilmål
I civilmål gäller att en dom skall avkunnas inom sex veckor efter det att målet avgjorts i första instans och i landsret tre månader. Det kan också nämnas att Folketinget år 1997 vidtog en rad ändringar i processlagstiftningen i syfte att uppnå en snabbare handläggning i civilmål (lov nr. 414 af 10. Juni 1997). Lagändringen innebar bl.a. att domstolen fick bättre instrument att styra händelseförloppet och påskynda målen. Rätten fick möjlighet att i större omfattning avvisa nya påståenden som framkommer på en sen tidpunkt och att avslå hemställan om uppskov av målet. Dessutom infördes sanktionsmöjligheter mot dem som inte kommit in med processmaterial inom utsatt tid.
Brottmål
I brottmål skall rätten avkunna dom snarast möjligt efter det att förhandlingen har avslutats. När dom skall avkunnas eller slutligt beslut meddelas skall rätten meddela när domen eller det slutliga beslutet skall tillkännages. Kan inte detta inte ske samma dag som huvudförhandlingen avslutas, skall dom eller slutligt beslut meddelas inom en vecka, eller när jury (nämndemän) har medverkat, senast dagens efter det att huvudförhandlingen har avslutats. Om särskilda omständigheter föreligger kan dock domstolen besluta att avvika från de nu nämnda tidsfristerna.
2.6.2 Medling
Rätten skall i alla civilmål i första instans alltid söka förlikning mellan parterna, utom i de fall där medling och förlikning inte anses vara en framkomlig väg. Domstolen kan dock inte erbjuda medling och förlikning med mindre än att saken anhängiggjorts vid domstolen.
Källor:
Justitiedepartementet, Danmark Reform af den civile retspleje I – Instansordningen, byrettens sammensætning og almindelige regler om sagsbehandlingen i første instans
403
3 England och Wales
3.1 Domstolsorganisationen
För den civila rättsskipningen finns i första instans county courts (grevskapsdomstolar) eller High Court of Justice, medan för den kriminella processen är en magistrates´ courts (huvudsakligen fredsdomare – lekmän) eller Crown Court den första instansen. Vid magistrates´ courts handläggs också familjerätt, återvinning av skatt och tillståndsgivning för restauranger m.fl.
Magistrates´ court dömer i bötesmål, s.k. summary offences, och Crown Court i övriga brottmål samt prövar överklaganden från magistrates´ court eller mål som förts vidare dit av magistrates´ court. Crown Court är en ambulerande nationell domstol.
Processen i civilmål regleras i The Civil Procedure Act 1997 och Civil Procedure Rules 1998. I brottmål finns motsvarande regler i The Criminal Procedure and Investigation ACT 1996, The Crime and Disorder Act 1998, The Magistrates’ Courts (procedure) Act 1998 och The Youth Justice and Criminal Evidence Act 1999.
Domstolen har i civilmål befogenhet att besluta om egna regler för hur de skall agera. De kallas “practice directions“. Det innebär att redovisningen av förfarandet vad avser England och Wales avviker något från dem som lämnats för övriga länder.
3.2 Civilprocessen
3.2.1 Förenklat förfarande
En reform av civilprocessen trädde i kraft i april 1999 (The Civil Procedure Rules 1998). Reformen gäller rättegångarna i county courts, High Court och i civila mål i Civil Division of the Court of Appeal. Ett av syftena med reformen har varit att förbättra medborgarnas möjligheter att få frågor prövade vid domstol. Reformen skall också bidra till att minska rättegångskostnaderna genom att förfarandet gjorts snabbare. Det muntliga förfarandet har begränsats i s.k. “småmålsärenden“. Domstolarna har också fått ansvar för att processen framskrider enligt den av domstolen uppgjorda tidtabellen. Beroende på målets art kan tre olika förfarandesätt (track) tillämpas.
404
Förfarandet i småmål (small claims track) används som utgångspunkt i mål där tvisteföremålets värde uppgår till högst 5 000 pund. I mål som rör personskada används småmålsförfarandet dock endast i fall, där det inte yrkas mer än 1 000 pund för sveda, värk och varaktiga men. Det finns också en begränsning vad beträffar vissa hyresmål rörande reparationer m.m.
Ett s.k. snabbt förfarandesätt (fast track) iakttas i andra enkla mål där anspråkets värde uppgår till högst 15 000 pund (kan komma att höjas till 50 000 pund). Dessa båda förfaranden används om rättegången inte bedöms behöva pågå mer än en dag och att antalet vittnen och sakkunniga som hörs är begränsat. Uppfylls inte förutsättningarna att hantera ett mål enligt de mera s.k. snabba förfarandesätten, inleds ett mera omfattande förfarande, s.k. multi track.
Valet av förfarandesätt sker vid en förberedande behandling. Parterna fyller i en särskild blankett där de redogör för sin uppfattning om vilket som är det rätta förfaringssättet och de omständigheter som påverkar detta. Domstolen fattar med stöd av svaren sitt beslut om förfaringssättet. På beslutet inverkar förutom anspråkets värde i pengar, sakens natur och hur komplicerad lagstiftningen är i det enskilda fallet, antalet parter och mängden bevis, sakens betydelse för parterna och de synpunkter de lägger fram samt omständigheterna i övrigt. Det förfaringssätt som har valts kan senare ändras.
3.2.2 Tidsfrister
I mål som gäller smärre värden skall en part minst två veckor före den dag då saken skall behandlas tillställa motparten de handlingar som parten avser att åberopa. Domstolen kan vid behov också ordna ett förberedelsesammanträde. Vid den egentliga domstolsförhandlingen iakttas ett mera begränsat förfarande än i normalfallet.
Å andra sidan kan domstolen, om alla parter samtycker till detta, meddela ett beslut i ett enbart skriftligt förfarande utan att något sammanträde hålls. Domen skall normalt meddelas inom 28 dagar, i mera komplicerade mål inom 56 dagar från det att målet anhängiggjordes. I regel får avgörandet inte överklagas. Domstolen gör redan i förfarandets början upp en tidtabell för behandlingen och meddelar dagen för sammanträdet. Avvikelser från den uppgjorda
405
tidsplanen kan endast göras av särskilda skäl. Mål i det snabba förfarandet skall avgöras inom ramen för tidtabell som man på förhand har kommit överens om. Före sammanträdet kan domstolen be parterna att komma in med skriftliga utredningar och förberedelsesammanträden ordnas endast i vissa speciella situationer.
3.3 Traditionell och modern teknik
I fråga om närvaro genom telefon- eller videokonferens kan domstolen besluta att en stämningsansökan helt eller delvis kan avgöras genom telefonkonferens. Vill parterna använda sig av videokonferens vid huvudförhandlingen och sådan utrustning finns att tillgå vid den aktuella domstolen måste en framställning göras till rätten för att den skall kunna anvisa hur förfarandet skall ske. Rätten kan också medge att ett vittne är närvarande vid förhandlingen genom videokonferens eller på annat sätt.
3.4 Bevisfrågor
3.4.1 Ansvaret för bevisningen
Det ankommer på parterna i ett mål att se till att domstolen har tillgång till processmaterialet. Domstolen kan också anmoda parterna att förebringa bevisningen före huvudförhandlingen. Domstolen kan vidare ange vilka frågor som kräver bevisning, arten av bevis och på vilket sätt de skall presenteras för rätten.
3.4.2 Skriftliga vittnesattester
Ett vittnesmål kan avges såväl muntligt som skriftligt. Skriftliga vittnesattester, underskrivna under edlig förpliktelse, kan användas enbart eller som komplement till personlig inställelse. De måste användas om domstolen eller någon bestämmelse i Civil Procedure Act, praxis eller andra föreskrifter kräver det. I vissa instanser skall skriftliga vittnesattester användas.
Vid huvudförhandlingen får parten inte utan rättens tillstånd höra vittnet om andra omständigheter än dem som den skriftliga berättelsen omfattar.
406
3.5 Meddelande av dom
När målet är avgjort får parterna kännedom om ett beslut eller en dom genom att den sänds till dem.
De nya domstolsreglerna gör det möjligt att använda ett standardformulär för domskrivningen. Domen måste med undantag för ett sådant avgörande som fattas av en domstolstjänsteman innehålla namn och titel på den som avkunnat domen, datum när den avkunnades och stämplas av domstolen.
Rättegångsreglerna medger dock inte i nuläget att en förenklad dom kan användas enbart på den grunden att parterna ingår en bindande avtal att inte överklaga utslaget.
3.6 Medling
Parterna kan under en pågående domstolsprocess begära ett uppehåll i förhandlingarna i syfte att söka en förlikning. Domstolen kan också på eget initiativ besluta om ett uppehåll i förhandlingarna (28 dagar) i avsikt att få parterna att förlikas. Domstolen kan också förmå parterna att i stället för fortsatt domstolsförhandling använda sig av det som kallas Alternative dispute resolution, ADR, för att få till stånd en förlikning. Det är inte heller ovanligt att domstolarna tillgriper sanktioner mot ombud och parter i syfte att få parterna att förlikas.
3.7 Brottmålsprocessen
Som framgått tidigare avgör magistrates´ court bötesmål i ett summarisk förfarande och Crown Court i övriga brottmål samt prövar överklaganden från magistrates´ court. Bortsett från att en jury avgör skuldfrågan i Crown Court är förfarandena i de båda instanserna i stort sett lika.
En rättegång i brottmål avgörs efter huvudförhandling om inte åklagaren väljer att avbryta processen tidigare. Rätten har också möjlighet att lägga ned en process i fall av rättegångsmissbruk, mest vanligt på grund av försening.
407
3.8 Bevisfrågor – brottmål
3.8.1 Bevisupptagning
Ett vittnesmål kan avges muntligt i rätten genom personlig inställelse. Som ett alternativ kan ett skriftligt vittnesmål läsas upp i rätten och inför juryn. Både försvarare och åklagare måste medge att en skriftlig vittnesattest används i stället för en muntlig framställning. Detta sparar tid för parterna som då inte behöver hålla vittnesförhör i traditionell mening.
Det är i regel möjligt att hänvisa till en skrivelse, utan att den behöver läsas upp. Avgörande för när det får ske beror på vilket slags dokument det är fråga om. Ett av den misstänkte underskrivet förhör på polisstationen läses nästan alltid upp under huvudförhandlingen.
Juryn skall grunda sitt ställningstagande på de sakförhållanden som bevisas under rättegången och får inte spekulera i vad som kunde ha förevarit eller vad som kan ha sagts av ett vittne. Uppenbara fakta får juryn emellertid ta hänsyn till.
3.8.2 Avvisning av bevis
Domaren kan besluta att ett bevis som part åberopar inte skall få läggas fram och juryn alltså skall bortse från det i sina överläggningar.
3.8.3 Dokumentation av bevisupptagning
Skriftliga vittnesattester måste skrivas under med edlig förpliktelse. Bevisupptagning med den misstänkte under polisförhöret kan nedtecknas i fråge- svarsform, anteckningar i polismannens eller genom ljud- eller videoupptagning.
Även i brottmål kan ett vittnesmål genomföras med hjälp av en videokonferens under huvudförhandlingen eller genom ett särskilt vittnesförhör. Bl.a. kan ett barn höras med hjälp av videoteknik från ett rum utanför rättssalen och ett vittne kan också höras i ett annat land med hjälp av videoteknik, när det är fråga om vissa allvarliga brott. Rätten är vid detta tillfälle sammansatt på samma sätt som om vittnet stod i vittnesbåset.
408
3.9 Domskrivning m.m. – brottmål
3.9.1 Avkunnande av dom m.m.
Parterna i brottmål får kännedom om domen genom att de är närvarande i domstolen eller företräds av ombud. Juryns utslag avges i närvarande av den tilltalade och domen och straffet spelas in.
Källor:
Lord Chancellor’s Department, England
Judicial Organiation in Europe; Europarådet, 2000 English Legal System; Catherine Elliot and Frances Quinn, 2000 Introduction to The English Legal System, Martin Partington, 2000
4 Finland
4.1 Domstolsorganisationen
Domstolsstrukturen i Finland påminner om den svenska. Där finns allmänna domstolar, allmänna förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De allmänna domstolarna är indelade i tingsrätter i första instans, hovrätter och Finlands Högsta domstol.
Domstolsförfarandet i tvistemål regleras i rättegångsbalken och förfarandet i brottmål i lagen om rättegång i brottmål. Förfarandet i s.k. ansökningsärenden (t.ex. vårdnad och umgängesrätt upptagande av ed etc.) som regleras i lagen om behandling av ansökningsärenden.
4.2 Handläggningen i första instans
4.2.1. Reform av civilprocessen
I Finland har man för avsikt att såsom i Danmark och Norge genomföra en omfattande reform av civilprocessen. I april 2001 överlämnades en proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av bestämmelserna om förberedelse i tvistemål samt behandling av ansökningsärenden och i vissa andra lagar (prop. RP 32/2001 rd). Man strävar efter att göra rättegångarna smidigare och
409
mera ändamålsenliga utan att ge avkall på parternas rättsskydd. Dessutom föreslås mångsidigare alternativa förfaranden, en snabbare och enklare förberedelse m.m. Redovisningen i det följande återger såväl nuvarande förfarande som de ändringsförslag som nyligen lagts fram. Nedan redovisas också förfarandet i ansökningsärenden. Lagen om behandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt skall enligt förslag i propositionen upphävas och bestämmelserna infogas i rättegångsbalken och anpassas till den nu föreslagna ändringen av förfarandet i tvistemål.
4.2.2 Tvistemål
Nuvarande förfarande i tvistemål
Bestämmelserna om förfarandet i tingsrätt i tvistemål motsvarar i huvudsak i Sverige gällande lag och är indelade i förberedelse och huvudförhandling. Ett ärende kan i sak avgöras utan föregående muntlig huvudförhandling när det är fråga om tredskodom eller då käranden avstått från käromålet eller då käromålet är klart ogrundat. Ett tvistemål kan dessutom avgöras i samband förberedelsen om det bl.a. gäller att fastställa en förlikning eller att käromålet avvisas.
Ansökningsärenden kan avgöras utan muntlig huvudförhandling på basis av en ansökan enligt lagen om behandling av ansökningsärenden vid allmän underrätt. Skall vittnen eller annan höras personligen i ett sådant ärende skall målet alltid behandlas vid tingsrätten i ett sammanträde. Förslag föreligger också att tvistemål skall kunna avgöras på basis av en skriftlig förberedelse om målet är av en sådan natur att dess avgörande inte förutsätter en huvudförhandling och om ingen av parterna motsätter sig ett sådant förfarande.
Reformförslag
I syfte att effektivisera processen skall förberedelsen göras smidigare genom att bestämmelser införs som ökar domstolens materiella processledning. Det skall bl.a. bli obligatoriskt för domstolen att göra en sammanfattning parternas yrkanden och grunderna för dem samt vid behov av bevisen och bevisteman. Sammanfattningen skall i allmänhet vara skriftlig. En skriftlig sammanfattning är
410
obligatorisk om målet efter en skriftlig förberedelse övergår direkt i huvudförhandling eller om saken avgörs enbart i ett skriftligt förfarande.
4.2.3 Brottmål
Ett åtal kan avvisas eller förkastas genom dom (ogillas om det är uppenbart att åtalet är ogrundat) utan muntlig huvudförhandling. Brottmål kan även avgöras, utan att svaranden inställt sig till huvudförhandlingen om hans närvaro inte är nödvändig för utredningen av målet och han kallats till domstolen vid äventyr av att målet kommer att avgöras ändå. Påföljden i sådana ärenden får inte vara svårare än böter eller fängelse i högst tre månader. Uppger den tilltalade att han haft laga förfall, men inte kunnat anmäla detta i tid, har han rätt att få saken behandlad på nytt inom 30 dagar från det att han fick del av utslaget. Ett åtal kan dessutom avvisas eller förkastas trots den tilltalades utevaro. Ett brottmål kan också prövas, utan att den tilltalade är närvarande om han givit sitt samtycke till detta. Påföljden kan i detta fall inte uppgå till mer än sex månaders fängelse.
Ett bötesstraff eller en förverkandepåföljd enligt lagen om strafforderförfarande eller ordningsbot enligt ordningsbotslagen kan utdömas utan muntlig huvudförhandling.
4.3 Muntlighet och omedelbarhet
4.3.1 Former för närvaro
Domstolens avgörande grundar sig på principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Huvudförhandlingen är muntlig. En part får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt. En part får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, göra direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter, och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han eller hon använda anteckningar till stöd för minnet. Syftet med de i föregående avsnitt redovisade ändringsförslagen vad gäller en skriftlig sammanfattning under förberedelsen är att den skall kunna utnyttjas effektivare än i dag. Bl.a.
411
skall parterna när de utvecklar sin talan under huvudförhandlingen kunna stödja sig på sammanfattningen på ändamålsenligt sätt. Härmed avses dock att muntligheten vid förhandlingen inte får äventyras på grund av detta.
Bevisen skall tas upp vid huvudförhandlingen. Till undantagen från denna regel hör att bevisupptagning kan ske om den som skall höras infunnit sig, men huvudförhandlingen ställts in. Detta gäller under förutsättning att bevisningen inte behöver tas upp på nytt vid huvudförhandlingen eller att den som skall höras inte kan infinna sig utan sådana kostnader och olägenheter som inte står i rimlig proportion till bevisningens betydelse. Bevisupptagning skall emellertid äga rum vid en ny huvudförhandling till den del som denna anses ha betydelse för målet och det inte finns något hinder för bevisupptagningen eller att en ny förberedelse beslutas av domstolen. Domstolen kan också besluta att en handling kan tas emot utom huvudförhandling om den inte kan läggas fram vid denna eller det i förhållande till bevistes värde ger upphov till skäliga kostnader eller oskäligt men att lägga fram handlingen vid huvudförhandlingen. Skyldighet att förete bevisning kan också vid vite åläggas den som har beviset. Rätten kan också bestämma att sådant bevis skall ges in till rätten genom en utmätningsmans försorg.
4.3.2 Bevisupptagning utom domstol
Om vittne på grund av sjukdom eller av något annat skäl inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen eller om kostnaderna för eller olägenheterna av att vittnet inställer sig är oskäliga kan domstolen besluta att vittnet skall höras utom huvudförhandling. Även sakkunniga eller någon annan kan höras utom huvudförhandling om det är nödvändigt för att reda ut en omständighet. Förfarandet är detsamma som gäller i övrigt för bevisupptagning utom huvudförhandling. Ett vittne kan också höras utan att en part är närvarande om det finns risk för att vittnet påverkas eller störs under vittnesförhöret. Vittnesmålet kan sedan läsas upp i rätten. När det gäller rättens syn eller framläggande av föremål sker också bevisupptagning utom huvudförhandling enligt särskilda bestämmelser.
Beträffande ansökningsärenden skall det framöver vara möjligt att vid sammanträdet behandla ärendet så att endast någon eller några frågor utreds. Till sammanträdet kallas de av de delaktiga som
412
behandlingen gäller. Behandlingen kan efter sammanträdet fortsätta i kansliet eller vid ett nytt möte.
4.3.3 Avvisning av bevis m.m.
Rätten kan avvisa bevis som saknar betydelse för målets utgång eller om saken ändå kan anses vara tillräckligt bevisad. I ett mål där förlikning är tillåten får en part inte åberopa en omständighet eller ett bevis som han inte åberopat vid förberedelsen, om inte parten gör sannolikt att hans förfarande har en giltig orsak. Syftet med preklusionsreglerna är att säkerställa en koncentrerad huvudförhandling. Bestämmelserna om preklusion förhindrar att en part av taktiska skäl hemlighåller viktiga fakta eller bevis som har samband med målet till huvudförhandlingen så att motparten utifrån sin ståndpunkt inte kan reagera på saken utan att begära uppskov.
4.3.4 Skriftliga vittnesattester
Skriftliga vittnesmål kan användas i de fall domstolen av särskilda skäl beslutar att tillåta det. Det kan gälla t.ex. att ett vittne inte kan höras vid eller utom huvudförhandling. I sådana fall får en skriftlig berättelse av privat natur som någon med anledning av en redan inledd eller förestående rättegång eller en utsaga som antecknats i förundersökningsprotokoll eller annan handling eller som tagits upp på annat sätt användas som bevisning.
4.3.5 Traditionell och modern teknik
Bevisupptagning utom huvudförhandling sker i regel genom inspelning på ljudband. Om det inte är möjligt att spela in förhöret skall utsagan ordagrant tas in i protokollet. En protokollförd muntlig utsaga skall genast läsas upp och i protokollet skall antecknas ett yttrande av avgivaren om vittnesmålet har blivit riktigt uppfattat.
För närvarande finns ingen reglering om möjligheten för vittnen, ombud eller parter att närvara vid en muntlig förberedelse eller huvudförhandling via telefon- eller videokonferens. Däremot föreslås i ovan nämnda proposition att bestämmelser skall införas som gör det möjligt att hålla ett förberedelsesammanträdet per telefon eller med hjälp av annan lämplig informationsförmedling om detta
413
är ändamålsenligt med hänsyn till arten och omfattningen av de mål som skall behandlas vid sammanträdet.
För närvarande saknas det bestämmelser i finsk lag om möjligheten att närvara vid en huvudförhandling genom videokonferens. Som framgått tidigare innebär de nu framlagda förslagen om ändring av bestämmelserna om förberedelse och huvudförhandling i tvistemål att förberedelsesammanträden skall kunna hållas via telefon- eller videokonferens.
4.4 Domskrivning m.m.
4.4.1 Meddelande av dom
En dom skall som regel avkunnas efter det att överläggningen avslutats. Domen kan även under särskilda förutsättningar meddelas i domstolens kansli. I tvistemål är det tillåtet att meddela dom inom 14 dagar från det att huvudförhandlingen avslutats. I dessa fall skall domstolen i samband med att målet avslutas, meddela de närvarande parterna när dom kommer att ges. Om en dom avgörs utan huvudförhandling eller sammanträde för förberedelse skall domstolen i god tid skriftligen underrätta parterna om när domen kommer att ges.
4.4.2 Avfattande av dom
En dom i såväl tviste- som brottmål skall vara skriftlig och innehålla följande uppgifter: domstolen samt den dag då domen meddelas, parternas namn, parternas yrkanden och svaromål samt de omständigheter på vilka de grundas, en förteckning över de personer som blivit hörda i bevissyfte och över övriga framlagda bevis, domskälen, de lagrum och rättsnormer som tillämpats, domslutet samt namnet på de medlemmar som tagit del i avgörandet av målet, deras tjänsteställning, och om omröstning har skett. Har domstolen röstat skall till domen fogas skiljaktiga meningar. Ett referat som ingår i domen kan helt eller delvis ersättas genom att till domen fogas en kopia av stämningsansökan eller svaromålet eller någon annan handling om klarheten i domen inte genom detta äventyras.
414
4.4.3 Förenklad dom
När ett ansökningsärende som inte är tvistigt bifalls, behöver beslutet varken innehålla redogörelse för ärendet eller motivering.
Parterna kan förbinda sig att inte söka ändring genom besvär beträffande ett avgörande i ett mål där förlikning är tillåten. En sådan förbindelse påverkar inte domens utformning.
4.5 Tidsfrister i brottmål
Uttryckliga tidsfrister för att avgöra ett mål saknas. Däremot finns tidsfrister för när en huvudförhandling skall hållas i brottmål. Där gäller bl.a. att om en svarande som inte fyllt 18 år åtalas för ett brott för vilket det stadgas strängar straff än fängelse i sex månader eller om svaranden är häktad eller har meddelats reseförbud skall huvudförhandling hållas inom två veckor från det att brottmålet blev anhängigt.
Källor:
Justitiedepartementet, Finland Rättegångsbalken Lag om rättegång i brottmål Proposition RP 32 /2001 rd med förslag till ändring i rättegångsbalken
5 Frankrike
5.1 Domstolsorganisationen
Den första instansen i den franska domstolsorganisationen är för tvistemål Tribunal d’instance för mål om mindre värden och Tribunal de grande instance för mål om större värden. Som första instans i brottmål där påföljden inte överstiger 25 000 FF i böter finns Tribunal de police. Tribunal correctionnel avgör brottmål som stölder, bedrägeri, trafikbrott och Cour d’assises är behörig domstol i första instans i fråga om allvarliga brott. Överklagande sker till Cour d´Appel (hovrätt). Högsta allmänna domstol är Cour de cassation.
415
Bestämmelser om förfarandet i civilmål finns i Noveau Code de Procédure Civile (NCPC) och i brottmål i Code de Procédure Penale.
5.2 Civilprocessen
5.2.1 Handläggningen i första instans
Förutom en traditionell huvudförhandling i första instans vid tribunal d’instance i civilmål finns det också vissa enklare förfaranden som till lägre kostnad kan avgöra mål. Det rör sig i dessa fall snarare om att förmå parterna att förlikas än att avgöra tvisten.
