Prop. 2004/05:7
Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 16 september 2004
Göran Persson
Leni Björklund
(Försvarsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Sverige är medlem i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF) sedan maj 1994. I samband med medlemskapet ingick Sverige ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Avtalet föranledde viss nationell lagstiftning. Efter en genomförd översyn av den befintliga regleringen föreslås nu en lagstiftning som möjliggör en vidgad tillämpning av avtalet. Propositionen innehåller även lagstiftning till följd av det avtal om rättslig status som undertecknades av vissa av FN:s medlemsstater inom samarbetet SHIRB-RIG 2001 (SHIRBRIG SOFA) och det mellan Europeiska unionens medlemsstater i november 2003 undertecknade avtalet om rättslig status för den personal som skall verka inom EU:s krishantering (EU SOFA). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2005. Propositionen innehåller även förslag till godkännande av de två sistnämnda statusavtalen.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner
1. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium, och
2. avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang, med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium,
dels antar regeringens förslag till
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
5. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
6. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet,
7. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
8. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), och
9. lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
7 b §
1
Om det vid besök i Sverige av en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete har begåtts brott av den främmande statens personal som hör till styrkan, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen.
En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.
Vad som sägs i första stycket gäller även för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige som tjänstgör i en främmande stats militära styrka.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1996:401.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
1
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges.
Vad nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som är i kraft mellan Sverige och den ansökande staten.
Detta utgör inte hinder mot att, om gärningen även innefattar brott för vilket utlämning annars får ske, utlämna personen för det brottet.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1994:2066.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
2
Främmande stats militära styrka och dess personal som deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred i enlighet med avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i avtalet när det gäller import till och export från Sverige.
För främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, skall immunitet och privilegier gälla såvitt avser avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i följande avtal:
1. avtalet den 9 maj 1994 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, och
2. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor.
För personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att
1
Lagen omtryckt 1994:717.
2
Senaste lydelse 1996:404.
ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
1
skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
1
Senaste lydelse 1996:402.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller för en person som hör till en sådan styrka.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1996:405.
2.6. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2.7. Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid militärt samarbete och samarbete om krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet, i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 § och det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, skall svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3. Ärendet och dess beredning
Sverige deltar i fredssamarbetet Partnerskap för fred (PFF) sedan maj 1994. Sverige har alltsedan PFF-samarbetets början deltagit aktivt i flera av de övningar som ägt rum och vid ett antal tillfällen stått som värd för sådana aktiviteter. Inom samarbetet finns ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium, det s.k. PFF-avtalet. Sverige anslöt sig till PFF-avtalet 1996 och den rättsliga regleringen med anledning av avtalet trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:37, bet. 1995/96:FöU04, rskr. 1995/96:237).
Sedan 1996 har övningsverksamheten och andra samarbetsformer kommit att utvecklas inom fredsfrämjandeområdet. Samtidigt har bruket av statusavtal för den deltagande personalen blivit allt mer vanligt förekommande. PFF-avtalet utnyttjas ofta direkt eller indirekt i dessa sammanhang.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvarsdepartementet den 14 november 2002 en särskild utredare med uppdrag att bl.a. göra en översyn av den rättsliga regleringen som tillkom med anledning av PFF-avtalet. Utredningen fick i uppdrag att se om den nuvarande regleringen på bästa sätt möter de krav som finns i PFFavtalet samt de behov som kan följa av andra internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet (dir. 2002:137). I uppdraget ingick också att föreslå lagstiftning med beaktande av det kommande statusavtalet som vid tidpunkten för direktivet förhandlades fram inom ramen för EU:s krishantering. Utredningen, som antog namnet PFF-utredningen, har redovisat sina slutsatser och förslag i betänkandet Rättslig status vid samverkan inom Partnerskap för fred och EU:s krishantering m.m. – en översyn (SOU 2003:117). En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilaga 1 respektive bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2003/2968/RS).
Med anledning av att en annan lagstiftningsmetod används än den som föreslogs i betänkandet har vissa remissinstanser fått del av ett utkast till lagrådsremiss som utarbetats inom Regeringskansliet och har beretts tillfälle att komplettera sitt yttrande under hand. En förteckning över dessa myndigheter finns i bilaga 3 och en sammanställning av deras synpunkter finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr som ovan). Lagförslagen i det utkast till lagrådsremiss som beretts med vissa remissinstanser finns i bilaga 4.
En särskild insatsstyrka från vissa av FN:s medlemsstater, däribland Sverige, har etablerats för att stärka FN:s snabbinsatsförmåga vid fredsfrämjande insatser. Styrkan kallas SHIRBRIG (the Multinational Standby High Readiness Brigade for United Nations Operations). Ett särskilt statusavtal, SHIRBRIG SOFA (status of forces agreement), undertecknades av bl.a. Sverige i december 2001. Avtalet träder i kraft för svensk del när ratifikation skett.
Det har inom Europeiska unionen (EU) utarbetats en överenskommelse mellan medlemsstaterna om statusen för militär och civil personal som utstationerats vid EU:s militära stab. Överenskommelsen gäller även de högkvarter och styrkor som kan ställas till EU:s förfogande i samband med förberedelse och genomförande av de uppgifter som beskrivs i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, de s.k. Petersbergsuppgifterna. Överenskommelsen, som även omfattar övningar, gäller också för den militära och civila personal som ställs till EU:s förfogande för att verka i det sammanhanget. Överenskommelsen benämns EU SOFA (European Union Status of Forces Agreement). Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 att EU SOFA skulle undertecknas, UD/2003/52864, och att en särskild tolkningsförklaring som angav gränserna för en annan stats jurisdiktionsrätt i Sverige skulle avges vid undertecknandet. Överenskommelsen, vilken undertecknades av medlemsstaterna den 17 november 2003, träder i kraft efter det att den sista medlemsstaten har lämnat besked till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd om att de konstitutionella förfarandena för godkännande av överenskommelsen har avslutats.
Regeringen föreslår en ändrad lagstiftning med anledning av behovet av att möjliggöra en vidgad användning av PFF-avtalet (bilaga 5) än den som nu gäller. Regeringen tar vidare upp dels frågan om godkännande av SHIRBRIG SOFA (bilaga 6) och EU SOFA (bilaga 7), dels frågan om de lagändringar ett sådant godkännande föranleder.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 juni 2004 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har i propositionen i huvudsak följt de förslag som Lagrådet lämnat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitten 8.2.1 och 11.2.
4.1. Behovet av statusavtal
Sverige bedriver tillsammans med andra länder och internationella organisationer ett omfattande och nära samarbete på krishanterings- och fredsfrämjandeområdet. Sverige bidrar till och samarbetar med Förenta Nationerna (FN), Europeiska unionen (EU) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), liksom vi samverkar med Nato inom Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och inom Partnerskap för fred (PFF). Sverige har en viktig roll att fylla i detta sammanhang och det råder bred politisk enighet om att Sverige skall vara en aktiv och framsynt part i arbetet att verka för fred och säkerhet runt om i världen. Samarbetet på krishanterings- och fredsfrämjandeområdet består främst i aktiviteter som förbereder parterna för att kunna genomföra effektiva gemensamma insatser i en krissituation.
Så snart det handlar om en aktivitet eller en övning där militär personal deltar och militär materiel används uppkommer frågor om deltagande personals rättsliga status. Militär verksamhet innehåller med nödvändighet farliga och riskabla inslag och statusavtalen gör att de deltagande parterna redan på förhand vet vad som gäller för det fall att det t.ex. skulle inträffa ett haveri. Om en olycka eller ett haveri skulle inträffa under tjänsteutövningen uppkommer frågor om beräkning och erläggande av skadestånd. Om ett brott begås av någon medlem av den militära styrkan uppkommer frågor om jurisdiktion och vilket land som har rätt att beivra brottet. De militära statusavtalens syfte är att reglera dessa förhållanden och att redan på förhand fördela skyldigheter och rättigheter mellan de deltagande länderna. Det är praktiskt och förutsebart att deltagande personal har samma rättsliga status oavsett i vilken avtalsslutande stat de befinner sig, dvs. att det inte skall spela någon roll om en övning äger rum i Sverige eller i något annat land.
I ett avtalslöst tillstånd är de inblandade staterna hänvisade att lösa eventuella tvister med stöd av internationell sedvanerätt. Dessa regler är inte entydiga och ger ett betydande utrymme för olika uppfattningar. Till synes enkla frågor kan därmed bli mycket svårlösta. Som exempel kan man tänka sig att ett militärt luftfartyg havererar inom en annan stats territorium i samband med en flyguppvisning. Skador som uppkommer på marken skall naturligtvis regleras. Men efter vilken stats lagar och regler och vilken stat skall leda eventuella utredningar? Att lagen i den stat där skadan uppkom skall vara styrande är inte självklart, än mindre att den staten skall utreda eventuella fel och brister hos den andra statens statsorgan. Olika folkrättsliga invändningar, exempelvis rörande statsimmunitet, kan därmed leda till att till synes enkla ersättningsärenden blir svårlösta mellanstatliga tvister.
En anledning till att militär personal är i behov av immunitet och privilegier har naturligtvis sin grund i att de deltar i statlig verksamhet som ställer särskilda krav och som kan vara förknippad med inte obetydliga risker. Det kan också vara så att aktiviteten kan vara förlagd till ett land som inte har samma rättsordning och syn i frågor om mänskliga rättigheter som den egna staten. Det blir därmed en viktig uppgift för den sändande staten att skydda den egna personalen. Regleringen om bl.a. jurisdiktion har sin utgångspunkt i detta synsätt. För svensk del spelar även våra samarbetsländers krav både på avtalsreglering, i synnerhet vad det gäller statusen för den militära personalen, in. Svenskt deltagande i fredsfrämjande och krishanteringssamarbete och annat internationellt militärt samarbete förutsätter att Sverige är part i och fullt ut tillämpar samma statusavtal som våra samarbetspartners.
Bruket av statusavtal sker så fort ett lands militära personal efter inbjudan av den mottagande staten befinner sig på denna stats territorium. Det kan gälla såväl bi- som multilaterala samarbeten. Vad som nämnts ovan om behovet av statusavtal för den militära personalen gäller i tillämpliga delar även för civil personal som deltar t.ex. i en civil krishanteringsinsats. Statusavtalen, som beskrivits ovan, är alltså tillämpbara vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Avtal som är aktuella i dessa sammanhang redogörs för närmare i de följande avsnitten.
Det skall understrykas att ett statusavtal endast reglerar vad som gäller i rättsligt avseende när ett lands personal befinner sig på ett annat lands territorium. Frågan om beslut att sända och ta emot personal regleras däremot inte i ett statusavtal.
4.2. Aktuella statusavtal vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
I juni 1995 presenterade Nato ett förslag till en reglering av rättslig status vid PFF-samarbetet mellan de deltagande staterna i PFF-samarbetet; ”Avtal mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor”, det s.k. PFF-avtalet. När det gäller frågor om status hänvisar PFF-avtalet till Nato SOFA. Till PFF-avtalet hör även ett tilläggsprotokoll, i vilket parterna har åtagit sig att inte verkställa en dödsdom mot en medlem i en styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. Utöver dessa överenskommelser finns även ett kompletterande tilläggsprotokoll som reglerar den rättsliga statusen för militära Nato-högkvarter och deras personal inom parternas territorier samt anger rättslig status för personal som ingår i partnerskapsstaternas väpnade styrkor som är avdelade eller anslutna till militära Nato-högkvarter.
Sverige har undertecknat och ratificerat PFF-avtalet med dess tilläggsprotokoll om dödsstraff. I samband med undertecknandet och ratificeringen avgav Sverige en reservation såvitt avsåg möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Avtalet med den svenska reservationen finns i bilaga 5 och dess innehåll redovisas närmare i avsnitt 5.
Nato SOFA är det statusavtal som regelmässigt används så snart det handlar om aktiviteter av fredsfrämjande art mellan de avtalsslutande parterna. Detta beror bl.a. på att avtalet på ett uttömmande sätt behandlar frågor om status och att avtalet har använts i över femtio år av Natoländerna. Den mångåriga tillämpningen av avtalet har därmed skapat en praxis och de enskilda länderna är väl förtrogna med avtalet och dess konstruktion. Avtalet har vidare fungerat som förebild för nya statusavtal, såsom t.ex. PFF-avtalet, i vilket en direkt hänvisning till Nato SOFA görs. EU:s nya statusavtal, EU SOFA, överensstämmer i stora delar helt med innehållet i Nato SOFA. Flera av EU:s medlemsstater är också Nato-medlemmar, vilket skulle kunna leda till otillfredsställande resultat för personalen om statusavtal med olika innehåll och reglering skulle användas beroende på om det handlar om fredsfrämjande verksamhet i EU:s eller Natos regi. Dessutom förenklas tillämpningen av avtalen avsevärt med likalydande avtal. Sammanfattningsvis kan alltså förklaringen till Nato SOFA:s breda användning, inklusive som förebild för andra SOFA-avtal, ligga i det faktum att många av de deltagande länderna har tillämpat avtalet under decennier. Även de nya Nato-medlemmarna kan förväntas vilja tillämpa Natos statusavtal.
SHIRBRIG SOFA undertecknades av de deltagande staterna i december 2001. Avtalet innebär att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas av avtalsparterna beträffande SHIRBRIG-aktiviteter som äger rum på en
deltagande stats territorium. Avtalet finns i bilaga 6 och dess innehåll redovisas närmare i avsnitt 6.2.
EU SOFA undertecknades av medlemsstaterna den 17 november 2003. Avtalet reglerar statusen för den militära och civila personal som medlemsstaterna sekonderar till EU:s militära personal vid högkvarter eller i styrkor som kan ställas till EU:s förfogande under krishanteringsinsatser. EU SOFA finns som bilaga 7. Avtalets innehåll redovisas närmare i avsnitt 7.2.
Hänvisningar till S4-2
5. PFF-avtalet
Hänvisningar till S5
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt 4.2
5.1. Innehåll
PFF-avtalet innehåller totalt sex artiklar.
I ingressen anges vilka stater som deltar i PFF-samarbetet. Där konstateras att styrkor från en avtalspart efter avtal kan sändas till och mottas på en annan stats område. Beslut om att sända och motta styrkor skall ske efter särskilda överenskommelser mellan de berörda parterna. PFFavtalet reglerar statusen för sådana styrkor när de befinner sig på en annan parts territorium och för detta ändamål hänvisas till vad som följer av Nato SOFA (avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor), upprättat i London den 19 juni 1951.
I artikel 1 anges att parterna skall tillämpa bestämmelserna i Nato SOFA som om de alla vore parter i detta avtal. I artikel 2 regleras PFFavtalets geografiska område och anges att den i Nato SOFA angivna geografiska tillämpligheten i detta sammanhang skall omfatta hela PFFområdet.
I övrigt innehåller avtalet bestämmelser om tvistlösning och ingående respektive uppsägning av avtalet.
5.2. Tilläggsprotokoll
I Tilläggsprotokoll till avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor (benämnt tilläggsprotokollet) regleras frågor om dödsstraff. Av tilläggsprotokollet följer att för det fall att en stat har domsrätt enligt avtalet, skall en stat som har biträtt tilläggsprotokollet inte verkställa en dödsdom mot medlem i styrka från någon annan stat som är part i tilläggsprotokollet. I övrigt innehåller tilläggsprotokollet endast bestämmelser om godkännande, ratificering samt ikraftträdandebestämmelser.
5.3. Nato SOFA
5.3.1. Allmänt
Nato SOFA är en överenskommelse från 1951 mellan Natos medlemsstater som reglerar den rättsliga statusen för ett Nato-lands styrkor när de
befinner sig på ett annat Nato-lands territorium. Avtalet innehåller totalt 20 artiklar och nedan följer en kort sammanfattning av några av de frågor som regleras i avtalet. Avtalet är bilagt i engelsk originalversion och i den svenska översättningen, se bilaga 5.
5.3.2. De enskilda bestämmelserna
Allmänna bestämmelser (artiklar I–VI)
Avtalets första artikel innehåller definitioner av begrepp som förekommer i avtalstexten, såsom t.ex. styrka, civil komponent samt sändande och mottagande stat.
I artikel II slår parterna fast att personkretsen som omfattas av avtalet är skyldig att respektera den mottagande statens lagar samt att avhålla sig från bl.a. politisk verksamhet. Den sändande staten är skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa detta.
I artikel III finns bestämmelser om att den sändande statens trupper är undantagna från pass- och viseringsbestämmelser och om hemsändande av utländska soldater från mottagarlandet. De är undantagna från regler i den mottagande staten om kontroll och registrering av utlänningar.
I artikel IV regleras frågor om körkort och förarbevis. Reglerna innebär att körkort som har utfärdats av den sändande staten skall godtas även i den mottagande staten.
I artikel V uttalas att den sändande statens trupper som regel skall bära uniform i den mottagande staten och att tjänstefordon skall vara försedda med tydliga nationalitetsbeteckningar.
Artikel VI reglerar under vilka omständigheter medlemmar av en styrka får inneha och bära vapen på en mottagande stats territorium.
Straffrättslig domsrätt m.m. (artikel VII)
Utgångspunkten är att varje stat har domsrätt i enlighet med respektive stats lagstiftning, men det finns regler som ger den sändande staten eller den mottagande staten exklusiv domsrätt. För brott som är straffbara enligt den sändande statens militärlagstiftning, men som inte är straffbara i den mottagande staten, har den sändande staten getts exklusiv domsrätt. I det omvända fallet har den mottagande staten domsrätt.
Om båda staterna har domsrätt har den sändande staten getts domsrätt då det handlar om brott som har begåtts av någon i den egna styrkan eller civila komponenten och som riktar sig mot den egna statens egendom och säkerhet. Den sändande staten har också domsrätt för brott som begåtts i tjänsten av någon ur den egna truppen. I alla andra fall har den mottagande staten företräde till att utöva domsrätt. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om att en stat, som har företräde till domsrätten, skall underrätta den andra staten, om man väljer att inte utöva domsrätten. Det understryks också att bestämmelserna inte medför någon rätt för militärmyndigheterna i den sändande staten att utöva domsrätt över personer som är medborgare eller som har sitt hemvist i den mottagande staten, annat än om de är medlemmar av den sändande statens styrka.
Den sändande staten har enligt Nato SOFA rätt att sätta upp en domstol på den mottagande statens territorium.
Artikeln innehåller vidare bestämmelser om ömsesidigt bistånd med anhållanden och överlämnanden till den myndighet som har domsrätt liksom att staterna skall bistå varandra vid utredning och bevisupptagning samt verkställighet av utdömda fängelsestraff. Myndigheterna i den mottagande staten skall snarast underrätta militärmyndigheterna i den sändande staten om någon medlem av styrkan eller civil komponent eller anhörig har anhållits. Den sändande staten får inte verkställa ett dödsstraff i den mottagande staten, om den staten saknar sådant straff för det aktuella brottet.
Artikeln reglerar även frågor om rättskraft och om rättssäkerhet under rättegång. Reglerna innebär att sedan en anklagad har ställts inför rätta och dom har meddelats, får denne inte lagföras på nytt inom samma territorium av en annan parts myndighet.
Reguljära militära förband som ingår i en styrka har rätt att utöva polisiär myndighet för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet i de egna förläggningarna och på de egna anläggningarna.
Skadestånd (artikel VIII)
I artikeln ges detaljerade bestämmelser om hur olika skadeståndsanspråk skall hanteras. Artikeln skiljer mellan skadevållande handlingar som sker i tjänsten och skador som sker utanför tjänsten.
För skador på offentligt ägd egendom som används i Nato-verksamhet är huvudregeln att ingen av staterna är ersättningsskyldig mot den andra. Om det däremot handlar om skador på annan offentligt ägd egendom skall sådana ersättningskrav avgöras av en skiljeman. Från denna reglering görs undantag i artikel 3 i PFF-avtalet. Enligt denna bestämmelse är parterna skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet. Ersättning utgår dock inte för skador av mindre omfattning som understiger ett visst bestämt belopp. När det gäller personskador eller dödsfall avseende medlem av den egna krigsmakten under officiell tjänsteutövning föreskrivs att staterna avstår från krav mot varandra. I stället bestäms personalens rätt till ersättning i sådana fall av de nationella reglerna i den sändande staten.
Om medlem av den främmande styrkan eller civil komponent i tjänsten orsakar skada för tredje man kan denne yrka ersättning vid det egna landets domstolar i enlighet med de nationella reglerna. Den mottagande staten betalar ut ersättningen till den skadelidande. Avgörandet är bindande för den sändande staten. Enligt särskilda regler om avräkning mellan staterna kan den sändande staten få svara för högst 75 procent av skadeståndet. Det finns även regler för avräkning då flera stater har varit inblandade i den skadebringande handlingen. Frågan om avräkning mellan staterna kan i vissa fall hänskjutas till avgörande av det Nordatlantiska rådet. Från denna reglering görs undantag i artikel 3 i PFF-avtalet. Enligt denna bestämmelse är parterna som ovan nämns skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet.
Om medlemmar av en styrka eller en civil komponent utanför tjänsten orsakar skada för tredje man skall den skadelidande framställa sitt krav till den mottagande staten som fastställer eventuell ersättning enligt den
egna lagstiftningen. Därefter underrättas den sändande staten som avgör om betalning skall ske ”ex gratia” och, om så är fallet, till vilket belopp. Om den skadelidande accepterar beloppet erläggs betalningen av den sändande staten. Bestämmelserna utesluter inte den skadelidande från att rikta ett anspråk direkt mot den som kan anses vara vållande till skadan. Om det skulle uppstå en tvist om huruvida en skadebringande handling har skett i eller utanför tjänsten skall frågan underställas en skiljedomare. Även här gör PFF-avtalet undantag av innebörd att parterna är skyldiga att förhandla inbördes utan inblandning av någon utanförstående myndighet.
Regler om vistelsen i värdlandet (artiklar IX–X)
I artikel IX finns bestämmelser om villkoren under vistelsen i värdlandet. Där regleras bl.a. inköp av varor, anställningar och sjukvård. Den sändande staten har rätt att få sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal, om sådan vård inte kan ordnas på ett tillfredsställande sätt där styrkan är stationerad. Artikel X innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen.
Tullbestämmelser (artiklar XI–XII)
En grundläggande princip är att samma regler avseende tull gäller för den sändande statens personal som för mottagarlandets egna medborgare. Tullmyndigheterna i den mottagande staten har rätt att visitera den främmande truppen och dess bagage, genomsöka fordon och ta egendom i beslag. Officiella handlingar under officiell försegling skall dock inte göras till föremål för tullinspektion. Fordon och annan utrustning för tjänsten får dock föras in och föras ut ur mottagarlandet tullfritt. Även personlig utrustning, möbler och fordon för personligt bruk får tas in och föras ut tullfritt. Mottagarlandet är skyldigt att tillhandahålla bl.a. drivmedel för den sändande statens tjänstefordon tull- och skattefritt. Bestämmelserna om skattefritt drivmedel gäller även då det är fråga om transitering av styrkor genom ett medlemslands territorium. Som en följd av artikel 2 i PFF-avtalet gäller detta även vid transitering genom ett partnerlands territorium.
Samverkan kring utredning och bevisupptagning (artikel XIII)
I artikel XIII föreskrivs att den sändande och den mottagande staten skall samverka för att förhindra att det sker överträdelser av skatte- och tullagstiftningen. Staterna skall därvid biträda varandra i utredningar och vid bevisupptagning.
Valutaregler (artikel XIV)
Den sändande statens personal förblir underställda valutalagstiftningen i hemlandet men är även skyldiga att följa de bestämmelser som finns i den mottagande staten. Den sändande och den mottagande staten får utfärda särskilda valutaregler för den främmande styrkan.
Avtalets giltighet vid fientligheter riktade mot Nato-staterna (artikel XV)
Som huvudregel är Nato SOFA gällande även om fientligheter riktas mot Nato-staterna. Parterna har dock getts rätt att, till följd av nämnda fientligheter, inom viss tid upphäva tillämpningen av en enskild artikel i avtalet varefter parterna i samråd skall komma överens om regler som kan ersätta den upphävda artikeln.
Avslutande bestämmelser (artiklar XVI–XX)
I artiklarna XVI–XX finns regler om hur man löser tvister om tolkning eller tillämpning av avtalet, om översyn av avtalet och slutligen formaliabestämmelser.
Den svenska reservationen
Enligt allmänna folkrättsliga regler kan varje stat som regel endast utöva domsrätt inom det egna territoriet. Detta följer av staternas suveränitet. Den svenska regeringsformen bygger således på förutsättningen att rättskipning och förvaltning i Sverige skall fullgöras av svenska myndigheter. Främmande länders myndigheter kan alltså inte utan vidare utöva några maktbefogenheter på svenskt territorium. Detta gäller även om maktutövningen riktar sig mot det främmande landets egna medborgare. Enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen kan riksdagen emellertid under vissa förutsättningar överlåta förvaltningsuppgift till bl.a. en främmande stat eller en internationell organisation. Om förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning måste ett sådant beslut fattas antingen i den ordning som gäller för grundlagsändring eller med kvalificerad majoritet. I samband med att Sverige undertecknade PFF-avtalet och anslöt sig till PFF-samarbetet lämnades en reservation mot den möjlighet avtalet lämnar för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium. Reservationen har följande lydelse:
”Sveriges regering anser sig inte vara bunden av artikel 1 i avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor i den utsträckning som denna artikel hänför sig till bestämmelserna i artikel VII i avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, som ger de sändande staterna rätt att utöva domsrätt inom en mottagande stats territorium, när Sverige är mottagande stat. Reservationen inbegriper inte de åtgärder som vidtas av militärmyndigheterna i en sändande stat, vilka är trängande nödvändiga för att upprätthålla lugn och ordning inom styrkan”, jfr SÖ 1997:51.
Som skäl för reservationen anges i förarbetena (jfr prop. 1995/96:37 s. 31, bet. 1995/96:FöU04 s.10–11) främst att jurisdiktionsbestämmelserna är tänkta att reglera rättsliga förhållanden inom ramen för ett betydligt mera långtgående samarbete än Partnerskap för fred där den sändande staten skulle ha en styrka permanent förlagd i den mottagande staten. Vidare framhålls att det i Nato SOFA inte finns någon bestämmelse som hindrar den sändande staten från att döma till dödsstraff då den utövar sin domsrätt, utan endast ett förbud mot verkställighet av ett sådant straff på den mottagande statens territorium. Redan meddelandet av en dödsdom på svenskt territorium bedöms i propositionen strida mot 2 kap. 4 § regeringsformen enligt vilken dödsstraff inte får förekomma.
Reservationens innebörd redovisas närmare i avsnitt 8.2.1.
5.4. En vidgad tillämpning av PFF-avtalet
Regeringens bedömning: PFF-avtalet bör kunna ligga till grund även för andra fall av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering än övningsverksamhet inom ramen för Partnerskap för fred. Den svenska tolkningen av PFF-avtalet bör alltså vidgas. PFF-avtalet bör tolkas så att det är tillämpligt varje gång en person som är militär eller civil och som tillhör en militär styrka, eller anhörig till en sådan person, efter inbjudan, befinner sig på en annan avtalsparts territorium.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de instanser som har yttrat sig, bl.a. Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Uppsala universitet och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet ställer sig positiva till bedömningen. Sveriges delegation vid Nato delar framför allt synen om att den svenska tillämpningen inte får vara snävare än vad avtalet tillåter. Sveriges ständiga representation vid den Europeiska unionen anser att ett vidgat tillämpningsområde på ett positivt sätt skulle bidra till samarbetsmöjligheterna inom partnerlandskretsen och därmed ytterligare stärka Sveriges totala möjligheter till ett aktivt deltagande i internationellt fredsfrämjande samarbete. Försvarsmakten bedömer att en bredare tillämpning av PFF-avtalet kommer medföra synnerligen positiva effekter på myndighetens internationella arbete, avseende bl.a. utbyten och övningar med andra länder för freds- och säkerhetsfrämjande insatser/samarbeten.
Skälen för regeringens bedömning: Alltsedan kalla krigets slut har Sveriges deltagande i fredsfrämjande samarbete, både bilateralt och multilateralt, ökat på ett påtagligt sätt. PFF är ett viktigt exempel, men även samarbetet inom EU och samarbeten som SHIRBRIG och Nordcaps (Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support) utgör tydliga exempel på denna utveckling.
Den nu angivna utvecklingen är mycket positiv och bidrar till att stärka förutsättningarna för fred och säkerhet i vår omvärld. I samband med det allt ökande samarbetet med andra länder har regeringen och dess myndigheter som direkt deltar i denna typ av samarbete kunnat notera behovet av en enhetlig avtalsreglering av den deltagande personalens rättsliga status när den befinner sig i ett annat land. Statusavtalens stora betydelse i dessa sammanhang har redogjorts för i avsnitt 4.
När Sverige antog PFF-avtalet 1996 och genomförde lagändringar med anledning av detta var utgångspunkten att Sverige endast skulle använda avtalet vid den övningsverksamhet som skulle ske inom ramen för PFFsamarbetet. Övriga parter till Nato SOFA och PFF-avtalet gör emellertid en tolkning av avtalet som möjliggör att avtalet används varje gång en person som är militär eller civil och som tillhör en militär styrka, eller anhörig, efter inbjudan, befinner sig på en annan avtalsparts territorium.
Varken avtalets eller anslutningsdokumentens innehåll begränsar avtalets tillämpningsområde. Tvärtom finns det stöd för den tolkning som våra samarbetspartners tillämpar.
Skillnaden i tolkning av PFF-avtalets tillämpningsområde försvårar ett väl fungerande samarbete med andra länder och riskerar i värsta fall att leda till att vissa samarbeten aldrig realiseras. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen den 11 december 2003 tillsatte en utredning med uppgift att utreda hur den internationella militära test- och övningsverksamheten på svenskt territorium skulle kunna utvecklas (dir. 2003:127). Utredningen redovisade sitt uppdrag i juni 2004 (se betänkandet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77)). I betänkandet understryks vikten av att ha en enhetlig reglering av styrkornas rättsliga status. Utländsk militär personal som skulle komma att delta i militär test- och övningsverksamhet i Sverige förväntas begära att de omfattas av ett statusavtal som i vart fall motsvarar PFF-avtalet.
Mot bakgrund av hur viktigt det är att Sverige på ett aktivt sätt deltar i krishanterings- och fredsfrämjandesamarbetet, men även i andra säkerhetsskapande samarbeten, bör den svenska synen på användningen av PFF-avtalet ändras så att den står i bättre överensstämmelse med den avtalstillämpning som våra samarbetspartners har. Idag förekommer situationer där den svenska personalen vid tjänstgöring utomlands åtnjuter större rättigheter än utländsk personal som befinner sig i Sverige. Det är naturligtvis av väsentlig betydelse att principen om reciprocitet upprätthålls mellan avtalsparterna. Det är angeläget att Sveriges relationer till de andra samverkande Nato- och partnerländerna inte onödigt försvåras utan att det internationella samarbetet kan bedrivas så smidigt som möjligt.
Den svenska tillämpningen bör därför harmoniseras till den allmänt vedertagna tolkningen att avtalet gäller så snart någon person som omfattas av avtalet befinner sig på svenskt territorium efter inbjudan av svensk myndighet.
PFF-samarbetet utgör bara en del av det internationella militära samarbete som Sverige deltar i och som vi i framtiden kan förväntas komma att delta i. Som det har belysts tidigare har statusavtalen en viktig funktion att fylla eftersom de redan på förhand ger svar på frågor t.ex. om hur eventuella tvister ska lösas eller hur ett skadestånd skall regleras.
PFF-avtalet har en generell tillämplighet mellan avtalsparterna. Militär personal som deltar i internationellt samarbete har samma behov av skydd oavsett om det handlar om ett samarbete inom ramen för PFF eller samarbete i någon annan form. Den avgörande förutsättningen för att avtalet skall kunna användas är att en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Som framgår av avtalsinnehållet som redogjorts för i avsnitten 5.1–5.3 innehåller PFFavtalet i sig inte någon begränsning vad gäller verksamhet och inte heller vad gäller antal personer. Detta innebär att det inte finns formella hinder mot att tillämpa avtalet även när en militär styrka, bestående av en eller flera man, efter inbjudan, befinner sig på svenskt territorium av annat skäl än PFF-samarbetet. SHIRBRIG är ett sådant exempel, men även i andra fall av internationellt militärt samarbete kan den rättsliga statusen för personalen komma att regleras genom användning av PFF-avtalet.
När kan PFF-avtalet bli tillämpligt enligt den nu angivna tolkningen?
PFF-avtalet med Nato SOFA är endast tillämpligt vid militärt samarbete. Det är således endast fråga om personal som är knuten till ett partner-
lands stridskrafter som omfattas av avtalen, dvs. främst militär personal. Även en person som är civilanställd i ett partnerlands stridskrafter och som följer med en styrka, som i vissa fall kan bestå av enbart en militär person, åtnjuter vissa rättigheter i enlighet med avtalet. Avtalen är emellertid inte tillämpliga på annan civil personal. Det kan anses rimligt att de personalkategorier som deltar i t.ex. en och samma övning, har samma rättigheter enligt gällande statusavtal. Utformandet av EU SOFA visar också att man idag inte gör samma åtskillnad på militär och civil personal när det gäller synen på särskilda rättigheter. Detta beror bl.a. på att de tidigare rent militära insatserna på fredsfrämjandeområdet alltmer kommit att kompletteras med större civila inslag. PFF-avtalet och Nato SOFA är emellertid framtagna i en annan tid och för ett annat syfte, enligt skäl som presenterats i avsnitt 4. Det har inom Nato förts diskussioner om ett statusavtal för civil personal, dock hittills utan resultat. Detta visar att PFF-avtalet och Nato SOFA inte kan anses tillämpliga på sådan civil personal som inte är knuten till ett lands stridskrafter.
Det nu sagda innebär således att PFF-avtalet och Nato SOFA kan anses tillämpliga endast när det är fråga om personal som enligt ovan är knuten till en avtalsparts försvarsmakt. Detta gäller oavsett om arrangemanget i vilket personalen medverkar är anordnat av en militär eller en civil myndighet. Även om det är önskvärt att PFF-avtalet med Nato SOFA även täcker andra personalkategorier än de som nu redogjorts för kan det inte anses vara möjligt att tillämpa avtalet på ett sätt som strider inte bara mot ordalydelsen i avtalet, men också mot den gängse tillämpningen bland våra partnerländer.