5.2.2 Förenklade förfaranden i tvistemål
Förfarandet i de nedan redovisade alternativen är kostnadsfri. En avgift för själva beslutet tas ut av den vinnande parten. – En part kan genom att använda ett särskilt formulär stämma in
svaranden till domstol. Ett sådant dokument måste innehålla vissa punkter för att inte förklaras ogiltigt.
– Parterna kan också ansöka om en förlikning antingen genom
en muntlig eller skriftlig framställning till domstolens kansli. Kanslichefen kallar parterna till ett möte i domstolen. Sker en förlikning undertecknas ett protokoll av parterna, domaren och kanslichefen. Protokollet blir därigenom en exekutionstitel. Om parterna däremot inte förlikas kan målet avgöras omedelbart om parterna samtycker till detta. I annat fall kan de antingen gå vidare med en stämningsansökan eller i ett enklare förfarande anmäla omfattningen av kravet och orsaken till tvisten.
– Parterna kan också gemensamt ansöka hos domstolen att den
skall avgöra tvisten. De presenterar då vad tvisten handlar om, på vilka punkter de är oeniga och de bevis de har till stöd för sin ansökan och överlåter därmed till domstolen att fälla utslag.
– En ansökan kan också göras till domstolens kansli i enkelt brev
eller genom anmälan. Målet avgörs, utan att någon egentlig process inleds. En förutsättning för det förenklade förfarandet är att beloppet som tvisten rör inte överstiger 25 000 FrF.
416
Kallelsen av parterna sker genom kanslichefens försorg i ett rekommenderat brev med mottagningsbevis. Domaren söker förlika parterna och kan med deras samtycke, utse en medlare i syfte att nå en överenskommelse. Misslyckas detta avgörs tvisten i en vanlig huvudförhandling.
I tvistemål i de nu redovisade förfarandena kan parterna uppträda utan ombud i tribunal d’instance. I övriga förstainstanser råder advokattvång. Presiderar gör en ensamdomare. Förfarandet är muntligt. Parterna behöver inte lägga fram några skriftliga sakframställningar, men de är underkastade kontradiktionsprincipen (jfr art. 14 NCPC et seq). Parterna skall delge varandra skriftligt och muntlig material som läggs fram i målet för kommentarer.
5.2.3 Muntlighet och omedelbarhet
Domaren i en civilprocess kan inte grunda sitt beslut, oavsett om förhandlingen är muntlig eller skriftlig, på annat än de fakta som förs fram under handläggningen av målet. Denne kan dock ta hänsyn till allmänt kända fakta även om inte parterna inte särskilt fört fram dem i sakframställningen.
5.3 Bevisfrågor i civilmål
5.3.1 Ansvaret för bevisningen m.m.
Parterna ansvarar för att bevismedlen är tillgängliga för domstolen. Bevisen kan läggas fram skriftligt, genom vittnesförhör och som resultat av utredningar som domaren beslutat om eller som gjorts på begäran av parterna, genom att kalla in sakkunniga etc.
5.3.2 Skriftliga vittnesattester
Vittnen kan höras vid huvudförhandlingen. I praktiken hörs vittnen sällan i småmål. Däremot är det vanligt att parterna lägger fram skriftliga vittnesattester i sådana mål. En förutsättning är att de kommunicerats med motparten och att de uppfyller formkraven för vittnesattester.
417
Sedan mars 2001 jämställs skriftliga bevis i form av elektronisk post (e-post) med traditionella skriftliga bevis under förutsättning att det säkert går att identifiera avsändaren.
5.4 Domskrivning m.m. – civilmål
5.4.1 Meddelande av dom
Rätten kan avkunna dom omedelbart efter slutpläderingen eller parternas sakframställning. Dom kan också meddelas vid en senare tidpunkt som rätten bestämmer varvid den avkunnas muntligt i en förhandling utom i särskilt känsliga mål. Parterna behöver inte vara närvarande. I samtliga fall skickas också domen till den vinnande parten eller till dennes advokat.
5.4.2 Avfattningen av domar och beslut
En dom skall i princip vara skriftlig och innehålla i stort samma faktauppgifter som gäller för svenska domar. Domen skall dessutom innehålla en kortfattad redogörelse över sakframställningen och de framlagda bevisen. Dessa delar kan ersättas med ett intygande på partsinlagorna som fogas till domen. Domen skall motiveras och innehålla domslutet (jfr art. 450 – 455 NCPC).
5.5 Övriga frågor – civilmål
5.5.1 Tidsfrister
Det saknas i den franska civilprocesslagen tidsfrister inom vilka ett mål skall vara avgjort. Tribunal de grande instance är ofta en ambulerande domstol som befinner sig på en viss ort under en bestämd tid. En domare kan därför besluta att ett mål skall avgöras under den tid domstolen befinner sig på den aktuella orten. Möjligheter att ompröva ett sådant beslut finns om t.ex. det rör sig om ett barn som är i fara.
5.5.2 Medling
Både parter och domare kan söka förlikning av en tvist. Att åstadkomma en förlikning är en uppgift som en domare under alla
418
skeden i förfarandet skall sätta i första rummet. I tribunal d’instance finns det flera alternativa vägar att förmå parterna att träffa en förlikning. Denna möjlighet är emellertid inte reserverad för småmål, utan kan också avse mål om större värden. I praktiken förekommer det i de flesta “tingsrätter“, att en förlikningsförhandling hålls av en domare.
Förutom de förenklade förfaranden som redovisas under avsnitt 5.2 som också innehåller vissa inslag av förlikning, kan en domare med parternas samtycke utse en medlare utanför domstolen. Domaren fastställer också ett datum till vilket parterna skall ha träffat en förlikning. Denna tidsfrist – vanligen en månad – kan förlängas en gång.
Vid en förlikning som skett under medverkan av domstolen upprättas ett protokoll som sedan stadfästes av domaren. Protokollet likställs därigenom med en lagakraftvunnen dom.
5.5.3 Videokonferens under huvudförhandling
Videokonferenser under huvudförhandlingen är inte tillåtna i den franska civilprocessen. Sedan augusti 1998 kan dock parter och ombud från kolonierna St Pierre och Miquelin närvara i en förhandling genom videokonferens (se även nedan straffprocessen).
När det gäller civilprocessen pågår ett projekt med “videokanslier“ mellan de tribunal d’instance som faller under en jurisdiktion för tribunal de grande instance för en smidigare kommunikation mellan domstolarna för sig och för parterna.
5.6 Straffprocessen
5.6.1 Handläggningen i första instans
Handläggningen av brottmål sker i en offentlig förhandling. Det som skiljer mellan olika domstolar är sättet att anhängiggöra målen. Vid Cour d’assises, som är första instans när det gäller allvarliga brott, inleds förfarandet med en förundersökning som leds av en rannsakningsdomare (juge d’instruction). Proceduren med rannsakningsdomare är obligatorisk i fråga om grova brott och liknar den svenska förundersökningen i brottmål. Härutöver finns det förenklade förfaranden att beivra brott.
419
5.6.2 Alternativ till domstolsprocess
Förutom att lämna in en stämningsansökan till domstolen har åklagaren sedan flera år tillbaka befogenhet att besluta om alternativa åtgärder för att beivra ett brott, kallat den “tredje vägen“.
När det gäller unga lagöverträdare kan personen ifråga bl.a. åläggas att ersätta en uppkommen skada, att delta i ett samtal mellan myndighet och förövaren för att få denne att förstå vidden av sitt handlande för andra och för honom själv eller så kan åklagaren besluta om ett överlämnande till de sociala myndigheterna. Åklagaren kan också försöka förlika den åtalade och brottsoffret, en s.k. “gärningsman-offer-förlikning“.
För brott eller förseelser som t.ex. vissa våldsbrott, telefonterror, olaga hot, småstölder etc. begångna av vuxna lagöverträdare, kan åklagaren sedan januari 2001 bl.a. tillgripa följande åtgärder; besluta att böter intill ett belopp om högst 25 000 FrF skall betalas in till skattemyndigheten; konfiskera eventuell vinst; att t.ex. körkort eller jakttillstånd skall lämnas in till en tribunal de grande instance eller att förövaren skall fullgöra samhällstjänst.
Om gärningsmannen medger att brottet beivras enligt någon av de nu redovisade åtgärderna lämnar åklagaren ansökan till domstolen med en redogörelse över sitt förslag. Redovisningen kan ske i en förhandling om rättens ordförande eller gärningsmannen begär det. Godkänner rättens ordförande den föreslagna åtgärden och personen i fråga accepterar och genomför den inom den angivna tiden, är saken från det allmännas sida slutbehandlad. Vägrar däremot gärningsmannen att utföra eller utför den ålagda samhällstjänsten dåligt kan åtalet återupptas.
5.6.3 Andra sätt att avgöra ett mål
Tribunal de police
Förfarandet inför tribunal de police kan antingen äga rum i en traditionell förhandling eller i en summarisk process. I princip kan alla lagöverträdelser hanteras i en förenklad förhandling. Det finns emellertid tre undantag härifrån och gäller om brottet regleras i arbetslagen, om förövaren är under 18 år och om offret har stämt gärningsmannen innan brottet beivrats.
Efter ett beslut om att inleda en summariska processen sänder åklagaren akten med sina krav och förslag till påföljd till en domare
420
vid tribunal de police. Påföljdsförslaget behöver inte vara motiverat.
Den åtalade har rätt att motsätta sig beslutet inom en viss angiven tid. Sker detta övergår målet till att hanteras i en vanlig huvudförhandling. I annat fall avgörs målet på handlingarna.
Tribunal correctionnel
Det är också möjligt att en ensamdomare i tribunal correctionnel i stället för tre domare avgör brottmål i denna instans. I allmänhet avgör ensamdomaren brott som är relativt enkla och ofta gäller återfallsförbrytare. Detta system medger en snabb behandling av saken. Förhandling inför en ensam domare i tribunal correctionnel är inte att betrakta som en summarisk process, utan som en huvudförhandling.
I fråga om brott som handläggs vid tribunal correctionnel sker ofta förberedelsen under förenklade former. Åklagaren kan t.ex. bedöma att polisutredningen utgör ett tillräckligt underlag för åtal. I detta fall kallas den åtalade till “omedelbar“ inställelse inför domstolen.
En person kan också delges misstanke om brott genom polisens försorg på uppdrag av åklagaren. Den misstänkte gärningsmannen kallas att inställa sig i tribunal correctionnel inom en viss tid. Här medges ett uppskov på tio dagar för att den misstänkte skall kunna förbereda sitt försvar.
Cour d’assises
Förundersökningen kan också ske genom att den misstänkte kallas till “ett möte med rättvisan“ eller att åklagaren i ett protokoll tillkännager dagen för förhandlingen. En rannsakningsdomare kan också delge den misstänkte resultatet av förundersökningen genom uppläsning i inledningen av huvudförhandlingen. Slutligen kan ett mål anhängiggöras genom en traditionell stämningsansökan.
421
5.7 Bevisfrågor m.m. – brottmål
5.7.1 Muntlighet och omedelbarhet
Brottmålsprocessen vilar på bl.a. på två principer som styr förfarandet, nämligen muntlighets- och kontradiktionsprinciperna (jfr .
Rättens ordförande leder processen och värderar de bevis som finns i akten och som sammanställts under förundersökningen Det är domstolen som kallar vittnena till personlig inställelse vid huvudförhandlingen. Det är också möjligt för såväl åklagare som den tilltalade och eventuell målsägande att kalla till vittnesförhör inför domstolen.
Den skriftliga bevisningen i målet skall finnas i akten. Dokumenten delges också parterna för skriftväxling dem emellan. Alla dokument som har betydelse för utgången av målet skall läggas fram muntligt vid huvudförhandlingen.
5.7.2 Former för inställelse i rätten
Tribunal correctionnel
I praktiken är personlig inställelse av vittnen till en förhandling i tribunal correctionnel sällsynt. Det är endast i mer komplicerade mål som detta anses vara påkallat. Uppläsning ur protokollet från förundersökningen anses i de flesta fall tillräckligt.
Cour d’assises
Vid en rättegång inför Cour d’assises gäller muntlighetsprincipen. Där krävs bl.a. att skriftliga bevis läses upp. Rätten och juryn skall enbart grunda sitt utslag på de fakta som presenterats under huvudförhandlingen.
Detta är dock en princip med modifikation bl.a. i det fall när den tilltalade inte inställer sig till huvudförhandlingen. Härvid kan rättens ordförande grunda sitt beslut på innehållet i akten och på de bevismedel som försvaret lägger fram vid förhandlingen.
422
5.7.3 Bevisupptagning
Principen om den fria bevisprövningen gäller i brottmålsprocessen. Bevisupptagningen äger huvudsakligen rum under förundersökningen. Vittnesförhör hålls inför rannsakningsdomaren och nedtecknas i ett protokoll som skall undertecknas av den hörde och läggas i akten.
5.7.4 Skriftliga vittnesattester
Tribunal correctionnel
I tribunal correctionnel avgör rätten målet med stöd av innehållet i akten och ifråga om vittnesmål, protokollen från förhören. Också åklagaren brukar låta sig nöja med en uppläsning av protokollet från vittnesförhöret. Om målet är av större omfattning och vittnesmålen anses ha betydelse för utgången av målet kan vittnen kallas att inställa sig personligen. Vittnet kan tillåtas stödja sig på minnesanteckningar under det muntliga förhöret.
Cour d’assises
Muntlighetsprincipen är allenarådande inför denna domstol.
Förfarandet i rätten skiljer sig åt från det som förekommer inför tribunal correctionnel på grund av två skäl. Det är bara rättens ordförande som känner till innehållet i akten. När rätten drar sig tillbaka för överläggningar överlämnas förundersökningsakten till protokollföraren och kan inte konsulteras annat än i sällsynta fall.
Vittnen som hörts under förundersökningen måste inställa sig personligen till huvudförhandlingen. De hörs i en ordning som fastställs av rättens ordförande. Vittnen skall avge sitt vittnesmål utan att avbrytas. Rättens ordförande kan således ställa frågor först när vittnesmålet är lämnat.
Om vittnet vägrar att svara eller svaret inte stämmer med tidigare lämnat vittnesmål, kan rättens ordförande läsa upp vad vittnet sagt under förundersökningen för att juryn skall få full kännedom om vittnesmålet. Vittnet kan också tillfrågas om han vidhåller eller bekräftar sin version av fakta i målet.
423
Rättens ordförande kan också att läsa upp ett protokoll från ett vittnesförhör om vittnet uteblir eller vittnesmålets betydelse för målets utgång inte motiverar en personlig inställelse.
5.7.5 Avvisning av bevis
Trots principen om den fria bevisprövningen har domstolarna möjlighet att avvisa vissa bevis som åberopas av parterna. Inför Court d’assises kan domstolen avvisa sådana bevis som tenderar att störa förhandlingen eller som saknar betydelse för målets utgång. Också bevis som läggs fram av försvarssidan i syfte att förlänga processen kan avvisas. Avvisningen av bevis sker i praktiken genom att rättens ordförande vägrar att lägga det i akten. Möjligheten att avvisa bevis tillämpas dock mycket restriktivt.
5.7.5 Traditionell och modern teknik
Sedan år 1998 är det tillåtet att hålla videoförhör med dem som utsatts för sexualbrott och till skydd för minderåriga brottsoffer. Förhöret nedtecknas också i ett protokoll. Videoinspelningen av förhöret kopieras och originalet låses in, medan det andra bandet läggs i akten och används under huvudförhandlingen.
Från och med juni 2001 skall videoinspelning användas vid förhör av och för närvaro vid huvudförhandling av unga lagöverträdare.
Förhöret spelas in, men också ett protokoll upprättas som den unge får skriva under. Videoförhöret kopieras på en CD-ROM som läggs i akten, medan originalet förvaras på säker plats.
5.8 Domskrivning m.m. – brottmål
5.8.1 Meddelande av dom
Dom kan antingen avkunnas vid huvudförhandlingen eller senare vid en fastställd tidpunkt. I fråga om grova brott avkunnas domen muntligt i närvaro av parterna när rättens överläggningar är avslutade. Rätten är skyldig att förutom dom också muntligt redovisa villkoren för verkställande av straffet (villkorlig dom, uppskov etc.)
424
5.8.2 Avfattningen av dom m.m.
Domen är alltid skriftlig. Alla domar skall innehålla domskäl och domslut. Domen skall kan också innehålla namnet på domaren domarna, för att garantera deras opartiskhet, ävensom åklagarens namn.
5.8.3 Förenklad dom
I praktiken är det sällan att detaljerade domskäl finns i den skrivna domen i brottmål. Det sker bara om domen överklagas eller att den tilltalade nekar till gärningen. I andra fall används en förenklad form för domskrivningen.
5.9 Tidsfrister – brottmål
Huvudregeln för handläggningen av en process är att den skall äga rum inom skälig tid. Det har dock införts eller är på väg att införas bestämmelser om tidsfrister för de olika etapperna i en process.
5.9.1 Förundersökningen
Sedan juni 2000 gäller att rannsakningsdomaren skall ange den tid han anser sig behöva för bevisupptagningen. De är ett år för brott och 18 månader för grova brott. När dessa tidsfrister löpt ut har parterna rätt att begära att rannsakningsdomaren avslutar förundersökningen. Vid särskilt allvarliga brott gäller att förundersökningen skall vara avslutad inom två år. Härefter måste rannsakningsdomaren redovisa skälen till förlängningen var sjätte månad.
Från ovannämnda tidpunkt finns det också i lag angivna tidsfrister för att hålla minderåriga häktade. De kan variera från en månad till ett år beroende på brott, påföljd och ålder.
De nu angivna tidsfristerna avser bara förundersökningen. Då det avslutats med ett beslut om att inleda en process, personen som är föremål för undersökning kan hållas kvar genom tillämpning av ett beslut om tagande av kroppen eller ett beslut att fortsätta häkte provisoriskt fram till huvudförhandlingen
Löper den fastlagda tidsfristen ut, utan att rannsakningsdomaren har fört målet till en domstol skall den häktade friges.
425
5.9.2 Huvudförhandling i brottmål
Tidsfristen inför tribunal correctionnel
När en person hålls häktad inom ramen för en förundersökning och denne är häktad även under huvudförhandlingen skall målet avgöras två månader från det att anhängiggjordes. Denna tidsfrist kan i undantagsfall och genom ett särskilt beslut av domstolen förlängas en gång med ytterligare två månader.
Om en person som skall ställas inför rätta inte är häktad, saknas det tidsfrister för inställelse. För inställelse vid åklagarmyndigheten gäller dock en tidsfrist på minimum 10 dagar och maximum två månader.
Tidsfrister för inställelse inför Cour d’assises
Från och med juni 2001 kommer det att för förfarandet vid Cour d’assises införas tidsfrister för inställelse som varierar beroende på om den misstänkte är häktad eller ej. Denna frist börjar löpa från den dag som åtal har väckts. Den är två år om den åtalade är på fri fot och sex månader om den åtalade är häktad.
5.10 Videokonferens vid huvudförhandling – brottmål
I Frankrike pågår flera projekt för att modernisera processförfarandet i såväl civil- som brottmål genom att utnyttja videokonferens.
För närvarande pågår projekt i syfte att binda samman regionala åklagare med åklagarna vid Cour d’Appel eller en åklagarmyndighet med Tribunal de grande instance för inte parterna skall behöva inställa sig personligen.
Diskussioner pågår dessutom om att också i brottmål tillåta parter och ombud delta inför rätten med hjälp av videokonferens för att underlätta kommunikationen mellan Cour d’Appel i Paris och domstolarna i kolonierna Saint-Pierre och Miquelon.
Källor:
Justitiedepartementet, Frankrike
Judicial Organisation in Europe, Europarådet, 2000 www.legifrance.gouv.fr
426
6 Norge
6.1 Domstolsorganisationen
Den norska domstolsorganisation liknar i allt väsentligt den svenska. Den består av forliksraaden (i princip ett i varje kommun), herreds- eller byrettene, lagmandsrettene och Høyesteret, behöriga i såväl tviste- som brottmål. I forliksraad tjänstgör av kommunen utsedda domare utan krav på juridisk utbildning. Dessutom finns den s.k. førhørsretten som består av en domare. Den är domför i brottmål under vissa förutsättningar, men används också för bevisupptagning i brottmål (se nedan).
Bestämmelser om processförfarandet i domstol finns i fyra lagar, nämligen lov om domstolarna, den s.k. domstolsloven, lov om rettegansmåten för tvistemal (tvistemålsloven), lov om rettegangsmåten i straffesaker (straffeprosessloven) och lov om tvangsfullbyrdelse og midletidig sikring (tvansgfullbyrdeselseloven). Domstolsloven är gemensam för civil- och brottmål.
6.2 Förfarandet i första instans
6.2.1 Reformbehovet
Innan part får väcka talan i herreds- eller byretten måste tvisten i vissa fall bli föremål för medling i forliksraad. Undantag gäller emellertid bland annat för saker om patent- varumärken och mönster. Om båda parter har advokater som ombud är medling inte heller obligatorisk.
Förberedelsen i herreds- eller byretten kan vara endera muntlig eller skriftlig. Om förberedelsen skall vara muntlig, bör rätten kalla parterna till sammanträde inom tre veckor.
Justitieministeriet tillsatte år 1999 en kommission som bl.a. fick i uppdrag att se över bestämmelserna i tvistemålsloven. Kommittén skall i juli 2002 lägga fram ett förslag till en ny lag som gäller tvistemål.
Kommissionen skall särskilt undersöka domarens roll som processledare såväl vid förberedelsen som vid huvudförhandlingen. Möjligheten att använda olika förfaranden i olika typer av mål, särskilt vid behandlingen av komplicerade tvister, men också vid behandling av anspråk som gäller ett litet intresse skall övervägas.
427
Som vägledning för utformningen av allmänna bestämmelser om förfarandet i civilprocessen gäller att de skall lämpa sig för både dispositiva och indispositiva tvistemål.
Dessutom skall kommissionen utreda möjligheten att träffa delavgöranden i tvistemål, utan att alla de yrkanden som framställts i stämningsansökan behöver behandlas. Också bestämmelserna om förlikningsförfarandet skall omprövas. Likaså skall möjligheten att tillåta skriftlig bevisning och användning av modern teknik utredas.
6.2.2 Andra förfaringssätt att i sak avgöra ett mål
Tvistemål
Intill dess att huvudförhandlingen har avslutats kan parterna avtala att en sak skall behandlas enligt reglerna om en förenklad rättegång. Parterna kan däremot inte avtala om att en förenklad rättegång skall hållas i sådana frågor som rör härstamning, överprövning av administrativa beslut om frihetsberövande och andra tvångsingrepp, giltigheten av adoptionsåtgärder eller mål som rör frikallelse från militärtjänst.
Tvister som rör ekonomiska förhållanden och där värdet inte överstiger 20 000 NK kan behandlas vid en förenklad rättegång endast om parterna har avtalat detta. Domstolen kan avgöra en tvist även om en huvudförhandling inte hålls. Dom kan också meddelas på enbart ett skriftligt förfarande, i de fall som parterna har fått besked om detta och att de särskilt måste kräva en muntlig förhandling inom en viss angiven tidsfrist.
Brottmål
I det fall en person som är misstänkt för ett brott som inte kan ge fängelse i mer än tio år, inför domstolen har erkänt gärningen och den styrks av övriga omständigheter i målet, kan målet avgöras i førhørsretten utan huvudförhandling. Den anklagade måste ge sitt samtycke i førhørsretten och domstolen får inte vara tveksam till att på detta sätt avgöra skuldfrågan.
428
6.3 Muntlighet och omedelbarhet
Huvudförhandling i både tviste- som brottmål skall vara muntlig och parterna skall lägga fram sin sak inför rätten. Uppläsning av vittnesmål etc. kan inte träda i stället för personlig inställelse. Domstolens avgörande skall bygga på det som framkommit under huvudförhandlingen.
6.3.1 Tvistemål
Det följer av tvistemålsloven att skriftliga bevis skall läsas upp av den som åberopar beviset, om inte domstolen bestämmer på annat sätt. Om domstolen finner det tillräckligt kan det väsentliga innehållet i skriften återges muntligt. Påstår någon av parterna att det som återges avviker på någon väsentlig punkt kan den parten kräva att det skriftliga beviset i sin helhet skall läsas upp.
6.3.2 Brottmål
Det följer av straffeprosessloven att skriftliga bevis skall läsas upp av den som åberopar beviset om inte domstolen bestämmer något annat.
6.3.3 Traditionell och modern teknik
Såväl lagmansrettena som herreds- och byrettena kan höra vittnen och sakkunniga genom förhör utom domstol i brottmål. Regler finns också för att vittnesförhör och förhör av sakkunniga i civilmål utom domstol skall kunna hållas. Kungen har bemyndigats att utfärda närmare bestämmelser om hur sådana vittnesförhör skall ske. Med förhör utom domstol avses bevisupptagning via telefon, eventuellt också med bildupptagning. I praktiken innebär det emellertid att förhöret sker vid en telefonkonferens. För närvarande saknar de norska domstolarna den nödvändiga utrustningen för att hålla förhör med video. Som framgår under avsnitt 6.2.1 om reformbehovet pågår en utredning om bl.a. möjligheten att tillåta skriftlig bevisning och användning av modern teknik.
429
6.4 Bevisfrågor
6.4.1 Ansvaret för bevisföringen
Tvistemål
Den part som åberopar bevis skall ange sina bevis antingen i partsinlagan eller lägga fram dem muntligt inför domstolen så snart han får tillfälle till det och på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilka omständigheter han önskar åberopa med de olika bevismedlen. Domstolen ansvarar för att kalla vittnena till inställelse i rätten. När en part också har ett ombud (advokat) skall advokaten svara för kallelse av de vittnen parten önskar höra och vid behov även för delgivning och stämning om inte domstolen bestämmer annat. Domstolen kan också i andra fall ålägga en part eller dennes ombud att ombesörja kallelse av vittnen.
Brottmål
När åklagarmyndigheten har beslutat att väcka åtal, skickar myndigheten en kopia till domstolen av åtalsbeslutet med uppgift om den bevisning som åklagaren önskar åberopa. Samtidigt sänds också en kopia av åtalsbeslutet till den åtalade eller dennes försvarare om bevisföringen i målet, liksom uppgift om när svarandesidan senast skall redovisa sin bevisföring. Försvararen skall tillsammans med den tilltalade utan dröjsmål lägga upp riktlinjerna för försvaret. I detta fall skall förutom svaret till åklagaren också en kopia av detta skickas till domstolen. Har den åtalade inte någon försvarare skall åklagaren i stället ge honom uppgift om de bevis som åklagaren stöder sin talan på. Han skall anmodas att senast inom tre dagar uppge om han anser det bör föras andra bevis än dem åklagarmyndigheten åberopat. När tidsfristen löpt ut sänder åklagarmyndigheten dokumenten till domstolen med uppgift att möjliga nya bevis kan komma från den tilltalade.
Vittnen kallas med delgivning och erinran om att utevaro kan medföra stämning att inställa sig. Bestämmelser om kallelseförfarandet finns i domstolsloven. När det gäller brottmål följer av samma lag att en stämning till inställelse kan företas med hjälp av polisen eller kriminalvården. I praxis görs detta i stor utsträckning.
430
6.4.2 Bevisupptagning
Vittnesförhör som har betydelse för saken hörs muntligt under huvudförhandlingen, om inte särskilda förhållanden lägger hinder för detta. Det kan vara fråga om vittnesförhör med personer under 14 år i mål om brott eller förseelse mot sedligheten. Vittnesmål som tas upp särskilt kan läggas fram under huvudförhandlingen genom uppläsning, videouppspelning eller ljudupptagning i stället för en personlig inställelse. Samma förfarande kan användas om vittnet är förståndshandikappat eller har nedsatt fysisk funktionsförmåga. Tillvägagångssättet kan också användas när hänsyn till vittnet talar för en sådan ordning.
När det gäller vittnen som inställer sig personligen till huvudförhandlingen får tidigare skriftliga förhör under förfarandet bara läsas upp om det föreligger motstridiga uppgifter mellan detta och vittnesmålet i rätten eller på sådana punkter som vittnet nekar att uttala sig om eller förklarar att han glömt. Detsamma gäller skriftliga vittnesmål som vittnet tidigare avgivit i målet.
Skriftligt utlåtande från en sakkunnig som inte har inställt sig till huvudförhandlingen kan användas som bevis när en personlig inställelse inte kan ske eller när det inte bedöms vara nödvändigt. Detsamma gäller uppgifter från personundersökaren. Sådana vittnesmål kan också läsas upp i den utsträckning det är ändamålsenligt också när den sakkunnige eller personundersökaren är personligen närvarande vid huvudförhandlingen.
6.4.5 Traditionell och modern teknik
Bevisupptagning utom huvudförhandling dokumenteras genom att förhöret protokollförs. Det som finns återgivit i protokollet läses också upp för godkännande av vittnet. Domstolen kan också besluta att förhöret skall spelas in på band. I förhållande till gällande regelverk finns det inte några hinder mot att sakkunnig hörs genom bevisupptagning utom domstolen. Domstolarna har dock inte den nödvändiga utrustningen för att genomföra en videokonferens.
431
6.4.6 Avvisning av bevis
Tvistemål
Domstolen kan i vissa fall avvisa ett bevis som en part önskar lägga fram. Bevis kan avvisas om de försenar målet eller om parterna antingen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att lägga fram beviset tidigare. Bevis kan också avvisas om bevisföringen kommer att medföra ett uppehåll som inte står i rimlig proportion till utgången av målet. Likaså kan bevis avvisas om framställningen att få lägga fram ytterligare bevis sker i syfte att förhala målet eller att överrumpla motparten. Domstolen kan också avvisa bevis när det inte hänger samman med målet, när bevis rör omständigheter som redan är full bevisade eller när domstolen finner att de förs på ett annat sätt än vad som är påbjudet. Vidare kan domstolen avvisa bevis om en parts eller vittnes trovärdighet i allmänhet. Detsamma gäller bevisning om tidigare sexuellt uppförande.
Domstolen har dessutom en skyldighet att avvisa bevis när det gäller vittnesförklaringar/skriftliga bevis om förhållanden som rör rikets säkerhet eller som kränker en ålagd eller yrkesmässig tystnadsplikt. Vidare skall skriftliga omdömen om en parts eller ett vittnes goda namn och rykte inte användas som bevis.
Brottmål
I brottmål skall domstolen avvisa vittnesmål som innebär ett brott mot tystnadsplikten. Bevisföring om ett vittnes vandel eller för att stärka eller försvaga ett vittnes trovärdighet i allmänhet får bara ske på det sätt och i den utsträckning som domstolen tillåter det. Samma gäller också bevisföring om ett vittnes sexuella vandel. När det från försvarets sida framläggs bevis om den tilltalades psykiska vandel, kan åklagarmyndigheten anlägga motbevis. I övrigt kan bevis för den tilltalades dåliga vandel bara föras i den utsträckning som domstolen tillåter det. Domstolen får inte heller ta upp vittnesmål om sekretessbelagda uppgifter om rikets säkerhet och förhållanden till främmande stat.
432
6.4.7 Skriftliga vittnesattester
Om en personlig inställelse vid huvudförhandlingen inte är möjlig, är olämplig eller medför oskäliga kostnader kan ett tidigare avgivet vittnesmål läsas upp. Uppläsning kan alltid ske när den tilltalade uteblir utan giltigt förfall i mål där föreläggande är utfärdat eller som bara gäller indragning. Ett skriftligt vittnesmål kan bara läsas upp såframt båda parter samtycker till att det görs eller att ett förhör inför rätten inte kan ske.
Förhör och sakkunnigutlåtande som tas upp utom huvudförhandling kan bara användas när en personlig inställelse inte kan ske eller när motparten samtycker till det. Utsagor eller uttalanden från dem som är anmälda som sakkunniga kan läggas fram, liksom även sakkunnigutlåtanden från forbrukerrad eller markesråd, också om den som har avgivit uttalandet inte är sakkunnig i målet. Offentliga uttalanden kan också läggas fram i rätten som bevis. Vidare kan “skriftliga vittnesattester“ läggas fram under en förenklad rättegång om rätten inte finner skäl däremot eller att motparten samtycker till det. “Skriftliga vittnesattester“ tillåts också när ett förhör inför rätten inte kan ske.
Uttalanden intagna i rettsboken eller i polisrapporten som den tilltalade tidigare gjort kan bara läsas upp under förutsättning att det som där sägs, motsäger det som han tidigare sagt eller när det gäller punkter som han nekar till att uttala sig om eller förklarar att han inte kommer ihåg eller om han inte infinner sig i domstolen. Detsamma gäller för skriftliga bevis som han tidigare lämnat i saken.
6.5 Domskrivning m.m.
6.5.1 Meddelande av dom
Rättens ordförande skall ombesörja att domen blir känd för parterna. Meddelas parterna domen vid huvudförhandlingen eller vid en särskild session anses detta gälla som tillkännagivande av domen. Domstolen kan överlåta till åklagarmyndigheten att ombesörja tillkännagivande av dom. Detta sker ofta.
Huvudregeln om tillkännagivande från offentliga myndigheter är att man använder postbefordran med vanligt brev med mottagningsbevis. Annat tillkännagivande kan alltid ske med stämningsman. Dom i brottmål skall normalt tillkännages med hjälp av en
433
stämningsman eller anställd inom polisen om meddelande av dom inte har skett vid huvudförhandlingen eller annat möte i domstolen. Om det befinns lämpligt kan brottmålsdom avkunnas i vanligt brev med mottagningsbevis. Om inte mottagningsbeviset återsänds inom en vecka efter tillkännagivandet skall domen tillkännages genom stämningsman.
6.5.2 Avfattning av dom
Tvistemål
Dom i tvistemål skall innehålla uppgifter om domstolens namn, domarens namn, tid och plats för avkunnande av domen och i förekommande fall namnen på ombuden. Vidare skall av domen framgå en kort redogörelse för sakförhållandena i målet och de krav som yrkas samt den bevisning som finns i målet. Vidare skall domen innehålla domskäl och dom.
Brottmål
I brottmål skall en dom innehålla en kort redovisning av sakförhållandena, domskäl och domslut. Avskrifter av domen skall dessutom upplysa om domstolen, domarna, tid och plats för avkunnandet av domen, parterna och den som biträtt den tilltalade och vittnen.
6.5 Tidsfrister
Det finns inte några tidsfrister för när en huvudförhandling skall hållas i tvistemål. Domaren skall så snart saken är tillräckligt förberedd, fastställa tid för huvudförhandling. När det gäller t.ex. mål om rättslig överprövning av administrativa åtgärder om frihetsberövande och andra tvångsingrepp skall domstolen skynda på saken och huvudförhandling skall hållas genast utan förberedelse.
Inte heller i brottmål finns några tidsgränser för när huvudförhandling skall avhållas. Men huvudförhandling skall sättas ut inom två veckor efter det att målet kom in till domstolen om det inte föreligger särskilda förhållanden.
434
Justitiedepartementet remitterade i december 2000 ett förslag till ändringar i straffeprosessloven i syfte att uppnå en snabbare brottmålsprocess. Enligt förslaget skall huvudförhandling i första instans normalt vara påbörjad inom fyra veckor efter det att målet kom in till herreds- eller byretten och inom åtta veckor efter det att en dom eller beslut överklagats till hovrätten, i de fall den åtalade var under 18 år då brottet begicks. Om den åtalade är häktad skall huvudförhandlingen påbörjas inom sex veckor efter det att målet kom in till herreds- eller byretten och inom åtta veckor efter det att ett överklagande kommit in till hovrätten.
Dom i tvistemål skall efter det att saken har prövats i domstol avkunnas omedelbart. I vissa fall kan dom avkunnas inom en vecka om inte annat är bestämt i lag. När det gäller brottmål bör dom enligt straffeprosessloven avkunnas omedelbart efter det att målet är avgjort. Är domen inte avkunnad inom tre dagar efter det att huvudförhandlingen är avslutad skall orsaken till detta anges i rettsboken.
6.6 Medling
Det finns inte någon ordning som medger att domstolen inleder en förlikning, utan att en formell rättegång inleds. Domstolen kan dock efter det att målet anhängiggjorts försöka medla mellan parterna. I skilsmässomål eller vid beslut om hemskillnad skall domaren under förberedelsen försöka medla om parterna kan kallas in vid samma tidpunkt. Detsamma gäller i andra familjemål som frågor som vem barnet skall bo hos, umgängesrätt, underhåll till make/maka och barn pension enligt äktenskapsloven och i mål som rör bodelning mellan maka och frånskilda.
Hösten 1997 startade vid en domstol ett projekt som kallas “Konflikt och försoning“. Syftet med projektet är att utveckla en alternativ modell för att behandla mål som rör föräldraansvar, daglig omsorg och umgängesrätt med barn. Målet är att lösa så många familjetvister som möjligt genom förlikning där utgångspunkten i första hand skall vara barnets bästa. Centrala element i projektet är att hålla upp till tre förberedande möten där sakkunniga kallas omnämns i första förberedande mötet och deltar som utredare och mäklare. Det är frivilligt om man vill delta i projektet och parterna kan alltid välja en traditionell handläggning av tvisten genom huvudförhandling och dom.
435
Justitiedepartementet startade i januari 1997 ett försök med medling i alla typer av civila tvistemål vid ett begränsat antal domstolar (tio domstolar). Försöket utvärderas för närvarande. Rapporten skall överlämnas till tvistemålskommittén som har i uppdrag bl.a. att utvärdera reglerna om domstolsmedling. Ett eventuellt införande av medling vid domstol som en permanent ordning vid alla domstolar kommer att övervägas när tvistemålskommittén är klar med sin utredning.
Källor:
Justitiedepartementet, Norge
Knophs Oversikt over Norges Rett, Kåre Lilleholt, 1998
7 Tyskland
7.1 Domstolsorganisationen
De tyska domstolarna är organiserade dels på federal nivå, dels på delstatsnivå (underinstanserna). De allmänna domstolarna är organiserade i tre instanser på delstatsnivå och är behöriga i tvistemål och brottmål. De är Amtsgerichte, Landgerichte, Oberlandesgerichte och Bundesgerichtshof med säte i Karlsruhe.
Avgörande för vilken domstol som utgör första instans är i tvistemål som regel den aktuella tvistens värde. Om tvisten uppgår till ett visst belopp – 10 000 DM år 2000 – eller lägre är Amtsgericht behörig domstol, annars Landgericht. Vid ett brottmål bestäms domstolens behörighet i allmänhet efter straffet för brottet. Om detta uppgår till högst fyra år är Amtsgericht behörig, annars utgör Landgericht behörig domstol. Amtsgericht är också behörig domstol i hyres- och familjerättsmål. I mål om statens säkerhet är Oberlandesgericht första instans.
Rättegången i privaträttsliga tvister regleras i huvudsak i Zivilprozessordnung (ZPO) och i brottmål i Strafprozessordning (StPO). Dessa lagar motsvarar till stor del rättegångsbalken. Gerichtskostengesetz (ungefär domstolskostnadslagen) reglerar kostnaderna för rättegången i tvistemål.
436
7.2 Handläggningen i första instans
7.2.1 Civilmål
Förfarandet i civilmål i en tysk domstol liknar det som gäller i en svensk. Till de grundläggande principerna hör även förhandlingsprincipen. Denna betyder att det i princip är parternas sak att redogöra för de omständigheter som skall ligga till grund för domen.
Ett särskilt inslag under förberedelsen är rättens bevisbeslut (Beweisbeschluss). I detta beslut anger rätten bl.a. vilka tvistiga sakfrågor som kräver bevisning. Förfarandet efter ett s.k. bevisbeslut beror på om domstolen fastställer en tidpunkt för en s.k. tidig första muntlig förhandling eller om processen inleds med ett skriftligt förfarande (schriftliches Vorverfahren). Domstolen skall enligt lag försöka förmå parterna att förlikas även under huvudförhandlingen. I okomplicerade mål fastställer domstolen som regel en tidig första muntlig förhandling i syfte att förmå parterna att förlikas.
Civilprocessen är avgiftsbelagd. Domstolskostnadernas storlek framgår av Gerichtskostengesetz och omfattar även domstolens utgifter. Ansökningsavgift vid domstol utgår efter tvisteföremålets värde (Streitwert). Avgiften ökar enligt en degressiv skala. Käranden skall betala domstolskostnaderna i förväg. Detta är en förutsättning för att stämningsansökan skall delges svaranden.
Följande förfarande förekommer i första instans när det gäller att i sak avgöra ett ärende utan huvudförhandling (Amtsgericht): – När parterna samtycker till ett enbart skriftligt förfarande. – Vid en tvist om förmögenhetsrättsliga anspråk kan domstolen
besluta om ett skriftlig förfarande om det inte föreligger advokattvång, värdet av tvisten inte överstiger 1 500 DM (fr.o.m. 2002-01-01 euro) och när en personlig inställelse av en part försvåras på grund av bosättning på annan ort m.m. eller att någon annan omständighet i målet inte kräver ett muntligt förfarande.
– När domstolen fattar beslut om vilken bevisning som skall
företes i målet beslutas samtidigt den frist inom vilken svaranden måste inkomma med svaromål. Medger en svarande ett anspråk helt eller delvis avgör domstolen tvisten utan muntlig förhandling och enbart på handlingarna i målet i ett skriftligt förfarande.
437
– När en svarande inte inom föreskriven tid visar att han vill
bestrida käromålet, beslutar domstolen på hemställan av käranden utan muntlig förhandling om en tredskodom i ett skriftligt förfarande.
– Om tvistens värde inte överstiger 1 200 DM ( ca 600 euro) kan
Amtsgerichtdomaren enligt sin egen bedömning inställa en muntlig förhandling och avkunna dom på handlingarna. I dessa fall är en muntlig förhandling endast erforderlig när en part hemställer om det.
7.2.2 Brottmål
Förfarandet i brottmål inför Amtsgericht indelas enligt processrätten i två delar, nämligen i ett mellanförfarande (Zwischenverfahrung) och huvudförhandling.
I det s.k. mellanförfarandet prövar domstolen om bevisningen är tillräcklig för att inleda en huvudförhandling eller om åtalet skall läggas ned. Beslutar domstolen att inleda en huvudförhandling som inte nödvändigtvis behöver ske i anslutning till mellanförfarandet så kommer den att genomföras. När det gäller mindre förseelser hålls huvudförhandling direkt i anslutning till mellanförfarandet.
I brottmål kan domstolen också använda sig av ett skriftligt förfarande och utfärda ett s.k. strafföreläggande. Ett straffföreläggande övervägs endast i de fall där påföljder som kan komma i fråga rör sig om böter (mestadels), indragning av körkort, körförbud och straffeftergift. Förslag till strafföreläggande skall lämnas av åklagarmyndigheten. Bestrider den anklagade föreläggandet kan en huvudförhandling äga rum. Såvitt inte någon invänder mot strafföreläggandet likställs det med en lagakraftvunnen dom.
7.3 Muntlighet och omedelbarhet
7.3.1 Civilmål
Huvudprincipen är också i den tyska civilprocessen att domstolens avgörande skall grundas på det som parterna muntligen för fram under huvudförhandlingen. Material som part vill skall komma domstolen till del kan läggas fram i både skriftlig och muntlig form vid förhandlingen. De under förberedelsen ingivna skrifterna likställs med muntlig bevisning, utan att parterna respektive deras
438
ombud måste upprepa dess innehåll. Det är ofta tillräckligt att parterna respektive deras ombud gör de yrkanden som skall ligga till grund för domen och i övrigt hänvisar till de skriftliga dokumenten. En förutsättning för detta förfarande är dock att inte någon av parterna motsätter sig det.
Muntligt och skriftligt förfarande kan i vissa fall kombineras med varandra. Ett skriftligt förfarande är tillåtet när den muntliga förhandlingen har avslutats och tvisten är mogen för ett avgörande. Det kan t.ex. vara nödvändigt med ytterligare bevisupptagning. Undantagsvis kan också en muntlig förhandling övergå i ett skriftligt förfarande när en s.k. förlikning med förbehåll återtas eller efter det att fristen för bevisupptagning löpt ut.
Parternas dispositionsmaximen
Enligt den tyska civilprocessen gäller dispositionsprincipen för parterna under rättegångsförfarandet. Parterna har möjlighet att under processens gång fritt förfoga över rättegångsföremålet. Parterna kan t.ex. ingå en förlikning och svaranden kan medge anspråken i stämningsansökan. Till undantagen från denna princip hör framför allt mål inom familjerättens område, liksom delvis även utsökningsmål.
Domstolen är bunden av parternas yrkanden, dvs. den kan inte medge något annat eller mer än vad som yrkats. Domstolen kan således inte grunda sitt beslut på andra sakförhållanden än dem som parterna fört fram. Uppenbara fakta får domstolen emellertid ta hänsyn till. Detta gäller i synnerhet sådana fakta som domstolen känner till eller som är allmänt kända.
7.3.2 Former för närvaro i domstolen
Civilmål
Enligt gällande rätt kan personlig inställelse av parterna, ombuden eller vittnen inte ersättas av telefonförhör eller videokonferens. Däremot kan i mål i skattedomstolar såväl part som deras ombud, vittnen och sakkunniga delta i den muntliga förhandlingen genom videokonferens enligt skattedomstolsordningen. För närvarande övervägs om och i vilken utsträckning dessa regler också skall gälla även i civilprocessförfarandet.
439
Svaranden har ingen skyldighet att inställa sig till den muntliga huvudförhandlingen, utse ett ombud eller att försvara sig över huvud taget. Denne löper emellertid därmed risken att domstolen meddelar en tredskodom, varvid svaranden förlorar tvisten, utan att hänsyn tas till dennes eventuella rättigheter, förutsatt att käranden verkar ha grund för sin talan.
Brottmål
Även i brottmål gäller som huvudregel personlig inställelse av ett vittne, sakkunnig eller medbrottsling vid huvudförhandlingen. Uppläsning från protokoll kan dock förekomma t.ex. på grund av att den som skall höras har avlidit, på grund av sjukdom eller att personen inte kan nås eller befinner sig på okänd ort. Har den anklagade en försvarare kan tidigare nedtecknade förhör läsas upp. Även andra skriftliga bevis av olika slag kan i princip läggas fram under huvudförhandlingen genom uppläsning.
7.4 Bevisfrågor
I den tyska civilprocessrätten är bevisföringen inskränkt (s.k. Strengbeweis). Endast i lag angivna bevismedel får läggas fram. I tvistemål är de syn, ögonvittne, vittnen, sakkunniga, skriftliga bevis och partsinlagor. I brottmålsprocessen räknas inte heller förhör med den tilltalade som bevismedel, men kan värderas som bevis.
7.4.1 Civilmål
Det är domstolen som tar upp bevis och kallar vittnen. Parterna skall dock lägga fram och göra sakomständigheterna tillgängliga för domstolen i förhållande till bevistemat och tillåtna bevismedel. Bevis som finns hos myndigheter kan domstolen antingen själv fordra in eller uppmana den part som åberopar beviset att införskaffa detsamma.
440
7.4.2 Brottmål
Kallelse av vittnen och sakkunniga åligger i princip rättens ordförande. Åklagarmyndigheten har också rätt att härutöver kalla ytterligare personer. Åklagarmyndigheten är också i princip ansvarig för att bevismedlen företes vid huvudförhandlingen. Också domstolen kan införskaffa nödvändiga bevismedel.
7.4.3 Avvisning av bevis
Civilprocessordningen innehåller inte några uttryckliga regler om förutsättningarna och förfarandet vid avvisande av bevis. Genom det s.k. bevisbeslutet anges de omständigheter som behöver bevisas. Skäl till att en domstol inte tar upp ett bevis kan vara bristande bevisstyrka i förhållande till bevistemat, att beviset saknar betydelse för målets utgång, att beviset inte kan nås, att beviset är otillåtet, egen sakkunskap hos domstolen eller kallelse av egna sakkunniga och framläggandet av beviset har till syfte att förhala rättegången. I brottmål kan bevis avvisas på i princip samma grunder.
7.4.4 Skriftliga vittnesattester
Generellt gäller personlig inställelse till rätten på grund av principerna om omedelbarhet och offentlighet. Domstolen kan dock godta ett skriftligt vittnesmål om innehållet anses tillräckligt för bevisningen (jfr avsnitt 7.2.1). Om ett vittne däremot underkänner sin skriftliga vittnesattest eller om den inte kommer in till rätten inom utsatt tid måste vittnet kallas. Detsamma gäller om en personlig inställelse är nödvändig för att ge parterna och rätten möjlighet att ställa frågor till vittnet.
7.4.5 Bevisupptagning
Civilmål
Utsagor av vittnen, sakkunniga och partsinlagor tas upp i protokoll i den muntliga förhandlingen. Utsagorna kan också tas upp på bandspelare i en förberedande bevisupptagning. En renskrift av bevisupptagningen sker när en part behöver det för att få en
441
exekutionstitel eller att den högre instansen vid ett överklagande infordrar beviset.
Vittnesmål som tas upp utom huvudförhandling och dokumenteras i protokoll är att betrakta som skriftligt bevis. Samma är förhållandet när myndigheters yttrande inhämtas.