Internationellt militärt samarbete kan innefatta aktiviteter som kurser och seminarier, övningar samt olika förberedande åtgärder innan en övning kan äga rum. Genomförandefasen av en övning föregås alltid av en planeringsfas, som kan pågå mellan ett halvt år upp till två år beroende på övningens karaktär och omfattning. Planeringsfasen inleds med en serie möten av konferenskaraktär, under vilka övningen planläggs. I slutet av planeringsfasen krävs ofta rekognoscering av övningsområdet och kontroll av befintliga anläggningar som skall användas. Om övningen skall ske inom ramen för PFF och är tänkt att genomföras i Sverige kommer utländsk militär personal och personal från Nato att vistas i Sverige under en viss tid av den beskrivna planeringsfasen utan att det pågår en övning. På motsvarande sätt kommer svensk militär personal att befinna sig utomlands om övningen skall genomföras i ett annat land.
Till det internationella militära samarbetet hänförs även t.ex. deltagande i utbildning. PFF-centret i Kungsängen utanför Stockholm tillhandahåller stabsofficersutbildningar, i vilka simuleringsteknik ingår som ett delmoment. Utbildningen ingår som ett led i PFF-samarbetet och riktar sig både till svensk och till utländsk militär personal. Annan utbildning som också kan omfattas av ett samarbete är t.ex. seminarier och kurser i Försvarshögskolans regi.
Internationellt militärt samarbete kan vidare ta sig uttryck i att utländsk militär personal befinner sig på officiellt besök i Sverige under en kortare tid. Utländska officerare kan också tjänstgöra vid svenska militära staber eller tjänstgöra i Sverige med stöd av ett utbytesprogram. Sådana aktiviteter kan pågå under flera års tid. Utländska officerare kan också befinna sig i Sverige för att fullgöra ett materielprojekt vid t.ex. Försvarets mate-
rielverk. Vidare kan förbandsbesök äga rum för deltagande i t.ex. en flyguppvisning på svenskt territorium.
De nu nämnda aktiviteterna kan beröra allt från enstaka officerare till stora förband med flera hundra soldater, allt beroende på vilken slags verksamhet det handlar om.
Hänvisningar till S5-4
6. SHIRBRIG SOFA
6.1. Bakgrund
FN har ett behov av snabbt tillgängliga militära enheter. Stärkandet av FN:s snabbinsatsförmåga har bl.a. skett genom etablerandet av en multinationell snabbinsatsbrigad för FN-insatser (SHIRBRIG). SHIRBRIG är en insatsstyrka i vilken för närvarande fjorton medlemsländer deltar. Dessa länder är Danmark, Finland, Irland, Italien, Kanada, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Slovenien, Spanien, Sverige och Österrike. Chile, Jordanien, Portugal, Senegal, Tjeckien och Ungern har observatörsstatus i samarbetet.
Samarbetet syftar till att inom trettio dagar kunna ställa förband upp till brigads styrka till FN:s förfogande. Tanken är att en insats med SHIRB-RIG skall pågå i högst sex månader, varpå en reguljär FN-styrka skall kunna ta över. SHIRBRIG har en stabsfunktion för planering, ett s.k. planeringselement, i Danmark. Planeringselementet utgör kärnan i ett kommande högkvarter i SHIRBRIG.
Statusfrågorna inom samarbetet SHIRBRIG har lösts så att en överenskommelse mellan de deltagande länderna i SHIRBRIG om status för deras styrkor när de tjänstgör i annat medlemsland, SHIRBRIG SOFA, har upprättats. Avtalet undertecknades i december 2001. Av överenskommelsen framgår bl.a. att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas av alla avtalsparter beträffande SHIRBRIG-aktiviteter som äger rum på en deltagande stats territorium. Det innebär att de personkategorier som omfattas av dessa avtal är de som även avses i SHIRBRIG SOFA. Avtalet kan i Sverige bli tillämpligt främst när utländsk militär personal befinner sig här i landet på konferens, möte, utbildning eller övning som sker inom ramen för SHIRBRIG.
Avtalet, som återges i bilaga 6, redogörs för närmare nedan.
6.2. De enskilda bestämmelserna
SHIRBRIG SOFA
Ingressen
I ingressen anges att syftet med avtalet är att reglera den rättsliga statusen för en avtalsparts styrka när denna befinner sig på ett annat avtalsparts territorium.
Artikel I
Här definieras vissa begrepp i avtalet.
Artikel II
Artikeln anger att Nato SOFA och PFF-avtalet skall tillämpas vid aktiviteter som utförs på ett avtalsparts territorium inom ramen för SHIRBRIG. Utöver dessa avtal skall statusbestämmelserna i Parisprotokollet från 1952 tillämpas beträffande SHIRBRIG:s planeringselements aktiviteter i Danmark.
Artikel III
I artikeln anges det gränsbelopp för skadeståndsansvar som skall gälla i enlighet med vad som stadgas i artikel VIII 2 f i Nato SOFA.
Artikel IV
Här slås fast att avtalet inte har någon påverkan på andra gällande internationella överenskommelser.
Artikel V
Av artikeln framgår att eventuella tvister mellan parterna med anledning av avtalet skall lösas genom förhandling.
Artiklar VI–IX
I dessa artiklar finns bestämmelser om justering, undertecknande och ratificering, ikraftträdande samt uppsägning av avtalet.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt 4.2
6.3. Sveriges tillträde till SHIRBRIG SOFA
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner SHIRBRIG SOFA med reservation när det gäller möjligheten för utländsk stat att utöva domsrätt på svenskt territorium.
Utredningen har inte lämnat något förslag såvitt avser frågan om Sveriges tillträde till SHIRBRIG SOFA.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Kriser kan uppstå med mycket kort varsel runtom i världen och det är viktigt att snabbt kunna vara på plats för att hindra spridning och eskalering av en sådan kris. SHIRBRIG är ett viktigt internationellt samarbete som just har till syfte att höja förmågan att inom mycket kort tid kunna skicka militära styrkor till krisdrabbade områden i världen. Regeringen anser det vara en angelägen uppgift att kunna bidra till en sådan förmåga, allrahelst som förmågan sker till stöd för FN:s fredsfrämjande arbete.
SHIRBRIG är inte ett stående förband utan varje anmäld enhet, som även kan vara anmäld till andra styrkeregister, ställs till SHIRBRIG:s förfogande efter nationella beslut i det bidragande landet. Beslut om deltagande i insats fattas från fall till fall. Det innebär att insatsberedskapen fortfarande är trettio dagar från nationellt beslut, men att vissa administrativa förberedelser, för att underlätta en insats, görs redan innan beslut om ett deltagande fattats. SHIRBRIG har nyttjats av FN bl.a. i Eritrea och Etiopien 2001 samt i Liberia 2003.
Sverige deltar aktivt inom ramen för SHIRBRIG. Svensk personal, när den befinner sig i Danmark eller i flera andra av de stater som är parter i SHIRBRIG, åtnjuter redan nu den rättsliga status som avtalet ger uttryck för. För att utländsk personal som befinner sig på svenskt territorium inom ramen för SHIRBRIG skall kunna komma i åtnjutande av statusavtalets bestämmelser måste Sverige tillträda avtalet. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att så sker.
Eftersom SHIRBRIG SOFA hänvisar till Nato SOFA:s jurisdiktionsbestämmelser bör även här göras en reservation beträffande möjligheten för utländska myndigheter att få utöva domsrätt på svenskt territorium.
SHIRBRIG SOFA förutsätter lagstiftningsåtgärder och skall därför enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen.
Förslag till lagstiftning presenteras i avsnitt 8.
Hänvisningar till S6-3
7. EU SOFA
7.1. Bakgrund
Alltsedan Amsterdamfördraget trädde i kraft år 1999 har Europeiska unionen en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (ESFP). Enligt Fördraget om Europeiska unionen (Unionsfördraget) är det de s.k. Petersbergsuppgifterna; de humanitära insatserna och räddningsinsatserna samt hela spektrumet av fredsfrämjande insatser som skall stå i centrum för ESFP. ESFP består av en militär och en civil del. Deltagandet i en viss insats sker efter nationella beslut av varje enskilt medlemsland.
En grundval för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är möjligheten för EU att kunna nyttja resurser av Nato för att kunna genomföra militära krishanteringsinsatser. Den 17 mars 2003 kunde parterna träffa en politisk överenskommelse om generella principer och procedurer om detta samarbete (”Berlin plus”). Avsikten är att EU skall kunna utnyttja Natos planerings- och ledningsstrukturer för att planera och leda en militär operation. Härigenom undviks kostsamma dubbleringar av resurser.
Vad gäller EU:s civila krishanteringsförmåga, dvs. polis, stärkande av rättsstaten, civil förvaltning och räddningstjänst, har de målsättningar som tidigare fastställts nu uppfyllts och EU är därmed operativ på detta område. Detta illustreras bl.a. av de två pågående polisinsatserna i Bosnien-Hercegovina och i Republiken Makedonien samt den pågående rättsstatsinsatsen i Georgien. Man har inom EU börjat undersöka möjligheten
av ytterligare verksamhetsområden för den civila krishanteringen, t.ex. observatörer.
Förutom de nya civila och militära resurser som utvecklas inom ramen för ESFP har EU sedan tidigare kompetens som kan användas inom global krishantering, såsom medling, sanktioner samt katastrof- och återuppbyggnadsinsatser. Sverige strävar efter ett helhetsperspektiv och att krishantering bör ses som ett begrepp som inkluderar såväl civila som militära komponenter. EU:s målsättning är också att all krishantering skall behandlas som en samlad verksamhet och att de civila och militära komponenterna skall samverka.
Ett statusavtal har nu förhandlats fram för att kunna användas i samband med EU:s krishanteringsinsatser och vid övningar inför sådana insatser. Avtalet, som benämns EU SOFA och återfinns i bilaga 7, presenteras i det följande avsnittet.
7.2.1. Allmänt
EU SOFA består av totalt 19 artiklar och avtalet är indelat i fyra olika avsnitt. Innehållsmässigt överensstämmer det i stora delar med Nato SOFA.
EU SOFA är tillämpligt för militär och civil personal som medverkar i verksamhet inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som anges i artikel 17.2 i Unionsfördraget, inbegripet övningar. Avtalet är i olika delar tillämpligt på dels militär personal, dels civil personal. Till skillnad från PFF-avtalet behöver den civila personalen inte vara anställd vid en nationell försvarsmakt. Det kan således vara fråga om all civil personal som utstationeras från medlemsstaterna till EU:s institutioner för att förbereda och genomföra krishanteringsinsatser enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget. Det kan vidare röra sig om den civila personal som arbetar vid högkvarter eller styrkor eller på annat sätt kan komma att ställas till EU:s förfogande av medlemsstaterna för samma verksamheter. Det kan således vara fråga om personal från t.ex. räddningstjänsten och rättsväsendet. Med hänsyn till att det är inom EU:s krishantering som de civila myndigheterna kan förväntas medverka i störst utsträckning, får den uteblivna statusregleringen för civil personal i PFF-avtalet anses vara av förhållandevis begränsad betydelse.
7.2.2. De enskilda bestämmelserna
EU SOFA
Ingressen
I ingressen anges att avtalet omfattar EU:s medlemsstater,
att nationella beslut krävs för utsändande och mottagande av styrkor till varandras territorier vid förberedande och utförande av de uppgifter som anges i artikel 17.2 i Unionsfördraget, inklusive övningar,
att särskilda avtal måste ingås med tredje land i det enskilda fallet, samt
att avtalet inte påverkar internationella instrument som rör inrättandet av internationella domstolar, inklusive Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
Del 1 (artiklar 1–6)
Det första avsnittet innehåller gemensamma bestämmelser som är tilllämpliga för all militär och civil personal som verkar inom ramen för EU:s krishantering enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget.
Artikel 1
Artikeln innehåller en sammanställning av definitioner av de begrepp som används i avtalet.
Artikel 2
Artikeln innehåller allmänna bestämmelser om att medlemsstaterna skall underlätta inresa, utresa och vistelse för den personal som omfattas av avtalet. Vidare anges att ett individuellt eller kollektivt förflyttningsförordnande eller beslut om utstationering vid EU:s institutioner skall vara tillräckligt.
Artikel 3
Här anges att de personer som omfattas av avtalet skall respektera lagarna i den mottagande staten.
Artikel 4
Artikeln innehåller bestämmelser om godkännande av körkort och körkortstillstånd liksom regler om tillhandahållande av sjuk- och tandvård.
Artikel 5
Enligt artikeln skall personalen bära uniform i enlighet med den sändande statens reglemente.
Artikel 6
Enligt artikeln skall tjänstefordon tillhörigt den sändande staten vara försett med nationalitetsbeteckning.
Del 2 (artiklar 7–8)
Det andra avsnittet innehåller bestämmelser som endast tillämpas på militär och civil personal som har utstationerats till EU:s institutioner av de enskilda medlemsstaterna.
Artikel 7
Artikeln anger att den personal som omfattas av artikeln får bära vapen i enlighet med artikel 13 i avtalet.
Artikel 8
Artikeln innehåller bestämmelser om immunitet. Föreskrifterna om immunitet innebär i korthet att den militära eller civila personalen som har sekonderats till EU:s institutioner åtnjuter immunitet för handlingar i tjänsten och att denna består även efter att tjänstgöringen avslutats. Immuniteten kan under vissa förutsättningar hävas.
Del 3 (artiklar 9–18)
Avtalets tredje del innehåller föreskrifter som endast är tillämpliga på högkvarteren och på styrkorna samt på den militära och civila personal som tjänstgör där.
Artikel 9
Här stadgas att personalen och dess utrustning, vid genomförande av insatser enligt artikel 17.2 i Unionsfördraget, inbegripet övningar, skall tillåtas transitering och tillfällig förläggning på en medlemsstats territorium, förutsatt godkännande av den medlemsstaten.
Artikel 10
Artikeln anger att personalen har rätt till akut läkar- och tandvård samt sjukhusvård under samma förhållanden som motsvarande personalkategorier i den mottagande staten.
Artikel 11
Artikeln anger att, om något avtal inte säger annat, det är mottagande stats ansvar att tillhandahålla byggnader, mark samt tillhörande tjänster som de besökande förbanden kan behöva.
Artikel 12
I artikeln ges det gästande förbandet rätt att, enligt överenskommelse med mottagande staten, utöva polisiär myndighet i förläggningar, anläggningar och andra utrymmen som det uteslutande disponerar. Det gäs-
tande förbandet kan även, efter överenskommelse med den mottagande staten, få utöva polisiär myndighet utanför sådana anläggningar, dock endast i samarbete med den mottagande statens myndigheter och när det är nödvändigt för att upprätthålla disciplin och ordning i det egna förbandet.
Artikel 13
Artikeln anger att personalen får bära vapen efter överenskommelse med den mottagande staten.
Artikel 14
Här anges att högkvarteren och styrkorna skall ges samma lättnader och nedsättningar som de nationella styrkorna i den mottagande staten har beträffande post, telekommunikationer, transporter och avgifter, där regelverket ger sådant utrymme.
Artikel 15
Artikeln anger att ett högkvarters arkiv och andra officiella handlingar skall vara okränkbara, såvida inte högkvarteret hävt immuniteten.
Artikel 16
Artikeln innehåller regler rörande beskattningen av den utsända personalen och syftar till att undvika dubbelbeskattning.
Artikel 17
Artikeln, som behandlar frågan om jurisdiktion, tillerkänner myndigheterna i den sändande staten rätt att utöva all straffrättslig och disciplinär domsrätt som tillkommer den enligt lagen i den sändande staten över såväl militär som civil personal. Förutsättningen är att den civila personalen i lagstiftningshänseende jämställs med militär personal. Föreskrifterna om jurisdiktion överensstämmer i huvudsak med innehållet i artikel VII i Nato SOFA.
I linje med den reservation som lämnades beträffande artikel VII i Nato SOFA har Sverige lämnat en tolkningsförklaring i anslutning till artikel 17 i EU SOFA. Förklaringen lyder enligt följande.
Sveriges regering förklarar härmed att artikel 17 i detta avtal inte innebär någon rätt för den sändande staten att utöva jurisdiktion på Sveriges territorium. I synnerhet ger denna bestämmelse inte den sändande staten någon rätt att inrätta domstolar eller verkställa domar inom Sveriges territorium.
Detta påverkar inte på något sätt fördelningen av jurisdiktion mellan den sändande staten och den mottagande staten enligt artikel 17. Inte heller påverkar det den sändande statens rätt att utöva sådan jurisdiktion inom sitt eget territorium när de personer som omfattas av artikel 17 återvänt till den sändande staten.
Detta hindrar inte heller att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållande av ordning och säkerhet inom styrkan vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter.
Artikel 18
Artikeln innehåller bestämmelser om skadestånd och dessa är likalydande med de i artikel VIII i Nato SOFA, med undantag för bestämmelserna om tvistlösning.
Del 4 (artikel 19)
Avtalets sista avsnitt innehåller bl.a. ikraftträdande- och godkännandebestämmelser samt regler om avtalets tillämplighet. Avtalet är generellt endast tillämpligt på medlemsstaternas territorier men kan under vissa förutsättningar utsträckas till att även omfatta andra länder. Om fråga uppkommer om att ett annat statusavtal även skulle kunna bli tillämpligt föreskriver EU SOFA beträffande den personal som omfattas av avtalets första och tredje avsnitt att parterna skall komma överens om vilket statusavtal som skall ha företräde och äga tillämpning. Om parterna inte kommer överens skall det andra avtalet ha företräde. Innebörden av detta är att om parterna inte kommer överens i en konflikt mellan EU SOFA och PFF-avtalet är det senare avtalet som har företräde.
Hänvisningar till S7-2-2
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt 8.2.2
7.3. Sveriges tillträde till EU SOFA
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner EU SOFA med tolkningsförklaring att artikel 17 i avtalet inte innebär någon rätt för en utländsk stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium.
Utredningen har inte lämnat något förslag såvitt avser frågan om Sveriges tillträde till EU SOFA.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: De gemensamma övningarna och insatserna som sker inom ramen för EU:s krishantering ger upphov till frågor om rättslig status för den personal som deltar. Precis som samarbetet Partnerskap för fred kräver ett så omfattande och kontinuerligt pågående samarbete som EU:s krishantering att de rättsliga frågor som uppstår till följd av samarbetet får en enhetlig och långsiktig reglering. I syfte att åstadkomma en sådan reglering har EU:s medlemsstater kommit överens om det avtal som har redogjorts för i avsnitt 7.2.
Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 att avtalet skulle undertecknas, samt att en tolkningsförklaring skulle avges vid undertecknandet. Förklaringen i dess engelska version lyder enligt följande.
The Government of Sweden hereby declares that Article 17 of the present Agreement does not encompass a right for the sending State to exercise jurisdiction within the territory of Sweden. In particular, the said provision does not confer on the sending State the right to establish courts or to execute sentences within the territory of Sweden.
This does in no way affect the allocation of jurisdiction as between the sending and receiving State under Article 17. Nor does it affect the right of a sending State to exercise such jurisdiction within its own territory after the return to the sending State of the persons covered by Article 17.
Furthermore, this does not preclude that appropriate measures, which are immediately necessary to ensure the maintenance of order and security within the force, be taken by the military authorities of a sending State within the territory of Sweden.
Beträffande innebörden av tolkningsförklaringen, se vidare avsnitt 8.2.1. Jurisdiktionsbestämmelserna i EU SOFA stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i Nato SOFA. Det är därför lämpligt att göra en tolkningsförklaring till jurisdiktionsbestämmelserna i detta avtal.
Sverige ser EU:s krishanteringsförmåga som ett viktigt instrument för att bidra till fred och stabilitet i omvärlden och har under 2003 deltagit i EU-ledda krishanteringsinsatser i Makedonien (Concordia) och i Demokratiska republiken Kongo (Artemis). De EU-ledda civila krishanteringsinsatserna i Bosnien-Hercegovina (EUPM) och i Makedonien (Proxima) inleddes under 2003 och pågår fortfarande. Under 2004 inleddes även en rättsstatsinsats i Georgien. Det är naturligt och viktigt att det finns en enhetlig reglering av den rättsliga statusen för den personal som på olika sätt skall medverka i en krishanteringsinsats eller övningar inför en sådan insats. Som framgått av avsnitt 4 är bruket av statusavtal en grundförutsättning för att en insats eller en övning skall kunna genomföras.
Avtalet träder i kraft efter det att den sista medlemsstaten har lämnat besked till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd om att de konstitutionella förfarandena för godkännande av överenskommelsen har avslutats.
Det är alltså angeläget att Sverige godkänner avtalet, med den ovan angivna tolkningsförklaringen om inskränkningar i möjligheten för utländsk stat att utöva jurisdiktion på svenskt territorium.
I vissa avseenden innebär bestämmelserna i EU SOFA att ändringar måste göras i svensk lagstiftning. Följaktligen krävs enligt 10 kap. 2 § regeringsformen att riksdagen godkänner avtalet innan Sverige kan tillträda det. Regeringen kommer i avsnitt 8 att redogöra för på vilket sätt innehållet i EU SOFA skall införlivas in i svensk rätt.
Hänvisningar till S7-3
8.1. Lagstiftningsmetod
Regeringens bedömning: Huvudregeln vid införlivandet av internationella överenskommelsers innehåll i svensk rätt är s.k. transformation. Det är också den metod som i huvudsak föreslås användas för de i lagrådsremissen aktuella avtalsbestämmelserna som kräver ändring i svensk lag.
Utredningen har föreslagit att PFF-avtalet och EU SOFA skall inkorporeras i svensk rätt genom en särskild ramlag samt att nya tillkommande statusavtal inom internationellt militärt samarbete skall kunna inkorporeras i denna lag.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de instanser som har yttrat sig, bl.a. Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig positiva till förslaget. Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en särskild ramlag. Riksdagens ombudsmän
(JO), ser risker med den föreslagna konstruktionen och anser att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning. JO anger som möjligt alternativ att avtalen transformeras. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget och efterlyser ytterligare utredning. Riksåklagaren motsätter sig att den föreslagna nya lagen skall tillämpas i stället för utlämningslagen och lagen om internationell rättshjälp i brottmål. Kustbevakningen anser att följderna i annan lag av den av utredningen valda lagstiftningsmetoden inte är tillräckligt belysta. Krisberedskapsmyndigheten ifrågasätter om den föreslagna lagstiftningsmetoden är den lämpligaste.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker förslaget till lagrådsremiss. Kustbevakningen noterar som positivt att förslaget bygger på transformation i stället för inkorporering. Krisberedskapsmyndigheten har inte någon invändning mot den föreslagna lagstiftningsmetoden. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Det krävs särskilda åtgärder för att en internationell överenskommelse skall bli del av den svenska rättsordningen. De två huvudsakliga metoderna för att införliva en internationell överenskommelse i den nationella rätten är transformation och inkorporering.
Transformation innebär att bestämmelserna i en internationell överenskommelse införlivas i den nationella rättsordningen genom lagstiftningsåtgärder, antingen genom att avtalstexten översätts och därefter förs in i en svensk författning eller genom att den omarbetas till en mera traditionell svensk författningstext. Inkorporering innebär att överenskommelsens text införs i den nationella rättsordningen i oförändrat skick. Bestämmelserna inkorporeras genom att det i lagtexten görs en hänvisning till överenskommelsen som innebär att överenskommelsen är gällande nationell rätt. Den internationella överenskommelsen kan också biläggas som en bilaga till lagtexten.
När PFF-avtalet infördes i svensk rätt 1996 användes huvudsakligen transformationsmetoden. Lagändringar skedde i brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m., lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. Dessa lagändringar knöts i stort sett i samtliga fall till övningsverksamhet inom ramen för PFF. Enligt samma princip gjordes vissa ändringar i tillämpliga förordningar.
För att möjliggöra ett vidare tillämpningsområde för PFF-avtalet har utredningen valt att föreslå en särskild ramlag. Den föreslagna ramlagen skulle ha företräde framför annan lagstiftning. Flertalet av de lagändringar som gjordes 1996 till följd av PFF-avtalet skulle därför kunna upphävas. Utredningen har som skäl för dess förslag bl.a. pekat på det faktum att inkorporering är en vedertagen metod som används vid införande av internationella överenskommelser i svensk rätt samt att den förordade metoden är tidseffektiv och säker ur ett lagstiftningstekniskt perspektiv.
Vid frågan om val av lagstiftningsmetod konstaterar regeringen inledningsvis att de av utredningen angivna skälen för inkorporering av de nu aktuella statusavtalen, men även framtida statusavtal inom internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, har fog för sig. Vi
anser dock, i likhet med JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren, Kustbevakningen och Krisberedskapsmyndigheten, att den föreslagna metoden riskerar föra med sig tillämpningssvårigheter i förhållande till annan lagstiftning. Detta bör särskilt beaktas då PFF-avtalet kan komma att få en vidare användning än vad gällande lagstiftning medger idag. Statusavtalen är inte heller utformade i syfte att fungera som svensk författningstext.
Transformation får anses var huvudregeln vid införande av internationella överenskommelser till svensk rätt. Vid en samlad bedömning av för- och nackdelarna mellan alternativen inkorporering och transformation finner vi att tillräckliga skäl för att frångå huvudprincipen i valet av lagstiftningsmetod inte föreligger. Våra förslag bygger därför på att avtalens bestämmelser, där ändring av lag krävs, huvudsakligen skall införas i svensk rätt genom transformation. Inkorporeringsmetoden begränsas till att nyttjas vid de lagändringar som föreslås i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Införlivandet av de nu aktuella avtalsbestämmelserna sker således enligt samma metoder som vid införlivandet av PFF-avtalet 1996.
8.2. Avtalsinnehåll som kräver ändring av svensk lag
I detta avsnitt redogörs för vilka lagändringar som krävs för att vi skall kunna möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet och för att vi skall kunna uppfylla innehållet i SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. Vad som anges för PFF-avtalet gäller även för SHIRBRIG SOFA.
8.2.1. Straffrättslig jurisdiktion m.m.
Regeringens förslag: Av 2 kap. 7 b § brottsbalken skall följa att åtal för gärning som har begåtts i Sverige av en person som befinner sig här inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, endast får väckas efter förordnande av regeringen.
Lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ändras så att utlämning för militära brott skall vara möjligt inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
Utredningens förslag: 2 kap. 7 b § brottsbalken kan trots bestämmelserna i den nya ramlagen komma att bli tillämplig i vissa fall, varför den inte föreslås bli upphävd. Genom ramlagen kommer lagstiftningen att stå i överensstämmelse med PFF-avtalets krav på utlämning för militära brott.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) pekar på risken att den föreslagna ramlagens innehåll kan komma i strid med gällande utlämningslagstiftning. Riksåklagaren motsätter sig att den föreslagna nya lagen skall tillämpas i stället för utlämningslagen och lagen om internationell rättshjälp i brottmål. Kustbevakningen gör bedömningen att utredningens förslag innebär att Sverige kan komma att tvingas lämna ut en person som efter utlämning riskerar dödsstraff i det sändande landet.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksåklagaren tillstyrker regeringens förslag. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Frågor om straffrättslig jurisdiktion regleras i artikel VII i Nato SOFA och i artikel 17 i EU SOFA. Artiklarna är i huvudsak likalydande.
I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser som reglerar när den svenska strafflagstiftningen skall tillämpas i internationella sammanhang. Kapitlet har varit föremål för översyn av Internationella straffrättsutredningen i betänkandet Internationella brott och svensk jurisdiktion, se SOU 2002:98. Betänkandet har ännu inte lett till lagstiftning. Ärendet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Om det handlar om ett brott som har begåtts i Sverige är huvudregeln att svensk lag skall tillämpas och att det är svensk domstol som är behörig att döma i målet, jfr 2 kap. 1 § brottsbalken. Regeln gäller oavsett gärningsmannens nationalitet. Oaktat bestämmelserna om svensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet skall domstolen iaktta de begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller av överenskommelser med främmande makt, jfr 2 kap. 7 § brottsbalken. Härmed åsyftas i första hand regler om immunitet. Bestämmelsens innebörd är bl.a. att den straffrättsliga immunitet som följer av allmän folkrätt eller internationella överenskommelser skall tillämpas direkt av de svenska domstolarna. Bestämmelser om immunitet på grund av internationella avtal som Sverige har anslutit sig till finns bl.a. i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Den svenska reservationen respektive tolkningsförklaringen till jurisdiktionsbestämmelserna i PFF-avtalet och EU SOFA innebär att, i de fall som den sändande staten enligt avtalen skall ha företräde vid utövande av jurisdiktion, sådan jurisdiktion inte får utövas på svenskt territorium. Reservationen begränsar däremot inte på något sätt den sändande staten från att utöva sådan jurisdiktion för brott begångna här i landet efter det att personen har återvänt till den sändande staten.
Det finns regler i brottsbalken som stadgar att regeringsbeslut krävs för att åtal för brott skall få väckas här i landet, jfr 2 kap. 7 a och b §§ brottsbalken. Bestämmelserna har den praktiska innebörden att regeringen i det enskilda fallet, bl.a. utifrån Sveriges folkrättsliga åtagande, avgör om åtal skall väckas eller inte. Detta kan t.ex. vara fallet när domsrätt i och för sig föreligger för svensk domstol enligt svenska regler, men där en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige stipulerar att annan stat i första hand skall ha rätt att handha lagföringen.
I 2 kap. 7 a § brottsbalken föreskrivs att om en utlänning har begått brott vid utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet endast väckas efter förordnande av regeringen. Syftet med bestämmelsen är att till regeringen överlåta rätten att besluta huruvida åtal skall väckas bl.a. i sådana fall som är politiskt känsliga. 2 kap. 7 a § brottsbalken avser att ge regeringen tillräckligt handlingsutrymme för att göra dessa bedömningar samtidigt som kravet på rättsväsendets självständighet upprätthålls. För att regeln skall bli tillämplig krävs att det är fråga om utövning av tjänst av officiell karaktär, att det är fråga om statlig maktutöv-
ning och att gärningen ingår som ett led i utövandet av nämnda tjänst. Bestämmelserna tar endast sikte på brott som har begåtts i tjänsten.
I 2 kap. 7 b § brottsbalken anges att om brott har begåtts av personal som tillhör en främmande stats militära styrka som besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete, krävs förordnande av regeringen för att åtal för brottet skall kunna väckas. Paragrafen infördes i samband med att Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet. Till följd av PFF-avtalets bestämmelser om uppdelning av domsrätten mellan den sändande och den mottagande staten ansågs att frågan om svensk jurisdiktion skulle utövas i ett enskilt fall borde ankomma på regeringen. Bestämmelserna är tilllämpliga på samtliga personer som är knutna till styrkan, dvs. således även civilanställd personal. Reglerna är däremot inte tillämpliga på familjemedlemmar som medföljer styrkan. Reglerna om åtalsförordnande gäller både för brott som har begåtts under tjänsteutövning och för brott utanför tjänsten.
EU SOFA innehåller i stort sett samma jurisdiktionsbestämmelser som PFF-avtalet. En viktig omständighet för utformningen av den svenska bestämmelsen om åtalsförordnande är dock att EU SOFA även omfattar civil personal som tjänstgör vid en myndighet utan anknytning till en militär styrka. Enligt den nuvarande lydelsen förutsätter 2 kap. 7 b § brottsbalken för sin tillämplighet att den brottsmisstänkte hör till en ”främmande stats militära styrka”. Tillträdet till EU SOFA medför att även personer vid en civil myndighet, utan någon koppling till en militär styrka, kommer att kunna befinna sig i Sverige och omfattas av ett statusavtal. För att Sverige skall uppfylla sina folkrättsliga förpliktelser är det viktigt att även dessa personer omfattas av den svenska bestämmelsen om krav på särskilt åtalsförordnande. Paragrafen bör därför ändras till att inte enbart avse personal som hör till en främmande stats militära styrka och i övrigt anpassas till de nya förhållanden som tillträdet till EU SOFA innebär.
Lagrådet har pekat på att den i lagrådsremissen föreslagna bestämmelsen, trots sammanhanget, kan läsas så att envar, och då även svenska medborgare eller utlänningar med hemvist här, som befinner sig i Sverige i någon i paragrafen angiven situation skulle få åtalas för brott endast efter förordnande av regeringen. Lagrådet har därför föreslagit en annorlunda formulering, se Lagrådets yttrande i bilaga 9.
Regeringen delar Lagrådets syn att det remitterade förslaget bör utformas på ett tydligare sätt. Statusavtalens tillämpning i Sverige ger i straffrättsligt hänseende i huvudsak endast den sändande staten vissa rättigheter såvitt avser möjligheten att utöva domsrätt över den egna personalen. Svenska medborgare eller utlänningar med hemvist i Sverige som tillhör Försvarsmakten eller annan svensk myndighet och som verkar inom ramen för militärt samarbete med annan stat eller internationell krishantering omfattas alltså inte av det nu aktuella kravet på åtalsförordnande. I enlighet med artikel VII.4 i Nato SOFA och artikel 17.7 i EU SOFA kan en sändande stat få utöva domsrätt över den mottagande statens medborgare eller annan stats medborgare med hemvist i Sverige, förutsatt att personen i fråga tillhör den sändande statens militära styrka. Det avgörande kriteriet är alltså att vederbörande tillhör den utländska militära styrkan, dvs. är anställd vid den utländska statens försvarsmakt eller agerar i denna under värnpliktsförhållande. Dessa avtalsbestämmelser kan
t.ex. komma i fråga för en svensk medborgare med dubbelt medborgarskap som tjänstgör vid den sändande statens försvarsmakt. Den nya lydelsen av första stycket innebär enligt regeringens uppfattning att innehållet i artikel VII.4 i Nato SOFA och artikel 17.7 i EU SOFA bör komma till tydligt uttryck i bestämmelsen.
Sammanfattningsvis bör således bestämmelsen i 2 kap. 7 b § brottsbalken enligt regeringen utformas med utgångspunkt i Lagrådets synpunkter. Den föreslagna lydelsen följer Lagrådets förslag, men innehåller även ett nytt andra stycke med en bestämmelse om att kravet på åtalsförordnande även gäller för en svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige när personen tjänstgör i en främmande stats militära styrka.
I samband med införandet av PFF-avtalet gjordes bedömningen att rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökning och handläggning vid de rättsvårdande myndigheterna får anses väl uppfylla de grundläggande krav med avseende på den misstänktes rättigheter som avses i avtalet. Denna bedömning gäller alltjämt för PFF-avtalet, men också för EU SOFA.