Brottmål
Vittnesförhör genom videokonferens under huvudförhandlingen är tillåtet enligt Strafprozessordnung. Förutsättningar för denna ordning är bl.a. att det föreligger en fara för vittnet genom personlig inställelse och detta inte kan avhjälpas på annat sätt än att den tilltalade avlägsnas ur rättssalen. Vidare får ljud- och bildupptagning av vittnesförhör förekomma vid sjukdom och liknande eller andra hinder för personlig inställelse vid huvudförhandlingen. Hit kan räknas bosättning på avlägsen ort, vittnesmålets betydelse för utgången av målet etc. Domaren och försvaret medverkar via telefon eller radio. En förutsättning för videoupptagning av vittnesförhör är att åklagaren, försvararen och den åtalade medger ett sådant förfarande.
Vittnesförhör som företas utom huvudförhandling och sker genom ljud- och bildupptagning skall också nedtecknas. I princip kan varje (också från åklagarmyndigheten) vittnesförhör under hela förfarandet tecknas ned. De skall tecknas ned när offret är under 16 år eller för att säkra vittnesmålet när vittnet inte kan höras under huvudförhandlingen och vittnesmålet har betydelse för bevisningen i målet.
7.5 Domskrivning m.m.
7.5.1 Meddelande av dom
Domar i såväl civil- som brottmål avkunnas i folkets namn (in dem Namen des Volkes). Uppgifterna i en dom liknar i allt väsentligt dem som skall finnas i en svensk dom enligt rättegångsbalken, dvs. parterna, ombuden, domstolen och domarna, tidpunkt när den muntliga förhandlingen avslutades, domskäl, sakframställning och domskäl. Dom skall också skrivas under av den domare som förrättande domare.
442
Civilmål
Dom skall som huvudregel avkunnas vid den muntliga förhandlingen. Dom kan också tillkännages vid en särskild förhandling (i partiken mest förekommande). Avkunnas domen i anslutning till den muntliga förhandlingen sker det genom uppläsning av domen och domskälen eller det väsentligaste innehållet. Sker tillkännagivandet av domen särskilt är det ofta tillräckligt med att rätten refererar till att dom har fallit, främst när inte någon av parterna infinner sig till tillkännagivandet. Domen måste vid detta tillfälle också föreligga i skriftlig form. Undantag från muntligt förkunnande av dom medges bara om käromålet har medgivits eller en tredskodom har avkunnats utan muntlig förhandling.
Också vid beslut efter ett skriftligt förfarande eller om målet avgörs på handlingarna skall tillkännagivande ske vid en angiven tidpunkt.
Dom i första instans behöver inte avkunnas muntligen i mål där tvistens värde inte överstiger 1 200 DM. Avkunnas domen utan en muntlig förhandling överlämnas domen till parterna.
7.5.2 Förenklad dom
Civilmål
Förenklad dom kan användas i tredsko-, medgivande- och avträdelsedomar varvid de faktiska och beslutsgrundande omständigheterna inte behöver återges. Samma förhållande gäller i tvistemålen om ett värde som inte överstiger 1 200 DM.
Fastställelsedomar behöver inte innehålla några rättsfakta om domen inte kan överklagas. Samma gäller för domskäl, om parterna senast inom två dagar efter det att en muntliga förhandling avslutats meddelar att de avstår från att överklaga.
Den proposition med en reform av civilprocessen som överlämnats till Bundestag i september 2000 öppnar nya möjligheter att i större utsträckning kunna meddela en dom i förenklad form. I propositionen föreslås att en dom som inte kan överklagas inte heller skall behöva innehålla sakframställning och domskäl. Det väsentligaste av innehållet i målet skall i stället tas in i protokollet.
Parterna meddelas utgången i ett mål genom att dom avkunnas och genom uppläsning av domskälen. I praxis sker tillkännagivandet av en dom genom att den skriftliga domen skickas till
443
parterna. Om parterna är närvarande när dom avkunnas, kan domskrivningen förenklas om parterna meddelar att de inte avser att överklaga domen.
Parterna kan också genom utomprocessuella rättshandlingar träffa överenskommelser om förfarandet i en anhängiggjord eller förestående process. De kan t.ex. avstå från att överklaga domslutet. I dessa fall gäller de ovan beskrivna lättnaderna i domskrivningen.
Brottmål
Huvudförhandlingen avslutas med att dom avkunnas genom uppläsning och tillkännagivande av domskälen.
Även i brottmål gäller att dom skall avfattas skriftligt. Domen måste i princip innehålla, bakgrunden till domen, på vilka lagrum som domen stöder sig på, domskälen och underskrifter. Har parterna meddelat att de avstår från att överklaga domen kan en förkortad dom användas.
7.6 Tidsfrister
Koncentrationsprincipen gäller i den tyska domstolsprocessen. Den innebär att förberedelsen drivs med inriktning på ett snabbt avgörande av målet. Om möjligt skall huvudförhandlingen hållas i ett sammanhang. Förberedelsen syftar till att förbereda processmaterialet så att målet kan hållas vid ett sammanhållet tillfälle. Det finns i dag inte några tidsgränser för tvistemål inom vilka en huvudförhandling skall vara avslutad.
För t.ex. brott begångna av ungdomar, häktade finns däremot frister för handläggningen. En huvudförhandling får emellertid bara får avbrytas under tio dagar.
7.7 Medling
Det finns i dag inte någon möjlighet att erbjuda medling i en civilprocess vid domstol, utan att det inleds ett formellt domstolsförfarande. Samma är förhållandet i brottmål. Rätten har emellertid en lagstadgad skyldighet att under hela förfarandet försöka förmå parterna att förlikas.
444
Samma gäller också i det straffrättsliga förfarandet men i detta fall gäller det att söka förlika den åtalade och brottsoffret, en s.k. “gärningsman-offer-förlikning“. Inom ramen för ett sådant förfarande skall en förlikning mellan förövaren och offret uppnås. I anslutning till genomförandet av förövare-offer-förlikning finns det under vissa bestämda förutsättningar möjligheten att ställa in förfarandet.
Vid brott som hemfridsbrott, ärekränkning, brott mot brevhemligheten, kroppsskada, hot eller skadegörelse, skall före genomförandet av ett enskilt åtal ett medlingsförsök göras. Är medlingsförsöket framgångsrikt, slutar det med en förlikning, i andra fall kan den skadelidande driva målet vidare genom ett enskilt åtal.
Källor:
Justitiedepartementet, Tyskland Strafprozessordning
Entwurf eines Gesetzes Reform des Zivilprozesses (14/4722), 2000 Judicial Organisation in Europe, Europarådet, 2000 Tysk affärsjuridik; Ralf Ek, 2000 The German Legal System; Anne Freckman, Thomas Wegerich, 1999.
8 Österrike
8.1 Domstolsorganisationen m.m.
Allmänna domstolar som behandlar både civil- och brottmål är distriktsdomstolar (Bezirksgerichte), regionala domstolar (Landesgerichte – första instans domstolar), kriminaldomstolar (Geschworenegerichte);
Appellationsdomstolar är Oberlandsgerichte, (andra instans) och Högsta domstolen (Oberster Gerichtshof).
Distriktsdomstolarna avgör i första hand ekonomiska tvister upp till ett värde av 130 000 AS (österrikiska schilling) liksom vissa tvister som faderskapsmål, arvstvister underhållsbidrag, skillsmässomål och i övrigt mål som rör familjerättens område.
Varje enhet av den s.k. förstainstans domstolen täcker områden av flera disktriktsdomstolar. De regionala domstolarna avgör som första instans tvister som rör värden som överstiger 130 000 AS
445
och vissa ärenden som oberoende av värde rör det allmännas ansvarsskyldighet, dödande av förkommen handling och dödförklaring.
Domstolsprocessen regleras för tvistemål i Zivilprozessordnung och för brottmål i Strafprozessordnung.
8.2 Civilmål
8.2.1 Förfarandet
Huvudprincipen vid förfarandet i civilmål är att saken skall avgöras vid en muntlig huvudförhandling. I praktiken är det dock vanligt att huvudförhandlingen pågår under ett flertal mindre, åtskilda sammanträden. Mål i ett s.k. Mahnverfahren (ungefär betalningsföreläggande) inför distriktsdomstolen sker i en summarisk process genom ett skriftligt förfarande (Wechselmandatsverfahren). Likaså kan i många hyres- och överlåtelsemål domstolen avgöra målet på handlingarna om inte svaranden motsätter sig detta. Samma gäller för mål som rör s.k. snabba förfaranden (interimistiska beslut av olika slag). I många dispositiva mål är en muntlig förhandling inte heller tvingande.
I princip skall parterna vid huvudförhandlingen muntligt redovisa allt det material som de vill lägga fram till stöd för sin sak. Hänvisning till ett skriftligt dokument är bara undantagsvis tillåtet och förutsätter att innehållet är känt för domstolen och motparten. Domstolen kan inte grunda sitt beslut på annat än det som förs fram muntligen under själva huvudförhandlingen. I undantagsfall är det dock tillåtet att också beakta uppgifter som läggs fram i en muntlig förhandling ledd av en anmodad domare eller inför en domare av domarkollegiet.
I samtliga de fall där ett skriftligt förfarande är tillåtet, kan också inslag av muntlighet förekomma. Detta gäller t.ex. i det tidigare omnämnda Mahnvervahren inför distriktsdomstolen där svaranden muntligen kan framföra eventuella invändningar mot käromålet innan domstolen beslutar i målet.
446
8.3 Bevisfrågor – civilmål
8.3.1 Ansvaret för bevisupptagningen
Domstolen har ansvaret för att den av parterna framlagda bevisningen är tillgänglig vid bevisupptagningen. Det ankommer på domstolen att kalla vittnen och parterna till förhör, att förordna sakkunniga och kalla till möte om sakkunnigutlåtanden samt att förrätta syn. Vad gäller skriftliga bevis skall dessa i princip läggas fram av parterna. Domstolen kan också uppmana parterna att förebringa bevisningen.
8.3.2 Avvisning av bevis
De av parterna framlagda bevisen kan av olika orsaker avvisas av domstolen. Hit räknas brister i bevisförmåga, när beviset är allmänt känt eller är känt för domstolen, förbud mot att lägga fram beviset på grund av bristande själsförmåga hos vittnet eller att uppgifterna blivit kända under yrkessekretess (t.ex. bikt), tidsmässig preklusion, när en bevisupptagning hindras på obestämd tid och när beviset inte kan läggas fram inom en av domstolen fastlagd frist och att beviset är oförenligt med bevistemat. Slutligen kan också bevis som läggs fram i försenings- och i förhalningssyfte avvisas.
8.3.3 Skriftliga vittnesattester
Skriftliga vittnesattester kan endast användas i de s.k. summariska processerna. Som huvudregel gäller på grund av principerna om omedelbarhet och muntlighet att ett vittne måste inställa sig personligen. Personlig inställelse anses ha betydelse för rättens bevisvärdering.
8.3.4 Dokumentation av vittnesförhör
Förhör i en civilprocess tecknas ned i form av en skriftlig sammanfattning (resümeprotokoll) i protokollet av domaren; protokollet kan också dikteras och spelas in på band och överföras till skriftligt form först efter det förhandlingen avslutats.
447
8.3.5 Traditionell och modern teknik
Bevisupptagning via telefon- eller videoförhör är genom principerna om muntlighet och omedelbarhet vid bevisupptagningen inte möjlig. Det är inte heller möjligt för parter, ombud eller sakkunniga att närvara genom videokonferens vid huvudförhandlingen och andra möten i domstolen.
8.4 Domskrivning m.m. – civilmål
8.4.1 Meddelande av dom
En dom skall i princip avkunnas muntligen, även om den föreligger i skriftlig form. I praktiken meddelas emellertid parterna utgången av ett mål genom att domen tillställs dem. En muntligt avkunnad dom i båda parters närvaro skrivs ut om parterna begär det. Uppgifterna i en skriftlig dom är i allt väsentligt desamma som i en svensk dom.
Avkunnas domen muntligt inskränks redogörelsen till själva domslutet och de väsentligaste domskälen. Fastställandet av rättegångskostnaderna kan också redovisas när domen föreligger i skriftlig form. Likaså skall parter som inte företräds av något ombud skriftligen informeras bestämmelserna för överklagande.
8.5 Övriga frågor – civilmål
8.5.1 Tidsfrister
Det finns inte några fastlagda tidsfrister inom vilka ett mål skall vara avgjort från det att talan inkom till domstolen. Vägledande för domstolens handläggning är den i Österrikes grundlag införda artikel 6 i Europakonventionen enligt vilken ett ärende skall avgöras inom skälig tid. En närmare definition av vad som avses med skälig tid saknas.
8.5.2 Medling vid domstol
Den som avser att lämna in en stämningsansökan kan i ansökan till distriktsdomstolen där svaranden har sitt hemvist föreslå en förlikning.
448
8.6 Straffprocessen
8.6.1 Förfarandet i brottmål
Förfarandet i brottmål indelas i förundersökning, ett s.k. mellanförfarande och huvudförhandling. Brottmål avgörs i två instanser. Skillnaden i behörighet mellan åklagare och olika domstolar har betydelse för vem som kan besluta om att “avgöra“ ett brottmål utom huvudförhandling.
Behörighet för och sammansättning av rätten för olika brottmål är följande:
Behörig domstol i brottmål:
– Distriktsdomstolarna avgör brottmål i första instans där på-
följden är böter eller där straffmätningen inte överstiger ett år. De samarbetar även i förberedelsearbetet och i frågor om förbrytelser och förseelser där påföljden överstiger ett år. Undersökningsdomstol (Untersuchungsgerichte) som är ansvarig för förundersökningen i brottmål.
– “Ratskammern“ beslutar om överklagande av beslut som
undersökningsdomaren har fattat med undantag för kvarhållande i häkte.
– Jurydomstolen (Schöffengericht) som består av domare och
lekmannaassessorer och endomaredomstol (Einzelgerichte) i en förenklad förhandling avseende mindre brott och förseelser. – Geschworenegericht beslutar om åtal av vissa brott och förseelser som anges i den österrikiska strafflagen såsom förräderi, upplopp, samhällsomstörtande fientliga åtgärder. Dessutom beslutar den om åtal för alla brott där påföljden uppgår till mer än tio års fängelse.
De domstolar som avgör brottmål i andra instans är första instans domstolen.
Justitiedepartementet har i april 2001 remitterat ett förslag med en reform av straffprocessen. Reformförslaget omfattar 220 paragrafer (nära hälften) i gällande Strafprozessordnung. Förslagen innebär bl.a. att förundersökningen uteslutande skall ledas av åklagaren och polisen och inte som nu vara uppdelad på åklagarmyndigheten och undersökningsdomare. Rättsskyddet skall byggas
449
ut, den skyldiges rätt vidgas och brottsoffrens ställning stärkas. Någon omfattande reform av förfarandet vid huvudförhandlingen och överklagandeinstitutet kommer däremot inte att genomföras.
Förundersökningen leds antingen av åklagaren eller av en undersökningsdomare enligt den uppdelning som finns i gällande lag. En undersökningsdomare skall bl.a. leda förundersökningen om den anklagade är häktad, de brott för vilka Geschworenegericht är behörig domstol eller mål som innebär beslut om sluten psykiatrisk vård.
8.6.2 Andra förfaranden i brottmål
Brottmål avgörs som regel i en muntlig huvudförhandling. Ett mål kan dock avgöras utan huvudförhandling när det gäller beslut om att lägga ned åtalet eller att besluta om samhällstjänst eller andra liknande åtgärder i stället för lagsökning.
Åklagarens möjlighet att besluta om samhällstjänst i stället för att väcka åtal gäller bl.a. i fråga om mindre förseelser (vanligen bötespåföljd), att det inte rör sig om en straffbar handling, som faller under Schöffengerichts eller Geschworenegerichts behörighet, brottet inte betraktas som grovt och gärningen inte föranlett en människas död. Har en förundersökning inletts eller åtal väckts är det domstolen som skall besluta om att lägga ned åtalet eller besluta om samhällstjänst.
En förutsättning för de nu beskrivna förfarandena att utom huvudförhandling avgöra ett brottmål är att den misstänkte underkastar sig de åtgärder som träder i stället för en process i traditionell mening. Den misstänkte undgår därmed också att tas upp i brottsregistret. Fullföljer den som ådöms samhällstjänst inte detta kan åtalet återupptas.
Vidare kan distriktsdomaren besluta att lägga ned målet innan huvudförhandlingen har inletts, när han är övertygad om att gärningen enligt lag eller andra föreliggande omständigheter inte kan leda till en fällande dom.
Ensamdomaren skall – före huvudförhandlingen – inhämta ett beslut av “Ratskammer“ (en med tre domare sammansatt Senat) bl.a. om han anser att domstolen inte är behörig, att bevisningen är otillräcklig för en fällande dom, att gärningen inte längre är straffbelagd eller att åtalet vilar på oriktig grund. Föreligger någon nu
450
nämnd omständighet så beslutar Ratskammer att ställa in förfarandet.
En domstol skall vidare vid en ansökan om att återuppta brottmålsförfarandet besluta till fördel för den skyldige. Domstolen kan utan huvudförhandling avkunna en dom som innebär att den skyldige frikänns eller att utdöma ett mildare straff än det åklagaren yrkat på.
8.6.3 Muntlighet och omedelbarhet
Huvudprincipen är också i den österrikiska straffprocessen att domstolens avgörande skall grundas på de bevis som parterna muntligen för fram under huvudförhandlingen. Skriftliga dokument kan bara tjäna som bevismedel när det läses upp under huvudförhandlingen och det är förenligt med rättegångsreglerna.
Skriftliga förhörs- eller vittnesprotokoll från förundersökningen och andra upptagningar eller sakkunnigutlåtanden får bara läsas upp om den hörde i mellantiden har dött, när uppehållsorten är okänd eller en persons inställelse på grund av ålder, sjukdom eller annan funktionsnedsättning eller boende på avlägsen ort eller personlig inställelse på andra liknande grunder inte kan verkställas. Vidare kan uppläsning ske när en utsaga i huvudförhandlingen skiljer sig på väsentliga punkter från tidigare avlämnad utsaga. Det kan ske när vittnen har rätt att vägra att vittna inför rätten och parterna hade tillfälle att delta att vid vittnesförhöret. Det kan också förekomma fall där vittnen eller medskyldiga, utan att ha rätt till det, vägrar att vittna eller låta sig förhöras. Även i dessa fall är uppläsning av tidigare utsagor tillåten, liksom om den anklagade och åklagaren inte har några invändningar mot att bevisningen företes genom uppläsning.
Däremot måste syn och undersökningsresultat, uppgifter om tidigare begångna gärningar, liksom dokument och skrivelser som har betydelse i målet läsas upp om inte båda parter avstår från detta. Ett avstående måste uttryckligen meddelas under huvudförhandlingen för att gälla som bevismedel.
451
8.6.4 Former för närvaro i domstolen
Som huvudregel gäller personlig inställelse i rätten. Deltagande i huvudförhandlingen genom telefonkonferens är i motsats till vad som gäller ljud- och bildupptagning inte tillåten med hänsyn till principen om omedelbarhet.
Undersökningsdomaren kan vid bevisupptagning utom huvudförhandling bereda åklagaren, målsägande och anklagade, liksom eventuella ombud tillfälle att delta i bevisupptagningen och ställa frågor till vittnena. Härvid kan ljud- eller bildupptagning användas.
Personer som vid tidpunkten för bevisupptagning inte har uppnått 14 års ålder har alltid rätt att vittna på nyss angivet sätt. Samma gäller för nära anförvanter till den tilltalade. Personer som riskerar att störas på ett eller annat sätt påverkas av ett förhör under huvudförhandlingen, har också rätt att avge sina berättelser i ett särskilt förhör, varigenom videoupptagningen läggs fram som bevis under huvudförhandlingen.
Likaså kan vittnen närvara med ljud- eller videoöverföring om vittnet på grund av ålder, sjukdom eller annan funktionsnedsättning eller andra sådan orsaker inte kan inställa i domstolen vid huvudförhandlingen. Om ett vittne på grund av utlandsvistelse inte är villigt att personligen inställa sig kan en vittnesmålet ske med hjälp av att ljud- eller bildupptagning företas vid en utländsk domstol.
8.7 Bevisfrågor – brottmål
8.7.1 Avvisning av bevis
Domstolen kan avvisa en framställan om få lägga fram ytterligare bevis när bevistemat redan är styrkt eller beviset saknar betydelse eller bevisupptagning är otillåten, beviset är olämpligt eller att skuldfrågan redan är ställd utom allt tvivel.
8.7.2 Skriftliga vittnesattester
Så kallade skriftliga vittnesattester är främmande i den österrikiska straffprocessen. Däremot kan vittnens skriftliga deklarationer om sina iakttagelser som har betydelse i målet läsas upp, om inte både avstår sidor från detta.
452
8.7.3 Bevisupptagning
Alla handlingar som hör till en rättslig undersökning skall protokollföras. Protokoll över förhör i bevissyfte innehåller vanligen en sammanfattning av förhören. Bedöms förhöret ha betydelse för saken eller att det är erforderligt med en uppläsning vid huvudförhandlingen protokollförs frågor och svar från förhöret mera noggrant. Ett bandinspelning kan underlätta återgivandet av förhöret, men aldrig ersätta protokollet. Dessutom kan, som framgått tidigare, undersökningsdomaren tillåta ljud- eller bildupptagning av vittnesförhör.
8.8 Domskrivning m.m. – brottmål
8.8.1 Avfattning av domar
En fällande dom skall avkunnas muntligen vid förhandlingen och föreligga inom fyra veckor därefter i skriftlig form. En dom får avkunnas utan förhandling endast i det fall målet återupptas och då endast om den tilltalade frikänns eller på dennes ansökan om ett mildare straff. Vid en frikännande dom skall domskälen framför allt innehålla också på vilka grunder frikännandet sker.
En muntlig fällande dom måste innehålla bl.a. uppgifter om gärning och straffsats för brottet, bevisningen i målet, om gärningen är att betrakta som grov eller som en förseelse och till vilket brott den tilltalade döms. Saknas dessa uppgifter är domen ogiltig.
Den skriftliga domen skall i allt väsentligt innehålla samma uppgifter som gäller för den svenska domen i brottmål. Medborgarskapet skall anges.
8.8.2 Förenklad dom
En form av förenklad dom kan användas vid avgörandet inför distriktsdomstolen och inför ensamdomaren i Landesgericht i fall där påföljden på brott inte överstiger fem års fängelse eller där bara böter kan utdömas. Förutsättningarna för detta är att båda parter inte anmäler att de avser att överklaga domen inom den angivna fatalietiden, att den tilltalade frikänns eller fälls på en övertygande bevisning och att bara böter eller ett års fängelse för gärningen eller frihetsberövande genom sluten psykiatrisk vård kan komma i fråga.
453
8.9 Tidsfrister för handläggning – brottmål
Det finns inte några i lag angivna tidpunkter inom vilka en straffprocess från inledningen av processen skall var avslutad.
Källor: Justitiedepartementet i Österrike
Judicial Organisation in Europe, Europarådet 2000
455
Bilaga 3
16 Användning av videoteknik i rättegångar
(ur Ds 1997:7)
Förslag: RB m.fl. författningar skall förses med regler som gör det
möjligt att medverka i en domstolsförhandling genom bild- och ljudöverföring 1. för parter i tvistemål 2. för åklagare och målsägande i brottmål 3. för tilltalade i vissa brottmål 4. för parter i domstolsärenden 5. för parter och andra medverkande i konkursärenden 6. för vittnen m.fl. I konkursärenden skall även möjligheten till telefonanvändning vid domstolsförhandlingar utökas.
16.1 Inledning
Den 29 juni 1995 utfärdade regeringen direktiv till en kommitté med uppdrag att se över domstolsväsendets organisation. Av direktiven framgår att regeringen eftersträvar radikala förändringar med sikte bl.a. på att antalet domstolar skall bli betydligt färre än i dag. Där sägs att domstolsorganisationen bör kunna ta till vara och utnyttja de senaste informationstekniska landvinningarna på ett sådant sätt att nackdelarna med större avstånd till domstolarna i huvudsak elimineras.
En informationsteknisk landvinning som visserligen inte är purfärsk är möjligheten att föra över bild och ljud från en plats till en annan.
Domstolsverket har i rapporten Video i domstolarna (DV rapport 1995:5) redogjort för de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för användning av videoteknik i domstolarna. Av rapporten framgår att det kan finnas användningsområden för videotekniken inom domstolsväsendet. Jag har fått i uppdrag att överväga i vilken utsträckning videoteknik kan användas i stället
Bilaga 3 SOU 2001:103
456
för eller som en komplettering till telefonförhör med vittnen och parter i mål och ärenden vid allmän domstol och ge de rättsliga förutsättningarna för en sådan användning. Frågor om och när tekniken skall introduceras i domstolarna kommer att behandlas i andra sammanhang.
16.2 Nuvarande regler om parts inställelse inför rätten
Det finns en mängd paragrafer i RB som reglerar hur en part skall inställa sig till ett sammanträde inför rätten. För att man skall förstå regelsystemet måste man veta skillnaden mellan att en part inställer sig till ett sammanträde och att han inställer sig personligen till sammanträdet. En part som är fysisk person kan inställa sig genom ett befullmäktigat ombud eller – om parten exempelvis är omyndig – genom en behörig ställföreträdare. Men ibland räcker inte detta. Då ålägger domstolen parten att inställa sig personligen.
RB:s huvudregel är att en part skall inställa sig till rättens sammanträden. Det framgår bl.a. av RB:s regler för hur parterna skall kallas (se t.ex. 42 kap. l2 och 21 §§, 45 kap. 15 § samt 47 kap. 12 och 23 §§) och för vad som händer när en part uteblir (se t.ex. 44 kap. och 46 kap. 15 §).
Dessa regler besvarar inte frågan när parten inte kan nöja sig med att inställa sig genom ombud utan är tvungen att inställa sig personligen. Regler om detta står för tvistemålens del i 11 kap. 5 § RB. För målsäganden i brottmål regleras frågan i 20 kap. 14 § RB och för den misstänktes del i 21 kap. 2 § RB.
16.3 Nuvarande regler om när en part får vara närvarande per telefon och när bevis får tas upp per telefon
I vissa fall behöver en part över huvud taget inte inställa sig till ett sammanträde inför rätten utan kan ha kontakt med sessionssalen genom telefonen. Denna möjlighet finns när det gäller sammanträden för muntlig förberedelse i tingsrätt (42 kap. 10 §, 45 kap. 13 § tredje stycket och 47 kap. 10 § RB). Reglerna om detta är konstruerade så att hela sammanträdet anses ske per telefon, även om det bara är en av flera parter som deltar per telefon medan rätten och de andra parterna sitter i sessionssalen. Det är tillåtet att hålla ett sammanträde per telefon i två situationer. Den första är att det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga
Bilaga 3
457
omständigheter att sammanträdet hålls per telefon. Den andra är att ett sammanträde inför rätten skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträde hålls inför rätten.
Om rätten i ett tvistemål har hållit ett förberedelsesammanträde per telefon, får rätten även hålla huvudförhandling i förenklad form per telefon under förutsättning att huvudförhandlingen hålls i omedelbart samband med förberedelsesammanträdet (42 kap. 20 § tredje stycket RB).
I vissa fall kan rätten ta upp vittnesförhör och annan muntlig bevisning per telefon i stället för att låta den hörde inställa sig till rätten för att avge sin berättelse. Regler om detta står i 43 kap. 8 § RB för tvistemål och i 46 kap. 7 § RB för brottmål. Frågan om när det är tillåtet att ta upp bevis per telefon regleras på motsvarande sätt som frågan om när det är tillåtet att hålla ett förberedelsesammanträde på telefon.
Regeringen har i förordningen (1996:272) om användningen av telefon vid domstolssammanträde utfärdat föreskrifter om tillämpningen av de bestämmelser som jag nu har redogjort för. Enligt föreskrifterna skall domstolar och andra statliga myndigheter ställa telefon och lokal till förfogande för den som skall delta i ett domstolssammanträde på telefon. Tanken är att deltagande per telefon i första hand skall ske från en tingsrätt eller en polisstation.
16.4 Allmänt om videoteknik i domstolarna
I dag används videotekniken i domstolarna i någon utsträckning när det gäller att förebringa bevis, i första hand i brottmål. Av 35 kap. 14 § RB framgår att det i princip är förbjudet att i en rättegång spela upp ljudband eller videoband med förhör som hållits under förundersökning i brottmål. Men i vissa undantagsfall kan det vara tillåtet. Och i domstolarna förekommer det framför allt i mål om ansvar för sexualbrott mot barn att förhör med unga brottsoffer förebringas i rättegången genom uppspelning av videoband från förundersökningen.
Hovrättsprocessutredningen har övervägt frågor om bevisupptagning i hovrätt. För att det skall bli möjligt att i ökad utsträckning undvika omförhör med vittnen i hovrätt, har utredningen föreslagit att videoinspelning av vittnesförhör i tingsrätt skall kunna tillåtas under vissa förutsättningar (SOU 1995:124 s. 243).
Bilaga 3 SOU 2001:103
458
Domstolsverkets rapport beskriver hur ett system där en person som befinner sig på annan ort än domstolen kan delta i en förhandling med hjälp av videoteknik. Systemet bygger på att kameror och mikrofoner monteras i domstolens sessionssal. Utrustningen skulle bestå av tre fast monterade kameror, en fjärde flyttbar kamera och mikrofonutrustning. Denna apparatur skulle ta upp vad som händer i sessionssalen och visa det i en mottagare på annat håll. Mottagaren skulle sannolikt finnas på en polisstation och visa en fyrdelad bild från sessionssalen, en del för varje kamera. På denna polisstation skulle dessutom finnas kamera och mikrofon för upptagning av vad den person som sitter där säger. Detta förmedlas till sessionssalen som förses med tre eller fyra mottagare så att alla som sitter där kan uppfatta vad som sker på skärmarna. Om sessionssalarna är utrustade med persondatorer, skall man dessutom kunna använda de skärmarna för mottagning.
16.5 Utgångspunkter för de fortsatta övervägandena
16.5.1 Kvalitet
Förutsättningarna för att tekniken skall vara intressant för domstolarna är att kvaliteten på det som överförs är bra och att utrustningen är sådan att det överförda kan uppfattas av alla som sitter i en sessionssal (alltså även åhörarna).
När det gäller kvaliteten på det som överförs sägs i Domstolsverkets rapport att bildkvaliteten är godtagbar och att det finns en fördröjning på 0,3 sekunder mellan överföring av ljud och bild vilket inte anses vara någon förhindrande faktor. Hur det förhåller sig med detta är det svårt att ha någon uppfattning om utan att ha sett någon överföring. Men jag utgår från att kvaliteten på de överföringar som går att åstadkomma är så bra att systemet är användbart för domstolsändamål.
Utrustningen har jag redogjort för i det föregående. Såvitt kan bedömas av Domstolsverkets rapport är det fråga om en utrustning som ger goda möjligheter för alla i sessionssalen att uppfatta både bild och ljud. Dessutom ger det den som hörs en bra blick över alla aktörer i sessionssalen.
Bilaga 3
459
16.5.2 Närvaro i sessionssalen skall vara huvudregel
Reglerna om telefonanvändning i rättegångar bygger på att de som skall delta i en förhandling skall vara i rättens förhandlingssal och att telefonreglerna är undantag härifrån. Det är självklart att det skall vara så; telefonen kan aldrig bli en fullgod ersättare för den personliga närvaron annat än i mycket enkla fall. Men frågan är hur man skall se på videokonferensen. Skall vi i framtiden låta alla som vill delta i rättegången sätta sig framför närmaste kamera, trycka på anslutningen till sessionssalen och sedan börja tala för sin sak?
För min del tror jag inte på en sådan utveckling inom överskådlig tid. De saker som prövas i våra domstolar är i allmänhet oerhört viktiga för de inblandade. Förfarandet måste därför vara utformat så att det garanterar en omsorgsfull prövning. Den som skall redogöra för sin sak kommer mycket bättre till sin rätt om han finns i samma rum som åhörarna. Den som vill försöka göra upp i godo med sin motpart har stora svårigheter att göra det om han är hänvisad till att se och tala med honom via en TV-skärm. Och den som skall förhöra någon i bevissyfte har mycket lättare att ställa de relevanta frågorna om den hörde finns i rummet än om han bara syns i TV-rutan.
Jag menar alltså att vi bör behandla videotekniken lika försiktigt som vi har behandlat telefonen. Domstolarna skall inte bli någon sorts banbrytare när det gäller videokonferenser. Det normala sättet att hålla en domstolsförhandling skall vara det som vi är vana vid: med alla inblandade närvarande samtidigt i samma rum. Videon är visserligen ett mycket bättre redskap än telefonen men det skall ändå ses som ett undantag att videon ersätter den personliga närvaron i sessionssalen. Det är med den utgångspunkten som jag har utformat mina förslag till författningsändringar.
16.5.3 Partens rätt att själv välja hur han vill inställa sig
Våra nuvarande regler om hur parter skall inställa sig till rättens förhandlingar bygger på att parten alltid har rätt att komma personligen. De möjligheter som finns att helt utebli, att komma genom ombud eller att delta genom telefon är just möjligheter för parten att genomföra rättegången på ett enklare sätt. Men det har aldrig varit aktuellt att tumma på partens rätt att komma till domstolen när han själv vill det.
Bilaga 3 SOU 2001:103
460
Frågan kommer emellertid i ett nytt läge om vi skall införa möjligheter till närvaro genom förmedling av tekniska anordningar. Det finns stora besparingar att göra om personer som är berövade sin frihet kan delta i rättegångar genom att sitta framför en kamera på den plats där de förvaras i stället för att transporteras till de domstolar där det hålls rättegångar. Skall man alltså av besparingsskäl införa regler som kan innebära att den som är berövad sin frihet inte får föra talan om att återfå denna frihet under samma villkor som andra medborgare får processa om kanske avsevärt mindre viktiga saker?
Enligt min mening kan det inte bli aktuellt att i några mål eller ärenden i domstol inskränka partens rätt att själv – oavsett om han är berövad sin frihet eller ej – välja hur han vill inställa sig till en domstolsförhandling. I många fall skulle sådana inskränkningar sannolikt strida mot våra åtaganden enligt konventionen (d. 4 nov. 1950) angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som gäller som lag här i landet (SFS 1994:1219). Och – lika viktigt – är att sådana inskränkningar skulle strida mot vad som rimligen är en allmän uppfattning i vårt land om hur en rättvis rättegång bör vara anordnad.
En annan sak är att personer som inte är parter i rättegångar utan skall höras i bevissyfte inte kan göra anspråk på att bli transporterade till rättegångar om de kan höras på billigare sätt. Till detta återkommer jag i avsnittet om bevisupptagning.
16.5.4 En parts inflytande på frågan hur motparten skall inställa sig
En förutsättning för att en part skall inställa sig genom bild- och ljudöverföring bör alltså vara att han vill det själv. Men vilket inflytande bör en part ha på frågan om motparten skall få vara närvarande genom bild- och ljudöverföring eller om bevis skall tas upp på det sättet? Enligt min uppfattning bör det vara rätten som bestämmer i dessa frågor. Ingen av parterna bör ha någon vetorätt. Men självfallet bör rätten normalt inhämta parternas uppfattning innan beslut fattas.
Bilaga 3
461
16.5.5 Kallelser och påföljder för utevaro
Reglerna om telefonanvändning vid rättegången bygger helt och hållet på frivillighet. Rätten kan alltså inte i sina kallelser hota den som inte vill medverka med någon påföljd och det går inte heller att döma ut någon påföljd exempelvis om ett vittne som skall höras per telefon inte svarar när rätten ringer upp. Såvitt jag känner till har detta system inte medfört några praktiska nackdelar av betydelse. Till detta har förstås bidragit att den som inte vill medverka kan räkna med att bli kallad att inställa sig på vanligt sätt inför rätten.
Jag anser att parters och andras medverkan genom bild- och ljudöverföring också bör bygga på frivillighet. Också med en sådan ordning finns mycket att vinna för att åstadkomma effektivitet vid handläggningen av mål och ärenden.
16.5.6 Video eller bild- och ljudöverföring?
Domstolsverket har i sin rapport kallat det aktuella sättet att överföra bild och ljud för videoteknik. Jag är själv inte särskilt tekniskt begåvad och jag vet inte exakt vad man brukar mena med ordet video. Men för min del tänker jag i första hand på den apparat som man ansluter till TV:n och laddar med filmer som man sedan kan se i rutan. För att undvika missförstånd och för att jag gärna vill använda svenska ord kommer jag i fortsättningen att kalla tekniken för bild- och ljudöverföring.
16.5.7 Lagtekniska frågor
Var hålls sammanträdet?
En given utgångspunkt när man lagtekniskt vill lösa frågan om videoteknik som ersättning för inställelse till domstolen är de regler som nu finns om telefonanvändning i rättegång. Som framgått av redogörelsen i det föregående är reglerna om parts utförande av talan per telefon och reglerna om bevisupptagning per telefon uppbyggda på olika sätt. Reglerna i 42 kap. l0 och 20 §§ samt 47 kap. 10 § RB om parts utförande av talan per telefon bygger på den konstruktionen att hela sammanträdet i dessa fall hålls per telefon. Reglerna om bevisupptagning per telefon bygger i stället på att
Bilaga 3 SOU 2001:103
462
sammanträdet hålls på vanligt sätt i rättens lokaler och att den hörde personen deltar i sammanträdet via sin telefon.
I den lag om telefonanvändning som föregick den nuvarande lagstiftningen (lagen /1979:103/ om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång) byggde regleringen även när det gällde parternas medverkan på att det hölls ett sammanträde inför rätten vid vilket det under vissa förutsättningar gick att utföra talan och höras per telefon. Reglernas konstruktion var alltså, även när det gällde parternas medverkan, av samma slag som dagens reglering när det gäller bevisupptagning per telefon.
Varför har lagstiftaren gått över till en konstruktion av reglerna som bygger på att det inte hålls något sammanträde i rättens lokaler utan att hela sammanträdet sköts per telefon? Svaret finns i RU:s betänkande SOU 1982:26 s. 315. Där står följande:
Enligt reglerna för försöksverksamheten anses en förhandling äga rum på den plats där rätten är samlad och parterna tillåts vid den förhandlingen att utföra sin talan m.m. per telefon. Enligt vår mening bör fiktionen med ett sammanträde inför rätten nu överges. Man bör tala om att sammanträde hålls per telefon utan att man anger t.ex. en plats för sammanträdet.
I det fortsatta lagstiftningsarbetet kommenterades inte dessa rader.
Motiveringen är inte övertygande. RU talar om att det är en fiktion att det hålls ett sammanträde inför rätten. Jag håller inte med om det. Även om båda parterna skulle delta per telefon, finns rätten på plats i ett sammanträdesrum. Sammanträdet är annonserat i förväg genom att en uppropslista har anslagits och allmänheten har möjlighet att komma in och lyssna. Det är då som jag ser det inte bara en fiktion att det hålls ett sammanträde inför rätten utan det är en korrekt beskrivning av verkligheten. Dessutom är det enligt min erfarenhet i regel bara en av parterna som deltar i sammanträdet per telefon, eftersom han befinner sig långt från domstolens lokaler, medan rätten och den andra parten finns i rättens lokaler. Att då – som lagen gör – säga att sammanträdet hålls per telefon är närmast missvisande.
Det finns alltså goda skäl – oberoende av hur det går med de nya reglerna om bild- och ljudöverföring i domstol – att ändra de nuvarande reglerna. Och det blir alldeles nödvändigt att ändra dem när man genomför rättsliga möjligheter att höra parter och andra genom bild- och ljudöverföring. När detta genomförts kan det inträffa att en av parterna hörs per telefon, en part sitter i rättens
Bilaga 3
463
lokaler och en tredje part deltar genom att sitta framför en videokamera i en polisstation i närheten av sin bostad. Här kan man inte säga att sammanträdet hålls per telefon eller genom bild- och ljudöverföring. Det enda hållbara är att utgå från att sammanträdet hålls i rättens lokaler och att parter och andra kan vara närvarande i vanlig bemärkelse eller genom förmedling av tekniska anordningar.
Mina förslag till lagändringar är konstruerade i enlighet med det som jag nu har sagt.
Reglernas placering i RB
Reglerna om telefonanvändning i rättegångar är placerade i RB:s fjärde avdelning som handlar om rättegången i tingsrätt. Här finns det en regel för förberedelsesammanträde i tvistemål (42 kap. 10 §), en för huvudförhandling i anslutning till ett sådant förberedelsesammanträde (42 kap. 20 § tredje stycket), en för förberedelsesammanträde i mål om allmänt åtal (45 kap. 13 § tredje stycket), en för förberedelsesammanträde i mål om enskilt åtal (47 kap. 10 §) samt två för bevisupptagning (43 kap. 8 § fjärde stycket och 46 kap. 7 § andra stycket). Genom hänvisningar i reglerna för hovrätt och Högsta domstolen gäller reglerna i tillämpliga delar även under rättegången i högre rätt.
Denna lagstiftningsteknik har varit godtagbar för telefonanvändningen. De tänkta reglerna om bild- och ljudöverföring avses emellertid få ett vidare tillämpningsområde och i princip gälla för alla förhandlingar som kan hållas inför domstol. Det blir då alltför otympligt och svårtillgängligt att placera reglerna så att det i princip behövs en regel för varje typ av förhandling och för varje domstolsinstans.
Jag föreslår därför att reglerna om parts närvaro genom bild- och ljudöverföring och genom telefon placeras i RB:s avdelning om rättegången i allmänhet. Reglerna för tvistemål bör placeras i 11 kap. och blir då gällande för alla förhandlingar i tvistemål i alla tre domstolsinstanserna. Genom hänvisning i 20 kap. blir reglerna tillämpliga även för målsäganden i brottmål. I 20 kap. bör även placeras en ny regel om åklagarens inställelse till domstolsförhandlingar. Reglerna om den misstänkte bör placeras i 21 kap. och blir då precis som reglerna i 11 kap. tillämpliga för alla förhandlingar i brottmål i alla tre domstolsinstanserna. Reglerna om bevisupptagning slutligen bör placeras i 35 kap. som handlar om bevisning i
Bilaga 3 SOU 2001:103
464
allmänhet. De nuvarande reglerna i RB:s fjärde avdelning samt hänvisningarna i femte och sjätte avdelningarna kan upphävas.
16.6 Förslag till lagreglering
16.6.1 Tvistemål
Förberedelsesammanträden
Det är nu tillåtet med sammanträde för muntlig förberedelse per telefon i två situationer. Den första är att det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter. Härmed avses främst sammanträden i mål rörande mindre komplicerade tvister eller sammanträden som rör avgränsade frågor inom mer omfattande mål (se prop. 1986/87:89 s. 200). Den andra situationen är att ett vanligt sammanträde skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträde hålls inför rätten. Telefonsammanträde med stöd av denna bestämmelse kan bli aktuellt dels i mål som rör bagatellbelopp och dels i mål om större belopp, där den fråga som kräver sammanträde framstår som mindre betydelsefull.
När det nu skall införas regler som möjliggör att en part deltar genom bild- och ljudöverföring är det självklart att detta skall kunna ske i samma utsträckning som han nu kan delta genom telefon. Men eftersom bild- och ljudöverföringen är överlägsen telefonen när det gäller möjligheten för rätten att tillgodogöra sig partens framställning och när det gäller partens möjligheter att uppfatta vad som pågår i rättssalen, bör möjligheterna att delta genom bild- och ljudöverföring vara större än möjligheterna att delta genom telefon. Enligt min mening innebär det dock inte att rekvisiten i lagtexten för att en part skall tillåtas att delta genom bild- och ljudöverföring behöver vara annorlunda än rekvisiten för att han skall få delta genom telefon. I stället får rätten vid sin prövning av om rekvisiten är uppfyllda ta hänsyn till att bild- och ljudöverföringen är överlägsen telefonen.
Det som jag nu har sagt avser även förberedelsesammanträden i högre rätt.
Bilaga 3
465
Huvudförhandlingar
För närvarande finns det – med undantag för vissa huvudförhandlingar i förenklad form i tingsrätt – inga möjligheter att låta parterna inställa sig till huvudförhandling i tvistemål genom telefon. Skälet till detta är att utrymmet för telefonanvändning under huvudförhandlingsskedet i praktiken är begränsat, eftersom det i de fall, där huvudförhandling över huvud taget skall hållas, nästan alltid torde vara till fördel för utredningen i målet att förhandlingen äger rum på vanligt sätt direkt inför rätten (se prop. 1986/87:89 s. 219).
Saken kommer emellertid i ett annat läge när det gäller frågan om en part kan få vara närvarande genom bild- och ljudöverföring. Inte heller den tekniken kan någonsin bli likvärdig med personlig närvaro. Men visst finns det tvistemål där man – med hänsyn till det ringa värdet av det som parterna tvistar om – gott och väl skulle nöja sig med att en part hördes genom bild- och ljudöverföring om man på det sättet kunde bespara honom en dyrbar och tidsödande resa. Ett praktexempel är de tvistemål om felparkering som enligt lag skall handläggas av domstolen i den ort där parkeringen skett. Den skåning eller norrbottning som blir instämd för felparkering på Arlanda flygplats måste alltså resa till huvudförhandling i Sollentuna tingsrätt för att tala för sin sak. Självklart vore det bra om han i stället kunde sätta sig framför en videokamera i sin hemort och berätta om parkeringen. Och även i dispositiva tvistemål som rör större värden och mera komplicerade förhållanden bör det finnas ett inte oväsentligt utrymme för att låta en part närvara genom bild- och ljudöverföring.
Jag föreslår alltså att det i RB införs en möjlighet att låta parter i tvistemål vara närvarande vid huvudförhandlingen genom bild- och ljudöverföring. Reglerna härom bör utformas på samma sätt som reglerna om närvaro genom bild- och ljudöverföring eller telefon vid förberedelsesammanträde.
Jag har hittills talat om det fallet att parten över huvud taget inte befinner sig i rättens lokaler, alltså fall där parten saknar ombud eller där både parten och hans ombud deltar genom bild- och ljudöverföring. En annan sak är att parten kan vilja ha sitt ombud närvarande i sessionssalen och själv delta genom bild- och ljudöverföring. Detta är möjligt redan enligt gällande rätt, där det i tvistemål enligt 11 kap. 5 § RB alltid finns en möjlighet för rätten att låta parten inställa sig genom ombud i stället för personligen.
Bilaga 3 SOU 2001:103
466
Om parten finns närvarande genom bild- och ljudöverföring, bör det i regel – i varje fall i dispositiva mål – inte vara något som hindrar att han inte är personligen närvarande i rättssalen utan är där genom sitt ombud.
16.6.2 Brottmål
Förhandlingar där det prövas om den som är anhållen skall häktas – 24 kap. 14 § RB
En fråga om häktning väcks i regel genom att åklagaren begär att rätten häktar en misstänkt som är anhållen. Rätten skall då enligt 24 kap. 13 § RB hålla förhandling i häktningsfrågan. Vid förhandlingen skall enligt 24 kap. 14 § RB den anhållne vara närvarande om det inte finns synnerligt hinder. Denna bestämmelse innebär i sig inget hinder mot att den anhållne är närvarande genom ett rättegångsombud. Frågan om han skall vara närvarande personligen regleras av 21 kap. 2 § tredje stycket RB enligt vilken bestämmelse han skall infinna sig personligen till sammanträdet om hans närvaro kan antas främja syftet med sammanträdet. I praktiken förekommer det knappast att häktningsförhandlingar avseende den som är anhållen hålls utan att den anhållne har inställts till förhandlingen (se Fitger, Rättegångsbalken I 2, 21:9, där det sägs att den misstänkte praktiskt taget alltid är skyldig att infinna sig personligen till förhandlingen).
En ordning där den anhållne inte transporterades till rättens lokaler utan placerades framför en videokamera på polisstationen skulle spara mycket pengar, framför allt för transport av de anhållna. Frågan är om det är möjligt att ordna häktningsförhandlingarna på det sättet med hänsyn till våra åtaganden enligt konventionen (d. 4 nov. 1950) angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen gäller som lag här i landet (SFS 1994:1219).
Enligt konventionens artikel 5 3. skall envar som är berövad friheten på grund av att han är misstänkt för brott ofördröjligen ställas inför en domare. Kan det anses tillräckligt att detta sker genom att han ställs inför en kamera och att det som han har att säga förmedlas till domaren genom bild- och ljudöverföring? Frågan har ännu inte prövats av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
Bilaga 3
467
Jag anser att man tills vidare bör tolka konventionstexten enligt dess ordalydelse vilket innebär att den föreskriver att den anhållne personligen, utan förmedling av tekniska hjälpmedel, skall ställas inför domaren. Redan av detta skäl bör det alltså inte, vare sig den anhållne går med på det eller ej, bli möjligt att hålla den första häktningsförhandlingen genom bild- och ljudöverföring.
Jag föreslår således inga ändringar i reglerna om förhandlingar enligt 24 kap. 14 § RB där det skall beslutas om den som är anhållen skall häktas.
Frågor om häktning av den som inte är anhållen – 24 kap. 17 § RB
I vissa fall har rätten enligt 24 kap. 17 § RB att pröva frågor om häktning av personer som befinner sig på fri fot. Det kan gälla personer som befinner sig utomlands där ett häktningsbeslut av domstol kan vara en förutsättning för att den misstänkte skall utlämnas till Sverige. Det kan också gälla personer som står under åtal vid domstolen men som håller sig undan på så sätt att det inte går att hålla huvudförhandling. Det rör alltså väsentligen personer som inte är närvarande inför rätten och i regel ger lagen möjlighet att hålla förhandling i deras utevaro. Det finns inga skäl att för dessa udda fall komplicera regelsystemet med regler om förhandling genom bild- och ljudöverföring.