Utlämning/överlämnande
I artikel VII punkten 5 a Nato SOFA anges att myndigheterna i de mottagande och sändande staterna skall bistå varandra med bl.a. överlämnande av medlemmar av en styrka eller en civil komponent eller dess anhöriga. Om en sådan person anhållits som misstänkt för en lagöverträdelse skall denne överlämnas till den myndighet som har domsrätt i enlighet med avtalets bestämmelser om jurisdiktion. EU SOFA innehåller inte någon motsvarande artikel.
De svenska grundreglerna om utlämning för brott finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen). Sedan den 1 januari 2004 gäller för EU-länder lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). Lagen bygger på ett rambeslut som togs inom EU den 13 juni 2002 (2002/584/RIF). Rambeslutet innebär att i princip all utlämning (eller rättare: överlämnande) inom EU skall ske genom att den europeiska arresteringsordern används. Gällande utlämningskonventioner och andra bestämmelser skall således inte längre tillämpas mellan EU:s medlemsstater. Bestämmelserna om utlämning för brott såvitt avser de övriga nordiska länderna finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen).
Utlämningslagen uppställer ett förbud mot utlämning för militära brott medan den nordiska utlämningslagen, liksom arresteringsorderlagen, medger att utlämning kan ske även för sådana brott.
Utlämningslagen är alltså oförenlig med PFF-avtalet i denna del. Anledningen till att utlämning enligt huvudregeln inte tillåts när det handlar om militära brott är att det inte anses ligga i en stats intresse att bidra till att upprätthålla ordning och disciplin inom ett annat lands försvar. Om gärningen förutom ett militärt brott även kan klassificeras som ett ordinärt brott kan däremot utlämning tillåtas, jfr prop. 1913:50 s. 31.
Eftersom PFF-avtalet endast förväntades få en begränsad användning skedde ingen ny reglering i samband med införlivandet av PFF-avtalet 1996.
Vår uppfattning är nu att PFF-avtalet skall användas i en vidare omfattning. Utländsk militär personal kan komma att vistas i Sverige under längre tid, i vissa fall under flera års tid, och under hela denna tid omfattas av avtalet. Detta innebär att det finns risk för att ett partnerland som har personal i Sverige, anhållen för militärt brott, begär att få denne utlämnad. För att den svenska lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med PFF-avtalets krav på utlämning för militära brott krävs att ett uttryckligt undantag görs beträffande de personer och situationer som omfattas av avtalet. De skäl som angavs i förarbetena till nu gällande bestämmelse i utlämningslagen är uttryck för ett synsätt som knappast kan anses vara i överensstämmelse med förhållandena idag när det militära området kännetecknas av nära samarbete med andra länder. Förutom det folkrättsliga åtagande som Sverige gjort i och med antagandet av PFFavtalet får en ändring som nu föreslås anses vara i bättre överensstämmelse med dagens syn på internationellt militärt samarbete.
Utlämning enligt den nu föreslagna ändringen i utlämningslagen skall endast vara möjligt när en utländsk person omfattas av ett avtal mellan Sverige och en eller flera stater.
De rutiner för utlämnande som anges bl.a. i utlämningslagen och i lagen (2000:562) om internationell rättshjälp i brottmål påverkas inte av en sådan ändring. De principer som Sverige tillämpar i fråga om dödsstraff gäller således även i dessa sammanhang. Förutom den föreslagna ändringen i utlämningslagen avses således ingen ändring av den befintliga regleringen av utlämning eller överlämnande.
Upprätthållande av ordning och säkerhet
PFF-avtalet ger den sändande statens medföljande militärpolis rätt att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. Utövande av polisiär myndighet utanför förläggningsområdet får enligt avtalet ske enligt särskilda överenskommelser med den mottagande staten. Artikel 12 i EU SOFA ger uttryck för samma rättigheter, med den skillnaden att de endast får utövas enligt särskilda avtal med den mottagande staten. Artikel 12.1 i EU SOFA omfattar upprätthållandet av ordning inom bl.a. högkvarter och andra anläggningar som uteslutande används av den gästande styrkan, medan artikel 12.2 i EU SOFA omfattar upprätthållandet av ordning utanför sådana anläggningar.
I samband med att Sverige avgav sin reservation till PFF-avtalet, uttalades att den svenska reservationen inte skulle omfatta sådana åtgärder som den sändande statens militärpolis var tvungen att vidta för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan. Den tolkningsförklaring som avgavs i samband med undertecknandet av EU SOFA ger uttryck för samma sak, nämligen att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållandet av ordning och säkerhet inom en styrka får vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter.
Rätten för den sändande statens styrka att internt vidta åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan samt för medföljande militärpolis att utöva polisiär myndighet inom förläggningsområdet och liknande utrymmen som styrkan ensamt disponerar får anses följa av vedertagna principer för internationellt militärt samarbete och bör inte krä-
va någon uttrycklig bestämmelse i lag. Ett avtal i enlighet med artikel 12.1 i EU SOFA får anses utgöra bekräftelse på de nu nämnda principerna. Det bör emellertid inte komma i fråga att sluta något sådant avtal som ger den sändande statens militärpolis rätt att ingripa även utanför sådana lokaler som disponeras av dess styrka. Ett sådant avtal torde vara att bedöma som överlåtelse av förvaltningsuppgift enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen och kräva den särskilda beslutsordning som föreskrivs där (jfr prop. 1995/96:37 s. 31–32). Behov av vidare reglering i nu nämnda delar bedöms inte föreligga.
Hänvisningar till S8-2-1
8.2.2. Skadestånd
Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelsen i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet ersätts av en ny lag som reglerar svenska statens ansvar för skador som utländska deltagare i militärt samarbete och internationell krishantering vållar i Sverige.
Utredningens förslag: Skadeståndsbestämmelsen i lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphävas och ersättas av innehållet i den föreslagna ramlagen.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet har inget att invända mot utredningens ställningstaganden avseende skadeståndsrätt.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Artikel VIII i Nato SOFA behandlar frågor om skadestånd och hur dessa skall regleras. Innehållet i artikeln redogörs för i avsnitt 5.3.2. Artikel 18 i EU SOFA har i stort sett samma innehåll, se avsnitt 7.2.2.
De deltagande staternas överenskommelser om att i enlighet med PFFavtalets bestämmelser avstå från att kräva ersättning av varandra är att beteckna som ett folkrättsligt åtagande staterna emellan, vilket i sig inte föranleder krav på svensk lagstiftning. Detsamma gäller för PFF-avtalets bestämmelser om regresskrav mellan staterna.
Den rättsliga grunden för en skadelidande tredje man att rikta ersättningsanspråk mot svenska staten för skador orsakade av en annan stat eller av en medlem i en utländsk styrka finns nu i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet. Förslaget om att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet samt införandet av SHIRBRIG SOFA och EU SOFA innebär att bestämmelsen i 4 § lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet blir alltför avgränsad till sitt innehåll. Bestämmelsen är följaktligen för snäv. Eftersom bestämmelsen inte längre endast skall tillämpas vid utbildning inom ramen för fredsfrämjande verksamhet är dagens placering inte längre lämplig. Bestämmelsen bör istället placeras i en annan lag eller i en ny egen lag. Det saknas speciallagar på området där en placering av regeln kan anses vara passande. Den lämpligaste lösningen är därför att frågan regleras i en ny särskild lag.
En utvidgad tillämpning av PFF-avtalet och därtill tillkomsten av statusavtal som SHIRBRIG SOFA och EU SOFA, kan medföra en ökning av situationer då skadeståndsskyldighet uppstår för den svenska staten till följd av avtalens bestämmelser om att skador orsakade i tjänsten, som
drabbar tredje man, skall regleras av den mottagande staten. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts under den tid PFF-avtalet har varit i bruk i Sverige kan en ökning av de situationer då skadestånd kan behöva utges inte förväntas bli större än att den kan belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag.
PFF-avtalet anger rutiner för skadereglering. Detsamma gäller för EU SOFA. På svensk sida har det hittills inte funnits någon utpekad myndighet för denna uppgift.
Eftersom det är Försvarsmakten som har ansvaret för att reglera skador som orsakats av den egna personalen besitter myndigheten viss erfarenhet av skadereglering. Det är därför naturligt att Försvarsmakten även anförtros ansvaret för skadereglering såvitt avser skador som orsakats av utländsk personal vid militärt samarbete eller krishantering.
Om annan myndighet än Försvarsmakten är arrangör bör dock Försvarsmakten ges möjlighet till regresskrav mot denna myndighet.
Den nu angivna ordningen kräver inte ändring av svensk lag.
Trafikskador
Trafikskadeersättningar enligt trafikskadelagen (1975:1410) betraktas inte som skadestånd eftersom ersättningen utgår på försäkringsmässig grund. Trafikskadelagen är tillämpligt då det handlar om skador till följd av trafik med motordrivet fordon. Ersättningssystemet bygger på en i princip obligatorisk försäkringsplikt för fordonsägare och frågan om vem som har varit vållande till en skada är av underordnad betydelse.
Enligt 4 § första punkten trafikskadelagen kan regeringen föreskriva om undantag från trafikförsäkringsplikten för fordon som tillhör viss främmande stat. I 9 § trafikförsäkringsförordningen (1976:359) föreskrivs bl.a. att motordrivet fordon, som ej är registrerat i Sverige, får införas hit och brukas i trafik här utan svensk trafikförsäkring, om det tillhör främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller en person som hör till en sådan styrka. Om ett fordon som enligt 4 § första punkten trafikskadelagen är undantaget från trafikförsäkringsplikten orsakar en skada är det enligt 15 § staten som svarar för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits.
En utvidgning av tillämpningen av PFF-avtalet till att omfatta avtalet i hela dess vidd, dvs. att omfatta alla aktiviteter som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet och även annat internationellt militärt samarbete mellan de aktuella parterna innebär att den nuvarande lydelsen av 9 § andra stycket trafikförsäkringsförordningen bör justeras.
En utvidgad tillämpning av PFF-avtalet kan medföra en ökning av situationer då den svenska staten på grund av avsaknad av trafikförsäkring kan komma att bli skyldig att utge trafikskadeersättning. Ökningen kan dock inte förväntas bli så stor att den inte kan belasta den besökta myndighetens ordinarie anslag.
Hänvisningar till S8-2-2
8.2.3. Indirekt beskattning
Regeringens förslag: PFF-avtalets och SHIRBRIG SOFA:s bestämmelse om undantag från avgifter och skatt för fordon i vägtrafik skall genomföras genom ett tillägg i 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Behov av ytterligare ändring av lag föreligger inte.
Utredningen har inte lämnat något särskilt förslag i denna del, men genom dess förslag om en särskild ramlag skulle även PFF-avtalets bestämmelse om undantag från skatt och avgifter för fordon i vägtrafik ha företräde framför annan lagstiftning.
Remissinstanserna: Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en ramlag.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel X i Nato SOFA och artikel 16 i EU SOFA skall sådan lös egendom som en person förfogar över i den mottagande staten enbart på grund av sin tjänstevistelse där vara befriad från skatt. Bestämmelserna avser indirekt skatt (se även tullbestämmelserna nedan). Sådan egendom som avses är t.ex. bohag och tjänstefordon, medan lös egendom som t.ex. aktier och värdepapper inte omfattas av bestämmelserna. Det är endast fråga om egendom som den enskilde för med sig från hemlandet. Avtalen kräver nämligen inte att befrielse från skatt eller avgifter skall ske vid anskaffning av varor och tjänster i Sverige och som omfattas av svenska skattebestämmelser. Bestämmelserna om skattebefrielse för viss lös egendom kräver alltså inte ändring av svensk lag.
Enligt artikel XI c i Nato SOFA skall alla tjänstefordon som tillhör en militär styrka eller dess personal vara undantagna från alla skatter som tas ut för fordon i vägtrafik, dvs. sådana skatter som tas ut för att ett fordon nyttjas i vägtrafik. Någon åtskillnad mellan skatt och avgift är inte avsedd. Bestämmelsen avser endast tjänstefordon och alltså inte fordon som skall användas för eget eller anhörigas personliga bruk, jfr frågan om tullfrihet nedan. Skatter och avgifter som kommer i fråga är i första hand fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (1988:327) och vägavgift enligt lagen (1997:137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Även trängselskatt enligt lagen (2004:629) om trängselskatt är en sådan skatt som skulle kunna omfattas av avtalsbestämmelsen. Lagen om trängselskatt träder i kraft den 1 januari 2005. På samma sätt som gäller för personer med diplomatstatus skall alltså de som omfattas av PFF-avtalet och SHIRBRIG SOFA vara undantagna från dessa avgifter och skatter. Avtalen i denna del bör uppfyllas genom en bestämmelse i 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall.
Hänvisningar till S8-2-3
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt Författningskommentar till 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
8.2.4. Tull m.m.
Regeringens förslag: Tullfrihet skall gälla för en främmande stats militära styrka och dess personal, som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Ändringar skall ske i 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall och i 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelse i 4 § lagen om tullfrihet m.m. skall ersättas med en hänvisning till den föreslagna ramlagen.
Remissinstanserna: Tullverket anser att då det av ramlagens namn inte framgår vem som är tullfrihetsberättigad bör detta tydliggöras i 4 § lagen om tullfrihet m.m.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens förslag: Nato SOFA anger att tullfrihet skall gälla vid import och export av vissa varor, bl.a. tjänstefordon. Eftersom EU är en tullunion finns inga motsvarande bestämmelser i EU SOFA.
I samband med införandet av PFF-avtalet antogs en lagändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Genom lagändringen gavs utländska styrkor och dess personal rätt att tull- och skattefritt föra in utrustning, förnödenheter, förråd och annan egendom för eget bruk. Samma egendom fick sedan tull- och skattefritt föras ut ur landet.
Lagändringen tog endast sikte på de partnerländer som inte är EUmedlemmar, då tull och andra avgifter inte betalas då varor förs mellan EU:s medlemsstater.
För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet behöver bestämmelsen i 7 § i 1976 års lag justeras. På samma sätt som nu blir bestämmelsen i praktiken endast tillämplig för de militära styrkor och dess personal som är från länder som inte är EU-medlemmar.
Bestämmelser om tullfrihet finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Ingen bestämmelse i denna förordning ger tullfrihet för militär personal. Enligt artikel 136.1 i förordningen får dock medlemsstaterna medge tullfrihet bl.a. till militär personal som i enlighet med internationella överenskommelser är stationerad inom en medlemsstats territorium men inte lyder under dess befäl. Stöd i EU-lagstiftningen att införa de bestämmelser om tullfrihet som nu föreslås finns således. I lagen om tullfrihet m.m. finns bestämmelser om tullfrihet där gemenskapsrätt inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras av nationella bestämmelser.
PFF-avtalet innehåller en särskild bestämmelse om tillfällig införsel och återutförsel av tjänstefordon. Enligt avtalet skall militär eller civil personal i en styrka, vid uppvisande av särskilt formulär, få göra detta tullfritt. Samma sak gäller för fordon som skall användas för eget eller för anhörigas eget bruk.
Som sagts ovan tar bestämmelsen i praktiken endast sikte på de partnerländer som inte är EU-medlemmar, då tull och andra avgifter inte betalas när varor förs mellan EU:s medlemsstater.
Införsel av fordon av person som omfattas av PFF-avtalet och som inte är EU-medborgare, bedöms komma att ske i ytterst begränsad omfattning. För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalet skall lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m., som för närvarande har en bestämmelse som enbart hänvisar till samarbetet Partnerskap för fred, ändras.
Hänvisningar till S8-2-4
8.2.5. Rätt att bära vapen
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) om regeringens möjlighet att besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser om bl.a. införsel av skjutvapen och ammunition skall förtydligas till att avse tillfällen när en främmande stats militära styrka befinner sig på svenskt territorium inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Någon särskild synpunkt har inte lämnats på förslaget i denna del.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med förslaget. Remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Nato SOFA har en medlem av en styrka rätt att inneha och bära vapen på den mottagande statens territorium. Enligt EU SOFA har en person, militär eller civil, som ingår i krishanteringen rätt att bära vapen efter godkännande av den mottagande staten.
Av 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) framgår att tillstånd krävs för att bl.a. föra in skjutvapen och ammunition till Sverige. I 2 kap. 2 § samma lag anges att det är polisen som prövar frågor om tillstånd. Endast i vissa undantagsfall får skjutvapen eller ammunition föras in i Sverige utan särskilt tillstånd, jfr 2 kap. 13 § samma lag. Av 11 kap. 3 § vapenlagen framgår att regeringen har rätt att besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Bakgrunden är att det vid internationellt samarbete av förevarande slag är önskvärt att all materiel, inklusive skjutvapen och ammunition, utan krav på tullhantering och tillstånd kan föras mellan de länder som deltar i samarbetet.
Nato SOFA ger en person rätt att bära vapen, medan EU SOFA stipulerar krav på godkännande av den mottagande staten. Av EU SOFA ges således ingen direkt rätt att bära vapen. Även vid det hittillsvarande bruket av Nato SOFA har regeringsbeslut om undantag från vapenlagen meddelats.
Lokutionen “vid besök i Sverige” är mindre lämplig eftersom den kan medföra tolkningsproblem. Det finns t.ex. risk för att formuleringen kan komma att förstås så att det endast är en kortare tids vistelse som omfattas av lagen medan däremot längre tids vistelser i Sverige faller utanför lagens tillämpningsområde. För att undvika att missförstånd om lagbestämmelsens tillämplighet uppkommer bör lagtexten ändras. Bestämmelsens tillämplighet bör vidare förtydligas så att det framgår att den är till-
lämplig när en främmande stats militära styrka befinner sig på svenskt territorium inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering. Detta innebär inte någon skillnad mot vad den nuvarande lagbestämmelsen omfattar, men den föreslagna formuleringen tydliggör bestämmelsens tillämpningsområde.
Innehållet i EU SOFA om rätten att bära vapen kräver ingen ändring i vapenlagen. Enligt 11 kap. 1 § f vapenlagen får regeringen föreskriva att lagen inte skall gälla i fråga om vapen och ammunition som en företrädare för en annan myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige. Sådant undantag har föreskrivits om bl.a. poliser och tulltjänstemän som tillfälligt tjänstgör i Sverige i vissa sammanhang (se 4 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70)). Det finns således möjlighet för regeringen att föreskriva om undantag från vapenlagen även för sådan civil personal som omfattas av EU SOFA.
Hänvisningar till S8-2-5
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt Författningskommentar till 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67)
8.2.6. Immunitet för viss personal samt för vissa arkiv och dokument
Regeringens förslag: Den personal som, inom ramen för EU:s krishantering, har utstationerats vid EU:s institutioner, skall ha immunitet för uttalanden och handlingar som sker i tjänsten.
Arkiv och dokument som tillhör ett högkvarter skall vara okränkbara i den utsträckning som anges i EU SOFA.
En bestämmelse med detta innehåll skall införas i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Utredningen har inte lämnat något förslag i dessa delar, då den förslagna ramlagen skulle garantera immunitet enligt avtalsbestämmelserna.
Remissinstanserna har inte yttrat sig i dessa delar. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med förslaget. Remissinstanserna har inte lämnat något särskilt yttrande i denna del. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 8 i EU SOFA skall den militära och civila personal som av en medlemsstat placerats vid en av EU:s institutioner åtnjuta immunitet mot varje slag av rättsligt agerande när det gäller i tjänsten gjorda uttalanden eller handlingar. Immuniteten skall kvarstå även när tjänstgöringen är avslutad. Immuniteten som avser både civil- och straffrättsliga förfaranden gäller dock endast de handlingar som skett i tjänsten under tiden för tjänstgöringen vid EU-institutionen i fråga och kan under vissa förhållanden hävas. Bestämmelsen är tilllämpbar även på svenska tjänstemän i Sverige, både när de tjänstgör vid en EU-institution inom ramen för EU:s krishantering, men även när de har avslutat sin tjänstgöring vid en sådan institution.
Exempel på berörda institutioner är kommissionen och rådet med sekretariat. De tjänstemän som kan komma i fråga är alltså militär och civil personal som utstationerats vid en EU-institution särskilt för att delta i förberedandet eller genomförandet av en militär eller civil krishantering, liksom vid krishanteringsövningar. Bestämmelsen, som har sin motsvarighet i bl.a. 1965 års immunitets- och privilegieprotokoll för EG, är vanligt förekommande för internationella organisationer. Dess syfte är att tjänstemän på ett från värdlandet oberoende sätt skall kunna fullgöra de
uppgifter staterna har lämnat organisationen eller organet i fråga. Immuniteten innebär att en talan inför domstol eller en ansökan om verkställighet skall avvisas. Frågor om immunitet och privilegier för internationella organisationer och personer med anknytning till sådana organisationer regleras i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. För att uppfylla artikelns innehåll föreslås ett tillägg i denna lag.
Artikel 15 anger att ett högkvarters arkiv och andra officiella dokument skall vara okränkbara, såvida inte högkvarteret hävt immuniteten. Bestämmelsen kan bli tillämpbar även om ett högkvarter inte fysiskt finns på svenskt territorium. Dokumentens immunitet gäller nämligen även när en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, har officiella dokument med sig vid vistelse i Sverige. Ett högkvarter kan vara beläget i en av EU:s medlemsstater, upprättat av en eller flera medlemsstater eller av en internationell organisation.
Bestämmelsen kan likställas med motsvarande internationella avtalsbestämmelser som finns angående officiella dokument som finns hos eller skickas till eller från en utländsk beskickning. Även denna bestämmelse föreslås uppfyllas genom ett tillägg i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Hänvisningar till S8-2-6
- Prop. 2004/05:7: Avsnitt Författningskommentar till 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
8.3. Avtalsinnehåll som inte kräver ändring av svensk lag
8.3.1. Pass och visum
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om pass och visum kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningens förslag: I utlänningsförordningen (1989:547) skall i bestämmelserna för pass och visering göras en hänvisning till den nya ramlagen.
Remissinstanserna: Migrationsverket har inget att erinra mot den av utredningen föreslagna ändringen i utlänningsförordningen.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 2 i EU SOFA gäller EU:s bestämmelser vid gränspassage. Bestämmelsen kräver således inga författningsåtgärder.
Nato SOFA anger att pass- och viseringsfrihet skall råda. Redan idag gäller detta för det absoluta flertalet av parterna i PFF-samarbetet, då det till största del är fråga om länder som är EU-medlemmar. För vissa länder innebär emellertid avtalets bestämmelser att dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för ett militärt samarbete skall undantas från kraven på pass och visum. I enlighet med avtalet finns krav på idkort och individuell eller kollektiv förflyttningsorder. Vidare föregås en vistelse i landet alltid av en inbjudan. Det är således endast fråga om en mycket begränsad krets av individer som, utöver vad gällande regelverk ger utrymme för, kan komma i åtnjutande av avtalets rättigheter i denna del.
Idag finns det en bestämmelse i utlänningsförordningen (1989:547) som anknyter till samarbetet Partnerskap för fred. För att möjliggöra en vidgad tillämpning av PFF-avtalets bestämmelser samt införlivandet av SHIRBRIG SOFA bör utlänningsförordningen justeras.
8.3.2. Körkort
Regeringens bedömning: Avtalsbestämmelserna om körkort i PFFavtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningen har inte lämnat någon särskild bedömning i denna del. Remissinstanserna: Vägverket tillstyrker förslagen i betänkandet som helhet. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar viss tveksamhet till förhållandet att ingen som helst prövning av giltighet eller äkthet av körkort skall ske enligt Nato SOFA.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt PFF-avtalet skall körkort som utfärdats i den sändande staten erkännas i den mottagande staten. Alternativt skall den mottagande staten utan att kräva förarprov själv utfärda körtillstånd eller körkort till medlem av styrka eller civil komponent som innehar motsvarande körtillstånd eller körkort utfärdat av den sändande staten. Enligt EU SOFA skall körkort som utfärdats av de militära myndigheterna i den sändande staten erkännas på den mottagande statens territorium för jämförbara militärfordon i medlemsstaterna.
Enligt 6 kap. körkortslagen (1998:488) får en utländsk medborgare här i landet framföra det fordon som hans giltiga nationella körkort berättigar honom till i hemlandet. Körkortet gäller under ett år i Sverige utom vad gäller körkort utfärdade inom EES-område, som gäller lika som ett svenskt körkort. Ett utländskt körkort utanför EES kan inte bytas mot ett svenskt. Om någon med ett EES-lands körkort vill byta sitt nationella körkort sker alltid en giltighets- och äkthetskontroll.
Bestämmelserna i Nato SOFA anger inget om prövning av äkthet eller giltighet vid utfärdande av svenskt körtillstånd eller körkort, utan anger endast att något förarprov inte skall krävas. I detta hänseende innebär avtalet alltså inte någon annorlunda tillämpning av befintliga regler.
Endast för det fall någon icke EES-medborgare skulle komma att befinna sig i landet längre än ett år, skulle körkortslagens bestämmelse om ettårsgräns komma att påverkas av Nato SOFA:s innehåll.
Enligt 10 kap. 1 § körkortslagen får regeringen meddela föreskrifter om undantag från körkortslagen.
För att följa avtalets bestämmelser fullt ut bör körkortsförordningen (1998:980) kompletteras med en bestämmelse som ger de rättigheter som avtalet ger uttryck för i denna del.
8.3.3. Bärande av uniform
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om rätten att bära uniform tillgodoses genom gällande svensk rätt. Svensk lag behöver inte ändras.
Utredningen har inte uttalat sig särskilt i denna del. Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: PFF-avtalet och EU SOFA ger personalen rätt att bära uniform i enlighet med den sändande statens reglementen. EU SOFA ger även civil personal rätt att bära uniform.
Enligt 11 § förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordningen) får inte utländsk militär personal bära uniform inom Sveriges landområde utan tillstånd av Försvarsmakten.
Ett uttryck för staters suveränitet är det allmänna förbudet för militära styrkor från ett land att i ett annat land bära sin nations uniform. Vid militärt internationellt samarbete är det dock regelmässigt så att besökande staters förband tillåts uppträda i uniform. Detta framgår vanligen av en överenskommelse mellan länderna.
EU SOFA möjliggör bärande av uniform även för civil personal. Det finns inga regler som, på sätt som för militär personal, kräver särskilt tillstånd för bärande av civil uniform. Det är således möjligt för t.ex. utländsk polis att i landet bära uniform utan särskilt tillstånd.
Trots bestämmelserna i 11 § IKFN-förordningen om att Försvarsmakten har rätt att tillåta utländsk militär att bära uniform i Sverige kan detta även beslutas av regeringen.
Behov av författningsändring för att uppfylla avtalens krav på rätt att bära uniform föreligger således inte.
8.3.4. Sjuk- och tandvård
Regeringens bedömning: PFF-avtalets, SHIRBRIG SOFA:s och EU SOFA:s bestämmelser om tillgång till sjuk- och tandvård påverkar inte gällande svensk lag på området.
Utredningen har inte lämnat någon särskild bedömning i denna del. Remissinstanserna: Socialstyrelsen anser att PFF-avtalets bestämmelser om tillgång till sjuk- och tandvård fått en klargörande lösning och har inget att erinra mot förslaget till författning. Riksförsäkringsverket konstaterar att såväl Socialförsäkringslagen (1999:799) som EG-förordningen 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen undantar annan stats statsanställda från bosättningslandets socialförsäkringstillhörighet.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Enligt PFF-avtalet skall den främmande styrkans personal erbjudas sjuk- och tandvård på samma villkor som mottagarlandets personal om sådan vård inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjudas inom styrkan. Den gästande personalen skall enligt EU SOFA erhålla omedelbar vård på samma villkor som jämförbar personal i den mottagande staten.
EU-medborgare som omfattas av EG-förordningen 1408/71 om tilllämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall erbjudas hälso- och sjukvård på samma villkor som personer bosatta i Sverige. Sedan länge gäller olika sjukvårdskonventioner mellan Sverige och några länder. Sverige har dessutom ingått överenskommelser om sjukvård med vissa länder. Det innebär att personer som omfattas av dessa konventioner eller överenskommelser skall erbjudas akut vård samt akut tandvård vid tillfällig vistelse i Sverige på samma avgiftsvillkor som personer bosatta i Sverige. De patienter som är utländska medborgare och som är bosatta i länder med vilka Sverige saknar konventioner eller överenskommelser erbjuds inte någon subventionerad vård av landstingen. Det betyder att dessa patienter själva får betala den verkliga kostnaden för såväl akut som planerad vård.
8.3.5. Inkomstbeskattning
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om inkomstbeskattning i PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA kräver inte ändring av gällande svensk lag.
Utredningen har bedömt att den föreslagna ramlagen skulle leda till att Sverige uppfyller PFF-avtalets innehåll såvitt avser inkomstbeskattning.
Remissinstanserna: Skatteverket har inga erinringar mot förslaget om en ramlag.
Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Artikel X i Nato SOFA och artikel 16 i EU SOFA anger bl.a. att de perioder under vilka personal befinner sig i ett annat land inom ramen för avtalens tillämpning inte skall räknas som sådan bosättningsperiod som orsakar beskattning i mottagarstaten. De personalkategorier som omfattas av avtalsbestämmelserna är militär eller civil personal anställd vid ett lands försvarsmakt eller annan offentliganställd civil personal som verkar inom ramen för EU:s krishantering, t.ex. räddningstjänstpersonal och poliser. Lön och annan ersättning som utbetalas från den sändande staten i dess egenskap av arbetsgivare skall inte beskattas av den mottagande staten. Syftet med dessa bestämmelser är att undvika att dubbelbeskattning sker. Skatteregleringen ändrades inte i samband med införlivandet av PFF-avtalet i svensk rätt. Skälet för detta var att PFF-övningarna endast skulle komma att äga rum
i Sverige under en högst begränsad tidsperiod. Den svenska regleringen bedömdes därför inte vara i behov av att ändras.
En person som är begränsat skattskyldig i Sverige beskattas enligt nuvarande regler i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta (SINK) i Sverige för inkomst i form av lön etc. som han eller hon förvärvat genom verksamhet här. När, som i nu aktuella fall, arbetsgivaren är hemmahörande i utlandet beskattas sådan förvärvsinkomst enbart om arbetstagaren vistas här under tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Detta innebär således att personer som vistas i Sverige i högst sex månader inte blir beskattade här för sina löneinkomster.
De skatteavtal som träffats mellan Sverige och andra stater utgör en integrerad del av den svenska skattelagstiftningen. Skatteavtalen är i huvudsak baserade på de principer som följer av det s.k. modellavtal som OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) tar fram. Modellavtalets huvudregel vad gäller löneinkomster är att dessa endast skall beskattas i hemviststaten. Lön som förvärvas genom arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten får dock beskattas i arbetsstaten. När arbetsgivaren inte är hemmahörande eller har ett fast driftställe i den stat där arbetet utförs, beskattas emellertid sådan förvärvsinkomst i arbetsstaten endast om arbetstagaren vistats där under tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Dessa regler överensstämmer med vad som gäller enligt SINK. Undantag görs för personer i offentlig tjänst, vilket det är fråga om i de nu aktuella fallen. Lön och liknande som betalas av en avtalsslutande stat till en fysisk person på grund av arbete som utförs i dess tjänst, beskattas endast i denna stat, dvs. hemviststaten i de nu aktuella fallen.
Även om det saknas skatteavtal finns det normalt en ordning för de sällsynta fall då dubbelbeskattning, trots reglerna i de interna lagstiftningarna, uppstår. Det är i sådana fall internationell praxis att hemviststaten medger avräkning för den utländska skatt som erlagts på löneinkomster förvärvade utomlands.
Det absoluta flertalet av tillfällen när PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA blir tillämpliga för en enskild person kommer även i framtiden inte att överstiga en sammanlagd tidsperiod om sex månader under en tolvmånadersperiod. Vid de få tillfällen det kan bli fråga om en längre tids vistelse löses detta genom befintliga avtal eller principer som angetts ovan. Detta innebär således att det rimligtvis aldrig kan bli fråga om någon dubbelbeskattning av löneinkomster för de personer som omfattas av PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA, när dessa arbetar tillfälligt i Sverige. Således uppfyller vi avtalens syfte och någon lagstiftning krävs inte såvitt gäller frågan om inkomstbeskattning. Bestämmelserna om inkomstbeskattning i artikel X i Nato SOFA och i artikel 16 i EU SOFA behöver således inte införlivas i svensk rätt.
8.3.6. Tillhandahållande av drivmedel, oljor och smörjmedel
m.m.
Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen enligt vilken Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra länder är inte oförenlig med den svenska mervärdesskattelagstiftningen.
EU SOFA:s bestämmelser om en främmande styrkas rätt till samma lättnader som den mottagande statens försvarsmakt avseende post, telekommunikationer och transporter kräver inte ändring av svensk lag.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Utkast till lagrådsremiss: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna del. Skälen för regeringens bedömning: Som framgår i avsnitt 5.3.2 ålägger Nato SOFA den mottagande staten att skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel till den sändande statens tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i EU SOFA. Huvudregeln i mervärdesskattelagen är att all omsättning av varor och tjänster är skattepliktig, om inte annat stadgas. Flygbensin och flygfotogen är undantagna från skatteplikt. Lagen innehåller vidare bestämmelser om rätt till återbetalning för vissa grupper som inte är skattskyldiga. Sådan rätt till återbetalning tillkommer bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Enligt skattebetalningslagen (1997:483) får en skattskyldig helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala mervärdesskatt om det finns synnerliga skäl. Alltsedan PFFavtalets införande i Sverige har bestämmelsen i avtalet lösts på så sätt att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till de gästande styrkorna.
På samma sätt som uttrycktes i prop. 1995/96:37 s. 46 ff. kan frågan om Försvarsmaktens tillhandahållande av fartygsbränsle och drivmedel för fordon komma att omfattas av beskattning eftersom mervärdesskattelagen endast undantar omsättning av flygbränsle. Regeringen anser dock alltjämt att frågan kan lösas genom att bestämmelsen om skattebefrielse tillämpas och att Sverige på så sätt uppfyller PFF-avtalets krav på tillhandahållande av skattefritt drivmedel.
Eftersom den svenska mervärdesskattelagstiftningen tillåter återbetalning av skatt till icke skattskyldiga och att skattskyldiga under vissa förutsättningar helt eller delvis får befrias från skyldigheten att betala skatt kan inte den nuvarande ordningen enligt vilken Försvarsmakten tillhandahåller drivmedel till andra länder utan att påföra mervärdesskatt anses oförenlig med svensk lagstiftning.
Försvarsmaktens kostnader för att tillhandahålla skattefria drivmedel, oljor och smörjmedel förväntas inte öka i sådan utsträckning att det inte kan omfattas av myndighetens ordinarie anslag.
Post och telekommunikationer m.m.
Enligt artikel 14 i EU SOFA har ett högkvarter eller en utländsk styrka rätt till samma lättnader i fråga om bl.a. post, telekommunikationer och transporter, dvs. resor, som styrkorna i den mottagande staten. Försvarsmakten har inga särskilda lättnader beträffande posthantering, telekommunikationer eller resor som kräver lagändring för att Sverige skall kunna uppfylla avtalet i denna del.
Hänvisningar till S8-3-6
9. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna som rör PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA och EU SOFA skall träda i kraft den 1 januari 2005. Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte lämnat några synpunkter i denna del. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Vid undertecknandet av EU SOFA uttalade medlemsstaterna att de skulle göra sitt yttersta för att så snart som möjligt uppfylla kraven enligt sina egna konstitutionella förfaranden så att avtalet snarast kan träda i kraft. För att Sverige skall kunna ratificera avtalet behöver de föreslagna lagändringarna ha trätt i kraft.
Även de föreslagna författningslösningarna med anledning av PFFavtalet och SHIRBRIG SOFA behöver ha trätt i kraft innan ratifikation av det senare dokumentet kan ske.
Det är lämpligt att de föreslagna lagändringarna sker samtidigt och de föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2005.
Något behov av några särskilda övergångsbestämmelser för de föreslagna lagändringarna bedöms inte föreligga.
10. Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Förslaget till ny lagstiftning kommer att ge förutsättningar för effektivitetsvinster för Försvarsmakten i och med att det internationella militära samarbetet med andra länder torde förenklas betydligt. De länder som ska delta i en planerad aktivitet kommer redan på förhand att veta att PFF-avtalet skall tillämpas, varvid ett omfattande och därmed tids- och penningkrävande förhandlingsarbete kan undvikas. Samma skäl kan anföras för SHIRBRIG SOFA och EU SOFA.
De kostnader som till följd av samarbetet kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter skall belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
Förslagen i sig medför inte några kostnadsökningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Försvarsmakten bedömer att en förändrad syn på tillämpningen av PFF-avtalet kommer medföra synnerligen positiva effekter på myndighetens internationella arbete, avseende bl.a. utbyten och övningar med andra länder för freds- och säkerhetsfrämjande insatser/samarbeten.
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande utgångspunkt för regeringens förslag är att det internationella militära samarbetet mellan Sverige och andra länder skall underlättas och att den militära personalen skall ges samma rättsliga status oavsett om övningen eller aktiviteten äger rum i Sverige eller på något annat lands territorium. Det är av vikt att principen om reciprocitet upprätthålls så att det internationella samarbetet länderna emellan inte försvåras av det faktum att de involverade länderna inte kan garantera den deltagande personalen samma rättsliga status. Den nuvarande ordningen, som innebär att svensk personal erhåller en bättre rättslig status under aktiviteter utomlands än vad motsvarande utländsk personal som deltar i militära aktiviteter i Sverige gör, är otillfredsställande och riskerar att avsevärt försvåra eller rent av att förhindra det internationella samarbetet inom krishantering och fredsfrämjande. Det är därför viktigt att anpassa den svenska tolkningen av PFF-avtalet och dess tillämpningsområde till övriga deltagande länders syn. Förslagen om att PFF-avtalet skall gälla såväl för enskilda officerare som för förband med flera hundra soldater som att avtalet är tillämpligt på alla aktiviteter som sker inom ramen för PFF-samarbetet kan förväntas medföra besparingar genom de effektivitetsvinster som uppstår då Försvarsmaktens arbete kan bedrivas effektivare. Förslaget innebär att Försvarsmakten får det enklare vid ingående av särskilda avtal med de andra deltagande länderna för separata aktiviteter. Ytterligare effektivitetsvinster kan påräknas genom att den praktiska hanteringen och tilllämpningen av avtalet underlättas eftersom förutsebarheten ökar då de inblandade parterna redan på förhand vet hur eventuella tvister eller skadeståndsanspråk skall lösas. Eftersom PFF-avtalets tillämpningsområde inte är begränsat till enbart PFF-verksamhet utan att avtalet även kan omfatta annat internationellt militärt samarbete kan motsvarande effektivitetsvinster och besparingar förväntas även i denna del.
Det kan förväntas att PFF-avtalet kommer att vara tillämpligt i större omfattning än vad som varit fallet hittills. Detta kan i sin tur komma att medföra vissa ökade kostnader för Försvarsmakten genom att de t.ex. tvingas att tillhandahålla skattefritt drivmedel till andra länders trupper i större utsträckning än vad som är fallet i dag. Kostnaderna kan dock inte bedömas vara mer omfattande än att de kan täckas av och belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag. Eventuella merkostnader vid tillämpning av statusavtalen i Sverige kommer att motsvaras av lättnader vid motsvarande tillämpning av andra länder.
Behovet av särskilda garantier från regeringens sida för de kostnader som kan uppstå hos myndigheter och statliga verk med anledning av uppkomna skador diskuterades i samband med att PFF-avtalet införlivades i svensk rätt. Något behov för sådana garantier bedömdes inte föreligga.
Även om PFF-avtalet inte längre kommer att gälla endast vid övningar i Sverige och även om andra statusavtal, såsom SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA, kan bli tillämpliga kommer verksamheten inte att bli så omfattande att det finns skäl att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan komma att uppstå hos enskilda myndigheter till följd av internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Kostnaderna skall i stället belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
11. Författningskommentar
11.1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken
2 kap. 7 b §
Motiven för bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.2.1.
Ändringen som bildar ett nytt första stycke följer Lagrådets förslag. Den är föranledd av tillträdet till EU SOFA och innebär att den personkrets som omfattas av bestämmelsen vidgas till att även omfatta civila personer, utan anknytning till en militär styrka, som vistas i Sverige inom ramen för internationell krishantering. Genom andra stycket tydliggörs att kravet på åtalsförordnande även gäller för en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige om personen i fråga tjänstgör vid en utländsk militär styrka. Detta kan t.ex. vara fallet om en person i den sändande militära styrkan även är medborgare i Sverige och befinner sig här inom ramen för internationellt samarbete. Däremot finns det alltså inte krav på åtalsförordnande om den misstänkte är medborgare i Sverige eller har sitt hemvist här, men är del av den sändande statens civila myndigheter, t.ex. inom ramen för internationell civil krishantering (jfr artikel 17.7 i EU SOFA). I övrigt avses inte någon ändring i sak (jfr prop. 1995/96:37 s. 31–33, 57 och 133).
Bestämmelsen är således alltjämt avsedd att omfatta samtliga personer som har någon officiell funktion hos den främmande staten. Personalen, som kan vara militär eller civil, skall tjänstgöra vid en militär eller en civil myndighet. Utanför tillämpningsområdet faller personer som helt privat medföljer en styrka, exempelvis familjemedlemmar. Kravet på förordnande av regeringen gäller åtal för alla typer av brott, oavsett om de har begåtts i tjänsten eller utanför denna. Redan nu gäller en extensiv tolkning. Tillstånd skall alltså inhämtas, om det inte står helt klart att sådant inte behövs.
Internationellt militärt samarbete avser i detta sammanhang sådant samarbete som bedrivs mellan två eller flera staters försvarsmakter. Syftet för samarbetet kan t.ex. vara att utveckla den nationella förmågan att delta i internationella insatser, enskilt eller tillsammans med andra länder. Syftet med samarbetet kan emellertid också vara rent förtroendeskapande myndigheterna emellan. Militär och civil krishantering ombesörjs av militära och civila myndigheter enligt de riktlinjer som EU, Nato eller någon annan internationell organisation sätter upp.
11.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
5 §
Bakgrunden till den ändrade bestämmelsen redovisas i avsnitt 8.2.1.
Bestämmelsen medför att utlämning för militära brott kan ske när gällande statusavtal som t.ex. PFF-avtalet, SHIRBRIG SOFA eller EU SOFA är tillämpliga. Det är således fråga om specifika undantagsfall från huvudregeln att utlämning inte skall ske för militära brott.
Det förfarande som gällande lagstiftning ger uttryck för i samband med ett ärende om utlämning för brott påverkas inte av bestämmelsen.
Bestämmelsen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag, med den skillnaden att andra stycket har fått en modernare språkdräkt.
11.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
7 §
Motiven för ändringarna redovisas i avsnitt 8.2.3, 8.2.4 och 8.2.6.
Bestämmelsen i första stycket medför att den militära styrka och dess personal som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering skall ha immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i PFF-avtalet och SHIRBRIG SOFA i vissa delar. Privilegierna avser uttag av avgifter och skatter för fordon i vägtrafik samt import och export av viss egendom. Bestämmelsen medför också att den som omfattas av ett annat statusavtal, i vilket hänvisning görs till de aktuella bestämmelserna i PFF-avtalet eller SHIRBRIG SOFA, skall ha samma rättigheter i dessa delar.
Undantaget från avgifter och skatter vid brukande av fordon i vägtrafik kommer endast i fråga beträffande tjänstefordon som tillhör militär eller civil personal som är anställda i en utländsk militär styrka. Den berättigade personen skall vidare befinna sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering efter inbjudan av en svensk myndighet.
Bestämmelsen om immunitet och privilegier beträffande import och export i förhållande till Sverige omfattar på samma sätt utländsk militär styrka och dess personal. Skillnaden mot den tidigare lydelsen är att bestämmelsen möjliggör en vidgad tillämpning av PFF-avtalets bestämmelser samt motsvarande tillämpning av SHIRBRIG SOFA.
Av andra stycket framgår att den civil- och straffrättsliga immuniteten gäller för civil och militär personal som placerats vid någon av EU:s institutioner inom ramen för EU:s krishantering. Immuniteten kvarstår även när tjänstgöringen är avslutad. Immuniteten gäller dock endast de handlingar som skett i tjänsten under tiden för tjänstgöringen vid EUinstitutionen i fråga.
Bestämmelsen är tillämpbar även på svensk personal. Artikel 8 i EU SOFA möjliggör ett hävande av immuniteten och anger processen för ett sådant förfarande.
Bestämmelsen reglerar även frågan om ett högkvarters arkiv och officiella dokuments okränkbarhet. Bestämmelsen blir tillämpbar för det fall det inom ramen för EU:s krishantering skulle komma att upprättas ett högkvarter på svenskt territorium, men även beträffande de officiella dokument en tjänsteman, som är godkänd av ett högkvarter, för med sig vid vistelse i Sverige.
11.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:558) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Bestämmelsen i lagens 4 § om statens skadeståndsansvar under vissa förhållanden föreslås bli ersatt av en särskild lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Bestämmelsen skall således upphävas.
11.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
4 §
Ändringen sker mot bakgrund av att PFF-avtalet skall kunna användas i andra sammanhang än renodlad övningsverksamhet inom ramen för PFF samt införlivandet av SHIRBRIG SOFA, se närmare i avsnitt 8.2.4.
Tredje styckets nya lydelse innebär således att området för tullfri in- och utförsel av viss egendom utökas. Tullfriheten avser såväl utländsk militär styrka som enskild person inom en sådan styrka i enlighet med vad statusavtalen ger uttryck för.
11.6. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
11 kap. 3 §
Motiven för ändringen behandlas närmare i avsnitt 8.2.5.
Ändringen innebär ett förtydligande av när regeringen har möjlighet att för vissa fall besluta om undantag från vapenlagens bestämmelser.
11.7. Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Motiven till varför den nya lagen föreslås anges i avsnitt 8.2.2.
Lagen fyller samma funktion som den bestämmelse som för närvarande finns i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, se prop. 1995/96:37 s. 58–59. Lagen ger en skadelidande tredje man möjlighet att i svensk domstol yrka ersättning av den svenska staten för skador som orsakats av någon som omfattas av ett statusavtal med särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar för staten, som PFFavtalet eller de nya statusavtalen SHIRBRIG SOFA och EU SOFA. På
samma sätt som tidigare omfattas skador som orsakats av såväl utländsk fysisk som juridisk person. Med utländsk juridisk person skall även förstås utländsk stat.
Frågan om skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger skall bedömas enligt de i varje särskilt fall tillämpliga reglerna.
På samma sätt som angavs i prop. 1995/96:37 kan bestämmelsen komma i fråga även vid skador till följd av trafik med motordrivet fordon.
Sammanfattning av betänkandet SOU 2003:117
Några allmänna utgångspunkter för uppdraget
Partnerskap för fred (PFF) är ett internationellt fredssamarbete mellan Natomedlemmar och andra stater, i huvudsak europeiska. Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet i maj 1994. Inför PFF-samarbetet antog Sverige ett avtal om rättslig status för ett lands styrkor när de befinner sig på en annan avtalsparts territorium – PFF-avtalet – vilket innehållsmässigt utgörs av Nato Status of Forces Agreement (Nato SOFA).
Nato SOFA har till syfte att reglera den rättsliga statusen för ett medlemslands styrkor när dessa befinner sig inom ett annat medlemslands territorium. Syftet med PFF-avtalet är att på samma sätt, mellan de länder som ingår i PFF-samarbetet, reglera den rättsliga statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på ett annat avtalslands territorium.
Utredningen har haft i uppdrag att analysera den rättsliga reglering som tillkommit med anledning av PFF-samarbetet. Uppdraget har också innefattat att genomföra en allmän översyn av hur PFF-avtalet har använts nationellt och internationellt. Utredningen har vidare haft i uppgift att göra en utvärdering av den svenska regleringen på området och därvid analysera om den nationella regleringen på bästa sätt möter dels de krav som finns i PFF-avtalet, dels de behov som följer av andra existerande internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet avseende personals status. Eftersom bestämmelser som motsvarar PFF-avtalet även finns i olika bilaterala samarbetsavtal har utredningen också haft i uppgift att ta sikte på de avtal som för närvarande finns beträffande statusfrågor för personal liksom avtal som kan komma att ingås inom den internationella verksamhet som bedrivs på fredsfrämjande- och krishanteringsområdet. Utredningen har även haft att beakta den krishantering som utvecklas inom ramen för Europeiska unionen, såvitt avser såväl militär som civil personal. Enligt direktiven skulle utredningen vidare beakta att antalet samarbetsavtal på området kan förväntas komma att öka i framtiden liksom att samarbetet kan beröra såväl civil som militär personal.
En orsak till utredningens arbete är att den svenska synen på PFFavtalets tillämpningsområde och räckvidd inte är överensstämmande med Natos och de övriga Nato- och partnerländernas syn. Sedan PFF-avtalets införlivande i svensk rätt har avtalets tillämpningsområde i Sverige ansetts begränsat till att enbart omfatta renodlade övningar som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet. Vid den praktiska tillämpningen har avtalet vidare kommit att tolkas så att det krävs flera personer för att man ska kunna tala om en styrka, vilket medför att avtalet inte har kunnat användas då enskilda officerare har utfört tjänsteuppdrag på svenskt territorium. Flertalet av de länder som Sverige samarbetar med inom ramen för Partnerskap för fred har generellt gett PFF-avtalet ett vidare tillämpningsområde. Genom praxis har länderna kommit att etablera ett synsätt som innebär att avtalet gäller så snart det är fråga om ett militärt samarbete som innebär att en avtalsparts militära personal befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Det uppställs inga begränsningar om att det måste röra sig om viss bestämd verksamhet eller att den militära styrkan
måste bestå av ett visst minsta antal personer för att avtalet ska vara tilllämpligt. Stöd för denna tolkning finns enligt dessa länder i avtalet och i preambeln till avtalet.
Diskrepansen mellan den svenska synen och flertalet av de andra ländernas inställning har lett till kritik och irritation mot den svenska begränsade tillämpningen, eftersom denna medför att utländsk militär personal inte ges samma rättsliga status i Sverige som svensk personal under tjänsteutövning erhåller i deras länder. Den grundläggande principen om reciprocitet kan inte upprätthållas. Det nordiska fredsfrämjande samarbetet som äger rum inom ramen för Nordcaps är ett konkret exempel på samarbete som riskerade att avstanna på grund av att Sverige gav PFFavtalet ett snävare tillämpningsområde än Danmark och Norge.
En viktig utgångspunkt för utredningens arbete har varit att det internationella fredsfrämjande samarbetet mellan Sverige och andra länder inte ska försvåras eller riskera att hindras utan att det i stället ska kunna bedrivas så smidigt som möjligt. Detta ställningstagande bör ses mot bakgrund av att både riksdagen och regeringen vid ett flertal tillfällen har understrukit vikten av att Sverige ska vara en aktiv aktör inom det internationella fredsfrämjande samarbetet. För att det internationella militära samarbetet som Sverige deltar i ska kunna bedrivas med så stor framgång som möjligt är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att ändra den svenska tillämpningen och komma bort från den restriktiva inskränkande tolkningen av avtalet. Det är inte acceptabelt att svensk personal ska omfattas av avtalet då de befinner sig på annan avtalsparts territorium samtidigt som Sverige vägrar tillerkänna utländsk militär motsvarande rättsliga status då de befinner sig i Sverige. Den grundläggande principen om reciprocitet måste upprätthållas och samma regler gälla oavsett i vilket land den militära personalen befinner sig för att fullgöra ett tjänsteuppdrag inom ramen för internationellt militärt samarbete. För den enskilde är frågan om rättslig status av lika stor betydelse oavsett om det är fråga om en aktivitet som äger rum på svenskt territorium eller i ett annat land.
Tillämpningen av PFF-avtalet nationellt och internationellt
Som ett led i arbetet med att se till att det svenska regelverket är så funktionsenligt som möjligt för att det internationella samarbetet ska kunna fungera utan onödiga hinder har utredningen dels inventerat det svenska nationella regelverket liksom den svenska tolkningen och tillämpningen av avtalet, dels sökt utreda hur PFF-avtalet används internationellt av Nato-länderna och de övriga länderna som deltar i PFF-samarbetet. Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har lämnat uppgifter om den nationella tillämpningen av avtalet och de problem som den nuvarande lagstiftningen för med sig. När det gäller den internationella tillämpningen av avtalet har utredningen besökt Danmark och träffat företrädare för det danska Forsvarsministeriet, Forsvarskommandoen, Generalauditören och Beredskapsstyrelsen i Köpenhamn. Med utgångspunkt i dessa besök samt besök vid den svenska Nato-delegationen i Natos högkvarter i Bryssel och Natos militära strategiska operativa högkvarteret i Mons utanför Bryssel, har utredningen kunnat fastställa skillnader mellan Sve-
riges tolkning av avtalet och den mera gängse generella internationella tolkningen samt de problem som den svenska lagstiftningen medför.
- Enligt svenskt synsätt kan avtalet endast tillämpas när det är fråga om en övning, trots att merparten av de aktiviteter som äger rum inom ramen för PFF-samarbetet inte kan klassificeras som renodlad övningsverksamhet. Förutom mera traditionella övningar i militär mening består PFF-samarbetet bl.a. av seminarier, utbildning och omfattande förberedelseåtgärder inför en övning. Varken PFF-avtalet eller Nato SOFA innehåller någon sådan begränsning såvitt avser aktivitet utan avtalet har generell tillämplighet så snart en avtalsparts militära personal, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Någon sådan begränsning uppställs inte heller i de andra ländernas tillämpning.
- Av rubriken till PFF-avtalet och av dess preambel framgår att avtalet är tillämpligt när en styrka från ett partnerland i tjänsteärende befinner sig på ett annat partnerlands territorium. I Nato SOFA definieras begreppet styrka som personal som tillhör land-, sjö- eller luftstridskrafter. Både Nato och flertalet av de övriga Nato- och partnerländerna anser att avtalet är tillämpligt så snart det handlar om en enskild officer och denne är medlem av personalen/styrkan. Den svenska tolkningen av avtalet i denna del är att det måste vara fråga om minst tre personer för att en styrka ska kunna vara för handen och avtalet bli tillämpligt.
- Den gängse internationella uppfattningen är att PFF-avtalet kan tillämpas även i de fall då avtalsparterna ägnar sig åt annat internationellt militärt samarbete än PFF-samarbetet. Ståndpunkten stöds av det faktum att varken PFF-avtalet eller Nato SOFA innehåller någon begränsning till att enbart omfatta PFF-samarbete. Avtalen anses i stället ha generell tillämplighet och uppställer endast en geografisk begränsning men däremot inte någon materiell begränsning. Tillämpligheten blir beroende av att det handlar om ett Nato- eller PFF-land. Den begränsade svenska tolkningen av avtalet till att endast omfatta renodlade PFF-övningar omöjliggör en svensk användning av avtalet såvitt avser nämnda verksamhet.
- Sverige har tolkat avtalet så att det krävs ett skriftligt avtal för att utländsk militär personal ska få komma till Sverige. Den internationella uppfattningen härvidlag är att det inte finns några formkrav för att ett samtycke ska anses giltigt utan att det kan vara fråga om allt från informella muntliga överenskommelser till mycket detaljerade skriftliga avtal.
- Varken PFF-avtalet eller Nato SOFA reglerar statusfrågor vid civil fredsfrämjande verksamhet. Den internationella synen om att avtalet inte är tillämpligt på civil personal är i denna del överensstämmande med den svenska tolkningen. Däremot omfattas viss civil personal av EU SOFA.
- Vid anslutningen till PFF-avtalet avgav Sverige en reservation av innebörd att utländska stater inte skulle kunna utöva jurisdiktion på svenskt territorium. Syftet med den svenska reservationen var att förhindra att en sändande stat upprättar en domstol på svenskt territorium. Omfattningen av den svenska reservationen har dock kommit att missförstås som att den även skulle omfatta sändarstaternas rätt att själv lagföra sin personal.
- Den snäva svenska synen på tillämpningsområdet för PFF-avtalet förhindrar att avtalet kan användas som statusavtal när det är fråga om annat internationellt militärt samarbete, vilket enligt Försvarsmakten skapar onödiga störningar och påverkar Sveriges relationer med andra länder negativt.
- Den nuvarande ordningen med att Försvarsmakten åläggs att tillhandahålla skattefria drivmedel till den sändande statens tjänstefordon har medfört praktiska problem för Försvarsmakten eftersom de utländska styrkorna är hänvisade till särskilda militära bensinstationer och att kostnaderna för det skattefria drivmedlet belastar Försvarsmaktens anslag.
- För att få föra in skjutvapen och ammunition till Sverige krävs enligt huvudregeln tillstånd. Regeringen har rätt att besluta om undantag från vapenlagens krav på tillstånd då en främmande stats militära styrka besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete. Försvarsmakten menar att den nuvarande ordningen skulle kunna förenklas om inte regeringen i varje enskilt fall måste besluta om dessa undantag.
Val av lagstiftningsmetod
En internationell överenskommelse är inte direkt tillämplig i svensk rätt utan måste införlivas i den nationella rätten. I huvudsak finns det två olika metoder – transformering och inkorporering. Vid övervägandet av vilken lagstiftningsmetod som bör väljas såvitt avser PFF-avtalet har utredningen först undersökt om en möjlig och framkomlig väg är att riksdagen bemyndigar regeringen att införliva PFF-avtalets bestämmelser i en förordning, men kommit fram till att detta inte är förenligt med bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen. PFF-avtalet innehåller nämligen bl.a. föreskrifter om jurisdiktion och beskattning och detta är ämnen som faller utanför det delegerbara området och som måste underställas riksdagen.
Vid valet mellan transformation och inkorporation har utredningen funnit att inkorporation är den modell som är att föredra. Då det handlar om en internationell överenskommelse är det i allmänhet den metoden som används. Inkorporering är vidare tidseffektiv och en säker metod sett ur ett lagstiftningstekniskt perspektiv. Eftersom bestämmelserna förs över direkt i oförändrat skick till den nationella rättsordningen minimeras riskerna att avtalet införlivas på ett felaktigt sätt. En översättning av avtalet finns vidare redan att tillgå. Att inkorporera PFF-avtalet i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall (nedan kallad 1976 års lag) är ett alternativ men det har utredningen bedömt som mindre lämpligt eftersom lagen dels i huvudsak är tillämplig på internationella organisationer och personer med anknytning till sådana organisationer, dels p.g.a. att det är mera ändamålsenligt att lagstiftning om rättslig status för utländska militära enheters personal finns samlade på ett ställe och åtföljs av aktuell avtalstext. Utredningen har i stället bedömt att en egen ramlag av samma typ som 1976 års lag är att föredra. Lagen bör ges ett vitt tillämpningsområde och förutsättningen för att ett avtal ska kunna tas in i lagen är att det är handlar om internationellt militärt samarbete. Lagen ska således inte enbart omfatta PFF-avtalet utan alla internationella avtal som behandlar frågor om rättslig status avseende internationellt militärt samarbete ska kunna föras in i lagen. Det mellan Nato och vissa av medlemsstaterna ingångna kompletterande tilläggsprotokollet kan komma att omfattas av lagen för det fallet att Sverige väljer att underteckna detta och införliva det genom att foga det till ramlagen. Detsamma gäller den nyligen antagna EU SOFA.
Den nya lagen bör ges namnet Lag om rättslig status i vissa fall och ska bestå av inledande paragrafer, varefter de avtal som ska inkorporeras i svensk rätt fogas till lagen som bilagor. I den första paragrafen fastställs lagens tillämpningsområde liksom att innehållet i de internationella avtalen som inkorporerats i svensk rätt genom lagen gäller som lag här i landet. I nästföljande paragraf slås fast att bestämmelserna i lagen har företräde framför annan lagstiftning, såvida inte annat uttryckligen sägs. För att undvika fortsatta tillämpningsbekymmer såvitt avser begreppet styrka slås det explicit fast i en paragraf att i begreppet styrka kan innefattas såväl en enskild person som flera personer.
PFF-avtalet och dess tillämpningsområde
I preambeln till PFF-avtalet stadgas att de stater som har skrivit under Nordatlantiska fördraget från år 1949 och de länder som antagit inbjudan till Partnerskap för fred och som har antagit ramdokumentet, tillsammans utgör deltagande stater i Partnerskap för fred. Vidare sägs att styrkor från en part i avtalet kan sändas och mottagas efter avtal till en annan parts område. I preambeln konstateras vidare att de deltagande staterna önskar definiera status för sådana styrkor när de befinner sig på annan parts område. Varken avtalet eller anslutningsdokumenten begränsar avtalets tilllämpning till att endast omfatta vissa aktiviteter. Inte heller är avtalets tillämplighet beroende av att det är fråga om ett visst antal personer, eftersom begreppet styrka definieras som personal som tillhör land-, sjö- eller luftstridskrafter. Avtalet gäller alltså generellt så snart en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Sammantaget innebär detta att avtalet blir tillämpligt på alla militära aktiviteter som avtalsparterna ägnar sig åt och att avtalets tilllämplighet inte begränsar sig till aktiviteter som sker inom ramen för PFF-samarbetet. PFF-avtalet kan således komma att tillämpas på framtida internationellt militärt samarbete som de stater som är parter i nämnda avtal deltar i, även om verksamheten inte bedrivs inom ramen för PFF. PFF-samarbetet utgör bara en del av det internationella militära samarbe-
te som Sverige deltar i och som vi i framtiden kan förväntas komma att delta i. Statusavtalen har en viktig funktion att fylla eftersom de på förhand ger svar på frågor t.ex. om hur skadestånd ska regleras. Statusavtalen har vidare till syfte att tillerkänna den militära personalen rättslig status i form av immunitet och privilegier när de deltar i militär verksamhet. Militär verksamhet innehåller med nödvändighet farliga och riskabla inslag och verksamheten kan dessutom vara förlagd till ett land som inte har samma rättssäkerhet och syn i frågor om mänskliga rättigheter som den egna staten. Det blir därmed en viktig uppgift för den sändande staten att skydda den egna personalen och statusavtalen utgör härvid ett viktigt instrument. Militär personal har samma behov av rättslig status oavsett om det handlar om ett samarbete inom ramen för PFF eller militärt samarbete i någon annan form. Ett avtalslöst tillstånd kan bl.a. leda till att till synes enkla ersättningsärenden, exempelvis bullerskador vid flyguppvisningar, blir svårlösta mellanstatliga tvister. Eftersom PFF-avtalet inte innehåller någon begränsning vad gäller verksamhet och det har godkänts av riksdagen finns det inga formella hinder mot att tillämpa avtalet även när avtalsparts militära styrka befinner sig på svenskt territorium i andra sammanhang så länge det handlar om verksamhet inom ramen för internationellt militärt samarbete. Såväl samarbetet som äger rum inom ramen för Nordcaps som SHIRBRIG faller därmed inom avtalets tillämpningsområde.
EU SOFA
Ett avtal mellan EU:s medlemsstater har ingåtts avseende status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till EU:s förfogande i detta sammanhang. Avtalet benämns EU SOFA och är ett statusavtal av samma modell som PFFavtalet. EU SOFA undertecknades den 17 november 2003 av medlemsstaterna, varefter ratificeringsprocessen tog vid. Innehållsmässigt överensstämmer avtalet i stora delar med PFF-avtalet. Om fråga däremot uppkommer om att även ett annat statusavtal skulle kunna bli tillämpligt föreskriver EU SOFA, beträffande den personal som omfattas av avtalets första och tredje avsnitt, att parterna ska komma överens om vilket statusavtal som ska ha företräde och äga tillämpning. Om parterna ej kommer överens ska det andra avtalet ha företräde. Innebörden av detta är att om parterna inte kommer överens i en konflikt mellan EU SOFA och PFF-avtalet är det det senare avtalet som har företräde. En stor skillnad mellan PFF-avtalet och EU SOFA är dock att EU SOFA även är tillämpligt på civil personal och att kretsen av personer som erhåller rättslig status är betydligt vidare än vad som är fallet med PFF-avtalet. EU SOFA är tänkt att ge rättslig status till t.ex. domare, åklagare, poliser, kriminalvårdspersonal och räddningstjänstpersonal när de deltar i EU-ledda krishanteringsinsatser och i övningar inför sådana insatser.
Ändringar till följd av PFF-avtalets vidgade tillämpningsområde
Skyldighet att betala inkomstskatt
Enligt huvuddragen i den svenska skattelagstiftningen anses en person stadigvarande bosatt och skattskyldig här i riket efter en sammanhängande vistelse på sex månader eller mera medan Nato SOFA anger att en utsänd ska beskattas i den sändande staten. Utländsk militär personal som under längre tid i Sverige fullgör ett uppdrag inom ramen för internationellt militärt samarbete kommer inte att bli skyldig att betala skatt i Sverige för lön och liknande ersättning som utbetalats av den sändande staten eftersom ramlagen har företräde framför andra lagar och därmed förhindrar att beskattning sker i Sverige.
Utlämning för militära brott
Den svenska lagstiftningen tillåter inte att utlämning sker av en utländsk medborgare som har gjort sig skyldig till militära brott. Om gärningen förutom ett militärt brott även kan klassificeras som ett ordinärt brott kan utlämning dock tillåtas. Den nordiska utlämningslagen tillåter dock utlämning av nordiska medborgare som har gjort sig skyldiga till militära brott. Eftersom den föreslagna ramlagen ges företräde framför annan lagstiftning kan avtalets bestämmelser tillämpas och utomnordiska medborgare som har gjort sig skyldiga till militära brott utlämnas.
Skadeståndsrätt
PFF-avtalet innehåller detaljerade bestämmelser om skadestånd och hur dessa frågor ska regleras. Genom att PFF-avtalet inkorporeras i svensk rätt genom den föreslagna ramlagen kommer avtalet att tillämpas direkt i svensk rätt. Den särskilda skadeståndsbestämmelsen i 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet är därmed överflödig och kan upphävas.
Den utvidgade tillämpningen av PFF-avtalet kan komma att medföra en ökning av situationer då den svenska staten kan komma att bli skadeståndsskyldig i sin egenskap av mottagande stat. Ökningen kan dock inte förväntas bli så stor att den inte kan belasta Försvarsmaktens ordinarie anslag.
Försvarsmakten bör anförtros ansvaret för skaderegleringen även såvitt avser skador som har orsakats av utländsk militär personal under tjänsteutövning på svenskt territorium, eftersom de har kunskap och erfarenhet på området då de redan i dag ansvarar för skaderegleringen såvitt avser den egna personalen.
Om annan myndighet än Försvarsmakten är arrangör bör dock Försvarsmakten ges möjlighet till regresskrav mot den myndigheten.
Trafikskador
Enligt trafikförsäkringsförordningen (1976:359) får motordrivet fordon, som tillhör främmande stats militära styrka som i Sverige deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för PFF-samarbetet,
utan att vara registrerade i Sverige föras in och brukas här utan svensk trafikförsäkring. Mot bakgrund av att utredningen anser att PFF-avtalet är generellt tillämpligt på allt internationellt militärt samarbete mellan de aktuella länderna utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelsen i trafikförsäkringsförordningen. En hänvisning till ramlagen i trafikförsäkringsförordningen föreslås.
Utredningen har inte bedömt att det finns skäl för regeringen att utfästa särskilda garantier för de kostnader som kan komma att uppstå hos de enskilda myndigheterna till följd av det internationella militära samarbetet utan kostnaderna bör i stället belasta respektive myndighets ordinarie anslag.
Straffrättslig jurisdiktion m.m.
Frågor om straffrättslig jurisdiktion regleras i PFF-avtalet. Genom att avtalet inkorporeras i nationell rätt genom ramlagen kommer avtalets bestämmelser att tillämpas direkt i svensk rätt. Bestämmelserna om åtalsförordnande i 2 kap. 7 b § brottsbalken, som tillkom just till följd av det svenska samarbetet inom ramen för Partnerskap för fred, blir därmed överflödiga såvitt avser den militära samverkan som omfattas av den föreslagna ramlagen. Emellertid är det möjligt att bestämmelsen kan komma att bli tillämplig i andra sammanhang och de bör därför inte upphävas.
PFF-avtalet ger den sändande statens medföljande militärpolis rätt att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. I samband med att Sverige anslöt sig till PFF-samarbetet och skulle införliva avtalet i svensk rätt avgav Sverige en reservation för att förhindra att en sändande stat upprättar en domstol på svenskt territorium. Av reservationen framgår vidare att den inte avser att förhindra den sändande statens medföljande militärpolis från att vidta sådana åtgärder som man är tvungen att vidta för att upprätthålla ordning och säkerhet inom styrkan liksom att reservationen inte heller är tänkt att förhindra militärpolisen från att utöva polisiär myndighet inom det egna förläggningsområdet. Enligt vad utredningen erfarit finns det risk för att reservationen även i denna del kommit att missförstås och det kan övervägas om reservationen i sin engelska lydelse kan inskränkas till att bara omfatta domsrätten.
Övriga följdändringar
Enligt lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. ges främmande stats militära styrka som i Sverige deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för Partnerskap för fred rätt att tullfritt föra in varor i enlighet med avtal som är giltigt i förhållande till Sverige.