När en person som häktats i sin utevaro har gripits, skall rätten enligt 24 kap. 17 § fjärde stycket RB hålla förhandling i häktningsfrågan. Till dessa förhandlingar inställs i princip alltid den misstänkte personligen. Av de skäl som jag åberopat när det gäller förhandling enligt 24 kap. 14 § RB bör det inte heller beträffande förhandlingar enligt 24 kap. 17 § fjärde stycket RB införas en ordning som gör det möjligt att låta den häktade företräda inför rätten genom bild- och ljudöverföring.
Nya häktningsförhandlingar avseende den som redan är häktad
Om en misstänkt har häktats, skall rätten i princip ompröva häktningsfrågan genom att hålla en förhandling var fjortonde dag (24 kap. 18 § RB). Den häktade har i dessa situationer redan fått framträda personligen inför rätten som har prövat graden av misstanke och de skäl som åberopas för häktning. De fortsatta häktnings-
Bilaga 3 SOU 2001:103
468
förhandlingarna i målet syftar till att pröva om skälen för häktning fortfarande är hållbara och om förundersökningen bedrivs med tillbörlig skyndsamhet. Enligt min mening bör det i många fall vara möjligt för rätten att göra denna prövning med lika stor säkerhet vare sig den häktade uppträder personligen inför rätten eller om han inställer sig genom bild- och ljudöverföring. Det skulle kunna anses tala för att man inför en möjlighet att utan den häktades samtycke låta honom inställa sig vid rätten genom bild- och ljudöverföring. Härvid måste man sannolikt undanta de fall där misstankarna under utredningens gång har utvidgats till att avse brott som inte var aktuella när den häktade senast inställde sig till rätten på vanligt sätt.
Som jag varit inne på i avsnitt 17.5.3 bör man emellertid inte i något mål kunna förhindra någon människa – han må vara berövad sin frihet eller ej – att inställa sig på vanligt sätt till en domstolsförhandling i ett mål där han är part. Jag föreslår därför inte att det införs någon möjlighet att mot den häktades vilja hålla omhäktningsförhandling med den häktade närvarande genom bild- och ljudöverföring. Det finns inte heller skäl att komplicera systemet genom att införa möjligheter till detta i de fall den häktade samtycker till det. Jag tror nämligen knappast att någon häktad skulle ge ett sådant samtycke.
Andra förhandlingar under förundersökningen i brottmål
Under förundersökningen i ett brottmål kan det hållas förhandling om reseförbud (25 kap. 3 och 5 §§ RB), kvarstad (26 kap. 2 och 4 §§ RB) och beslag (27 kap. 5 och 6 §§ RB). I dessa fall möter det inte några betänkligheter att införa en möjlighet för den misstänkte som så önskar att medverka genom bild- och ljudöverföring. Jag föreslår att en sådan möjlighet öppnas. Angående hur regeln bör vara utformad hänvisar jag till mitt förslag till 21 kap. 1 a § RB.
Bilaga 3
469
Sammanträde för förberedelse
Om det finns särskilda skäl, får rätten hålla sammanträde för förberedelse i ett mål om allmänt åtal. Till detta sammanträde skall parterna kallas. Det finns möjligheter att hålla sammanträdet även om någon av dem som har kallats uteblir. Ett sammanträde får hållas per telefon under samma förutsättningar som ett förberedelsesammanträde i tvistemål (45 kap. 13 § RB).
I mål om enskilt åtal finns det regler om förberedelsesammanträden som i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande regler för tvistemål (47 kap. 9 och 10 §§ RB). Hovrätten kan hålla förberedelsesammanträden enligt 51 kap. 10 § tredje stycket RB.
Av samma skäl som jag har anfört när det gäller förberedelsesammanträden i tvistemål bör det i brottmål införas en möjlighet att låta en part närvara genom bild- och ljudöverföring.
Huvudförhandling
Alla brottmål som skall prövas i sak avgörs efter en huvudförhandling till vilken parterna skall kallas (45 kap. 15 § och 47 kap. 23 § RB). Den tilltalade skall enligt huvudregeln inställa sig personligen (21 kap. 2 § RB). Ett undantag gäller dock för det fall då rätten enligt särskilda regler (46 kap. 15 § RB) kan avgöra målet trots att den tilltalade inte har inställt sig. Det är väsentligen fall där det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening eller förordnande att en tidigare ådömd påföljd skall avse även det nya brottet. I de fallen kan alltså rätten nöja sig med att kalla den tilltalade att inställa sig personligen eller genom ombud. Enligt 45 kap. 15 § andra stycket RB skall rätten samtidigt i kallelsen erinra honom om att målet kan komma att avgöras trots att han inte inställer sig.
Under åren 1979–1987 gällde lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång. Enligt denna lag, som gällde för två hovrätter och tio tingsrätter, fick part utföra sin talan och höras per telefon vid huvudförhandling i brottmål vari det inte fanns anledning att döma till annan påföljd än böter. Denna möjlighet försvann den l januari 1988. Nu finns det, precis som i tvistemålen, inga lagliga möjligheter att låta en part delta i en huvudförhandling i ett brottmål genom telefon.
Frågan om den tilltalade skall få delta i huvudförhandlingen genom bild- och ljudöverföring kan begränsas till att avse de fall då
Bilaga 3 SOU 2001:103
470
detta sker i den tilltalades eget intresse. Det kan tänkas att tilltalade som enligt gällande regler uteblir från förhandlingar som kan hållas i deras utevaro skulle ha varit närvarande genom bild- och ljudöverföring om den möjligheten hade funnits. Att införa en möjlighet för den tilltalade att vara närvarande genom bild- och ljudöverföring i dessa fall innebär en förbättring av rättssäkerheten. Jag föreslår därför att det införs en möjlighet för den tilltalade att vara närvarande vid huvudförhandlingen genom bild- och ljudöverföring i de fall straffet kan förutses komma att stanna vid böter.
Frågan är om man kan gå längre. Rättens ansvar för att straffdomen är riktig är i princip detsamma vare sig straffet stannar vid böter eller bestäms till flera års fängelse. När det gäller prövningen av skuldfrågan borde det rätteligen inte vara straffskalan utan skuldfrågans komplexitet som avgör om den tilltalade måste inställa sig personligen i rättens lokaler. Jag kan därför inte se att det finns något principiellt hinder mot att skuldfrågan även i grova brottmål prövas trots att den tilltalade inte är närvarande annat än genom bild- och ljudöverföring. Det avgörande bör vara om skuldfrågan är enkel eller svår att utreda.
Men i de grova brottmålen finns det andra skäl som talar mot att göra avkall på kravet att den tilltalade inställer sig personligen. Ett är att påföljdsfrågan inte kan bli lika väl genomlyst om den tilltalade inte finns i rättens lokaler. Förmedling via tekniska hjälpmedel kan aldrig ersätta den personliga kontakten när det gäller de ofta svåra avväganden som måste göras vid påföljdsval och straffmätning. Härtill kommer att den personliga inställelsen i rättens lokaler kan vara av värde ur kriminalpolitisk synvinkel. Av dessa skäl vill jag inte föreslå att det införs möjligheter för den tilltalade att medverka via bild- och ljudöverföring i de brottmål i tingsrätt som kan rendera ett strängare straff än böter.
Det förhåller sig inte riktigt på samma sätt när det gäller huvudförhandlingar i brottmål i högre rätt. I de målen har den tilltalade redan inställt sig inför en domstol. Parterna vill ofta att den högre rätten skall göra en omprövning av det material som tingsrätten redan prövat. Det kan i varje fall inte generellt sägas att den personliga kontakten är lika värdefull som i tingsrätten. Dessutom ligger det knappast något kriminalpolitiskt värde i att den tilltalade inställer sig till den högre rätten när han redan tidigare inställt sig i tingsrätten. Slutligen är ofta en inställelse till den högre rätten förenad med större besvär för den tilltalade än en inställelse inför
Bilaga 3
471
tingsrätten på grund av att resan dit är längre. Jag anser därför att det bör införas en möjlighet för den tilltalade att inställa sig till huvudförhandling i hovrätt och i Högsta domstolen genom bildoch ljudöverföring oberoende av vilket straff som det är fråga om i målet.
Man kan fråga sig var den tilltalades försvarare bör vara under en huvudförhandling där den tilltalade är närvarande genom bild- och ljudöverföring. Enligt min mening ligger det närmast till hands att han sitter vid sin klients sida. Men detta är en lämplighetsfråga som det ytterst bör få ankomma på den tilltalade och försvararen att avgöra. Hänsyn bör självfallet tas till kostnadsaspekten.
Målsäganden
En målsägande som biträder åtalet eller för talan jämte åklagaren eller som skall höras i anledning av åtalet skall enligt 45 kap. 15 § RB kallas till huvudförhandlingen. Hans skyldighet att inställa sig personligen regleras av 11 kap. 5 § RB som enligt 20 kap. 14 § första stycket RB även gäller för målsäganden i brottmål. Reglerna gäller även för en målsägande som inte för talan.
Beträffande målsäganden bör samma regler gälla som för part i tvistemål. Jag föreslår alltså att det skall bli möjligt för en målsägande att inställa sig till huvudförhandlingen genom bild- och ljudöverföring.
Åklagaren
Åklagaren skall kallas till förhandlingar i mål där han är part (se när det gäller huvudförhandling 45 kap. 15 § RB). Han är skyldig att komma personligen. Om han inte kommer till en huvudförhandling, skall den ställas in och sättas ut till en annan dag (46 kap. 2 § första stycket 1 RB). När det gäller andra förhandlingar står det inte uttryckligen i lagen vad som händer om åklagaren uteblir. Rimligen bör även sådana förhandlingar ställas in.
Det bör införas en uttrycklig möjlighet för åklagaren att inställa sig till förhandlingar inför rätten genom bild- och ljudöverföring. Några begränsningar i hans rätt att inställa sig på det sättet bör inte införas i RB. I den mån det behövs någon begränsning bör föreskrifter om det kunna meddelas av Riksåklagaren. Annars får det
Bilaga 3 SOU 2001:103
472
ankomma på åklagaren att själv avgöra om målet är sådant att han inte behöver vara närvarande i sessionssalen på vanligt sätt.
16.6.3 Bevisupptagning
Enligt gällande rätt kan vittnesutsagor och andra muntliga bevis tas upp per telefon (43 kap. 8 §, 46 kap. 7 §, 50 kap. 17 §, 51 kap. 17 §, 52 kap. 11 § och 55 kap. 15 § RB). En av två förutsättningar måste föreligga för att det skall vara möjligt. Den ena är att det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Den andra är att en bevisupptagning enligt vanliga regler skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på sådant sätt.
Möjligheten att ta upp bevis per telefon tillämpas flitigt av domstolarna. Många huvudförhandlingar som annars hade fått ställas in har kunnat räddas genom att vittnen som befunnit sig på resa har kunnat höras per telefon. I många fall har domstolarna inte brytt sig om att kalla den hörde att inställa sig hos en annan domstol eller på en polisstation utan låtit honom tala i telefon från det ställe där han har befunnit sig, exempelvis från sin sommarstuga. Såvitt jag känner till har detta inte medfört några olägenheter.
Enligt min uppfattning bör det finnas ett större utrymme för att ta upp bevisning genom bild- och ljudöverföring än genom telefon. Det innebär inte att lagens rekvisit behöver utformas på olika sätt för telefonförhör respektive för bild- och ljudöverföring. Eftersom bild- och ljudöverföringen är överlägsen telefonen står det ändå klart att en stor del av de bevis som man nu inte anser sig kunna ta upp per telefon i framtiden kan tas upp genom bild- och ljudöverföring.
För tydlighetens skull vill jag påpeka en sak. Under de senaste åren har det i ökad omfattning kommit propåer från vittnen och målsäganden i brottmål att de skall få höras per telefon av det skälet att det är obehagligt att sitta i sessionssalen och konfronteras med den misstänkte. Ibland kan de till och med frukta för sin säkerhet. Detta är emellertid enligt lagen inget skäl för att hålla förhöret per telefon och jag anser inte att det heller för närvarande bör vara något skäl för att använda bild- och ljudöverföring. För den misstänktes rättssäkerhet är det viktigt att de bevis som finns mot honom tas fram i ljuset på ett sådant sätt att deras
Bilaga 3
473
vederhäftighet kan granskas kritiskt. För personer som känner obehag anvisar lagen en särskild metod: den person som den hörde är rädd för får gå ut ur rättssalen när förhöret hålls (36 kap. 18 § och 37 kap. 3 § RB). Men jag är medveten om att hot mot vittnen är ett problem för rättskipningen och att frågan är föremål för överväganden i andra sammanhang.
Precis som när det gäller det nuvarande systemet för bevisupptagning per telefon bör systemet bygga på att det är domstolen som själv bestämmer hur beviset skall tas upp men att domstolen självfallet bör inhämta parternas uppfattning i frågan.
Som jag har varit inne på tidigare bör systemet bygga på frivillighet på så sätt att det inte händer den hörde något om han inte kommer till den plats där han skall ställas inför kameran. Men om förhöret väl kommer till stånd, gäller naturligtvis vanliga regler för förhör. Det innebär t.ex. för ett vittne att han i princip är skyldig att avlägga ed och svara på de frågor som han får. Om han inte gör det, kan han drabbas av påföljder enligt regler i 36 kap. RB.
I brottmål förekommer det ibland att den som skall höras är berövad sin frihet genom att han är häktad eller intagen på kriminalvårdsanstalt. Kan man då spara pengar genom att höra en sådan person genom bild- och ljudöverföring i stället för att ta honom till rätten? Om de lagliga förutsättningarna finns, går det självfallet bra om han går med på det. Men vad händer om han inte går med på det? Det är naturligtvis möjligt att med tvång placera honom i ett rum där det finns en videoutrustning och slå på den. Om rätten då får kontakt med honom, gäller vanliga regler om förhör och tvångsmedel. Men jag tror att detta är en olämplig metod för vittnesförhör och vill rekommendera att de som är berövade sin frihet precis som andra människor får inställa sig vid domstolen för att vittna om de inte frivilligt sätter sig framför kameran.
16.6.4 Hur skall muntliga bevis protokolleras?
Berättelser som lämnas under förhör i bevissyfte i domstol får i stället för att antecknas i domstolens protokoll tas upp på fonetisk väg, dvs. genom att ljudet spelas in på en bandspelare (6 kap. 9 § RB). I dag torde det sällan eller aldrig förekomma att förhör tas upp på något annat sätt.
Hovrättsprocessutredningen har i betänkandet SOU 1995:124 föreslagit att förhör i bevissyfte skall få protokolleras genom att
Bilaga 3 SOU 2001:103
474
spelas in på videoband under förutsättning dels att den hörde samtycker till att inspelning sker, dels att domstolen inte anser det olämpligt (s. 242 f. och 337 f.). Det är dock endast det förstnämnda rekvisitet som återspeglas i lagtextförslaget. Utredningen menar att betänkligheterna mot videoinspelningar av förhör, bl.a. hänsynen till den hördes integritet och personliga säkerhet, är så starka att förslag som innebär en allmän möjlighet för domstolarna att spela in förhör på video inte bör läggas fram, i vart fall inte utan en djupare analys av för- och nackdelar med en sådan ordning.
Jag delar den uppfattningen och är alltså inte beredd att som en konsekvens av förslaget om bevisupptagning genom bild- och ljudöverföring föreslå att alla förhör som hålls på sådant sätt också skall spelas in på video. Berättelserna måste självfallet protokolleras men detta kan – precis som i dag – ske genom att ljudet spelas in på en bandspelare. För detta krävs inga ändringar i 6 kap. RB.
16.6.5 Domstolsärenden
Vid de allmänna domstolarna handläggs tvistemål och brottmål enligt RB. Dessutom handläggs ett stort antal ärenden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Ibland håller rätten sammanträde i dessa ärenden. Sådana sammanträden kan hållas per telefon i enlighet med vad som nu gäller för förberedelsesammanträde i tvistemål enligt RB. Vid ett sammanträde kan även förhör med vittnen och sakkunniga äga rum per telefon enligt RB:s regler.
De regler som jag föreslår om parts närvaro vid förberedelsesammanträde och bevisupptagning genom bild- och ljudöverföring bör bli tillämpliga även vid sammanträden i domstolsärenden.
16.6.6 Konkursärenden
Enligt 16 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) gäller RB:s bestämmelser i tillämpliga delar i konkursärenden, om det inte sägs något annat i konkurslagen. Om handläggningen sker vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån. Det innebär att de regler som jag har föreslagit om parts närvaro genom bild- och ljudöverföring i tvistemål skulle komma att gälla även för konkursärenden.
Bilaga 3
475
Jag vill emellertid härutöver föreslå att det formellt sett även blir möjligt för den som skall inställa sig vid ett sammanträde i ett konkursärende att göra det per telefon.
För det första finns det enligt min mening ett behov av denna möjlighet i ärendena om gäldenärs försättande i konkurs. Det kan t.ex. tänkas att borgenären vill slippa komma till förhandlingen när han ganska säkert räknar med att gäldenären kommer att utebli.
För det andra finns det ett behov av att vid förhandlingar under handläggningen av konkursen låta dem som skall inställa sig, exempelvis den som skall avlägga bouppteckningsed, göra det per telefon. I normalfallet bör visserligen gäldenären inställa sig i domstolen för att avlägga ed. Men det finns situationer när detta framstår som onödigt. Jag tänker framför allt på de fall där det är likvidatorn för ett bolag som skall avlägga eden.
De angivna förändringarna bör föranleda en ändrad lydelse av 16 kap. 2 § konkurslagen. Den kommer att gälla för alla förhandlingar i konkursärenden, även exempelvis häktningsförhandlingar enligt 6 kap. 11 § konkurslagen. Eftersom det krävs samtycke från den som berörs för att det skall bli aktuellt med annat än personlig inställelse, torde utrymmet för att tillämpa den nya möjligheten när det gäller häktningsförhandlingar att bli ringa.
Enligt min mening är det angeläget att förslagen om telefonmedverkan i konkursärenden genomförs snarast, även om reglerna om bild- och ljudöverföring kräver längre tid att överväga.
16.6.7 Förbudet att fotografera i rättsalen
Enligt 5 kap. 9 § RB får fotografi inte tas i rättssalen. Förbudet tillkom när det inte var möjligt att tekniskt ta upp bilder på annat sätt än genom det som vi i dagligt tal kallar fotografering, alltså med ljuskänslig film som framkallas med kemiska medel. I prop. 1979/80:87 s. 12 uttalade departementschefen att förbudet även torde avse elektronisk bildupptagning såsom vid inspelning för TV. Han ansåg att förbudet var väl avgränsat.
Hovrättsprocessutredningen har som jag tidigare redogjort för föreslagit att förhör i bevissyfte under vissa förhållanden skall få protokolleras genom att spelas in på videoband. För att detta inte skall strida mot fotograferingsförbudet har utredningen föreslagit att paragrafens ord ”fotografi får inte tas i rättssalen” byts ut mot ”fotografering eller annan bildupptagning får inte ske i rättssalen i
Bilaga 3 SOU 2001:103
476
annat fall än som avses i 6 kap. 9 § första stycket” (SOU 1995:124 s. 336).
Det kan inte klart anses framgå av vare sig den nu gällande eller den föreslagna lagtexten om fotograferingsförbudet även omfattar direktsändning av bild och ljud från sessionssalen (se härtill JO 1992/93 s. 34 och Henrik Edelstam i JT 1995/96 s. 916 f.). Min uppgift är inte att skapa klarhet i den uppenbarligen komplicerade frågan. Men däremot måste jag se till att det klart framgår av paragrafen att den inte hindrar att ljud och bild genom rättens försorg förmedlas på elektronisk väg från sessionssalen till en person som befinner sig på annat håll. Det gör jag på enklast möjliga sätt. Jag föreslår att den aktuella meningen i paragrafen får lydelsen ”Fotografering eller annan bildupptagning får inte ske i rättssalen i andra fall än som avses i 11 kap. 4 a §, 20 kap. 14 a § första stycket, 21 kap. 1 a § och 35 kap. 15 §”. Efter denna lagstiftningsåtgärd torde lagen inte kunna tolkas på annat sätt än att fotograferingsförbudet även omfattar all direktsändning av bild och ljud från sessionssalen under en förhandling.
477
Bilaga 4
Försöksverksamhet
med
videokonferens
i rättgång i allmän domstol
– delredovisning av ett regeringsuppdrag –
Domstolsverkets rapport 2001:3
Bilaga 4 SOU 2001:103
478
Bilaga 4
479
Innehållsförteckning
Sammanfattning...............................................................................481
1 Uppdraget...............................................................................483 2 Bakgrund.................................................................................483
3 Försökslagstiftningen ............................................................484 3.1 Tillämpningsområdet..................................................484 3.2 Försöksdomstolar.......................................................485 3.3 S.k. värddomstolar ......................................................486
4 Genomförandet av försöksverksamheten.............................486 4.1 Projektorganisation ....................................................486 4.2 Val och utveckling av utrustning ...............................486 4.3 Placering av utrustning...............................................487 4.4 Installationer av utrustningar.....................................488 4.5 Information och utbildning .......................................488 5 Samverkan inom rättsväsendet..............................................489
6 Utvärdering av försöksverksamhet.......................................490 6.1 Inledning .....................................................................490 6.2 Rapporteringsrutiner för domstolarna......................490 6.3 Antal rapporter angående videokonferens................491 6.4 Initiativ till videokonferens........................................492 6.5 Anledning till användningen av videokonferens ......492 6.6 Typ av förhandling......................................................492 6.7 Antal personer som deltagit genom videokonferens.....................................................................493 6.8 Plats varifrån deltagande genom videokonferens skett .............................................................................494 6.9 Tekniska problem .......................................................495 6.10 Har användningen av videokonferens påskyndat
avgörandet?................................................................495
6.11 Påverkan på processmaterialet ...................................495
7 Kostnader för utrustning m.m. .............................................496
8 Preliminära bedömningar av försöksverksamheten.............497 8.1 Inledning .....................................................................497 8.2 Användningsfrekvensen .............................................497
Bilaga 4 SOU 2001:103
480
8.3 Information ................................................................ 498 8.4 Tekniken ..................................................................... 499 8.5 Besparingar ................................................................. 499 8.6 Permanentning av lagstiftningen............................... 499
9 Den fortsatta försöksverksamheten..................................... 501
Bilaga 1 Direktiv för projektet Videoteknik.......................... 502
Bilaga 4
481
Sammanfattning
Genom beslut den 8 juli 1999 gav regeringen Domstolsverket (DV) i uppdrag att genomföra och utvärdera försöksverksamheten med videokonferens i rättegång i allmän domstol. Försökslagstiftningen om videokonferens trädde i kraft den 1 januari 2000 och gäller till utgången av 2001. Genom försökslagstiftningen har det införts en möjlighet att under vissa förutsättningar använda videokonferens vid handläggning av mål och ärenden i allmän domstol.
Försökslagstiftningen omfattade från början åtta domstolar, nämligen Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Gällivare tingsrätt och Luleå tingsrätt. Sedan den 1 juli 2000 har försökslagstiftningen utökats till att även omfatta Högsta domstolen, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt och Oskarshamns tingsrätt.
Syftet med lagstiftningen är att ge domstolarna ett redskap som möjliggör en mer flexibel handläggning av mål och ärenden och att erbjuda medborgarna ökad tillgänglighet till domstolarna.
DV:s uppdrag redovisas dels genom denna delrapport, som omfattar den under år 2000 bedrivna försöksverksamheten och dels genom den slutrapport som skall lämnas till regeringen senast den 1 mars 2002.
DV genomför uppdraget i projektform och i projektet deltar även företrädare för försöksdomstolarna och andra rättsmyndigheter.
Utrustningar för videokonferens har hittills installerats vid Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Gällivare tingsrätt, Luleå tingsrätt och Högsta domstolen. DV har även utrustat Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige med viss videokonferensutrustning och därifrån är det möjligt att genom videokonferens delta i rättegång vid försöksdomstol.
Under hösten 2000 har DV inlett ett arbete med upphandling av utrustning för den fortsatta utbyggnaden. Installationerna vid Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt och Oskarshamns tingsrätt har därför försenats. Upphandlingsförfarandet beräknas vara avslutat under våren 2001. DV kommer
Bilaga 4 SOU 2001:103
482
därefter att utrusta övriga domstolar som ingår i försökslagstiftningen.
Projektet bedrivs i samverkan med övriga rättsmyndigheter inom RIF-verksamheten (ang. RIF-verksamheten, se avsnitt 5). Denna samverkan har lett till att Riksåklagaren har installerat utrustning för videokonferens vid åklagarkamrarna i Kalmar, Skövde och Örebro.