Enligt utlänningsförordningen (1989:547) är personal som tillhör en främmande stats militära styrka som besöker Sverige inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred undantagna från kravet på pass och visering.
Om PFF-avtalet tillämpas fullt ut kan det användas vid varje tillfälle när en avtalsparts styrkor, efter överenskommelse, befinner sig på en annan avtalsparts territorium. Detta innebär att avtalet kan tillämpas även
på andra former av internationellt militärt samarbete än det som äger rum inom ramen för Partnerskap för fred. Som en följd härav skulle bestämmelserna om tullfrihet och undantag från kravet på pass och visering kunna upphävas. Utredningen föreslår dock att hänvisningar till ramlagen görs i de aktuella författningarna.
Försvarsmaktens skyldighet att tillhandahålla skattefria drivmedel
PFF-avtalet ålägger den mottagande staten att till den sändande staten skattefritt tillhandahålla drivmedel, oljor och smörjmedel för tjänstefordon, luftfartyg och fartyg. Huvudregeln i den svenska mervärdesskattelagstiftningen är att all omsättning av varor och tjänster är skattepliktig, om inte annat stadgas. Flygbensin och flygfotogen är undantagna från skatteplikt. Härutöver innehåller lagen bestämmelser om rätt till återbetalning för vissa grupper som inte är skattskyldiga. Sådan rätt till återbetalning tillkommer bl.a. utländska beskickningar och sådana internationella organisationer som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Mervärdesskattelagen föreskriver vidare att en skattskyldig kan medges nedsättning eller befrielse från skatt om det föreligger synnerliga skäl.
Utredningen bedömer att den nuvarande ordningen med att Försvarsmakten skattefritt tillhandahåller drivmedel, oljor och smörjmedel till andra länder inte är oförenlig med den svenska mervärdesskattelagstiftningen.
Försvarsmaktens kostnader för att tillhandahålla skattefria drivmedel, oljor och smörjmedel förväntas inte öka i sådan utsträckning att det inte kan omfattas av myndighetens ordinarie anslag.
Undantag från kravet på tillstånd för att föra in skjutvapen och ammunition
Det krävs tillstånd för att få föra in skjutvapen och ammunition till Sverige och det är polisen som utfärdar sådana tillstånd. Då en främmande stats militära styrka ska besöka Sverige inom ramen för internationellt samarbete har regeringen möjlighet att besluta att lagen inte ska gälla för de skjutvapen och den ammunition som den främmande staten för med sig. Utredningen anser att det är lämpligt att beslutanderätten i dessa frågor alltjämt åvilar regeringen och föreslår därför inte några ändringar i denna del. Dock bör utformningen och formuleringen av lagtexten justeras till en hänvisning till ramlagen.
Utredningens lagtext
1 Förslag till lag om rättslig status i vissa fall
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Främmande stats militära personal och personer med anknytning till sådan främmande militär styrka samt civil personal som anges i bilaga till denna lag åtnjuter vid vistelse i Sverige rättslig status enligt vad som bestämts i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
2 § Bestämmelserna i denna lag skall gälla trots bestämmelser i andra författningar.
3 § Begreppet styrka omfattar vid tillämpningen av denna lag en eller flera personer som tillhör land-, sjö- eller luftstridskrafter från någon part och som befinner sig på tjänsteuppdrag på svenskt territorium.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Bilagan återfinns som propositionens bilaga 5 och har därför inte bilagts lagförslaget här.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § tredje stycket lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller för en person som hör till en sådan styrka.
Särskilda bestämmelser om tullfrihet finns i lagen (2005:xx) om rättslig status i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
5. Förslag till lag om ändring vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Regeringen får bestämma att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Regeringen får bestämma att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i riket inom ramen för sådant internationellt militärt samarbete som omfattas av lagen (2005:xx) om rättslig status i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Förteckning över remissinstanserna
Riksdagens ombudsmän, JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Sveriges ständiga representation vid den Europeiska unionen, Sveriges delegation vid Nato, Migrationsverket, Försvarsmakten , Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Tullverket, Statskontoret, Skatteverket, Kammarkollegiet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Vägverket, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västra Götalands läns landsting, Landstingsförbundet, Föreningen Svenskt Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, SEKO – Facket för Service och Kommunikation, Försvarets Civila Tjänstemannaförbund, Officersförbundet, Försvarsförbundet, Svenska polisförbundet, ST-Polisväsende och TULL-KUST.
Förteckning över remissinstanser som beretts möjlighet att avge kompletterande remissvar
Riksdagens ombudsmän, JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i Dalarnas län, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och Kammarkollegiet.
Lagförslag i utkast till lagrådsremiss
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
7 b §
Om det vid besök i Sverige av en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete har begåtts brott av den främmande statens personal som hör till styrkan, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen.
Den som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges.
Vad som nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilken utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges.
Första stycket gäller inte
1. om gärningen även innefattar brott för vilken utlämning annars får ske, eller
2. om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
Främmande stats militära styrka och dess personal som deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred i enlighet med avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i avtalet när det gäller import till och export från Sverige.
Främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i avtalet när det gäller skatter och avgifter vid bruk av fordon i vägtrafik samt vid import till och export från Sverige.
Härutöver åtnjuter personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i Avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang av den 17 november 2003.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller för en person som hör till en sådan styrka.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, eller för en person som hör till en sådan styrka.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats myndighet eller dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering, och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation och då det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om skadeståndsansvar.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet och som omfattas av en internationell överenskommelse enligt 1 §, efter inbjudan av svensk myndighet befinner sig i Sverige, skall staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
80
PFF-avtalet
PFF-avtalets och tilläggsprotokollets text på engelska och svenska
Avtal mellan de stater som är
parter i Nordatlantiska för-
draget och de andra stater
som deltar i Partnerskap för
fred om status för deras styr-
kor
Agreement among the states
parties to the North Atlantic
Treaty and the other states
participating in the Partner-
ship for peace regarding the
status of their forces
De stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget upp-
rättat i Washington den 4 april
1949 och de stater som har an-
tagit inbjudan till Partnerskap
för fred som utfärdades och
undertecknades av stats- och
regeringscheferna i medlemssta-
terna i Nato i Bryssel den
10 januari 1994, och som har
undertecknat ramdokumentet
avseende Partnerskap för fred,
som tillsammans utgör delta-
gande stater i Partnerskap för
fred,
som anser att styrkor från en
part i detta avtal kan sändas och
mottagas efter avtal till en annan
parts område,
som är medvetna om att beslut
att sända och motta styrkor
även fortsättningsvis skall göras
till föremål för särskilda avtal
mellan berörda parter,
som emellertid önskar definie-
ra status för sådana styrkor när
de befinner sig på annan parts
område,
som åberopar avtalet mellan
parterna i Nordatlantiska för-
draget om status för deras styr-
kor som upprättades i London
den 19 juni 1951, har kommit
överens om följande.
The States Parties to the
North Atlantic Treaty done in
Washington on 4 April 1949 and
the States which accept the invi-
tation to Partnership for Peace
issued and signed by the Heads
of State and Government of the
member States of the North
Atlantic Treaty Organisation in
Brussels on 10 January 1994 and
which subscribe to the Partner-
ship for Peace Framework
Document;
Constituting
together
the
States participating in the Part-
nership for Peace;
Considering that the Forces
of one State Party to the present
Agreement may be sent and
received, by arrangement, into
the territory of another State
Party; Bearing in mind that the
decisions to send and to receive
Forces will continue to be the
subject of separate arrange-
ments between the States Par-
ties concerned;
Desiring, however, to define
the status of such Forces while
in the territory of another State
Party;
Recalling the Agreement be-
tween the States Parties to the
North Atlantic Treaty regarding
the status of their Forces done
at London on 19 June 1951;
Have agreed as follows:
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
81
Artikel 1
Article 1
Om inte annat föreskrivs i detta
avtal och eventuella tilläggspro-
tokoll med avseende på egna
parter, skall alla parter i detta
avtal tillämpa bestämmelserna i
avtalet mellan parterna i Nord-
atlantiska fördraget om status
för deras styrkor som upprätta-
des i London den 19 juni 1951,
härnedan benämnt NATO
SOFA, som om alla parter i
detta avtal vore parter i NATO
SOFA.
Except as otherwise provided
for in the present Agreement
and any additional protocol in
respect to its own parties, all
States Parties to the present
Agreement shall apply the pro-
visions of the Agreement be-
tween Parties to the North
Atlantic Treaty regarding the
status of their Forces, done at
London on 19 June 1951, here-
inafter referred to as the NATO
SOFA, as if all State Parties to
the present Agreement were
Parties to the NATO SOFA.
Artikel 2
Article 2
1. Utöver det område på vilket
NATO SOFA har avseende
skall detta avtal tillämpas för alla
territorier tillhöriga parterna i
detta avtal vilka inte är parter i
NATO SOFA.
2. Vid tillämpning av detta
avtal skall hänvisningar i NATO
SOFA till Nordatlantiska för-
dragets område anses även inne-
fatta de områden som avses i
punkt 1 i denna artikel, och
hänvisningar till Nordatlantiska
fördraget skall anses omfatta
Partnerskap för fred.
1. In addition to the area to
which the NATO SOFA ap-
plies the present Agreement
shall apply to the territory of all
States Parties to the present
Agreement which are not Par-
ties to the NATO SOFA.
2. For the purposes of the
present Agreement, references
in the NATO SOFA to the
North Atlantic Treaty area shall
be deemed also to include the
territories referred to in para-
graph 1 of the present Article,
and references to the North
Atlantic Treaty shall be deemed
to include the Partnership for
Peace.
Artikel 3
Article 3
Vid uppfyllande av detta avtal
med avseende på förhållanden
som gäller stater som inte är
parter i NATO SOFA, skall de
bestämmelser i NATO SOFA
som föreskriver att krav skall
framläggas eller tvister skall
hänskjutas till Nato-rådet, ord-
föranden i Natorådets ställföre-
trädareförsamling eller en skil-
jedomare, tolkas så att berörda
parter är skyldiga att förhandla
inbördes utan hänvändelse till
någon utanförstående myndig-
het.
For purposes of implementing
the present Agreement with
respect to matters involving
Parties that are not Parties to
the NATO SOFA, provisions
of the NATO SOFA that pro-
vide for requests to be submit-
ted, or differences to be referred
to the North Atlantic Council,
the Chairman of the North Atlan-
tic Council Deputies or an arbitrator
shall be construed to require the Parties
concemed to negotiate between
or among themselves without
recourse to any outside jurisdic-
tion.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
82
Artikel 4
Article 4
Detta avtal kan kompletteras
eller ändras i enlighet med in-
ternationell rätt
The present Agreement may
be supplemented or otherwise
modified in accordance with
International Law.
Artikel 5
Article 5
1. Detta avtal skall vara öppet
för undertecknande av stat som
antingen är part i NATO SOFA
eller som antar inbjudan till
Partnerskap för fred och under-
tecknar ramdokumentet avseen-
de Partnerskap för fred.
2. Detta avtal skall ratificeras,
godtas eller godkännas. Ratifi-
kations-, godtagande- och god-
kännandeinstrument skall de-
poneras hos Förenta staternas
regering som skall notifiera alla
signatärmakter om varje sådan
deponering.
3. Trettio dagar efter det att
tre signatärstater, av vilka minst
en är part i NATO SOFA och
en har antagit inbjudan till Part-
nerskap för fred och under-
tecknat ramdokumentet avse-
ende Partnersskap för fred, har
deponerat sina ratifikations-,
godtagande eller godkännande-
dokument skall detta avtal träda
i kraft för dessa stater. Det skall
träda i kraft för varje annan sig-
natärstat trettio dagar efter da-
gen för deponering av dess in-
strument.
1. The present Agreement
shall be open for signature by
any State that is either a con-
tracting Party to the NATO
SOFA, or that accepts the invi-
tation to the Partnership for
Peace and subscribes to the
Partnership for Peace Frame-
work Document.
2. The present Agreement
shall be subject to ratification,
acceptance or approval. Instru-
ments of ratification, acceptance
or approval shall be deposited
with the Government of the
United States of America,
which shall notify all signatory
States of each such deposit.
3. Thirty days after three sig-
natory States, at least one of
which is a Party to the NATO
SOFA and one of which has
accepted the invitation to the
Partnership for Peace and sub-
scribed to the Partnership for
Peace Framework Document,
have deposited their instru-
ments of ratification, acceptance
or approval, the present Agree-
ment shall enter into force in
respect of those States. It shall
enter into force in respect of
each other signatory State thirty
days after the date of deposit of its
instrument.
Artikel 6
Article 6
Detta avtal kan sägas upp av
varje part i avtalet efter skriftlig
notifikation om uppsägning till
Förenta staternas regering som
skall notifiera signatärstaterna
om varje sådan notifikation.
Uppsägningen skall få rättslig
verkan ett år efter det att notifi-
kationen mottagits av Förenta
The present Agreement may
be denounced by any Party to
this Agremement by giving
written notification of denun-
ciation to the Government of
the United States of America,
which will notify all signatory
States of each such notification.
The denunciation shall take
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
83
staternas regering. Efter utgång-
en av denna tidsfrist på ett år
skall avtalet upphöra att gälla för
den part som sagt upp det, utom
vad gäller avgörande av ej av-
gjorda anspråk som härrör från
tiden före den dag då uppsäg-
ningen får rättslig verkan, men
skall fortsätta att vara i kraft för
övriga parter.
Till bekräftelse härav har un-
dertecknade, därtill vederbörli-
gen befullmäktigade av sina
regeringar, undertecknat detta
avtal.
Som skedde i Bryssel den 1995
på engelska och franska språken
varvid båda texter är lika giltiga i
ett original som skall deponeras
i Förenta staternas regerings
arkiv. Förenta staternas regering
skall överlämna bestyrkta kopi-
or därav till alla signatärstater.
effect one year after receipt of
the notification by the Gov-
ernment of the United States of
America. After the expiration of
this period of one year, the pre-
sent Agreement shall cease to be
in force as regards the Party that
denounces it, except for the
settlement of outstanding daims
that arose before the day on
which the denunciation takes
effect, but shall continue to be
in force for the remaining Par-
ties.
In witness whereof, the un-
dersigned, being duly authorised
by their respective Govern-
ments, have signed this Agree-
ment.
Done in Brussels, this day of,
1995 in the English and French
languages, both texts being
equally authoritative, in a single
original which shall be depos-
ited in the Archives of the Gov-
ernment of the United States of
America. The Government of
the United States of America
shall transmit certified copies
thereof to all the signatory
States.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
84
Tilläggsprotokoll till avtalet
mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och
de andra stater som deltar i
Partnerskap för fred om status
för deras styrkor
Additional Protocol to the
Agreement among the States
Parties to the North Atlantic
Treaty and the other States
participating in the Partner-
ship for Peace regarding the
status of their Forces
Parterna i detta tilläggs-
protokoll till avtalet mellan de
stater som är parter i Nordatlan-
tiska fördraget och de andra
stater som deltar i Partnerskap
för fred om status för deras
styrkor, vilket härnedan be-
nämns avtalet,
som konstaterar att dödsstraff
inte förekommer i vissa avtals-
parters nationella lagstiftning,
har kommit överens om följan-
de.
The State Parties to the pre-
sent additional Protocol to the
Agreement among the State
Parties to the North Atlantic
Treaty and the other States par-
ticipating in the Partnership for
Peace regarding the status of
their Forces, hereinafter re-
ferred to as the Agreement;
Considering that the death pen-
alty is not provided for under
the domestic legislation of some
Parties to the Agreement;
Have agreed as follows:
Artikel I
Article I
I den mån den har domsrätt
enligt bestämmelserna i avtalet
skall varje stat som är part i det-
ta tilläggsprotokoll inte verk-
ställa en dödsdom med avseende
på någon medlem av en styrka
eller dess civila komponent och
deras anhöriga från någon annan
stat som är part i detta tilläggs-
protokoll.
Insofar as it has jurisdiction
according to the provisions of
the Agreement, each State Party
to the present additional Proto-
col shall not carry out a death
sentence with regard to any
member of a force and its civil-
ian component. and their de-
pendents from any other State
Party to the present Additional
Protocol.
Artikel II
Article II
1. Detta protokoll skall vara
öppet för undertecknande av
varje signatärstat av avtalet.
2. Detta protokoll skall ratifi-
ceras, godtas eller godkännas.
Ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument skall
deponeras hos Förenta staternas
regering som skall notifiera alla
signatärstater om varje sådan
deponering.
3. Detta protokoll träder i
kraft 30 dagar efter dagen för
deponering av ratifikations-,
godtagande- eller godkännande-
instrument av tre signatärstater,
1. The present Protocol shall
be open for signature by any
signatory of the Agreement.
2. The present Protocol shall
be subject to ratification, accep-
tance or approval. Instruments
of ratification, acceptance or
approval shall be deposited with
the Government of the United
States of America, which shall
notify all signatory States of
each such deposit.
3. The present Protocol shall
enter into force 30 days after
the date of deposit of the in-
strument of ratification, accep-
tance or approval by three sig-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
85
av vilka minst en skall vara part i
NATO SOFA och en skall vara
en stat som har antagit inbjudan
att deltaga i Partnerskap för fred
och har undertecknat ramdo-
kumentet avseende Partnerskap
för fred.
4. Detta protokoll skall träda i
kraft med avseende på varje annan
signatärstat dagen för deponering
av dess ratifikations-, godtagan-
de eller godkännandeinstrument
hos Förenta staternas regering.
Som skedde i Bryssel den 1995
på engelska och franska språken
varvid båda texter är lika giltiga i
ett original som skall deponeras
i Förenta staternas regerings
arkiv. Förenta staterna regering
skall överlämna bestyrkta kopi-
or härav till alla signatärstater.
natory States, at least one of
which is a Party to the NATO
SOFA and one of which is a
State having accepted the invita-
tion to join the Partnership for
Peace and having subscribed to
the Partnership for Peace
Framework Document.
4. The present Protocol shall
come into force in respect of
each other signatory State on
the date of the deposit of its
instrument of ratification, ac-
ceptance or approval with the
Government of the United
States of America.
Done in Brussels, this day of,
1995 in the English and French
languages, both texts being
equally authoritative, in a single
original which shall be depos-
ited in the archives of the Gov-
ernment of the United States of
America. The Government of
the United States of America
shall transmit certified copies
thereof to all signatory States.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
86
Avtal mellan parterna i Nordat-
lantiska fördraget om status för
deras styrkor.
London den 19 juni 1951.
Agreement between the parties
to the North Atlantic Treaty
regarding the status of their
forces
London, 19 June, 1951
Parterna i Nordatlantiska för-
draget, som undertecknades i
Washington den 4 april 1949,
som beaktar att styrkor från en
part efter överenskommelse kan
sändas för att tjänstgöra i annan
parts område,
som är medvetna om att beslut
att sända styrkor och om att
villkor under vilka de sänds, i
den mån dessa villkor inte be-
stäms i detta avtal, fortsätt-
ningsvis skall göras till föremål
för särskilda avtal mellan berör-
da parter,
som emellertid önskar faststäl-
la status för dessa styrkor när de
befinner sig i annan parts områ-
de,
har kommit överens om föl-
jande.
The Parties to the North At-
lantic Treaty signed in Washing-
ton on 4 April, 1949,
Considering that the forces of
one Party may be sent, by ar-
rangement, to serve in the terri-
tory of another Party;
Bearing in mind that the deci-
sion to send them and the con-
ditions under which they will be
sent, in so far as such conditions
are not laid down by the present
Agreement, will continue to be
the subject of separate arrange-
ments between the Parties con-
cerned: Desiring, however, to
define the status of such forces
while in the territory of another
Party;
Have agreed as follows:
Artikel I
Article I
1. I detta avtal avses med
a. “styrka” den personal som
tillhör land-, sjö- eller luft-
stridskrafter från någon part när
den befinner sig på tjänsteupp-
drag inom en annan parts terri-
torium i Nato-området med
förbehåll för att de två berörda
parterna kan komma överens
om att vissa personer, enheter
eller förband inte skall betraktas
såsom utgörande eller vara inbe-
gripna i en “styrka” vid tillämp-
ningen av detta avtal,
b. “civil komponent” de civil-
personer som medföljer en
styrka tillhörig någon part och
som är anställda i den partens
krigsmakt, och som inte är
statslösa personer eller medbor-
gare i någon stat som inte är
part i Nordatlantiska fördraget
och inte heller är medborgare i
eller har hemvist i den stat i
1. In this Agreement the ex-
pression
a. ‘force’ means the personnel
belonging to the land, sea or air
armed services of one Contract-
ing Party when in the territory
of another Contracting Party in
the North Atlantic Treaty area
in connexion with their official
duties, provided that the two
Contracting Parties concerned
may agree that certain individu-
als, units or formations shall not
be regarded as constituting or
included in a ‘force’ for the pur-
poses of the present Agreement;
b. ‘civilian component’ means
the civilian personnel accompa-
nying a force of a Contracting
Party who are in the employ of
an armed service of that Con-
tracting Party, and who are not
stateless persons, nor nationals
of any State which is not a Party
to the North Atlantic Treaty,
nor nationals of, nor ordinarily
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
87
vilken styrkan tjänstgör,
c. “anhörig” maka eller make
till medlem av en styrka eller en
civil komponent eller barn till
sådan medlem som är beroende
av honom eller henne för sitt
uppehälle,
d. “sändande stat” den part
som styrkan tillhör,
e. “mottagande stat” den part i
vars territorium en styrka eller
en civil komponent är förlagd,
vare sig den är stationerad där
eller befinner sig på genomresa,
f. “den sändande statens mili-
tär myndigheter“ de myndighe-
ter i en sändande stat på vilka
det lagligen ankommer att tryg-
ga de militära lagarnas efterlev-
nad i den staten med avseende
på medlemmar av dess styrka
eller civila komponent,
g. “Nato-rådet” det råd som
inrättats enligt artikel 9 i Nord-
atlantiska fördraget eller något
av dess underlydande organ som
har befogenhet att handla på
dess vägnar.
2. Detta avtal gäller för par-
ternas lokala myndigheter inom
deras territorier för vilka avtalet
gäller eller kan utsträckas att
gälla enligt artikel XX, på sam-
ma sätt som det gäller för par-
ternas centrala myndigheter,
dock med förbehåll för att
egendom som ägs av lokala
myndigheter inte skall betraktas
som egendom tillhörig en part
enligt artikel VIII.
resident in, the State in which
the force is located;
c. ‘dependent’ means the
spouse of a member of a force
or of a civilian component, or a
child of such member depend-
ing on him or her for support;
d. ‘sending State’ means the
Contracting Party to which the
force belongs;
e. ‘receiving State’ means the
Contracting Party in the terri-
tory of which the force or civil-
ian component is located,
whether it be stationed there or
passing in transit;
f. ‘military authorities of the
sending State’ means those au-
thorities of a sending State who
are empowered by its law to
enforce the military law of that
State with respect to members
of its forces or civilian compo-
nents;
g. ‘North Atlantic Council’
means the Council established
by Article 9 of the North Atlan-
tic Treaty or any of its subsidi-
ary bodies authorised to act on
its behalf.
2. This Agreement shall apply
to the authorities of political
subdivisions of the Contracting
Parties, within their territories
to which the Agreement applies
or extends in accordance with
Article XX, as it applies to the
central authorities of those
Contracting Parties, provided,
however, that property owned
by political subdivisions shall
not be considered to be prop-
erty owned by a Contracting
Party within the meaning of
Article VIII.
Artikel II
Article II
En styrka och dess civila
komponent och dess medlem-
mar, liksom anhöriga till dessa,
är skyldiga att följa lagarna i den
mottagande staten och avhålla
sig från varje handling som är
oförenlig med andan i detta
avtal och särskilt från varje poli-
It is the duty of a force and its
civilian component and the
members thereof as well as their
dependents to respect the law of
the receiving State, and to ab-
stain from any activity inconsis-
tent with the spirit of the pre-
sent Agreement, and, in particu-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
88
tisk verksamhet i den motta-
gande staten. Det är likaledes
den sändande statens skyldighet
att vidta nödvändiga åtgärder i
detta syfte.
lar, from any political activity in
the receiving State. It is also the
duty of the sending State to take
necessary measures to that end.
Artikel III
Article III
1. Enligt de villkor som anges i
punkt 2 i denna artikel och un-
der iakttagande av bestämm-
elserna i den mottagande staten
avseende inresa och utresa för
en styrka och dess medlemmar,
skall dessa vara undantagna från
pass- och viseringsbestämmelser
och kontroll vid inresa när de
reser in i eller lämnar den mot-
tagande statens territorium. De
skall även vara undantagna från
de regler i den mottagande sta-
ten som avser registrering och
kontroll av utlänningar, men de
skall inte anses ha rätt att vara
stadigvarande bosatta i eller
uppta hemvist inom den motta-
gande statens territorium.
2. Endast följande handlingar
fordras för medlemmar av en
styrka, vilka skall uppvisas på
anmodan:
a. personligt identitetskort
utfärdat av den sändande staten
varav framgår namn, födelse-
datum, grad och registrerings-
nummer (i förekommande fall),
tjänstegren samt fotografi;
b. individuell eller kollektiv
förflyttningsorder utfärdad på
den sändande statens språk samt
på engelska och franska av be-
hörig myndighet i den sändande
staten eller av Nato, varav fram-
går individens eller gruppens
status såsom medlem av en
styrka samt typ av förflytt-
ningsorder. Mottagande stat kan
begära att en förflyttningsorder
skall vara kontrasignerad av
behörig företrädare för den sta-
ten.
3. Medlemmar av en civil
komponent och dess anhöriga
skall i passen betecknas som
sådana.
1. On the conditions specified
in paragraph 2 of this Article
and subject to compliance with
the formalities established by
the receiving State relating to
entry and departure of a force
or the members thereof, such
members shall be exempt from
passport and visa regulations
and immigration inspection on
entering or leaving the territory
of a receiving State. They shall
also be exempt from the regula-
tions of the receiving State on
the registration and control of
aliens, but shall not be consid-
ered as acquiring any right to
permanent residence or domi-
cile in the territories of the re-
ceiving State.
2. The following documents
only will be required in respect
of members of a force. They
must be presented on demand:
a. personal identity card issued
by the sending State showing
names, date of birth, rank and
number (if any), service, and
photograph;
b. individual or collective
movement order, in the lan-
guage of the sending State and
in the English and French lan-
guages, issued by an appropriate
agency of the sending State or
of the North Atlantic Treaty
Organization and certifying to
the status of the individual or
group as a member or members
of a force and to the movement
ordered. The receiving State
may require a movement order
to be countersigned by its ap-
propriate representative.
3. Members of a civilian com-
ponent and dependents shall be
so described in their passports.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
89
4. Om en medlem av en styrka
eller en civil komponent lämnar
sin anställning i den sändande
staten och inte hemsändes, skall
myndigheterna i den sändande
staten omedelbart underrätta
myndigheterna i den mottagan-
de staten och lämna nödvändiga
upplysningar. Myndigheterna i
den sändande staten skall likale-
des underrätta myndigheterna i
den mottagande staten om varje
medlem som har uteblivit olov-
ligen i mer än 21 dagar.
5. Om den mottagande staten
har begärt att någon medlem av
en styrka eller en civil kompo-
nent skall förpassas från dess
territorium eller har utfärdat en
utvisningsorder mot någon tidi-
gare medlem av en styrka eller
en civil komponent eller mot en
anhörig till en medlem eller
tidigare medlem, skall myndig-
heterna i den sändande staten ta
emot vederbörande person inom
sitt eget territorium eller på
annat sätt ombesörja att han
omhändertas utanför den mot-
tagande staten. Denna punkt
avser endast personer som inte
är medborgare i den mottagande
staten och som har kommit in i
den mottagande staten som
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent eller i avsikt att
bli sådan medlem samt anhöriga
till sådana personer.
4. If a member of a force or of
a civilian component leaves the
employ of the sending State and
is not repatriated, the authori-
ties of the sending State shall
immediately inform the authori-
ties of the receiving State, giving
such particulars as may be re-
quired. The authorities of the
sending State shall similarly
inform the authorities of the
receiving State of any member
who has absented himself for
more than twenty-one days.
5. If the receiving State has
requested the removal from its
territory of a member of a force
or civilian component or has
made an expulsion order against
an exmember of a force or of a
civilian component or against a
dependent of a member or ex-
member, the authorities of the
sending State shall be responsi-
ble for receiving the person
concerned within their own
territory or otherwise disposing
of him outside the receiving
State. This paragraph shall apply
only to persons who are not
nationals of the receiving State
and have entered the receiving
State as members of a force or
civilian component or for the
purpose of becoming such
members, and to the dependents
of such persons.
Artikel IV
Article IV
Den mottagande staten skall
antingen
a. utan förarprov eller avgift
erkänna såsom giltigt ett körtill-
stånd, körkort eller militärt kör-
tillstånd som har utfärdats av
den sändande staten eller av en
av dess myndigheter till en med-
lem av en styrka eller en civil
komponent eller,
b. utan att kräva förarprov
själv utfärda körtillstånd eller
körkort till medlem av en styrka
eller en civil komponent som är
innehavare av körtillstånd, kör-
kort eller militärt körtillstånd
The receiving State shall either
a. accept as valid, without a
driving test or fee, the driving
permit or licence or military
driving permit issued by the
sending State or a sub-division
thereof to a member of a force
or of a civilian component; or
b. issue its own driving permit
or licence to any member of a
force or civilian component who
holds a driving permit or licence
or military driving permit issued
by the sending State or a sub-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
90
utfärdat av den sändande staten
eller av dess myndigheter.
division thereof, provided that
no driving test shall be required.
Artikel V
1. Medlemmar av en styrka
skall som regel bära uniform.
Om inte annat bestäms i avtal
mellan myndigheterna i de sän-
dande och mottagande staterna
skall för bärande av civila kläder
gälla samma villkor som för
medlemmar i den mottagande
statens styrkor. Reguljära för-
band som ingår i en styrka skall
bära uniform vid gränspassering.
2. Tjänstefordon tillhörande
en styrka eller en civil kompo-
nent skall utöver registrerings-
numret vara försett med tydlig
nationalitetsbeteckning.
Article V
1. Members of a force shall
normally wear uniform. Subject
to any arrangement to the con-
trary between the authorities of
the sending and receiving States,
the wearing of civilian dress
shall be on the same conditions
as for members of the forces of
the receiving State. Regularly
constituted units or formations
of a force shall be in uniform
when crossing a frontier.
2. Service vehicles of a force or
civilian component shall carry,
in addition to their registration
number, a distinctive nationality
mark.
Artikel VI
Medlemmar av en styrka får
inneha och bära vapen om de
har tillstånd här till enligt gäl-
lande bestämmelser. Myndighe-
terna i den sändande staten skall
välvilligt behandla begäran från
den mottagande staten i detta
hänseende.
Article VI
Members of a force may pos-
sess and carry arms, on condi-
tion that they are authorized to
do so by their orders. The au-
thorities of the sending State
shall give sympathetic consid-
eration to requests from the
receiving State concerning this
matter.
Artikel VII
1. Enligt bestämmelserna i
denna artikel
a. skall militärmyndigheterna i
den sändande staten ha rätt att i
den mottagande staten utöva all
straffrättslig och disciplinär
domsrätt som tillkommer dem
enligt lagen i den sändande sta-
ten över alla personer som lyder
under militär lag i den staten,
b. skall myndigheterna i den
mottagande staten ha domsrätt
över medlemmar av en styrka
eller en civil komponent och
dess anhöriga i vad avser lag-
överträdelser som har begåtts på
den mottagande statens territo-
rium och som är straffbara en-
ligt detta lands lag.
Article VII
1. Subject to the provisions of
this Article.
a. the military authorities of
the sending State shall have the
right to exercise within the re-
ceiving State all criminal and
disciplinary jurisdiction con-
ferred on them by the law of the
sending State over all persons
subject to the military law of
that State;
b. the authorities of the re-
ceiving State shall have jurisdic-
tion over the members of a
force or civilian component and
their dependents with respect to
offences committed within the
territory of the receiving State
and punishable by the law of
that State.
2.a. Militärmyndigheterna i 2.a. The military authorities of
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
91
den sändande staten skall ha
exklusiv domsrätt över personer
som lyder under militär lag i den
staten beträffande lagöverträd-
elser inklusive lagöverträdelser
med avseende på den statens
säkerhet, vilka är straffbara en-
ligt den sändande statens lag
men inte enligt den mottagande
statens lag.
b. myndigheterna i den motta-
gande staten skall ha exklusiv
domsrätt över medlemmar av en
styrka eller en civil komponent
och dess anhöriga beträffande
lagöverträdelser inklusive lag-
överträdelser med avseende på
den statens säkerhet vilka är
straffbara enligt den statens lag
men inte enligt den sändande
statens lag.
c. med avseende på denna
punkt och på punkt 3 i denna
artikel skall en lagöverträdelse
som hotar en stats säkerhet in-
nefatta
i) förräderi mot den staten,
ii) sabotage, spionage eller
överträdelse av någon lag med
avseende på statshemligheter
eller försvarshemligheter i den
staten.
the sending State shall have the
right to excercise exclusive ju-
risdiction over persons subject
to the military law of that State
with respect to offences, includ-
ing offences relating to its secu-
rity, punishable by the law of
the sending State, but not by
the law of the receiving State.
b. The authorities of the re-
ceiving State shall have the right
to exercise exclusive jurisdiction
over members of a force or ci-
vilian component and their de-
pendents with respect to of-
fences, including offences relat-
ing to the security of that State,
punishable by its law but not by
the law of the sending State.
c. For the purposes of this
paragraph and of paragraph 3 of
this Article a security offence
against a State shall include:
(i) treason against the State:
(ii) sabotage, espionage or
violation of any law relating to
official secrets of that State, or
secrets relating to the national
defence of that State.
3. I de fall där domsrätt till-
kommer båda staterna skall föl-
jande regler gälla:
a. Militärmyndigheterna i den
sändande staten skall ha företrä-
de vid utövande av domsrätt
över en medlem av en styrka
eller en civil komponent beträf-
fande
i) brott med avseende uteslu-
tande på den statens egendom
och säkerhet eller brott som
riktar sig uteslutande mot egen-
dom tillhörig en annan medlem i
en styrka eller en civil kompo-
nent från den staten eller dess
anhöriga eller mot deras person,
ii) lagöverträdelser som härrör
från någon handling eller under-
låtenhet som begåtts vid tjäns-
teutövning.
b. I fråga om varje annan lag-
överträdelse skall myndigheter-
3. In cases where the right to
exercise jurisdiction is concur-
rent the following rules shall
apply:
a. The military authorities of
the sending State shall have the
primary right to exercise juris-
diction over a member of a force
or of a civilian component in
relation to
(i) offences solely against the
property or security of that
State, or offences solely against
the person or property of an-
other member of the force or
civilian component of the State
or of a dependent:
(ii) offences arising out of any
act or omission done in the per-
formance of official duty.
b. In the case of any other
offence the authorities of the
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
92
na i den mottagande staten ha
företräde till att utöva domsrätt.
c. Om den stat som har företrä-
de väljer att inte utöva domsrät-
ten skall den underrätta myn-
digheterna i den andra staten så
snart som möjligt. Myndighe-
terna i den stat som har företrä-
de skall välvilligt behandla begä-
ran från myndigheterna i den
andra staten att avstå från sin
rätt om denna andra stat anser
att ett sådant avstående skulle
vara av särskild betydelse.
receiving State shall have the
primary right to exercise juris-
diction.
c. If the State having the pri-
mary right decides not to exer-
cise jurisdiction, it shall notify
the authorities of the other
State as soon as practicable. The
authorities of the State having
the primary right shall give
sympathetic consideration to a
request from the authorities of
the other State for a waiver of
its right in cases where that
other State considers such
waiver to be of particular impor-
tance.
4. Bestämmelserna i denna
artikel skall inte innebära någon
rätt för militärmyndigheterna i
den sändande staten att utöva
domsrätt över personer som är
medborgare eller har hemvist i
den mottagande staten annat än
om de är medlemmar av den
sändande statens styrka.
4. The foregoing provisions of
this Article shall not imply any
right for the military authorities
of the sending State to exercise
jurisdiction over persons who
are nationals of or ordinarily
resident in the receiving State,
unless they are members of the
force of the sending State.
5.a. Myndigheterna i de mot-
tagande och sändande staterna
skall bistå varandra med att an-
hålla medlemmar av en styrka
eller en civil komponent eller
dess anhöriga inom den motta-
gande statens territorium och
med att överlämna dem till den
myndighet som har domsrätt i
enlighet med ovannämnda be-
stämmelser.
b. Myndigheterna i den mot-
tagande staten skall snarast un-
derrätta militärmyndigheterna i
den sändande staten om någon
medlem av en styrka eller av en
civil komponent eller deras an-
höriga har anhållits.
c. En anklagad medlem av en
styrka eller en civil komponent
över vilken den mottagande
staten skall utöva domsrätt
skall, om han är i den sändande
statens förvar, kvarstanna där
tills åtal har väckts mot honom
av den mottagande staten.
5.a. The authorities of the
receiving and sending States
shall assist each other in the
arrest of members of a force or
civilian component or their de-
pendents in the territory of the
receiving State and in handing
them over to the authority
which is to exercise jurisdiction
in accordance with the above
provisions.
b. The authorities of the re-
ceiving State shall notify
promptly the military authori-
ties of the sending State of the
arrest ot any member of a force
or civilian component or a de-
pendent.
c. The custody of an accused
member of a force or civilian
component over whom the re-
ceiving State is to exercise juris-
diction shall, if he is in the
hands of the sending State, re-
main with that State until he is
charged by the receiving State.
6.a. Myndigheterna i de mot-
tagande och sändande staterna
skall bistå varandra med utfö-
rande av all nödvändig utred-
6.a. The authorities of the
receiving and sending States
shall assist each other in the
carrying out of all necessary
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
93
ning av lagöverträdelser och
upptagning och samman-
ställning av bevisning inklusive
beslagtagande av, och, i före-
kommande fall, överlämnande
av föremål som sammanhänger
med överträdelsen. För över-
lämnande av sådana föremål kan
emellertid ställas som villkor att
de skall återlämnas inom angi-
ven tid till den myndighet som
har överlämnat dem.
b. Parternas myndigheter skall
underrätta varandra om vidtagna
åtgärder i sådana fall där ömse-
sidig domsrätt föreligger.
7.a. En dödsdom skall ej verk-
ställas i den mottagande staten
av den sändande statens myn-
digheter om lagen i den motta-
gande staten inte har dödsstraff
för ett sådant fall.
b. Myndigheterna i den mot-
tagande staten skall välvilligt
pröva en begäran från myndig-
heterna i den sändande staten
om biträde avseende verkstäl-
lande av fängelsestraff som
ådömts av myndigheterna i den
sändande staten enligt denna
artikel inom den mottagande
statens territorium.
8. När en anklagad har ställts
inför rätta i enlighet med be-
stämmelserna i denna artikel av
den ena partens myndigheter
och har blivit frikänd eller dömd
och avtjänar eller har avtjänat
sitt straff eller har blivit benådad
får han inte lagföras ånyo för
samma förseelse inom samma
territorium av en annan parts
myndigheter. Dock skall be-
stämmelserna i denna punkt inte
hindra militärmyndigheterna i
den sändande staten att åtala en
medlem av sin styrka för någon
överträdelse av disciplinära reg-
ler som sammanhänger med en
handling eller en underlåtenhet
som utgör en lagöverträdelse för
vilken han har lagförts av den
investigations into offences, and
in the collection and production
of evidence, including the sei-
zure and, in proper cases, the
handing over of objects con-
nected with an offence. The
handing over of such objects
may, however. be made subject
to their return within the time
specified by the authority deliv-
ering them.
b. The authorities of the Con-
tracting Parties shall notify one
another of the disposition of all
cases in which there are concur-
rent rights to exercise jurisdic-
tion.
7.a. A death sentence shall not
be carried out in the receiving
State by the authorities of the
sending State if the legislation
of the receiving State does not
provide for such punishment in
a similar case.
b. The authorities of the re-
ceiving State shall give sympa-
thetic consideration to a request
from the authorities of the
sending State for assistance in
carrying out a sentence of im-
prisonment pronounced by the
authorities of the sending State
under the provision of this Arti-
cle within the territory of the
receiving State.
8. Where an accused has been
tried in accordance with the
provisions of this Article by the
authorities of one Contracting
Party and has been acquitted, or
has been convicted and is serv-
ing, or has served, his sentence
or has been pardoned, he may
not be tried again for the same
offence within the same terri-
tory by the authorities or an-
other Contracting Party. How-
ever, nothing in this paragraph
shall prevent the military au-
thorities of the sending State
from trying a member of its
force for any violation of rules
of discipline arising from an act
or omission which constituted
an offence for which he was
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
94
andra partens myndigheter.
9. När en medlem av en styrka
eller en civil komponent eller
dess anhöriga åtalas under en
mottagande stats domsrätt skall
han ha rätt till följande:
a. en snar och snabb rättegång,
b. att före rättegången under-
rättas om de anklagelser som
har framställts mot honom,
c. att konfronteras med dem
som vittnar mot honom,
d. att inkalla sådana vittnen till
sin förmån som befinner sig
inom den mottagande statens
domsrätt,
e. att själv välja försvarare eller
få kostnadsfritt biträde enligt
samma regler som gäller vid den
aktuella tidpunkten i den mot-
tagande staten,
f. att, om han så anser nöd-
vändigt, få tillgång till en kom-
petent tolk, samt
g. att få meddela sig med en
representant för den sändande
statens regering och, om dom-
stolens regler så medger, att ha
en sådan representant närvaran-
de vid rättegången.
10.a. Reguljära militära för-
band som ingår i en styrka skall
ha rätt att utöva polisiär myn-
dighet i förläggningar, anlägg-
ningar och andra utrymmen
som de disponerar enligt avtal
med den mottagande staten.
Styrkans militärpolis får vidta
alla lämpliga åtgärder för att
säkerställa upprätthållandet av
ordning och säkerhet inom des-
sa lokaler.
b. Utanför dessa lokaler skall
sådan militärpolis anlitas endast
i kraft av avtal med myndig-
heterna i den mottagande staten
och i samarbete med dessa
myndigheter och endast i den
utsträckning så erfordras för att
upprätthålla disciplin och ord-
ning bland medlemmarna av
tried by the authorities of an-
other Contracting Party.
9. Whenever a member of a
force or civilian component of a
dependent is prosecuted under
the jurisdiction of a receiving
State he shall be entitled:
a. to a prompt and speedy
trial;
b. to be informed, in advance
of trial, of the specific charge or
charges made against him;
c. to be confronted with the
witnesses against him;
d. to have compulsory process
for obtaining witnesses in his
favour, if they are within the
jurisdiction of the receiving
State;
e. to have legal representation
of his own choice for his de-
fence or to have free or assisted
legal representation under the
conditions prevailing for the
time being in the receiving
State;
f. if he considers it necessary,
to have the services of a compe-
tent interpreter: and
g. to communicate with a rep-
resentative of the Government
of the sending State and, when
the rules of the court permit, to
have such a representative pre-
sent at his trial.
10.a. Regularly constituted
military units or formations of a
force shall have the right to
police any camps, establish-
ments or other premises which
they occupy as the result of an
agreement with the receiving
State. The military police of the
force may take all appropriate
measures to ensure the mainte-
nance of order and security on
such premises.
b. Outside these premises,
such military police shall be
employed only subject to ar-
rangements with the authorities
of the receiving State and in
liaison with those authorities,
and in so far as such employ-
ment is necessary to maintain
discipline and order among the
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
95
styrkan.
11. Varje part skall lägga sig
vinn om att införa sådan lag-
stiftning som den anser vara
nödvändig för att trygga säker-
het och skydd i tillräcklig grad
inom sitt territorium för an-
läggningar, utrustning, egen-
dom, arkiv och offentliga hand-
lingar tillhörande andra parter
samt för att bestraffa den som
bryter mot dessa lagar.
members of the force.
11. Each Contracting Party
shall seek such legislation as it
deems necessary to ensure the
adequate security and protec-
tion within its territory of in-
stallations, equipment, property,
records and official information
of other Contracting Parties,
and the punishment of persons
who may contravene laws en-
acted for that purpose.
Artikel VIII
Article VIII
1. Varje part skall avstå från
anspråk mot varje annan part för
skador som vållats på egendom
som den äger och som används
av dess land-, sjö- eller luft-
stridskrafter om sådan skada
i) har vållats av en medlem
eller anställd i den andra partens
styrka under Nato-verksamhet,
eller
ii) har vållats av fordon, fartyg
eller luftfartyg tillhörigt den
andra parten vid användning av
dess krigsmakt om fordonet,
fartyget eller luftfartyget som
har vållat skadan antingen an-
vändes i samband med Nato-
verksamhet eller skadan har
vållats på egendom under an-
vändning i sådan verksamhet.
Anspråk på bärgarlön av nå-
gon part gentemot någon annan
part skall frånträdas under för-
utsättning att det bärgade farty-
get eller lasten ägdes av en part
och användes av dess väpnade
styrkor i samband med Nato-
verksamhet.
2.a. Vid skada som vållats eller
uppkommit på sätt som anges i
punkt 1 avseende annan egen-
dom tillhörig en part och som
befinner sig inom dess territori-
um skall, om inte de berörda
parterna kommer överens om
1. Each Contracting Party
waives all its claims against any
other Contracting Party for
damage to any property owned
by it and used by its land, sea or
air armed services, if such dam-
age:
(i) was caused by a member or
an employee of the armed ser-
vices of the other Contracting
Party in the execution of his
duties in connection with the
operation of the North Atlantic
Treaty; or
(ii) arose from the use of any
vehicle, vessel or aircraft owned
by the other Contracting Party
and used by its armed services,
provided either that the vehicle,
vessel or aircraft causing the
damage was being used in con-
nection with the operation of
the North Atlantic Treaty, or
that the damage was caused to
property being so used.
Claims for maritime salvage
by one Contracting Party
against any other Contracting
Party shall be waived, provided
that the vessel or cargo salvaged
was owned by a Contracting
Party and being used by its
armed services in connection
with the operation of the North
Atlantic Treaty.
2.a. In the case of damage
caused or arising as stated in
paragraph 1 to other property
owned by a Contracting Party
and located in its territory, the
issue of the liability of any other
Contracting Party shall be de-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
96
annat, frågan om annan parts
ansvar avgöras och skadestånds-
beloppet fastställas av en ensam
skiljedomare som skall utses i
enlighet med b. i denna punkt.
Skiljedomaren skall även avgöra
motanspråk hänförliga till sam-
ma händelse.
b. Skiljedomare som avses i a.
härovan skall utses genom över-
enskommelse mellan de berörda
parterna bland medborgare i den
mottagande staten som innehar
eller har innehaft ett högt do-
marämbete. Om de berörda
parterna inte inom två månader
kan enas om en skiljedomare,
kan vilken som helst av parterna
anmoda ordföranden i Nato-
rådets ställföreträdarförsamling
att utse en person som innehar
nämnda kvalifikationer.
c. Varje beslut som fattas av
skiljedomaren skall vara bindan-
de och slutgiltigt för parterna.
d. Det belopp som beslutas av
skiljedomaren som ersättning
skall fördelas i enlighet med
punkt 5 e i), ii) och iii) i denna
artikel.
e. Arvode till skiljedomaren
skall avtalas mellan parterna och
skall tillsammans med nödvän-
diga utgifter som uppkommit
vid utövandet av hans uppdrag
bestridas i lika delar av parterna.
f. Varje part skall dock avstå
från sina anspråk i de fall ersätt-
ningsbeloppet understiger:
Belgien: BEF 70 000
Canada: CanD 1 460
Danmark: DK 9 670
Frankrike: FFR 490 000
Island: ISK 22 800
Italien: LIT 850 000
Luxemburg: LFR 70 000
Nederländerna: NLF 5 320
termined and the amount of
damage shall be assessed, unless
the Contracting Parties con-
cerned agree otherwise, by a
sole arbitrator selected in accor-
dance with subparagraph b. of
this paragraph. The arbitrator
shall also decide any counter-
claims arising out of the same
incident.
b. The arbitrator referred to in
subparagraph a. above shall be
selected by agreement between
the Contracting Parties con-
cerned from amongst the na-
tionals of the receiving State
who hold or have held high ju-
dical office. lf the Contracting
Parties concerned are unable,
within two months, to agree
upon the arbitrator, either may
request the Chairman of the
North Atlantic Council Depu-
ties to select a person with the
aforesaid qualifications.
c. Any decision taken by the
arbitrator shall be binding and
conclusive upon the Contrating
Parties.
d. The amount of any com-
pensation awarded by the arbi-
trator shall be distributed in
accordance with the provisions
of paragraph 5 e. (i), (ii) and
(iii) of this Article.
e. The compensation of the
arbitrator shall be fixed by
agreement between the Con-
tracting Parties concerned and
shall, together with the neces-
sary expenses incidental to the
performance of his duties, be
defrayed in equal proportions
by them.
f. Nevertheless, each Con-
tracting Party waives its claim in
any such case where the damage
is less than:
Belgium: B.fr. 70,000.
Canada: S 1,160.
Denmark: Kr. 9,670.
France: F. fr. 490,000.
Iceland: Kr. 22.800.
Italy: Li. 850,000.
Luxembourg: L. fr. 70.000.
Netherlands: Fl. 5.320.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
97
Norge: NK 10 000
Portugal: ESC 40 250
Förenade Konungariket:
L 500
Förenta staterna USD 1 400
Norway: Kr. 10.000.
Portugal: Es. 40,250.
United Kingdom: £ 500.
United States: $ 1 400.
Varje annan part vars egen-
dom har skadats vid samma
tillfälle skall också avstå från sitt
anspråk upp till ovannämnda
belopp. I händelse av avsevärd
variation i växelkurserna mellan
dessa valutor skall parterna
komma överens om lämplig
justering av dessa belopp.
3. Vid tillämpningen av punkt
1 och 2 i denna artikel skall ut-
trycket “tillhörande en part”
innefatta fartyg som inchartrats
av part på bare boat charter-
basis eller fartyg som har rekvi-
rerats på sådana villkor och på
fartyg som har tagits i beslag av
den parten (utom i den mån
risken för förlust eller skada
bärs av annan person än sådan
part).
4. Varje part avstår från sina
anspråk mot varje annan part för
skada eller dödsfall som vållats
varje medlem av dess krigsmakt
under officiell tjänsteutövning.
5. Anspråk, (andra än kon-
traktsbundna anspråk och an-
språk på vilka punkt 6 och 7 i
denna artikel har avseende) som
härrör från handlingar eller un-
derlåtenhet av medlem av en
styrka eller en civil komponent
som företagits i tjänsten eller
från varje annan handling, un-
derlåtenhet eller händelse för
vilken en styrka eller en civil
komponent är lagligen ansvarig
och vilken vållar skada inom den
mottagande statens territorium
på tredje man annan än någon av
parterna, skall behandlas av den
mottagande staten i enlighet
med följande:
Any other Contracting Party
whose property has been dam-
aged in the same incident shall
also waive its claim up to the
above amount. In the case of
considerable variation in the
rates of exchange between these
currencies the Contracting Par-
ties shall agree on the appropri-
ate adjustments of these
amounts.
3. For the purposes of para-
graphs 1 and 2 of this Article
the expression “owned by a
Contracting Party” in the case
of a vessel includes a vessel on
bare boat charter to that Con-
tracting Party or requisitioned
by it on bare boat terms or
seized by it in prize (except to
the extent that the risk of loss
or liability is borne by some
person other than such Con-
tracting Party).
4. Each Contracting Party
waives all its claims against any
other Contracting Party for
injury or death suffered by any
member of its armed services
while such member was engaged
in the performance of his offi-
cial duties.
5. Claims (other than contrac-
tual claims and those to which
paragraphs 6 or 7 of this Article
apply) arising out of acts or
omissions of members of a force
or civilian component done in
the performance of official duty,
or out of any other act, omis-
sion or occurrence for which a
force or civilian component is
legally responsible, and causing
damage in the territory of the
receiving State to third parties,
other than any of the Contract-
ing Parties, shall be dealt with
by the receiving State in accor-
dance with the following provi-
sions:
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
98
a. Anspråk skall registreras,
behandlas och avgöras genom
överenskommelse eller dom i
enlighet med den mottagande
statens rättsregler vad avser
anspråk som härrör från dess
egna styrkors verksamhet.
b. Mottagande stat får träffa
förlikning om varje sådant an-
språk, och betalningen av det
överenskomna eller utdömda
beloppet skall erläggas av den
mottagande staten i dess egen
valuta.
c. Sådan ersättning skall vara
bindande och slutgiltig för par-
terna vare sig den betalas till
följd av en uppgörelse, ett avgö-
rande av behörig domstol i den
mottagande staten eller ett slut-
ligt avslag av sådan domstol.
d. Uppgift om ersättning som
utbetalas av den mottagande
staten skall lämnas till berörda
sändande stater tillsammans
med full förklaring och alla de-
taljer och förslag till fördelning i
enlighet med e i), ii) och iii)
härnedan. Om svar inte har in-
kommit inom två månader skall
förslaget till fördelning betrak-
tas som antaget.
e. Det ersättningsbelopp som
avses i föregående stycken och
punkt 2 i denna artikel skall
fördelas mellan parterna på föl-
jande sätt:
i) När en sändande stat är
ensam ansvarig skall beloppet
uppdelas i andelen 25 procent
för den mottagande staten och
75 procent för den sändande
staten.
ii) Om mer än en stat är an-
svarig för skadan, skall beloppet
fördelas lika mellan dem; om
emellertid mottagande stat inte
är en av de ansvariga staterna
skall dess andel uppgå till hälf-
ten av vardera sändande stats
andel.
a. Claims shall be filed, con-
sidered and settled or adjudi-
cated in accordance with the
laws and regulations of the re-
ceiving State with respect to
claims arising from the activities
of its own armed forces.
b. The receiving State may
settle any such claims, and pay-
ment of the amount agreed
upon or determinated by adju-
dication shall be made by the
receiving State in its currency.
c. Such payment, whether
made pursuant to a settlement
or to adjudication of the case by
a competent tribunal of the re-
ceiving State, or the final adjudi-
cation by such a tribunal deny-
ing payment, shall be binding
and conclusive upon the Con-
tracting Parties.
d. Every claim paid by the
receiving State shall be commu-
nicated to the sending States
concerned together with full
particulars and a proposed dis-
tribution in conformity with
sub-paragraphs e. (i), (ii) and
(iii) below. In default of a reply
within two months, the pro-
posed distribution shall be re-
garded as accepted.
e. The cost incurred in satisfy-
ing claims pursuant to the pre-
ceding sub-paragraphs and para.
2 of this Article shall be distrib-
uted between the Contracting
Parties, as follows:
(i) Where one sending State
alone is responsible, the amount
awarded or adjudged shall be
distributed in the proportion of
25 per cent. chargeable to the
receiving State and 75 per cent.
chargeable to the sending State.
(ii) Where more than one
State is responsible for the dam-
age, the amount awarded or
adjudged shall be distributed
equally among them: however,
if the receiving State is not one
of the States responsible, its
contribution shall be half that of
each of the sending States.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
99
iii) När skadan har förorsakats
av parternas väpnade styrkor
och den inte kan hänföras till en
viss eller flera av dessa väpnade
styrkor skall beloppet fördelas
jämnt mellan de berörda parter-
na; om emellertid den motta-
gande staten inte är en av de
stater vilkas väpnade styrkor har
vållat skadan, skall dess bidrag
vara hälften av vardera berörd
sändande stats bidrag.
(iv) Varje halvår skall till be-
rörda sändande stater över-
lämnas uppgift om de belopp
som har utbetalats av den mot-
tagande staten föregående hal-
vårsperiod för varje ärende för
vilket föreslagen fördelning på
procentbasis har godtagits; des-
sa uppgifter skall åtföljas av en
begäran om återbetalning. Sådan
återbetalning skall göras snarast
möjligt i den mottagande sta-
tens valuta.
f. Om tillämpningen av be-
stämmelserna i b och e i denna
punkt skulle förorsaka en part
betydande börda kan den begära
att Nato-rådet för-anstaltar en
annan uppgörelse.
g. En medlem av en styrka
eller en civil komponent skall
inte göras till föremål för rätts-
liga åtgärder vad gäller verkstäl-
lande av dom som har meddelats
mot honom i den mottagande
staten i ärenden som samman-
hänger med tjänsteutövning.
h. Utom i den mån bestäm-
melserna i e i denna punkt är
tillämpliga på anspråk som avses
i punkt 2 i denna artikel skall
dessa inte tillämpas på anspråk
som härrör från, eller har upp-
stått i samband med, framföran-
de eller drift av ett fartyg eller
lastning, transport eller lossning
av last annat än anspråk avseen-
de dödsfall eller personskada på
(iii) Where the damage was
caused by the armed services of
the Contracting Parties and it is
not possible to attribute it spe-
cifically to one or more of those
armed services, the amount
awarded or adjudged shall be
distributed equally among the
Contracting Parties concerned:
however, if the receiving State is
not one of the States by whose
armed services the damage was
caused, its contribution shall be
half that of each of the sending
States concerned.
(iv) Every half-year, a state-
ment of the sums paid by the
receiving State in the course of
the half-yearly period in respect
of every case regarding which
the proposed distribution on a
percentage basis has been ac-
cepted, shall be sent to the
sending States concerned, to-
gether with a request for reim-
bursement. Such reimbursement
shall be made within the short-
est possible time, in the cur-
rency of the receiving State.
f. In cases where the applica-
tion of the provisions of sub-
paragraphs b. and e. of this
paragraph would cause a Con-
tracting Party serious hardship,
it may request the North Atlan-
tic Council to arrange a settle-
ment of a different nature.
g. A member of a force or
civilian component shall not be
subject to any proceedings for
the enforcement of any judg-
ment given against him in the
receiving State in a matter aris-
ing from the performance of his
official duties.
h. Except in so far as sub-
paragraph e. of this paragraph
applies to claims covered by
paragraph 2 of this Article, the
provisions of this paragraph
shall not apply to any claim
arising out of or in connexion
with the navigation or operation
of a ship or the loading, car-
riage, or discharge of a cargo,
other than claims for death or
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
100
vilka punkt 4 i denna artikel inte
är tillämplig.
personal injury to which para-
graph 4 of this Article does not
apply.
6. Ersättningsanspråk mot
medlemmar av en styrka eller en
civil komponent som härrör
från åtalbara handlingar eller
försummelser i den mottagande
staten som inte har gjorts i
tjänsten skall handläggas på
följande sätt:
a. Myndigheterna i den motta-
gande staten skall behandla an-
språk och bestämma ersättning
till käranden på ett riktigt och
rättvist sätt med hänsyn tagen
till alla omständigheter i ärendet
inklusive den skadelidande per-
sonens uppförande samt upprät-
ta en rapport i ärendet.
b. Nämnda rapport skall över-
lämnas till myndigheterna i den
sändande staten vilka sedan utan
dröjsmål skall besluta om de
skall ge betalning ex gratia och,
om så är fallet, till vilket belopp.
c. Om ett erbjudande om be-
talning ex gratia görs och antas
av käranden som full gottgörelse
för hans anspråk skall myndig-
heterna i den sändande staten
själva erlägga betalningen och
meddela myndigheterna i den
mottagande staten härom och
om storleken på det utbetalda
beloppet.
d. Bestämmelserna i denna
punkt skall inte inverka på den
mottagande statens domstolars
rätt att vidta åtgärder mot en
medlem av en styrka eller en
civil komponent tills full ersätt-
ning har erlagts.
7. Anspråk som härrör från
otillåtet bruk av ett fordon till-
hörigt krigsmakten i en sändan-
de stat skall behandlas i enlighet
med punkt 6 i denna artikel
utom i de fall en styrka eller en
civil komponent är lagligen an-
svarig.
8. Om tvist uppstår om huru-
vida en åtalbar handling eller
6. Claims against members of
a force or civilian component
arising out of tortious acts or
omissions in the receiving State
not done in the performance of
official duty shall be dealt with
in the following manner:
a. The authorities of the re-
ceiving State shall consider the
claim and assess compensation
to the claimant in a fair and just
manner, taking into account all
the circumstances of the case,
including the conduct of the
injured person. and shall prepare
a report on the matter.
b. The report shall be deliv-
ered to the authorities of the
sending State, who shall then
decide without delay whether
they will offer an ex gratia pay-
ment, and if so, of what amount.
c. If an offer of ex gratia pay-
ment is made, and accepted by
the claimant in full satisfaction
of his claim, the authorities of
the sending State shall make the
payment themselves and inform
the authorities of the receiving
State of their decision and of the
sum paid.
d. Nothing in this paragraph
shall affect the jurisdiction of
the courts of the receiving State
to entertain an action against a
member of a force or of a civil-
ian component unless and until
there has been payment in full
satisfaction of the claim.
7. Claims arising out of the
unauthorized use of any vehicle
of the armed services of a send-
ing State shall be dealt with in
accordance with paragraph 6 of
this Article, except in so far as
the force or civilian component
is legally responsible.
8. If a dispute arises as to
whether a tortious act or omis-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
101
försummelse av en medlem av
en styrka eller en civil kompo-
nent har skett i tjänsten eller om
bruk av ett fordon tillhörigt
krigsmakten i den sändande stat
har skett olovligen skall saken
underställas en skiljedomare
utsedd i enlighet med punkt 2 b
i denna artikel, vars beslut i
ärendet skall vara slutgiltigt
bindande.
9. Den sändande staten skall
inte åberopa immunitet från
domstolarnas domsrätt i den
mottagande staten för medlem-
mar av en styrka eller en civil
komponent med avseende på
den civilrättsliga domsrätt som
tillkommer domstolarna i den
mottagande staten, utom i den
utsträckning som avses i punkt
5 g i denna artikel.
10. Myndigheterna i den sän-
dande och den mottagande sta-
ten skall i fall som berör dem
samarbeta vid upptagning av
bevisning för en rättvis rätte-
gång och vid bestämmande av
ersättning av skada.
sion of a member of a force or
civilian component was done in
the performance of official duty
or as to whether the use of any
vehicle of the armed services of
a sending State was unauthor-
ized, the question shall be sub-
mitted to an arbitrator ap-
pointed in accordance with
paragraph 2 b. of this Article,
whose decision on this point
shall be final and conclusive.
9. The sending State shall not
claim immunity from the juris-
diction of the courts of the re-
ceiving State for members of
force or civilian component in
respect of the civil jurisdiction
of the courts of the receiving
State except to the extent pro-
vided in paragraph 5 g. of this
Article.
10. The authorities of the
sending State and of the receiv-
ing State shall co-operate in the
procurement of evidence for a
fair hearing and disposal of
claims in regard to which the
Contracting Parties are con-
cerned.
Artikel IX
Article IX
1. Medlemmar av en styrka
eller en civil komponent och
dess anhöriga får köpa varor
lokalt för eget bruk och erfor-
derliga tjänster på samma villkor
som medborgare i den motta-
gande staten.
2. Lokala varuköp avsedda för
försörjning av en styrka eller en
civil komponent skall normalt
ske genom de enheter som upp-
handlar sådana varor för krigs-
makten i den mottagande staten.
För att undvika att dessa varu-
köp får ogynnsam verkan på
ekonomin i den mottagande
staten skall vederbörande myn-
digheter i denna stat när så er-
fordras ange vilka varor som ej
får köpas eller som är föremål
för begränsningar.
1. Members of a force or of a
civilian component and their
dependents may purchase lo-
cally goods necessary for their
own consumption, and such
services as they need, under the
same conditions as the nationals
of the receiving State.
2. Goods which are required
from local sources for the sub-
sistence of a force or civilian
component shall normally be
purchased through the authori-
ties which purchase such goods
for the armed services of the
receiving State. In order to
avoid such purchases having any
adverse effect on the economy
of the receiving State, the com-
petent authorities of that State
shall indicate, when necessary,
any articles the purchase of
which should be restricted or
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
102
3. Med förbehåll för gällande
avtal eller avtal som härefter kan
komma att ingås mellan befull-
mäktigade företrädare för de
sändande och mottagande sta-
terna skall myndigheterna i den
mottagande staten åta sig fullt
ansvar för att vidta lämpliga
åtgärder för att till en styrka
eller en civil komponent tillhan-
dahålla de lokaler och de ut-
rymmen som denna behöver
liksom hithörande anordningar
och tjänster. Dessa avtal och
arrangemang skall i möjlig ut-
sträckning stå i överensstäm-
melse med de regler som gäller
för förläggning och inkvartering
av liknande personal i den mot-
tagande staten. I avsaknad av
särskilt avtal med motsatt ver-
kan skall lagarna i den motta-
gande staten gälla avseende vilka
rättigheter och skyldigheter
som är förbundna med besitt-
ningen eller användningen av
byggnaderna, marken, anord-
ningarna eller tjänsterna.
4. Behov av civil arbetskraft
för en styrka eller en civil kom-
ponent skall tillgodoses på
samma sätt som motsvarande
behov i den mottagande staten
och med biträde av myndig-
heterna i den mottagande staten
genom dess arbetsförmedling.
Anställningsförhållanden och
arbetsförhållanden, särskilt lö-
ner, övertidsersättning och arbe-
tarskyddsförhållanden skall vara
desamma som föreskrivs i den
mottagande statens lag. Civilan-
ställda som anlitas av en styrka
eller en civil komponent skall
inte på något sätt betraktas som
tillhörande denna styrka eller
denna civila komponent.
5. När en styrka eller en civil
komponent på den ort där den
är stationerad har otillräckliga
medicinska och dentala facilite-
ter får dess medlemmar och
deras anhöriga åtnjuta läkarvård
forbidden.
3. Subject to agreements al-
ready in force or which may
hereafter be made between the
authorized representatives of
the sending and receiving States,
the authorities of the receiving
State shall assume sole respon-
sibility for making suitable ar-
rangements to make available to
a force or a civilian component
the buildings and grounds
which it requires, as well as fa-
cilities and services connected
therewith. These agreements
and arrangements shall be, as far
as possible, in accordance with
the regulations governing the
accommodation and billeting of
similar personnel of the receiv-
ing State. In the absence of a
specific contract to the con-
trary, the laws of the receiving
State shall determine the rights
and obligations arising out of
the occupation or use of the
buildings, grounds, facilities or
services.
4. Local civilian labour re-
quirements of a force or civilian
component shall be satisfied in
the same way as the comparable
requirements of the receiving
State and with the assistance of
the authorities of the receiving
State through the employment
exchanges. The conditions of
employment and work, in par-
ticular wages, supplementary
payments and conditions for the
protection of workers, shall be
those laid down by the legisla-
tion of the receiving State. Such
civilian workers employed by a
force or civilian component
shall not be regarded for any
purpose as being members ot
that force or civilian compo-
nent.
5. When a force or a civilian
component has at the place
where it is stationed inadequate
medical or dental facilities, its
members and their dependents
may receive medical and dental
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
103
och tandvård inklusive intagning
på sjukhus under samma förhål-
landen som motsvarande perso-
nalkategorier i den mottagande
staten.
6. Den mottagande staten
skall ge välvilligast möjliga
prövning av en begäran att till
medlemmarna av en styrka eller
en civil komponent ge tillträde
till transportmedel och bevilja
rabatter för färdbiljetter. Dessa
transportmedel och förmåner
skall vara föremål för särskilda
avtal mellan de berörda reger-
ingarna.
7. Om det inte föreligger någ-
ra allmänna eller särskilda finan-
siella avtal parterna emellan skall
betalning för varor, inkvartering
och tjänster som tillhandahålles
enligt punkt 2, 3, 4 och, om så
erfordras, 5 och 6 i denna artikel
erläggas utan dröjsmål i lokal
valuta av styrkans myndigheter.
8. Vare sig en styrka eller en
civil komponent eller dess anhö-
riga eller anställda skall kunna
åberopa denna artikel för att
åtnjuta befrielse från skatter och
tullar vid anskaffning av varor
och tjänster som omfattas av
den mottagande statens skatte-
bestämmelser.
care, including hospitalization,
under the same conditions as
comparable personnel of the
receiving State.
6. The receiving State shall
give the most favourable con-
sideration to requests for the
grant to members of a force or
of a civilian component of trav-
elling facilities and concessions
with regard to fares. These fa-
cilities and concessions will be
the subject of special arrange-
ments to be made between the
Governments concerned.
7. Subject to any general or
particular financial arrange-
ments between the Contracting
Parties, payment in local cur-
rency for goods, accommoda-
tion and services furnished un-
der paragraphs, 2, 3, 4 and, if
necessary, 5 and 6, of this Arti-
cle shall be made promptly by
the authorities of the force.
8. Neither a force, nor a civil-
ian component, nor the mem-
bers thereof, nor their depend-
ents, shall by reason of this Ar-
ticle enjoy any exemption from
taxes or duties relating to pur-
chases and services chargeable
under the fiscal regulations of
the receiving State.