För att kunna följa upp och utvärdera försöksdomstolarnas användning av videokonferenstekniken har särskilda rapporteringsrutiner tagits fram för domstolarna.
Denna delrapport innehåller dels sammanställningar av de rapporter om användning av videokonferens som DV har fått från försöksdomstolarna och dels kompletterande uppgifter som försöksdomstolarna lämnat i en enkätundersökning.
Under år 2000 har DV fått rapporter om att totalt 77 personer har deltagit vid förhandlingar genom videokonferens. Den övervägande delen av förhandlingarna med videokonferens har varit huvudförhandlingar i brottmål. I princip samtliga kategorier av aktörer som förekommer i brottmål har deltagit genom videokonferens. De flesta som deltagit genom videokonferens har infunnit sig vid en annan försöksdomstol, men deltagande har även skett från åklagarkammare samt från annan lokal vid den domstol där förhandlingen äger rum. Initiativen till videokonferens har ibland kommit från rätten och ibland från de olika aktörerna i målen.
Försöksdomstolarna är av den uppfattningen att användningsfrekvensen kommer att öka i takt med den geografisk spridningen av utrustningar. De är positiva till de möjligheter som finns med videokonferenstekniken och anser att lagstiftningen bör permanentas. Flera försöksdomstolar har dock haft tekniska problem och har poängterat att tekniken bör förbättras ytterligare. DV arbetar med att finna orsaker till de tekniska problem som förekommer samt lösningar på dem.
DV gör, när försöksperioden nu har pågått drygt ett år, den bedömningen att många fördelar är att vinna med att använda videokonferens i rättegångar både när det gäller effektivitetsaspekter och ökad tillgänglighet till domstolarna. Lagstiftningen bör efter försöksperioden permanentas och videokonferenstekniken bör successivt införas i samtliga allmänna domstolar.
DV har nyligen av regeringen fått i uppdrag att även genomföra och utvärdera den av riksdagen beslutade försöksverksamheten
Bilaga 4
483
med videokonferens i de allmänna förvaltningsdomstolarna. DV avser att genomföra denna försöksverksamhet i samordning med försöksverksamheten för de allmänna domstolarna.
Försöksverksamheten med videokonferens sker i samordning med den teknikupprustning av rättssalar som DV inlett och som kommer att pågå under de närmaste åren.
1 Uppdraget
Genom beslut den 8 juli 1999 gav regeringen DV i uppdrag att genomföra och utvärdera den av riksdagen beslutade försöksverksamheten med videoteknik i rättegång. Regeringen anger i sitt beslut att DV:s uppdrag att utvärdera försöksverksamheten skall ske bl.a. genom att verket samlar in information om i vilken utsträckning videokonferens har används av domstolarna samt de andra uppgifter verket anser vara av betydelse för bedömningen av försöksverksamheten. Utvärderingen bör enligt regeringen även innehålla en redovisning av hur tekniken har fungerat.
DV skall, enligt uppdraget, under försöksverksamheten hålla kontakt med den särskilda utredaren som utreder Processen i allmän domstol (dir. 1999:62).
DV skall lämna en delrapport avseende den under år 2000 bedrivna försöksverksamheten till regeringen senast den 1 mars 2001. Enligt regeringsbeslutet bör delrapporten bl.a. innehålla en preliminär bedömning av frågan hur försöksverksamheten har fungerat. En slutrapport avseende hela försöksperioden skall lämnas senast den 1 mars 2002.
Försöksverksamheten, som nu har pågått drygt ett år, har löpande följts upp och utvärderats inom DV. Denna delrapport innehåller uppgifter om den användning av videokonferens som har rapporterats till verket under år 2000.
Delrapporten har remissbehandlats (remissyttrandena finns i DV:s akt, dnr 1507-1998).
2 Bakgrund
Frågor angående videoteknik i rättegång har tagits upp i olika sammanhang. DV utredde redan 1995 i samarbete med Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen på uppdrag av regeringen de
Bilaga 4 SOU 2001:103
484
ekonomiska och tekniska förutsättningarna för användningen av videoteknik i domstolarna. En rapport över uppdraget överlämnades i december 1995 till regeringen och i den föreslogs att försöksverksamhet med videoteknik skulle införas vid ett mindre antal domstolar (DV rapport 1995:5 Video i domstolarna).
Under 1995 fick även en särskild utredare i uppdrag av regeringen att bl.a. lämna förslag till nödvändig reglering för att videoteknik skulle kunna utnyttjas i domstolarna. Uppdraget redovisades i departementspromemorian Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar (Ds 1997:7). I promemorian föreslogs att bestämmelser om användningen av videoteknik skulle föras in i rättegångsbalken. Regeringen beslutade vidare samma år att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utvärdera de åtgärder som under den senaste tioårsperioden vidtagits på brottsofferområdet. Utredningen överlämnade i mars 1998 sitt betänkande Brottsoffer – Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40). I betänkandet behandlas bl.a. frågan om användning av videoteknik i domstol, då förhörspersoner är utsatta för hot eller påtryckningar.
Regeringen uttalade i propositionen 1998/99:65 s. 10 att det enligt regeringens mening inte råder några tvivel om att videokonferens kommer att utgöra ett viktigt redskap i domstolarnas verksamhet i framtiden. Regeringen gjorde emellertid den bedömningen att det inte fanns tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till i vilken omfattning videokonferensteknik skulle kunna komma till användning i rättegång och föreslog därför i propositionen att införandet av videoteknik i domstol skulle inledas med en försöksverksamhet.
Propositionen godkändes av riksdagen den 20 maj 1999 (rskr. 1998/99:212, bet. 1998/99JuU23). Lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång trädde i kraft den 1 januari 2000 och gäller till utgången av år 2001.
3 Försökslagstiftningen
3.1 Tillämpningsområdet
Genom försökslagstiftningen har det införts en möjlighet att använda videokonferens vid handläggning av mål och ärenden i allmän domstol. Parter i tvistemål och brottmål kan under vissa
Bilaga 4
485
förutsättningar inställa sig på annan plats eller i annan lokal än den där rättegången äger rum och därifrån delta genom videokonferens.
För tilltalad gäller den begränsningen att deltagande genom videokonferens vid tingsrätt inte får ske om det finns anledning att döma till någon annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening. Med nämnda påföljder likställs förordnande enligt 34 kap. 1 § 1 brottsbalken om det inte i samband med förordnandet blir aktuellt att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad till en strafftid som överstiger tre månader.
Bevisning, t.ex. vittnesförhör, kan även tas upp genom videokonferens. Även vid handläggning av konkurs- och domstolsärenden är det möjligt att använda videokonferens.
Syftet med lagstiftningen är att ge domstolarna ett redskap som möjliggör en mer flexibel handläggning av mål och ärenden och att erbjuda medborgarna ökad tillgänglighet till domstolarna.
Tillämpningsområdet för videokonferens har enligt förarbetena gjorts tämligen omfattande för att få fram ett så brett underlag som möjligt inför det slutliga ställningstagandet.
Personlig närvaro skall dock fortfarande vara huvudregel och deltagande i förhandling genom videokonferens skall endast komma i fråga om den som skall delta inte motsätter sig det.
3.2 Försöksdomstolar
Regeringen har i förordningen (1999:856) om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång, efter förslag från DV, beslutat vid vilka domstolar deltagande genom videokonferens får ske. Försökslagstiftningen omfattade från början Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge Hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Gällivare tingsrätt och Luleå tingsrätt. Försökslagstiftningen har från och med den 1 juli 2000 utökats till att även omfatta Högsta domstolen, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt och Oskarshamns tingsrätt.
Bilaga 4 SOU 2001:103
486
3.3 S.k. värddomstolar
DV har för att ytterligare öka den geografiska spridningen av utrustningar för videokonferens valt, att även placera viss utrustning vid Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige. Dessa domstolar omfattas ännu inte av försökslagstiftningen, men deltar i försöksverksamheten som s.k. värddomstolar. Vid dessa domstolar kan parter och förhörspersoner inställa sig för att därifrån genom videokonferens delta vid förhandlingar vid de domstolar som ingår fullt ut i försöksverksamheten.
4 Genomförandet av försöksverksamheten
4.1 Projektorganisation
DV tillsatte redan under våren 1999 en projektgrupp för att förbereda försöksverksamheten. I projektgruppen ingick utvecklingschefen Annika Sehlstedt som projektansvarig samt hovrättsassessorn Eva-Lena Nebelius och IT-handläggaren Jan Sehlstedt. Sedan september månad 2000 är hovrättsassessorn. Karin Nacke projektledare och i projektgruppen ingår numera IT-handläggarna Jan Sehlstedt och Lena Fäldt, kammarrättsassessorn Annette Gustafsson och utvecklingshandläggaren Margareta Lindblom.
DV:s generaldirektör fastställde den 26 juli 1999 projektdirektiven, bilaga 1, för projektet Videoteknik.
Till projektet har knutits dels en intern referensgrupp bestående av företrädare för de domstolar som deltar i försöksverksamheten samt företrädare för JUSEK och ST-domstol, dels en extern referensgrupp med företrädare för Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Rättsmedicinalverket samt Sveriges advokatsamfund.
Projektgruppen har haft flera möten med referensgrupperna. Vidare har delar av projektgruppen haft ett möte med företrädare för Sveriges advokatsamfund och därvid informerat om den pågående försöksverksamheten och utvärderingen.
4.2 Val och utveckling av utrustning
Under våren 1999 inleddes förberedelsearbetet med försöksverksamheten. Projektgruppen besökte då flera leverantörer av system
Bilaga 4
487
för videokonferens, testade de olika på marknaden förekommande produkterna samt valde därefter ett visst videokonferenssystem. Under hösten 1999 pågick arbete med att anpassa detta system till de specifika förhållanden som råder i en förhandlingssal. Anpassningen har helt inriktats på att åstadkomma en enkelhet i användningen.
Följande faktorer har därvid varit av betydelse.
• Ingen extra personal skall krävas i förhandlingssalen för att sköta videokonferenssystemet.
• Systemet skall vara uppbyggt så att det så lite som möjligt stör förhandlingen.
• Systemet skall vara lätt att använda.
• Med hänsyn till förhandlingssalarnas utseende skall systemet kunna utnyttja och samordna flera kameror.
• Systemet skall medge att olika typer av visningsutrustning används (PC-skärm/TV-skärm/videoprojektor med duk).
• Systemet bör kunna integreras med de i förhandlingssalarna befintliga ljudupptagningssystemen.
• Systemet bör vara självstyrande under pågående videokonferens.
4.3 Placering av utrustning
DV har valt att utrusta försöksdomstolarna med videokonferensutrustning i en förhandlingssal och ett vittnesrum e. dyl. per domstol. Den kommunikationsstandard som används är ISDN.
De grundkomponenter som DV hittills har valt till förhandlingssalarna är tre kameror och tre skärmar för parter och rätten placerade mitt i rättssalen (se Fig. 1.), en TV-monitor för allmänheten, en dokumentkamera för visning av bevismaterial m.m. samt mikrofonutrustning. Kamerorna styrs med hjälp av s.k. röststyrning samt av rätten via pekskärm (se Fig. 2).
Bilaga 4 SOU 2001:103
488
I vittnesrummen samt vid värddomstolarna Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige har placerats en konventionell videokonferensenhet bestående av kamera och TV-monitor.
4.4 Installationer av utrustningar
Samtliga åtta domstolar som från början av försöksperioden har haft möjlighet att delta i försöksverksamheten har under första halvåret 2000 fått utrustning för videokonferens installerad (Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Gällivare tingsrätt och Luleå tingsrätt). Även värddomstolarna har under denna period fått utrustningar.
Högsta domstolen har under sommaren 2000 fått utrustning för videokonferens.
Under hösten 2000 har DV inlett ett arbete med upphandling av utrustning för den fortsatta utbyggnaden. Installationerna vid Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Kalmar tingsrätt och Oskarshamns tingsrätt har därför försenats. Upphandlingsförfarandet beräknas vara avslutat under våren 2001. DV kommer därefter att utrusta övriga domstolar som ingår i försökslagstiftningen.
4.5 Information och utbildning
Projektgruppen anordnade under hösten 1999 demonstrationsvisningar av videokonferenstekniken i Göta hovrätt, i Hovrätten
Bilaga 4
489
för Skåne och Blekinge och i Hovrätten för Övre Norrland. Vid dessa visningar, som genomfördes i form av rättegångsspel, deltog ett flertal företrädare för domstolar och åklagarmyndigheter.
I samband med att respektive domstol fått utrustning för videokonferens har delar av projektgruppen besökt domstolarna och informerat om försökslagstiftning samt utbildat i användningen av utrustningen.
Inom projektgruppen har det även utvecklats en hemsida på DV:s och domstolarnas intranät – Video i domstol – där information angående projektet samt handledning för utrustningen och kontaktlista m.m. finns.
I DV:s uppdrag ingår att under försöksperioden hålla kontakt med den särskilda utredaren som utreder Processen i allmän domstol. Sekreteraren i utredningen har genom projektgruppen informerats om hur försöksverksamheten fortskrider samt även fått tillfälle att lämna synpunkter på den enkät som skickats ut till deltagarna i den interna referensgruppen, se avsnitt 8.1. nedan.
5 Samverkan inom rättsväsendet
Regeringen har i förarbetena till försökslagstiftningen framhållit att samverkan mellan myndigheterna inom rättsväsendet är nödvändig för att användningen av videokonferens skall kunna fungera effektivt och ändamålsenligt.
I den pågående verksamheten för samordning av rättsväsendets informationsförsörjning (RIF-verksamheten), är DV ansvarig för den del som avser användning av videokonferens i brottmålsförfarandet (verksamhetsplan för RIF år 2000). Förutom DV deltar också Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Riksskatteverket och Tullverket i RIF-verksamheten.
Riksåklagaren har som ett led i RIF-verksamheten under våren 2000 utrustat åklagarkamrarna i Kalmar, Skövde och Örebro med utrustning för videokonferens.
Åklagare kan därifrån delta i förhandlingar. I viss utsträckning är det möjligt även för andra än åklagare att utnyttja den utrustning som finns vid åklagarkamrarna.
Vidare har Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med lokala företrädare för myndigheterna i Umeå inlett ett samarbete med syfte att gemensamt investera i en
Bilaga 4 SOU 2001:103
490
utrustning för videokonferens med placering i häkteslokalerna i Umeå.
6 Utvärdering av försöksverksamheten
6.1 Inledning
I DV:s uppdrag ingår att löpande följa upp försöksverksamheten samt att utvärdera den. Den utvärderingen som görs skall ligga till grund för den slutliga bedömningen av i vilken utsträckning videoteknik skall användas i domstolarna i framtiden.
6.2 Rapporteringsrutiner för domstolarna
För att göra en utvärdering av försöksverksamheten möjlig har domstolarna ombetts att lämna uppgifter om användningen av videokonferens till DV. Särskilda rapporteringsrutiner har tagits fram av projektgruppen i samråd med den interna referensgruppen. Rapportering från domstol skall ske enligt följande rutiner.
Rutin 1 – Domstolen skall så snart en fråga har uppkommit om att använda videokonferens rapportera domstolens beslut i frågan (bifall eller avslag/ återkallat) till DV.
Rutin 2 – När videokonferens har använts i ett mål/ärende skall domstolen rapportera även detta till DV samt besvara följande frågor. 1.
Vem/vilka har begärt att videokonferens skall användas?
2. Varför har frågan om videokonferens initierats? 3. Vid vilken typ av sammanträde/förhandling har videokonferens ägt rum? 4. Vilken/vilka aktörer har närvarit genom videokonferens? 5. I vilken lokal har aktören/aktörerna befunnit sig? 6. I vilken ort har aktören/aktörerna befunnit sig? 7. Vilken är aktörens/aktörernas bostads- eller verksamhetsort? 8. Hur många minuter/timmar har videokonferens använts i målet? 9. Har tekniska problem förekommit?
Bilaga 4
491
10. Har målets avgörande påskyndats genom att videoteknik har använts? 11. Hur har processmaterialet påverkats genom användningen av videoteknik?
DV har för att löpande kunna följa användningen av videokonferens utvecklat en accessdatabas, i vilken uppgifter om användningen av videokonferens lagras. På grundval av de uppgifter som har registrerats i databasen, har de sammanställningar som redovisas nedan gjorts.
6.3 Antal rapporter angående videokonferens
Försöksdomstolarna har under år 2000 skickat in 35 rapporter om mål i vilka användning av videokonferens har aktualiserats (rutin 1). I endast en av dessa rapporter har begäran om videokonferens avslagits av domstolen. Av två rapporter framgår att de planerade förhandlingarna har fått ställas in eftersom målen avskrivits efter återkallelser.
Försöksdomstolarna har vidare skickat in 50 rapporter om mål i vilka videokonferens har använts (rutin 2). Fördelningen mellan domstolarna framgår av tabell 1 nedan.
Tabell 1. Antal mål med videokonferens
Domstol
Tviste-
mål
Brott
mål
Konkurs Ärende/ Övriga mål
Totalt
Högsta domstolen
0
0
0
0
0
Göta hovrätt
1 14
0
1
16
Hovrätten över Skåne
och Blekinge
0
2
0
0
2
Hovrätten för
Övre Norrland
2
6
0
0
8
Norrköpings tingsrätt 0
8
0
0
8
Karlskrona tingsrätt
0
0
0
0
Helsingborgs tingsrätt 0
1
0
0
1
Gällivare tingsrätt
3
9
0
0
12
Luleå tingsrätt
1
2
0
0
3
Summa
7 42
0
1
50
Bilaga 4 SOU 2001:103
492
6.4 Initiativ till videokonferens
Användningen av videokonferens har i 25 av rapporterna aktualiserats av enbart rätten. Av 9 av rapporterna från domstolarna framgår att initiativet till användningen av videokonferens har kommit från flera håll, från rätten och parter/vittnen. I övriga 16 rapporter har initiativet kommit från en part, ett vittne/en sakkunnig.
6.5 Anledning till användningen av videokonferens
Försöksdomstolarna har ombetts att besvara varför frågan om användning av videokonferens har initierats och därvid fått nedanstående alternativ att välja emellan. Inom parentes anges antal svar. I vissa fall har domstolarna markerat fler än ett alternativ.
• Part/förhörsperson hade annars haft svårigheter att inställa sig (13)
• Part/förhörsperson har känt oro/rädsla (10)
• Rätten har beslutat använda videoteknik av effektivitetsskäl (24)
• Annan orsak/orsaker (10)
Som exempel på vad försöksdomstolarna har angivit under annan orsak/orsaker kan nämnas tidsbesparing, kostnadsskäl samt långa resor.
6.6 Typ av förhandling
De 50 rapporterade förhandlingarna med videokonferens fördelar sig enligt tabell 2 nedan.
Bilaga 4
493
Tabell 2. Typ av förhandling
Typ av förhandling Antal rapporter
Tvistemål – huvudförhandling (dispositivt mål)
4
Tvistemål – huvudförhandling (indispositivt mål)
2
Tvistemål – muntlig förberedelse(indispositivt mål)
1
Brottmål – huvudförhandling
38
Brottmål – häktningsförhandling
4
Övriga mål – muntligt förhör
1
Summa
50
6.7 Antal personer som deltagit genom videokonferens
Totalt har domstolarna rapporterat att 77 personer har deltagit vid förhandlingar genom videokonferens. Av dessa har 16 personer deltagit i förhandlingar i tvistemål, 60 personer i förhandlingar i brottmål och 1 person i ett muntligt förhör.
Den närmare fördelningen mellan de olika aktörerna i tvistemålen respektive brottmålen framgår av tabell 3 och 4 nedan.
Tabell 3 Närvarande genom videokonferens i tvistemål
TVISTEMÅL Aktör
Antal
Kärande/klagande
2
Svarande/motpart
2
Ställföreträdare
0
Ombud/biträde
2
Vittne
8
Sakkunnig
0
Tolk
1
Annan person
1
Summa
16
Bilaga 4 SOU 2001:103
494
Tabell 4. Närvarande genom videokonferens i brottmål
BROTTMÅL Aktör
Antal
Åklagare
9
Tilltalad/häktad/misstänkt
14
Målsägande
15
Sakkunnig
1
Försvarare/ombud/biträde
4
Tolk
1
Vittne/medtilltalad
16
Summa
60
6.8 Plats varifrån deltagande genom videokonferens skett
Deltagande genom videokonferens har enligt de flesta rapporterna skett från en annan domstol än den där rättegången pågår. Totalt har 46 personer deltagit i förhandling genom att inställa sig vid en annan domstol. Vid 12 tillfällen har personer deltagit vid förhandling genom videokonferens från det vittnesrum som har utrustats för videokonferens vid den domstol där rättegången äger rum. Vid dessa tillfällen har det främst varit målsägande som deltagit. Videokonferenstekniken har även använts istället för s.k. medhörning och den tilltalade har med hjälp av videokonferensutrustningen med både bild och ljud kunnat följa förhör i förhandlingssalen.
Deltagande från åklagarkammare har skett i 14 fall. Av de personer som har infunnit sig vid någon av de tre åklagarkammare som har utrustning för videokonferens, har nio personer varit åklagare och fem personer parter/vittnen. Vid ett tillfälle har deltagande genom videokonferens även skett från Telia.
Göta hovrätt och Gällivare tingsrätt är de domstolar som vid flest tillfällen har använt sig av videokonferens. Av tabell 6 framgår var de personer som deltagit genom videokonferens vid dessa domstolar har infunnit sig (videokonferenser från vittnesrum i den egna domstolen har uteslutits). Är den hördes hemort/arbetsort annan än Jönköping respektive Gällivare anges detta inom parentes.
Bilaga 4
495
Tabell 6. Orter varifrån deltagande genom videokonferens skett
Göta hovrätt Gällivare tingsrätt
Örebro Luleå (Rosvik, Boden) Norrköping Stockholm (Vagnhärad, Bergshamra, Norsborg) Kalmar Umeå (Sundsvall) Stockholm Norrköping (Linköping) Skövde
6.9 Tekniska problem
Försöksdomstolarna har i 17 rapporter uppgivit att tekniska problem förekommit under videokonferenserna. Som exempel på de synpunkter som har lämnats kan nämnas rundgång, ekoeffekter, fördröjning av ljud, frusen eller ryckig bild, ljud och bild inte synkront. Några domstolar har även rapporterat att flera uppringningsförsök har varit nödvändiga för att få kontakt.
En av de rapporterade förhandlingarna har fått ställas in då videokonferensen inte kunde genomföras på grund av tekniska problem och vid ett tillfälle har ”medhörning” genom videokonferens med tilltalad fått avbrytas. Vidare har vid ett tillfälle bildöverföringen inte fungerat och det aktuella förhöret har då istället fått genomföras som ett telefonförhör.
6.10 Har användningen av videokonferens påskyndat avgörandet?
Försöksdomstolarna har ombetts att besvara om användningen av videoteknik har påskyndat målets avgörande och i så fall uppskatta tidsvinsten. Domstolarna har i 42 rapporter besvarat denna fråga. I 7 av dessa rapporter har domstolarna konstaterat att användningen av videokonferens har påskyndat avgörandet.
6.11 Påverkan på processmaterialet
Av 30 rapporter framgår att försöksdomstolarna har ansett att användningen av videokonferens inte alls har påverkat process-
Bilaga 4 SOU 2001:103
496
material, av 6 rapporter framgår att processmaterialet enligt domstolarna har blivit bättre och av 3 rapporter framgår att processmaterialet blivit sämre.
7 Kostnader för utrustning m.m.
Kostnaderna för utrustningar, installationer av ISDN, abonnemang och andra driftskostnader har under 1999 och 2000 uppgått till ca 4.433.700 kr. Den närmare fördelningen framgår nedan.
Utrustning i förhandlingssal
Inköpskostnad ca 300.000 kr
Utrustning i vittnesrum
Inköpskostnad ca 100.000 kr
Total kostnad för inköp av utrustningar
Ca 4.079.000 kr
Installation av ISDN
Kostnad per lokal ca 5.900 kr Total kostnad ca 158.000 kr
Abonnemangsavgifter
Per kvartal och lokal ca 1.800 kr Total kostnad ca 184.000 kr
Samtalskostnad för videokonferens
Tre gånger normal telefontaxa Total kostnad ca 12.700 kr
Bilaga 4
497
Förutom ovan redovisade kostnader tillkommer kostnader för serviceavtal.
Nämnas kan att kostnaden för inköp av utrustning till en förhandlingssal uppgick till drygt 1 miljon kr 1995 (DV rapport 1995:5 Video i domstolarna) Kostnaden har sedan dess alltså sjunkit betydligt.