Artikel X
Article X
1. I den mån beskattningen i
den mottagande staten beror av
uppehållsort eller hemvist skall
perioder under vilka en medlem
av en styrka eller en civil kom-
ponent befinner sig i den statens
territorium enbart på grund av
att han ingår i en styrka eller en
civil komponent, inte betraktas
som vistelseperioder däri eller
såsom innebärande en ändring
av uppehållsort eller hemvist.
Medlemmar av en styrka eller en
civil komponent skall undantas
från beskattning i den motta-
gande staten för lön och arvode
som utbetalas till dem i denna
egenskap av den sändande staten
liksom från skatt på materiell
1. Where the legal incidence of
any form of taxation in the re-
ceiving State depends upon resi-
dence or domicile, periods dur-
ing which a member of a force
or civilian component is in the
territory of that State by reason
solely of his being a member of
such force or civilian compo-
nent shall not be considered as
periods ot residence therein, or
as creating a change of residence
or domicile, for the purposes of
such taxation. Members of a
force or civilian component
shall be exempt from taxation in
the receiving State on the salary
and emoluments paid to them as
such members by the sending
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
104
lös egendom, vilkens befintlig-
het i den mottagande staten helt
och hållet beror på ägarens till-
fälliga vistelse där.
2. Ingenting i denna artikel
skall hindra beskattning av en
medlem av en styrka eller en
civil komponent med avseende
på vinstgivande verksamhet
utöver hans anställning som
sådan; och, utom vad beträffar
hans lön och arvode och den
materiella lösegendom som av-
ses i punkt 1 härovan, skall ing-
enting i denna artikel hindra
beskattning som omfattar en
sådan person enligt lagen i den
staten, även om han anses ha sin
bosättningsort eller hemvist
utanför den mottagande staten.
3. Ingenting i denna artikel
skall vara tillämpligt på “tull”
enligt definition i artikel XI
punkt 12.
4. I vad avser denna artikel
skall beteckningen “medlem av
en styrka” inte inbegripa någon
person som är medborgare i den
mottagande staten.
State or on any tangible mov-
able property the presence of
which in the receiving State is
due solely to their temporary
presence there.
2. Nothing in this Article shall
prevent taxation of a member of
a force or civilian component
with respect to any profitable
enterprise, other than his em-
ployment as such member, in
which he may engage in the
receiving State, and, except as
regards his salary and emolu-
ments and the tangible movable
property referred to in para-
graph 1. nothing in this Article
shall prevent taxation to which,
even if regarded as having his
residence or domicile outside
the territory of the receiving
State, such a member is liable
under the law of that State.
3. Nothing in this Article shall
apply to ‘duty’ as defined in
paragraph 12 of Article Xl.
4. For the purposes of this
Article the term ‘member of a
force’ shall not include any per-
son who is a national of the
receiving State.
Artikel XI
Article Xl
1. Med undantag för vad som
uttryckligen anges av motsatt
innebörd i detta avtal skall med-
lemmar av en styrka eller en civil
komponent liksom deras anhö-
riga följa de lagar och förord-
ningar som ges av tullmyndighe-
terna i den mottagande staten.
Särskilt skall tullmyndigheterna
i den mottagande staten ha rätt,
i enlighet med de allmänna vill-
kor som finns nedlagda i lagar
och förordningar i den staten,
att visitera en medlem av en
styrka eller en civil komponent
och deras anhöriga och att visi-
tera deras bagage och genomsö-
ka fordon och beslagta föremål i
enlighet med dessa lagar och
förordningar.
2.a. Tillfällig införsel och åter-
utförsel av tjänstefordon tillhö-
1. Save as provided expressly
to the contrary in this Agree-
ment, members of a force and of
a civilian component as well as
their dependents shall be subject
to the laws and regulations ad-
ministered by the customs au-
thorities of the receiving State.
In particular the customs au-
thorities of the receiving State
shall have the right, under the
general conditions laid down by
the laws and regulations of the
receiving State, to search mem-
bers of a force or civilian com-
ponent and their dependents
and to examine their luggage
and vehicles, and to seize arti-
cles pursuant to such laws and
regulations.
2.a. The temporary importa-
tion and the re-exportation of
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
105
rigt en styrka eller en civil kom-
ponent på egna hjul skall tillåtas
tullfritt vid uppvisande av ett
formulär som visas i bilagan till
detta avtal.
b. Vid tillfällig införsel av for-
don som inte sker på egna hjul
skall tillämpas bestämmelserna i
punkt 4 i denna artikel och vid
återutförsel bestämmelserna i
punkt 8.
c. Tjänstefordon tillhöriga en
styrka eller en civil komponent
skall vara undantagna från alla
skatter som uttas för fordon i
vägtrafik.
3. Officiella handlingar under
officiell försegling skall inte
göras till föremål för tullinspek-
tion. Kurir, vilken status han än
må ha, som medför dessa do-
kument måste ha en individuell
förflyttningsorder utfärdad i
enlighet med punkt 2 b i artikel
III. I denna förflyttningsorder
skall anges hur många volymer
som ingår och intyg om att des-
sa endast innehåller officiella
dokument.
service vehicles of a force or
civilian component under their
own power shall be authorized
free of duty on presentation ot a
triptyque in the form shown in
the Appendix to this Agree-
ment.
b. The temporary importation
of such vehicles not under their
own power shall be governed by
paragraph 4 of this Article and
the re-exportation thereof by
paragraph 8.
c. Service vehicles of a force or
civilian component shall be ex-
empt from any tax payable in
respect of the use of vehicles on
the roads.
3. Official documents under
official seal shall not be subject
to customs inspection. Couri-
ers, whatever their status, carry-
ing these documents must be in
possession of an individual
movement order, issued in ac-
cordance with paragraph 2 b. of
Article III. This movement or-
der shall show the number of
despatches carried and certify
that they contain only official
documents.
4. En styrka får tullfritt införa
utrustning samt en rimlig
mängd förnödenheter, förråd
och andra varor för uteslutande
eget bruk och, i de fall där så
tillåtes av mottagande stat, för
bruk av dess civila komponent
samt anhöriga. Denna tullfria
import förutsätter deposition
hos tullmyndigheterna på inför-
selorten – jämte sådana tull-
handlingar varom avtal skall
ingås – av ett tulldokument av
utseende som har överens-
kommits mellan den mottag-
ande staten och den sändande
staten, undertecknat av en för
detta ändamål av den sändande
staten vederbörligen befullmäk-
tigad person. Utnämningshand-
lingen för den person som är
befullmäktigad att underteckna
intyget samt prov på under-
skrifter och stämplar som skall
användas skall tillställas tull-
4. A force may import free of
duty the equipment for the
force and reasonable quantities
of provisions, supplies and other
goods for the exclusive use of
the force and, in cases where
such use is permitted by the
receiving State, its civilian com-
ponent and dependents. This
duty-free importation shall be
subject to the deposit, at the
customs office for the place of
entry, together with such cus-
toms documents as shall be
agreed, of a certificate in a form
agreed between the receiving
State and the sending State
signed by a person authorized
by the sending State for that
purpose. The designation of the
person authorized to sign the
certificates as well as specimens
of the signatures and stamps to
be used, shall be sent to the
customs administration of the
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
106
myndigheterna i den mottagan-
de staten.
5. En medlem av en styrka
eller en civil komponent får vid
första ankomsten för att tillträ-
da sin tjänstgöring i den motta-
gande staten, eller vid den tid
anhöriga först anländer för att
ansluta sig till honom, införa
personliga ägodelar och möbler
tullfritt för den tid som uppdra-
get varar.
6. Medlemmar av en styrka
eller en civil komponent får
tullfritt införa motorfordon
tillfälligt för eget och anhörigas
bruk. I denna artikel finns inget
åtagande att bevilja befrielse
från skatter för privatfordon i
vägtrafik.
7. Införsel som görs av en
styrkas myndigheter för annan
användning än för uteslutande
användning av densamma och
dess civila komponent, samt
annan införsel än sådan som
avses i punkt 5 och 6 i denna
artikel, som görs av medlemmar
av en styrka eller en civil kom-
ponent, är enligt denna artikel
inte berättigade till tullfrihet
eller andra förmåner.
8. Varor som har införts tull-
fritt enligt punkt 2 b, 4, 5 eller 6
härovan
a. får återutföras fritt under
förutsättning att, med avseende
på varor som införts under
punkt 4 a, ett intyg utfärdat i
enlighet med den punkten upp-
visas för tullmyndigheten; tull-
myndigheterna äger emellertid
rätt att kontrollera att återutfört
gods är i det skick som uppges i
intyget, om sådant finnes, och
att det verkligen har införts
enligt bestämmelserna i punkt 2
b, 4, 5 eller 6, allt efter omstän-
digheterna.
b. skall normalt inte kunna
avyttras i den mottagande staten
vare sig genom försäljning eller
som gåva. Emellertid kan i vissa
särskilda fall sådan avyttring
receiving State.
5. A member of a force or
civilian component may, at the
time of his first arrival to take
up service in the receiving State
or at the time of the first arrival
of any dependent to join him,
import his personal effects and
furniture free of duty for the
term of such service.
6. Members of a force or civil-
ian component may import
temporarily free of duty their
private motor vehicles for the
personal use of themselves and
their dependents. There is no
obligation under this Article to
grant exemption from taxes
payable in respect of the use of
roads by private vehicles.
7. Imports made by, the au-
thorities of a force other than
for the exclusive use of that
force and its civilian compo-
nent, and imports, other than
those dealt with in paragraphs 5
and 6 of this Article, effected by
members of a force or civilian
component are not, by reason
of this Article. entitled to any
exemption from duty or other
conditions.
8. Goods which have been
imported duty-free under para-
graphs 2 b., 4, 5 or 6 above:
a. may be re-exported freely,
provided that, in the case of
goods imported under para-
graph 4. a certificate, issued in
accordance with that paragraph,
is presented to the customs
office: the customs authorities,
however, may verify that goods
re-exported are as described in
the certificate, if any, and have
in fact been imported under the
conditions of paragraphs 2 b., 4,
5 or 6 as the case may be:
b. shall not normally be dis-
posed of in the receiving State
by way of either sale or gift:
however, in particular cases such
disposal may be authorized on
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
107
tillåtas enligt de villkor som
föreskrivs av de berörda myn-
digheterna i den mottagande
staten (t ex vid erläggande av
tull och skatter och uppfyllande
av de villkor som gäller för kon-
troll av handel och valuta).
9. Varor som inköpts i den
mottagande staten får utföras
från denna endast i enlighet med
de regler som gäller i mottagan-
de stat.
10. Särskilda lättnader för
gränspassering skall medges av
tullmyndigheterna för militära
förband och enheter under föru-
tättning att tullmyndigheterna
vederbörligen har underrättats
på förhand.
11. Särskilda arrangemang
skall göras av den mottagande
staten för att drivmedel, oljor
och smörjmedel avsedda för
tjänstefordon, luftfartyg och
fartyg tillhörande en styrka eller
en civil komponent skall kunna
tillhandahållas tull- och skatte-
fritt.
12. I punkt 1–10 i denna arti-
kel avses med “tull” tullavgifter
och alla andra avgifter och skat-
ter som skall betalas vid införsel
eller utförsel, i förekommande
fall med undantag för avgifter
och skatter som inte är annat än
betalning för utförda tjänster, “
införsel“ inbegriper klarerings-
kostnader från tullområdet eller
motsvarande under förutsätt-
ning att godset inte har odlats,
tillverkats eller framställts i
mottagande stat.
13. Bestämmelserna i denna
artikel skall tillämpas på ifråga-
varande varor inte endast när de
införes till eller utföres från den
mottagande staten utan även när
de befinner sig i transit genom
en parts territorium; i det fallet
innefattas i uttrycket “motta-
gande stat” enligt denna artikel
varje part genom vars territori-
um godset transiteras.
conditions imposed by the au-
thorities concerned of the re-
ceiving State (for instance, on
payment of duty and tax and
compliance with the require-
ments of the controls of trade
and exchange).
9. Goods purchased in the
receiving State shall be exported
therefrom only in accordance
with the regulations in force in
the receiving State.
10. Special arrangements for
crossing frontiers shall be
granted by the customs authori-
ties to regularly constituted
units or formations, provided
that the customs authorities
concerned have been duly noti-
fied in advance.
11. Special arrangements shall
be made by the receiving State
so that fuel, oil and lubricants
for use in service vehicles, air-
craft and vessels of a force or
civilian component, may be
delivered free of all duties and
taxes.
12. In paragraphs 1–10 of this
Article:
‘duty’ means customs duties and
all other duties and taxes pay-
able on importation or exporta-
tion, as the case may be, except
dues and taxes which are no
more than charges for services
rendered; ‘importation’ includes
withdrawal from customs ware-
houses or continuous customs
custody, provided that the
goods concerned have not been
grown, produced or manufac-
tured in the receiving State.
13. The provisions of this Ar-
ticle shall apply to the goods
concerned not only when they
are imported into or exported
from the receiving State but also
when they are in transit through
the territory of a Contracting
Party, and for this purpose the
expression ‘receiving State’ in
this Article shall be regarded as
including any, Contracting
Party through whose territory
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
108
the goods are passing in transit.
Artikel XII
Article XII
1.
Tullmyndigheterna
och
skattemyndigheterna i mottag-
ande stat får, som villkor för
beviljande av sådan tull- och
skattefrihet eller tull- och skat-
telättnad som avses i detta avtal,
kräva att de föreskrifter om
tullar och skatter skall följas
som de bedömer nödvändiga för
att förhindra missbruk.
2. Dessa myndigheter kan
vägra att bevilja undantag som
anges i detta avtal avseende in-
försel till den mottagande staten
av gods som odlats, tillverkats
eller framställts i den staten
vilket har utförts därifrån utan
erläggande av de skatter och
tullar - eller med restitution av
skatter och tullar - som skulle
ha kunnat uppbäras för sådan
utförsel i fall godset inte hade
utförts. Gods som har utklare-
rats från tullupplag skall betrak-
tas som infört om det har be-
handlats som utfört till följd av
att ha varit deponerat i tullupp-
laget.
1. The customs or fiscal au-
thorities of the receiving State
may, as a condition of the grant
of any customs or fiscal exemp-
tion or concession provided for
in this Agreement, require such
conditions to be observed as
they may deem necessary to
prevent abuse.
2. These authorities may re-
fuse any exemption provided for
by this Agreement in respect of
the importation into the receiv-
ing State of articles grown, pro-
duced or manufactured in that
State which have been exported
therefrom without payment of,
or upon repayment of, taxes or
duties which would have been
chargeable but for such exporta-
tion. Goods removed from a
customs warehouse shall be
deemed to be imported if they
were regarded as having been
exported by reason of being
deposited in the warehouse.
Artikel XIII
Article XIII
1. För att förhindra överträ-
delser av lagar och bestämmelser
avseende tullar och skatter skall
myndigheterna i de mottagande
och sändande staterna biträda
varandra i utredningar och vid
upptagning av bevisning.
2. En styrkas myndigheter
skall ge allt biträde de kan för
att säkerställa att gods som skall
beslagtas av tullmyndigheterna
eller skattemyndigheterna i den
mottagande staten, eller på deras
vägnar, överlämnas till dessa
myndigheter.
3. En styrkas myndigheter
skall med tillgängliga medel
biträda med indrivande av tullar,
skatter och böter som hänför sig
till medlemmar av en styrka eller
en civil komponent eller deras
anhöriga.
1. In order to prevent offences
against customs and fiscal laws
regulations, the authorities of
the receiving and of the sending
States shall assist each other in
the conduct of enquiries and the
collection of evidence.
2. The authorities of a force
shall render all assistance within
their power to ensure that arti-
cles liable to seizure by, or on
behalf of, the customs or fiscal
authorities of the receiving State
are handed to those authorities.
3. The authorities of a force
shall render all assistance within
their power to ensure the pay-
ment of duties, taxes and penal-
ties payable by members of the
force or civilian component or
their dependents.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
109
4. Tjänstefordon och egendom
tillhörande en styrka eller en
civil komponent och inte en
medlem av sådan styrka eller
civilt element och som beslag-
tagits av myndigheterna i den
mottagande staten i samband
med överträdelse av dess lagar
eller förordningar avseende tul-
lar och skatter skall överlämnas
till behörig myndighet i ifråga-
varande styrka.
4 Service vehicles and articles
belonging to a force or to its
civilian component, and not to a
member of such force or civilian
component, seized by the au-
thorities of the receiving State
in connection with all offence
against its customs or fiscal laws
or regulations shall be handed
over to the appropriate authori-
ties of the force concerned.
Artikel XIV
Article XIV
1. En styrka och dess civila
komponent och medlemmar
härav samt deras anhöriga skall
förbli underställda valutalag-
stiftningen i den sändande sta-
ten och skall även vara skyldiga
att följa förordningarna i den
mottagande staten.
2. Valutamyndigheterna i de
sändande och mottagande sta-
terna får utfärda särskilda för-
ordningar gällande en styrka
eller en civil komponent eller
dess medlemmar samt deras
anhöriga.
1. A force, a civilian compo-
nent and the members thereof,
as well as their dependents, shall
remain subject to the foreign
exchange regulations of the
sending State and shall also be
subject to the regulations of the
receiving State.
2. The foreign exchange au-
thorities of the sending and the
receiving States may issue spe-
cial regulations applicable to a
force or civilian component or
the members thereof as well as
to their dependents.
Artikel XV
Article XV
1. Med förbehåll för punkt 2 i
denna artikel skall avtalet förbli i
kraft om sådana fientligheter
utbryter som avses i Nordatlan-
tiska fördraget, med undantag
för att bestämmelserna för att
avgöra ersättningsanspråk i arti-
kel VIII punkt 2 och 5 inte skall
tillämpas för krigsskada, och att
bestämmelserna i detta avtal och
särskilt i artiklarna III och VII
omedelbart skall ses över av
berörda parter, vilka kan komma
överens om sådana förändringar
som de anser vara önskvärda
avseende tillämpningen av avta-
let mellan dem.
2. Vid sådana fientligheter
skall varje part ha rätt att för sitt
vidkommande med sextio da-
gars varsel till de övriga parterna
upphäva tillämpningen av vilken
som helst av bestämmelserna i
1. Subject to paragraph 2 of
this Article, this Agreement
shall remain in force in the
event of hostilities to which the
North Atlantic Treaty applies,
except that the provisions for
settling claims in paragraphs 2
and 5 of Article Vlll shall not
apply to war damage, and that
the provisions of the Agree-
ment, and, in particular of Arti-
cles III and VII, shall immedi-
ately be reviewed by the Con-
tracting Parties concerned, who
may agree to such modifications
as they may consider desirable
regarding the application of the
Agreement between them.
2. In the event of such hostili-
ties, each of the Contracting
Parties shall have the right, by
giving 60 days’ notice to the
other Contracting Parties, to
suspend the application of any
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
110
detta avtal. Om denna rätt ut-
övas, skall parterna omedelbart
samråda i syfte att komma över-
ens om lämpliga bestämmelser
som skall ersätta de bestämmel-
ser som har upphävts.
of the provisions of this Agree-
ment so far as it is concerned. If
this right is exercised, the Con-
tracting Parties shall immedi-
ately consult with a view to
agreeing on suitable provisions
to replace the provisions sus-
pended.
Artikel XVI
Article XVI
Alla tvister mellan parterna
avseende tolkningen eller till-
lämpningen av detta avtal skall
lösas genom förhandlingar dem
emellan utan hänvändelse till
någon utanförstående myndig-
het. Utom i de fall där det finns
uttryckliga bestämmelser av
motsatt innebörd i detta avtal
skall tvister som inte kan lösas
genom direkta förhandlingar
hänskjutas till Natorådet.
All differences between the
Contracting Parties relating to
the interpretation or application
of this Agreement shall be set-
tled by negotiation between
them without recourse to any
outside jurisdiction. Except
where express provision is made
to the contrary in this Agree-
ment, differences which cannot
be settled by direct negotiation
shall be referred to the North
Atlantic Council.
Artikel XVII
Article XVII
Varje part får när som helst
begära översyn av varje artikel i
detta avtal. Framställning härom
skall lämnas till Nato-rådet.
Any Contracting Party may at
any time request the revision of
any Article of this Agreement.
The request shall be addressed
to the North Atlantic Council.
Artikel XVIII
Article XVIII
1. Detta avtal skall ratificeras
och ratifikationsinstrumenten
skall så snart som möjligt depo-
neras hos Förenta staternas re-
gering som skall notifiera varje
signatärstat om dag för depone-
ringen.
2. Trettio dagar efter det att
fyra signatärstater har deponerat
sina ratifikationsinstrument
skall detta avtal träda i kraft för
dem. Det träder i kraft för varje
signatärstat trettio dagar efter
deponeringen av dess ratifika-
tionsinstrument.
3. Sedan detta avtal har trätt i
kraft skall det, med förbehåll för
godkännande av Nato-rådet och
på sådana villkor som detta råd
kan besluta, vara öppet för an-
1. The present Agreement
shall be ratified and the instru-
ments of ratification shall be
deposited as soon as possible
with the Government of the
United States of America,
which shall notify each signa-
tory State of the date of deposit
thereof.
2. Thirty days after four signa-
tory States have deposited their
instruments of ratification the
present Agreement shall come
into force between them. It
shall come into force for each
other signatory State thirty days
after the deposit of its instru-
ment of ratification.
3. After it has come into force,
the present Agreement shall,
subject to the approval of the
North Atlantic Council and to
such conditions as it may, de-
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
111
slutning för varje stat som an-
sluter sig till Nordatlantiska
fördraget. Anslutningen skall
träda i kraft genom deponering
av ett anslutningsinstrument
hos Förenta staternas regering,
som skall meddela varje signa-
tärstat och anslutande stat om
datum för deponeringen. I för-
hållande till stat för vilken an-
slutningsinstrument har depo-
nerats, träder avtalet i kraft tret-
tio dagar efter dagen för depo-
neringen av sådant instrument.
cide, be open to accession on
behalf of any State which ac-
cedes to the North Atlantic
Treaty. Accession shall be ef-
fected by the deposit of an in-
strument of accession with the
Government of the United
States of America, which shall
notify each signatory and acced-
ing State of the date of deposit
thereof. In respect of any State
on behalf of which an instru-
ment of accession is deposited,
the present Agreement shall
come into force thirty days after
the date of the deposit of such
instrument.
Artikel XIX
Article XIX
1. Detta avtal kan sägas upp av
varje part efter utgången av en
tidsperiod på fyra år från dagen
för avtalets ikraftträdande.
2. Uppsägning av avtalet av
någon part skall ske med skrift-
lig notifikation från den parten
till Förenta staternas regering
som skall notifiera alla andra
parter om varje sådan notifika-
tion och om datum för dess
mottagande.
3. Uppsägningen träder i kraft
ett år efter det att Förenta sta-
ternas regering har mottagit
notifikationen. Efter utgången
av denna tidsfrist på ett år skall
avtalet upphöra att gälla för den
part som säger upp det, men det
skall fortsätta att vara i kraft för
de övriga parterna.
1. The present Agreement
may be denounced by any Con-
tracting Party after the expira-
tion of a period of four years
from the date on which the
Agreement comes into force.
2. The denunciation of the
Agreement by any Contracting
Party shall be effected by a writ-
ten notification addressed by
that Contracting Party to the
Government of the United
States of America which shall
notify all the other Contracting
Parties of each such notification
and the date of receipt thereof.
3. The denunciation shall take
effect one year after the receipt
of the notification by the Gov-
ernment of the United States of
America. After the expiration of
this period of one year, the
Agreement shall cease to be in
force as regards the Contracting
Party which denounces it, but
shall continue in force for the
remaining Contracting Parties.
Artikel XX
Article XX
1. Med förbehåll för bestäm-
melserna i punkt 2 och 3 i denna
artikel skall avtalet tillämpas
endast på en parts moderland.
2. Varje stat kan emellertid vid
deponering av ratifikations-
1. Subject to the provisions of
paragraphs 2 and 3 of this Arti-
cle, the present Agreement shall
apply only to the metropolitan
territory of a Contracting Party.
2. Any State may, however, at
the time of the deposit of its
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
112
instrumentet eller anslutnings-
instrumentet, eller när som helst
därefter genom notifikation
som lämnas till Förenta stater-
nas regering förklara att avtalet
skall utsträckas (beroende på
om den stat som gör förklaring-
en anser detta vara nödvändigt
för slutande av ett särskilt avtal
mellan den staten och var och
en av de berörda sändande sta-
terna) till alla eller något av de
territorier för vars internationel-
la förbindelser den staten är
ansvarig i Nato-området. Detta
avtal skall då utsträckas till det
eller de territorier som nämns
däri trettio dager efter det att
Förenta staternas regering har
mottagit notifikationen, eller
trettio dagar efter slutande av
erforderliga särskilda avtal eller
när det har trätt i kraft enligt
artikel XVIII, beroende på vil-
ken tidpunkt som inträffar sist.
3. En stat som har gjort en
förklaring enligt punkt 2 i denna
artikel som utsträcker detta
avtal till att omfatta ett territo-
rium för vars internationella
förbindelser den är ansvarig kan
säga upp avtalet uteslutande
med avseende på detta territori-
um i enlighet med bestämmel-
serna i artikel XIX.
Till bekräftelse härav har under-
tecknade befullmäktigade un-
dertecknat detta avtal.
Som skedde i London den
19 juni 1951 på engelska och
franska språken varvid båda
texter är lika giltiga i ett original
som skall deponeras i Förenta
staternas regerings arkiv. Fören-
ta staternas regering skall över-
lämna bestyrkta kopior av det
till alla stater som undertecknar
eller ansluter sig till avtalet.
instrument of ratification or
acccession or at any time there-
after, declare by notification
given to the Government of the
United States of America that
the present Agreement shall
extend (subject, if the State
making the declaration consid-
ers it to be necessary, to the
conclusion of a special agree-
ment between that State and
each of the sending States con-
cerned), to all or any of the ter-
ritories for whose international
relations it is responsible in the
North Atlantic Treaty area. The
present Agreement shall then
extend to the territory or terri-
tories named therein thirty days
after the receipt by the Gov-
ernment of the United States of
America of the notification, or
thirty days after the conclusion
of the special agreements if re-
quired, or when it has come into
force under Article XVIII,
whichever is the later.
3. A State which has made a
declaration under paragraph 2 of
this Article excending the pre-
sent Agreement to any territory
for whose international rela-
tions it is responsible may de-
nounce the Agreement sepa-
rately in respect of that territory
in accordance with the provi-
sions of Article XIX.
In witness whereof the under-
signed Plenipotentiaries have
signed the present Agreement.
Done in London this nineteenth
day of June, 1951, in the English
and French languages, both
texts being equally authorita-
tive, in a single original which
shall be deposited in the ar-
chives of the Government of the
United States of America. The
Government of the United
States of America shall transmit
cerified copies thereof to all the
signatory and acceding States.
Prop. 2004/05:7
Bilaga 5
113
Sveriges reservation vid undertecknande av avtalet och
tilläggsprotokollet
Sveriges regering anser sig inte
vara bunden av artikel I i avtalet
mellan de stater som är parter i
Nordatlantiska fördraget och de
andra stater som deltar i Part-
nerskap för fred om status för
deras styrkor i den utsträckning
som denna artikel hänför sig till
bestämmelserna i artikel VII i
avtalet mellan parterna i Nord-
atlantiska fördraget om status
för deras styrkor, som ger de
sändande staterna rätt att utöva
domsrätt inom en mottagande
stats territorium, när Sverige är
mottagande stat. Reservationen
inbegriper inte de åtgärder som
vidtas av militärmyndigheterna i
en sändande stat, vilka är träng-
ande nödvändiga för att upp-
rätthålla lugn och ordning inom
styrkan.
The Government of Sweden
does not consider itself bound
by article I of the Agreement
among the States Parties to the
North Atlantic Treaty and the
other States Participating in the
Partnership for Peace regarding
the status of their Forces, to the
extent that this Article refers to
the provisions of Article VII of
the agreement between Parties
to the North Atlantic Treaty
regarding the status of their
Forces, which gives sending States
the right to exercise jurisdiction
within the territory of a receiv-
ing State, when Sweden is such a
receiving state. The reservation
does not cover appropriate meas-
ures taken by the military authori-
ties of sending States which are
immediately necessary to ensure
maintenance of order and secu-
rity within the force.
SHIRBRIG SOFA
Avtal mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor
De stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser (SHIRBRIG),
som åberopbar avsiktsförklaringen om samarbete om den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 15 december 1996,
som åberopar samförståndsavtalet om styrkommittén, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 9 mars 1997,
som åberopar samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 14 mars 1997,
som åberopar samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser, som ursprungligen undertecknades av Danmark den 16 april 1998,
som beaktar att styrkor från en part får sändas till och tas emot inom en annan parts territorium med stöd av en särskild överenskommelse,
som likväl önskar fastställa sådana styrkors rättsliga ställning när de befinner sig inom en annan parts territorium,
har kommit överens om följande.
Artikel I Definitioner
1. I detta avtal används följande definitioner:
a) SHIRBRIG: den multinationella snabbinsatsbrigaden för FNinsatser, som är en i förväg upprättad (icke permanent) multinationell brigad med hög beredskap, bestående av bidrag till Förenta nationernas beredskapssystem, vilken efter beslut av respektive land kan ställas till förfogande för att genomföra fredsbevarande insatser med stöd av FNmandat.
b) Planeringselementet: den multinationella komponent som utgör den permanenta delen av SHIRBRIG:s stab, som är uppsatt för att understödja brigaden genom att utföra funktioner före insats och som vid själva insatsen skall utgöra kärnan till den insatta snabbinsatsbrigadens stab.
c) SHIRBRIG-aktiviteter: utöver planeringselementets rutinaktiviteter skall dessa anses omfatta alla aktiviteter före insats, såsom konferenser, möten, utbildning och övningar.
Artikel II Tillämpliga instrument
1. I den mån inte annat bestäms i denna artikel, skall parterna i detta avtal,
a) vad gäller SHIRBRIG-aktiviteter, som äger rum inom en parts territorium, i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i
i) avtalet mellan parterna i Nordatlantiska fördraget om status för deras styrkor, upprättat i London den 19 juni 1951, nedan kallat NATO SOFA, och
ii) avtalet mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, upprättat i Bryssel den 19 juni 1995, nedan kallat PFF-avtalet, och tilläggsprotokollet till PFF-avtalet, upprättat i Bryssel den 19 juni 1995, nedan kallat PFF:s tilläggsprotokoll, med avseende på reservationer och uttalanden som gjorts av de stater som är parter i dessa avtal,
b) vad gäller SHIRBRIG:s planeringselements aktiviteter inom Danmarks territorium, utöver de bestämmelser som nämns i punkt 1 a i denna artikel, i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i protokollet om status för internationella militära högkvarter uppsatta med stöd av Nordatlantiska fördraget, upprättat i Paris den 28 augusti 1952, nedan kallat Parisprotokollet.
2. För att i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i de instrument som nämns i punkt 1, skall följande tolkningar gälla:
a) När det gäller förhållanden i NATO SOFA, om vilka det föreskrivs att framställningar skall riktas till eller tvister hänskjutas till Natorådet, ordföranden i Natorådets ställföreträdareförsamling eller en skiljedomare, skall de bestämmelserna i NATO SOFA tolkas som att betyda att de berörda parterna är skyldiga att lösa förhållandet i enlighet med bestämmelserna i artikel V i detta avtal.
b) Termen part i Nordatlantiska fördraget, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med stat som är part i detta avtal.
c) Termen Natoområdet, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med de staters territorier som är parter i detta avtal.
d) Termen allierat högkvarter, som används i de tillämpliga instrumenten, är liktydig med SHIRBRIG:s planeringselement.
Artikel III Ersättningsanspråk
För att tillgodose reciprocitet mellan parterna i fråga om avstående från anspråk upp till ett visst belopp i enlighet med artikel VIII.2 f i NATO SOFA, skall det belopp som anges i den artikeln avseende Danmark (9670 danska kronor) gälla alla parter.
Artikel IV Begränsningar
Detta avtal skall inte inkräkta på gällande internationella avtal eller överenskommelser.
Artikel V Tvistlösning
Alla tvister mellan parterna om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal skall lösas genom förhandlingar mellan parterna.
Artikel VI Ändringar
Detta avtal får ändras genom konsensusbeslut av alla parterna. Ändringar träder i kraft enligt artikel VIII.1 i detta avtal.
Artikel VII Ratifikation och undertecknande
1. Detta avtal skall stå öppet för undertecknande av stater som har undertecknat samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser och/eller samförståndsavtalet om drift, finansiering, administration och status för den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser.
2. Detta avtal skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos Danmarks regering, som skall underrätta alla signatärstaterna om deponeringen.
3. När detta avtal har trätt i kraft, får en stat som har undertecknat de samförståndsavtal som avses i punkt 1 ansluta sig till det.
Artikel VIII Ikraftträdande
1. Sextio dagar efter det att tre signatärstater har deponerat sina instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande träder avtalet i kraft för dem. Avtalet träder i kraft för varje annan signatärstat sextio dagar efter dagen för deponeringen av dess instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande. Den status för planeringselementet som avses i artikel II b i detta avtal skall börja gälla när Danmark har ratificerat detta avtal.
2. Skriftväxlingar mellan Danmarks regering och en annan signatärstat om status för planeringselementet i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser (SHIRBRIG) och dess personal skall upphöra att gälla den dag detta avtal träder i kraft mellan Danmark och den berörda staten.
3. Danmarks regering skall registrera detta avtal hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel IX Uppsägning
En part får säga upp detta avtal genom skriftligt meddelande till Danmarks regering, som skall underrätta alla signatärstaterna därom. En uppsägning träder i kraft ett år efter Danmarks regerings mottagande av meddelandet. Efter utgången av denna ettårsperiod skall avtalet upphöra att gälla med avseende på den uppsägande parten, utom vad gäller fullgörande av utestående skyldigheter som har uppstått före den dag då uppsägningen började gälla. Avtalet skall dock fortsätta att gälla för de återstående parterna.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina regeringar, undertecknat detta avtal.
Upprättat i Köpenhamn den 13 december 2001 på engelska språket i ett enda original, som skall deponeras i Danmarks regerings arkiv. Danmarks regering skall sända alla signatärstaterna bestyrkta avskrifter av avtalet.
För Konungariket Danmarks regering: Anders Troldborg Statssekreterare Försvarsministeriet
För Republiken Italiens regering: Antonio Catalano di Melilli Ambassadör Italiens ambassad
För Konungariket Nederländernas regering: Johannes A.F.M. Förster Nederländernas ambassadör
För Konungariket Norges regering: Dagfinn Stenseth Ambassadör Norges ambassad
För Rumäniens regering: Alexandru Dodan Chargé d’affaires a.i. Rumäniens ambassad
För Konungariket Sveriges regering: Carl-Magnus Hyltenius Ambassadör Sveriges ambassad
EU SOFA
EUROPEISKA UNIONENS RÅD
Bryssel den 4 november 2003
(OR. en) 13028/03
JUR 375 PESC 548
RÄTTSAKTER OCH ANDRA INSTRUMENT __________________________________________________________
Ärende: Avtal mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens militära stab, för de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang (EU SOFA (EU-avtal om styrkornas status))
AVTAL
MELLAN EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER OM STATUS FÖR DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL SOM UT-
STATIONERAS VID EUROPEISKA UNIONENS MILITÄRA STAB,
FÖR DE HÖGKVARTER OCH DE STYRKOR SOM KAN KOMMA
ATT STÄLLAS TILL EUROPEISKA UNIONENS FÖRFOGANDE INOM RAMEN FÖR FÖRBEREDANDE OCH GENOMFÖRANDE AV DE INSATSER SOM AVSES I ARTIKEL 17.2 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, INBEGRIPET ÖVNINGAR, SAMT FÖR DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL FRÅN MEDLEMS-
STATERNA SOM STÄLLS TILL EUROPEISKA UNIONENS FÖR-
FOGANDE I DETTA SAMMANHANG (EU SOFA (EU-AVTAL OM
STYRKORNAS STATUS))
FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER, FÖRSAMLADE I RÅDET, HAR INGÅTT FÖLJANDE AVTAL
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen (FEU), särskilt avdelning V i detta, och
av följande skäl:
(1) Europeiska rådet har i enlighet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) beslutat att ge EU de resurser som krävs för att fatta och genomföra beslut om hela den skala av uppgifter inom konfliktförebyggande och krishantering som fastställs i FEU.
(2) Nationella beslut om att utsända styrkor från Europeiska unionens medlemsstater (nedan kallade “medlemsstater”) till/på andra medlemsstaters territorium och ta emot sådana styrkor från medlemsstater, i samband med förberedande och utförande av de uppgifter som nämns i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, kommer att fattas i enlighet med bestämmelserna i avdelning V i FEU, och särskilt artikel 23.1 i detta, och kommer att bli föremål för särskilda arrangemang mellan de berörda medlemsstaterna.
(3) Särskilda avtal måste ingås med berörda tredje länder vid övningar eller operationer utanför medlemsstaternas territorium.
(4) Enligt bestämmelserna i detta avtal kommer parternas rättigheter och skyldigheter enligt internationella avtal och andra internationella instrument om inrättande av internationella domstolar, inbegripet Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, inte att påverkas.
DE HAR ENATS OM FÖLJANDE.
DEL I
GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR ALL MILITÄR OCH CI-
VIL PERSONAL
ARTIKEL 1
1. I detta avtal avses med uttrycket
1. militär personal
a) den militära personal som utstationeras från medlemsstaterna till
rådets generalsekretariat för att bilda Europeiska unionens militära stab (EUMS),
b) annan militär personal än personalen från EU:s institutioner,
vilken EUMS kan anlita från medlemsstaterna för tillfällig för-
stärkning om Europeiska unionens militära kommitté (EUMC) begär det, för verksamhet inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
c) militär personal från medlemsstater, vilka är utstationerade vid
de högkvarter och de styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller personalen vid dessa,
2. civil personal: den civila personal som utstationeras från medlemsstaterna till EU:s institutioner för verksamheter inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller den civila personal, med undantag av lokalanställd personal, som arbetar vid högkvarter eller styrkor eller på annat sätt kan komma att ställas till EU:s förfogande av medlemsstaterna för samma verksamheter,
3. underhållsberättigad person: en person som definieras eller erkänns som familjemedlem eller som medlem av den militära eller civila personalens hushåll i den sändande statens lag; om denna lag som familjemedlem eller medlem av hushållet betraktar endast den som är samboende med en medlem av den militära eller civila personalen, skall detta villkor anses vara uppfyllt, om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av denne,
4. styrka: individer som ingår i eller enheter sammansatta av militär personal och civil personal enligt definitionen i punkterna 1 och 2, i den mån berörda medlemsstater enas om att vissa individer, förband, formeringar eller andra enheter inte skall anses utgöra eller ingå i en sådan styrka som detta avtal åsyftar,
5. högkvarter: högkvarter beläget inom medlemsstaternas territorium, upprättat av en eller flera medlemsstater alternativt av en internationell organisation, vilket kan ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och utförande av uppgifter som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
6. sändande stat: den medlemsstat som den militära eller civila personalen eller styrkan sorterar under,
7. mottagande stat: den medlemsstat på vars territorium den militära eller civila personalen, styrkan eller högkvarteret befinner sig, antingen vid utpostering, basering eller vid transitering i samband med ett individuellt eller kollektivt uppdragsförordnande eller förordnande om utstationering till EU:s institutioner.
ARTIKEL 2
1. Medlemsstaterna skall vid behov underlätta inresa, vistelse och utresa å tjänstens vägnar för den personal och de underhållsberättigade personer som avses i artikel 1. Det kan emellertid krävas att personal och underhållsberättigade personer bevisar att de hör till de kategorier som avses i artikel 1.
2. För detta ändamål, och utan att det påverkar tillämpningen av relevanta regler som gäller för personers fria rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen, skall ett individuellt eller kollektivt förflyttningsförordnande eller beslut om utstationering vid EU:s institutioner vara tillräckligt.
ARTIKEL 3
Den militära och civila personalen och deras underhållsberättigade personer är skyldiga att respektera den mottagande statens lag och avstå från all verksamhet som inte överensstämmer med innebörden i detta avtal.
ARTIKEL 4
För detta avtal skall följande gälla:
1. Körkort som utfärdas av de militära myndigheterna i den sändande staten skall erkännas på den mottagande statens territorium för jämförbara militärfordon i medlemsstaterna.
2. Hälso- och sjukvård och tandvård får tillhandahållas av legitimerad personal från vilken medlemsstat som helst till personalen vid styrkor och högkvarter från alla övriga medlemsstater.
ARTIKEL 5
Militär och civil personal som berörs skall bära uniform enligt de reglementen som gäller i den sändande staten.
ARTIKEL 6
Fordon med en särskild registreringsskylt för den sändande statens väpnade styrkor eller förvaltning skall förutom registreringsnumret ha en tydlig nationalitetsbeteckning.
DEL II
BESTÄMMELSER SOM BARA ÄR TILLÄMPLIGA PÅ DE MILI-
TÄR OCH CIVIL PERSONAL SOM UTSTATIONERAS TILL EU:s
INSTITUTIONER
ARTIKEL 7
Militär och civil personal som utstationeras till EU:s institutioner får inneha och bära vapen i enlighet med artikel 13 när de arbetar vid högkvarter eller styrkor som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av sådana insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, eller när de deltar i uppdrag i samband med sådana insatser.
ARTIKEL 8
1. Militär och civil personal som utstationeras till EU:s institutioner skall åtnjuta immunitet mot varje slag av rättsligt förfarande när det gäller i tjänsten gjorda, skriftliga eller muntliga uttalanden samt i tjänsten utförda handlingar; immuniteten skall kvarstå även när de har avslutat sin tjänstgöring.
2. Den immunitet som avses i denna artikel skall beviljas i EU:s intresse och inte till förmån för de berörda personerna.
3. Både den behöriga myndigheten i den sändande staten och de berörda EU-institutionerna skall upphäva immuniteten för militär eller civil personal som är utstationerad till EU:s institutioner, om immuniteten skulle hindra att rättvisa skipas och om denna behöriga myndighet och den berörda EU-institutionen kan göra detta utan att det skadar Europeiska unionens intressen.
4. EU:s institutioner skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättskipningen och skall vidta åtgärder för att hindra missbruk av den immunitet som tillerkänns enligt denna artikel.
5. Om en behörig myndighet eller rättsinstans i en medlemsstat anser att missbruk av immunitet som tillerkänns enligt denna artikel har förekommit, skall den behöriga myndigheten i den sändande staten och den berörda EU-institutionen på begäran samråda med den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten för att avgöra om sådant missbruk verkligen har förekommit.
6. Om samrådet inte leder till ett för båda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av den berörda EU-institutionen i syfte att finna en lösning.
7. Om tvisten inte kan lösas, skall den berörda EU-institutionen anta detaljerade arrangemang för dess lösning. Vad rådet beträffar, skall sådana arrangemang antas enhälligt.
DEL III
BESTÄMMELSER SOM ENDAST ÄR TILLÄMPLIGA PÅ HÖG-
KVARTEREN OCH PÅ STYRKORNA
SAMT PÅ DEN MILITÄRA OCH CIVILA PERSONAL SOM
TJÄNSTGÖR DÄR
ARTIKEL 9
Inom ramen för förberedandet och genomförandet av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar, skall högkvarteren och styrkorna och den personal vid dessa som avses i artikel 1 samt deras utrustning tillåtas transitering och tillfällig förläggning på en medlemsstats territorium med förbehåll för godkännande från den statens behöriga myndigheter.
ARTIKEL 10
Militär och civil personal skall erhålla akut läkar- och tandläkarvård samt sjukhusvård på samma villkor som jämförbar personal i den mottagande staten.
ARTIKEL 11
Med förbehåll för de avtal och arrangemang som är i kraft eller som kan komma att ingås av de behöriga myndigheterna i den mottagande staten och den sändande staten efter det att detta avtal har trätt i kraft, skall enbart den mottagande statens myndigheter ha ansvar för att vidta lämpliga åtgärder för att byggnader och mark som förbanden, de operativa enheterna och de övriga organen kan behöva samt tillhörande tjänster ställs till deras förfogande. Avtalen och arrangemangen skall i möjligaste mån överensstämma med reglementena om inkvartering och förläggning av liknande förband, operativa enheter och övriga organ i den mottagande staten.
Såvida det inte finns ett arrangemang som föreskriver motsatsen, skall den mottagande statens lagar gälla för de rättigheter och skyldigheter som vistelsen i eller användningen av byggnader, mark och tjänster medför.
ARTIKEL 12
1. Förband, operativa enheter och organ som normalt består av militär eller civil personal skall ha rätt att enligt avtal med den mottagande staten upprätthålla ordningen i alla de läger, inrättningar, högkvarter eller andra anläggningar som uteslutande används av dem. Förbandens, de
operativa enheternas och organens polis får vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet i anläggningarna.
2. Utanför anläggningarna skall den polis som avses i punkt 1 användas endast efter överenskommelse med den mottagande statens myndigheter och i samarbete med dessa, och endast i den mån det är nödvändigt för att upprätthålla disciplin och ordning bland medlemmarna av förbanden, de operativa enheterna eller organen.
ARTIKEL 13
1. Militär personal får inneha och bära tjänstevapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta genom order och efter överenskommelse med myndigheterna i den mottagande staten.
2. Civil personal får äga och bära tjänstevapen, under förutsättning att de har tillstånd till detta enligt nationella föreskrifter i den sändande staten och efter medgivande av myndigheterna i den mottagande staten.
ARTIKEL 14
Högkvarteren och styrkorna skall ha rätt till samma lättnader i fråga om post och telekommunikationer, transportlättnader och nedsatta avgifter som styrkorna i vistelsestaten, i enlighet med regler och föreskrifter i den staten.
ARTIKEL 15
1. Ett högkvarters arkiv och andra officiella dokument som förvaras i lokaler som används av högkvarteret eller som innehas av vederbörligen godkända medlemmar av högkvarteret skall vara okränkbara, utom om högkvarteret har avstått från denna typ av immunitet. Högkvarteret skall på begäran av den mottagande staten och i närvaro av en företrädare för den staten styrka dokumentens art, för att man skall kunna bekräfta att de omfattas av immunitet enligt denna artikel.
2. Om en behörig myndighet eller en rättslig instans i den mottagande staten anser att ett missbruk av den okränkbarhet som ges genom denna artikel har ägt rum, skall rådet på begäran samråda med de behöriga myndigheterna i den mottagande staten för att fastställa huruvida ett sådant missbruk har ägt rum.
3. Om samrådet inte leder till ett för båda berörda parter tillfredsställande resultat, skall tvisten prövas av rådet i syfte att finna en lösning. Om tvisten inte kan lösas, skall rådet enhälligt anta detaljerade arrangemang för dess lösning.
ARTIKEL 16
För undvikande av dubbelbeskattning gäller följande, vid tillämpningen av konventioner om dubbelbeskattning ingångna mellan medlemsstater,
utan att det påverkar den mottagande statens rätt att beskatta militär och civil personal som är medborgare i eller som har sin hemvist i den mottagande staten:
1. Om beskattning av något slag i den mottagande staten beror av den skattskyldiges bostad eller hemvist, skall de perioder då militär eller civil personal befinner sig på den mottagande statens territorium enbart i egenskap av militär eller civil personal inte räknas som en bosättningsperioder eller som perioder som skapar ändring av bostad eller hemvist vid beskattningen.
2. Militär och civil personal skall i den mottagande staten vara befriade från skatt på löner och ersättningar som utbetalas till dem av den sändande staten i deras egenskap av sådan personal samt från skatt på allt lösöre som tillhör dem och som finns i den mottagande staten enbart på grund av deras tillfälliga närvaro i den staten.
3. Denna artikel skall inte förhindra beskattning av militär eller civil personal för all annan lönsam verksamhet som de kan tänkas ägna sig åt i den mottagande staten, utöver anställningen som sådan personal, och, utom när det gäller den lön, de ersättningar och det lösöre som avses i punkt 2, skall denna artikel inte utgöra något hinder för beskattning som militär eller civil personal är underkastad enligt den mottagande statens lag, även om han/hon anses ha sin bostad eller sitt hemvist utanför denna stats territorium.
4. Denna artikel skall inte tillämpas på avgifter: 'Avgift' innebär tullar och alla övriga avgifter och skatter som skall betalas på import eller export i förekommande fall, utom pålagor och skatter som endast utgör betalning för utförda tjänster.
ARTIKEL 17
1. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva all jurisdiktion i brottmål och disciplinärenden som den sändande statens lagstiftning ger dem gentemot såväl militär som civil personal om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess utstationering vid dessa styrkor.
2. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva sin jurisdiktion gentemot militär och civil personal och dess underhållsberättigade personer för brott som begås på den mottagande statens territorium och är straffbelagda enligt denna stats lagstiftning.
3. Den sändande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gentemot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av deras utstationering vid dessa styrkor, för brott som är straffbelagda enligt den sän-
dande statens lagstiftning, inklusive sådana brott mot den sändande statens säkerhet som inte omfattas av den mottagande statens lagstiftning.
4. Den mottagande statens myndigheter skall ha rätt att utöva exklusiv jurisdiktion gentemot militär och civil personal och dess underhållsberättigade personer för brott som är straffbelagda enligt den mottagande statens lagar, inklusive sådana brott mot den mottagande statens säkerhet som inte omfattas av den sändande statens lagstiftning.
5. Följande skall anses utgöra brott mot statens säkerhet enligt punkterna 3, 4 och 6 i denna artikel:
a) Förräderi.
b) Sabotage, spioneri eller brott mot lagstiftningen om statshemligheter eller mot det nationella försvaret.
6. Vid fall av konkurrerande jurisdiktion skall följande regler tillämpas:
a) Den sändande statens behöriga myndigheter skall ha rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion gentemot såväl militär som civil personal, om denna civila personal omfattas av den lagstiftning som styr samtliga eller vissa av de väpnade styrkorna i den sändande staten, med anledning av dess utstationering vid dessa styrkor, i fråga om följande:
i) Brott som endast skadar den sändande statens säkerhet eller
egendom eller brott som endast skadar militär eller civil personal från den sändande staten eller underhållsberättigade personer i fråga om person eller egendom.
ii) Brott till följd av handling eller försummelse i tjänsten.
b) Vid andra brott skall den mottagande statens myndigheter med förtur utöva sin jurisdiktion.
c) Om den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion beslutar att avstå från denna rätt, skall den snarast möjligt underrätta den andra statens myndigheter om detta. Myndigheterna i den stat som har rätt att med förtur utöva sin jurisdiktion skall välvilligt behandla en begäran från den andra statens myndigheter om att avstå från denna rätt om den andra staten anser detta vara av särskild vikt.
7. Bestämmelserna i denna artikel skall inte medföra rätt för den sändande statens myndigheter att utöva jurisdiktion gentemot medborgare i den mottagande staten eller personer som har sitt hemvist där, såvida de inte är medlemmar av den sändande statens väpnade styrkor.
ARTIKEL 18
1. Varje medlemsstat skall avstå från att begära ersättning av en annan medlemsstat för skador som uppstått på egendom som tillhör staten och som används inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i FEU, inbegripet övningar,
a) om skadan orsakas av militär eller civil personal från den andra medlemsstaten vid tjänsteutövning inom ramen för de ovannämnda insatserna, eller
b) om skadan orsakas av den andra medlemsstatens fordon, fartyg eller luftfartyg, när dessa används av dess styrkor, förutsatt antingen att det fordon, fartyg eller luftfartyg som orsakade skadan användes inom ramen för de ovannämnda insatserna eller att skadan orsakades på egendom som används under samma villkor.
En medlemsstat skall även avstå från att begära ersättning för bärgning tills sjöss från andra medlemsstater, förutsatt att det fartyg eller den last som bärgats är en medlemsstats egendom och används av dess väpnade styrkor inom ramen för de ovannämnda insatserna.
2. a) Vid andra skador än skador som orsakas eller uppstår så som anges i punkt 1 på en medlemsstats egendom som är belägen på medlemsstatens territorium skall den andra medlemsstatens ansvar och skadebeloppet avgöras genom förhandling mellan de medlemsstaterna, om de inte enas om annat.
b) Varje medlemsstat skall emellertid avstå från att begära skades-
tånd, om skadan understiger ett visst belopp, som skall fastställas genom enhälligt beslut av rådet.
Varje annan medlemsstat vars egendom har skadats vid samma olycka skall också avstå från sitt krav upp till de belopp som anges ovan.
3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 skall uttrycket “en medlemsstats egendom” omfatta fartyg som chartrats obemannade av en medlemsstat eller rekvirerats av medlemsstaten med ett kontrakt om obemannad charter eller tagits såsom pris, utom den del av förlustrisken och ansvaret som ett annat organ än medlemsstaten står för.
4. Varje medlemsstat skall avstå från att begära skadestånd av en annan medlemsstat, om militär eller civil personal vid dess styrkor har skadats eller omkommit i tjänsten.
5. Skadeståndskrav (utom till följd av avtal eller på grund av att punkt 6 eller 7 är tillämplig) på grund av en handling eller underlåtenhet som militär eller civil personal har begått i tjänsten eller på grund av en annan handling, underlåtenhet eller olycka som en styrka är lagligen ansvarig för och som på den mottagande statens territorium skadat en annan
tredje part än någon av medlemsstaterna skall behandlas av den mottagande staten enligt följande bestämmelser:
a) Skadeståndskrav skall lämnas in, behandlas och regleras eller prövas i enlighet med de lagar och andra författningar i den mottagande staten som är tillämpliga på krav som härrör från dess egna väpnade styrkors verksamheter.
b) Den mottagande staten får bedöma alla sådana krav och betala det belopp som överenskommits eller fastställs genom dom i dess egen valuta.
c) Betalningen skall vara slutgiltigt bindande för de berörda medlemsstaterna, vare sig den följer av en direkt uppgörelse i ärendet, av ett avgörande i den behöriga domstolen i den mottagande staten eller av ett slutligt avgörande i en sådan domstol om nekad betalning.
d) Skadestånd som betalas av den mottagande staten skall meddelas de berörda medlemsstaterna, som samtidigt skall få del av alla detaljer och ett förslag till fördelning i enlighet med leden e i, ii och iii. Om inget svar har inkommit inom två månader, skall förslaget till fördelning anses vara godkänt.
e) Kostnaden för att uppfylla krav enligt leden a-d och punkt 2 skall fördelas mellan medlemsstaterna på följande sätt:
i) När endast en sändande stat är ansvarig, skall skadeståndsbe-
loppet fördelas med 25 % av beloppet för den mottagande staten och 75 % för den sändande staten.
ii) När mer än en stat är ansvarig för skadan, skall skadestånds-
beloppet fördelas lika mellan de ansvariga staterna; om den mottagande staten inte är en av de ansvariga staterna, skall emellertid dess bidrag vara hälften av varje sändande stats bidrag.
iii) Om skadan har orsakats av medlemsstaternas styrkor utan
att det är möjligt att tydligt tillskriva en eller flera av styrkorna skadan, skall skadeståndsbeloppet fördelas lika mellan de berörda medlemsstaterna; om den mottagande staten inte är en av de stater vars styrkor har orsakat skadan, skall emellertid dess bidrag vara hälften av varje sändande stats bidrag.
iv) Varje halvår skall en förteckning över de belopp som den
mottagande staten betalat under det föregående halvåret för de ärenden där en förslagen procentuell fördelning har godkänts skickas till de berörda sändande staterna tillsammans med en begäran om återbetalning. Återbetalningen skall göras snarast, i den mottagande statens valuta.
f) I de fall då en medlemsstat, på grund av att bestämmelserna i leden b och e tillämpas, åläggs en alltför betungande kostnad, kan denna medlemsstat begära att de övriga berörda medlemsstaterna reglerar ärendet genom förhandling sinsemellan på en annan grundval.
g) En dom mot militär eller civil personal får inte verkställas, om domen har avkunnats i den mottagande staten i en tvist som har sin grund i tjänstens utförande.
h) Utom om led e skall tillämpas på ett skadeståndskrav som omfattas av punkt 2, skall bestämmelserna i denna punkt inte tillämpas på krav med anledning av eller i samband med framförande eller drift av ett fartyg, lastning eller lossning eller transport av en last, utom krav för dödsfall eller personskada på vilka punkt 4 inte är tillämplig.
6. Krav riktade mot militär eller civil personal på grundval av ohederliga handlingar eller försummelser utanför tjänsten skall behandlas på följande sätt:
a) Den mottagande statens myndigheter skall utreda skadeståndskravet och fastställa ett rättvist och rimligt skadestånd för käranden, med beaktande av alla omständigheter i fallet, inklusive den skadelidande personens uppförande, samt utarbeta en rapport om ärendet.
b) Rapporten skall skickas till den sändande statens myndigheter, som skyndsamt skall avgöra om de skall utbetala ett skadestånd i godo och i så fall vilket beloppet.
c) Om ett erbjudande om skadestånd i godo framförs och godtas som fullständig ersättning av käranden, skall den sändande statens myndigheter själva betala skadeståndet och underrätta vistelsestatens myndigheter om sitt beslut och det belopp som utbetalats.
d) Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka behörigheten för domstolarna i den mottagande staten att pröva anspråk mot militär eller civil personal så vitt en fullt tillfredsställande betalning inte har gjorts.
7. Skadeståndskrav som grundar sig på otillåten användning av en sändande stats styrkors fordon skall behandlas i enlighet med punkt 6, utom om förbandet, den operativa enheten eller organet i fråga är lagligen ansvarigt.
8. Vid tvist om huruvida militär eller civil personals otillbörliga handling eller försummelse har ägt rum i tjänsten eller huruvida användningen av ett fordon som tillhör den sändande statens styrkor har varit otillåten skall ärendet regleras genom förhandling mellan de berörda medlemsstaterna.
9. Den sändande staten får inte, när det gäller den civilrättsliga behörigheten för den mottagande statens domstolar, åberopa immunitet mot den mottagande statens domstolars behörighet för militärer och civil personal, utom i den omfattning som anges i punkt 5 g.
10. Den sändande statens och den mottagande statens myndigheter skall bistå varandra i anskaffandet av det bevismaterial som behövs för rättvisa förhandlingar och beslut avseende skadeståndskrav som berör medlemsstaterna.
11. Eventuella tvister i samband med regleringen av krav vilka inte kan regleras genom förhandlingar mellan de berörda medlemsstaterna skall hänskjutas till en skiljedomare som, genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna, skall utses bland sådana medborgare i den mottagande staten vilka innehar eller har innehaft ett högt domarämbete. Om de berörda medlemsstaterna inte inom två månader kan enas om en skiljedomare, kan var och en av de berörda medlemsstaterna begära att ordföranden för Europeiska gemenskapernas domstol utser en person med ovan nämnda kvalifikationer.
DEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
ARTIKEL 19
1. Detta avtal skall godkännas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav.
2. Medlemsstaterna skall till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd anmäla när de har avslutat de konstitutionella förfarandena för godkännande av detta avtal.
3. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter att den sista medlemsstaten har inkommit med anmälan om att dess konstitutionella förfaranden som avses i punkt 2 har avslutats.
4. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie för detta avtal. Depositarien skall i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra detta avtal och, efter det att de konstitutionella förfarandena i punkt 2 har avslutats, ett meddelande om dess ikraftträdande.
5.
a) Detta avtal skall endast vara tillämpligt på Europeiska unionens medlemsstaters moderland.
b) Varje medlemsstat kan meddela generalsekreteraren för Europeiska unionens råd att detta avtal även skall tillämpas på andra territorier för vilkas internationella förbindelser staten är ansvarig.
6.
a) Bestämmelserna i delarna I och III i detta avtal endast vara tilllämpliga på sådana högkvarter och styrkor samt den personal vid dessa som kan komma att ställas till EU:s förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i EU-fördraget, inbegripet övningar, i den mån dessa högkvarters eller styrkors samt deras personals status inte regleras genom något annat avtal.
b) I de fall då dessa högkvarters och styrkors och deras personals status regleras genom ett annat avtal och då dessa högkvarter och styrkor samt deras personal är verksamma i ovan nämnda sammanhang, får särskilda arrangemang ingås mellan EU och de berörda staterna och organisationerna för att avgöra vilket avtal som skall tillämpas på den berörda operationen eller övningen.
c) I de fall där det inte har varit möjligt att ingå sådana särskilda arrangemang skall det andra avtalet förbli tillämpligt för den berörda operationen eller övningen.
7. I de fall då tredje länder deltar i verksamhet på vilken det här avtalet är tillämpligt får avtal eller arrangemang som reglerar sådan medverkan inbegripa en bestämmelse om att det här avtalet inom ramen för de verksamheterna även är tillämpligt på dessa tredje stater.
8. Bestämmelserna i detta avtal får ändras genom enhällig skriftlig överenskommelse mellan företrädarna för Europeiska unionens medlemsstaters regeringar, församlade i rådet.
BILAGA
UTTALANDEN
UTTALANDE AV EU:S MEDLEMSSTATER
När detta avtal har undertecknats kommer medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att så snart som möjligt uppfylla kraven enligt sina egna konstitutionella förfaranden, så att detta avtal snarast kan träda i kraft.
UTTALANDE AV SVERIGE
Sveriges regering förklarar härmed att artikel 17 i detta avtal inte innebär någon rätt för den sändande staten att utöva jurisdiktion på Sveriges territorium. I synnerhet ger denna bestämmelse inte den sändande staten någon rätt att inrätta domstolar eller verkställa domar inom Sveriges territorium.
Detta påverkar inte på något sätt fördelningen av jurisdiktion mellan den sändande staten och den mottagande staten enligt artikel 17. Inte heller påverkar det den sändande statens rätt att utöva sådan jurisdiktion inom
sitt eget territorium när de personer som omfattas av artikel 17 återvänt till den sändande staten.
Detta hindrar inte heller att lämpliga åtgärder som omedelbart krävs för att garantera upprätthållande av ordning och säkerhet inom styrkan vidtas inom Sveriges territorium av den sändande statens militära myndigheter.
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 b § brottsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
7 b §
1
Om det vid besök i Sverige av en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete har begåtts brott av den främmande statens personal som hör till styrkan, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen.
Den som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1996:401.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1957:668) om utlämning för brott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
1
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges.
Vad som nu sagts utgör ej hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilken utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.
För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges.
Första stycket gäller inte
1. om gärningen även innefattar brott för vilken utlämning annars får ske, eller
2. om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.
_____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1994:2066.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §
2
Främmande stats militära styrka och dess personal som deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred i enlighet med avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, åtnjuter immunitet och privilegier i den utsträckning som anges i avtalet när det gäller import till och export från Sverige.
För främmande stats militära styrka och dess personal som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, skall immunitet och privilegier gälla såvitt avser avgifter och skatter vid bruk av fordon i vägtrafik samt import till och export från Sverige i den utsträckning som anges i följande avtal:
1. avtalet den 9 maj 1994 mellan de stater som är parter i Nordatlantiska fördraget och de andra stater som deltar i Partnerskap för fred om status för deras styrkor, och
2. avtalet den 13 december 2001 mellan de stater som deltar i den multinationella snabbinsatsbrigaden för FN-insatser om status för deras styrkor.
För personal vid någon av Europeiska unionens institutioner samt för högkvarter som verkar inom ramen för Europeiska unionens krishantering gäller immunitet i enlighet med vad som framgår av artikel 8 respektive artikel 15 i avtalet den 17 november 2003 mellan Europeiska unionens medlemsstater om status för den militära och civila personal som utstationeras vid Europeiska unionens
1
Lagen omtryckt 1994:717.
2
Senaste lydelse 1996:404.
militära stab, för de högkvarter och styrkor som kan komma att ställas till Europeiska unionens förfogande inom ramen för förberedande och genomförande av de insatser som avses i artikel 17.2 i Fördraget om Europeiska unionen, inbegripet övningar, samt för den militära och civila personal från medlemsstaterna som ställs till Europeiska unionens förfogande i detta sammanhang.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet
1
skall upphöra att gälla vid utgången av 2004.
1
Senaste lydelse 1996:402.
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
1
Tullfrihet gäller för varor som förtullas för främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är giltigt i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka som här i landet deltar i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för samarbetet Partnerskap för fred eller för en person som hör till en sådan styrka.
Vidare gäller tullfrihet enligt villkor i avtal som är i kraft i förhållande till Sverige för varor som förtullas för en främmande stats militära styrka eller dess personal, som befinner sig i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1996:405.
6 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vapenlagen (1996:67) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §
1
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Regeringen får besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka som befinner sig i Sverige inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
1
Senaste lydelse 1996:67.
7 Förslag till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller vid militärt samarbete och samarbete om krishantering som Sverige bedriver med annan stat eller internationell organisation.
2 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i landet, efter inbjudan av svensk myndighet i Sverige deltar i sådant samarbete som sägs i 1 §, och det enligt internationell överenskommelse gäller särskilda bestämmelser i fråga om dennes skadeståndsskyldighet, skall svenska staten i stället för den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med dennes tjänsteutövning under vistelsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Staten skall dock inte ersätta skada som uppkommer hos en sådan utländsk person.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
Lagrådets yttrande
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2004-06-15
Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, f.d. justitierådet Inger Nyström och regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson.
Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering
Enligt en lagrådsremiss den 3 juni 2004 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
4. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet,
5. lag om ändring i lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m.,
6. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),
7. lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael Andersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
2 kap. 7 b §
I 2 kap. brottsbalken finns bestämmelser om tillämpligheten av svensk lag och svensk domstols behörighet. För brott som begåtts i Sverige är huvudregeln att lagföringen skall äga rum här. Gärningsmannens nationalitet och hemvist saknar därvid betydelse. Enligt 7 § skall domstolen emellertid iaktta de begränsningar som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller av överenskommelse med främmande makt.
Bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ innebär att i vissa angivna situationer frågan om åtal i det enskilda fallet skall avgöras av regeringen. Enligt 7 b § krävs sålunda regeringens förordnande om brott har begåtts av personal som tillhör en främmande makts militära styrka som besöker Sverige inom ramen för internationellt samarbete.
Den nu föreslagna ändringen av 7 b § är föranledd av att EU:s nya avtal om status för personal vid viss verksamhet, EU SOFA, omfattar såväl militär som civil personal. Paragrafen måste därför utvidgas till att avse även den sist nämnda kategorin. Samtidigt har en justering vidtagits för att undanröja tolkningsproblem som kan uppkomma med lokutionen ”vid besök i Sverige”, eftersom t.ex. uppdrag inom ramen för internationell krishantering skulle kunna medföra en längre tids vistelse i landet.
Förslagets formulering ”den som befinner sig i Sverige” kan emellertid, trots sammanhanget, enligt Lagrådets mening enligt ordalydelsen läsas så att envar, och då även svenska medborgare eller utlänningar med hemvist här, som befinner sig i Sverige i någon i paragrafen angiven situation finge åtalas för brott endast efter förordnande av regeringen. Lagrådet föreslår därför, med hänsynstagande till de lokutioner som används bl.a. i 2 kap.2 och 7 a §§brottsbalken och i det remitterade förslaget till lag om skadeståndsansvar vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering, att 2 kap. 7 b § ges följande lydelse:
”En utlänning som saknar hemvist i Sverige men som befinner sig här i landet inom ramen för internationellt militärt samarbete eller internationell krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige, får åtalas för brott som han eller hon har begått under sin vistelse här endast efter förordnande av regeringen.”
Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott
5 §
I gällande lydelse innehåller 5 § första stycket utlämningslagen ett förbud mot utlämning för militära brott. Enligt andra stycket utgör
detta förbud inte hinder att, om gärningen innefattar jämväl brott för vilket utlämning eljest må ske, utlämna personen för det brottet.
Innebörden av det remitterade förslaget är att utlämning för militära brott skall vara möjligt inom ramen för internationellt militärt samarbete och internationell krishantering. Enligt Lagrådets mening skulle detta undantag komma till tydligare uttryck om det knöts direkt till förbudet i första stycket. Det kan också anmärkas att den i remissen föreslagna omredigeringen av andra stycket har medfört en saklig ändring av det nu gällande undantaget.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att 5 § första stycket ges följande lydelse och att andra stycket lämnas oförändrat:
”För gärningar som nämns i de föreskrifter i 16 kap. brottsbalken som avser brott av krigsman eller i 21 kap. brottsbalken eller i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt får utlämning inte medges, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som är i kraft mellan Sverige och den ansökande staten.”
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september 2004
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Engqvist, Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Östros, Messing, Lövdén, Ringholm, Y. Johansson, Sommestad, Karlsson, Lund, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin
Föredragande: statsrådet Björklund
Regeringen beslutar proposition 2004/05:7 Vissa rättigheter vid internationellt militärt samarbete och internationell krishantering.