8 Preliminära bedömningar av försöksverksamheten
8.1 Inledning
De uppgifter om försöksdomstolarnas användning av videokonferenser som redovisats ovan, har hämtas från de rapporter som domstolarna har lämna till DV. För att komplettera de uppgifter som DV har fått genom rapportern från försöksdomstolarna, har en enkät tagits fram inom projektet och skickat ut till deltagarna i den interna referensgruppen, enkät, se bilaga 2. Enkäten har besvarats av de flesta försöksdomstolarna. Svaren framgår i huvudsak i det följande (samtliga svar finns i DV:s akt dnr 1507-1998).
8.2 Användningsfrekvensen
Under år 2000 har DV fått rapporter om att totalt 77 personer har deltagit i rättegång genom videokonferens. Denna siffra kan tyckas mycket låg. Vid bedömningen av den hittillsvarande användningsfrekvensen bör man ha i åtanke att flera av försöksdomstolarna fått sina utrustningar först under våren 2000 och egentligen först efter semestrarna börjat använda utrustningarna. Möjligheterna med och behovet av videokonferensteknik kan därför, enligt DV:s uppfattning, inte enbart bedömas utifrån den hittillsvarande användningen. Införandet av videokonferensteknik är en förhållandevis stor nyhet för domstolarna. Det är därför naturligt att en viss inkörningsperiod behövs innan användningen av videokonferens blir en självklar del i domstolsarbetet.
Att det i ett inledningsskede kan vara svårt att få igång användningen av ny teknik i domstolarna visar den rapport om försöksverksamheten med användning av telefon vid rättegång som DV tog fram i början av 1980-talet (DV rapport 1981:9 Försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång).
Bilaga 4 SOU 2001:103
498
De försöksdomstolar som endast i liten omfattning har utnyttjat möjligheten till videokonferens, har förklarat detta bl.a. med att denna möjlighet inte alltid har uppmärksammats då mål har satts ut till förhandling. Från en av försöksdomstolarna har det framförts att internt arbete med organisatoriska förändringar gjort att möjligheten till videokonferens inte utnyttjats. Vidare har en av domstolarna pekat på att avstånden inom domkretsen är relativt små och användningsområdet därför är begränsat i de flesta mål. Flera försöksdomstolar är av den uppfattningen att antalet videokonferenser skulle öka om domstolarna fick utrustning för videokonferens i fler förhandlings salar. Vidare har det framhållits att en ökad geografisk spridning av tekniken kan förväntas leda till en ökad användning, eftersom det då blir möjligt att delta från ytterligare platser i landet.
DV anser att det är för tidigt att uttala sig om vilken omfattning användningen av videokonferens kan få i framtiden. Det finns dock all anledning att anta att användningsfrekvensen kan öka betydligt.
8.3 Information
För att sprida information om försöksverksamheten har flera av försöksdomstolarna haft eller planerar att ha informationsmöten med åklagare. Information har även lämnats av vissa domstolar under hand till de ombud som uppträder vid domstolen. När det gäller information till parter, ombud och vittnen m.fl. om möjligheterna att delta genom videokonferens har de flesta domstolar inte gått ut med någon generell information från domstolen. Först när en fråga om videokonferens har aktualiserats i ett mål, har information lämnats om denna möjlighet.
Att informera parter, ombud, vittnen m.fl. om den pågående försöksverksamheten och de möjligheter som finns för deltagande är, enligt DV, mycket viktigt för att få igång användningen. Inom projektet har nyligen ett informationsblad angående försöksverksamheten tagits fram och skickats ut till samtliga åklagarmyndigheter. Projektgruppen avser även att ta fram ett informationsblad riktat till parter, ombud, vittnen m.fl.
Bilaga 4
499
8.4 Tekniken
Flertalet av försöksdomstolarna anser att utrustningen är lätt att använda och att det har funnits tillräckliga instruktioner för att använda den. Flera domstolar har dock poängterat att det är viktigt att tekniken förbättras ytterligare och har även lämnat synpunkter angående förbättringar. Som ovan under avsnitt 6.9. framgår, har det förekommit en hel del tekniska problem. De flesta domstolar som har haft tekniska problem, anser att de i rimlig tid fått hjälp med att lösa dem, medan några domstolar är av motsatt uppfattning.
Det är enligt DV:s uppfattning mycket viktigt att tekniken fungerar på ett för domstolarna tillfredsställande sätt. DV arbetar med att finna orsaker och lösningar på de tekniska problem som har rapporterats till verket. Inom projektet övervägs också andra kommunikationsstandarder samt möjligheten till mobila lösningar.
8.5 Besparingar
Ett frekvent användande av videokonferenstekniken kan förväntas leda till besparingar för rättsväsendet som helhet. Kriminalvården kan till exempel förväntas göra betydande besparingar när det gäller transportkostnader för häktade eller i kriminalvårdsanstalt intagna. Nämnas kan att Norrköpings tingsrätt genomfört förhör genom videokonferens med en målsägande intagen i kriminalvårdsanstalt i Umeå. Förhöret tog ca. en timma och genomfördes från Telia i Umeå. Skulle målsäganden istället ha transporterats till Norrköping, hade en transport tur och retur, enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen, ha tagit ca. fyra arbetsdagar i anspråk för i vart fall två tjänstemän. Genom möjligheten till videokonferens har kriminalvården gjort besparingar både när det gäller resekostnader och när det gäller personella resurser. För domstolsväsendets del kan införandet av den nya tekniken snarare förväntas leda till effektivitetsvinster än besparingar.
8.6 Permanentning av lagstiftningen
De personer som deltagit genom videokonferens, har enligt domstolarna, varit positiva till videomöjligheten. Vid ett fåtal tillfällen
Bilaga 4 SOU 2001:103
500
har det förekommit att personen i fråga istället valt att inställa sig personligen.
Samtliga de försöksdomstolar som har besvarat enkäten är positiva till möjligheterna med videokonferens och anser att lagstiftningen bör permanentas samt utvidgas till att omfatta samtliga allmänna domstolar. En av domstolarna har dock framhållit att en förutsättning för permanentning av lagstiftningen är att tekniken förbättras och att domstolen får ytterligare förhandlingssalar utrustade.
Vidare har det framförts att det är viktigt att domstolarna följer med i teknikutvecklingen och lever upp till de nya krav som följer av denna utveckling. En av försöksdomstolarna i Norrland har pekat på att videokonferenstekniken är till stor fördel för domstolen p.g.a. domstolens geografiska läge.
När det gäller de närmare kriterierna för att använda videokonferens, är de flesta domstolar av den uppfattningen att samma kriterier bör gälla när det gäller möjligheterna att använda telefon och video. Någon domstol anser dock att det ännu är för tidigt att uttala sig i denna fråga. Från flera håll har lämnats förslag på annan formulering av lagtexten.
Domstolar har även pekat på att det är viktigt att komma ihåg att personlig inställelse fortfarande skall vara huvudregel. Från en av hovrätterna har det framhållits att reglerna om tilltrosbevisning gör användningsområdet för hovrätternas del begränsat.
Vid några domstolar har videokonferensutrustningen använts istället för s.k. medhörning med tilltalad. Den tilltalade har då med både bild och ljud kunnat följa förhör i förhandlingssalen. Domstolarna pekar på att denna möjlighet ger en större omedelbarhet och leder till snabbare rättegångar.
Att notera är att flertalet försöksdomstolar är av den uppfattningen att utsagor som lämnas vid förhandling genom videokonferens i viss mån kan påverkas av att personen inte är närvarande i förhandlingssalen.
DV:s uppfattning är att många fördelar är att vinna med att använda videokonferens i rättegångar både när det gäller effektivitetsaspekter och ökad tillgänglighet till domstolarna. Några av förhandlingarna som ägt rum hade enligt uppgift från domstolarna fått ställas in, om inte videokonferenstekniken hade använts och för flera personer har användningen av videokonferens inneburit att de inte behövt genomföra långa och kostsamma resor. Vid flera tillfällen har tekniken även underlättat för målsägande och vittnen
Bilaga 4
501
som på grund av rädsla ansett sig inte kunna lämna sina utsagor i den tilltalades närvaro. På grundval av de synpunkter som har framkommit från försöksdomstolarna är det DV:s bedömning att lagstiftningen efter försöksperioden bör permanentas och videokonferensteknik bör därför successivt införas i samtliga allmänna domstolar. Inför en permanentning bör klargöras huruvida reglerna om tilltrosbevisning i rättegångsbalken hindrar användningen av videokonferens.
9 Den fortsatta försöksverksamheten
DV avser att, så snart upphandlingsförfarandet är avslutat, utrusta de försöksdomstolar som ännu inte har fått utrustningar. DV har nyligen hos regeringen framställt en begäran om att ytterligare några domstolar, nämligen Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland samt tingsrätterna i Skellefteå och Lycksele skall ges möjlighet att delta i försöksverksamheten. Genom de här domstolarnas medverkan kommer den geografiska spridningen av anläggningar att öka och därmed även förutsättningarna för ett ökat användande.
Riksdagen godkände den 24 januari 2001 den proposition regeringen lagt fram angående försök med videokonferens vid ett antal allmänna förvaltningsdomstolar (prop.1999/2000:142, bet. 2000/01:JuU5, rskr. 2000/01:132). DV har nyligen fått i uppdrag av regeringen att genomföra och utvärdera även den försöksverksamheten. DV avser att genomföra denna försöksverksamhet i samordning med försöksverksamheten för de allmänna domstolarna.
Försöksverksamheten med videokonferens och utveckling av utrustning sker även i samordning med den teknikupprustning av rättssalar som DV inlett och som kommer att pågå under de närmaste åren.
Bilaga 4 SOU 2001:103
502
Bilaga 1
Direktiv för projektet videoteknik
Författare: Eva-Lena Nebelius Datum: 1999-07-20
Bakgrund
Rättegången i tvistemål och brottmål vid de allmänna domstolarna, dvs. tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen, regleras i rättegångsbalken, som trädde i kraft den 1 januari 1948. Handläggningen i de allmänna domstolarna av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av en tingsrätt och som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken regleras i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Den processordning som infördes genom rättegångsbalken var strikt grundad på principerna om muntlighet, koncentration och omedelbarhet. Av dessa principer följer bl.a. att mål skall avgöras vid en muntlig, koncentrerad huvudförhandling, där bevisningen läggs fram och parternas argumentering äger rum omedelbart. Målets avgörande skall grundas på det material som läggs fram vid förhandlingen. Under årens lopp har dessa grundläggande principer mjukats upp något i syfte att göra förfarandet mer ändamålsenligt. I vissa fall behöver således en part över huvudtaget inte inställa sig till ett sammanträde inför rätten och i vissa fall kan en part delta i rättegången per telefon.
Regeringens övergripande mål för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Däri ligger bl.a. ett krav på hög tillgänglighet hos domstolarna samt att det skall vara möjligt att få sin sak prövad av domstol inom rimlig tid och att prövningen sker på ett rättssäkert sätt. Det är också viktigt att vi har ett domstolsväsende som är modernt och anpassat till samhället i övrigt. Inom både EU och Europarådet pågår sedan en tid arbete som syftar till att möjliggöra användning av videoteknik vid förhör i domstol.
Under senare år har det hos Justitiedepartementet samlats ett antal ändringsförslag avseende bl.a. rättegångsbalken, som domstolar och domare fört fram i olika sammanhang. På uppdrag av departementet har två olika utredare behandlat frågan om användning av videoteknik i domstol. I en departementspromemoria, Domstolsförfarandet – Förslag till förbättringar (Ds
Bilaga 4
503
1997:7) har lämnats förslag till nödvändig reglering för att videoteknik skall kunna utnyttjas i domstolarna. I betänkandet Brottsoffer – Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40) har behandlats frågan om användning av videoteknik i domstol då förhörspersoner är utsatta för hot eller påtryckning. På grundval av främst dessa utredningsförslag har utarbetats en försökslag om användning av videokonferens i rättegång (SFS1999:633) som beslutats av riksdagen den 3 juni 1999.
Försökslagen träder i kraft den 1 januari 2000. Av lagen framgår att det på försök införs en möjlighet att använda videokonferens vid handläggningen av mål och ärenden i de allmänna domstolarna. Lagstiftningen innebär att parter i brottmål och tvistemål under vissa förutsättningar skall kunna delta i sammanträde inför rätten genom videokonferens. Vidare framgår att bevisning skall kunna tas upp genom videokonferens och att det skall vara möjligt att använda videokonferens vid handläggningen av konkurs- och domstolsärenden. Syftet med försöksverksamheten är att ge domstolarna ett redskap som möjliggör en mer flexibel handläggning av mål och ärenden och att erbjuda medborgarna ökad tillgänglighet till domstolarna. Försökslagen skall vara i kraft till den 31 december 2001.
Enligt lagens 1 § är det regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Domstolsverket som bestämmer vilka domstolar som skall vara försöksdomstolar. I propositionen (prop. 1998/99:65) sägs vidare att regeringen avser att uppdra åt Domstolsverket att i samråd med andra myndigheter inom rättsväsendet utreda bl.a. frågan hos vilka andra myndigheter – utöver domstolarna – som videokonferensutrustning bör finnas. Regeringen har genom beslut 1999-07-08, dnr Ju99/3277, uppdragit åt DV att genomföra den beslutade försöksverksamheten med videoteknik i rättegång samt att utvärdera den. (Bilaga 1.) Genom nu föreliggande projekt genomför DV det arbete som ålagts verket enligt försökslagen och regeringsbeslutet.
Syfte
Att möjliggöra en flexiblare handläggning av mål och ärenden samt att uppnå en ökad rättssäkerhet för den enskilde.
Bilaga 4 SOU 2001:103
504
Projektmål
Att få fram ett tillräckligt underlag för att avgöra i vilken omfattning videokonferens bör få komma till användning i rättegång.
Försöksverksamheten skall läggas upp så att den löpande kan följas upp och på ett flexibelt sätt byggas ut under försöksperioden om det visar sig lämpligt.
Projektet skall bevaka relevant lagstiftning och vid behov lämna departementet förslag till regeländringar.
Avgränsningar
Projektet har inte i uppdrag att utforma förslag till författningsändringar som kan komma att krävas om försöksverksamheten ger underlag för att införa permanenta bestämmelser. (Detta uppdrag har den särskilda utredaren som utreder Processen i allmän domstol (dir 1999:62).)
Förutsättningar
Försökslagstiftningen träder i kraft den 1 januari år 2000 och gäller till utgången av år 2001. Projektarbetet har dock redan påbörjats för att göra det möjligt att inleda försöksverksamheten vid lagens ikraftträdande.
Deltagande i försöksverksamheten bygger på frivillighet från domstolarnas sida.
Urvalet av domstolar skall ske så att såväl under- och överrätter deltar i projektet. Vid urvalet skall följande förutsättningar beaktas.
• domstolens geografiska läge
• domstolens storlek
• domstolens målsammansättning
• domstolens intresse att delta i projektet
Samordning
Utrustningen ska samordnas med ljudanläggningar och annan teknisk utrustning i domstolslokalerna på ett ändamålsenligt och
Bilaga 4
505
kostnadseffektivt sätt. Utrustningen får dock vara fristående från redan existerande IT/ADB-utrustning om det är lämpligt.
Organisation
• Styrgrupp Styrgruppen består av Anna Skarhed (ordförande) och Annika Sehlstedt (projektansvarig).
• Projektledare Projektledare är Eva-Lena Nebelius.
• Delprojektledare Delprojektledare är Jan Sehlstedt, tekniskt ansvarig. Hans Karlsson, lokal- och inredningsansvarig.
• Referensgrupper Till projektet skall vara knutet två referensgrupper som skall vara rådgivande och informationsmottagande organ inom sitt respektive område.
Grupperna skall ha följande sammansättning.
Extern referensgrupp:
Företrädare för
– Riksåklagaren – Rikspolisstyrelsen – Kriminalvårdsstyrelsen – Rättsmedicinalverket – Sveriges Advokatsamfund
Referensgrupp för domstolsväsendet
– en företrädare från varje deltagande tingsrätt – en företrädare från varje deltagande hovrätt – en representant från JUSEK – en representant från ST-Domstol
Bilaga 4 SOU 2001:103
506
Utöver dessa grupper skall det vid varje domstol som ingår i försöksverksamheten finnas en lokal arbetsgrupp.
Information
Såväl intern som extern information hanteras av styrgruppen. Det åligger dock projektledaren att kontinuerligt informera styrgrupp, projektdeltagare och referensgrupper.
Avstämningspunkter/uppföljning
Styrgruppsmöten skall hållas när projektet så kräver. Dock minst en gång varannan månad.
Avstämning med den särskilda utredaren som utreder Processen i allmän domstol skall ske vid behov.
Avslut
Projektet avslutas när försöksverksamheten upphör, antingen genom att övergå i permanent verksamhet eller genom att verksamheten läggs ner.
Utvärdering av projektet skall ske fortlöpande. I detta ingår att ta fram utkast till de rapporter som föreskrivs i regeringsuppdraget.
Projektet skall också senast den 30 juni 2001 redovisa hur det fortsatta arbetet bör bedrivas på kort och lång sikt samt vilka samordningsbehov som finns.
507
Bilaga 5
Exempel på utformning av danska ”tilkendegivelser”
Exempel 1
Københavns Byret
Den 20. september 2001 kl. 09.30 blev Københavns Byret, Afdeling 5C, sat på Domhuset af dommer Søren Hafstrøm. Som protokolfører fungerede Anne-Marie Nielsen.
Der blev foretaget i offentligt retsmøde sag nr. BS 5C-10073/2000:
XX Vallensbæk strand mod YY København K
For og med sagsøgeren, XX, mødte advokat Torben Thomasen ved advokat Jost Jensen.
For og med sagsøgte, YY, mødte advokat Michael Knop ved advokatfuldmægtig Nikolaj Linneballe.
Der fremlagdes: Stævning med bilag 1-7. Svarskrift med bilag A-C. Replik med bilag 8-13. Duplik. Sagsøgers processkrift I af 22. februar 2001.
Bilaga 5 SOU 2001:103
508
Sagsøgtes processkrift A af 19. marts 2001. Sagsøgers processkrift II af 30. april 2001 med bilag 14-21. Sagsøgtes processkrift B af 22. maj 2001. Sagsøgers påstandsdokument med bilag 22-23. Sagsøgtes påstandsdokument med støttebilag A.
Sagsøgeren nedlagde påstand i overensstemmelse med påstandsdokumentet.
Sagsøgte nedlagde påstand i overensstemmelse med påstandsdokumentet.
Sagen forelagdes.
XX og YY afgav behørigt formanede partsforklaring.
Som sagsøgers vidne mødte Linda, der blev gjort bekendt med vidnepligt og -ansvar. Vidnet afgav forklaring.
Som sagsøgers vidne mødte Per, der blev gjort bekendt med vidnepligt og -ansvar. Vidnet afgav forklaring.
Sagen procederedes.
Dommeren fremkom med tilkendegivelse.
Efter dommerens tilkendegivelse forligtes sagen således:
”Sagsøgte, YY, betaler inden 14 dage 10.000 kr. til sagsøgeren, XX. Beløbet forrentes med almindelig procesrente fra sagens anlæg den
8. september 2000 og til betaling sker. Sagens omkostninger ophæves”
Sagen sluttet
.
Retten hævet.
Søren Hafstrøm dommer
509
Exempel 2
Københavns Byret
Den 18. oktober 2001 kl. 09.00 blev Københavns Byret, Afdelning 5C, sat i Domhuset af dommer Søren Hafstrøm. Protokolfører var Anne-Marie Nielsen.
Der blev foretaget i offentligt retsmøde sag nr. BS 5C-11115/1999:
XX Allerød mod YY København SV
Ingen indkaldt mødt.
T I L K E N D E G I V E L S E :
Sagsøgeren har i sin prisliste taget forbehold for, ”at undergrunden er af normal gravevenlig beskaffenhed uden opfyld, større sten, rødder, buskads, nedgravede kabler etc.”, og sagsøgeren har i sit tilbud af 19. august 1999 taget forbehold for, ”at der ikke under asfalten findes fundamenter eller andet ikke gravevenligt materiale.”
På baggrund af syn- og skønserklæringen og den af vidnet Rene afgivne forklaring lægger retten till grund, at undergrunden under asfalten de steder, hvor sagsøgeren skulle opstille de bestilte flagstænger, ikke kan karakteriseres som ”gravevenlig”.
Retten finder, at det af sagsøgeren tagne forbehold er formuleret tilstrækkeligt tydeligt og præcist, og risikoen for undergrundens beskaffenhed, uanset om denne måtte være naturligt forekommende under en parkeringsplads, påhviler derfor sagsøgte.
Bilaga 5 SOU 2001:103
510
Sagsøgte er derfor som udgangspunkt forpligtet til at betale for de ekstra ydelser/udgifter, som undergrundens beskaffenhed har medført.
Den af Rene medbragte betonhammer var alene tiltænkt anvendt til gennembrydning af asfaltlaget, og såfremt undergrunden ikke havde haft den foreliggende beskaffenhed, ville det ikke have været nødvendigt at benytte betonhammeren (eller kompressor med lufthammer) under hele opgavens udførelse. Sagsøgte skal derrfor betale for leje af betonhammeren.
Efter syn- og skønserklæringen lægger retten til grund, at Rene på grund af undergrundens beskaffenhed måtte anvende ekstra tid til løsning af arbejdsopgaven, og at han ikke har anvendt det bedst egnede værktøj till løsning af denne. Det anvendte antal ekstra timer må antages også at have haft sammenhæng med, hvilke type værktøj Rene anvendte och henset til, at opgaven løstes af en mand allene finder retten, at timetallet skønsmæssigt må nedsættes til 10 timer. Der skal i denne forbindelse tillige tages hensyn til, at leje af en kompressor med lufthammer efter syn- og skønsklæringen ville have været dyrere end det opkrævede beløp for leje af betonhammeren. Sagsøgte skal derfor betale for 10 ekstra timer.
Retten finder efter den foretagne bevisførelse ikke fornødent grundlag for at fastslå, at det ikke på grund af undergrundens beskaffenhed var nødvendigt at anvende en væsentlig støtte mængde tørbeton en normalt. Retten fidner derfor, at sagsøgte skal betale det opkrævde beløb for tørbeton.
Det fremgår ikke af sagsøgerens tilbud, at dette omfatter bortkørsel af overskydende jord, og under de foreliggende omstændigheder finde retten, at dette må betragtes som en ekstraydelse, som sagsøgte er forpligtet til at betale for. Da Rene havde påbegyndt arbejdet med fjernelsen af det overskydende materiale, før sagsøgte gav besked om at stoppe dette, finder retten, at sagsøgte skal betale det opkrævede beløb, imod hvilket der i øvrigt ikke er protesteret.
Sagsøgeren har ikke i sin prisliste eller i tilbuddet angivet betalingsbetingelser eller forrentningsbetingelser. Der kan derfor ikke lægges til grund, at der mellem parterne er ingået aftale om for-
511
faldsdato eller forrentning, ligesom der ikke foreligger oplysninger om sædvanlige betingelser i branchen.
Sagsøgte har ikke protesteret over forfaldsdatoerne, hvorfor disse kan lægges til grund, mens der for så vidt angår rentens størrelse kun kan gives medhold i forrentning med almindelig procerente. En eventuel dom i sagen vil derfor gå ud på, at sagsøgte skal betale følgende beløp till sagsøgeren: 10 ekstra timer á 295 kr. 2.950 kr. Leje af betonhammer 1.670 kr. 12 poser tørbeton á 86 kr. 1.032 kr. 5 timer á 296 kr. 1.480 kr. 7.132 kr. Moms 1.783 kr.
I alt 8.915 kr.
Beløbet vil skulle forrentes med almindelig procesrente af 7.065 kr. fra den 11. september 1999 og af 1.850 kr. fra den 18. september 1999 og til betaling sker.
Da en dom i de væsentligst vil give sagsøgeren medhold, og da sagsøgeren har afholdt omkostningerne til syn- og skønsmanden med 14.250 kr, vil sagsøgte i en eventuel dom blive pålagt at betale 19.900 kr., i sagsomkostninger til sagsøgeren.
Retten skal på baggrund af ovennævnte tilkendegivelse indstille, at sagen forliges således:
”Sagsøgte, YY, betaler inden 14 dage 8.915 kr. til sagsøgeren, XX. Beløbet forrentes med almindelig procesrente af 7.065 kr. fra den 11. september 1999 og af 1.850 kr. fra den 18. september 1999 til betaling sker. Inden samme frist betaler sagsøgte 19.900 kr. i sagsomkostninger til sagsøgeren.”
Retten skal anmode parterne om senest den 1. november 2001 at tilkendegive, om de kan tiltræde, at sagen forliges som anført ovenfor.
Bilaga 5 SOU 2001:103
512
Såfremt sagen ikke forliges, vil der blive afsagt dom den 29. november 2001. Sagen udsat til den 1. november 2001, til hvilken dato, der ikke skal gives møde.
Retten hævet.
Søren Hafstrøm dommer